med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92

Regeringens proposition

1990/91:100

med förslag till statsbudget för budgetåret

1991/92

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 december 1990 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Allan Larsson

Propositionens huvudsakliga ändamål

Det i 1991 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar en omslutning av 455 526 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 14 969 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 598 milj. kr. Det i statsbudgeten för innevarande budgetår upptagna budgetsaldot utgörs av ett underskott på 689 milj.kr. Detta underskott beräknas nu komma att uppgå till 2 608 milj.kr.

I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de i statsbudgeten ingående inkomst- och utgiftsposterna närmare. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

I bilaga 2 behandlas utvecklingen av den offentliga sektorn med utgångspunkt i dels de frågor som bereds inom olika fackdepartement dels vissa mer övergripande utvecklingsfrågor.

I Riksdagen 1990:91. I saml. Nr 100

Statsbudget för budgetåret 1991/92

Inkomster: Skatter 399 077 001 000 Inkomster av statens verksamhet 45 648 378 000 Inkomster av försåld egendom 37 700 000

Återbetalning av lån 7 063 041 000 Kalkylmässiga inkomster 3 102 300 000

Summa kr. 454 928 420 000

Underskott 597 478 000

Summa kr. 455 525 898 000

[NS]

Utgiftsanslag: Kungliga hov- och slottsstaterna 52 721 000 Justitiedepartementet 7 127 491 000 Utrikesdepartementet 15 437 462 000 Försvarsdepartementet 35 459 916 000 Socialdepartementet 125 970 047 000 Kommunikationsdepartementet 18 311 875 000 Finansdepartementet 28 776 557 000 Utbildningsdepartementet 61 592 375 000 Jordbruksdepartementet 9 346 401 000 Arbetsmarknadsdepartementet 32 921 589 000 Bostadsdepartementet 32 616 108 000 Industridepartementet 5 644 657 000

Summa kr. 455 525 898 000

1991/92 Tusental kr.

1000 Skatter: 1100 Skatt på inkomst:

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

1111 Fysiska personers inkomst-

skatt 20 716 000 = 20 716 000

1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomst-

skatt 26 522 000

1122 Avskattning av företagens

reserver 0

1123 Särskild skatt på tjänste- |

grupplivförsäkringar 1 800 000 28 322 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

1131 Ofördelbara inkomstskatter 1 100 000 I 100 000

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt 445 000

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 35 000

1143 Bevillningsavgift 5 000

1144 Lotterivinstskatt 1 524 000 2009 000 52 147 000

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift 49 286 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 9 148 000 1231 Barnomsorgsavgift 14 554 000 1241 Vuxenutbildningsavgift 1726 000

1251 Övriga socialavgifter, netto -3 227 000

1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-

ter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet = ' 199 000

1281 Allmän löneavgift 2 959 000 1291 Särskild löneskatt 9 497 000 84 142 000 84 142 000

1300 Skatt på egendom: 1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter 440 000

1312 Fastighetsskatt 8 566 000 8 296 000 1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögen-

hetsskatt 2 924 000

1322 Juridiska personers förmögen-

hetsskatt 80 000 3 004 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt 1 000 000

1332 Gåvoskatt 300 000 1 300 000

1991/92 Tusental kr.

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt 6 750 000 1342 Skatt på värdepapper 3 400 000 = 10 150 000 23 450 000

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt 151 300 000 151 300 000

1420, 1430 Skatt på specifika varor: 1421 Bensinskatt 17 500 000 1422 Särskilda varuskatter 1 200 000 1423 Försäljningsskatt på motorfor-

1427 Skatt på malt- och läskedrycker 3 094 000

1428 Energiskatt 18 800 000

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt

bränsle 1 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft

1440 Överskott vid försäljning av va-

ror med statsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens in-

levererade överskott 150 000 1442 Systembolaget ABs inleverera-

de överskott 200 000 350 000 1450 Skatt på tjänster: | 1451 Reseskatt 417 000 1452 Skatt på annonser och reklam 1 230 000 1453 Totalisatorskatt 650 000 1454 Skatt på spel 90 000 2387 000 1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 4 100 000 1462 Kilometerskatt 3 300 000 = 7400 000 1470 Skatt på import: 1471 Tullmedel 5 200 000 5 200 000

1480 Övriga skatter på varor och

tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och

tjänster 1 300 000 1482 Investeringsavgift 175 000 = 1 475 000 228 202 001

1991/92 Tusental kr.

1500 Avräkningsskatt:

1511 Avräkningsskatt 11 136 000 = II 136 000 = 11 136 000 Summa skatter 399 077 001

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade

överskott: 2111 Postverkets inlevererade överskott 49 577 2112 Televerkets inlevererade överskott 212 300 2113 Statens järnvägars inlevererade överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 395 000 2116 Statens vattenfallsverks inlevererade utdelning 1 540 000 2117 Domänverkets inlevererade överskott 191 000

2118 Sjöfartsverkets inlevererade

överskott 49 500

2119 Statens vattenfallsverks in-

leverans av motsvarighet till

statlig skatt 673 000 — 3 110377

2120 Övriga myndigheters inlevere-

rade överskott: 2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning 212 000

2124 Inlevererat överskott av riks-

gäldskontorets garantiverksamhet 0 212 000

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott 6 200 000 6 200 000

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel 1435 000

2152 Lotterimedel 1149 500 = 2584 500 12 106 877

2200 Överskott av statens fastig-

hetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning:

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet 975 701 975 701 975 701

1991/92 Tusental kr.

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån 130 000

2313 Ränteinkomster på statens av-

dikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 9 546

2316 Ränteinkomster på vatten-

kraftslån 132

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 2 000

2321 Ränteinkomster på

skogsväglån 30 2322 Räntor på övriga näringslån,

Kammarkollegiet 113 229 2323 Räntor på övriga näringslån,

Lantbruksstyrelsen 2165

2324 Räntor på televerkets statslån 272 700

2325 Räntor på postverkets statslån 50 348 2327 Räntor på statens vatten-

fallsverks statslån 2 166 679 2 746 834

2330 Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för bo-

stadsbyggande 7 723 000

2333 Ränteinkomster på lån för

bostadsförsörjning för mindre

bemedlade barnrika familjer 140

2334 Räntor på övriga bostadslån,

Boverket 2 100 7 725 240 2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och ga-

rantilån för studerande 170 2342 Ränteinkomster på allmänna

studielån 5 000 5 170

2350 Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån 408 000 408 000 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till

folkpensionering 6 000 6 000

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 592 286 592 286 2380, 2390 Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till per-

sonal inom utrikesförvalt-

ningen m.m.

1991/92 Tusental kr.

2383 Ränteinkomster på statens bo-

sättningslån 50 2384 Ränteinkomster på lån för

kommunala markförvärv 24 2385 Ränteinkomster på lån för stu-

dentkårslokaler 30 2386 Ränteinkomster på lån för all-

männa samlingslokaler 13 000 2389 Ränteinkomster på lån för in-

ventarier i vissa specialbostä-

der 111 2391 Ränteinkomster på markför-

värv för jordbrukets rationali-

sering 1 200 2392 Räntor på intressemedel 2 000 2394 Övriga ränteinkomster 35 820 2395 Räntor på särskilda räkningar

i riksbanken | 2 100 000 2396 Ränteinkomster på det av

byggnadsstyrelsen förvaltade

kapitalet 1503 809 = 3656 044 15 139 574

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier: 2411 Inkomster av statens aktier 1 290 072 1 290 072 1 290 072

2500 Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 651 450 2522 Avgifter för granskning av fil-

mer och videogram 6 200 2523 Avgifter för särskild prövning

och fyllnadsprövning inom skolväsendet "1 600

2527 Avgifter för statskontroll av

krigsmaterieltillverkningen 1 2528 Avgifter vid bergsstaten 3 183 2529 Avgifter vid patent- och regi-

streringsväsendet 8 153 2531 Avgifter för registrering i för-

enings- m.fl. register 36 043 2532 Utsökningsavgifter 120 000 2534 Vissa avgifter för registrering

av körkort och motorfordon 183 548 2535 Avgifter för statliga garantier 145 714 2536 Lotteriavgifter 1 500 2537 Miljöskyddsavgift 90 000 2538 Miljöavgift på bekämpnings-

medel och handelsgödsel 282 400 2539 Täktavgift 35 000 2541 Avgifter vid tullverket 116 000

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården 214 000 2612 Inkomster vid statens rätts-

kemiska laboratorium 12 000 2624 Inkomster av uppbörd av fel-

parkeringsavgifter 87 116 2625 Utförsäljning av beredskaps-

lager 0 2626 Inkomster vid banverket 790 000 = I 103 116 1 103 116

2700 Böter m.m.: 2711 Restavgifter 402 407 2712 Bötesmedel 347 500 2713 Vattenföroreningsavgift 50 749 957 749 957

2800 Övriga inkomster av statens

verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet 9200 000 900 000 9200 000

Summa inkomster av statens verksamhet 45 648 378

3000 Inkomster av försåld egendom: 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.: 3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster

av försålda fastigheter och ma-

skiner 0 0 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av

försålda datorer m.m. 0 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster

av försålda byggnader 5 000 5 000 5 000

1991/92 Tusental kr.

3200 Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markför-

säljning 1 000 1 000 1 000

3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruv-

egendom 31 700 3312 Övriga inkomster av försåld

egendom 0 31 700 31 700

Summa inkomster av försåld egendom 37 700

4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av näringslån: 4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokaliserings-

lån 80 000 80 000 4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4122 Återbetalning av statens av-

dikningslån 4123 Återbetalning av lån till fiske-

rinäringen 29 038

— 29 036

4130 Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vattenkrafts-

lån 248

4133 Återbetalning av statens lån

till den mindre skeppsfarten 4 200 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga nä-

ringslån, Kammarkollegiet 102 600 4137 Återbetalning av övriga nä-

ningslån, Lantbruksstyrelsen 950

4138 Återbetalning av tidigare in-

friade statliga garantier 211 300 319 355 428 393

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4212 Återbetalning av lån för bo-

stadsbyggande 4 000 000 4213 Återbetalning av lån för bo-

stadsförsörjningen för mindre

bemedlade barnrika familjer 507 4214 Återbetalning av övriga bo-

stadslån, Boverket 7 960 4 008 467 4 008 467

1991/92 Tusental kr.

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån

för universitetsstudier 150

4312 Återbetalning av allmänna

studielån 5 000 4313 Återbetalning av studiemedel 2 192 000 2 197 150 2 197 150

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 återbetalning av energisparlån 300 000 300 000 300 000

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till perso-

nal inom utrikesförvaltningen

m.m.

4513 Återbetalning av lån för kom-

munala markförvärv 150 4514 Återbetalning av lån för stu-

dentkårlokaler 102 4515 Återbetalning av lån för all-

männa samlingslokaler 6 890

4516 Återbetalning av utgivna start-

Jån och bidrag 9 000 4517 Återbetalning från Portugal-

fonden 100 4519 Återbetalning av statens bo-

sättningslån 200

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 318

4525 Återbetalning av lån för

svenska FN-styrkor 70 000

4526 Återbetalning av övriga lån 42 271 129 031 129 031

Summa återbetalning av lån 7 063 041

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

S110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskriv-

ningar 0

5116 Statens vattenfallsverks amorteringar 1035 000 1.035 000

5120 Avskrivningar på fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter 361 000 361 000

1991/92 Tusental kr.

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader: 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.

komplementkostnader 110 000 110 000

5140 Övriga avskrivningar:

5143 Avskrivningar på ADB-utrust-

ning 424 000 5144 Avskrivningar på förrådsan-

läggningar för civilt total-

försvar 33 300 457 300 1 963 300

5200 Statliga pensionsavgifter, netto: 5211 Statliga pensionsavgifter,

netto 1139 000 = 1 139 000 1139 000

5300 Statliga avgifter: 5311 Avgifter för företagshälsovård 0 0 0

Summa kalkylmässiga inkomster 3 102 300

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 454 928 420

Specifikation av utgiftsanslagen

I. Kungliga hov- och slottstaterna

A Kungliga hovstaten 1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets

hovhållning, förslagsanslag 20 450 000

20 450 000 B Kungliga slottsstaten

-— De kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag 23 212 000 2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag 9 059 000

32 271 000

Summa kr. 52 721 000

Justitiedepartementet

»” Justitiedepartementet m m

127 731 000 Vissa tillsynsmyndigheter m.m. - Justitiekanslern, förslagsanslag 6 085 000 NN Datainspektionen, förslagsanslag 1 000

6 086 000 Åklagarväsendet Riksåklagaren, ramanslag 22 378 000 NN Åklagarmyndigheterna, ramanslag 475 863 000

498 241 000 Domstolsväsendet m.m. Domstolsverket, ramanslag 60 875 000 Domstolarna m.m., ramanslag 2 164 214 000 Utrustning till domstolar m.m., reservationsanslag 29 000 000

2 254 089 000

Kriminalvården Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag 109 286 000 Kriminalvårdsanstalterna, förslagsanslag 2 479 803 000

2 992 002 000

Rättshjälp m.m. ma Rättshjälpskostnader, förslagsanslag 645 000 000 NN Rättshjälpsmyndigheten, förslagsanslag 10 453 000

Allmänna advokatbyråer: r

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

Driftbidrag, förslagsanslag 5 580 000 5 581 000 vneAanuo Vissa domstolskostnader m.m. , förslagsanslag 228 830 000 aa Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag 24 200 000

914 064 000

Brottsförebyggande rådet:

Brottsskadenämnden:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 4 580 000

Ersättning för skador på grund av brott,

förslagsanslag 18 500 000 23 080 000

44 988 000

Diverse

- Svensk författningssamling, förslagsanslag 11 304 000

Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.,

Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed, förslagsanslag 400 000

290 290 000

Summa kr. 7 127 491 000

II. Utrikesdepartementet

» Utrikesdepartementet m.m.

UU Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom

Mo Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet

m.m., förslagsanslag 3 740 000

1 431 358 000

Bidrag till vissa internationella organisationer

BON Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD), förslagsanslag 17 300 000

Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),

förslagsanslag 60 000 000 Organisationer för internationell handel och

492 001 000 Internationellt utvecklingssamarbete Bidrag till internationella biståndsprogram,

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),

förslagsanslag - 269 588 000

un Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum),

Beredning för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), förslagsanslag 14 600 000

9 Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag 6 804 000

12 965 043 000

D Information om Sverige i utlandet, m.m. 1 Svenska institutet, reservationsanslag 64 439 000 Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag 52 250 000 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag 16 274 000

132 963 000

Utrikeshandel och exportfrämjande - Kommerskollegium, ramanslag 50 487 000 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 259 815 000 WW Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter

335 562 000

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området, reservationsanslag 5 358 000 Konferenser om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag 3 750 000 Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m., reservationsanslag 26 000 000 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI, reservationsanslag 20 692 000 Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag 16 016 000 Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag 8 719 000

80 535 000

Summa kr. 15 437 462 000

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100

IV. Försvarsdepartementet

Å Försvarsdepartementet m.m.

1 Försvarsdepartementet, förslagsanslag 46 950 000

Utredningar m.m., reservationsanslag 6 800 000

53 750 000

Arméförband

Arméförband:

10 749 900 000 Marinförband Marinförband:

5 039 300 000

Flygvapenförband Flygvapenförband:

10 378 600 000 Operativ ledning m.m. Operativ ledning m.m.:

1 227 610 000

x Beräknat belopp

F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

— Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag + 117 330 000 NN Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag + 37 180 000 3 Anskaffning av anläggningar för gemensamma

myndigheter, förslagsanslag + 64 250 000

BR Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag + 1 000 nr Försvarets materielverk, förslagsanslag + 922 200 000

6 Anskaffning av anläggningar för försvarets

2 010 320 000 AN Gemensamma myndigheter m.m, utanför försvarsmakten

3 743 970 000 = Civil ledning och samordning j-—- Överstyrelsen för civil beredskap:

179 820 000

+ Beräknat belopp

Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

ur Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag +» 5 000 [=] Frivilligorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag + 64 550 000 Vapenfristyrelsen, förslagsanslag + 148 000 000

1376 565 000

Psykologiskt försvar Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag + 9 200 000

9 200 000

Försörjning med industrivaror - Drift av beredskapslager, förslagsanslag + 248 044 000 DD Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag + 125 642 000 Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. , förslagsanslag + 1 000

373 687 000

Övriga ändamål Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad

FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag + 4 964 000 AN Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål, reservationsanslag + 6 954 000 Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område, förslagsanslag +» 10 898 000 [>.<] Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad verksamhet, förslagsanslag + 1 000

317 194 000

Summa kr. 35 459 916 000

+ Beräknat belopp

< Socialdepartementet

> Socialdepartementet m.m.

Socialdepartementet, förslagsanslag 39 861 000

Utredningar m.m., reservationsanslag 33 575 000 WIN Socialvetenskapliga forskningsrådet,

373 752 000

Administration av socialförsäkring m.m.

Riksförsäkringsverket, förslagsanslag 509 952 000 NM Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag 637 951 000

I 147 903 000

ÅN Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Sov Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,

reservationsanslag 1 000

23 345 201 000

[ue] Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag 7 867 000 000

Förtidspensioner, förslagsanslag 13 510 000 000

oOonNMANRBRBUNM Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,

förslagsanslag 1525 000 000 Nej Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag 1 765 000 000

76 919 000 000

MH Hälso- och sjukvård m.m.

UUBYN- Rättspsykiatriska stationer och kliniker,

förslagsanslag 112 979 000 [2] Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag 11 117 000

WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,

förslagsanslag 2 329 000

Statens institut för psykosocial miljömedicin,

förslagsanslag 5 170 000

Statens bakteriologiska laboratorium:

15 Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens

planerings- och rationaliseringsinstitut 30 375 000 16 Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag 4 512 682 000 17 Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag 30 042 000 18 Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och

sjukvård i krig, reservationsanslag + 62 790 000 19 Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag + 67 210 000

5 191 099 000

Omsorg om barn och ungdom

Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag 13 045 000 000

Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan 40 000 000

WN Barnmiljörådet, förslagsanslag 4 991 000

AB Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,

förslagsanslag 5 479 000

13 095 470 000

Omsorg om äldre och handikappade 1 Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. ,

förslagsanslag 3 496 852 000 2 Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag 729 000 000 3 Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda

m.fl., reservationsanslag 43 347 000 4 Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag 100 989 000

+ Beräknat belopp

Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag 52 800 000 Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 68 769 000 Kostnader för viss verksamhet för handikappade,

4 846 365 000 Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN,

1 051 257 000 Summa kr. 125 970 047 000

VI. Kommunikationsdepartementet

A Kommunikationsdepartementet m.m.

38 967 000

oc) Vägväsende m.m.

UR Bidrag till drift och underbåll av statskommunvägar,

reservationsanslag 811 400 000 6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag 629 600 000 7 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag 724 700 000 8 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag + 41 000 000

11 003 050 000

C Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsverket:

1 Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant, förslagsanslag 1 000

2 — Bil och körkortregister m.m., förslagsanslag 1 000 2 000

3 Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande 31 799 000 31 801 000

D Järnvägstrafik

1 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, .

reservationsanslag 3 127 300 000 2 Nyinvesteringar i stomjärnvägar, reservationsanslag 1 500 000 000

3 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,

6 Ersättning till statens järnvägar i samband med

utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag 1 000

5 024 037 000

+ Beräknat belopp

Sjöfart Sjöfartsverket Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, förslagsanslag 74 200 000 Fritidsbåtsregister, förslagsanslag 1 000

Övriga sjöfartsändamål

757 983 000

Luftfart

88 460 000

Kollektivtrafik m.m.

uuRYNe Köp av interregional persontrafik på järnväg, reservationsanslag 558 000 000 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg, reservationsanslag 138 000 000

1 106 414 000

Transportforskning ma Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag 1 000 NN Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag 52 289 000 Statens väg- och trafikinstitut: Återskaffning av viss basutrustning, reservationsanslag 5 000 000 Transportforskningsberedningen, reservationsanslag 43 361 000

100 651 000

> Beräknat belopp

I Övriga ändamål

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, förslagsanslag 1 000 2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut, reservationsanslag 125 665 000

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:

156 493 000 Telekommunikationer Statens telenämnd, förslagsanslag 4 019 000

4 019 000

Summa kr. 18 311 875 000

VII Finansdepartementet

ÅA Finansdepartementet m.m.

141 207 000 & Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

AN Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag 56 000 000

5 269 305 000

Statlig lokalförsörjning Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag 1 000 NN Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag 12 000 000

12 001 000

Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning - Förvaltningskostnader, ramanslag 70 043 000 NN Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag 611 040 000 Garantiverksamhet, förslagsanslag 1 000 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

681 085 000

Vissa centrala myndigheter m.m.

1 078 795 000

F Bidrag och ersättningar till kommunerna 1 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.,

förslagsanslag 20 698 000 000 2 Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet

av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag 879 172 000

21 577 172 000

G Övriga ändamål

1 Bidrag till vissa internationella byråer och

organisationer m.m., förslagsanslag 250 000 2 Bidrag till vissa handikappade ägare av

16 992 000 Summa kr. 28 776 557 000

VIII. Utbildningsdepartementet

ÅA Utbildningsdepartementet m.m. 1 Utbildningsdepartementet, förslagsanslag 49 642 000 Utredningar m.m., reservationsanslag 22 330 000 3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag 21 744 000 93 716 000

Det offentliga skolväsendet Myndigheter ma Statens skolverk, förslagsanslag +» 371 759 000 N Statens skolhandikappinstitut, förslagsanslag + 26 533 000 Utveckling av skolväsendet m.m.

Verksamhetsbidrag Bidrag till driften av det kommunala offentliga

skolväsendet, förslagsanslag 30 276 451 000 9 Bidrag till driften av särskolor m.m. , förslagsanslag 9292 407 000 10 Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag +» 22 387 000 11 Bidrag till undervisning av invandrare i svenska

15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. ,

förslagsanslag 52 086 000 16 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag 228 007 000

Utrustningsbidrag m.m. 17 Bidrag till utrustning för gymnasier m.m. , reservationsanslag 107 427 000 18 Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön

i skolorna, reservationsanslag 300 000 000 19 Utrustning för specialskolor m.m., reservationsanslag 8 486 000

33 425 088 000

+ Beräknat belopp

AN Folkbildning

Bidrag till studieförbunden m.m. , förslagsanslag +» 1 166 633 000

1 888 573 000

VD Grundläggande högskoleutbildning m.m.

Universitets- och högskoleämbetet, förslagsanslag 116 515 000

Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag 2 011 598 000

Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag 65 857 000 BÄÖN- Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,

reservationsanslag 78 697 000 nm Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag 1 445 777 000

Utbildning för administrativa, ekonomiska och

Utbildning för kultur- och informationsyrken,

reservationsanslag 334 468 000

10 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,

reservationsanslag 739 826 000 11 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,

reservationsanslag 253 004 000

7 155 896 000

[6] Forskning och forskarutbildning

ONA Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m. ,

12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,

reservationsanslag 103 668 000 13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning

m.m., förslagsanslag 1279 630 000

+ Beräknat belopp

14 Forskningsrådsnämnden, reservationsanslag 79 606 000

15 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

Arkivet för ljud och bild:

26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet,

reservationsanslag 30 100 000

6 540 229 000

F Studiestöd m.m.

NANBRBWUWN Utbildningsarvoden till studerande vid vissa

lärarutbildningar, förslagsanslag 126 800 000

8 486 669 000

G Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

== Statens kulturråd, förslagsanslag 21 611 000 N Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet

m.m., reservationsanslag 104 254 000 3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag 5 646 000

Ersättningar och bidrag till konstnärer

IOK Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk

genom bibliotek m.m., förslagsanslag 79 227 000 8 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet 3 245 000

+ Beräknat belopp

Teater, dans och musik

13 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter,

förslagsanslag 1 000 14 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag 209 350 000 15 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och

musikinstitutioner, förslagsanslag 350 161 000 16 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.,

reservationsanslag 53 910 000 17 Bidrag till Musikaliska akademien 2 698 000

Bibliotek 18 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag 33 094 000

Bildkonst, konsthantverk m.m. 19 Statens konstråd, förslagsanslag 4 734 000 20 Förvärv av konst för statens byggnader m.m.,

reservationsanslag 28 101 000 21 Utställning av nutida svensk konst i utlandet,

reservationsanslag 1 566 000 22 Bidrag till Akademien för de fria konsterna 1519 000

Arkiv 23 Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag 117 906 000 24 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt

visarkiv, förslagsanslag 22 485 000 25 Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag 2 928 000 26 Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och

materiel m.m. , reservationsanslag 5 966 000

Kulturmiljövård 27 Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 79 492 000 28 Kulturmiljövård, reservationsanslag 82 776 000 29 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

Museer och utställningar 30 Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 394 138 000 31 Centrala museer: Vissa kostnader för utställning och samlingar

Forskning 37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag 21 654 000

2 441 119 000

H Massmedier m.m. Film m.m.

Dagspress och tidsskrifter

8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till

dagspressen, förslagsanslag 1 000

12 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation

och litteratur, reservationsanslag 7 634 000

Litteratur 13 Litteraturstöd, reservationsanslag 38 724 000 14 Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag 1 000 15 Stöd till bokhandel, reservationsanslag 3 025 000 16 Distributionsstöd till fackbokhandel m.m. ,

förslagsanslag 3 814 000 17 Lån för investeringar i bokhandel m.m. ,

reservationsanslag 2 290 000

Talboks- och punktskriftsbiblioteket: 18 — Förvaltningskostnader, förslagsanslag 22 016 000 19 — Produktionskostnader, reservationsanslag 38 837 000 60 853 000 20 Bidrag till Svenska språknämnden m.m.,

förslagsanslag 2 930 000

Radio och television

Sveriges Radio m.m.

Kabelnämnden: 21 — Förvaltningskostnader, förslagsanslag 3 863 000 22 — Stöd till lokal programverksamhet,

reservationsanslag 1 250 000 5 113 000

+ Beräknat belopp

3 Riksdagen 1990:91. 1 saml. Nr 100

23 Närradionämnden, förslagsanslag 4 345 000 24 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,

förslagsanslag 24 488 000 25 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till

europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag 2 926 000

876 775 000

I Dokalförsörjning m.m. 1 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor,

förslagsanslag 14 310 000 2 Inredning och utrustning av lokaler vid högskole-

enheterna m.m., reservationsanslag 670 000 000

684 310 000

Summa kr. 61 592 375 000

IX. Jordbruksdepartementet

A Jordbruksdepartementet m.m.

BYN Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag 32 880 000

73 435 000

B Jordbruk och trädgårdsnäring

ma Statens jordbruksverk, ramanslag 115 576 000 Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag 1 000 Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag 1 000 BON Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 15 000 000 5 Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag 1 000 6 Täckande av förluster på grund av statlig

9 Stöd till avbytarverksamhet m.m. , förslagsanslag 445 000 000 10 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige, förslagsanslag + 660 000 000 11 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige, reservationsanslag 50 000 000 12 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag 1 700 000 13 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. , förslagsanslag 5 075 752 000 14 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag 40 000 000 15 Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m., förslagsanslag + 28 000 000 16 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m., förslagsanslag 5 000 000

6 491 031 000

C Skogsbruk

1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag 1 000 Skogsvårdsorganisationen: 2 - Myndighetsuppgifter, ramanslag 281 118 000 3 — Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag 1 000 4 Investeringar, reservationsanslag 20 885 000 302 004 000 + Beräknat belopp

0 Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare,

reservationsanslag 20 000 000

530 205 000

VV Fiske

URVYN- Bidrag till fiskets rationalisering m.m. ,

förslagsanslag + 9 400 000 An Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag + 40 000 000 — Täckande av förluster vid statlig kredit-

garanti till fiske, förslagsanslag >» 1 000

Prisreglerande åtgärder på fiskets område,

förslagsanslag + 1 000

Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,

förslagsanslag 1 000 000

114 081 000

Rennäring m.m.

52 913 000

Djurskydd och djurhälsovård Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt, reservationsanslag 61 198 000 Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 B Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag 84 984 000 tn Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag 2 217 000 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag 29 300 000

+ Beräknat belopp

Centrala försöksdjursnämnden, reservationsanslag 5 112 000 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag 39 750 000

222 563 000

Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag 2 748 000 Statens växtsortnämnd, ramanslag 592 000 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag 7 020 000 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag +60 000 000 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag 2 500 000

72 862 000

Livsmedel Statens livsmedelsverk, ramanslag 89 959 000 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m., förslagsanslag 1 000 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, förslagsanslag 3 482 000 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag +103 000 000 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag +201 308 000 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. , förslagsanslag 183 000 000 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag 1 000 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag 13 627 000

594 378 000

Utbildning och forskning Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag 616 512 000 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag 265 704 000 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag 55 450 000

+ Beräknat belopp

4 Skogs- och jordbrukets forskningsråd,

reservationsanslag 156 725 000 5 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag 99 800 000 6 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien,

förslagsanslag 742 000

1 194 933 000

Summa kr. — 9 346 401 000

X. Arbetsmarknadsdepartementet

ÅA Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

96 359 000

Arbetsmarknad m.m. - Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 2 619 139 000

NN Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag 11 418 687 000

AMU-gruppen:

ooNANBBRW Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 74 000 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag 1 000 Sv Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 6 500 000

14 059 457 000

Arbetslivsfrågor

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, förslagsanslag 362 443 000 Arbetsmiljöinstitutet, förslagsanslag 94 192 000 Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur, reservationsanslag 4 637 000 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 753 153 000 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag 452 230 000 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragverksamhet, förslagsanslag 1 000 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 5 416 489 000 Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag 4 557 000 000

11 640 145 000

Invandring m.m.

Statens invandrarverks förvaltningskostnader,

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 4 464 000 000 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag 14 989 000 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., förslagsanslag 3 412 000 Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag 52 500 000

7 125 628 000

Summa kr. 32 921 589 000

XI. Bostadsdepartementet

ÅA Bostadsdepartementet m.m. 1 Bostadsdepartementet, förslagsanslag 29 320 000

Utredningar m.m. , reservationsanslag 7 500 000 3 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. ,

reservationsanslag | 1 380 000

38 200 000

Bostadsförsörjning m.m.

vi Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda

lägenheter m.m., förslagsanslag 50 000 000

Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.,

15 Bidrag till statens institut för byggnadsforskning,

reservationsanslag 49 062 000 16 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,

31 674 365 000 Fastighetsdataverkamheten Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag 89 607 000 NN Utrustning m.m. för fastighetsdataverksamhet, reservationsanslag 2 000 000

91 607 000

4 Riksdagen 199091. I samt. Nr 100

[) Lantmäteriet

400 808 000

Idrott -— Stöd till idrotten, reservationsanslag 401 028 000 NN Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m. ,

reservationsanslag 10 100 000

411 128 000

Summa kr. 32 616 108 000

XII. Industridepartementet

ÅA Industridepartementet m.m.

4 Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling,

förslagsanslag 6 720 000

72 380 000

B Industri m.m.

Statens industriverk:

1 — Förvaltningskostnader, förslagsanslag +» 65 957 000

2 — Utredningsverksamhet, reservationsanslag + 5 250 000 71 207 000 3 Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag 1 000 4 Åtgärder för att främja industridesign,

reservationsanslag 5 200 000 5 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 5 590 000

6¶Stöd till turism och rekreation, reservationsanslag 123 000 000

7 Småföretagsutveckling, reservationsanslag + 215 300 000 8 Täckande av förluster vid viss garantigivning

m.m., förslagsanslag 10 000 000

9 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

reservationsanslag 85 000 000

515 298 000

C Exportkrediter m.m.

1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000

2¶Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende

export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000

3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit-

givning till u-länder, förslagsanslag 80 000 000 4 Åtgärder för att främja utländska investeringar

i Sverige, reservationsanslag + 1 500 000

81 502 000

D Mineralförsörjning m.m.

Sveniges geologiska undersökning:

1 Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,

ramanslag 103 379 000 2 Utrustning, reservationsanslag 10 000 000

3 - Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag 4 000 000 117 379 000

+ Beräknat belopp

Statens gruvegendom:

Prospektering m.m., reservationsanslag 56 300 000

Egendomsförvaltning m.m. , förslagsanslag 7 481 000 63 781 000

181 160 000

Statsägda företag m.m. Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag 31 238 000 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 130 000 000 Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, förslagsanslag 1 000.

161 239 000

Teknisk utveckling m.m.

Styrelsen för teknisk utveckling:

Teknisk forskning och utveckling,

reservationsanslag + 818 815 000

Förvaltningskostnader, förslagsanslag > 86 368 000 905 183 000 wN Bidrag till stiftelsen Sveriges teknisk-

NOA Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,

reservationsanslag x61 000 000

[0.0] Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag 48.295 000

Styrelsen för teknisk ackreditering:

10 Myndighetsverksamhet, reservationsanslag 1 000 11 Bidrag till riksmätplatsverksamhet,

reservationsanslag 8 776 000 8 777 000 12 Bidrag till vissa internationella organisationer,

förslagsanslag 4 272 000 13 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 6 750 000 14 Bidrag till Standardiseringskommissionen 41 184 000

Patent- och registreringsverket:

15¶Immaterialrätt m.m., förslagsanslag 4 000

16¶Bolagsärenden, förslagsanslag 2 000 6 000

17¶Patentbesvärsrätten, förslagsanslag 9 814 000

18 Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet,

reservationsanslag | 50 000 000

19 Materialteknisk forskning, reservationsanslag 26 200 000 20 Forskning för ett avfallssnålt samhälle:

Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag 16 610 000

1 742 193 000

+ Beräknat belopp

Regional utveckling -— Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag 350 000 000 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag 972 000 000 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. , förslagsanslag 1 000 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag 250 000 000 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag 250 000 000 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., reservationsanslag 186 000 000 Glesbygdsdelegationen, reservationsanslag 16 200 000 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag 6 480 000 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag 3 050 000

2 033 731 000

Energi Statens energiverk:

Förvaltningskostnader, ramanslag +» 49 588 000 NN Utredningar m.m. och information,

reservationsanslag +» 15 243 000

Elsäkerhet m.m., reservationsanslag 1 000 64 832 000 BW Statens elektriska inspektion, ramanslag + 12 069 000 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag 1 000 Energiforskning, reservationsanslag + 343 800 000 Drift av beredskapslager, förslagsanslag + 407 251 000 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag + 7 270 000 Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m., förslagsanslag 1 000 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag + 21 930 000

| 857 154 000

Summa kr. — 5 644 657 000

+ Beräknat belopp

XIII. Civildepartementet

A Civildepartementet m.m.

487 368 000 B Utvecklingsfrågor

7 Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet,

förslagsanslag 1 000 000

Statens institut för personalutveckling: 8 — Bidrag till myndighetsuppgifter 13 520 000 9 —- Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 13 521 000

889 466 000

C Statistik, förvaltning m.m. 1 Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag 1 000

Statistiska centralbyrån: 2 Statistik, register och prognoser, ramanslag 431 442 000 3 - Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 431 443 000 4 Lönekostnader vid viss omskolning och

omplacering, förslagsanslag 1 000 5 Kammarkollegiet, förslagsanslag 17 686 000 6 Statens person- och adressregisternämnd, förslagsanslag 720 000

11 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån,

förslagsanslag : 1 000 12 Externa arbetstagarkonsulter, förslagsanslag 8 409 000 13 Administration av statens personskadeförsäkring m.m. ,

förslagsanslag 14 000 000 14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,

förslagsanslag 1 600 000 000 15 Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag 16 874 000

2 447 262 000

Länsstyrelserna m.m,

Länsstyrelserna m.m., ramanslag 1-:639 722 000

1 639 722 000 [S2) Polisväsendet

Utrustning m.m. för polisväsendet, reservationsanslag Underhåll och drift av motorfordon m.m. , förslagsanslag 164 048 000 NA Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg, förslagsanslag 1 000 Diverse utgifter, förslagsanslag 7 349 000

9 097 056 000

= Konkurrens- och konsumentfrågor

168 292 000

Stöd till trossamfund m.m. - Bidrag till trossamfund, reservationsanslag 67 736 000

Bidrag till ekumenisk verksamhet 876 000

Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m.,

reservationsanslag 1 350 000

69 962 000

Folkrörelse- coh ungdomsfrågor, kooperativa frågor m.m. -—- Statens ungdomsråd, förslagsanslag 5 596 000 NN Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.,

reservationsanslag 98 373 000 [SA Stöd till internationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag + 2 298 000

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,

förslagsanslag 3 300 000

+ Beräknat belopp

216 641 000 I Jämställdhetsfrågor - Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag + 3 996 000 NN Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag + 12 854 000

16 850 000

Summa kr. 15 032 619 000

+ Beräknat belopp

XIV. Miljödepartementet

A Miljödepartementet m.m. 1 Miljödepartementet, förslagsanslag +» 28 727 000 2 Utredningar m.m. , reservationsanslag + 19 000 000

47 727 000

[oc] Miljövård

Statens naturvårdsverk, ramanslag +» 384 516 000

Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag + 167 585 000 VY Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag +» 100 000 000 RB

Miljöforskning, reservationsanslag + 112 351 000 nn Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering,

-— Oo Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter, reservationsanslag + 11 400 000 Kemikalieinspektionen, förslagsanslag + 1 000 Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag + 100 000 000

951 956 000

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

-— Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksambet, förslagsanslag 1 000 Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag 32 823 000 Statens kärnkraftinspektion:

Förvaltningskostnader, reservationsanslag 1 000 bRW Kärnsäkerhetsforskning, reservationsanslag 1 000 2 000 Statens kärnbränslenämnd, reservationsanslag 1 000 An Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag 19 573 000

52 400 000

Summa kr. 1 052 083 000

+ Beräknat belopp

XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

A Riksdagen

-— Oo Bidrag till riksdagsledamöternas deltagande i internationella konferenser m.m. , reservationsanslag 3 400 000

625 648 000

Riksdagens myndigheter Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, förslagsanslag 25 544 000 Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag 10 991 000 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 7 963 000 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemenamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag 12 851 000

57 349 000

Summa kr. 682 997 000

XVI. Räntor på statsskulden, m.m.

1¶Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag 61 000 000 000

XVII. Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag 1 000 000

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsråden Larsson, Johansson, Freivalds, Hjelm-Wallén,

Gradin, R. Carlsson, Thalén, Lindqvist, G. Andersson, Åsbrink, Görans-

son, Persson, Hellström, Sahlin, Lööw, Lönnqvist, Molin, Wallström,

Dahl

Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som

skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92.

Anförandena och i förekommande fall översikter över förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Larsson anför: Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbudget för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster

och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet

med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om. Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-

protokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen

enligt följande:

Finansplanen Bilaga 1 Prop. 19909/91:100

Utveckling av offentlig sektor - gemensamma frågor Bilaga 2 Kungliga hov- och slottsstaterna

(första huvudtiteln) Bilaga

Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) Bilaga Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Bilaga Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln) Bilaga

Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Bilaga Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Bilaga 8 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Bilaga 9

Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtiteln) Bilaga 10 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Bilaga 11

Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln) Bilaga 12 Bostadsdepartementet (elfte huvudtiteln) Bilaga 13 Industridepartementet (tolfte huvudtiteln) Bilaga 14

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln) Bilaga 15 Miljödepartementet

(fjortonde huvudtiteln) Bilaga 16

Riksdagen och dess myndigheter m.m. (femtonde huvudtiteln) Bilaga 17 Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Bilaga 18 Oförutsedda utgifter

(sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del Bilaga 20

gotab 97411, Stockholm 1991

Bilaga I till budgetpropositionen 1991 RA eg

Finansplanen Bil. I

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Larsson

Anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser

finansplanen

Finansplan

I Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning

Den svenska ekonomin präglas i dag av allvarliga problem. Under en stor del av 1980-talet var den ekonomiska utvecklingen i Sverige god. Näringslivets investeringar ökade, statsfinanserna sanerades och allt fler fick arbete. Men framstegen och framtidstron skapade också krav och förväntningar som ledde till att resurserna blev hårt utnyttjade. Inflationen blev hög, tillväxten försvagades och balansen i utlandsaffärerna försämrades.

Under det gångna året har statsmakterna vidtagit ett antal ekonomiskpolitiska åtgärder för att åstadkomma balans i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. Arbetet med att stabilisera ekonomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas. Det krävs en bred uppslutning kring detta handlingsprogram.

I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga I

Bil. 1 Omvärldens' betydelse för den svenska utvecklingen har ökat kraftigt

under det gångna årtiondet. Den kommer att tillta ytterligare, inte minst genom de politiska förändringarna och den ekonomiska integrationen i Europa. |

Vid den europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november

1990 lades grunden till en ny säkerhetsordning i Europa. I Öst- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och marknadsnadsekonomi. Inom EG har samarbetet fördjupats.

Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett omfattande avtal om ekonomiskt samarbete har nu nått fram till ett avgörande skede. Vid det

gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA togs väsentliga steg mot ett avtal.

Regeringen förklarade i skrivelse till riksdagen hösten 1990 (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-

politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Bak-

grunden var den positiva och snabba utvecklingen i Europa. Riksdagen

har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Euro-

perska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämn-

den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

En konsekvens av den internationella utvecklingen är att handeln mel-

lan länderna ökar och att konkurrensen skärps. Detta förbättrar förutsätt-

ningarna för den ekonomiska tillväxten men ställer samtidigt krav på strukturell förnyelse inom länderna.

Men internationaliseringen skapar framför allt möjligheter. Särskilt

gäller detta för länder som i likhet med Sverige länge byggt sitt välstånd. på handel med omvärlden. Våra företag har utvecklats i en intensiv ut-

ländsk konkurrens och har goda möjligheter att ta vara på de fördelar som den ökade internationella integrationen medför.

1.2¶Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga

Den svenska ekonomin präglas av problem. Men den har också en rad

starka sidor. Den ekonomiska politiken måste baseras på en samlad be-

dömning av alla dessa faktorer.

Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är inflationen. Den medför att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin fun-

gerar sämre. Därmed hotas den fulla sysselsättningen. Inflationen leder också till omfattande och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter.

I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämpningen Ööverordnas andra ambitioner och krav.

Den ekonomiska tillväxten är för låg. Under 1980-talet har visserligen tillväxten varit i nivå med jämförbara industriländers. Till skillnad från tidigare decennier under efterkrigstiden har emellertid tillväxten i stor

utsträckning burits upp av en snabb sysselsättningstillväxt. Produktivitetstillväxten har särskilt under senare år varit mycket svag. Bil. 1

Bytesbalansen har under flera år försvagats. Det sammanhänger i hög grad med den försämrade konkurrenskraften. Men det är också en följd av att svenska företags investeringar i utlandet har ökat, inte minst i aktier och fastigheter. Delvis är detta en naturlig följd av näringslivets internationalisering. Det återspeglar också delvis finansiella omplaceringar av engångskaraktär.

Sparandet i ekonomin är otillräckligt. Även när sparandet var som högst under 1980-talet var det inte i nivå med de bästa åren på 1960- och 1970-talen. Hushållens sparande ökar nu samtidigt som sparandet i den offentliga sektorn upprätthålls. Men detta är inte tillräckligt för att finansiera de nödvändiga investeringarna; det är nödvändigt att återställa konkurrenskraften och att förbättra sparandet också i företagssektorn.

Men den svenska ekonomin har också starka sidor som ger goda förutsättningar för högre tillväxt och ökat välstånd under 1990-talet:

Sverige tillhör de länder som har allra högst levnadsstandard. Välståndet är också jämnare fördelat än i något jämförbart land. Arbetslösheten är låg och i ett internationellt perspektiv fungerar vår arbetsmarknad väl. Det offentliga trygghetssystemet bidrar till att underlätta de omställningar som är en förutsättning för en väl utvecklad och växande ekonomi. |

En annan stark sida är näringslivets finansiella ställning. Efter en lång period med goda vinster är soliditeten god. Investeringarna har under en rad år varit höga, vilket ger goda förutsättningar för en expansion när kostnadsläget har anpassats till vad som råder i omvärlden. Den svenska industrins struktur är väsentligt bättre än i början av 1980-talet.

De offentliga finanserna är också starka. De offentliga utgifternas andel av BNP har nedbringats från ca 67 90 1982 till ca 61 1/2 § år 1990. Statsbudgeten, som 1982 visade ett underskott på 13 24 av BNP, är i dag i balans.

De strukturella reformer som genomförts eller beslutats kommer att få gynnsamma effekter under hela 1990-talet. Viktigast är skattereformen, som skapar helt nya villkor för arbete, sparande och produktion i Sverige. Jordbruket, transportnäringen och de finansiella marknaderna är föremål för avreglering. Inom den offentliga sektorn genomgår flera viktiga verksamheter en förnyelse. Det gäller bl.a. skolan, rättsväsendet, äldreomsorgen och socialförsäkringarna.

1.3¶Den ekonomiska politikens inriktning

Målen för den ekonomiska politiken ligger fast: full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö.

Den avgörande uppgiften för den ekonomiska politiken under de närmaste åren är att bygga en stark ekonomi, som tål de påfrestningar en föränderlig omvärld kommer att föra med sig under 1990-talet. Mot bakgrund av det ekonomiska läget och utsikterna för de närmaste åren bör följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:

aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Bil. I

Det ligger i Sveriges intresse att existerande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs. Vår ekonomi har en sådan styrka att en fortsatt internationalisering gynnar den ekonomiska tillväxten.

Internationaliseringen innebär inte att behovet av politiska beslut minskar. Tvärtom ökar betydelsen av att upprätthålla internationell konkurrenskraft samt ekonomisk och social stabilitet. Varje politiskt beslut blir viktigare än tidigare och vägvalen i den ekonomiska politiken måste i större utsträckning än tidigare göras med hänsyn till internationaliseringen.

2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsutvecklingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsättningen och välfärden.

Om svenska varor och tjänster skall bli sålda måste de vara värda sitt pris. Det betyder inte att svensk export måste vara billigast eller svenska löner lägst. Kvalitet får kosta, effektiv produktion ger utrymme för goda löner. Men det finns en gräns där löneökningar och stagnerande produktivitet inte uppvägs av andra faktorer. Den gränsen måste respekteras.

Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. För att värna sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken de närmaste åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas på statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som den konkurrensutsatta sektorn måste stärkas. De offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten måste minskas för att göra det möjligt att på sikt sänka skattetrycket.

På kort sikt spelar lönebildningen en avgörande roll för möjligheterna att återställa konkurrenskraften. Det nu framlagda förslaget till stabiliseringsavtal utgör en nödvändig förutsättning för strävandena att hävda sysselsättning och välfärd. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja denna inriktning.

3. Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat och offentlig konsumtion begränsas.

Investeringar är nödvändiga för att trygga framtida välstånd. De svarar i dag för drygt en femtedel av BNP; andelen har ökat avsevärt sedan 1980-talets början. Det gäller särskilt industrins investeringar, som har fördubblats. Trots detta hgger investeringarna under den nivå som behövs för att uppnå en långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren gäller det att säkra utrymmet för framtidssatsningar både i näringslivet och i den offentliga sektorn. Det innebär investeringar i den konkurrensutsatta sektorn. Det innebär också investeringar i infrastruktur i form av ett effektivt transport- och kommunikationssystem liksom i utbildning och forskning.

nella kapitalrörelser spelar en växande roll, och kan bidra till att utjämna Bil. 1 svängningar i det svenska sparandet, är det nödvändigt att stärka det inhemska sparandet.

Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Regeringens politik syftar till att uppmuntra produktiva investeringar och till att öka sparandet.

Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Skattereformen innebär att hushållen uppmuntras att minska sin skuldsättning och öka sitt sparande. Skattereformen innebär också att näringslivet får internationellt sett goda villkor, vilket främjar lönsamhet och investeringar. -

4, Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkoren och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent hävdas.

En rättvis fördelning av möjligheter i livet är ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Den jämlika fördelningen av möjligheter och av ekonomisk trygghet är något gott i sig. Rätt utformad bidrar den också till att hela samhällsekonomin fungerar bättre.

Förutsättningen för att välfärdssystemen skall fungera är att de allra

flesta har sin ekonomiska trygghet säkrad utan dem. När ekonomin ger

det överväldigande flertalet arbete och utkomst, kan de generella trygghetssystemen vara stabila och generösa.

Hög sysselsättning och tillväxt skapar goda förutsättningar för en utjämning. Arbete åt alla är ett mål för den ekonomiska politiken och ett allt mer kvalificerat arbetsliv är ett effektivt sätt att minska klassamhällets löneskillnader. När realinkomsterna växer förbättras förutsättningarna för att genom skatter och överföringar omfördela välstånd mellan medborgarna, och därmed ge alla möjlighet till ett värdigt liv. Utbildning, vård

och omsorg av hög kvalitet kan då bli tillgänglig för alla människor på

lika villkor. Det är arbetet som är grunden för välfärd och trygghet. Uppbyggnaden

av de sociala försäkringssystemen måste utformas så att de ger goda mo-

tiv för arbete. Arbetslinjen har präglat utformningen av arbetslöshetsför-

säkringen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet.

Aktiva åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön, förstärka rehabili-

teringen och förhindra långvarig eller permanent utslagning ur arbetslivet.

5. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt;

produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan

ekonomi och ekologi säkras.

Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår

livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöför-

störingen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer.

Åtgärder för att förbättra miljön utgör ett viktigt inslag i den ekonomiska politiken. De måste ligga i linje med den ekonomiska politikens allmänna förutsättningar och mål. De måste samtidigt ha en sådan in-

riktning att de bidrar till en uthållig tillväxt.

Bil. 1

Insatserna för att bekämpa inflation och arbetslöshet måste göras över ett brett fält. Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen för hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet.

I det nuvarande ekonomiska läget måste finanspolitiken vara stram. Trots den vikande konjunkturen visar förslaget till statsbudget för bud-

getåret 1991/92 balans mellan utgifter och inkomster. Regeringen redovisar på en rad områden förslag om besparingar och inkomstförstärkning-

ar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Särskilda insatser görs samtidigt på ett fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och åtgärder för bättre miljö. Statsutgifternas ökning beräknas stanna vid 3,4 % jämfört med 10,6 2 under budgetåret 1990/91.

Kommunernas och landstingens verksamhet svarar för den helt domine-

rande delen av den offentliga verksamheten. Den sammanlagda volymtill-

växten i den kommunala sektorn måste begränsas till högst I Z. Rationa-

liseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvän-

diga.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte-

stopp. Vad avser 1993 och 1994 är Kommunförbundet och Landstingsför-

bundet överens med regeringen om att skattetrycket inte heller då skall

öka och att den kommunala utdebiteringen inte bör höjas. Om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar efter

1992 eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli för hög är regeringen beredd att omedelbart föreslå ett förlängt skattestopp eller att på annat sätt begränsa kommunernas och landstingens

möjlighet att expandera.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjämningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utgiftsökning än vad samhällsekonomin och kommunernas långsiktiga inkomster medger. Medlen bör senare återföras till kommunerna.

De offentliga utgifterna i förhållande till BNP har kraftigt reducerats under 1980-talet. 1982 uppgick utgifternas andel av BNP till ca 67 «Zz. Den har nu reducerats till drygt 61 &. De beslut som riksdagen redan fattat om förändringar bl.a. i socialförsäkringssystemet och i bostadsfinansieringen skapar förutsättningar för att sänka utgiftskvoten ytterligare

under de närmaste åren.

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 innehåller inga skattehöjningar. Den samlade effekten av de tidigare fattade skattepolitiska besluten blir en sänkning av skattekvoten. Den beräknas sjunka från 56,5 PF till 55,5 R. | Det är regeringens uppfattning att de nuvarande problemen i den svenska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efter-

frågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta

avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Bil. 1

Ansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter. Under senare år har lönekostnaderna stigit alltför snabbt och underminerat konkurrenskraft och sysselsättning. Det är nödvändigt att bryta denna utveckling och växla om från inflationslöner till reallöner.

Den av regeringen tillsatta förhandlingsgruppen presenterade i slutet av förra året ett förslag till stabiliseringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att lönenökningar utgår under första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 4. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 4.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnaderna med 5 § jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten av att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningarna begränsas till 3 2 genom stabiliseringsavtalet.

För att långsiktigt klara sysselsättningen måste kostnadsutvecklingen under flera år vara långsammare i Sverige än i våra konkurrentländer. På det sättet kan lönsamheten och konkurrenskraften återställas samtidigt som förutsättningar skapas för ett ränteläge i nivå med omvärldens.

Mellan löne- och prisbildningen finns ett nära samspel. I syfte att skapa goda förutsättningar för en uppslutning kring ett stabiliseringsavtal har förhandlingsgruppen haft överläggningar med företagen inom handeln. Företagen har lämnat utfästelse om en aktiv medverkan för att hindra prishöjningar.

Avgörande för prisbildningen är konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. Den ökade internationella integrationen bidrar till att pressa priserna i den svenska ekonomin. Ett brett åtgärdsprogram för ökad konkurrens har också inletts. Det omfattar bl.a. finansiella tjänster, tekovaror, jordbruksprodukter, transporter och byggmaterial. Regeringen kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingarna att förelägga riksdagen förslag om en sänkning av gränsskyddet på jordbruksprodukter. Detta bör kunna bidra till sänkta matpriser. Förslag om att öka konkurrensen inom inrikesflyget kommer också att läggas under våren.

Regeringens mål är att förena full sysselsättning med låg inflation. På längre sikt finns ingen motsatsställning mellan dessa mål. Varaktig full sysselsättning förutsätter att kostnaderna inte stiger snabbare i Sverige än i omvärlden.

De senaste årens höga inflation har underminerat sysselsättningen. De närmaste åren kommer att innebära stora påfrestningar på arbetsmarknaden. Arbetslöshet är inte ett medel i den ekonomiska politiken. Det är företagens möjligheter att rekrytera personer med lämplig utbildning och erfarenhet som avgör om det skall uppstå inflationsdrivande flaskhalsar eller inte.

De som är eller riskerar att bli arbetsiösa skall därför få samhällets stöd för att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete.

Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den bidrar till inflationsbekämpningen. Därför skall insatser som leder till aktivt arbetssökande, Bil. 1 yrkesmässig och geografisk rörlighet samt ökad kompetens ges förtur.

1.5¶Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och

sysselsättning

En hög och stabil tillväxt är ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken. Genom tillväxten skapas nya resurser som kan användas för att tillgodose individuella och gemensamma behov. Ekonomisk tillväxt är också nödvändig för att trygga sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten.

Tillväxtförutsättningarna i den svenska ekonomin förbättras på ett avgörande sätt av den skattereform som nu har trätt i kraft. Arbete och sparande stimuleras samtidigt som produktionsresurserna får en mer ändamålsenlig användning. Regeringen avser också under våren lägga fram en proposition där energipolitikens långsiktiga inriktning preciseras.

För att Sverige skall kunna ta vara på de möjligheter som den internationella utvecklingen erbjuder, för att stärka konkurrenskraften och ta vara på människors vilja till arbete skall utbildningen byggas ut och förbättras.

Gymnasieskolan bör reformeras och de yrkesinriktade linjerna byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Reformen bör inledas 1992 och genomföras successivt.

På lång sikt är forskning av hög kvalitet viktig för produktivitetens tillväxt. Den forskningspolitiska proposition, som regeringen lade fram våren 1990, innehöll åtgärder för att förbättra den vetenskapliga produktionen inom en rad områden. Examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen inom forskarutbildningen. Resursutnyttjandet i högskolan skall också ytterligare förbättras. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom högskolan bör också kunna uppnås.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i arbetslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Genom omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Genom dessa insatser förbättras företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning.

Investeringarna i näringslivet har varit mycket omfattande under slutet av 1980-talet. Det är angeläget att en hög investeringsnivå vidmakthålls i näringslivet under 1990-talet, särskilt med tanke på de nya villkor som den europeiska integrationen skapar. Utländska företag kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. De svenska reg-

till de betingelser som nu skapas genom den ökade internationaliseringen. Bil. 1 Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren.

Som ett led i den ekonomiska politiken kommer regeringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfonderna, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Behovet av en förnyelse av infrastrukturen är stort. Utgångspunkten för dessa investeringar bör vara att de skall förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strävandena att skapa väl fungerande trafiksystem samt bidra till en bättre miljö.

Det är i stor utsträckning en uppgift för stat och kommun att svara för dessa investeringar. Men det är angeläget att finna former för en bred samverkan kring dem. Regeringen redovisade därför i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. avsättas för denna fond. Förslag om att inrätta fonden kommer att läggas fram i vår i anslutning till de miljö- och tillväxtpolitiska propositionerna. Under budgetåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Under återstoden av 1990-talet bör fonden tillföras ytterligare minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag.

Regeringen tillkallade på våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avdela 5,5 miljarder kr. till investeringar för bl.a. förbättrad trafikmiljö i storstäderna under 1990-talet.

1.6¶Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och

trygghet

Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att skapa en starkare ekonomisk grund för välfärd och trygghet.

En mycket stor del av statens utgifter gäller välfärden i vid mening; vård, omsorg och utbildning, men framför allt pensioner, barnbidrag, försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessa utgifter växer snabbt på grund av automatik, t.ex. ett ökat antal pensionärer och allt fler barn, men också genom indexuppräkningar.

Grunden för välfärden och tryggheten är arbetet. Det är bara genom arbetet som vi kan skapa de resurser som behövs för en välfärd som omfattar alla, men ger mest åt dem som bäst behöver den.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är baserad på detta. Det är aktiva åtgärder som leder till arbete som skall komma i första hand. Kontantstöd är en viktig trygghetsåtgärd, men det skall komma i sista hand. Det skall finnas goda incitament för utbildning och arbete. Det är detta som avses med arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.

Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet. Det är

arbete, hälsa och ett aktivt liv som är det främsta målet och därför måste nya resurser i första hand satsas på omsorg, vård och rehabilitering. Bil. 1

En kraftfull och samordnad insats görs nu för en bättre rehabilitering. Det sker genom åtgärder för att undanröja farliga arbeten och förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena. Det sker vidare genom att resurser

avdelas för rehabilitering och genom förändringar i sjukförsäkringen och tillkomsten av rehabiliteringsersättningen. Under vårriksdagen läggs förslag fram baserade bl.a. på arbetsmiljökommissionens arbete.

1.7¶Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt

Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om

produktion och konsumtion för att säkra långsiktig balans mellan ekono-

misk tillväxt och miljö.

Miljöpolitiken i Sverige har på många vis varit framgångsrik. De kom-

mande årens miljöpolitik kommer att präglas av ökad internationalisering, decentraliserat beslutsfattande och ökat miljöansvar inom alla samhälls-

sektorer. Ett utbyggt internationellt samarbete ger oss nya möjligheter att påverka miljöpolitiken globalt och att utveckla en internationell strategi för en långsiktigt hållbar utveckling. Därmed kan stora framsteg göras

på ett sätt som skapar likvärdiga villkor för företag i olika länder.

De kommande årens miljöpolitik kommer också att präglas av ett ökat

miljöansvar inom varje sektor av samhället. De förändringar som nu genomförs av skattesystemet innebär att energikonsumtionen begränsas och att det blir dyrare att skada miljön. Ytterligare förslag som minskar miljöbelastningen kommer att presenteras i den miljöpolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram under vårriksdagen.

För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt

att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåver-

kan och resursförbrukning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frågor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991.

2¶Den ekonomiska utvecklingen

2.1¶Utsikterna för den internationella ekonomin

När 1980-talet började befann sig industriländerna i en djup ekonomisk svacka. Ett par år in på decenniet inleddes emellertid efterkrigstidens hittills längsta högkonjunktur. Förra året markerade slutet på denna långa expansionsperiod.

I de industriländer som haft högst inflation under senare år — främst Förenta staterna, Storbritannien, Canada samt några av de mindre euro-

peiska länderna — mattas nu den ekonomiska aktiviteten av markant. De

inflationsbekämpande åtgärder som vidtagits i flera av dessa länder börjar

ge resultat. Samtidigt har den höga inflationen medfört en försämrad

bedöms BNP-tillväxten ha stannat vid ca 1 2 1990. Den ekonomiska Bil. i aktiviteten är dock fortsatt stark i Japan och i Tyskland. För OECDområdet sammantaget förutses en ekonomisk tillväxt i år med knappt 2 2. Under 1992 är ånyo en något starkare tillväxt möjlig.

Trots den lägre aktiviteten i OECD-området förutses inflationen öka till ca 5 1/2 P i år för att sedan dämpas till 4 1/2 & 1992. Arbetslösheten i OECD-området väntas öka till närmare 7 90 nästa år. De europeiska OECD-länderna beräknas fortfarande ha en högre arbetslöshet, inemot 8 1/2 RP i år och nästa år.

Den amerikanska ekonomin försvagades ytterligare under hösten 1990 och en regelrätt lågkonjunktur kan inte uteslutas. De höjda oljepriserna och problem i den finansiella sektorn är viktiga element i denna utveckling. Svagheterna i det finansiella systemet har bidragit till att kreditgivningen från bankerna bromsas upp ytterligare med effekter på i första hand investeringsverksamheten men även den privata konsumtionen. Under förutsättning att den starka tillväxten i Japan och Tyskland fortsätter, kan emellertid effekterna på omvärlden av en recession i Förenta staterna begränsas.

Budgetunderskotten har tillåtits öka kraftigt i flera länder — framför allt i Tyskland och Förenta staterna. Därmed har bördan av inflationsbekämpningen i allt väsentligt fallit på penningpolitiken. Fortsatta räntehöjningar skulle förvärra situationen för de länder som befinner sig i, eller är på väg in i, en lågkonjunktur. Detta understryker betydelsen av att uppnå bättre balans mellan finans- och penningpolitiken liksom av en förstärkt internationell ekonomisk-politisk samordning.

Läget vid Persiska viken gör en bedömning av oljeprisutvecklingen synnerligen osäker. Även om OECD-ländernas oljeberoende minskat mycket sedan 1970-talet, skulle kraftigt ökade priser få betydande negativa konsekvenser för inflation och tillväxt. En risk är att oljeprishöjningarna inte möts med en tillräckligt stram ekonomisk politik utan tillåts omsättas i ländernas interna löne- och prisbildning. Därmed kan behov uppstå av en betydande ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede.

En förstärkning av det internationella handelssystemet är nu betydelsefull mot bakgrund av den internationella ekonomiska utvecklingen. GATTs betydelse för att motverka protektionism och ta bort handelshinder i världshandeln är oförändrat stor. Det är därför ytterst oroande att Uruguay-rundan inte kunde avslutas som planerat i december 1990. Motsättningar mellan framför allt USA och EG på en rad förhandlingsområden — i synnerhet på jordbruksområdet — ledde till att ministermötet blev resultatlöst. Förhandlingarna torde emellertid komma att återupptas i början av 1991. Det är av stor betydelse att rundan kan slutföras framgångsrikt.

Sovjetunionen och övriga tidigare centralplanerade ekonomier i Europa genomgår nu en svår omställningsprocess som kommer att ta lång tid. Därmed kommer dessa länders importefterfrågan sannolikt att vara låg samtidigt som de utländska investeringarna är begränsade. De sammantagna effekterna på västekonomierna av även en mycket negativ utveck-

ling bör dock i det korta perspektivet bli begränsade. På längre sikt finns förutsättningar för en god utveckling med gynnsamma effekter också för Bil. 1 länderna i väst.

Den vikande internationella konjunkturen får betydande återverkningar för Sverige. Efterfrågetillväxten för bearbetade varor på Sveriges viktigaste exportmarknader inom OECD avtog markant under 1990 och försvagningen fortsätter även 1991. Sammantaget bedöms marknadstillväxten för svensk export till OECD-området — som under de senaste åren uppgått till 6 ä 7 § årligen — stanna vid knappt 5 § i år för att 1992 uppgå till drygt 5 42. Det är framför allt den låga importefterfrågan från USA, Storbritannien, Finland och Danmark som nu får effekt på svensk export.

Dessutom begränsas exporten av en oförmånlig varusammansättning. Transportmedelsindustrin är sedan en tid inne i en internationell lågkonjunktur och inom pappers- och massaindustrin råder ett kraftigt globalt utbudsöverskott. Stålindustrin är på väg mot en klar avmattning. Dessa branscher svarar för ungefär en tredjedel av den samlade varuexporten.

2.2 1980-talets utveckling i Sverige

Genom omläggningen av den ekonomiska politiken i början av 1980talet och den internationella konjunkturuppgången kom en utrikeshandelsledd expansion igång i den svenska ekonomin. Exporten ökade liksom lönsamheten i näringslivet. Därmed inleddes en kraftig investeringsuppgång. Samtidigt sköt produktionen fart och sysselsättningen ökade.

Efter ett par år med fallande realinkomster steg åter hushållens inkomster vid mitten av 1980-talet. Till detta bidrog i hög grad den ökade sysselsättningen och minskade arbetslösheten.

Hushållens konsumtion växte snabbt när inkomsterna steg och då kreditmarknaden avreglerades blev det lättare att låna. Trots att de offentliga utgiftsökningarna begränsades och skattekvoten steg var inte finanspolitiken tillräckligt stram för att kunna neutralisera effekterna av kreditexpansionen och den mycket starka industrikonjunkturen. Ekonomin blev under 1980-talets senare del överhettad samtidigt som utrymmet för den konkurrensutsatta sektorn begränsades.

Sett över hela 1980-talet var tillväxten i den svenska ekonomin ungefär 1 nivå med Västeuropas. Kostnadsökningarna var emellertid snabbare än i de för Sverige centrala konkurrentländerna. Detta medförde att konkurrenskraften gradvis försvagades. Jämfört med situationen i början av 1980-talet är det svenska näringslivet i dag ändå starkt. Soliditeten är hög och omfattande investeringar och strukturrationaliseringar har genomförts. Men den förbättring av den relativa enhetsarbetskostnaden som uppnåddes i samband med devalveringarna i början på 1980-talet är förbrukad.

Den strama budgetpolitiken resulterade i att de offentliga utgifterna minskade snabbt som andel av BNP. Samtidigt förstärktes det offentliga sparandet. I detta avseende är läget i dag helt annorlunda än för tio år sedan. Sverige tillhör nu åter de länder i OECD-området som har de starkaste offentliga finanserna.

Bil. 1

Kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin var högt i början av 1990. Det har emellertid därefter sjunkit snabbt. Avmattningen har spridit sig

gradvis och blivit allt mer kännbar för hushåll och företag. Den ekono-

miska tillväxten avtog och uppgick för helåret till knappt 1 7.

Den viktigaste orsaken till försämringen är att konkurrenskraften har försvagats genom att löner och priser har ökat snabbare i Sverige än i

våra konkurrentländer. Urholkningen av konkurrenskraften har förstärkts

av en svag produktivitetstillväxt. Denna utveckling har lett till att indu-

strin i betydande utsträckning förlorat marknadsandelar både hemma och

utomlands. Industriproduktionen har därmed stagnerat samtidigt som lönsamheten fallit.

Arbetsmarknaden var under en stor del av 1990 överhettad och arbetslösheten var mycket låg. Mot slutet av året inträffade dock en försvagning i huvudsak orsakad av tillbakagången i den konkurrensutsatta sektorn. Arbetslösheten var vid slutet av året 1,9 %.

Den underliggande prisökningen, dvs. exklusive bidrag från indirekta skatter och oljepriser, uppgick till ca 6 1/2 Z under loppet av 1990. Inflationen hölls tillbaka av förhållandevis låga prisökningar inom kon-

kurrensutsatt verksamhet. Konsumentprisindex steg med ytterligare ca 3 procentenheter i samband med att det första steget i skattereformen genomfördes. De högre oljepriserna bidrog dessutom med ca 1/2 procentenhet och den tillfälliga höjningen av mervärdeskattesatserna med knappt I procentenhet.

Reallöneutvecklingen var svag under första hälften av 1980-talet. Denna utveckling vände vid mitten av decenniet och reallönerna har sedan dess återhämtat sig. Under hela 1980-talet var emellertid de nominella löneökningarna stora. Så var fallet även under 1990 då de nominella

lönerna ökade med över 10 § i genomsnitt. Samtidigt steg reallönerna med ca 2 7 och hushållens realinkomstökningar uppgick till 3 1/2 96. Hushållens sparkvot förbättrades från -4 1/3 0 1989 till knappt -1 & 1990, sannolikt till följd av både en ökad osäkerhet och högre lånekostnader. Den privata konsumtionen blev därmed oförändrad från 1989 till

1990. Handelsbalansens överskott krympte ytterligare, bl.a. till följd av den

svaga exportutvecklingen. Dessutom blev resevalutanettot allt sämre sam-

tidigt som ränteutgifterna i samband med investeringar utomlands ökade.

Bytesbalansunderskottet som andel av BNP växte från 1,6 96 1989 till ca

21/2 7 1990.

De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin bidrog starkt till den oro på de finansiella marknaderna som uppstod vid några tillfällen

under 1990. I oktober ökade valutautflödet kraftigt vilket tvingade fram

en höjning av de korta räntorna. Sedan dess har räntorna sjunkit och

skillnaderna i räntenivå i förhållande till utlandet har successivt reducerats. På aktie- och fastighetsmarknaderna har priserna sjunkit under hösten

1990. Företagens vinster har fallit avsevärt. Inom finansbolagssektorn har

problemen varit särskilt markerade och vissa finansbolag råkade under hösten in i akuta likviditetssvårigheter. Uppenbarligen har risknivån och Bil. 1 belåningsgraden i delar av det finansiella systemet varit osunt hög. Akuta betalningssvårigheter har uppstått när priserna fallit på aktie- och fastighetsmarknaden. Det som nu sker bör ses som en behövlig sanering av det finansiella systemet.

2.4 Utsikterna för 1991 och 1992

Skattereformen, vars andra och viktigaste etapp genomförs 1991, kommer att få påtagliga effekter för den ekonomiska utvecklingen både på kort och lång sikt. Den främjar arbete och sparande och bidrar därmed till en ökad tillväxt. Den omedelbara effekten är att inkomstskatterna sänks och att skatterna på konsumtion och kapital ökar. Finansieringen av skattereformen medför en höjning av konsumentprisindex med ca 3 1/4 2 i början av 1991. Denna konsumentprisuppgång påverkar emellertid inte näringslivets konkurrenskraft eftersom mervärdeskatt inte tas ut vid export.

Sammantaget innebär skattereformen ett kraftigt tillskott till hushållens reala disponibla inkomster. Eftersom reformen också innebär att det blir dyrare att låna och lönsammare att spara kommer dock hushållen sannolikt att välja att spara en ökad del av sina inkomster.

Den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren blir i hög grad beroende av lönekostnadernas ökningstakt. Om inte en snabb lönedämpning sker kommer den totala produktionen att minska 1991 och öka endast mycket svagt 1992. En sådan utveckling leder till en högre och mer långvarig arbetslöshet. Vid slutet av 1992 är en arbetslöshetsnivå nära 4 Z trolig. Sammantaget medför utvecklingen i detta fall stora påfrestningar för hushållen samtidigt som den offentliga sektorns finanser försvagas.

För att undvika en sådan utveckling tillsatte regeringen under 1990 en förhandlingsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna för ett stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för i första hand 1991. Förhandlingsgruppen har presenterat ett förslag till ett tvåårsavtal, som innebär att lönekostnadsökningarna — inkl. löneglidning och överhäng — kan begränsas till ca 5 & 1991 och ca 3 7 1992.

Ett stabiliseringsavtal på de nivåer som föreslagits innebär att konsumentprisökningarna kan stanna vid ca 5 2 under 1991 och 2 1/2 7 under 1992. Det innebär i sin tur att inflationstakten 1991 kan bli ungefär lika hög som 1 det övriga OECD-området och under 1992 något lägre. Konkurrensläget kan därmed förbättras och förutsättningar skapas för att kraftigt begränsa företagens förluster av marknadsandelar.

Redan under 1991 kan alltså en omsvängning ske. Industriproduktionen kan skjuta fart igen och sysselsättningen därmed åter växa. Visserligen är det troligt att arbetslösheten fortsätter att öka under 1991 och 1992, men i en långsammare takt. Lågkonjunkturen kan om stabiliseringsavtalet accepteras bli kort och en långvarig arbetslöshetskris av det slag många andra länder i Europa fått gå igenom kan undvikas.

En utveckling i dessa banor innebär att hushållens ekonomiska situation Prop. 1990/91:100

kan förbättras både 1991 och 1992. Samtidigt skapas förutsättningar för att förstärka också den offentliga sektorns finanser.

Tabell 1. Den ekonomiska utvecklingen

rlig procentuell förändring (om ej annat anges)

Bytesbalans (miljarder kr.) -19,7 —--33,1 --48,8 +-50,9 -58,6 -63,2 Handelsbalans (miljarder kr.) 14,6 13,4 9,1 10,1 13,7 12,6 Arbetslöshet (nivå, 2) 1,4 1,5 2,2 2,5 2,7 3,4 KPI dec.-dec., exkl. skatteref. 6,7 8,2 5,2 5,9 2,4 3,4 KPI dec.-dec., inkl. skatteref. 6,7 11,1 8,4 9,1 2,4 3,4 Timlön, kostnad 9,8 10,4 5 7 3 5

Det låga sparandet i Sverige tar sig uttryck i att underskotten i bytesba-

lansen fortsätter att öka. En del av försvagningen beror på en försämring i handelsbalansen. Denna utveckling är oroande och kan bara brytas genom att kostnadsökningstakten anpassas till omvärlden. Genomslaget sker emellertid gradvis varför påtagliga effekter av ett framgångsrikt

stabiliseringsavtal kommer att synas på handelsbalansen först efter 1991.

Den beräknade ökningen av bytesbalansunderskottet sammanhänger emellertid också i hög grad med de växande svenska investeringarna i

utlandet. Denna del av bytesbalansförsvagningen är inte lika oroande som handelsbalansförsämringen. Investeringarna kan i betydande utsträckning

förutsättas generera en avkastning som på sikt kommer svenska medborg-

are tillgodo.

De svenska investeringarna i utlandet har under en följd av år varit höga. Det är en naturlig del i företagandets internationalisering. Under senare år har emellertid utvecklingen accelererat bl.a. som en konsekvens av engångsförändringar 1 investeringsmönstret sedan valutaregleringen avskaffats och till följd av det försämrade kostnadsläget i Sverige. Goda

förutsättningar finns för att bryta denria utveckling om en snabb kostnads-

anpassning kommer till stånd. Det närmande till EG som nu sker och de

förändringar i förvärvslagstiftningen som regeringen avser föreslå bör

också starkt verka i riktning mot en ökad balans i investeringsflödena.

3¶Europa-politiken

Den svenska ekonomin har länge kännetecknats av en hög grad av öppen-

het. Denna öppenhet har starkt bidragit till vår höga levnadsstandard.

Tack vare GATT-avtal, EFTA-överenskommelsen och frihandelsavtalet med EG har Sverige i dag endast få hinder mot industrivarors fria cir-

kulation. Under 1980-talet har också kapitalets rörlighet ökat starkt. Sveriges omvärld förändras nu i mycket snabb takt. Vid ESK-konfe- Bil. 1 rensen i Paris lades grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning för Europa. Inom EG har samarbetet fördjupats. Den s.k. inre marknaden i EG får återverkningar på den svenska ekonomin. I Öst- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och marknadsekonomi.

Det svenska samhället är redan mycket nära knutet till det övriga Europa. EG och dess medlemsländer kommer att spela en central roll i den fortsatta utvecklingen av det europeiska samarbetet. Sveriges möjligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt, skulle självfallet förbättras genom fullt deltagande i gemenskapsarbetet. Endast som medlem kan ett land fullt ut delta i och få inflytande på EGs samarbete.

Regeringen förklarade i en skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av EG. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

Som medlem i EFTA deltar Sverige genom förhandlingarna mellan EFTA och EG i de gemensamma ansträngningarna att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Målet är en gemensam marknad för de nitton EFTA- och EG-länderna med fullständig frihet för cirkulation av varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Arbetet med ett EESavtal har nu kommit in i ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA uppnåddes en rad viktiga resultat. Förhandlingarna skall fullföljas med kraft.

Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa kommer att få omfattande ekonomiska konsekvenser för västvärlden. Rekonstruktionen av de tidigare planekonomierna kommer emellertid att ta lång tid och kräva omfattande insatser under en följd av år.

Gradvis kommer sannolikt allt fler svenska företag att investera Östoch Centraleuropa. Handeln med detta område kan också förväntas öka. Effekterna härav på den ekonomiska utvecklingen i Sverige bör i ett längre perspektiv bli gynnsamma.

4¶Stabiliseringspolitiken

Bil. 1 För att återskapa goda villkor för investeringar, produktion och sysselsättning måste stabiliseringspolitiken fullföljas med kraft.

4,1 Finanspolitiken

För att värna sysselsättning och välfärd krävs att inflationsbekämpningen överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att starka restriktioner framgent kommer att läggas på statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter.

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Besparingar föreslås på en rad områden. Regeringen redovisar förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92 som kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Tillväxten i statsutgifterna beräknas minska från 10,6 % under innevarande budgetår till 3,4 % kommande budgetår. Budgeten innehåller inga förslag till nya skattehöjningar.

Kommunernas och landstingens verksamhet omfattar ca 85 % av den offentliga verksamheten och ca 20 % av BNP. Under de närmaste åren måste tillväxten i kommunerr:1s verksamhet begränsas starkt med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skattestopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är emellertid beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjämningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utbyggnad än vad samhällsekonomin tillåter. Medlen bör återföras till kommunerna. Det bör ankomma på den kommunalekonomiska utredningen att föreslå hur detta skall ske som ett led i övergången till ett nytt mer generellt utformat statsbidragssystem.

De offentliga utgifterna som andel av BNP uppgick till ca 67 § när de var som högst budgetåret 1982/83. Sedan dess har utgiftskvoten nedbringats till drygt 61 § under innevarande budgetår. De förslag till utgiftspolitik som redovisas i budgetförslaget innebär att förutsättningar skapas för att minska utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren.

Den offentliga sektorns finansiella ställning var vid ingången till 1980talet kraftigt undergrävd. Därför har det under det gångna decenniet varit nödvändigt både att sänka utgiftskvoten och att öka den offentliga sektorns intäkter. Skattekvoten beräknas nu kunna minska från 56,5 4 under innevarande budgetår till 55,5 70 under budgetåret 1991/92.

2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga I

utvecklingen under de närmaste åren innebär förslaget till statsbudget Bil. 1 för 1991/92 i kombination med de åtgärder soäm i övrigt vidtas för att begränsa den offentliga sektorns expansion och förstärka det offentliga sparandet att finanspolitiken är väl avvägd.

Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall fullföljas. Därmed skapas utrymme för att på sikt sänka skattetrycket. Detta förutsätter en ökad produktivitet och effektivitet samt fortsatt omprövning av existerande utgiftsprogram inom den offentliga sektorn.

4.2¶Penningpolitiken

Under 1970-talet och de första åren på 1980-talet devalverades den svenska kronan vid fem tillfällen. Devalveringar och växelkursförändringar var vid denna tid relativt vanliga också i vår omvärld. I detta avseende har emellertid situationen förändrats. Valutorna i flertalet av våra konkurrentländer i Europa är nu sammanknutna inom ramen för det europeiska monetära systemet. Deras riktvärde i förhållande till varandra har inte förändrats sedan 1987.

En fast växelkurs är en av hörnstenarna i den ekonomiska politik som förts sedan 1982. Den skall skapa stabilitet och trovärdighet i den ekonomiska politiken och därmed bidra till inflationsbekämpningen.

Penningpolitikens överordnade uppgift är att upprätthålla den fasta växelkursen. För att detta skall vara möjligt på lång sikt måste finanspolitiken ges en stram inriktning. Den finanspolitiska åtstramningen under det senaste året är exempel på beslut ägnade att understödja den fasta växelkursen och på så vis bekämpa inflationen.

Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett starkt intresse av att delta i det internationella ekonomiska samarbetet. Det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi förblir en respekterad och trovärdig samarbetspartner. Regeringen följer nära utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges möjligheter till ett närmande till detta samarbete.

Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta ligger fast. Utlandslånenormen infördes vid mitten av 1980-talet och har efter valutaavregleringen preciserats till att gälla statens lån i utländsk valuta. I den utsträckning som större inflöden av valuta uppstår, skall en därtill svarande amortering ske på statens skuld i utländsk valuta.

Den utredning om riksbankens ställning och funktion som aviserades 1 propositionen om den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1990/91:39) skall tillsättas inom kort. Utredningen får till upppift att utforma en klar och ändamålsenlig ram för den framtida penningpolitiken.

4.3¶Pris- och lönebildningen

Lönebildningssystemet har inte förmått anpassa sig till produktivitetsutvecklingen i den svenska ekonomin och till de utifrån bestämda konkurrensvillkoren. Under de senaste åren har detta problem skärpts eftersom

produktivitetstillväxten varit mycket svag i förhållande till övriga OECDländer. Arbetskraftskostnaderna per producerad enhet har därför stigit Bil. 1 kraftigt i förhållande till omvärlden. Därmed har konkurrenskraften urholkats.

Lönekostnadsökningar får ett starkt genomslag i inflationsutvecklingen. Löneökningarna påverkar priser och taxor i alla delar av ekonomin. För att få ner inflationen och varaktigt åstadkomma en långsammare prisstegringstakt krävs att lönebildningen anpassas till kostnadsutvecklingen i omvärlden och till den rådande produktivitetsutvecklingen.

Överhettningen på arbetsmarknaden dämpas nu snabbt. Detta talar starkt för att löneökningarna bromsas upp och löneglidningen avtar.

Förhandlingsgruppen har presenterat ett förslag till stabiliseringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att löneökningar utgår under första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till I 2. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 4.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnaderna 1991 likväl med 5 96 jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningarna begränsas till 3 § genom stabiliseringsavtalet.

Förslaget till stabiliseringsavtal medför en snabbare pris- och lönedämpning än vad som annars skulle ha varit möjlig. Det skapar därmed förutsättningar för en återhämtning av den svenska ekonomin redan 1992. Samtidigt innebär det att förhållandena på arbetsmarknaden är reglerade under de närmaste två åren. Arbetsmarknadens parter ges därmed en unik möjlighet att under den kommande tvåårsperioden reformera det svenska lönebildningssystemet. Det är nödvändigt att de tillvaratar denna möjlighet.

Enligt traditionen på den svenska arbetsmarknaden har parterna ansvaret för lönebildningen. Statsmakterna har ansvar för den ekonomiska politiken och för de övergripande institutionella ramar som reglerar lönebildningen. Denna tradition bör värnas. Men för att det skall vara möjligt krävs att lönebildningssystemet fungerar så att inte balansen i den svenska ekonomin äventyras och förutsättningarna för full sysselsättning undergrävs.

Förhandlingsrättsreformen från 1965 gav parterna på den offentliga arbetsmarknaden en vidsträckt konflikträtt. Reformen förutsatte en centraliserad organisationsstruktur och ett stort ansvarstagande på den fackliga sidan. Inom Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har under december 1990 beslut tagits om en ny organisation som redan har trätt i kraft. Den innebär att förhandlings-, avtals- och konflikträtten på det offentliga området kommer att utövas av sex organisationer mot tidigare två.

Regeringen har mot denna bakgrund haft överläggningar med TCO och dess organisationer inom det offentliga området samt de offentliga arbetsgivarna. Vid dessa överläggningar har parterna förklarat sig beredda

i 1965 års förhandlingsrättsreform vidmakthålls. Bil. 1

Löneförhandlingsutredningen har i uppdrag att överväga förhandlingsformerna och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden (Dir. 1990:26). Utredningens förslag väntas inom kort. Regeringen kommer då att ta ställning till vilka förändringar som erfordras för att skapa förutsättningar för ett bättre fungerande förhandlingssystem.

Möjligheterna att få till stånd en anpassning av löneökningarna förbättras naturligtvis i hög grad om inflationen snabbt går ned. Förutsättningarna för detta är goda. Under loppet av 1991 förutses en kraftig dämpning av konsumentprisernas ökningstakt efter det att finansieringen av skattereformen är genomförd i början av året.

Ett par olika initiativ har under hösten tagits för att bryta inflationsförväntningarna och få till stånd en snabbare prisanpassning. Överenskommelser har träffats mellan regeringens särskilda förhandlingsgrupp och representanter för dagligvaruhandeln om att begränsa prisökningstakten. En central uppgörelse mellan parterna på bostadsområdet om riktlinjer för hyressättningen har lett till att hyreshöjningarna för 1991 har begränsats.

4.4¶Konkurrenspolitiken

Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för möjligheterna att varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt. Konkurrens stimulerar bättre användning av ekonomins resurser och stärker det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på internationella marknader. Samtidigt pressar en ökad konkurrens priser och breddar utbud. På så sätt kan konsumenterna få ut mer av sin köpkraft. Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig.

En fri utrikeshandel är det effektivaste sättet att öka konkurrensen och förhindra inhemska monopol. Åtgärder på konkurrensområdet är viktiga inom ramen för överläggningarna mellan EFTA och EG inför ett EESavtal. Gemensamma konkurrensregler och en effektiv konkurrensövervakning behövs för att motverka konkurrenshämmande samarbete och missbruk av en dominerande ställning på en marknad, vilket kan påverka handeln mellan olika länder.

Regeringen har i propositionen om ekonomisk politik på medellång sikt (prop. 1990/91:39) uttalat att konkurrenspolitiken bör förstärkas. Det förutsätter åtgärder inom många olika delar av ekonomin. Konkurrenslagstiftningen måste förstärkas, samtidigt som handelshinder avskaffas och avregleringsarbetet fullföljs.

För att förhindra konkurrenshämmande inslag i näringslivet såsom prissamverkan och marknadsdelning bör konkurrenslagen skärpas. Sanktionssystemet bör också omprövas, liksom de nuvarande reglerna för fusionsprövning. Förslag till ny konkurrenslag kommer att föreläggas riksdagen under budgetåret 1991/92.

Den västeuropeiska integrationen kommer att kräva ökade insatser från konkurrensmyndigheterna. Myndigheter med uppgift att främja konkur-

berör bl.a. näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kon- Bil. 1 kurrensverk (SPK) och kommerskollegieum (KK).

Inom livsmedelssektorn, bostads- och byggområdet samt när det gäller transporter och infrastruktur pågår för närvarande ett omfattande avregleringsarbete.

Sveriges bud i GATT-förhandlingarna innebär en minskning av jordbruksstödet med 30—50 2. Slutförhandlingarna i GATT fortsätter under

början av 1991. Det är av stor vikt att dessa förhandlingar blir fram-

gångsrika.

En neddragning av gränsskyddet på jordbruksprodukter är avgörande

för möjligheterna att sänka matpriserna. Dessutom medför ett lägre

gränsskydd att valfriheten ökar för konsumenterna. Regeringen förbere-

der därför en sänkning av gränsskyddet och kommer under våren i ljuset

av GATT-förhandlingarna att presentera ett förslag om detta.

Koncentrationen är stark inom livsmedelsområdet. I detaljhandeln påverkas konkurrensen av den prövning av etableringstillstånd som kom-

munerna gör enligt plan- och bygglagen (PBL). Regeringen kommer att

förelägga riksdagen förslag om vissa ändringar och förtydliganden i PBL.

I detta sammanhang kommer frågan om konkurrensen i detaljhandelsledet att behandlas.

Regeringen avser att lägga förslag om en särskild lag med förbud mot

marknadsdelning på jordbrukets område, med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991, för att motverka privat reglering i jordbruket och främja konkurrensen i primärledet.

Konkurrensen inom bo- och byggsektorn måste skärpas. Mot denna

bakgrund skall de regler som påverkar utländska medborgares möjligheter att starta eller överta byggföretag förenklas, bl.a. genom att bestämmelserna om näringstillstånd harmoniseras med EGs regler inom ramen för ett EES-avtal. Harmonisering av svenska byggmaterialregler till

europeiska normer skall också påskyndas. Provnings- och godkännandeprocedurerna för byggprodukter förenklas och görs snabbare. Boverket får i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter snarast inkomma med förslag på författningsändringar och andra åtgärder för att

åstadkomma ett smidigare certifieringssystem.

Under senare år har stora delar av transportområdet avreglerats. Regeringen avser att under våren presentera förslag för riksdagen som syftar

till att öka konkurrensen inom det svenska inrikesflyget. Vidare skall busstrafiken avregleras ytterligare.

Konkurrensen skall främjas genom att infrastrukturen görs tillgänglig

för fler producenter. Naturliga monopol bör ägas av staten. Uppdelningen av statens järnvägar på ett banverk och en affärsdrivande del är ett

första steg i denna riktning på järnvägsområdet. Förändringar i enlighet med denna princip avses bli genomförda också inom elförsörjningen.

Bil. 1 De närmaste åren kommer att innebära en svagare tillväxt i sysselsättningen och en ökad risk för arbetslöshet. Denna risk kan inte mötas med generella efterfrågestimulerande åtgärder. Sådana åtgärder skulle försvåra möjligheterna att åstadkomma det som är den viktigaste förutsättningen för att hävda sysselsättningen, nämligen att varaktigt nedbringa inflationen i nivå med omvärldens.

Mot denna bakgrund får arbetsmarknadspolitiken en viktig roll. Den måste utformas så att den blir ett verkningsfullt medel både mot arbetslöshet och inflation. Den måste också utformas så att den medverkar till ekonomisk tillväxt.

Det finns goda förutsättningar att lösa denna uppgift. Sverige har en av OECD-områdets mest effektiva arbetsmarknader. Det finns en väl fungerande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare när det gäller att hantera omställningar på arbetsmarknaden. Det finns stor erfarenhet och en stark organisation för att genomföra nödvändiga aktiva åtgärder.

Utgångspunkten är att arbetslöshet inte skall vara ett medel i stabiliseringspolitiken. Målet är att de lediga platserna skall tillsättas så snabbt och väl som möjligt för att förhindra inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen. Målet är samtidigt att varje person som är eller riskerar att bli arbetslös skall få möjlighet att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete. För att nå dessa mål används främst åtgärder som stimulerar till aktivt arbetssökande, kompetenshöjning, omskolning och andra former av yrkesmässig rörlighet samt yrkesinriktad rehabilitering.

Arbetslinjen ligger också framgent till grund för arbetsmarknadspolitiken. Arbete, utbildning och rehabilitering skall komma i första hand. Kontantstöd vid arbetslöshet är en viktig åtgärd för att ge ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, men sådant stöd skall alltid betraktas som en sistahandsåtgärd. Det är särskilt viktigt att ungdomar snabbt får fotfäste på arbetsmarknaden. Aktiva åtgärder skall sättas in för att ge ungdomar den kompetens och den erfarenhet som är nödvändig för att de skall kunna svara mot dagens och morgondagens krav i arbetslivet.

5¶Tillväxtpolitiken

Tillväxt i ekonomin uppkommer som resultat av ett komplicerat samspel mellan många olika faktorer. För att öka tillväxten i ekonomin behövs åtgärder över ett brett fält. — Investeringar och sparande skall stimuleras. Det förutsätter bl.a. god

lönsamhet, stabila produktionsvillkor samt skatte-och transfererings-

system som uppmuntrar sparande. — Den konkurrensutsatta sektorn måste växa och erbjudas goda utveck-

lingsbetingelser. Samtidigt skall förmågan till teknisk utveckling och

förnyelse uppmuntras. Det förutsätter bl.a. tillgång på väl utbildad

arbetskraft och en väl fungerande infrastruktur. — -Ekonomins anpassningsförmåga skall stärkas och strukturell om-

vandling underlättas. Det förutsätter bl.a. en väl fungerande välfärds-

och arbetsmarknadspolitik samt ekonomiska motiv att byta jobb, Bil. 1

utbilda sig etc. — Ett ökat arbetskraftsutbud och en god produktivitetsutveckling är

viktiga delar av tillväxtpolitiken. Det förutsätter bl.a. skatte- och

socialförsäkringssystem som stimulerar till arbete, utbildning och nya

initiativ.

5.1¶Skattepolitiken

I Sverige genomförs nu en mycket genomgripande skattereform. Skattesatserna sänks, beskattningen görs mera likformig och avdragen begränsas. Genom dessa förändringar kommer hushållens och företagens agerande att i mindre utsträckning styras av skatteöverväganden. Skattereformen leder till en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av produktionsfaktorer som arbete, kapital och energi. Samtidigt leder reformen, särskilt på längre sikt, till ett större utbud av arbete och kapital. Därigenom uppnås väsentligt förbättrade villkor för tillväxt och framtida välstånd.

Den nya företagsbeskattningen skapar goda förutsättningar för investeringar och produktion i Sverige. I kombination med en reduktion av olika hinder för utländskt företagande och utländskt ägande i Sverige kan det nya skattesystemet bidra till att de utländska investeringarna i Sverige ökar.

Den ökade likformighet i skattesystemet som uppnås genom skattereformen skall bevaras. Krav från olika särintressen om att erhålla lättnader och undantag måste avvisas. Skattesystemets grundläggande uppgifter är att så effektivt som möjligt finansiera den offentliga sektorn och att påverka fördelningen av levnadsstandarden. Andra mål får i huvudsak tillgodoses utanför skattesystemets ram.

Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktas på att befästa de framsteg som uppnås genom reformen: 1. Den väsentligt sänkta statliga inkomstskatten för arbetsinkomster får

inte urholkas genom höjningar av andra skatter på arbete. Av bl.a.

detta skäl har ett kommunalt skattestopp införts för 1991 och 1992

och överenskommelse träffats även för de efterföljande åren om att

det kommunala skattetrycket inte skall höjas. 2. Moderniseringen av det svenska skattesystemet bör fullföljas genom

att förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten reformeras.

Skattereglerna bör göras mera likformiga samtidigt som skattesatser-

na sänks och skattebaserna vidgas. Utrymmet för skatteplanering

begränsas. 3. Regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om s.k. rullande

fastighetstaxering. Genom att justera taxeringsvärdena successivt

undviks de stora förändringar av taxeringsvärdena med längre

mellanrum som kan uppkomma i dag. 4. Samhällsekonomiska skäl talar för att flytta skatteuttaget så att det

bidrar till att motverka negativ miljöpåverkan och en alltför hög

energikonsumtion. Så har skett inom ramen för skattereformen.

Miljöskatter kan emellertid endast i begränsad omfattning användas Bil. 1

för att reducera andra skatter. Dessutom måste miljöskatterna ut-

formas med hänsyn till internationella återverkningar och industrins

konkurrenskraft samt med hänsyn till målet enkla och enhetliga

skatteregler. Regeringen kommer att i den miljöpolitiska proposition

som skall föreläggas riksdagen under våren behandla miljöavgiftsut-

redningens förslag.

Skattereformen innebär att skattesystemet förbättras i inom ramen för ett

i huvudsak oförändraf sammanlagt skatteuttag. De offentliga utgifternas

andel av bruttonationalprodukten skall successivt sänkas för att göra det möjligt att sänka skattetrycket och därmed förbättra betingelserna för en god ekonomisk tillväxt. Vidare måste ökad hänsyn tas till internationella förhållanden vid framtida förändringar av det svenska skattesystemet.

5.2¶Närings- och energipolitiken

Näringspolitiken skall bidra till att frigöra och stimulera ekonomins växtkraft. Arbetet med att stärka och utveckla näringslivet måste ses i ett brett perspektiv. För att skapa gynnsamma förutsättningar krävs insatser inom många olika delar av samhällsekonomin. Fasta och långsiktigt bestående spelregler skall utformas i frågor av stor betydelse för näringslivets utveckling. En särskild proposition med denna inriktning kommer att föreläggas vårriksdagen.

Frihandelspolitik, en arbetsmarknads- och socialpolitik som ökar arbetskraftens rörlighet, god utbildning som höjer arbetskraftens kompetens, offentlig efterfrågan som stödjer teknologiska innovationer och en ändamålsenlig fysisk infrastruktur är exempel på offentliga åtgärder som medverkat till att utveckla Sverige som industriland. Det är regeringens avsikt att bygga vidare på denna grund.

För att förena en hög och stabil tillväxt med balans i de utrikes affärerna måste den konkurrensutsatta sektorn byggas ut. Det förutsätter i sin tur att lönsamheten förbättras. För att uppnå detta måste kostnadsökningstakten pressas ner till nivåer under omvärldens till dess att konkurrenskraften är återställd. Vidare måste produktiviteten förbättras.

För att stimulera investeringsverksamheten i näringslivet kommer regeringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfonderna, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Under senare år har svenska företags investeringar i omvärlden vuxit snabbt. Någon motsvarande ökning av utländska företags investeringar i Sverige har inte ägt rum. De svenska reglerna för utlänningars förvärv av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade internationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Utländska företag kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. Om de utländska investeringarna i Sverige ökar förstärks också bytesbalansen.

företag på ett tidigt stadium förutser och anpassar sig till nya krav. Såda- Bil. I na bedömningar måste göras nära marknaden. Konserverande, defensiva bransch- och företagsstöd är därför ingen framkomlig väg. Under 1980talet har politiken på detta område lagts om. De defensiva industristöden uppgick när de var som störst vid början av 1980-talet till ca 12 miljarder kr. per år. De har nu i stort sett avskaffats.

Den industriella utvecklingen i Sverige har gynnats av en god och stabil tillgång på energi. Också industrins struktur har påverkats så att den är förhållandevis energiintensiv. Energipolitiken skall medverka till att energimarknaderna blir effektiva. Förhållandena på energimarknaderna skall vara sådana att förutsättningarna för en god internationell konkurrenskraft bevaras. Energisystemets utformning skall medverka till en god miljö och uthållig tillväxt. Regeringen har tagit initiativ till överläggningar om riktlinjer för energipolitiken. Under våren avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om energipolitiken.

5.3¶Forsknings- och utbildningspolitiken

Forskning, utbildning och kompetensutveckling har en nyckelroll i regeringens politik för att stärka näringslivets konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för att få en hög tillväxt i ekonomin. Samtidigt har naturligtvis utbildningspolitiken bredare kulturella och sociala syften. Alla delar av utbildningsväsendet måste vara utformade så att de uppfyller högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl ungdomsskola som vuxenutbildning, högskola och arbetsmarknadsutbildning. Det reformarbete som inletts på utbildningsområdet har därför en central roll i regeringens långsiktiga ekonomiska politik.

Regeringen har tidigare lagt fram ett treårsprogram för grundläggande forskning och högre utbildning. I 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90) angavs att examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen inom forskarutbildningen och av resurserna för vetenskaplig utrustning. Därmed genomförs den andra etappen i det treårsprogram som redovisades i forskningspropositionen.

I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) redovisades att ett arbete inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom högskolan bör också kunna uppnås. De nordiska länderna har under året kommit överens om att ömsesidigt godkänna examina från högskoleutbildningar med en längd av minst tre år. En liknande överenskommelse eftersträvas i EESförhandlingarna.

Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer bör nu byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Utbyggnaden föreslås inledas år 1992.

Denna förstärkning av utbildningen omfattar ca 40 000 elever, som på detta sätt får en bättre praktisk och teoretisk utbildning. Bil. 1

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande 1 arbetslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Det är särskilt viktigt mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu sker. Genom omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Denna utbildningssatsning bör fullföljas under det kommande budgetåret. Genom dessa insatser kan arbetslösheten begränsas och företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning förbättras.

5.4¶Infrastrukturpolitiken

Investeringar i infrastruktur, dvs. vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser samt telekommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets utveckling och tillväxt, samtidigt som de spelar en stor roll för de enskilda medborgarnas levnadsvillkor.

Utgångspunkten för de insatser som nu görs för att stärka infrastrukturen skall vara att förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strävandena att skapa ett väl fungerande trafiksystem och bidra till en bättre miljö.

Den offentliga sektorn har ett övergripande ansvar för att bygga ut och underhålla en effektiv och väl fungerande infrastruktur. Staten satsar över budgeten ca 5,6 miljarder kr. per år på investeringar i vägar, järnvägar och kollektiva trafikanläggningar. Till detta kommer investeringar på ca 8 miljarder kr. per år inom luftfarten och i telenätet, som finansieras utanför statsbudgeten genom avgifter.

Förutsättningarna för att finansiera infrastrukturen har i viss mån förändrats. Det är inte möjligt att över statsbudgeten finansiera alla önskvärda satsningar. Det är därför angeläget att finna nya former för en bred finansiell samverkan kring infrastrukturinvesteringar. Regeringen redovisade mot bl.a. denna bakgrund i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Syftet med infrastrukturfonden är att åstadkomma finansiering av klart avgränsade och definierade projekt, t.ex. genom samfinansiering och samplanering. Projekten bör avse investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. bli avsatta till infrastrukturfonden. Förslag om fondens inrättande kommer att läggas fram i anslutning till propositionen om tillväxtfrämjande åtgärder. För budgetåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden.

Genom att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen beräknas utrymme kunna skapas för en fortsatt uthållig satsning på investeringar i infrastruktur. Under återstoden av 1990-talet bör ytterligare totalt minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag kunna avsättas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Regeringen tillkallade våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de

tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen. Bakgrunden till uppdraget var ökande trafikproblem i storstadsregionerna Bil. 1 med bl.a. betydande miljöproblem som följd. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avsätta 5,5 miljarder kr. till delfinansiering av de investeringar som förhandlas fram för att förbättra miljösituationen i dessa regioner, underlätta rörligheten samt skapa förutsättningar för storstadsregionernas utveckling.

6¶Budgetpolitiken

Ungefär 60 % av landets samlade inkomster kanaliseras via de offentliga budgetarna. De offentliga utgifterna följer till stor del befolkningsförändringar, prisindex osv. och växer därför varje år även om några nya reformbeslut inte fattas. Inkomsterna däremot utvecklas i det långa loppet 1 samma takt som den ekonomiska tillväxten.

Beräkningar i bl.a. 1990 års långtidsutredning och i de senaste långtidsbudgetarna pekar på ett fortsatt högt utgiftstryck, framför allt i de offentliga transfereringssystemen. Dessa problem förstärks för närvarande av att tillväxten faller samtidigt som inflationen är hög.

Den höga inflationen är i dag det största problemet i den svenska ekonomin. En fortsatt hög inflation medför att den fulla sysselsättningen inte kan upprätthållas, samtidigt som förutsättningarna för framtida välstånd undergrävs. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav.

Budgetpolitiken inriktas under kommande år på att bryta det starka utgiftstrycket för att understödja inflationsbekämpningen. Statsbudgeten måste samtidigt göras till ett verksamt instrument för att främja en varaktig hög tillväxt. Det är i detta perspektiv fråga om att långsiktigt och systematiskt förskjuta statsbudgetens tyngdpunkt från transfereringar och bidrag till insatser för att främja investeringar.

6.1¶Budgetförslaget för 1991/92

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Förslag till besparingar och omprioriteringar läggs fram på en rad områden. En väsentlig del av dessa redovisades i den skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) som regeringen förelade riksdagen under hösten. Ytterligare förslag till besparingar redovisas nu, bl.a. inom bostadsområdet. Nya eller utökade insatser görs endast på ett fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och insatser för en bättre miljö. Till satsningarna på infrastruktur och miljö återkommer regeringen i särskilda propositioner.

Regeringen lägger på en rad områden fram förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Av

detta belopp är ca 15 miljarder kr. att betrakta som besparingar med bestående effekt för statsbudgetens utgiftsnivå. Närmare 3 miljarder kr. Bil. 1 lyfts av statsbudgeten genom att verksamheterna får en annan finansiering via fonder utanför statsbudgeten. Närmare 10 miljarder kr. utgörs av inleveranser från vissa affärsverk som en följd av höjda avkastningskrav och i form av engångsinleveranser baserade på en mer marknadsmässig värdering av tillgångar. Detta är att se som ett led i regeringens arbete med att effektivisera förmögenhetsförvaltningen i staten. I beräkningarna ingår också den föreslagna indragningen från kommunerna.

De beloppsmässigt största besparingarna har gjorts inom transfereringssystemen. Riksdagen beslutade i december om en rad förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen. Dessa innebär sammanfattningsvis att ersättningen i sjukförsäkringen sänks från 90 7 till 65 § de första tre dagarna samt från 90 § till 80 § fr.o.m. dag 4 t.o.m. dag 89. Den tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 90 till 80 § de första 14 dagarna. Totalt innebär dessa förändringar en utgiftsminskning över statsbudgeten om ca 3,7 miljarder kr. Regeringen återkommer senare med en särskild proposition om bl.a. samordning mellan sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna. Utgiftsminskningen till följd av detta förslag kan beräknas uppgå till ca 1,5 miljarder kr.

I budgetpropositionen ingår förslag om att — liksom tidigare har skett för ålderspensionärer — slopa friåret vid sjukhusvård för förtidspensionärer samt om att genomföra vissa taxeändringar i tandvårdsförsäkringen. Dessa förslag ger minskade utgifter med ca 400 milj. kr.

Inom bostadsdepartementets område föreslås utgiftsminskningar genom att räntebidragen minskas med ytterligare drygt 600 milj. kr. budgetåret

1991/92. Vidare föreslås att det särskilda stödet till flerbarnsfamiljer för

köp av egnahem avvecklas, vilket innebär besparingar om närmare 300 milj. kr. Dessutom beräknas tidigareläggningen av det nya bostadsfinansieringssystemets ikraftträdande till den 1 januari 1992 ge en utgiftsminskning på 2,8 miljarder kr.

Inom utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om närmare 1 miljard kr., bl.a. inom skolan och vuxenutbildningen samt när det gäller bidragen till studieförbunden.

I budgetförslaget redovisas besparingar för utrikes- och försvarsdepartementen om sammanlagt ca 1,2 miljarder kr. Besparingarna innebär bl.a. att en del av förläggningskostnaderna för asylberättigade flyktingar från u-länder — i överensstämmelse med reglerna i OECDSs biståndskommitté — avräknas mot biståndsramen.

Inom kommunikations-, industri- och jordbruksdepartementen redovisas utgiftsreduktioner på sammantaget nära 2 miljarder kr. Besparingarna avser bl.a. neddragning av anslaget för köp av interregional trafik på järnväg, visst regionalpolitiskt stöd samt bidrag till skogsvård och till beredskapslagring. :

Inom arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att delar av utbildningsbidragen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finänsieras via arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår nu också utökade resurser för handläggning och utredning av asylärenden, vilket skall leda till kortare

väntetider och beräknas minska kostnaderna för främst förläggningsverksamheten med drygt 1,7 miljarder kr. Bil. 1

Besparingarna innebär i flera fall en kraftig förändring av de berörda

verksamheterna. Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella förändringar reduceras med 10 &. När detta program har genomförts beräknas de offentliga utgifterna kunna bli 1 till 2 miljarder kr. lägre.

De skärpta avkastningskraven på framför allt releverket och vattenfall

samt en uppräkning av statens tillgångar i domänverket ökar statens in-

komkomster med närmare 10 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Förutom ett höjt avkastningskrav om ytterligare 1,5 miljarder kr. på televerket beräknas en engångsinleverans om 5,7 miljarder kr. ske. Från domänverket beräknas inleveranser ske om ca 1,5 miljarder kr.

De åtgärder som redovisats innebär att statens nettoupplåning kommer att kunna begränsas och att utgifterna för statsskuldräntor kan reduceras

under budgetåret 1991/92. Effekterna av detta är medräknade i den sam-

lade förbättringen av budgetsaldot för budgetåret 1991/92 med i storleksordningen 30 miljarder kr. som tidigare redovisats. Sammantaget innebär de åtgärder som här redovisats att statens utgifter under kommande budgetår beräknas växa med 3,4 2. Detta är en väsent-

ligt långsammare ökning än under innevarande budgetår, då utgifterna växer med 10,6 %.

Ökningen av statens inkomster mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 uppgår till drygt 36 miljarder kr. eller 9,1 920 i löpande priser. För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna totalt öka med endast ca 17 miljarder kr. eller med 3,9 % i löpande priser. Inkomstökningen inkluderar

en inkomstförstärkning om ca 5 miljarder kr. till följd av att sjukförsäkringsfondens behållning tillförs statsbudgeten i enlighet med vad chefen

för socialdepartementet senare kommer att anmäla.

Utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida är starkt beroende dels av den allmänna ekonomiska tillväxten, dels av utfall resp. antaganden i fråga om pris- och löneutveckling. Den kraftiga inkomstutvecklingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 återspeglar en snabb pris- och löneökningstakt. Till grund för budgetförslaget för 1991/92 ligger däremot antaganden om en väsentligt dämpad pris- och löneutveckling. Eftekten av denna nedväxling i inflacionstakt förstärks på statsbudgetens inkomstsida av det förhållandet att kommunalskattemedlen betalas ut till kommunerna med två års eftersläpning. Kommunalskatteutbetalningarna budgetåret 1991/92 baseras således på den höga löneökningstakten två år tidigare. Inkomstskatterna för fysiska personer, inkl. kommunalskatterna,

för statsbudgeten beräknas för budgetåret 1991/92 däremot utifrån den

betydligt lägre löneökningstakt som antas fr.o.m. 1991. Den sänkning av inflationstakten som förutses under 1991 och 1992 leder således till en

försvagning av inkomstutvecklingen för budgetåret 1991/92. En ytterligare bidragande orsak till inkomsternas förhållandevis låga ökningstakt under nästa budgetår är den ökning av sparandet som väntas

ske i hushållssektorn, vilken medför en svag utveckling av intäkterna från

mervärdeskatten. Vidare försvagas skatteinkomsterna från juridiska per-

näringslivet. Bil. 1

Här redovisad utgifts- och inkomstutveckling innebär att budgetens saldo för budgetåret 1991/92 förbättras något i förhållande till innevarande budgetår.

Det underliggande budgetsaldot är en redovisning av saldot exkl. tillfälliga effekter och förändringar av redovisningsprinciper. För att få fram det underliggande budgetsaldot avräknas för budgetåret 1991/92 bl.a. de tillfälliga inleveranserna från affärsverken, den tillfälliga indragning som görs från kommunerna samt den överföring som görs från sjukförsäkringsfonden.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 försämras det underliggande budgetsaldot med drygt 15 miljarder kr. Denna försämring kan emellertid inte i sin helhet ses som strukturellt betingad. Den sammanhänger främst med den försvagning av inkomstutvecklingen som inträffar under budgetåret 1991/92 och som i sin tur till väsentlig del beror på de exceptionellt stora kommunalskatteutbetalningar som då sker.

Utvecklingen av statsfinanserna framgår av följande tabell.

Tabell 2. Statsfinansernas utveckling Miljarder kr.

6.2 Kommunernas ekonomi En dominerande — och växande — del av den offentliga sektorns verksamhet och investeringar sker i den kommunala sektorn; hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg samt skolväsende. Totalt uppgår den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar till nära 300 miljarder kr. årligen, dvs. drygt 20 6 av BNP. Omkring 85 % av de totala kommunala utgifterna finansieras med skatter — kommunalskatt eller statsskattefinansierade överföringar.

Under 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen med i genomsnitt drygt 2 7 per år. Det var en kraftig dämpning jämfört med 1970talet då ökningen uppgick till 4 72 per år. Olika statliga åtgärder har vidtagits i syfte att begränsa volymökningen, och under senare år har konsumtionens ökningstakt dämpats.

Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektorns volymtillväxt måste begränsas till högst I &. Rationaliseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga.

År 1990 beräknas den kommunala sektorns utgifter bli ca 20 miljarder kr. högre än inkomsterna. Åren 1991 och 1992 förbättras det finansiella

med ett positivt finansiellt sparande väntas. Denna förbättring är emel- Bil. 1 lertid av tillfällig karaktär. Från och med år 1993 väntas utvecklingen vända och i mitten på 1990-talet bedöms det finansiella sparandet återigen bli negativt.

Bedömningarna av den kommunala sektorns ekonomi visar ett underliggande underskott i det finansiella sparandet. Detta gäller under förutsättning att kommunernas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca 1 % per år. Rörelsekapitalet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder, blir då negativt. En omfattande upplåning och utförsäljning av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte kommunernas grundläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och inkomster. Dessa åtgärder måste vara utformade så att den kommunala sektorns utveckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.

Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin 1992 får inte leda till att kommuner och landsting underlåter att vidta sådana strukturella förändringar som innebär att utgifterna långsiktigt anpassas till de löpande inkomsterna. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kr. år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn. Detta bör ske genom en extra höjning av skatteutjämningsavgiften detta år. Beloppet motsvarar knappt 1 % av sektorns totala utgifter.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skattestopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skatteböjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Kommunalekonomiska kommittén har bl.a. i uppdrag att presentera förslag som ger möjligheter till en utjämning av kommunalskatterna. Sådana förändringar i skattesatserna som följer av att ett nytt statsbidragssystem införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994. Ett ändrat statsbidragssystem förutsätter att det kommunala skattetrycket inte höjs och att ändringarna leder till att skillnaderna i kommunal utdebitering minskar.

Kommitténs förslag kan i vissa fall leda till sådana omfördelningseffekter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem till ett mer generellt system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kr. som 1992 dras in från kommunerna skall kunna återföras till dem.

6.3¶Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn

Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik som leder till att de offentliga utgifternas andel av BNP minskar. Detta ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv-

ningar av existerande utgiftsprogram. På både kort och lång sikt krävs strukturella åtgärder som påverkar utgifternas utveckling. Regeringen Bil. 1 genomför ett antal sådana strukturellt inriktade åtgärder inom den offentliga sektorn.

Det nya system för bostadsfinansiering som nu beräknas träda i kraft den 1 januari 1992 utgör ett viktigt inslag i denna politik. Ett utgiftsprogram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på statsbudgeten.

Den omläggning som nu sker av sjukförsäkringssystemet i enlighet med de beslut riksdagen nyligen fattat syftar till att minska utgiftstrycket och skapa motiv för rehabilitering och arbete... Samtidigt har riksdagen uttalat att regeringen snarast bör återkomma till riksåagen med ett förslag om en arbetsgivarperiod under de 14 första dagarna i en sjukperiod. Ett berättigat krav i detta sammanhang är att alla försäkrade skall få lika kompensationsnivå när de är sjuka oavsett vilken grupp på arbetsmarknaden de tillhör. I syfte att få en rättvis sjukförsäkring är det därför mycket angeläget att arbetsmarknadens parter träffar avtal som inte överstiger de av riksdagen fastställda högsta ersättningsnivåerna.

Regeringen kommer senare att redovisa förslag om en samordning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.

Åtgärder vidtas också för att få till stånd en effektivare Sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet och därmed nå ett bättre resursutnyttjande. Försöksverksamhet genomförs när det gäller hälso- och sjukvårdens organisation och utveckling och denna utsträcks till att även omfatta en samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiella resurser.

Ett arbete har också inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare väsentlig ökning av utbildningsplatserna inom högskolan bör också kunna uppnås.

På skolområdet drivs nu arbetet vidare för att förverkliga en flexibel skolstart. Barn skall ha rätt att börja skolan vid sex års ålder, men skolstarten skall kunna variera med hänsyn till vårdnadshavarens önskemål och barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätta att full behovstäckning nås inom barnomsorgen. På längre sikt uppstår betydande samhällsekonomiska vinster genom att arbetsmarknaden kan tillföras ytterligare en åldersklass. Regeringen återkommer under våren med förslag för att göra det möjligt att tillämpa en flexibel skolstart redan hösten 1991.

Reformarbetet inom den offentliga sektorn omfattar också den statliga administrationen, som måste ställa om från utgiftsexpansion till resultat-

ställning och bantning av den statliga administrationen. Den samlade administrationen skall minska med i genomsnitt 10 2. Programmet om-

betsformer måste anpassas till de nya krav som ställs på styrningen av Bil. 1 den offentliga verksamheten. Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med ett samlat treårsprogram för den statliga administrationens omställning och bantning.

På viktiga områden är reformarbetet i full gång. Som exempel kan nämnas rättsväsendet, där en effektivisering planeras inom åklagarväsendet. Resultatorienterad styrning med mindre inslag av detalj- och regelstyrning skall skapa utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Strukturförändringar är aktuella både på domstolsverket och inom kriminalvårdsstyrelsen. Polisväsendets organisation och uppgifter ses över med sikte på ökad effektivitet. Flyktingmottagningen förbättras så att kostnaderna för bl.a. förläggningsverksamheten kan reduceras väsentligt.

Den offentliga sektorn har en betydande förmögenhet. Att förvalta dessa tillgångar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de löpande intäkterna och kostnaderna. Åtgärder vidtas därför för att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen i syfte att öka avkastningen och frigöra kapital för att bereda utrymme för andra satsningar inom näringspolitiken, t.ex. på infrastruktur.

Strukturella reformer inom den offentliga sektorn måste också omfatta pensionssystemet. Pensionerna är den offentliga sektorns största utgiftspost. Nära en femtedel av den offentliga sektorns utgifter går till pensioner. Pensionerna spelar därför en viktig roll för utvecklingen av de offentliga utgifterna.

Frågor rörande den framtida utformningen av pensionssystemet har aktualiserats i samband med att pensionsberedningen i november 1990 lade fram sitt betänkande Allmän pension (SOU 1990:76). Där framgår bl.a. att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. Detta leder till slutsatsen att det är tillväxttakten som avgör fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan generationerna.

Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet. Det finns emellertid anledning att redan nu understryka att en reformering av pensionssystemet måste stå i Överensstämmelse med inriktningen av den ekonomiska politiken.

Beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga och präglas av en hög grad av stabilitet. Den som är pensionerad eller för vilken pensionering är nära förestående har små möjligheter att anpassa sin ekonomi till ändrade villkor. Den som är i aktiv ålder måste ha kännedom om framtida pensionsvillkor för att kunna fatta beslut om sparande m.m. Beslut om förändringar i pensionssystemet har emellertid också direkt betydelse för den mer näraliggande ekonomiska utvecklingen genom sin inverkan på den nu yrkesaktiva generationens sparande och arbetskraftsutbud.

En första utgångspunkt för reformarbetet på pensionsområdet måste vara behovet av ett högre långsiktigt sparande.

Efter sekelskiftet stiger försörjningsbördan. Detta kommer att ta sig

3 Riksdagen 1990/91-1 saml. Nr 100. Bilaga I 33

av pensioner och sjukvård. Det finns därför starka skäl för att sparandet Bil. 1 under 1990-talet måste ligga på en förhållandevis hög nivå. Mot den bakgrunden är sparandet i den svenska ekonomin i dag för lågt för att trygga en framtida tillväxt som ger utrymme för dagens välfärdssystem.

Folkpension och ATP har minskat hushållens motiv att spara inför pensioneringen. Till viss del har detta kompenserats av ett ökat offentligt sparande genom uppbyggnaden av AP-fonden. Av pensionsberedningens material framgår emellertid att AP-fondens bidrag till sparandet riskerar att successivt minska under 1990-talet.

Mot den bakgrunden är det naturligt att åtgärder för att öka sparandet knyts just till pensionssystemet. Därvid måste beaktas att utvecklingen av pensionssparandet i avtalsreglerade eller privata pensionsförsäkringar påverkas av hur reglerna i det offentliga pensionssystemet är konstruerade.

Under det närmaste decenniet bör en ökad fondering inom ramen för det allmänna pensionssystemet komma till stånd för att på så sätt bidra till sparandet och ge bättre förutsättningar att möta framtida belastning på pensionssystemet. För att stimulera till ett högre sparande bör övervägas om fondering kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga foriner än vad som nu är fallet i AP-fonderna.

Pensionssystemet måste vidare bidra till att stärka motiven för arbete under den yrkesverksamma perioden i livet. Inkomstbortfallsprincipen, som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör stärkas. Det innebär bl.a. att en större del av den samlade inkomsten under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grund för pensionsförmånerna.

7¶Slutord

Sveriges ekonomi har många starka sidor, men också allvarliga problem, främst en alltför snabb kostnadsutveckling.

Under det gångna året har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att återställa balansen i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. För att värna sysselsättning och välfärd är den ekonomiska politiken inriktad på att varaktigt nedbringa inflationen. Arbetet med att stabilisera ekonomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Detta är en viktig del av den ekonomiska politik som regeringen nu lägger fram.

Perspektivet i budgetpropositionen är samtidigt långsiktigt. Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas för att lägga grunden för en tillväxt av våra resurser. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktionen och konsumtionen måste långsiktigt ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Den ekonomiska

basen för välfärd och trygghet skall förstärkas genom att arbetslinjen konsekvent hävdas. Bil. 1

Detta är en kärv, men ansvarsfull politik i ett allvarligt och svårt

skede. Det är en politik som skall föra landet till bättre tider. Utsikterna

att lyckas är goda. Under loppet av 1991 bör vändpunkten kunna nås, när tillväxten på nytt börjar ta fart. 1992 bör bli ett år av återhämtning. Inflationstakten reduceras under 1991 och bör under 1992 ha kommit ner

klart under inflationen i våra konkurrentländer.

Nedväxlingen av inflationstakten och en återställd konkurrenskraft gör

det möjligt att lägga grunden för en ny period av framsteg i näringslivet och full sysselsättning. Kring denna för medborgarna och nationen vik-

tiga uppgift inbjuder regeringen till en bred samverkan.

Statsbudgeten och särskilda frågor

Bil. 1

1¶Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92

1.1¶Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1990 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomstbedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräkningsförutsättningar.

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring

1990 1991 1992

RRV Föredra- RRV Föredra- RRV = Föredra-

ganden ganden ganden Lönesumma 12,7 12,7 4,6 4,4 3,6 3,3 Konsumentpriser,

årsgenomsnitt! 10,4 10,4 9,7 9,8 2,7 3,0 Privat konsumtion,

löpande priser 11,2 9,6 11,0 10,6 4,0 4,1 lnnefattar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procentenheter 1990 och med 3,5 procentenheter 1991.

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91

RRYVs senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1990/91 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1990. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat inkomsterna till 440 840 milj.kr.

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 119 miij.kr., inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 36 milj.kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 10 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbildningsavgift med 1 milj.kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 3 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 2 milj.kr.

med anledning av riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om Bil. I sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 177 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveckling i löpande priser samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt, räknar jag ned inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 660 milj. kr. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 117 milj.kr.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad minskning av inkomsterna med 2 891 milj. kr. jämfört med RRVs beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2.

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91 Tusental kronor

RRV5s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.

Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 437 949 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr.

RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 439 951 milj.kr.

Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick till 2 492 milj. kr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden för

statsskuldräntor till 60,6 miljarder kronor. En senare beräkning ger vid

handen att utgifterna blir något större. Jag beräknar dessa utgifter till

60,7 miljarder kronor.

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91 Miljarder kronor

Beräkning till Nuvarande

grund för stats- beräkning

budgeten

Enligt RRYV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 494 milj. kr. och uppgå till 24 365 milj.kr. Statsrådet Sahlin kommer senare idag att föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) första halvåret 1991 skall få disponera medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta innebär att de totala anslagsbehållningarna kan beräknas minska med sammanlagt 2 000 milj.kr. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.

Tabell 4, Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91 Miljarder kronor

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 8 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 7 miljarder kronor.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1990/91 till 440 557 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91 Milj.kr.

Statsbudget RRY Föredraganden

1991/92 Bil. 1

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 434 209 milj. kr. för

budgetåret 1991/92. De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling och

riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 497 milj.kr.

Med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar

jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 148 milj.kr., inkomsttiteln

Barnomsorgsavgift med 44 milj.kr., inkomsttiteln Vixenutbildningsavgift

med 5 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 7 milj.kr.

I enlighet med vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt vad chefen för socialdepartementet senare idag kommer att anföra räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 4 187 milj.kr. Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med

4 174 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans ut-

veckling samt de förslag chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare

i dag kommer att redovisa avseende finansieringen av utbildningsbidrag för personer som är berättigade till ersättning från erkänd arbetslös-

hetskassa samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av vad jag anfört beträffande den privata konsumtionens utveckling samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt och vad jag senare idag kommer att

föreslå beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt räknar jag upp

inkomsttiteln Mervärdeskatt med 9 900 milj.kr.

I enlighet med de förslag beträffande skatteutjämningsavgiften som jag

senare idag avser att lägga fram, räknar jag upp inkomsttiteln Skarteut- Jämningsavgift med 2 266 milj.kr. Enligt de förslag chefen för jordbruksdepartementet senare idag

kommer att lägga fram räknar jag upp inkomsttiteln Miljöavgift på

handelsgödsel och bekämpningsmedel med 100 rmulj.kr. Med anledning av förslag som chefen för kommunikationsdepartementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag ned inkomsttiteln Avgifter vid registrering av fritidsbåtar med 14 milj.kr. I enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:68) om böter räknar

jag upp inkomsttiteln Böresmedel med 48 milj.kr. Vidare räknar jag upp

inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 500 milj.kr. med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att lägga fram. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 260 milj.kr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRVs beräkningar en uppskrivning av inkomsterna för budgetåret 1991/92 med 20 720 milj.kr. Jag

454 928 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRVs beräkningar

framgår av tabell 6.

Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92 Tusental kronor

RRVs Förändring

beräkning enligt före-

draganden Inkomsttitel

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel

och handelsgödsel 182 000 + 100 000

2543 Skatteutjämningsavgift 9 935 000 + 2 266 000

2546 Avgifter vid registrering av

fritidsbåtar 14 400 - 14 400

2712 Bötesmedel 299 500 + 48 000 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 400 000 + 500 000 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 879 000 r 260 000

Summa inkomster 434 208 820

Summa förändringar enligt föredraganden +20 719 600

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-

året 1991/92 (tabell 7).

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster Bil. I för budgetåret 1991/92 uu.

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag

1123 Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkringar Ny inkomsttitel 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Namnändring 2115 Affärsverket FFVs inlevererade överskott Upphör 2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens

fastighetsförvaltning Upphör 2215 Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning Upphör 2317 Ränteinkomster på luftfartslån Upphör 2326 Räntor på affärsverket FFVs statslån Upphör 2331 Ränteinkomster på egnahemslån Upphör 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket Namnändring 2533 Avgifter vid statens planverk Upphör 2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar Upphör 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet Upphör 3115 Affärsverket FFYs inkomster av försålda

fastigheter och maskiner Upphör 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda

byggnader och maskiner Upphör 4132 Återbetalning av luftfartslån - Upphör

4211 Återbetalning av lån till egnahem Upphör

4214 Återbetalning av Övriga bostadslån, Boverket Namnändring 5115 Affärsverket FFYs amorteringar Upphör

Utgifter

[ mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgifterna sammanlagt till 455 526 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 390 026 milj. kr. Schablonmässigt beräknas anslagsbehållningarna på reservationsanslag minska med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en

realistisk budgetbelastning, förs på budgetens utgiftssida 3 miljarder kr.

upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräk-

ningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och

inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92

Milj.kr.

Förslag till

statsbudget

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92 Prop. 1990/91:100

Bil. 1 Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av

statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och

förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 2,6 miljarder

kronor för 1990/91 och till 0,6 miljarder kronor för 1991/92.

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor

1989/90 — 1990/91 1991/92

Utfall Stats- — Beräknat utfall Förslag till

budget statsbudget

enligt enligt

RRV föredra-

ganden

Inkomster 401,6 424,4 440,8 438,0 454,9 Utgifter exkl.

000 000 Prop. 1990/91 100 Bil. I

868 000

STO 0095

ISF +P

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

IcL I6P c9P 916 LFO $/8 LSS SLE TOP 685 801 £S9 619 £80 166 000 000 000 000 868

cS LTT LER 6SF OL6 11€f ILL T6S 9bE 176 919 tt c£O CSO T89 000 I 0059 000 SS

L SI St STI 81 8c 19 6 c€ cf SI I I9 I € SSP

"IY

OYoGSYNdm BUNUNY :Sumuyniqsofsjapau JURIJ 21RUTIPUÅÄU 1RUDUIIUPÄIPSUONEAUNWUWOY 19IUJWIUVÄIPSPEUYIVWSIIYQIY su BUJTJPISSNOJS [BYJYSJIPdUL nNuduRuedapsäuuppqrn 2AuIWuRrRdapsynIyplof tuapinyssmas apupunuoYjjN 131UdWSJIPÄIPSIRASIOJ wwudWuuedapinsapuj INnNuduuedapannsaf 1uIwusuedapsayinfn 1udwauedapsprisog 1310uHedap[errog 121uduuedapsuevig SSap 4 INudwRucdapat3 usuuredapoftitn

YIO UYIO Euro :ÄNpsupsydiN) AB

LPPasSNINLJO

AVUY'JFUNY UITBPSAIY ed BUIUYSUVILIA pvuyviag WUYDLIg 101ueY

onau

Z6/1661

000 000 000 000 000 000 000 000

100 8LE 00L ItO0 00€ Ocr BLP 268

J4RIÄPNg

LLO Bra LE £90 cOT 876 LAS ScE

66t SP L € rer SSP

10) "1 "Ty JDÅPNgsIe)sS BUNUNS BUNUNS

JYUWRSYIJA WOPUITa

221SUOYUI

IN

SUDIVIS pjustlOJ upp

FLISIOA

AR PFISSEUTÄNJEY AP AR BULV|PIIGINY "01 HOYSAApPUf) LASWOYUf IJISUIONU] 13SWOYU] INGE JINLYS

Bil. 1 Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i det enskilda fallet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: - vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter - tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten - inkomster från sjukförsäkringsfonden

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära

vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: - valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån - vissa investeringar som finansieras genom lån på kreditmarknaden eller

direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på stats-

budgeten - engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1989/90-1991/92.

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor

3¶Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov

bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de

skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att beräkna statens lånebehov och statsskuldens Bil. 1 förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betalningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

3. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

4. Den tillfälliga arbetsmiljöavgift som infördes i september 1989 fördes, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart till riksgäldskontoret. Detta innebär att skatten inte påverkar budgetutfallet. Den medför däremot en tillfällig minskning av statens upplåning på marknaden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparande som infördes vid samma tidpunkt.

5. Avskattningen av företagens reserver minskar statens lånebehov under åren 1991-1994.

6. Genom en summering av posterna 1 - 5 erhålls statens marknadsupplåningsbehov.

Statsskuldens förändring Statsskuldens förändring påverkas förutom av statens marknadsupplåningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

7. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster m.m., valutaomvärderingar samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar statsskuldens storlek.

8. Det tillfälliga obligatoriska sparandet, den tillfälliga arbetsmiljöavgiften och den extra höjningen av skatteutjämningsavgiften minskar statens behov av att låna på kreditmarknaden men påverkar ej statsskulden.

9. Genom att skulddispositionerna läggs till statens lånebehov erhålls ett rättvisande uttryck för statsskuldens förändring.

Tabell 12. Statens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor

Bil. 1

3. Riksgäldskontorets

kreditgivning till vissa affärsverk m.m. - 6,9 - 8,0 - 82

4. Tillfällig arbetsmiljöavgift

och tillfälligt obligatoriskt sparande 12,0 - 1,3 1,7

5. Avskattning av företagens

reserver - 1,0 6,2 6. Överskott/underskott

(underskott att täcka genom upplåning) 13,7 -10,9 - 0,9

7. Skulddispositioner

- uppköp obligationer - 1,4 - 4,0 - - Övrigt 7,0 0,2 -

8. Särskild skuld till hushåll och

företag - 12,0 +1,3 +3,3 9. Statsskuldminskning! 7,3 -13,4 2,4

Negativa tal anger ökande statsskuld.

4¶Rörlig kredit

Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret uppgående till 400 milj.kr., avsedd att ställas till

regeringens förfogande för myndigheter som bedriver uppdrags-

verksamhet (prop. 1989/90:100, FiU20, rskr. 204). För vissa av de

myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet finns ett behov av ökat

rörelsekapital. Jag anser att dessa medelsbehov bör tillgodoses genom att rörliga krediter ställs till resp. myndighets förfogande från den rörliga kredit som regeringen får disponera för ändamålet. För att så ska kunna ske föreslår jag att den rörliga krediten utökas till 450 milj.kr.

5¶Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92

Bakgrund

Regeringen föreslog i proposition 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt m.m. ändringar av statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. Förslaget föranledde inte någon erinran från riksdagen (SkU 1989/90:31, rskr. 357).

Myndigheternas ställning inom mervärdeskattesystemet föreslogs ändrad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. Detta är viktigt bl.a. för att stimulera

verksamhet. Bil. 1

Myndigheternas anslag är i dagsläget budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. I propositionen föreslogs att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall budgeteras exkl. mervärdeskatt. Myndigheterna skall kompenseras för ingående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel istället för mot myndighetens anslag. Myndigheternas anslag ger härigenom en mer rättvisande bild av verksamhetens utgiftsnivå.

Även sådan ingående mervärdeskatt som hänför sig till skattepliktig

verksamhet skall behandlas på detta sätt. Avdrag för ingående mervärdeskatt kommer således inte att kunna göras i samband med en skattskyldig myndighets redovisning av utgående skatt till skattemyndigheten.

Myndigheterna fick med anledning av omläggningen kompletterande direktiv för sina anslagsframställningar för budgetåret 1991/92. Då myndigheternas redovisning inte innehåller uppgifter om erlagd mervärdeskatt fick riksrevisionsverket i uppdrag att ta fram schablonmässiga beräkningar av andelen mervärdeskatt som belastar resp. anslag.

Genomförandet av budgetering exkl. mervärdeskatt Det beredningsarbete som skett i regeringskansliet visar på behov av ytterligare underlag och klargörande av vissa beräkningsförutsättningar innan mervärdeskattebeloppen för resp. anslag kan fastställas.

Utgångspunkten för reformen är att den skall vara saldomässigt neutral, dvs. inte medföra någon belastning på statsbudgeten. Förändringen innebär, vad gäller anslagsfinansierad verksamhet, en minskning av statsbudgetens utgiftssida samtidigt som nettoinkomsterna från mervärdeskatt minskar i motsvarande mån.

För att syftet med reformen, att uppnå konkurrensneutralitet i den statliga verksamheten, inte skall förfelas bör beräkningarna göras utifrån ett så säkert underlag som möjligt. Risken är annars att i det enskilda fallet uppstår icke avsedda verksamhetskonsekvenser där en myndighet kan gynnas eller missgynnas resursmässigt av omläggningen. Vissa schabloniseringar måste dock med nödvändighet göras vid beräkningarna.

Några frågeställningar av teknisk och principiell natur återstår att lösa innan ett komplett underlag för omläggningen föreligger. Riksrevisionsverket har därför fått i uppdrag att biträda regeringen även i det fortsatta arbetet.

Mot denna bakgrund förordar jag att regeringen senare i vår i samband med att regeringen utfärdar regleringsbreven för myndigheternas anslag för budgetåret 1991/92, beslutar att medel motsvarande mervärdeskatten under resp. anslag inte får disponeras av myndigheterna. En sådan lösning ger ytterligare tid för att ta fram ett säkert beräkningsunderlag samtidigt som den önskvärda konkurrensneutraliteten kan uppnås - så som har avsetts - redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Regeringen bör vidare inhämta riksdagens samtycke till att myndigheterna bereds kompensation från statsbudgetens inkomsttitel Mervärdeskatt.

Ett helt exakt underlag kan aldrig erhållas då uppgifter om mervärdeskatt saknas i myndigheternas redovisning. Detta problem kommer dock Bil. 1 att försvinna. Då det nya systemet är i funktion kan en uppföljning göras av resp. myndighets belastning på inkomsttiteln.

På så vis kan det i efterhand bli möjligt att bedöma om behov av korrigering finns av den budgetering som gjordes vid omläggningen.

6¶Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för ADB- och kommunikationsutrustning

En försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för finansiering av ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret 1990/91. Motiven för denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan (prop. 1989/90:100 bil. 1). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (FiU 25, rskr. 187).

De myndigheter som ingår i försöksverksamheten är riksgäldskontoret, statistiska centralbyrån, flygtekniska försöksanstalten, lantmäteriverket och byggnadsstyrelsen. För dessa fem myndigheter har regeringen under budgetåret 1990/91 ett bemyndigande från riksdagen att medge lån i riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 90 milj.kr. Även vägverket ingår i försöket. Vägverkets ADB-investeringar finansieras dock inom den totala låneram som vägverket har i riksgäldskontoret. Vägverkets lånebehov behandlas senare idag av chefen för kommunikationsdepartementet (bilaga 8). Flygtekniska försöksanstaltens lånebehov behandlas i en kommande särproposition för totalförsvaret. Det sammanlagda lånebehovet för de fyra övriga myndigheternas tillkommande investeringar för budgetåret 1991/92 uppgår till 48 816 000 kr. Hur investeringsbehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av resp. huvudtitelsbilaga.

För budgetåret 1991/92 föreslår jag att ytterligare två myndigheter, konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen, får ta upp lån för sina investeringar i ADB-och kommunikationsutrustning. De sammanlagda lånebehoven för dessa tillkommande myndigheters investeringar uppgår till 88 760 000 kr. för budgetåret 1991/92.

Totalt uppgår således lånebehovet för 1991/92 till 137 576 000 kr. Jag anser dock att det bemyndigande som regeringen bör begära för budgetåret 1991/92 bör uppgå till 152 milj.kr. för att en viss flexibilitet skall finnas i systemet och för att oförutsedda förändringar i myndigheternas verksamhet skall kunna mötas. Jag föreslår därför att regerigen begär riksdagens bemyndigande att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt belopp av 152 milj.kr. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgäldskontoret får i uppdrag att ombesörja upplåningen.

Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvecklat den lånemodell som tillämpas under försöksverksamheten. De Bil. 1 villkor som regeringen ställt på modellen är följande: - lånen skall ges på marknadsmässiga villkor - lånen får ej ges på längre tid än som svarar mot investeringens

ekonomiska livslängd - lånen skall amorteras i minst den takt som investeringsobjekten skrivs

av - lånevillkoren skall utformas utifrån att risktagandet skall begränsas för

myndigheterna och att myndigheterna planeringsförutsättningar skall vara så goda som möjligt under lånets löptid. Den lånemodell som riksgäldskontoret erbjuder myndigheterna under

försöksverksamheten består av två alternativ; ett med rörlig och ett med fast ränta. Riksrevisionsverket har i uppdrag att följa försöksverksamheten.

Min uppfattning är att det ännu inte finns förutsättningar att övergå till en mer generell modell som innebär att samtliga myndigheter medges att ta upp denna typ av lån.

Bland de frågor som måste övervägas ytterligare kan nämnas bemyndigandestruktur riksdag-regering och regering-myndighet, uppföljningssystem samt vissa redovisningsfrågor. En utgångspunkt bör vara att myndigheterna bör tillämpa en fullständig tillgångsredovisning.

Vid prövningen i budgetarbetet av dessa investeringar är inte den räntekostnad som kommer att belasta myndigheten känd. Lånen kan alltså beroende på ränteförändringar bli "dyrare" än vad myndigheten räknat med. Detta kan också bli fallet vid en förändring i ränteläget under lånets löptid. En sådan situation bör dock kunna mötas av myndigheten genom en omfördelning av resurser eller ett utnyttjande av ramanslagets anslagskredit.

Det omvända förhållandet kan naturligtvis också uppstå nämligen att lånen blir "billigare" än vad som kunnat förutses. Detta bör dock inte innebära någon överbudgetering av myndighetsanslagen eftersom utgångspunkten vid prövningen av myndigheternas begäran om lån skall vara att inga resurser skall tillskjutas myndigheternas anslag för att finansiera räntekostnader eller amorteringar. Höga krav kommer att ställas på att myndigheterna kan redovisa investeringskalkyler och lönsamhetsbedömningar.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av vilka typer av investeringar som kan komma att omfattas av en sådan omläggning.

Jag kommer i det följande (avsnitt 7) framhålla att myndigheterna i ett mer utvecklat finansiellt system bör kunna ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fatta beslut om investeringar utan att inhämta regeringens medgivande i varje särskilt fall. Jag vill emellertid även i detta sammanhang understryka att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.

4 Riksdagen 1990/91-1 samt. Nr 100. Bilaga I 49

Bil. 1 En ny form av styrning är under införande i statsförvaltningen. En detaljerad budgetstyrning ersätts av mål- och resultatstyrning. Ansvar och befogenheter delegeras till myndigheterna. Frågor om effektivitet och produktivitet ställs i förgrunden och kraven på uppföljning och utvärdering skärps; det väsentliga blir analys och bedömning av uppnådda resultat.

Den nya styrningen ställer nya krav på såväl myndigheter som regering och riksdag. Analysmetoder krävs för att kunna avgöra hur resurserna kan användas på mest effektiva sätt. Samtidigt som kraven att redovisa uppnådda resultat ökar så ges myndigheterna större frihet att själva besluta om hur resultaten skall uppnås.

Det kommer alltid att finnas restriktioner i fråga om dispositionen av statliga medel. Dessa restriktioner kan emellertid överföras till myndigheterna i form av operativt handlingsutrymme. Styr- och uppföljningsinstrument måste mot den bakgrunden utvecklas.

Målet för förändringsarbetet är att bryta de förväntningar som leder till utgiftsexpansion och att införa ett resultattänkande för att därigenom uppnå bättre måluppfyllelse och en högre effektivitet i användningen av existerande resurser inom den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund kommer jag i detta avsnitt att redogöra för min syn på hur den finansiella styrningen av statsförvaltningen bör utvecklas.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att redogöra för vissa andra frågor som rör förnyelsen av den offentliga sektorn.

7.1¶Finansiella förutsättningar

Som jag framhållit i det föregående är målet för budgetpolitiken att hävda välfärden och samtidigt minska de offentliga utgifternas andel av BNP. Detta för att på sikt kunna sänka skattetrycket. I prop. 1990/91:39 anförde jag följande: "För att skapa förutsättningar för låg inflation, återvunnen tillväxt och växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram. I arbetet med förslaget till 1991/92 års statsbudget skall detta arbete fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen sker i ett långsiktigt perspektiv och ges den stadga som följer av genomarbetade normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och samtidigt sänka de offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten för att på sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skattetrycket föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar. Dessa riktlinjer måste utgå från de förutsättningar som följer av den allmänna ekonomiska utvecklingen".

En neddragning av den offentliga sektorns utgifter bör således ske utifrån ett långsiktigt synsätt. Med en ökad långsiktighet som grund skapas förutsättningar att för det enskilda budgetåret tidigt klargöra de budgetpolitiska riktlinjerna och ge ramar både för den verksamhetsplanering som bedrivs inom regeringskansli och myndigheter och för kommande

det faktiska budgetansvar som bör åligga varje departement i förhållande Bil. 1 till dess verksamhetsområden och ett ökat utnyttjande av rambudgeteringstekniker.

För att expansionen av de offentliga utgifterna skall kunna bromsas måste budgetpolitiska utgångspunkter formuleras för statsbudgetens utgifts- och inkomstsida. För utgiftssidan måste de förväntningar som idag finns om ständigt utökade resurser brytas. På inkomstsidan bör t.ex. nya principer formuleras för statens förmögenhetsförvaltning. Jag kommer i det följande att ge några exempel på sådana budgetpolitiska utgångspunkter. :

Effektivitets- och produktivitetskrav Syftet med förändringsarbetet är att erhålla mer effekt av redan insatta resurser. Detta gäller åtgärder inriktade mot såväl utgifts- som inkomstsidan. En fortlöpande omprövning och analys av redan gjorda åtaganden måste ske. Det är därför utomordentligt viktigt att de effektivitets- och produktivitetskrav som under senare år ställts på den statliga sektorn vidmakthålls och förstärks och att förvaltningen även fortsättningsvis åläggs sådana krav.

Dock bör myndigheterna ges utökade möjligheter att själva direkt kunna tillgodogöra sig produktivitets- och effektivitetsvinster utan att först behöva underställa frågan regeringens prövning. Jag återkommer till detta i det följande vad gäller en ny modell för finansiering av investeringar och en effektivare statlig lokalförsörjning.

Effektivitets- och produktivitetskrav uppstår också genom ökad efterfrågestyrning. En sådan styrning uppstår i de fall när myndighetens tjänster erbjuds på marknaden eller när myndigheterna köper tjänster av varandra. Ett ökat kostnadsansvar för myndigheterna i betydelsen att de själva får välja från vem de skall köpa tjänster och samtidigt en ökad rätt för myndigheterna att sälja tjänster till varandra innebär att den säljande myndighetens verksamhet kan dimensioneras till faktisk efterfrågan.

Statsmakterna har det slutliga ansvaret för att göra avvägningen hur effektivitet kan uppnås totalt sett i utnyttjandet av de offentliga resurserna. Detta kräver en utökad analys av hur befintliga resurser används idag. Jag kommer i det följande att redogöra för inriktningen av ett sådant arbete.

7.1.1 Utgiftsbegränsningar

Pris- och lönekompensation m.m. Mot bakgrund av vad jag nyss anförde om behovet av att sänka de offentliga utgifternas andel av BNP bör kraven på kostnadsmedvetande i den offentliga verksamheten skärpas.

En del av förväntan om utgiftsexpansion skapas genom det kompensationstänkande som nuvarande system för pris- och löneomräkning ger upphov till. Systemet att fullt ut kompensera myndigheterna för inflation

för övriga sektorer i samhället. Incitament saknas t.ex. för myndigheterna Bil. 1 till återhållsamhet i lönebildningen.

Nuvarande teknik för prisomräkning innebär att myndigheterna ges kompensation i efterhand för inträffade kostnadsökningar. Vid fluktuationer i prisutvecklingen blir följden att nivån på myndigheternas kompensation ligger fel i förhållande till den faktiska kostnadsutvecklingen. Detta innebär en risk för att myndigheterna anpassar sin verksamhet utifrån förhållanden som inte är i överenstämmelse med det faktiska ekonomiska läget.

Enligt min uppfattning bör det inte vara givet att myndigheterna alltid med automatik skall kunna påräkna kompensation för kostnadsökningar. I stället bör det i högre utsträckning ankomma på myndigheterna att själva avgöra sin egen betalningsvilja för de produktionsfaktorer som utnyttjas. Detta kräver en ökad flexibilitet för myndigheterna att välja alternativa vägar för att genomföra sin verksamhet. Vidare krävs ett ökat inslag av efterfrågestyrning vid dimensionering av de offentliga verksamheterna. Därmed finns förutsättningar för att bryta kompensationsautomatiken.

Frågan om kompensation för kostnadsökningar hänger nära samman med frågan om tillämpningen av s.k. utgiftsramar. Jag kommer i det följande att utveckla min syn i denna fråga.

Utgiftsramar

I samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition avvisade riksdagen regeringens förslag till löneutgiftsram för 1989. Finansutskottet framhöll därvid (FiU 1988/89:20) att ett system utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet förutsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade kostnadsökningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsutvecklingen. Enligt utskottets mening borde därför ett nytt system utvecklas som tar sikte på att lägga fast en ram för myndigheternas samlade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas till de treåriga budgetramar som successivt kommer att införas.

I 1990 års finansplan anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budgetmodellen.

De krav som riksdagen har ställt på en utgiftsram är att den skall medge en klar styrning av förvaltningsutgifterna, ge möjlighet till en verksamhetsanpassad lönebildning samt att verksamhetsinriktningen oförändrat skall beslutas av statsmakterna. Dessa mål är svåra att förena. För att de angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas samtidigt som statens personalförsörjningsbehov tillgodoses måste ett nytt system för utgiftsramar bygga på att de fastställs med utgångspunkt i löneutvecklingen på övrig arbetsmarknad. Statsmakternas uppfattning om vilka lönekostnadsökningar som är förenliga med en balanserad samhällseko-

nomi bör uttryckas på annat sätt än genom utgiftsramar till myndigheterna. Min slutsats är således att en utgiftsram som svarar mot riks- Bil. I

dagens beställning måste utformas så att statsmakterna undviker att

genom budgetpolitik (utgiftsstyrning) driva inkomstpolitik på det statliga

området. I budgetförslaget för verksamhetsåret 1991/92 tillämpas hittills gällande

system som innebär full kostnadstäckning till följd av slutna avtal.

Utgiftsstyrning genom ramanslag

Myndigheterna kommer successivt att tilldelas ramanslag för sina förvaltningskostnader. Ramanslag ger myndigheterna flexibilitet i resursanvändningen i form av möjlighet till omfördelning av resurser mellan olika utgiftsslag och en resursmässig rörlighet mellan budgetåren. Därmed kan myndigheterna lättare anpassa sig till de utgiftsnivåer som statsmakterna har fastställt.

Åtgärder till följd av för höga löneavtal

Nuvarande ordning innebär att om avtalsutfallen medför väsentliga mer-

kostnader utöver vad som är förenligt med en balanserad samhällsekonomi blir det nödvändigt att genomföra ekonomiska åtgärder för att motverka effekterna av de höga avtalen.

Valet av ekonomiska åtgärder kan innebära att ytterligare besparingar måste göras inom den statliga administrationen eller andra minskningar

av de offentliga utgifterna, t.ex. inom transfereringssystemen. Som jag tidigare nämnt innebär denna ordning att myndigheterna inte får ett direkt

incitament att själva ta ansvar för kostnadsökningar i verksamheten. Regeringen avser därför att återkomma till denna fråga.

Åtgärder för att stödja myndigheterna

De är nödvändigt att de avtal som sluts avseende anställnings- och arbetsvillkor skapar förutsättningar för att genomföra strukturförändringar och i övrigt underlätta utvecklingsarbetet inom den statliga sektorn. För

att nå ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt krävs att detalj-

styrningen fortsätter att minska inom områden som styrs av avtalsrättsliga förhållanden. Myndigheterna måste ges förutsättningar att ta ett ökat arbetsgivaransvar.

Genom det successiva genomförandet av ett decentraliserat arbets-

givaransvar ställs nya krav på myndigheterna. För att myndigheterna

skall ges möjlighet att genomföra strukturförändringar, följa nya avtals-

konstruktioner, ta ett ökat arbetsgivaransvar m.m. krävs att myndigheterna har tillgång till professionellt kunnande i dessa frågor. SAV har ett centralt ansvar för att stödja och vägleda arbetsgivarna på myndighetsnivå. Genom de omfattande strukturförändringar som kommer att genomföras

inom den statliga förvaltningen i syfte att rationalisera verksamheten och öka effektiviteten ställs stora krav på myndigheterna. Myndigheterna

kommer därför att behöva ett förstärkt stöd i frågor som gäller personalavveckling, användning av ADB-stöd, organisationsutformning m.m. Bil. 1

Regeringen har tillsatt en utredning (C 1990:04) om hur stödet till regeringskansli och myndigheter bör utvecklas. Utredningen omfattar

främst de s.k. stabsmyndigheterna, däribland SAV.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för civildepartementet.

7.1.2¶Inkomstförstärkningar

Aktivare förmögenhetsförvaltning i staten

Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den statliga förmögenheten är av stor betydelse också för statsbudgeten. Regeringen

har mot den bakgrunden tillsatt en utredning (Dir. 1990:51) om statens fastighetsförvaltning. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att en utredning tillsätts om en effektivare statlig förmögenhetsförvaltning. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och

genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra satsningar, t.ex. investeringar i infrastruktur.

Under de närmaste åren bör statens "balansräkning" konsolideras dels med avseende på vad staten bör äga, dels med avseende på de bibehållna tillgångarnas värdering och avkastningsnivå. Staten bör även se över de organisatoriska formerna i syfte att få en effektivare förvaltning och en högre avkastning. Konkurrensutsatta verksamheter bör åsättas avkast-

ningskrav motsvarande kraven på marknaden.

7.2¶En förändrad finansiell styrning

7.2.1¶Ett förändrat arbetssätt och nya metoder

Syftet med den finansiella styrningen av den offentliga sektorn är att åstadkomma bättre produktivitet i verksamheten och högre effektivitet i resursanvändningen. Verksamheternas resultat skall vara avgörande vid prövningen av verksamheternas resursbehov. Mål och styrmedel inom den offentliga verksamheten kan komma att behöva omprövas. Detta förutsätter utveckling av kompletterande analysmetoder utöver dem som

används idag. Förändrade krav kommer därigenom att ställas på såväl myndigheterna som regeringskansliet.

Att sätta mål och kräva resultat

I årets budgetarbete har drygt 30 myndigheter blivit föremål för en ny form av prövning. Dessa myndigheter ingår i den första cykeln i den nya budgetprocessen och de har lämnat fördjupad anslagsframställning i

enlighet med budgetförordningen (1989:400).

Erfarenheterna från höstens arbete visar att många svårigheter måste övervinnas i tillämpningen av den nya mål- och resultatstyrningen. Ett

fösta steg mot resultatorienterad styrning har tagits men brister finns i många myndigheters sätt att redovisa sin egen verksamhet och de resultat

som uppnåtts. I många fall finns inte resultatmått utvecklade, vilket innebär att underlag saknas för att bedöma produktiviteten och effek- Bil. 1 tiviteten i de olika verksamheterna. Dock har några myndigheter visat lovvärda ambitioner i detta arbete och kommit ett stycke på väg mot en meningsfull resultatmätning. En fortsatt utveckling av resultatstyrning och resultatmätning är därför nödvändig. I arbetet bör även uppmärksammas regeringens och regeringskansliets arbetsformer.

Modellen med resultat- och målstyrning från statsmakternas sida i kombination med ökade befogenheter och ökat ansvar för myndigheterna innebär krav på en förbättrad och intensifierad mål- och resultatdialog mellan regeringskansliet och myndigheterna. Detta är i själva verket ett centralt element i den nya budgetprocessen. Enligt min uppfattning är det särskilt viktigt att denna dialog också förs direkt mellan departementsoch myndighetsledningarna.

En sådan dialog har inletts. Med anledning av de behov som finns av att utveckla underlagen från myndigheterna och att skapa förutsättningar för en förändrad styrning bör denna dialog utmynna i en ytterligare precisering av målen för verksamheten och tydliga krav från regeringens sida på de resultat som skall uppnås. Den finansiella styrningen måste, enligt min uppfattning, vara grundad på en bedömning av resultatet av verksamheten inför beslut om tilldelning av resurser.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag att återkomma till dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Behovet av sektorövergripande analyser Enligt min uppfattning kan en resultatanalys av offentlig verksamhet inte begränsas till att avse enbart myndighetsområden, eller ens departementsområden. En systematisk övergång till ett arbetssätt som går ut på att utnyttja mer övergripande analyser kan behöva ske. Bakgrunden är följande.

Under senare år har t.ex. RRV, statskontoret och expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterat sådana analyser av offentliga sektorn som haft sektorövergripande karaktär. Enligt min uppfattning har regeringskansliet många gånger haft svårt att hantera dessa studier, delvis av skälet att regeringskansliets arbete är begränsat av den givna organisatoriska indelningen i sektorer och departementsområden.

Det är särskilt angeläget att urskilja vilka frågeställningar, datamängder etc. som behöver penetreras inom ramen för sådana sektorövergripande analyser. Beställarfunktionen i förhållande till organ som kommer att få uppdrag att utföra konkreta utredningsuppdrag - RRV, statskontoret, SCB, m.fl. - inom ramen för detta arbete kommer därmed att kunna utvecklas.

I en sektorövergripande analys klarläggs målsättningarna inom området. Vidare bör beskrivas de strukturella förhållanden som gäller, t.ex. av ansvariga myndigheter, graden av kommunalt engagemang, antalet sysselsatta, etc. Den samlade resursförbrukningen redovisas. Valen av styrmedel på området kartläggs. Produktivitets- och effektivitetsanalyser genomförs.

måluppfyllelse och effektivitet i produktionen av välfärdstjänster. En så- Bil. 1 dan analys kan t.ex. innebära att det offentliga engagemanget prövas i förhållande till andra regiformer. Områdets bidrag till ökad tillväxt och ökat utbud i ekonomin kommer också att kunna klarläggas.

För att skapa utrymme för mer kvalificerade budgetanalyser bör arbetet inriktas mot delegering av budgetansvar, budgetberedning på ramnivå och schablonisering av omräkningsmetoder. Det är därmed inriktat på att klarare ge uttryck för fackdepartementens samlade ansvar, också det finansiella, för sina verksamheter. En viktig bas för detta arbete är en ökad långsiktighet i synen på utgiftsutvecklingen vilket jag behandlade inledningsvis.

Ett nytt arbetssätt kommer att innebära behov av mer flexibla organisationsformer i regeringskansliet. Ett exempel på hur behovet av analyser över sektorgränserna ger upphov till nya arbetsformer är regeringens indelning i tre sakpolitiska statsrådsgrupper.

7.2.2 Vissa styrfrågor

Resultatorienterad styrning förutsätter att myndigheterna ges ett ökat utrymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Regeringen minskar därför successivt detaljstyrningen och ger myndigheterna ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt har regeringen ett övergripande ansvar som innebär att se till att de regelverk, system m.m. inom vilka myndigheterna tillåts agera ger en för statsverket som helhet effektiv lösning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att arbetet med att utveckla instrument för den finansiella styrningen av statsförvaltningen fortgår. Det återstår fortfarande att i vissa fall klargöra ansvarsfördelningen mellan regering och myndigheter. Behov finns också av att utveckla uppföljningsmetoder och former för återrapportering så att regeringen på ett effektivt sätt kan följa verksamhetens utveckling och resultat. Det gäller inte minst redovisnings- och bokslutsinformation. Slutligen handlar det om revision och utkrävande av ansvar.

Ökad effektivitet i myndigheternas resursanvändning kräver bl.a. konkurrensneutralitet i produktionen av offentliga tjänster. Myndigheterna bör kunna välja den regiform som är mest kostnadseffektiv för att bedriva verksamheten. Omläggningen av mervärdeskattesystemet som genomförs budgetåret 1991/92 (avsnitt 5) medför att konkurrensneutralitet uppnås mellan verksamhet på entreprenad och verksamhet i egen regi.

I det följande redovisar jag min syn på ett antal frågeställningar inom detta område.

Kassahållning i staten

Ett arbete pågår med att utveckla statens kassahållning. Statens betal-

ningssystem skall vara säkert, effektivt och uppfylla rimliga krav på service. Systemet skall tillgodose kraven på en god kassahållning för staten totalt sett. Det är ett oeftergivligt krav att detta fungerar tillfredställande.

Utvecklingsarbetet skall inriktas mot att överföra de restriktioner som måste gälla utifrån ett helhetsperspektiv till ett handlingsutrymme för den Bil. 1 enskilda myndigheten.

Jag redovisar nu tre aktuella frågeställningar inom detta område.

Ränteincitament i statlig verksamhet

En effektiv kassahållning på myndighetsnivå är svår att uppnå enbart

genom administrativa regleringar. Någon form av räntebeläggning av de medel som myndigheterna hanterar behövs därför. Därigenom kan medvetenheten om att staten har kostnader för sin likviditet ökas hos

myndigheterna. Denna kostnad redovisas idag hos riksgäldskontoret. I dagens system kostar olika former av finansiering olika mycket för myndigheterna. Att utnyttja anslagsmedel från statsverkets checkräkning

eller att utnyttja anslagskrediten är "gratis" medan däremot utnyttjandet

av exempelvis en rörlig kredit i riksgäldskontoret är belagt med ränta.

Vissa myndigheter ingår dessutom i en försöksverksamhet där de mot ränta får ta upp lån i riksgäldkontoret för att finansiera investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning.

Inom riksrevisionsverket pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete för att förbättra kassahållningen i staten. Ett resultat av detta arbete är ett förslag till regeringen om en ny rutin för att hantera de rörliga krediterna i riksgäldskontoret. Rutinen innebär att myndigheten får tillgång till en effektiv checkräkningskredit samt att incitamenten till en god kassahållning ökar. Rutinen prövas fr.o.m. den I januari 1991 vid lantmäteri-

verket.

En viktig del i utvecklingsarbetet avser förbättrade rutiner för hantering av det statliga betalningsflödet. En fråga som övervägs är hur

statliga medelsflöden kan göras räntekänsliga. Här ingår också över-

väganden om att göra anslagsmedel räntekänsliga. Jag anser det angeläget

att detta utvecklingsarbete drivs vidare. Möjligheten att införa någon form av internränta på de statliga medelsflödena bör övervägas. En förutsättning är dock att detta ger den för statsverket som helhet bästa kassahållningsmässiga lösningen.

Möjlighet att utnyttja bankgiro för statliga betalningar Myndigheterna bör ges möjlighet att inom givna ramar effektivisera och anpassa sin betalningsförmedling. Möjligheten att kunna utnyttja

bankgirot som betalningsförmedlare efterfrågas av många myndigheter. Regeringen har med gällande regelverk och med den konstruktion av

postgirosystemet, med dess koppling till postverkets ekonomi som finns

idag, mycket begränsade möjligheter att medge dispens i dessa ärenden. Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en

följd av år. I förra årets finansplan (prop. 1989/90:100) presenterade re-

geringen sin syn i dessa frågor. Regeringen framhöll att, med vissa förbehåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att det skapas en valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja be-

talningsförmedtare. Riksdagen framhöll (1989/90:FiU24, rskr. 197) att,

5 Riksdagen 199079]. 1 saml Nr 100. Bilaga I 57

läggningar bör ske som ger betydande konsekvenser för postgirot och Bil. 1 därmed återverkar på möjligheterna för postverket att upprätthålla en rikstäckande service.

Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med förslag som ökar valfriheten vad gäller förmedlingen av vissa statliga betalningar. Förslagen kommer dock att vara av sådan natur att de kan genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi uppstår.

Fordrings- och betalningsbevakning Det är viktigt att de statliga myndigheterna bevakar sina fordringar och betalningar så att staten inte drabbas av onödiga kostnader eller ränteförluster. Statens intressen bör bevakas så att de fordringar staten har på annan part betalas in i rätt tid eller, om så inte sker, att fordringen drivs in på ett sådant sätt så att staten inte åsamkas onödiga kostnader. Det gäller vidare att utnyttja de betalningsfrister staten har mot annan part.

Varje myndighet som lyder direkt under regeringen har ansvaret för att i ett första steg bevaka statens fordringar inom sitt område. Inom regeringskansliet pågår en översyn av det förfarande som nu tillämpas i syfte att effektivisera myndigheternas bevakning och indrivning av fordringar. Vad som nu Öövervägs är bl.a. frågor om uppgifter för en specialistfunktion som kan fullfölja arbetet med bevakning och indrivning av statens fordringar i de fall då myndighetens bevakning inte lett till att betalning skett. Motivet för detta är att den enskilda myndigheten inte behöver bygga upp någon specialistkompetens och att ärendena får en likartad behandling. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga.

Med hänsyn till kraven på god kassahållning är det också viktigt att myndigheterna utnyttjar de betalningsfrister som normalt finns när en myndighet skall betala en faktura så att betalningen inte sker för tidigt, med ränteförluster för staten som följd, eller för sent med risk för att dröjsmålsränta uttas. I det generella redovisningssystemet, system S, finns en frivillig rutin för sådan s.k. betalningsbevakning som utnyttjas av ett antal myndigheter, men långt ifrån av alla. Enligt min mening bör alla myndigheter bevaka sina betalningar på detta eller motsvarande sätt. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att bemyndiga riksrevisionsverket att utfärda riktlinjer för att ytterligare förbättra myndigheternas betalningsbevakning.

Ny modell för finansiering av investeringar

Myndigheterna bör i ett mer utvecklat system för finansiell styrning kunna ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fatta beslut om investeringar utan att gå till regeringen för prövning i varje enskilt fall. Produktivitetsvinster som ligger i ny teknik bör kunna tas hem direkt utan den långa beslutsprocess som tillämpas idag. Det är dock viktigt att framhålla att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.

En försöksverksamhet med lån i riksgäldkontoret för finansiering av

ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret Bil. 1

1990/91. Motiven bakom denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan. Jag har i det föregående (avsnitt 6) beskrivit försöksverksamhetens villkor och tillämpning.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras

av de olika typer av investeringar som kan komma att omfattas av en

sådan omläggning.

Leasingfrågor

De leasing-avtal som finns på marknaden ger kunden/konsumenten alter-

nativ till lånefinansiering av vissa investeringar, t.ex. utrustning, fordon

m.m. För verksamheter som disponerar fast egendom erbjuder markna-

den dessutom s.k. sale-leasebackavtal, som ger t.ex. en fastighetsägare möjlighet att frigöra bundet kapital för andra investeringar mot överens-

kommelse om framtida återlösning etc.

Möjligheterna för statliga myndigheter att teckna leasingavtal eller sale-

leasebackavtal är starkt beskurna. Vissa myndigheter efterfrågar sådana

lösningar. Om myndigheterna i ökad utsträckning skall medges sådana möjligheter förutsätter detta att regeringen kan finna en form som

tillgodoser regeringens och riksdagens inflytande och att dessa möjligheter kan erbjudas i form av en intern lösning för staten. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att dessa frågor ut-

reds.

Försäkring/riskfinansiering

Som ett led i att öka myndigheternas möjligheter att göra egna avväg-

ningar i finansiella frågor utreds även frågor om försäkring av statens

egendom m.m. (prop. 1988/89:150, Dir. 1990:57). Utredaren skall över-

väga om nuvarande regler för försäkring är ändamålsenliga för staten

från i första hand ekonomisk synpunkt och lämna förslag inom vilka sakområden som försäkringslösningar kan övervägas. För affärsverk och myndigheter med betydande affärsmässiga inslag i sin verksamhet kommer utredaren att behandla olika former av riskfinansiering. Förslag kan

föreligga under budgetåret 1991/92.

En effektivare statlig lokalförsörjning

En aktiv förmögenhetsförvaltning förutsätter ett samlat agerande från

statsmakterna. Den statliga förvaltningens lokalförsörjning bygger därför på en samordnad kompetens för fastighetsförvaltningen, koncentrerad till ett fåtal myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighetsbestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den statliga administrationen.

Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets- och fastig-

hetsförvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndigheterna så skapas nu

får ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer som Bil. 1 lagts fast av riksdagen så kan myndigheterna få ökade befogenheter om de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret för driften av sina lokaler (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU 26, rskr. 338). Dessa beslut kan fattas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns förutsättningar för bättre resursavvägningar på initiativ av myndigheterna.

Entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsdriften Enligt min mening är ett naturligt steg för att åstadkomma effektiviseringar och besparingar att öka möjligheterna till konkurrens på fastighetsoch byggmarknaderna. Statliga fastighetsförvaltande myndigheter bör, i stället för att bedriva fastighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning kunna uppdra åt utomstående producenter att sköta fastighetsdriften och för detta betala en överenskommen ersättning. Sådana uppdrag förutsätter att den utomstående producenten kan bedriva fastighetsdriften bättre och mer kostnadseffektivt eller minst lika bra som den statliga fastighetsförvaltaren.

Som ett led i att åstadkomma en effektivare och friare resursanvändning för myndigheterna vid övergången till treåriga budgetramar och ramanslag bör möjlighet öppnas för myndigheterna att lämna anbud på att sköta fastighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detta möjliggör en effektivare resursanvändning i och med att myndigheten i högre grad själv kan styra servicenivån på fastighetsdriften.

För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheterna öppnas för att låta andra aktörer på fastighets- och byggmarknaderna lämna anbud på fastighetsdrifttjänster inom det statsägda fastighetsbeståndet.

Det har inget egenvärde för staten att bedriva fastighetsdrift i egen regi utan det viktiga är vem som kan utföra tjänsten på ett för staten kostnadseffektivt och rationellt sätt.

Dessa förändringar av producentansvaret för fastighetsdrifttjänster förutsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen förstärks och utvecklas. Regeringen bör senare precisera detta i uppdrag till byggnadsstyrelsen. Jag återkommer senare idag till denna fråga under redovisningen av statlig lokalförsörjning vid min anmälan av anslagen under finansdepartementets huvudtitel.

Verksamhetsformer En viktig del i arbetet med att utveckla den finansiella styrningen avser en renodling av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bedrivs. Ett arbete har inletts i denna riktning. Bl.a. har riksrevisionsverket avlämnat en rapport till regeringen om stiftelser för statlig verksamhet och en rapport om myndighetsbolag utanför affärsverkssektorn. Vidare bedriver riksrevisionsverket en översyn av reglerna för den s.k. uppdragsmodellen.

Dessa frågor kommer att beredas inom regeringskansliet i syfte att lägga fast klara principer för verksamhetsformernas tillämpning. I av- Bil. 1 vaktan på kommande utredningsarbete kan dock redan nu några principer läggas fast.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelseform. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett partssammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseformen övervägas för statlig verksamhet. Följande förhållanden bör dessutom föreligga: - behov av ekonomisk samverkan med annan part - behov av självständig framtoning - väl avgränsad verksamhet Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om verksamheten: - helt finansieras av staten - är av betydande allmänt intresse - kräver omfattande styrning.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Det är enligt min mening i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.

Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att vidare behandla dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Ekonomiadministrativ kompetens Den ekonomiadministrativa kompetensen inom statsförvaltningen måste öka. Myndigheternas ekonomi- och redovisningsfunktioner kommer därför att spela en allt viktigare roll.

Kunskaper om resultatmått, uppföljnings- och utvärderingsmetoder, redovisning, kassahållning och investeringsbedömning är några exempel på kompetens som kommer att bli allt viktigare för statsförvaltningen.

Det är ledningarnas ansvar att se till att förvaltningen kan leva upp till de nya krav som ställs och utnyttja de möjligheter som den nya styrningen erbjuder.

Revisionen och styrelsernas ansvar

En ökad finansiell frihet för myndigheterna förutsätter en stark och effektiv revision. Revisionens resultat måste tas till vara och åtgärder vidtas för att korrigera påpekade felaktigheter.

Dagens system fungerar inte helt tillfredställande. Exempel finns där revistonen upprepade gånger påpekat allvarliga brister i en myndighets ekonomiadministration utan att någon åtgärd vidtas från myndighetens sida och utan att myndigheten ställs till ansvar.

Jag anser det viktigt att göra uppgifts-, besluts- och ansvarsfördelningen mellan regering, styrelse och verksledning tydlig.

sionsrapporter och regeringens ansvar har behandlats av den statliga revi- Bil. 1 sionsutredningen (SOU 1990:64). Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att återkomma till dessa frågor.

Ekonomistyrning i statsförvaltningen Regeringen måste säkerställa tillgång till ekonomisk information och underlag för den finansiella styrningen. Därtill krävs regler, metoder och system för budgetering, verksamhetsuppföljning, finansiering m.m. Slutligen krävs normering, utbildning, rådgivning och kontroll. Det är viktigt att hålla en hög kompetens inom detta område. En utvecklad ekonomistyrningsfunktion och en stärkt revision ger förutsättningar att inom ramen för en helhetssyn delegera ansvar och befogenheter till myndigheterna. Denna fråga behandlas inom ramen för översynen av stabsmyndigheternas verksamhet. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen när beredningen av utredningens rapport är avslutad.

8¶Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90

Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl. grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter till RRV.

I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garantistockens ställning per den 30 juni 1990. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1989/90.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1990. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riksbankens garanti på fem miljarder kr. för Världsbanken redovisas i år efter dollarkursen den 30 juni 1990.

Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under statens vattenfallsverk.

Gällande garantiramar Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1990, uppgår till 163 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för Stadshypotekskassan (riksgäldskontoret), exportkreditnämndens garantier samt garantier till Teleinvest AB och SIB-Invest AB. Garantierna till Sveriges Investeringsbank har ersatts av garantierna till SIB-Invest AB. En kraftig minskning har skett ifråga om ramarna för stöd till varvsföretag, utvinning av olja (riksgäldskontoret) och statens vattenfallsverk.

Gjorda garantiutfästelser

Bil. 1 Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1990, uppgår till 133 miljarder kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästelserna inom garantiramarna,

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Stadshypotekskassan, exportkreditnämndens garantier och SIB Invest AB. De senare har ersatt utfästelserna till Sveriges Investeringsbank. Minskningar i utfästelserna förekommer bland annat beträffande stöd till varvsföretag (riksgäldskontoret), exportkreditgarantier och Nordiska Investeringsbanken (riksgäldskontoret).

Garanterad kapitalskuld Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1990, var 108 miljarder kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantierna.

Den garanterade kapitalskulden har ökat med 5,0 miljarder kr. sedan den 30 juni 1989, Valutakursförändringar har bidragit till en minskning av kapitalskulden med 700 milj.kr. Ökningen av garanterad kapitalskuld per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostadssektorn och exporten (inkl. biståndsgarantierna). Stadshypotekskassan, exportkreditnämndens garantier, SIB-Invest AB, Teleinvest AB och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB svarar för de största ökningarna av kapitalskulden.

Även minskningar av den garanterade kapitalskulden förekommer. De mest betydelsefulla gäller Sveriges Investeringsbank, stöd till varvsföretag, statens vattenfallsverk och lantbruksgarantierna.

Utgifter till följd av infriade garantier Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1989/90 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkreditnämndens garantier till Brasilien, Irak och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1989/90 uppgår till drygt 500 milj.kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna. Garantiavgifterna har inte ökat sedan förra budgetåret. Antalet lån mot statlig garanti har minskat kraftigt beroende på att lånen omsatts till vanliga banklån eller slutamorterats.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till knappt 600 milj.kr. Dessa inkomster härrör främst från exportkreditgarantierna och stöd till varvsföretag. Stora återbetalningar har bl.a. gjorts från Brasilien, Nordkorea, Egypten och Irak. Betydande återbetalningar har även gjorts inom varvssektorn.

Resultatet av verksamheten

Bil. 1 Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garan-

tier resulterat i ett nettoöverskott på ca 40 milj.kr. Detta är en förbättring av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca 900 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetåret 1988/89 redovisade ett nettounderskott på ca 860 milj.kr.

Prop. 1990/91: 100 AR Bil. 1 In -4018 jur 2011U081e3

JESUIUfe1ag

0661 IAswoguj ael"O81 200 a0'0

00 100 €'T 100 00 F'I8I L'0 e'c95 00 AB SreTtpn U'cC8T p'E8E 1081

PpfjoJ apr

!unf DE uap

NUeIe3 sad 191SWOYUJ qe6'90I

300 100 200 200 ITA 0'0 [NA 0'0 I'pET ST 9 TLLE 8'zTIS 9'9c ['98

06/6861 stl

UPl

1uvmvåpng

-Hjur JaNURILRS nn qct'6 200 1200 200 00 6'tl 200 00 €'Tt 8'Tc r'6 0'0 Icy 0'£66 T'8f0

AN AB

IpuN

pflioj

Ope I

-1d8Yy uap qe8 at 46197 10'S a0'0 91156 F'bEe9 9'£91 S'6FO 0'16c S'OPE T'TSL £'760 9'sL8 E€'S9L

"EPS 698 Jad 0661

pressure) "(0661 pinyser LE CI OI T €L EL PE 801 € vc

Inf Of

Inf

| -Innuese3 uap up gel. 4E 46197 a20'S0S abc 8'558 y're9 9'€91 1"LE8 €'9I1€ v'€ST 0'855 pi see €'S9T 1ad 0661 698

bbS TIL

sad

12sjose LE TI TI 01 c 9L LL TEI SS wemureie3d) epsofn tunf SS

oc

unf -NUBIB3 0661 ae 40070 a6'197 a0'£0C | O'LE9I $'1S8 q0'S18 S'£50 6'991 b'OcCT O'L91 8'68C [908 Fest L'TLL 1'z66

uap

tunf IpPUeL][eD sad TS bl €1 0 € 96 L6 Z91 SI 8S

I S9

gg 0661

ue

ap

sad

rnuese3 asfaputgIn]spuojpunii

AB ATDASTIEJUONBA Ja11URIBBSAIBA

uapuwgunpanpodxg

e3qje)s apepIejn UDSTOTAISSNNIGUTT 29101UOYSPIEFSNIY NUPGSHIY HIDAIBIdUD

IRRGAWET

MIDABBRA

PuunNS[LIO, "€1 JONIDADIOL vuumnsladg vUWLWUNsIag JanueJen) DAN SISIAG INPgel SUINAS SUAPAS SUaWIS SURIS TENAO AVILA APRIEA

g

Bil. 1 Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan statens arbetsgivarverk (SAV) samt Statsanställdas förbund, TCO-S och SACO.

SAV träffade ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) med Statsanställdas förbund den 29 november 1989, med TCO-S den 1 december 1989 och med SACO den 14 december 1989.

Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen för civilt försvar under budgetåret 1991/92 har lagts de i nämnda kollektivavtal avtalade löner m.m. gällande fr.o.m. den 1 juli 1989.

Anslagsberäkningen innefattar ett lönekostnadspålägg om 394. I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekostnaderna i budgetpropositionen 1990 har beaktats avtalade lönekostnader i ovan nämnda avtal. Vidare har beaktats dels de höjningar som skett fr.o.m. den 1 januari 1989 av chefslöner som regeringen fastställer, dels de höjningar av dessa och övriga chefslöner som skett fr.o.m. den 1 oktober 1989 och den 1 januari 1990. Dessutom har beaktats de höjningar av löner som följer av avtalen för vissa statliga läkare m.fl. fr.o.m. den 1 januari 1990. Därutöver har också beaktats de medel som avsatts enligt 7 § ramavtal om löner 1988 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1988) för förhandlingar på grund av omlokalisering, omorganisationer m.m. samt det personliga marknadslönetillägget (MLT) som har utgått till vissa tjänstemän under budgetåret 1989/90. I löneomräkningen har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts dels för löneåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig personalförsörjning vid i första hand anslagsmyndigheter, dels för kompetensutvecklingsåtgärder.

I budgetförslaget har de olika avtalskomponenternas kostnadseffekt beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)

Hemställan

Bil. 1 Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen ! dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående, a) beräkna statsbudgetens inkomster, b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna, c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdragsverksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 450 000 000 kr.,

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärdeskatten inte tas i anspråk på utgiftsanslag,

6. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt belopp av 152 000 000 kr., dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

7. finansiell styrning av statsförvaltningen (avsnitt 7), 8. statliga garantier (avsnitt 8), 9. lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 9).

Bil. 1

Finansplanen

I Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning

1.1¶Den internationella bakgrunden NYR

1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga

1.3¶Den ekonomiska politikens inriktning

1.4¶Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet AVN

1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och

sysselsättning

1.6¶Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd

och trygghet

1.7¶Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt 10

2 Den ekonomiska utvecklingen 10 2.1 Utsikterna för den internationella ekonomin 10 2.2 1980-talets utveckling i Sverige 12 2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året 13 2.4 Utsikterna för 1991 och 1992 14

3¶Europa-politiken 15

4¶Stabiliseringspolitiken 17

4.1 Finanspolitiken 17 4.2 Penningpolitiken 18 4.3 Pris- och lönebildningen 18 4.4 Konkurrenspolitiken 20

4.5¶Arbetsmarknadspolitiken 22

5 Tillväxtpolitiken 22

5.1¶Skattepolitiken 23

5.2 Närings- och energipolitiken 24

5.3¶Forsknings- och utbildningspolitiken 25

5.4¶Infrastrukturpolitiken 26

6 Budgetpolitiken 27 6.1 Budgetförslaget för 1991/92 27 6.2 Kommunernas ekonomi 30 6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn 31

7¶Slutord 34

Statsbudgeten och särskilda frågor

1¶Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 36

1.1¶Beräkningsförutsättningar 36

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91 36

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

1991/92 39

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92 42

2¶Underliggande budgetutveckling 44

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 44

8 Redovisning av verksamheter med statliga garantier m.m. för

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget för 1991

PRELIMINÄR NATIONALBUDGET

Förord

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1992.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet publicerade den 14 december 1990. Vidare har en grupp bransch- resp.

konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna

åvilar dock helt finansdepartementet.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmér.

Kalkylerna avslutades den 20 december 1990.

1 Riksdagen 1990/91- 1 saml Nr 100. Bilaga 1

1¶Sammanfattning

Bil. 1.1 Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. Den viktigaste förklaringen till detta är de senaste årens överhettning av ekonomin. Därigenom har de nominella lönerna stigit snabbare än i omvärlden. Svenska företag har tappat marknadsandelar, inflationstakten drivits upp och produktivitetstillväxten hämmats. Underskottet i bytesbalansen har successivt vuxit.

Dessa inhemska balansproblem blir allt mer kännbara i takt med att aktiviteten i den internationella ekonomin mattas av. Marknadstillväxten för svensk export blir sämre och företagen kan inte höja sina priser på samma sätt som tidigare. Situationen förvärras av att för den svenska ekonomin viktiga länder som USA, Storbritannien och Finland väntas få en särskilt svag tillväxt. Dessutom fortsätter svenska företag att tappa andelar på världsmarknaden, om än i avtagande takt. En ytterligare negativ faktor är att flera av de produktområden där svensk industri är relativt stark, exempelvis massa- och papper, iärn och stål samt transportmedel, drabbas speciellt hårt av den internationella konjunkturnedgången.

Inte bara exporten utan även den inhemska efterfrågan håller på att dämpas. Investeringarna viker, främst inom industrin men också inom bostadssektorn. Den privata konsumtionstillväxten begränsas av ett stigande hushållssparande. Den statliga verksamheten hålls tillbaka av en restriktiv utgiftspolitik och kommunernas expansion av det skattestopp som införts för 1991 och 1992.

Mot denna bakgrund är det realistiskt att räkna med en fallande BNP 1991. Arbetslösheten kommer även fortsättningsvis att stiga. Om ett stabiliseringsavtal kommer till stånd på arbetsmarknaden begränsas dock de negativa effekterna på ekonomin. Utvecklingen av investeringarna och exporten kan då väntas bli klart bättre än i ett alternativ där enbart arbetsmarknadsläget bestämmer lönerna. Den allt sämre konjunkturen kommer att successivt minska pristrycket i ekonomin.

Nästa år förväntas konjunkturen fortsätta konjunkturen att vara svag, även om situationen för näringslivet förbättras något. I alternativet med låga löneökningar kan BNP komma att stiga med ca I 6, medan tillväxten i det andra alternativet blir knappt 1/22. Under alla omständigheter kan en kraftig anpassning nedåt förväntas av löner och priser. De svenska korsumentpriserna kan t.o.m. komma att stiga långsammare än i OECD-området i genomsnitt. I det s.k. höglönealternativet sker dock nedväxlingen till priset av en för svenska förhållanden hög arbetslöshet.

Under hela prognosperioden väntas underskottet i bytesbalansen växa. Den negativa trenden för resevalutanettot håller i sig. Dessutom fortsätter avkastningen på kapital att uppvisa allt större underskott, trots att ökningstakten för investeringarna utomlands beräknas sakta av.

Bil. 1.1 Aktiviteten i den internationella ekonomin dämpades under 1990. Till-

växten inom OECD-området uppgick till ca 2,5%, vilket är den lägsta

siffran sedan 1982. Avmattningen skedde framför allt i Nordamerika och

Storbritannien, men även 1 Frankrike och Italien saktade tillväxten av. Expansionen fortsatte däremot att vara stark i Japan och Tyskland.

Inflationen steg under senare delen av förra året, främst beroende på

oljeprisuppgången. Relativt höga löneökningar och en dämpad produktivitetstillväxt verkade också pådrivande. Arbetslösheten fortsatte att falla, om än i avtagande takt.

Utsikterna för 1991 och 1992 är särskilt osäkra p.g.a. krisen vid Per-

siska viken och den finansiella oro som råder i många länder. Dessutom är effekterna av den tyska återföreningen svåra att bedöma. Prognosen bygger på ett tekniskt antagande att oljepriserna uppgår till 27 dollar per fat under hela perioden. Vidare antas att någon regelrätt kris på de

finansiella marknaderna inte inträffar.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

(KPI årsgenomsnitt), 4 Råoljepris, dollar per fat 18,2 24 27 27 Dollarkurs i kr. 6,45 5,90 5,60 5,60 Källor: OECD och finansdepartementet.

Under dessa förutsättningar bedöms att tillväxten inom OECD-området dämpas i år och uppgå till knappt 22. Försvagningen blir tydligast i

USA, där en långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation begränsar hushållens realinkomster och därmed den privata konsumtionen. Investeringarna väntas falla. Nedskärningar genomförs i den federala budgeten.

I Japan och i det kontinentala Västeuropa blir tillväxten relativt god, även om förra årets pris- och ränteuppgång får en avkylande effekt på ekonomierna. Något utrymme för lättnader i penning- eller finanspoliti-

ken finns inte. Tyskland kommer även framöver att verka som en tillväxtmotor i Europa. I Storbritannien och Norden förutses däremot en betydligt svagare utveckling. Sammantaget för industriländerna väntas arbetslösheten stiga något under året. Det finns förutsättningar för en viss förstärkning av den internationella konjunkturen under 1992. Den låga dollarkursen bör ge stimulanseffekter på amerikansk industri och därmed bidra till ett uppsving. I Japan kan

den inhemska efterfrågan förväntas fortsätta att driva på ekonomin, även om situationen på de finansiella marknaderna inger oro. För Storbritannien och Norden är en vändning uppåt trolig, medan Västeuropa i övrigt i stort sett kan väntas upprätthålla tillväxttakten. Expansionen blir dock

knappast tillräckligt stark för att undvika en ytterligare uppgång i arbetslösheten. Inflationstakten beräknas avta något. Bil. 1.1

Löner och konsumentpriser

Överhettningen på den svenska arbetsmarknaden förde med sig att lönerna ökade kraftigt under förra året. För ekonomin totalt blev uppgången nästan 10 1/24, varav löneglidningen svarade för ca 4 procentenheter. Inom OECD-området steg lönerna i genomsnitt med ungefär hälften så mycket.

Prognoserna för 1991 och 1992 bygger på två olika alternativ för lönerna. I det ena alternativet (det s.k. låglönealternativet) antas att ett stabiliseringsavtal kommer till stånd. De genomsnittliga timlönerna beräknas då stiga (mätt som förändring mellan årsgenomsnitten) med ca 44 1991, beroende på överhäng från tidigare avtal och från löneglidning samt effekterna av de två extra semesterdagarna. Till detta har lagts ytterligare 14, inom vilken ram alla nya lönepåslag skall rymmas, inkl. effekterna av byte av arbetsuppgifter eller arbetsplats. Den genomsnittliga löneökningen 1991 uppgår således till 5 96 i detta alternativ. Motsvarande siffra för 1992 antas bli 3 &.

I det andra alternativet antas lönerna helt bestämmas av läget på arbetsmarknaden. Skattereformen, lägre inflationstakt, växande arbetslöshet och fallande lönsamhet i näringslivet pekar på att lönerna kommer att öka betydligt långsammare än vad som skett de senaste åren. Den genomsnittliga lönestegringen i ekonomin bedöms i detta alternativ bli 74 1991 och 596 1992.

Tabell 1:2 Löner och priser

rlig procentueH förändring

1989 1990 = 1991 1992

Alt.1 AN.2 Altl — Alt.2 Timlön, kostnad 9,8 10,4 5,0 7,0 3,0 5,0 KPI dec.-dec., exkl. skatteref. 6,7 8,2 5,2 5,9 2,4 3,4 dec.-dec., inkl. skatuteref. 6,7 11,1 8,4 9,1 2,4 3,4

årsgenomsnitt, exkl. skatteref. 6,5 7,8 6,3 6,6 3,0 4,0 årsgenomsnitt, inkl. skatteref. 6,5 10,4 9,8 10,1 3,0 4,0

Källor: Swutistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under loppet av 1990 ökade konsumentpriserna enligt preliminära kalkyler med drygt 112. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med ca 4 procentenheter och höjda oljepriser till följd av krisen vid Persiska viken med ca 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten uppgick således till 6-7 £.

Genomförandet av skattereformens andra steg innebär att de direkta skatterna sänks och att detta till stor del finansieras av höjda indirekta skatter. Därigenom höjs konsementprisnivån med drygt 3 procentenheter

sammare takt. I januari nästa år faller dessutom effekten av den tillfälliga Bil. 1.1

höjningen av mervärdeskatten på 1 procentenhet bort. De långsammare

löneökningarna, och en sannolikt bättre produktivitetsutveckling, medför också ett allt lägre kostnadstryck i ekonomin. Förutsättningarna för en radikal nedväxling av inflationstakten i Sverige är goda.

Försörjningsbalans

BNP steg, enligt preliminära siffror, förra året med knappt 12, vilket

var en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan. Dämpningen av aktiviteten skedde på bred front och blev allt tydligare under loppet

av året. Produktivitetsökningen blev mycket blygsam, varför merparten av tillväxten kan förklaras med stigande sysselsättning. Flera faktorer talar för att BNP faller i år. Det är speciellt investeringarna som utvecklas svagt. Även om 1992 också blir ett utpräglat lågkonjunkturår, finns ändå för-

utsättningar att bryta nedgången och kunna uppnå en positiv tillväxt,

bl.a. till följd av en gynnsammare exportutveckling. I alternativet med låga löneökningar kommer aktiviteten i ekoromin genomgående att bli

högre, främst därför att den konkurrensutsatta sektorns situation förbättras.

Diagram 1:1 BNP och produktivitetsutveckling Procentuell förändring från föregående år

E BNP BB Produktivitet

1981 1983 1985 1987 1989 1991

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens realinkomster steg med ca 3 1/27 förra året. Den relativt starka uppgången berodde på en kraftig ökning av löneinkomsterna efter

skatt. Sparandet steg emellertid markant, varför konsumtionen ändå stagnerade. Till detta bidrog ett stort fall i bilinköpen liksom det varma

vädret under första kvartalet som minskade energikonsumtionen för upp- Prop. 1990/91:100 värmning. Dessutom innebar det tillfälliga obligatoriska sparandet att Bil. I.l hushållens köpkraft begränsades. I år beräknas hushållens reala disponibla inkomster stiga med knappt

2970 i låglönealternativet och med ca 2 1/27 i höglönealternativet. Mer-

parten av ökningen beror på effekterna av det andra steget i skattereformen. Nästa år väntas realinkomsterna stiga med knappt 2 1/22

resp. drygt 2 1/270 i de båda alternativen. Visserligen avtar löneökningstakten markant, men detta kompenseras mer än väl av den kraftiga upp-

bromsningen av inflationen.

Mycket talar för en fortsatt stigande sparkvot under 1991 och 1992. Det i utgångsläget låga sparandet, skattereformen med bl.a. det minskade

värdet av ränteavdragen, en tilltagande osäkerhet om framtiden hos hushållen, ett lägre behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och ett relativt högt ränteläge är faktorer som pekar i den riktningen. Uppgången i

sparkvoten motverkas dock bl.a. av att inbetalningarna till det obliga-

toriska, tillfälliga sparandet upphör i år och att återbetalningarna börjar nästa år, vilket ökar hushållens köpkraft. Sammantaget förutses emellertid tillväxten i den privata konsumtionen komma att bli måttlig under prognosperioden.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

Miljarder Procentuell volymförändring

kr 1989

! Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den offentliga konsumtionen steg förra året med knappt 1 1/20. Kommunerna expanderade mer än ekonomin i genomsnitt, trots att brist på arbetskraft under en stor del av året höll tillbaka utvecklingen. Under de kommande åren genomförs nedskärningar i den statliga verksamheten, vilket medför att konsumtionsvolymen sannolikt faller. För kommunernas del är det ekonomiska utrymmet för expansion mycket begränsat framöver.

Efter den rekordartade uppgången 1989 steg bruttoinvesteringarna relativt blygsamt förra året. Den allt svagare konjunkturen ledde till att in-

dustriinvesteringarna började falla. Denna utveckling väntas fortsätta i år.

Lönsamheten försämras, kapacitetsutnyttjandet sjunker och efterfrågan Bil. 1.1

viker inom många branscher. Hur stor investeringsnedgången blir hänger delvis samman med den inhemska kostnadsutvecklingen. Låga löneökningar skulle sannolikt få en gynnsam effekt på investeringsklimatet och skapa förutsättningar för en vändning uppåt av industriinvesteringarna

1992. I motsats till vad som gäller för industrin bedöms investeringarna inom övrigt näringsliv utvecklas ganska stabilt.

Överhettningen i byggsektorn har bestått längre än väntat. Gradvis kommer dock bilden att ändras. Efterfrågan på bostäder kommer att begränsas av de snabba kostnadsstegringarna och av att skattereformen le-

der till höjda relativpriser på bostäder. Under både 1991 och 1992 väntas därför en betydande nedgång i bostadsbyggandet. Samtidigt stagnerar

näringslivets byggnadsinvesteringar.

Den internationella konjunkturavmattningen begränsar den svenska

exporttillväxten. Dessutom är försvagningen särskilt kraftig på några av

Sveriges viktigaste marknader, t.ex. USA, Storbritannien och Finland. Industrins starka inriktning på massa och papper, järn och stål samt transportmedel är också oförmånlig i rådande läge. Till detta kommer att de relativa kostnaderna ökar betydligt snabbare i Sverige än i omvärlden,

beroende på en ogynnsam löne- och produktivitetsutveckling. Svenska företag tappade marknadsandelar i betydande omfattning förra året. Andelsförlusterna väntas dock bli mindre under prognosperioden, främst till följd av att exportpriserna ökar något långsammare än i konkurrentländerna. Under 1990 steg den samlade exporten med ca 196 och även i år väntas en svag utveckling. En något bättre marknadstillväxt bör resultera i högre exportsiffror 1992. Om löneökningarna blir låga gynnas

konkurrenskraften och exporten. Importen begränsas av den allt svagare efterfrågan i ekonomin. Särskilt fallet i maskin- och lagerinvesteringarna får en återhållande inverkan i år.

En liten ökning av importtillväxten nästa år är sannolik mot bakgrund av att ekonomin kan väntas utvecklas något bättre. Den inhemska produktio-

nen bedöms fortsätta att tappa marknadsandelar till importen.

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

Anm:.. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen

Det kan konstateras att nedgången för investeringar och nettoexport blir så stor i år att konsumtionstillväxten inte förmår kompensera för detta. Bil. 1.1 Därmed faller BNP. Efterfrågan får en oförmånlig sammansättning, vilket accentueras i alternativet med högre löner. Den blygsamma tillväxt som uppnås nästa år blir konsumtionsledd.

Bytesbalansen

Handelsbalansens överskott minskade förra året, främst som en följd av ett sämre bytesförhållande i utrikeshandeln. Prisutvecklingen på viktiga exportvaror blev mindre förmånlig samtidigt som oljepriserna steg. Försvagningen av handelsbalansen väntas fortsätta också i år. En stabilisering eller t.o.m. en vändning uppåt kan komma nästa år, till följd av en högre volymtillväxt för exporten.

Diagram 1:2 Handels- och bytesbalans Procentandel av BNP

A i| Handelsbalans I a I

LÄ £N

FAR NETA JAN NEG OM ;

Vv Ne ; N/

lsd V N -2 ss N ? N N NN ZN i CN Nu 3

-4 [Bytesbalans J-- Ne

-5 1970 1974 1978 1982 1986 1990

Anm: Finansdepartementets prognes för 1991 och 1992 enligt alternativ 1. Källor: Riksbanken och finansdepartementet. Bytesbalansen har gradvis försämrats under de senaste fem åren. Förutom en negativ trend för handelsbalansen förklaras förloppet i huvudsak av utvecklingen av resevalutanettot och avkastningen på kapital. Ett växande bytesbalansunderskott samt de omfattande direktinvesteringarna och portföljplaceringarna utomlands för med sig en upplåning vars räntekostnader belastar bytesbalansen. Speciellt efter valutaavregleringen har utlandsinvesteringarna ökat kraftigt. Det finns skäl att anta att den här utvecklingen i stora drag fortsätter under 1991 och 1992. Troligen kommer dock ökningstakten för utlandsinvesteringarna att dämpas något, särskilt om det inhemska investerings-

klimatet kan förbättras till följd av låga löneökningar. Skuldstockarna är Prop. 1990/91:100 ändå så stora att räntebelastningen blir avsevärd. År 1992 beräknas Bil. 1.1 underskottet i bytesbalansen uppgå till ca 46 av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

Handelsbalans (mdr. kr.) 14,6 13,4 9,1 10,1 13,7 12,6 Bytesbalans (mdr. kr.) -19,7 = -33,I = -48,8 +-50,9 —--58,6 -63,2

(2 av BNP) -1,6 -2,4 -3,4 -3,5 -3,9 -4,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet

Arbetsmarknaden Den överhettning som rått på arbetsmarknaden under flera år dämpades under loppet av 1990. Tecknen på avmattning blev allt starkare, Antalet varsel ökade gradvis och låg i genomsnitt under året på 1983 års nivå. Anmälningarna om nya lediga platser minskade kraftigt. Arbetslösheten steg från 1,3 Z andra kvartalet 1990 till nära 290 under det fjärde. Bristen på yrkesarbetare inom industrin blev allt mindre kännbar.

I år och nästa år kommer arbetsmarknaden att fortsätta att försvagas och sysselsättningen vika. Arbetslösheten beräknas stiga till 2,20 1991 i det första och till 2,52 i det andra prognosalternativet. Motsvarande siffror för 1992 beräknas bli 2,7 respektive 3,44. Uppgången av arbetslösheten motverkas av att utbudet av arbetskraft stiger allt långsammare och att medelarbetstiden går ned något 1991. Dessutom väntas produktivitetsutvecklingen bli relativt svag 1991, medan det kan ske en uppgång under 1992 till följd av att företagen i allt mindre utsträckning håller kvar arbetskraft i ett sent skede av konjunkturnedgången.

Finansiellt sparande

Det samlade finansiella sparandet i ekonomin har under flera år försämrats, vilket visar sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Det inhemska sparandet har varit otillräckligt för att finansiera investeringarna. Sparandeunderskottet väntas stiga under prognosperioden.

Efter att ha uppgått till hela 57 av BNP 1989, minskade överskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande förra året. Nedgången väntas fortsätta i år och nästa år. Fortfarande är det dock frågan om ett betydande överskott, som 1992 väntas uppgå till ca 36 av BNP. Kommunernas finansiella situation förbättras 1991 och 1992 p.g.a. den tvååriga eftersläpningen av utbetalningar av kommunalskatt i kombination med den förutsedda dämpningen av löneökningstakten.

Hushållssparandet har varit kraftigt nedpressat under några år, men en uppgång är på väg. Ökningen väntas dock inte bli av den omfattningen Bil. 1.1 att det kan vända trenden för det totala sparandet i ekonomin. Företagens finansiella sparande hölls tillbaka under främst 1989 av omfattande investeringar, men därefter i allt högre grad av fallande lönsamhet. Sannolikt fortsätter resultatförsämringen under 1991, varför företagens finansiella situation urholkas ytterligare.

Tabell 1:6 Finansiellt sparande Miljarder kr., löpande priser

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Kapitalmarknaden

Räntorna steg under 1990 betydligt mer i Sverige än i omvärlden. De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin skapade oro på de finansiella marknaderna. Betydande utflöde av valuta ägde rum vid två tillfällen. Ett sådant tillfälle var i februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken och den korta räntan steg. Efter att överenskommelse hade träffats i riksdagen om den ekonomiska politiken stabiliserades läget. I oktober inträffade ett betydande valutautflöde, som förde med sig en förnyad uppgång av den korta räntan. Sedan regeringen presenterat ett åtgärdspaket med strukturella reformer och neddragning av statsutgifterna gick räntorna ned igen.

Tillsammans med skattereformen och konjunkturavmattningen har de stigande räntorna bidragit till att utlåningen i svenska kronor minskat påtagligt, både till hushåll och företag. Däremot har främst företagen ökat sin kortfristiga upplåning i utlandet. Ränteuppgången har bidragit till att fastighets- och aktiemarknaderna pressats och att likviditets- och soliditetsproblemen för vissa finansbolag blivit akuta. Bankerna har fått vidkännas kraftigt stigande kreditförluster. En allt striktare kreditprövning kan väntas framöver. Därmed pågår en faktisk åtstramning av kreditmarknaden.

2. Den internationella utvecklingen

Bil. 1.1 2.1 Allmän översikt

Den internationella konjunkturen försvagades under 1990. BNPtillväxten i industriländerna sammantagna uppgick till ca 2,5 2, vilket är den långsammaste expansionen sedan 1982. Det var framför allt i Nordamerika, Storbritannien, Finland och Sverige som aktiviteten mattades, men även i länder som Frankrike och Italien dämpades tillväxten. I främst Japan och Tyskland fortsatte däremot ekonomierna att expandera kraftigt.

För OECD totalt visade tillväxten tecken på att bromsas upp redan före konflikten vid Persiska viken. Det högre oljepriset medför en ytterligare dämpning av tillväxten samt en uppgång av inflationen. För 1991 bedöms tillväxten fortsätta mattas av till knappt 27, för att därefter öka till inte fullt 2,57 1992. Inflationen beräknas uppgå till ca 5,54 1991 och 4,5 KX 1992. Bedömningarna baseras på ett tekniskt antagande om att oljepriset ligger kvar på ca 27 dollar per fat under prognosperioden.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

rlig procentuellt förändring

Andel av 1989 1990 1991 1992

OECD-

områdets

totala

BNP i 2!

De sju stora länderna

Norden

11987 års BNP

> Alternativ I, timlöncökning 526 1991, 372 1992 ” Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartementet.

Den strama penningpolitik som förts i ett flertal länder sedan våren 1988 har - i kombination med sänkt lönsamhet i näringslivet och kreditåtstramning från bankerna - medfört att investeringarna dämpats påtagligt i flera industriländer. Även den privata konsumtionen har över lag saktat av. I Japan och Tyskland fortsatte dock investeringarna och den privata konsumtionen att öka starkt.

li

sätt förändrat förutsättningarna för den internationella ekonomin. Flera Bil. 1.1 faktorer talar emellertid för att effekterna av den senaste oljeprisuppgången blir betydligt lindrigare än som var fallet vid oljeprishöjningarna på 1970-talet. Energi- och oljekonsumtionen i industriländerna har minskat, energianvändningen är mer flexibel och lagren är större. Dessutom är den nuvarande prisuppgången betydligt lägre än vid motsvarande tillfällen på 1970-talet. Ett uppdämpt konsumtionsbehov i de oljeexporterande länderna medför vidare att många OPEC-länder relativt snabbt kan väntas använda de ökade exportintäkterna. Därför behöver den totala globala efterfrågan inte dämpas fullt så mycket som var fallet på 1970-talet. Effekterna av en oljeprisuppgång beror också i hög grad på vilken ekonomisk politik som förs, och här har viktiga erfarenheter vunnits av misstag som begicks under 1970-talet.

Diagram 2:1 Oljepris!, realt? och nominellt 1970-1990 (sept.) Dollar/fat

50 z

45 RER

40 M X oJRealt |

I N

35 r jla

30 4. ; Ö. !

25¶FUNDIIDES WW

t.

10 N Nominell Vv

v Sista observationen

avser september

0 tr r

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990"

11970 - nov 1986 Arabian Light, dec 1986 - sept 1990 Dubai. ? Deflaterat med konsumentprisindex för Förenta Staterna. Källor: Internationella valutafonden, statens pris- och konkurrensverk samt finansdepartementet.

Inflationen, som varit relativt stabil under första halvåret 1990, steg under andra halvåret - främst p.g.a. att det högre oljepriset började slå igenom i konsumentledet. I genomsnitt ökade konsumentpriserna med 5 £ i OECD-länderna förra året. Relativt höga löneökningar samt dämpad produktivitetstillväxt medförde dock att även den underliggande inflationen (d.v.s. priserna exklusive livsmedel och energi) ökade under loppet av 1990.

Penningpolitiken var under 1990 fortsatt inriktad på att dämpa inflationen. Under senare delen av året skiljde sig dock penningpolitikens inriktning beroende på var i konjunkturcykeln länderna befann sig. I

riktning, samtidigt som den stramades åt i Japan och Tyskland. Den Bil. 1.1 tidigare positiva ränteskillnaden till förmån för dollarn eliminerades, vilket i kombination med den svagare amerikanska ekonomin bidrog till att dollarn föll. Ytterligare en konsekvens av denna utveckling var att internationella portföljplacerare i allt större utsträckning övergav den amerikanska marknaden till förmån för Japan och Västeuropa. Exempelvis har de japanska investeringarna i amerikanska räntebärande papper som tidigare finansierade mellan 1/2 och 1/3 av de amerikanska budgetunderskotten - vänt från ett stort inflöde till ett utflöde under 1990.

Aktiekurserna föll i ett flertal OECD-länder under 1990. Utvecklingen var särskilt markerad i Japan där aktierna gick ned med ca 40 4&. Den vikande börsutvecklingen reflekterar inte enbart den ökade osäkerheten till följd av Gulf-krisen. Även den svagare amerikanska ekonomin, problem i den finansiella sektorn och lägre lönsamhet i industrin, ökade räntor i Japan samt osäkerhet om kostnaderna för den tyska återföreningen har bidragit till att aktiekurserna fallit.

Får väntas tillväxten fortsätta att mattas. Försämrade bytesförhållanden p.g.a. ökade oljepriser dämpar realinkomster och efterfrågan. Samtidigt ökar inflationen vilket medför att penningpolitiken kan förväntas bli fortsatt stram. Även finanspolitiken är restriktiv i flera av de större industriländerna. Fortsatt stark draghjälp från Japan och Kontinentaleuropa - främst Tyskland - väntas leda till att tillväxten återhämtar sig i Nordamerika och Storbritannien 1992. Ett viktigt bidrag till detta är att de negativa effekterna av oljeprisuppgången antas ha klingat av från utgången av 1991.

Den ekonomiska expansionen i Förenta staterna väntas fortsätta att sakta av i år. Det är främst en mycket svag ökning av den privata konsumtionen och fallande investeringar som bidrar till avmattningen. Under senare delen av året och under 1992 bedöms tillväxten åter öka främst ledd av exporten, som gynnas av såväl den svaga dollarn som stark efterfrågan i Japan och Tyskland. Den fortsatt höga tillväxten i Japan drivs främst av den privata konsumtionen. Den åtstramning av penningpolitiken som skett - med åtföljande högre räntor och kraftiga börsfall - verkar genom dämpade investeringar återhållande på tillväxten, vilken dock i en internationell jämförelse förblir hög. Även i Tyskland driver den inhemska efterfrågan på tillväxten. Den privata konsumtionen har under 1990 gynnats av skattesänkningar och av den starka efterfrågan från Östra delen av landet. Importen väntas därför öka kraftigt samtidigt som exporten missgynnas av den tidigare apprecieringen av D-marken och av en svag efterfrågan i viktiga exportländer. Sannolikt dämpas tillväxten i Tyskland dels av kapacitetsskäl, dels som en följd av en stram ekonomisk politik för att begränsa de inflationseffekter som sammanhänger med kostnaderna för återföreningen.

Inflationen i OECD-området förutses öka till ca 5 1/290 i år, jämfört med ca 54 1990. Drivande krafter bakom prisuppgången är inte enbart effekterna av det ökade oljepriset utan även en fortsatt svag produktivitetstillväxt. Nästa år väntas inflationen sjunka till 4 1/26, beroende på

att effekterna av det högre oljepriset avtar, samtidigt som en stigande Prop. 1990/91:100

arbetslöshet leder till en mer dämpad löneutveckling. | Bil. 1.1

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

rlig procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 De sju stora länderna

Norden

1¶Alternativ 1, timlöneökning 596 1991, 34 1992

? Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartementet

Arbetslösheten inom OECD-området fortsatte att falla 1990, dock i en avtagande takt. Samtidigt stagnerade sysselsättningstillväxten. Avmattningen väntas leda till att sysselsättningstillväxten förblir svag. Arbets-

kraftsutbudet bedöms samtidigt dämpas, men i mindre omfattning. Arbetslösheten beräknas öka från drygt 6 procent förra året till ca 7

procent 1992.

Tabell 2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

Källor: OECD och finansdepartementet

De externa obalanserna mellan de tre största ekonomierna fortsatte att reduceras under 1990. En svag inhemsk efterfrågan i Förenta staterna Bil. 1.1 och en stark tillväxt i Japan och Tyskland - tillsammans med den tidigare nedgången av dollarn mot yenen och D-marken - talar för att anpassningen fortsätter i gynnsam riktning i år och nästa år.

Tabell 2:4 Bytesbalanser i vissa OECD-länder Procent av BNP

1986 1987 1988 1989 1990

Källor: OECD och finansdepartementet

Det största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till oljeprisutvecklingen och dess effekter på världsekonomin. En utvidgning av konflikten vid Persiska viken skulle sannolikt leda till kraftigt höjda oljepriser, vilket inte enbart skulle ge direkta effekter på priser, räntor, bytesförhållanden och inkomster, utan även mer indirekta och svårkvantifierade effekter. Fallande aktiekurser med åtföljande förmögenhetseffekter och följdverkningar på hushållens konsumtion och företagens finansieringskostnader och investeringsvilja är exempel på detta. Oro på övriga finansiella marknader kan också inträffa. En annan risk är att den ekonomiska politiken inte förs med tillräcklig stramhet, och att oljeprishöjningarna leder till att inflationen genom en pris-/lönespiral permanentas på en högre nivå. Därmed kan det uppstå ett behov av en kraftig ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede med negativa effekter på produktion och sysselsättning. För att kompensera produktionsbortfallet från Irak och Kuwait krävs att alla tillgängliga produktionsresurser i övriga oljeproducerande länder utnyttjas. Produktionsstörningar kan därför leda till att oljepriset stiger kraftigt under begränsade perioder.

Ytterligare ett osäkernetsmoment rör svagheter i det finansiella systemet. Detta gäller framför allt i Förenta staterna och Japan, och kan komma till uttryck i att kreditgivningen från bankerna dämpas ytterligare, vilket påverkar privat konsumtion och investeringar.

Det är framför allt den redan svaga amerikanska ekonomin som sannolikt skulle drabbas värst om ovanstående riskfaktorer utlöses.

Ett annat osäkerhetsmoment i bedömningen gäller effekterna av den tyska återföreningen. Då flera av OECD-länderna - särskilt Tyskland f.n. har ett högt kapacitetsutnyttjande, kan den ökade efterfrågan från det tidigare Östtyskland samt den tyska budgetförsvagningen som orsakas av finansieringen av återföreningen leda till en ytterligare press uppåt på priser, löner och räntor. Detta skulle sannolikt i ett senare skede leda till en ekonomisk-politisk åtstramning. Övriga länder anslutna till växelkurssamarbetet i det europeiska monetära systemet kan tvingas följa med i en sådan åtstramning.

att en fortsatt stark tillväxt i Japan och Tyskland bidrar till en relativt Bil. 1.1 snabb återhämtning av tillväxten i de anglosaxiska länderna - kan kullkastas. Det kan heller inte. uteslutas att den svaga ekonomiska tillväxten i de anglosaxiska länderna sprider sig ytterligare och rent av kan dra med sig de länder som f.n. gynnas av en god tillväxt med resultatet att den nuvarande internationella avmattningen övergår i en längre och mer uttalad lågkonjunktur.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna I Förenta staterna har en dämpning av ekonomin ägt rum sedan konjunkturtoppen i början av 1988. Under 1990 accentuerades avmattningen och tillväxten stannade på ca 196. Samtidigt steg inflationen och uppgick till 5,56 i genomsnitt för året. Oljeprisuppgången och problem i den finansiella sektorn har ökat risken för en lågkonjunktur. Avmattningen förutses fortsätta ett tag framöver, men en regelrätt lågkonjunktur bör dock kunna undvikas. Aktiviteten väntas ta fart igen från slutet av innevarande år.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer att fortsätta försvagas ytterligare en tid. Under hösten förra året föll industriproduktionen, kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen. Färre bostadsbyggen påbörjades och detaljhandelsförsäljningen mattades. Samtidigt steg både arbetslösheten och inflationen.

Andra faktorer talar för att nedgången kan bli både längre och djupare än vad som förutses i grundprognosen. Den privata konsumtionen kommer knappast - som 1 början av 1980-talet - att kunna ge en kraftig injektion till ekonomin. En långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation verkar dämpande på de reala inkomsterna. Kreditfinansierad konsumtion hålls tillbaka dels därför att hushållens förmögenhet inte längre stiger lika snabbt som tidigare, dels p.g.a. de svårigheter som banksystemet befinner sig i. Det är heller inte uteslutet att oljeprisuppgången och bankernas mer restriktiva utlåning får större effekter även för företagens investeringar än vad som förutses i huvudprognosen.

Skulle en lågkonjunktur inträffa föreligger begränsade möjligheter att med hjälp av den ekonomiska politiken få fart på ekonomin. Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har lättat på penningpolitiken i olika steg sedan våren 1989. Risk för fortsatt hög inflation och stigande räntor i omvärlden gör det i ett sådant läge är svårare att ytterligare sänka de amerikanska räntorna.

Inte heller finanspolitiken kommer att kunna användas för att stimulera ekonomin. Efter att budgetunderskottet hade ökat dramatiskt under första hälften av 1990, kom administrationen och kongressen i oktober överens om att skära ned underskottet med 43 miljarder dollar innevarande budgetår och den närmaste femårsperioden med sammantaget närmare 500 miljarder dollar. Nedskärningarna i budgeten innebär en viss

åtstramning av finanspolitiken 1991 och 1992. En omläggning av budgetpolitiken i expansiv riktning skulle dessutom snarare kunna få en Bil. 1.1 återhållande inverkan på ekonomin genom potentiellt negativa effekter på inflation och räntor.

Det finns emellertid också positiva faktorer med i bilden som gör att ekonomin kan väntas undvika en lågkonjunkur. För det första har det inte byggts upp ofrivilliga lager, vilket varit regel före tidigare lågkonjunkturer. För det andra fortsätter efterfrågan att expandera i omvärlden varför exporten kan väntas hålla uppe tillväxten. Försvagningen av dollarn under 1989 och framför allt 1990 innebär att de amerikanska producenterna nu är mycket konkurrenskraftiga och därför kan väntas ta marknadsandelar på andra länders bekostnad.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 1/24 i år och 1 1/24 nästa år. Att nedgången väntas bli kortvarig innebär samtidigt att inflationen förutses förbli på en relativt hög nivå. Inflationen föruses stiga till 6 1/2970 i år för att åter sjunka till ca 596 1992.

Japan BNP ökade förra året med närmare 67 i Japan - den kraftigaste tillväxten sedan 1973. Det var fortsatt den inhemska efterfrågan som bar upp tillväxten. Den långa expansionsfasen har medfört att överhettningstendenserna i ekonomin tilltagit. Brist på arbetskraft har åtföljts av ett ökat löne- och pristryck. Inflationen steg till 396 1990.

Inflationsimpulserna kommer inte enbart från det ansträngda läget på arbetsmarknaden, utan beror även på en kraftig ökning av penningmängden, högt kapacitetsutnyttjande samt höjda oljepriser. Penningpolitiken fortsatte att stramas åt under 1990 och både de korta och långa räntorna steg samtidigt som yenen stärktes mot dollarn.

Exporten fortsatte att dämpas förra året främst beroende på inhemska utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad produktion. Samtidigt har den starka inhemska efterfrågan lett till en kraftig importökning. Som ett resultat fortsatte bytesbalansöverskottet att reduceras.

De japanska myndigheterna har klargjort att man inte kommer att lätta på penningpolitiken så länge inflationstrycket i ekonomin består. Även finanspolitiken, som under en rad år varit inriktad på att konsolidera de statliga finanserna, kan väntas förbli restriktiv.

Även under 1991 och 1992 kan den inhemska efterfrågan väntas utgöra motorn i expansionen. Tyngdpunkten i efterfrågetillväxten förskjuts från investeringar till privat konsumtion, som stimuleras av en god löneutveckling och stigande sysselsättning. Investeringsenkäter visar på en relativt kraftig neddragning av investeringarna för i år. Orsaken till detta är att det högre ränteläget och de fallande aktiekurserna medfört att finansieringskostnaderna för investeringar ökat kraftigt.

Sammantaget förutses tillväxten dämpas till 4 1/42 i år och ca 494 1992. De ökade oljepriserna och fortsatta relativt höga löneökningar medverkar till att inflationen troligen stiger till ca 3,56 1991, för att därefter dämpas till ungefär 37. 1992.

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

Den största risken i prognosen för den japanska ekonomin gäller utvecklingen på aktiemarknaden samt för mark- och fastighetspriserna. Bil. 1.1 Aktiekurserna föll med ca 40 2 under 1990. En eventuell ytterligare penningpolitisk åtstramning med åtföljande fallande aktiekurser skulle kunna leda till en drastisk neddragning av företagens investeringar. Om mark- och fastighetspriserna - som under 1990 var relativt stabila - skulle sjunka kraftigt, kan det leda till allvarliga konsekvenser för de japanska bankerna som har stora utestående krediter med säkerhet i mycket högt värderade tillgångar av detta slag. En sådan utveckling skulle inte enbart riskera att leda till en kraftig kreditåtstramning på hemmamarknaden med åtföljande lägre tillväxt, utan kunde även försvåra för de stora japanska bankerna att fortsättningsvis bidra till finansieringen av det amerikanska budgetunderskottet.

Västeuropa BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till knappt 3 2 1990. Tyskland fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den fortsatta ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras även av förverkligandet av EGs inre marknad och den vidare integrationen mellan EFTA och EG. Särskilt investeringarna kommer därvid att vara en viktig drivkraft. De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas också av återföreningen mellan de båda tyska staterna. Systemskiftet i det tidigare Östtyskland kommer på kort sikt att leda till en minskad produktion och sysselsättning. Samtidigt kan emellertid den samlade efterfrågan - för såväl konsumtions- som investeringsändamål - förväntas öka kraftigt. Detta kommer särskilt den västra delen av Tyskland tillgodo, men kan även gynna övriga europeiska länder.

I Tyskland! fortsatte produktionen att öka i en snabb takt under 1990. För helåret 1990 beräknas den ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca 4 1/27. Detta innebär att 1990 var det åttonde året av obruten expansion. Det är f.n. den inhemska efterfrågan som driver på tillväxten. Den privata konsumtionen har stimulerats av de skattesänkningar som ägde rum i början av 1990, men även den starka efterfrågan från östra delen av landet har bidragit. Trots en kraftig invandring från det forna Östtyskland, samt Östeuropa i övrigt, har arbetslösheten fortsatt att sjunka. Hösten 1990 uppgick den till drygt 672, vilket är den lägsta siffran sedan 1972.

Inflationen var fram till sommaren 1990 mycket låg tack vare pressade råvarupriser och en uppvärderad D-mark. Oljeprishöjningen tillsammans med högre löner spädde emellertid på inflationen under hösten.

Importen ökade under 1990, vilket tillsammans med en vikande export till viktiga länder som Förenta staterna och Storbritannien, medförde att bytesbalansöverskottet minskade väsentligt. Det uppgick för 1990 till motsvarande 496 av BNP.

I Nedanstående prognos är för det tidigare Västtyskland. Siffror för bytesbalans samt budget representerar emellertid hela Tyskland.

sionen kommer att hålla i sig 1 Tyskland. Industriproduktionen har Bil. 1.1 fortsatt att öka i en snabb takt och kapacitetsutnyttjandet är det högsta på 20 år. Företagens förväntningar om framtiden är fortfarande positiva.

Penningpolitiken har under 1990 varit inriktad på att förhindra en ökning av inflationen. Under våren 1990 ledde diskussionerna om valutaunionen mellan de båda tyska staterna till att inflationsförväntningarna steg. Detta bidrog till en ökning av de långa räntorna. Även de korta räntorna har stigit under de senaste månaderna, och i början av november 1990 höjde Bundesbank Lombard-räntan till 8.596. Delvis som ett resultat av den strama penningpolitiken i Tyskland är D-marken nu en av de starkaste valutorna inom det europeiska monetära systemet (EMS).

Den tyska återföreningen har budgetmässigt visat sig bli betydligt dyrare än vad regeringen i Bonn räknade med från början. Det totala offentliga kreditbehovet i Tyskland beräknas i år bli 140 miljarder DM. Som ett resultat av detta väntas penningpolitiken förbli stram under prognosperioden. En finanspolitisk åtstramning i syfte att begränsa upplåningsbehovet kan inte uteslutas.

Den ekonomiska tillväxten väntas mattas av till ca 32 1991 och något lägre 1992. Under prognosperioden förutses främst den inhemska efterfrågan driva på BNP-tillväxten. Den starka efterfrågan från östra Tyskland riktas även fortsättningsvis mot främst det forna Västtyskland. Inflationstakten kommer sannolikt att tillta något under prognosperioden. Det starka efterfrågetrycket samt ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i västra Tyskland väntas hålla i sig. Konsumentpriserna förutses öka med inte fullt 496 både 1991 och 1992.

Tillväxten i Frankrike dämpades 1990 och uppgick till drygt 2,5 Zz. Det är främst exporten som bidragit till avmattningen. Inhemska efterfrågan ökade snabbare än BNP, vilket medverkade till en stark uppgång av importen. Det är särskilt en fortsatt hög investeringstakt i näringslivet och en stark ökning av privat konsumtion som bidrar till efterfrågetillväxten. Konsumentpriserna steg med drygt 3 Z, och arbetslösheten uppgick till ca 994 förra året.

Penningpolitiken var fortsatt stram under 1990 medan finanspolitiken var neutral. Inga större förändringar väntas i den ekonomiska politiken under prognosperioden.

Den ekonomiska tillväxten beräknas uppgå till ca 2 1/26 både 1991 och 1992. Reallönerna och sysselsättningen förutses fortsätta att öka om än 1 avtagande takt. Samtidigt väntas hushållens sparkvot sjunka. Privat konsumtion tillsammans med näringlivets investeringar bedöms också under 1991 och 1992 bära upp efterfrågetillväxten. Industrin kan under prognosperioden få problem med konkurrenskraften med förluster av marknadsandelar som konsekvens. Utrikeshandeln förutses därför inverka negativt på BNP-tillväxten.

Som en följd av oljeprisuppgången beräknas konsumentpriserna öka med knappt 42 1991. Nästa år väntas inflationen uppgå till drygt 37.

Den ekonomiska tillväxten i Storbritannien dämpades under 1990, och uppgick för helåret till ca 1,5 2. Under första halvåret i fjol var tillväxten

alltjämt hög, främst till följd av en stark ökning av exporten och den privata konsumtionen. Den avmattning som inträdde under sommaren och Bil. 1.1 framför allt hösten 1990, hänger samman med den strama penningpolitik

som förts sedan 1988 i syfte att få ned inflationen. Konsumentpriserna steg med ca 102 1990. Arbetslösheten ökade något under senare delen av förra året och uppgick under hösten till knappt 670. Sedan spekulationer om ett brittiskt inträde i växelkursmekanismen i

EMS tagit fart under våren 1990 apprecierades pundet kraftigt. Tillsammans med en fortsatt snabb uppgång av enhetsarbetskostnaderna, höga räntor och oljeprisstegringarna bidrog detta till att den samlade

produktionen föll under andra halvåret. På efterfrågesidan var nedgången i privata investeringar och lagren mest markerad. Det största fallet i

investeringar skedde inom byggsektorn. Penningmängdstillväxten avtog under 1990. Såväl handels- som bytesbalansunderskottet reducerades under fjolåret tack vare en kraftig ökning av exporten samtidigt som bytesförhållandet utvecklades gynnsamt.

Under fjolåret var penningpolitiken stram även om basräntan i oktober

sänktes med en procentenhet, till 1426, i samband med pundets inträde

i växelkursmekanismen i EMS. Finanspolitiken var i stort sett neutral. Inga större förändringar i den ekonomiska politiken förväntas ske under prognosperioden.

Ledande konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling i

ekonomin den närmaste tiden. Tillväxten kan dock - främst genom ökad export och stigande investeringar - beräknas skjuta fart under senare

delen av 1991 och under 1992. Sammantaget bedöms BNP öka med ca

196 1991 och knappt 290 1992. Inflationen väntas uppgå till 7 respektive

6 1/22 de båda åren.

Östeuropa

Händelserna i Öst- och Centraleuropa under hösten och vintern 1989-

1990 utgör grunden för en ny ekonomisk era. På sikt torde systemskiftet i regionen medföra en betydande källa till ekonomisk tillväxt och

expansion i västvärldens ekonomier, särskilt de europeiska.

Under 1990 har demokratiska val hållits i flertalet av de forna

kommuniststaterna, med undantag av Sovjetunionen och Albanien. Den

politiska situationen är emellertid fortfarande labil, att döma av det förändrade läget i Polen och Bulgarien. Alla stater har dock uttalat sig för en övergång till ett marknadsekonomiskt system. De initiala stegen i reformeringen av Öst-och Centraleuropa har också inletts under 1990. Viktiga inslag i denna process är makroekonomisk stabilisering i samband med pris-, handels- och valutaliberalisering. Omfattande program för

decentraliserat beslutsfattande och privatisering av såväl små som stora företag har i några fall påbörjats. De ekonomiska utsikterna för de

närmaste åren är emellertid fortsatt mörka. BNP föll markant i Öst- och Centraleuropa under 1990. Preliminära siffror tyder på en nedgång med 10, 15 och 207 i Bulgarien, Rumänien

respektive Polen. Nedgången har varit mindre i Tjeckoslovakien och

gången väntas fortsätta även i år, dock inte lika kraftigt som 1990. Bil. 1.1 Osäkerheten om utvecklingen i Sovjetunionen är stor, men sannolikt kommer nedgången ligga i skiktet mellan ovanstående grupper.

Det främsta hotet mot dessa ekonomier - undantaget Sovjetunionen är på kort sikt effekterna av ändrade handelsarrangemang inom SEVområdet och högre världsmarknadspriser på olja. Övergången till handel i konvertibel valuta 1 januari i år innebär en kraftig försämring av bytesförhållandet för de östeuropeiska länderna gentemot Sovjetunionen. Det högre oljepriset till följd av konflikten vid Persiska viken fördyrar dessutom energiimporten till de energiintensiva östeuropeiska länderna. Detta kommer att medföra stora påfrestningar på bytesbalanserna uppskattningsvis krävs 10-13 miljarder dollar för att täcka underskotten i år.

Norden Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna har under de senaste åren präglats av lägre tillväxt än Västeuropa i övrigt. De närmaste två åren förstärks denna tendens, och BNP-tillväxten i Norden väntas bli knappt hälften av EG:s. Två olika förlopp kan särskiljas inom Norden, mellan å ena sidan Danmark och Norge - med låg men stigande tillväxt, låg inflation samt förbättrad externbalans - och å andra sidan Finland och Sverige med dämpad tillväxt, hög inflation och försämrad bytesbalans.

Efter flera år av svag eller fallande privat konsumtion och investeringsutveckling i Danmark och Norge finns nu tecken på en viss ökning av den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stannade förra året på 3/49 i Danmark och I 1/42 i Fastlands-Norge. I båda länderna bidrar utrikeshandeln positivt till produktionsutvecklingen. Tillväxten förutses öka något i båda länderna under prognosperioden men arbetslösheten förblir oförändrat hög.

I Finland inträffade förra året en kraftig dämpning av den starka investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är att de höga räntorna fått större effekt än väntat. Tyngdpunkten i efterfrågeutvecklingen under prognosperioden förskjuts till exporten. Den tidigare starka exportutvecklingen kan emellertid samtidigt förutses mattas av. BNP väntas stagnera 1991 efter att ha ökat med ca 296 1990. Arbetslösheten förutses stiga till 4,5 70 i är.

Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Norge, med konsumentprisökningar på 3-4 1990. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande effektiv kronkurs och sänkta avgifter. Resultatet är en förbättring av den internationella konkurrenskraften såväl förra året som i år.

I Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i konkurrentländerna, vilket bidragit till att försämra industrins konkurrenskraft. Den finska inflationstakten har dock stabiliserats som en följd av dämpad efterfrågan och fallande bostadspriser. Konsumentpriserna väntas

öka med ca 64 i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det tvååriga s.k. Kallio-avtalet, som innebär låga nominella löneökningar fram t.o.m. Bil. 1.1 1991. Förra året steg lönekostnaderna med 6 &, vilket försämrade landets konkurrenskraft. I år väntas emellertid en förbättring då effekterna av stabiliseringsavtalet slår igenom.

I de nordiska länderna har genomgående förts en stram ekonomisk politik. I Norge och Finland får finanspolitiken i år en viss expansiv effekt, medan det i Danmark fortsatt bedrivs en stram finanspolitik för att förbättra externbalansen. En viktig målsättning för att på längre sikt lösa landets balansproblem är att hålla kostnadsutvecklingen i Danmark lägre än i omvärlden. För att få ner arbetslösheten eftersträvas dessutom strukturella förbättringar på arbetsmarknaden. I Norge innebär det reviderade budgetförslaget för 1991 att finanspolitiken ges en mer expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. Satsningen på sysselsättningen ska dock ske utan en försämring för den konkurrensutsatta industrin.

För att ytterligare betona vikten av en fortsatt låg pris- och kostnadsutveckling har den norska kronan ensidigt knutits till en ecu-korg, i förhållande till vilken kursen tillåts avvika med +/- 2,25 Z. Den norska valutapolitiken har därigenom givits likartade tekniska förutsättningar som den danska, men utan de stödordningar som medlemskap i EMS ger.

I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i syfte att bromsa underskottet i bytesbalansen, begränsa inflationen och öka sparandet. Finanspolitiken har skapat ett betydande överskott i statsfinanserna, och budgetpolitiken kan väntas förbli restriktiv även i år och nästa år. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöjningen 1989 präglats av stramhet.

Den vändning till ett svagt överskott i bytesbalansen som Norge uppnådde 1989 förstärktes 1990 till ett överskott på 16 mdr NOK genom en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av det förbättrade bytesförhållandet som blivit följden av de höjda oljepriserna. Även Danmark har till följd av förbättrad konkurrenskraft en positiv utveckling av handels- och bytesbalansen. I Finland försämras bytesförhållandet, till följd av oförmånlig prisutveckling på olja och skogsprodukter, samtidigt som den tidigare omfattande handeln med Sovjetunionen fortsätter att minska, Detta leder sammantaget till att bytesbalansunderskottet stabiliseras kring 4 1/24 av BNP i år.

För 1992 förväntas Danmark och Norge få en fortsatt positiv utveckling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. En god exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 3/49 i Danmark, medan försvagad nettoexport dämpar tillväxten i Norge till knappt 246. I Finland väntas inflationen sjunka till 5 & 1992, och landet förutses få en måttlig, exportledd återhämtning av tillväxten.

3¶Utrikeshandeln

Bil. 1.1

3.1¶Exporten

Marknadstillväxt

Under 1989 började den ovanligt långa perioden av högkonjunktur i omvärlden dämpas. Därmed påverkades också Sveriges exportmarknadstill-

växt. Under de två senaste åren har importökningen av bearbetade varor

till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader sammanlagt minskat med två rocentenheter i volym. Tillväxttakten för 1991 beräknas falla ytterligare, till 4,896. Ökningstakten är emellertid fortfarande stark jämfört med lågkonjunkturåren 1981-1982, då marknaden växte med knappt 190 i genom-

snitt per år.

Under 1989 och 1990 mattades tillväxten i USA och Storbritannien och den väntas bli ännu svagare under perioden fram till 1992. Under 1990 vek konjunkturen också i Finland och var relativt svag i Danmark. En

- tredjedel av Sveriges totala varuexport går till ovan nämnda länder. En

fortsatt god efterfrågan i f.d. Västtyskland samt från övriga viktiga exportmarknader som Norge, Frankrike, Holland, Belgien och sydostasiatiska länder inklusive Japan, motverkar en kraftigare försämring av Sveriges exportmarknadstillväxt. Nya konkurrenter har emellertid ökat sina andelar på dessa marknader, vilket också gör att svenska företag fått

allt svårare att hävda sig.

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring

1988 1989 1990 1991 1992

Alt.1 Alt.2 Alt.l Alt.2 Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder 7,2 6,2 5,2 4,8 4,8 5,3 5,3 Totalt 8,1 6,8 5,6 5,2 5,2 5,8 5,8 Priser 14 OECD-länders =: 1,6 3,8 2,8 4,1 4,1 3,9 3,9

importpriser, SEK Svenska exportpriser 5,0 6,1 2,5 3,2 3,8 3,3 3,6 Relativpris 3,3 2,2 -0,3 -0,9 -0,3 -0,6 -0,3 Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder -4,1 5,1 --3,8 --2,0 2,9 --2,3 = -3,2 Totalt -3,5 --4,8 -4,8 -2,3 -3,1 -2,0 = -2,7 Exportvolym 14 OECD-länder 2,8 0,8 1,2 2,7 1,8 2,9 1,9 Totalt 4,3 1,7 0,6 2,8 2,0 3,7 2,9 Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Konflikten vid Persiska viken, och de högre oljepriser den medfört, fördjupar konjunkturnedgången i de oljeimporterande industriländerna. Bil. 1.1 Osäkerheten om konfliktens varaktighet är stor, och en krigssituation skulle allvarligt förvärra konjunkturläget i omvärlden. Föreliggande bedömning bygger inte på ett sådant antagande. En prognosförutsättning är att världskonjunkturen börjar vända uppåt redan under senare delen av 1991. ”

Den försvagade tillväxten på viktiga exportmarknader förklarar till stor del varför svensk export av bearbetade varor mattades under 1990. Exportens varusammansättning var dessutom ogynnsam. Efterfrågan på bl.a. transportmedel och stål dämpades markant. Dessa varor utgör ca 207 av Sveriges totala varuexport. Råvaruexporten utvecklades också svagt. För pappersmassa minskade exporten både i värde och volym.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

index 1980=100

110

MS

105 / vt ST

ON På =

z

100 frexnyne <

N pi

N : z

95 =

N ,

NÄ”

NN

BS - T T T T

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Konkurrenskraft Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländernas exportpriser i ungefär samma takt som de svenska räknat i gemensam valuta, ca 2 1/20. Förutom en medveten strategi att hålla tillbaka exportpriserna för att stärka sin konkurrenskraft gynnades de svenska exportföretagen av växelkursutvecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med närmare 27 under året till följd av, i första hand, dollarns nedgång och Dmarkens uppgång. Däremot ledde relativprisökningarna under åren 1984- 1989 till växande marknadsandelsförluster, som är svåra att åter-vinna på kort sikt. Högre priser än konkurrenterna får effekt under en följd av år.

Industrins konkurrenskraft mäts vanligen med hjälp av timlönekostnaden dividerad med produktion per timme, d.v.s. arbetskostnaden per producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Vid jämförelser med and-

syn till växelkursernas effekt på konkurrenskraften. Industrins relativa Bil. 1.1 ULC mätt i svenska kronor minskade kraftigt i samband med devalveringarna 1981 och 1982. Redan fr.o.m. 1984 steg emellertid de relativa enhetsarbetskostnaderna, både till följd av snabbare löneökningstakt än i jämförelseländerna och en långsammare produktivitetsökning, se diagram 3:2. Ett undantag var 1986 då kronans växelkurs effektivt deprecierades med nära 5 &, vilket starkt bidrog till förbättringen av konkurrenskraften. 1990 passerades 1981 års nivå i relativ ULC.

Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och relativa produktivitet

index 1980=100

120

AN.2

jon

da

110

ur

pd AltA

Relativ

100 JL N roduktivitet

"Fre tr Mons VA

SNS H

Å nn SE

Pe SR. sd

30 sion Relativ ULC,

gemansam valuta

.

70 oro

1984 1986 1988 1990 1992

1980 1982

Källor: U.S Department of Labor, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl. sociala avgifter) med drygt 10 1/2 2 och produktiviteten med 1/22. Den svenska kronans effektiva depreciering, med nära 246, medförde emellertid att den relativa kostnadsutvecklingen begränsades till ca 5920 gentemot de viktigaste konkurrentländerna.

Under 1991 beräknas skillnaden i kostnadsutveckling mot konkurrentländerna minska. Produktiviteten ökar emellertid lika långsamt som året innan, med 1/24. Framför allt minskar kostnadsskillnaden enligt prognosalternativ 1, till knappt 2 procentenheter. Enligt alternativ 2 blir differensen dubbelt så stor. Den snabbare kostnadsutvecklingen medför att företagens lönsamhetsnedgång djupare, eftersom de väntas fortsätta att hålla nere sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft, se vidare kapitel 4.2.

Under 1992 väntas industrins negativa kostnadsutveckling relativt omvärlden definitivt brytas. Produktiviteten beräknas öka ungefär lika snabbt som för konkurrentländerna, medan de svenska lönekostnaderna stiger något långsammare i båda alternativen, med 39 respektive 59. Jämförelrelseländernas ULC för industrin beräknas i gemensam valuta stiga med ca 34 1992 mot knappt 196 för industrin i Sverige, alternativt ca 2 1/29.

Medan exportpriserna hålls nere för att försvara marknadsandelarna Prop. 1990/91:100

utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället igenom på hem- = Bil. 1.1

mamarknadspriserna. Dessa har ökat märkbart snabbare än exportpriserna. Hemmamarknadspriset för bearbetade varor steg med nära 6 4 i årstakt under 1990 mot drygt 37 för importpriserna (enligt producentprisindex). Industrins orderingång från hemmamarknaden minskade relativt kraftigt under andra och tredje kvartalet. Importens andel av inhemsk varutillförsel växte svagt under första till tredje kvartalet 1990 jämfört med motsvarande period 1989.

Marknadsandelar och svensk export

Världsmarknaden för bearbetade varor växte med nära 70 1989, medan svensk export av dessa varor ökade med knappt 20. Därmed tappade Sverige nära 572 av sina andelar av världsmarknaden. Under 1990 var andelsförlusterna fortfarande stora, men beräknas minska markant under 1991 och 1992, främst till följd av den gynnsammare relativprisutvecklingen. Under 1992 räknar vi dessutom med att konjunkturen vänder i omvärlden, och efterfrågan på för Sverige viktiga exportvaror återhämtar sig.

Den totala varuexporten stagnerade mätt i fasta priser mellan 1989 och 1990. Volymen beräknas 1991 öka med 1,67 i alternativ I och med bara 12 i alternativ 2. I alternativ 1 för 1992 gynnas exporten ytterligare av relativt låga prisstegringar, som medför en exportökning för varor med drygt 32 i volym. I höglönealternativet växer exporten istället med ca 2 1/27 1 fasta priser.

Exporten av pappersmassa minskade i både volym och värde under 1990. Exporten av papper steg svagt i värde, men var så gott som oförändrad i volym. Dessa produkter svarar för ca 1596 av Sveriges varuexport och har därmed stor betydelse för de totala exportintäkterna. Exportpriset på pappersmassa minskade med nära 946 1990 men steg svagt, med drygt 270, för papper och papp. Konkurrensen från främst de nordamerikanska producenterna ökade på huvudmarknaden Västeuropa för dessa varor. Exportörerna från främst Förenta staterna har stärkt sin konkurrenskraft till följd av dollarkursens nedgång under året.

Tabell 3:2 Export av varor

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Exporten av järn- och stål minskade också i både värde och volym under 1990. Priset på dessa produkter föll med drygt 894 från en ökning Bil. 1.1 med ca 167 året innan. Stålindustrin drabbas nu av en allt svagare efterfrågan från exportmarknaden och väntas få fortsatta avsättningsproblem

under 1991. Under 1992 förutses konjunkturen vända och utsikterna för

stålverken ser därmed ljusare ut.

Exporten av verkstadsprodukter blev 1990 oförändrad jämfört med föregående år. Det gick särskilt dåligt för lastbilar och personbilar.

Försämringen var också markant för metallvaror och elektriska produkter. Exporten av maskiner, som utgör ca 17946 av den totala varuexporten, var fortsatt relativt stark och växte ungefär lika mycket i värde under

1990 som 1989. Under 1991 väntas även exporten av maskiner avta, till

följd av de avtagande maskininvesteringarna i Sverige och omvärlden.

3.2¶Importen

Tillväxten i varuimporten sjönk mycket markant under 1990. Från att ha ökat med 7970 1989 beräknas uppgången 1991 stanna vid knappt 196.

Dämpningen av importen blev allt tydligare under loppet av 1990. Första

halvåret steg importvolymen med ca 4976 medan den föll med ca 347 under andra halvåret. Även priserna har stigit måttligt. Trots kraftiga prisökningar för råolja och petroleumprodukter under andra halvåret steg

priserna totalt sett bara med 2 1/26 1990.

Importen av bearbetade varor ökade, liksom varuimporten totalt, med

knappt 196 1990. I första hand är det den avtagande investeringsaktiviteten, men också den svaga exporten, som verkar dämpande på importen.

Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade med knappt 1 &.

Detta indikerar att de svenska producenternas marknadsandelar på hem-

mamarknaden i stort sett var oförändrade 1990, trots att de inhemska

producenterna höjt sina hemmamarknadspriser mer än importpriserna. Det sänkta kapacitetsutnyttjandet i svensk industri torde ha medfört en minskad importbenägenhet. Dessutom kan den pressade konkurrenssitua-

tionen på exportmarknaderna ha medfört en ökad inriktning mot hemma-

marknaden.

Råoljeimporten ökade under 1990 medan importen av petroleumpro-

dukter minskade något jämfört med 1989. Fallande bensinförbrukning

och minskad bränsleförbrukning i industrin bidrog till den låga importen

av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror var i stort sett

oförändrad 1990 medan fartygsimporten sjönk något.

Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror försvagas ytterligare. I låglönealternativet stagnerar den importvägda efterfrågan helt medan :

den faller med ca 19 i höglönealternativet. Importpriserna väntas utveck-

las något svagare än de inhemska producentpriserna. Importen av bear-

betade varor förutses därför bli något högre. I låglönealternativet stiger den med knappt 196 medan den i höglönealternativet blir oförändrad. Importen av petroleumprodukter väntas öka 1991. Dels återställs lagren

efter neddragningen i höstas och dels ökar förbrukningen till föjd av att

vi utgår från normaltemperatur jämfört med det milda 1990. Totalt väntas Prop. 1990/91:100

varuimporten 1991 öka med 1,89 i alternativ 1 och med 1,34 i alter- = Bil. 1.1

nativ 2.

En viss uppgång av tillväxttakten för importen beräknas komma till

stånd 1992. Denna ökning är helt hänförlig till bearbetade varor, främst

genom att exporten, speciellt i låglönealternativet, bidrar till en ökad

importefterfrågan. I låglönealternativet väntas också de importtunga maskininvesteringarna stiga tämligen kraftigt. Importen av bearbetade varor väntas öka med 3,34 i detta alternativ. I höglönealternativet blir uppgången svagare och beräknas stanna vid 2 1/24. Övrig varuimport

väntas i stora drag bli oförändrad från 1991 till 1992. Irportuppgången

för varor totalt skulle därmed bli svagare än för bearbetade varor 1992.

Tabell 3:3 Import av varor

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.3¶Bytesbalansen

De kraftiga oljeprishöjningarna, som inleddes i samband med Iraks invasion av Kuwait i augusti 1990, började ge ett märkbart negativt bidrag till handelsbalansen först i oktober, då denna visade ett underskott på drygt 1 miljard kr. För helåret 1990 beräknas överskottet i handelsbalansen till 13,4 miljarder kr, drygt 1 miljard sämre än 1989. Förutom den relativt sett dyrare oljeimporten, förklaras försämringen i handelsbalansen av en långsammare exportvolymökning samt Sveriges ogynnsammare bytesförhållande (terms of trade). Den kraftiga dämpningen av importen motverkar en större försämring i handelsbalansen. Under 1991 beräknas överskottet i handelsbalansen krympa ytterligare, men förbättras 1992 till omkring 1990 års nivå.

Förutom utvecklingen i handelsbalansen bidrar nettot för räntebetalningar samt resevaluta till att försämra bytesbalansen. Underskottet i. räntenettot ökade med hela 14 miljarder kr. 1990, vilket var en följd av den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av direktinvesteringar i företag och fastigheter utomlands samt för köp av utländska aktier. Trots att direktinvesteringarna under 1991 och 1992 sannolikt inte kommer att öka lika mycket som tidigare, utan ligga kvar

på ungefär 1990 års nivå, växer utlandsskulden kraftigt och därmed även räntenettot. Skuldstocken till utlandet ökar också i takt med det växande Bil. 1.1 bytesbalansunderskottet. Den internationella räntenivån steg dessutom med ca en procentenhet 1990, vilket också ledde till större räntebetalningar.

Diagram 3:3 Sveriges "terms of trade" - exportpris/importpris t.o.m. november 1990

Index januari 1985=100

130

120

110 donnnenrsrenerr nn

100 fena

920

1985 1986 1887 1988 1989 1990 1991

Källa: SCB

Delvis som en följd av den växande skuldbördan väntas inte företagen fortsätta investera utomlands i lika stor omfattning som tidigare. Konjunkturnedgången på viktiga avsättningsmarknader bidrar också till en försämrad likviditet inom vissa industriföretag, med lägre utlandsinvesteringar som följd.

Avkastning på kapital i bytesbalansen försämras inte i takt med räntenettot eftersom företagens återinvesterade vinstmedel nu räknas in i statistiken. Dessa vinstmedel beräknas ha stigit markant under de senaste två åren och fortsätter att växa under 1991 och 1992, om än inte lika snabbt som under de närmast föregående åren.

Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinvesteringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastigheter utomlands brutto mer än fördubblades det året, till 12,4 miljarder kr. Övriga direktinvesteringar uppgick till drygt 40 miljarder kr. brutto. Fastighetsinvesteringarna utomlands minskade sin andel av de totala direktinvesteringarna utomlands under 1990. Tillverkningsindustrin ökade sin andel och mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar jämfört 1989. En stor del av detta förklaras av några stora svenska förvärv av utländska företag under året.

Bland tillverkningsindustrins direktinvesteringar utomlands 1990 kan bl.a. de svenska skogsföretagen STORAs och SCAs förvärv av den tyska industrigruppen Feldmäöähle Nobel AG respektive den brittiska pappersoch förpackningstillverkaren Reedpack Limited nämnas. Dessa två för-

och är därmed bland de största förvärv som gjorts av svenska industri- Bil. 1.1 företag under 1990. Investeringarna skall i viss mån ses mot bakgrund av att företagen vill skapa en större industriell bas och stärka sina marknadspositioner. Det kan också innebära konkurrensfördelar att ha produktion i olika länder. Det kan t.ex. bli lättare för företag att vinna order vid offentliga upphandlingar om företaget har produktion eller forskning i det land där upphandlingen äger rum. Ytterligare en drivkraft bakom en del svenska direktinvesteringar utomlands under senare år har varit en strävan hos svenska företag att öka sin närvaro inom den Europeiska Gemenskapen.

Diagram 3:4 Resevalutainkomster och utgifter

Miljarder kronor

50

= utgifter

4 serneaneterernrnrnrnesererenrnanrrsen entre t arr nro ens n rer nro nro ora en rna rann n nere enn n nn Annero n nan nn nn lonnn

= inkomster ;

30 fl

resevalutanetto : - ,

20 oerennn EE | SS GE | Se

10 ton

04

1980 1982 1984 1986 1988 1930 Källa: Riksbanken

Vid sidan av avkastning på kapital är det resevalutanettot som nu försämrar bytesbalansen kraftigt. Nettot för resevaluta har under hela 1980talet visat underskott. I samband med devalveringarna 1981 och 1982 minskade underskottet något, men har därefter stadigt ökat. Under 1990 försämrades resevalutanettot, med drygt 4 miljarder kr. Utvecklingen förklaras av en ovanligt svag inkomstökning från utländska resenärer i Sverige och fortsatt stora utgifter för utlandsresor från Sverige, se diagram 3:4. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra OECD-länder är sannolikt en starkt bidragande orsak till den negativa utvecklingen.

Antalet charterresenärer från Sverige minskade emellertid under 1990, med ca 39 (avser perioden januari-oktober), vilket tyder på att det är utgifter för annan typ av utlandsresande från Sverige som ökat. Enligt en undersökning av riksbanken 1990, svarar fritidsresenärer för 6546 av resevalutautgifterna och affärsresenärerna för resterande 357.

Resevalutautgifterna beräknas inte öka Jika snabbt under 1991 som under 1990, vilket förklaras av en fortsatt relativt svag privat konsum-

tion. Resevalutainkomsterna väntas minska i volym de närmaste två åren,

bl.a. till följd av hög inflation även under 1991. Bil. 1.1

Underskottet i tjänstebalansen ökade till nära 11 miljarder kr. 1990. Försämringen förklaras främst av resevalutanettot. Underskottet i övriga

tjänster minskade med ca 1 miljard då nettot för försäkringar, licenser och övriga tjänster förbättrades. Under de närmaste två åren beräknas

nettot för övriga tjänster försämras med inemot 2 miljarder kr.

Tabell 3:4 Bytesbalans Miljarder kr.

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

4¶Industrin

Bil. 1.1 4.1 Produktion

Industrikonjunkturen nådde sin senaste topp 1989. Så sent som tredje kvartalet 1989 var det främst kapacitetsbrist som begränsade industriproduktionen i Sverige. Fr.o.m. fjärde kvartalet vände situationen, då istället efterfrågeläget angavs som främsta hindret till ökad produktion. Drygt 702 av industriföretagen uppgav under hösten 1990 att svag efterfrågan i första hand förhindrade en ökad produktion. Mindre än 407 av företagen gick då för full kapacitet.

Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under tredje kvartalet 1990 och hade därmed minskat under fyra kvartal i rad, med totalt 2 procentenheter. Kapacitetsutnyttjandet låg ändå ca 8 procentenheter över den lägsta nivån som nåddes under lågkonjunkturen 1980-82.

Ökningen i arbetslösheten, särskilt från andra halvåret 1990, gör att arbetsmarknaden inte längre är överhettad. Endast omkring en tredjedel av industriföretagen hade brist på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitutets septemberbarometer 1990, en rejäl minskning från juni då nära hälften hade brist på denna yrkeskategori. Andelen har sannolikt minskat ytterligare mot slutet av året. Relativt stora personalneddragningar skedde bl.a. inom transportmedelsindustrin samt järn- och stålverk.

Diagram 4:1 Trång sektion för ökad produktion inom industrin

Procent

100

90

80 dee n vpeeegeevber

70 4 i

60 50

|

30 VY-

20 | 1 Produktions—- Feer

10 = faktorer

o FR | ;

1968 1972 1976 1980 1984 1988 1982

Källa: Konjunkturinstitutet

Nedgången i efterfrågan på industrins produkter, inte minst från exportmarknaden, gjorde att färdigvarulagren började öka under andra halvåret 1989, vilket fortsatte under 1990. Tredje kvartalet 1990 hade industrins färdigvarulager ökat med 47 (säsongrensat) från tredje kvartalet 1989, vilket motsvarar en värdeökning på 2 miljarder kr. i löpande priser. Från andra till tredje kvartalet 1990 steg färdigvarulagren för samtliga branscher utom kemisk industri. Det var framför allt petroleum-

raffinaderier som minskade sina färdigvarulager, både p.g.a. minskad

produktion och ökade leveranser. Bil. 1.1

Industriproduktionen steg med 2,34 under 1988 och med 1,24 1989,

en nedrevidering enligt nationalräkenskaperna med totalt nära 2 procent-

enheter. Utfallet blev svagare 1989 för framför allt verkstads- och övrig industri än vad som tidigare angivits. Under 1990 minskade produktionen för bas- och verkstadsindustrin, med den kraftigaste nedgången för den sistnämnda. Verkstadsindustrin, exklusive varv, svarar för närmare hälf-

ten av industrins förädlingsvärde. Sammantaget föll industriproduktionen med ca 22 1990.

Tabell 4:1 Industriproduktion Procentuell volymförändring

1988 1989 1990 1991 1992

Alt.1 Alt.2 Alt.l — Alt.2

Basindustri 4,5 1,6 -1,0 -1,0 -1,0 Verkstadsindustri exkl. varv 3,7 2,2 -3,2 -2,0 -4,0 Övrig industri 0,0 -1,0 -1,0 0,8 0,5 Industri, totalt 2,3 1,2 -2,0 -1,0 -2,0 1,8 0,5 Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk. Källor: Sutistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under 1991 beräknas industriproduktionen minska ytterligare något fram t.o.m. andra kvartalet, enligt prognosalternativ 1. Därefter väntas

produktionen vända svagt uppåt, beroende på nedväxlingen i löneökningstakten, den förbättrade konkurrenskraften och den ökade efterfrågan från omvärlden. Därmed skulle konjunkturnedgången ha pågått i ungefär två

år, vilket kan sägas vara en ganska normal avmattningsperiod jämfört

med tidigare konjunktursvackor. Osäkerheten är emellertid stor om när

botten verkligen kommer att nås. I prognosalternativ 2 blir konjunkturnedgången mer utdragen, och botten nås senare, kanske mot slutet av 1991.

En viss återhämtning väntas för bl.a. massa-, stål- och verkstadsindu-

strin under 1992, då efterfrågan från exportmarknaden förbättras. Med

det gynnsammare konkurrensläget enligt alternativ 1 skulle industriproduktionen ta fart och växa relativt snabbt, med 1,896 från föregående års

låga nivå. Enligt alternativ 2 blir produktionstillväxten svag, 0,57.

3 Riksdagen 1990/91-1 samt. Nr 100. Bilaga 11

Diagram 4:2 Industriproduktion

Bil. 1.1

Procent

9

i (EF

TO

TN

[TH ID OO

[a

NAN

IKTKENBTETNANN

I |

TTT TT INNER TOT IEGTEN| IKRINA| INKKNNL

|

mm

NiklE

ISKaLni

TT Jäla

TUNT

-7

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 19865 1988 1990 1992

Anm: I diagrammet visas alternativ 1. I alternativ 2 minskar industriproduktionen med 272 1991 och ökar med 0,52 1992. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

4,2 Lönsamhet

Den höga vinstnivå, som nåddes i industrin efter devalveringarna i början

av 1980-talet, bröts under andra halvåret 1989, då konjunkturavmattning-

en började tillta. Vinstandelen, d.v.s driftsöverskottet brutto som andel

av förädlingsvärdet, sjönk med nära en procentenhet mellan 1988 och 1989, se tabell 4:2. Bruttoöverskotter visar hur mycket som återstår av

räkenskapsbegrepp, som i företagsekonomiska termer närmast motsvaras

av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster och före kalkylmässiga avskrivningar. Industrins marginal är produktpriset dividerat med rörlig kostnad.

Under 1990 ökade industrins lönekostnader ännu mer än året innan,

medan insatskostnaderna i övrigt nästan halverades. Bl.a. sjönk priserna för metaller. Sammantaget steg de rörliga kostnaderna med ca 6946 mot 7,790 1989. Industrins vinstmarginal minskade ändå mycket kraftigare än

under 1989, eftersom företagen höll tillbaka sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft. Bruttoöverskottsandelen föll ytterligare,

med hela 5 procentenheter 1990. Lönsamhetsnedgången 1990 drabbade

större delen av industrin utom järnmalmsgruvor, livsmedelsindustrin,

sågverk och petroleumraffinaderier. Inom övriga näringslivet drabbades inte heller byggnadsindustrin och övriga privata tjänster. Utvecklingen för den totala industrin speglar väl den successiva för-

sämring som inleddes redan 1986 för verkstadsindustrin efter toppåren

1984 och 1985, då vinstandelen uppgick till ca 307. 1990 föll verkstadsindustrins lönsamhet till en nivå ca 5 1/2 procentenheter under 1982 års låga nivå. Nedgången omfattade samtliga delbranscher och storleksgrup-

per av företag. Branschens vinstmarginal? för de svenska koncerndelarna 1990 har beräknats utifrån uppgifter från närmare 500 verkstadsföretag, Bil. 1.1

som svarar för nära 9076 av verkstadsindustrins omsättning. Bruttovinst-

marginalen uppskattas till knappt 590 och rörelsemarginalen till 0,9 90, vilket är de lägsta marginaler som registrerats för verkstadsindustrin under de tre senaste decennierna. Lönsamheten inom särskilt personbilsindustrin, men även för lastbilstillverkningen försämrades förra året, i takt med vikande efterfrågan och försvagad konkurrenskraft, inte minst inom huvudmarknader som USA och Norden. 1991 väntas lönsamheten inom transportmedelsindustrin falla ytterligare. Verkstadsindustrins vinstandel beräknas nå sin botten och ligga ca 6 procentenheter under 1982 års nivå. Särskilt stor väntas nedgången bli för tillverkare av industrimaskiner, vilket kan sättas i samband med den vikande konjunkturen och investeringsneddragningar i Sverige och omvärlden.

Skogsindustrin drog upp basindustrins lönsamhet till en ny toppnivå 1989. Detta kompenserade det negativa bidraget från verkstads- och övrig industri till lönsamheten i industrin totalt. Den gynnsamma inverkan från bl.a. massaindustrin försvann under 1990. Sågverkens lönsamhet steg däremot, men försämras kraftigt under 1991 enligt prognosen.

Diagram 4:3 Avkastning på totalt kapital för transportmedelsindustrin

Procent

20 -

187 mrensennann EN

N

14¶Vall

12

-2

19380 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Amm: Avkastning på totalt kapital är resultat efter finansnetto plus kostnader i förhållande till totalt kapital. Uppgifter för 1990 är Verkstadsföreningens prognos. Källa: Verkstadsföreningen (december 1990).

För 1991 förutses en nedväxling i industrins löneökningstakt. Dessutom minskar insatskostnaderna ytterligare något. Industrins rörliga kostnad

väntas öka med endast 4,54 i alternativ 1, respektive 5,47 i alterna-

Bruttovinstmarginalen är resultat efter finansnetto plus räntekostnader i förhållande till fakturerad försäljning. Rörelsemarginalen är resultat före finansnetto i förhållande till omsättning.

na fortsätter att krympa relativt kraftigt. Bil. 1.1 Med fortsatt låga insatsvarukostnader 1992 och historiskt låga löneök-

ningar för industrin, i kombination med en vändning uppåt i världskon-

junkturen, förbättras vinstmarginalerna 1992, både för bas- och övrig industri. Bruttovinstandelen växer emellertid långsamt under året, särskilt

i alternativ 2.

Diagram 4:4 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

50

40 dnnsrsrrrnnrr nea sann nn trererrrrrrrrerrrorrsennr ense en narnnnenenen, pr ePannanrna nns en non or Hela ZN / N industrin e Y då N

ZON LÅ ! NY / 7 NeJoonnaa t i LÅ

[9] TE r

i LÅ . —10 deeeenerennrernanenen arenor nr nn ana bo nan frrtersenearerrrrannr errors rrrnn annen enn enn nerna]

-20

1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991

Anm: Med "industrin" avses här industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Uppgifterna för 1991 Och 1992 avser prognosalternativ 1. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentuell förändring

1988 1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt.2 Alb Alt.2

Insatskostnad 7.8 7,0 4,1 3,6 3,9 2,8 3,4

Lönekostnad! . 5,5 9,2 10,2 6,5 8,6 0,7 2,6

Summa rörlig kostnad 7,2 TT 5,9 4,5 5,4 2,1 3,1 Produktpris 6,6 7,4 3,7 3,1 3,6 3,1 3,8 Marginal -0,6 -0,3 = -2,1 -1,3 1,7 0,9 0,6 Bruttoöverskottsandel” 29,7 28,9 23,9 = 20,7 19,8 23,0 21,2 ! Lönekostnad per producerad enhet. > Som andel av förädlingsvärdet. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

5¶Arbetsmarknaden

Bil. 1.1

Den överhettning som rådde på arbetsmarknaden under 1988 och 1989

mattades av under loppet av 1990. Arbetslösheten ökade säsongrensat

från 1,3 Z under 2:a kvartalet till ca 1,92 4:e kvartalet 1990. I genomsnitt under 1990 steg arbetslösheten preliminärt med 7 000 till 68 000 personer. Det motsvarar en uppgång från 1,4 till 1,54 av arbetskraften. Antalet varsel om uppsägningar ökade successivt och var mot slutet av året i nivå med de högsta noteringarna i början av 1980-talet. Inströmningen av nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna minskade i

allt snabbare takt. Genomsnittligt under året uppgick nedgången till över

1594. Även antalet kvarstående lediga platser, som kan ses som ett mått

på bristen på arbetskraft, fortsatte att minska. Detta bekräftas också av

konjunkturinstitutets septemberbarometer. I den framgår att andelen före-

tag med brist på yrkesarbetare endast var hälften så stor som den höga

nivå som uppnåddes under 1989. Bristen på s.k. övriga arbetare sjönk

desto mer. Andelen uppgick endast till en tredjedel av nivån 1989. Sysselsättningsexpansionen var inte lika stark som de två föregående åren.

Uppgången avtog markant under loppet av året. I genomsnitt steg antalet med 43 000 personer, att jämföra med över 60 000 per år de närmast föregående åren.

Diagram 5:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal

25000 fees täntersanrrrersnrr resa e nana na anat nre ss nere rna rana one ennennnnnnns annan

10000 4

SO000 +

0 rr I TTT AA

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 Anm: Sista kvartalet 1990 preliminärt, december prognosticerat. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

År 1991 och 1992 väntas antalet arbetslösa stiga. Med den lägre löne-

ökningstakten beräknas antalet uppgå till i genomsnitt drygt 120 000 per-

soner 1992, eller 2,70. Med den högre löneutvecklingen stiger antalet arbetslösa till 155 000, motsvarande 3,44 av arbetskraften. I det lägre

lönealternativet blir sysselsättningsnedgången kortvarig. År 1991 sker en minskning med 9 000 personer. En oförändrad nivå väntas 1992. Om inte ett stabilseringsavtal kan träffas utvecklas sysselsättningen svagare.

Antalet sysselsatta minskar då med ca 25 000 per år 1991 och 1992. Produktivitetsutvecklingen blir fortsatt svag 1991. 1992 sker en produk- Bil. 1.1 tivitetsförbättring i och med att företagen tenderar att hålla kvar arbetskraften i mindre utsträckning i ett sent skede av konjunkturnedgången.

Ytterligare faktorer som verkar i samma riktning är det mindre överhettade arbetsmarknadsläget där bristen på arbetskraft inte längre leder till restriktioner på produktionen. Minskad personalomsättning i en lågkonjunktur innebär också att produktivitetsförlusterna till följd av omställningsproblem avtar. Det lägre kapacitetsutnyttjandet i denna fas av konjunkturen medför färre produktivitetssänkande flaskhalsproblem i pro-

duktionen.

5.1¶Sysselsättning

Efter de två föregående årens starka sysselsättningstillväxt, på över 60 000 personer per år, stagnerade utvecklingen under 1990. Till följd av den starka uppgången under loppet av 1989 steg ändå årsmedeltalet preliminärt med i genomsnitt 43 000 personer. För expansionen svarade främst den konkurrensskyddade sektorn medan industrisysselsättningen minskade.

Tabell S:1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1989 1988 1989 1990 1991 1992

Alt.1 Al.2 Alt.l Alt2 Sysselsättning: Jord- och skogsbruk 159 -3 -9 -10 -4 -5 -3 = -5 Industri 1025 5 7 222 -14 — -20 -9 --17 Byggnadsverksamhet 290 3 1 23 -6 -8 -5 --12 Privata tjänster 1618 42 52 25 10 7 11 7 Kommunal verksamhet = 1182 20 8 16 7 5 8 6

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Den starka nedgången inom industrin i början av 1980-talet, då antalet sysselsatta minskade med ca 80 000 personer mellan 1980 och 1983,

följdes av en relativt kraftig uppgång. Sedan 1986 har dock ökningstakten bromsats. 1990 vände utvecklingen och övergick till en nedgång med

drygt 20 000 personer. En uppgång av antalet arbetslösa kassamedlem-

mar noterades under året. Under fjärde kvartalet var närmare 37 av

kassamedlemmarna arbetslösa, att jämföra med drygt 22 1989. I timmar

räknat sjönk industrisysselsättningen 1990 med 2,52. Produktionen

lingen på en fortsatt låg nivå, 0,56. Även 1991 beräknas bli ett lika Bil. 1.1 svagt år produktivitetsmässigt. Produktionen sjunker med 14 och sysselsättningen med 1,5 76. 1992 vänder utvecklingen då produktionen väntas öka med närmare 246. I och med att timsysselsättningen samtidigt fortsätter att sjunka förbättras produktiviteten markant.

Om löneökningarna istället blir fortsatt höga minskar produktionen genom en hårdare vinstpress än mer 1991. Produktionen reduceras 1991 med 294 följt av en svag uppgång med 0,52 1992. I och med att också sysselsättningen beräknas falla med ca 2970 båda åren blir produktiviteten densamma som i fallet med lägre löneökningar.

Byggnadsverksamheten har varit fortsatt expansiv under 1990. Enligt AKU steg antalet sysselsatta med över 20 000 personer, eller ca 840. I det allt mindre överhettade arbetsmarknadsläget har sektorn lättare kunnat öka antalet sysselsatta. Tecken på en begynnande avkylning av arbetsmarknaden inom branschen har kommit under året. Arbetslösheten inom byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa steg under andra halvåret. Bristen på arbetskraft, som tidigare var den faktor som främst begränsade expansionen, har samtidigt avtagit markant under året. Jämfört med september 1989 har andelen företag med brist på arbetskraft enligt konjunkturinstitutets barometer i princip halverats. Aktiviteten inom byggnadsverksamheten väntas avta, från en mycket hög nivå, under 1991 och 1992. Därmed väntas också antalet sysselsatta minska med början under 2:a halvåret 1991.

Trots en halvering av sysselsättningsuppgången inom den privata tjänstesektorn, jämfört med de två föregående åren, var utvecklingen fortsatt stark med 25 000 fler sysselsatta i genomsnitt 1990 än under 1989. Under loppet av året kunde dock en viss försvagning noteras. Den orsakades främst av en nedgång inom handeln. Produktivitetsutvecklingen är svår att mäta inom denna sektor. Den statistik som finns tyder dock på en mycket svag utveckling under 1980-talet, vilket till stor del är orsaken till den låga produktivitetstillväxten inom näringslivet. Produktiviteten väntas utvecklas svagt även 1991 och 1992. Aktiviteten inom branschen förutses avta och sysselsättningsuppgången beräknas mer än halveras 1991 till ca 10 000 personer. År 1992 väntas antalet stiga lika mycket. Skattereformens breddning av underlaget för mervärdesskatten samt den låga konsumtionstillväxten är, förutom den allmänna konjunkturavmattningen, bidragande orsaker till detta förlopp.

Inom den kommunala verksamheten steg sysselsättningen relativt starkt 1990, med 16 000 personer. Under loppet av året har emellertid ökningstakten mattats, I och med att överhettningen på arbetsmarknaden gradvis avtog gavs möjlighet att rekrytera arbetskraft till områden som tidigare hade svårigheter. De närmaste åren väntas en ökad sysselsättning inom barn- och äldreomsorg trots kommunernas svaga ekonomi. Därmed stiger sysselsättningen något också 1991 och 1992, dock med en markant lägre ökningstakt än 1990. Med en högre löneutveckling försvagas kommunernas ekonomi ytterligare varför också rekryteringen blir lägre.

Totalt sett väntas avmattningen på arbetsmarknaden fortgå under 1991

ningen kortvarig. 1991 sker då en minskning med 9 000 personer. 1992 Bil. 1.1 väntas sysselsättningen kvarstå på en oförändrad nivå. I fallet med fortsatt höga löneökningar minskar sysselsättningen 1991 och 1992 med ca

25 000 respektive år. Den lägre löneökningstakten leder således till ca

40 000 fler sysselsatta 1992.

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Alt.l Alt.2 Alt.1 — Alt.2 Näringslivet

Privata tjänster

Produktion 3,8 5,2 3,9 3,1 1,5 0,2 0,1 1,2 0,8

Sysselsättning 3,1 2,8 6,5 0,8 1,9 [4] -O,1 0,6 0,1

Produktivitet 0,7 2,3 -2,5 2,3 -0,4 ,2 0,2 0,7 0,7 Offentliga tjänster

Produktion 1,1 0,8 0,7 2,3 1,3 0,8 0,6 0,8 0,6 Totalt

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Antalet arbetade timmar steg med 0,86 1990. Produktionen ökade med 19, vilket innebar en mycket låg produktivitetstillväxt. År 1991 väntas antalet arbetade timmar minska med närmare 0,5 7, till följd av att produktionen sjunker. Den svaga produktivitetsutvecklingen fortsätter därmed. År 1992 kan utvecklingen vända. Produktionen beräknas stiga med närmare 196, samtidigt som sysselsättningen i stort sett är oförändrad. Om utgångspunkten i stället är den högre löneökningstakten beräknas både produktion och sysselsättning utvecklas svagare. Timsysselsättningen sjunker med 0,86 1991 och med 0,54 1992. Produktionen minskar med 0,74 1991 medan en svag uppgång med 0,47 noteras 1992. Därmed utvecklas produktiviteten likartat i de båda lönealternativen.

Eftersom nedgången blir större i antal timmar än i personer sjunker medelarbetstiden något 1991. Det är ett resultat av ett antal motverkande faktorer. Konjunkturläget innebär att utbudsökningen till följd av skattereformens marginalskattesänkning begränsas av den lägre efterfrågan på arbetskraft. Neddragande verkar också utvidgningen av den lagstadgade semestern för vissa grupper med två dagar. I samma riktning verkar det ökade antalet permitteringar med korttidsvecka. Motsatt effekt får omläggningen av sjukförsäkringen och samordningen av arbetsskadeför-

säkringen. 1992 väntas medelarbetstiden kvarstå relativt oförändrad vilket

medför att sysselsättning i antal och i timmar utvecklas likartat. Bil. 1.1

5.2¶Utbud av arbetskraft

Den starka efterfrågeuppgången de senaste åren har resulterat i ett kraf-

tigt ökat utbud av arbetskraft. Utbudsökningen 1990, med 50 000 fler deltagande i arbetskraften, var av ungefär samma omfattning som de två närmast föregående åren. Mer än hälften av uppgången, 6546, beror på

befolkningsmässiga faktorer, medan resterande del förklaras av arbets-

kraftsdeltagandet.

Befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år, ökade med i genomsnitt

40 000 personer enligt AKU. Större delen av ökningen kan hänföras till

nettoinvandringen. Under 1990 beräknas den uppgå till ca 40 000 personer totalt, varav ca 754 1 arbetsför ålder. 1991 och 1992 väntas invandringen ligga på en hög nivå, ca 30 000 respektive 25 000 personer.

En stor del av invandringen består av flyktingar som bidrar till en ökad

arbetskraft först efter en längre tidsperiod. Att befolkningen steg i åldrar

med högt arbetskraftsdeltazgande och minskade i åldrar med lågt deltagande bidrog också till arbetskraftens tillväxt.

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmedehal 1989 och förändring i procentenheter

Nivå = Förändring från föregående år

1989 1986 1987 1988 1989 1990 16-19 år, män 48,1 -0,2 = -2,6 0,6 2,5 = -0,2

kvinnor S1L,3 --2,2 -LI 1,1 2,0 = -0,6 20-24 år, män 85,0 —-1,3 — -L1 2,3 0,7 — -0,2

kvinnor 82,0 -1,0 -1,8 0,9 1,2 -1,5 25-54 år, män 95,1 0,1 -0,1 0,0 0,3 0,1

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet, finansdepartementet.

Arbetskraftsdeltagandet i åldrarna 16-64 år steg med 0,3 procentenheter. Bland ungdomarna i åldern 16-24 år har deltagandet tenderat att sjunka under loppet av året, efter att ha stigit de två föregående åren. I

genomsnitt uppgick deltagandet till 68,5 4 att jämföra med 69,37 1989.

Det är främst bland unga kvinnor som nedgången är märkbar. Under

1991 och 1992 väntas deltagandet bland ungdomar fortsätta att minska.

I ett försämrat arbetsmarknadsläge försvåras inträdet på arbetsmarknaden,

vilket kan vara ett incitament till att istället studera. Möjligheter att

förvärvsarbeta vid sidan av studier avtar också i takt med minskad efter-

frågan på arbetskraft. . Det totala arbetskraftsutbudet väntas stiga med drygt 20 000 personer per år 1991 och 1992. I fallet med högre löneökning minskar efterfrågan

på arbetskraft, vilket får till resultat att också utbudet blir något lägre 1992. Bil. 1.1

5.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Efter sex års oavbrutet fallande arbetslöshet inleddes en uppgång under 1990. Från maj 1990 har arbetslösheten stigit. Säsongrensat ökade arbets- Jösheten från 1,34 under 1:a kvartalet till ca 1,92 4:e kvartalet. Den regionala skillnaden i arbetslöshet har minskat under den gångna högkonjunkturen, jämfört med närmast föregående högkonjunktur. Enligt AKU har arbetslösheten ännu inte stigit lika mycket i skogslänen som i övriga landet. Konjunkturellt sett ligger dock skogslänen något efter övriga landet. Vid fortsatt stigande arbetslöshet är det troligt att arbetslösheten i dessa län ökar mer än genomsnittet, vilket är vanligt historiskt sett.

Diagram 5:2 Arbetslösheten, prognos Procent, säsongrensade kvartalsdata

3,5

3 YA

2,5

0,5 orrtrrrnrerr nassar rann nr r orerar na nn near annan nr r rann anar rann rar rann rann eran ere ne nere r rn nan

Ö dee earn AFA T

1976 1978 1980 1982 1984 19865 1988 1990 1992

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Det är främst bland ungdomar i åldern 16-19 år som arbetslösheten har stigit. 1990 uppgick arbetslösheten till 4,4 % mot 3,19 1989. Inom denna grupp har arbetslösheten tidigare, i stort sett, minskat kontinuerligt sedan 1984. Nedgången har skett trots att antalet i sysselsättningsskapande åtgärder har dragits ned de senaste åren. Under samma period har också arbetslösheten bland de äldre (55-64 år) minskat. Även bland dem fanns en tendens till stigande arbetslöshet under loppet av 1990. Jämfört med 1989 har en uppgång skett från 1,290 till 1,42 1990.

Övriga tecken på en försvagad konjunktur är att de latent arbetssökande och de undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl ökar. Den tidigare starka nedgången av de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kunnat arbeta men inte aktivt sökt arbete och därför inte räknas som arbets-

lösa, bromsades upp under loppet av 1989. Under 1990 noterades en uppgång med 5 000 till närmare 40 000 personer. En stor del av de Bil. 1.1 latent arbetssökande är ungdomar i åldern 16-19 år. Även bland de undersysselsatta har tidigare minskningar övergått till en uppgång 1990, då 20 000 fler var undersysselsatta än under 1989. Deltidsarbetslösheten är särskilt utbredd inom den offentliga tjänstesektorn och inom detaljhandeln.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. Källor: Sttistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, finansdepartementet.

Den svaga utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten väntas fortsätta att stiga 1991 och 1992. I fallet med högre löneutveckling försvagas industrins konkurrenskraft. Stora delar av tjänstesektorn stagnerar samtidigt som kommunerna inte, som i tidigare konjunkturnedgång-

ar, kan expandera i någon större utsträckning. Arbetslösheten stiger då till 2,596 1991 och till 3,42 1992. Om en nedväxling av löneökningarna sker blir inte nedgången inom industrin lika stark genom ett förbättrat konkurrensläge. Samtidigt uppvisar övriga näringsgrenar en mer positiv utveckling. Arbetslösheten stannar då på 2,27 respektive 2,7 7.

Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken focuserats mot an-

passningsunderlättande åtgärder. Det innebär en prioritering av utbild-

nings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedlingen. De sysselsättningsskapande åtgärderna har kraftigt reducerats. Jämfört med 1987 är nivån mer än halverad. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning ökade i omfattning under åren 1985-1988. Arbetsmarknadsutbildningen har därmed ökat i betydelse, relativt sett, trots att antalet i utbildning avtog något 1989 och 1990. Uppgången av antalet personer i

program för arbetshandikappade har bromsats under 1990. I arbetslöshetsprognosen inbegrips den förstärkning av arbetsmarknadspolitiken som

föreslås i budgetpropositionen.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

Bil. 1.1

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Sysselsättningsskapande åtgärder 59 93 67 53 40 29 18 12 — beredskapsarbete 59 41 24 19 17 14 10 8

—- ungdomslag!/

särskild inskol-

ningsplats = 31 31 24 18 10 5 3 — rekryteringsstöd - 21 12 10 6 5 3 2 Arbetsmarknadsutbildning (AMU), 38 37 33 34 36 40 38 37

Företagsutbildning” 5 2 3 4 3 3 3 4

tgärder för arbets-

handikappade? 6 «8 MW 1” 8 84 86 88

Totalt 168 +<7200 175 170 = 161 156 145 141

! Ungdomslagens avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskol-

ningsplatser.

Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. > Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

6¶Löner och konsumentpriser

Bil. 1.1

6.1¶Löner

Preliminär statistik ger vid handen att lönerna i genomsnitt för hela ekonomin ökade med knappt 10 1/24 1990. ULöneglidningen, som innefattar även lokala avtalsuppgörelser, svarade för ca 4 procentenheter. Det är den högsta löneglidningen på mer än 20 år. Löneutfallet förra året förklaras bl. a. av det överhettade arbetsmarknadsläget och den snabba prisökninpstakten. Produktivitetsutvecklingen var mycket svag 1990, vilket medförde att utrymmet för reala löneökningar blev obefintligt.

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare Industriarbetare

Avtal Löne- Timför- = Avtal Löne- Timför- — Sociala Arbets-

Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Swtistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bland Sveriges viktigaste konkurrentländer märks Tyskland, Japan och USA. Industriarbetarlönen i dessa länder ökade förra året med 6, 3 1/2 resp. knappt 5 1/22, att jämföra med ca 9 1/22 i Sverige. För OECDområdet ökade timförtjänsten inom tillverkningsindustrin med knappt 6 7

1990.

Löneökningarna i industrin har under en rad år överstigit våra konkurrenters, samtidigt som Sveriges relativa produktivitet har försämrats.

Både dessa faktorer bidrar till att försvaga konkurrenskraften. Diagram

6:1 illustrerar timlönekostnaden, inkl. arbetsgivaravgifter, mom industrin för Sverige och OECD-området. Lönekostnaden är uttryckt i svenska kronor. Sverige kan troligen kosta på sig högre lönekostnader i nivå än

genomsnittet för industriländerna utan att vare sig konkurrenskraften eller lönsamheten behöver vara otillräcklig. Detta beror bl. a. på att den svenska produktionstekniken är väl utvecklad och att löntagarna har en

senaste åren beror inte primärt på att de svenska lönekostnaderna i nivå Bil. 1.1

överstigit konkurrenternas i sig, utan på att tumkostnaden per producerad enhet har ökat för snabbt sedan några år tillbaka. Förmodligen är dock lönekostnadsdifferensen mot omvärlden så stor idag att konkurrenskraften skadas. Det räcker således inte med att de svenska lönekostnadsökningarna kommer ner till våra konkurrenters, utan lönestegringarna måste

sannolikt utvecklas långsammare under en rad år. I termer av diagram

6:1 måste gapet mellan kostnadsnivåerna krympas, men differensen

behöver troligen inte reduceras fullständigt för att återföra konkurrens-

kraften och lönsamheten till rimliga nivåer.

Diagram 6:1 Nominell timlönekostnad inom industrin Kronor per timme

135

125 - | Sverige ]

115 4

105 4

95 4 res

85 4 2

75 4 ent

65 4

55 2 Er

2 LI13 OECD-länder I

49 dm ÄÄ ) ÄÄÄÅAn

35 v rt Tr + Tr v r r

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 19859 1990

Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på värdsmarknaden. Källor: Swatistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, SAF samt finansdepartementet.

Löner, liksom priser, reagerar med en viss eftersläpning i ett konjunkturförlopp. Konsekvensen blir att en konjunkturnedgång initialt förstärks, genom ett ytterligare försämrat kostnadsläge. En lönedämpning kan ske dels genom institutionella förändringar, dels via marknadskrafterna. I det

första fallet går anpassning av ekonomin smidigare, tillväxten tar fart

relativt snabbt och uppgången i arbetslösheten begränsas. I det andra

fallet blir processen mer utdragen, eftersom det behövs en kraftig avkylning av arbetsmarknaden för att dämpa löneökningarna. Uppgången

1 arbetslösheten blir större och tillväxten 1 ekonomin kommer igång senare än i det första fallet. Ett stabiliseringsavtal väntas medföra en radikal nedväxling av löneökningstakten. Lönedämpningen blir kraftigare och kommer tidigare än vad som annars hade varit att vänta, vilket

underlättar anpassningen i rådande konjunkturcykel.

Löneprognoserna för 1991 och 1992 är gjorda enligt två utvecklings-

banor. I alternativ I dämpas löneökningarna snabbt tack vare stabili-

seringsavtalet. I det andra alternativet illustreras vad som händer om lönerna anpassas via marknadskrafterna. Även i höglönebanan dämpas Bil. 1.1 emellertid timlöneökningarna tämligen snabbt, vilket har sin förklaring i flera viktiga händelser. Arbetslösheten och antalet varsel ökar för närvarande snabbt och Ööverhettningen på arbetsmarknaden avtar. Prisökningstakten i konsumentledet dämpas radikalt redan under slutet av första kvartalet i år. Producentpriserna hålls tillbaka till följd av konkurrensläget. Produktiviteten utvecklas svagt och vinsterna i industrin pressas till rekordlåga nivåer. Kommuner och landstings ekonomiska utrymme för att ta på sig ökade kostnader begränsas av deras ekonomiska situation . Lönebikostnaderna ökar i år till följd av breddat underlag för arbetsgivaravgifter m.m. Sammantaget torde arbetsgivarnas löneökningsmotstånd stiga väsentligt den närmaste tiden. Skattereformen ger en påtaglig köpkraftsförstärkning i år, vilket medför att löntagarna redan vid mycket måttliga löneökningar får reallönehöjningar efter skatt. De lönedämpande krafterna torde bli än starkare 1992 än 1991. Det är unikt att alla dessa faktorer samverkar i en och samma riktning.

I år beräknas timlönerna öka med i genomsnitt drygt 34 till följd av överhäng från 1990 av avtal och löneglidning. Förlängningen av semestern med två dagar för vissa grupper i år motsvarar en ytterligare lönekostnadsökning på 0,62 för hela ekonomin. I låglönealternativet beräknas timlönekostnaden öka med 592 1991. Utrymmet för nya löneökningar, inklusive de höjningar som uppstår när löntagare byter arbetsuppgifter eller arbetsplats, begränsas således till ca 190 i genomsnitt. I alternativet med en långsammare lönedämpning beräknas timlönerna öka med 794 1991, vilket motsvarar ett utrymme för nya löneökningar på omkring 394. Stabiliseringsavtalet innebär en fortsatt nedväxling av lönestegringarna nästa år. Timförtjänsten beräknas öka med 34 i genomsnitt. Även i höglönebanan faller löneökningstakten 1992 av skäl som berörts ovan. Lönekostnadsökningen beräknas till 5 i genomsnitt. I jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer beräknas timlönerna i låglönealternativet utvecklas långsammare såväl 1991 som 1992. I alternativ 2 förutses lönerna i år öka mer i Sverige än i OECDområdet. Nästa år väntas emellertid lönekostnadsutvecklingen understiga konkurrenternas.

Förutom timförtjänsten påverkas också de totala lönekostnaderna av arbetsgivaravgifterna. Lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter inkl. breddad avgiftsbas drog upp timkostnaden med ca 196 1990. Vissa avtalade arbetsgivaravgifter omperiodiceras från 1990 till efterföljande år, utan att löneutrymmet påverkas. Skattereformen medför att basen för arbetsgivaravgifter m.m. breddas väsentligt i år, samtidigt som arbetsmiljöavgiften försvinner. Sammantaget medför detta att kostnaden per timme ökar med drygt I 2 1991 utöver löneökningarna.

6.2¶Konsumentpriser

Konsumentpriserna steg med drygt 117 från december 1989 till december 1990. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med

ökade priser på råolja och andra oljeprodukter, vilket höjde konsument- Bil. 1.1 prisnivån med drygt 1/24. Extraordinära effekter utgjorde därmed sammantaget ca 4 1/2 procentenheter. Om dessa engångseffekter avräknas från den totala prisuppgången erhålls en uppfattning om den underliggande prisökningstakten förra året.

Inflationsförväntningarna i ekonomin baseras delvis på den gångna utvecklingen, som för närvarande är missvisande till följd av framför allt skattereformens växling från direkt till indirekt beskattning. Förväntningarna, som påverkar såväl lönebildningen som ränteutvecklingen, förändras först varefter nya förutsättningar framträder. Detta förklarar till viss del både att inflationsförväntningar har en tendens att bli självuppfyllande och att prisutvecklingen följer konjunkturcykeln med viss eftersläpning. En viktig faktor för prisutvecklingen framöver är hur snabbt förväntningarna kommer att anpassas nedåt med avseende på bl.a. det andra steget i skattereformen som också höjer konsumentprisnivån. Ett problem med en välkänd och stabil index som konsumentprisindex (KPI) är att den gärna används som framskrivningsfaktor i olika, ofta irrelevanta, sammanhang. KPI påverkas t. ex. av ekonomisk-politiska åtgärder som inte berör företagens kostnader utan bara hushållen i ekonomin. Konsumentprisindex speglar dessutom endast prisutvecklingen för konsumentnyttigheter.

För 1991 och 1992 väntas en påtaglig nedväxling ske av prisökningstakten. Skälen till detta är flera. I alternativet med låga löner antas att ett trendbrott i inflationsförväntningarna kommer till stånd genom att ekonomins aktörer snabbt tar hänsyn till de nya omständigheter som stabiliseringsavtalet utgör. Även i det andra alternativet kommer prisutvecklingen emellertid att dämpas. Arbetskraftskostnaden utvecklas betydligt långsammare än under de senaste åren på grund av att löneökningarna dämpas och att produktiviteten mot slutet av prognosperioden börjar växa. Såvida inte priserna skulle anpassas i samma riktning kommer vinstmarginalerna att öka kraftigare än vad konkurrens- och köpkraftsläget motiverar. Utsikterna för i år innefattar en fortsatt sänkning av vinstmarginalerna, som återhämtas under 1992. Den tillfälligt höjda mervärdesskatten försvinner nästa år och företagens finansieringskostnader sjunker i samband med att räntenivån i landet väntas falla under prognosperioden. Prisutvecklingen uader 1992 är emellertid till viss del påverkad av engångshändelser.

Skattereformens andra steg innebär bl. a. en fortsatt växling från direkt till indirekt beskattning. Omläggningen och den tillfälligt högre mervärdeskattesatsen för med sig att konsumentprisnivån under första kvartalet i år lyfts med knappt 3 1/20. Därefter kommer priserna emellertid att utvecklas betydligt långsammare. Från mars till och med december 1991 beräknas priserna gå upp med 3 4 i alternativ 1 och med drygt 3 1/24 i alternativ 2. I diagram 6:2 syns nedväxlingen genom att kurvans lutning minskar påtagligt. År 1992 sker ytterligare en nedgång i konsumentprisökningarna. Under loppet av nästa år väntas priserna stiga med knappt 2 1/22 respektive knappt 3 1/22 i de olika alterna-

tiven. Den underliggande prisökningstakten, beräknad som konsument-

prisutvecklingen under loppet av året exkl. bidrag från oljepriser, Bil. 1.1

skattereformen och andra indirekta skattesatsförändringar, faller med drygt 1 1/2 resp. 1 procentenhet per år i de olika alternativen. I det första alternativet beräknas den underliggande konsumentprisutvecklingen

1991 öka lika mycket som i OECD-området, men 1992 väntas de

svenska priserna utvecklas långsammare. I alternativet med högre löner

stiger de underliggande priserna snabbare i Sverige än utomlands under

såväl 1991 som 1992.

Diagram 6:2 Konsumentprisutvecklingen Index 1980 = 100

246 242 238 234 230 226 222 4 218 214 210 206 La 202 fö 198 Fr

1990 1991 1992

Anm: Konsumentprisutvecklingen är icke säsongrensad. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

I tabell 6:2 åskådliggörs prognosen och de olika komponenternas bidrag därtill. Importpriserna väntas få en avsevärt mindre dramatisk utveckling i år än 1990. Prognosen grundas på ett oljeprisantagande på ca 27 US-dollar per fat samt en dämpad prisutveckling för andra varugrupper. Skatteväxlingen, som genomfördes vid årsskiftet, påverkar framför allt boendekostnaderna men också tjänstekonsumtionen som förut varit helt eller delvis momsbefriad, t.ex. resor och transporter, teletjänster och hårklippning. Hyrorna väntas öka med 7,5 resp. 8,59

exklusive skattereformens effekter i respektive alternativ. I prognosen finns också en hyresglidning som uppstår när gamla lägenheter ersätts av

nya med högre hyra. De direkta kostnaderna för egnahemsboende ökar marginellt mindre. Offentligt bestämda taxor, bl.a. lokaltrafikresor och

patientavgiften inom sjukvården, väntas bidra med mellan en halv och en procentenhet till prisökningen i år. Förändringar i arbetskraftskostnaderna och vinstmarginalerna styr prognoserna för de flesta andra delgrupperna.

Nästa år utvecklas i princip samtliga poster i ett lugnare tempo.

Osäkerheterna i prognosen återfinns främst i importpriserna med

4 Riksdagen 1990/98--1 saml Nr 100. Bilaga 11

avseende på utvecklingen vid Persiska viken. En snabb fredlig lösning eller en utdragen militärkonflikt kan få oljepriserna att svänga påtagligt Bil. 1.1 och kullkasta prognosen. En oljeprisförändring med 10 US-dollar per fat

från dagens prisnivåer påverkar konsumentpriserna med knappt 1/24.

Det andra stora frågetecknet gäller prisförväntningarna. Om inte

inflationsförväntningarna snabbt växlas ned eller om lönerna skulle öka

snabbare än vad som förutsetts, försämras möjligheterna till lägre

prisutveckling.

Tabell 6:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

därav hänförs till:

Importpriser 0,7 1,3 0,6 0,6 0,5 0,5

Bostäder 1,7 2,1 LS 1,7 0,9 1,2

Indirekta skatter 0,7 1,1 0,2 0,2 -1,0 -1,0

Övriga inhemska

kostnader 3,6 3,7 2,9 3,4 2,0 2,7 Underliggande KPI dec.-dec. 5,6 6,6 5,0 5,7 3,4 4,4 KPI årsgenomsnitt = 6,5 10.4 9,8 10,1 3,0 4,0 D:0o exkl. skattereform - 7,8 6,3 6,6 - -

14 OECD-länder 3,9 4,3 4,7 4,7 4,1 4,1 Basbelopp 27.900 29.700 32.200 32.200 33.800 34.100

Anm: Skattereformens effekter baseras på en mervärdeskattesats om 192. Bidraget 1991 från indirekta skatter är den extra effekt basbreddningen av mervärdeskatten leder till vid 2024 i mervärdeskattesats. Underliggande KPI dec.-dec. är KPI dec.dec. exkl. bidrag från oljepriser, skattereform och övriga indirekta skattesatsförändringar. De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på värdsmarknaden. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrensverk samt finansdepartementet.

7¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Bil. 1.1

7.1¶Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens realt disponibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen.

Sedan 1984 har emellertid hushållen haft en positiv köpkraftsutveckling. Förra året beräknas hushållens realinkomster ha stigit med 3,57. Vid

beräkningen av hushållens realt disponibla inkomster används implicit

prisindex för privat konsumtion (IPI). IPI innehåller, i motsats till konsumentprisindex (KPI), en varukorg som avspeglar det aktuella årets konsumtionsmix. Förra året steg IPI knappt 1 procentenhet långsammare än KPI. Det var huvudsakligen en följd av förändrad varusammansättning

i den privata konsumtionen. Som exempel kan nämnas att bilinköpen

(vars pris ökat snabbare än genomsnittet sedan 1980) minskade med ca 352 under det att den övriga konsumtionen steg med 1,32. Till denna priseffekt kom att kraftig stigande löneinkomster efter skatt drog upp de

disponibla inkomsterna. Den statliga inkomstskatten sänktes med 7 procentenheter för heltidsarbetande. Barnbidraget höjdes med 900 kr. per

barn och år. Förbättringen av föräldraförsäkringen den 1 juli 1989 fick full årseffekt 1990.

Ett första steg i skattereformen genomfördes förra året och det nya skattesystemet träder i kraft 1991. Reformen innebär kraftiga sänkningar

av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensions-

tillskott, barnbidrag och bostadsbidrag. Förra årets skatteomläggning var

i stort sett neutral för hushållen. Skattereformen bidrar 1991 till en ökning av hushållens disponibla inkomster med ca 247, efter de extra

prisökningar som uppkommer till följd av finansieringen av inkomstskattesänkningen, se tabell 7:1. Det bör påpekas att dessa beräkningar av

reformeffekterna är statiska och beaktar inte reformens påverkan på t.ex. lönebildning och sysselsättning.

Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster

1990 1991 Miljarder kronor

Procentuellt bidrag

Anm: Beräkningarna avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen, de poster som direkt drabbar hushållen. Källa: Finansdepartementet

I alternativ 1 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med Prop. 1990/91:100

1,790 1991 och med 2,34 1992. Att inkomstökningen i år i detta Bil. 1.1

alternativ blir lägre än skattereformens bidrag beror på sammverkan av flera faktorer. Vikande sysselsättning och sänkt sjukpenning drar ned inkomsterna. Därtill kommer att jämförelsenivån höjs genom att åter-

betalningarna av överskjutande skatt var ovanligt stora förra året. I alternativet med snabbare löneökningar blir realinkomsterna ca 1/2

procentenhet högre per år jämfört med alternativ 1, se tabell 7:2.

Tabell 7:2 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992 Alternativ I Löpande priser Löner 530,9 598,1 624,3 645,0 11,7 12,7 4,4 3,3 Företagarinkomster 56,0 62,2 63,2 64,9 10,3 11,2 1,5 2,6 Räntor och utdelningar, netto -24,3 -27,3 -28,2 -27,9 Inkomstöverföringar från offentlig sektor 250,2 278,3 305,8 325,6 10,0 11,3 9,9 6,5 Övriga inkomster, netto 89,7 926,9 106,3 111,6 10,7 8,0 9,7 5,0 Dirckta skatter, avgifter m.m. 290,1 313,7 205,5 300,8 13,8 8,1 -5,8 1,8

Disponibel inkomst 612,4 694,6 775,9 818,3 9,2 13,4 11,7 5,5

Privat konsumtion 638,6 699,9 773,8 805,8 8,4 9,6 10,6 4,1 1985 års priser

Alternativ 2 1985 års priser

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster steg med drygt 12,52 1990. Av uppgången svarade sysselsättningen för ca 1,5 och retroaktiva löner för knappt 1 procentenhet. Med de förutsättningar angående timlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel beräknas de utbetalda lönerna öka med ca 4,52 1991 och med knappt 3,56 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet stiger löneinkomsterna med ca 670 i år och med ca 4,59 1992. De retroaktiva löneutbetalningarna 1990 verkar neddragande på ökningstakten av de utbetalda lönerna i år eftersom jämförelsenivån höjs.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn beräknas öka med ca 1072 1991. Räknat i fasta priser och före skatt innebär det en i stort sett oförändrad nivå jämfört med 1990, se tabell 7:3. Skattesänkningen medför dock att pensioner och andra skattepliktiga transfereringar ökar realt efter skatt. För 1992 beräknas inkomstöverföringarna stiga realt med

väntade nedgången i inflationen nästa år. Barnbidraget höjdes med 2280 Bil. 1.1

kr. per barn och år från den 1 januari i år och stiger med ytterligare

1020 kr. nästa år. För att kompensera pensionärer med låga inkomster för höjda indirekta skatter m.m., som följer av skattereformen har pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen uppjusterats i år.

Studerande kompenseras genom höjda studiemedel. Bostadsbidragen

väntas öka kraftigt i år. Det är till en del en följd av skattereformen, men

bostadskostnaderna ökar även av andra skäl. Basbeloppet uppgår till 32

200 kr i år och beräknas för 1992 till 33 800 kr. i alternativ I resp. 34

100 kr. i alternativ 2.

Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr., Procentuell förändring, löpande priser 1980 års priser

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992 Alternativ 1 Från staten 106,1 — 117,9 133,0 = 142,7 2,1 0,6 2,9 4,1 Barnbidrag 10,5 12,2 16,4 18,7 -4,4 5,7 22,1 10,4 Folkpension inkl. KBT

Från socialförsäkrings-

Summa inkomstöverföringar 250,2 278,3 305,8 325,6 3,3 0,8 0.2 3,3 Alternativ 2 308,9 333,3 0,8 3,6 Anm: Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att sjukförsäkringen reformerats. Det s.k. sjuktalet (antal ersatta dagar per sjukpenningförsäkrad) steg. Förra året bröts uppgången av sjukfrånvaron och vändes till en nedgång, som väntas fortsätta i år, delvis till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden. Till en minskad sjukfrånvaro bidrar även den beslutade omläggningen av sjukförsäkringen. Omläggningen innebär att ersättningsnivån i sjukförsäkringen från den 1 mars i år sänks från 9070 till 65 4 de tre första dagarna av en sjukperiod och till 807 mellan 3 till 90 dagar. Vidare ska en samordning ske av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänks till 8096 de första 14 dagarna per kalenderår. Inom arbetslöshetsför-

löneutvecklingen för industriarbetare. Utbetalningarna av bidrag till Bil. 1.1 personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger till följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget.

Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med ca 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1990 till följd av att skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. Detta illustrerar den belastning på hushållens inkomster som lånefinansieringen av den privata konsumtionen inneburit. Den kraftiga uppgången av sparandet förra året och den fortsatta förbättringen av sparandet, som väntas de närmaste åren, leder till att räntenettot upphör att försämras under prognosperioden. Ett betydande underskott av räntor och utdelningar beräknas dock kvarstå 1992. Den uppgång av räntan som skett sedan oktober förra året påverkar inte direkt den totala hushållssektorns räntenetto. Vid oförändrade finansiella tillgångar och skulder ökar ränteinkomsterna och ränteutgifterna i stort sett lika mycket på kort sikt. Däremot medför en höjd räntenivå en återhållande inverkan på hushållens nyupplåning samtidigt som det blir lönsammare att spara eller minska sina skulder.

Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av skattesystemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst 180 000 kr. blir i stort sett endast föremål för kommunalskatt. För inkomster över 180 000 kr. utgår statlig skatt om 2026. För taxerade inkomster mellan ca 60 000 kr. och ca 180 000 kr. utgår en skatterabatt i form av förhöjt grundavdrag. Skatterabatten är högst vid taxerade inkomster på ca 95 000 kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 309. Skattebortfallet genom sänkta skattesatser m.m. beräknas till ca 55 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skatteskalor. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kaptitalbeskattningen. Nettoeffekten på inkomstskatten av skattereformen innebär att hushållens inkomstskatt minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skattesystem. För 1992 justeras skatteskalan genom att grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex (mellan oktober 1990 och oktober 1991) plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen blir skattesänkningen särskilt stor i reala termer när löneökningarna och inflationen avtar. Med den förväntande utvecklingen av löner och priser i år och nästa år blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr.

Reallönen per timme minskade i början av 1980-talet, se diagram 7:1.

År 1985 började reallönen åter stiga och 1989 låg realönen före skatt

högre än 1980. Efter skatt ökade reallönen förra året med ca 26 men nivån var dock fortfarande något lägre än 1980. Skattereformen 1991 medför att, även i alternativ 1, erhålls en real löneökning efter skatt på ca 270 för löntagare i genomsnitt. För 1992 medför nedgången i inflationen och den ovan nämnda skattesänkningen en fortsatt ökning av reallönerna. Det bör påpekas att beräkningarna av den genomsnittliga

reallönen efter skatt alltid är behäftade med osäkerhet. Dels har hänsyn bara tagits till preliminär A-skatt, vilken kan skilja sig från den slutliga Bil. 1.1 skatten och dessutom påverkas av andra inkomster och avdrag. Dels är uppdelningen av total preliminär A-skatt på sådan som avser löneinkomster och sådan som avser annat svår att göra både principiellt och praktiskt. Osäkerheten avseende 1991 blir naturligtvis extra stor då ett nytt skattesystem introduceras.

Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt 1980 års priser, index 1980=100

1101 HE Career Ar SN Here ee

30 T T r r” ner nd t r T r — r

1380 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster har under 1980-talet, genom den stigande sysselsättningen, ökat betydligt snabbare än timlönen. Förra året var den

reala lönesumman efter skatt drygt 13 7 högre än 1980 trots att den reala timlönen efter skatt var något lägre. För prognosperioden väntas bidraget från sysselsättningen till lönesummeutvecklingen bli negativt i år och öka marginellt i alternativ 1 nästa år. I alternativ 2 fortsätter sysselsättningsnedgången även 1992.

7.2¶Privat konsumtion och sparande

Efter avregleringen av kreditmarknaden hösten 1985 ökade den privata konsumtionen kraftigt. Under perioden 1986 t.o.m. 1988 steg konsumtionen med i genomsnitt nära 42 per år. Avregleringen sammanföll i tiden med en cyklisk uppgång i bilförsäljningen, som kulminerade 1988

då antalet nyregistrerade bilar uppgick till rekordhöga 350 000. Hushållens skulder ökade med 607 och sparkvoten föll med 7 procentenheter mellan 1985 och 1988.

Miljarder kr., 1985 års priser

Bil. 1.1

550

525 4

475 Je

450

425 4

Tr 400 rr T r T r t r r

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm. : Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

År 1989 skedde en dämpning av konsumtionstillväxten och sparandet förbättrades något, se diagram 7:2. Förra året steg konsumtionen med mindre än 0,52 de tre första kvartalen enligt nationalräkenskaperna, se tabell 7:4. Bakom den låga tillväxten låg främst ett kraftigt ras' för bilförsäljningen, vilket drog ned den totala privata konsumtionen med ca 1 procentenhet. En mycket stark försäljning av s.k. sällanköpsvaror i detaljhandeln höll uppe konsumtionen under första halvåret 1990. När takten i inkomstökningarna avtog under andra halvåret dämpades också sällanköpsvaruhandeln. Att mervärdeskatten höjdes den 1 juli har sannolikt bidragit till att hushållen tidigarelagt vissa inköp av kapitalvaror. Uppgifter om fortsatt minskad bilförsäljning och en svag utveckling av detaljhandeln under hösten tyder på en stagnation av den privata konsumtionen för helåret 1990. Då de realt disponibla inkomsterna beräknas ha ökat med 3,52 förra året så steg sparkvoten med ca 3,5 procentenhet. Det var det finansiella sparandet som förbättrades, se diagram 7:3. Av sparandeökningen svarade det obligatoriska sparandet för ca 1 procentenhet.

För de närmaste två åren talar flera faktorer för en fortsatt uppgång av hushållens sparande. Trots den starka förbättringen var sparkvoten fortfarande negativ förra året. Det innebär att konsumtionsnivån översteg de disponibla inkomsterna. |

Skattereformen 1991 kommer att påverka hushållens ekonomi i stor utsträckning de närmaste åren. Ännu är det få hushåll som egentligen vet hur deras inkomster och utgifter påverkas av det nya skattesystemet. Denna osäkerhet kommer troligen att avspegla sig i ett mycket avvaktande beteende, vilket gynnar ett ökat sparande. Skattereformen ökar hushållens räntekänslighet genom att skattelättnaden för en ränteutgift

mindre benägna att låna till konsumtion. Till ett ökat sparande bidrar Bil. 1.1 även att hushållen torde komma att använda en del av framtida inkomst-

ökningar för att minska sina skulder. En återhållande effekt på sparandet uppstår av att grundavdraget på 1 600 kr. för inkomsträntor slopas och av att avkastning från allemansspar och ungdomsbospar börjar beskattas.

Tabell 7:4 Privat konsumtion

Miljarder Procentueil förändring, 1985 års priser kronor, löpande 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Amm.: Varuindelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering av den privata konsumtionen. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 7:3 Hushållens nettosparkvot Sparande i procent av disponibel inkomst

fr NL

I Finansiellt

d

193580 19382 1984 19286 1988 1990 1992

Anm: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1987 och 1989. Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Swistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

hälften av 1980-talet möjligjorde att hushållen kunde öka sin förmögenhet Bil. 1.1 trots minskat sparande. Värdeökningar ersatte i viss mån eget sparande och skapade ett underlag för ökad belåning. Under 1990 sjönk kurserna på aktier med ca 3076 på Stockholmsbörsen och många uppgifter visar nu på en vikande marknad för villor och bostadsrätter. Banker och andra finansinstitut har blivit försiktigare med krediter. Denna utveckling under förra året väntas bidra till en fortsatt uppgång av sparandet.

Hushållens ekonomiska förväntningar undersöks av SCB i hushållens inköpsplaner (HIP) sedan 1973. Både teoretiska överväganden och erfarenheter från andra länder tyder på att hushåll är mer villiga att öka sin konsumtion och sin skuldsättning då förväntningarna är mer optimistiska. Utvecklingen av hushållens förväntningarna och nettosparkvoten har under 1980-talet visat just ett sådant mönster. När framtidsförväntningarna ljusnade i mitten av 1980-talet sjönk sparkvoten. De alltmer pessimistiska förväntningar som registrerats sedan 1989 avspeglas i ett ökat sparande. Enligt den senaste HIP-undersökningen från oktober 1990 är de ekonomiska förväntningarna för 1991 mycket mörka, se diagram 7:4. Inte sedan 1981 har hushållen varit så pessimistiska. De rådande förväntningarna talar för att hushållen kommer att öka sitt sparande.

Diagram 7:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader framåt — t.o.m. oktober 1990,

1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989

Anm; Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring och andelen som tror på en försämring, säsongrensat. Källa: Statistiska centralbyrån.

Skattereformen, förmögenhetsutvecklingen och hushållens alltmer pessimistiska förväntningar indikerar alla en uppgång i sparandet. Samtidigt talar vissa andra faktorer emot en snabb förbättring av sparkvoten.

och nästa år återbetalas 1989 års sparande. Det medför att hushållens Bil. 1.1 köpkraft ökar mer än vad den disponibla inkomstökningen anger. Likviditetseffekten motsvarar ytterligare 1 procentenhet 1991 och 0,3 procentenheter 1992. Om hushållen inte ökar sitt frivilliga sparande i motsvarande grad när det obligatoriska upphör försämras sparkvoten automatiskt.

Vissa tillfälliga effekter som dämpat konsumtionsutvecklingen under 1989 och 1990 beräknas de närmaste åren avta eller falla bort. Den neddragande effekt som bilinköpen bidrog med på den totala konsumtionstillväxten kommer under året att dämpas och antas vara helt försvunnen 1992. De senaste årens vintrar var ovanligt varma, vilket sänkte kostnaderna för husuppvärmning. Om det blir en återgång till en mer normal temperatur medför det en ökad förbrukning för energi motsvarande knappt en halv procentenhet av den totala konsumtionen.

Prognosen utgår från att hushållens pessimistiska förväntningar och den osäkerhet som omläggningen till ett nytt skattesystem medför leder till en tämligen måttlig konsumtionsökning. I alternativ 1 beräknas den privata konsumtionen stiga med 0,77 1991. Utifrån de inkomstökningar som redogjorts för i tidigare avsnitt förbättras sparkvoten då med 1 procentenhet. Under 1991 kommer därmed sparkvoten att åter bli positiv efter att ha varit negativ de senaste fem åren.

För 1992 antas osäkerheten som följer av skattereformen minska. Den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten försvinner 1 januari 1992 och därmed bortfaller också ett incitament att skjuta större inköp på framtiden hos hushållen. Tillväxten i den totala konsumtionen beräknas öka med 1,99 och sparkvoten förbättras med ytterligare drygt I procentenhet.

I alternativ 2 medför den högre inkomstökningen också att konsumtionen blir något större än i alternativ 1 för båda åren. En del av inkomstskillnaden mellan alternativen beräknas dock användas till sparande.

8¶Investeringar

Bil. 1.1

Den starka tillväxten av bruttoinvesteringarna som pågått sedan 1987

bromsades upp till preliminärt närmare 270 1990. Utvecklingen dämpades

inom samtliga sektorer. Förändringen var störst inom näringslivet där

tillväxttakten minskade från 12,42 1989 till ca 12 1990. Därav var om-

slaget inom industrin mest markant, från en uppgång på ca 14 & 1989 till en nedgång med 396. Även i det Övriga näringslivet bromsades utvecklingen betydligt. Samtidigt avtog tillväxten av bostadsinvesteringar-

na till ca 36. Även inom de offentliga myndigheterna sjönk tillväxttakten, till ca 34.

Investeringsförloppet 1991 och 1992 är beroende av kostnadsutvecklingen. Om det ogynnsamma mönstret i lönebildningen bryts väntas de totala investeringarna sjunka med ca 1,52 1991, för att under 1992 åter uppvisa svagt positiva tillväxttal. Om löneökningarna fortsätter att stiga

enligt alternativ 2 försämras investeringsklimatet. Det gäller särskilt inom

näringslivet, men även i viss mån inom de offentliga myndigheterna. De

totala investeringarna sjunker då med drygt 390 1991 och med ca 292 1992. Bostadsinvesteringarna faller 1991 och 1992, till följd av minskad efterfrågan. Såväl nyproduktionen som ombyggnaderna minskar.

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr 1989

löpande = 1988 1989 1990 1991 1992

priser

Alt.1 Alt.2 Alt. | Alt.2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.1¶Näringslivets investeringar

Efter de första åren under 1980-talet utvecklades näringslivets investeringar starkt, förutom en tillfällig svacka 1986. Mellan 1986 och 1989 steg investeringarna i näringslivet med ca 254. Under 1990 bromsades expansionen och uppgången stannade på ca 1920. Tyngdpunkten i uppgången låg, liksom de närmast föregående åren, på maskiner. Under perioden 1986 till 1990 ökade maskininvesteringarna med närmare 35 7, medan byggnadsinvesteringarna steg med knappt 74.

Efter en markant uppbromsning 1986 tog industriinvesteringarna åter fart. Mellan 1986 och 1989 steg industriinvesteringarna med över 3047. 1990 vände utvecklingen och en nedgång av investeringsvolymen med 37 noterades. Industrins investeringar minskade då för första gången

sedan 1982. Ett sämre efterfrågeläge och vikande lönsamhet inverkade Prop. 1990/91:100 på utvecklingen. Under perioden 1986 till 1989 utvecklades byggnadsin- = Bil. 1.1 vesteringarna svagare än maskininvesteringarna. Under 1990 var nedgången för byggnader kraftigare än för maskiner.

Tabell 8:22 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 1992

priser Alt.1 = Al2 = Altl = Alt2

Industri 50,9 5,4 13,9 -3,0 -6,0 = -13,0 5,0 -5,0

Basindustri 13,7 - 18,1 16,4 -4,0 — -11,0 — -22,0 5,0 -6,0

Verkstadsindustri 19,3 -5,6 16,6 -5,0 -6,0 = -16,0 7,0 -9,0 Övrig industri 17,9 9,8 9,5 -1,0 2,0 -3,0 2,0 -1,0 Övrigt näringsliv 113,0 3,6 11,7 3,1 1,6 0,6 2,0 1,3 Totalt 163,9 4,1 12,4 LI -0,7 -3,6 2,9 -0,4

därav byggnader 55,3 -1,7 4,9 0,8 0,1 -L,7 2,5 0,1

maskiner 107,6 7,0 16,2 1,5 -L1I -4,4 3,0 -0,7 Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1990 sjönk investeringarna inom verkstadsindustrin med preliminärt ca 52. Bilden är delvis splittrad med kraftiga minskningar i transportmedels- och maskinindustri medan övrig verkstadsindustri redovisar ökningar. Inom basindustrin föll investeringarna med närmare 5 46. Inom övrig industri kvarstod i stort sett oförändrad volym. Elektroindustrin tillhör den del inom denna industri som expanderade.

Utvecklingen 1991 och 1992 är svårbedömd. Statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober pekar mot en fortsatt, och än starkare, nedgång i industrins investeringsplaner 1991. Skälen till detta är flera. Ett svagare efterfrågeläge med vikande lönsamhet, avtagande produktionsutveckling, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en ytterligare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet märkbart försämras. Om löneökningstakten växlas ned, i enlighet med alternativ 1, kommer dock ovanstående negativa tendenser att motverkas. Nedgången 1991 beräknas då stanna på 670. Det är främst basindustrin och verkstadsindustrin som planerar för minskade investeringar. En återhämtning inom industrin totalt förutses 1992, med 572 ökad investeringsvolym.

Med fortsatt relativt snabb löneutveckling förstärks problemen inom industrin ytterligare. I prognosen förutses ett fall i investeringsvolymen med 13720 1991 och med 54 1992. Främst drabbas verkstadsindustri och basindustri. Det innebär att de totala industriinvesteringarna sjunker till den nivå som rådde 1986, innan de senaste årens kraftiga expansion inleddes.

Miljarder kr., 1985 års priser

Bil. 1.1

120 1OO dör serrserereeeeeeeeseesennn sossserrrrnrrnnrsnrsnsnsen a sonen 80 den eerta äranenesrssnernamanneeeneies 0 seeeerersnnnrerrersrers sr sek sa KLsLEs snar sn Enn ere ge FT TAL LOL R as ena nan n ena nan nen ÖD deeessee men pure neger nea tr lelesrerersrrererereeesrer betenenenennnnn nera

Åfors stressen Bären Su

HN Fan : fo NN QÖ Aeesesratrrrrrrenenrenrrrersea ereersnsnrrnrietensenar Hersrran lei Dteetaa sent aren aosssaerrerssnnnnnrnrr + bAesesesnan OO BO nr 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1936 1988 1990 1992

Källor: Sutistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Tabell 8:3 Offentliga investeringar Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 1992 priser

Alt. 1 Alt.2 Alt.1 . Alt.2

Kommunala myndig-

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De närmaste åren väntas tillväxttakten inom det övriga näringslivet kvarstå på en relativt stabil och låg nivå. Under 1990 avtog ökningstakten markant, från närmare 1270 1989 till ca 32 1990. De offentliga affärsverken ökade starkt. Där skedde en kraftig expansion inom statens järnvägar och postverket. I de flesta övriga näringsgrenar noterades en nedgång. Under 1991 och 1992 beräknas investeringsaktiviteten avta inom varuhandel, hotell- och restaurang samt delar av finanssektorn, efter de senaste årens expansion. Den i samband med åtstramningspaketet tillfälligt höjda fastighetsskatten 1991 och 1992, verkar i dämpande riktning. Borttagandet av ramarna för övrigt byggande i landet, förutom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, verkar i motsatt riktning. Inom de statliga affärsverken väntas investeringarna fortsätta att stiga starkt 1991 till följd av att det skett en förskjutning av planerna framåt

i tiden. Även 1992 väntas en uppgång, dock inte lika stark som föregående år. Därmed förhindras ett fall för investeringarna i Övrigt närings- Bil. 1.1 liv. Både under 1991 och 1992 stiger de med knappt 22. I och med att investeringarna i denna sektor inte antas vara särskilt känsliga för kostnadsutvecklingen blir utvecklingen endast något lägre i fallet med fortsatt höga löneökningar.

Sammantaget innebär det att näringslivets investeringar, sett som andel

av BNP, kvarstår på i stort sett oförändrad hög nivå 1991 och 1992 med ca 14,52 av BNP. I fallet med den högre löneutvecklingen förutses en något lägre andel, ca 142 av BNP. Andelen fortsätter därmed att över-

stiga den nivå som rådde innan den starka nedgången i slutet av 1970-

talet inträffade.

Diagram 8:2 Näringslivets investeringar Procent av BNP, 1985 års priser

10 rn

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1934 1936 1988 1990 1992

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenetet.

8.2¶Bostadsinvesteringar

Vid sidan av industrin har bostadsbyggandet tillhört de mest expansiva investeringsområdena under perioden 1986 till 1989. Under denna period

expanderade bostadsproduktionen med hela 304. Under 1990 steg bostadsinvesteringarna med ca 37 ytterligare. Det innebar en betydligt

lägre ökningstakt än tidigare.

Sedan 1986 har investeringsvolymen gällande nyproduktion av bostäder

fördubblats. 1990 avtog ökningstakten något, då volymen steg med ca 122. Den kraftiga uppgången av efterfrågan på bostäder, från ett läge

med 37 000 outhyrda lägenheter 1983,ledde så småningom till bostadsbrist i stora delar av landet och medverkade till en markant stigande bo-

stadsproduktion. Den starkt växande efterfrågan orsakades av en förbättring av hushållens ekonomi till följd av bl.a. ökade reallöner och stigande

regional rörlighet och en hög nettoinvandring inverkade dock till utveck- Bil. 1.1 lingen. Tecken på en något dämpad efterfrågan kunde skönjas under 1990 genom att köerna vid bostadsförmedlingarna i landet slutade att växa, med undantag för Stockholmsområdet. En svagt uppåtgående trend av antalet outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostadsföretagen noterades. I september uppgick antalet outhyrda lägenheter till knappt 4 000. Det innebär en uppgång med 1 000 lägenheter sedan september föregående år. Nivån är dock fortfarande mycket låg, motsvarande 0,5 90 av beståndet. Bristen på lägenheter gäller inte enbart storstadsområdena. I nästan hälften av kommunerna i landet fanns ingen ledig lägenhet registrerad hos allmännyttan i september 1990.

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

70000

[54 01610 10 JE er ta terrerereeseer seseoronnnnn

50000 4

30000 1

20630 4 > j/ en Nere pe seentrenannnne ansa

een —[Ouihyrda h X

10000 dereerreresraenerenerneer + straneennann enn nn nn lägenheter meenennn enes UN Agerren reser nin renen ann

GC r r TA ur Ar

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den I mars respektive år t.o.m. 1989 samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Satistiska centralbyrån och finansdepartementet.

I oktober 1988 fördubblades Jen statligt garanterade räntan för ombyggnadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av ombyggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana funnits inom storstadsområdena sedan början av 1987. Övergångsbestämmelser mildrade effekterna av de nya reglerna något under 1989. Ombyggnadsvolymen sjönk då med 1290. Utanför storstadsområdena är det främst den högre räntan som begränsat ombyggnadsvolymen. Ramarna för 1990 var snävare än under 1989. Restriktionerna fick starkare genomslag och därigenom minskade också ombyggnadsinvesteringarna kraftigt, med ytterligare ca 142.

Utvecklingen av bostadsproduktionen 1991 och 1992 är mycket svårbedömd. De höga kostnaderna i nyproduktionen kan få till följd att efterfrågan dämpas. Även effekterna av skattereformen samt det nya bostadsfinansieringssystemet, som träder i kraft den I januari 1992, är svåra att

förutse. Relativprishöjningen av bostäder till följd av skattereformen tor-

de medföra en minskad efterfrågan. I motsatt riktning verkar det köp- Bil. 1.1

tillskott som hushållen får genom skattereformen, vilket kan komma till

uttryck i ökad bostadskonsumtion.

Det föreligger stora svårigheter att prognosticera det långsiktiga behovet av bostäder. Förutom demografiska faktorer inverkar även hushållens inkomstutveckling och utvecklingen av bostadspriserna på efterfrågan av

nyproduktion. Enligt boverkets bedömning behövs ett årligt tillskott under

1990-talet på mellan 37 000 och 45 000 lägenheter för att tillgodose det behov som följer av ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur beståndet. Till detta kommer vad som behövs för att på kortare sikt upp-

nå balans på bostadsmarknaden. I bilaga 15 till LU90 beräknades det

långsiktiga behovet enligt huvudalternativet uppgå till 63 000 lägenheter

per år. Det s.k. nolltillväxtalternativet i samma bilaga ligger närmare boverkets bedömning. Eftersom beståndet är stort i förhållande till nytillskottet, får en liten förändring av efterfrågan stor betydelse för ny-

produktionen av bostäder.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder — Årlig procentuell volymförändring kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 1992 priser

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Boverkets lånestatistik tyder på fortsatt expansiva planer för investeringar i nyproduktion av bostäder 1991. 1 prognosen väntas dock efterfrågan avta något jämfört med den höga nivån 1990. Antalet påbörjade lägenheter beräknas minska från 62 000 1990 till ca 56 000 1991. Det innebär att investeringsvolymen sjunker med ca 206, Nedgången väntas fortsätta också 1992, då investeringarna i bostäder beräknas falla med 89

i volym. Antalet påbörjade lägenheter avtar då till 54 000. Ramarna för ombyggnader tas bort 1991 i hela landet förutom i

Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. I prognosen beräknas ombyggnaderna fortsätta att sjunka 1991, dock i något lägre takt än under 1990, eller med 1026. Under 1992 förutses ombyggnadsinvesteringarna minska med 5&. Det förutsätter ett tekniskt antagande att 1991 års

restriktioner kvarstår. Det innebär att de totala bostadsinvesteringarna sjunker med drygt 492 1991 och med ca 7946 1992.

5 Riksdagen 1990791. I samt Nr 100. Bilaga 11

Miljarder kr., 1985 års priser

Bil. 1.1

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1983 1990 1992

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.3¶Byggnadsverksamheten

Byggkonjunkturen var fortsatt stark även 1990. Efter den långa perioden av mycket hög aktivitet tillkom dock alltfler tecken på en något mindre överhettad byggmarknad under loppet av året. Bristen på byggnadsarbeta-

te har avtagit sedan slutet av 1989, enligt konjunkturinstitutets byggbaro-

meter. Sedan september 1989 har andelen företag som uppger brist på byggnadsarbetare i princip halverats. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har stigit under andra halvåret 1990. I slutet av november var 3,17 av kassamedlemmarna arbetslösa, mot 2,3 6 november 1989. Kostnadsut-

vecklingen inom byggsektorn, som blivit ett problem för hela samhälls-

ekonomin, tenderade att avta något mot slutet av året.

Uppgången i byggefterfrågan inleddes 1986. Byggnadsinvesteringarna i näringslivet började då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat nybyggande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde sin topp under 1987. Subventionerna i ROT-sektorn (reparation, om- och tillbyggnad) från 1980-talets början gav en snabb volymökning av ombyggnaderna t.o.m. 1987. Under 1988 skedde en viss nedgång av näringslivets byggnadsinvesteringar. Samtidigt uppvisade nybyggandet

av bostäder rekordstora tillväxttal. 1989 var ökningstakten åter stark inom näringslivet, samtidigt som bostadssektorns tillväxt bromsades genom

restriktionerna mot ombyggnadssektorn.

Under 1990 avtog näringslivets tillväxt markant. Bostadsproduktionen

ökade också svagare än året innan, dels genom att ombyggnadsrestriktio-

nerna fick större effekt, dels genom att nyproduktionen nått en mycket hög nivå och därigenom uppvisade en avtagande tillväxt. Sysselsättningen

inom byggområdet har dock fortsatt att öka. Enligt AKU steg antalet

313 000 personer 1990. Det motsvarar en uppgång med över 2070, varav Bil. 1.1

ökningen under 1990 svarade för 8 procentenheter.

Överhettningen på byggmarknaden de senaste åren har tvingat fram

alltmer omfattande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att

dämpa det allmänna efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden, dels att frigöra resurser till nyproduktion av bostäder. Förutom begränsningarna av ombyggnadsverksamheten gällande bostäder infördes också ramar för s.k. övrigt byggande i hela landet. I Stockholms län och i Göteborgs och Bohus län har byggnadstillståndsgivning använts sedan 1987 i syfte att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under 1989,

med stöd av lagen om byggnadstillstånd, begränsa volymen av övrigt byggande till 9596 av 1988 års volym. Det gällde även för 1990. År

1991 tas ramarna för övrigt byggande bort i hela landet utom i Stock-

holms län och Göteborgs och Bohus län.

Åtgärderna mot ombyggnadsverksamheten resulterade i en nedgång av

investeringarna inom denna sektor med ca 4090 mellan 1986 och 1990.

1991 väntas nedgången fortsätta, dock i något lugnare takt. Effekterna av regleringarna av Övrigt byggande är mer oklara. Ramen för övrigt

byggande 1990 var i slutet av november i stort sett fylld av pågående och

planerat byggande enligt AMS. | I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10946 på s.k.

oprioriterat byggande inom Stockholms län, med undantag av Norrtälje

och Södertälje kommuner. Den höjdes till 3046 under våren 1990 och utvidgades till att även omfatta Göteborgsområdet. I oktober 1990 undan-

togs Göteborgsområdet från investeringsskatten. Från den 1 januari 1991

undantas även Nynäshamns kommun. Den höjda investeringsskatten har medverkat till att byggnadsinvesteringarna inom varuhandel-, hotell och

restaurang har minskat.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1989

löpande = 1988 1989 1990 1991 1992

priser

Alt.l Alt.2 Alt.l Byggnadsinvesteringar 1 Ja AA i VO

6, ;

därav näringsliv VAD i -—- 000 a

, 4,

myndigheter tå QQ -— WID , VD Va

0,

bostäder ANV , wWAWO -— -— ANA 6 00 WO — , K5ÖOO- , Wm dt to Reparationer och

underhåll SLI 0,9 5,5 4,3 2,3 2,3 Summa 193.1 3,4 6,3 2,6 -0,7 -1,3 -0,8

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

1990 avtog ökningstakten inom den totala byggnadsverksamheten. Ba-

kom stagnationen låg en lägre tillväxttakt inom såväl näringsliv som offentliga myndigheter samt ett mindre expansivt bostadsbyggande.

Reparations- och underhållssektorn steg relativt starkt, med ca 494.

Utvecklingen inom byggsektorn 1991 och 1992 är mycket svårbedömd Bil. 1.1

i och med att skattereformen och ett nytt bostadsfinansieringssystem medför ett antal nya förutsättningar. I det lägre lönealternativet stagnerar samtidigt näringslivets investeringar. Sammantaget väntas en nedgång inom byggnadsverksamheten med närmare 196 både 1991 och 1992. Om löneökningstakten blir fortsatt hög förstärks nedgången genom en mer ogynnsam utveckling inom näringslivet och de kommunala myndigheter-

na. Utvecklingen av bostadsinvesteringarna verkar också neddragande

oavsett lönealternativ. I motsatt riktning verkar reparations- och underhållssektorn där aktiviteten fortsätter att stiga, dock med en svagare takt.

Totalt faller byggnadsverksamheten i alternativ 2 med ca 1,54 respektive ca 270 1991 och 1992.

8.4¶Lagerinvesteringar

Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveck-

ling. Totalt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års

priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihandeln. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spann-

målslagren samt lagren av oljor och bränsle. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna i våras hade en lagerupp-

byggnad inträffat under 1989. Dessa hade dock placerat en korrektionspost som uppstod vid avstämning mellan produktions- och användnings-

beräkningar som en lagerpost. Denna är nu eliminerad och detta tillsam-

mans med en rad mindre revideringar gör att lagren totalt sett minskade något även 1989.

Under 1990 bröts dock den långa perioden av lagerneddragningar. Inom industrin började lagren växa redan under hösten 1989. Denna ut-

veckling accentuerades sedan under första halvåret 1990 då färdigvaru-

lagren ökade kraftigt. Under hösten anpassades sedan produktionen till den vikande efterfrågan och en marginell nedgång av färdigvarulagren noterades. Däremot ökade lagren av insatsvaror och varor i arbete. Även lagren av råolja och bränsle steg kraftigt under första halvåret 1990 för att sedan under hösten avvecklas så mycket att en minskning under 1990 med ca 0,4 miljarder kr. inträffade. Lagren i detaljhandeln exklusive bilar ökade, speciellt under hösten. Denna lageruppbyggnad är i huvud-

sak ofrivillig och en följd av hushållens alltmer försiktiga konsumtions-

beteende. Lagren av bilar och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan började vika. Under 1990 har endast en mindre del av dessa ofrivilliga

lager kunnat avvecklas, då efterfrågan försvagats än mer. Totalt innebär detta att lagren förra året ökade med ca 2,2 miljarder kr.

och därmed lämnar ett positivt bidrag till BNP-tillväxten med 0,3 procent. I finansdepartementets höstprognos var bedömningen att bidraget

skulle vara svagt negativt (0,17). Denna skillnad förklaras till betydande del av de revideringar som gjorts i nationalräkenskaperna för 1989.

Miljarder kr., 1985 års priser

Bil. 1.1

10 — sn

1980 1982 1984 1986 19288 19920

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1991 väntas industrilagren (exkl. olja- och bränsleprodukter)

minska svagt. Efterfrågeläget bedöms inte vara tillräckligt starkt för att

en mer påtaglig reducering av färdigvarulagren ska kunna komma till stånd. Dessa förblir därmed tämligen stora. Anpassningen av insatsvarulagren till den lägre produktionstakten väntas fortsätta varför dessa minskar måttligt. Bilhandeln väntas 1991 får större möjligheter att minska sina stora lager. Däremot förutses en uppgång av olje- och bränslelagren

med drygt en miljard. Därmed skulle lagren totalt sett sjunka med ca 1

miljard kr, vilket innebär ett negativt bidrag till BNP-tilväxten med

0,34.

Under 1992 väntas neddragningarna av lagren fortsätta i något snabbare takt än 1991. Det något starkare efterfrågeläget ger möjligheter för industrin att dra ner sina tämligen stora färdigvarulager. Även inom partioch detaljhanden väntas neddragningar ske. Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blir dock mycket litet.

6 Riksdagen 1990/91.- I saml. Nr 100. Bilaga 11

9¶Den offentliga verksamheten

Bil. 1.1

9.1¶Den offentliga sektorn och samhällekonomin

Den offentlig sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 796 av BNP. År 1987 fick den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd av underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till över 5970 av BNP.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på en kraftig ökning av inkomsterna, samtidigt som utgiftsutvecklingen har varit relativt dämpad. De offentliga inkomsternas andel av BNP steg från ca 607 1982 till 65,57 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot. Under samma period minskade utgifternas andel av BNP från 66,5 70 1982 till ca 6072 1989. Den reala resursförbrukningen inom den offentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från 33,56 1982 till 28,57 1989 som andel av BNP. Transfereringarna till hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter till ca 20,57 1989, se diagram 9:1. Den offentliga sektorns övriga utgifter består av transfereringar till företag och u-landsbistånd samt ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat med 4 procentenheter sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på statskulden och minskat stöd till företag.

Diagram 9:1 De offentliga utgifternas andel av BNP

35 -

ten enn Konsumtion och

MR investeringar

enn

30 I essens saras sasse LIA

AG ddessnsnsssessrrrrrrssnnsnnnnnnnn oa

RR

till hushåll

1980 1982 1984 1986 1985 1990 1992 Källa: Finansdepartementet.

År 1990 steg utgifternas andel av BNP till ca 61,5 6 medan inkomster-

till ca 42 av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde huvudsakligen på att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökade kraftigt till följd av de höga löneavtalen inom det offentliga området. I volym beräknas den offentliga konsumtionen ha stigit med 1,37.

Tabell 9:1 Skattekvoten Bil. 1.1 Procentandel av BNP

1989 1990 1991 1992

Alt. I Alt. 2 Alt.l Alt.2

Indirckta skatter exkl.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den offentliga sektorns inkomster består till 854 av skatter och av-

gifter. Skatternas och arbetsgivaravgifternas andel av BNP (skattekvoten)

steg med ca 7 procentenheter mellan 1982 och 1989. För 1990 beräknas

skattekvoten ha ökat med ytterligare ca 0,5 procentenheter till knappt

572. För 1991 och 1992 beräknas en succesiv nedgång av skattekvoten

till 55,5 - 562, se tabell 9:1. Förändringen av skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels på förändringen i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.

Ett första steg 1 skattereformen togs förra året. Den statliga inkomst-

skatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av lönerna (skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt medförde dock, att endast en

mindre nedgång av skatteuttaget från hushållens direkta skatter kom till stånd 1990. I år leder det nya skattesystemet till kraftigt sänkta inkomst-

skatter för hushållen. Även nästa år minskar andelen av hushållens direkta skatter i de totala skatteinkomsterna. Genom att skatteskalan

räknas upp med i princip den historiska inflationen uppkommer en

negativ effekt på skatteinkomsterna ("omvänd fiscal drag”) när löneök-

ningarna blir mindre än föregående å':s inflation.

Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet har efterhand medfört att företagens skatteinbetalningar ökat från ca 1,590 av

BNP 1985 till nära 37 av BNP 1989. Skattereformen bidrar till ökat

uttag från företagens direkta skatter genom att avkastningen på pensions-

fonder och vissa försäkringspremier beskattas. Nedgången i företagens

resultat under det senaste året leder dock till en kraftig minskning av företagsskatterna i år. Nästa år hålls skatteinkomsterna från företagen uppe genom upplösning av skatteskulden på dolda reserver.

Finansieringen av inkomstskattesänkningarna 1990 och 1991 sker till stor del genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom

är skattesatsen tillfälligt höjd med 1 procentenhet från den 1 juli 1990 till

utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp

sektorns inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en minskning Bil. 1.1

av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och 1992. Övriga indirekta skatter uppgick som andel av BNP till ca 790 1989. Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak, vin och sprit, bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också i

år vara i stort sett oförändrad. Inkomsterna av fastighetsskatt stiger till följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på kommersiella lokaler under 1991 och 1992. Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig arbetsmiljöavgift på 1,57 under perioden september 1989 t.o.m. december 1990 medförde att inkomsterna av arbetsgivaravgifter steg med

ca I 0 som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av skatteinkomsterna kommer från arbetsgivavgifter. I reformen ingår nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en

särskild löneskatt på pensionspremier m.m.

Tabell 9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1 Inkomster 800,5 888,3 934,2 962,5 13,9 11,0 5,2 3,0 Skatter 514,4 569,7 589,3 600,0 13,5 10,7 3,4 1,8 Socialförsäkringsavgifter 176,5 201,1 215,2 224,5 147 14,0 7,0 4,3 Övriga inkomster 109,6 — 117,4 129,7 137,9 14,6 7.1 10,4 6,4 Utgifter 736,5 833,2 881,9 95,5 11,0 13,1 5,8 3,8 Transfereringar tillhushåll 250,2 278,3 305,8 325,6 10,0 11,3 9,9 6,5

Procent av BNP

Alternativ 2

1] investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De offentliga utgifternas andel av BNP beräknas ligga kvar på ca

61,52 1991 och 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet blir

utgifterna, liksom inkomsterna, något större. Utgifterna dras upp av

ökade transfereringar till hushåll. Det är en följd av, dels fördelningspolitiska åtgärder i skattereformen, dels det försämrade läget på arbets-

av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifterna sker genom att Bil. 1.1 räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksubventionerna tas bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av bostadsbyggandet, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av investeringsbidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas som utgift, skulle avräknas från mervärdeskatteintäkterna minskar både skatte- och utgiftskvoten.. Genom besparingar i den statliga administrationen begränsas den offentliga konsumtionens volymtillväxt till ca 0,54 per år. Dessutom bidrar det ovannämnda avlyftet av mervärdesskatt till att utgifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna minskar som andel av BNP.

Summan av skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till drygt 52 miljarder kr. och för 1992 till 47 miljarder kr. i alternativ 1, se tabell 9:2. I det andra alternativet blir sparandet något högre för 1991. Nästa år medför dock den sämre ekonomiska utvecklingen i det andra alternativet, att det finansiella överskottet i den offentliga sektorn blir lägre än i alternativ 1.

För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i nationalbudgetarna i många år. Med antagande om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur reala förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till förändringar av BNP. Multiplikatorerna är konstanta över tiden och beaktar således inte t.ex. förändringar av hushållen sparande. Både beslutade och automatiska förändringar av inkomster och utgifter inkluderas i modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter Procent av BNP i fasta priser

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

All. 1 Alt.2 Alt.1 Ah.2 Staten inkl. socialförsäkring -1,0 -3,6 -0,5 -1,2 0,1 1,6 1,4 Kommunerna 0,3 -O,1 0,7 0,4 0,7 -0,7 -0,6 Totala offentliga sektorn -0,7 -3,7 0,2 -0,7 0,8 0,9 0,8 Källa: Finansdepartementet.

Beräkningarna visar att den statliga (inkl. socialförsäkring) finanspolitiken har haft en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980talet. Kommunerna har under de senaste åren ökat sina utgifter betydligt snabbare än inkomsterna vilket haft en expansiv effekt på ekonomin, se tabell 9:3.

Försämringen av statens finanser 1991 och 1992 ger en stimulerande

effekt på samhällsekonomin. Detta motvägs till en del av en kontraktiv effekt på BNP från den kommunala sektorn. Finanspolitikens expansiva Bil. 1.1

effekt på BNP 1991 och 1992 beror på att inkomsterna ökar relativt

måttligt delvis som en följd av bl.a. den, i båda alternativen, förutsatta

kraftiga nedgången i löneökningstakten. Det försämrade ekonomiska läget

leder till ökade offentliga utgifter i form av arbets-löshetsunderstöd m.m. Dessutom bidrar den väntade uppgången i hus-hållens sparande till

minskad finansiering via mervärdeskatt av årets inkomstskattesänkning.

9.2¶Statens finanser

Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan

1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för staten. Statens finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 miljarder

kr. till ett överskott 1989 på ca 36 miljarder kr. Den relativt höga ekonomiska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomstökning och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken

har kunnat minskas. De under senare år accelererande löne- och prisökningarna har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 beräknas det statliga

finansiella sparande till ca 27 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör beaktas att en växling på 2720 mellan folkpensionsavgiften och ATPavgiften genomfördes fr.o.m. den 1 januari förra året. Därigenom

överfördes inkomster på ca 12 miljarder kr. från staten till socialför-

säkringssektorn 1990.

De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av statens finansiella

sparande och 1992 beräknas statsfinanserna visa ett finansiellt underskott på nära 10 miljarder. kr. i alternativ 1. I det andra alterntivet blir underskottet något lägre, se tabell 9:4. Försämringen av statsfinanserna beror till stor del på vikande skatte-

underlag. Det är en följd av den förutsedda nedgången av löneökningstakten tillsammans med konjunkturavmattningen. Statens skatteinkomster 1991 och 1992 dras dessutom ned av, att ubetalningarna av kommunalskattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheterna får lyfta av ingående mervärdeskatt fr.o.m 1991. För de kommunala myndigheternas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen redovisas som negativa statsbidrag. De statliga myndigheternas avlyft av mervärdeskatt motsvaras av sänkta utgifter för konsumtion och in-

vesteringar. Inkomsterna av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,54, som gav 9 miljarder kr. 1990, faller bort 1991. Mervärdeskatten är tillfälligt höjd med 1 procentenhet under perioden 1 jul 1990 - 31 december 1991. En särskild premieinkomstskatt av tjänstegrupplivförsäkring utgår fr.o.m. 1991 på försäkringsgivare. Fastighetsskatten på kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års taxeringar till 3,57 av taxeringsvärdet. Statens övriga inkomster beräknas öka relativt kraftigt i år till följd av ökade inleveranser från affärsverken.

Statens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stark ökning av

transfereringarna = till hushåll. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder

ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter Prop. 1990/91:100 m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostadstilläggen och = Bil. 1.1

studiemedlen i år. Barnbidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4 miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 miljarder kr. nästa år. Kostnaderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning väntas stiga kraftigt till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden.

Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ I

Alternativ 2

1 ] investeringar ingår även lagerreserveringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Bland statens transfereringar till företag genomförs flera förändringar 1991 och 1992. Mjölksubventionerna, som uppgått till ca 2 miljarder kr., tas bort i år. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs 1991,

då de särskilda reduceringsreglerna för mervärdeskatten på byggnadsentreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i år genom en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m. 1992

genom att ett nytt bostadsfinansieringssystem (räntelån) börjar införas.

Statens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfereringar inom den offentliga sektorn. Statsbidragen till sjukförsäkringen minskar genom sänkt ersättningsnivå och färre antal sjukdagar. För att

neutralisera effekterna av skattereformen för den kommunala sektorn skall 7,5 miljarder kr. 1991 och 16,5 miljarder kr. 1992 återföras från

kommunerna till staten. Genom en tillfällig extra höjning av skatteut-

jämningsavgiften 1992 tillförs staten 3 miljarder från kommunerna nästa

år. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp. Den stigande

arbetslösheten medför att statsbidragen till arbetslöshetskassorna ökar kraftigt. Bil. 1.1

Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat i volym med 0,70 1990. Genom besparingar i den statliga administrationen väntas den statliga konsumtionen minska med knappt 196 per år 1991 och 1992.

9.3¶Socialförsäkringssektorns finanser

Socialföräkringssektorn omfattar allmänn tilläggspensionering (inkl. löntagarfonder), allmänn sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden.

De övriga delarnas sparande är obetydligt. Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter

och avkastning på AP-fondernas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av

räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningarna varit

större än avgiftsinkomsterna och 1989 uppgick underskottet till ca 10

miljarder kr. Genom AP-fondernas inkomster av räntor, utdelningar och skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsterna balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till drygt 47 miljarder kr. 1990.

Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ I

Alternativ 2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

grund av eftersläpning av betalningar redovisas här ändå inkomster av Bil. 1.1 vinstdelningsskatt både 1991 och 1992.

Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd av skattereformen, men utbetalningarna blir åter större än avgiftsinkomsterna. I alternativ 1 minskar det finansiella sparandet succesivt de närmaste åren, delvis till följd av att räntan antas gå ned i detta alternativ. I alternativ 2 bidrar större avgiftsinkomster och högre räntenivå till ett bättre sparande än i alternativ 1, se tabell 9:5.

Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som genomfördes 1989. Minskande sjuktal och sänkt ersättningsnivå fr.o.m den 1 mars 1991 väntas medföra att utgifterna inom försäkringen minskar i år och nästa år. Därigenom kan statsbidragen till sjukförsäkringen dras ned. I kostnaderna för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och offentlig sjukvård samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas uppgå sammanlagt till ca 27 miljarder kr. 1991 och 1992.

Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan reglerna ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda arbetslöshetsersättningarna minskade 1988 och 1989 till följd av den sjunkande arbetslösheten. Fr.o.m. 1990 höjs den högsta dagpenningen i arbetslöshetsföräkringen årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Den nu stigande arbetslösheten medför att utbetalningarna väntas öka kraftigt under prognosperioden.

9.4¶Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna har dock täckt de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

År 1989 var kommunernas finansiella sparandeunderskott 5 miljarder kr. Försäljning av fastigheter m.m. på drygt 7 miljarder kr. bidrog till att hålla nere underskottet. Förra året beräknas det finansiella underskottet till ca 19 miljarder kr. För åren 1991 och 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekonomin trots det rådande skattestoppet. I alternativ 1 beräknas det finansiella sparandet förbättras med ca 15 miljarder kr. per år. och sektorn visa ett överskott på drygt 12 miljarder kr. 1992. I det andra alternativet blir de kommunala utgifterna större än i alternativ 1 och det finansiella överskottet begränsas till ca 4 miljarder kr. 1992, se tabell 9:6.

Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalningen av kommunalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda

7 Riksdagen 1990/91-1 saml Nr 100. Bilaga 11

dämpningen av löneökningarna till att de kommunala utgifter-na de Prop. 1990/91:100 närmaste två åren inte växer i samma snabba takt. Bil. 1.1

Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatte-

utjämningsbidraget uppgår till 10,5 miljarder kr. netto 1991. Detta bidrag finansieras delvis genom en avgift, som för 1991 uppgår till 79 öre för primärkommunerna och 56 öre för landstingen. Nästa år höjs avgiften med 11 öre för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjäm-

ningsbidragen. Därutöver höjs avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket medför att ca 3 miljarder kr. dras in från kommunerna 1992. I kom-

pensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer erhåller sektorn ca 1 miljard kr. För att neutralisera skattereformens

effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991, dels bidraget till

kommunerna avseende garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräkningsskatt). Skatten beräknas på kommunernas skatteunderlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991 ca 16 miljarder kr. 1992. I tabellen har statsbidragen minskats med detta belopp.

Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala akticbolag och stiftelser

Miljarder kr. | Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1 Inkomster 294,4 326,8 '354,6 388,8 10,0 11,0 8,5 9,6 Skatter 181,1 204,7 232,5 275,4 9,7 13,0 13,6 18,5 Bidrag från staten och

11 investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De specialdestinerade statsbidragen, som beräknas till ca 57 miljarder

kr. för 1991 och ca 60 miljarder kr. 1992, är kopplade till vissa verksamheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunerna går hälften till skolutbildningen, ca 207 till barnomsorgen och ca 1096 till äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäkringssektorn utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr. per år 1991 och 1992.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året

år talar det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättare att Bil. 1.1

rekrytera personal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda lönekostnaderna (en föjd av 1990 års avtal) i kombination med det kommunala skattestoppet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen.

Förbättringen av kommunernas finanser 1991 och 1992 är nämligen tillfällig. Fr.o.m. 1993 försämras den kommunala ekonomin och 1990 års

obalans kvarstår på lång sikt med nu gällande förutsättningar. I volym

beräknas därför den kommunala konsumtionen inte öka med mer än ca

12 per år de närmaste två åren.

De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. (beräknad ingående mervärdeskatt 1990) till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen

kommunerna lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommunerna ska återföra motsvarade belopp till staten. Beloppet ingår som en del av

den ovan nämnda avräkningsskatten.

10¶Kapitalmarknaden

Bil. 1.1

10.1¶Internationell ränte- och valutautveckling

Under 1990, fram till oktober, präglades de internationella kapital-

marknaderna av stigande räntor. Uppgången var speciellt tydlig för

obligationsräntorna, medan de korta räntorna uppvisade en stabilare utveckling. Ränterörelserna i de stora industriländerna har följt olika

mönster. I Tyskland och Japan, å ena sidan, har penningpolitiken

inriktats på inflationsbekämpning med stigande marknadsräntor som följd. Ränteuppgången under året har varit mest markant i Japan. I USA har en svagare ekonomisk utveckling föranlett en lättare inriktning på penningpolitiken. De korta räntorna i USA har, till skillnad från de internationella, haft en nedåtgående trend under året samtidigt som obligationsräntorna inte har stigit i samma omfattning som i omvärlden.

Diagram 10:1 10-åriga obligationsräntor 1989-1990

Procent

= 3

1989 1990 Anm: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser den 17 december 1990. Källor: OECD och finanstidningen.

Iraks invasion av Kuwait i början av augusti har haft en betydande inverkan på finansmarknaderna. Den omedelbara effekten av konflikten var stigande oljepriser med tilltagande inflationsförväntningar som följd. Den ökande internationella osäkerheten bidrog till försäljningar av obligationer och aktier med stigande räntor och fallande aktiekurser.

Därefter har räntorna successivt fallit. Under det gångna året har det blivit allt mer uppenbart att den amerikan-

ska ekonomin är i en nedgångsfas. Finansieringen av det omfattande budgetunderskottet har fördröjt utvecklingen mot en lägre räntenivå.

Andra orsaker är högre internationella räntor och en svag amerikansk valuta. Överenskommelsen i oktober om att reducera budgetunderskottet,

ytterligare penningpolitiska lättnader. Bland annat sänktes diskontot i Bil. 1.1

mitten av december med en halv procentenhet till 6,5 70. Sex-månaders-

räntorna har fallit med knappt en procentenhet under året. Räntan på den tio-åriga statsobligationen har fallit under framförallt november och fram

till mitten av december och ligger nu på ungefär samma nivå som vid

årsskiftet 1989/90.

I Tyskland har intresset fokuserats till integrationsprocessen mellan de båda tyska staterna. I juli 1990 togs det första steget mot den tyska återföreningen då den monetära unionen trädde i kraft. I oktober

genomfördes det politiska enandet och i december det första all-tyska

valet. Ekonomin uppvisar en forsatt hög tillväxt. Det finns dock många

frågetecken kring enandet. En osäkerhetsfaktor är den ökande köpkraften

i östra Tyskland som driver upp inflationstakten. Det ökade inflationstrycket har dock kunnat motverkas av ett högre ränteläge och en stark Dmark. Bundesbank har klargjort att inflationsbekämpningen kommer att

prioriteras även i framtiden. En ytterligare faktor som bidrar till osäkerhet är den offentliga sektorns ökade lånebehov i samband med

enandet av Tyskland. Enandet skall delvis finansieras genom upprättandet av en återföreningsfond. Regeringen har lovat att uppbyggnaden av fonden och det ökande budgetunderskottet inte skall skattefinansieras. Under 1991 beräknas det samlade underskottet i den offentliga sektorn öka till nästan 52 av BNP. De tyska marknadsräntorna har successivt stigit under 1990. Till skillnad från övriga stora industriländer har

obligationsräntorna i Tyskland stabiliserats på en högre nivå.

Relativt andra länder har räntenivån i Japan varit låg. De japanska obligationsräntorna började emellertid att stiga vid årskiftet 1988/89 och

de korta räntorna i mitten av 1989. Centralbanken har fört en stram penningpolitik på grund av en överhettad ekonomi och stigande inflationsoro. Under året har två diskontohöjningar genomförts med

sammanlagt 1,75 procentenheter till 672. Ränteuppgången har förstärkts av mellanösternkonflikten och stigande oljepriser. Sedan september har

de japanska obligationsräntorna successivt fallit och nedgången har

förstärkts under första hälften av december.

Ränteutvecklingen för de stora ekonomierna har medfört att räntan på dollarplaceringar nu är lägre än räntan på D-mark- och yenplaceringar. Tidigare har de amerikanska räntorna överstigit både de tyska och de japanska. Japanska investeringar i amerikanska räntebärande papper, som tidigare skapat valutainflöden, har minskat. Under första halvåret 1990 var försäljningarna större än köpen, vilket bidrog till valutautflöden. Den högre avkastningen har ökat efterfrågan på placeringar i D-mark och yen.

D-marken har även stärkts av att händelseutvecklingen i Östeuropa har lockat kapital till Tyskland. Den amerikanska dollarn har sedan årsskiftet 1989/90 deprecierats med i genomsnitt 84 mot yenen och 134 mot Dmarken.

DEM per USD YEN per USD Bil. 1.1

21 : SE : 160

191. ÅA 150

i F 140

1,74 i

1.64 : -

c i r 130

1.51 :

1.4 IL

1989 1990

Anm: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 19 december 1990.

I oktober beslutade Storbritannien att pundet skulle inträda i växelkurs-

mekanismen ERM inom EMS. Beslutet kombinerades med en sänkning av base rate med en procentenhet till 142. Innan anslutningen stärktes

pundet av spekulationer om ett inträde i ERM och de höjda oljepriserna till följd av mellanösternkrisen. Efter beslutet har de brittiska marknadsräntorna fallit. Pundet har samtidigt försvagats och är nu den svagaste valutan inom ERM.

Under 1990 har aktiekurserna enligt ett världsmarknadsindex fallit med

i genomsnitt 16 procent, vilket till stor del tillskrivs Kuwaitkrisen och de stigande oljepriserna. Aktiebörserna i New York och London har relativt sett haft den bästa utvecklingen av de stora internationella börserna. Tokyobörsen har utvecklats sämst. Den högre japanska räntenivån har

inneburit att avkastningskravet på aktier har höjts och aktiekurserna har

därmed fallit. Aktiekurserna på Frankfurtbörsen har haft hög kursrörlighet. Vid årets början steg aktiviteten på börsen i samband med liberali-

seringen i Östeuropa. Högre räntor, osäkerhet över kostnaden för det tyska enandet och Kuwaitkrisen har därefter dämpat köpintresset. Sedan

årsskiftet har aktiekurserna fallit lika mycket som världsindex.

10.2¶Räntor och valutaflöden i Sverige

Penningpolitikens viktigaste uppgift är att hålla en fast växelkurs. För

att uppnå detta måste räntorna anpassas så att balanserade valutaflöden

säkerställes. Det är främst vid två tillfällen under 1990 som stora

valutautflöden med åtföljande tendens till en försvagad krona har registrerats, februari-mars samt september-oktober. Negativ ekonomisk

statistik över bl.a. bytesbalansen samt pris- och löneutvecklingen har ökat

oron beträffande den svenska ekonomins utveckling. Denna oro medförde

en osäkerhet om inriktningen av valutapolitiken, vilket ledde till valutautflöden och åtföljande höjda korta räntor. Den korta räntan har till följd Bil. 1.1 av detta stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden.

Den första större oron med åtföljande valutautflöden uppstod under februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. En penningpolitisk åtstramning från riksbanken medförde att räntan för en sex-

månaders statsskuldväxel i slutet av februari steg med ett par procentenheter. Den därigenom höjda räntedifferensen medförde tillsammans

med ett svagare valutaindex ett incitament till valutainflöden. Valutaflödena vände också omedelbart och index förstärktes vilket möjliggjorde en successiv sänkning av marknadsräntorna. Överens-kommelsen i riksdagen om en stramare finanspolitik mottogs också positivt och bidrog till att läget stabiliserades. Räntedifferensen mellan statsskuldväxlar och korgräntan, den vägda euroräntan för de länder som ingår i valutakorgen med sex månaders löptid, som uppgick till 4,6 procentenheter i mitten av februari, föll till ca 2,5 procentenheter under sommaren. Under början av sommaren var läget stabilt och valutaflödena i balans. I juli noterades räntorna för sex månaders statsskuldväxlar och femåriga statsobligationer till i genomsnitt 12,8 respektive 13,1 7.

Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1990

Enkla årsräntor

Procent

[Statsobligationer p :

1989 1990

Anm: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt, Sista observationen avser 19 december 1990.

Konflikten vid Persiska viken 1 början på augusti medförde stigande oljepriser och en uppgång av de internationella räntorna, i synnerhet de

längre. Den internationella utvecklingen i kombination med fortsatt svag

ekonomisk statistik i Sverige medförde att en förnyad oro uppstod under september och de två första veckorna i oktober. Försämrade vinst-

rapporter från näringslivet och allvarliga likviditets- och soliditetsproblem

Under den sista veckan i september och de två första veckorna i oktober Bil. 1.1 uppstod ett valutautflöde på 17 miljarder kronor. Kronan försvagades samtidigt och kronindex steg till drygt 133. Under denna period anslöt sig det brittiska pundet till ERM och den norska kronan knöts till ECU:n, vilket sannolikt förstärkte osäkerheten på den svenska valutamarknaden. Riksbanken stramade åt penningpolitiken genom att höja marginalräntan, dvs den ränta bankerna betalar för upplåning i riksbanken, i tre steg från 12 till 17946. Samtidigt genomfördes omfattande utförsäljningar av statsskuldväxlar för att snabbt uppnå önskade effekter på marknadsräntorna. Riksbankens åtstramning medförde att marknadsräntorna gick upp betydligt. Direkt efter den penningpolitiska åtstramningen steg räntan på 180 dagars statsskuldväxlar till ca 1770. Den vidgade räntemarginalen gentemot korgräntan, vilken som mest uppgick till drygt 7 procentenheter, lockade utländska placerare till att skaffa tillgångar i kronor t.ex. räntebärande kronpapper samtidigt som svenska placerares intresse för lån i utländsk valuta ökade. Obligationsräntorna har däremot utvecklats i paritet med utlandet. Placerarna reagerade positivt på den penningpolitiska åtstramningen och det efterföljande krispaketet från regeringen. Riksbanken kunde successivt sänka marginalräntan med tre procentenheter under de två sista veckorna i oktober och under november varvid kostnaden för bankernas upplåning i riksbanken föll till 14 6- steget.

Marknadsräntorna har sedan mitten av oktober fallit och noterades i mitten på december till 14,17 och 12,64 för sex månaders statsskuldväxlar respektive femåriga statsobligationer. Totalt under året har halvårsräntan stigit med ca 1,5 procentenheter medan de längre obligationsräntorna t.o.m. är lägre än i början på året. Investerarna har bl.a. tagit intryck av de allt klarare signalerna om en konjunkturnedgång i Sverige. Diskontot har till följd av stigande räntor under 1990 justerats upp med totalt en procentenhet till 11,52.

Sedan mitten av oktober och fram t.o.m. mitten på december har sammanlagt 49 miljarder kronor flutit in i landet. Kumulativt från årsskiftet har 58 miljarder kronor flutit in. Valutareserven uppgår för närvarande till ca 105 miljarder kronor. Kronan har sedan mitten på oktober varit stabil och valutakursindex har pendlat kring 132,8.

Kapitalflödena in i och ut ur landet har således varit fortsatt stora under 1990. Det växande bytesbalansunderskottet samt investeringar i företag, fastigheter och aktier i utlandet leder till utflöden. Både institutioner och andra placerare såsom hushåll har under det senaste året ökat sina inköp av utländska tillgångar. Per den 30 september utgjordes 1096 av försäkringsbolagens placeringar av utländska tillgångar. Under de tre första kvartalen 1990 svarade investeringarna i utlandet för närmare 7594 av försäkringsbolagens nyplaceringar. På fondmarknaden, där framförallt hushållen agerar, svarar de utlandsplacerande fonderna för närmare 207 av de totala tillgångarna, eller närmare bestämt 13,8 miljarder per den 30 september. Sedan avregleringen i januari 1989 och fram till oktober 1990 har svenska placerare köpt utländska aktier för ca 47 miljarder kronor.

Diagram 10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990

Bil. 1.1

Miljarder kr Procentenheter 1 5 1 mrreeeereeesannne nn snn ene r enas tenn Et nen nere rrrr ere n ene r rer RER Et RR Et tree KAFKA AR RR RKA RAR RR t Rn RR ere Ra nn nn : r 6 | Öd ereeeeeerrereereereerereseerttretteen sereenerrer ner rn rene nt antenner ennen enn ennen ennen nen ennen fl W, onmeeeennr nn | L 5 By dee egg tree reeeeenreeetennnnneesneneenn nen ren ennen renen non nl | | | sen rt 4 Oda H i Al LAN Åatn + 3

25 oc (Rörtedifferens p- 2

= 0 ÅR BSS "| L 1

[ Valutaflöden I

- 15 -" 0 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Anm: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista observation avser 8-15 december 1990.

Tabell 10:1 Betalningsbalansen Miljarder kr.

Källa: Riksbanken

Genom att hålla en högre ränta än omvärlden lockas dels svenska placerare till att ta lån i utländsk valuta för placeringar i svenska kronor och dels utländska placerare till placeringar i krontillgångar. Sedan avregleringen i juni 1989 har utlandet köpt kronpapper för sammanlagt 71,3 miljarder kronor.

Omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden avskaffades i mitten av april 1990. Den dagliga omsättningen av statspapper som i genomsnitt låg på ca 6,5 miljarder kronor under 1989 har under hösten

1990 stigit till ca 20 miljarder kronor. Handeln i terminer och optioner har återupptagits. Alltjämt domineras avistahandeln på andrahands- Bil. 1.1

marknaden av ett fåtal standardlån med stor spridning på marknaden, företrädesvis statspapper. Vidare har ränteskillnaderna mellan olika typer

av lån tenderat att växa under hösten. Skillnaden i avkastningskrav

mellan stats- och bostadsobligationer med fem års löptid har vidgats från 0,5 procentenheter under första halvåret 1990 till ca I procentenhet under november och december. Det finns flera orsaker till detta. Likviditeten

är lägre för bostadsobligationer. Höstens ränteoro har medfört att

placerarna föredragit statspapper. Därtill har kapitaltäckningsreglerna för

placeringar i bostadsobligationer skärpts för banker och andra kredit-

institut. Vidgningen av räntedifferensen kan också vara en del av en utveckling mot att ränteskillnaden mellan olika placeringar på den

svenska räntemarknaden i större utsträckning speglar placerarnas upp-

fattning om institutens riskprofil.

Diagram 10:5 Dagsomsättning av statspapper

MDR KR

40

-— Total

— Termin

:- Avista

Anm: Månadsgenomsnitt, fr.o.m. april 1987 t.o.m. november 1990. Källa: Riksbanken.

10.3¶Utvecklingen på kreditmarknaden

De stigande räntorna har bidragit till en påtaglig minskning av utlåningen

i svenska kronor. Såväl hushållen som företagen har reducerat sin

upplåning i svenska kronor hos banker och finansbolag. Om hänsyn tas

till den kraftiga ökningen av krediter i utländsk valuta förändras bilden avsevärt. Det är i första hand företag som svarar för den kortfristiga

upplåningen i utlandet. Företagen använder de upplånade medlen bl.a. till

att placera i kortfristiga räntebärande tillgångar i svenska kronor. Hushållens andel av upplåningen i utländsk valuta är alltjämt blygsam. Den uppgick till 16,9 miljarder vid utgången av september.

Bostadsinstitutens utlåning har fortsatt att expandera under 1990. Sedan 1989 har deras utlåning gynnats av möjligheten att ge krediter till rörlig Bil. 1.1

ränta. Det högre ränteläget och den svaga fastighetsmarknaden medför

sannolikt att bostadsinstitutens kreditexpansion kommer att avta.

Finansbolagssektorns utlåning har under året kännetecknats av en

fortsatt dämpning. En nettoamortering har ägt rum av krediter i svenska

kronor medan krediter i utländsk valuta har ökat.

Tabell 10:2 Nettoutlåning till allmänheten

12-månaders förändring, okt-sept. Miljarder kronor

1989 1990 1990, saldo 30/9

Sv kr. Utl val. Sv kr. Utl val. Sv kr. Utl val.

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:3 Nettoutlåning till hushållen 12-månaders förändring, okt-sept. Miljarder kr.

Källa: Riksbanken.

Sammantaget intar hushållen en betydligt försiktigare hållning till ökad upplåning. Förutom det höga ränteläget utgör den sänkta kapitalinkomstskatten med den skärpta avdragsbegränsningen under 1990 och 1991 en återhållande faktor. Konjunkturavmattningen och den tilltagande osäkerheten om framtiden har sannolikt också stor betydelse för hushållens agerande. Höstens börsfall samt de sjunkande villa- och bostadsrättspriserna medför också att hushållens förmögenhet har minskat. Många hushåll försöker i ett sådant läge amortera sina skulder.

Under en lång följd av år har den svenska fastighetsmarknaden kännetecknats av brist på kommersiella lokaler, stigande hyror och stigande fastighetspriser. Sedan slutet av 1989 kännetecknas fastighetsmarknaden av sjunkande priser. Konjunkturavmattningen leder till att efterfrågan på lokaler minskar samtidigt som ränteuppgången fördyrar lånefinansierade köp. Den tidigare fastighetsboomen har medfört att belåningsvärdena för fastigheter successivt förskjutits uppåt. Bostads-

instituten har i de flesta fall stannat vid en 85-procentig belåning. Vissa institut, företrädesvis finansbolag har emellertid lämnat lån till hela Bil. 1.1 marknadsvärdet. Direktavkastningen, dvs hyresintäkter minus drift-

kostnader i relation till fastighetsvärdet, har i många fall varit mycket låg och utlåningen har betingats av kalkyler om en fortsatt snabb prisstegring.

Höstens problem inom finansbolagssektorn skall ses mot bakgrund av prisfallen på aktie- och fastighetsmarknaderna, främst i Sverige men även i viss utsträckning i utlandet. Många lånekunder hos finansbolagen har

problem med att betala räntor och amorteringar. Under september och

oktober framkom uppgifter om ökade kreditförluster, i synnerhet bland icke bankanknutna finansbolag. Uppgifterna har medfört att finansbolagens kreditvärdighet ifrågasatts. En förtroendekris har därmed uppkommit varvid marknaden för finansbolagens upplåningsinstrument

i praktiken upphört att fungera. Detta vållade en akut likviditetskris för de finansbolag som är beroende av löpande emissioner. En omfattande

rekonstruktion pågår för närvarande inom sektorn, medförande bl.a. en bantning av balansräkningarna, sammanslagningar och nedläggningar. Utvecklingen visar att penningmarknaden inte varit tillräckligt väl utvecklad. Räntesättningen har inte speglat aktörernas varierande

ekonomiska styrka och instrumentens olika riskinnehåll.

Även bankerna har fått kännas vid ökade kreditförluster och lönsamheten förväntas bli pressad, inte minst mot bakgrund av de försämrade konjunkturutsikterna och den minskade kreditefterfrågan. I ljuset av höstens omfattande kreditförluster framstår de höjda kapitaltäckningkrav som beslutats efter internationella överenskommelser som väl motiverade.

Mot bakgrund av riskerna för växande kredit-förluster väntas bankerna

bli alltmer försiktiga i sin kreditgivning. Därmed uppstår en faktisk kreditåtstramning.

10.4¶Aktiemarknaden

Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen har under 1980-talet varit excep-

tionell. Inte minst företagens goda vinstutveckling efter devalveringarna

1981 och 1982 har bidragit till den positiva utvecklingen. Under åren

1980-89 steg generalindex med i genomsnitt 31 4 per år. Börsvärdet steg under samma period från 44 miljarder till 744 miljarder kronor vid utgången av 1989. De höjda aktiekurserna stimulerade företagen till nye-

missioner samtidigt som ett stort antal företag nyintroducerades. Under

1990 har kursutvecklingen vänt. Den för-sämrade konkurrenssituationen för industrin börjar nu ge utslag i form av lägre företagsvinster. Ett

utmärkande drag är att de svenska företagen tappar marknadsandelar på världsmarknaden samtidigt som de har svårt att höja priserna. Detta

förstärks av en konjunkturnedgång på för Sverige viktiga marknader såsom USA och Storbritannien. Vinsterna i synnerhet för skogs- och bilföretagen har fallit kraftigt under 1990.

Index ultima 1989=100 Bil. 1.1

110

| Stockholm 4. Å

—

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec

Anm: Dagsnoteringar. Sista observationen avser 19 december 1990.

Krisen vid Persiska viken med därtill fallande internationella börser och stigande räntor har bidragit till att förstärka kursfallet på Stockholmsbörsen. I genomsnitt har aktiekurserna fallit med ca 307 under 1990. Utvecklingen på Stockholmsbörsen har därmed varit sämre än för flertalet andra stora internationella börser. Den största nedgången registreras för skogs- och bilföretagen samt för aktier tillhörande fastighets- och finanssektorn.

En viss återhämtning har iakttagits under de första veckorna i december. Omsättningen har under 1990 varit fortsatt låg. Vid årsskiftet halverades omsättningsskatten på aktier vilket beräknas ge en positiv effekt på omsättningen under 1991.

Bil. 1.1 I Sammanfattning

2 Den internationella utvecklingen 11 2.1 Allmän översikt 11 2.2 - Länderöversikter 16

3¶Utrikeshandeln 23

3.1 Exporten 23 3.2 Importen 27 3.3 Bytesbalansen 28 4 Industrin 32 4.1 Produktion 32 4.2 Lönsamhet 34

5¶Arbetsmarknaden 37

5.1 — Sysselsättning 38 5.2 Utbud av arbetskraft 41 5.3 — Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 42 6 Löner och konsumentpriser 45 6.1 Löner 45 6.2 Konsumentpriser 47

7¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion 51

7.1 Hushållens disponibla inkomster 51

7.2¶Privat konsumtion och sparande 55

8¶Investeringar 60

8.1 - Näringslivets investeringar 60 8.2 Bostadsinvesteringar 63 8.3 Byggnadsverksamheten 66 8.4 Lagerinvesteringar 68 9 Den offentliga verksamheten 70 9.1 Den offenliga sektorn och samhällsekonomin 70 9.2 Statens finanser 74

9.3 — Socialförsäkringssektorns finanser 76

9.4¶Kommunernas finanser 71

10 Kapitalmarknaden 80 10.1 Internationell ränte- och valutautveckling 80 10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige 82

10.3¶Utvecklingen på kreditmarknaden 86

10.4¶Aktiemarknaden 88

Bil. 1.1

1:1 Internationella förutsättningar 1:2 Löner och priser 1:3 — Försörjningsbalans 1:4 — Bidrag till BNP-tillväxten NOR 1:5 - Nyckeltal Nol 1:6 Finansiellt sparande 2:1 — Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1

3:1 - Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar

4:2 — Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad

7:1 — Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster 51

7:2 - Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion

Bil. 1.1

BNP och produktivitetsutveckling Handels- och bytesbalans Oljepris, realt och nominellt

NR SALA Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av

bearbetade varor till 14 OECD-länder

Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad

4:3 Avkastning på totalt kapital för transportmedels-

7:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin

Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade