med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92
Regeringens proposition 1990/91:100
med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 december 1990 för de åtgärder och de ändamål som framgär av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carbson
Allan Larsson
Propositionens huvudsakliga ändamål
Det i 1991 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar en omslutning av 455 526 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för irmevarande budgetår med 14 969 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 598 milj. kr. Det i statsbudgeten för innevarande budgetår upptagna budgetsaldot utgörs av ett underskott på 689 milj.kr. Detta underskott beräknas nu konuna att uppgå till 2 608 milj.kr.
1 bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de i statsbudgeten ingående inkomst- och utgiftsposterna närmare. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.
1 bilaga 2 behandlas utvecklingen av den offentliga sektom med utgångspunkt i dels de frågor som bereds inom olika iäckdepartement dels vissa mer övergripande utvecklingsfrågor.
1¶Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100
Prop. 1990/91:100
Statsbudget för budgetåret 1991/92
Inkomster: Skatter
Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster
399 077 001 000
45 648 378 000
37 700 000
7 063 041 000
3 102 300 000
Summa kr. 454 928 420 000
Underskott
597 478 000 Summa kr. 455 525 898 000
Utgiftsanslag:
Kungliga hov- och slottsstatema
Justitiedepartementet
Utrikesdepartementet
Försvarsdepartementet
Socialdepartementet
Konmiunikationsdepartementet
Finansdepartementet
Utbildningsdepartementet
Jordbruksdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet
Bostadsdepartementet
Industridepartementet
Civildepartementet
Milj ödepartementet
Rikdsdagen och dess myndigheter m.m.
Räntor på statsskulden m.m.
Oföratsedda utgifter
52 721 000
7 127 491 000
15 437 462 000
35 459 916 000
125 970 047 000
18 311 875 000
28 776 557 000
61 592 375 000
9 346 401 000
32 921 589 000
32 616 108 000
5 644 657 000
15 032 619 000
1 052 083 000
682 997 000
61 000 000 000
1 000 000
451 025 898 000
Minskning av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
1 500 000 000 3 000 000 000
1 500 000 000 3 000 000 000
Summa kr. 455 525 898 000
Specifikation av statsbudgetens inkomster 1991/92 Prop. 1990/91:100
1991/92 Tusental kr.
1000 Skatter:
1100
Skatt pä inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomst-
skatt
20 716 000
20 716 000
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomst-
skatt
26 522 000
1122 Avskattning av företagens
reserver
1123 Särskild skatt på tjänste-
grapplivförsäkringar
1 800 000
28 322 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter
1 100 000
1 100 000
1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt
445 000
1142 Utskiftningsskatt och er-
sättningsskatt
35 000
1143 Bevilbiingsavgift
1144 Lotterivinstskatt
1 524 000
2 009 000 52 147 000
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift
49 286 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
9 148 000
1231 Baraomsorgsavgift
14 554 000
1241 Vuxenutbildningsavgift
1 726 000
1251 Övriga socialavgifter, netto
-3 227 000
1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-
ter till arbetarskyddsverkets
och arbetsmiljöinstitutets verk-
samhet
199 000
1281 Allmän löneavgift
2 959 000
1291 Särskild löneskatt
9 497 000
84 142 000 84 142 000
1300
Skatt pä egendom:
1310 Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
440 000
1312 Fastighetsskatt
8 566 000
8 996 000
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögen-
hetsskatt
2 924 000
1322 Juridiska personers förmögen-
hetsskatt
80 000
3 004 000
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:
1331 Arvsskatt
1 000 000
1332 GåvoskaU
300 000
1 300 000
1991/92 Tusental kr.
1340 övrig skatt på egendom:
1341 Stämpelskatt 6 750 000
1342 Skatt på värdepapper 3 400 000 10 150 000 23 450 000
1400 Skatt pä varor och änster:
1410 Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdeskatt 151 300 000 151300 000
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt 17 500 000
1422 Särskilda varaskatter 1 200 000
1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1 850 000
1424 Tobaksskatt 5 926 000
1425 Skatt på spritdrycker 6 700 000
1426 Skatt på vin 3 430 000
1427 Skatt på malt- och läskedrycker 3 094 000
1428 Energiskatt 18 800 000
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle 1
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft
från kärnkraftverk 200 000
1432 Kasettskatt 230 000
1433 Skatt på videobandspelare 202 000
1434 Skatt på viss elektrisk kraft 958 000
1435 Särskild skatt mot försurning____ O 60 090 001
1440 överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:
1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott 150 000
1442 Systembolaget ABs inlevererade överskott 200 000 350 000
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskatt 417 000
1452 Skatt på annonser och reklam 1 230 000
1453 Totalisatorskatt 650 000
1454 Skatt på spel 90 000 2 387 000
1460 Skatt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt 4 100 000
1462 Kilometerskatt 3 300 000 7 400 000
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel 5 200 000 5 200 000
1480 övriga skatter på varor och
tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och
tjänster 1 300 000
1482 Investeringsavgift 175 000 1 475 000 228 202 001
1991/92
Tusental kr.
1500 Avräkningsskatt:
1511 Avräkningsskatt
11 136 000 11 136 000 11 136 000 Summa skatter 399 077 001
2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:
2111 Postverkets inlevererade över-
skott
49 577
2112 Televerkets inlevererade över-
skott
212 300
2113 Statens järnvägars inleverera-
de överskott
2114 Luftfertsverkets inlevererade
överskott
395 000
2116 Statens vattenfållsverks in-
levererade utdehiing
1 540 000
2117 Domänverkets inlevererade
överskott
2118 Sjöfertsverkets inlevererade
överskott
49 500
2119 Statens vattenfellsverks in-
leverans av motsvarighet till
statlig skatt
673 000
3 110 377
2720 Övriga myndigheters inlevere-
rade överskott:
2123 Iidevererat överskott av uthyr-
ning av ADB-utrustning
212 000
2124 Inlevererat överskott av riks-
gäldskontorets garantiverk-
samhet
212 000
2130 Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade
överskott
6 200 000
6 200 000
2150 Överskott från spelverksamhet:
2151 Tipsmedel
1435 000
2152 Lotterimedel
1 149 500
2 584 500
12 106 877
2200 överskott av statens fastighetsförvaltning:
2270 överskott av fastighetsförvaltning: 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet
975 701
975 701
975 701
1991/92 "nisentol kr.
2300 Ränteinkomster:
2J70, 2320 Räntor på näringslån:
2311 Räntor på lokaliseringslån 130 000
2313 Ränteinkomster på statens av-dikningslån 5
2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 9 546
2316 Ränteinkomster på vatten kraftslån 132
2318 Ränteinkomster på statens lån
till den mindre skepps&rten 2 000
2321 Ränteinkomster på
skogsväglån 30
2 746 834
2322 Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet 113 229
2323 Räntor på övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen
2 165
2324 Räntor på televerkets statslån
272 700
2325 Räntor på postverkets statslån
50 348
2327 Räntor på statens vatten-
fallsverks statslån
2 166 679
2330 Räntor på bostadslån:
2332 Ränteinkomster på lån för bo-
stadsbyggande
7 723 000
2333 Ränteinkomster på lån för
bostadsförsörjning för mindre
bemedlade bamrika familjer
2334 Räntor på övriga bostadslån,
Boverket
2 100
_________ 7 725 240
2340 Räntor på studielån:
408 000
592 286
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande 170
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 5 000 5 770
2350 Räntor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån 408 000 408 000
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering 6 000 6 000
2370 Räntor på beredskapslagring:
231 \ Räntor på beredskapslagring
och förrådsanläggningar___ 592 286 592 286
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.
1991/92 Tusental kr.
2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 50
2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv 24
2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 30
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 13 000
2389 Ränteinkomster på lån för in ventarier i vissa specialbostä der 111
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 1 200
2392 Räntor på intressemedel 2 000
2394 Övriga ränteinkomster 35 820
2395 Räntor på särskilda räkningar
i riksbMiken 2 100 000
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade
kapitalet 1 503 809 3 656 044 15 139 574
2400 Aktieutdelning:
2410 Inkomster av statens aktier:
2411 Inkomster av statens aktier 1 290 072 7 290 072 1290 072
2500 OfTentligrättsliga avgifter:
2511 Expeditionsavgifter 651 450
2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 6 200
2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet 1 600
2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen 1
2528 Avgifter vid bergsstaten 3 183
2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 8 153
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 36 043
2532 Utsökningsavgifter 120 000
2534 Vissa avgifter för registrering
av körkort och motorfordon 183 548
2535 Avgifter för statliga garantier 145 714
2536 Lotteriavgifter 1 500
2537 Miljöskyddsavgift 90 000
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 282 400
2539 Täktavgift 35 000 2541 Avgifter vid tullverket 116 000
1991/92
Tusental kr.
2542 Patientavgifter vid tandläkar utbildningen
2543 Skatteutjämningsavgift
2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar
2545 Närradioavgifter
2547 Avgifter för statens tele-nämnds verksamhet
5 100 11 661 000
28 094 4 250
3 845
13 383 081
13 383 081
2600
Försäljningsinkomster:
2611 Inkomster vid kriminalvården
2612 Inkomster vid statens rätts kemiska laboratorium
2624 Inkomster av uppbörd av fel- parkeringsavgifter
2625 Utförsäljning av beredskaps- lager
2626 Inkomster vid banverket
214 000
12 000
87 116
0 790 000
1 103 116
1 103 116
2700
Böter m.m.:
2711 Restavgifter
2712 Bötesmedel
2713 Vattenföroreningsavgift
402 407
347 500
749 957
749 957
2800
Övriga inkomster av statens verksamhet:
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet
900 000
900 000
Summa inkomster av statens verksamhet 45 648 378
3000 Inkomster av försäid egendom:
3100 Inkomster av försälda byggnader och maskiner m.m.:
5770 Affärsverkens inkomster av för sålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och ma skiner O O 5720 Statliga myndigheters inkoms ter av försålda byggnader och maskiner:
3124 Statskontorets inkomster av
försålda datorer m.m. O
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster
av försålda byggnader____ ________ 5 000 5 000 5 000
1991/92 Tusental kr.
3200 Övriga inkomster av markför-säning:
3211 Övriga inkomster av markför säljning 1 000____ 7 000 1 000
3300 Övriga inkomster av forsäld egendom:
3311 Inkomster av statens gravegendom 31 700
3312 Övriga inkomster av försåld
egendom ________ O 57 700___ 31 700
Summa inkomster av försåld egendom 37 700
4000 Återbetalning av län:
4100 Återbetalning av näringslän:
-770 Återbetalning av industrilån:
4111 Återbetalning av lokaliserings lån 80 000 80 000 4120 Återbetalning av jordbrukslån:
4122 Återbetalning av statens av-dikningslån 2
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 29 036 29 038
4130 Återbetalning av övriga näringslån:
4131 Återbetalning av vattenkrafts lån 248 4133 Återbetalning av statens lån
till den mindre skeppsfarten 4 200
4135 Återbetalning av skogsväglån 57
4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 102 600
4137 Återbetalning av övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen 950
4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 211300 319 355 428 393
4200 Återbetalning av bostadslän m.m.:
4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4 000 000
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjningen för mindre bemedlade bamrika familjer 507
4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket 7 960 4 008 467 4 008 467
10 Prop. 1990/91:100
1991/92 Tusental kr.
4300 Återbetalning av studielän:
4311 Återbetalning av statens lån
för universitetsstudier 150
4312 Återbetalning av allmäima
studielån 5 000
4313 Återbetahiing av sttidiemedel 2 192 000 2 797 750 2 197 150
4400 Återbetalning av energisparlän:
4411 återbetahiing av energispariån 300 000 300 000 300 000
4500 Återbetalning av övriga län:
4511 Återbetalning av lån till perso nal inom utrikesförvaltningen m.m. O
4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv 150
4514 Återbetalning av lån för stu-dentkåriokaler 102
4515 Återbetalning av lån för allmäima samlingslokaler 6 890
4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 9 000
4517 Återbetalning från Portugal-fonden 100
4519 Återbetalning av statens bo sättningslån 200
4521 Återbetalning av lån för inven tarier i vissa specialbostäder 318
4525 Återbetalning av lån för
svenska FN-styrkor 70 000
4526 Återbetahiing av övriga lån 42 271 729 057 129 031
Summa återbetalning av lån 7 063 041
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5770 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskriv ningar O 5116 Statens vattenfållsverks amor teringar 1 035 000 7 035 000 5120 Avskrivningar på fastigheter:
5121 Avskrivningar på fastigheter 361 000 567 000
11 Prop. 1990/91:100
1991/92 Tusental kr.
5750 Uppdragsmyndigheters kom-
plementkostnader:
5131 Uppdragsmyndighetersm.fi.
komplementkostnader
110 000
110 000
5140 Övriga avskrivningar:
5143 Avskrivningar på ADB-utrast-
ning
424 000
5144 Avskrivningar på förrådsan-
läggningar för civilt total-
försvar
33 300
1 963 300
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter.
netto
1 139 000
1 139 000
1 139 000
5300 Statliga avgifter:
5311 Avgifter för företagshälsovård
0¶Summa kalkylmässiga inkomster 3 102 300 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 454 928 420
12 Prop. 1990/91:100
Specifikation av utgiftsanslagen
I. Kungliga hov- och slottstatema
A Kungliga hovstaten
1¶Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets
hovh&lhung, förslagsanslag _____ 20 450 000
20 450 000
B Kungliga slottsstaten
1¶De kungliga slotten: Dtiftkostaader, förslagsanslag 23 212 000
2¶Kungliga husgerädskammaren, förslagsanslag ______ 9 059 000
32 271 000
Summa kr. 52 721 000
13¶II. Justitiedepartementet A Justitiedepartementet m m
1¶Statsrådsberedningen, förslagsanslag 33 363 000
2¶Justitiedepartementet,/örZagsans/ag 51649 000
3¶Utredningar m.m., reservationsanslag 30 287 000
4¶Framtidsstudier, långsiktig analys m.m., reservationsanslag___ 12 432 000
127 731 000
B Vissa tillsynsmyndigheter m.m.
1 lwstitiekiui.slem, förslagsanslag 6 085 000
2¶Datainspektionen, förslagsanslag _________ 1 000
6 086 000
C Åklagarväsendet
1¶Riksåklagaren, ramanslag 22 378 000
2¶Åklagarmyndigheterna, ramanslag 475 863 000
498 241 000
D Domstolsväsendet m.m.
1¶Domstolsverket, ramanslag 60 875 000
2¶Domstolarna m.m., ramanslag 2 164 214 000
5¶Utrastning till domstolar m.m., rejervar/owjanZag _____ 29 000 000
2 254 089 000
E Kriminalvärden
1¶Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag 109 286 000
2¶Kriminalvårdsanstaltema, förslagsanslag 2 479 803 000
3¶Erivkrden, förslagsanslag 324 368 000
4¶Maskin- och verktygsutrastning m.m., reservationsanslag 20 000 000
5¶Utrastning för kriminalvården, reservationsanslag 28 300 000
6¶Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag _____ 30 245 000
2 992 002 000 F Rättshjälp m.m.
1¶Rättshjälpskostnader, förslagsanslag 645 000 000
2¶Rättshjälpsmyndigheten, förslagsanslag 10 453 000 Allmänna advokatbyråer:
3¶Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000
4¶Driftbidrag, förslagsanslag ______ 5 580 000 5 581000
5¶Vissa domstolskostnader m.m.,/ör.y/flgja/w/ag 228 830 000
6¶Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag _____ 24 200 000
914 064 000
14¶G Övriga myndigheter
Brottsförebyggande rådet:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag
2¶Utvecklingskostnader, reservationsanslag
3¶Bokföringsnämnden, förslagsanslag Brottsskadenämnden:
4 Förvaltningskostnader, förslagsanslag
5¶Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag
13 005 000
4 825 000 17 830 000 4 078 000
4 580 000
18 500 000 23 080 000 44 988 000
H Diverse
1¶Svensk författi\ingssaml'mg, förslagsanslag
2¶Bidrag till vissa interaationella sammanslutningar m.m., förslagsanslag
3¶Stöd till politiska partier, förslagsanslag
4¶Allmänna val, förslagsanslag
5¶Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed, förslagsanslag
11 304 000
2 586 000 132 200 000 143 800 000
400 000
290 290 000
Summa kr. 7 127 491 000
15¶Prop. 1990/91:100 III. Utrikesdepartementet
A Utrikesdepartementet m.m.
1¶Utrikesförvaltningen, ramanslag 1 321 450 000
2¶Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag 19 778 000
3¶Kursdifferenser,/örj/flgja/Jj/ag 1 000
4¶Honorärkonsuler,/örj/aja/w/fltg 13 806 000
5¶Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation, förslagsanslag 50 448 000
6¶Nordiskt samarbete, förslagsanslag 1 792 000
7¶Utredningar m.m., reservationsanslag 9 955 000
8¶Officiella hesok m.m., förslagsanslag 10 388 000
9¶Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m.m., förslagsanslag ______ 3 740 000
1 431 358 000
B Bidrag till vissa internationella organisationer
1¶Förenta nationerna, förslagsanslag 122 608 000
2¶Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 250 000 000
3¶Europarådet, förslagsanslag 26 045 000
4¶Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD), förslagsanslag 17 300 000
5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag 60 000 000
6¶Organisationer för internationell handel och
råvarasamarbete m.m., förslagsanslag 9 253 000
7¶Internationell råvaralagring, förslagsanslag 2 000 000
8¶Övriga internationella organisationer m.m.,_/ör.y/agja«j/ag____ ____ 4 795 000
492 001 000
C Internationellt utvecklingssamarbete
1 Bidrag till interaationella biståndsprogram,
reservationsanslag 3 319 379 000
2¶Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag 7 310 000 000
3¶Andra biståndsprogram, reservationsanslag 1 963 000 000
4 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
förslagsanslag 269 588 000
5 Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centram),
förslagsanslag 61 710 000
6¶Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag 21 027 000
7¶Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag 5 739 000
8¶Beredning för intemationeUt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), förslagsanslag 14 600 000
16¶Prop. 1990/91:100 9 Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centram), förslagsanslag ______ 6 804 000
12 965 043 000
64 439 000
52 250 000
16 274 000
132 963 000
50 487 000
259 815 000
96 000
12 163 000
3 000 000
10 000 000
D Information om Sverige i utlandet, m.m.
1¶Svenska institutet, reservationsanslag
2¶Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag
3¶Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag
E Utrikeshandel och exportfrämjande
1¶Kommerskollegium, ramanslag
2¶Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag
3¶Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag
4¶Krigsmaterielinspektionen m.m., förslagsanslag
5¶Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag
6¶Bidrag till ett institut för Japanstudier, reservationsanslag
7¶Kontakter med Central- och Östeuropa, reservationsanslag
335 562 000
F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frägor m.m.
Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området, reservationsanslag 5 358 000 Konferenser om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag 3 750 000 Information, studier och forskning om freds- och
nedrastningssträvanden m.m., reservationsanslag 26 000 000 Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings institut (SIPRI), reservationsanslag 20 692 000 Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrusttung, förslagsanslag 16 016 000
Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag ______ 8 719 000
80 535 000
Summa kr. 15 437 462 000
Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100
17¶IV. Försvarsdepartementet A Försvarsdepartementet m.m.
1¶Försvarsdepartementet, förslagsanslag 46 950 000
2¶Utredningar m.m., reservationsanslag 6 800 000
53 750 000
B Arméförband
Arméförband:
1¶Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag * 7 723 100 000
2¶Anskaffiiing av materiel,/öry/agjfl/w/ag * 2 594 800 000
3¶Anskaffiiing av anläggningar, förslagsanslag *432 000 000
10 749 900 000
C Marinförband
Marinförband:
1¶Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag * 2 537 300 000
2¶Anskaffiiing av materiel, förslagsanslag * 2 333 000 000
3¶Anskaffiiing av anläggningar, förslagsanslag * 169 000 000
5 039 300 000
D Flygvapenförband
Flygvapenförband:
1¶Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag * 4 094 800 000
2¶Anskaffiiing av materiel, förslagsanslag * 5 908 800 000
3¶Anskaffiiing av anläggningar, förslagsanslag * 375 000 000
10 378 600 000
E Operativ ledning m.m.
Operativ ledning m.m.:
1¶Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag * 880 660 000
2¶Anskaffning av materiel, förslagsanslag * 121 300 000
3¶Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag * 110 650 000
4¶Forskning och utveckling, förslagsanslag * 115 000 000
1 227 610 000
* Beräknat belopp
18 Prop. 1990/91:100
F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
1¶Försvarets civilförvaltning,/öry/agjanj/ag * 117 330 000
2¶Försvarets sjukvårdsstyrelse, rj/agja«j/ag * 37 180 000
3¶Anskaffning av anläggningar för gemensamma
myndigheter, förslagsanslag * 64 250 000
4¶Fortifikationsförvaltningen,/örj/agjfl/wZag * 1 000
5¶Försvarets materielverk, förslagsanslag * 922 200 000
6¶Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt,/örj/agja/wZag * 51 520 000
7¶Försvarets radioanstalt, förslagsanslag * 302 560 000
8¶Värapliktsverket, förslagsanslag * 159 350 000
9¶Militärhögskolan,/öra/agjanWag * 62 130 000
10¶Försvarets förvaltningsskola,/örjZflgja«j/ag * 17 420 000
11¶Försvarets mediecenter, förslagsanslag * 1 000
12¶Krigsarkivet,/öry/agja«j/ag * 9 070 000
13¶Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag * 18 620 000
14¶Frivilliga försvarsorganisationer m.m.,yörj/agjfl/w/ag * 125 687 000
15¶Försvarets datacentral,/öraZagjawj/flg * 1 000
16¶Reserv för det militära försvaret, förslagsanslag * 123 000 000
2 010 320 000
G Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten
1¶Gemensam försvarsforskning, _/öw/flg.ya«j/ag * 403 180 000
2¶Försvarets rationaliseringsinstitut, yor5/agja«j/ag * 24 420 000
3¶Försvarshögskolan, förslagsanslag * 6 430 000
4¶Kustbevakningen,/örj/flgjanj/ag * 242 560 000
5¶Anskaffning av material till kustbevakningen, förslagsanslag * 60 000 000
6¶Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret, förslagsanslag * 7 380 000
7¶Reglering av prisstegringar, förslagsanslag * 3 000 000 000
3 743 970 000
H Civil ledning och samordning
1¶Överstyrelsen för civil beredskap:
Förvaltningskostnader, förslagsanslag * 52 520 000
2¶Civil ledning och samordning, reservationsanslag * 82 100 000
3¶Civilbefälhavaraa, yörj/agjanj/ag * 28 400 000
4¶Signalskydd, reservationsanslag * 7 700 000
5¶Vissa teleanordningar, reservationsanslag * 9 100 000
179 820 000
* Beräknal belopp
19¶I Befolkningsskydd och räddningsänst m.m.
1¶Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag
2¶Anläggningar för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag
3¶Skyddsram, m.m., förslagsanslag
4¶Identitetsbrickor, förslagsanslag
5¶Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag
6¶Frivilligorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag
7¶Vapenfristyrelsen, förslagsanslag
* 604 400 000
* 23 100 000
* 535 300 000 * 1 210 000
*5 000
* 64 550 000
* 148 000 000
1 376 565 000
J Iykologiskt försvar
1¶Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag
K Försörjning med industrivaror
1¶Drift av beredskapslager, förslagsanslag
2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag
3¶Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag
* 9 200 000 9 200 000
* 248 044 000
* 125 642 000
* 1 000 373 687 000
L Övriga ändamäl
1¶Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag
2¶Flygtekniska försöksanstalten, rj/ag5a/w/ag
3¶Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag
4¶FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag
5¶Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag
6¶Anläggningar m.m. for vissa militära ändamål, reservationsanslag
7¶Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område, förslagsanslag
8¶Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad verksamhet, förslagsanslag
* I 000
* 10 960 000
* 38 876 000 * 244 540 000
* 4 964 000
* 6 954 000
* 10 898 000
* 1 000 317 194 000
* Beräknat belopp
Summa kr. 35 459 916 000
20
v. Socialdepartementet
A Socialdepartementet m.m.
1¶Socialdepartementet, förslagsanslag
2¶Vtredrnngar m.m., reservationsanslag
3¶Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag
4¶Informationsförsörjning, reservationsanslag
5¶Insatser mot aids, reservationsanslag
6¶Internationell sairrverkan, förslagsanslag
39 861 000 33 575 000
72 179 000
6 270 000
193 500 000
28 367 000 373 752 000
B Administration av socialförsäkring m.m.
1¶Riksförsäkringsverket, förslagsanslag
2¶Allmänna förJningskassor, förslagsanslag
509 952 000 637 951 000
1 147 903 000
C Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.
1¶Allmänna barnbidrag, förslagsanslag
2¶Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag
3¶Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag
4¶Bidragsförskott, förslagsanslag
5¶Barnpensioner, förslagsanslag
6 Särskilt bidrag för vissa adoptivbam, förslagsanslag 1 Bidrag tiU kostnader för internationella adoptioner,
reservationsanslag
17 200 000 000
2 550 000 000
870 000 000
2 445 000 000
272 000 000
8 200 000
_______ 1 000
23 345 201 000
D Försäkring vid ukdom, handikapp och älderdom m.m.
1¶Bidrag till sjukförsäkringen,/örj/agjanj/ag
2¶Förtidspensioner, förslagsanslag
3¶Handikappersättningar, förslagsanslag
4¶Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag
5¶Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag
6¶Ålderspensioner, förslagsanslag
1¶Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag
8¶Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag
9¶Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag
7 867 000 000
13 510 000 000
860 000 000
3 000 000
3 000 000
51 345 000 000
41 000 000
1 525 000 000 1 765 000 000
76 919 000 000
1 000
46 195 000
4 943 000
3 190 000
E Hälso- och ukvärd m.m.
1¶Socialstyrelsen, _/35raiflgja/w/ag
2¶Läkemedelsverket, förslagsanslag
3¶Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag
4¶Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag
5¶Rättspsykiatriska stationer och kliniker, förslagsanslag
6¶Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag
I WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, förslagsanslag
8¶Statens institut för psykosocial miljömedicin, förslagsanslag
Statens bakteriologiska laboratorium:
9 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
10¶Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag
II Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag
12 Utrastning, reservationsanslag
13¶Bidrag till hälsoupplysning m.m., reservationsanslag
14¶Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag
15¶Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
16¶Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag
17¶Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag
18¶Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig, reservationsanslag
19¶Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag
206 117 000 1 000
* 26 702 000
* 43 149 000
112 979 000 11 117 000
2 329 000
5 170 000
54 329 000
7 035 000
19 072 000
30 375 000
4 512 682 000
30 042 000
* 62 790 000
* 67 210 000
5 191 099 000
F Omsorg om barn och ungdom
1¶Bidrag till kommunal baraomsorg, förslagsanslag
2¶Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan
3¶BamrailjÖTkdet, förslagsanslag
4¶Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, förslagsanslag
13 045 000 000 40 000 000
4 991 000
5 479 000 13 095 470 000
G Omsorg om äldre och handikappade
1¶Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m., förslagsanslag
2¶Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag
3¶Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., reservationsanslag
4¶Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag
3 496 852 000 729 000 000
43 347 000 100 989 000
* Beräknat belopp
22
5 Ersättning till televerket för texttelefoner,
förslagsanslag 52 800 000
6¶Ersättning till postverket för befordran av blmdskriftsförsändelser,/örjZagja/u/ag 68 769 000
7 Kostnader för viss verksamhet för handikappade,
förslagsanslag 42 748 000
8¶Statens hundskola,/örj/agjanr/ag 1000
9¶Statens handikappråd,/öry/agja«j/ag 5 621000
10¶Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag 100 238 000
11¶Bilstöd till handikappade, rejcnwrio/tya/ty/ag 206 000 000
4 846 365 000
H Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
1¶Centralförbimdet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, reservationsanslag 10 542 000
2¶Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvkrd, förslagsanslag 950 000 000
3¶Bidrag till oiganisationer, reservationsanslag 63 501 000
4¶Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag_____ 27 214 000
1 051 257 000
Summa kr. 125 970 047 000
23
VI. Kommunikationsdepartementet A Kommunikationsdepartementet m.m.
1¶Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag 30 044 000
2¶Utreåxångar m.m., reservationsanslag 4 804 000
3¶Viss intemationeU verksamhet, förslagsanslag 4 119 000
38 967 000
B Vägväsende m.m.
1¶Vägverket: Åmbetsverksuppgifter m.m.,/örs/ag5a/is/ag 8 661 000
2¶Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag 6 125 900 000
3¶Byggande av riksvägar, reservationsanslag 1 588 270 000
4¶Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag 1 073 519 000
5 Bidrag till drift och imderhåll av statskommimvägar,
reservationsanslag 811 400 000
6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
reservationsanslag 629 600 000
7 Vägverket: Särskilda bärighetshöj ande åtgärder,
reservationsanslag 724 700 000
8¶Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag * 41 000 000
11 003 050 000
C Trafiksäkerhet
Trafiksäkerhetsverket:
1¶Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant, förslagsanslag 1 000
2¶Bil och körkortregister m.m.,y&rj/ag.ya«j/ag ____ 1 000 2 000
3¶Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande _____ 31 799 000
31 801 000
D Järnvägstrafik
1¶Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, -
reservationsanslag 3 127 300 000
2¶Nyinvesteringar i stomjäravägar, reservationsanslag 1 500 000 000
3 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,
förslagsanslag 346 000 000
4¶Järavägsinspektionen,yöry/«gJa/iy/ag 13 136 000
5¶Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag * 37 600 000
6¶Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Sv/edcarrier, förslagsanslag _________ 1 000
5 024 037 000
* Beräknat belopp
24
E Sjöfart
Sjöfartsverket
1¶Ersättning till sjöfertsverket för vissa tjänster, förslagsanslag
2¶Fritidsbåtsregister, förslagsanslag - Övriga sjöfårtsändamål
3¶Transportstöd för Gotland, förslagsanslag
4¶Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag
5¶Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag
6¶Ersättning till viss kanaltrafik m.m, förslagsanslag 1 Stöd till svenska rederier, förslagsanslag
8¶Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag
F Luftfart
1¶Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag
2¶Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag
3¶Civil trafikflygaratbildning, reservationsanslag
G Kollektivtrafik m.m.
1¶Transportrådet, förslagsanslag
2¶Transportstöd för Norrland m.m., förslagsanslag
3¶Riksfärdtjänst, reservationsanslag
4¶Kostnader för visst värderingsförfårande, förslagsanslag
5¶Köp av interregional persontrafik på järnväg, reservationsanslag
6¶Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg, reservationsanslag
H Transportforskning
1¶Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag
2¶Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag
3¶Statens väg- och tralikinstitut: Återskaffhing av viss basutrastning, reservationsanslag
4¶Transportforskningsberedningen, reservationsanslag
74 200 000
1 000
69 000 000
1 000
59 780 000
5 000 000
550 000 000
757 983 000
* 48 500 000
14 560 000
25 400 000
88 460 000
13 613 000
300 300 000
96 500 000
558 000 000
138 000 000
1 106 414 000
52 289 000
5 000 000
43 361 000
100 651 000
* Beräknat belopp
25¶I Övriga ändamäl
1¶Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, förslagsanslag
2¶Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, reservationsanslag
3¶Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning, reservationsanslag
4¶Statens geotekniska wsiiiat, förslagsanslag
5¶Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag
6¶Statens haverikommission, ra/agja/iy/ag
J Telekommunikationer
1¶Statens telenämnd, förslagsanslag
1 000
125 665 000
17 000 000
1 000
13 825 000
________ 1 000
156 493 000
4 019 000 4 019 000
Summa kr. 18 311 875 000
26¶VII Finansdepartementet
A Finansdepartementet m.m.
1¶Finansdepartementet, förslagsanslag
2¶Ekonomiska attachéer, förslagsanslag
3¶Utredmngar m.m., reservationsanslag
B Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
1¶Riksskatteverket, förslagsanslag
2¶Regional och lokal skatteförvaltning, förslagsanslag
3¶Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag
4¶Stämpelkostnader, förslagsanslag
5¶Fastighetstaxering, förslagsanslag
6¶Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag
C Statlig lokalförsörjning
1¶Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag
2¶Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag
D Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
1 Förvaltningskostnader, ramanslag
2¶Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag
3¶Garantiverksamhet, förslagsanslag
4 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
E Vissa centrala myndigheter m.m.
1¶Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag
2¶Konjunkturinstitutet, ramanslag
3¶Bankinspektionen, reservationsanslag
4¶Försäkringsinspektionen, reservationsanslag
99 527 000
3 680 000
38 000 000
141 207 000
1 000 071 000
3 325 774 000
844 648 000
2 812 000
40 000 000
56 000 000
5 269 305 000
1 000
12 000 000
12 001 000
70 043 000
611 040 000
1 000
681 085 000
1 054 523 000
24 270 000
1 000
1 078 795 000
27
F Bidrag och ersättningar till kommunema
1 Skatteutjämningsbidrag till kommunema m.m.,
förslagsanslag 20 698 000 000
2¶Bidrag till kommunema med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen,/öry/agjauiag ____ 879 172 000
21 577 172 000
G Övriga ändamäl
1 Bidrag till vissa interaationella byråer och
oianisationer m.m., förslagsanslag 250 000
15 000 000
1 000
1 740 000
1 000
16 992 000
Summa kr.
28 776 557 000
2¶Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag
3¶Exportkreditbidrag, förslagsanslag
4¶Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag
5¶Ränteersättningar m. m., förslagsanslag
28¶Prop. 1990/91:100 VIII. Utbildningsdepartementet
A Utbildningsdepartementet m.m.
1¶Utbildningsdepartementet, förslagsanslag 49 642 000
2¶Utredningar m.m., reservationsanslag 22 330 000
3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag 21 744 000
93 716 000
B Det offentliga skolväsendet
Myndigheter
1¶Statens skolverk, förslagsanslag * 371 759 000
2¶Statens skolhandikappinstitut,/örs/ag5anj/ag * 26 533 000 Utveckling av skolväsendet m.m.
3¶Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag 16 084 000
4¶Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag 90 487 000
5¶Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag 27 221 000
6¶Fortbildning m.m., reservationsanslag 178 896 000
7¶Särskilda insatser på skolområdet 100 298 000 Verksamhetsbidrag
8¶Bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet,/öry/ag5aw/ag 30 276 451 000
9¶Bidrag till driften av särskolor m.m.,/öry/agjanj/ag 992 407 000
10¶Bidrag till driften av särvux,/öwiotgja/wZag * 22 387 000
11¶Bidrag till undervisning av invandrare i svenska
spräket, förslagsanslag * 277 316 000
12¶Sameskolor, förslagsanslag 23 509 000
13¶Specialskolor m.m., förslagsanslag 294 638 000
14¶Statens skolor för vuxna, förslagsanslag * 31 096 000
15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag 52 086 000
16¶Bidrag till driften av fristående skolor,/örs/agjaw/ag 228 007 000 Utrastningsbidrag m.m.
17¶Bidrag till utrastning för gymnasier m.m., reservationsanslag 107 427 000
18¶Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön
i skolorna, reservationsanslag 300 000 000
19¶Utrastning för specialskolor m.m., rejerva/io/wa«j/ag ______ 8 486 000
33 425 088 000
Beräknat belopp
29¶Prop. 1990/91:100 C Folkbildning
1¶Bidrag till studieförbunden m.m., förslagsanslag * 1 166 633 000
2¶Bidrag till driften av folkhögskolor m.m.,_/örj/agja/w/ag * 676 288 000
3¶Bidrag till viss central kursverksamhet * 41 400 000
4¶Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag * 4 252 000
1 888 573 000
D Grimdläggande högskoleutbildning m.m.
1¶Universitets- och högskoleämbetet, yörj/agja/tf/ag 116 515 000
2¶Lokalkostnader m.m. vid högskoleeviiet&ma, förslagsanslag 2 011 598 000
3¶Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag 65 857 000
4 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,
reservationsanslag 78 697 000
5¶Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag 1 445 777 000
6¶Utbildning för administrativa, ekonomiska och
sociala yrken, reservationsanslag 565 201 000
7¶Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag 537 890 000
8¶Utbildning för imdervisningsyrken, reservationsanslag 1 007 063 000
9 Utbildning för kultur- och informationsyrken,
reservationsanslag 334 468 000
10 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,
reservationsanslag 739 826 000
11 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,
reservationsanslag ____ 253 004 000
7 155 896 000
E Forskning och forskarutbildning
1¶Humanistiska fiikulteteraa, reservationsanslag 362 382 000
2¶Teologiska fekulteteraa, reservationsanslag 29 253 000
3¶Juridiska fakulteterna, reservationsanslag 35 124 000
4¶Samhällsvetenskapliga fkkultetema m.m., reservationsanslag 438 509 000
5¶Medicinska fakulteterna, reservationsanslag 829 844 000
6¶Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag 89 055 000
7¶Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag 31 616 000
8 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.,
reservationsanslag 833 398 000
9¶Tekniska fakulteterna, reservationsanslag 873 400 000
10¶Temaorienterad forskning, reservationsanslag 38 136 000
11¶Konstnärligt utvecklingsarbete, reservationsanslag 18 037 000
12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsanslag 103 668 000
13¶Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
m.m., förslagsanslag 1 279 630 000
* Beräknat belopp
30 Prop. 1990/91:100
14¶Forskningsrädsnämnden, reservationsanslag 79 606 000
15 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag fil 352 000
16¶Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag 329 814 000
17¶Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag 454 687 000
18¶Rymdforskning, reservationsanslag 30 617 000
19¶Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag 303 680 000
20¶Kungl. biblioteket, reservationsanslag 82 941 000
Arkivet för ljud och bild:
21¶Förvaltningskostnader, förslagsanslag 14 021 000
22¶Insamlingsverksamhet m.m., reservationsanslag____________ 495 000 14 516 000
23¶Institutet för rymdfysik, reservationsanslag 34 214 000
24¶Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag 21 654 000
25¶Polarforskning, reservationsanslag 18 996 000
26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet,
reservationsanslag 30 100 000
6 540 229 000
F Studiestöd m.m.
1¶Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag 157 095 000
2¶Studiehjälp m.m.,/örj/agjo/w/ag 2 688 400 000
3¶Studiemedel m.m., förslagsanslag 3 683 000 000
4¶Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 1 628 100 000
5¶Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag 96 800 000
6¶Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag * 106 474 000
7¶Utbildningsarvoden till studerande vid vissa
läraratbildningar, förslagsanslag 126 800 000
8 486 669 000
G Kulturverksamhet m.m.
Allmän kulturverksamhet m.m.
1¶Statens kulturråd,/ö>s/agja/jj2ag 21611000
2¶Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m., reservationsanslag 104 254 000
3¶Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag 5 646 000
Ersättningar och bidrag till konstnärer
4¶Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer 54 601 000
5¶Bidrag till konstnärer, reservationsanslag 30 562 000
6¶Inkomstgarantier för konstnärer, förslagsanslag 12 858 000
7¶Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m., förslagsanslag 79 227 000
8¶Ersättning till rättighetshavare på musikområdet 3 245 000
* Beräknat belopp
31 Prop. 1990/91:100
Teater, dans och musik 9 Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag
10¶Bidrag till Operan, reservationsanslag
11¶Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag
12¶Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag
13¶Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag
14¶Bidrag till regional musikverksamhet,/öryZflgja«j/ag
15¶Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag
16¶Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrapper m.m., reservationsanslag
17 Bidrag till Musikaliska akademien
Bibliotek
18¶Bidrag till regional biblioteksverksamhet,/öwZagJa/iy/ag
Bildkonst, konsthantverk m.m.
19¶Statens konstråd,/öry/agja«j/ag
20¶Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag
21¶Utställning av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag
22 Bidrag till Akademien för de fria konsterna
Arkiv
23¶Riksarkivet och landsarkiven,/örj/agjanj/ag
24 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag
25¶Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag
26¶Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m., reservationsanslag
Kulturmiljövård
27¶Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag
28¶Kulturmiljövård, reservationsanslag
29¶Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
Museer och utställningar
30 Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag
31¶Centrala museer: Vissa kostnader för utställning och samlingar m.m., reservationsanslag
32¶Bidrag till Skansen, förslagsanslag
33¶Bidrag till vissa museer
34¶Bidrag till regionala museer, förslagsanslag
35¶Riksutställningar, reservationsanslag
36¶Inköp av vissa kulturföremål,/öw/agja/w/ag
163 805 000
213 937 000
125 587 000
66 540 000
209 350 000
350 161 000
53 910 000
2 698 000
33 094 000
4 734 000
28 101 000
1 566 000
1 519 000
117 906 000
22 485 000
2 928 000
5 966 000
79 492 000
82 776 000
1 000
394 138 000
14 495 000
16 384 000
26 543 000
61 025 000
28 219 000
100 000
32
Prop. 1990/91:100 Forskning 37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservationsanslag 21 654 000
2 441 119 000
H Massmedier m.m.
Film m.m.
1 Statens biografbyrå, ramanslag
7 554 000
2¶Fraktstöd för film, förslagsanslag
* 1 213 000
3¶Filmstöd, reservationsanslag
* 55 739 000
4 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag
11 289 000
Dagspress och tidsskrifter
5¶Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, förslagsanslag
4 679 000
6¶Driftsstöd till dagspressen,/öry/agja/ij/ag
440 300 000
7 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag
35 800 000
8¶Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag
1 000
9¶Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag
79 500 000
10¶Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag
21 002 000
11¶Stöd till radio- och kassettidningar, reservationsanslag
63 555 000
12¶Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag
7 634 000
Litteratur
13 Litteraturstöd, reservationsanslag
38 724 000
14¶Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag
1 000
15 Stöd till bokhandel, reservationsanslag
3 025 000
16¶Distributionsstöd till fkckbokhandel m.m..
förslagsanslag
3 814 000
17¶Lån för investeringar i bokhandel m.m..
reservationsanslag
2 290 000
Talboks- och punktskriftsbiblioteket:
18¶Förvaltningskostnader,/öra/ag.ya/iy/ag 22 016 000
19¶Produktionskostnader, reservationsanslag 38 837 000
60 853 000
20¶Bidrag till Svenska språknämnden m.m..
förslagsanslag
2 930 000
Radio och television
Sveriges Radio m.m.
Kabelnänmden:
21¶Förvaltningskostnader,/öra/ag.ya«5/ag 3 863 000
22¶Stöd till lokal programverksamhet.
reservationsanslag 1 250 000
5 113 000
* Beräknat belopp
.1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100
33
23¶Närradionämnden, förslagsanslag 4 345 000
24 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
förslagsanslag 24 488 000
25¶Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag ______ 2 926 000
876 775 000
I Lokalförsörjning m.m.
1 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor,
förslagsanslag 14 310 000
2¶Inredning och utrastning av lokaler vid högskole enheterna m.m., reservationsanslag ____ 670 000 000
684 310 000
Summa kr. 61 592 375 000
34
IX. Jordbruksdepartementet A Jordbruksdepartementet m.m.
1 Jordbruksdepartementet, förslagsanslag
2 Lantbruksråd, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., reservationsanslag
4¶Bidrag till vissa interaationella organisationer m.m., förslagsanslag
B Jordbruk och trädgårdsnäring
1¶Statens jordbraksverk, ramanslag
2¶Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag
3¶Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag
4¶Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag
5¶Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag
6¶Täckande av förluster på gnmd av statlig kreditgaranti, förslagsanslag
I Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag
8¶Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag
9¶Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag
10¶Prisstöd till jordbruket i norra Sverige, förslagsanslag
II Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige, reservationsanslag
12¶Stöd till innehavare av Qällägenheter m.m., reservationsanslag
13¶Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag
14¶Rådgivning och utbildning, reservationsanslag
15¶Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m., förslagsanslag
16¶Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m., förslagsanslag
25 771 000
5 435 000
9 349 000
32 880 000
73 435 000
115 576 000
1 000
1 000
15 000 000
1 000
15 000 000
10 000 000
30 000 000
445 000 000
* 660 000 000
50 000 000
1 700 000
5 075 752 000
40 000 000
* 28 000 000
5 000 000
6 491 031 000
C Skogsbruk
1¶Skogsvårdsorganisationen,/öry/agjawj/ag 1 000 Skogsvårdsorganisationen:
2¶Myndighetsuppgifter, ramanslag 281 118 000
3¶Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag 1 000
4¶Investeringar, reservationsanslag _____ 20 885 000 302 004 000
* Beräknat belopp
35
5¶Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag 153 300 000
6¶Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag 40 000 000
7¶Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag 14 900 000
8 Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrakare,
reservationsanslag _____ 20 000 000
530 205 000
D Fiske
1¶Fiskeristyrelsen,/öry/flgja/u/flg * 44 872 000
2¶Fiskenämndema, förslagsanslag * 10 976 000
3¶Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag * 1 830 000
4¶Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen,/öry/agJflMj/ag * 1 000
5 Bidrag till fiskets rationalisering m.m.,
förslagsanslag * 9 400 000
* 1 000
1 000 000
114 081 000
10 593 000
30 000 000
12 320 000
52 913 000
6¶Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag * 40 000 000
7¶Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske, förslagsanslag * 1 000
8¶Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag
9¶Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag
E Rennäring m.m.
1¶Främjande av rennäringen, reservationsanslag
2¶Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag
3¶Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag
F Djurskydd och djurhälsovärd
1¶Statens veterinärmedicinska anstalt:
Uppdragsverksamhet,/örjZagjan.y/flg 1 000
2 Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt,
reservationsanslag 61 198 000
3¶Distriktsveterinäroiganisationen:
Uppdragsverksamhet,/öry/agjawj/ag 1 000
4¶Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag 84 984 (XX)
5¶Bidrag till avlägset boende djurägare för
veterinärvård,/örs/agja«j/ag 2 217 000
6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag 29 300 000
* Beräknat belopp
36 Prop. 1990/91:100
7¶Centrala försöksdjursnämnden, rejcrvariowjawj/ag 5 112 000
8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag 39 750 000
222 563 000
G Växtskydd och jordbrukets miljöfrägor
1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag 1 000
2 748 000
592 000
7 020 000
*60 000 000
2 500 000
72 862 000
89 959 000
1 000
3 482 000
*103 000 000
*201 308 000
183 000 000
1 000
13 627 000
594 378 000
616 512 000
265 704 000
55 450 000
2¶Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag
3¶Statens växtsortnämnd, ramanslag
4¶Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
5¶Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag
6¶Miljöförbättrande åtgärder i jordbraket, reservationsanslag
1¶Bekämpande av växtsjukdomar,/öry/agja«j/ag
H Livsmedel
1 Statens livsmedelsverk, ramanslag
2¶Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m., förslagsanslag
3¶Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, förslagsanslag
4¶Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag
5¶Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag
6¶Industrins råvarakostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag
7¶Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
8¶Livsmedelsstatistik, förslagsanslag
I Utbildning och forskning
1¶Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag
2¶Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbraksuniversitet, förslagsanslag
3¶Inredning och utrastning av lokaler vid Sveriges lantbraksuniversitet m.m., reservationsanslag
* Beräknat belopp
37 Prop. 1990/91:100
4 Skogs- och jordbrukets forskningsråd,
reservationsanslag 156 725 000
5¶Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag 99 800 000
6 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien,
förslagsanslag _______ 742 000
______________ 1 194 933 000
Summa kr. 9 346 401 000
38¶X. Arbetsmarknadsdepartementet A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
1¶Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag 51 990 000
2¶Utredningar m.m., reservationsanslag 18 265 000
3¶Internationellt samarbete, förslagsanslag 20 200 000
4¶Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag ______ 5 904 000
96 359 000
B Arbetsmarknad m.m.
1¶Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 2 619 139 000
2¶Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag 11 418 687 000 AMU-grappen:
3¶Uppdragsverksamhet, yöry/agjfl/u/ag 1 000
4¶Bidrag till vissa driftutgifter, reservationsanslag 1 000 000
5¶Investeringar, förslagsanslag 1 000 1 002 000
6¶Arbetsdomstolen, ramanslag 12 564 000
7¶Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag 1 490 000
8 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar,
förslagsanslag 74 000
9 Bidrag till vissa afflrsverksinvesteringar, förslagsanslag 1 000 10 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
reservationsanslag ______ 6 500 000
14 059 457 000
C Arbetslivsfrägor
1 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
förslagsanslag 362 443 000
2¶Arbetsmiljöinstitutet, förslagsanslag 94 192 000
3¶Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffiiing av vetenskaplig
apparatur, reservationsanslag 4 637 000
4¶Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 753 153 000
5 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag 452 230 000
6 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragverksamhet,
förslagsanslag 1 000
7¶Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 5 416 489 000
8¶Bidrag till Stiftelsen Samhall,/öry/ag.ya/iy/ag 4 557 000 000
11 640 145 000
39¶Prop. 1990/91:100 D Invandring m.m.
1 Statens invandrarverks förvaltningskostnader,
förslagsanslag 402 164 000
2¶Förläggningskostnader,/örs/agjfl/w/ag 2 153 000 000
3¶Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 21 563 000
4¶Överföring av flyktingar m.m.,/örj/agjfl/w/ag 14 000 000
5 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m., förslagsanslag 4 464 000 000
6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag 14 989 000
7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.,
förslagsanslag 3 412 000
8¶Lån till hemutrastning för flyktingar m.fl.,/öri/ag.ya;j.y/ag____ _____ 52 500 000
7 125 628 000
Summa kr. 32 921 589 000
40
Prop. 1990/91:100 XI. Bostadsdepartementet
A Bostadsdepartementet m.m.
1¶Bostadsdepartementet, förslagsanslag 29 320 000
2¶Utredningar m.m., reservationsanslag 1 500 000
3 Bidrag till vissa internationella oiganisationer m.m.,
reservationsanslag ______ 1 380 000
38 200 000
B Bostadsförsörjning m.m.
1¶Boverket, förslagsanslag 129 756 000
2¶Länsbostadsnämnderna,/öry/agjanj/ag 58 263 000
3¶Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag 1 000 000
4¶Yiäniebiårag m.m., förslagsanslag 22 710 000 000
5¶Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter m.m., förslagsanslag 50 000 000
6 Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.,
förslagsanslag 315 000 000
7¶Bostadsbidrag m.m., förslagsanslag 2 200 000 000
8¶Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.,/öra/agjfl/w/ag 252 000 000
9¶Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag 1 000 000
10¶Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.,/drf/ag.ra/Lr/ag 75 000 000
11¶Stöd till icke-statliga kulturlokaler,/tf/y/agj-a/jj/ag 25 000 000
12¶Byggnadsforskning, reservationsanslag 186 600 000
13¶Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag 21 000 000
14¶Statens institut för byggnadsforskning,/öry/agja«j/ag 1000
15 Bidrag till statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag 49 062 000
16 Statens institut för byggnadsforskning: Utrastning,
reservationsanslag 1 000 000
17¶Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag 5 500 000 000
18¶Infonnation och utbildning m.m., reservationsanslag 10 500 000
19¶Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag 85 000 000
20¶Statens va-nämnd, förslagsanslag 4 183 000
31 674 365 000
C Fastighetsdataverkamheten
1¶Centrabämnden för &stighetsdata, förslagsanslag 89 607 000
2¶Utrastning m.m. för fåstighetsdataverksamhet, reservationsanslag 2 000 000
91 607 000
4¶Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100
41 Prop. 1990/91:100
D Lantmäteriet
1¶Lantmäteriet, förslagsanslag 1 000
2¶Plangenomförande, ramanslag 181 333 000
3 Landskapsinformation, ramanslag 205 609 000
4 Försvarsberedskap, ramanslag 4 064 000
5¶Utrastning m.m. för lantmäteriet, reservationsanslag ______ 9 801 000
400 808 000
E Idrott
1¶Stöd till idrotten, reservationsanslag 401 028 000
2 Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m.,
reservationsanslag _____ 10 100 000
411 128 000
Summa kr. 32 616 108 000
42
XII. Industridepartementet A Industridepartementet m.m.
1¶Industridepartementet, förslagsanslag
2¶Industriråd/industriattaché, förslagsanslag
3 Utredningar m.m., reservationsanslag
4¶Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, förslagsanslag
48 000 000
1 045 000
16 615 000
6 720 000 72 380 000
B Industri m.m.
Statens industriverk:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag
2¶Utredningsverksamhet, reservationsanslag
3¶Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag
4¶Åtgärder för att främja industridesign, reservationsanslag
5¶Främjande av hemslöjden, förslagsanslag
6¶Stöd till turism och rekreation, reservationsanslag 1 Småföretagsutveckling, reservationsanslag
8¶Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., förslagsanslag
9¶Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, reservationsanslag
* 65 957 000 * 5 250 000
71 207 000 1 000
5 200 000
5 590 000
123 000 000
* 215 300 000
10 000 000
85 000 000 515 298 000
C Exportkrediter m.m.
1¶Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag
2¶Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag
3¶Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag
4¶Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige, reservationsanslag
1 000
1 000
80 000 000
* 1 500 000
81 502 000
D Mineralförsörjning m.m.
Sveriges geologiska undersökning:
1¶Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag
2 Utrastning, reservationsanslag
3¶Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag
103 379 000
10 000 000
4 000 000
117 379 000
* Beräknat belopp
43
Statens gravegendom:
4¶Prospektering m.m., reservationsanslag
5¶Egendomsförvaltning m.m., förslagsanslag
56 300 000 7 481 000
63 781 000
181 160 000
E Statsägda företag m.m.
1¶Ränta och amortering pä statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag
2¶Räntestöd m.m. till varvsindustrin, yöry/agja/ij/ag
3¶Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, förslagsanslag
31 238 000 130 000 000
1 000 161 239 000
* 818 815 000 * 86 368 000
1 000
8 776 000
4000 2000
F Teknisk utveckling m.m.
Styrelsen för teknisk utveckling: 1 Teknisk forskning och utveckling,
reservationsanslag
Förvaltningskostnader, förslagsanslag Bidrag till stiftelsen Sveriges tekniskvetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag Europeiskt rymdsammarbete m.m., förslagsanslag Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag
8¶Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
9¶Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag Styrelsen för teknisk ackreditering:
10¶Myndighetsverksamhet, reservationsanslag
11¶Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag
12¶Bidrag till vissa interaationella organisationer, förslagsanslag
13¶Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
14¶Bidrag till Standardiseringskommissionen Patent- och registreringsverket:
15¶Immaterialrätt m.m., förslagsanslag
16¶Bolagsärenden, förslagsanslag _______
17¶Patentbesvärsrätten, förslagsanslag
18¶Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet, reservationsanslag
19¶Materialteknisk forskning, reservationsanslag
20¶Forskning för ett av&IIssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag
905 183 000
34 261 000 * 67 000 000 406 098 000
56 742 000
*61 000 000
1 000 48 295 000
8 777 000
4 272 000
6 750 000
41 184 000
6 000 9 814 000
50 000 000 26 200 000
16 610 000 1 742 193 000
* Beräknat belopp
44¶G Regional utveckling
1¶Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag
2¶Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag
3¶Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag
4¶Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag
5¶Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag
6¶Särskilda regionalpolitiska infrastrakturåtgärder m.m., reservationsanslag
1¶Glesbygdsdelegationen, reservationsanslag
8¶Expertgrappen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag
9¶Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,/öry/agjanj/ag
350 000 000 972 000 000
1 000
250 000 000 250 000 000
186 000 000 16 200 000
6 480 000
3 050 000 2 033 731 000
H Energi
Statens eneigiverk:
* 49 588 000
* 15 243 000
1 000
64 832 000
* 12 069 000
* 343 800 000
* 407 251 000
* 7 270 000
nsm.
1 000
nsanslag
* 21 930 000
857 154 000
Summa kr.
5 644 657 000
1 Förvaltningskostnader, ramanslag
2¶Utredningar m.m. och information, reservationsanslag
3¶Elsäkerhet m.m., reservationsanslag
4¶Statens elektriska inspektion, ramanslag
5¶Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag
6¶Eneigiforskning, reservationsanslag 1 Drift av beredskapslager, förslagsanslag
8 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag
9¶Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m., förslagsanslag
10¶Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag
* Beräknat belopp
45¶XIII. Civildepartementet A Civildepartementet m.m.
1¶Civildepartementet, förslagsanslag 61 193 000
2¶Utredningar m.m., reservationsanslag 39 235 000
3¶Regeringskansliets förvaltningskontor,/öra/agjanj/ag ____ 386 940 000
487 368 000
B Utvecklingsfrägor
1¶Vissa utvecklingsåtgärder, reservationsanslag 38 000 000
2¶Statskontoret, ramanslag 90 567 000
3¶Anskaffning av ADB-utrastning, reservationsanslag 533 000 000
4¶Riksrevisionsverket, ramanslag 153 222 000
5¶Statens arbetsgivarverk, ramanslag 57 136 000
6¶Statens arbetsmiljonämnd, förslagsanslag 3 020 000
7 Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet,
förslagsanslag 1 000 000 Statens institut för personalutveckling:
8¶Bidrag till myndighetsuppgifter 13 520 000
9¶Uppdragsverksamhet, förslagsanslag _________ 1 000____ 13 521 000
889 466 000
C Statistik, förvaltning m.m.
1¶Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag 1 000 Statistiska centralbyrån:
2¶Statistik, register och prognoser, ramanslag 431 442 000
3¶Uppdragsverksamhet,/örj/ag5an.yiag _ 1 000 431 443 000
4¶Lönekostnader vid viss omskolning och
omplacering, _/örj/agja«j/ag 1 000
5¶Kammarkollegiet, _rj/agja/jjZag 17 686 000
6¶Statens person- och adressregisteraänmd, förslagsanslag 720 000
7¶Kostnader för vissa nämnder m.m.,/öra/agjartj/ag 1125 000
8¶Bidrag till Statshälsan,/öryZagja/w/ag 357 000 000
9¶Viss förslagsverksamhet m.m.,/örsZagsan5/ag 1000
10¶Vissa skadeersättningar m.m.,yörj/agjanj/ag 1000
11 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffiiingslån,
förslagsanslag 1 000
12¶Externa arbetstagarkonsulter, förslagsanslag 8 409 000
13 Administration av statens personskadeförsäkring m.m.,
förslagsanslag 14 000 000
14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,
förslagsanslag 1 600 000 000
15¶Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag _____ 16 874 000
2 447 262 000
46 Prop. 1990/91:100
D Länsstyrelsema m.m.
1¶Länsstyrelsema m.m., ramanslag
E Polisväsendet
1¶Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag
2¶Säkerhetspolisen, förslagsanslag
3¶Statens kriminaltekniska laboratorium, förslagsanslag
4¶Lokala polisoianisationen, förslagsanslag
5¶Utrastning m.m. för polisväsendet, reservationsanslag
6 Underhåll och drift av motorfordon m.m., förslagsanslag 1 Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg,
förslagsanslag
8¶Diverse utgifter, förslagsanslag
F Konkurrens- och konsumentfrägor
1¶Marknadsdomstolen, förslagsanslag
2¶Näringsfrihetsombudsmannen, förslagsanslag
3¶Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag
4¶Konsumentverket, förslagsanslag
5¶Allmänna reklamationsnämnden,/örj/agjanj/ag
6¶Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag 1 Konsumentforskning, reservationsanslag
8¶Bidrag till miljömärkning av produkter, reservationsanslag
G Stöd till trossamfund m.m.
1¶Bidrag till trossamfund, reservationsanslag
2¶Bidrag till ekumenisk verksamhet
3¶Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m., reservationsanslag
H Folkrörelse- coh ungdomsfrägor, kooperativa frägor m.m.
1¶Statens ungdomsråd, förslagsanslag
2¶Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag
3¶Stöd till interaationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag
4¶Bidrag till kvinnoorganisationeraas centrala verksamhet, förslagsanslag
* Beräknat belopp
1 639 722 000
1 639 722 000
906 214 000
360 000 000
34 244 000
7 381 700 000
243 500 000
164 048 000
1 000
7 349 000
9 097 056 000
4 108 000
12 508 000
56 523 000
75 645 000
12 808 000
2 000 000
2 000 000
2 700 000
168 292 000
67 736 000
876 000
1 350 000
69 962 000
5 596 000
98 373 000
* 2 298 000
3 300 000
47
5¶Lotterinämnden, ramanslag 2 074 000
6¶Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag 5 000 000
7¶Bidrag till folkrörelserna, reservationsanslag ____ 100 000 000
216 641 000
I Jämställdhetsfrägor
1¶Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag "* 3 996 000
2¶Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag * 12 854 000
16 850 000
Summa kr. 15 032 619 000
' Beräknat belopp
48¶XIV. Miljödepartementet A Miljödepartementet m.m.
1¶Miljödepartementet,/öry/agja/tf/ag * 28 727 000
2¶Utredningar m.m., nsjgrvar/o/wa/tyZag * 19 000 000
47 727 000
B Miyövärd
1¶Statens naturvårdsverk, ramanslag * 384 516 000
2¶Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag * 167 585 000
3¶Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag * 100 000 000
4¶Miljöforskning, reservationsanslag * 112 351 000
5 Forskning för ett avfkllssnålt samhälle: Avfallshantering,
reservationsanslag * 4 000 000
6¶Koncessionsnämnden för miljöskydd, förslagsanslag * 14 253 000
7¶Bidrag till Förenta Nationemas miljöfond, ybry/agja/jj/ag * 22 000 000
8¶Visst internationellt miljösamarbete, ybry/agja«j/ag * 10 850 000
9¶Stockholms intemationeUa miljöinstitut, reservationsanslag * 25 000 000
10 Inredning och utrastning av lokaler vid vissa myndigheter,
reservationsanslag * 11 400 000
11¶Kemikalieinspektionen, _rj/agja/ty/ag * 1 000
12¶Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag * 100 000 000
951 956 000
C Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
isanslag
32 823 000
ikerhet
19 573 000
52 400 000
Summa kr.
1 052 083 000
1¶Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
2¶Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag Statens kämkraftinspektion:
3¶Förvaltningskostnader, reservationsanslag
4¶Kämsäkerhetsforskning, reservationsanslag
5¶Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag
6¶Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag
* Beräknat belopp
49¶Prop. 1990/91:100 XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.
A Riksdagen
1¶Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m.,/örj/flgja/w/ag 255 590 000
2¶Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag 16 200 000
3¶Bidrag till studieresor,/öry/agjan.s/ag 700 000
4¶Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag 1 746 000
5¶Bidrag till partigrapper,/öra/agja«j/ag 52 011 000
6¶Förvaltningskostnader, förslagsanslag 242 869 000
7¶Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag 262 000
8¶Riksdagens byggnader, reservationsanslag 14 400 000
9¶Riksdagstryck 38 470 000
10¶Bidrag till riksdagsledamötemas deltagande i
internationella konferenser m.m., reservationsanslag ______ 3 400 000
625 648 000
B Riksdagens myndigheter
1 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen,
förslagsanslag 25 544 000
2¶Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag 10 991 000
3¶Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli:
Förvaltningskostnader,/öry/flgja/irZag 7 963 000
4¶Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i
gemenamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag____ _____ 12 851 000
57 349 000
Summa kr. 682 997 000
50¶Prop. 1990/91:100 XVI. Räntor på statsskulden, m.m.
1¶Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag 61 000 000 000
51¶Prop. 1990/91:100 XVII. Oförutsedda Utgifter
1¶Oföratsedda utgifter, förslagsanslag 1 000 000
52¶Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Prop. 1990/91:1(X)
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsråden Larsson, Johansson, Freivalds, Hjelm-Wallén, Gradin, R. Carlsson, Thalén, Lindqvist, G. Andersson, Åsbrink, Göransson, Persson, Hellström, Sahlin, Lööw, Lönnqvist, Molin, Wallström, Dahl
Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92
Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92. Anförandena och i förekommande fåll översikter över förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.
Statsrådet Larsson anför:
Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbudget för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:
53¶Finansplanen
Bilaga 1 Prop. 1990/91:100
Utveckling av offentlig sektor - gemensamma frägor
Bilaga 2
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln)
Bilaga 3
Justitiedepartementet
(andra huvudtitehi)
Bilaga 4
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
Bilaga 5
Försvarsdepartementet
(Qärde huvudtiteln)
Bilaga 6
Socialdepartementet
(femte huvudtitehi)
Bilaga 7
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)
Bilaga 8
Finansdepartementet
(sjunde huvudtitehi)
Bilaga 9
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln)
Bilaga 10
Jordbraksdepartementet
(nionde huvudtiteln)
Bilaga 11
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)
Bilaga 12
Bostadsdepartementet
(elfte huvudtiteln)
Bilaga 13
Industridepartementet
(tolfte huvudtitehi)
Bilaga 14
Civildepartementet
(trettonde huvudtitehi)
Bilaga 15
Miljödepartementet
(fjortonde huvudtiteln)
Bilaga 16
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln)
Bilaga 17
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln)
Bilaga 18
Oföratsedda utgifter
(sjuttonde huvudtitehi)
Bilaga 19
Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del
Bilaga 20
54
0Otal> G?'!! 1, SlQckholm 1991
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1991
Finansplanen
Prop.
1990/91:100 Bil. 1
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande: statsrådet Larsson
Anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser finansplanen
Finansplan
1¶Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning
Den svenska ekonomin präglas i dag av allvarliga problem. Under en stor del av 1980-talet var den ekonomiska utvecklingen i Sverige god. Näringslivets investeringar ökade, statslinanseraa sanerades och allt fler fick arbete. Men framstegen och framtidstron skapade också krav och förväntningar som ledde till att resurserna blev hårt utnyttjade. Inflationen blev hög, tillväxten försvagades och balansen i utlandsaffärema försämrades.
Under det gångna året har statsmakteraa vidtagit ett antal ekonomiskpolitiska åtgärder för att åstadkomma balans i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. Arbetet med att stabilisera ekonomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas. Det krävs en bred uppslutning kring detta handlingsprogram.
i Riksdagen 1990/9/. I saml. Nr 100. Bilaga I
1.1¶Den internationella bakgrunden Prop. 1990/91:100
Bil. 1 Omvärldens betydelse för den svenska utvecklingen har ökat kraftigt
under det gångna årtiondet. Den koinmer att tillta ytterligare, inte minst
genom de politiska förändringarna och den ekonomiska integrationen i
Europa.
Vid den europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november 1990 lades granden till en ny säkerhetsordning i Europa. I Öst- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark-nadsnadsekonomi. Inom EG har samarbetet fördjupats.
Förhandlingama mellan EG och EFTA om ett omfattande avtal om ekonomiskt samarbete har nu nått fram till ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA togs väsentliga steg mot ett avtal.
Regeringen förklarade i skrivelse till riksdagen hösten 1990 (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europapolitiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klaigöra Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Bakgranden var den positiva och snabba utvecklingen i Europa. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Europé* ska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.
Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.
En konsekvens av den interaationella utvecklingen är att handeln mellan ländema ökar och att konkurrensen skärps. Detta förbättrar föratsättningarna för den ekonomiska tillväxten men ställer samtidigt krav på strakturell förnyelse inom ländema.
Men intemationaliseringen skapar framför allt möjligheter. Särskilt gäller detta för länder som i likhet med Sverige länge byggt sitt välstånd på handel med omvärlden. Våra företag har utvecklats i en intensiv utländsk konkurrens och har goda möjligheter att ta vara på de fördelar som den ökade internationella integrationen medför.
1.2¶Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga
Den svenska ekonomin präglas av problem. Men den har också en rad starka sidor. Den ekonomiska politiken måste baseras på en samlad bedömning av alla dessa faktorer.
Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är inflationen. Den medför att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin fungerar sämre. Därmed hotas den fulla sysselsättningen. Inflationen leder också till omfattande och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter. I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämpningen överordnas andra ambitioner och krav.
Den ekonomiska tillväxten är för låg. Under 1980-talet har visserligen tillväxten varit i nivå med jämförbara industriländers. Till skillnad från tidigare decennier under efterkrigstiden har emellertid tillväxten i stor
utsträckning burits upp av en snabb sysselsättningstillväxt. Produktivitets- Prop. 1990/91:100 tillväxten har särskilt under senare år varit mycket svag. Bil. 1
Bytesbalansen har under flera år försvagats. Det sammanhänger i hög grad med den försämrade konkurrenskraften. Men det är också en följd av att svenska företags investeringar i utlandet har ökat, inte minst i aktier och festigheter. Delvis är detta en naturlig följd av näringslivets internationalisering. Det återspeglar också delvis finansiella omplaceringar av engångskaraktär.
Sparandet i ekonomin är otillräckligt. Även när sparandet var som högst under 1980-talet var det inte i nivå med de bästa åren på 1960- och 1970-talen. Hushållens sparande ökar nu samtidigt som sparandet i den offentliga sektom upprätthålls. Men detta är inte tillräckligt för att finansiera de nödvändiga investeringarna; det är nödvändigt att återställa konkurrenskraften och att förbättra sparandet också i företagssektorn.
Men den svenska ekonomin har också starka sidor som ger goda förutsättningar för högre tillväxt och ökat välstånd under 1990-talet:
Sverige tillhör de länder som har allra högst levnadsstandard. Välståndet är också jämnare fördelat än i något jämförbart land. Arbetslösheten är låg och i ett internationellt perspektiv fungerar vår arbetsmarknad väl. Det offentliga trygghetssystemet bidrar till att underlätta de omställningar som är en förutsättning för en väl utvecklad och växande ekonomi.
En annan stark sida är näringslivets _nartj/e//a ställning. Efter en lång period med goda vinster är soliditeten god. Investeringarna har under en rad år varit höga, vilket ger goda föratsättningar för en expansion när kostnadsläget har anpassats till vad som råder i omvärlden. Den svenska industrins straktur är väsentligt bättre än i början av 1980-talet.
De offentliga finanserna är också starka. De offentliga utgiftemas andel av BNP har nedbringats från ca 67 % 1982 till ca 61 1/2 % år 1990. Statsbudgeten, som 1982 visade ett underskott på 13 % av BNP, är i dag i balans.
De strukturella reformer som genomförts eller beslutats kommer att få gyimsamma effekter under hela 1990-talet. Viktigast är skattereformen, som skapar helt nya villkor för arbete, sparande och produktion i Sverige. Jordbraket, transportnäringen och de finansiella marknaderna är föremål för avreglering. Inom den offentliga sektom genomgår flera viktiga verksamheter en förnyelse. Det gäller bl.a. skolan, rättsväsendet, äldreomsorgen och socialförsäkringarna.
1.3¶Den ekonomiska politikens inriktning
Målen för den ekonomiska politiken ligger fest: full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö.
Den avgörande uppgiften för den ekonomiska politiken under de närmaste åren är att bygga en stark ekonomi, som tål de påfrestningar en föränderlig omvärld kommer att föra med sig under 1990-talet. Mot bakgrand av det ekonomiska läget och utsikterna för de närmaste åren bör följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:
1. Den ekonomiska politiken skall skapaförutsättningarför Sverige att Prop. 1990/91:100 aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Bil. 1
Det ligger i Sveriges intresse att existerande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs. Vår ekonomi har en sådan styrka att en fortsatt internationalisering gynnar den ekonomiska tillväxten.
Intemationaliseringen innebär inte att behovet av politiska beslut minskar. Tvärtom ökar betydelsen av att upprätthålla internationell konkurrenskraft samt ekonomisk och social stabilitet. Varje politiskt beslut blir viktigare än tidigare och vägvalen i den ekonomiska politiken måste i större utsträckning än tidigare göras med hänsyn till intemationaliseringen,
2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsut vecklingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsättningen och välfärden.
Om svenska varor och tjänster skall bli sålda måste de vara värda sitt pris. Det betyder inte att svensk export måste vara billigast eller svenska löner lägst. Kvalitet får kosta, effektiv produktion ger utrymma för goda löner. Men det finns en gräns där löneökningar och stagnerande produktivitet inte uppvägs av andra fektorer. Den gränsen måste respekteras.
Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. För att väma sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken de närmaste åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas på statens liksom på kommunemas och landstingens utgifter samtidigt som den konkurrensutsatta sektom måste stärkas. De offentliga utgiftemas andel av brattonationalprodukten måste minskas för att göra det möjligt att på sikt sänka skattetrycket.
På kort sikt spelar lönebildningen en avgörande roll för möjlighetema att återställa konkurrenskraften. Det nu framlagda förslaget till stabiliseringsavtal utgör en nödvändig föratsättning för strävandena att hävda sysselsättning och välfärd. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja denna inriktning.
3. Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat och offentlig konsumtion begränsas.
Investeringar är nödvändiga för att trygga framtida välstånd. De svarar i dag för drygt en femtedel av BNP; andelen har ökat avsevärt sedan 1980-talets början. Det gäller särskilt industrins investeringar, som har fördubblats. Trots detta ligger investeringarna under den nivå som behövs för att uppnå en långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren gäller det att säkra utrymmet för framtidssatsningar både i näringslivet och i den offentliga sektom. Det innebär investeringar i den konkurrensutsatta sektom. Det innebär också investeringar i infrastraktur i form av ett effektivt transport- och kommunikationssystem liksom i utbildning och forskning.
Investeringarna måste finansieras med sparande. Även om intematio- Prop. 1990/91:100 nella kapitalrörelser spelar en växande roll, och kan bidra till att utjämna Bil. 1 svängningar i det svenska sparandet, är det nödvändigt att stärka det inhemska sparandet.
Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Regeringens politik syftar till att uppmuntra produktiva investeringar och till att öka sparandet. Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Skattereformen innebär att hushållen uppmuntras att minska sin skuldsättning och öka sitt sparande. Skattereformen innebär också att näringslivet får internationellt sett goda villkor, vilket främjar lönsamhet och investeringar
4. Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor en och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent hävdas.
En rättvis fördelning av möjligheter i livet är ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Den jämlika fördelningen av möjligheter och av ekonomisk trygghet är något gott i sig. Rätt utformad bidrar den också till att hela samhällsekonomin fungerar bättre.
Föratsättningen för att välfärdssystemen skall fungera är att de allra flesta har sin ekonomiska trygghet säkrad utan dem. När ekonomin ger det överväldigande flertalet arbete och utkomst, kan de generella trygghetssystemen vara stabila och generösa.
Hög sysselsättning och tillväxt skapar goda föratsättningar för en utjämning. Arbete åt alla är ett mål för den ekonomiska politiken och ett allt mer kvalificerat arbetsliv är ett effektivt sätt att minska klassamhällets löneskillnader. När realinkomstema växer förbättras föratsättningama för att genom skatter och överföringar omfördela välstånd mellan medborgarna, och därmed ge alla möjlighet till ett värdigt liv. Utbildning, vård och omsorg av hög kvalitet kan då bli tillgänglig för alla människor på lika villkor
Det är arbetet som är granden för välfärd och trygghet. Uppbyggnaden av de sociala försäkringssystemen måste utformas så att de ger goda motiv för arbete. Arbetslinjen har präglat utformningen av arbetslöshetsförsäkringen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet.
Aktiva åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön, förstärka rehabiliteringen och förhindra långvarig eller permanent utslagning ur arbetslivet.
5. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras.
Miljösituationen påkallar en förändring av grandläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöförstöringen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer.
Åtgärder för att förbättra miljön utgör ett viktigt inslag i den ekonomiska politiken. De måste ligga i linje med den ekonomiska politikens allmänna föratsättningar och mål. De måste samtidigt ha en sådan inriktning att de bidrar till en uthållig tillväxt.
1.4¶Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet Prop- 1990/91:100
Bil. 1 Insatserna för att bekämpa inflation och arbetslöshet måste göras över ett
brett fält. Finanspolitiken har som grandläggande uppgift att ange ramen för hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet.
I det nuvarande ekonomiska läget måste finanspolitiken vara stram. Trots den vikande konjimkturen visar förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 balans mellan utgifter och inkomster. Regeringen redovisar på en rad områden förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Särskilda insatser görs samtidigt på ett fatal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastraktur och åtgärder för bättre miljö. Statsutgifternas ökning beräknas stanna vid 3,4 % jämfört med 10,6 % under budgetåret 1990/91.
Kommunernas och landstingens verksamhet svarar för den helt dominerande delen av den offentliga verksamheten. Den sammanlagda volymtillväxten i den kommunala sektom måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga.
Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skattestopp. Vad avser 1993 och 1994 är Kommunförbundet och Landstingsförbundet överens med regeringen om att skattetrycket inte heller då skall öka och att den kommunala utdebiteringen inte bör höjas. Om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar efter 1992 eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli för hög är regeringen beredd att omedelbart föreslå ett förlängt skattestopp eller att på annat sätt begränsa kommunemas och landstingens möjlighet att expandera.
Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjämningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommuneraas ekonomi leder till en snabbare utgiftsökning än vad samhällsekonomin och kommuneraas långsiktiga inkomster medger. Medlen bör senare återföras till kommunema.
De offentliga utgiftema i förhållande till BNP har kraftigt reducerats under 1980-talet. 1982 uppgick utgiftemas andel av BNP till ca 67 %. Den har nu reducerats till drygt 61 %. De beslut som riksdagen redan fettat om förändringar bl.a. i socialförsäkringssystemet och i bostadsfinansieringen skapar föratsättningar för att sänka utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren.
Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 innehåller inga skattehöjningar. Den samlade effekten av de tidigare fettade skattepolitiska besluten blir en sänkning av skattekvoten. Den beräknas sjunka från 56,5 % till 55,5 %.
Det är regeringens uppfettning att de nuvarande problemen i den svenska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta
sätt som den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas. Att göra Prop. 1990/91:100 avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Bil. 1
Ansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter. Under senare år har lönekostnaderna stigit alltför snabbt och underminerat konkurrenskraft och sysselsättning. Det är nödvändigt att bryta denna utveckling och växla om från inflationslöner till reallöner.
Den av regeringen tillsatta förhandlingsgruppen presenterade i slutet av förra året ett förslag till stabiliseringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att lönenökningar utgår under första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %.
På grand av redan inträffede höjningar ökar de samlade lönekostnaderna med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten av att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningarna begränsas till 3 % genom stabiliseringsavtalet.
För att långsiktigt klara sysselsättningen måste kostnadsutvecklingen under flera år vara långsammare i Sverige än i våra konkurrentländer. På det sättet kan lönsamheten och konkurrenskraften återställas samtidigt som föratsättningar skapas för ett ränteläge i nivå med omvärldens.
Mellan löne- och prisbildningen finns ett nära samspel. I syfte att skapa goda föratsättningar for en uppslutning kring ett stabiliseringsavtal har förhandlingsgrappen haft överläggningar med företagen inom handeln. Företagen har lämnat utfästelse om en aktiv medverkan för att hindra prishöjningar.
Avgörande för prisbildningen är konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. Den ökade interaationella integrationen bidrar till att pressa prisema i den svenska ekonomin. Ett brett åtgärdsprogram för ökad konkurrens har också inletts. Det omfettar bl.a. finansiella tjänster, tekovaror, jordbraksprodukter, transporter och byggmaterial. Regeringen kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingama att förelägga riksdagen förslag om en sänkning av gränsskyddet på jordbraksprodukter. Detta bör kunna bidra till sänkta matpriser. Förslag om att öka konkurrensen inom inrikesflyget kommer också att läggas under våren.
Regeringens mål är att förena fiill sysselsättning med låg inflation. På längre sikt finns ingen motsatsställning mellan dessa mål. Varaktig fiill sysselsättning föratsätter att kostnadema inte stiger snabbare i Sverige än i omvärlden.
De senaste årens höga inflation har underminerat sysselsättningen. De närmaste åren kommer att innebära stora påfrestningar på arbetsmarknaden. Arbetslöshet är inte ett medel i den ekonomiska politiken. Det är företagens möjligheter att rekrytera personer med lämplig utbildning och erferenhet som avgör om det skall uppstå inflationsdrivande flaskhalsar eller inte.
De som är eller riskerar att bli arbetslösa skall därför få samhällets stöd för att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete.
Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den bidrar till inflationsbe- Prop. 1990/91:100 kämpningen. Därför skall insatser som leder till aktivt arbetssökande. Bil. 1 yrkesmässig och geografisk rörlighet samt ökad kompetens ges förtur.
1.5¶Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och sysselsättning
En hög och stabil tillväxt är ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken. Genom tillväxten skapas nya resurser som kan användas för att tillgodose individuella och gemensamma behov. Ekonomisk tillväxt är också nödvändig för att trygga sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten.
Tillväxtföratsättningama i den svenska ekonomin förbättras på ett avgörande sätt av den skattereform som nu har trätt i kraft. Arbete och sparande stimuleras samtidigt som produktionsresursema får en mer ändamålsenlig användning. Regeringen avser också under våren lägga fram en proposition där energipolitikens långsiktiga inriktning preciseras.
För att Sverige skall kunna ta vara på de möjligheter som den internationella utvecklingen erbjuder, för att stärka konkurrenskraften och ta vara på människors vilja till arbete skall utbildningen byggas ut och förbättras.
Gymnasieskolan bör reformeras och de yrkesinriktade linjerna byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Reformen bör inledas 1992 och genomföras successivt.
På lång sikt är forskning av hög kvalitet viktig för produktivitetens tillväxt. Den forskningspolitiska proposition, som regeringen lade fram våren 1990, innehöll åtgärder för att förbättra den vetenskapliga produktionen inom en rad områden. Examinationen inom forskaratbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen inom forskaratbildningen. Resursutnyttjandet i högskolan skall också ytterligare förbättras. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser koinmer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden interaationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatsema inom högskolan bör också kunna uppnås.
För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i arbetslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Genom omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Genom dessa insatser förbättras företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning.
Investeringarna i näringslivet har varit mycket omfettande imder slutet av 1980-talet. Det är angeläget att en hög investeringsnivå vidmakthålls i näringslivet under 1990-talet, särskilt med tanke på de nya villkor som den europeiska integrationen skapar Utländska företag kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. De svenska reg-
lernaför utlänningars köp och förvärv av svenska företag bör anpassas Prop. 1990/91:100 till de betingelser som nu skapas genom den ökade intemationaliseringen. Bil. 1 Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren.
Som ett led i den ekonomiska politiken kommer regeringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfonderna, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.
Behovet av en förnyelse av infrastrukturen är stort. Utgångspunkten för dessa investeringar bör vara att de skall förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strävandena att skapa väl fungerande trafiksystem samt bidra till en bättre miljö.
Det är i stor utsträckning en uppgift för stat och kommun att svara för dessa investeringar. Men det är angeläget att finna former för en bred samverkan kring dem. Regeringen redovisade därför i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.
Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. avsättas för denna fond. Förslag om att inrätta fonden kommer att läggas fram i vår i anslutning till de miljö- och tillväxtpolitiska propositionema. Under budgetåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Under återstoden av 1990-toIet bör fonden tillföras ytterligare minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag.
Regeringen tillkallade på våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen. Inom ramen för infrastrakturfbnden är regeringen beredd att avdela
5.5 miljarder kr. till investeringar för bl.a. förbättrad trafikmiljö i stor städerna under 1990-talet.
1.6¶Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och trygghet
Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att skapa en starkare ekonomisk grand för välfärd och trygghet.
En mycket stor del av statens utgifter gäller välfärden i vid mening; vård, omsorg och utbildning, men framför allt pensioner, barabidrag, försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessa utgifter växer snabbt på grand av automatik, t.ex. ett ökat antal pensionärer och allt fler bara, men också genom indexuppräkningar.
Granden för välfärden och tryggheten är arbetet. Det är bara genom arbetet som vi kan skapa de resurser som behövs för en välfärd som omfettar alla, men ger mest ät dem som bäst behöver den.
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är baserad på detta. Det är aktiva åtgärder som leder till arbete som skall komma i första hand. Kontantstöd är en viktig trygghetsåtgärd, men det skall komma i sista hand. Det skall finnas goda incitament för utbildning och arbete. Det är detta som avses med arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.
Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet. Det är
arbete, hälsa och ett aktivt liv som är det främsta målet och därför måste Prop. 1990/91:1(X) nya resurser i första hand satsas på omsorg, vård och rehabilitering. Bil. 1
En kraftfull och samordnad insats görs nu för en bättre rehabilitering. Det sker genom åtgärder för att undanröja ferliga arbeten och förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena. Det sker vidare genom att resurser avdelas för rehabilitering och genom förändringar i sjukförsäkringen och tillkomsten av rehabiliteringsersättningen. Under vårriksdagen läggs förslag fram baserade bl.a. på arbetsmiljökommissionens arbete.
1.7¶Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt
Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra långsiktig balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.
Miljöpolitiken i Sverige har på inånga vis varit framgångsrik. De kommande årens miljöpolitik kommer att präglas av ökad internationalisering, decentraliserat beslutsfettande och ökat miljöansvar inom alla samhällssektorer. Ett utbyggt interaationellt samarbete ger oss nya möjligheter att påverka miljöpolitiken globalt och att utveckla en intemationeU strategi för en långsiktigt hållbar utveckling. Därmed kan stora framsteg göras på ett sätt som skapar likvärdiga villkor för företag i olika länder.
De kommande årens miljöpolitik kommer också att präglas av ett ökat miljöansvar inom varje sektor av samhället. De förändringar som nu genomförs av skattesystemet innebär att energikonsumtionen begränsas och att det blir dyrare att skada miljön. Ytterligare förslag som minskar miljöbelastningen kommer att presenteras i den miljöpolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram under vårriksdagen.
För att kunna fetta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåverkan och resursförbrakning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frågor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991.
2 Den ekonomiska utvecklingen
2.1¶Utsikterna för den internationella ekonomin
När 1980-telet började befenn sig industriländerna i en djup ekonomisk svacka. Ett par år in på decenniet inleddes emellertid efterkrigstidens hittills längsta högkonjunktur. Förra året markerade slutet på denna långa expansionsperiod.
1 de industriländer som haft högst inflation under senare år — främst Förenta stotema, Storbritannien, Canada samt några av de mindre europeiska ländema — måttos nu den ekonomiska aktiviteten av markant. De inflationsbekämpande åtgärder som vidtogits i flera av dessa länder börjar ge resultot. Samtidigt har den höga inflationen medfört en försämrad
konkurrenskraft, som verkar återhållande på tillväxten. I Förento Stotema Prop. 1990/91:1(X) bedöms BNP-tillväxten ha stormat vid ca 1 % 1990. Den ekonomiska Bil. 1 aktiviteten är dock fortsatt stork i Japan och i Tyskland. För OECD-området sammantoget föratses en ekonomisk tillväxt i år med knappt 2 %. Under 1992 är ånyo en något storkare tillväxt möjlig.
Trots den lägre aktiviteten i OECD-området föratses inflationen öka till ca 5 1/2 % i år för att sedan dämpas till 4 1/2 % 1992. Arbetslösheten i OECD-området väntos öka till närmare 7 % nästo år. De europeiska OECD-länderaa beräknas fortferande ha en högre arbetslöshet, inemot 8 1 /2 % i år och nästo år.
Den amerikanska ekonomin försvagades ytterligare under hösten 1990 och en regelrätt lågkonjunktur kan inte uteslutos. De höjda oljepriserna och problem i den finansiella sektom är viktiga element i denna utveckling. Svagheterna i det finansiella systemet har bidragit till att kreditgiv-ningen från bankeraa bromsas upp ytterligare med effekter på i försto hand investeringsverksamheten men även den privato konsumtionen. Under föratsättning att den storka tillväxten i Japan och Tyskland fortsätter, kan emellertid effektema på omvärlden av en recession i Förento stotema begränsas.
Budgetunderskotten har tillåtits öka kraftigt i flera länder — framför allt i Tyskland och Förento stotema. Därmed har bördan av inflationsbekämpningen i allt väsentligt fellit på penningpolitiken. Fortsätto räntehöjningar skulle förvärra situationen för de länder som befinner sig i, eller är på väg in i, en lågkonjunktur. Detto understryker betydelsen av att uppnå bättre balans mellan finans- och penningpolitiken liksom av en förstärkt internationell ekonomisk-politisk samordning.
Läget vid Persiska viken gör en bedömning av oljeprisutvecklingen synnerligen osäker. Även om OECD-ländemas oljeberoende minskat mycket sedan 1970-tolet, skulle kraftigt ökade priser fa betydande negativa konsekvenser för inflation och tillväxt. En risk är att oljeprishöjning-ama inte möts med en tillräckligt stram ekonomisk politik uton tillåts omsättos i länderaas interna löne- och prisbildning. Därmed kan behov uppstå av en betydande ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede.
En förstärkning av det internationella handelssystemet är nu betydelsefull mot bakgrand av den internationella ekonomiska utvecklingen. GATTs betydelse för att motverka protektionism och to bort handelshinder i världshandeln är oförändrat stor. Det är därför ytterst oroande att Uraguay-randan inte kunde avslutos som planerat i december 1990. Motsättningar mellan framför allt USA och EG på en rad förhandlingsområden — i synnerhet på jordbraksområdet — ledde till att ministermötet blev resultotlöst. Förhandlingama torde emellertid komma att återapptos i början av 1991. Det är av stor betydelse att randan kan slutföras framgångsrikt.
Sovjetunionen och övriga tidigare centralplanerade ekonomier i Europa genomgår nu en svår omställningsprocess som kommer att to lång tid. Därmed koinmer dessa länders importefterfrågan sannolikt att vara låg samtidigt som de utländska investeringarna är begränsade. De samman-togna effektema på västekonomiema av även en mycket negativ utveck-
ling bör dock i det korto perspektivet bli begränsade. På längre sikt finns Prop. 1990/91:100 föratsättningar för en god utveckling med gynnsamma effekter också för Bil. 1 länderaa i väst.
Den vikande interaationella konjimkturen far betydande återverkningar för Sverige. Efterfrågetillväxten för bearbetode varor på Sveriges viktigaste exportmarknader inom OECD avtog markant under 1990 och försvagningen fortsätter även 1991. Sammantoget bedöms marknadstillväxten för svensk export till OECD-området — som under de senaste åren uppgått till 6 ä 7 % åriigen — stonna vid knappt 5 % i år för att 1992 uppgå till drygt 5 %. Det är framför allt den låga importefterfrågan från USA, Storbritannien, Finland och Danmark som nu får effekt på svensk export.
Dessutom begränsas exporten av en oförmånlig varasammansättning. Transportmedelsindustrin är sedan en tid inne i en internationell lågkonjunktur och inom pappers- och massaindustrin råder ett kraftigt globalt utbudsöverskott. Stålindustrin är på väg mot en klar avmattning. Dessa branscher svarar för ungefär en tredjedel av den samlade varaexporten.
2.2 1980-talets utveckling i Sverige
Genom omläggningen av den ekonomiska politiken i början av 1980-tolet och den interaationella konjunkturappgången kom en utrikeshandels-ledd expansion igång i den svenska ekonomin. Exporten ökade liksom lönsamheten i näringslivet. Därmed inleddes en kraftig investeringsuppgång. Samtidigt sköt produktionen fert och sysselsättningen ökade.
Efter ett par år med fellande realinkomster steg åter hushållens inkomster vid mitten av 1980-tolet. Till detto bidrog i hög grad den ökade sysselsättningen och minskade arbetslösheten.
Hushållens konsumtion växte snabbt när inkomsterna steg och då kreditmarknaden avreglerades blev det lättore att låna. Trots att de offentliga utgiftsökningarna begränsades och skattekvoten steg var inte finanspolitiken tillräckligt stram för att kunna neutralisera effektema av kreditexpansionen och den mycket storka industrikonjunkturen. Ekonomin blev under 1980-tolets senare del överhettod samtidigt som utrymmet för den kon-kurrensutsatto sektom begränsades.
Sett över hela 1980-tolet var tillväxten i den svenska ekonomin ungefär i nivå med Västeuropas. Kostnadsökningarna var emellertid snabbare än i de för Sverige centrala konkurrentländema. Detto medförde att konkurrenskraften gradvis försvagades. Jämfört med situationen i början av 1980-tolet är det svenska näringslivet i dag ändå storkt. Soliditeten är hög och omfettande investeringar och strakturrationaliseringar har genomförts. Men den förbättring av den relativa enhetsarbetskostnaden som uppnåddes i samband med devalveringama i början på 1980-tolet är förbrakad.
Den strama budgetpolitiken resulterade i att de offentliga utgiftema minskade snabbt som andel av BNP. Samtidigt förstärktes det offentliga sparandet. I detto avseende är läget i dag helt annorlunda än för tio år sedan. Sverige tillhör nu åter de länder i OECD-området som har de storkaste offentliga finansema.
2.3¶Utvecklingen i Sverige det senaste året Prop. 1990/91:100
Bil. 1 Kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin var högt i början av 1990.
Det har emellertid därefter sjunkit snabbt. Avmattningen har spridit sig gradvis och blivit allt mer kännbar för hushåll och företog. Den ekonomiska tillväxten avtog och uppgick för helåret till knappt 1 %.
Den viktigaste orsaken till försämringen är att konkurrenskraften har försvagats genom att löner och priser har ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Urholkningen av konkurrenskraften har förstärkts av en svag produktivitetstillväxt. Denna utveckling har lett till att industrin i betydande utsträckning förlorat marknadsandelar både hemma och utomlands. Industriproduktionen har därmed stognerat samtidigt som lönsamheten fellit.
Arbetsmarknaden var under en stor del av 1990 överhettod och arbetslösheten var mycket låg. Mot slutet av året inträffede dock en försvagning i huvudsak orsakad av tillbakagången i den konkunensutsatto sektom. Arbetslösheten var vid slutet av året 1,9 %.
Den underliggande prisökningen, dvs. exklusive bidrag från indirekto skatter och oljepriser, uppgick till ca 6 1/2 % under loppet av 1990. Inflationen hölls tillbaka av förhållandevis låga prisökningar inom konkurrensutsatt verksamhet. Konsumentprisindex steg med ytterligare ca 3 procentenheter i samband med att det försto steget i skattereformen genomfördes. De högre oljepriserna bidrog dessutom med ca 1/2 procentenhet och den tillfälliga höjningen av mervärdeskattesatsema med knappt
1 procentenhet.
Reallöneutvecklingen var svag under försto hälften av 1980-telet. Denna utveckling vände vid mitten av decenniet och reallönerna har sedan dess återhämtot sig. Under hela 1980-tolet var emellertid de nominella löneökningarna stora. Så var fellet även under 1990 då de nominella löneraa ökade med över 10 % i genomsnitt. Samtidigt steg reallönema med ca 2 % och hushållens realinkomstökningar uppgick till 3 1/2 %. Hushållens sparkvot förbättrades från -4 1/3 % 1989 till knappt -I % 1990, sannolikt till följd av både en ökad osäkerhet och högre lånekostnader. Den privato konsumtionen blev därmed oförändrad från 1989 till 1990.
Handelsbalansens överskott krympte ytterligare, bl.a. till följd av den svaga exportutvecklingen. Dessutom blev resevalutanettot allt sämre samtidigt som ränteutgiftema i samband med investeringar utomlands ökade. Bytesbalansunderskottet som andel av BNP växte från 1,6 % 1989 till ca
2 1/2 % 1990.
De tilltogande obalansema i den svenska ekonomin bidrog storkt till den oro på de finansiella marknaderna som uppstod vid några tillfällen under 1990. 1 oktober ökade valutoutflödet kraftigt vilket tvingade fram en höjning av de korto räntorna. Sedan dess har räntorna sjunkit och skillnadema i räntenivå i förhållande till utlandet har successivt reducerats.
På aktie- och festighetsmarknadema har prisema sjunkit under hösten 1990. Företogens vinster har fellit avsevärt. Inom finansbolagssektom har
13
problemen varit särskilt markerade och vissa finansbolag råkade under Prop. 1990/91:100 hösten in i akuto likviditetssvårigheter. Uppenbarligen har risknivån och Bil. 1 belåningsgraden i delar av det finansiella systemet varit osunt hög. Akuto betolningssvårigheter har uppstått när prisema fellit på aktie- och festig-hetsmarknaden. Det som nu sker bör ses som en behövlig sanering av det fmansiella systemet.
2.4¶Utsikterna för 1991 och 1992
Skattereformen, vars andra och viktigaste etopp genomförs 1991, kommer att få påtogliga effekter för den ekonomiska utvecklingen både på kort och lång sikt. Den främjar arbete och sparande och bidrar därmed till en ökad tillväxt. Den omedelbara effekten är att inkomstskatterna sänks och att skatterna på konsumtion och kapitol ökar. Finansieringen av skattereformen medför en höjning av konsumentprisindex med ca
3 1/4 % i början av 1991. Denna konsumentprisuppgång påverkar emel lertid inte näringslivets konkurrenskraft eftersom mervärdeskatt inte tos ut vid export.
Sammantoget innebär skattereformen ett kraftigt tillskott till hushållens reala disponibla inkomsten Eftersom reformen också innebär att det blir dyrare att låna och lönsammare att spara kommer dock hushållen sannolikt att välja att spara en ökad del av sina inkomster.
Den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren blir i hög grad beroende av lönekostnademas ökningstokt. Om inte en snabb lönedämpning sker kommer den totola produktionen att minska 1991 och öka endast mycket svagt 1992. En sådan utveckling leder till en högre och mer långvarig arbetslöshet. Vid slutet av 1992 är en arbetslöshetsnivå nära
4 % trolig. Sammantoget medför utvecklingen i detto fell stora påfrest ningar för hushållen samtidigt som den offentliga sektoms finanser för svagas.
För att undvika en sådan utveckling tillsatte regeringen under 1990 en förhandlingsgrapp med uppgift att undersöka föratsättningama för ett stobiliseringsavtol för hela arbetsmarknaden för i försto hand 1991. Förhandlingsgrappen har presenterat ett förslag till ett tvåårsavtol, som iimebär att lönekostnadsökningama — inkl. löneglidning och överhäng — kan begränsas till ca 5 % 1991 och ca 3 % 1992.
Ett stobiliseringsavtol på de nivåer som föreslagits innebär att konsu-mentprisökningama kan staima vid ca 5 % under 1991 och 2 1/2 % under 1992. Det innebär i sin tur att inflationstakten 1991 kan bli ungefär lika hög som i det övriga OECD-området och under 1992 något lägre. Konkurrensläget kan därmed förbättras och föratsättningar skapas för att kraftigt begränsa företogens förluster av marknadsandelar.
Redan under 1991 kan alltså en omsvängning ske. Industriproduktionen kan skjuto fert igen och sysselsättningen därmed åter växa. Visserligen är det troligt att arbetslösheten fortsätter att öka under 1991 och 1992, men i en långsammare tekt. Lågkonjunkturen kan om stobiliseringsavtolet accepteras bli kort och en långvarig arbetslöshetskris av det slag många andra länder i Europa fått gå igenom kan undvikas.
14¶En utveckling i dessa banor innebär att hushållens ekonomiska situation Prop. 1990/91:100 kan förbättras både 1991 och 1992. Samtidigt skapas föratsättningar för Bil. 1 att förstärka också den offentliga sektoms finanser.
Tabell 1. Den ekonomiska utvecklingen
Årlig procentuell förändring (om ej annat anges)
1992 Alt. 1
Alt. 2
Alt. 1
Alt. 2
BNP
2,1
0,7
-0,2
-0,5
1,0
0,4
Industriproduktion
1,2
-2,0
-1,0
-2,0
0,5
Privat konsumtion
1,1
0,0
0,7
1,2
Offentlig konsumtion
2,2
1,3
0,5
0,3
0,5
0,5
Bruttoinvesteringar
10,9
1,8
-1,4
-3,5
0,6
-1.9
Bytesbalans (miljarder kr.)
-19,7
-33,1
-48,8
-50,9
-58,6
-63,2
Handelsbalans (miljarder kr.)
14,6
13,4
9,1
10,1
13,7
12,6
Arbetslöshet (nivå, %)
2,2
2,5
2,7
3,4
KPI dec.-dec., exkl. skatteref.
6,7
8,2
5,2
5,9
2,4
3,4
KPI dec.-dec., inkl. skatteref.
6,7
11,1
8,4
9,1
2,4
3,4
Timlön, kostnad
9,8
10,4
5¶Det låga sparandet i Sverige tor sig uttryck i att underskotten i bytesbalansen fortsätter att öka. En del av försvagningen beror på en försämring i handelsbalansen. Denna utveckling är oroande och kan bara brytos genom att kostnadsökningstakten anpassas till omvärlden. Genomslaget sker emellertid gradvis varför påtogliga effekter av ett framgångsrikt stobiliseringsavtol kommer att synas på handelsbalansen först efter 1991.
Den beräknade ökningen av bytesbalansunderskottet sammanhänger emellertid också i hög grad med de växande svenska investeringarna i utlandet. Denna del av bytesbalansförsvagningen är inte lika oroande som handelsbalansförsämringen. Investeringama kan i betydande utsträckning föratsättos generera en avkastning som på sikt kommer svenska medborgare tillgodo.
De svenska investeringarna i utlandet har under en följd av år varit höga. Det är en naturlig del i företogandets internationalisering. Under senare år har emellertid utvecklingen accelererat bl.a. som en konsekvens av engångsförändringar i investeringsmönstret sedan valutoregleringen avskaffets och till följd av det försämrade kostnadsläget i Sverige. Goda föratsättningar finns för att bry to demia utveckling om en snabb kostnadsanpassning kommer till stånd. Det närmande till EG som nu sker och de förändringar i förvärvslagstiftningen som regeringen avser föreslå bör också storkt verka i riktning mot en ökad balans i investeringsflödena.
3 Europa-politiken
Den svenska ekonomin har länge kännetecknats av en hög grad av öppenhet. Denna öppenhet har storkt bidragit till vår höga levnadsstandard. Tack vare GATT-avtol, EFTA-överenskommelsen och frihandelsavtolet med EG har Sverige i dag endast få hinder mot industrivarors fria cir-
kulation. Under 1980-tolet har också kapitolets rörlighet ökat storkt. Prop. 1990/91:100
Sveriges omvärld förändras nu i mycket snabb takt. Vid ESK-konfe- Bil. 1 rensen i Paris lades grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning för Europa. Inom EG har samarbetet fördjupats. Den s.k. inre marknaden i EG får återverkningar på den svenska ekonomin. I Öst- och Centraleuropa har stora steg togits i riktning mot demokrati och marknadsekonomi.
Det svenska samhället är redan mycket nära knutet till det övriga Europa. EG och dess medlemsländer kommer att spela en central roll i den fortsätto utvecklingen av det europeiska samarbetet. Sveriges möjligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt, skulle självfellet förbättras genom fiillt deltogan-de i gemenskapsarbetet. Endast som medlem kan ett land fullt ut delto i och få inflytande på EGs samarbete.
Regeringen förklarade i en skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av EG. Riksdagen har därefter uttolat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik.
Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska fektorema och efter samråd i utrikesnämnden lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.
Som medlem i EFTA deltor Sverige genom förhandlingama mellan EFTA och EG i de gemensamma ansträngningama att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbet.sområde, EES. Målet är en gemensam marknad för de nitton EFTA- och EG-ländema med fullständig frihet för cirkulation av varor, tjänster, kapitol och arbetskraft. Arbetet med ett EES-avtol har nu kommit in i ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA uppnåddes en rad viktiga resultot. Förhandlingama skall fiillföljas med kraft.
Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa kommer att få omfettande ekonomiska konsekvenser för västvärlden. Rekonstmktionen av de tidigare planekonomierna kommer emellertid att to lång tid och kräva omfettande insatser under en följd av år.
Gradvis kommer sannolikt allt fler svenska företog att investera Öst-och Centraleuropa. Handeln med detto område kan också förväntas öka. Effektema härav på den ekonomiska utvecklingen i Sverige bör i ett längre perspektiv bli gynnsamma.
4¶Stabiliseringspolitiken Prop- i990/9i:ioo
För att återskapa goda villkor för investeringar, produktion och sysselsättning måste stobiliseringspolitiken fullföljas med kraft.
4.1¶Finanspolitiken
För att värna sysselsättning och välfärd krävs att inflationsbekämpningen överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att storka restriktioner framgent kommer att läggas på stotens liksom på kommunemas och landstingens utgifter.
Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Besparingar föreslås på en rad områden. Regeringen redovisar förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92 som kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Tillväxten i stotsutgiftema beräknas minska från 10,6 % under innevarande budgetår till 3,4 % kommande budgetår. Budgeten innehåller inga förslag till nya skattehöjningar.
Kommunernas och landstingens verksamhet omfettor ca 85 % av den offentliga verksamheten och ca 20 % av BNP. Under de närmaste åren måste tillväxten i kommunernas verksamhet begränsas storkt med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen.
Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutot kommunalt skattestopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunema och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är emellertid beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.
Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunema år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjämningsavgiften. Syftet med deima åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommunemas ekonomi leder till en snabbare utbyggnad än vad samhällsekonomin tillåter. Medlen bör återföras till kommunerna. Det bör ankomma på den kommunalekonomiska utredningen att föreslå hur detto skall ske som ett led i övergången till ett nytt mer generellt utformat stotsbidragssystem.
De offentliga utgifterna som andel av BNP uppgick till ca 67 % när de var som högst budgetåret 1982/83. Sedan dess har utgiftskvoten nedbringats till drygt 61 % under innevarande budgetår. De förslag till utgiftspolitik som redovisas i budgetförslaget innebär att föratsättningar skapas för att minska utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren.
Den offentliga sektoms fmansiella ställning var vid ingången till 1980-tolet kraftigt undergrävd. Därför har det under det gångna decenniet varit nödvändigt både att sänka utgiftskvoten och att öka den offentliga sektoms intäkten Skattekvoten beräknas nu kunna minska från 56,5 % under innevarande budgetår till 55,5 % under budgetåret 1991/92.
Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga I
17¶Mot bakgrand av de bedömningar som nu görs av den ekonomiska Prop. 1990/91:100 utvecklingen under de närmaste åren innebär förslaget till stotsbudget Bil. 1 för 1991/92 i kombination med de åtgärder soäm i övrigt vidtos för att begränsa den offentliga sektoms expansion och förstärka det offentliga sparandet att finanspolitiken är väl avvägd.
Arbetet med att minska de offentliga utgiftemas andel av BNP skall fullföljas. Därmed skapas utrymme för att på sikt sänka skattetrycket. Detto föratsätter en Ökad produktivitet och effektivitet samt fortsatt omprövning av existerande utgiftsprogram inom den offenfliga sektom.
4.2¶Penningpolitiken
Under 1970-tolet och de försto åren på 1980-tolet devalverades den svenska kronan vid fem tillfällen. Devalveringar och växelkursförändringar var vid denna tid relativt vanliga också i vår omvärld. I detto avseende har emellertid situationen förändrats. Valutoma i flertalet av våra konkurrentländer i Europa är nu sammanknutna inom ramen för det europeiska monetära systemet. Deras riktvärde i förhållande till varandra har inte förändrats sedan 1987.
En fest växelkurs ar en av hörnstenarna i den ekonomiska politik som förts sedan 1982. Den skall skapa stobilitet och trovärdighet i den ekonomiska politiken och därmed bidra till inflationsbekämpningen.
Penningpolitikens överordnade uppgift är att upprätthålla den festo växelkursen. För att detto skall vara möjligt på lång sikt måste finanspolitiken ges en stram inriktning. Den finanspolitiska åtstramningen under det senaste året är exempel på beslut ägnade att understödja den festo växelkursen och på så vis bekämpa inflationen.
Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett storkt intresse av att delto i det interaationella ekonomiska samarbetet. Det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi förblir en respekterad och trovärdig samarbetspartner. Regeringen följer nära utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges möjligheter till ett närmande till detto samarbete.
Normen att stoten inte skall nettolåna i utländsk valuto ligger fast. Utlandslånenormen infördes vid mitten av 1980-tolet och har efter valuto-avregleringen preciserats till att gälla stotens lån i utländsk valuto. I den utsträckning som större inflöden av valuto uppstår, skall en därtill svarande amortering ske på stotens skuld i utländsk valuto.
Den utredning om riksbankens ställning och ftinktion som aviserades i propositionen om den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1990/91:39) skall tillsättos inom kort. Utredningen får till uppgift att utforma en klar och ändamålsenlig ram för den framtida penningpolitiken.
4.3¶Pris- och lönebildningen
Lönebildningssystemet har inte förmått anpassa sig till produktivitetsutvecklingen i den svenska ekonomin och till de utifrån bestämda konkurrensvillkoren. Under de senaste åren har detto problem skärpts eftersom
produktivitetstillväxten varit mycket svag i förhållande till övriga OECD- Prop. 1990/91:100 länder. Arbetskraftskostnadema per producerad enhet har därför stigit Bil. 1 kraftigt i förhållande till omvärlden. Därmed har konkurrenskraften urholkats.
Lönekostnadsökningar får ett storkt genomslag i inflationsutvecklingen. Löneökningarna påverkar priser och texor i alla delar av ekonomin. För att få ner inflationen och varaktigt åstodkomma en långsammare prisstegringstakt krävs att lönebildningen anpassas till kostnadsutvecklingen i omvärlden och till den rådande produktivitetsutvecklingen.
Överhettningen på arbetsmarknaden dämpas nu snabbt. Detto tolar storkt för att löneökningama bromsas upp och löneglidningen avtor.
Förhandlingsgrappen har presenterat ett förslag till stabiliseringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtolet innebär att löneökningar utgår under försto avtolsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntogare som 1990 har en totol årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtolen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %.
På grand av redan inträffede höjningar ökar de samlade lönekostnaderna 1991 likväl med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten att nu radikalt bryto kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningarna begränsas till 3 % genom stobiliseringsavtolet.
Förslaget till stobiliseringsavtol medför en snabbare pris- och lönedämpning än vad som annars skulle ha varit möjlig. Det skapar därmed föratsättningar för en återhämtning av den svenska ekonomin redan 1992. Samtidigt iimebär det att förhållandena på arbetsmarknaden är reglerade under de närmaste två åren. Arbetsmarknadens parter ges därmed en unik möjlighet att under den kommande tvåårsperioden reformera det svenska lönebildningssystemet. Det är nödvändigt att de tillvarator denna möjlighet.
Enligt traditionen på den svenska arbetsmarknaden har partema ansvaret för lönebildningen. Stetsmaktema har ansvar för den ekonomiska politiken och för de övergripande institutionella ramar som reglerar lönebildningen. Denna tradition bör vämas. Men för att det skall vara möjligt krävs att lönebildningssystemet fungerar så att inte balansen i den svenska ekonomin äventyras och föratsättningama för full sysselsättning undergrävs.
Förhandlingsrättsreformen från 1965 gav partema på den offentliga arbetsmarknaden en vidsträckt konflikträtt. Reformen föratsatte en centraliserad organisationsstraktur och ett stort ansvarstogande på den feck-liga sidan. Inom Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har under december 1990 beslut togits om en ny oianisation som redan har trätt i kraft. Den innebär att förhandlings-, avtols- och konflikträtten på det offentliga området kommer att utövas av sex organisationer mot tidigare två.
Regeringen har mot denna bakgrand haft överläggningar med TCO och dess organisationer inom det offentliga området samt de offentliga ar-betsgivama. Vid dessa överläggningar har partema förklarat sig beredda
att förhandla om nya huvudavtol som skall garantera att föratsättningama Prop. 1990/91:100 i 1965 års förhandlingsrättsreform vidmakthålls. Bil. 1
Löneförhandlingsutredningen har i uppdrag att överväga förhandlings-formema och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden (Dir. 1990:26). Utredningens förslag väntas inom kort. Regeringen koinmer då att to ställning till vilka förändringar som erfordras för att skapa förutsättningar för ett bättre fiingerande förhandlingssystem.
Möjlighetema att få till stånd en anpassning av löneökningama förbättras naturligtvis i hög grad om inflationen snabbt går ned. Föratsättningama för detto är goda. Under loppet av 1991 föratses en kraftig dämpning av konsumentprisemas ökningstakt efter det att finansieringen av skattereformen är genomförd i början av året.
Ett par olika initiativ har under hösten togits för att bryto inflationsför-väntningama och få till stånd en snabbare prisanpassning. Överenskommelser har träffets mellan regeringens särskilda förhandlingsgrapp och representanter för dagligvaruharuleln om att begränsa prisökningstakten. En central uppgörelse mellan partema på bostadsområdet om riktlinjer för hyressättningen har lett till att hyreshöjningama för 1991 har begränsats.
4.4¶Konkurrenspolitiken
Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för möjlighetema att varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt. Konkurrens stimulerar bättre användning av ekonomins resurser och stärker det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på interaationella marknader. Samtidigt pressar en ökad konkurrens priser och breddar utbud. På så sätt kan konsumentema få ut mer av sin köpkraft. Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig.
En fri utrikeshandel är det effektivaste sättet att öka konkurrensen och förhindra inhemska monopol. Åtgärder på konkurrensområdet är viktiga inom ramen för överläggningarna mellan EFTA och EG inför ett EES-avtol. Gemensamma konkurrensregler och en effektiv konkurrensövervakning behövs för att motverka konkurrenshämmande samarbete och miss-brak av en dominerande ställning på en marknad, vilket kan påverka handeln mellan olika länder.
Regeringen har i propositionen om ekonomisk politik på medellång sikt (prop. 1990/91:39) uttolat att konkurrenspolitiken bör förstärkas. Det föratsätter åtgärder inom många olika delar av ekonomin. Konkurrenslagstiftningen måste förstärkas, samtidigt som handelshinder avskaffas och avregleringsarbetet fullföljs.
För att förhindra konkurrenshämmande inslag i näringslivet såsom prissamverkan och marknadsdelning bör konkurrenslagen skärpas. Sanktionssystemet bör också omprövas, liksom de nuvarande reglema för fiisionsprövning. Förslag till ny konkurrenslag kommer att föreläggas riksdagen under budgetåret 1991/92.
Den västeuropeiska integrationen koinmer att kräva ökade insatser från konkurrensmyndigheterna. Myndigheter med uppgift att främja konkur-
20
rens skall förstärkas. Samtidigt planeras organisationsförändringar som Prop. 1990/91:100 berör bl.a. näringsfrihetsombudsmannen (NO), stotens pris- och kon- Bil. 1 kurrensverk (SPK) och kommerskollegieum (KK).
Inom livsmedelssektom, bostods- och byggområdet samt när det gäller transporter och infrastraktur pågår för närvarande ett omfettande avre-gleringsarbete.
Sveriges bud i GATT-förhandlingama innebär en minskning av jordbruksstödet med 30—50 %. Slutförhandlingama i GATT fortsätter under början av 1991. Det är av stor vikt att dessa förhandlingar blir framgångsrika.
En neddragning av gränsskyddet på Jordbruksprodukter är avgörande för möjlighetema att sänka matprisema. Dessutom medför ett lägre gränsskydd att valfriheten ökar för konsumentema. Regeringen förbereder därför en sänkning av gränsskyddet och koinmer under våren i ljuset av GATT-förhandlingama att presentera ett förslag om detto.
Koncentrationen är stork inom livsmedelsområdet. I detoljhandeln påverkas konkurrensen av den prövning av etobleringstillstånd som kommunema gör enligt plan- och bygglagen (PBL). Regeringen kommer att förelägga riksdagen förslag om vissa ändringar och förtydliganden i PBL. I detto sammanhang kommer frågan om konkurrensen i detoljhandelsledet att behandlas.
Regeringen avser att lägga förslag om en särskild lag med förbud mot marknadsdelning på Jordbrukets område, med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991, för att motverka privat reglering i jordbraket och främja konkurrensen i primärledet.
Konkurrensen inom bo- och byggsektorn måste skärpas. Mot denna bakgrand skall de regler som påverkar utländska medborgares möjligheter att starta eller överta byggföretag förenklas, bl.a. genom att bestämmelsema om näringstillstånd harmoniseras med EGs regler inom ramen för ett EES-avtol. Harmonisering av svenska byggmaterialregler till europeiska normer skall också påskyndas. Provnings- och godkännande-procedurema för byggprodukter förenklas och görs snabbare. Boverket får i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter snarast inkomma med förslag på förfettningsändringar och andra åtgärder för att åstodkomma ett smidigare certifieringssystem.
Under senare år har stora delar av transportområdet avreglerats. Regeringen avser att under våren presentera förslag för riksdagen som syftor till att öka konkurrensen inom det svenska inrikesflyget. Vidare skall busstrafiken avregleras ytterligare.
Konkurrensen skall främjas genom att infrastrukturen görs tillgänglig för fler producenten Naturliga monopol bör ägas av stoten. Uppdelningen av stotens jämvägar på ett banverk och en affärsdrivande del är ett försto steg i denna riktning på järnvägsområdet. Förändringar i enlighet med denna princip avses bli genomförda också inom elförsörjningen.
4.5¶Arbetsmarknadspolitiken Prop. 1990/91:100
Bil. 1 De närmaste åren kommer att innebära en svagare tillväxt i sysselsättningen och en ökad risk för arbetslöshet. Denna risk kan inte mötas med generella efterfrågestimulerande åtgärder. Sådana åtgärder skulle försvåra möjligheterna att åstodkomma det som är den viktigaste föratsättningen för att hävda sysselsättningen, nämligen att varaktigt nedbringa inflationen i nivå med omvärldens.
Mot detma bakgrand får arbetsmarknadspolitiken en viktig roll. Den måste utformas så att den blir ett verkningsfullt medel både mot arbetslöshet och inflation. Den måste också utformas så att den medverkar till ekonomisk tillväxt.
Det finns goda föratsättningar att lösa denna uppgift. Sverige har en av OECD-områdets mest effektiva arbetsmarknader. Det finns en väl fimge-rande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstogare när det gäller att hantera omställningar på arbetsmarknaden. Det finns stor erferenhet och en stork organisation för att genomföra nödvändiga aktiva åtgärder.
Utgångspunkten är att arbetslöshet inte skall vara ett medel i stobiliseringspolitiken. Målet är att de lediga platsema skall tillsättas så snabbt och väl som möjligt för att förhindra inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen. Målet är samtidigt att varje person som är eller riskerar att bli arbetslös skall få möjlighet att så snabbt som möjligt komina över i ett nytt arbete. För att nå dessa mål används främst åtgärder som stimulerar till aktivt arbetssökande, kompetenshöjning, omskolning och andra former av yrkesmässig rörlighet samt yrkesinriktod rehabilitering.
Arbetslinjen ligger också framgent till grand för arbetsmarknadspolitiken. Arbete, utbildning och rehabilitering skall komma i försto hand. Kon-tontstöd vid arbetslöshet är en viktig åtgärd för att ge ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, men sådant stöd skall alltid betraktos som en sistahands-åtgärd. Det är särskilt viktigt att ungdomar snabbt får fotfäste på arbetsmarknaden. Aktiva åtgärder skall sättos in för att ge ungdomar den kompetens och den erferenhet som är nödvändig för att de skall kunna svara mot dagens och morgondagens krav i arbetslivet.
5 Tillväxtpolitiken
Tillväxt i ekonomin uppkommer som resultot av ett komplicerat samspel mellan många olika fektorer. För att öka tillväxten i ekonomin behövs åtgärder över ett brett fält.
— Investeringar och sparande skall stimuleras. Det föratsätter bl.a. god lönsamhet, stobila produktionsvillkor samt skatte-och transfereringssystem som uppmuntrar sparande.
— Den konkurrensutsatto sektom måste växa och erbjudas goda utvecklingsbetingelser. Samtidigt skall förmågan till teknisk utveckling och fömyelse uppmuntras. Det föratsätter bl.a. tillgång på väl utbildad arbetskraft och en väl fungerande infrastraktur.
— Ekonomins anpassningsförmåga skall stärkas och strakturell om-
22
vandling underlättas. Det föratsätter bl.a. en väl fungerande välfärds- Prop. 1990/91:100 och arbetsmarknadspolitik samt ekonomiska motiv att by to jobb. Bil. 1 utbilda sig ete. — Ett ökat arbefcskraftsutbud och en god produktivitetsutveckling är viktiga delar av tillväxtpolitiken. Det föratsätter bl.a. skatte- och socialförsäkringssystem som stimulerar till arbete, utbildning och nya initiativ.
5.1¶Skattepolitiken
1 Sverige genomförs nu en mycket genomgripande skattereform. Skatte-satsema sanks, beskattningen görs mera likformig och avdragen begränsas. Genom dessa förändringar kommer hushållens och företogens agerande att i mindre utsträckning styras av skatteöverväganden. Skattereformen leder till en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av produktionsfaktorer som arbete, kapitol och energi. Samtidigt leder reformen, särskilt på längre sikt, till ett större utbud av arbete och kapitol. Därigenom uppnås väsentligt förbättrade villkor för tillväxt och framtida välstånd.
Den nya företogsbeskattningen skapar goda föratsättningar för investeringar och produktion i Sverige. I kombination med en reduktion av olika hinder för utländskt företogande och utländskt ägande i Sverige kan det nya skattesystemet bidra till att de utländska investeringama i Sverige ökar.
Den ökade likformighet i skattesystemet som uppnås genom skattereformen skall bevaras. Krav från olika särintressen om att erhålla lättnader och undantog måste avvisas. Skattesystemets grundläggande uppgifter är att så effektivt som möjligt fmansiera den offenfliga sektom och att påverka fördelningen av levnadsstandarden. Andra mål får i huvudsak tillgodoses utanför skattesystemets ram.
Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktos på att befästo de framsteg som uppnås genom reformen:
1. Den väsentligt sänkto stofliga inkomstskatten för arbetsinkomster får inte urholkas genom höjningar av andra skatter på arbete. Av bl.a. detto skäl har ett kommunalt skattestopp införts för 1991 och 1992 och överenskommelse träffets även för de efterföljande åren om att det kommunala skattetrycket inte skall höjas.
2. Moderniseringen av det svenska skattesystemet bör fullföljas genom att förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten reformeras. Skattereglerna bör göras mera likformiga samtidigt som skattesatserna sänks och skattebasema vidgas. Utrymmet för skatteplanering begränsas.
3. Regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om s.k. rullande fastighetstaxering. Genom att justera toxeringsvärdena successivt undviks de stora förändringar av taxeringsvärdena med längre mellanram som kan uppkomma i dag.
4. Samhällsekonomiska skäl tolar för att flytta skatteuttaget så att det bidrar till att motverka negativ miljöpåverkan och en alltför hög
23
energikonsumtion. Så har skett inom ramen för skattereformen. Prop. 1990/91:100 Miljöskatter kan emellertid endast i begränsad omfettning användas Bil. 1 för att reducera andra skatter. Dessutom måste miljöskattema utformas med hänsyn till interaationella återverkningar och industrins konkurrenskraft samt med hänsyn till målet enkla och enhetliga skatteregien Regeringen koinmer att i den miljöpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under våren behandla miljöavgiftsut-redningens förslag. Skattereformen innebär att skattesystemet förbättras inom ramen för ett
i huvudsak oförändraf sammanlagt skatteuttog. De offenfliga utgiftemas
andel av brattonationalprodukten skall successivt sänkas för att göra det
möjligt att sänka skattetrycket och därmed förbättra betingelserna för en
god ekonomisk tillväxt. Vidare måste ökad hänsyn tos till intemationeUa
förhållanden vid framtida förändringar av det svenska skattesystemet.
5.2¶Närings- och energipolitiken
Näringspolitiken skall bidra till att frigöra och stimulera ekonomins växtkraft. Arbetet med att stärka och utveckla näringslivet måste ses i ett brett perspektiv. För att skapa gynnsamma föratsättningar krävs insatser inom många olika delar av samhällsekonomin. Fasto och långsiktigt bestående spelregler skall utformas i frågor av stor betydelse för näringslivets utveckling. En särskild proposition med denna inriktning kommer att föreläggas vårriksdagen.
Frihandelspolitik, en arbetsmarknads- och socialpolitik som ökar arbetskraftens rörlighet, god utbildning som höjer arbetskraftens kompetens, offentlig efterfrågan som stödjer teknologiska innovationer och en ändamålsenlig fysisk infrastruktur är exempel på offentliga åtgärder som medverkat till att utveckla Sverige som industriland. Det är regeringens avsikt att bygga vidare på denna grand.
För att förena en hög och stobil tillväxt med balans i de utrikes affärerna måste den konkurrensutsatta sektorn byggas ut. Det föratsätter i sin tur att lönsamheten förbättras. För att uppnå detto måste kostnadsök-ningstokten pressas ner till nivåer under omvärldens till dess att konkurrenskraften är återställd. Vidare måste produktiviteten förbättras.
För att stimulera investeringsverksamheten i näringslivet kommer regeringen att besluto om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfondema, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreser-vema. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.
Under senare år har svenska företogs investeringar i omvärlden vuxit snabbt. Någon motsvarande ökning av utländska företags investeringar i Sverige har inte ägt ram. De svenska reglema för utlänningars förvärv av svenska företog bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade intemationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Utländska företog kan ge ett värdefiillt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. Om de utländska investeringama i Sverige ökar förstärks också bytesbalansen.
24
Näringslivet utvecklas och omvandlas genom att entreprenörer och Prop. 1990/91:100 företog på ett tidigt stodium föratser och anpassar sig till nya krav. Såda- Bil. 1 na bedömningar måste göras nära marknaden. Konserverande, defensiva bransch- och företagsstöd är därför ingen framkomlig väg. Under 1980-tolet har politiken på detto område lagts om. De defensiva industristöden uppgick när de var som störst vid början av 1980-tolet till ca 12 miljarder kr. per år. De har nu i stort sett avskaffets.
Den industriella utvecklingen i Sverige har gynnats av en god och stabil tillgång på energi. Också industrins straktur har påverkats så att den är förhållandevis energiintensiv. Energipolitiken skall medverka till att energimarknadema blir effektiva. Förhållandena på energimarknadema skall vara sådana att föratsättningaraa för en god interaationell konkurrenskraft bevaras. Energisystemets utformning skall medverka till en god miljö och uthållig tillväxt. Regeringen har togit initiativ till överläggningar om riktlinjer för energipolitiken. Under våren avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om energipolitiken.
5.3¶Forsknings- och utbildningspolitiken
Forskning, utbildning och kompetensutveckling har en nyckelroll i regeringens politik för att stärka näringslivets konkurrenskraft och förbättra föratsättningama för att få en hög tillväxt i ekonomin. Samtidigt har naturligtvis utbildningspolitiken bredare kulturella och sociala syften. Alla delar av utbildningsväsendet måste vara utformade så att de uppfyller högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl ungdomsskola som vuxenutbildning, högskola och arbetsmarknadsutbildning. Det reformarbete som inletts på utbildningsområdet har därför en central roll i regeringens långsiktiga ekonomiska politik.
Regeringen har tidigare lagt fram ett treårsprogram för grandläggande forskning och högre utbildning. I 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90) angavs att examinationen inom forskaratbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen inom forskaratbildningen och av resurserna för vetenskaplig utrastning. Därmed genomförs den andra etoppen i det treårsprogram som redovisades i forskningspropositionen.
1 regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) redovisades att ett arbete inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser koinmer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatsema inom högskolan bör också kunna uppnås. De nordiska ländema har under året kommit överens om att ömsesidigt godkänna examina från högskoleutbildningar med en längd av minst tre år. En liknande överenskommelse eftersträvas i EES-förhandlingama.
Gymnasieskolans yrkesinriktode linjer bör nu byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Utbyggnaden föreslås inledas år 1992.
25¶Denna förstärkning av utbildningen omfettor ca 40 000 elever, som på Prop. 1990/91:100 detto sätt lår en bättre praktisk och teoretisk utbildning. Bil. 1
För att möte kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i arbetslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Det är särskilt viktigt mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu sker. Genom omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under förste halvåret 1991. Denna utbildningssatsning bör fullföljas under det kommande budgetåret. Genom dessa insatser kan arbetslösheten begränsas och företegens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning förbättras.
5.4¶Infrastrukturpolitiken
Investeringar i infrastraktur, dvs. vägar, jämvägar, hamnar och flygplatser samt telekommunikationer är en viktig föratsättning för näringslivets utveckling och tillväxt, samtidigt som de spelar en stor roll för de enskilda medborgamas levnadsvillkor.
Utgångspunkten för de insatser som nu görs för att stärka infrastraktu-ren skall vara att förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätte strävandena att skapa ett väl fungerande trafiksystem och bidra till en bättre miljö.
Den offentliga sektom har ett övergripande ansvar för att bygga ut och underhålla en effektiv och väl fungerande infrastraktur. Steten satsar över budgeten ca 5,6 miljarder kr. per år på investeringar i vägar, jämvägar och kollektiva trafikanläggningar. Till dette kommer investeringar på ca 8 miljarder kr. per år inom luftferten och i telenätet, som fman-sieras utenför stetsbudgeten genom avgifter.
Föratsättningama för att finansiera infrastrakturen har i viss mån förändrats. Det är inte möjligt att över stetsbudgeten finansiera alla önskvärda satsningar. Det är därför angeläget att finna nya former för en bred finansiell samverkan kring infrastrakturinvesteringar. Regeringen redovisade mot bl.a. denna bakgrund i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätte en infrastrukturfond.
Syftet med infrastrakturfonden är att åstedkomma fmansiering av klart avgränsade och defmierade projekt, t.ex. genom samfmansiering och samplanering. Projekten bör avse investeringar i vägar, jämvägar och kollektivtrafik.
Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. bli avsatte till infrastrakturfonden. Förslag om fondens inrättande kommer att läggas fram i anslutning till propositionen om tillväxtfrämjande åtgärder. För budgetåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden.
Genom att effektivisera den stetliga förmögenhetsförvaltningen beräknas utrymme kunna skapas för en fortsatt uthållig satsning på investeringar i infrastraktur. Under återstoden av 1990-tolet bör ytterligare totelt minst 10 miljarder kn utöver ordinarie anslag kunna avsattes för investeringar i vägar, jämvägar och kollektivtrafik.
Regeringen tillkallade våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de
tre storstadsområdena åstedkomma samlade lösningar på trafikproblemen. Prop. 1990/91:100 Bakgranden till uppdraget var ökande trafikproblem i storstedsregionema Bil. 1 med bl.a. betydande miljöproblem som följd. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avsatte 5,5 miljarder kr. till delfinansiering av de investeringar som förhandlas fram för att förbättra miljösituationen i dessa regioner, underlätte rörligheten samt skapa föratsättningar för storstedsregionemas utveckling.
6 Budgetpolitiken
Ungefär 60 % av landets samlade inkomster kanaliseras via de offentliga budgeterna. De offentliga utgiftema följer till stor del befolkningsförändringar, prisindex osv. och växer därför varje år även om några nya reformbeslut inte fettes. Inkomsterna däremot utvecklas i det långa loppet i samma takt som den ekonomiska tillväxten.
Beräkningar i bl.a. 1990 års långtidsutredning och i de senaste långtids-budgetema pekar på ett fortsatt högt utgiftstryck, framför allt i de offentliga transfereringssystemen. Dessa problem förstärks för närvarande av att tillväxten feller samtidigt som inflationen är hög.
Den höga inflationen är i dag det störste problemet i den svenska ekonomin. En fortsatt hög inflation medför att den fulla sysselsättningen inte kan upprätthållas, samtidigt som föratsättningama för framtida välstånd undergrävs. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav.
Budgetpolitiken inriktes under kommande år på att bryte det sterka utgiftstrycket för att understödja inflationsbekämpningen. Stetsbudgeten måste samtidigt göras till ett verksamt instmment för att främja en varaktig hög tillväxt. Det är i dette perspektiv fråga om att långsiktigt och systematiskt förskjute stetsbudgetens tyngdpunkt från transfereringar och bidrag till insatser för att främja investeringar.
6.1¶Budgetförslaget för 1991/92
Förslaget till stetsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Förslag till besparingar och omprioriteringar läggs fram på en rad områden. En väsentlig del av dessa redovisades i den skrivelse om åtgärder för att stebilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgiftema (skr. 1990/91:50) som regeringen förelade riksdagen under hösten. Ytterligare förslag till besparingar redovisas nu, bl.a. inom bostedsområdet. Nya eller utökade insatser görs endast på ett fåtel för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastraktur och insatser för en bättre miljö. Till safcsningama på infrastraktur och miljö återkommer regeringen i särskilda propositioner.
Regeringen lägger på en rad områden fram förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten / storleksordningen 30 miljarder kr. Av
27
dette belopp är ca 15 miljarder kr. att betrakte som besparingar med Prop. 1990/91:100
bestående effekt för stetsbudgetens utgiftsnivå. Närmare 3 miljarder kr. Bil. 1
lyfts av stetsbudgeten genom att verksamheteraa får en annan finansiering
via fonder utanför stetsbudgeten. Närmare 10 miljarder kr. utgörs av
inleveranser från vissa affärsverk som en följd av höjda avkastningskrav
och i form av engångsinleveranser baserade på en mer marknadsmässig
värdering av tillgångar. Detto är att se som ett led i regeringens arbete
med att effektivisera förmögenhetsförvaltningen i stoten. I beräkningarna
ingår också den föreslagna indragningen från kommunema.
De beloppsmässigt störsto besparingarna har gjorts inom transfereringssystemen. Riksdagen beslutode i december om en rad förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen. Dessa innebär sammanfettningsvis att ersättningen i sjukförsäkringen sänks från 90 % till 65 % de försto tre dagama samt från 90 % till 80 % fr.o.m. dag 4 t.o.m. dag 89. Den tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 % till 80 % de försto 14 dagama. Totolt innebär dessa förändringar en utgiftsminskning över stots-budgeten om ca 3,7 miljarder kr. Regeringen återkommer senare med en särskild proposition om bl.a. samordning mellan sjuk- och arbetsskade-försäkringama. Utgiftsminskningen till följd av detto förslag kan beräknas uppgå till ca 1,5 miljarder kr.
I budgetpropositionen ingår förslag om att — liksom tidigare har skett för ålderspensionärer — slopa friåret vid sjukhusvård för förtidspensionärer samt om att genomföra vissa toxeändringar i tandvårdsförsäkringen. Dessa förslag ger minskade utgifter med ca 400 milj. kr.
Inom bostadsdepartementets område föreslås utgiftsminskningar genom att räntebidragen minskas med ytterligare drygt 600 milj. kr. budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att det särskilda stödet till flerbamsfemiljer för köp av egnahem avvecklas, vilket iimebär besparingar om närmare 300 milj. kr. Dessutom beräknas tidigareläggningen av det nya bostodsfinan-sieringssystemets ikraftträdande till den 1 januari 1992 ge en utgiftsminskning på 2,8 miljarder kr.
Inom utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om närmare 1 miljard kr., bl.a. inom skolan och vuxenutbildningen samt när det gäller bidragen till studieförbunden.
1 budgetförslaget redovisas besparingar för utrikes- och försvarsdepartementen om sammanlagt ca 1,2 miljarder kr. Besparingama iimebär bl.a. att en del av förläggningskostnadema för asylberättigade flyktingar från u-länder — i överensstämmelse med reglema i OECDs biståndskommitté — avräknas mot biståndsramen.
Inom kommunikations-, industri- ochjordbruksdepartementen redovisas utgiftsreduktioner på sammantoget nära 2 miljarder kr. Besparingama avser bl.a. neddragning av anslaget för köp av interregional trafik på järnväg, visst regionalpolitiskt stöd samt bidrag till skogsvård och till beredskapslagring.
Inom arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att delar av utbildningsbidragen och det kontanto arbetsmarknadsstödet finansieras via arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår nu också utökade resurser för handläggning och utredning av asylärenden, vilket skall leda till kortare
väntetider och beräknas minska kostnadema för främst förläggningsverk- Prop. 1990/91:100 samheten med drygt 1,7 miljarder kr. Bil. 1
Besparingama innebär i flera fell en kraftig förändring av de berörda verksamheteraa. Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strakturella förändringar reduceras med 10 %. När detto program har genomförts beräknas de offentliga utgifteraa kunna bli 1 till 2 miljarder kr. lägre.
De skärpto avkastningskraven på framför allt televerket och vattenfall samt en uppräkning av stotens tillgångar i domänverket ökar stotens in-komkomster med närmare 10 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Föratom ett höjt avkastningskrav om ytterligare 1,5 miljarder kr. på televerket beräknas en engångsinleverans om 5,7 miljarder kr. ske. Från domänverket beräknas inleveranser ske om ca 1,5 miljarder kr.
De åtgärder som redovisats innebär att stotens nettoupplåning kommer att kunna begränsas och att utgiftema för statsskuldräntor kan reduceras under budgetåret 1991/92. Effektema av detto är medräknade i den samlade förbättringen av budgetsaldot för budgetåret 1991/92 med i storleksordningen 30 miljarder kr. som tidigare redovisats.
Sammantoget innebär de åtgärder som här redovisats att stotens utgifter under kommande budgetår beräknas växa med 3,4 %. Detto är en väsentligt långsammare ökning än under innevarande budgeter, då utgifteraa växer med 10,6 %.
Ökningen av stotens inkomster mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 uppgår till drygt 36 miljarder kr. eller 9,1 % i löpande priser. För budgetåret 1991/92 beräknas inkomstema totolt öka med endast ca 17 miljarder kr. eller med 3,9 % i löpande prisen Inkomstökningen inkluderar en inkomstförstärkning om ca 5 miljarder kr. till följd av att sjukförsäkringsfondens behållning tillförs stotsbudgeten i enlighet med vad chefen för socialdepartementet senare kommer att anmäla.
Utvecklingen av stotsbudgetens inkomstsida är storkt beroende dels av den allmänna ekonomiska tillväxten, dels av utfell resp. antoganden i fråga om pris- och löneutveckling. Den kraftiga inkomstutvecklingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 återspeglar en snabb pris- och löneökningstakt. Till grand för budgetförslaget för 1991/92 ligger däremot antoganden om en väsentligt dämpad pris- och löneutveckling. Effekten av denna nedväxling i inflaiionstakt förstärks på stotsbudgetens inkomstsida av det förhållandet att kommunalskattemedlen betolas ut till kommunerna med två års eftersläpning. Kommunalskatteutbetolningama budgetåret 1991/92 baseras således på den höga löneökningstakten två år tidigare. Inkomstskatterna för fysiska personer, inkl. kommunalskattema, för stotsbudgeten beräknas för budgetåret 1991/92 däremot utifrån den betydligt lägre löneökningstokt som antos fno.m. 1991. Den sänkning av inflationstakten som föratses under 1991 och 1992 leder således till en försvagning av inkomstutvecklingen för budgetåret 1991/92.
En ytterligare bidragande orsak till inkomstemas förhållandevis låga ökningstokt under nästo budgetår är den ökning av sparandet som väntos ske i hushållssektom, vilken medför en svag utveckling av intäkterna från mervärdeskatten. Vidare försvagas skatteinkomsterna från juridiska per-
söner till följd av konjunktumedgången och de minskade vinstema i Prop. 1990/91:100 näringslivet. Bil. 1
Här redovisad utgifts- och inkomstutveckling innebär att budgetens saldo för budgetåret 1991/92 förbättras något i förhållande till innevarande budgetår.
Det underliggande budgetsaldot är en redovisning av saldot exkl. tillfälliga effekter och förändringar av redovisningsprinciper. För att få fram det underliggande budgetsaldot avräknas för budgetåret 1991/92 bl.a. de tillfälliga inleveransema från affärsverken, den tillfälliga indragning som görs från kommunema samt den överföring som görs från sjukförsäkringsfonden.
Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 försämras det underliggande budgetsaldot med drygt 15 miljarder kr. Denna försämring kan emellertid inte i sin helhet ses som strukturellt betingad. Den sammanhänger främst med den försvagning av inkomstutvecklingen som inträffer under budgetåret 1991/92 och som i sin tur till väsenflig del beror på de exceptionellt stora kommunalskatteutbetolningar som då sker.
Utvecklingen av stetsfmansema framgår av följande tebell.
Tabell 2. Stotsfinansemas utveckling
Miljarder kr.
1989/90
1990/91
1991/92
Inkomster
401,6
438,0
454,9
Utgifter exkl. statsskuldräntor
334,5
379,9
394,5
Statsskuldräntor
63,7
60,7
61,0
Budgelsaldo
3,4
-2,6
-0,6
Underliggande budgetsaldo
1,7
-0,1
-15,6
6.2¶Kommunemas ekonomi
En dominerande — och växande — del av den offentliga sektoms verksamhet och investeringar sker i den kommunala sektom; hälso- och sjukvård, bamomsorg, äldreomsorg samt skolväsende. Totolt uppgår den kommunala sektoms utgifter för konsumtion och investeringar till nära 300 miljarder kr. åriigen, dvs. drygt 20 % av BNP. Omkring 85 % av de totola kommunala utgiftema fmansieras med skatter — kommunalskatt eller stotsskattefinansierade överföringar.
Under 1980-tolet ökade den kommunala konsumtionen med i genomsnitt drygt 2 % per år. Det var en kraftig dämpning jämfört med 1970-tolet då ökningen uppgick till 4 % per år. Olika stolliga åtgärder har vidtogits i syfte att begränsa volymökningen, och under senare år har konsumtionens ökningstakt dämpats.
Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektoms volymtillväxt måste begränsas till högst I %. Rationaliseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga.
År 1990 beräknas den kommunala sektoras utgifter bli ca 20 miljarder kr. högre än inkomstema. Åren 1991 och 1992 förbättras det finansiella
30
sparandet i kommuner och landsting mycket kraftigt. År 1992 kan till och Prop. 1990/91:100 med ett positivt finansiellt sparande väntas. Denna förbättring är emel- Bil. 1 lertid av tillfällig karaktär. Från och med år 1993 väntas utvecklingen vända och i mitten på 1990-tolet bedöms det finansiella sparandet återigen bli negativt.
Bedömningarna av den kommunala sektoms ekonomi visar ett imderlig-gande imderskott i det finansiella sparandet. Detto gäller under föratsättning att kommuneraas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca 1 % per år. Rörelsekapitolet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder, blir då negativt. En omfettande upplåning och utförsäljning av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte kommuneraas grandläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för att långsiktigt nå balans mellan kommunemas utgifter och inkomster. Dessa åtgärder måste vara utformade så att den kommunala sektoras utveckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.
Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin 1992 får inte leda till att kommuner och landsting underlåter att vidto sådana strukturella förändringar som iimebär att utgifterna långsiktigt anpassas till de löpande inkomstema. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kr. år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektom. Detto bör ske genom en extra höjning av skatteutjämningsavgiften detto ån Beloppet motsvarar knappt 1 % av sektoms totola utgifter.
Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutot kommunalt skattestopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunema och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.
Kommunalekonomiska kommittén har bl.a. i uppdrag att presentera förslag som ger möjligheter till en utjämning av kommunalskattema. Sådana förändringar i skattesatsema som följer av att ett nytt stotsbidragssystem införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994. Ett ändrat stotsbidragssystem föratsätter att det kommunala skattetrycket inte höjs och att ändringaraa leder till att skillnadema i kommunal utdebitering minskar.
Kommitténs förslag kan i vissa fell leda till sådana omfördelningseffekter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att underlätto en övergång från dagens stotsbidragssystem till ett mer generellt system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kr. som 1992 dras in från kommuneraa skall kunna återföras till dem.
6.3¶Strukturåtgärder inom den offentliga sektom
Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik som leder till att de offentliga utgiftemas andel av BNP minskar. Detto ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv-
ningar av existerande utgiftsprogram. På både kort och lång sikt krävs Prop. 1990/91:100 strakturella åtgärder som påverkar utgiftemas utveckling. Regeringen Bil. 1 genomför ett antol sådana strakturellt inriktode åtgärder inom den offentliga sektora.
Det nya system för bostadsfinansiering som nu beräknas träda i kraft den 1 januari 1992 utgör ett viktigt inslag i denna politik. Ett utgiftsprogram med dålig fördelningspolitisk effekt och med storka inslag av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på stotsbudgeten.
Den omläggning som nu sker av sjukförsäkringssystemet i enlighet med de beslut riksdagen nyligen fettot syftar till att minska utgiftstrycket och skapa motiv för rehabilitering och arbete.. Samtidigt har riksdagen uttolat att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en arbetsgivarperiod under de 14 förste dagama i en sjukperiod. Ett berättigat krav i dette sammanhang är att alla försäkrade skall få lika kompensationsnivå när de är sjuka oavsett vilken grapp på arbetsmarknaden de tillhör. I syfte att få en rättvis sjukförsäkring är det därför mycket angeläget att arbetsmarknadens parter träffer avtel som inte överstiger de av riksdagen festställda högsto ersättningsnivåema.
Regeringen koinmer senare att redovisa förslag om en samordning av sjuk- och orbetsskadeförsäkringarna.
Åtgärder vidtos också för att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet och därmed nå ett bättre resursutnyttjande. Försöksverksamhet genomförs när det gäller hälso- och sjukvårdens organisation och utveckling och denna utsträcks till att även omfetto en samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiella resurser.
Ett arbete har också inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare väsentlig ökning av utbildningsplatsema inom högskolan bör också kunna uppnås.
På skolområdet drivs nu arbetet vidare för att förverkliga en flexibel skolstart. Bara skall ha rätt att börja skolan vid sex års ålder, men skolstorten skall kunna variera med hänsyn till vårdnadshavarens önskemål och barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätto att fiill behovstäckning nås inom baroomsorgen. På längre sikt uppstår betydande samhällsekonomiska vinster genom att arbetsmarknaden kan tillföras ytterligare en åldersklass. Regeringen återkommer under våren med förslag för att göra det möjligt att tillämpa en flexibel skolstort redan hösten 1991.
Reformarbetet inom den offentliga sektom omfettor också den stetliga administrationen, som måste ställa om från utgiftsexpansion till resultot-orientering. Regeringen genomför därför ett treårigt program för omställning och bantning av den statliga administrationen. Den samlade administrationen skall minska med i genomsnitt 10 %. Programmet om-
32
fettor även regeringskansliet, vars dimensionering, kompetens och ar- Prop. 1990/91:100 betsformer måste anpassas till de nya krav som ställs på styrningen av Bil. 1 den offentliga verksamheten. Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med ett samlat treårsprogram för den stofliga administrationens omställning och bantning.
På viktiga områden är reformarbetet i full gång. Som exempel kan nämnas rättsväsendet, där en effektivisering planeras inom åklagarväsendet. Resultotorienterad styrning med mindre inslag av detolj- och regelstyrning skall skapa utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Strakturförändringar är aktuella både på domstolsverket och inom kriminalvårdsstyrelsen. Polisväsendets organisation och uppgifter ses över med sikte på ökad effektivitet. Flyktingmottagningen förbättras så att kostnadema för bl.a. förläggningsverksamheten kan reduceras väsentligt.
Den offentliga sektom har en betydande förmögenhet. Att förvalto dessa tillgängar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de löpande intäktema och kostnadema. Åtgärder vidtos därför för att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen i syfte att öka avkastningen och frigöra kapitol för att bereda utrymme för andra satsningar inom näringspolitiken, t.ex. på infrastraktur.
Strakturella reformer inom den offentliga sektom måste också omfetto pensionssystemet. Pensionema är den offentliga sektoms störsto utgiftspost. Nära en femtedel av den offentliga sektoras utgifter går till pensioner. Pensionerna spelar därför en viktig roll för utvecklingen av de offentliga utgiftema.
Frågor rörande den framtida utformningen av pensionssystemet har aktualiserats i samband med att pensionsberedningen i november 1990 lade fram sitt betänkande Allmän pension (SOU 1990:76). Där framgår bl.a. att möjlighetema att finansiera pensionsutfästelsema inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är storkt beroende av den ekonomiska tillväxten. Detto leder till slutsatsen att det är tillväxttakten som avgör fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan generationerna.
Regeringen avser att återkomma med konkreto förslag till förändringar av pensionssystemet. Det finns emellertid anledning att redan nu understryka att en reformering av jjensionssystemet måste sto i överensstämmelse med inriktningen av den ekonomiska politiken.
Beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga och präglas av en hög grad av stobilitet. Den som är pensionerad eller för vilken pensionering är nära föresteende har små möjligheter att anpassa sin ekonomi till ändrade villkor. Den som är i aktiv ålder måste ha kännedom om framtida pensionsvillkor för att kunna fetto beslut om sparande m.m. Beslut om förändringar i pensionssystemet har emellertid också direkt betydelse för den mer näraliggande ekonomiska utvecklingen genom sin inverkan på den nu yrkesaktiva generationens sparande och arbetskraftsutbud.
En försto utgångspunkt för reformarbetet på pensionsområdet måste vara behovet av ett högre långsiktigt sparande.
Efter sekelskiftet stiger försörjningsbördan. Detto kommer att ta sig
.S Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 1
33
uttryck i växande krav på överföringar från yrkesaktiva till äldre i form Prop. 1990/91:100 av pensioner och sjukvård. Det finns därför storka skäl för att sparandet Bil. 1 under 1990-tolet måste ligga på en förhållandevis hög nivå. Mot den bakgranden är sparandet i den svenska ekonomin i dag för lågt för att trygga en framtida tillväxt som ger utrymme för dagens välfärdssystem.
Folkpension och ATP har minskat hushållens motiv att spara inför pensioneringen. Till viss del har detto kompenserats av ett ökat offentligt sparande genom uppbyggnaden av AP-fonden. Av pensionsberedningens material framgår emellertid att AP-fondens bidrag till sparandet riskerar att successivt minska under 1990-tolet.
Mot den bakgranden är det naturligt att åtgärder för att öka sparandet knyts just till pensionssystemet. Därvid måste beaktos att utvecklingen av pensionssparandet i avtolsreglerade eller privato pensionsförsäkringar påverkas av hur regleraa i det offentliga pensionssystemet är konstraerade.
Under det närmaste decermiet bör en ökad fondering inom ramen för det allmänna pensionssystemet komma till stånd för att på så sätt bidra till sparandet och ge bättre föratsättningar att möto framtida belastning på pensionssystemet. För att stimulera till ett högre sparande bör övervägas om fondering kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga former än vad som nu är fellet i AP-fondema.
Pensionssystemet måste vidare bidra till att stärka motiven för arbete under den yrkesverksamma perioden i livet. Inkomstbortfellsprincipen, som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör stärkas. Det innebär bl.a. att en större del av den samlade inkomsten under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grand för pensionsförmånerna.
7 Slutord
Sveriges ekonomi har många storka sidor, men också allvarliga problem, främst en alltför snabb kostnadsutveckling.
Under det gångna året har regeringen vidtogit en rad åtgärder för att återställa balansen i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. För att väma sysselsättning och välfärd är den ekonomiska politiken inriktod på att varaktigt nedbringa inflationen. Arbetet med att stobilisera ekonomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Detto är en viktig del av den ekonomiska politik som regeringen nu lägger fram.
Perspektivet i budgetpropositionen är samtidigt långsiktigt. Den ekonomiska politiken skall skapa föratsättningar för Sverige att aktivt och framgångsrikt delto i den interaationella integrationen. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas för att lägga granden för en tillväxt av våra resurser. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktionen och konsumtionen måste långsiktigt ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Den ekonomiska
34
basen för välfärd och trygghet skall förstärkas genom att arbetslinjen Prop. 1990/91:100 konsekvent hävdas. Bil. 1
Detto är en kärv, men ansvarsfiill politik i ett allvarligt och svårt skede. Det är en politik som skall föra landet till bättre tider. Utsikterna att lyckas är goda. Under loppet av 1991 bör vändpunkten kunna nås, när tillväxten på nytt börjar to fert. 1992 bör bli ett år av återhämtning. Inflationstakten reduceras under 1991 och bör under 1992 ha kommit ner klart under inflationen i våra konkurrentländer.
Nedväxlingen av inflationstakten och en återställd konkurrenskraft gör det möjligt att lägga granden för en ny period av framsteg i näringslivet och fiill sysselsättning. Kring denna för medborgarna och nationen viktiga uppgift inbjuder regeringen till en bred samverkan.
35 Bil. 1
Statsbudgeten och särskilda frågor Prop. 1990/91:100
1¶Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 1.1 Beräkningsfömtsättningar
Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1990 redovisat en beräkning av stotsbudgetens inkomster. De antoganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfettning av beräkningen bör bifogas protokollet i dette ärende som bilaga 1.2. De antoganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tobell 1.
Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antoganden till grand för inkomstbedömningen. Dessa återfinns i tobell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräkningsföratsättningar.
Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring
1992 RRV
Föredraganden
RRV
Föredraganden
RRV
Föredraganden
Lönesumma
12,7
4,6
4,4
3,6
3,3
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt'
10,4
10,4
9,7
9,8
2,7
3,0
Privat konsumtion.
löpande priser
11,2
9,6
11,0
4,0
4,1
'innefattar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procentenheter 1990 och med 3,5 procentenheter 1991.
1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91
RRVs senaste beräkning av budgetutfellet för budgetåret 1990/91 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1990. Beräkningarna av inkomsteraa för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets inkomstberäkning.
Inkomster
1 sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat inkomstema till 440 840 milj.kr.
Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 119 milj.kr., inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 36 milj.kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 10 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbild-ningsa\gift med 1 milj.kr., inkomsttiteln Övriga sociala\gifter, netto med 3 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 2 milj.kr.
36¶Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling och med anledning av riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 177 milj.kr.
I enlighet med vad jag anfört om den privato konsumtionens utveckling i löpande priser samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetolning av mervärdeskatt, räknar jag ned inkomstema på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 660 milj. kr. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 117 milj.kr.
Sammantoget medför mina justeringar en beräknad minskning av inkomstema med 2 891 milj. kr. jämfört med RRVs beräkning. Åndringama framgår av tobell 2.
Prop. Bil. 1
1990/91:100
Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av stotsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91
Tusental kronor
RRVs
Förändring
beräkning
enligt föredraganden
1111 Fysiska personers inkomstskatt
69 377 000
119 000
1211 Folkpensionsavgifl
47 745 000
36 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
- 322 000
- 177 000
1231 Barnomsorgsavgift
13 996 000
10 000
1241 Viixenutbildningsavgift
1 662 000
1251 Övriga socialavgifter, netto
- 5 871 000
1281 Allmän löneavgift
5 709 000
1411 Mervärdeskatt
133 700 000
- 2660000
5211 Ställiga pensionsavgifter, netto
785 000
-1- 117 000
Summa inkomster
440 840 222
Summa förändringar enligt föredraganden
- 2 891 000
RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantoget medför justeringama av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 437 949 milj. kr.
Utgifter
1 stotsbudgeten för innevarande år uppgår utgiftema till 425 094 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totola utgiftema till 439 951 milj.kr. Verket har beaktot förslagen till tilläggsbudget I, där utgifteraa uppgick till 2 492 milj. kr.
RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden för statsskuldräntor till 60,6 miljarder kronor. En senare beräkning ger vid handen att utgiftema blir något större. Jag beräknar dessa utgifter till 60,7 miljarder kronor.
37
Tabell 3. Räntor på stotsskulden budgetåret 1990/91 „.. .
Miljarder kronor "''•
Beräkning till Nuvarande
grund för stats- beräkning
budgeten
51,3
52,8
7,2
7,3
0,5
0,6
Räntor pä inhemska län m.m. Räntor pä utländska lån Valutaförluster, netto
Summa 59,0 60,7
Enligt RRV kommer de totola anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 494 milj. kr. och uppgå till 24 365 milj.kr. Stotsrådet Sahlin koinmer senare idag att föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) försto halvåret 1991 skall få disponera medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detto innebär att de totola anslagsbehållningama kan beräknas minska med sammanlagt 2 (XX) milj.kr. I tobell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningama mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.
Tabell 4. Anslagsbehållningama vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91
Miljarder kronor
Huvudtitel 1989/90 1990/91
7,7
8,1
4,9
5,2
3,0
1,2
6,6
5,6
2,7
2,8
14,9
22,9
Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Industridepartementet Övriga huvudtitlar
Summa
Jag vill också nänrna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tor upp 8 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 7 miljarder kronor.
Sammantoget beräknar jag därmed utgiftema under budgetåret 1990/91 till 440 557 milj. kn
Tabell 5. Stotsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91
Milj.kr.
Statsbudget RRV Föredragandai
160 594
370 857
370 857
59 000
60 600
60 700
1 500
7000 Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring i anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
Summa 425 094 439 951 440 557
Finansfullmaktsutnytljande
1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop. 1990/91:100 1991/92 Bil. 1
Inkomster
RRV beräknar stotsbudgetens totola inkomster till 434 209 milj. kr. för budgetåret 1991/92. De skillnader i antoganden om pris- och löneutveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till stotsbudget för nästa budgetår påverkar stotsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.
I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling och riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 497 milj.kr.
Med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 148 milj.kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 44 milj.kr., inkomsttiteln Wixenutbildningsavgift med 5 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän lönea\gift med 7 milj.kr.
I enlighet med vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt vad chefen för socialdepartementet senare idag kommer att anföra räknar jag upp inkomsttiteln SJulförsäkringsavgift, netto med 4 187 milj.kr. Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 4 174 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling samt de förslag chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i dag kommer att redovisa avseende finansieringen av utbildningsbidrag för personer som är berättigade till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Med anledning av vad jag anfört beträffende den privato konsumtionens utveckling samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetolning av mervärdeskatt och vad jag senare idag koinmer att föreslå beträffende budgetering exkl. mervärdeskatt räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 9 9(X) milj.kr.
I enlighet med de förslag beträffende skatteutjämningsavgiften somjag senare idag avser att lägga fram, räknar jag upp inkomsttiteln Skatteutjämningsavgift med 2 266 milj.kr.
Enligt de förslag chefen för jordbraksdepartementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag upp inkomsttiteln Miljöavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 100 milj.kr.
Med anledning av förslag som chefen för kommunikationsdepartementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag ned inkomsttiteln Avgifter vid registrering av fritidsbåtar med 14 milj.kr.
I enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:68) om böter räknar jag upp inkomsttiteln Bötesmedel med 48 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 500 milj.kr. med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att lägga fram. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 260 milj.kr.
Sammanlagt innebär avvikelserna från RRVs beräkningar en uppskrivning av inkomstema för budgetåret 1991/92 med 20 720 milj.kr. Jag
beräknar således stotsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 till 454 928 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRVs beräkningar framgår av tobell 6.
Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av stotsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92
Tusental kronor
Prop. 1990/91:100 Bil. 1
RRVs
Förändring
beräkning
enligt föredraganden
Inkomsttitel
Ull
Fysiska personers inkomstskatt
21 213 000
-
497 000
1211 Folkpensionsavgift
49 434 000
-
148 000
1221 Sjukförsäkringsavgift,netto
4 961 000
-1-
4 187 000
1231 Barnomsorgsavgift
14 598 000
-
44 000
1241 Vuxenutbildningsavgift
1 731 000
-
1251 Övriga sociaJavgifter, netto
- 7 401 000
-(-
4 174 000
1281 Allmän löneavgift
2966 000
-
1411 Mervärdeskatt
141 400 000
-t-
9900 000
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel
och handelsgödsel
182 000
-1-
100 000
2543 Skatteutjämningsavgift
9 935 000
-1-
2 266 000
2546 Avgifter vid registrering av
fritidsbåtar
14 400
-
14 400
2712 Bötesmedel
299 500
-1-
48 000
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet
400 000
-1-
500 000
5211 Statliga pensionsavgifter, netto
879 000
-1-
260 000
Summa inkomster
434 208 820
Summa förändringar enligt föredraganden
-1-20 719 600
Avslutningsvis vill jag redovisa förändringama i indelningen av stotsbudgetens inkomster i förslaget till stotsbudget för budgetåret 1991/92 (tobell 7).
40
Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av stotsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92
Prop. Bil. 1
1990/91:100
(nkomsttitel/lnkomsthuvudgrupp/lnkomstgrupp
Förslag
1123 Särskild skatt på tjänslegrupplivförsäkringar
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
2115 Affärsverket FFVs inlevererade överskott
2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens
fastighetsto rvaitning
2215 Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning
2317 Ränteinkomster pä luftfartslån
2326 Räntor på affärsverket FFVs statslån
2331 Ränteinkomster på egnahemslån
2334 Räntor på övriga bostadslån. Boverket
2533 Avgifter vid statens planverk
2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar
2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet
3115 Affärsverket FFVs inkomster av försålda
fastigheter och maskiner
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda
byggnader och maskiner
4132 Återbetalning av luftfartslån
4211 Återbetalning av lån till egnahem
4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket
5115 Affärsverket FFVs amorteringar
Ny inkomsttitel
Namnändring
Upphör
Upphör
Upphör
Upphör
Upphör
Upphör
Namnändring
Upphör
Upphör
Upphör
Upphör
Upphör
Upphör
Upphör
Namnändring
Upphör
Utgifter
1 mitt förslag till stotsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgiftema sammanlagt till 455 526 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. stotsskuldräntor svarar då för 390 026 milj. kn
Schablonmässigt beräknas anslagsbehållningarna på reservationsanslag minska med I 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
I syfte att förslaget till stotsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning, förs på budgetens utgiftssida 3 miljarder kr. upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.
Tabell 8. Stotsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92
Milj.kr.
Förslag lill statsbudget
Utgiftsanslag exkl. stalsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring av anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
Summa
390 026
61 000
I 500
455 526
1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991191 Prop. 1990/91: lOO
Bil. 1
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfellet av stotsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till stotsbudget för budgetåret 1991/92 såsom framgår av tobell 9 och tobell 10.
Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 2,6 miljarder kronor för 1990/91 och till 0,6 miljaider kronor för 1991/92.
Tabell 9. Stotsbudgeten budgetåren 1989/90-1991/92
Miljarder kronor
1989/90
1990/91
1991/92
Utfall
Statsbudget
Beräknat utfall
enligt enligt RRV föredraganden
Förslag till ■ statsbudget
Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor
Saldo
401,6
334,5 63,7
3,4
424,4
366,1 59,0
-0,7
440,8
379,3 60,6
0,9
438,0
379,9 60,7
-2,6
454,9
394,5 61,0
-0,6
42
Prop. 1990/91:100 Bil. 1
r» r- r-- a\ o — >o oi — o n ri ri c — rrOtr)t--*r)c0s\0\DOOOi
o o o
00 00
-s;
H äi -5
aa 2
6/3
U3 _ U
;2 u u
o c 5
•Ui 5 " E
p t 1)
> 3 U. I
_ 1> c u 2
C3 U
■s
« c:
•a « v
•£ O.
I-S
e/3 "O
u 2 • o
v u w a> c ui § g a
g- = u .S .: 5 5 5 =
i:ii;D.5
■c £ > -
i-o si "
E c r " U5 'ÖJD
o « .
t; E I u a =
« u a o 3 n
t b -o
•£ t-S «' -
■O .> 2 : :3 J2
j;u2q:ci:o
c s:
DtJ c
•a .c
— oo Q —' Q O
8r O ■* O
m r- o en
t oo r r ri oo
r- -r en v£» o fN
O >c o — s\
G tn
(T, TT
00 oc
r av
TT 00
J2
■o .c
3
3 Vi
"t: u u-
O OJ[j w
> u :«
w T3 .« E
S-S--2 i S -o > •-
> > Cfj et,
ö =!.= ■;;;
v- '- = .2
1 !n w E
a E E- 2 c o i: Ju: S-- ii ■« c/3 j: j:.< y;
-t3
:§
43
2¶Underliggande budgetutveckling Prop. i990/9i:ioo
Bil 1 Den imderliggande utvecklingen av stotsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Detto
imiebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i ett tidigare.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fållet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effektema uteslutits, så att stotsbudgetens imderliggande utveckling klargörs.
På inkomstsidan har bl. a. följande effekter betraktots som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
- vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter
- tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till stotsbudgeten
- inkomster från sjukförsäkringsfonden
På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktots som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
- valutoförluster/vinster som uppstår vid amortering av stotens utlandslån
- vissa investeringar som finansieras genom lån på kieditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på stotsbudgeten
- engångsvisa besparingar
Tabell 11 visar stotsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1989/90-1991/92.
Tabell 11.
Miljarder !
Underliggande budgetsaldo för
Icronor
budgetåren 1989/90-1991/92
1989/90
1990/91
1991/92
Underliggande budgetsaldo Som andel av BNP
1.7 0,1%
-0,1 -0,0%
-15,6 1,1%
3¶Statens lånebehov och statsskuldens förändring
Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av stotens inkomster och utgifter. Stotens lånebehov bestäms dels av budgetutfållet och vissa kassamässiga korrigeringar av detto, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på stotsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.
Stotsskuldens förändring bestäms av stotens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.
44
Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en Prop. 1990/91:100 del justeringar för att beräkna statens lånebehov och statsskuldens Bil. 1 förändring. 1 det följande redovisas kortlåttot hur dessa begrepp är relaterade till varandra.
Statens lånebehov
1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.
2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak tioner bokförs i myndighetemas redovisning och när de registreras på stotsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betolningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.
3. En del av stotens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på stotsbudgeten. Exempel på detto är vissa krediter till de stolliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via stotlig upplåning.
4. Den tillfälliga arbetsmiljöavgift som infördes i september 1989 fördes, via en inkomsttitel på stotsbudgeten, omedelbart till riksgäldskontoret. Detto innebär att skatten inte påverkar budgetutfellet. Den medför däremot en tillfällig minskning av stotens upplåning på marknaden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparande som infördes vid samma tidpunkt.
5. Avskattningen av företogens reserver minskar stotens lånebehov under åren 1991-1994.
6. Genom en summering av postema 1-5 erhålls stotens marknads-upplåningsbehov.
Statsskuldens förändring
Stotsskuldens förändring påverkas förutom av stotens marknadsupp-låningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gön
7. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av stotsobligationer, utbetolningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster m.m., valutoomvärderingar samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar stotsskuldens storlek.
8. Det tillfälliga obligatoriska sparandet, den tillfälliga arbetsmiljö-avgiften och den extra höjningen av skatteutjämningsavgiften minskar stotens behov av att låna på kreditmarknaden men påverkar ej stots-skulden.
9. Genom att skulddispositionema läggs till stotens lånebehov erhålls ett rättvisande uttryck för stotsskuldens förändring.
45¶Tabell 12. Stotens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92
Miljarder kronor
Prop. 1990/91:100 Bil. 1
1989/90
1990/91
1991/92
1.
Budgetsaldo
3,4
- 2,6
- 0,6
2.
Kassamässiga korrigeringar
5,2
-
-
3.
Riksgäldskontorets kreditgivning
till vissa affärsverk m.m.
- 6,9
- 8,0
- 8,2
4.
Tillfällig arbetsmiljöavgift och tillfålligt obligatoriskt
sparande
12,0
- 1,3
1,7
5.
Avskattning av företagens
reserver
-
1,0
6,2
6.
Överskott/underskott (underskott att täcka genom
upplåning)
13,7
-10,9
- 0,9
7.
Skulddispositioner
- uppköp obligationer
- 1,4
- 4,0
-
- övrigt
7,0
0,2
-
8.
Särskild skuld lill hushåll och
företag
-12,0
-1-1,3
-1-3,3
9.
Statsskuldminskning'
7,3
-13,4
2,4
'Negativa tal anger ökande statsskuld.
4¶Rörlig kredit
Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret uppgående till 400 milj.kr., avsedd att ställas till regeringens förfogande för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet (prop. 1989/90:100, FiU20, rskr. 204). För vissa av de myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet fmns ett behov av ökat rörelsekapitol. Jag anser att dessa medelsbehov bör tillgodoses genom att rörliga krediter ställs till resp. myndighets förfogande från den rörliga kredit som regeringen får disponera för ändamålet. För att så ska kurma ske föreslår jag att den rörliga krediten utökas till 450 milj.kr.
5¶Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92
Bakgrund
Regeringen föreslog i proposition 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt m.m. ändringar av stolliga myndigheters ställning inom mervärde-skattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. Förslaget föranledde inte någon erinran från riksdagen (SkU 1989/90:31, rskr. 357).
Myndighetemas ställning inom mervärdeskattesystemet föreslogs ändrad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. Detto är viktigt bl.a. för att stimulera
46
till lösningar som ger ökad produktivitet och effektivitet i myndighetemas Prop. 1990/91:100 verksamhet. Bil. 1
Myndighetemas anslag är i dagsläget budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter irmehåller påslag för mervärdeskatt. I propositionen föreslogs att myndighetemas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall budgeteras exkl. mervärdeskatt. Myndighetema skall kompenseras för ingående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel istället för mot myndighetens anslag. Myndighetemas anslag ger härigenom en mer rättvisande bild av verksamhetens utgiftsnivå.
Även sådan ingående mervärdeskatt som hänför sig till skattepliktig verksamhet skall behandlas på detto sätt. Avdrag för ingående mervärdeskatt kommer således inte att kunna göras i samband med en skattskyldig myndighets redovisning av utgående skatt till skattemyndigheten.
Myndighetema fick med anledning av omläggningen kompletterande direktiv för sina anslagsframställningar för budgetåret 1991/92. Då myndighetemas redovisning inte innehåller uppgifter om erlagd mervärdeskatt fick riksrevisionsverket i uppdrag att to fram schablonmässiga beräkningar av andelen mervärdeskatt som belastor resp. anslag.
Genomförandet av budgetering exkl. mervärdeskatt
Det beredningsarbete som skett i regeringskansliet visar på behov av ytterligare underlag och klargörande av vissa beräkningsfömtsättningar innan mervärdeskattebeloppen för resp. anslag kan festställas.
Utgångspunkten för reformen är att den skall vara saldomässigt neutral, dvs. inte medföra någon belastning på stotsbudgeten. Förändringen innebär, vad gäller anslagsfmansierad verksamhet, en minskning av stotsbudgetens utgiftssida samtidigt som nettoinkomstema från mervärdeskatt minskar i motsvarande mån.
För att syftet med reformen, att uppnå konkurrensneutralitet i den stolliga verksamheten, inte skall förfelas bör beräkningama göras utifrån ett så säkert underlag som möjligt. Risken är aimars att i det enskilda fellet uppstår icke avsedda verksamhetskonsekvenser där en myndighet kan gynnas eller missgynnas resursmässigt av omläggningen. Vissa schabloniseringar måste dock med nödvändighet göras vid beräkningama.
Några frågeställningar av teknisk och principiell natur återstår att lösa innan ett komplett underlag för omläggningen föreligger. Riksrevisionsverket har därför fått i uppdrag att biträda regeringen även i det fortsätto arbetet.
Mot detma bakgmnd förordar jag att regeringen senare i vår i samband med att regeringen utfärdar regleringsbreven för myndighetemas anslag för budgetåret 1991/92, beslutor att medel motsvarande mervärdeskatten under resp. anslag inte får disponeras av myndighetema. En sådan lösning ger ytterligare tid för att to fram ett säkert beräkningsunderlag samtidigt som den önskvärda konkurrensneutraliteten kan uppnås - så som har avsetts - redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Regeringen bör vidare inhämto riksdagens samtycke till att myndighetema bereds kompensation från stotsbudgetens inkomsttitel Mervärdeskatt.
Al
Ett helt exakt underlag kan aldrig erhållas då uppgifter om mervärde- Prop. 1990/91:100 skatt saknas i myndighetemas redovisning. Detto problem koinmer dock Bil. 1 att försvinna. Då det nya systemet är i funktion kan en uppföljning göras av resp. myndighets belastning på inkomsttiteln.
På så vis kan det i efterhand bli möjligt att bedöma om behov av korrigering fiims av den budgetering som gjordes vid omläggningen.
6¶Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för ADB- och kommunikationsutrustning
En försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för fmansiering av ADB- och kommunikationsutmstning har inletts under budgetåret 1990/91. Motiven för deima försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan (prop. 1989/90:100 bil. 1). Riksdagen beslutode i enlighet med regeringens förslag (FiU 25, rskr. 187).
De myndigheter som ingår i försöksverksamheten är riksgäldskontoret, stotistiska centralbyrån, flygtekniska försöksanstolten, lantmäteriverket och byggnadsstyrelsen. För dessa fem myndigheter har regeringen under budgetåret 1990/91 ett bemyndigande från riksdagen att medge lån i riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 90 milj.kr. Även vägverket ingår i försöket. Vägverkets ADB-investeringar fmansieras dock inom den totola låneram som vägverket har i riksgäldskontoret. Vägverkets lånebehov behandlas senare idag av chefen för kommunikationsdepartementet (bilaga 8). Flygtekniska försöksanstoltens lånebehov behandlas i en kommande särproposition för totolförsvaret. Det sammanlagda lånebehovet för de fyra övriga myndighetemas tillkommande investeringar för budgetåret 1991/92 uppgår till 48 816 000 kn Hur investeringsbehovet är fördelat mellan myndighetema framgår av resp. huvudtitelsbilaga.
För budgetåret 1991/92 föreslår jag att ytterligare två myndigheter, konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen, får to upp lån för sina investeringar i ADB-och konununikationsutrustning. De sammanlagda lånebehoven för dessa tillkommande myndigheters investeringar uppgår till 88 760 000 kr. för budgetåret 1991/92.
Totolt uppgår således lånebehovet för 1991/92 till 137 576 000 kr. Jag anser dock att det bemyndigande som regeringen bör begära för budgetåret 1991/92 bör uppgå till 152 milj.kr. för att en viss flexibilitet skall finnas i systemet och för att ofömtsedda förändringar i myndighetemas verksamhet skall kunna mötos. Jag föreslår därför att regerigen begär riksdagens bemyndigande att för budgetåret 1991/92 to upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutmstning intill ett sammanlagt belopp av 152 milj.kr. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgäldskontoret får i uppdrag att ombesörja upplåningen.
48
Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag Prop. 1990/91:100 utvecklat den lånemodell som tillämpas imder försöksverksamheten. De Bil. 1 villkor som regeringen ställt på modellen är följande:
- lånen skall ges på marknadsmässiga villkor
- lånen får ej ges på längre tid än som svarar mot investeringens ekonomiska livslängd
- lånen skall amorteras i minst den takt som investeringsobjekten skrivs av
- lånevillkoren skall utformas utifrån att risktegandet skall begränsas för myndighetema och att myndighetema planeringsfömtsättningar skall vara så goda som möjligt under lånets löptid.
Den länemodell som riksgäldskontoret erbjuder myndighetema under försöksverksamheten består av två altemativ; ett med rörlig och ett med läst ränto. Riksrevisionsverket har i uppdrag att följa försöksverksamheten.
Min uppfettning är att det ännu inte finns förutsättningar att övergå till en mer generell modell som iimebär att samtliga myndigheter medges att to upp denna typ av lån.
Bland de frågor som måste övervägas ytterligare kan nämnas bemyndi-gandestruktur riksdag-regering och regering-myndighet, uppföljningssystem samt vissa redovisningsfrågor En utgångspunkt bör vara att myndighetema bör tillämpa en fiillständig tillgångsredovisning.
Vid prövningen i budgetorbetet av dessa investeringar är inte den räntekostnad som kommer att belasto myndigheten känd. Lånen kan alltså beroende på ränteförändringar bli "dyrare" än vad myndigheten räknat med. Detto kan också bli fellet vid en förändring i ränteläget under lånets löptid. En sådan situation bör dock kunna mötos av myndigheten genom en omfördelning av resurser eller ett utnyttjande av ramanslagets anslagskredit.
Det omvända förhållandet kan naturligtvis också uppstå nämligen att lånen blir "billigare" än vad som kunnat förutses. Detto bör dock inte innebära någon överbudgetering av myndighetsanslagen eftersom utgångspunkten vid prövningen av myndighetemas begäran om lån skall vara att inga resurser skall tillskjutos myndighetemas anslag för att finansiera räntekostnader eller amorteringar. Höga krav kommer att ställas på att myndighetema kan redovisa investeringskalkyler och lönsamhetsbedömningar.
Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av vilka typer av investeringar som kan komma att omfettos av en sådan omläggning.
Jag kommer i det följande (avsnitt 7) framhålla att myndighetema i ett mer utvecklat finansiellt system bör kunna ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fetto beslut om investeringar uton att inhämto regeringens medgivande i varje särskilt fell. Jag vill emellertid även i detto sammanhang understryka att det inte skall vara tillåtet för myndighetema att på detto sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.
4¶Riksilugcn 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga I 49
7¶Finansiell styrning av statsförvaltningen Prop. 1990/91 :ioo
En ny form av styming är under införande i stotsförvaltningen. En de-toljerad budgetstyrning ersätts av mål- och resultotstyming. Ansvar och befogenheter delegeras till myndighetema. Frågor om effektivitet och produktivitet ställs i förgmnden och kraven på uppföljning och utvärdering skärps; det väsentliga blir analys och bedömning av uppnådda resultot.
Den nya stymingen ställer nya krav på såväl myndigheter som regering och riksdag. Analysmetoder krävs för att kunna avgöra hur resursema kan användas på mest effektiva sätt. Samtidigt som kraven att redovisa uppnådda resultot ökar så ges myndighetema större frihet att själva besluto om hur resultoten skall uppnås.
Det kommer alltid att finnas restriktioner i fråga om dispositionen av stolliga medel. Dessa restriktioner kan emellertid överföras till myndighetema i form av operativt handlingsutrymme. Styr- och uppföljnings-instmment måste mot den bakgmnden utvecklas.
Målet för förändringsarbetet är att bryto de förväntningar som leder till utgiftsexpansion och att införa ett resultettänkande för att därigenom uppnå bättre måluppfyllelse och en högre effektivitet i användningen av existerande resurser inom den offentliga sektom. Mot denna bakgmnd kommer jag i detto avsnitt att redogöra för min syn på hur den finansiella stymingen av stotsförvaltningen bör utvecklas.
Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att redogöra för vissa andra frågor som rör förnyelsen av den offentliga sektom.
7.1¶Finansiella förutsättningar
Somjag framhållit i det föregående är målet för budgetpolitiken att hävda välfärden och samtidigt minska de offentliga utgifternas andel av BNP. Detto för att på sikt kunna sänka skattetrycket. I prop. 1990/91:39 anfördejag följande: "För att skapa fömtsättningar för låg inflation, återvunnen tillväxt och växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram. 1 arbetet med förslaget till 1991/92 års stotsbudget skall detto arbete fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen sker i ett långsiktigt perspektiv och ges den stodga som följer av genom-arbetode normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och samtidigt sänka de offentliga utgiftemas andel av bmttonationalprodukten för att på sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skattetrycket föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar. Dessa riktlinjer måste utgå från de fömtsättningar som följer av den allmänna ekonomiska utvecklingen".
En neddragning av den offentliga sektoms utgifter bör således ske utifrån ett långsiktigt synsätt. Med en ökad långsiktighet som gmnd skapas fömtsättningar att för det enskilda budgetåret tidigt klargöra de budgetpolitiska riktlinjema och ge ramar både för den verksamhetsplanering som bedrivs inom regeringskansli och myndigheter och för kommande
budgetorbeten. En ökad långsiktighet underlättor också en utvidgning av Prop. 1990/91:100 det faktiska budgetansvar som bör åligga varje departement i förhållande Bil. 1 till dess verksamhetsområden och ett ökat utnyttjande av rambudgete-ringstekniker.
För att expansionen av de offentliga utgiftema skall kunna bromsas måste budgetpolitiska utgångspunkter formuleras för stotsbudgetens utgifts- och inkomstsida. För utgiftssidan måste de förväntningar som idag finns om ständigt utökade resurser brytos. På inkomstsidan bör t.ex. nya principer formuleras för stotens förmögenhetsförvaltning. Jag kommer i det följande att ge några exempel på sådana budgetpolitiska utgångspunkter.
Effektivitets- och produktivitetskrav
Syftet med förändringsarbetet är att erhålla mer effekt av redan insatto resurser. Detto gäller åtgärder inriktode mot såväl utgifts- som inkomstsidan. En fortlöpande omprövning och analys av redan gjorda åtoganden måste ske. Det är därför utomordentligt viktigt att de effektivitets- och produktivitetskrav som under senare år ställts på den stolliga sektom vidmakthålls och förstärks och att förvaltningen även fortsättningsvis åläggs sådana krav.
Dock bör myndighetema ges utökade möjligheter att själva direkt kunna tillgodogöra sig produktivitets- och effektivitetsvinster utan att först behöva underställa frågan regeringens prövning. Jag återkommer till detto i det följande vad gäller en ny modell för finansiering av investeringar och en effektivare stotlig lokalförsörjning.
Effektivitets- och produktivitetskrav uppstår också genom ökad efterfrågestyming. En sådan styming uppstår i de fell när myndighetens tjänster erbjuds på marknaden eller när myndighetema köper tjänster av varandra. Ett ökat kostnadsansvar för myndighetema i betydelsen att de själva får välja från vem de skall köpa tjänster och samtidigt en ökad rätt för myndighetema att sälja tjänster till varandra iimebär att den säljande myndighetens verksamhet kan dimensioneras till faktisk efterfrågan.
Stotsmaktema har det slutliga ansvaret för att göra avvägningen hur effektivitet kan uppnås totolt sett i utnyttjandet av de offentliga resurserna. Detto kräver en utökad analys av hur befintliga resurser används idag. Jag kommer i det följande att redogöra för inriktningen av ett sådant arbete.
7.1.1¶Utgiftsbegränsningar
Pris- och lönekompensation m.m.
Mot bakgmnd av vad jag nyss anförde om behovet av att sänka de offentliga utgiftemas andel av BNP bör kraven på kostnadsmedvetande i den offentliga verksamheten skärpas.
En del av förväntan om utgiftsexpansion skapas genom det kompen-sationstänkande som nuvarande system för pris- och löneomräkning ger upphov till. Systemet att fiillt ut kompensera myndighetema för inflation
gör stotsförvaltningen okänslig för de ekonomiska restriktioner som gäller Prop. 1990/91:100 för övriga sektorer i samhället. Incitoment saknas t.ex. för myndighetema Bil. 1 till återhållsamhet i lönebildningen.
Nuvarande teknik för prisomräkning innebär att myndighetema ges kompensation i efterhand för inträffede kostnadsökningar. Vid fluktuationer i prisutvecklingen blir följden att nivån på myndighetemas kompensation ligger fel i förhållande till den faktiska kostnadsutvecklingen. Detto innebär en risk för att myndighetema anpassar sin verksamhet utifrån förhållanden som inte är i överenstämmelse med det faktiska ekonomiska läget.
Enligt min uppfettning bör det inte vara givet att myndighetema alltid med automatik skall kunna påräkna kompensation för kostnadsökningar. I stället bör det i högre utsträckning ankomma på myndighetema att själva avgöra sin egen betolningsvilja för de produktionsfaktorer som utnyttjas. Detto kräver en ökad flexibilitet för myndighetema att välja altemativa vägar för att genomföra sin verksamhet. Vidare krävs ett ökat inslag av efterfrågestyming vid dimensionering av de offentliga verksamheterna. Därmed finns fömtsättningar för att bryto kompensationsautomatiken.
Frågan om kompensation för kostnadsökningar hänger nära samman med frågan om tillämpningen av s.k. utgiftsramar. Jag kommer i det följande att utveckla min syn i denna fråga.
Utgiftsramar
I samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition avvisade riksdagen regeringens förslag till löneutgiftsram för 1989. Finansutskottet framhöll därvid (FiU 1988/89:20) att ett system utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndighetemas verksamhet förutsätter att myndighetema i efterhand ges kompensation för inträffede kostnadsökningar. Därmed saknas incitoment att bringa ned kostnadsutvecklingen. Enligt utskottets mening borde därför ett nytt system utvecklas som tor sikte på att lägga fest en ram för myndighetemas samlade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas till de treåriga budgetramar som successivt koinmer att införas.
I 1990 års finansplan anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den försto omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budgetmodellen.
De krav som riksdagen har ställt på en utgiftsram är att den skall medge en klar styming av förvaltningsutgiftema, ge möjlighet till en verksamhetsanpassad lönebildning samt att verksamhetsinriktningen oförändrat skall beslutos av stotsmaktema. Dessa mål är svåra att förena. För att de angivna fömtsättningama skall kunna uppfyllas samtidigt som stotens personal försörjningsbehov tillgodoses måste ett nytt system för utgiftsramar bygga på att de festställs med utgångspunkt i löneutvecklingen på övrig arbetsmarknad. Stotsmaktemas uppfettning om vilka lönekostnadsökningar som är förenliga med en balanserad samhällseko-
52
nomi bör uttryckas på annat sätt än genom utgiftsramar till myndighe- Prop. 1990/91:100
tema. Min slutsats är således att en utgiftsram som svarar mot riks- Bil. 1
dagens beställning måste utformas så att stotsmaktema undviker att
genom budgetpolitik (utgiftsstyraing) driva inkomstpolitik på det stolliga
området.
I budgetförslaget för verksamhetsåret 1991/92 tillämpas hittills gällande system som innebär fiill kostnadstäckning till följd av slutna avtol.
Utgiftsstyrning genom ramanslag
Myndighetema kommer successivt att tilldelas ramanslag för sina förvaltningskostnader. Ramanslag ger myndighetema flexibilitet i resursanvändningen i form av möjlighet till omfördelning av resurser mellan olika utgiflsslag och en resursmässig rörlighet mellan budgetåren. Därmed kan myndighetema lättore anpassa sig till de utgiftsnivåer som stotsmaktema har festställt.
Åtgärder tillföljd avför höga löneavtal
Nuvarande ordning innebär att om avtolsutfellen medför väsentliga merkostnader utöver vad som är förenligt med en balanserad samhällsekonomi blir det nödvändigt att genomföra ekonomiska åtgärder för att motverka effektema av de höga avtolen.
Valet av ekonomiska åtgärder kan innebära att ytterligare besparingar måste göras inom den stolliga administrationen eller andra minskningar av de offentliga utgiftema, t.ex. inom transfereringssystemen. Som jag tidigare nämnt innebär denna ordning att myndighetema inte får ett direkt incitoment att själva to ansvar för kostnadsökningar i verksamheten. Regeringen avser därför att återkomma till denna fråga.
Åtgärder för att stödja myndigheterna
De är nödvändigt att de avtol som sluts avseende anställnings- och arbetsvillkor skapar fömtsättningar för att genomföra stmkturförändringar och i övrigt underlätto utvecklingsarbetet inom den stolliga sektom. För att nå ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt krävs att detolj-stymingen fortsätter att minska inom områden som styrs av avtolsrättsliga förhållanden. Myndighetema måste ges fömtsättningar att to ett ökat arbetsgivaransvar.
Genom det successiva genomförandet av ett decentraliserat arbetsgivaransvar ställs nya krav på myndighetema. För att myndighetema skall ges möjlighet att genomföra stmkturförändringar, följa nya avtols-konstmktioner, to ett ökat arbetsgivaransvar m.m. krävs att myndigheterna har tillgång till professionellt kunnande i dessa frågor. SAV har ett centralt ansvar för att stödja och vägleda arbetsgivama på myndighetsnivå.
Genom de omfettande stmkturförändringar som kommer att genomföras inom den stolliga förvaltningen i syfte att rationalisera verksamheten och öka effektiviteten ställs stora krav på myndighetema. Myndighetema
kommer därför att behöva ett förstärkt stöd i frågor som gäller personal- Prop. 1990/91:100 avveckling, användning av ADB-stöd, organisationsutformning m.m. Bil. 1
Regeringen har tillsatt en utredning (C 1990:04) om hur stödet till regeringskansli och myndigheter bör utvecklas. Utredningen omfettor främst de s.k. stobsmyndighetema, däribland SAV.
Jag har i dessa frågor samrått med chefen för civildepartementet.
7.1.2¶Inkomstförstärkningar
Aktivare förmögenhetsförvaltning i staten
Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den stolliga förmögenheten är av stor betydelse också för stotsbudgeten. Regeringen har mot den bakgmnden tillsatt en utredning (Dir. 1990:51) om stotens festighetsförvaltning. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att en utredning tillsätts om en effektivare stotlig förmögenhetsförvaltning. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra satsningar, t.ex. investeringar i infrastmktur.
Under de närmaste åren bör stotens "balansräkning" konsolideras dels med avseende på vad stoten bör äga, dels med avseende på de bibehållna tillgångamas värdering och avkastningsnivå. Stoten bör även se över de organisatoriska formema i syfte att fä en effektivare förvaltning och en högre avkastning. Konkurrensutsatto verksamheter bör åsättos avkastningskrav motsvarande kraven på marknaden.
7.2¶En förändrad finansiell styming
7.2.1¶Ett förändrat arbetssätt och nya metoder
Syftet med den finansiella stymingen av den offentliga sektom är att åstodkomma bättre produktivitet i verksamheten och högre effektivitet i resursanvändningen. Verksamhetemas resultot skall vara avgörande vid prövningen av verksamhetemas resursbehov. Mål och styrmedel inom den offentliga verksamheten kan komma att behöva omprövas. Detto fömtsätter utveckling av kompletterande analysmetoder utöver dem som används idag. Förändrade krav kommer därigenom att ställas på såväl myndighetema som regeringskansliet.
Att sätta mål och kräva resultat
I årets budgetorbete har drygt 30 myndigheter blivit föremål för en ny form av prövning. Dessa myndigheter ingår i den försto cykeln i den nya budgetprocessen och de har lämnat fördjupad anslagsframställning i enlighet med budgetförordningen (1989:400).
Erferenhetema från höstens arbete visar att många svårigheter måste övervinnas i tillämpningen av den nya mål- och resultotstymingen. Ett fösto steg mot resultotorienterad styming har togits men brister finns i många myndigheters sätt att redovisa sin egen verksamhet och de resultot
som uppnåtts. I många fell finns inte resultotmått utvecklade, vilket Prop. 1990/91:1(X)
innebär att underlag saknas för att bedöma produktiviteten och effek- Bil. 1
tiviteten i de olika verksamhetema. Dock har några myndigheter visat
lovvärda ambitioner i detto arbete och kommit ett stycke på väg mot en
meningsfull resultotmätning. En fortsatt utveckling av resultotstyming och
resultotmätning är därför nödvändig. I arbetet bör även uppmärksammas
regeringens och regeringskansliets arbetsformer.
Modellen med resultot- och målstyming från stotsmaktemas sida i kombination med ökade befogenheter och ökat ansvar för myndigheterna innebär krav på en förbättrad och intensifierad mål- och resultotdialog mellan regeringskansliet och myndighetema. Detto är i själva verket ett centralt element i den nya budgetprocessen. Enligt min uppfettning är det särskilt viktigt att denna dialog också förs direkt mellan departements-och myndighetsledningama.
En sådan dialog har inletts. Med anledning av de behov som fmns av att utveckla underlagen från myndighetema och att skapa fömtsättningar för en förändrad styming bör denna dialog utmynna i en ytterligare precisering av målen för verksamheten och tydliga krav från regeringens sida på de resultot som skall uppnås. Den finansiella styrningen måste, enligt min uppfettning, vara gmndad på en bedömning av resultotet av verksamheten inför beslut om tilldelning av resurser.
Chefen för civildepartementet kommer senare idag att återkomma till dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).
Behovet av sektorövergripande analyser
Enligt min uppfettning kan en resultotanalys av offentlig verksamhet inte begränsas till att avse enbart myndighetsområden, eller ens departementsområden. En systematisk övergång till ett arbetssätt som går ut på att utnyttja mer övergripande analyser kan behöva ske. Bakgmnden är följande.
Under senare år har t.ex. RRV, stotskontoret och expertgmppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterat sådana analyser av offentliga sektom som haft sektorövergripande karaktär. Enligt min uppfattning har regeringskansliet många gånger haft svårt att hantera dessa studier, delvis av skälet att regeringskansliets arbete är begränsat av den givna organisatoriska indelningen i sektorer och departementsområden.
Det är särskilt angeläget att urskilja vilka frågeställningar, dato-mängder etc. som behöver penetreras inom ramen för sådana sektorövergripande analysen Beställarfunktionen i förhållande till organ som kommer att få uppdrag att utföra konkreto utredningsuppdrag - RRV, stotskontoret, SCB, m.fl. - inom ramen för detto arbete koinmer därmed att kunna utvecklas.
I en sektorövergripande analys klarläggs målsättningama inom området. Vidare bör beskrivas de stmkturella förhållanden som gäller, t.ex. av ansvariga myndigheter, graden av kommunalt engagemang, antolet sysselsatto, etc. Den samlade resursförbmkningen redovisas. Valen av styrmedel på området kartläggs. Produktivitets- och effektivitetsanalyser genomförs.
55¶Resultotet av analysen bör enligt min uppfettning ge bättre kunskap om Prop. 1990/91:100 måluppfyllelse och effektivitet i produktionen av välfärdstjänster. En så- Bil. 1 dan analys kan t.ex. itmebära att det offentliga engagemanget prövas i förhållande till andra regiformer. Områdets bidrag till ökad tillväxt och ökat utbud i ekonomin kommer också att kunna klarläggas.
För att skapa utrymme för mer kvalificerade budgetanalyser bör arbetet inriktos mot delegering av budgetansvar, budgetberedning på ramnivå och schablonisering av omräkningsmetoder. Det är därmed inriktot på att klarare ge uttryck för feckdepartementens samlade ansvar, också det finansiella, för sina verksamheter. En viktig bas för detto arbete är en ökad långsiktighet i synen på utgiftsutvecklingen vilket jag behandlade inledningsvis.
Ett nytt arbetssätt koinmer att innebära behov av mer flexibla organisationsformer i regeringskansliet. Ett exempel på hur behovet av analyser över sektorgränsema ger upphov till nya arbetsformer är regeringens indelning i tre sakpolitiska stotsrådsgmpper.
7.2.2¶Vssa styrfrågor
Resultotorienterad styming fömtsätter att myndighetema ges ett ökat utrymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Regeringen minskar därför successivt detoljstymingen och ger myndighetema ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt har regeringen ett övergripande ansvar som innebär att se till att de regelverk, system m.m. inom vilka myndighetema tillåts agera ger en för stotsverket som helhet effektiv lösning.
Mot denna bakgmnd är det viktigt att arbetet med att utveckla instmment för den finansiella stymingen av stotsförvaltningen fortgår. Det återstår fortferande att i vissa fell klargöra ansvarsfördelningen mellan regering och myndigheter. Behov fmns också av att utveckla uppfölj-ningsmetoder och former för återrapportering så att regeringen på ett effektivt sätt kan följa verksamhetens utveckling och resultot. Det gäller inte minst redovisnings- och bokslutsinformation. Slutligen handlar det om revision och utkrävande av ansvar.
Ökad effektivitet i myndighetemas resursanvändning kräver bl.a. konkurrensneutralitet i produktionen av offentliga tjänster. Myndighetema bör kunna välja den regiform som är mest kostnadseffektiv för att bedriva verksamheten. Omläggningen av mervärdeskattesystemet som genomförs budgetåret 1991/92 (avsnitt 5) medför att konkurrensneutralitet uppnås mellan verksamhet på entreprenad och verksamhet i egen regi.
I det följande redovisar jag min syn på ett antol frågeställningar inom detto område.
Kassahällning i staten
Ett arbete pågår med att utveckla stotens kassahållning. Stotens betol-ningssystem skall vara säkert, effektivt och uppfylla rimliga krav på service. Systemet skall tillgodose kraven på en god kassahållning för stoten totolt sett. Det är ett oeftergivligt krav att detto fungerar tillfredställande.
56¶Utvecklingsarbetet skall inriktos mot att överföra de restriktioner som Prop. 1990/91:100 inåste gälla utifrån ett helhetsperspektiv till ett handlingsutrymme för den Bil. 1 enskilda myndigheten. Jag redovisar nu tre aktuella frågeställningar inom detto område.
Ränteincitament i statlig verksamhet
En effektiv kassahållning på myndighetsnivå är svår att uppnå enbart genom administrativa regleringar. Någon form av räntebeläggning av de medel som myndighetema hanterar behövs därför. Därigenom kan medvetenheten om att stoten har kostnader för sin likviditet ökas hos myndighetema. Denna kostnad redovisas idag hos riksgäldskontoret.
I dagens system kostor olika former av finansiering olika mycket för myndighetema. Att utnyttja anslagsmedel från stotsverkets checkräkning eller att utnyttja anslagskrediten är "gratis" medan däremot utnyttjandet av exempelvis en rörlig kredit i riksgäldskontoret är belagt med ränto. Vissa myndigheter ingår dessutom i en försöksverksamhet där de mot ränto får to upp lån i riksgäldkontoret för att finansiera investeringar i ADB- och kommunikationsutmstning.
Inom riksrevisionsverket pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete för att förbättra kassahållningen i stoten. Ett resultot av detto arbete är ett förslag till regeringen om en ny mtin för att hantera de rörliga kreditema i riksgäldskontoret. Rutinen iimebär att myndigheten får tillgång till en effektiv checkräkningskredit samt att incitomenten till en god kassahållning ökar. Rutinen prövas fr.o.m. den 1 januari 1991 vid lantmäteriverket.
En viktig del i utvecklingsarbetet avser förbättrade mtiner för hantering av det stolliga betolningsflödet. En fråga som övervägs är hur stolliga medelsflöden kan göras räntekänsliga. Här ingår också överväganden om att göra anslagsmedel räntekänsliga. Jag anser det angeläget att detto utvecklingsarbete drivs vidare. Möjligheten att införa någon form av intemränto på de stolliga medelsflödena bör övervägas. En förutsättning är dock att detto ger den för stotsverket som helhet bästo kassa-hållningsmässiga lösningen.
Möjlighet att utnyttja bankgiro för statliga betalningar
Myndighetema bör ges möjlighet att inom givna ramar effektivisera och anpassa sin betolningsförmedling. Möjligheten att kunna utnyttja bankgirot som betolningsförmedlare efterfrågas av många myndigheter. Regeringen har med gällande regelverk och med den konstmktion av postgirosystemet, med dess koppling till postverkets ekonomi som finns idag, mycket begränsade möjligheter att medge dispens i dessa ärenden. Frågan om den stolliga betolningsförmedlingen har behandlats under en följd av år. I förra årets finansplan (prop. 1989/90:100) presenterade regeringen sin syn i dessa frågor. Regeringen framhöll att, med vissa förbehåll, det stolliga betolningssystemet i princip bör vara utformat så att det skapas en valfrihet för allmänheten och myndighetema att välja betolningsförmedlare. Riksdagen framhöll (1989/90:FiU24, rskr. 197) att,
5¶Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 1 57
i avvaktan på en översyn av postverkets ekonomi, inga betolningsom- Prop. 1990/91:100 läggningar bör ske som ger betydande konsekvenser för postgirot och Bil. 1 därmed återverkar på möjlighetema för postverket att upprätthålla en rikstäckande service.
Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med förslag som ökar valfriheten vad gäller förmedlingen av vissa stolliga betolningar. Förslagen kommer dock att vara av sådan natur att de kan genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi uppstår.
Fordrings- och betalningsbevakning
Det är viktigt att de stolliga myndighetema bevakar sina fordringar och betolningar så att stoten inte drabbas av onödiga kostnader eller ränteförluster. Stotens intressen bör bevakas så att de fordringar stoten har på annan part betolas in i rätt tid eller, om så inte sker, att fordringen drivs in på ett sådant sätt så att stoten inte åsamkas onödiga kostnader. Det gäller vidare att utnyttja de betolningsfrister stoten har mot annan part.
Varje myndighet som lyder direkt under regeringen har ansvaret för att i ett försto steg bevaka stotens fordringar inom sitt område. Inom regeringskansliet pågår en översyn av det förferande sora nu tillämpas i syfte att effektivisera myndighetemas bevakning och indrivning av fordringar. Vad som nu övervägs är bl.a. frågor om uppgifter för en specialistfunktion som kan fullfölja arbetet med bevakning och indrivning av stotens fordringar i de fell då myndighetens bevakning inte lett till att betolning skett. Motivet för detto är att den enskilda myndigheten inte behöver bygga upp någon specialistkompetens och att ärendena får en likartad behandling. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i detma fråga.
Med hänsyn till kraven på god kassahållning är det också viktigt att myndighetema utnyttjar de betolningsfrister som normalt finns när en myndighet skall betala en fektura så att betolningen inte sker för tidigt, med ränteförluster för stoten som följd, eller för sent med risk för att dröjsmålsränto uttos. 1 det generella redovisningssystemet, system S, finns en frivillig mtin för sådan sk. betolningsbevakning som utnyttjas av ett antol myndigheter, men långt ifrån av alla. Enligt min mening bör alla myndigheter bevaka sina betolningar på detto eller motsvarande sätt. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att bemyndiga riksrevisionsverket att utfärda riktlinjer för att ytterligare förbättra myndighetemas betolningsbevakning.
Ny modell för finansiering av investeringar
Myndighetema bör i ett mer utvecklat system för finansiell styming kunna ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fetto beslut om investeringar utan att gå till regeringen för prövning i varje enskilt fell. Produktivitetsvinster som ligger i ny teknik bör kunna tos hem direkt utan den långa beslutsprocess som tillämpas idag. Det är dock viktigt att framhålla att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detto sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.
58¶En försöksverksamhet med lån i riksgäldkontoret för finansiering av Prop. 1990/91:100 ADB- och kommunikationsutmstning har inletts imder budgetåret Bil. 1 1990/91. Motiven bakom denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan. Jag har i det föregående (avsnitt 6) beskrivit försöksverksamhetens villkor och tillämpning.
Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av de olika typer av investeringar som kan komma att omfettas av en sådan omläggning.
Leasingfrågor
De leasing-avtol som finns på marknaden ger kimden/konsumenten alternativ till lånefinansiering av vissa investeringar, t.ex. utmstning, fordon m.m. För verksamheter som disponerar fest egendom erbjuder marknaden dessutom s.k. sale-leasebackavtol, som ger t.ex. en festighetsägare möjlighet att frigöra bundet kapitol för andra investeringar mot överenskommelse om framtida återlösning etc.
Möjlighetema för stolliga myndigheter att teckna leasingavtol eller sale-leasebackavtol är storkt beskuma. Vissa myndigheter efterfrågar sådana lösningar. Om myndighetema i ökad utsträckning skall medges sådana möjligheter fömtsätter detto att regeringen kan finna en form som tillgodoser regeringens och riksdagens inflytande och att dessa möjligheter kan erbjudas i form av en intem lösning för stoten. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att dessa frågor utreds.
Försäkring/riskfinansiering
Som ett led i att öka myndighetemas möjligheter att göra egna avvägningar i finansiella frågor utreds även frågor om försäkring av stotens egendom m.m. (prop. 1988/89:150, Dir. 1990:57). Utredaren skall överväga om nuvarande regler för försäkring är ändamålsenliga för stoten från i försto hand ekonomisk synpunkt och lämna förslag inom vilka sakområden som försäkringslösningar kan övervägas. För affärsverk och myndigheter med betydande affärsmässiga inslag i sin verksamhet kommer utredaren att behandla olika former av riskfinansiering. Förslag kan föreligga under budgetåret 1991/92.
En effektivare statlig lokalförsörjning
En aktiv förmögenhetsförvaltning fömtsätter ett samlat agerande från stotsmaktema. Den stolliga förvaltningens lokalförsörjning bygger därför på en samordnad kompetens för festighetsförvaltningen, koncentrerad till ett fåtol myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva festighets-bestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den stolliga administrationen.
Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets- och festighetsförvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndighetema så skapas nu
betydande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndighetema när de Prop. 1990/91:1(X)
får ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer som Bil. 1
lagts fest av riksdagen så kan myndighetema få ökade befogenheter om
de i motsvarande mån övertor kostnadsansvaret för driften av sina lokaler
(piop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU 26, rskr. 338). Dessa beslut
kan fettos av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och
verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom fitms
fömtsättningar för bättre resursawägningar på initiativ av myndighetema.
Entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsdriften
Enligt min mening är ett naturligt steg för att åstodkomma effektiviseringar och besparingar att öka möjlighetema till konkurrens på festighets-och byggmarknadema. Stolliga festighetsförvaltände myndigheter bör, i stället för att bedriva festighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning kunna uppdra åt utomstående producenter att sköto festighetsdriften och för detto betola en överenskommen ersättning. Sådana uppdrag fömtsätter att den utomstående producenten kan bedriva festighetsdriften bättre och mer kostnadseffektivt eller minst lika bra som den stolliga festighetsför-valtoren.
Som ett led i att åstodkomma en effektivare och friare resursanvändning för myndigheterna vid övergången till treåriga budgetramar och ramanslag bör möjlighet öppnas för myndighetema att lämna anbud på att sköto festighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detto möjliggör en effektivare resursanvändning i och med att myndigheten i högre grad själv kan styra servicenivån på festighetsdriften.
För att ytterligare bryto monopolsituationen bör även möjlighetema öppnas för att låto andra aktörer på festighets- och byggmarknaderna lämna anbud på festighetsdrifttjänster inom det stotsägda festighets-beståndet.
Det har inget egenvärde för stoten att bedriva festighetsdrift i egen regi utan det viktiga är vem som kan utföra tjänsten på ett för stoten kostnadseffektivt och rationellt sätt.
Dessa förändringar av producentansvaret för festighetsdrifttjänster fömtsätter att byggnadsstyrelsens stobsroll i förhållande till regeringen förstärks och utvecklas. Regeringen bör senare precisera detto i uppdrag till byggnadsstyrelsen. Jag återkommer senare idag till denna fråga under redovisningen av stotlig lokalförsörjning vid min anmälan av anslagen under finansdepartementets huvudtitel.
Verksamhetsformer
En viktig del i arbetet med att utveckla den finansiella stymingen avser en renodling av de verksamhetsformer i vilka stotlig verksamhet bedrivs. Ett arbete har inletts i denna riktning. Bl.a. har riksrevisionsverket avlämnat en rapport till regeringen om stiftelser för stotlig verksamhet och en rapport om myndighetsbolag utanför affärsverkssektora. Vidare bedriver riksrevisionsverket en översyn av reglema för den s.k. uppdragsmodellen.
60¶Dessa frågor kommer att beredas inom regeringskansliet i syfte att Prop. 1990/91:100 lägga fest klara principer för verksamhetsformemas tillämpning. 1 av- Bil. 1 vaktan på kommande utredningsarbete kan dock redan nu några principer läggas fest.
Regeringen bör ha en restriktiv hållning till stotlig verksamhet i stiftelseform. Myndighetema bör ej medverka som stiftare eller via stotuter skaffe sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett parts-sammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseformen övervägas för stotlig verksamhet. Följande förhållanden bör dessutom föreligga:
- behov av ekonomisk samverkan med annan part
- behov av självständig framtoning
- väl avgränsad verksamhet
Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om verksamheten:
- helt finansieras av stoten
- är av betydande allmänt intresse
- kräver omfettonde styming.
Ren konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i stotlig regi. Det är enligt min mening i normal fellet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detto synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.
Chefen för civildepartementet koinmer senare denna dag att vidare behandla dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).
Ekonomiadministrativ kompetens
Den ekonomiadministrativa kompetensen inom stotsförvaltningen måste öka. Myndighetemas ekonomi- och redovisningsfunktioner kommer därför att spela en allt viktigare roll.
Kunskaper om resultotmått, uppföljnings- och utvärderingsmetoder, redovisning, kassahållning och investeringsbedömning är några exempel på kompetens som kommer att bli allt viktigare för stotsförvaltningen.
Det är ledningamas ansvar att se till att förvaltningen kan leva upp till de nya krav som ställs och utnyttja de möjligheter som den nya styrningen erbjuder.
Revisionen och styrelsernas ansvar
En ökad finansiell frihet för myndighetema fömtsätter en stork och effektiv revision. Revisionens resultot måste tos till vara och åtgärder vidtos för att korrigera påpekade felaktigheter.
Dagens system fungerar inte helt tillfredställande. Exempel fmns där revisionen upprepade gånger påpekat allvarliga brister i en myndighets ekonomiadministration uton att någon åtgärd vidtas från myndighetens sida och utan att myndigheten ställs till ansvar.
Jag anser det viktigt att göra uppgifts-, besluts- och ansvarsfördelningen mellan regering, styrelse och verksledning tydlig.
61¶Frågan om beslutsordning för årsbokslut, resultotredovisningar, revi- Prop. 1990/91:100 sionsrapporter och regeringens ansvar har behandlats av den stolliga revi- Bil. 1 sionsutredningen (SOU 1990:64). Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att återkomma till dessa frågor.
Ekonomistyrning i statsförvaltningen
Regeringen måste säkerställa tillgång till ekonomisk information och underlag för den finansiella stymingen. Därtill krävs regler, metoder och system för budgetering, verksamhetsuppföljning, finansiering m.m. Slutligen krävs normering, utbildning, rådgivning och kontroll. Det är viktigt att hålla en hög kompetens inom detto område. En utvecklad ekonomi-stymingsftinktion och en stärkt revision ger fömtsättningar att inom ramen för en helhetssyn delegera ansvar och befogenheter till myndighetema. Denna fråga behandlas inom ramen för översynen av stobsmyndig-hetemas verksamhet. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen när beredningen av utredningens rapport är avslutod.
8¶Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90
Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med stofliga kreditgarantier inkl. gmndfondsförbindelser. Uppgiftema bygger på myndighetemas rapporter till RRV.
I det följande lämnas en sammanställning av och kortfettode kommen-torer till myndighetemas uppgifter. Uppgiftema avser, med undantog av garantiramama, garanti stockens stälhiing per den 30 juni 1990. De redovisade utgiftema och inkomstema för verksamheten avser budgetåret 1989/90.
Garantier i ufländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1990. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte togits. Riksbankens garanti på fem miljarder kr. för Världsbanken redovisas i år efter dollarkursen den 30 juni 1990.
Garantier för Forsmarks Kraftgmpp AB redovisas i sin helhet under stotens vattenfellsverk.
Gällande garantiramar
Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1990, uppgår till 163 miljarder kr.
Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramama för Stodshypotekskassan (riksgäldskontoret), exportkreditnämndens garantier samt garantier till Teleinvest AB och SIB-Invest AB. Garantierna till Sveriges Investeringsbank har ersatts av garantiema till SlB-Invest AB. En kraftig minskning har skett ifråga om ramama för stöd till varvsföre-tog, utvinning av olja (riksgäldskontoret) och stotens vattenfellsverk.
62¶Gjorda garantiutfästelser Prop. 1990/91:100
Bil. 1 Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1990, uppgår till 133 miljarder
kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de festställda garantiramama, eftersom endast en del av det utfästo beloppet normalt resulterar i garanterad kapitolskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-sema inom garantiramama.
Större ökningar av utfästelsema kan noteras för Stodshypotekskassan, exportkreditnämndens garantier och SIB Invest AB. De senare har ersatt utfästelsema till Sveriges Investeringsbank. Minskningar i utfästelserna förekommer bland annat beträffande stöd till varvsföretog (riksgäldskontoret), exportkreditgarantier och Nordiska Investeringsbanken (riksgäldskontoret).
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1990, var 108 miljarder kr. Gmndfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan den garanterade kapitolskulden och gjorda garantiutfästelser beror till störsto delen på det fektiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema.
Den garanterade kapitolskulden har ökat med 5,0 miljarder kr. sedan den 30 juni 1989. Valutakursförändringar har bidragit till en minskning av kapitolskulden med 700 milj.kr. Ökningen av garanterad kapitolskuld per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostodssektom och exporten (inkl. biståndsgarantiema). Stodshypotekskassan, exportkreditnämndens garantier, SIB-Invest AB, Teleinvest AB och Stotens Bostodsfinansieringsaktiebolag SBAB svarar för de störsto ökningarna av kapitolskulden.
Även minskningar av den garanterade kapitolskulden förekommer. De mest betydelsefulla gäller Sveriges Investeringsbank, stöd till varvsföretog, stotens vattenfellsverk och lantbmksgarantiema.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgiftema till följd av infriade garantier under budgetåret 1989/90 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgiftema härrör främst från exportkreditnämndens garantier till Brasilien, Irak och Egypten.
Inkomster frän lämnade garantier
Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1989/90 uppgår till drygt 500 milj.kr. Inkomstema genereras främst av exportkreditgarantiema. Garantiavgiftema har inte ökat sedan förra budgetåret. Antolet lån mot stotlig garanti har minskat kraftigt beroende på att lånen omsatts till vanliga banklån eller slutomorterats.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till knappt 600 milj.kr. Dessa inkomster härrör främst från exportkreditgarantiema och stöd till varvsföretog. Stora återbetolningar har bl.a. gjorts från Brasilien, Nordkorea, Egypten och Irak. Betydande återbetolningar har även gjorts inom varvssektom.
Resultatet av verksamheten Prop. 1990/91:100
Bil 1 Summan av inkomstema från garantiavgifter och återbetolningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgiftema för infriade garantier resulterat i ett nettoöverskott på ca 40 milj.kr. Detto är en förbättring av resultotet jämfört med föregående budgetår med ca 900 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetåret 1988/89 redovisade ett nettounderskott på ca 860 milj.kr.
64¶Prop. 1990/91:100 Bil. 1
_ . 03 .
00"
8
O .-0,2 .2? u — ti; xi w 03
— o o_ o cn o o_ o_ - o" o" o" o* —'' o" d" o" —'
o" ri
s
E Mä
C\OOOOsOOO '— »/~i " r\ 00 v-
n-1 r- >—1 ri 00
(r> *n
a a 5
:St3 =*
■* q o o (> p_ o_ o a\ o o' o' rf o' o" o
o T-H - o
tn 00 oC o'
'q.
c <1)
•0
s
(S
ClOv
c
2
•7
cS
ta
0
OOc-jsDOv-OOO " O > ri
r 00 vi a \D — Ocic*
r n CT\ o ri m c*
o 00 r-- 00 m TT o un
.3 u
1 öS
a 0,CT 60 ,. —'
•2, ar'
O 'J O en
t-coooNTro- —
Ti-os>/~i—'"»nnm TT vo ly-i o in 0 o m 00 00 ri un —'
m 00
NO
00
t
un un 00 r)
r- n ri 0 n m — —' —
r-
»o
(*1
en un un
■~ .
a c ■g 53
5 CL
a M .n .0 J3
— OOON-tJ-OO—'
»y-
Os
•t
r
0 00
OrlfnvOiO—'0> ly 0 VD n 00 00 >y-t Tf
0
SO •■O
1
v£) 00 — 01
ri Ti- r
vD
—
t-
un 00
ti :0
ä j;
:a y 00 > « fl,
CCb~(A
ä o
O
3 3J '?/j
> u
i OJ
■a ■« =
c .iJJ o c = = 3
U L- w U OJ lU (A
> ä S S 2 c/] -J c/] on on
"i u t t4 m -rr
E E
Q
■ 3
ä
a 1° 00 i;
> s
a i-
> 00
> >
a a i t- a a >>
9¶Lönenivån i anslagsberäkningarna Prop. i990/9i:ioo
Bil. 1 Lönerna för det stora flertalet stotstjänstemän och för vissa andra arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan stotens arbetsgivarverk (SAV) samt Stotsanställdas förbimd, TCO-S och SACO.
SAV träffede ramavtol om löner för stotstjänstemän m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RÄLS 1989-90) med Stotsanställdas förbund den 29 november 1989, med TCO-S den 1 december 1989 och med SACO den 14 december 1989.
Till gmnd för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen för civilt försvar under budgetåret 1991/92 har lagts de i nämnda kol-lektivavtol avtolade löner m.m. gällande fr.o.m. den 1 juli 1989.
Anslagsberäkningen innefettor ett lönekostnadspålägg om 39%. I förhållande till det löneläge som låg till gmnd för beräkningen av lönekostnaderna i budgetpropositionen 1990 har beaktots avtolade lönekostnader i ovan nämnda avtel. Vidare har beaktots dels de höjningar som skett fr.o.m. den 1 januari 1989 av chefelöner som regeringen festställer, dels de höjningar av dessa och övriga chefslöner som skett fr.o.m. den 1 oktober 1989 och den 1 januari 1990. Dessutom har beaktots de höjningar av löner som följer av avtolen för vissa stolliga läkare m.fl. fr.o.m. den 1 januari 1990. Dämtöver har också beaktots de medel som avsatts enligt 7 § ramavtol om löner 1988 för stotstjänstemän m.fl. (RÄLS 1988) för förhandlingar på gmnd av omlokalisering, omorganisationer m.m. samt det personliga marknadslönetillägget (MLT) som har utgått till vissa tjänstemän under budgetåret 1989/90.1 löneomräkningen har däremot inte kunnat beaktos de belopp som har avsatts dels för löneåtgärder främst för marknadskänsliga gmpper och för att trygga en långsiktig personalförsörjning vid i försto hand anslagsmyndigheter, dels för kompetensutvecklingsåtgärder.
I budgetförslaget har de olika avtolskomponentemas kostnadseffekt beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.
Till regeringsprotokollet i detto ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tobeller rörande den stotsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
66 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 1 Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen somjag har förordat i det föregående,
3. för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående,
a) beräkna stotsbudgetens inkomster,
b) beräkna förändringar i anslagsbehållningama,
c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
4. bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdrags verksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på
450 000 000 kr.,
5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärdeskatten inte tos i anspråk på utgiftsanslag,
6. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 to upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutmstning intill ett sammanlagt belopp av 152 000 000 kr.,
dels beieder riksdagen tillfälle att to del av vad jag har anfört om
7. finansiell styming av stotsförvaltningen (avsnitt 7),
8. stolliga garantier (avsnitt 8),
9. lönenivån i anslagsberäkningama (avsnitt 9).
67¶Innehåll Finansplanen
1¶Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfettning I. I Den interaationella bakgmnden
1.2¶Den svenska ekonomin — storka sidor och svaga
1.3¶Den ekonomiska politikens inriktning
1.4¶Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet
1.5¶Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och sysselsättning
1.6¶Åtgärder för att skapa en storkare gmnd för välfärd och trygghet
1.7¶Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt
2 Den ekonomiska utvecklingen
2.1¶Utsikterna för den intemationeUa ekonomin
2.2 1980-tolets utveckling i Sverige
2.3¶Utvecklingen i Sverige det senaste året
2.4¶Utsikterna för 1991 och 1992
3 Europa-politiken
4¶Stobiliseringspolitiken
4.1¶Finanspolitiken
4.2¶Penningpolitiken
4.3¶Pris- och lönebildningen
4.4¶Konkurrenspolitiken
4.5¶Arbetsmarknadspolitiken
5 Tillväxtpolitiken
5.1¶Skattepolitiken
5.2¶Närings- och energipolitiken
5.3¶Forsknings- och utbildningspolitiken
5.4¶Infrastrukturpolitiken
6 Budgetpolitiken
6.1¶Budgetförslaget för 1991/92
6.2¶Kommunemas ekonomi
6.3¶Stmkturåtgärder inom den offentliga sektora
7 Slutord
1 2 2 3 6
8
9 10 10 10 12 13 14 15 17 17 18 18 20 22 22 23 24 25 26 27 27 30 31 34
Prop. 1990/91:100 Bil. 1
Statsbudgeten och särskilda frågor
1¶Stotsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 36
1.1¶Beräkningsfömtsättningar 36
1.2¶Stotsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91 36
1.3¶Stotsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92 39
1.4¶Stotsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92 42
2¶Underliggande budgehitveckling 44
3¶Stotens lånebehov och stotsskuldens förändring
44
5¶Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92 46 Prop. 1990/91:100
6¶Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för Bil. 1 ADB- och kommunikationsutmstning 48
7¶Finansiell styming av stotsförvaltningen 50
8¶Redovisning av verksamheter med stotliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90 62
9 Lönenivån i anslagsberäkningama 66
Hemställan 67
Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1991
69¶Bilaga 1.1
Preliminär nationalbudget för 1991
PRELIMINÄR NATIONALBUDGET
Förord
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1992.
Nationalbudgeten bygger på material från feckdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den interaationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från stotistiska centralbyrån och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet publicerade den 14 december 1990. Vidare har en gmpp bransch- resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedönmingama åvilar dock helt finansdepartementet.
Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är stotssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmer. Kalkylerna avslutodes den 20 december 1990.
1¶Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 100. Bilaga 1.1
1¶Sammanfattning Prop- i990/9i:ioo
Bil. 1.1 Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. Den viktigaste förklaringen till detto är de senaste årens överhettning av ekonomin. Därigenom har de nominella löneraa stigit snabbare än i omvärlden. Svenska företeg har toppat marknadsandelar, inflationstakten drivits upp och produktivitetstillväxten hämmats. Underskottet i bytesbalansen har successivt vuxit.
Dessa inhemska balansproblem blir allt mer kännbara i takt med att aktiviteten i den interaationella ekonomin måttos av. Marknadstillväxten för svensk export blir sämre och företogen kan inte höja sina priser på samma sätt som tidigare. Situationen förvärras av att för den svenska ekonomin viktiga länder som USA, Storbritannien och Finland väntes få en särskilt svag tillväxt. Dessutom fortsätter svenska företeg att teppa andelar på världsmarknaden, om än i avtagande takt. En ytterligare negativ fektor är att flera av de produktområden där svensk industri är relativt sterk, exempelvis massa- och papper, jära och stål samt transportmedel, drabbas sjjeciellt hårt av den interaationella konjunkturaedgången.
Inte bara exporten uten även den inhemska efterfrågan håller på att dämpas. Investeringaraa viker, främst inom industrin men också inom bostedssektora. Den privato konsumtionstillväxten begränsas av ett stigande hushållssparande. Den stotliga verksamheten hålls tillbaka av en restriktiv utgiftspolitik och kommunemas expansion av det skattestopp som införts för 1991 och 1992.
Mot denna bakgmnd är det realistiskt att räkna med en fellande BNP 1991. Arbetslösheten kommer även fortsättningsvis att stiga. Om ett stobiliseringsavtol kommer till stånd på arbetsmarknaden begränsas dock de negativa effektema på ekonomin. Utvecklingen av investeringama och exporten kan då väntos bli klart bättre än i ett alteraativ där enbart arbetsmarknadsläget bestämmer löneraa. Den allt sämre konjunkturen koinmer att successivt minska pristrycket i ekonomin.
Nästo år förväntos konjunkturen fortsätto konjunkturen att vara svag, även om situationen för näringslivet förbättras något. I alternativet med låga löneökningar kan BNP komma att stiga med ca 1 %, medan tillväxten i det andra alteraativet blir knappt 1/2%. Under alla omständigheter kan en kraftig anpassning nedåt förväntos av löner och priser. De svenska konsumentpriserna kan t.o.m. komma att stiga långsammare än i OECD-området i genomsnitt. I det s.k. höglönealteraativet sker dock nedväxlingen till priset av en för svenska förhållanden hög arbetslöshet.
Under hela prognosperioden väntos underskottet i bytesbalansen växa. Den negativa trenden för resevalutanettot håller i sig. Dessutom fortsätter avkastningen på kapitol ätt uppvisa allt större underskott, trots att ök-ningstokten för investeringama utomlands beräknas sakto av.
Internationella förutsättningar Prop. 1990/91:100
Bil. 1.1 Aktiviteten i den internationella ekonomin dämpades under 1990. Tillväxten inom OECD-området uppgick till ca 2,5%, vilket är den lägsto siffran sedan 1982. Avmattningen skedde framför allt i Nordamerika och Storbritannien, men även i Frankrike och Itolien saktode tillväxten av. Expansionen fortsatte däremot att vara stork i Japan och Tyskland.
Inflationen steg under senare delen av förra året, främst beroende på oljeprisuppgången. Relativt höga löneökningar och en dämpad produktivitetstillväxt verkade också pådrivande. Arbetslösheten fortsatte att fella, om än i avtogande takt.
Utsiktema för 1991 och 1992 är särskilt osäkra p.g.a. krisen vid Persiska viken och den finansiella oro som råder i många länder. Dessutom är effekteraa av den tyska återföreningen svåra att bedöma. Prognosen bygger på ett tekniskt antogande att oljepriseraa uppgår till 27 dollar per fet under hela perioden. Vidare antos att någon regelrätt kris på de finansiella marknadema inte inträffer.
Tabell 1:1 Internationella fSrutsättningar
1989 1990 1991 1992
BNP i OECD, % 3,3 2 1/2 13/4 2 1/4
Konsumentpriser i OECD 4,4 5 5 1/2 4 1/2
(KPI årsgenomsnitt), %
Råoljepris, dollar per fat 18,2 24 27 27
Dollarkurs i kr. 6,45 5,90 5.60 5,60
Källor: OECD och finansdepartementet.
Under dessa fömtsättningar bedöms att tillväxten inom OECD-området dämpas i år och uppgå till knappt 2%. Försvagningen blir tydligast i USA, där en långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation begränsar hushällens realinkomster och därmed den privato konsumtionen. Investeringaraa väntos fella. Nedskäraingar genomförs i den federala budgeten.
I Japan och i det kontinentola Västeuropa blir tillväxten relativt god, även om förra årets pris- och ränteuppgång far en avkylande effekt på ekonomierna. Något utrymme för lättnader i penning- eller finanspolitiken finns inte. Tyskland kommer även framöver att verka som en tillväxtmotor i Europa. I Storbritannien och Norden fömtses däremot en betydligt svagare utveckling. Sammantaget för industriländerna väntas arbetslösheten stiga något under året.
Det finns fömtsättningar för en viss förstärkning av den interaationella konjunkturen under 1992. Den låga dollarkursen bör ge stimulanseffekter på amerikansk industri och därmed bidra till ett uppsving. I Japan kan den inhemska efterfrågan förväntos fortsätto att driva på ekonomin, även om situationen på de finansiella marknadema inger oro. För Storbritannien och Norden är en vändning uppåt, trolig, medan Västeuropa i övrigt i stort sett kan väntos upprätthålla tillväxttakten. Expansionen blir dock
knappast tillräckligt stork för att undvika en ytterligare uppgång i Prop. 1990/91:100 arbetslösheten. Inflationstakten beräknas avto något. Bil. l.l
Löner och konsumentpriser
överhettningen på den svenska arbetsmarknaden förde med sig att lönerna ökade kraftigt under förra året. För ekonomin totolt blev uppgången nästan 10 1/2%, varav löneglidningen svarade för ca 4 procentenheter. Inom OECD-området steg lönerna i genomsnitt med ungefär hälften så mycket.
Prognoserna för 1991 och 1992 bygger på två olika altemativ för löneraa. I det ena alteraativet (det s.k. låglönealteraativet) antos att ett stobiliseringsavtol kommer till stånd. De genomsnittliga timlöneraa beräknas då stiga (mätt som förändring mellan årsgenomsnitten) med ca 4% 1991, beroende på överhäng från tidigare avtol och från löneglidning samt effektema av de två extra semesterdagarna. Till detto har lagts ytterligare 1%, inom vilken ram alla nya lönepåslag skall rymmas, inkl. effektema av byte av arbetsuppgifter eller arbetsplats. Den genomsnittliga löneökningen 1991 uppgår således till 5% i detto altemativ. Motsvarande siffra för 1992 antos bli 3%.
I det andra altemativet antos löneraa helt bestämmas av läget på arbetsmarknaden. Skattereformen, lägre inflationstakt, växande arbetslöshet och fallande lönsamhet i näringslivet pekar på att löneraa koinmer att öka betydligt långsammare än vad som skett de senaste åren. Den genomsnittliga lönestegringen i ekonomin bedöms i dette alternativ bli 1% 1991 och 5% 1992.
Tabell 1;2 Löner och priser
Årlig procentuell förändring
1992 Alt.l
AIt.2
Alt.l
All.2
Timlön, kostnad
9,8
10,4
5,0
7,0
3,0
5,0
KPI
dec.-dec., exkl. skatteref.
6,7
8,2
5,2
2,4
3,4
dec.-dec., inkl. skatteref.
6,7
11,1
8,4
9,1
2,4
3,4
årsgenomsnitt, exkl. skatteref.
6,5
7,8
6,3
6,6
3,0
4,0
årsgenomsnitt, inkl. skatteref.
6,5
10,4
9,8
10,1
3,0
4,0
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Under loppet av 1990 ökade konsumentprisema enligt preliminära kalkyler med drygt 11%. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med ca 4 procentenheter och höjda oljepriser till följd av krisen vid Persiska viken med ca 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten uppgick således till 6-7 %.
Genomförandet av skattereformens andra steg innebär att de direkte skatterna sänks och att dette till stor del finansieras av höjda indirekte skatter. Därigenom höjs konsumentprisnivån med drygt 3 procentenheter
under förste kvartalet. Därefter kan prisema väntos stiga i betydligt långsammare takt. I januari nästo år feller dessutom effekten av den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten på 1 procentenhet bort. De långsammare löneökningama, och en sannolikt bättre produktivitetsutveckling, medför också ett allt lägre kostnadstryck i ekonomin. Fömtsättningaraa för en radikal nedväxling av inflationstakten i Sverige är goda.
Försörjningsbalans
BNP steg, enligt preliminära siffror, förra året med knappt 1%, vilket var en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan. Dämpningen av aktiviteten skedde på bred front och blev allt tydligare imder loppet av året. Produktivitetsökningen blev mycket blygsam, varför merparten av tillväxten kan förklaras med stigande sysselsättning. Flera fektorer tolar för att BNP feller i år. Det är speciellt investeringaraa som utvecklas svagt.
Även om 1992 också blir ett utpräglat lågkonjunkturår, finns ändå förutsättningar att bryto nedgången och kuima uppnå en positiv tillväxt, bl.a. till följd av en gynnsammare exportutveckling. I altemativet med låga löneökningar koinmer aktiviteten i ekonomin genomgående att bli högre, främst därför att den konkurrensutsatto sektoras situation förbättras.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Diagram 1:1 BNP och produktivitetsutveckling
Procentuell förändring från föregående år
BNP g Produktivitet
I
-fl
t
Alf.: 1.2 1.2
1991 Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Hushållens realinkomster steg med ca 3 1/2% förra året. Den relativt storka uppgången berodde på en kraftig ökning av löneinkomsteraa efter skatt. Sparandet steg emellertid markant, varför konsumtionen ändå stog-nerade. Till detto bidrog ett stort fell i bilinköpen liksom det varma
vädret under försto kvartalet som minskade energikonsumtionen för uppvärmning. Dessutom innebar det tillfälliga obligatoriska sparandet att hushållens köpkraft begränsades.
I år beräknas hushållens reala disponibla inkomster stiga med knappt 2% i låglönealteraativet och med ca 2 1/2% i höglönealteraativet. Merparten av ökningen beror på effekteraa av det andra steget i skattereformen. Nästo år väntos realinkomsteraa stiga med knappt 2 1/2% resp. drygt 2 1/2% i de båda alteraativen. Visserligen avtor löneöknings-tokten markant, men detto kompenseras mer än väl av den kraftiga upp-brotrusningen av inflationen.
Mycket tolar för en fortsatt stigande sparkvot under 1991 och 1992. Det i utgångsläget låga sparandet, skattereformen med bl.a. det minskade värdet av ränteavdragen, en tilltogande osäkerhet om framtiden hos hushållen, ett lägre behov av förayelse av hushållskapitolvaror och ett relativt högt ränteläge är faktorer som pekar i den riktningen. Uppgången i sparkvoten motverkas dock bl.a. av att inbetolningaraa till det obligatoriska, tillfälliga sparandet upphör i år och att återbetolningaraa börjar nästo år, vilket ökar hushållens köpkraft. Sammantoget fömtses emellertid tillväxten i den privato konsumtionen komma att bli måttlig under prognosperioden.
Tabell 1:3 Försörjningsbalans
Prop. Bil. 1
1990/91:100 .1
Miljarder
Procentuell volymförändri
ing
kr 1989
1992 Alt. 1
Alt. 2
Alt.l
Alt.2
BNP
1224,3
2,1
0,9
-0,2
-0,5
1,0
0,4
Import
387,5
7,1
1,3
2,0
1,4
2,8
2,4
Tillgäng
1611,8
3,5
1,0
0,4
0,0
1,5
1,0
Privat konsumtion
638,6
1,1
0,0
0,7
1,0
1,0
1,2
Offentlig konsumtion
317,7
2,2
1,3
0,5
0,3
0,5
0,5
Stat
89,9
3,7
0,7
-0,7
-0,8
-0,8
-0,8
Kommuner
227,8
1,6
1,5
1,0
0,8
1,0
1,0
Bruttoinvesteringar
259,8
10,9
1,8
-1,4
-3,5
0,6
-1,9
Lagerinvesteringar'
1,8
0,5
0,3
-0,3
-0,3
0,0
0,0
Export
393,9
2,4
1,2
1,9
1,3
3,4
2,8
Användning
1611,8
3,5
1,0
0,4
0,0
1,5
1,0
' Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Den offentliga konsumtionen steg förra året med knappt 1 1/2%. Kommuneraa expanderade mer än ekonomin i genomsnitt, trots att brist på arbetskraft under en stor del av året höll tillbaka utvecklingen. Under de kommande åren genomförs nedskäraingar i den stotliga verksamheten, vilket medför att konsumtionsvolymen sannolikt feller. För kommunemas del är det ekonomiska utrymmet för expansion mycket begränsat framöver.
Efter den rekordartade uppgången 1989 steg bmttoinvesteringaraa relativt blygsamt förra året. Den allt svagare konjunkturen ledde till att in-
dustriinvesteringaraa började fella. Denna utveckling väntes fortsatte i år. Prop. 1990/91:100 Lönsamheten försämras, kapacitetsutnyttjandet sjunker och efterfrågan Bil. 1.1 viker inom många branscher. Hur stor investeringsnedgången blir hänger delvis samman med den inhemska kostnadsutvecklingen. Låga löneökningar skulle sannolikt få en gynnsam effekt på investeringsklimatet och skapa fömtsättningar för en vändning uppåt av industriinvesteringama 1992. I motsats till vad som gäller för industrin bedöms investeringarna inom övrigt näringsliv utvecklas ganska stebilt.
överhettningen i byggsektora har bestått längre än väntet. Gradvis kommer dock bilden att ändras. Efterfrågan på bostäder kommer att begränsas av de snabba kostnadsstegringaraa och av att skattereformen leder till höjda relativpriser på bostäder. Under både 1991 och 1992 väntos därför en betydande nedgång i bostodsbyggandet. Samtidigt stognerar näringslivets byggnadsinvesteringar.
Den interaationella konjunkturavmattningen begränsar den svenska exporttillväxten. Dessutom är försvagningen särskilt kraftig på några av Sveriges viktigaste marknader, t.ex. USA, Storbritannien och Finland. Industrins storka inriktning på massa och papper, järn och stål samt transportmedel är också oförmånlig i rådande läge. Till detto kommer att de relativa kostnadema ökar betydligt snabbare i Sverige än i omvärlden, beroende på en ogynnsam löne- och produktivitetsutveckling. Svenska företog toppade marknadsandelar i betydande omfettning förra året. Andelsförlustema väntos dock bli mindre under prognosperioden, främst till följd av att exportpriseraa ökar något långsammare än i konkurrent-länderaa. Under 1990 steg den samlade exporten med ca 1% och även i år väntos en svag utveckling. En något bättre marknadstillväxt bör resultera i högre exportsiffror 1992. Om löneökningaraa blir låga gynnas konkurrenskraften och exporten.
Importen begränsas av den allt svagare efterfrågan i ekonomin. Särskilt fellet i maskin- och lagerinvesteringama får en återhållande inverkan i ån En liten ökning av imjx)rttillväxten nästo år är sannolik mot bakgrund av att ekonomin kan väntas utvecklas något bättre. Den inhemska produktionen bedöms fortsätto att toppa marknadsandelar till importen.
Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Privat konsumtion Offentlig konsumtion
0,6 0,6
0,0 0,3
0,4 0,1
0,5 0,1
0,5 0,1
0,6 0,1
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nettoexport
2,2 0,5 -1,7
0,4 0,3 -0,1
-0,3 -0,3 -0,1
-0,8 -0,3 -0,1
0,1 0,0 0,2
-0,4 0,0 0,1
BNP
2,1
0,9
-0,2
-0,5
1,0
0,4
Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen
Det kan konstoteras att nedgången för investeringar och nettoexport blir så stor i år att konsumtionstillväxten inte förmår kompensera för detto. Därmed feller BNP. Efterfrågan får en oförmånlig sammansättning, vilket accentueras i alteraativet med högre löner. Den blygsamma tillväxt som uppnås nästo år blir konsumtionsledd.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Bytesbalansen
Handelsbalansens överskott minskade förra året, främst som en följd av ett sämre bytesförhållande i utrikeshandeln. Prisutvecklingen på viktiga exportvaror blev mindre förmånlig samtidigt som oljepriseraa steg. Försvagningen av handelsbalansen väntos fortsätto också i år. En stobili-sering eller t.o.m. en vändning uppåt kan komma nästo år, till följd av en högre volymtillväxt för exporten.
Diagram 1:2 Handels- och bytesbalans
Procentandel av BNP
1970 1974 1978 1982 1986 1990
Anm: Finansdepartementets prognss för 1991 och 1992 enligt alternativ 1. Källor: Riksbanken och finansdepartementet.
Bytesbalansen har gradvis försämrats under de senaste fem åren. Förutom en negativ trend för handelsbalansen förklaras förloppet i huvudsak av utvecklingen av resevalutanettot och avkastningen på kapitol. Ett växande bytesbalansunderskott samt de omfettande direktinvesteringama och portföljplaceringama utomlands för med sig en upplåning vars räntekostnader belastor bytesbalansen. Speciellt efter valutaavregleringen har utlandsinvesteringama ökat kraftigt.
Det finns skäl att ante att den här utvecklingen i stora drag fortsätter under 1991 och 1992. Troligen kommer dock ökningstakten för utlandsinvesteringama att dämpas något, särskilt om det inhemska investerings-
klimatet kan förbättras till följd av låga löneökningar. Skuldstockama är Prop. 1990/91:100 ändå så stora att räntebelastningen blir avsevärd. Ar 1992 beräknas Bil. 1.1 imderskottet i bytesbalansen uppgå till ca 4% av BNP.
Tabell 1:5 Nyckeltal
1989
1990
1991
1992
Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Disponibel inkomst (%)
1,9
3,5
1,7
2,4
2,3
2,6
Sparkvot (nivå, %)
-4,3
-0,8
0,3
0,6
1,6
2,0
Industriproduktion (%)
1,2
-2,0
-1,0
-2,0
1,8
0,5
Arbetslöshet (nivå, %)
1,4
1,5
2,2
2,5
2,7
3,4
Handelsbalans (mdr. kr.)
14,6
13,4
9,1
10,1
13,7
12,6
Bytesbalans (mdr. kr.)
-19,7
-33,1
-48,8
-50,9
-58,6
-63,2
(% av BNP)
-1.6
-2,4
-3,4
-3,5
-3,9
-4,2
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet
Arbetsmarknaden
Den överhettning som rått på arbetsmarknaden under flera år dämpades under loppet av 1990. Tecknen på avmattning blev allt sterkare. Antelet varsel ökade gradvis och låg i genomsnitt under året på 1983 års nivå. Anmälningarna om nya lediga platser minskade kraftigt. Arbetslösheten steg från 1,3% andra kvartalet 1990 till nära 2% under det fjärde. Bristen på yrkesarbetere inom industrin blev allt mindre kännbar.
1 år och näste år kommer arbetsmarknaden att fortsatte att försvagas och sysselsättningen vika. Arbetslösheten beräknas stiga till 2,2% 1991 i det förste och till 2,5% i det andra prognosaltemativet. Motsvarande siffror för 1992 beräknas bli 2,7 respektive 3,4%. Uppgången av arbetslösheten motverkas av att utbudet av arbetskraft stiger allt långsammare och att medelarbetstiden går ned något 1991. Dessutom väntos produktivitetsutvecklingen bli relativt svag 1991, medan det kan ske en uppgång under 1992 till följd av att företogen i allt mindre utsträckning håller kvar arbetskraft i ett sent skede av konjunkturaedgången.
Finansiellt sparande
Det samlade finansiella sparandet i ekonomin har imder flera år försämrats, vilket visar sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Det inhemska sparandet har varit otillräckligt för att fmansiera investeringaraa. Sparandeunderskottet väntos stiga under prognosperioden.
Efter att ha uppgått till hela 5% av BNP 1989, minskade överskottet i den offentliga sektoras finansiella sparande förra året. Nedgången väntos fortsätto i år och nästo år. Fortferande är det dock frågan om ett betydande överskott, som 1992 väntos uppgå till ca 3% av BNP. Kommunemas finansiella situation förbättras 1991 och 1992 p.g.a. den tvååriga eftersläpningen av utbetelningar av kommunalskatt i kombination med den fömtsedda dämpningen av löneökningstekten.
Hushållssparandet har varit kraftigt nedpressat under några år, men en Prop. 1990/91:100 uppgång är på väg. Ökningen väntas dock inte bli av den omfettningen Bil. 1.1 att det kan vända trenden för det totela sparandet i ekonomin. Företegens fmansiella sparande hölls tillbaka imder främst 1989 av omfettande investeringar, men därefter i allt högre grad av fellande lönsamhet. Sannolikt fortsätter resultetförsämringen imder 1991, varför företegens finansiella sititation urholkas ytterligare.
Tabell 1:6 Finansiellt sparande
Miljarder kr., löpande priser
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Offentlig sektor
64,0
55,0
52,3
53,0
47,0
44,5
Hushåll Företag
-29,5 -54,2
-10,7 -77,5
0,5 -100,6
2,4 -106,3
12,0 -117,6
16,4 -124,1
Bytesbalans
-19,7
-33,1
-48,8
-50,9
-58,6
-63,2
Andel av BNP
-1,6
-2,4
-3,4
-3,5
-3,9
-4,2
Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepartementet
Kapitalmarknaden
Räntorna steg under 1990 betydligt mer i Sverige än i omvärlden. De tilltegande obalansema i den svenska ekonomin skapade oro på de finansiella marknadema. Betydande utflöde av valuto ägde mm vid två tillfällen. Ett sådant tillfälle var i februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken och den korto räntan steg. Efter att överenskommelse hade träffets i riksdagen om den ekonomiska politiken stabiliserades läget. I oktober inträffede ett betydande valutoutflöde, som förde med sig en fömyad uppgång av den korto räntan. Sedan regeringen presenterat ett åtgärdspaket med stmkturella reformer och neddragning av stotsutgiftema gick räntoma ned igen. Tillsammans med skattereformen och konjunkturavmattningen har de stigande räntoraa bidragit till att utlåningen i svenska kronor minskat påtogligt, både till hushåll och företog. Däremot har främst företogen ökat sin kortfristiga upplåning i utlandet. Ränteuppgången har bidragit till att festighets- och aktiemarknaderna pressats och att likviditets- och soliditetsproblemen för vissa finansbolag blivit akuto. Bankeraa har fått vidkännas kraftigt stigande kreditförluster. En allt striktore kreditprövning kan väntos framöver. Därmed pågår en fektisk åtstramning av kredit-marknaden.
2. Den internationella utvecklingen p™p- i990/9i:ioo
Bil. 1.1 2.1 Allmän översikt
Den interaationella konjunkturen försvagades under 1990. BNP-tillväxten i industriländerna sammantogna uppgick till ca 2,5 %, vilket är den långsammaste expansionen sedan 1982. Det var framför allt i Nordamerika, Storbritannien, Finland och Sverige som aktiviteten mattodes, men även i länder som Frankrike och Itolien dämpades tillväxten. I främst Japan och Tyskland fortsatte däremot ekonomierna att expandera kraftigt.
För OECD totolt visade tillväxten tecken på att bromsas upp redan före konflikten vid Persiska viken. Det högre oljepriset medför en ytterligare dämpning av tillväxten samt en uppgång av inflationen. För 1991 bedöms tillväxten fortsätto måttos av till knappt 2 %, för att därefter öka till inte ftillt 2,5 % 1992. Inflationen beräknas uppgå till ca 5,5 % 1991 och 4,5 % 1992. Bedömningaraa baseras på ett tekniskt antagande om att oljepriset ligger kvar på ca 27 dollar per fet under prognosperioden.
Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
Andel av
1992 OECD-
områdets
totala
BNP i %
De sju stora länderna
Förenia staterna
37,0
2,5
1/2
1 1/2
Japan
15,4
4,9
5 3/4
4 1/4
4¶Tyskland
10,1
3,9
4 1/2
2 3/4
Frankrike
8,4
3,8
2 1/2
2 1/2
2 3/4
Storbritannien
7,1
2,2
1 1/2
1 3/4
Italien
5,9
3,2
2 3/4
2 1/2
2 3/4
Canada
3,6
3,0
1 1/4
1 1/4
2 1/4
Norden
Danmark
0,9
1,4
3/4
1 1/4
1 3/4
Finland
1 1/4
Norge
0,8
2 1/2
1 3/4
Sverige
1,6
2,1
-1/4
1¶Norden
2,4
2,5
1 1/2
1 1/4
1 1/2
OECD-Europa
44,0
3,5
2 3/4
2 1/4
2 1/2
OECD-totolt
3,3
2 1/2
1 3/4
2 1/4
' 1987 års BNP
2
' Exklusive Sverige
Alternativ 1, timlöneökning 5% 1991, 3% 1992 Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartementet.
Den strama peimingpolitik som förts i ett flertal länder sedan våren 1988 har - i kombination med sänkt lönsamhet i näringslivet och kreditåtstramning från bankeraa - medfört att investeringama dämpats påtogligt i flera industriländer. Även den privato konsumtionen har över lag saktot av. I Japan och Tyskland fortsatte dock investeringama och den private konsumtionen att öka sterkt.
Il
Oljeprisuppgången efter Iraks invasion av Kuwait har på ett påtagligt sätt förändrat fömtsättningama för den interaationella ekonomin. Flera faktorer tolar emellertid för att effektema av den senaste oljeprisuppgången blir betydligt lindrigare än som var fellet vid oljeprishöjningaraa på 1970-tolet. Energi- och oljekonsumtionen i industriländeraa har minskat, energianvändningen är mer flexibel och lagren är större. Dessutom är den nuvarande prisuppgången betydligt lägre än vid motsvarande tillfällen på 1970-tolet. Ett uppdämpt konsumtionsbehov i de oljeexporterande ländema medför vidare att många OPEC-länder relativt snabbt kan väntos använda de ökade exportintäktema. Därför behöver den totola globala efterfrågan inte dämpas fullt så mycket som var fellet på 1970-telet. Effekteraa av en oljeprisuppgång beror också i hög grad på vilken ekonomisk politik som förs, och här har viktiga erferenheter vunnits av misstog som begicks under 1970-tolet.
Prop. Bil. 1
1990/91:100 .1
Diagram 2:1 Oyepris', realt och nominellt 1970-1990 (sept.)
Dollar/fat
50 45 40 35 30 25 20 15 10 5
O 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990*
r\
1 \
■■)....................... \...............................................................................................................................................
' ~ Reqlt 1
.. )
\
/
)--
■ - ~
_ _
(
W .-1
(
....... ;..
u / \ /
1
_
INominellt jr
-
-■r
J ' SIsfä ötservätiohén
------- flvser september
•1—1---- 1—1----- ,-—1---- 1—1----- 1--- 1—I----- 1—1----- 1—1---- 1--- 1—1----- 1—1---- 1-—
' 1970 - nov 1986 Arabian Light, dec 1986 - sept 1990 Dubai.
och konkurrensverk samt
Deflaterat med konsumentprisindex för Förenta Staterna. Källor: Internationella valutafonden, statens pris-finansdepartementet .
Inflationen, som varit relativt stobil imder försto halvåret 1990, steg under andra halvåret - främst p.g.a. att det högre oljepriset började slå igenom i konsumentledet. I genomsnitt ökade konsumentpriseraa med 5% i OECD-ländema förra året. Relativt höga löneökningar samt dämpad produktivitetstillväxt medförde dock att även den underliggande inflationen (d.v.s. priseraa exklusive livsmedel och energi) ökade under loppet av 1990.
Penningpolitiken var under 1990 fortsatt inriktod på att dämpa inflationen. Under senare delen av året skiljde sig dock penningpolitikens inriktning beroende på var i konjunkturcykeln länderaa befenn sig. I
12¶Förento stoteraa lades således penningpolitiken om i mindre restriktiv Prop. 1990/91:100 riktning, samtidigt som den stramades åt i Japan och Tyskland. Den Bil. 1.1 tidigare positiva ränteskillnaden till förmån för dollam eliminerades, vilket i kombination med den svagare amerikanska ekonomin bidrog till att dollam föll. Ytterligare en konsekvens av denna utveckling var att interaationella portföljplacerare i allt större utsträckning övergav den amerikanska marknaden till förmån för Japan och Västeuropa. Exemp)el-vis har de japanska investeringaraa i amerikanska räntebärande papper -som tidigare finansierade mellan 1/2 och 1/3 av de amerikanska budgetunderskotten - vänt från ett stort inflöde till ett utflöde under 1990.
Aktiekurseraa föll i ett flertal OECD-länder under 1990. Utvecklingen var särskilt markerad i Japan där aktieraa gick ned med ca 40 %. Den vikande börsutvecklingen reflekterar inte enbart den ökade osäkerheten till följd av Gulf-krisen. Även den svagare amerikanska ekonomin, problem i den finansiella sektora och lägre lönsamhet i industrin, ökade räntor i Japan samt osäkerhet om kostnadema för den tyska återföreningen har bidragit till att aktiekurseraa fellit.
I år väntos tillväxten fortsätto att måttos. Försämrade bytesförhållanden p.g.a. ökade oljepriser dämpar realinkomster och efterfrågan. Samtidigt ökar inflationen vilket medför att peimingpolitiken kan förväntos bli fortsatt stram. Även finanspolitiken är restriktiv i flera av de större industriländeraa. Fortsatt stork draghjälp från Japan och Kontinentol-europa - främst Tyskland - väntos leda till att tillväxten återhämtor sig i Nordamerika och Storbritannien 1992. Ett viktigt bidrag till detto är att de negativa effektema av oljeprisuppgången antos ha klingat av från utgången av 1991.
Den ekonomiska expansionen i Förento stoteraa väntos fortsätto att sakto av i år. Det är främst en mycket svag ökning av den privato konsumtionen och fellande investeringar som bidrar till avmattningen. Under senare delen av året och under 1992 bedöms tillväxten åter öka -främst ledd av exporten, som gyrmas av såväl den svaga dollam som stork efterfrågan i Japan och Tyskland. Den fortsatt höga tillväxten i Japan drivs främst av den privato konsumtionen. Den åtstramning av peimingpolitiken som skett - med åtföljande högre räntor och kraftiga börsfell - verkar genom dämpade investeringar återhållande på tillväxten, vilken dock i en interaationell jämförelse förblir hög. Även i Tyskland driver den inhemska efterfrågan på tillväxten. Den privato konsumtionen har under 1990 gynnats av skattesänkningar och av den storka efterfrågan från östra delen av landet. Importen väntos därför öka kraftigt samtidigt som exporten missgynnas av den tidigare apprecieringen av D-marken och av en svag efterfrågan i viktiga exportländer. Saimolikt dämpas tillväxten i Tyskland dels av kapacitetsskäl, dels som en följd av en stram ekonomisk politik för att begränsa de inflationseffekter som sammanhänger med kostnadema för återföreningen.
Inflationen i OECD-området fömtses öka till ca 5 1/2% i år, jämfört med ca 5% 1990. Drivande krafter bakom prisuppgången är inte enbart effektema av det ökade oljepriset uton även en fortsatt svag produktivitetstillväxt. Nästo år väntos inflationen sjunka till 4 1/2%, beroende på
att effekteraa av det högre oljepriset avtor, samtidigt som en stigande Prop. 1990/91: arbetslöshet leder till en mer dämpad löneutveckling. Bil. 1.1
100¶Tabell 2:2 Konsumentprisemas utveckling i
Årlig procentuell förändring
vissa OECD-länder
1991
1992 De sju stora länderna
Förenta staterna
4,8
5 1/2
6 1/2
5¶Japan
2,3
3 1/2
2 3/4
Tyskland
2,8
3 1/4
3 3/4
3 3/4
Frankrike
3,6
3 1/4
3 3/4
3 1/4
Storbritannien
7,8
9 3/4
7 1/4
6 1/2
Italien
6 1/4
6 1/2
Canada
4,7
4
6 1/4
4 1/2
Norden
Danmark
4,8
3 1/4
3 1/2
Finland
6,6
6
6
5¶Norge
4,6
4
4 1/2
5 Sverige
6,5
10 1/2
9 3/4'
3'
Norden
5,3
4 1/4
4 1/2
4 1/2
OECD-Europa
4,7
5 1/4
5 1/4
4 1/2
OECD-totolt
4,4
5
5 1/2
4 1/2
' Alternativ 1, lim.löneökning 5% 1991, 3% 1992
Exklusive Sverige
Källor: OECD och finansdepartementet
Arbetslösheten inom OECD-området fortsatte att fella 1990, dock i en avtogande takt. Samtidigt stognerade sysselsättningstillväxten. Avmattningen väntos leda till att sysselsättningstillväxten förblir svag. Arbetskraftsutbudet bedöms samtidigt dämpas, men i mindre omfettning. Arbetslösheten beräknas öka från drygt 6 procent förra året till ca 7 procent 1992.
Tabell 2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder
Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner
1990 Förenta staterna
6,1
5,4
5,4
Japan
2,8
2,5
2,3
2,1
Tyskland
6,2
6,1
5,5
5,3
Frankrike
10,5
10,0
9,5
9,0
Storbritannien
10,2
8,3
6,4
6,0
Danmark
7,8
8,7
9,5
9,6
Finland
5,0
4,5
3,4
3,5
Norge
2,1
3,2
4,9
5,1
Sverige
1,9
1,6
1,4
1,5
OECD-Europa
9,4
8,6
8,2
OECD-totolt
7,3
6,7
6,2
6,1
Källor: OECD och finansdepartementet
14¶De exteraa obalanseraa mellan de tre störsto ekonomieraa fortsatte att Prop. 1990/91:100 reduceras under 1990. En svag inhemsk efterfrågan i Förento stoteraa Bil. 1.1 och en sterk tillväxt i Japan och Tyskland - tillsammans med den tidigare nedgången av dollam mot yenen och D-marken - tolar för att anpassningen fortsätter i gynnsam riktning i år och nästo år.
Tabell 2:4 Bytesbalanser i vissa OECD-länder
Procent av BNP
1986 1987 1988 1989 1990
-3,3
-3,2
-2,6
-2,1
-1,7
4,4
3,6
2,8
2,0
1,5
4,4
4,0
4,2
4,6
4,0
0
-0,8
-3,1
-3,7
-3,3
Förenta staterna Japan Tyskland Storbritannien
Källor: OECD och finansdepartementet
Det störsto osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till oljeprisutvecklingen och dess effekter på världsekonomin. En utvidgning av konflikten vid Persiska viken skulle sannolikt leda till kraftigt höjda oljepriser, vilket inte enbart skulle ge direkte effekter på priser, räntor, bytesförhållanden och inkomster, uten även mer indirekte och svårkvanti-fierade effekter. Fallande aktiekurser med åtföljande förmögenhetseffekter och följdverkningar på hushållens konsumtion och företogens finansieringskostnader och investeringsvilja är exempel på dette. Oro på övriga finansiella marknader kan också inträffe. En annan risk är att den ekonomiska politiken inte förs med tillräcklig stramhet, och att oljeprishöjningaraa leder till att inflationen genom en pris-/lönespiral permanentes på en högre nivå. Därmed kan det uppstå ett behov av en kraftig ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede med negativa effekter på produktion och sysselsättning. För att kompensera produktionsbortfallet från Irak och Kuwait krävs att alla tillgängliga produktionsresurser i övriga oljeproducerande länder utnyttjas. Produktionsstömingar kan därför leda till att oljepriset stiger kraftigt under begränsade perioder.
Ytterligare ett osäkerhetsmoment rör svagheter i det finansiella systemet. Dette gäller framför allt i Förente steteraa och Japan, och kan komma till uttryck i att kreditgivningen från bankema dämpas ytterligare, vilket påverkar privat konsumtion och investeringar.
Det är framför allt den redan svaga amerikanska ekonomin som sannolikt skulle drabbas värst om ovanstående riskfektorer utlöses.
Ett annat osäkerhetsmoment i bedömningen gäller effekteraa av den tyska återföreningen. Då flera av OECD-länderaa - särskilt Tyskland -f.n. har ett högt kapacitetsutnyttjande, kan den ökade efterfrågan från det tidigare Östtyskland samt den tyska budgetförsvagningen som orsakas av finansieringen av återföreningen leda till en ytterligare press uppåt på priser, löner och räntor. Detto skulle sannolikt i ett senare skede leda till en ekonomisk-politisk åtstramning. Övriga länder anslutna till växelkurssamarbetet i det europeiska monetära systemet kan tvingas följa med i en sådan åtstramning.
15¶Sammantogna innebär osäkerhetsfaktoreraa att huvudscenariet - d.v.s. Prop. 1990/91:100 att en fortsatt stork tillväxt i Japan och Tyskland bidrar till en relativt Bil. 1.1 snabb återhämtning av tillväxten i de anglosaxiska länderaa - kan kullkastos. Det kan heller inte uteslutos att den svaga ekonomiska tillväxten i de anglosaxiska länderaa sprider sig ytterligare och rent av kan dra med sig de länder som f.n. gyimas av en god tillväxt med resultotet att den nuvarande interaationella avmattningen övergår i en längre och mer uttolad lågkonjunktur.
2.2¶Länderöversikter
Förenta staterna
I Förento stoteraa har en dämpning av ekonomin ägt mm sedan konjunk-turtoppen i början av 1988. Under 1990 accentuerades avmattningen och tillväxten stannade på ca 1 %. Samtidigt steg inflationen och uppgick till 5,5% i genomsnitt för året. Oljeprisuppgången och problem i den fmansiella sektom har ökat risken för en lågkonjunktur. Avmattningen fömtses fortsätto ett tog framöver, men en regelrätt lågkonjunktur bör dock kurma undvikas. Aktiviteten väntas to fert igen från slutet av innevarande år.
Flera fektorer tolar för att ekonomin kommer att fortsätto försvagas ytterligare en tid. Under hösten förra året föll industriproduktionen, kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen. Färre bostodsbyggen påbörjades och detoljhandelsförsäljningen mattodes. Samtidigt steg både arbetslösheten och inflationen.
Andra fektorer tolar för att nedgången kan bli både längre och djupare än vad som fömtses i gmndprognosen. Den privato konsumtionen koinmer knappast - som i början av 1980-tolet - att kuima ge en kraftig injektion till ekonomin. En långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation verkar dämpande på de reala inkomstema. Kreditfinansierad konsumtion hålls tillbaka dels därför att hushållens förmögenhet inte längre stiger lika snabbt som tidigare, dels p.g.a. de svårigheter som banksystemet befinner sig i. Det är heller inte uteslutet att oljeprisuppgången och bankeraas mer restriktiva utlåning får större effekter även för företogens investeringar än vad som förutses i huvudprognosen.
Skulle en lågkonjunktur inträffe föreligger begränsade möjligheter att med hjälp av den ekonomiska politiken få fert på ekonomin. Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har lättot på penningpolitiken i olika steg sedan våren 1989. Risk för fortsatt hög inflation och stigande räntor i omvärlden gör det i ett sådant läge är svårare att ytterligare sänka de amerikanska räntoma.
Inte heller finansjxjiitiken kommer att kunna användas för att stimulera ekonomin. Efter att budgetunderskottet hade ökat dramatiskt under försto hälften av 1990, kom administrationen och kongressen i oktober överens om att skära ned underskottet med 43 miljarder dollar innevarande budgetår och den närmaste femårsperioden med sammantoget närmare 500 miljarder dollar. Nedskämingama i budgeten innebär en viss
åtstramning av fmanspolitiken 1991 och 1992. En omläggning av Prop. 1990/91:100 budgetpolitiken i expansiv riktning skulle dessutom snarare kunna få en Bil. 1.1 återhållande inverkan på ekonomin genom potentiellt negativa effekter på inflation och räntor.
Det finns emellertid också positiva faktorer med i bilden som gör att ekonomin kan väntos undvika en lågkonjunkun För det försto har det inte byggts upp ofrivilliga lager, vilket varit regel före tidigare lågkonjunkturer. För det andra fortsätter efterfrågan att expandera i omvärlden varför exporten kan väntos hålla uppe tillväxten. Försvagningen av dollam imder 1989,och framför allt 1990 innebär att de amerikanska producenterna nu är mycket konkurrenskraftiga och därför kan väntos to marknadsandelar på andra länders bekostnad.
Sammantoget väntos tillväxten uppgå till 1/2% i år och 1 1/2% nästo ån Att nedgången väntas bli kortvarig innebär samtidigt att inflationen fömtses förbli på en relativt hög nivå. Inflationen fömses stiga till 6 1/2% i år för att åter sjunka till ca 5% 1992.
Japan
BNP ökade förra året med närmare 6% i Japan - den kraftigaste tillväxten sedan 1973. Det var fortsatt den inhemska efterfrågan som bar upp tillväxten. Den långa expansionsfesen har medfört att överhett-ningstendensema i ekonomin tilltogit. Brist på arbetskraft har åtföljts av ett ökat löne- och pristryck. Inflationen steg till 3% 1990.
Inflationsimpulsema kommer inte enbart från det ansträngda läget på arbetsmarknaden, utan beror även på en kraftig ökning av penningmängden, högt kapacitetsutnyttjande samt höjda oljepriser. Penningpolitiken fortsatte att stramas åt under 1990 och både de korto och långa räntoraa steg samtidigt som yenen stärktes mot dollara.
Exporten fortsatte att dämpas förra året främst beroende på inhemska utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad produktion. Samtidigt har den storka inhemska efterfrågan lett till en kraftig importökning. Som ett resultot fortsatte bytesbalansöverskottet att reduceras.
De japanska myndigheteraa har klargjort att man inte kommer att lätto på p)ermingj>olitiken så länge inflationstrycket i ekonomin består. Även finanspolitiken, som under en rad år varit inriktod på att konsolidera de stotliga finansema, kan väntos förbli restriktiv.
Även under 1991 och 1992 kan den inhemska efterfrågan väntos utgöra motom i expansionen. Tyngdpunkten i efterfrågetillväxten förskjuts från investeringar till privat konsumtion, som stimuleras av en god löneutveckling och stigande sysselsättning. Investeringsenkäter visar på en relativt kraftig neddragning av investeringama för i ån Orsaken till detto är att det högre ränteläget och de fellande aktiekurseraa medfört att finansieringskostnaderaa för investeringar ökat kraftigt.
Sammantoget fömtses tillväxten dämpas till 4 1/4% i år och ca 4% 1992. De ökade oljepriseraa och fortsätto relativt höga löneökningar medverkar till att inflationen troligen stiger till ca 3,5% 1991, för att därefter dämpas till ungefär 3% 1992.
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1
Den störsto risken i prognosen för den japanska ekonomin gäller Prop. 1990/91:100 utvecklingen på aktiemarknaden samt för mark- och festighetspriseraa. Bil. 1.1 Aktiekurseraa föll med ca 40 % under 1990. En eventuell ytterligare penningpolitisk åtstramning med åtföljande fellande aktiekurser skulle kunna leda till en drastisk neddragning av företogens investeringar. Om mark- och festighetspriseraa - som under 1990 var relativt stobila - skulle sjunka kraftigt, kan det leda till allvarliga konsekvenser för de japanska bankeraa som har stora utestående krediter med säkerhet i mycket högt värderade tillgångar av detto slag. En sådan utveckling skulle inte enbart riskera att leda till en kraftig kreditåtstramning på hemmamarknaden med åtföljande lägre tillväxt, uton kunde även försvåra för de stora japanska bankeraa att fortsättningsvis bidra till finansieringen av det amerikanska budgetunderskottet.
Västeuropa
BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till knappt 3 % 1990. Tyskland fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den fortsätto ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras även av förverkligandet av EGs inre marknad och den vidare integrationen mellan EFTA och EG. Särskilt investeringaraa kommer därvid att vara en viktig drivkraft. De ekonomiska fömtsättningama för Europa påverkas också av återföreningen mellan de båda tyska stotema. Systemskiftet i det tidigare Östtyskland koinmer på kort sikt att leda till en minskad produktion och sysselsättning. Samtidigt kan emellertid den samlade efterfrågan - för såväl konsumtions- som investeringsändamål - förväntos öka kraftigt. Detto koinmer särskilt den västra delen av Tyskland tillgodo, men kan även gynna övriga europeiska länder.
I Tyskland* fortsatte produktionen att öka i en snabb tokt under 1990. För helåret 1990 beräknas den ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca 4 1/2%. Detto innebär att 1990 var det åttonde året av obmten expansion. Det är f.n. den inhemska efterfrågan som driver på tillväxten. Den privato konsumtionen har stimulerats av de skattesänkningar som ägde mm i början av 1990, men även den storka efterfrågan från östra delen av landet har bidragit. Trots en kraftig invandring från det foraa Östtyskland, samt Östeuropa i övrigt, har arbetslösheten fortsatt att sjunka. Hösten 1990 uppgick den till drygt 6%, vilket är den lägsto siffran sedan 1972.
Inflationen var fram till sommaren 1990 mycket låg tock vare pressade råvampriser och en uppvärderad D-mark. Oljeprishöjningen tillsammans med högre löner spädde emellertid på inflationen under hösten.
Importen ökade under 1990, vilket tillsammans med en vikande export till viktiga länder som Förento stotema och Storbritonnien, medförde att bytesbalansöverskottet minskade väsentligt. Det uppgick för 1990 till motsvarande 4% av BNP.
' Nedanstående prognos är för det tidigare Västtyskland. Siffror för bytesbalans samt budget representerar emellertid hela Tyskland.
Konjunkturindikatorer för senare delen av 1990 pekar på att expan- Prop. 1990/91:100 sionen kommer att hålla i sig i Tyskland. Industriproduktionen har Bil. 1.1 fortsatt att öka i en snabb takt och kapacitetsutnyttjandet är det högsto på 20 år. Företogens förväntningar om framtiden är fortferande positiva.
Penningpolitiken har under 1990 varit inriktod på att förhindra en ökning av inflationen. Under våren 1990 ledde diskussionema om valutounionen mellan de båda tyska steteraa till att inflationsförväntningarna steg. Dette bidrog till en ökning av de långa räntoma. Även de korte räntoma har stigit under de senaste månadema, och i början av november 1990 höjde Bundesbank Lombard-räntan till 8.5 %. Delvis som ett resultet av den strama penningpolitiken i Tyskland är D-marken nu en av de sterkaste valutoma inom det europeiska monetära systemet (EMS).
Den tyska återföreningen har budgetmässigt visat sig bli betydligt dyrare än vad regeringen i Bonn räknade med från början. Det totela offentliga kreditbehovet i Tyskland beräknas i år bli 140 miljarder DM. Som ett resultet av detto väntos penningpolitiken förbli stram under prognosperioden. En finanspolitisk åtstramning i syfte att begränsa upplåningsbehovet kan inte uteslutos.
Den ekonomiska tillväxten väntos måttos av till ca 3% 1991 och något lägre 1992. Under prognosperioden fömtses fräinst den inhemska efterfrågan driva på BNP-tillväxten. Den storka efterfrågan från östra Tyskland riktas även fortsättningsvis mot fräinst det foraa Västtyskland. Inflationstokten koinmer sannolikt att tillto något under prognosperioden. Det storka efterfrågetrycket samt ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i västra Tyskland väntos hålla i sig. Konsumentprisema fömtses öka med inte ftillt 4% både 1991 och 1992.
Tillväxten i Frankrike dämpades 1990 och uppgick till drygt 2,5%. Det är främst exporten som bidragit till avmattningen. Inhemska efterfrågan ökade snabbare än BNP, vilket medverkade till en stork uppgång av importen. Det är särskilt en fortsatt hög investeringstakt i näringslivet och en stork ökning av privat konsumtion som bidrar till efterfrågetillväxten. Konsumentpriseraa steg med drygt 3%, och arbetslösheten uppgick till ca 9% förra året.
Penningpolitiken var fortsatt stram under 1990 medan finanspolitiken var neutral. Inga större förändringar väntos i den ekonomiska politiken under prognosperioden.
Den ekonomiska tillväxten beräknas uppgå till ca 2 1/2% både 1991 och 1992. Reallöneraa och sysselsättningen fömtses fortsätto att öka om än i avtogande takt. Samtidigt väntos hushållens sparkvot sjunka. Privat konsumtion tillsammans med näringlivets investeringar bedöms också under 1991 och 1992 bära upp efterfrågetillväxten. Industrin kan under prognosperioden få problem med konkurrenskraften med förluster av marknadsandelar som konsekvens. Utrikeshandeln fömtses därför inverka negativt på BNP-tillväxten.
Som en följd av oljeprisuppgången beräknas konsumentpriserna öka med knappt 4% 1991. Nästo år väntos inflationen uppgå till drygt 3%.
Den ekonomiska tillväxten i Storbritannien dämpades under 1990, och uppgick för helåret till ca 1,5%. Under försto halvåret i fjol var tillväxten
alltjämt hög, främst till följd av en stork ökning av exporten och den Prop. 1990/91:100
privato konsumtionen. Den avmattning som inträdde under sommaren och Bil. 1.1
framför allt hösten 1990, hänger samman med den strama penningpolitik
som förts sedan 1988 i syfte att fä ned inflationen. Konsumentprisema
steg med ca 10% 1990. Arbetslösheten ökade något under senare delen
av förra året och uppgick under hösten till knappt 6 %.
Sedan spekulationer om ett brittiskt inträde i växelkursmekanismen i EMS togit fert under våren 1990 apprecierades pundet kraftigt. Tillsammans med en fortsatt snabb uppgång av enhetsarbetskostnadema, höga räntor och oljeprisstegringaraa bidrog detto till att den samlade produktionen föll under andra halvåret. På efterfrågesidan var nedgången i privato investeringar och lagren mest markerad. Det störsto fellet i investeringar skedde inom byggsektora. Peimingmängdstillväxten avtog under 1990. Såväl handels- som bytesbalansunderskottet reducerades under fjolåret tock vare en kraftig ökning av exporten samtidigt som bytesförhållandet utvecklades gynnsamt.
Under fjolåret var penningpolitiken stram även om basräntan i oktober sänktes med en procentenhet, till 14%, i samband med pundets inträde i växelkursmekanismen i EMS. Finanspolitiken var i stort sett neutral. Inga större förändringar i den ekonomiska politiken förväntos ske under prognosperioden.
Ledande konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling i ekonomin den närmaste tiden. Tillväxten kan dock - fräinst genom ökad export och stigande investeringar - beräknas skjuto fart under senare delen av 1991 och under 1992. Sammantoget bedöms BNP öka med ca 1 % 1991 och knappt 2% 1992. Inflationen väntos uppgå till 7 respektive 6 1/2% de båda åren.
Östeuropa
Händelseraa i Öst- och Centraleuropa under hösten och vintera 1989-1990 utgör gmnden för en ny ekonomisk era. På sikt torde systemskiftet i regionen medföra en betydande källa till ekonomisk tillväxt och expansion i västvärldens ekonomier, särskilt de eurojjeiska.
Under 1990 har demokratiska val hållits i flertolet av de foraa konmiuniststotema, med undantog av Sovjetunionen och Albanien. Den politiska situationen ar emellertid fortferande labil, att döma av det förändrade läget i Polen och Bulgarien. Alla stoter har dock uttolat sig för en övergång till ett marknadsekonomiskt system. De initiala stegen i reformeringen av Öst-och Centraleuropa har också inletts under 1990. Viktiga inslag i denna process är makroekonomisk stobilisering i samband med pris-, handels- och valutoliberalisering. Omfettonde program för decentraliserat beslutsfettande och privatisering av såväl små som stora företog har i några fell påbörjats. De ekonomiska utsiktema för de närmaste åren är emellertid fortsatt mörka.
BNP föll markant i Öst- och Centraleuropa under 1990. Preliminära siffror tyder på en nedgång med 10, 15 och 20% i Bulgarien, Rumänien respektive Polen. Nedgången har varit mindre i Tjeckoslovakien och
Ungem. BNP i dessa länder föll med ca 2%. Den ekonomiska tillbaka- Prop. 1990/91:100 gången väntos fortsätto även i år, dock inte lika kraftigt som 1990. Bil. l.l Osäkerheten om utvecklingen i Sovjetunionen är stor, men sannolikt kommer nedgången ligga i skiktet mellan ovanstående gmpper.
Det främsto hotet mot dessa ekonomier - undantoget Sovjetunionen -är på kort sikt effektema av ändrade handelsarrangemang inom SEV-området och högre världsmarknadspriser på olja. Övergången till handel i konvertibel valuto 1 januari i år innebär en kraftig försämring av bytesförhållandet för de östeuropeiska länderaa gentemot Sovjetunionen. Det högre oljepriset till följd av konflikten vid Persiska viken fördyrar dessutom energiimporten till de energi intensiva östeuropeiska länderaa. Detto kommer att medföra stora påfrestningar på bytesbalanseraa -uppskattningsvis krävs 10-13 miljarder dollar för att täcka underskotten i ån
Norden
Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska ländema har under de senaste åren präglats av lägre tillväxt än Västeuropa i övrigt. De närmaste två åren förstärks denna tendens, och BNP-tillväxten i Norden väntos bli knappt hälften av EG:s. Två olika förlopp kan särskiljas inom Norden, mellan å ena sidan Danmark och Norge - med låg men stigande tillväxt, låg inflation samt förbättrad extembalans - och å andra sidan Finland och Sverige med dämpad tillväxt, hög inflation och försämrad bytesbalans.
Efter flera år av svag eller fellande privat konsumtion och investeringsutveckling i Danmark och Norge finns nu tecken på en viss ökning av den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stormade förra året på 3/4% i Danmark och 1 1/4% i Fastlands-Norge. I båda ländema bidrar utrikeshandeln positivt till produktionsutvecklingen. Tillväxten fömtses öka något i båda ländema under prognosperioden men arbetslösheten förblir oförändrat hög.
1 Finland inträffede förra året en kraftig dämpning av den storka investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är att de höga räntoraa fått större effekt än väntot. Tyngdpunkten i efter-frågeutvecklingen under prognosperioden förskjuts till exporten. Den tidigare storka exportutvecklingen kan emellertid samtidigt fömtses maltos av. BNP väntos stognera 1991 efter att ha ökat med ca 2% 1990. Arbetslösheten fömtses stiga till 4,5% i år.
Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Norge, med konsumentprisökningar på 3-4% 1990. En viktig orsak till detto är låga lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande effektiv kronkurs och sänkto avgifter. Resultotet är en förbättring av den internationella konkurrenskraften såväl förra året som i år.
I Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i konkurrentländema, vilket bidragit till att försämra industrins konkurrenskraft. Den finska inflationstakten har dock stobiliserats som en följd av dämpad efterfrågan och fellande bostedspriser. Konsumentprisema väntos
öka med ca 6 % i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det tvååriga Prop. 1990/91:100 s.k. Kallio-avtolet, som innebär låga nominella löneökningar fram t.o.m. Bil. 1.1 1991. Förra året steg lönekostnadema med 6%, vilket försämrade landets konkunienskraft. I år väntos emellertid en förbättring då effekteraa av stobiliseringsavtolet slår igenom.
I de nordiska ländema har genomgående förts en stram ekonoinisk politik. I Norge och Finland får fmanspolitiken i år en viss expansiv effekt, medan det i Danmark fortsatt bedrivs en stram fmanspolitik för att förbättra extembalansen. En viktig målsättning för att på längre sikt lösa landets balansproblem är att hålla kostnadsutvecklingen i Danmark lägre än i omvärlden. För att fä ner arbetslösheten eftersträvas dessutom stmkturella förbättringar på arbetsmarknaden. I Norge innebär det reviderade budgetförslaget för 1991 att fmanspolitiken ges en mer expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. Satsningen på sysselsättningen ska dock ske utan en försämring för den konkurrensutsatto industrin.
För att ytteriigare betona vikten av en fortsatt låg pris- och kostnadsutveckling har den norska kronan ensidigt knutits till en ecu-korg, i förhållande till vilken kursen tillåts avvika med +1- 2,25%. Den norska valutopolitiken har därigenom givits likartade tekniska fömtsättningar som den danska, men uton de stödordningar som medlemskap i EMS ger.
I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i syfte att bromsa underskottet i bytesbalansen, begränsa inflationen och öka sparandet. Finanspolitiken har skapat ett betydande överskott i stotsfinansema, och budgetpolitiken kan väntos förbli restriktiv även i år och nästo år. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöjningen 1989 präglats av stramhet.
Den vändning till ett svagt överskott i bytesbalansen som Norge uppnådde 1989 förstärktes 1990 till ett överskott på 16 mdr NOK genom en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av det förbättrade bytesförhållandet som blivit följden av de höjda oljepriseraa. Även Danmark har till följd av förbättrad konkurrenskraft en positiv utveckling av handels- och bytesbalansen. I Finland försämras bytesförhållandet, till följd av oförmånlig prisutveckling på olja och skogsprodukter, samtidigt som den tidigare omfettande handeln med Sovjetunionen fortsätter att minska. Detto leder sammantoget till att bytesbalansunderskottet stobiliseras kring 4 1/2% av BNP i år.
För 1992 förväntes Danmark och Norge få en fortsatt positiv utveckling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. En god exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 3/4% i Danmark, medan försvagad nettoexport dämpar tillväxten i Norge till knappt 2%. I Finland väntes inflationen sjunka till 5 % 1992, och landet fömtses få en måtflig, exportledd återhämtning av tillväxten.
22
3¶Utrikeshandeln Prop. 1990/91 :ioo
Bil. 1.1 3.1 Exporten
Marknadstillväxt
Under 1989 böljade den ovanligt långa perioden av högkonjunktur i omvärlden dämpas. Därmed påverkades också Sveriges exportmarknadstillväxt. Under de två senaste åren har importökningen av bearbetode varor till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader sammanlagt minskat med två procentenheter i volym. Tillväxttakten för 1991 beräknas fella ytterligare, till 4,8%. Ökningstakten är emellertid fortferande stork jämfört med låg-konjunkturåren 1981-1982, då marknaden växte med knappt 1 % i genomsnitt per år.
Under 1989 och 1990 mattodes tillväxten i USA och Storbritannien och den väntas bli ännu svagare under perioden fram till 1992. Under 1990 vek konjunkturen också i Finland och var relativt svag i Danmark. En tredjedel av Sveriges totola vamexport går till ovan nämnda länder. En fortsatt god efterfrågan i f.d. Västtyskland samt från övriga viktiga exportmarknader som Norge, Frankrike, Holland, Belgien och sydostasiatiska länder inklusive Japan, motverkar en kraftigare försämring av Sveriges exportmarknadstillväxt. Nya konkurrenter har emellertid ökat sina andelar på dessa marknader, vilket också gör att svenska företeg fått allt svårare att hävda sig.
Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetode varor
Procentuell förändring
1992 Alt.l
All.2
Alt.l
Alt.2
Exportmarknadstillväxt
14 OECD-länder Totalt
7,2 8,1
6,2 6,8
5,2 5.6
4,8 5,2
4,8 5,2
5,3 5,8
5,3 5,8
Priser
14¶OECD-länders
importpriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris
1,6
5,0 3,3
3,8
6,1
2,2
2,8
2,5 -0,3
4,1
3,2 -0,9
4,1
3,8 -0,3
3,9
3,3 -0,6
3,9
3,6 -0,3
Marknadsandelar, volym
14 OECD-länder Totalt
-4,1 -3,5
-5,1 -4,8
-3,8 -4,8
-2,0
-2,3
-2,9 -3,1
-2,3 -2,0
-3,2 -2,7
Exportvolym
14 OECD-länder Totalt
2,8 4,3
0,8
1,7
1,2 0,6
2,7 2,8
1,8 2,0
2,9
3,7
1,9 2,9
Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
23
Konflikten vid Persiska viken, och de högre oljepriser den medfört, fördjupar konjunktumedgången i de oljeimporterande industriländeraa. Osäkerheten om konfliktens varaktighet är stor, och en krigssituation skulle allvarligt förvärra konjunkturläget i omvärlden. Föreliggande bedömning bygger inte på ett sådant antogande. En prognosfömtsättning är att världskonjunkturen börjar vända uppåt redan under senare delen av 1991.
Den försvagade tillväxten på viktiga exportmarknader förklarar till stor del varför svensk export av bearbetode varor mattodes imder 1990. Exportens vamsammansättning var dessutom ogynnsam. Efterfrågan på bl.a. transportmedel och stål dämpades markant. Dessa varor utgör ca 20% av Sveriges totola vamexport. Råvamexporten utvecklades också svagt. För pappersmassa min.skade exporten både i värde och volym.
Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetode varor till 14 OECD-länder
Index 1980=100
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
1980 19S2 1984 1986 1988
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
1992 Konkurrenskraft
Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländemas exportpriser i ungefär samma takt som de svenska räknat i gemensam valuto, ca 2 1/2%. Förutom en medveten strategi att hålla tillbaka exportpriseraa för att stärka sin konkurrenskraft gynnades de svenska exportföretogen av växelkursutvecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med närmare 2 % under året till följd av, i försto hand, dollaras nedgång och D-markens uppgång. Däremot ledde relativprisökningaraa under åren 1984-1989 till växande marknadsandelsförluster, som är svåra att åter-vinna på kort sikt. Högre priser än konkurrenteraa får effekt under en följd av år. Industrins konkurrenskraft mäts vanligen med hjälp av timlönekostnaden dividerad med produktion per timme, d.v.s. arbetskostnaden per producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Vid jämförelser med and-
ra ländema mäts industrins ULC i gemensam valuto för att även to hänsyn till växelkurseraas effekt på konkurrenskraften. Industrins relativa ULC mätt i svenska kronor minskade kraftigt i samband med devalve-ringaraa 1981 och 1982. Redan fr.o.m. 1984 steg emellertid de relativa enhetsarbetskostnaderaa, både till följd av snabbare löneökningstakt än i jämförelseländeraa och en långsammare produktivitetsökning, se diagram 3:2. Ett undantog var 1986 då kronans växelkurs effektivt deprecierades med nära 5 %, vilket sterkt bidrog till förbättringen av konkurrenskraften. 1990 passerades 1981 års nivå i relativ ULC.
Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och relativa produktivitet
Index 1980=100
Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
1992 Källor: U.S Department of Labor, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl. sociala avgifter) med drygt 10 1/2% och produktiviteten med 1/2%. Den svenska kronans effektiva depreciering, med nära 2%, medförde emellertid att den relativa kostnadsutvecklingen begränsades till ca 5% gentemot de viktigaste konkurrentländema.
Under 1991 beräknas skillnaden i kostnadsutveckling mot konkurrentländema minska. Produktiviteten ökar emellertid lika långsamt som året innan, med 1/2%. Framför allt minskar kostnadsskillnaden enligt prog-nosalteraativ I, till knappt 2 procentenheter. Enligt altemativ 2 blir differensen dubbelt så stor. Den snabbare kostnadsutvecklingen medför att företegens lönsamhetsnedgång djupare, eftersom de väntes fortsatte att hålla nere sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft, se vidare kapitel 4.2.
Under 1992 väntes industrins negativa kostnadsutveckling relativt omvärlden definitivt brytes. Produktiviteten beräknas öka ungefar lika snabbt som för konkurrentländema, medan de svenska lönekostnadema stiger något långsammare i båda alteraativen, med 3% respektive 5%. Jämförelrelseländeraas ULC för industrin beräknas i gemensam valute stiga med ca 3 % 1992 mot knappt 1 % för industrin i Sverige, alteraativt ca 2 1/2%.
25¶Medan exportpriseraa hålls nere för att försvara marknadsandelaraa utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället igenom på hem-mamarknadspriseraa. Dessa har ökat märkbart snabbare än exportpriserna. Hemmamarknadspriset för bearbetede varor steg med nära 6 % i års-takt under 1990 mot drygt 3% för importpriseraa (enligt producentpris-index). Industrins orderingång från hemmamarknaden minskade relativt kraftigt under andra och tredje kvartalet. Importens andel av inhemsk vamtillförsel växte svagt imder försto till tredje kvartalet 1990 jämfört med motsvarande period 1989.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Marknadsandelar och svensk export
Världsmarknaden för bearbetode varor växte med nära 7% 1989, medan svensk export av dessa varor ökade med knappt 2%. Därmed toppade Sverige nära 5% av sina andelar av världsmarknaden. Under 1990 var andelsförlustema fortfarande stora, men beräknas minska markant under 1991 och 1992, främst till följd av den gynnsammare relativprisutvecklingen. Under 1992 räknar vi dessutom med att konjunkturen vänder i omvärlden, och efterfrågan på för Sverige viktiga exportvaror återhämtor sig.
Den totola vamexporten stognerade mätt i festo priser mellan 1989 och 1990. Volymen beräknas 1991 öka med 1,6% i altemativ I och med bara
1 % i altemativ 2. I altemativ 1 för 1992 gynnas exporten ytterligare av relativt låga prisstegringar, som medför en exportökning för varor med drygt 3% i volym. 1 höglönealteraativet växer exporten istället med ca
2 1/2% i festo priser.
Exporten av pappersmassa minskade i både volym och värde under 1990. Exporten av papper steg svagt i värde, men var så gott som oförändrad i volym. Dessa produkter svarar för ca 15% av Sveriges vamexport och har därmed stor betydelse för de totola exportintäktema. Exportpriset på pappersmassa minskade med nära 9% 1990 men steg svagt, med drygt 2 %, för papper och papp. Konkurrensen från främst de nordamerikanska producentema ökade på huvudmarknaden Västeuropa för dessa varor. Exportörerna från främst Förento stotema har stärkt sin konkurrenskraft till följd av dollarkursens nedgång under året.
Tabell 3:2 Export av varor
Mdr kr.
1989 Volymutveckling procent per är
1990 1991
1992 Prisutveckling procent per år
1990 1991
1992 Alt.l Alt.2
Alt.l
Alt.2
Alt.l Alt.2
Alt.l
Alt.2
Bearbetade varor Fartyg
Petroleumprodukter Övriga råvaror
Summa varor
276,2
3,4
8,1
44,5
332,1
0,6 2,8 2,0
-11,5 -6,4 -6,4
-6,0 -4,8 -4,8
1,8 -2,4 -2,4
0,3 1,6 1,0
3,7 0,0
-1,2 2,3
3,2
2,9 0,0
-1,2 2,3
2,5 3,2 3,8
5,7 5,5 5,5
15,0 7,8 7,8
-2,4 -2,8 -2,8
2,4 2,8 3.3
3,3
5,0
-6,3
3,0
3,2
3,6
5,0
-6,3
3,0
3,4
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
26
Exporten av jära- och stål minskade också i både värde och volym Prop. 1990/91:100 under 1990. Priset på dessa produkter föll med drygt 8 % från en ökning Bil. 1.1 med ca 16% året innan. Stålindustrin drabbas nu av en allt svagare efterfrågan från exportmarknaden och väntos få fortsätto avsättningsproblem under 1991. Under 1992 fömtses konjunkturen vända och utsiktema för stålverken ser därmed ljusare ut.
Exporten av verkstodsprodukter blev 1990 oförändrad jämfört med föregående år. Det gick särskilt dåligt för lastbilar och personbilar. Försämringen var också markant för metollvaror och elektriska produkter. Exporten av maskiner, som utgör ca 17% av den totola varaexporten, var fortsatt relativt sterk och växte ungefär lika mycket i värde under 1990 som 1989. Under 1991 väntes även exporten av maskiner avte, till följd av de avtegande maskininvesteringama i Sverige och omvärlden.
3.2¶Importen
Tillväxten i vamimporten sjönk mycket markant under 1990. Från att ha ökat med 7% 1989 beräknas uppgången 1991 stanna vid knappt 1%. Dämpningen av importen blev allt tydligare under loppet av 1990. Förste halvåret steg importvolymen med ca 4% medan den föll med ca 3% under andra halvåret. Även priseraa har stigit måttligt. Trots kraftiga prisökningar för råolja och petroleumprodukter under andra halvåret steg prisema totelt sett bara med 2 1/2% 1990.
Importen av bearbetode varor ökade, liksom vamimporten totelt, med knappt I % 1990. I förste hand är det den avtogande investeringsaktiviteten, men också den svaga exporten, som verkar dämpande på importen. Den importvägda efterfrågan på bearbetode varor ökade med knappt 1 %. Detto indikerar att de svenska producenteraas marknadsandelar på hemmamarknaden i stort sett var oförändrade 1990, trots att de inhemska producentema höjt sina hemmamarknadspriser mer än importpriseraa. Det sänkto kapacitetsutnyttjandet i svensk industri torde ha medfört en minskad importbenägenhet. Dessutom kan den pressade konkurrenssituationen på exportmarknaderna ha medfört en ökad inriktning mot hemmamarknaden.
Råoljeimporten ökade under 1990 medan importen av petroleumprodukter minskade något jämfört med 1989. Fallande bensinförbrukning och minskad bränsleförbmkning i industrin bidrog till den låga importen av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror var i stort sett oförändrad 1990 medan fertygsimporten sjönk något.
Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror försvagas ytterligare. I låglönealteraativet stognerar den importvägda efterfrågan helt medan den feller med ca 1 % i höglönealteraativet. Importpriseraa väntos utvecklas något svagare än de inhemska producentpriserna. Importen av bearbetode varor fömtses därför bli något högre. I låglönealteraativet stiger den med knappt I % medan den i höglönealteraativet blir oförändrad.
Importen av petroleumprodukter väntos öka 1991. Dels återställs lagren efter neddragningen i höstos och dels ökar förbmkningen till föjd av att
27
vi utgår från normaltemperatur jämfört med det milda 1990. Totolt väntos vamimjxjrten 1991 öka med 1,8% i altemativ 1 och med 1,3% i alternativ 2.
En viss uppgång av tillväxttakten för importen beräknas komma till stånd 1992. Denna ökning är helt hänförlig till bearbetode varor, fräinst genom att exporten, speciellt i låglönealteraativet, bidrar till en ökad importefterfrågan. I låglönealteraativet väntos också de importtunga maskininvesteringaraa stiga tämligen kraftigt. Importen av bearbetode varor väntos öka med 3,3% i detto alteraativ. I höglönealteraativet blir uppgången svagare och beräknas stanna vid 2 1/2%. Övrig vamimport väntos i stora drag bli oförändrad från 1991 till 1992. Iraportuppgången för varor totolt skulle därmed bli svagare än för bearbetode varor 1992.
Tabell 3:3 Import av varor
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Mdr
Volymutveckli
ing
Prisutveckling
kr.
procent per åi
procent per år
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Bearbetade varor
250,2
0,7
0,8
0,0
3,3
2,5
3,9
4,1
3,6
4,0
Fartyg
4,7
-2,9
62,1
62,1
0,0
0,0
4,0
3,9
3,9
4,8
4,8
Råolja
13,4
7,0
1,0
1,0
0,3
0,3
19,1
8,8
8,8
0,0
0,0
Petroleumprodukter
9,4
-5,0
7,0
7,0
-2,0
-2,0
18,0
5,5
5,5
-7,5
-7,5
Övriga råvaror
38,5
0,0
-0,2
-0,2
3,0
3,0
-2,8
3,2
3,2
2,5
2,5
Summa varor
316,2
0,8
1,8
1,3
2,6
2,0
2,5
4,1
4,2
2,6
3,4
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
3.3¶Bytesbalansen
De kraftiga oljeprishöjningaraa, som inleddes i samband med Iraks invasion av Kuwait i augusti 1990, började ge ett märkbart negativt bidrag till handelsbalansen först i oktober, då denna visade ett underskott på drygt 1 miljard kr. För helåret 1990 beräknas överskottet i handelsbalansen till 13,4 miljarder kr, drygt 1 miljard sämre än 1989. Fömtom den relativt sett dyrare oljeimporten, förklaras försämringen i handelsbalansen av en långsammare exportvolymökning samt Sveriges ogynnsammare bytesförhållande (terms of trade). Den kraftiga dämpningen av importen motverkar en större försämring i handelsbalansen. Under 1991 beräknas överskottet i handelsbalansen krympa ytterligare, men förbättras 1992 till omkring 1990 års nivå.
Fömtom utvecklingen i handelsbalansen bidrar nettot för räntebetol-ningar samt resevaluto till att försämra bytesbalansen. Underskottet i räntenettot ökade med hela 14 miljarder kr. 1990, vilket var en följd av den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av direktinvesteringar i företeg och festigheter utomlands samt för köp av utländska aktier. Trots att direktinvesteringama under 1991 och 1992 sannolikt inte kommer att öka lika mycket som tidigare, utan ligga kvar
på ungefär 1990 års nivå, växer utlandsskulden kraftigt och därmed även Prop. 1990/91:100 räntenettot. Skuldstocken till utlandet ökar också i takt med det växande Bil. 1.1 bytesbalansunderskottet. Den interaationella räntenivån steg dessutom med ca en procentenhet 1990, vilket också ledde till större räntebetel-ningar.
Diagram 3:3 Sveriges "terms of trade" - exportpris/imporfpris t.o.m. november 1990
Index januari 1985=100 130
1991 Delvis som en följd av den växande skuldbördan väntes inte företegen fortsatte investera utomlands i lika stor omfattning som tidigare. Konjunkturnedgången på viktiga avsättningsmarknader bidrar också till en försämrad likviditet inom vissa industriföreteg, med lägre utlandsinvesteringar som följd.
Avkastning på kapitel i bytesbalansen försämras inte i takt med räntenettot eftersom företegens återinvesterade vinstmedel nu räknas in i steti-stiken. Dessa vinstmedel beräknas ha stigit markant under de senaste två åren och fortsätter att växa under 1991 och 1992, om än inte lika snabbt som under de närmast föregående åren,
Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinveste-ringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i festigheter utomlands bmtto mer än fördubblades det året, till 12,4 miljarder kr. Övriga direktinvesteringar uppgick till drygt 40 miljarder kn bmtto. Fastighetsinvesteringama utomlands minskade sin andel av de totela direktinvesteringama utomlands under 1990. Tillverkningsindustrin ökade sin andel och mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar jämfört 1989. En stor del av detto förklaras av några stora svenska förvärv av utländska företog under året.
Bland tillverkningsindustrins direktinvesteringar utomlands 1990 kan bl.a. de svenska skogsföretogen STORAs och SCAs förvärv av den tyska industrigmppen Feldmiihle Nobel AG respektive den brittiska pappers-och förpackningstillverkaren Reedpack Limited nämnas. Dessa två för-
värv uppgick till knappt 16 miljarder kr. respektive ca 10 miljarder kr., och är därmed bland de störste förvärv som gjorts av svenska industriföreteg under 1990. Investeringama skall i viss mån ses mot bakgmnd av att företogen vill skapa en större industriell bas och stärka sina marknadspositioner. Det kan också innebära konkurrensfördelar att ha produktion i olika landen Det kan t.ex. bli lättore för företog att vinna order vid offentliga upphandlingar om företoget har produktion eller forskning i det land där upphandlingen äger mm. Ytterligare en drivkraft bakom en del svenska direktinvesteringar utomlands under senare år har varit en strävan hos svenska företog att öka sin närvaro inom den Europeiska Gemenskapen.
Diagram 3:4 Resevalutoinkomster och utgifter
Miljarder kronor
Prop. Bil. 1
1990/91:100 .1
1980 1382
Källa: Riksbanken
19BB
1992 Vid sidan av avkastning på kapitol är det resevalutonettot som nu försämrar bytesbalansen kraftigt. Nettot för resevaluto har under hela 1980-tolet visat underskott. I samband med devalveringama 1981 och 1982 minskade underskottet något, men har därefter stodigt ökat. Under 1990 försämrades resevalutonettot, med drygt 4 miljarder kr. Utvecklingen förklaras av en ovanligt svag inkomstökning från utländska resenärer i Sverige och fortsatt stora utgifter för utlandsresor från Sverige, se diagram 3:4. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra OECD-länder är sannolikt en storkt bidragande orsak till den negativa utvecklingen.
Antolet charterresenärer från Sverige minskade emellertid under 1990, med ca 3% (avser perioden januari-oktober), vilket tyder på att det är utgifter för annan typ av utlandsresande från Sverige som ökat. Enligt en undersökning av riksbanken 1990, svarar fritidsresenärer för 65% av resevaluteutgifteraa och affärsresenäreraa för resterande 35%.
Resevaluteutgifteraa beräknas inte öka lika snabbt under 1991 som under 1990, vilket förklaras av en fortsatt relativt svag privat konsum-
tion. Resevaluteinkomsteraa väntes minska i volym de närmaste två åren, bl.a. till följd av hög inflation även under 1991.
Underskottet i tjänstebalansen ökade till nära 11 miljarder kr. 1990. Försämringen förklaras främst av resevalutanettot. Underskottet i övriga tjänster minskade med ca 1 miljard då nettot för försäkringar, licenser och övriga tjänster förbättrades. Under de närmaste två åren beräknas nettot för övriga tjänster försämras med inemot 2 iniljarder kr.
Tabell 3:4 Bytesbalans
Miljarder kr.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Bearbetade varor
Råolja och petroleumprodukter
Övriga råvaror
Fartyg
Korrigeringspost
31,7
-12,0
4,0
0,7
-0,7
26,0
-14,8
6,0
-1,3
-1,3
28,1
-18,9
6,8
-1,6
-1,0
33,3
-21,8
3,4
-4,8
-1,0
34,3
-21,8
3,4
-4,8
-1,0
37,7
-21,4
3,5
-5,1
-1,0
36,6
-21,4
3,5
-5,1
-1,0
Handelsbalans
23,7
14,6
13,4
9,1
10,1
13,7
12,6
Sjöfartnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster
8,0
2,6
-13,6
-4,4
9,0
2,4 -15,6
-4,1
9,7
2,2
-19,9
-3,0
10,2
1,9
-22,0
-3,5
10,2
1,9
-23,1
-3,5
11,1
1,6
-25,9
-4,7
11,1 1,6
-27,2 -4,7
Tjänstebalans
-7,4
-8,3
-10,9
-13,4
-14,5
-17,9
-19,2
Avkastning på kapital
därav återinvesterade vinstmedel Transfereringar
-10,4 8,4 -9,9
-13,1
12,5
-12,9
-22,4
17,4
-13,2
-30,5 23,0 -14,0
-32,6 23,0 -14,0
-39,5 30,0 -15,0
-41,6 30,0 -15,0
Bytesbalans
Andel av BNP
-4,1
-0,4
-19,7 -1,6
-33,1
-2,4
-48,8
-3,4
-50,9
-3,5
-58,6
-3,9
-63,2
-4,2
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.
4¶Industrin
4.1¶Produktion
Industrikonjunkturen nådde sin senaste topp 1989. Så sent som tredje kvartelet 1989 var det främst kapacitetsbrist som begränsade industriproduktionen i Sverige. Fr.o.m. fjärde kvartelet vände situationen, då istället efterfrågeläget angavs som främste hindret till ökad produktion. Drygt 70% av industriföretegen uppgav under hösten 1990 att svag efterfrågan i förste hand förhindrade en ökad produktion. Mindre än 40% av företegen gick då för full kapacitet.
Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under tredje kvartelet 1990 och hade därmed minskat under fyra kvartal i rad, med totelt 2 procentenheter. Kapacitetsutnyttjandet låg ändå ca 8 procentenheter över den lägste nivån som nåddes under lågkonjunkturen 1980-82.
Ökningen i arbetslösheten, särskilt från andra halvåret 1990, gör att arbetsmarknaden inte längre är överhettod. Endast omkring en tredjedel av industriföretegen hade brist på yrkesarbetere enligt konjunkturinstitutets septemberbarometer 1990, en rejäl minskning från juni då nära hälften hade brist på denna yrkeskategori. Andelen har sannolikt minskat ytterligare mot slutet av året. Relativt stora personalneddragningar skedde bl.a. inom transportmedelsindustrin samtjära- och stålverk.
Diagram 4:1 Träng sektion för ökad produktion inom industrin
Procent
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
196S 1972 1976 1980 1984- 1988 1932
Källa: Konjunkturinstitutet
Nedgången i efterfrågan på industrins produkter, inte minst från exportmarknaden, gjorde att färdigvamlagren började öka under andra halvåret 1989, vilket fortsatte under 1990. Tredje kvartelet 1990 hade industrins färdigvamlager ökat med 4% (säsongrensat) från tredje kvartelet 1989, vilket motsvarar en värdeökning på 2 miljarder kr. i löpande priser. Från andra till tredje kvartelet 1990 steg färdigvamlagren för samtliga branscher utom kemisk industri. Det var framför allt petroleum-
32
raffinaderier som minskade sina färdigvamlager, både p.g.a. minskad Prop. 1990/91:100 produktion och ökade leveranser. Bil. 1.1
Industriproduktionen steg med 2,3% under 1988 och med 1,2% 1989, en nedrevidering enligt nationalräkenskapema med totolt nära 2 procentenheter. Utfallet blev svagare 1989 för framför allt verkstods- och Övrig industri än vad som tidigare angivits. Under 1990 minskade produktionen för bas- och verkstodsindustrin, med den kraftigaste nedgången för den sistnämnda. Verkstodsindustrin, exklusive varv, svarar för närmare hälften av industrins förädlingsvärde. Sammantoget föll industriproduktionen med ca 2% 1990.
Tabell 4:1 Industriproduktion
Procentuell volymförändring
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Basindustri Verkstadsindustri
exkl. varv Övrig industri
Industri, totolt
4,5
3,7 0,0
2,3
1,6
2,2 -1,0
1,2
-1,0
-3,2 -1,0
-2,0
-1,0
-2,0 0,8
-1,0
-1,0
-4,0 0,5
-2,0
1,8
0,5
Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri saml
järn-, stål- och metallverk.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Under 1991 beräknas industriproduktionen minska ytterligare något fram t.o.m. andra kvartolet, enligt prognosalteraativ 1. Därefter väntos produktionen vända svagt uppåt, beroende på nedväxlingen i löneöknings-tokten, den förbättrade konkurrenskraften och den ökade efterfrågan från omvärlden. Därmed skulle konjunkturaedgången ha pågått i imgefär två år, vilket kan sägas vara en ganska normal avmattningsperiod jämfört med tidigare konjunktursvackor. Osäkerheten är emellertid stor om när botten verkligen kommer att nås. I prognosalteraativ 2 blir konjunkturnedgången mer utdragen, och botten nås senare, kanske mot slutet av 1991.
En viss återhämtning väntos för bl.a. massa-, stål- och verkstodsindustrin under 1992, då efterfrågan från exp)ortmarknaden förbättras. Med det gynnsammare konkurrensläget enligt alteraativ 1 skulle industriproduktionen to fert och växa relativt snabbt, med 1,8% från föregående års låga nivå. Enligt alteraativ 2 blir produktionstillväxten svag, 0,5%.
33
3 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1
Diagram 4:2 Industriproduktion
Procent
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
MH
HRR
m:.
1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1985 1988 1990 1992
Anm: I diagrammet visas alternativ 1. 1 alternativ 2 minskar industriproduktionen med
2% 1991 och ökar med 0,5% 1992.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
4.2¶Lönsamhet
Den höga vinstnivå, som nåddes i industrin efter devalveringama i böljan av 1980-tolet, bröts under andra halvåret 1989, då konjunkturavmattningen började tillto. Vinstandelen, d.v.s driftsöverskottet bmtto som andel av förädlingsvärdet, sjönk med nära en procentenhet mellan 1988 och 1989, se tobell 4:2. Bruttoöverskottet visar hur mycket som återstår av förädlingsvärdet då lönekostnadema räknats bort. Detto är ett nationalräkenskapsbegrepp, som i företogsekonomiska termer närmast motsvaras av rörelseresultot exkl. lagerprisvinster och före kalkylmässiga avskrivningar. Industrins marginal är produktpriset dividerat med rörlig kostnad.
Under 1990 ökade industrins lönekostnader äimu mer än året iiman, medan insatskostnaderaa i övrigt nästan halverades. Bl.a. sjönk priseraa för metoller. Sammantoget steg de rörliga kostnadema med ca 6% mot 7,7% 1989. Industrins vinstmarginal minskade ändå mycket kraftigare än under 1989, eftersom företogen höll tillbaka sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft. Bmttoöverskottsandelen föll ytterligare, med hela 5 procentenheter 1990. Lönsamhetsnedgången 1990 drabbade större delen av industrin utom järamalmsgmvor, livsmedelsindustrin, sågverk och petroleumraffinaderier. Inom övriga näringslivet drabbades inte heller byggnadsindustrin och övriga privato tjänster.
Utvecklingen för den totola industrin speglar väl den successiva försämring som inleddes redan 1986 för verkstadsindustrin efter toppåren 1984 och 1985, då vinstandelen uppgick till ca 30%. 1990 föll verkstods-industrins lönsamhet till en nivå ca 5 1/2 procentenheter under 1982 års låga nivå. Nedgången omfattode samtliga delbranscher och storleksgmp-
34
per av företog. Branschens vinstmarginal för de svenska konceradelaraa 1990 har beräknats utifrån uppgifter från närmare 500 verkstodsföretog, som svarar för nära 90% av verkstodsindustrins omsättning. Bmttovinst-marginalen uppskattos till knappt 5% och rörelsemarginalen till 0,9%, vilket är de lägsto marginaler som registrerats för verkstodsindustrin under de tre senaste decennierna. Lönsamheten inom särskilt personbilsindustrin, men även för lastbilstillverkningen försämrades förra året, i takt med vikande efterfrågan och försvagad konkurrenskraft, inte minst inom huvudmarknader som USA och Norden. 1991 väntos lönsamheten inom transportmedelsindustrin fella ytterligare. Verkstodsindustrins vinstandel beräknas nå sin botten och ligga ca 6 procentenheter under 1982 års nivå. Särskilt stor väntos nedgången bli för tillverkare av industrimaskiner, vilket kan sättos i samband med den vikande konjunkturen och investeringsneddragningar i Sverige och omvärlden.
Skogsindustrin drog upp basindustrins lönsamhet till en ny toppnivå 1989. Detto kompenserade det negativa bidraget från verkstods- och övrig industri till lönsamheten i industrin totolt. Den gyrmsamma inverkan från bl.a. massaindustrin försvaim under 1990. Sågverkens lönsamhet steg däremot, men försämras kraftigt under 1991 enligt prognosen.
Prop. Bil. 1
1990/91:100 .1
Diagram 4:3 Avkastning på totolt kapitol för transportmedelsindustrin
Procent
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Anm: Avkastning på totalt kapital är resultat efter finansnetto plus kostnader i förhållande till totalt kapital. Uppgifter for 1990 är Verkstadsföreningens prognos. Källa: Verkstadsföreningen (december 1990).
För 1991 fömtses en nedväxling i industrins löneökningstokt. Dessutom minskar insatskostnaderaa ytterligare något. Industrins rörliga kostnad väntos öka med endast 4,5% i alteraativ 1, respektive 5,4% i alteraa-
Brutto\nnstiruirginalen är resultat efter finansnetto plus räntekostnader i förhållande till fakturerad försäljning. Rörelsemarginalen är resultat före finansnetto i förhållande till omsättning.
tiv 2. Produktpriseraa ökar ännu långsammare, vilket gör att marginalerna fortsätter att krympa relativt kraftigt.
Med fortsatt låga insatsvamkostnader 1992 och historiskt låga löneökningar för industrin, i kombination med en vändning uppåt i världskonjunkturen, förbättras vinstmarginalema 1992, både för bas- och övrig industri. Bmttovinstandelen växer emellertid långsamt under året, särskilt i altemativ 2.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Diagram 4:4 Industrins bruttoöverskottsandel
Procent
/ > ,
/ \ / \
Hela 1 industrin 1
/ \
/
/
y—7"---//
- / —■
X
■.srr:
\
\ 1
\ 1
'\
.;.,..
/
........ 1 Basindust
nn I.
10 O
-10
-20
1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991
Anm: Med "indu.strin" avses här industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Uppgifterna för 1991 Och 1992 avser prognosallernativ 1.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produk'tpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel
Procentuell förändring
1988
1989
1990
1991
1992
Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Insatskostnad Lönekostnad' Summa rörlig kostnad Produktpris
7,8 5,5 7,2 6,6
7,0 9,2
7,7 7,4
4,1
10,2
5,9
3,7
3,6 6,5 4,5 3,1
3,9 8,6
5,4 3.6
2,8 0.7
2,1 3,1
3,4 2,6 3,1 3,8
Marginal
-0,6
-0,3
-2,1
-1,3
-1,7
0,9
0,6
Bruttoöverskottsandel"
29,7
28,9
23,9
20,7
19,8
23,0
21,2
' Lönekostnad per producerad enhet.
*• Som andel av förädlingsvärdet.
Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
5¶Arbetsmarknaden
Den överhettning som rådde på arbetsmarknaden under 1988 och 1989 mattodes av imder loppet av 1990. Arbetslösheten ökade säsongrensat från 1,3% under 2:a kvartolet till ca 1,9% 4:e kvartolet 1990. I genomsnitt under 1990 steg arbetslösheten preliminärt med 7 000 till 68 000 personer. Det motsvarar en uppgång från 1,4 till 1,5% av arbetskraften. Antolet varsel om uppsägningar ökade successivt och var mot slutet av året i nivå med de högste noteringarna i böljan av 1980-telet. Inströmningen av nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingaraa minskade i allt snabbare tekt. Genomsnittligt under året uppgick nedgången till över 15%. Även antelet kvarstående lediga platser, som kan ses som ett mått på bristen på arbetskraft, fortsatte att minska. Detto bekräftes också av konjunkturinstitutets septemberbarometer. I den framgår att andelen företog med brist på yrkesarbetore endast var hälften så stor som den höga nivå som uppnåddes under 1989. Bristen på s.k. övriga arbetore sjönk desto mer. Andelen uppgick endast till en tredjedel av nivån 1989. Sysselsättningsexpansionen var inte lika sterk som de två föregående åren. Uppgången avtog markant under loppet av året. I genomsnitt steg antelet med 43 000 personer, att jämföra med över 60 000 per år de närmast föregående åren.
Diagram 5:1 Antol varsel om uppsägningar per k-vartal
30000 Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Anm: Sista kvartalet 1990 preliminärt, december prognosticerat. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
Ar 1991 och 1992 väntes antelet arbetslösa stiga. Med den lägre löneökningstekten beräknas antelet uppgå till i genomsnitt drygt 120 000 personer 1992, eller 2,7%. Med den högre löneutvecklingen stiger antelet arbetslösa till 155 000, motsvarande 3,4% av arbetskraften. I det lägre lönealtemativet blir sysselsättningsnedgången kortvarig. Ar 1991 sker en ininskning med 9 000 personer. En oförändrad nivå väntos 1992. Om inte ett stobilseringsavtol kan träffas utvecklas sysselsättningen svagare.
37¶Antolet sysselsatto minskar då med ca 25 000 per år 1991 och 1992. Prop. 1990/91:100 Produktivitetsutvecklingen blir fortsatt svag 1991. 1992 sker en produk- Bil. 1.1 tivitetsförbättring i och med att företogen tenderar att hålla kvar arbetskraften i mindre utsträckning i ett sent skede av konjunkturaedgången. Ytterligare fektorer som verkar i samma riktning är det mindre överhetto-de arbetsmarknadsläget där bristen på arbetskraft inte längre leder till restriktioner på produktionen. Minskad personalomsättning i en lågkonjunktur innebär också att produktivitetsförlusteraa till följd av omställningsproblem avtor. Det lägre kapacitetsutnyttjandet i denna fas av konjunkturen medför färre produktivitetssänkande flaskhalsproblem i produktionen.
5.1¶Sysselsättning
Efter de två föregående årens storka sysselsättningstillväxt, på över 60 000 personer per år, stognerade utvecklingen under 1990. Till följd av den storka uppgången under loppet av 1989 steg ändå årsmedeltelet preliminärt med i genomsnitt 43 000 personer. För expansionen svarade fräinst den konkurrensskyddade sektom medan industrisysselsättningen minskade.
Tabell 5:1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Nivå 1989
Förändring från
föregående
år
1988 1989 1990
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l Alt.2
Sysselsättning:
Jord- och skogsbruk
-3
-9
-10
-4
-5
-3
-5
Industri
-22
-14
-20
-9
-17
Byggnadsverksamhet
-6
-8
-5
-12
Privata tjänster
7¶Kommunal verksamhet
6¶Statlig verksamhet
-7
-2
-2
-2
-2
-3
Totalt
-9
-23
-24
Arbetskraften
18¶Arbetslöshet,
-12
-11
% av arbetskraften
1,4 1,6
1,5 2,
2,5 2,7
3,4
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.
Den storka nedgången inom industrin i böijan av 1980-tolet, då antolet sysselsatto minskade med ca 80 000 personer mellan 1980 och 1983, följdes av en relativt kraftig uppgång. Sedan 1986 har dock ökningstakten bromsats. 1990 vände utvecklingen och övergick till en nedgång med drygt 20 000 personen En uppgång av antolet arbetslösa kassamedlemmar noterades under året. Under fjärde kvartolet var närmare 3% av kassamedlemmama arbetslösa, att jämföra med drygt 2% 1989. 1 timmar räknat sjönk industrisysselsättningen 1990 med 2,5%. Produktionen
minskade samtidigt med 2%. Därigenom kvarstod produktivitetsutveck- Prop. 1990/91:100 lingen på en fortsatt låg nivå, 0,5%. Även 1991 beräknas bli ett lika Bil. l.l svagt år produktivitetsmässigt. Produktionen sjunker med 1 % och sysselsättningen med 1,5%. 1992 vänder utvecklingen då produktionen väntos öka med närmare 2%. I och med att timsysselsättningen samtidigt fortsätter att sjunka förbättras produktiviteten markant.
Om löneökningama istället blir fortsatt höga minskar produktionen genom en hårdare vinstpress än mer 1991. Produktionen reduceras 1991 med 2% följt av en svag uppgång med 0,5% 1992. 1 och med att också sysselsättningen beräknas falla med ca 2% båda åren blir produktiviteten densamma som i fellet med lägre löneökningar.
Byggnadsverksamheten har varit fortsatt expansiv under 1990. Enligt AKU steg antolet sysselsatto med över 20 000 personer, eller ca 8%. I det allt mindre överhettode arbetsmarknadsläget har sektora lättore kunnat öka antolet sysselsatto. Tecken på en begyimande avkylning av arbetsmarknaden inom branschen har kommit under året. Arbetslösheten inom byggnadsarbetoraas arbetslöshetskassa steg under andra halvåret. Bristen på arbetskraft, som tidigare var den fektor som främst begränsade expansionen, har samtidigt avtogit markant under året. Jämfört med september 1989 har andelen företog med brist på arbetskraft enligt konjunkturinstitutets barometer i princip halverats. Aktiviteten inom byggnadsverksamheten väntos avto, från en mycket hög nivå, under 1991 och 1992. Därmed väntos också antolet sysselsatto minska med början under 2:a halvåret 1991.
Trots en halvering av sysselsättningsuppgängen inom den privata tjänstesektorn, jämfört med de två föregående åren, var utvecklingen fortsatt stork med 25 000 fler sysselsatto i genomsnitt 1990 än under 1989. Under loppet av året kunde dock en viss försvagning noteras. Den orsakades främst av en nedgång inom handeln. Produktivitetsutvecklingen är svår att mäto inom deima sektor. Den stotistik som finns tyder dock på en mycket svag utveckling under 1980-tolet, vilket till stor del är orsaken till den låga produktivitetstillväxten inom näringslivet. Produktiviteten väntes utvecklas svagt även 1991 och 1992. Aktiviteten inom branschen fömtses avto och sysselsättningsuppgången beräknas mer än halveras 1991 till ca 10 000 personer. År 1992 väntos antolet stiga lika mycket. Skattereformens breddning av underlaget för mervärdesskatten samt den låga konsumtionstillväxten är, fömtom den allmänna konjunkturavmattningen, bidragande orsaker till detto förlopp.
Inom den kommunala verksamheten steg sysselsättningen relativt storkt 1990, med 16 000 personer. Under loppet av året har emellertid ökningstekten mattets. I och med att överhettningen på arbetsmarknaden gradvis avtog gavs möjlighet att rekrytera arbetskraft till områden som tidigare hade svårigheter. De närmaste åren väntos en ökad sysselsättning inom bam- och äldreomsorg trots kommunemas svaga ekonomi. Därmed stiger sysselsättningen något också 1991 och 1992, dock med en markant lägre ökningstokt än 1990. Med en högre löneutveckling försvagas kommunemas ekonomi ytterligare varför också rekryteringen blir lägre.
Totalt sett väntos avmattningen på arbetsmarknaden fortgå under 1991
och 1992. Med den lägre löneökningstakten blir nedgången i sysselsättningen kortvarig. 1991 sker då en minskning med 9 000 personer. 1992 väntos sysselsättningen kvarstå på en oförändrad nivå. 1 fellet med fortsatt höga löneökningar minskar sysselsättningen 1991 och 1992 med ca 25 000 respektive år. Den lägre löneökningstakten leder således till ca 40 000 fler sysselsatto 1992.
Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar
Årlig procentuell förändring
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Näringslivet Produktion Sysselsättning Produktivitet
2,5 1,1 1,4
3,5 1,7 1,8
2,7 3,6 -0,8
2,6 1,0 1.7
0,5 0,5 0,1
-0,6 -0,9 0,3
-1,1 -1,4 0,3
1,1
-0,2
1,2
0,3 -0,9
1,2
Industri Produktion Sysselsättning Produktivitet
0,7
-0,8
1,5
2,6 1,4 1,1
2,3 0,8 1,6
1,2 0,9 0,3
-2,0 -2,5 0,5
-1,0 -1,5 0,5
-2,0 -2,5 0,5
1,8
-0,5
2,3
0,5
-1,8
2,3
Privata tjänster Produktion Sysselsättning Produktivitet
3,8 3,1 0,7
5,2 2,8 2,3
3,9 6,5 -2,5
3,1 0,8
2,3
1,5
1,9
-0,4
0,2
0,2
0,1 -0,1 0,2
1,2 0,6 0,7
0,8 0,1 0,7
Offentliga tjänster
Produktion
1,1
0,8
0,7
2,3
1,3
0,8
0,6
0,8
0,6
Totolt
Produktion
Sysselsättning
Produktivitet
1,9 0,6
1,3
2,6 1,4 1,2
2,3 2,4 -0,1
2,2 1,5 0,7
1,0 0,8 0,2
-0,3 -0,4 0,2
-0,7 -0,8 0,2
1,0 0,1 0,9
0,4 -0,5 0,9
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Antolet arbetode timmar steg med 0,8% 1990. Produktionen ökade med 1%, vilket innebar en mycket låg produktivitetstillväxt. Ar 1991 väntos antolet arbetode timmar minska med närmare 0,5%, till följd av att produktionen sjunker. Den svaga produktivitetsutvecklingen fortsätter därmed. Ar 1992 kan utvecklingen vända. Produktionen beräknas stiga med närmare 1%, samtidigt som sysselsättningen i stort sett är oförändrad. Om utgångspunkten i stället är den högre löneökningstakten beräknas både produktion och sysselsättning utvecklas svagare. Timsysselsättningen sjunker med 0,8% 1991 och med 0,5% 1992. Produktionen minskar med 0,7% 1991 medan en svag uppgång med 0,4% noteras 1992. Därmed utvecklas produktiviteten likartot i de båda lönealtemativen.
Eftersom nedgången blir större i antol timmar än i personer sjunker medelarbetstiden något 1991. Det är ett resultot av ett antol motverkande faktorer. Konjunkturläget innebär att utbudsökningen till följd av skattereformens marginalskattesänkning begränsas av den lägre efterfrågan på arbetskraft. Neddragande verkar också utvidgningen av den lagstodgade semestern för vissa grapper med två dagar. I samma riktning verkar det ökade antolet permitteringar med korttidsvecka. Motsatt effekt får omläggningen av sjukförsäkringen och samordningen av arbetsskadeför-
40
säkringen. 1992 väntos medelarbetstiden kvarstå relativt oförändrad vilket Prop. 1990/91:100 medför att sysselsättning i antol och i timmar utvecklas likartot. Bil. l.l
5.2¶Utbud av arbetskraft
Den storka efterfrågeuppgången de senaste åren har resulterat i ett kraftigt ökat utbud av arbetskraft. Utbudsökningen 1990, med 50 000 fler deltogande i arbetskraften, var av ungefär samma omfettning som de två närmast föregående åren. Mer än hälften av uppgången, 65%, beror på befolkningsmässiga fektorer, medan resterande del förklaras av arbetskraftsdel togandet.
Befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år, ökade med i genomsnitt 40 000 personer enligt AKU. Större delen av ökningen kan hänföras till nettoinvandringen. Under 1990 beräknas den uppgå till ca 40 000 personer totolt, varav ca 75% i arbetsför ålder. 1991 och 1992 väntos invandringen ligga på en hög nivå, ca 30 000 respektive 25 000 personer. En stor del av invandringen består av flyktingar som bidrar till en ökad arbetskraft först efter en längre tidsperiod. Att befolkningen steg i åldrar med högt arbetskraftsdeltogande och minskade i åldrar med lågt deltogande bidrog också till arbetskraftens tillväxt.
Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper
Årsmedeltal 1989 och förändring i procentenheter
Nivå 1989
Föränd
ring från
föregående år
16-19 är,
män
48,1
-0,2
-2,6
0,6
2,5
-0,2
kvinnor
51,3
-2,2
-1,1
1,1
2,0
-0,6
20-24 är.
män
85,0
-1,3
-1,1
2,3
0,7
-0,2
kvinnor
82,0
-1,0
-1,8
0,9
1,2
-1,5
25-54 år.
män
95,1
0,1
-0,1
0,0
0,3
0,1
kvinnor
91,0
0,9
0,1
0,4
0,1
0,3
55-64 år.
män
74,8
-0,5
1,0
0,0
-0,2
0,8
kvinnor
64,3
1,5
2,7
0,6
-0,6
1,7
Totalt
84,5
0,3
0,1
0,6
0,5
0,3
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet, finansdepartementet.
Arbetskraftsdel togandet i åldrama 16-64 år steg med 0,3 procentenheter. Bland ungdomaraa i åldera 16-24 år har deltogandet tenderat att sjunka under loppet av året, efter att ha stigit de två föregående åren. I genomsnitt uppgick deltogandet till 68,5% att jämföra med 69,3% 1989. Det är främst bland unga kvinnor som nedgången är märkbar. Under 1991 och 1992 väntos deltogandet bland ungdomar fortsätto att minska. 1 ett försämrat arbetsmarknadsläge försvåras inträdet på arbetsmarknaden, vilket kan vara ett incitoment till att istället studera. Möjligheter att förvärvsarbeto vid sidan av studier avtor också i takt med minskad efterfrågan på arbetskraft.
Det totela arbetskraftsutbudet väntes stiga med drygt 20 000 personer per år 1991 och 1992. I fellet med högre löneökning minskar efterfrågan
på arbetskraft, vilket får till resultet att också utbudet blir något lägre 1992.
Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
5.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Efter sex års oavbratet fellande arbetslöshet inleddes en uppgång under 1990. Från maj 1990 har arbetslösheten stigit. Säsongrensat ökade arbetslösheten från 1,3% under l:a kvartelet till ca 1,9% 4:e kvartelet. Den regionala skillnaden i arbetslöshet har minskat under den gångna högkonjunkturen, jämfört med närmast föregående högkonjunktur. Enligt AKU har arbetslösheten ännu inte stigit lika mycket i skogslänen som i övriga landet. Konjunkturellt sett ligger dock skogslänen något efter övriga landet. Vid fortsatt stigande arbetslöshet är det troligt att arbetslösheten i dessa län ökar mer än genomsnittet, vilket är vanligt historiskt sett.
Diagram 5:2 Arbetslösheten, prognos
Procent, säsongrensade kvartalsdata
O ... n-i
1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.
Det är främst bland ungdomar i åldera 16-19 år som arbetslösheten har stigit. 1990 uppgick arbetslösheten till 4,4% mot 3,1% 1989. Inom denna gmpp har arbetslösheten tidigare, i stort sett, minskat kontinuerligt sedan 1984. Nedgången har skett trots att antelet i sysselsättningsskapande åtgärder har dragits ned de senaste åren. Under samma period har också arbetslösheten bland de äldre (55-64 år) minskat. Även bland dem fanns en tendens till stigande arbetslöshet under loppet av 1990. Jämfört med 1989 har en uppgång skett från 1,2% till 1,4% 1990.
Övriga tecken på en försvagad konjunktur är att de latent arbetssökande och de undersysselsatte av arbetsmarknadsskäl ökar. Den tidigare sterka nedgången av de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kunnat arbete men inte aktivt sökt arbete och därför inte räknas som arbets-
42
lösa, bromsades upp under loppet av 1989. Under 1990 noterades en Prop. 1990/91:100 uppgång med 5 000 till närmare 40 000 personer. En stor del av de Bil. 1.1 latent arbetssökande är ungdomar i åldem 16-19 år. Även bland de undersysselsatto har tidigare minskningar övergått till en uppgång 1990, då 20 000 fler var undersysselsatto än under 1989. Deltidsarbetslösheten är särskilt utbredd inom den offentliga tjänstesektora och inom detoljhandeln.
Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar
Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
1983
1984
1985
1986
1987
1988
1989
1990
16-19 år 20-24 år 25-54 år 55-64 år
Totolt
9,2 5,7
2,2 2,4
2,9
4,3 5,5 2,0 2,8
2,6
4,1 5,3 1,8 2,5
2,4
3,6
5,1 1,7 2,1
2,2
3,6
4,4 1,4 1,9
1.9
3,1 3,4 1,2 1,6
1.6
3,1 2,9 1,0
1,2
1.4
4,4 2,9 1.1 1,4
1,5
Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, finansdepartementet.
Den svag» utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten väntos fortsatte att stiga 1991 och 1992. I fellet med högre löneutveckling försvagas industrins konkurrenskraft. Stora delar av tjänstesektora steg-nerar samtidigt som kommuneraa inte, som i tidigare konjunkturaedgångar, kan expandera i någon större utsträckning. Arbetslösheten stiger då till 2,5% 1991 och till 3,4% 1992. Om en nedväxling av löneökningaraa sker blir inte nedgången inom industrin lika sterk genom ett förbättrat konkurrensläge. Samtidigt uppvisar övriga näringsgrenar en mer positiv utveckling. Arbetslösheten steimar då på 2,2% respektive 2,7%.
Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken focuserats mot an-passningsunderlättande åtgärder. Det innebär en prioritering av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedlingen. De sysselsättningsskapande åtgärderaa har kraftigt reducerats. Jämfört med 1987 är nivån mer än halverad. Antelet |>ersoner i arbetsmarknadsutbildning ökade i omfettning under åren 1985-1988. Arbetsmarknadsutbildningen har därmed ökat i betydelse, relativt sett, trots att antelet i utbildning avtog något 1989 och 1990. Uppgången av antelet personer i program för arbetshandikappade har bromsats under 1990. I arbetslöshetsprognosen inbegrips den förstärkning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås i budgetpropositionen.
43
Tabell 5:5 Antol personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt pet år
Prop. Bil. 1
1990/91:100 .1
1990 Sysselsättnings-
skapande åtgärder
- beredskapsarbete
- ungdomslag'/
särskild inskol-
ningsplats
-
- rekryteringsstöd
-
2¶Arbetsmarknads-
utbildning (AMU)
37¶Företagsutbildning
4¶Åtgärder för arbets-
handikappade'
88¶Totolt
168
200
175
170
161
156
145
141
' Ungdomslagens avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskolningsplatser.
Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
44
6¶Löner och konsumentpriser 6.1 Löner
Preliminär stotistik ger vid handen att löneraa i genomsnitt för hela ekonomin ökade med knappt 10 1/2% 1990. Löneglidningen, som innefettor även lokala avtalsuppgörelser, svarade för ca 4 procentenheter. Det är den högste löneglidningen på mer än 20 år. Löneutfellet förra året förklaras bl. a. av det överhettede arbetsmarknadsläget och den snabba prisökningstakten. Produktivitetsutvecklingen var mycket svag 1990, vilket medförde att utrymmet för reala löneökningar blev obefintligt.
Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader
Ärlig procentuell förändring
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Samtliga
löntagare
Industriarbetare
Avtal
Löne-
Timför-
Avtal
Löne-
Timför-
Sociala
Arbets-
glid-
tjänst
glid-
tjänst
kost-
krafts-
ning
ning
nader
kostnader
1,7
9,5
6,1
3,2
9,3
0,8
10,2
6,3
2,8
9,1
5,9
4,2
10,1
0,5
4,6
1,7
6,3
4,1
3,5
7,6
0,2
7,8
4,6
1,9
6,5
3,8
2,9
6,7
2,4
9,3
5,6
2,3
7,9
6,2
4,1
10,3
-0,1
10,2
4,1
3,4
7,5
3,8
3,7
7,5
0,2
7,7
6,0
2,6
8,6
3,9
3,5
7,4
0,0
7,4
2,9
6,4
6,4
0,6
7,0
4,2
2,3
6,5
3,4
5,0
8,4
0,0
8,4
6,3
3,5
9,8
4,5
5,6
10,1
0,6
10,8
6,4
4,0
10,4
9,5
1,0
10,6
1991:1
2,3
2,7
5,0
1991:2
4,5
2,5
7,0
Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Bland Sveriges viktigaste konkurrentländer märks Tyskland, Japan och USA. Industriarbeterlönen i dessa länder ökade förra året med 6, 3 1/2 resp. knappt 5 1/2%, att jämföra med ca 9 1/2% i Sverige. För OECD-området ökade timförtjänsten inom tillverkningsindustrin med knappt 6 % 1990.
Löneökningama i industrin har under en rad år överstigit våra kon kurrenters, samtidigt som Sveriges relativa produktivitet har försämrats. Både dessa fektorer bidrar till att försvaga konkurrenskraften. Diagram 6:1 illustrerar timlönekostnaden, inkl. arbetsgivaravgifter, inom industrin för Sverige och OECD-området. Lönekostnaden är uttryckt i svenska kronor. Sverige kan troligen koste på sig högre lönekostnader i nivå än genomsnittet för industriländerna uten att vare sig konkurrenskraften eller lönsamheten behöver vara otillräcklig. Dette beror bl. a. på att den svenska produktionstekniken är väl utvecklad och att löntegaraa har en
god utbildningsnivå. Försämringen av konkurrenskraften som skett de senaste åren beror inte primärt på att de svenska lönekostnaderna i nivå överstigit konkurrenteraas i sig, utan på att timkostnaden per producerad enhet har ökat för snabbt sedan några år tillbaka. Förmodligen är dock lönekostnadsdifferensen mot omvärlden så stor idag att konkurrenskraften skadas. Det räcker således inte med att de svenska lönekostnadsök-ningaraa kommer ner till våra konkurrenters, utan lönestegringaraa måste sannolikt utvecklas långsammare under en rad år. 1 termer av diagram 6:1 måste gapet mellan kostnadsnivåeraa krympas, men differensen behöver troligen inte reduceras fullständigt för att återföra konkurrenskraften och lönsamheten till rimliga nivåer.
Diagram 6:1 Nominell timlönekostnad inom industrin
Kronor per timme
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
45 35
"".... I 15 OECD-länder |j|
1980 19B1 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkurrent till Sverige på värdsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, SAF samt finansdepartementet.
Löner, liksom priser, reagerar med en viss eftersläpning i ett konjunkturförlopp. Konsekvensen blir att en konjunkturaedgång initialt förstärks, genom ett ytterligare försämrat kostnadsläge. En lönedämpning kan ske dels genom institutionella förändringar, dels via marknadskrafterna. 1 det förste fellet går anpassning av ekonomin smidigare, tillväxten ter fert relativt snabbt och uppgången i arbetslösheten begränsas. I det andra fellet blir processen mer utdragen, eftersom det behövs en kraftig avkylning av arbetsmarknaden för att dämpa löneökningaraa. Uppgången i arbetslösheten blir större och tillväxten i ekonomin kommer igång senare än i det förste fellet. Ett stebiliseringsavtel väntes medföra en radikal nedväxling av löneökningstekten. Lönedämpningen blir kraftigare och kommer tidigare än vad som annars hade varit att vänto, vilket underlättor anpassningen i rådande konjunkturcykel.
Löneprognoseraa för 1991 och 1992 är gjorda enligt två utvecklingsbanor. I altemativ 1 dämpas lönetjkningama snabbt tock vare stobili-
seringsavtolet. I det andra altemativet illustreras vad som händer om Prop. 1990/91:100 löneraa anpassas via marknadskrafteraa. Även i höglönebanan dämpas Bil. 1.1 emellertid timlöneökningaraa tämligen snabbt, vilket har sin förklaring i flera viktiga händelser. Arbetslösheten och antolet varsel ökar för närvarande snabbt och överhettningen på arbetsmarknaden avtor. Prisökningstokten i konsumentledet dämpas radikalt redan under slutet av försto kvartolet i år. Producentpriserna hålls tillbaka till följd av konkurrensläget. Produktiviteten utvecklas svagt och vinsteraa i industrin pressas till rekordlåga nivåer. Kommuner och landstings ekonomiska utrymme för att to på sig ökade kostnader begränsas av deras ekonomiska situation . Lönebikostnadema ökar i år till följd av breddat underlag för arbetsgivaravgifter m.m. Sammantoget torde arbetsgivamas löneökningsmotstånd stiga väsentligt den närmaste tiden. Skattereformen ger en påtoglig köpkraftsförstärkning i år, vilket medför att löntogama redan vid mycket måttliga löneökningar får reallönehöjningar efter skatt. De lönedämpande krafteraa torde bli än storkare 1992 än 1991. Det är unikt att alla dessa fektorer samverkar i en och samma riktning.
I år beräknas timlöneraa öka med i genomsnitt drygt 3% till följd av överhäng från 1990 av avtol och löneglidning. Förlängningen av semestera med två dagar för vissa gmpper i år motsvarar en ytterligare lönekostnadsökning på 0,6% för hela ekonomin. I låglönealteraativet beräknas timlönekostnaden öka med 5% 1991. Utrymmet för nya löneökningar, inklusive de höjningar som uppstår när löntogare byter arbetsuppgifter eller arbetsplats, begränsas således till ca 1 % i genomsnitt. 1 altemativet med en långsammare lönedämpning beräknas timlöneraa öka med 7% 1991, vilket motsvarar ett utrymme för nya löneökningar på omkring 3%. Stobiliseringsavtolet iimebär en fortsatt nedväxling av lönestegringaraa nästo år. Timförtjänsten beräknas öka med 3% i genomsnitt. Även i höglönebanan feller löneökningstakten 1992 av skäl som berörts ovan. Lönekostnadsökningen beräknas till 5 % i genomsnitt. I jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer beräknas timlöneraa i låglönealteraativet utvecklas långsammare såväl 1991 som 1992. I altemativ 2 fömtses löneraa i år öka mer i Sverige än i OECD-området. Nästo år väntos emellertid lönekostnadsutvecklingen understiga konkurrenteraas.
Fömtom timförtjänsten påverkas också de totola lönekostnadema av arbetsgivaravgifteraa. Lagstodgade och avtolade arbetsgivaravgifter inkl. breddad avgiftsbas drog upp timkostnaden med ca 1 % 1990. Vissa avtolade arbetsgivaravgifter omperiodiceras från 1990 till efterföljande år, uton att löneutrymmet påverkas. Skattereformen medför att basen för arbetsgivaravgifter m.m. breddas väsentligt i år, samtidigt som arbetsmiljöavgiften försvinner. Sammantoget medför detto att kostnaden per timme ökar med drygt 1 % 1991 utöver löneökningaraa.
6.2¶Konsumentpriser
Konsumentpriserna steg med drygt 11% från december 1989 till december 1990. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med
47
4 procentenheter. Oroligheteraa vid Persiska viken medförde kraftigt Prop. 1990/91:100 ökade priser på råolja och andra oljeprodukter, vilket höjde konsument- Bil. 1.1 prisnivån med drygt 1/2%. Extraordinära effekter utgjorde därmed sammantoget ca 4 1/2 procentenheter. Om dessa engångseffekter avräknas från den totola prisuppgången erhålls en uppfettning om den underliggande prisökningstakten förra året.
Inflationsförväntningarna i ekonomin baseras delvis på den gångna utvecklingen, som för närvarande är missvisande till följd av framför allt skattereformens växling från direkt till indirekt beskattning. Förväntningarna, som påverkar såväl lönebildningen som ränteutvecklingen, förändras först varefter nya fömtsättningar framträder. Detto förklarar till viss del både att inflationsförväntningar har en tendens att bli självuppfyllande och att prisutvecklingen följer konjunkturcykeln med viss eftersläpning. En viktig fektor för prisutvecklingen framöver är hur snabbt förväntningama kommer att anpassas nedåt med avseende på bl.a. det andra steget i skattereformen som också höjer konsumentprisnivån. Ett problem med en välkänd och stobil index som konsumentprisindex (KPI) är att den gäraa används som framskrivningsfektor i olika, ofta irrelevanto, sammanhang. KPI påverkas t. ex. av ekonomisk-politiska åtgärder som inte berör företogens kostnader uton bara hushållen i ekonomin. Konsumentprisindex speglar dessutom endast prisutvecklingen för konsumentnyttigheter.
För 1991 och 1992 väntos en påtoglig nedväxling ske av prisökningstokten. Skälen till detto är flera. I alteraativet med låga löner antos att ett trendbrott i inflationsförväntningaraa koinmer till stånd genom att ekonomins aktörer snabbt tor hänsyn till de nya omständigheter som stobiliseringsavtolet utgör. Även i det andra alteraativet kommer prisutvecklingen emellertid att dämpas. Arbetskraftskostnaden utvecklas betydligt långsammare än under de senaste åren på gmnd av att löneökningaraa dämpas och att produktiviteten mot slutet av prognosf)erioden börjar växa. Såvida inte priseraa skulle anpassas i samma riktning kommer vinstmarginalema att öka kraftigare än vad konkurrens- och köpkraftsläget motiverar. Utsiktema för i år innefettor en fortsatt sänkning av vinstmarginalema, som återhämtos under 1992. Den tillfälligt höjda mervärdesskatten försvinner nästo år och företogens finansieringskostnader sjunker i samband med att räntenivån i landet väntes fella under prognosperioden. Prisutvecklingen under 1992 är emellertid till viss del påverkad av engångshändelser.
Skattereformens andra steg innebär bl. a. en fortsatt växling från direkt till indirekt beskattning. Omläggningen och den tillfälligt högre mervärdeskattesatsen för med sig att konsumentprisnivån under försto kvartolet i år lyfts med knappt 3 1/2%. Därefter kommer priseraa emellertid att utvecklas betydligt långsammare. Från mars till och med december 1991 beräknas priseraa gå upp med 3% i altemativ 1 och med drygt 3 1/2% i alteraativ 2. I diagram 6:2 syns nedväxlingen genom att kurvans lutning minskar påtogligt. År 1992 sker ytterligare en nedgång i konsumentprisökningama. Under loppet av nästo år väntos priseraa stiga med knappt 2 1/2% respektive knappt 3 1/2% i de olika alteraa-
48
tiven. Den underliggande prisökningstakten, beräknad som konsumentprisutvecklingen under loppet av året exkl. bidrag från oljepriser, skattereformen och andra indirekto skattesatsförändringar, feller med drygt 1 1/2 resp. 1 procentenhet per år i de olika alteraativen. I det försto altemativet beräknas den underliggande konsumentprisutvecklingen 1991 öka lika mycket som i OECD-området, men 1992 väntos de svenska prisema utvecklas långsammare. I alteraativet med högre löner stiger de underliggande priseraa snabbare i Sverige än utomlands under såväl 1991 som 1992.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Diagram 6:2 Konsumentprisutvecklingen
Index 1980=100
Anm: Konsumentprisutvecklingen är icke säsongrensad. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
I tobell 6:2 åskådliggörs prognosen och de olika komponentemas bidrag därtill. Importpriseraa väntos få en avsevärt mindre dramatisk utveckling i år än 1990. Prognosen gmndas på ett oljeprisantogande på ca 27 US-dollar per fet samt en dämpad prisutveckling för andra vamgmpper. Skatteväxlingen, som genomfördes vid årsskiftet, påverkar framför allt boendekostnadema men också tjänstekonsumtionen som fömt varit helt eller delvis momsbefriad, t.ex. resor och transporter, teletjänster och hårklippning. Hyroma väntas öka med 7,5 resp. 8,5% exklusive skattereformens effekter i respektive altemativ. I prognosen fmns också en hyresglidning som uppstår när gamla lägenheter ersätts av nya med högre hyra. De direkto kostnaderaa för egnahemsboende ökar marginellt mindre. Offentligt bestämda texor, bl.a. lokal trafikresor och patientovgiften inom sjukvården, väntos bidra med mellan en halv och en procentenhet till prisökningen i år. Förändringar i arbetskraftskostnadema och vinstmarginalema styr prognosema för de flesto andra delgmppema. Nästo år utvecklas i princip samtliga poster i ett lugnare tempo.
Osäkerhetema i prognosen återfinns främst i importpriseraa med
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1
avseende på utvecklingen vid Persiska viken. En snabb fredlig lösning Prop. 1990/91:100
eller en utdragen militärkonflikt kan få oljepriserna att svänga påtogligt Bil. 1.1
och kullkasto prognosen. En oljeprisförändring med 10 US-dollar per fet
från dagens prisnivåer påverkar konsumentpriseraa med knappt 1/2%.
Det andra stora frågetecknet gäller prisförväntningaraa. Om inte
inflationsförväntningaraa snabbt växlas ned eller om löneraa skulle öka
snabbare än vad som fömtsetts, försämras möjlighetema till lägre
prisutveckling.
Tabell 6:2 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring och bidrag därtill
1989 1990 1991 1992
Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
KPI dec.-dec.
därav skattereformseff.
6,7
11.1
2,9
8,4
3,2
9,1
2,4
3,4
KPI dec.-dec. exkl. skatteref.
därav hänförs lill: Importpriser Bostäder Indirekta skatter Övriga inhemska kostnader
0,7 1,7 0,7
3,6
8,2
1,3 2,1 1,1
3,7
5,2
0,6 1.5 0,2
2,9
5,9
0,6
1.7 0,2
3,4
0,5 0,9 -1,0
2,0
0,5
1,2
-1,0
2,7
Underliggande KPI dec.-dec. KPI årsgenomsnitt D:o exkl. skattereform
5,6 6,5
6,6 10,4
7,8
5,0 9.8 6,3
5,7
10,1
6,6
3,4 3,0
4,4 4,0
14¶OECD-länder
3,9
4,3
4,7
4,7
4,1
4,1
Basbelopp 27.900
34.100¶Anm: Skattereformens effekter baseras på en mervärdeskattesals om 19%. Bidraget 1991 från indirekta skatter är den extra effekt basbreddningen av mervärdeskatten leder till vid 20% i mervärdeskattesats. Underliggande KPI dec.-dec. är KPI dec.-dec. exkl. bidrag från oljepriser, skattereform och övriga indirekta skattesatsförändringar. De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på värdsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrensverk samt finansdepartementet.
7¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion pop- 1990/91:100
Bil. 1.1 7.1 Hushållens disponibla inkomster
Under de försto åren under 1980-tolet minskade hushållens realt disponibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1984 har emellertid hushållen haft en positiv köpkraftsutveckling. Förra året beräknas hushållens realinkomster ha stigit med 3,5%. Vid beräkningen av hushållens realt disponibla inkomster används implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). IPl innehåller, i motsats till konsumentprisindex (KPI), en vamkorg som avspeglar det aktuella årets konsumtionsmix. Förra året steg IPI knappt I procentenhet långsammare än KPI. Det var huvudsakligen en följd av förändrad vamsammansättning i den privato konsumtionen. Som exempel kan nänmas att bilinköpen (vars pris ökat snabbare än genomsnittet sedan 1980) minskade med ca 35% under det att den övriga konsumtionen steg med 1,3%. Till detma priseffekt kom att kraftig stigande löneinkomster efter skatt drog upp de disponibla inkomstema. Den stotliga inkomstskatten sänktes med 7 procentenheter för heltidsarbetonde. Bambidraget höjdes med 900 kr. per bam och år. Förbättringen av föräldraförsäkringen den 1 juli 1989 fick ftill årseffekt 1990.
Ett försto steg i skattereformen genomfördes förra året och det nya skattesystemet träder i kraft 1991. Reformen irmebär kraftiga sänkningar av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder vidtos i år genom höjningar av f)ensions-tillskott, barabidrag och bostodsbidrag. Förra årets skatteomläggning var i stort sett neutral för hushållen. Skattereformen bidrar 1991 till en ökning av hushållens disponibla inkomster med ca 2%, efter de extra prisökningar som uppkommer till följd av finansieringen av inkomstskattesänkningen, se tobell 7:1. Det bör påpekas att dessa beräkningar av reformeffekteraa är stotiska och beaktor inte reformens påverkan på t.ex. lönebildning och sysselsättning.
Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster
1990 1991
15,3
0,4
15,7
32,6
7,5
40,1
2,6 2,6
5,7 3,5
0,0
2,2
Miljarder kronor Skattesänkning Transfereringar Disponibel inkomst
Procentuellt bidrag Disponibel inkomst Prisökning
Real disponibel inkomst
Anm: Beräkningarna avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen, de poster som direkt drabbar hushållen. /i'(7//a.Finan.sdepartementet
51¶I alteraativ 1 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med 1,7% 1991 och med 2,3% 1992. Att inkomstökningen i år i detto alteraativ blir lägre än skattereformens bidrag beror på sammverkan av flera faktorer. Vikande sysselsättning och sänkt sjukpenning drar ned inkomsterna. Därtill koinmer att jämförelsenivån höjs genom att återbetolningaraa av överskjutonde skatt var ovanligt stora förra året. I alteraativet med snabbare löneökningar blir realinkomstema ca 1/2 procentenhet högre per år jämfört med alteraativ 1, se tobell 7:2.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Tabell 7:2 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr.
Procentuell förändring
1992 Alternativ 1
Löpande priser
Löner
Fö retagar i nkomster
Räntor och utdelningar, netto
Inkomslöverföringar från
offentlig sektor
Övriga inkomster, netto
Direkta skatter, avgifter m.m.
530,9 56,0
-24,3
250,2
89,7
290,1
598,1 62,2 -27,3
278,3
96,9
313,7
624,3 63,2 -28,2
305,8 106,3 295,5
645,0 64,9
-27,9
325,6 111,6 300,8
11,7 10,3
10,0 10,7 13,8
12,7 11,2
11,3 8,0 8,1
4,4 1,5
9,9 9,7 -5,8
3,3 2,6
6,5 5,0 1,8
Disponibel inkomst
612,4
694,6
775,9
818,3
9,2
13,4
11,7
5,5
Privat konsumtion
638,6
699,9
773,8
805.8
8,4
9,6
10,6
4,1
1985 års priser
Disponibel inkomst
489,5
506,6
515,4
527,2
1,9
3,5
1,7
2,3
Privat konsumtion
510,5
510,5
514,0
519,2
1,1
0,0
0,7
1,0
Sparkvot, nivå i %
-4,3
-0,8
0,3
1.5¶Alternativ 2
1985 års priser
Disponibel inkomst
518,9
532,4
2,4
2,6
Privat konsumtion
515,6
521,7
1,0
1.2
Sparkvot, nivå i %
0,6
2,0
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Hushållens löneinkomster steg med drygt 12,5% 1990. Av uppgången svarade sysselsättningen för ca 1,5 och retroaktiva löner för knappt 1 procentenhet. Med de fömtsättningar angående timlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel beräknas de utbetolda löneraa öka med ca 4,5% 1991 och med knappt 3,5% 1992 i alteraativ 1. I det andra alternativet stiger löneinkomsteraa med ca 6% i år och med ca 4,5% 1992. De retroaktiva löneutbetolningaraa 1990 verkar neddragande på ökningstokten av de utbetolda löneraa i år eftersom jämförelsenivån höjs.
Inkomstöverföringama från den offentliga sektora beräknas öka med ca 10% 1991. Räknat i fästo priser och före skatt innebär det en i stort sett oförändrad nivå jämfört med 1990, se tobell 7:3. Skattesänkningen medför dock att pensioner och andra skattepliktiga transfereringar ökar realt efter skatt. För 1992 beräknas inkomstöverföringaraa stiga realt med
ca 3,5%. Denna relativt storka ökning beror huvudsakligen på den väntode nedgången i inflationen nästo år. Bambidraget höjdes med 2280 kr. per bam och år från den 1 januari i år och stiger med ytterligare 1020 kr. nästo år. För att kompensera pensionärer med låga inkomster för höjda indirekto skatter m.m., som följer av skattereformen har pensionstillskotten och de kommunala bostodstilläggen uppjusterats i år. Studerande kompenseras genom höjda studiemedel. Bostadsbidragen väntos öka kraftigt i år. Det är till en del en följd av skattereformen, men bostodskostnadema ökar även av andra skäl. Basbeloppet uppgår till 32 200 kr i år och beräknas för 1992 till 33 800 kr. i altemativ I resp. 34 100 kr. i alteraativ 2.
Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
Tabell 7:3 Inkomstöverföringar frän offentlig sektor till hushåll
Miljarder kr..
Procentuell förändring.
löpande 1989
priser 1990
1980 års
priser
1992 Alternativ 1
Från stoten
106,1
117,9
133,0
142,7
2,1
0,6
2,9
4,1
Barnbidrag
10,5
12,2
16,4
18,7
-4,4
5,7
22,1
10,4
Folkpension inkl. KBT
och delpension
64,1
68,9
75,8
79,5
-2,7
0,3
1,6
Tjänstepensioner
3,1
3,1
3,6
3,6
4,2
-7,1
3,2
-1,0
Arbetsskadeförsäkring
8,3
10,1
10,2
11,8
13,3
10,0
-7,9
12,3
Övrigt
20,1
23,5
27,0
29,1
3,8
5,6
4,8
4,6
Från kommunema
23.0
25,5
29,1
30,0
3,1
0,7
4,0
-0,1
Bostadsbidrag
3,2
3,6
5,4
5,4
4,3
1,1
37,2
-2,3
Tjänstepensioner
3,5
4,1
4,4
4,6
-6,2
6,5
-2,9
1,9
Socialbidrag
4,3
4,8
5,2
5,3
0,8
-0,8
-1,1
Övrigt
12,0
13,1
14,2
14,7
6,7
-1,4
-1,2
0,4
Från socialförsäkrings-
sektorn
121,1
134,9
143,7
152,9
4,4
0,9
-2,9
3,2
Allmän tilläggspension
69,2
77,5
88,1
96,5
7,3
1,5
3,6
6,2
Sjukförsäkring m.m.
45,9
50,4
44,7
42,7
3,5
-0,7
-19,0
-7,4
Arbetslöshetsförsäkring
6,0
10,9
13,8
-16,3
7,1
40,4
22,6
Summa inkonistöverföringar 250,2
278,3
305,8
325,6
3,3
0,8
0,2
3,3
Alternativ 2
308,9
333,3
0,8
3,6
Anm: Dcflatering är gjord med konsumentprisindex.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Utbetolningaraa från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att sjukförsäkringen reformerats. Det s.k. sjuktolet (antol ersatto dagar per sjukpenningförsäkrad) steg. Förra året bröts uppgången av sjukfrånvaron och vändes till en nedgång, som väntos fortsätto i år, delvis till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden. Till en minskad sjukfrånvaro bidrar även den beslutode omläggningen av sjukförsäkringen. Omläggningen innebär att ersättningsnivån i sjukförsäkringen från den 1 mars i år sänks från 90% till 65 % de tre försto dagama av en sjukperiod och till 80% mellan 3 till 90 dagar. Vidare ska en samordning ske av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen. Ersättningsnivån för vård av sjukt bam sänks till 80% de försto 14 dagama per kalenderår. Inom arbetslöshetsför-
53
säkringen höjs den högsto dagpeimingen fr.o.m. 1990 årligen i tokt med Prop. 1990/91:100 löneutvecklingen för industriarbetore. Utbetolningaraa av bidrag till Bil. 1.1 personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger till följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget.
Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med ca 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1990 till följd av att skuldema ökade mer än de finansiella tillgångaraa. Detto illustrerar den belastning på hushållens inkomster som lånefinansieringen av den privato konsumtionen inneburit. Den kraftiga uppgången av sparandet förra året och den fortsätto förbättringen av sparandet, som väntos de närmaste åren, leder till att räntenettot upphör att försämras under prognosperioden. Ett betydande underskott av räntor och utdelningar beräknas dock kvarstå 1992. Den uppgång av räntan som skett sedan oktober förra året påverkar inte direkt den totola hushållssektoras räntenetto. Vid oförändrade finansiella tillgångar och skulder ökar ränteinkomsteraa och ränteutgiftema i stort sett lika mycket på kort sikt. Däremot medför en höjd räntenivå en återhållande inverkan på hushållens nyupplåning samtidigt som det blir lönsammare att spara eller minska sina skulder.
Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av skattesystemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst 180 000 kr. blir i stort sett endast föremål för kommunalskatt. För inlvomster över 180 000 kr. utgår stotlig skatt om 20%. För toxerade inkomster mellan ca 60 000 kr. och ca 180 000 kn utgår en skatterabatt i form av förhöjt gmndavdrag. Skatterabatten är högst vid toxerade inkomster på ca 95 000 kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitolinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattos med en enhetlig stotlig skatt om 30%. Skattebortfallet genom sänkto skattesatser m.m. beräknas till ca 55 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skatteskalor. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kaptitolbeskattningen. Nettoeffekten på inkomstskatten av skattereformen innebär att hushållens inkomstskatt minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skattesystem. För 1992 justeras skatteskalan genom att gmndavdraget höjs i tokt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för stotsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex (mellan oktober 1990 och oktober 1991) plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen blir skattesänkningen särskilt stor i reala termer när löneökningama och inflationen avtor. Med den förväntande utvecklingen av löner och priser i år och nästo år blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr.
Reallönen per timme minskade i början av 1980-tolet, se diagram 7:1. År 1985 böljade reallönen åter stiga och 1989 låg realönen före skatt högre än 1980. Efter skatt ökade reallönen förra året med ca 2% men nivån var dock fortfarande något lägre än 1980. Skattereformen 1991 medför att, även i altemativ 1, erhålls en real löneökning efter skatt på ca 2% för löntogare i genomsnitt. För 1992 medför nedgången i inflationen och den ovan nämnda skattesänkningen en fortsatt ökning av reallönema. Det bör påpekas att beräkningama av den genomsnittliga
reallönen efter skatt alltid är behäftode med osäkerhet. Dels har hänsyn bara togits till preliminär A-skatt, vilken kan skilja sig från den slutliga skatten och dessutom påverkas av andra inkomster och avdrag. Dels är uppdelningen av totol preliminär A-skatt på sådan som avser löneinkomster och sådan som avser annat svår att göra både principiellt och praktiskt. Osäkerheten avseende 1991 blir naturligtvis extra stor då ett nytt skattesystem introduceras.
Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt
1980 års priser, index 1980=100
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
1980 1982
1992 Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Hushållens löneinkomster har under 1980-tolet, genom den stigande sysselsättningen, ökat betydligt snabbare än timlönen. Förra året var den reala lönesumman efter skatt drygt 13 % högre än 1980 trots att den reala timlönen efter skatt var något lägre. För prognosperioden väntos bidraget från sysselsättningen till lönesummeutvecklingen bli negativt i år och öka marginellt i altemativ I nästo år. 1 altemativ 2 fortsätter sysselsättningsnedgången även 1992.
7.2¶Privat konsumtion och sparande
Efter avregleringen av kreditmarknaden hösten 1985 ökade den privato konsumtionen kraftigt. Under perioden 1986 t.o.m. 1988 steg konsumtionen med i genomsnitt nära 4% per år. Avregleringen sammanföll i tiden med en cyklisk uppgång i bilförsäljningen, som kulminerade 1988 då antolet nyregistrerade bilar uppgick till rekordhöga 350 (XK). Hushållens skulder ökade med 60% och sparkvoten föll med 7 procentenheter mellan 1985 och 1988.
55¶Diagram 7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion
Miljarder kr., 1985 års priser
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
525 ■
*tr
500 ■
y y
475 ■
Disponibel inkomst
1 /..-:-::"'
1 --/-—■'... ..............
450 425 dnn
-~~
::::>............................ .r.y
---- -'''<::>
Privat konsumtion
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Anm.: Punkterna for 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
År 1989 skedde en dämpning av konsumtionstillväxten och sparandet förbättrades något, se diagram 7:2. Förra året steg konsumtionen med mindre än 0,5 % de tre försto kvartolen enligt nationalräkenskapema, se tobell 7:4. Bakom den låga tillväxten låg främst ett kraftigt ras för bilförsäljningen, vilket drog ned den totala privato konsumtionen med ca 1 procentenhet. En mycket stork försäljning av s.k. sällanköpsvaror i detoljhandeln höll uppe konsumtionen under försto halvåret 1990. När tokten i inkomstökningama avtog under andra halvåret dämpades också sällanköpsvamhandeln. Att mervärdeskatten höjdes den 1 juli har sannolikt bidragit till att hushållen tidigarelagt vissa inköp av kapitol-varor. Uppgifter om fortsatt minskad bilförsäljning och en svag utveckling av detoljhandeln under hösten tyder på en stognation av den privato konsumtionen för helåret 1990. Då de realt disponibla inkomstema beräknas ha ökat med 3,5% förra året så steg sparkvoten med ca 3,5 procentenhet. Det var det finansiella sparandet som förbättrades, se diagram 7:3. Av sparandeökningen svarade det obligatoriska sparandet för ca I procentenhet.
För de närmaste två åren tolar flera faktorer för en fortsatt uppgång av hushållens sparande. Trots den storka förbättringen var sparkvoten fortfarande negativ förra året. Det innebär att konsumtionsnivån översteg de disponibla inkomstema.
Skattereformen 1991 kommer att påverka hushållens ekonomi i stor utsträckning de närmaste åren. Ännu är det få hushåll som egentligen vet hur deras inkomster och utgifter påverkas av det nya skattesystemet. Denna osäkerhet kommer troligen att avspegla sig i ett mycket avvaktande beteende, vilket gynnar ett ökat sparande. Skattereformen ökar hushållens räntekänslighet genom att skattelättnaden för en ränteutgift
sänks från 40% 1990 till 30% 1991. Därigenom väntos hushållen bli mindre benägna att låna till konsumtion. Till ett ökat sparande bidrar även att hushållen torde komma att använda en del av framtida inkomstökningar för att minska sina skulder. En återhållande effekt på sparandet uppstår av att gmndavdraget på I 600 kr. för inkomsträntor slopas och av att avkastning från allemansspar och ungdomsbospar böijar beskattos.
Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
Tabell 7:4 Privat konsumtion
Miljarder kronor,
Procentuell förändring.
1985 års priser
löpande
priser
t.o.m.
kV. 3
Dagl igvaror
133,3
0,4
2,3
0,8
0,9
-0,3
Sällanköpsvaror
122,9
3,5
9,0
8,5
4,5
5,0
5,2
Bilar
26,6
9,6
29,7
30,0
8,4
-15,3
-30,0
Energi
24,3
12,8
-0,6
0,7
-7,5
-4,1
0,3
Övriga varor
66,9
1,6
5,3
2,9
3,0
0,4
-3,0
Bostäder
125,2
1,1
1,1
1,0
0,8
1,4
Övriga tjänster
128,9
3,2
4,8
3,6
2,0
-0,2
Turism - import
27,8
9,0
16,9
11,2
10,1
9,4
5,4
Turism - export
-17,4
5,7
3,3
8,9
5,3
6,7
-6,3
Privat konsumtion
638,6
2,8
5,2
4,6
2,5
1,1
0,3
Anm.: Varuindelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering
av den privata konsumtionen.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Diagram 7:3 Hushållens nettosparkvot
Sparande i procent av disponibel inkomst
1980 1982 1984 1985 1988 1990 1992
Anm: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitallransfereringar 1987 och 1989. Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
57¶Uppgången på fondbörsen och stigande fastighetspriser under andra hälften av 1980-tolet möjligjorde att hushållen kunde öka sin förmögenhet trots minskat sparande. Värdeökningar ersatte i viss mån eget sparande och skapade ett underlag för ökad belåning. Under 1990 sjönk kursema på aktier med ca 30% på Stockholmsbörsen och många uppgifter visar nu på en vikande marknad för villor och bostodsrätter. Banker och andra finansinstitut har blivit försiktigare med krediter. Denna utveckling under förra året väntas bidra till en fortsatt uppgång av sparandet.
Hushållens ekonomiska förväntningar undersöks av SCB i hushållens inköpsplaner (HIP) sedan 1973. Både teoretiska överväganden och erferenheter från andra länder tyder på att hushåll är mer villiga att öka sin konsumtion och sin skuldsättning då förväntningama är mer optimistiska. Utvecklingen av hushållens förväntningama och nettospar-kvoten har under 1980-tolet visat just ett sådant mönster. När framtids-förväntningaraa ljusnade i mitten av 1980-tolet sjönk sparkvoten. De alltmer pessimistiska förväntningar som registrerats sedan 1989 avspeglas i ett ökat sparande. Enligt den senaste HlP-undersökningen från oktober 1990 är de ekonomiska förväntningaraa för 1991 mycket mörka, se diagram 7:4. Inte sedan 1981 har hushållen varit så pessimistiska. De rådande förväntningaraa tolar för att hushållen kommer att öka sitt sparande.
Diagram 7:4 Hushällens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader framåt - t.o.m. oktober 1990.
Prop. Bil. 1
1990/91:100 .1
1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989
Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring och andelen som tror på en försämring, säsongrensat. Källa: Statistiska centralbyrån.
Skattereformen, förmögenhetsutvecklingen och hushållens alltmer pessimistiska förväntningar indikerar alla en uppgång i sparandet. Samtidigt tolar vissa andra fektorer emot en snabb förbättring av sparkvoten.
58
Inbetolningaraa till det obligatoriska sparandet upphörde 1 januari 1991 Prop. 1990/91:100 och nästo år återbetolas 1989 års sparande. Det medför att hushållens Bil. l.l köpkraft ökar mer än vad den disponibla inkomstökningen ängen Likviditetseffekten motsvarar ytterligare 1 procentenhet 1991 och 0,3 procentenheter 1992. Om hushållen inte ökar sitt frivilliga sparande i motsvarande grad när det obligatoriska upphör försämras sparkvoten automatiskt.
Vissa tillfälliga effekter som dämpat konsumtionsutvecklingen under 1989 och 1990 beräknas de närmaste åren avto eller fella bort. Den neddragande effekt som bilinköpen bidrog med på den totola konsumtionstillväxten koinmer under året att dämpas och antos vara helt försvuimen 1992. De senaste årens vintrar var ovanligt varma, vilket sänkte kostnadema för husuppvärmning. Om det blir en återgång till en mer normal temperatur medför det en ökad förbmkning för energi motsvarande knappt en halv procentenhet av den totola konsumtionen.
Prognosen utgår från att hushållens pessimistiska förväntningar och den osäkerhet som omläggningen till ett nytt skattesystem medför leder till en tämligen måttlig konsumtionsökning. I altemativ I beräknas den privato konsumtionen stiga med 0,7% 1991. Utifrån de inkomstökningar som redogjorts för i tidigare avsnitt förbättras sparkvoten då med 1 procentenhet. Under 1991 kommer därmed sparkvoten att åter bli positiv efter att ha varit negativ de senaste fem åren.
För 1992 antos osäkerheten som följer av skattereformen minska. Den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten försvinner 1 januari 1992 och därmed bortfeller också ett incitoment att skjuto större inköp på framtiden hos hushållen. Tillväxten i den totola konsumtionen beräknas öka med 1,0% och sparkvoten förbättras med ytterligare drygt 1 procentenhet.
I altemativ 2 medför den högre inkomstökningen också att konsumtionen blir något större än i altemativ I för båda åren. En del av inkomstskillnaden mellan alteraativen beräknas dock användas till sparande.
8¶Investeringar p-p- i990/9i:ioo
Bil. 1.1 Den storka tillväxten av bmttoinvesteringaraa som pågått sedan 1987 bromsades upp till preliminärt närmare 2% 1990. Utvecklingen dämpades inom samtliga sektorer. Förändringen var störst inom näringslivet där tillväxttakten minskade från 12,4% 1989 till ca 1 % 1990. Därav var omslaget inom industrin mest markant, från en uppgång på ca 14 % 1989 till en nedgång med 3%. Även i det övriga näringslivet bromsades utvecklingen betydligt. Samtidigt avtog tillväxten av bostodsinvesteringar-na till ca 3 %. Även inom de offentliga myndigheteraa sjönk tillväxttok-ten, till ca 3%.
Investeringsförloppet 1991 och 1992 är beroende av kostnadsutvecklingen. Om det ogynnsamma mönstret i lönebildningen bryts väntos de totola investeringama sjunka med ca 1,5% 1991, för att under 1992 åter uppvisa svagt positiva tillväxttol. Om löneökningama fortsätter att stiga enligt altemativ 2 försämras investeringsklimatet. Det gäller särskilt inom näringslivet, men även i viss mån inom de offentliga myndighetema. De totola investeringama sjunker då med drygt 3% 1991 och med ca 2% 1992. Bostodsinvesteringama feller 1991 och 1992, till följd av minskad efterfrågan. Såväl nyproduktionen som ombyggnaderaa minskar.
Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näring.sgren
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
K.r i;»ö:/ löpande priser
1992 Alt.l
Alt.2
Ah.l
Alt.2
Näringsliv
Offentliga myndigheter
Bostäder
163,9 31,6 64,3
4,1 6,9
11,2
12,4
10,5
6,8
1,1 3,2 3,1
-0,7 0.1
-4,3
-3,6 -1,0 -4,3
2,9
2,2 -7,2
-0,4 -0,7
-7,2
Totalt
259,8
6,0
10,9
1,8
-1,4
-3,4
0,6
-1,9
därav maskiner
116,8
7,6
15,7
1,9
-0,9
-4,1
2,9
-0,7
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
8.1¶Näringslivets investeringar
Efter de försto åren under 1980-tolet utvecklades näringslivets investeringar storkt, fömtom en tillfällig svacka 1986. Mellan 1986 och 1989 steg investeringama i näringslivet med ca 25%. Under 1990 bromsades expansionen och uppgången stannade på ca 1%. Tyngdpunkten i uppgången låg, liksom de närmast föregående åren, på maskiner. Under perioden 1986 till 1990 ökade maskininvesteringama med närmare 35%, medan byggnadsinvesteringaraa steg med knappt 7%.
Efter en markant uppbromsning 1986 tog industriinvesteringaraa åter fert. Mellan 1986 och 1989 steg industriinvesteringaraa med över 30%. 1990 vände utvecklingen och en nedgång av investeringsvolymen med 3% noterades. Industrins investeringar minskade då för försto gången
sedan 1982. Ett sämre efterfrågeläge och vikande lönsamhet inverkade på utvecklingen. Under perioden 1986 till 1989 utvecklades byggnadsinvesteringaraa svagare än maskininvesteringaraa. Under 1990 var nedgången för byggnader kraftigare än för maskiner.
Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Miljarder kr. 1989, löpande priser
Ärlig procentuell volymförändring
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Industri Basindustri Verkstadsindustri Övrig industri
Övrigt näringsliv
Totalt
därav byggnader maskiner
50,9 13,7 19,3 17,9 113,0
163,9
55,3 107,6
5,4
.18,1
-5,6
9,8
3,6
4,1
-1.7 7,0
13,9 16,4 16,6 9,5 11,7
12,4
4,9
16,2
-3,0 -4,0 -5,0 -1.0 3.1
1,1
0,8 1,5
-6,0
-11,0
-6,0
2,0
1,6
-0,7 0,1 -1,1
-13,0
-22,0
-16,0
-3,0
0,6
-3,6
-1,7 -4,4
5,0 5,0 7,0 2,0 2,0
2,9
2,5 3,0
-5,0 -6,0 -9,0 -1,0 1,3
-0,4
0,1 -0,7
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Under 1990 sjönk investeringaraa inom verkstodsindustrin med preliminärt ca 5%. Bilden är delvis splittrad med kraftiga minskningar i transportmedels- och maskinindustri medan övrig verkstodsindustri redovisar ökningar. Inom basindustrin föll investeringaraa med närmare 5%. Inom övrig industri kvarstod i stort sett oförändrad volym. Elektroindustrin tillhör den del inom denna industri som expanderade.
Utvecklingen 1991 och 1992 är svårbedömd. Stotistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober pekar mot en fortsatt, och än storkare, nedgång i industrins investeringsplaner 1991. Skälen till detto är flera. Ett svagare efterfrågeläge med vikande lönsamhet, avtogande produktionsutveckling, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en ytterligare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet märkbart försämras.
Om löneökningstokten växlas ned, i enlighet med alteraativ 1, kommer dock ovanstående negativa tendenser att motverkas. Nedgången 1991 beräknas då stonna på 6%. Det är främst basindustrin och verkstodsindustrin som planerar för minskade investeringar. En återhämtning inom industrin totolt fömtses 1992, med 5% ökad investeringsvolym.
Med fortsatt relativt snabb löneutveckling förstärks problemen inom industrin ytterligare. I prognosen fömtses ett fell i investeringsvolymen med 13% 1991 och med 5% 1992. Främst drabbas verkstodsindustri och basindustri. Det innebär att de totola industriinvesteringama sjunker till den nivå som rådde 1986, innan de senaste årens kraftiga expansion inleddes.
61¶Diagram 8:1 Näringslivets investeringar
120 100 80 60 40 20
Miljarder kr., 1985 års priser
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
O 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Tabell 8:3 Offentliga investeringar
Miljarder
Årlig
procentuell
volymförändring
kr. 1989,
löpande
priser
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l .
Alt.2
Statliga myndigheter
8,8
1,4
16,9
13,1
1,0
1,0
0,9
0,9
Statliga affärsverk
18,6
-4,5
9,7
4,7
10,0
10,0
5,0
5,0
Staten
27,4
-2,8
11,9
7,3
5,4
2,4
2,4
Kommunala myndig-
heter
22,8
9,1
8,0
-0,9
-0,4
-2,0
2,8
-1,5
Kommunala affärsverk
4,3
-1,4
-6,8
13,1
3,6
3,6
0,9
0,9
Kommunerna
27,1
7,0
5,3
1,4
0,4
-1,0
2,4
-1,0
Totalt
54,5
1,7
8,7
4,5
3,1
2,5
2,4
0,9
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
De närmaste åren väntos tillväxttakten inom det övriga näringslivet kvarstå på en relativt stobil och låg nivå. Under 1990 avtog ökningstokten markant, från närmare 12% 1989 till ca 3% 1990. De offentliga affärsverken ökade storkt. Där skedde en kraftig expansion inom stotens jämvägar och postverket. 1 de flesto övriga näringsgrenar noterades en nedgång. Under 1991 och 1992 beräknas investeringsaktiviteten avto inom vamhandel, hotell- och restourang samt delar av finanssektora, efter de senaste årens expansion. Den i samband med åtstramningspaketet tillfälligt höjda festighetsskatten 1991 och 1992, verkar i dämpande riktning. Borttogandet av ramaraa för övrigt byggande i landet, fömtom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, verkar i motsatt riktning. Inom de statliga affärsverken väntos investeringaraa fortsätto att stiga storkt 1991 till följd av att det skett en förskjutning av planeraa framåt
i tiden. Även 1992 väntos en uppgång, dock inte lika stork som föregående år. Därmed förhindras ett fell för investeringaraa i övrigt näringsliv. Både under 1991 och 1992 stiger de med knappt 2%. I och med att investeringama i detma sektor inte antos vara särskilt känsliga för kostnadsutvecklingen blir utvecklingen endast något lägre i fellet med fortsatt höga löneökningar.
Sammantoget innebär det att näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, kvarstår på i stort sett oförändrad hög nivå 1991 och 1992 med ca 14,5% av BNP. I fellet med den högre löneutvecklingen fömtses en något lägre andel, ca 14% av BNP. Andelen fortsätter därmed att överstiga den nivå som rådde iiman den storka nedgången i slutet av 1970-tolet inträffede.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Diagram 8:2 Näringslivets investeringar
Procent av BNP, 1985 års priser
1970 1972197419761978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenetet.
8.2¶Bostadsinvesteringar
Vid sidan av industrin har bostodsbyggandet tillhört de mest expansiva investeringsområdena under p>erioden 1986 till 1989. Under denna period expanderade bostodsproduktionen med hela 30%. Under 1990 steg bostodsinvesteringama med ca 3% ytterligare. Det innebar en betydligt lägre ökningstokt än tidigare.
Sedan 1986 har investeringsvolymen gällande nyproduktion av bostäder fördubblats. 1990 avtog ökningstokten något, då volymen steg med ca 12%. Den kraftiga uppgången av efterfrågan på bostäder, från ett läge med 37 000 outhyrda lägenheter 1983,ledde så småningom till bostods-brist i stora delar av landet och medverkade till en markant stigande bo-stodsproduktion. Den storkt växande efterfrågan orsakades av en förbättring av hushållens ekonomi till följd av bl.a. ökade reallöner och stigande
sysselsättning. Även förändringar i befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet och en hög nettoinvandring inverkade dock till utvecklingen. Tecken på en något dämpad efterfrågan kunde skönjas under 1990 genom att köema vid bostodsförmedlingaraa i landet slutode att växa, med undantog för Stockholmsområdet. En svagt uppåtgående trend av antolet outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostodsföretogen noterades. I september uppgick antolet outhyrda lägenheter till knappt 4 (XX). Det iimebär en uppgång med I 000 lägenheter sedan september föregående år. Nivån är dock fortferande mycket låg, motsvarande 0,5 % av beståndet. Bristen på lägenheter gäller inte enbart storstodsområdena. I näston hälften av kommuneraa i landet fenns ingen ledig lägenhet registrerad hos allmännyttan i september 1990.
Diagram 8:3 Antol outhyrda lägenheter respektive antol påbörjade lägenheter
70000 Prop. 1990/91: Bil. 1.1
30000 -
10000 Ouihyrda lägenheter
O 1975 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990
Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1989 samt antalet ouihyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
1 oktober 1988 fördubblades Jen stotligt garanterade räntan för ombyggnadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av ombyggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana funnits inom storstodsområdena sedan böijan av 1987. Övergångsbestämmelser mildrade effektema av de nya reglema något under 1989. Ombyggnadsvolymen sjönk då med 12%. Utonför storstodsområdena är det främst den högre ränton som begränsat ombyggnadsvolymen. Ramama för 1990 var snävare än under 1989. Restriktionerna fick storkare genomslag och därigenom minskade också ombyggnadsinvesteringaraa kraftigt, med ytterligare ca 14%.
Utvecklingen av bostodsproduktionen 1991 och 1992 är mycket svårbedömd. De höga kostnadema i nyproduktionen kan få till följd att efterfrågan dämpas. Även effektema av skattereformen samt det nya bostods-finansieringssystemet, som träder i kraft den 1 januari 1992, är svåra att
64
fömtse. Relativprishöjningen av bostäder till följd av skattereformen tor- Prop. 1990/91:100 de medföra en minskad efterfrågan. I motsatt riktning verkar det köp- Bil. 1.1 tillskott som hushållen får genom skattereformen, vilket kan komma till uttryck i ökad bostodskonsumtion.
Det föreligger stora svårigheter att prognosticera det långsiktiga behovet av bostäder. Fömtom demografiska fektorer inverkar även hushållens inkomstutveckling och utvecklingen av bostodsprisema på efterfrågan av nyproduktion. Enligt boverkets bedömning behövs ett årligt tillskott under 1990-tolet på mellan 37 000 och 45 000 lägenheter för att tillgodose det behov som följer av ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur beståndet. Till detto kommer vad som behövs för att på kortore sikt uppnå balans på bostodsmarknaden. I bilaga 15 till LU90 beräknades det långsiktiga behovet enligt huvudalteraativet uppgå till 63 000 lägenheter per ån Det s.k. nolltillväxtoltemativet i samma bilaga ligger närmare boverkets bedömning. Eftersom beståndet är stort i förhållande till nytillskottet, får en liten förändring av efterfrågan stor betydelse för nyproduktionen av bostäder.
Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar
Miljarder kr. 1989, löpande priser
Ärlig 1988
procentuell volymföränd 1989 1990 1991
ring 1992
Nybyggnad Flerbostadshus Småhus
43,6 22,1 21,6
40,3 42,4 38,1
20,3 20,9 19,7
12,0 17,5 6,3
-2,0
5,9
-11,0
-8,0
-5,0
-12,0
Ombyggnad Flerbostadshus Småhus
20,7 17,3 3,4
-13,7
-15,5
-2,9
-12,1
-12,7
-9,2
-14,0 -13,9 -14,6
-10,0
-7,9
-21,0
-5,0 -5,0 -5,0
Totalt
64,3
11,2
6,8
3,1
-4,3
-7,2
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Boverkets lånestotistik tyder på fortsatt expansiva planer för investeringar i nyproduktion av bostäder 1991. 1 prognosen väntos dock efterfrågan avto något jämfört med den höga nivån 1990. Antolet påbörjade lägenheter beräknas minska från 62 000 1990 till ca 56 000 1991. Det iimebär att investeringsvolymen sjunker med ca 2%. Nedgången väntos fortsätto också 1992, då investeringama i bostäder beräknas fella med 8% i volym. Antolet påböijade lägenheter avtor då till 54 000.
Ramama för ombyggnader tos bort 1991 i hela landet fömtom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. I prognosen beräknas ombyggnaderaa fortsätto att sjunka 1991, dock i något lägre tokt än under 1990, eller med 10%. Under 1992 fömtses ombyggnadsinvesteringaraa minska med 5%. Det fömtsätter ett tekniskt antogande att 1991 års restriktioner kvarstår. Det innebär att de totola bostedsinvesteringaraa .sjunker med drygt 4% 1991 och med ca 7% 1992.
65¶Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga l.l
Diagram 8:4 Bostodsinvesteringar
Miljarder kr., 1985 års priser
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
1 970 1 972 1 974 1 975 1 978 1 980 1 982 1 984 1 986 1 988 1 990 1 992
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
8.3¶Byggnadsverksamheten
Byggkonjunkturen var fortsatt stork även 1990. Efter den långa perioden av mycket hög aktivitet tillkom dock alltfler tecken på en något mindre överhettod byggmarknad under loppet av året. Bristen på byggnadsarbeto-re har avtogit sedan slutet av 1989, enligt konjunkturinstitutets byggbaro-meter. Sedan september 1989 har andelen företog som uppger brist på byggnadsarbetore i princip halverats. Arbetslösheten bland byggnadsarbe-tore har stigit under andra halvåret 1990. I slutet av november var 3,1 % av kassamedlemmaraa arbetslösa, mot 2,3% november 1989. Kostnadsutvecklingen inom byggsektora, som blivit ett problem för hela samhällsekonomin, tenderade att avto något mot slutet av året.
Uppgången i byggefterfrågan inleddes 1986. Byggnadsinvesteringaraa i näringslivet böljade då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat nybyggande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde sin topp under 1987. Subventionerna i RQT-sektom (reparation, om- och tillbyggnad) från 1980-tolets början gav en snabb volymökning av ombyggnaderaa t.o.m. 1987. Under 1988 skedde en viss nedgång av näringslivets byggnadsinvesteringar. Samtidigt uppvisade nybyggandet av bostäder rekordstora tillväxttol. 1989 var ökningstokten åter stork inom näringslivet, samtidigt som bostodssektoms tillväxt bromsades genom restriktioneraa mot ombyggnadssektora.
Under 1990 avtog näringslivets tillväxt markant. Bostodsproduktionen ökade också svagare än året innan, dels genom att ombyggnadsrestriktio-nema fick större effekt, dels genom att nyproduktionen nått en mycket hög nivå och därigenom uppvisade en avtogande tillväxt. Sysselsättningen inom byggområdet har dock fortsatt att öka. Enligt AKU steg antolet
sysselsatto inom bygggnadsverksatnheten från 257 000 personer 1986 till 313 000 personer 1990. Det motsvarar en uppgång med över 20%, varav ökningen under 1990 svarade för 8 procentenheten
Överhettningen på byggmarknaden de senaste åren har tvingat fram alltmer omfettande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att dämpa det allmänna efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden, dels att frigöra resurser till nyproduktion av bostäder. Fömtom begräns-ningaraa av ombyggnadsverksamheten gällande bostäder infördes också ramar för s.k. övrigt byggande i hela landet. I Stockholms län och i Göteborgs och Bohus län har byggnadstillståndsgivning använts sedan 1987 i syfte att begränsa den totola byggvolymen till 1986 års nivå. 1 övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under 1989, med stöd av lagen om byggnadstillstånd, begränsa volymen av övrigt byggande till 95% av 1988 års volym. Det gällde även för 1990. År 1991 tos ramarna för övrigt byggande bort i hela landet utom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län.
Åtgärdema mot ombyggnadsverksamheten resulterade i en nedgång av investeringama inom denna sektor med ca 40% mellan 1986 och 1990. 1991 väntos nedgången fortsätto, dock i något lugnare tokt. Effekteraa av regleringama av övrigt byggande är mer oklara. Ramen för övrigt byggande 1990 var i slutet av november i stort sett fylld av pågående och planerat byggande enligt AMS.
I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10% på s.k. oprioriterat byggande inom Stockholms län, med undantog av Norrtälje och Södertälje kommuner. Den höjdes till 30% under våren 1990 och utvidgades till att även omfetto Göteborgsområdet. I oktober 1990 undantogs Göteborgsområdet från investeringsskatten. Från den I januari 1991 undantos även Nynäshamns kommun. Den höjda investeringsskatten har medverkat till att byggnadsinvesteringaraa inom vamhandel-, hotell och restourang har minskat.
Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet
Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
67¶Miljarder kr 1989 löpande
Ärlig
procentuell volymförändring
1992 Ah.l
AU.2
Alt.l
Ak.2
Byggnadsinvesteringar därav näringsliv myndigheter bostäder
142,0 55,3
22,4 64,3
4,4 -1,7
3,6 11,2
6,6 4,9 10,3 6,8
1,9 0,8 1,9
3,1
-1.9 0,1 -0,1
-4,3
-2,8 -1,7 -1,3 -4,3
-1,7 2,5 2,4
-7,2
-3,2 0,1 -0,7
-7,2
Reparationer och underhåll
51,1
0,9
5,5
4,3
2,3
2,3
1,1
1,1
Sunmia
193,1
3,4
6,3
2,6
-0,7
-1,3
-0,8
-1,9
Källor: Konjunkturinstitutet, .statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
1990 avtog ökningstokten inom den totola byggnadsverksamheten. Bakom stognationen låg en lägre tillväxttokt inom såväl näringsliv som offentliga myndigheter samt ett mindre expansivt bostodshyggande.
Reparations- och underhållssektora steg relativt storkt, med ca 4%. Prop. 1990/91:100
Utvecklingen inom byggsektora 1991 och 1992 är mycket svårbedömd Bil. 1.1 i och med att skattereformen och ett nytt bostodsfinansieringssystem medför ett antol nya fömtsättningar. I det lägre lönealtemativet stognerar samtidigt näringslivets investeringar. Sammantoget väntos en nedgång inom byggnadsverksamheten med närmare 1% både 1991 och 1992. Om löneökningstakten blir fortsatt hög förstärks nedgången genom en mer ogynnsam utveckling inom näringslivet och de kommunala myndigheterna. Utvecklingen av bostodsinvesteringama verkar också neddragande oavsett lönealteraativ. I motsatt riktning verkar reparations- och underhållssektora där aktiviteten fortsätter att stiga, dock med en svagare takt. Totolt feller byggnadsverksamheten i alteraativ 2 med ca 1,5% respektive ca 2% 1991 och 1992.
8.4¶Lagerinvesteringar
Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveckling. Totolt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års priser). Derma avveckling var koncentrerad till industrin och partihandeln. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spannmålslagren samt lagren av oljor och bränsle.
Enligt de preliminära nationalräkenskapema i våras hade en lagempp-byggnad inträffet under 1989. Dessa hade dock placerat en korrektionspost som uppstod vid avstämning mellan produktions- och användningsberäkningar som en lagerpost. Detma är nu eliminerad och detto tillsammans med en rad mindre revideringar gör att lagren totolt sett minskade något även 1989.
Under 1990 bröts dock den långa perioden av lageraeddragningar. Inom industrin böriade lagren växa redan under hösten 1989. Denna utveckling accentuerades sedan under försto halvåret 1990 då färdigvamlagren ökade kraftigt. Under hösten anpassades sedan produktionen till den vikande efterfrågan och en marginell nedgång av färdigvamlagren noterades. Däremot ökade lagren av insatsvaror och varor i arbete. Även lagren av råolja och bränsle steg kraftigt under försto halvåret 1990 för att sedan under hösten avvecklas så mycket att en minskning under 1990 med ca 0,4 miljarder kr. inträffede. Lagren i detoljhandeln exklusive bilar ökade, speciellt under hösten. Denna lagemppbyggnad är i huvudsak ofrivillig och en följd av hushållens alltmer försiktiga konsumtionsbeteende. Lagren av bilar och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan började vika. Under 1990 har endast en mindre del av dessa ofrivilliga lager kunnat avvecklas, då efterfrågan försvagats än mer.
Totolt iimebär detto att lagren förra året ökade med ca 2,2 iniljarder kr. och därmed lämnar ett positivt bidrag till BNP-tillväxten med 0,3 procent. I finansdepartementets höstprognos var bedömningen att bidraget skulle vara svagt negativt (O, I %). Denna skillnad förklaras till betydande del av de revideringar som gjorts i nationalräkenskapema för 1989.
68¶Diagram 8:5 Lagervolymförändringar
Miljarder kr., 1985 års priser
Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
-
-10 -
-15
1990 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Under 1991 väntos industrilagren (exkl. olja- och bränsleprodukter) minska svagt. Efterfrågeläget bedöms inte vara tillräckligt storkt för att en mer påtoglig reducering av färdigvamlagren ska kunna komma till stånd. Dessa förblir därmed tämligen stora. Anpassningen av insatsvam-lagren till den lägre produktionstokten väntos fortsätto varför dessa minskar måttligt. Bilhandeln väntos 1991 får större möjligheter att minska sina stora lager. Däremot fömtses en uppgång av olje- och bränslelagren med drygt en miljard. Därmed skulle lagren totolt sett sjunka med ca 1 miljard kr, vilket innebär ett negativt bidrag till BNP-tilväxten med 0,3%.
Under 1992 väntos neddragningarna av lagren fortsätto i något snabbare tokt än 1991. Det något storkare efterfrågeläget ger möjligheter för industrin att dra ner sina tämligen stora färdigvamlager. Även inom parti-och detoljhanden väntos neddragningar ske. Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blir dock mycket litet.
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1
9¶Den offentliga verksamheten
9.1¶Den offentliga sektom och samhällekonomin
Den offentlig sektoms finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7% av BNP. År 1987 fick den offentliga sektom ett överskott efter nio år i följd av underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till över 5% av BNR
Förbättringen av den offentliga sektoms finansiella sparande beror på en kraftig ökning av inkomsteraa, samtidigt som utgiftsutvecklingen har varit relativt dämpad. De offentliga inkomsteraas andel av BNP steg från ca 60% 1982 till 65,5% 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot. Under samma period minskade utgifteraas andel av BNP från 66,5% 1982 till ca 60% 1989. Den reala resursförbmkningen inom den offentliga sektom i form av investeringar och konsumtion sjönk från 33,5% 1982 till 28,5% 1989 som andel av BNP. Transfereringama till hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter till ca 20,5% 1989, se diagram 9:1. Den offentliga sektoms övriga utgifter består av transfereringar till företog och u-landsbistånd samt ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat med 4 procentenheter sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på stotskulden och minskat stöd till företog.
Diagram 9:1 De offentliga utgifternas andel av BNP
35¶Konsumtion och investeringar
30 Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
25¶Transfereringar till tiustiåll
15 -
Övriga •fransfereringor-
1980 1982 1984
Källa: Finansdepartementet.
1992 År 1990 steg utgifteraas andel av BNP till ca 61,5% medan inkomsternas andel var oförändrad. Det finansiella sparandet beräknas ha minskat till ca 4% av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde huvudsakligen på att kostnaderaa för den offentliga konsumtionen ökade kraftigt till följd av de höga löneavtolen inom det offentliga området. I volym beräknas den offentliga konsumtionen ha stigit med 1,3%.
70
Tabell 9:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
1992 All. 1
All. 2
Alt.l
Alt.2
Direkta skatter Hushåll Företag
25,3
22,5
2,8
24,3
21,9
2,4
21,3
19,5
1,9
21,6
19,7
1,9
21,3 19,1
2,2
21,7 19,5
2,2
Indirekta skatter exkl. arbetsg i varavg i fler
Mervärdeskatt
Övrigt
14,7 7,6 7,1
15,1 8,2 6,9
16,9 9,8
7,1
16,8 9,8 7.1
16,4 9,2
7,2
16,3 9,2 7,1
Arbetsgivaravgifter
16,5
17,4
17,8
17,9
17,8
18,0
Skatter och avgifter
56,4
56,8
56,0
56,3
55,4
55,9
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och fi nan sd epartementet.
Den offentliga sektoras inkomster består till 85% av skatter och avgifter. Skatteraas och arbetsgivaravgifteraas andel av BNP (skattekvoten) steg med ca 7 procentenheter mellan 1982 och 1989. För 1990 beräknas skattekvoten ha ökat med ytterligare ca 0,5 procentenheter till knappt 57%. För 1991 och 1992 beräknas en succesiv nedgång av skattekvoten till 55,5 - 56%, se tobell 9:1. Förändringen av skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels på förändringen i skatteuttogen. Även betolningsmtiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.
Ett försto steg i skattereformen togs förra året. Den stotliga inkomstskatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av löneraa (skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt medförde dock, att endast en mindre nedgång av skatteuttaget från hushållens direkto skatter kom till stånd 1990. I år leder det nya skattesystemet till kraftigt sänkto inkomstskatter för hushållen. Även nästo år minskar andelen av hushållens direkto skatter i de totola skatteinkomsteraa. Genom att skatteskalan räknas upp med i princip den historiska inflationen uppkommer en negativ effekt på skatteinkomsteraa ("omvänd fiscal drag") när löneökningaraa blir mindre än föregående å.-s inflation.
Den storka uppgången i företogens vinster under 1980-tolet har efterhand medfört att företogens skatteinbetolningar ökat från ca 1,5% av BNP 1985 till nära 3% av BNP 1989. Skattereformen bidrar till ökat uttag från företogens direkto skatter genom att avkastningen på pensionsfonder och vissa försäkringspremier beskattos. Nedgången i företogens resultot under det senaste året leder dock till en kraftig minskning av företogsskattema i år. Nästo år hålls skatteinkomsterna från företogen uppe genom upplösning av skatteskulden på dolda reserver.
Finansieringen av inkomstskattesänkningaraa 1990 och 1991 sker till stor del genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom är skattesatsen tillfälligt höjd med 1 procentenhet från den 1 juli 1990 till utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektoras inköp
av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari och på den stotliga sektoms inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en ininskning av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och 1992.
Övriga indirekto skatter uppgick som andel av BNP till ca 7% 1989. Återkommande höjningar av skattesatsema på t.ex. tobak, vin och sprit, bensin och olja har hållt denna andel relativt stobil. Den väntas också i år vara i stort sett oförändrad. Inkomstema av fastighetsskatt stiger till följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på kommersiella lokaler under 1991 och 1992.
Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig arbetsmiljöavgift på 1,5% under perioden september 1989 t.o.m. december 1990 medförde att inkomstema av arbetsgivaravgifter steg med ca 1 % som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av skatteinkomsteraa koinmer från arbetsgivavgifter. I reformen ingår nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en särskild löneskatt på pensionspremier m.m.
Tabell 9:2 Den offentliga sektoms inkomster och utgifter
Löpande priser
Prop. 1990/91: Bil. 1.1
100¶Miljarder kr.
Procentuell förändring
1992 Alternativ 1
Inkomster
Skatter
Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster
800,5
514,4 176,5 109,6
888,3
569,7 201.1 117,4
934,2
589,3 215,2 129,7
962,5 600,0
224,5 137,9
13,9
13,5 14,7 14,6
11,0
10,7
14,0
7,1
5,2 3,4 7,0 10,4
3,0
1,8 4,3 6,4
Utgifter
Transfereringar tillhushåll
Ränteutgifter
Övriga transfereringar
Konsumtion
Investeringar'
736,5
250,2
66,8
71,8
317,7
30,1
833,2
278,3
68,5
80,6
366,0
39,8
881,9
305,8 67,7 92,7
373,4 42,4
915,5
325,6 68,7 93,9
382,6 44,7
11,0
10,0 7,5 17,7 10,8 15,3
13,1
11,3 2,6 12,2 15,2 31,9
5,8 9,9 -1,2 15,0 2,0 6,4
3,8 6,5 1,5 1,3 2,5 5,6
Finansiellt sparande
64,0
55,0
52,3
47,0
Procent av BNP Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande
56,4
60,2
5,2
56,8
61,4
56,0
61,4
3,6
55,4
61,6
3,2
Alternativ 2
Inkomster Utgifter Finansiellt sparande
944,5
891,6
53,0
982,1 937,6
44,5
6,3 7,0
4,0
5,2
' 1 investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.
De offentliga utgifteraas andel av BNP beräknas ligga kvar på ca 61,5% 1991 och 1992 i alteraativ 1. I det andra altemativet blir utgiftema, liksom inkomsteraa, något större. Utgifteraa dras upp av ökade transfereringar till hushåll. Det är en följd av, dels fördehiings-politiska åtgärder i skattereformen, dels det försämrade läget på arbets-
72
marknaden. Övriga transfereringar beräknas vara oförändrade som andel Prop. 1990/91:100 av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifteraa sker genom att Bil. 1.1 räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksubventioneraa tos bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av bostodsbyggandet, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av investeringsbidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas som utgift, skulle avräknas från mervärdeskatteintäkteraa minskar både skatte- och utgiftskvoten. _ Genom besparingar i den stotliga administrationen begränsas den offentliga konsumtionens volymtillväxt till ca 0,5% per år. Dessutom bidrar det ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt till att utgifteraa för den offentliga konsumtionen och investeringaraa minskar som andel av BNP.
Summan av skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektoras övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detto uppgå till drygt 52 iniljarder kr. och för 1992 till 47 iniljarder kr. i alteraativ 1, se tobell 9:2. I det andra alteraativet blir sparandet något högre för 1991. Nästo år medför dock den sämre ekonomiska utvecklingen i det andra alteraativet, att det finansiella överskottet i den offentliga sektora blir lägre än i alteraafiv 1.
För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i national-budgetoma i många år. Med antagande om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur reala förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till förändringar av BNP. Multiplikatorema är konstanta över tiden och beaktar således inte t.ex. förändringar av hushållen sparande. Både beslutode och automatiska förändringar av inkomster och utgifter inkluderas i modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.
Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter
Procent av BNP i fasta priser
1992 Alt.l
Alt.2
Alt.l
Alt.2
Staten inkl. socialförsäkring Kommunerna
Totola offentliga sektora
-1,0 0,3
-0,7
-3,6 -0,1
-3,7
-0,5 0,7
0,2
-1,2 0,4
-0,7
0,1 0,7
0,8
1,6 -0,7
0,9
1,4 -0,6
0,8
1,4 -0,8
0,7
1,3 -0,6
0,7
Källa: Finansdepartementet.
Beräkningaraa visar att den stotliga (inkl. socialförsäkring) fmanspolitiken har haft en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980-tolet. Kommuneraa har under de senaste åren ökat sina utgifter betydligt snabbare än inkomsteraa vilket haft en expansiv effekt på ekonomin, se tobell 9:3.
Försämringen av statens finanser 1991 och 1992 ger en stimulerande
73
effekt på samhällsekonomin. Detta motvägs till en del av en kontraktiv Prop. 1990/91:100
effekt på BNP från den kommunala sektora. Finanspolitikens expansiva Bil. 1.1
effekt på BNP 1991 och 1992 beror på att inkomsteraa ökar relativt
måttligt delvis som en följd av bl.a. den, i båda alteraativen, fömtsätta
kraftiga nedgången i löneökningstakten. Det försämrade ekonomiska läget
leder till ökade offentliga utgifter i form av arbets-löshetsunderstöd m.m.
Dessutom bidrar den väntade uppgången i hus-hållens sparande till
minskad finansiering via mervärdeskatt av årets inkomstskattesänkning.
9.2¶Statens finanser
Bakom uppgången av den offentliga sektoms finansiella sparande sedan 1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för stoten. Stotens finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 iniljarder kr. till ett överskott 1989 på ca 36 miljarder kr. Den relativt höga ekonomiska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomstökning och till att insatseraa inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. De under senare år accelererande löne- och prisök-ningaraa har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 beräknas det stotliga finansiella sparande till ca 27 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör beaktos att en växling på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP-avgiften genomfördes fr.o.m. den I januari förra året. Därigenom överfördes inkomster på ca 12 iniljarder kr. från stoten till socialför-säkringssektora 1990.
De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av stotens finansiella sparande och 1992 beräknas stotsfinanseraa visa ett finansiellt underskott på nära 10 miljarden kr. i alteraativ 1. I det andra alterativet blir underskottet något lägre, se tobell 9:4.
Försämringen av stotsfinanseraa beror till stor del på vikande skatteunderlag. Det är en följd av den fömtsedda nedgången av löneökningstokten tillsammans med konjunkturavmattningen. Stotens skatteinkomster 1991 och 1992 dras dessutom ned av, att ubetalningama av kommunalskattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheteraa får lyfta av ingående mervärdeskatt fr.o.m 1991. För de kommunala myndig-heteraas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen redovisas som negativa statsbidrag. De stotliga myndighetemas avlyft av mervärdeskatt motsvaras av sänkto utgifter för konsumtion och investeringar. Inkomstema av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,5%, som gav 9 miljarder kr. 1990, fäller bort 1991. Mervärdeskatten är tillfälligt höjd med 1 procentenhet under perioden 1 jul 1990 - 31 december 1991. En särskild premieinkomstskatt av tjänstegmpplivför-säkring utgår fr.o.m. 1991 på försäkringsgivare. Fastighetsskatten på kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års toxeringar till 3,5% av toxeringsvärdet. Stotens övriga inkomster beräknas öka relativt kraftigt i år till följd av ökade inleveranser från affärsverken.
Stotens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stork ökning av transfereringama till hushåll. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder
74
ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostodstilläggen och studiemedlen i år. Barabidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4 miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 iniljarder kr. nästo år. Kostnaderaa för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning väntos stiga kraftigt till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden.
Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Miljarder kr. 1989 1990
1992 Procentuell förändring
1992 Alternativ 1
Inkomster
Skatter
Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster
433,7
326,9
63,7
43,1
465,2
359,6 61,6 44,0
467,4
352,5 65,4 49,5
443,5
323,7 67,8 52,1
15,1
15.7 12,2 15,5
7,3 10,0 -3,3
2,1
-0,5
-2,0
6,2
12,6
-5,1
-8,2 3,6
5,2
Utgifter
Transfereringar till hushåll
Ränteutgifter
Övriga transfereringar
Konsumtion
Investeringar'
397,4 106,1
59,4 136,5
86,7 9,6
438,4
117,9
59,4
149,8
96,9
14,5
457,6
133,0
59,0
150,6
98,8
16,2
453,2
142,7
60,5
138,3
96,4
15,4
10,5
8,7
6,5
9,9
12,9
58,4
10,3
11,1 -0,2 9,7 13,0 50,3
4,4
12,8 -0,6 0,5 1,9 12,0
-1,0
7,3
2,5
-8,2
-2,5
-4,9
FinansielU sparande
36,3
26,8
9,8
-9,7
Utlåning m.m. Korrigeringspost
-4,8 15,8
-3,7 27,4
Budgetsaldo
Budgetsaldo i % av BNP
25,3 2,1
3,1
0,2
Alternativ 2
Inkomster Utgifter Finansiellt sparande
474,9
462,9
12,0
457,5
463,7
-6,2
2,1 5,6
-3,7 0,2
I investeringar ingår även lagerreserveringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Bland stotens transfereringar till företog genomförs flera förändringar 1991 och 1992. Mjölksubventioneraa, som uppgått till ca 2 miljarder kr., tos bort i år. Ett investeringsbidrag till bostodshyggande införs 1991, då de särskilda reduceringsregleraa för mervärdeskatten på byggnadsentreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i år genom en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m. 1992 genom att ett nytt bostodsfinansieringssystem (räntelån) börjar införas.
Stotens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfereringar inom den offentliga sektom. Stotsbidragen till sjukförsäkringen minskar genom sänkt ersättningsnivå och färre antol sjukdagar. För att neutralisera effekteraa av skattereformen för den kommunala sektora skall 7,5 miljarder kn 1991 och 16,5 miljarder kr. 1992 återföras från kommuneraa till stoten. Genom en tillfällig extra höjning av skatteutjämningsavgiften 1992 tillförs stoten 3 iniljarder från kommunema nästo år. I tobellen har stotsbidragen minskats med dessa belopp. Den stigande
75
arbetslösheten medför att stotsbidragen till arbetslöshetskassoma ökar kraftigt.
Den stotliga konsumtionen beräknas ha ökat i volym med 0,7% 1990. Genom besparingar i den stotliga administrationen väntos den stotliga konsumtionen minska med knappt 1 % per år 1991 och 1992.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
9.3¶Socialförsäkringssektorns finanser
Socialföräkringssektora omfättor allmäim tilläggspensionering (inkl. löntogarfonder), allmänn sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkrings-sektom består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. De övriga delaraas sparande är obetydligt.
Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fonderaas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetolningaraa varit större än avgiftsinkomsteraa och 1989 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kr. Genom AP-fonderaas inkomster av räntor, utdelningar och skatter på ca 44 iniljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsteraa balanserade utbetolningaraa förra året. Det finansiella sparandet ökade till drygt 47 miljarder kr. 1990.
Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter
Löpande prLser
Miljarder kr. 1989 1990
1992 Procentuell förändring
1992 Alternativ 1
Inkomster
Avgifter
Bidrag från staten
Ränteinkomster m.m.
Skatter
182,5
112,7
25,7
37,6
6,4
213,8
139,5
26,6
42,3
5,4
223,4
149,8
21,3
48,0
4,3
230,2
156,8
19,9
52,6
0,9
12,7
16,3
3,5
8,1
20,2
17,1
23,7
3,3
12,5
-16,0
4,5
7,4
-20,1
-19,6
3,0
4,7
-6,2
9,5
-79,3
Utgifter
Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar Konsumtion m.m.
149,9
121,1
24,5
4,3
166,5
134,9
26,7
4,9
176,9
143,7
28,1
5,0
186,2
152,9
28,1
5,1
11,8
11,2
16,2
6,9
11,1
11,4
8,8
14,2
6,2
6,5 5,5 2,6
5,3
6,4 -0,1 2,9
Finansiellt sparande
32,7
47,4
46,6
44,0
Alternativ 2
Inkomster Utgifter Finansiellt sparande
227,9
179,4
48,5
239,3
192,4
46,9
6,6 7,8
5,0
7,2
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
76¶Den 1 juli 1990 upphörde lagen om vinstdelningskatt att gälla. På Prop. 1990/91:100 gmnd av eftersläpning av betolningar redovisas här ändå inkomster av Bil. 1.1 vinstdelningsskatt både 1991 och 1992.
Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd av skattereformen, men utbetolningaraa blir åter större än avgiftsinkomsteraa. I alteraativ 1 minskar det finansiella sparandet succesivt de närmaste åren, delvis till följd av att räntan antos gå ned i detto alteraativ. I alteraativ 2 bidrar större avgiftsinkomster och högre räntenivå till ett bättre sparande än i alteraativ 1, se tobell 9:5.
Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och stotsbidrag. Utbetolningaraa till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som genomfördes 1989. Minskande sjuktol och sänkt ersättningsnivå fr.o.m den 1 mars 1991 väntas medföra att utgifterna inom försäkringen minskar i år och nästo år. Därigenom kan stotsbidragen till sjukförsäkringen dras ned. I kostnaderaa för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och offentlig sjukvård samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas uppgå sammanlagt till ca 27 miljarder kr. 1991 och 1992.
Utbetolningaraa inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan regleraa ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av stotsbidrag. De utbetolda arbetslöshetsersättningaraa minskade 1988 och 1989 till följd av den sjunkande arbetslösheten. Fr.o.m. 1990 höjs den högsto dagpenningen i arbetslöshetsföräkringen årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetore. Den nu stigande arbetslösheten medför att utbetolningaraa väntos öka kraftigt under prognosperioden.
9.4¶Kommunemas finanser
Den kommunala sektora består av primär- och landstingskommuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektora haft ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna har dock täckt de löpande utgifteraa medan en del av investeringaraa finansierats med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitolet.
Ar 1989 var kommuneraas finansiella sparandeunderskott 5 miljarder kr. Försäljning av festigheter m.m. på drygt 7 iniljarder kr. bidrog till att hålla nere underskottet. Förra året beräknas det finansiella underskottet till ca 19 miljarder kr. För åren 1991 och 1992 väntos en kraftig förbättring av den kommunala ekonomin trots det rådande skattestoppet. I alteraativ 1 beräknas det finansiella sparandet förbättras med ca 15 miljarder kr. per år. och sektora visa ett överskott på drygt 12 miljarder kr. 1992. I det andra alteraativet blir de kommunala utgifteraa större än i alteraativ 1 och det finansiella överskottet begränsas till ca 4 miljarder kr. 1992, se tobell 9:6.
Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförferandet vid utbetolningen av kommu-nalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd av de höga löneökningama två år tidigare. Samtidigt leder den fömtsedda
77
7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1
dämpningen av löneökningama till att de kommunala utgifter-na de närmaste två åren inte växer i samma snabba takt.
Stotsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatte-utjämningsbidraget uppgår till 10,5 miljarder kr. netto 1991. Detto bidrag finansieras delvis genom en avgift, som för 1991 uppgår till 79 öre för primärkommuneraa och 56 öre för landstingen. Nästo år höjs avgiften med 11 öre för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjäm-ningsbidragen. Dämtöver höjs avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket medför att ca 3 miljarder kr. dras in från kommuneraa 1992. I kompensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer erhåller sektora ca 1 miljard kr. För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991, dels bidraget till kommunema avseende garantibeskattningen avskaffets, dels en särskild skatt införts (avräkningsskatt). Skatten beräknas på kommunemas skatteunderlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991 ca 16 miljarder kr. 1992. 1 tobellen har stotsbidragen minskats med detto belopp.
Tabell 9:6 Konuiiunemas inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser
Prop. Bil. 1
1990/91:100 .1
Miljarder kr. 1989 1990
1992 Procentuell förändring
1992 Alternativ 1
Inkomster
Skatter
Bidrag från staten och soc ial fö rsäkr i ngssektorn Övriga inkomster
294,4
181,1
74,7 38,6
326,8
204,7
80,2 41,8
354,6
232,5
78,5 43,6
388,8
275,4
68,3 45,1
10,0
9,7
9,8 11,5
11,0
13,0
7,4 8,5
8,5
13,6
-2,1 4,2
9,6
18,5
-13,1 3,5
Utgifter
Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar Konsumtion Investeringar'
299,4
23,0
28,2
20,4
345,9
25,5
30,8
264,2
25,3
358,7 29,1 33,8
269,6 26,1
376,2 30,0 35,7
281,2 29,3
9,4
9,7
9,0
10,1
2,2
15,5
11,2
9,1
16,0
24,1
3,7 14,1 9.9 2,0 3,2
4,9
3,0
5,5
4,3
12,1
Finansiellt sparande
-5,0
-19,1
-4,1
12,6
Alternativ 2
Inkomster Utgifter Finansiellt sparande
355,2
362,7
-7,5
390,1
386,2
3,9
8,7 4,9
9,9 6,5
' I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturin.stitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
De specialdestinerade stotsbidragen, som beräknas till ca 57 miljarder kr. för 1991 och ca 60 iniljarder kr. 1992, är kopplade till vissa verksamheter inom kommuneraa. Av bidragen till primärkommuneraa går hälften till skolutbildningen, ca 20% till baraomsorgen och ca 10% till äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäkrings-sektora utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15 iniljarder kr. per år 1991 och 1992.
De kommunala utgiftema består till 3/4 av konsumtion. Förra året
beräknas konsumtionen ha stigit med ca 1,5 % i volym. För i år och nästo Prop. 1990/91:100 år tolar det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättore att Bil. l.l rekrytera personal till den kommimala sektora. De kraftigt höjda löne-kostnaderaa (en föjd av 1990 års avtol) i kombination med det kommunala skattestoppet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen. Förbättringen av kommuneraas finanser 1991 och 1992 är nämligen tillfällig. Fr.o.m. 1993 försämras den kommunala ekonomin och 1990 års obalans kvarstår på lång sikt med nu gällande fömtsättningar. I volym beräknas därför den kommunala konsumtionen inte öka med mer än ca 1 % per år de närmaste två åren.
De kommunala utgiftema för inköp för konsumtion och investeringar reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. (beräknad ingående mervärdeskatt 1990) till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen kommuneraa lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommuneraa ska återföra motsvarade belopp till stoten. Beloppet ingår som en del av den ovan nämnda avräkningsskatten.
10¶Kapitalmarknaden
10.1¶Internationell ränte- och valutautveckling
Under 1990, fram till oktober, präglades de interaationella kapitol-marknadema av stigande räntor. Uppgången var speciellt tydlig för obligationsräntorna, medan de korto räntoma uppvisade en stobilare utveckling. Ränterörelseraa i de stora industriländeraa har följt olika mönster. I Tyskland och Japan, å ena sidan, har peimingpolitiken inriktats på inflationsbekämpning med stigande marknadsräntor som följd. Ränteuppgången under året har varit mest markant i Japan. I USA har en svagare ekonoinisk utveckling föranlett en lättore inriktning på peimingpolitiken. De korto räntoraa i USA har, till skillnad från de interaationella, haft en nedåtgående trend under året samtidigt som obligationsräntoraa inte har stigit i samma omfettning som i omvärlden.
Diagram 10:1 10-åriga obligationsräntor 1989-1990
Procent
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
1990 Anm: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser den 17 december 1990. Källor: OECD och finanstidningen.
Iraks invasion av Kuwait i bötjan av augusti har haft en betydande inverkan på finansmarknaderna. Den omedelbara effekten av konflikten var stigande oljepriser med tilltogande inflationsförväntningar som följd. Den ökande interaationella osäkerheten bidrog till försäljningar av obligationer och aktier med stigande räntor och fellande aktiekurser. Därefter har räntoraa successivt fellit.
Under det gångna året har det blivit allt mer uppenbart att den amerikanska ekonomin är i en nedgångsfas. Finansieringen av det omfettonde budgetunderskottet har fördröjt utvecklingen mot en lägre räntenivå. Andra orsaker är högre interaationella räntor och en svag amerikansk valuto. Överenskommelsen i oktober om att reducera budgetunderskottet.
har emellertid tillsammans med konjunkturavmatt-ningen möjliggjort Prop. 1990/91:100
ytterligare penningpolifiska lättnader. Bland annat sänktes diskontot i Bil. 1.1
mitten av december med en halv procentenhet till 6,5%. Sex-månaders-
räntoma har fellit med knappt en procentenhet under året. Ränton på den
tio-åriga stotsobligationen har fallit under framförallt november och fram
till mitten av december och ligger nu på ungefar samma nivå som vid
årsskiftet 1989/90.
I Tyskland har intresset fokuserats till integrationsprocessen mellan de båda tyska stotema. I juli 1990 togs det första steget mot den tyska återföreningen då den monetära unionen trädde i kraft. I oktober genomfördes det politiska enandet och i december det försto all-tyska valet. Ekonomin uppvisar en försatt hög tillväxt. Det finns dock inånga frågetecken kring enandet. En osäkerhetsfektor är den ökande köpkraften i östra Tyskland som driver upp inflationstakten. Det ökade inflationstrycket har dock kunnat motverkas av ett högre ränteläge och en stork D-mark. Bundesbank har klargjort att inflationsbekämpningen kommer att prioriteras även i framtiden. En ytterligare fektor som bidrar till osäkerhet är den offentliga sektoms ökade lånebehov i samband med enandet av Tyskland. Enandet skall delvis finansieras genom upprättondet av en återföreningsfond. Regeringen har lovat att uppbyggnaden av fonden och det ökande budgetunderskottet inte skall skattefinansieras. Under 1991 beräknas det samlade underskottet i den offentliga sektora öka till nästan 5% av BNP. De tyska marknadsräntoraa har successivt stigit under 1990. Till skillnad från övriga stora industriländer har obligationsräntoraa i Tyskland stobiliserats på en högre nivå.
Relativt andra länder har räntenivån i Japan varit låg. De japanska obligationsräntoraa började emellertid att stiga vid årskiftet 1988/89 och de korto räntoraa i mitten av 1989. Centralbanken har fört en stram penningpolitik på gmnd av en överhettod ekonomi och stigande inflationsoro. Under året har två diskontohöjningar genomförts med sammanlagt 1,75 procentenheter till 6%. Ränteuppgången har förstärkts av mellanöstemkonflikten och stigande oljepriser. Sedan september har de japanska obligationsräntoraa .successivt fellit och nedgången har förstärkts under försto hälften av december.
Ränteutvecklingen för de stora ekonomieraa har medfört att ränton på dollarplaceringar nu är lägre än ränton på D-mark- och yenplaceringar. Tidigare har de amerikanska räntoraa överstigit både de tyska och de japanska. Japanska investeringar i amerikanska räntebärande papjjer, som tidigare skapat valutoinflöden, har minskat. Under försto halvåret 1990 var försäljningaraa större än köpen, vilket bidrog till valutoutflöden. Den högre avkastningen har ökat efterfrågan på placeringar i D-mark och yen. D-marken har även stärkts av att händelseutvecklingen i Östeuropa har lockat kapitol till Tyskland. Den amerikanska dollara har sedan årsskiftet 1989/90 deprecierats med i genomsnitt 8% mot yenen och 13% mot D-marken.
Diagram 10:2 Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 1989-1990
DEM per USD YEN per USD
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
120¶Anm: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 19 december 1990.
I oktober beslutode Storbritannien att pundet skulle inträda i växelkursmekanismen ERM inom EMS. Beslutet kombinerades med en sänkning av base rate med en procentenhet till 14%. Innan anslutningen stärktes pundet av spekulationer om ett inträde i ERM och de höjda oljepriseraa till följd av mellanösternkrisen. Efter beslutet har de brittiska marknadsräntoraa fellit. Pundet har samtidigt försvagats och är nu den svagaste valuton inom ERM.
Under 1990 har aktiekurseraa enligt ett världsmarknadsindex fellit med i genomsnitt 16 procent, vilket till stor del tillskrivs Kuwaitkrisen och de stigande oljepriseraa. Aktiebörserna i New York och London har relativt sett haft den bästo utvecklingen av de stora interaationella börseraa. Tokyobörsen har utvecklats sämst. Den högre japanska räntenivån har inneburit att avkastningskravet på aktier har höjts och aktiekurseraa har därmed fellit. Aktiekurseraa på Frankfurtbörsen har haft hög kursrörlighet. Vid årets böijan steg aktiviteten på börsen i samband med liberaliseringen i Östeuropa. Högre räntor, osäkerhet över kostnaden för det tyska enandet och Kuwaitkrisen har därefter dämpat köpintresset. Sedan årsskiftet har aktiekurseraa fellit lika mycket som världsindex.
10.2¶Räntor och valutaflöden i Sverige
Penningpolitikens viktigaste uppgift är att hålla en fest växelkurs. För att uppnå detto måste räntoraa anpassas så att balanserade valutoflöden säkerställes. Det är främst vid två tillfällen under 1990 som stora valutoutflöden med åtföljande tendens till en försvagad krona har registrerats, febmari-mars samt september-oktober. Negativ ekonomisk stotistik över bl.a. bytesbalansen samt pris- och löneutvecklingen har ökat oron beträffande den svenska ekonomins utveckling. Denna oro medförde
en osäkerhet om inriktningen av valutopolitiken, vilket ledde till valutoutflöden och åtföljande höjda korto räntor. Den korto räntan har till följd av detto stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden.
Den försto större oron med åtföljande valutoutflöden uppstod under februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. En penning-politisk åtstramning från riksbanken medförde att räntan för en sexmånaders stotsskuldväxel i slutet av febmari steg med ett par procentenheter. Den därigenom höjda räntedifferensen medförde tillsammans med ett svagare valutoindex ett incitoment till valutoinflöden. Valutoflödena vände också omedelbart och index förstärktes vilket möjliggjorde en successiv sänkning av marknadsräntoraa. Överens-kommelsen i riksdagen om en stramare finanspolitik mottogs också positivt och bidrog till att läget stobiliserades. Räntedifferensen mellan stotsskuldväxlar och korgräntan, den vägda euroränton för de länder som ingår i valutakorgen med sex månaders löptid, som uppgick till 4,6 procentenheter i mitten av febmari, föll till ca 2,5 procentenheter under sommaren. Under början av sommaren var läget stobilt och valutoflödena i balans. 1 juli noterades räntoma för sex månaders stotsskuldväxlar och femåriga stotsobligationer till i genomsnitt 12,8 respektive 13,1%.
Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1990
Enkla årsräntor Procent
15¶Prop. 1990/91 Bil. 1.1
1 1
StaisobligationeT~|j
10 -
1990 Anm: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 äriga statsobligationer. Veckogenomsnitt, Sista observationen avser 19 december 1990.
Konflikten vid Persiska viken i början på augusti medförde stigande oljepriser och en uppgång av de interaationella räntoma, i synnerhet de längre. Den internationella utvecklingen i kombination med fortsatt svag ekonomisk stotistik i Sverige medförde att en förayad oro uppstod under september och de två försto veckoraa i oktober. Försämrade vinstrapporter från näringslivet och allvarliga likviditets- och soliditetsproblem
i vissa finansbolag förstärkte investeraraas tveksamhet till krontillgångar. Prop. 1990/91:100 Under den sisto veckan i september och de två försto veckoraa i oktober Bil. l.l uppstod ett valuteutflöde på 17 miljarder kronor. Kronan försvagades samtidigt och kronindex steg till drygt 133. Under denna period anslöt sig det brittiska pundet till ERM och den norska kronan knöts till ECU:n, vilket sannolikt förstärkte osäkerheten på den svenska valuto-marknaden. Riksbanken stramade åt penningpolitiken genom att höja marginalräntan, dvs den ränto bankeraa betolar för upplåning i riksbanken, i tre steg från 12 till 17%. Samtidigt genomfördes omfettande utförsäljningar av stotsskuldväxlar för att snabbt uppnå önskade effekter på marknadsräntoraa. Riksbankens åtstramning medförde att marknadsräntoraa gick upp betydligt. Direkt efter den penningpolitiska åtstramningen steg ränton på 180 dagars stotsskuldväxlar till ca 17%. Den vidgade räntemarginalen gentemot korgränton, vilken som mest uppgick till drygt 7 procentenheter, lockade utländska placerare till att skaffe tillgångar i kronor t.ex. räntebärande kronpapper samtidigt som svenska placerares intresse för lån i utländsk valuto ökade. Obligationsräntoraa har däremot utvecklats i paritet med utlandet. Placeraraa reagerade positivt på den penningpolitiska åtstranmingen och det efterföljande krispaketet från regeringen. Riksbanken kunde successivt sänka marginal-ränton med tre procentenheter under de två sisto veckoraa i oktober och under november varvid kostnaden för bankeraas upplåning i riksbanken föll till 14%- steget.
Marknadsräntoraa har sedan mitten av oktober fellit och noterades i mitten på december till 14,1% och 12,6% för sex månaders stotsskuldväxlar respektive femåriga statsobligationer. Totalt under året har halvårsräntan stigit med ca 1,5 procentenheter medan de längre obligationsräntoraa t.o.m. är lägre än i början på året. Investerama har bl.a. tagit intryck av de allt klarare signalema om en konjunkturaedgång i Sverige. Diskontot har till följd av stigande räntor under 1990 justerats upp med totalt en procentenhet till 11,5%.
Sedan mitten av oktober och fram t.o.m. mitten på december har sammanlagt 49 miljarder kronor flutit in i landet. Kumulativt från årsskiftet har 58 miljarder kronor flutit in. Valutareserven uppgår för närvarande till ca 105 miljarder kronor. Kronan har sedan mitten på oktober varit stabil och valutakursindex har pendlat kring 132,8.
Kapitolflödena in i och ut ur landet har således varit fortsatt stora under 1990. Det växande bytesbalansunderskottet samt investeringar i företog, festigheter och aktier i utlandet leder till utflöden. Både institutioner och andra placerare såsom hushåll har under det senaste året ökat sina inköp av utländska tillgångar. Per den 30 september utgjordes 10% av försäkringsbolagens placeringar av utländska tillgångar. Under de tre försto kvartolen 1990 svarade investeringaraa i utlandet för närmare 75% av försäkringsbolagens nyplaceringar. På fondmarknaden, där framförallt hushållen agerar, svarar de utlandsplacerande fonderaa för närmare 20% av de totola tillgångaraa, eller närmare bestämt 13,8 iniljarder per den 30 september Sedan avregleringen i januari 1989 och fram till oktober 1990 har svenska placerare köpt utländska aktier för ca 47 miljarder kronor.
84¶Diagram 10:4 ValutoflSden och räntedifferens mot utlandet 1990 Prop. 1990/91:100
Miljarder kr Procentenheter "- -
■ 1 5 J--------------------------------------------------------------- L o
Jon Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov
Anm: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista observation avser 8-15 december 1990.
Tabell 10:1
Miljarder kr.
Betolningsbalansen
1990, 12 mån. t.o.m oktober
Direkta investeringar därav: fastigheter Handel med aktier Lån/obl m.m. i ull valuta Lån/obl m.m. i kronor Övrigt inkl. restpost
-35.1
-5,4
-5,8
59,5
0,0
1,8
-52,8 -12,4 -29,8 114,2 38,3 -29,0
-80,5 -15,1 -22,1 141,8 65,3 -38,8
Kapitolbalans
20,4
40,9
65,7
Bytesbalans
-4,3
-19,1
-35,5
Valutaflöde
16,1
21,8
30,4
Statens lån i uti valuta Riksbankens tillg & skulder Valutares. transförändringar
-12,5 3,6
-13,5 8,3
-17,0
2,8
16,2
Källa: Riksbanken
Genom att hålla en högre ränto än omvärlden lockas dels svenska placerare till att ta lån i utländsk valuta för placeringar i svenska kronor och dels utländska placerare till placeringar i krontillgångar. Sedan avregleringen i juni 1989 har utlandet köpt kronpapper för sammanlagt 71,3 miljarder kronor.
Omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden avskaffedes i mitten av april 1990. Den dagliga omsättningen av statspapper som i genomsnitt låg på ca 6,5 miljarder kronor under 1989 har under hösten
1990 stigit till ca 20 miljarder kronor. Handeln i terminer och optioner har åtempptagits. Alltjämt domineras avistahandeln på andrahands-marknaden av ett fåtal standardlån med stor spridning på marknaden, företrädesvis statspappen Vidare har ränteskillnaderna mellan olika typer av lån tenderat att växa under hösten. Skillnaden i avkastningskrav mellan stats- och bostadsobligationer med fem års löptid har vidgats från 0,5 procentenheter imder första halvåret 1990 till ca 1 procentenhet under november och december. Det fmns flera orsaker till detta. Likviditeten är lägre för bostodsobligationer. Höstens ränteoro har medfört att placeraraa föredragit stotspapper. Därtill har kapitoltäckningsregleraa för placeringar i bostodsobligationer skärpts för banker och andra kreditinstitut. Vidgningen av räntedifferensen kan också vara en del av en utveckling mot att ränteskillnaden mellan olika placeringar på den svenska räntemarknaden i större utsträckning speglar placerarnas uppfettning om institutens riskprofil.
Diagram 10:5 Dagsomsättning av stotspapper
35 30 25 20 15
5-
1987 MDR KR 40
— Total — Termin .... Avista
'\-k-
t
V
V\a vS /\F!
■■■■•• '/X-,,, jPs/i 1 /x
" v J-l'
1988 Prop. 1990/91; Bil. 1.1
100¶Anm: Månadsgenomsnitt, fr.o.m. april 1987 t.o.m. november 1990. Källa: Riksbanken.
10.3¶Utvecklingen på kreditmarknaden
De stigande räntoma har bidragit till en påtoglig minskning av utlåningen i svenska kronor. Såväl hushållen som företogen har reducerat sin upplåning i svenska kronor hos banker och fmansbolag. Om hänsyn tos till den kraftiga ökningen av krediter i utländsk valuto förändras bilden avsevärt. Det är i försto hand företog som svarar för den kortfristiga upplåningen i utlandet. Företogen använder de upplånade medlen bl.a. till att placera i kortfristiga räntebärande tillgångar i svenska kronor. Hushållens andel av upplåningen i utländsk valuto är alltjämt blygsam. Den uppgick till 16,9 iniljarder vid utgången av september.
86¶Bostodsinstitutens utlåning har fortsatt att expandera under 1990. Sedan 1989 har deras utlåning gynnats av möjligheten att ge krediter till rörlig ränto. Det högre ränteläget och den svaga festighetsmarknaden medför sannolikt att bostodsinstitutens kreditexpansion kommer att avto.
Finansbolagssektoms utlåning har under året käimetecknats av en fortsatt dämpning. En nettoamortering har ägt mm av krediter i svenska kronor medan krediter i utländsk valuto har ökat.
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Tabell 10:2 Nettoutlåning till allmänheten
12-månaders förändring, okt-sept. Miljarder kronor
1990, saldo 30/9
Sv kr.
Uti val.
Sv kr. Ull val.
Sv kr. Ull val.
Banker
Bostadsinstitut
Finansbolag
Totalt
51,2
112,6
-3,8
160,0
84,3 0,0 6.2
90,5
14,4 163,9
106,2 0,9
-0,6 17,5
120,1 182,3
470,2 440,8 730,9 0,9 103,1 25,4
1 304,2 467,1
Källa: Riksbanken.
Tabell 10:3 Nettoutlän
12-månaders förändring. Miljarder kr.
ing
okt
till hushållen
-sept.
1990, saldo 30/9
Banker
Bostadsinstitut
Finansbolag
Totalt
21,4 43,8 -8,9
56,3
1,1 49,5 -11,5
39,1
247,1
341,7
29,8
618,6
Källa: Riksbanken.
Sammantoget intor hushållen en betydligt försiktigare hållning till ökad upplåning. Fömtom det höga ränteläget utgör den sänkto kapitolinkotnst-skatten med den skärpto avdragsbegränsningen under 1990 och 1991 en återhållande fektor. Konjunkturavmattningen och den tilltogande osäkerheten om framtiden har sannolikt också stor betydelse för hushållens agerande. Höstens börsfell samt de sjunkande villa- och bostodsrätts-priseraa medför också att hushållens förmögenhet har minskat. Många hushåll försöker i ett sådant läge amortera sina skulder.
Under en lång följd av år har den svenska festighetsmarknaden kännetecknats av brist på kommersiella lokaler, stigande hyror och stigande festighetspriser. Sedan slutet av 1989 kännetecknas festighetsmarknaden av sjunkande priser. Konjunkturavmattningen leder till att efterfrågan på lokaler minskar samtidigt som ränteuppgången fördyrar lånefinansierade köp. Den tidigare festighetsboomen har medfört att belåningsvärdena för festigheter successivt förskjutits uppåt. Bostods-
instituten har i de flesto fell stannat vid en 85-procentig belåning. Vissa Prop. 1990/91:100 institut, företrädesvis finansbolag har emellertid lämnat lån till hela Bil. 1.1 marknadsvärdet. Direktovkastningen, dvs hyresintäkter minus driftkostnader i relation till festighetsvärdet, har i inånga fell varit mycket låg och utlåningen har betingats av kalkyler om en fortsatt snabb prisstegring.
Höstens problem inom finansbolagssektora skall ses mot bakgmnd av prisfellen på aktie- och festighetsmarknadema, fräinst i Sverige men även i viss utsträckning i utlandet. Många lånekunder hos finansbolagen har problem med att betola räntor och amorteringar Under september och oktober framkom uppgifter om ökade kreditförluster, i synnerhet bland icke bankanknutna finansbolag. Uppgifteraa har medfört att finansbolagens kreditvärdighet ifrågasatts. En förtroendekris har därmed uppkommit varvid marknaden för finansbolagens upplåningsinstrament i praktiken upphört att fungera. Detto vållade en akut likviditetskris för de finansbolag som är beroende av löpande emissioner. En omfettande rekonstmktion pågår för närvarande inom sektora, medförande bl.a. en bantning av balansräkningarna, sammanslagningar och nedläggningar. Utvecklingen visar att penningmarknaden inte varit tillräckligt väl utvecklad. Räntesättningen har inte speglat aktöreraas varierande ekonomiska styrka och instmmentens olika riskinnehåll.
Även bankeraa har fått kännas vid ökade kreditförluster och lönsamheten förväntos bli pressad, inte minst mot bakgmnd av de försämrade konjunktumtsiktema och den minskade kreditefterfrågan. I ljuset av höstens omfettande kreditförluster framstår de höjda kapitoltäckningkrav som beslutots efter interaationella överenskommelser som väl motiverade. Mot bakgmnd av riskema för växande kredit-förluster väntos bankeraa bli alltmer försiktiga i sin kreditgivning. Därmed uppstår en fektisk kreditåtstramning.
10.4¶Aktiemarknaden
Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen har under 1980-tolet varit exceptionell. Inte minst företogens goda vinstutveckling efter devalveringaraa 1981 och 1982 har bidragit till den positiva utvecklingen. Under åren 1980-89 steg generalindex med i genomsnitt 31 % per ån Börsvärdet steg under samma period från 44 miljarder till 744 miljarder kronor vid utgången av 1989. De höjda aktiekurseraa stimulerade företogen till nyemissioner samtidigt som ett stort antol företog nyintroducerades. Under 1990 har kursutvecklingen vänt. Den för-sämrade konkurrenssituationen för industrin börjar nu ge utslag i form av lägre företagsvinster. Ett utmärkande drag är att de svenska företagen toppar marknadsandelar på världsmarknaden samtidigt som de har svårt att höja priseraa. Detto förstärks av en konjunkturaedgång på för Sverige viktiga marknader såsom USA och Storbritonnien. Vinstema i syimerhet för skogs- och bilföretogen har fellit kraftigt under 1990.
88¶Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990
Index ultimo 1989 = 100 1 10
100¶Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1
Jon Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Anm: Dagsnoteringar. Sista observationen avser 19 december 1990.
Krisen vid Persiska viken med därtill fellande interaationella börser och stigande räntor har bidragit till att förstärka kursfellet på Stockholmsbörsen. I genomsnitt har aktiekurseraa fellit med ca 30% under 1990. Utvecklingen på Stockholmsbörsen har därmed varit sämre än för flertolet andra stora interaationella börser. Den störsto nedgången registreras för skogs- och bilföretogen samt för aktier tillhörande festighets- och finanssektora.
En viss återhämtning har iakttogits under de försto veckoraa i december. Omsättningen har under 1990 varit fortsatt låg. Vid årsskiftet halverades omsättningsskatten på aktier vilket beräknas ge en positiv effekt på omsättningen under 1991.
89 Innehåll Prop. 1990/91:100
Bil. 1.1
1¶Sammanfattning 2
2¶Den internationella utvecklingen 11
2.1¶Allmän översikt 11
2.2¶Länderöversikter 16
3¶Utrikeshandeln 23
3.1¶Exporten 23
3.2¶Imf)orten 27
3.3¶Bytesbalansen 28
4¶Industrin 32
4.1¶Produktion 32
4.2¶Lönsamhet 34
5¶Arbetsmarknaden 37
5.1¶Sysselsättning 38
5.2¶Utbud av arbetskraft 41
5.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 42
6¶Löner och konsumentpriser 45
6.1¶Löner 45
6.2¶Konsumentpriser 47
7¶Hushallens ekonomi och privat konsumtion 51
7.1¶Hushållens disponibla inkomster 51
7.2¶Privat konsumtion och sparande 55
8¶Investeringar 60
8.1¶Näringslivets investeringar 60
8.2¶Bostodsinvesteringar 63
8.3¶Byggnadsverksamheten 66
8.4¶Lagerinvesteringar 68
9¶Den offentliga verksamheten 70
9.1¶Den offenliga sektora och samhällsekonomin 70
9.2¶Statens finanser 74
9.3¶Socialförsäkringssektoras finanser 76
9.4¶Kommuneraas finanser 77
10¶Kapitalmarknaden 80
10.1¶Interaationell ränte-och valutautveckling 80
10.2¶Räntor och valutaflöden i Sverige 82
10.3¶Utvecklingen på kreditmarknaden 86
10.4¶Aktiemarknaden 88
90¶Tabeller
l: 1 Interaationella fömtsättningar 3
1:2 Löner och priser 4
1:3 Försörjningsbalans 6
1:4 Bidrag till BNP-tillväxten 7
1:5 Nyckeltal 9
1:6 Finansiellt sparande 10
2:1 Bmttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 11
2:2 Konsumentprisemas utveckling i vissa OECD-länder 14
2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder 14
2:4 Bytesblanser i vissa OECD-länder 15
3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar
och export av bearbetode varor 23
3:2 Export av varor 26
3:3 Import av varor 28
3:4 Bytesbalans 31
4:1 Industriproduktion 33
4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad
enhet samt bmttoöverskottsandel 36
5:1 Arbetsmarknad 38
5:2 Produktion och sysselsättning i timmar 40
5:3 Relativa arbetskraftstol för olika åldersgmpper 41
5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar 43
5:5 Antol personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 44
6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader 45
6:2 Konsumentpriser 50
7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster 51
7:2 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion
och sparande 52
7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 53
7:4 Privat konsumtion 57
8:1 Bmttoinvesteringar efter näringsgren 60
8:2 Bmttoinvesteringar i näringslivet 61
8:3 Offentliga investeringar 62
8:4 Bostodsinvesteringar 65
8:5 Byggnadsverksamhet 67
9:1 Skattekvoten 71
9:2 Den offentliga sektoms inkomster och utgifter 72
9:3 Finanspolitiska effekter 73
9:4 Stotens inkomster och utgifter 75
9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 76
9:6 Kommuneraas inkomster och utgifter 78
10:1 Betolningsbalansen 85
10:2 Nettoutlåning till allmänheten 87
10:3 Nettoutlåning till hushållen 87
Prop. Bil. 1
1990/91:100 I
91¶Diagram
1:1 1:2 2:1 3:1
3:2
3:3 3:4 4:1 4:2 4:3
4:4 5:1
5:2 6:1 6:2 7:1 7:2 7:3 7:4
8:4 8:5 9:1 10:1 10:2 10:3 10:4 10:5 10:6
BNP och produktivitetsutveckling 5 Handels- och bytesbalans 8 Oljepris, realt och nominellt 12 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetode varor till 14 OECD-länder 24 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och relativa produktivitet 25 Sveriges "terms offrade", exportpris/importpris 29 Resevaluto, inkomster och utgifter 30 Trång sektion för ökad produktion inom industrin 32 Industriproduktion 34 Avkastning på totolt kapitol för transportmedels industrin 35 Industrins bmttoöverskottsandel 36 Varsel om uppsägningar 37 Arbetslösheten 42 Nominell timlönekostnad inom industrin 46 Konsumentprisutvecklingen 49 Reallön per timme före och efter skatt 55 Disponibel inkomst och privat konsumtion 56 Hushållens nettosparkvot 57 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader och framåt t.o.m. oktober 1990 58 Näringslivets investeringar 62 Näringslivets investeringar, procent av BNP 63 Antol outhyrda lägenheter respektive antol påbörjade lägenheter 64 Bostodsinvesteringar 66 Lagervolymförändringar 69 De offentliga utgifteraas andel av BNP 70 10-åriga obligationsräntor 80 Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 82 Ränteutvecklingen 1989-1990 83 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990 85 Dagomsättning av stotspapper 86 Börsutvecklingen 1990 89
Prop. 1990/91:100 Bil. l.l
Norstedts Trycken, Stockholm 1991
92¶Bilaga 1.2
Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning
Regeringen Prop. 1990/91:100
Finansdepartementet Bil. 1.2
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1991/92
Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till regeringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster fördel kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositionen.
RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1990/91. Underlag för beräkningarna har bl. a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. 1 den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1990 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1990, 1991 och 1992.
Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1990/91 kan användas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.
Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, byrådirektör Göran Isberg, byrådirektör Margareta Nöjd, förste revisor Ann-Sofie Dalmo, förste revisor Mats Åberg, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Aronsson.
Stockholm den 17 december 1990
Arne Gadd
Birgitta Aronsson
1¶Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2
Sammanfattning
Förutsättningar
RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1991/92 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1990/91 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk politik. Förändringar av ekonomisk-politisk karaktär har beaktats i de fall det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av regeringen i propositioner oflFentliggjorda före den 23 november 1990. Till grund för beräkningen ligger följande propositioner:
— 1990/91:5 om en modernisering av företagens självdeklarationer och
förfarandefrågor i anslutning till skattereformen, m. m.
— 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa
tillväxten av de offentliga utgifterna
— 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och
företagsbeskattning, m.m.
— 1990/91:56 om tillfällig höjning av fastighetsskatten, m.m.
— 1990/91: 59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen, m. m.
Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunktumtvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinstitutets höstrapport 1990 har utgjort det huvudsakliga undertaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preliminära nationalbudgeten för år 1991. På grundval härav har RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna:
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
1992 Utbetald lönesumma'
12,7
4,6
3,6
Konsumentprisindex,
årsmedeltal'
10,4
9,7
2,7
Privat konsumtion, volym'
0,6
0,9
1,2
Privat konsumtion, löpande pris'
11,2
11,0
4,0
Basbelopp, kr.
29 700
32 200
33 800
Bostadslåneränta, procent
11,4
13,8
11,8
Statens avkastningsränta,
procent
11,5
12,25
-
' Procentuell förändring från föregående år - Avser budgetåren 1990/91 och 1991/92
I begreppet utbetald lönesumma i tablån ingår inte de basbreddningar som införts eller kommer att införas fr.o.m. inkomståret 1990. Förändringstalen avser därför lönesummebegreppet för 1989. För de inkomsttitlar där lönesumman direkt används har särskilda beräkningar gjorts på finansdepartementet för de tillägg som måste göras till följd av dessa basbreddningar.
En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för beräkningen av juridiska personers skatter. 1 denna enkät har det bl.a. framkommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka med ca 9% mellan åren 1989 och 1990.
En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster Prop. 1990/91: 100 under budgetåren 1990/91 och 1991/92 framgår av tabell 3. Bil. 1.2
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1990/91 och 1991/92
Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91 till 440840 milj. kr. Det är 39288 milj. kr. eller 9,8% mer än utfallet för budgetåret 1989/90.
STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetåret 1991/92
Socialavgifter 17%
Mervärdeskatt 33%
Juridislo personer 6% Fysisi
vriga inkomster 21%
övrig skatt på varor 18%
Totalt 434 miljarder kr.
För budgetåret 1991/92 beräknas statsbudgetens inkomster till 434 209 milj. kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1990/91 blir 6631 milj. kr. vilket motsvarar 1,5% i minskningsstakt.
Utveckling av inkomsterna
De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på -1-39288 milj. kr. resp. —6631 milj. kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna. De största förändringarna avser fysiska personers inkomstskatt och mervärdeskatten. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.
Av diagrammet framgår att utvecklingen av inkomsterna under budgetåren 1989/90 och 1990/91 är relativt hög. En förklaring är breddningen av mervärdeskatten under 1990 och 1991 samt den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten på I % fr. o. m. den 1 juli 1990. De höga utvecklingstalen
fl Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 1.2
Tabell 1
. Förändringar mellan budgetåren 1989/90-1990/91 och 1990/91-1991/92
(milj. kr.)
Bil. 1.2
Inkomstgrupp/
1989/90 till
1990/91 till
Inkomsttitel
1990/91
1991/92
1111 Fysiska personers inkomstskatt
-11961
-48164
1121 Juridiska personers inkomstskatt
- 399
+ 3621
1123 Särskild skatt på tjänstegruppliv-
försäkring
_
+ 1800
1211 Folkpensionsavgift
- 975
+ 1689
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
+ 4531
+ 5 283
1231 Barnomsorgsavgift
+ 1576
+ 602
1281 Allmän löneavgift
+ 3 806
- 2 743
1291 Särskild löneskatt
+ 595
+ 8 902
1312 Fastighetsskatt
+ 21
+ 2 570
1342 Skatt på värdepapper
- 734
- 2000
1411 Mervärdeskatt
+ 33486
+ 7 700
1428 Energiskatt
+ 435
+ 2 300
1471 Tullmedel
+ 108
+ 1900
1481 Övriga skatter på varor och tjänster
+ 664
+ 600
1511 Avräkningsskatt
+ 3 232
+ 7 904
2000 Inkomster av statens verksamhet
+ 2 590
+ 2 690
3000 Inkomster av försåld egendom
- 1 163
+ 1
4000 Återbetalning av lån
+ 1085
+ 574
5000 Kalkylmässiga inkomster
+ 156
- 691
Övrigt, netto
+ 2 235
- 1 169
Summa förändringar
+ 39 288
- 6631
Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram
STATSBUDGETENS INKOMSTER Utveckling mellan åren
Procent
84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92
Budgetär
Källa RRV
för budgetåren 1983/84-1984/85 förklaras till en viss del av alt en rad Prop. 1990/91: 100 olika omläggningar fick positiva engångseffekter som gynnade inkomstut- Bil. 1.2 vecklingen under dessa budgetår. Budgetåret 1991/92 är utvecklingen negativ bl.a. beroende på vissa periodiseringseffekter som uppstår vid införandet av skattereformen.
Skattereformen påverkar ett flertal av de större inkomsttitlarna på statsbudgeten. Viktigare regelförändringar som ingår i de olika propositionerna beskrivs i anslutning till resp. inkomsttitel.
I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 resp. 1990/91 och 1991/92.
Fysiska personers inkomstskatt
Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 11 961 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Inkomsterna beräknas öka med drygt 4,4% och utgifterna beräknas öka med 11,4%. Den lägre ökningstakten för inkomsterna beror främst på sänkningen av inkomstskatten i och med skattereformen 1991. Den högre ökningstakten för utgifterna beror främst på ökningen av kommunalskatteutbetalningarna. Dessa baseras på de högre utvecklingstakterna för utbetald lönesumma två år tidigare.
För budgetåret 1991/92 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till 21213 milj. kr., vilket är en minskning med 48 164 milj. kr. Inkomsterna på titeln minskar med 3,8%, medan utgifterna ökar med 14,4%.
Juridiska personers Inkomstskatt
Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med 399 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 22 901 milj. kr.
Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas titeln på Juridiska personers inkomstskatt öka med 3 621 milj. kr. Inkomsterna på titeln, främst i form av prelrminärskatt, ökar med 5 033 milj. kr. Ökningen beror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1991, beräknas bli ca 12.6% högre jämfört med inkomståret 1990. Ökningen kan hänföras till en ökad fastighetsskatt och skatt på avkastning från pensionsfonder. Utgifterna på titeln ökar med 1412 milj. kr. mellan budgetåren.
Budgetåret 1991/92 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 26 522 milj. kr.
Lagstadgade .sociala vgijier
Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 8,7 miljarder kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 63 740 milj. kr.
För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från de lagstadgade so cialavgifterna till 75 985 milj. kr. 5
Orsaken till atl inkomsterna ökar mellan budgetåren 1990/91 och Prop. 1990/91: 100 1991/92 är främst införandet av Särskild löneskatt vilket får full effekt Bil. 1.2 1991/92 och regeringens förslag till omläggning av sjuk- och föräldraförsäkringen.
Avgiftsuttaget kommer att minska med 1,5 procentenheter fr.o.m. den I januari 1991. Orsaken är att det då inte längre sker något uttag av Arbetsmiljöavgift. Intäkterna påverkar dock inte statsbudgetens saldo eftersom denna avgift förs till ett konto hos riksgäldskontoret.
Skattereformen 1990 och 1991 leder till en breddad bas för uttag av socialavgifter på ca 3,5%. Den breddade basen ger en budgetförstärkning för budgetåret 1990/91 på ca 2 700 milj. kr. och för budgetåret 1991/92 på ca 4 700 milj. kr.
Skatt på egendom
Fastighetsskatten för budgetåret 1990/91 beräknas till 5 986 milj. kr., vilket är nära nog oförändrad skatt jämfört med budgetåret 1989/90. För budgetåret 1991/92 beräknas skatten till 8 556 milj. kr. Ökningen beror främst på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på ett höjt beräkningsunderlag för övriga fastigheter.
Skatt på varor och tjänster
Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten, uppgick till 100214 milj. kr. budgetåret 1989/90. För budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas nu inkomsterna till 133 700 milj. kr. resp. 141 400 milj. kr. Inkomstökningarna beror bl. a. på breddning av mervärdeskatteunderlaget lill föjd av skattereformen. Den I januari 1990 infördes mervärdeskatt på tillhandahållande av vatten samt tjänster avseende avloppsrening och sophämtning. Vidare tas full mervärdeskatt ut på hotell- och restaurangtjänster. Den 1 mars 1990 infördes mervärdeskatt på energi. Fr.o.m. den 1 januari 1991 slopas reduceringsreglerna för byggnads- och markentreprenader. Samtidigt införs mervärdeskatt på de flesta varor och tjänster med vissa undantag som t.ex. läkemedel, sjukvård, social omvårdnad och finansiella tjänster. En tillfällig höjning på I % av mervärdeskatten infördes den 1 juli 1990 och skall gälla till den 31 december 1991. Fr.o.m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip kompensation för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från den I juli 1991, vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer att öka.
Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be-skattningsundedaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts antar RRV att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 11,2% år 1990, 11.0% år 1991 och med 4,0% år 1992.
Inkomsterna av energiskatt uppgick till 16065 milj. kr. budgetåret 1989/90. För budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna till 16 500 milj. kr. resp. 18800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 435 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna öka med 2300 milj. kr. Ök- 6
ningama mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen Prop. 1990/91: 100 införs den 1 januari 1991. Bil. 1.2
Avräkningsskatt
Från den I januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstads-komma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna.
Övriga inkomster
Inkomstgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 2 590 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt öka med 2 690 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.
Ränteinkomsterna beräknas öka med 475 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Ökningen av ränteinkomsterna kan till stor del förklaras av ökade intäkter från ränteinkomster på lån för bostadsbyggande.
Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 2228 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt med I 626 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningarna avser främst inkomster från skatteutjämningsavgifter.
Inkomstgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 085 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas återbetalningarna öka med 574 milj. kr. Ökningarna förklaras till största delen av återbetalningar på lån för bostadsbyggande.
Inom inkomstgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar öka med 156 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna minska med 691 milj. kr.
Känslighetskalkyl
Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för vissa inkomsttitlar.
Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren 1991 och 1992 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kr.).
Statsbudgeten 1990/91 1991/92
Prognos Prognos
Summa inkomster ±2,1 ±6,9 7
Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 442,9 Prop. 1990/91: 100 miljarder kr. för budgetåret 1990/91 och till 441,1 miljarder kr. för budget- Bil. 1.2 året 1991/92 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa förändringstal att endast en halvårseffekl uppkommer för budgetåret 1990/91 och att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1991/92.
Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunkturbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa anlaganden.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. 1 tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1989/90, 1990/91 och 1991/92. I RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.
Av tabell 2 framgåratt bruttoinkomsterna för budgetåret 1991/92 beräknas uppgå till 1 033 830 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 599 621 milj. kr. församma budgetår.
Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskaltemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna minska med 1,4% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan samma budgetår ökar brultoutgifterna med 14,1 %. Till följd härav minskar nettot på inkomsthuvudgruppen med 44,7%.
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 0,5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 5,9% mellan samma budgetår.
Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 284 672 milj. kr. för budgetåret 1990/91 och bruttoutgifterna till 79 700 milj. kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. Brut toinkomsterna ökar med 11,5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 medan utgifterna beräknas öka med 24,2% under samma period. Den kraftiga ökningen av utgifterna beror på att offentliga sektorn kommer att få kompensation för i princip all ingående mervärdeskatt. 8
Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar- Prop. 1990/91: 100 betsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, Bil. 1.2 1200 och 1300 av egenavgifier, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.
cmr-- Ooooo ri
rs u oo
■v r- — Tt (*n
rsi TT
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
t/O(N00r-ONTfW O
r-Trr--irif«-)oomoo ■
m m O o rn o
On XD o - ■
— r—ivocTNOt---------- ' V)
■Ovrj- — ♦rm in
o v 0 rn o
— — -sr
CM
m
— oo 1
On rn o ' O O O
1 188
m rn
rsl — On
O r- ON
m —
NO NO
(N r4
Os
O
1 i§§
li (N ON
NO oo r-
CM —
so
r») in in
■ » OO 1
■ o oo 1 r- r4 ON
1 1 OO OO
m m
OO
ON m m (-N v£? r
O o
i
v — rviONOOrnrsiON o
mvmr- o — — 00
lo Tt —. Tj- (N r f
m rH m o
0 O
ON—■r-ioor-ON'' ""O
r~-ONr-inmoor--(N r*i
■—'Noo rrr-o "
ONOTto ONr- ■
- oo ■ r r 0\
m rA r 9\
o
TT
o
Tj-oooNOooNoO r-
vtNON-ooNOONm o
— (NTfrr — rl-moo r--
r-ooTTr- — »/-im— o
m — TT m r (N o\
m r OJ X
a a
C
o
f" .ra (/i
O
fö 52
E S
"cd
o c
w-
ra ■"7» -
= u- >
-
.50
1> (U cd
M
o o >
(U <2 c 2 = 1-2
"S — .2 c
U ;, c il
i
"9 > 2 o- 5
o.
(d 1-, C/!)
c/) <_, ,
_l J<: tTi
to 5 e
O _
o
- ' E E K--"
en O
Um
o o o
o v- o
o o iS
IJ3§
C/5 —
u cNi ' c:
rt
O "
E
E
O 2
8888 E
o a
— ?-
rsl rn rf u-1 >
C/1
E
O
10
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1990/91 ocli 1991/92 (tkr)
Inkomsttitel
1989/90
1990/91
1990/91
1991/92
Förändring 1990/91-1991/92
Utfall
Statsbudget Prognos
Prognos
Belopp
Procent
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt: lill Fysiska personers inkomstskatt
1120Juridiska personers inkomstskatt:
1121Juridiska personers inkomstskatt
1122Avskattning av företagens reserver
1123Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkring
1130Ofördelbara inkomslskaller:
1131Ofördelbara inkomstskatter /140 Övriga inkomstskatter:
1141Kupongskatt
1142Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143Bevillningsavgift
1144Lotterivinstskatt
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter lill arbetarskycdsverkets och arbetsmiljöinsitutets verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt
1300 Skatt på egendom:
1310 Skall påfasi egendom:
1311Skogsvårdsavgifter
1312Fastighetsskatt
1320Fönnögcnhei.s.skall:
1321Fysiska personers förmögenhetsskatt
1322Juridiska personers förmögenhetsskatt
1330.■irrsskalt oeh gåvoskall:
1331 Arvsskatt
1332Gåvoskatt
1340övrig skall på egendom:
1341SlämpelskaK
1342Skatt på värdepapper
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410.Allmänna lörsäljningsskaller:
1411Mervärdeskatt
1420.1430 Skall på specifika varor:
1421Bensinskatt
1422Särskilda varuskatter
1423Försäljningsskatt på motorfordon
1424Tobaksskatt
-2,36
-44,75
-69.42
-69,42
15,81
354103369 374047901 390722501 381517001 -9205500
90 248900
59308000 59 308000 27998000 27 998000
O
-42630900
-48164000
-48164000
5 421000
95274900
69377000 69 377000 22 901000 22 901000
O
52 644 000
212/3000 21213000 28322000 26 522000
107409670
81337573 81337573 23300073 23 300073
O
O 0,00
1 800000
100,00
/100000
/100000
0,00
1 100000
1 100000
1 100000
0,00
/ 865 932
/ 896 900
llAMl
43,55
36 900
-1900
-5,15
5 000
0,00
1 584478
-21000
-1,36
55023324
52 520000
63740000
75985000
12 245000
19,21
45 740000
47 745000
3,54
-4852985
-7 205000
-322000
5 283000
1617,70
13 379000
14 598000
4,30
4,15
-4823114
-6927000
-5871000
-7401000
-1530000
-26.06
-27000
-11,95
5 709000
-2 743000
-48,05
3 700000
8 902000
1496,13
23159342
22851000
23503600
23450000
-53600
-0,23
8996 000
2.''69 700
0,00
5 986 300
8 556000
2 569 700
42,93
-873300
-22.52
3 134757
3 571000
3 802 000
2 924000
-878000
-23.09
65 354
75 300
4 700
6,24
1092 658
1 000000
0,00
12198 187
~ 1750000
-14,71
-6063944
6 500000
6 750000
3,85
6134 243
-2000000
-37,04
168511033
205178001
204972001
218302001
13330000
6,50
133 700000
7 700000
5,76
133 700000
7 700000
5,76
.'i.'! 7290.'!/
2 966 000
18 900000
17 300000
17 500000
1,16
1 117449
1 144000
1 150000
1 200000
4,35
2 297 000
1 850000
1 850000
0,00
5 660000
5 670000
5 926000
4,51
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
1989/90
1990/91
1990/91
1991/92
Förändring
Inkomsttitel
Utfall
Statsbudget
Prognos
Prognos
1990/91-1991/92
Belopp
Procent
1425 Skatt på spritdrycker
6 520000
6 520000
6 700000
1426 Skatt på vin
2811 100
2 780000
3 100000
1427 Skatt på malt- och läskedrycker
2 466 277
2 781000
1428 Energiskatt
17 250000
16 500000
18 800000
2 300000
1429 Särskild avgift pä svavelhaltigt
bränsle
0,00
1431 Särskild skatt för oljeprodukter
m. ni.
1249 466
-625000
-li.lk
1432 Kassettskatl
15,00
1433 Skatt på videobandspelare
252 000
202 000
0,00
1434 Skatt på viss elektrisk kraft
1029 123
-25000
-2,54
1435 Särskild skalt mot försurning
62 542
-43000-
-100.00
1440 Överskon vidJörsäljning av
varor med slalsmoiiopol:
1441 AB Vin- & Spritcenlralens
inlevererade överskott
0,00
1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott
233 554
1450 Skall på Ijänsier:
2 248000
1451 Reseskatt
1,96
1452 Skalt på annonser och reklam
1095 000
1 230000
8,56
1453 Totalisatorskatt
4,84
1454 Skatt på spel
82 648
4,65
1460 Skall på väglralik:
7.525 000
1461 Fordonsskatt
3 892 286
4 100000
2,50
1462 Kilometerskatt
3 490000
3 200000
3 300000
3,13
1470 Skall på imporl.
1471 Tullmedel
3 192089
3 300000
3 300000
5 200000
1 900000
57,58
1480 Övriga skaller på varor och
Ijänsier:
36 073
ö.-iOOOO
1475 000
1481 Övriga skatter på varor och
tjänster
1 300000
1482 Tilirdllig regional investerings-
skatt
-175 000
- 50.00
1500 Avräkningsskatt
0
3 250000
3 232000
Il 136000
7904000
244,55
1511 Avräkningsskatt
3 250000
3 232000
11 136000
7 904000
2000 Inkomster av statens verksamhet:
37467961
39182312
40058228
42 748778
2690 550
6,72
2100 Rörelseöverskoll:
11268 544
11889715
11361471
12 106877
745406
6,56
2110 .Aflärsverkens inlevererade övei-
skiHl:
/ 792583
2 706648
2111 Postverkets inlevererade över-
skott
35 189
47 190
58 566
49 577
-8 989
-15,35
2112 Televerkets inlevererade över-
skott
199 702
22 115
11,63
2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott
0,00
2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott
237 562
35,74
2115 Atfärsverket FFV:s inlevererade
överskott
98 935
97 200
-79000-
-100,00
2116 Statens vattenfållsverks inlevere-
rade utdelning
1 540000
105,33
2117 Domänverkets inlevererade
överskott
12
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
Inkomsttitel
1989/90
1990/91
1990/91
1991/92
Förändring 1990/91-1991/92
Utfall
Statsbudget Prognos
Prognos
Belopp
Procent
47 500
4,39
47 942
47 420
49 500
2118Sjöfartsverkets inlevererade överskott
2119Statens vattenfallsverks inleverans av motsvarighet till statlig
skall
592 400
-47000
-6.53
2120 Övriga myndigheters inlevere-
rade överskoll:
140 788
2S6 967
70 700
2121 Vägverkets inlevererade:
överskott
0,00
2123 Inlevererat överskott av uthyr-
ning av ADB-utrustning
149 237
50,04
2124 Inlevererat överskott av riks-
gäldskontorets garantiverksamhet
137 730
0,00
2130 Rikshankens inlevererade
överskon:
-200000
-3.13
2131 Rikabankens inlevererade
överskott
6 200000
-200000
-3,13
2150 Överskoll från spelverksamhel:
2151 Tipsmedel
1355 834
1 370000
1435 000
2152 Lotterimedel
979 339
1042 100
1 133000
1 149 500
16 500
1,46
2200 Överskott av statens fastighets-
förvaltning:
1036636
626827
1030893
-55192
-5,35
2210 Överskon av fasUghels-
lörvalling:
975 701
-55192
-5.35
2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet
626Sn
975 701
-55192
-5,35
2300 Ränteinkomster:
14508931
14 568 625
14983959
15139574
155615
1,04
2310,2320 Räntor på näring.slån:
2 947056
2 904428
2 746834
-97381
-3,42
2311 Räntor på lokaliseringslån
138 341
0,00
2313 Ränteinkomster på statens
avdikningslån
0,00
2314 Ränteinkomster på lån till
fiskerinäringen
9 546
2,81
2316 Ränteinkomster på vattcn-
kraftslån
-15
-10,20
2317 Ränteinkomster på luftfartslån
-10-
-100,00
2318 Ränteinkomster på statens lån
till den mindre skeppsfarten
3 100
-1 100
-35,48
2321 Ränteinkomster på skogsväglån
-5
-14,29
2322 Räntor pä övriga näringslän,
Kammarkollegiet
142 858
-29629
-20,74
2323 Räntor på övriga näringslån.
Lantbruksstyrelsen
2 103
2 530
2 220
2 165
-55
-2,48
2324 Räntor på televerkets statslån
257 340
272 700
16 700
6,52
2325 Räntor på postverkets statslån
-20037
-28,47
2326 Räntor på afiarverkets FFV:s
statslån
36 771
- 11 362 -
-100.00
2327 Räntor på statens vattenfalls-
verks statslån
2 218 808
2 166679
-52 129
-2,35
2330 Räntor på boslad.slån:
6 143 356
6 754 350
7 725 240
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
6 550000
6 752000
7 723000
971 000
14,38
2333 Ränteinkomster på lån för
bostadsförsörjning för mindre be-
medlade barnrika familjer
-10
-6,67
13¶Prop. 1990/91: Bil. 1.2
100¶Inkomsttitel
1989/90
1990/91
1990/91
1991/92 Förändring
1990/91-1991/92
Utfall
Statsbudget Prognos Prognos Belopp
Procent
2334 Räntor på övriga bostadslän, Boverket
2340Räntor på studielån:
2341Ränteinkomster på statens län för universitetsstudier och garantilån för studerande
2342Ränteinkomster på allmänna studielån
2350 Räntor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån 2i60 Räntor på medel avsatta till
pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering 2J70 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar 2380. 2390 Övriga ränteinkomster: 2381 Ränteinkomster på län till
personal inom utrikesförvaltningen m, m.
2383Ränteinkomster på statens bosättningslån
2384Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv
2385Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler
2386Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder
2391Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering
2392Räntor på intressemedel
2394Övriga ränteinkomster
2395Räntor på särskilda räkningar i riksbanken
2396Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet
2400 Aktieutdelning:
2410Inkomster av statens akiier:
2411Inkomster av statens aktier
2500 Offentligrättsliga avgifter:
2511 Expeditionsavgifter
2522.Avgifter för granskning av filmer och videogram
2523Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet
2527Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen
2528Avgifter vid bergsstaten
2529Avgifter vid patent- och registreringsväsendet
2187 24803
1000 20670
2200 6/70
2100 5170
-100 -1000
-4,55 -/6,2/
0,00
24624 348038 348038
20500 330000 330000
6000 389000 389000
5000 408000 408000
-1000 19000 19000
-16.67 4,88 4.88
6 000
0,00
7 660 535694
6000 623123
6000 596253
6000 592286
0 -i 967
0 00
-0,67
535694 4502324
623123 4133224
596253 4387971
592286 3656044
-3967 -73/927
-0,67 -16,68
0,00
-150
-75,00
-1
-4,00
-5
-14,29
-500
-3,70
-1
-0,89
800 10000 70000
41 196
35 820
-100 0
-5 376
-7,69
0,00
-13,05
2 920958
2 800000
2 100000
-700000
-25.00
1435 588
1 503 809
-25794
-1,69
976300 976 300
712584
712584 712584
1081849
1081849 1081849
1290072
1290072 1 290072
208 223
208 223 208 223
19,25
19,25 19,25
9163591
627 706
9405485
672 600
11031481
-21 150
17,29
-3,14
O 0,00
5 200
1 2100
7 205
1 3 183
8 153
-253 3 239
7 540
O 0,00
1600 O -26
-388
0,00 -0,81
-4,54
1 3 209
14
Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
Inkomsttitel
1989/90
1990/91
1990/91
1991/92
Förändring 1990/91-1991/92
Utfall
Statsbudget Prognos
Prognos
Belopp
Procent
2531Avgifter för registrering i förenings m.fl. register
2532Utsökningsavgifter
2534Vissa avgifter tor registrering av körkort och motorfordon
2535Avgifter för statligit garantier
2536Lotteriavgifter
2537Miljöskyddsavgift
2538Miljöavgift pä bekämpningsmedel och handelsgödsel
2539Täktavgift
2541Avgifter vid tullverket
2542Patientavgifter vjd tandläkarutbildningen
2543Skalteutjänttiingsavgift
2544Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar
2545Närradioavgifter
2546Avgifter vid registrering av fritidsbåtar
2547Avgifter för statens telenämnds verksamhet
2600 Försäljningsinl(Qnister:
2611Inkomster vid (kriminalvården
2612Inkomster vid| statens rättskemiska laboratorium
2619 Inkomster vid riksantikvarie-ämbetat
2624Inkomster av Hppbörd av fclpar-keringsavgifter
2625Utförsäljning av beredskapslager
2626Inkomster vid banverket
2700 Böter m.m.:
2711Restavgifter
2712Bötesmedel
2713Vatlenförorcningsavgift
2800 övriga inkomster av statens verksamhet:
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet
3000 Inkomster av Törsåld egendom:
3100 Inkomster av rörsålda byggnader och maskiner:
3110 .Afår.sverkens inkomster av försålda låsligheler och maskiner:
3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner
3120Statliga inyndighelers inkomster av försålda byggnader och ma.sk i-ner:
3121Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner
29 527 127026
34 377 120000
34 377 120000
36043 120000
1666 0
4,85 0,00
169 749
100 700
172 825
183 548
-4473
- 11700
6,20
-2,98
0,00
-11,50
188 208
111 449
182 300
182 400
35 000
-15000
0,05 -30,00
6410 5 648 246
5 100 7 698000
5 100 7 737000
5 100 9395000
0 1658000
0.00 21,43
17 234 4690
22 334 4095
22 334 4050
28094 4 250
5 760 200
25.79 4.94
14 240
1 158
3,33
3 845
1222498
1167 190
175000 II14 108
1103(16
-10992
-0,99
12 545
12 800
-800
-6,25
-300
-100,00
77858 248 656 693 852
81005 140000 760000
6JOO0
87 116
79Q000
3 108
-65000-
■ 100.00
5,33
645330
37088S
27439S
SO
723780
445 363
680463
292 500
701957
402 407
299 500
21494
3,16
3.74 2,39 0,00
400OQO
0,00
63 r 849 330000
1 199125
16300
36500
1200
3,29
15323
3300
5000
5000
0
0,00
0 II
0,00
imi
15 323
m
o 0,00
15 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
Inkomsttitel
1989/90
1990/91
1990/91
1991/92
Förändring 1990/91-1991/92
Utfall
Statsbudget Prognos Prognos
Belopp
Procent
3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner
3124Statskontorets inkomster av försålda datorer m. m.
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
3200 Övriga inkomster av markforsälj-ning:
3211 Övriga inkomster av markforsälj-ning
3300 Övriga inkomster av försåld egendom:
3311 Inkomster av statens gruvegendom
3312Övriga inkomster av försåld egendom
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
4110.Ålerbelalning av induslrilån:
4111 Återbetalning av lokaliseringslån 4120 .Ålerbelalning av /ordhrukslån:
4122Återbetalning av statens avdikningslån
4123Återbetalning av lån till fiskerinäringen
4130.Ålerbelalning av övriga näring.slån:
4131 Återbetalning av vattenkraftslån
4132Återbetalning av luftfartslån
4133Återbetalning av statens lån till den mindre skeopsfarten
4135Återbetalning av skogsväglän
4136Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet
4137Återbetalning av övriga närings-lån. Lantbrukssiyrelsen
4138Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:
4212Återbetalning av lån för bostadsbyggande
4213Återbetalning av län för bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer
4214Återbetalning av övriga bostadslån. Boverket
4300 Återbetalning av studielån:
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier
3 308
0,00
0,00
0,00
8026
1000
1000
1000
0
0,00
0,00
1 175776
22000
30500
31700
1200
3,93
22 000
3,93
0
0,00
5404820
8806324
6489476
7063041
573565
8,84
979892
273124
1038059
428393
-609666
-58,73
255 521
-10000
-11.11
-10000
-11,11
5,92
-3
-60,00
28 494
38 766
5,93
695Ä69
-601289
-65,31
-28
-10,14
-206-
-100,00
4 200
-6 800
-61,82
-27
-32,14
242 628
102 600
-140028
-57,71
1 551
0,00
172 740
17 270
665 500
-454 200
-68,25
2042159
6001300
3008467
4008467
1000000
33,24
2033 704
33,33
507 O 0,00
7 960
7 960
0
0,00
918895
2094050
2008650
2197150
188500
9,38
136 O 0,00
16 Prop. 1990/91:100 Bil. 1.2
Inkomsttitel
1989/90
1990/91
1990/91
1991/92
Förändring 1990/91-1991/92
Utfall
Statsbudget Prognos Prognos
Belopp
Procent
4312Återbetalning av allmänna studielån
4313Återbetalning av studiemedel
4400 Återbetalning av energisparlån:
4411 Återbetalning av energisparlån
4500 Återbetalning av övriga lån:
4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.
4513Återbetalning av lån för kommunala markförvärv
4514Återbetalning av lån för studentkårlokaler
4515Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler
4516Återbetalning av utgivna startlån och bidrag
4517Återbetalning från Portugalfonden
4519 Återbetalning av statens bosättningslån
4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder
4525Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor
4526Återbetalning av övriga lån
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5110 Affiirsverkens avskrivningar och
amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar
5115Affärsverket FFVs amorteringar
5116Statens vattenfållsverks amorteringar
5120.avskrivningar på fastigheter:
5121 Avskrivningar pä fastigheter
5130Uppdragsmyndighelers komple-memkostnader:
5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. komplementkostnader
5140övriga avskrivningar:
5141 Vägverkets avskrivningar
5143Avskrivningar på ADB-utrustning
5144Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto
5300 Statliga avgifter:
5311 Avgifter för företagshälsovård
SUMMA INKOMSTER
5 923 1912836
5 500 2088400
5 500 2003000
5000 2 192 000
-500 189000
-9,09 9,44
256881
300000
300000
300000
0
0,00
0,00
206993
137850
134300
129031
-5 269
-3,92
0,00
0,00
0,00
6 890
6 890
0,00
9 850
0,00
5 788
0,00
-500
-71,43
0,00
74279 109 208
75000 45000
70000 47040
-4 769
0,00 -10,14
3377 269
2342477
3533517
2842 300
-691217
-19,56
1708593
2046298
2696517
1963300
-733217
-27,19
785 000
1085 000
1428 950
197 600
/ 035 000 0 0
- 393950 0 -197 600-
-27.57
0,00
735000 347241 347 241
1035000 393000 393000
1231350 361000 361000
1035000 361000 361000
-196 350 0 0
-15,95 0.00 0,00
0,00
106687 469665 105936
110000 796567 364 287
457300 0
0 -339267 -364287-
0,00 -42.59 -100,00
393 265
27 600 6,96 -2580 -7.19
48 102
33 300
35 880
1612253
247000
785000
879000
94000
11,97
11,97
56423
49179
52000
0
-52000-
-100,00
49 179
-52000-
-100,00
401552 544
424405314
440840222
434208820
-6631402
-1,50
-
Bilaga 1.3
Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.
Prop. 1990/91:100 Bilaga 1.3
I
c
oc
•T3
3 ■Q
lä
sn
C: 2
1
SS
1—1
ro
1
SS
■*
-f
O
■
i
ro
r-Os
««
o t-
o r-
,
Os 1
t«1
Os
VD
S M
o ve
S
ve
i
1
O r-.
ro
as
1/
sr,
1
os
t-
ro
ro
2
1
p5
s
t-
oe
?
•t
■* •*
-i-
ro
1
2
fl
3
ve
ae (»1
ro
-1-
»o
os
se
TT
§
w-l
Si
ve
ro
-1-
ri
VD
?
SS
ro
ro
3
J—t ro
ve
»o
Os
r»
ro ro
"-I
1-H
se »s
os
ro
ro
§
fN|
-1-
te
00 00
1
1-H 1-H
o
ro ro
-1-
1-H
rn
1-H
S
00 00
r) ?i
s
1-H
ro
1-
Ov
s§
SS
SO
ro O
v-i
Vi
9v
H-
9v 1
§
i
s
i
1-H
SS
1-H
vo
ro
-F
i
1—1
TT
ro
3
9\
1-H
1-H
rl
,
90 ro
1-H
s
fS
1-H
1-H 1-H
fO
-F
fO
IT)
s
so
s
1-H
1-H
1-H
sr,
-F
o
S
ve
ro ro
VO ri
V
II
g
oo v«
Os v,
■9 Vt
T TT
TT o >0
f fl r*
8
so
8
<
■v fO
-F
-1-
vo
so
1-H
-1-
00 FH
t
■
o
C
O rt
1-H
CA
ii
•a S
51
1- s: oj u
W) BO I I
ti
s o §••5
03
•g j2
5=3 w>:5
5 3
i -a 1 :g II
1¶Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 1.3
I
äv so
Os
so
o a o
g
!
Ov 1*0 vo ro »n »0 »o -
e
"T
(O t- vo 0 vo ro >r,>nOs
Tt >n vp 0 -H «-i 00 Tf .* Ov — u-i ro r cs CN vo .-H in 0
e
•T
0 ro r- ro (N Ti-—1
ro
SS! =
r- Ov Ov ro — 00 Tf
0 vo Tf vo vn
1
00 0 «
i
Ov 00 -H
ro — cs 0>r,\n
ro vo vo 9v Tf Tf — 1* m M ( ■* —1 CN vo 00 CN i-i 0 ro 00
ro
(S —' ro M 0 ■* —1
ro
00 ov 00 00 r-
i
00¶CN ro fo 0-4 00 CN ov vo Tj. lo Tf
V) V)
Ov rs—' r- t- 0
00¶Ti- fS
i
—. —. 0
n 0 CN
r-. cR 00
1
0 — 00 0 5 ro CO »n Tf 0 H 0 00 rs 00 vo (O •* t- r~ Ov
fO
0* ro Ov Ov Ov ro
ve
fO ro
00 t- —
-gococ
V)
o
1-H
?8S
vo Tl-Ö
G
M
00 ro >n
i
vo r-. — CN r~ C- 00 — ro ro --1 m —1 0 vo
e
0 ro vo if. 00 -f
ro
00 r- -H
ro
00
1--,
in 00 0 ro 0 0 ro 00 m Tf vo>n —1
1
0 vo CO r~ —' —' vn IT) 0
i
Ov ro vO vo in —1 r~ r4 >o
t- 0 r) 2v vO ( vo —' CN Ov C) >n CO - CN t-. - "o - in 00
S »s
00 TT M
s
?S2
(- Tf Tf vo t- (N vo
r- m Tf v6 Tf —.
1
00 t —t -H Ov 00 CO C-~ Tf
1-H
r- r »n vo Tt
lo
vo OV vo " vo in ro CN Q ro ro 0 t in
■* 0 —
in vo 00 r- Ti- ro
»V
ro
;::S =
s
"N,
Ov t-. cN io vo ro in
vo in Tf tx Tf
»-H
W1 i ro r cs vo 0 vo Tf
tr,
ro vo r-. 00 vo — 00 t------- 1
i
0¶CN CN f CN in Q
00 vo vo 00 Tf Tf 0
ro CO — ro Tf CN (-
1-H
ro t ro »o ro ro
r»
0 vo Tf t- vo
CN
lo
CO CN 1 0 0 CN r~ vo in ro Tf
000 — >o 00 vo 00
i
000
TT 10 Ov
0 00 00 00 m « — 0 m Tf —1 CN CO m c 0 r- Tf
1-H
(N| vo —
Tj- — ro
>n cs —
ov r~ 0 00 Tf ov Tf in Tf Tf Tj. ro
e ro
t.H
Ov TI- vo
0 ve
1-H
OQO rN Ov ro 00 0 r
R
vo
—. —1 ro tN r- Tf
ve
1-H
00 -H vo
ro 0 M
ro
S?::
"0
in in Tf K ov r vn Tf ro CN
rs
000
TT Tt TT
SS8
0 "VO ro
Q 00 BO 00 0 0 ro t Tf iö I 00 00 r f Tf ro cjv
V)
vo 00 0
ro OV ci
vo vri 0
ov — 00 ro 00 Tf Tf Tf CN CN —
•v
S2g
Ov ov >n
0
2?S
00 — vo
00 0 -H .-., 5 00 CO
Ti- — Ov in r r
P?
vo 00 vo ro r- —
SS
m TT
— vo Tf ■<»■ CN —
Tf ro CN ~.. —
N.
0
!8
ro
s
V}
Ov
*vo
.b
K
•5
"VO
ra
60
"3
Cv
u
1--1
00
c
'c
0
■0
in
.5
Ov
od
1--1
M
--1
w
0
c
0
0
=0
J
Ov
—
Prop. 1990/91:100 Bilaga 1.3
o
1
u oe
a
Ui
v
U
u
v
3
o
Ä-p
V3
C
i35
O.
h2
.b -o
3 M !0
■* m w
60g 4>
P 00 H
3
E
si
I -o : c t oj u . —. o
see
o Ji
M 3 so
4-> 1)
S c 2 ■a 2 J2
a* <2 60 3 — •— -.2"
o c o
oJ —
x: :a
—. -C
5 3 o-c 00 —
ov .—
elQ SO
Prop. 1990/91:100 Bilaga 1.3
;9 "a :3 HB Ji
, +
— »nooiroor- —
4- + + + + + + +
ooncnts — — — -OOOO
00 00
-- I I I I I I I
-"g I
31?
\Ow—»nr-r-r*0\Cvfnrir
00 — r- »o -rr <
nCvOTriOOooo — " r—r4 — — oririr-rcnrir* \OMvooooo»n — »nr-»—i/io
(nr-'«noo — »ooor-oooo _. — — «(if<— — (-.|
+ + + + +++ .+ , , ,
1 \
I II I II I I
I I I I I II I I II
I II I I
I I
r ov -1- -I-
II I I l?i
o
in 1/1 Q
(N »o «n — 00 r 00 00 i/ oo Tf >o
0000 —r-ooTT rnriTf
I I I2882S85;?;
r-ooOr«oOr-
n-Orr-- — vo—r-—O I OvorimO\NO-rOr)- r) O O r v — rl r rt m TT
. ++ ,"?+ , +T + .
rJ
I I I I—cKöoo-Osm oo»nr-'— — «nO\
-t--H- , -I- , + +
a.s
I I
f*l ~" ÖN ~" OO OO
— O «n O —
+ + + + + + .
3'
r-oo\OvOTro*0'"0»n'r vOrf-OOrJooOONrtw-i — 00f»ooO(*0■T00(nm
- — — r- m n - m
++++++
8¶Q lO Q -T
2-:É s
.Ha-»
O — TTvOOOTfOOOfNOOOO
»/-ftnroroovoiooooo oooooo-vO — —»n-Ovri
— — — r» ri f<\ m r m ri f I
»omrnnoooooOOOO — — »o vo r n n ri rl — r tn vOu-»nrir~immmmn
rl ri — —
OQ»nw-i»no*0-rc >o o ri ri ri — < ri ri o O n Oi v.
I I I II
©•'ooOrmCv-OtOoo — — nn — vo — oooofTrc* 00\OvTrr\Ö——oovnON — ri-f>nn«n r-tj-vo
+ + + + + + + ,+ , , .
n r-t o
\o o "n
— ri
I" I =5
ä88
00»nQQ>n\Ooo*r "OinriQOriT Orföooo — rmOwri m m — n n oo r) ON n — VI o\
+ ++ + + + ++ . .+ ,
II I I
in "O o f* *0 n —
+ + + + +
iTv
(Q
Ov
_3
1=
>
Ä
o
-i
t
•O
F
o
C
U,
"J
C
C
-g
o.
CL
o
-1
v
! JJ E
:3 S-is C
*n»noor-'nooooo*voov»nri rioor*-m—mOvrrmmm 0
Osoor-o — O — "-cyioovo
ooo — rOooO
« — — (-i_ri „«„—,«
— rn-rr— no — vovööö soONOvn — rinr-oou-)- rt ri— >nm — — — r.| —
+++++,+ ..........
So-2
03 00
n.
po
:C
3 t
t;
oo
*J
c/5 to
i 2
oooovo>nvoovinoo—no oooovooorimm-Tn — u-j
Ov ri rl Ov r- n On vO Ov f- ri
js rooooooooooooooooooooc
ooovO— rimT>nvorcxJO\ •O r-roooooooooooooooooooo
oorioooo*—mvO»0
+ + ++++ + + +
Z rooooooooooooooooooooc
:« ooOnQ — nmrrworooON
t- r*r*oooooooooooooooooooo
•O o
Q, = OU
Innehållsförteckning
Innehåll Prop. 1990/91: 100
Bil. 1 Finansplanen
1¶Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning 1
2¶Den ekonomiska utvecklingen 10
3¶Europa-politiken 15
4¶Stabiliseringspolitiken 17
5¶Tillväxtpolitiken 22
6¶Budgetpolitiken 27
7¶Slutord 34
Statsbudgeten och särskilda frågor
1¶Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 36
2¶Underliggande budgetutveckling 44
3¶Statens lånebehov och statsskuldens förändring 44
4¶Rörlig kredit 46
5¶Budgetering exkl, mervärdeskatt budgetåret 1991/92 46
6¶Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för
ADB- och konununikationsutrustning 48
7¶Finansiell styrning av statsförvaltningen 50
8¶Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90 62
9 Lönenivån i anslagsberäkningama 66
Hemställan 67
Bilagor
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2 Utdrag ur RRV:s inkomstberäkning Bilaga 1.3 Vissa, tabeller rörande den statsfinansierade utvecklingen, m.m.
I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Innehåll
Regeringens proposition 1990/91:100 Bilaga 2
Civildepartementet Utveckling av offentlig sektor
Gemensamma frågor
\\
1¶Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 2
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1991
Utveckling av offentlig sektor
Gemensamma frågor
Prop.
1990/91:100 Bil. 2
Civildepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande: statsrådet Johansson
Anmälan till budgetpropositionen 1991
Bilagans huvudsakliga innehåll
1 bilaga 2 behandlas frågor om utvecklingen av den offentliga sektorn.
Inledningsvis redovisas de allmänna utgångspunkterna för regeringens arbete med att utveckla den offentliga sektorn.
Vidare lämnas en redogörelse för olika utvecklingsinsatser inom den statliga och den kommunala sektorn.
Reformarbetet inom den statliga sektorn får också konsekvenser för den statliga administrationen. Ett treårigt program skall genomföras där den statliga administrationen genom strukturella förändringar reduceras med 10%. En del av dessa förändringar redovisas i bilagan.
Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar skall utredas, bl.a. mot bakgrund av att ansvaret för en ledamot av en sådan styrelse för närvarande är oreglerat. Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första fördjupad prövning av vissa myndigheter. Åtgärder aviseras för att effektivisera den årliga revisionen. En översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna skall göras. Syftet är att utveckla riktlinjer för val av verksamhetsform för sådan verksamhet.
Konkurrensutredningen (C 1989:03) skall i sitt fortsatta arbete med att se över bl.a. statliga regleringar uppmärksamma frågan om alternativa verksamhetsformer i den offentliga sektorn.
Inom den kommunala .sektorn har ett särskilt förnyelseprojekt startat i Örebro län, i samverkan mellan civildepartementet och samtliga kommu-
ner, landstinget och länsstyrelsen. Förslag till lagstiftningsåtgärder har lagts Prop. 1990/91:100
fram för att på försök möjliggöra en ny organisation för hälso- och sjukvår- Bil. 2
den, den s.k. Dalamodellen. För att ytterligare fördjupa kontakterna mellan
företrädare för regeringen och ledningarna för de båda kommunförbunden
har stat-kommunberedningen ombildats. Ett arbete har inletts för att belysa
utvecklingen av produktivitet och effektivitet i den kommunala sektorn.
Regeringen avser att presentera ett förslag till ny kommunallag som syftar till att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting. Frikom-munförsöket kommer att utvärderas.
Avslutningsvis behandlas regeringens arbete med regelreformering och delegering, d.v.s. arbetet med att dels begränsa antalet regler och höja reglernas kvalitet, dels delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till domstolar och andra myndigheter.
Till protokollet i detta ärende har förts två bilagor, nämligen en sammanställning från statsrådsberedningen om resultatet av regeringens arbete med regelreformering och delegering samt en sammanställning från civildepartementet om regelbeståndet och regelregistreringen.
1 Allmänna utgångspunkter
Den offentliga sektom har expanderat i snabb takt. Det har kunnat ske genom ökade skatteinkomster till följd av höjda skattesatser och en snabb ekonomisk tillväxt. Sedan början av 1960-talet har de offentliga utgifterna fördubblats som andel av BNP. Skattetrycket har nått en sådan nivå att det måste sänkas. Dessutom har tillväxttakten i samhällsekonomin successivt avtagit. I år finns det risk för att den ekonomiska tillväxten helt uteblir.
Under 1980-talet har vi kunnat bevittna den kanske längsta sammanhängande högkonjunkturen hittills. Samtidigt har dock de svenska priserna och lönekostnaderna ökat snabbare än i våra konkurrentländer. Det har lett till en successivt urholkad konkurrenskraft för industrin och en tilltagande oro över den svenska ekonomins utveckling. För att komma tillrätta med problemen krävs en snabbare ökning av produktiviteten och att kostnadsökningarna dämpas. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att föra en stram finanspolitik med direkta besparingar och omprioriteringar av de offentliga utgifterna. Utgiftstrycket måste sänkas för att på sikt möjliggöra en sänkning av skattetrycket.
Den förnyelse av den offentliga sektorn som utvecklingen kräver bör bedrivas från vissa grundläggande utgångspunkter.
Välfärdspolitikens mål ligger fast. Sjukvård, skola och barnomsorg skall vara tillgänglig för alla på ett likvärdigt sätt. Alla skall ha rätt till trygghet vid ålderdom, handikapp och sjukdom. Den offentliga sektorn skall finansieras solidariskt.
Den offentliga sektorn skall bidra till en stark samhällsekonomi. Utbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall utformas till nytta för såväl den enskilde individen som för ekonomins utveckling i stort. Arbets-
linjen skall vara vägledande vid utformningen av socialförsäkringen. För- Prop. 1990/91:100 värvsarbete skall underlättas av en väl utbyggd bamomsorg. Bil. 2
Utgiftsexpansionen måste dämpas. För att tillgodose nya eller ändrade behov krävs att resurser i ökad utsträckning frigörs inom den offentliga sektom. Detta måste ske genom såväl omprioriteringar som effektiviseringar. Det innebär bl. a. att åtgärder måste vidtas i transfereringssystemen för att minska takten i utgiftsökningarna. Utrymme kan därigenom skapas för nödvändiga samhällsinvesteringar i t. ex. vägar och järnvägar. Vidare måste kommunernas och landstingens verksamheter anpassas till vad som långsiktigt kan finansieras utan skattehöjningar.
De offentliga verksamheterna måste anpassas till lokala förhållanden och enskilda medborgares behov och önskemål. Det innebär en fortsatt decentralisering och delegering samtidigt som detalj regler avskaffas. Därigenom ges de verksamhetsansvariga större utrymme för anpassningar till medborgamas önskemål.
Från dessa grundläggande utgångspunkter bör förändringsarbetet inom den offentliga sektorn drivas vidare enligt följande riktlinjer.
Omprövning av verksamhet
Den offentliga sektorns utbyggnad har skett för att tillgodose medborgarnas behov av trygghet och service. 1 ett föränderligt samhälle är det naturligt att regelbundet pröva om verksamheterna uppfyller de mål och löser de problem som de byggts ut för. Med ciet nya statliga budgetsystemet har regeringen skaffat sig ett viktigt instrument för ett sådant arbete. De omprövningar som kommer att krävas måste dock ske på såväl statlig som kommunal nivå. Utgångspunkten för omprövningarna måste vara att kärnan i den offentliga sektorn i första hand skall värnas — rättsväsende, försvar, omsorg, vård, utbildning och ekonomisk trygghet vid ålderdom, handikapp och sjukdom. Det hindrar inte att förändringar och effektiviseringar måste ske även inom dessa områden.
Nya finansieringsformer
Nya finansieringsformer skall sökas för den offentliga sektom. Förnyelsen av infrastmkturen är en nödvändig förutsättning i arbetet med att stärka svensk konkurrenskraft. Utbyggnad och vidmakthållande av infrastrukturen innebär stora kostnader. Medel för dessa investeringar kommer inte i sin helhet att kunna tillföras via statsbudgeten. Därför måste medfi-nansiärer sökas. Det är också rimligt mot bakgrund av att investeringarna i infrastmkturen ofta ger fördelar för berörda branscher, företag samt kommuner och landsting.
De avgifter som medborgarna betalar för samhälleliga tjänster måste prövas kontinuerligt. Avgifter kan användas i två syften: dels för att bidra till finansieringen av verksamheten, dels för att styra inriktning och omfattning. Avgifternas nivå bör prövas mot bakgmnd av såväl de samhällsekonomiska fömtsättningama som förändringar i medborgarnas inkomstförhållanden. Den gmndläggande principen att ingen skall behöva avstå
från vård, omsorg och utbildning på gmnd av begränsad betalningsförmåga Prop. 1990/91:100 ligger dock fast. Bil. 2
Ökad konkurrens
Den offentliga sektoms verksamheter utsätts i dag sällan för konkurrens. I verksamhet som inte är konkurrensutsatt finns inte samma effektiva spärrar mot kostnadsökningar, m.m. Den offentliga sektom måste därför utsättas för mer marknadsliknande fömtsättningar. Det innebär att producent- och beställarrelationer bör utvecklas. Entreprenader och upphandling bör prövas systematiskt i den offentliga verksamheten. Det skapar utrymme för altemativa produktionsformer och olika lösningar. Entreprenadverksamhet låter sig väl inordnas i nom ramen för den generella välfärdspolitiken.
Minskad byråkrati
Byråkrati och detaljstyrning av verksamheterna skall minska. Uppbyggnaden av viktiga verksamheter i den svenska välfärden, t. ex. utbildning, har krävt samordning, enhetlighet och pådrivande instanser. Därför har betydande administrativa resurser och regelverk byggts upp. Detta uppbyggnadsskede är i huvudsak genomfört. Nu krävs flexibilitet, omprövning och anpassning till lokala förhållanden. Därför måste beslut och ansvar delegeras till den personal som arbetar närmast användama av olika verksamheter. Det kräver att målen för verksamhetema preciseras och att uppföljnings- och utvärderingssystem utvecklas. Det innebär att byråkratin kan minska, administrationen skäras ned, beslutsvägarna kortas och antalet styrande regler minska.
Ökad valfrihet
Medborgamas möjlighet att välja mellan olika ahernativ skall öka. En ökad valfrihet gör att medborgarnas individuella önskemål kan tillgodoses i ökad utsträckning. Beslutsfattarna får också signaler om vilka verksamheter som fungerar bra och vilka som fungerar mindre bra. Altemativa verksamhetsformer som entreprenader och kooperativ ger ökade fömtsättningar för en reell valfrihet. Det kan därför bidra till en högre grad av måluppfyllelse i den offenliga sektorn. En ökad valfrihet bör kompletteras med s. k. bmkarinflytande för dem som utnyttjar offentlig verksamhet.
2¶Den offentliga sektorn i ett internationellt perspektiv
Jämfört med de flesta andra länder har Sverige en stor offentlig sektor. De offentliga utgifternas andel av BNP är högre än i vår omvärld. Även den offentliga konsumtionens andel av BNP är högre än i något annat OECD-land. Skillnaderna inom OECD är dock avsevärda.
Den offentliga sektorns omfattning, stmktur och utvecklingstendenser varierar avsevärt mellan olika länder. Möjligheterna att göra meningsfulla jämförelser och analyser försvåras dessutom av tillgången på jämförbar statistisk. Det gäller inte minst i vilken utsträckning socialförsäkring och transfereringar ingår i den offentliga sektorns utgifter. När det gäller de västerländska industriländerna ger OECDs material vissa möjligheter till jämförelser.
År 1960 var de offentliga utgiftema i Sverige ungefär av samma omfattning som i övriga OECD-området. Under de följande två årtiondena växte de offentliga utgifterna i Sverige snabbare än i samtliga övriga länder och i början av 1980-talet nåddes maximum, 66 % av BNP. Därefter har tillväxten i de offentliga utgifterna varit lägre än BNP-tillväxten. 1 OECD-Europa och i de övriga nordiska länderna har de offentliga utgifternas andel av BNP fortsatt att öka, men i lägre takt under 1980-talet än tidigare. Under större delen av 1980-talet har således skillnaderna minskat mellan Sverige och övriga OECD-länder i Europa.
Prop. 1990/91:100 Bil. 2
Offentliga utgifter i procent av BNP 1960 -1988
70%
Q Sverige
M Övriga Norden
El OECD-Europa
1960
1970
1980
1985
1988
Källa: OECD
Den offentliga konsumtionen är den del som vuxit snabbast. Transfereringarna har också vuxit snabbt i förhållande till BNP, men inte avsevärt snabbare än i andra länder. Transfereringarnas andel av BNP är numera endast något högre i Sverige. Transfereringarna till den privata sektorn är i flera länder högre än i Sverige. De offentliga investeringamas andel av BNP har successivt minskat och ligger numera på en lägre nivå än i OECD-Europa och de övriga nordiska länderna.
Offentliga utgifter i procent av BNP 1988
60% j
50%, ■ -40%, ■ -30%, ■ -
20%
Prop. 1990/91:100 Bil. 2
lH Transfereringar därav socialförs. Konsumtion nvesteringar
10%
Källa: OECD
Danmark och Norge har i likhet med Sverige höga offentliga utgifter, medan Finland ligger på en lägre nivå än många andra länder i Europa.
Den offentliga konsumtionen utgör i vårt land 26 % av BNP jämfört med ca 22 % för de övriga nordiska länderna och ca 19 % som genomsnitt för Europas OECD-länder. Danmark ligger på samma nivå som Sverige, medan Norge och Finland endast ligger något över nivån i OECD-Europa.
Andelen offentligt anställda är högst i Sverige, men ligger på en hög nivå även i Danmark och Norge.
Den främsta orsaken till Sveriges stora offentliga sektor är att vi valt en generell välfärdspolitik med offentliga åtaganden. Till skillnad från flertalet västländer bedrivs nästan all vård, omsorg och utbildning i offentlig regi. Fördelningspolitiska åtgärder är endast i begränsad omfattning behovsprövade. En studie som gjorts om inkomstfördelningen i 7 st OECD-länder (Review of Income and Wealth, 35, June 1989) visar att Sverige har den jämnaste inkomstfördelningen oberoende av vilken indikator som används. Transfereringar och skatter minskar enligt studien skillnaderna i disponibel inkomst mer än i något av de andra ländema.
Det finns dämtöver viktiga stmkturella skillnader som delvis kan förklara de högre offentliga utgiftema. Den höga andelen äldre i Sverige kräver en större satsning på vård och omsorg än i andra länder. De demografiska förändringarna förklarar dock endast en del av de offentliga verksamheternas expansion.
1 bilaga 21 till långtidsutredningens (LU90) betänkande (SOU 1990:14) Den offentliga sektorn ges ytterligare några förklaringar till de offentliga utgiftemas storlek. Om hänsyn tas till skillnaden i beskattning av transfereringar, skillnaden i andelen äldre samt skillnaden i sjukvårdsfinansiering nyanseras bilden av de svenska offentliga utgifterna. Några länder, Belgien, Holland och Irland, får med dessa korrigeringar ett högre offentligt
utgiftstryck, men Sverige tillhör fortfarande länderna med de högsta of- Prop. 1990/91: 100 fentliga utgifterna. Bil. 2
Inte i något utvecklat industriland förvärvsarbetar båda föräldrarna utanför hemmet i så stor utsträckning som i Sverige. Förvärvsfrekvensen för kvinnor är högre än i andra länder. Detta ställer krav på bl. a. barn- och äldreomsorg.
De problem inom den offentliga sektorn, som diskuteras i Sverige finns också i andra länder. I flera länder har underskott i de nationella budgetarna lett till krav på begränsningar av de offentliga utgifterna. Sätten att lösa de offentliga resursproblemen varierar emellertid.
Det har skett förändringar i skattesystem och i statsbidragssystem till den kommunala sektorn. Många kommuner i bl a Danmark, England och USA har hamnat i kris bl. a. till följd av nedskärningar i statsbidragen.
I andra länder görs också ansträngningar att öka produktivitet och effektivitet i den offentliga sektorn och försök görs att bygga in olika former av marknadsmekanismer i de offentliga verksamheterna.
Problemen att mäta produktiviteten i offentliga verksamheter är betydande. Det återstår att lösa en rad metodologiska problem för att produktiviteten skall kunna mätas på ett tillfredsställande sätt.
De kostnads- och kvalitetsjämförelser mellan de nordiska länderna (det s.k. KRON-projektet) som statskontoret genomfört tyder dock på att resursåtgången för att producera offentliga tjänster i mitten av 1980-talet var högre i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Skillnaderna förklarades bl. a. av högre personalinsats per serviceprestation och högre arbetskraftskostnader. Dessa två faktorer förklarar dock inte hela kostnadsskillnaden, utan andra kostnader eller skillnader i kvalitet måste finnas mellan länderna. Inom vissa verksamheter haren högre kvalitet kunnat påvisas.
3¶Den statliga sektorn 3.1 Den statliga förvaltningen
Prop. 1990/91:100 Bil. 2
Några huvudpunkter
— Ett treårigt program genomförs där den statliga administrationen skall reduceras med 10%.
— Statsförvaltningens struktur utvecklas.
— Samverkan mellan offentliga myndigheter förbättras.
— Verksstyrelsernas ansvar ses över.
— Entreprenadlösningar stimuleras.
— Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första fördjupad prövning av vissa verksamheter.
— Den årliga revisionen effektiviseras.
— Transfereringssystemen bör utvärderas återkommande.
— ADB-användningen effektiviseras.
— Regeringskansliets arbetsformer utvecklas.
Ett treårigt program för minskningen av den statliga administrationen
1 regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisas ett flertal åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den offentliga sektorn. Det gäller både att minska utgifterna i nästa års budget och att på sikt minska expansionen i existerande utgiftssystem. Detta måste bl.a. ske genom strukturella åtgärder som både på kort och på lång sikt påverkar utgifternas utveckling.
En av de åtgärder som redovisas i skrivelsen är att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella förändringar skall reduceras med 10%.
Antal anställda i statsförvaltningen, exkl. affärsverken, 1000-tal 1970 1980 1985 1987 1989
198 254 248 247 246
Källa: Statistiska centralbyrån
Utgångspunkten för omställningen och minskningen av den statliga administrationen skall vara en sektors- eller verksamhetsanalys av vilken också slutsatser skall kunna dras för den statliga administrationens omfattning och verksamhetsinriktning. Viktiga utgångspunkter för en sådan analys är den ökade internationaliseringen, strävan mot en ökad avreglering och decentralisering.
Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på de centrala myndigheterna. En resultatinriktad intern styrning, med mindre inslag av planering samt detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme
10
för en betydande delegering till regional och lokal nivå. De centrala myn- Prop. 1990/91:100 digheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling. Som Bil. 2 exempel på myndigheter som berörs av sådana förändringar kan nämnas riksförsäkringsverket, riksskatteverket och rikspolisstyrelsen. Den statliga detaljregleringen av de kommunala verksamheterna skall minska. Det innebär att de statliga myndigheternas uppgifter måste utvecklas från planering och detaljreglering till uppföljning och utvärdering. Myndigheter som berörs är bl. a. socialstyrelsen, skoladministrationen och den nya länsförvaltningen.
En annan viktig utgångspunkt i förändringsarbetet är att verka för en ökad samverkan mellan olika myndigheter. Insatser från olika organ inom ett visst område kan behöva samordnas. Aktuella områden är trafiksäkerheten, näringspolitiken och miljön. På regional nivå innebär den nya länsförvaltningen möjligheter till en förbättrad samordning och en ökad effektivitet.
En högre grad av efterfrågestyming bör tillämpas i den statliga administrationen. Områden som berörs är lokalförsörjning, statistikproduktion, personalutbildning, medelsförvaltning etc.
Under 1980-talet har internationaliseringen kommit att påverka många verksamhetsområden. Delar av den statliga administrationen, bl.a. de näringspolitiska myndigheterna, måste nu mot denna bakgmnd ses över och reformeras.
Följande förändringar hör till dem som är aktuella redan nu. Regeringen avseratt återkomma med ett samlat program i kompletteringspropositionen våren 1991.
\nom justitiedepartementets område pågår f. n. en utredning av åklagarväsendet i syfte att göra verksamheten effektivare. En resultatorienterad styrning med mindre inslag av detalj- och regelstyrning ger ett utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Under våren 1991 kommer frågan om stmkturförändringar på domstolsverket och kriminalvårdsstyrelsen att tas upp med sikte på omställningar och minskningar. För kriminalvårdsverket föreslås en besparingsplan för fem år.
Inom utrikesdepartementet har en särskild utredare tillkallats för att ta fram underlag för beslut om vilka utlandsmyndigheter som bör komma ifråga för nedläggning. Underlag för omprioriteringar tas också fram. Vidare kommer förutsättningarna för att samlokalisera biståndsmyndigheterna att utredas.
När det gåWer försvarsdepartementet kommer en särskild proposition att föreläggas riksdagen i febmari 1991. Då kommer bl. a. förslag om inriktningen av den framtida lednings- och myndighetsstmkturen inom försvaret att presenteras.
Förslagen i dessa avseenden syftar till att det under den kommande försvarsbeslutsperioden skall kunna genomföras en minskning och omställning av den statliga administrationen. Chefen för försvarsdepartementet kommer emellertid senare idag att föreslå att försvarets rationaliseringsinstitut avvecklas redan den I juli 1991 (bil. 6 till denna budgetproposition).
11¶Inom socialdepartementets område kommer översyner att initieras som Prop. 1990/91:100 bl. a. gäller socialförsäkringsadministrationen och socialstyrelsen. Bil. 2
Socialstyrelsen har ett funktionsansvar för den civila hälso- och sjukvården, hälsoskyddet och socialtjänsten i krig. Överbefälhavaren har ett funktionsansvar för den militära hälso- och sjukvården samt försvarsmaktens hälsoskydd i krig.
För att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster kommer en särskild översyn att genomföras av hur socialstyrelsens uppgifter som funktionsansvarig myndighet kan lösas framöver. I sammanhanget bör också övervägas om det finns några samordningsvinster att uppnå vid en samordning av hela eller delar av verksamheten vid socialstyrelsen med nuvarande uppgifter av likartat slag hos försvarsmakten. En utgångspunkt bör vara att funktionsansvaret för hälso- och sjukvård m. m. skall ligga kvar inom socialdepartementets verksamhetsområde. Detta ökar fömtsättningama för att beredskapsaspekterna skall beaktas inom olika delar och på olika nivåer av det omfattande verksamhetsområdet.
Både AIDS-delegationen, som är knuten till socialdepartementet, och socialstyrelsen initierar och bedriver med stöd av statliga AIDS-medel informations- och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka smittspridning. Genom en bättre samordning av de utåtriktade förebyggande insatser, som bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets sida, bedöms kostnadsbesparingar vara möjliga.
För administrationen av socialförsäkringen är resursneddragningar inte möjliga att uppnå genom marginella anpassningar eller allmän produktivitetsförbättring. En översyn av socialförsäkringsadministrationen kommer att genomföras med syfte att utforma en strategi för regelförändringar, rationaliseringar och organisatoriska stmkturförändringar.
Inom kommunikationsdepartementets område kommer omfattande rationaliseringar att göras inom vägverket under de närmaste budgetåren. Vidare kommer transportrådet att avvecklas.
Trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation kommer att ses över. Avsikten är att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet.
Inom finansdepartementets område pågår en omstmkturering av skatteförvaltningen som förväntas ge riksskatteverket och ledningen för skatteförvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter, en mer flexibel resursanvändning och ökade möjligheter till rationalisering. Förändringarna i organisation och arbetssätt på regional och lokal nivå är så genomgripande att det är naturligt att också inleda en översyn av fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar mellan centralmyndigheten och den regionala förvaltningen. Översynen kommer att omfatta all verksamhet som bedrivs centralt, formerna för styrning, utveckling och drift av tekniska system etc. Övergripande mål för översynen är decentralisering, utvecklad målstyrning och besparingar.
Den nyligen genomförda skattereformen och det ökade intresset för privatekonomin förändrar fömtsättningama för spardelegationens arbete. Bl. a. kommer sparandet att gynnas i det nya skattesystemet samtidigt som låntagandet kommer att missgynnas genom sänkningen av marginalskat-
tema och förändringar i kapitalbeskattningen. Mot den bakgmnden före- Prop. 1990/91:100 slås en avveckling av spardelegationen. Bil. 2
Inom utbildningsdepartementets område genomförs en kraftig minskning av den statliga skoladministrationen. Skolöverstyrelsen och länsskol-nämnderna avvecklas. Ett stort antal arbetsuppgifter som den nuvarande skoladministrationen har försvinner. En ny myndighet, skolverket, kommer i huvudsak att ha till uppgift att svara för uppföljning, utvärdering och att ta fram underlag och förslag till utveckling av skolan.
Ett förändringsarbete kommer att påbörjas avseende den gmndläggande utbildningen i högskolan (regeringens skrivelse 1990/91:50). Målen för högskolomas och institutionernas verksamhet skall preciseras ytterligare och resursfördelningen bör i större utsträckning än nu knytas till faktiskt uppnådda resultat. Högskolorna skall få större frihet att bestämma hur de vill uppnå målen. Detta arbete kommer att göra det möjligt att minska universitets- och högskoleämbetets och högskolornas administration.
Inom jordbruksdepartementets område förbereds omorganisationer som leder till besparingar genom att ett jordbruksverk bildas samtidigt som lantbmksstyrelsen och jordbmksnämnden upphör. Vidare kommer en översyn av lantbruksnämnderna att ske bl. a. med syfte att överföra rådgivningsverksamheten till näringen. En översyn skall också göras av veterinärväsendet. Fiskeriadministrationen har setts över och förslag kommer att föreläggas riksdagen som innebär besparingar genom effektivisering, omorganisation och administrationsförändringar. Besparingar görs också bl.a. inom skogsvårdsorganisationen, på livsmedelsverket, statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinärorganisationen, skogs- och jordbmksforskningrådet och statens lantbmksuniversitet.
Inom arbetsmarknadsdepartementets område pågår bl. a. en översyn av Stiftelsen Samhall. Ett uppdrag kommer vidare att lämnas till arbetarskyddsstyrelsen om att utreda möjligheterna att avgiftsbelägga viss förhandsgranskning. Regeringen kommer också att i prop. 1990/91:69 om arbetslivsforskningens organisation m. m. föreslå en översyn av arbetslivscentrum som innebär att antalet fasta forskningstjänster reduceras och att den administrativa personalen minskas väsentligt i förhållande till dagens nivå.
Utredningsansvaret i asylärenden avses föras över från polisen till statens invandrarverk. Invandrarverket får därmed ökade möjligheter att samordna handläggningen av asylärenden så att handläggningstiderna kan bli kortare.
Inom bostadsdepartementet planeras en översyn av administrativa styrmedel inom bostadsförsörjningen. Vidare kommer en särkild utredare att tillkallas för att se över länsbostadsnämndernas organisation, arbetsformer och dimensionering med anledning av riksdagens beslut om en ny bostadsfinansiering. (Prop. 1990/91:34, BoU 4, rskr. 92)
En särkild utredare (Bo 1990:02) har tillkallats för att bl.a. överväga nya organisations- och arbetsformer vid statens råd för byggnadsforskning, pröva uppgiftsfördelningen mellan rådet och boverket respektive statens energiverk samt föreslå de organisatoriska och andra åtgärder som kan behövas. 13
Inom industridepartementet bedrivs ett utredningsarbete i syfte att sam- Prop. 1990/91:100 ordna de verksamheter som statens industriverk, styrelsen för teknisk ut- Bil. 2 veckling och statens energiverk bedriver.
Den framtida omfattningen och inriktningen av versamheten vid nämnden för statens gm vegendomar bör bli föremål för ytterligare överväganden.
Inom civildepartementets område kommer det bl. a. att göras en översyn av organisationsstmkturen inom polisväsendet. Målet för översynen bör vara att föreslå de förändringar i fråga om organisation och uppgifter på alla nivåer som behövs för att polisen skall kunna fungera effektivt. När det gäller rikspolisstyrelsen bör översynen inriktas på att i högre grad koncentrera styrelsens uppgifter på uppföljning och utvärdering.
De s. k. stabsmyndigheterna (främst statskontoret, riksrevisionsverket, statens arbetsgivarverk och statens institut för personalutveckling) ses förnärvarande över av en särskild utredare (C 1990:04). Denne kommer att få tilläggsdirektiv som bl.a. innebär att en sammanlagd besparing av administrationskostnaderna om minst 50 milj. kr. skall genomföras.
Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att se över den statliga statistikens styming, finansiering och samordning (C 1990:68). Samridigt skall fömtsättningama för den statliga statistikproduktionen klarläggas. Denna översyn bör leda till betydande besparingar inom det statliga statistikområdet när statistiken anpassas till en mindre reglerad statlig förvaltning.
Inom länsstyrelserna genomförs under de två närmaste budgetåren besparingar om minst 30 milj. kr. Ytterligare besparingar kommer senare att aktualiseras.
Avregleringarna och internationaliseringen påverkar fömtsättningama för flera myndigheters arbete. Uppgifterna och ansvarsförhållanderna närmar sig varandra. Det pågår översyner där det finns beröringspunkter. Initiativ kommer därför att tas till en översyn av vissa berörda myndigheters verksamhetsområden för att precisera ansvarsgränser. Översynen skall också ses som ett led i regeringens program för en omställning och minskning av den statliga administrationen.
Inom miljödepartementet pågår en översyn av naturvårdsverket, som skall avrapporteras under våren 1991 (M 1990:05).
Personalfrågorna i omställningen av den statliga administrationen
Omställningen av den statliga administrationen kommer att ställa krav på både arbetsgivare och anställda. De som blir övertaliga eller berörs av andra förändringskrav kommer att utsättas för påfrestningar. Ett stort ansvar vilar därmed på dem som på olika nivåer skall ansvara för genomförandet av förändringarna. Det är angeläget att alla känner till och utnyttjar de möjligheter till stöd som finns inom ramen för den statliga personalpolitiken.
Sedan den I april 1990 finns inom staten ett trygghetssystem som gör det möjligt att lösa övertalighetsfrågor på ett helt annat sätt än tidigare. Syste met är utformat med förebild från del trygghetssystem som finns inom SAF-PTK-området. Trygghetssystemet innefattar ett trygghetsavtal, fon- 14
derade medel om 350 milj.kr. som parterna på den statliga arbetsmarkna- Prop. 1990/91:100 den har avsatt, samt en partsgemensam stiftelse. Trygghetsstiftelsen, som Bil. 2 ger råd och stöd och som ansvarar för användningen av de avsatta medlen.
Det nya trygghetssystemet bygger på tre fömtsättningar. Den första är att trygghetsarbetet skall ske lokalt med arbetsgivaren som ansvarig. Arbetet sker i samverkan med bl. a. arbetsförmedling, utbildningsanordnare och företagshälsovård samt med stöd från stiftelsen. Den andra är att trygghetsarbetet bedrivs utan närmare regleringar eller restriktioner. Hänsyn skall kunna tas till olika individers skiftande fömtsättningar och möjligheter. Den tredje fömtsätmingen är att ett framgångsrikt trygghetsarbete förutsätter aktiv medverkan från den enskilde.
Enligt trygghetsavtalet dubbleras uppsägningstiden vid uppsägning på grund av arbetsbrist, i förhållande till vad som stadgas i lagen (1982:80) om anställningsskydd eller i kollektivavtal. Följande förmåner kan vidare erbjudas vid uppsägning p. g. a. arbetsbrist:
—Täckning av kostnader för individuella trygghetsåtgärder som t.ex. kostnader för utbildning, starta-eget, resor och logi.
—Inkomsttrygghetstillägg som i princip garanterar en tidigare lönenivå vid nyanställning.
—Avgångsersättning som i princip ersätter skillnaden mellan kontant arbetsmarknadsstöd och 85% av tidigare lön.
—Pensionsersättning. Övertalig arbetstagare som har fyllt 60 år har rätt till ersättning som motsvarar den ålderspension som skulle ha utgått om han eller hon haft rätt till ålderspension.
—Särskild pensionsersättning som motsvarar pensionsersättning och som kan utgå under vissa omständigheter till arbetstagare som har fyllt 55 år.
Ansvaret för genomförandet av omställningama vilar, som framhållits ovan, på respektive myndighetsledning. Här bör också framhållas det ansvar som statens arbetsgivarverk (SAV) har. SAV är den myndighet som gentemot andra myndigheter har till uppgift att ge råd och stöd, utbildning och information i frägor som rör strukturförändringar och trygghet. SAV bör prioritera denna verksamhet och på ett aktivt sätt svara mot de behov av stöd som omställningen kommer att skapa hos de berörda myndigheterna.
I 1989 — 90 års avtalsrörelse har parterna avsatt 300 milj. kr. för kompetensutveckling. Dessa medel ger både stora och små myndigheter bättre förutsättningar att kunna genomföra de kompetensutvecklingsinsatser som förändringarna kan komma att kräva. Även de möjligheter till ett mer långsiktigt förnyelsearbete som de statliga förnyelsefonderna erbjuder bör tas tillvara. Detsamma gäller för den förebyggande trygghetsverksamhet, s.k. verksamhetsanknutna trygghetsåtgärder, som administreras av Trygghetsstiftelsen och som innebär möjlighet till utveckling för grupper, vilkas sysselsättning är hotad på sikt.
15¶Statsförvaltningens struktur Prop. 1990/91:100
Den statliga förvaltningen måste anpassas till nya förutsättningar och behov, i takt med ändrade förhållanden i samhället och i linje med den resultatorienterade styrning som utvecklas.
En del förvaltningsgrenar har byggts upp som en enda rikstäckande myndighet med regionala och lokala nivåer inom myndigheten. Andra grenar har strukturerats med ett antal 'myndigheter med olika slags hierarkiskt ansvar eller sidoordnat ansvar. 1 vissa fall saknas det klarläggande föreskrifter från riksdagens och regeringens sida om hur förvaltningsansvaret mellan myndigheter i en sådan myndighetsstruktur skall vara fördelat. I verksinstruktionerna används ofta ganska obestämda uttryck av typen tillsyn, kontroll, samråd, etc. 1 och med det kan ansvarsförhållandena också bli oklara eller också i praxis utvecklas efter riktlinjer som inte övervägts närmare.
Självfallet måste uppbyggnaden av varie förvaltningsgren få sin prägel av den verksamhet som skall bedrivas. Men det är naturligtvis nödvändigt att uppbyggnaden av en förvaltningsgren, som omfattar flera myndigheter med ett hierarkiskt eller ett sidoordnat ansvar, bygger på genomtänkta principer vad gäller ansvars- och arbetsfördelningen, för att bl.a. regeringens styrning och kontroll av myndigheterna skall kunna ske på ett effektivt satt.
En resultatinriktad intern styrning inom en förvaltningsgren, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning, bör ge utrymme för en betydande delegering till lokal nivå. De centrala myndigheternas uppgifter bör mot denna bakgrund koncentreras till samordning och uppföljning av de verksamheter som ingår i en förvaltningsgren. Verksamheten på den lokala nivån bör samtidigt stärkas och breddas och ev. mellannivåer inom förvaltningsgrenen slopas eller bantas kraftigt.
Regeringen och riksdagen måste också få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda resultat för att kunna fatta beslut om resurstilldelning och verksamhetsinriktning. För att regeringens uppföljning av en förvaltningsgren skall kunna ske på ett effektivt sätt bör förvaltningsgrenen kunna indelas i någon form av resultatområden, som komplement till den organisatoriska indelningen.
Dessa allmänna riktlinjer bör vara vägledande vid bl.a. omställningen och minskningen av den statliga administrationen.
Ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn är att skapa en klarare ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Genom att skapa en sammanhållen och samordnad regional statlig förvaltning underiättas dialogen mellan stat och kommun och brytpunkten läggs så nära kommunerna som möjligt. Länsstyrelsernas ökade ansvar vad gäller uppföljning och utvärdering av offentlig verksamhet skall ses som en del i en sådan dialog. Det finns flera olika linjer i debatten om den regionala nivåns utformning och om uppgiftsfördelningen mellan olika samhällsnivåer. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan diskussion främst koncentreras på frågan hur man bäst löser den offentliga sektorns arbetsuppgifter, skapar en bra service och en jämn fördelning av samhäl-
Bil. 2
lets resurser samtidigt som verksamheten anpassas till de krav och Prop. 1990/91:100
behov som ställs. Uppgiften att följa upp och utvärdera samverkande Bil. 2
insatser som delegerats till lokal nivå ligger i linje med länsstyrelsernas
ökade ansvar för en samordnad statlig dialog med kommunerna. En
viktig utgångspunkt för rollfördelningen inom samhällsorganisationen
är att ytterligare stärka den lokala nivån. 1 alla regioner finns skäl att
samverka över nuvarande länsgränser kring större insatser inom flera
områden.
Som framgår av följande sammanställning, som är hämtad från statskontorets rapport (1988:23) Översyn av små myndigheter, finns det inom de olika departementsområdena många små myndigheter, med under 100 anställda.
Departements-
Antal småmyndighet
er fördelade efter personalstorlek
område
1-5
6-
11-
21-
41-
61-
81-
To-
talt
Justitie
13 Utrikes
13 Försvars
15 Social
37¶Kommunika-
tions
1 II
Finans
20 Utbildnings
70 Jordbruks
8¶Arbetsmark-
nads
11 Bostads
7 Industri
9 Civil
14 Miljö
12 Totalt
24
240¶I många fall kan det vara svårt att genomföra större verksamhetsförändringar och andra effektiviseringar i små myndigheter. Genom sammanslagningar av myndigheter med liknande uppgifter inom t. ex. ett departementsområde bör ett effektivare kompetens- och resursutnyttjande och en bättre styrning kunna åstadkommas. Vidare bör administrativa uppgifter hos små myndigheter samordnas i så stor utsträckning som möjligt, bl. a. för att öka flexibiliteten i resursanvändningen. På den regionala nivån spelar länsstyrelsema en viktig roll för samordningen.
Samverkan mellan statliga myndigheter och mellan offentliga huvudmän
Den offentliga sektorn omfattar en mångfald myndigheter och andra organ med varierande uppgifter. Fömtom regeringskansliet finns det närmare 400 statliga myndigheter. Var och en av de sammanlagt 307 primär- och landstingskommunema omfattar olika nämnder och styrel ser som i sin tur styr ett stort antal sjukhus, skolor, daghem. En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn är att myndighe ter och andra organ bör samverka över myndighets- och sektorsgränser- 17
2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 2
Rättelse: S. 29 rad 36 står: mer marginell Rättat till: mer än marginell
na för att göra den offentliga förvaltningen mer serviceinriktad, mindre Prop. 1990/91: 100
resurskrävande och mindre beroende av indelningen i organisatoriska Bil. 2
enheter.
Offentlig service på lokal nivå administreras inte sällan av flera huvudmän — stat, kommun och landsting. Den offentliga verksamheten bör bedrivas utifrån en helhetssyn på människa och samhälle och en sådan ansvarsuppdelning kan upplevas som irrationell från medborgamas sida. Problemen kan i vissa fall lösas genom ändrade ansvarsförhållanden. Det är därutöver nödvändigt att olika former för samverkan mellan statliga myndigheter och mellan olika offentliga huvudmän utvecklas, där t. ex. hela ansvaret för vissa uppgifter inom ett verksamhetsområde, där ansvarsgränserna är överlappande eller näraliggande, läggs på en myndighet eller en huvudman.
Genom samordning av lokaler, utrustning och personal kan den offentliga verksamheten göras billigare. Ett exempel på ett sådant samarbete över sektorsgränserna är det s.k. Sambmksprojektet. Det innebär att stat, kommuner och landsting samarbetar inom verksamheter som hittills skötts av varje enskild sektor för sig. Det är således frågan om ett gemensamt utnyttjande av resurser inom den offentliga sektorn och ett sätt att minska kostnader och ge bättre service åt medborgarna. Bristande beslutsbefogenheter hos myndigheter utgör ofta ett hinder för sådant sambruk. Regeringen har uppdragit åt statskontoret att kartlägga i vilken omfattning lokala och regionala statliga myndigheter för närvarande har ett eget budgetansvar m. m. för sin upphandling.
Regeringen avser inom kort att meddela föreskrifter om statliga myndigheters rätt att ta ut ersättning för varor och tjänster med utgångspunkt i riksdagens riktlinjer (prop. 1989/90:100 bil.2, FiU 20, rskr. 204). Härigenom underlättas avsevärt samverkan mellan olika myndigheter.
Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar
En statlig myndighet leds av en chef som har ansvaret för verksamheten. Verksstyrelsens roll i myndigheten är enligt verksförordningen (1987:1100) att biträda myndighetschefen. Styrelsen skall hämtöver fatta beslut om myndighetens anslagsframställning, bokslut, RRV:s revisionsberättelse samt föreskrifter som riktar sig till enskilda kommuner och landstingskommuner. Styrelsen skall också pröva om myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överenstämmelse med syftet för verksamheten.
Det formella ansvaret för en ledamot i en statlig styrelse är för närvarande oreglerat. Det föreligger t.ex. inte något ekonomiskt ansvar trots att ledamöter i statliga styrelser i vissa fall tar beslut i frågor av stor ekonomisk betydelse.
Revisionsutredningen föreslår i rapporten (SOU 1990:64) Årlig revision i statsförvaltningen att revisionsberättelsen skall lämnas till regeringen och inte som för närvarande till myndigheten. Genom denna ordning blir det regeringen som skall ta ställning till de åtgärder som revisionsberättelsen kan föranleda. Det får i praktiken betydelse främst när berättelsen innehål- 18
ler anmärkningar mot t.ex. myndighetens ekonomiska redovisning. RRV Prop. 1990/91:100 har tidigare hemställt att regeringen utreder frågan om styrelseledamöters Bil. 2 ansvar. Frågan har också uppmärksammats av riksdagen som hänvisat till RRVs hemställan (FiU 1989/90:23).
Regeringen avser mot denna bakgmnd att göra en översyn av verkstyrelsernas ansvar. Översynen bör också omfatta en utvärdering av den ordning för styrelsernas uppgifter och sammansättning som beslutades år 1987 (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226).
Alternativa verksamhetsformer
Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen kan en förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelser eller individ. Om uppgiften omfattar myndighetsutövning krävs stöd i lag. Vissa utvecklingsprojekt har genomförts eller påbörjats som syftar till att utveckla riktlinjer för användningen att andra verksamhetsformer än myndighet för sådana förvaltningsuppgifter som omfattas av bestämmelsen i regeringsformen.
RRV har i rapporten (1989:422) Stiftelser för statlig verksamhet bl.a. gjort en kartläggning av totalt 201 statliga stiftelser och stiftelseliknande organisationer. 57 stiftelser har staten som ensam stiftare. 126 stiftelser är stiftelser med delat huvudmannaskap. Stiftelseliknande organisationer representeras i kartläggningen av 18 kollektiva forskningsinstitut.
Departement Antal stiftelser
Justitie 3
Utrikes 6
Försvars 7
Social I
Kommunikations -
Finans —
Utbildnings 69
Jordbruks 12
Arbetsmarknads 29
Bostads —
Industri 67
Civil 1
Miljö/energi 5
Övrigt I
Totalt 201
(Källa: RRV:s rapport 1989:422)
De aktuella stiftelserna har ett sammanlagt stiftelsekapital på 4,5 miljarder kr., varav staten tillskjutit 3,3 miljarder kr. Stiftelserna fick budgetåret 1988/89 tillsammans knappt 5 miljarder kr. i anslag och bidrag. Omkring hälften av stiftelserna har tillkommit under 1980-talet.
Två kriterier ligger till gmnd för RRV:s förslag till riktlinjer för statens medverkan i stiftelsebildning, nämligen om den verksamhet 19
som skall bedrivas är av central betydelse för staten samt om det finns Prop. 1990/91:100
lämpliga altemativ till stiftelseformen för denna verksamhet. Stiftelse- Bil. 2
formen bör enligt RRV inte användas för verksamhet som är av så pass
central betydelse för staten att man vill stå ensam som huvudman, ha
det huvudsakliga finansieringsanvaret samt ha stora möjligheter till
insyn och direktstyrning. Myndighetsformen är det naturliga valet för
denna typ av verksamhet. I vissa fall kan bolagsformen övervägas, t. ex.
om det är fråga om konkurrensutsatt näringsverksamhet.
RRV anser att stiftelseformen kan användas för icke konkurrensutsatt statlig verksamhet av central betydelse och varaktig natur där en fömtsättning för att få till stånd och driva verksamheten är att huvudmannaskapet delas med en eller flera parter. 1 dessa fall finns inga andra verksamhetsformer som på ett ändamålsenligt sätt medger ett delat huvudmannaskap för verksamheten i fråga. RRV menar att de föreslagna riktlinjerna också bör leda till och användas vid en omprövning av statens engagemang i befintliga stiftelser. Detta får framför allt konsekvenser för de helstatliga stiftelserna, då RRV:s förslag innebär att staten inte skall använda helstatliga stiftelser för statlig verksamhet.
RRV:s rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. Redan nu bör dock några principer läggas fast.
Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelseform. Myndighetema bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett partssammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseform övervägas för statlig versamhet. Följande förhållanden bör dessutom föreligga:
— behov av ekonomisk samverkan med annan part
— behov av självständig framtoning
— verksamheten är väl avgränsad Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om versamheten
— helt finansieras av staten
— är av betydande allmänt intresse
— kräver omfattande styrning.
I rapporten (1990:19) Entreprenad inom statsförvaltningen har statskontoret redovisat en kartläggning av och lämnat vissa förslag om användningen av entreprenader. Statskontorets kartläggning har omfattat Över 400 myndigheter. Av civila statliga myndigheter på central och regional nivå, exkl. affärsverken, hade ca 70% under budgetåret 1988/89 någon form av verksamhet utlagd på entreprenad. De totala kostnadema för dessa verksamheter uppgick till ca 8,8 miljarder kr. Lokalvård är den verksamhet som oftast läggs ut på entreprenad och utgör nära hälften av antalet entreprenadverksamheter. Därefter följer bevakning, ADB- och servicetjänster. Andra vanligt förekommande verksamheter är tryckeritjänster, utbildning och informationstjänster m.m.
20
Antalet myndigheter som lagt ut verksamheter på entreprenad Prop. 1990/91: 100 budgetåret 1988/89 Bil. 2
Fördelning efter anställda
Totah -10 11-50 51-200 201-500 501-
Ja
90 Nej
(Källa: Statskontorets rapport 1990:19)
I den offentliga sektorn integreras i stor utsträckning beställar- och producentfunktionema. För att uppnå en effektiv produktion är det enligt statskontoret mycket som talar för att beställarrollen i ökad utsträckning bör separeras från producentrollen. Det kan bl.a. ske genom ökad entreprenadupphandling inom den offentliga sektom. Statskontorets studie visar att det inom den civila statsförvaltningen är möjligt att lägga ut verksamheter av mycket varierande karaktär på entreprenad. En stor del av de myndigheter som gjort detta anser att det lett till rationaliserings- och effektivitetsvinster. Statskontoret anser att regeringen bör verka för att statliga myndigheter i ökad utsträckning överväger möjligheterna att använda sig av entreprenader i sin verksamhet. Statskontoret har bedömt att det finns anledning att på olika sätt stärka myndigheternas beställarkompetens. Om vinsten med att anlita en entreprenör skall realiseras är det av största vikt att kostnaderna för egen regi beräknas korrekt och att dessa jämförs med entreprenadkostnaderna. Statskontoret avser därför att ge ut en handledning i kostnadskalkylering, m. m.
Effektivare ADB-användning
De produktivitetsvinster som ligger i datorisering av repetitiva arbetsuppgifter skördades i statsförvaltningen i huvudsak under 70- och 80-talen. Möjlighetema till fortsatta vinster under 90-talet genom datainvesteringar blir i ökande utsträckning beroende av att dessa kombineras med omprövning och omstrukturering av myndigheters verksamheter.
Under 90-talets första hälft ökar möjligheterna att använda data- och kommunikationssystem för att rationalisera de statliga myndigheternas ärendehandläggning, informationsutbytet mellan statliga myndigheter och företag liksom informationsutbytet mellan statliga myndigheter och kommuner och landsting.
De statliga kostnaderna för datasystem hos myndigheter och affärsverk har beräknats av statskontoret. De uppgick till 4,5 miljarder kr. för budgetåret 1988/89, med en ökningstakt på ca 20% per år under de senaste 5 åren. Totalt för 1990-talet blir statens datakostnader 130 miljarder kr. i löpande priser om utvecklingen fortsätter. Investeringarna kommer med denna utveckling att under samma tidsperiod uppgå till mellan 50 och 75 miljarder kr.
Det finns anledning att med olika åtgärder också minska de statliga datakostnaderna under 90-talet. Det skall ske enligt följande huvudlinjer.
För det första skall investeringarna i data- och kommunikationssystem 21
vara mera strikt anpassade efter verksamhetens behov hos myndigheterna. Prop. 1990/91:100
För det andra är regeringens linje vid finansieringen av teknikinvestering- Bil. 2 arna att de skall finansieras med myndighetens egna medel eller besparingar under systemets ekonomiska livslängd.
För det tredje bör infrastmkturen på data- och kommunikationsområdet ses över. Viktigt för infrastmkturen är upphandling, användning av standarder i data- och kommunikationssystem samt användning av gemensamma kommunikationstjänster.
De statliga kostnaderna för data- och telekommunikationer av olika slag samt för överföring av meddelanden (hantering av brev och porto) är höga. Statskontoret har genomfört en studie på kommunikationstjänsteområdet som visar att ett samordnat uppträdande på beställarsidan medför besparingar i myndigheternas kostnader för datakommunikation på i storleksordningen 25 %. Samtidigt skapas fömtsättningar för myndigheterna att få mer ändamålsenliga tjänster som kommer att effektivisera myndigheternas verksamhet. Detsamma gäller i stor utsträckning telekommunikationerna (telefon, telefax, m. m.).
Försök med en ny finansieringsmetod pågår, vad gäller investeringar i datomtmstning, ADB-system, m.m. Försöket omfattar budgetåret 1990/ 91 sex myndigheter och innebär att dessa skall finansiera ADB-utmstning och övriga kommunikationssystem med lån i riksgäldskontoret. För budgetåret 1991/92 föreslås att ytterligare två myndigheter skall ingå i försöket.
På längre sikt bör denna finansieringsmodell kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer att göras av vissa slag av investeringar, vilka kan komma att finansieras enligt en sådan modell.
Resultatorienterad styrning
En första fördjupad prövning av vissa verksamheter
I enlighet med riksdagens beslut sker nu en successiv övergång till den nya budgetprocessen (prop. 1987/88:150, FiU 30, rskr. 394). I årets budgetarbete har den första gmppen av myndigheter genomgått en fördjupad prövning enligt den redovisning som lämnades i budgetpropositionen 1989 (bilaga 15, underbilaga 1). För de flesta berörda verksamhetema har ett första steg mot en resuhatorinterad styrning tagits genom den fördjupade prövningen. I samtliga fall behövs dock fortsatt utveckling av resultatstyming och resultatmätning.
I avvaktan på ett ställningstagande till budgetpropositionsutredningens förslag (SOU 1990:83), som behandlas senare, har vissa förändringar gjorts av presentationen i årets budgetproposition av de verksamheter som har genomgått en fördjupad prövning. Denna innebär att en redovisning och en bedömning av verksamhetens resultat görs för alla berörda verksamheter.
För omkring hälften av myndighetema föreslår regeringen ett treårs- beslut som innebär att regeringens förslag, utöver anslag m. m. för verk samheten, också omfattar huvudsaklig inriktning av verksamheten för 22
den kommande treårsperioden. Med huvudsaklig inriktning menas Prop. 1990/91: 100 övergripande mål för verksamheten samt riktlinjer för förändring av Bil. 2 verksamheten. Förändrad inriktning kan avse exempelvis delvis nytt syfte med verksamheten, principiellt nya arbetsmetoder eller organisatoriska förändringar. I vissa fåll redovisas också konkreta resultatmål och resultatkrav. För ett par områden har dock inte någon verksamhetsinriktning för hela treårsperioden föreslagits. För myndigheter med förvaltningsanslag föreslår regeringen ramanslag och redovisar en treårig budgetram.
I de fall regeringen inte föreslår ett treårsbeslut för verksamheten beror detta på att verksamheten är eller kommer att bli föremål för översyn. Det handlar till viss del om ett behov av ytterligare analyser till följd av regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I detta sammanhang bör understrykas att regeringen anser att den nya budgetprocessen är ett viktigt instrument för att genomföra det treåriga programmet för att genom främst strukturella förändringar reducera den statliga administrationen med 10%.
Förutsättningarna för förändra att styrningen varierar inom olika verksamheter, dels beroende på arten av verksamhet, dels på att myndigheterna har kommit olika långt när det gäller t.ex. uppföljning och utvärdering. Många myndigheter har betydande svårigheter att redo isa verksamhetens resultat. Arbetet med att utveckla och förändra stymingen inom skilda verksamheter behöver därför drivas vidare med kraft i fortsatt dialog mellan departement och myndigheter. De hittills gjorda erfarenhetema visar bl. a. att myndighetemas redovisning samt det redovisningstekniska stödet behöver vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått inom vissa områden är svårt och kräver tid.
Statskontoret har, på regeringens uppdrag, kartlagt vilka resultatmått av olika slag som förekommer i statlig respektive kommunal och privat sektor och hur de används. Stora likheter finns mellan sektorerna. Bl. a. finns en betydande användning av icke-monetära resultatmått i privat sektor. Dessa uppmärksammas inte så mycket eftersom de ofta endast utnyttjas internt. Materialet i studien pekar också på stora och intressanta skillnader mellan sektorema.
Några huvudslutsater från kartläggningen:
—vaqe verksamhet bör ha sin egen uppsättning av resultatmått
—i den statliga sektom används inte resultatmått som direkt underlag för åtgärder, vilket i stort sett genomgående är fallet i den privata sektorn
—resultatstyrning baserad på resultatmått kräver att hänsyn tas till kvalitetsdimensionen
—det behövs en tydlig beställare som ställer krav på att resultatmått används
—att använda resultatmått måste bli en naturlig del av kulturen i organisationen
—många myndigheter har lyckats identifiera sina prestationer, men till skillnad från privat och delvis kommunal sektor, inte kunnat koppla ihop dessa med resursförbmkningen.
23¶Resultatet av kartläggningen bereds nu i regeringskansliet. Mot bak- Prop. 1990/91:100 grund av bl.a. statskontorets slutsater konstaterar regeringen att det krävs Bil. 2 omfattande insatser för att utveckla och stimulera användningen av resultatmått. Studien visar att behovet av en beställare som ställer krav på resultatuppföljning inte nog kan understrykas. I det fortsatta arbetet med att utveckla budgetdialogen bör bl. a. därför en ökad tonvikt läggas på regeringens och regeringskansliets arbetsformer. Huvudansvaret för att lämna förslag till hur resultatmått för en viss verksamhet bör utformas faller naturligt på respektive myndighet. Insatserna behöver därför riktas både mot myndigheterna och regeringskansliet.
Arbetet bör bl. a. inriktas på att i framtiden beräkna produktivitet på ett verksamhetsanpassat och fullständigt sätt och att utveckla resultatmått som även tar hänsyn till kvalitetsdimensionen. Det kommande utvecklingsarbetet bör vara tillämpningsnära. Arbetet bör knytas till de olika verksamheternas infasning i den nya budgetprocessen och ta hänsyn till varjie verksamhets fömtsättningar för och erfarenheter av att tillämpa resultatorienterad styrning. Det är viktigt att resultatstyming tillämpas konsekvent i hela beslutskedjan.
Förändringsarbetet fortsätter genom ytterligare konkreta utvecklingssteg. Regleringsbreven för de myndigheter som nu har genomgått fördjupad prövning kommer att ges en annan utformning. En ny utformning av budgetpropositionen behövs om de av riksdagen fastlagda principerna för styrning av statlig verksamhet skall kunna bli vägledande för riksdagens eget arbete.
Innebörd och precisering av treårsbeslut
De treårsbeslut regeringen föreslår i årets budgetproposition är av en delvis ny karaktär. Strävan har varit att utforma redovisning och förslag på ett sådant sätt att de är ändamålsenliga som underlag för riksdagsbeslut vilka är styrande och vägledande för regeringen. Det beslut riksdagen fattar kommer att preciseras av regeringen i det första regleringsbrevet för perioden.
I de fall riksdagen fattar ett treårsbeslut för en verksamhet kommer regeringen att ge ett samlat uppdrag till myndigheten inför treårsperioden. För att ge ett reellt innehåll åt ett sådant uppdrag mellan regeringen som beställare och myndigheten, i första hand dess ledning, som uppdragstagare krävs följande. Uppdraget bör avse viss tid, normalt den kommande treårsperioden. De ekonomiska fömtsättningama liksom befogenheter och restriktioner i övrigt, förväntat resultat samt eventuella särskilda krav på rapportering bör klargöras.
1 förhållande till vad som hittills gällt innebär detta främst att regeringens resultatförväntningar uttrycks. Vidare förs treårsperspektivet in vad gäller både ekonomi och resultat. Budgetramen för förvaltningskostnader kom mer att uttryckas som ett planeringsdirektiv till myndigheterna. Sambanden mellan de olika formema för styming av verksamheterna blir tydligare. Kraven på samordning mellan allmänna regler för förvaltningen, instmk tionen för den enskilda myndigheten och utformningen av enskilda regle ringsbrev och enskilda regeringsbeslut ökar. Krav på resultat kommer i ökad 24
utsträckning att ställas i regleringsbreven genom att uppföljningsbara rikt- Prop. 1990/91:100 linjer för förändring av verksamhetens inriktning anges. Strävan skall också Bil. 2 vara att ange uppföljningsbara resultatmål och resultatkrav.
Genom att regleringsbreven ges en karaktär av uppdrag erhålls en tydligare rollfördelning mellan statsmakterna och myndigheterna. De berörda myndighetsinstmktionerna kommer att ses över i syfte att klarare uttrycka syftet med verksamheten i instruktionen. Härmed tas viktiga steg för att genomföra riksdagens verksledningsbeslut (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226).
Regeringen har föreskrivit (budgetförordningen, 1989:400) att frågor som regeringen tidigare har prövat för det närmast följande budgetåret skall tas upp i den förenklade anslagsframställningen bara om väsentligt ändrade förhållanden har inträffat eller om verksamhetsresultatet kraftigt avviker från det planerade. Föreskriften avser både de resursmässiga fömtsättningama och riktlinjema för verksamhetens inriktning.
Förändrade förhållanden för verksamheten som motiverar en omprövning av ett treårsbeslut kan vara av två skilda slag. Dels kan förhållandena inom myndighetens verksamhetsområde och därmed grunderna för treårs-beslutet ha förändrats märkbart. Dels kan de politiska avsikterna med verksamheten ha förändrats. Det nya systemet bygger på att sådana omprövningar självfallet kommer att ske, men inte i sådan omfattning att vinsterna med det treåriga budgetsystemet går föriorade.
Regeringen bör kunna ha dessa allmänna principer som utgångspunkt för innebörden av de treårsbeslut som riksdagen fattar.
Utveckling av budgetpropositionen
Budgetpropositionsutredningen har som ett led i övergången till resultatorienterad styrning lämnat förslag, Ny budgetproposition (SOU 1990:83), om hur bl. a. riksdagens möjligheter att utöva sin finansmakt kan understödjas genom en väl fungerande budgetprocess och arbetsrytm. Förslagen berör i hög grad riksdagens arbete.
Utredningen föreslår att innehållet i budgetpropositionen bör tydligare riktas till riksdagen, bli fullständigare, mer aktuellt och relevant än för närvarande. Redovisningen i budgetpropositionen bör fokuseras på en redovisning och bedömning av verksamhetens resultat hittills samt ange förslag till verksamhetens huvudsakliga inriktning för den kommande perioden. Beredningstiderna bör kortas ned i alla led och budgetpropositionen göras mer lättillgänglig.
Eftersom den nuvarande årsrytmen för budgetarbetet har vissa brister bör enligt utredningen, som ett alternativ till dagens ordning, prövas att förändra den tidsmässiga ramen för budgetbehandlingen.
Alternativet innebär att en fullständig budgetproposition lämnas till riksdagen den 25 februari varie år, särpropositioner med anslagsförslag undviks och lämnas före eller senast samtidigt med budgetpropositionen. Vidare innebär det alternativa förslaget att kompletteringspropositionen i april ersätts av en skrivelse från regeringen till riksdagen med sådana 25
kompletteringar som är nödvändiga för riksdagens slutliga reglering av Prop. 1990/91: 100 statsbudgeten. I stället lämnar regeringen en ekonomisk-politisk bedöm- Bil. 2 ning m.m. till riksdagen i nära anslutning till riksmötets öppnande på hösten. Som en konsekvens av en sådan förändrad årsrytm i bl. a riksdagens arbete bör, enligt utredningen, övervägas att förlänga den allmänna motionstiden så att den följer på den ekonomisk- politiska propositionen på hösten. Motionsrätten på budgetpropositionen på våren skulle med detta förslag endast gälla de förslag som framförs i propositionen.
Utredningens förslag kräver vissa förändringar i befintlig lagstiftning och i andra avseenden innebär förslagen förändrade arbetssätt när det gäller arbetet med budgetpropositionen. Former och tidplaner för arbetet i både riksdagen, regeringen och regeringskansliet berörs.
Ett viktigt inslag i regeringens beredning av förslagen är att även inhämta riksdagens synpunkter. Utredningens betänkande har remitterats till myndigheter m.fl.
Revisionen i statsförvaltningen effektiviseras.
Riksrevisionsverket (RRV) genomför löpande och årlig granskning av redovisningen vid de statliga myndigheterna. Revisionen har successivt förbättrats. Den granskning av boksluten för budgetåret 1989/90 som slutfördes under hösten resulterade i att antalet s. k. orena revisionsberättelser, d. v. s. berättelser med erinringar mot redovisningen, ligger på samma höga nivå som föregående år. Antalet orena berättelser är oacceptabelt högt och karaktären på flera av anmärkningarna är uppseendeväckande.
Bland de påpekanden som görs av revisorerna är flera tecken på allvarliga tendenser. Myndigheter missbmkar användningen av statsverkets checkräkning för att tillgodogöra sig ränteinkomster. Respekten för de villkor som är förknippade med olika anslagsformer och andra ekonomiska bestämmelser förefaller minska. Styrelsernas roll och ansvar för ekonomi, redovisning och verksamhetsresultat är oklar, vilket kan medverka till att brister inte åtgärdas tillräckligt snabbt. Regeringen kommer därför att genomföra ett samlat åtgärdsprogram riktat mot orsakerna till de allvarliga invändningar som revisionen har redovisat.
Ett arbete pågår för att anpassa revisionen till de nya fömtsättningar som följer av övergången till resultatorienterad styrning och den nya budgetprocessen. Revisionsutredningen har lämnat sitt betänkande Årlig revision i statsförvaltningen (SOU 1990:64). Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet. Vissa frågor som utredaren har behandlat är beroende av vilken ställning som tas bl.a. till budgetpropositionsutredningens förslag.
Revisionsutredningen föreslår bl. a. att de statliga myndigheterna varje år upprättar en redovisning som skall innehålla samlad information om myndighetens ekonomi och verksamhet. Utredningen förordar att dokumentet kallas årsredovisning. Det skall utöver en resultatredovisning enligt budgetförordningen också innehålla ett utdrag ur bokslutet i form av resultaträkning, balansräkning och finansieringsöversikt.
Utredningen föreslår att årsredovisningen skall revideras i sin helhet. 26
Det innebär också att myndighetens resultatredovisning skall granskas. Re- Prop. 1990/91:100 visionen skall utföras enligt god revisionssed. Bil. 2
Fömtom att regeringen bör erhålla årsredovisningen med revisionsberättelse föreslår utredningen att RRV bör informera regeringen om problem av mer generell karaktär som kommit fram vid revisionen.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkningar mot myndighetens redovisning, bör myndigheten anmodas att till berört departement yttra sig över den. Regeringen föreslås fatta beslut med anledning av den lämnande revisionsberättelsen. Beslutet har formell karaktär, om det inte gäller en oren revisionsberättelse.
Utredningen anser inte att RRV med befintliga resurser kan genomföra en revision enligt den modell som utredningen föreslår.
Även om utredningen för närvarande är föremål för beredning bör några . frågor redan nu avgöras.
Regeringen anser att de årliga resultatredovisningarna som myndigheterna kommer att lämna till regeringen fr. o. m. september 1992 också skall revideras. Denna gmndsyn framgår också av regeringens direktiv till den särskilde utredaren. Att revidera resultatredovisningarna är en naturlig åtgärd för att säkerställa att de krav på förbättrad resultatuppföljning som den förändrade stymingen och nya budgetprocessen ställer också efterlevs i praktiken.
Regeringen delar utredarens bedömning att denna utvidgning av den löpande och årliga revisionen inte kan rymmas inom ramen för befintliga resurser. De resurs- och verksamhetsmässiga konsekvenser detta får för RRV under nästa budgetår behandlas under myndighetsanslaget (bil. 15).
Utvärdering av effektiviteten i transfereringssystemen
De offentliga transfereringama, främst till hushåll och kommuner, uppgår
till ca 300 miljarder kr. och motsvarar drygt 30% av BNP. Statens utgifter för transfereringar. Procentuell fördelning
1989 Hushåll
45¶Företag
18¶Utlandet
2 ■
3¶Övrig offentlig sektor
34 Summa
100¶Källa: SCB, nationalräkenskapema.
Många transfereringssystem följer till stor del automatiskt verkande regler och de växer därför varie år även om inga beslut om nya utgifter fattas. I ett längre perspektiv pekar långtidsutredningens (LU90) beräk ningar på transfereringssystemens växande anspråk. Huvudorsakema är den demografiska utvecklingen och de indexkopplingar till prisutvecklingen som finns. En åldrande befolkning kommer också att ställa stora krav på vård, omsorg och pensioner. Det ökade utgiftskrav som denna utveckling 27
medför understryker behovet av en omprövning av de offentliga utgiftema. Prop. 1990/91:100
Som ett led i detta omprövningsarbete har regeringen föreslagit flera Bil. 2 förändringar i vissa transfereringssystem. Den omläggning av sjukförsäkringen som beslutats syftar till att minska utgiftstrycket. Det nya system för bostadsfinansiering som föreslagits är ett annat exempel. Ett utgiftsprogram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på statsbudgeten.
Vidare har branschstödet till industrin slopats. Frågan om transfereringarna till kommunema kan fördelas efter mer generella principer prövas för närvarande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04).
Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall fullföljas för att skapa utrymme för ytterligare sänkningar av skattetrycket och öka det offentliga sparandet. Investeringar för utveckling och stmktur-omvandling är nödvändiga i näringslivets konkurrensutsatta delar, men också i t. ex. utbildning och infrastmktur. Sparandet är också i hög grad beroende av bl. a. de offentliga transfereringssystemens utformning.
Mot denna bakgmnd är det viktigt att att kontinuerligt utvärdera effektiviteten och funktionsdugligheten i transfereringssystemen. En viktig utgångspunkt för den nya budgetprocessen är att en myndighets hela verksamhetsområde skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år, d. v. s. förvaltning, transfereringar, regelsystem, m.m. En sådan återkommande utvärdering bör således kunna ske inom ramen för en fördjupad prövning och omfatta t. ex. frågor om utgiftskontroll, beteendepåverkan, m. m.
Regeringens och regeringskansliets arbetsformer
Regeringskansliet skall utvecklas
Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på regeringens och regeringskansliets styrning och ledning av den offentliga förvaltningen.
En annan förändring som påverkar regeringskansliets arbetssätt är regeringens åtgärder för att utveckla en bättre samordning i regeringsarbetet. Den nya organisationen i regeringsarbetet med tre sakpolitiska gmpper-den utrikespolitiska, den näringspolitiska och den välfärdspolitiska- syftar till att bl. a. stärka samordningen i regeringen.
Vidare skall delegeringsarbetet intensifieras, d.v.s. arbetet med att avlasta regeringen ärenden av löpande karaktär. Syftet är frigöra resurser i regeringskansliet som ger regeringen möjlighet att koncentrera sig på mer långsiktigt, övergripande och analyserande arbete.
För att ett bra resultat i regeringens reformarbete skall kunna uppnås är det viktigt att regeringskansliet har effektiva stabsmyndigheter till sitt förfogande. Därför pågår en översyn av de s. k. stabsmyndigheterna som bl. a. syftar till att utveckla ett sådant stöd.
Utvecklingen inom dessa olika områden innebär stora förändringar och krav på regeringskansliets arbetsformer. Därför bör en utveckling av rege- 28
ringskansliet ske. Den bör leda till en anpassning av organisation, dimen- Prop. 1990/91:100 sionering, kompetens och arbetsformer till de nya krav som gäller för Bil. 2 verksamheten.
Dispositionen av anslag till departementen m. m. vid ändrad fordelning av ärenden mellan departetnenten
Gmndlagsbestämmelserna om den institutionella ramen för regeringens arbete är få och allmänt hållna. I regeringsformens kapitel om regeringsarbetet stadgas endast att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verksamhetsgrenar och att regeringen fördelar ärendena mellan de olika departementen (7 kap. I § RF). Detta sker genom bestämmelserna i departementsförordningen (1982:1177, ändrad senast 1990:1100).
1 börian av januari i år vidtog statsministern vissa förändringar i regeringens sammansättning. 1 samband med detta planerades förändringar i ärendefördelningen mellan några departement. Mot denna bakgmnd förelade regeringen riksdagen reviderade förslag om anslag för budgetåret 1990/91 till berörda departement i prop. 1989/90:115. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (l989/90:JoUI5, rskr. 196; l989/90:BoUl5, rskr. 215; 1989/90:AU28, rskr. 218; 1989/90:NU28, rskr. 248). Dessa anslagsbeslut avsåg ett kommande budgetår för vilket budgetregleringen pågick. Regeringens intentioner var emellertid att den ändrade ärendefördelningen mellan departementen skulle kunna tillämpas snarast möjligt, dvs. redan underdel pågående budgetåret. Detta skulle medföra att anvisade anslag till vissa av de berörda departementen och till dessa knutna utredningar m. m. för budgetåret 1989/90 skulle behöva överskridas, medan andra skulle komma att belastas i mindre utsträckning än vad som beräknats när anslagen anvisades. 1 den nämnda propositionen begärde regeringen därför riksdagens bemyndigande att under det löpande budgetåret disponera de aktuella anslagen på det sätt som krävdes För att den planerade omorganisationen av regeringskansliet skulle kunna genomföras snarast. Det begärda bemyndigandet gavs av riksdagen i samband med anslagsan-visningama för budgetåret 1990/91. Regeringen kunde därefter besluta om den erforderliga ändringen i departementsförordningen, vilken trädde i kraft den 15 maj 1990.
Behov av att omdisponera anslag aktualiseras varje gång det görs en omfördelning av departementens arbetsuppgifter av mer än marginell betydelse. Regeringsformen fömtsätter att det är regeringen som själv fördelar ärenden mellan departementen och att statsministern utser departementschefer bland statsråden. Riksdagen har emellertid genom fjnansmakten ett avgörande inflytande över vilka departement som skall finnas och över departementens anslagsresurser. Regeringen blir därför beroende av riksdagens medverkan i fråga om de resursmässiga konsekveiisema av åtminstone större omfördelningar av ärenden mellan departement, liksom givetvis när det gäller inrättande av nya departement.
Regeringsformens innebörd är att regeringen skall ha stor handlingsfrihet när det gäller utformandet av den beredningsorganisation som regerings- 29
kansliet utgör så att denna kan anpassas till v?xlande förhållanden (jfr prop. 1973:90 s. 179). I senare praxis har emellertid regeringen ansett sig behöva låta genomförandet av planerade ändringar av ärendefördelningen inom regeringskansliet anstå till dess riksdagen godtagit att man använder delar av anvisade anslag till ett departements verksamhet för att under löpande budgetår bekosta verksamhet inom ett annat departement. Riksdagens medgivande tar ganska lång tid att inhämta, särskilt om riksdagen inte skulle vara samlad när behovet aktualieras. Därigenom fördröjs angelägna organisationsförändringar och man tvingas under ibland ganska långa perioder arbeta med tidskrävande övergångslösningar.
Regeringskansliet måste ses som en samlad resurs för regeringen vid regeringsärendenas beredning, även om det är organiserat i olika departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen bör därför få ett generellt bemyndigande att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med omfördelningar av arbetsuppgifterna, få disponera anvisade anslag på ett annorlunda sätt än det för vilket anslagen beräknats. Detta kan ske genom att regeringen beslutar om överskridanden av förslagsanslag, överföringar av medel på reservationsanslag mellan olika huvudtitlar eller om memtgifter på ramanslag om sådana skulle anvisas för att bekosta verksamhet inom regeringskansliet. En fömtsättning för sådana åtgärder bör dock vara att den samlade anslagssumma som riksdagen anvisat för regeringskansliet som helhet inte överskrids annat än i mycket begränsad omfattning. Bemyndigandet bör gälla i fråga om de anslag under de olika huvudtitlarnas littera A från vilka kostnaderna för departementens och utredningarnas verksamhet bekostas. Bemyndigandet bör även omfatta möjligheten att — inom ramen för den föreslagna ordningen — bekosta verksamheten vid nya departement.
Prop. 1990/91:100 Bil.2
3.2¶Viss statlig affärsverksamhet
Några huvudpunkter
—En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för en effektiv styrning av affärsverken.
—Riktlinjer för val av verksamhetsform för konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna skall utredas.
Intäkter av myndigheternas verksamhet
De sammanlagda intäktema för de statliga myndighetemas verksamheter, enligt RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989, uppgick budgetåret 1989/90 till 95 miljarder kronor. AfTärsverken svarade för 78,2 miljarder kr av dessa intäkter.
Affärsverken ökade sina intäkter med 8% och övriga myndigheter med 3% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90.
30
Effektivare organisationsformer för aMrsverken Prop. 1990/91:100
Bil.2
Enligt regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m. bör statlig verksamhet i framtiden ges den organisationsform som är effektivast för att skapa tillväxt och ett förbättrat resursutnyttjande. I skrivelsen redovisas vissa åtgärder som skall ses som exempel på en sådan utveckling.
Antalet anställda i afTärsverken, 1000-tal
1970 1980 1985 1990 168 174 174 160
Vattenfall görs om till ett bolag och ges därmed en organisationsform som är bättre anpassad till en alltmer internationell och kapitalintensiv verksamhet. Domänverket skall ges en finansiell situation som motsvarar den hos övriga skogsbolag.
Förslag lämnas senare (bil. 6) om hur SJ:s verksamhet skall kunna effektiviseras genom att ytterligare delar av verksamheten omvandlas till aktiebolag.
Inom regeringskansliet pågår en översyn av styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område. Bakgrunden är den successiva övergången till en resultatorienterad styrning av affärsverken där regeringens styrning i allt större utsträckning koncentreras mot uppföljning och utvärdering av dels deras samhällsroll, dels den företagsekonomiska effektiviteten. En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för att få till stånd en effektiv styrning av affärsverken.
Rationellare verksamhetsform för konkurrensutsatt verksamhet hos förvaltningsmyndigheterna
Myndigheternas, utom affärsverkens, kostnader för egen verksamhet uppgick budgetåret 1988/89 till 107,4 miljarder kr.
Av myndigheternas intäkter (17 miljarder kr.) kommer 10 miljarder kr. från andra statliga myndigheter, varav merparten från byggnadsstyrelsens uthyrning av lokaler. Av övriga intäkter kommer 2,6 miljarder kr. från s. k. offentligrättsliga avgifter som styrs av lagar och förordningar och som består av avgifter för tillsyn, kontroll, tillståndsgivning, m. m. Återstående intäkter — ca 5 miljarder kr. — kommer från försäljning av varor eller tjänster till enskilda eller offentliga konsumenter.
31
Departement
Kostnader m
kr Intäkter mkr
Andel intäkts-
Egen verksamhet Avgifts- och
finansiering %
försäljr.int
Justitie
4 Utrikes
6 Försvars
2 Social
34¶Kommunikations
1 127
11¶Finans
49 Utbildnings
11 Jordbruks
3 342
43¶Arbetsmarknads
23 Bostads
49 Industri
30 Civil
3 324
21¶Miljö- 0 energi
10 Totalt
107381
17117
(Källa: RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989)
För närvarande är det ett hundratal myndigheter spm bedriver sådan försäljningsverksamhet. De flesta av dessa myndigheter har också en an-slagsfinansierad verksamhet. Affärsverksamheten är i många fall av mindre omfattning och nära kopplad till en myndighets övriga verksamhet.
Ren konkurrensutsatt verksamhet bör enligt regeringen inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Det är i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.
Regeringen vser att inom kort ge RRV i uppdrag att göra en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet utanför affarsverkssektorn. RRV skall som ett första |ed i översynen göra en kartläggniiig av konkurrensutsatt afTärsverksamhet av större omfattning som bedrivs hos förvaltningsmyndigheterna. RRV skall också föreslå riktlinjer för val av verksamhetsform för sådan affärsverksamhet. Med utgångspunkt från kartläggningen och de föreslagna riktlinjerna skall RRV vidare göra en bedömning av i vilka fall affärsverksamheterna bör brytas ut ur myndighetema och överföras till bolag. RRV skall vidare överväga hur förvaltningsansvaret för bolagen bör organiseras och lämna förslag om riktlinjer för styrningen och kontrollen av bolagen, vad gäUer t.ex. bolagsstyrelsernas sanimansättning, bolagsordningarnas utformning, revision, m.m.
Prop. 1990/91:100 Bil.2
3.3¶Utnyttjande av konkurrens och marknadskrafter i offentlig sektor
Några huvudpunkter
—Ökad konkurrens är av avgörande betydelse för aft öka produktivitet och tillväxt. Avregleringar av olika sektorer görs successivt för att främja effektiviteten i ekonomin.
—Ett ahernativ till privatisering är att skapa msrknadsliknande lösningar inom den offentliga sektorn genom att skilja på rollerna som beställare och producent.
32
Väl fungerande marknader är en fömtsättning för att konsumentemas Prop. 1990/91:100 önskemål skall komma till uttryck i vad som produceras. Detta gäller i Bil. 2 såväl privat som i offentlig verksamhet. På väl fungerande marknader finns signaler mellan producent och konsument som innebär att utbudet av varor och tjänster på ett flexibelt sätt kan anpassas till konsumentemas önskemål. Offentliga regelsystem, m. m. begränsar i vissa fall detta signalsystem och kan leda till ineffektivitet och bristande konsumentanpassning. Under senare år har därför betydande avregleringar genomförts.
Konkurrensutredningen (C 1989:03) har hittills i tre rapporter sett över konkurrensen inom privata näringsgrenar med omfattande regleringar. Det gäller inrikesflyget (SOU 1990:58), livsmedelssektorn (SOU 1990:25) och bygg/bosektom (SOU 1990:62). Dessa rapporter bereds för närvarande i regeringskansliet.
Arbetet fortsätter nu med en analys av konkurrensförhållandena på andra områden. Här spelar konkurrenslagen och dess tillämpning en avgörande roll. I sitt fortsatta arbete bör konkurrenskommittén uppmärksamma även sektorer på det offentliga området, där ökad konkurrens och mekanismer som stimulerar effektiv resurshushållning kan förenas med och ofta främja de samhälleliga målen på området.
De senaste årens utveckling har understmkit behovet av större flexibilitet och effektivitet i resursanvändningen inom den offentliga sektorn. Utvecklingsarbete med nya styrformer förekommer på många håll. En väsentlig utvecklingslinje är det arbete som pågår för att tydligare skilja på beställar- och producentroll. Det blir ocksä naturligt att utveckla kraven på kvalitet och kvalitetsutveckling och att söka sig fram till den eller de producenter som är mest effektiva, dvs. ger störst utbyte för satsade resurser.
När det gäller vårdens och omsorgens organisation har viktiga initiativ till större effektivitet och bättre behovsanpassning tagits av bmkarkoope-rativ inom t.ex. barnomsorgen och handikappomsorgen och stiftelser inom t.ex. missbmksvården. Också producentkooperativ inom barnomsorgen kan numera få statsbidrag för sin verksamhet. Möjligheterna till konkurrens mellan olika typer av producenter har därmed vidgats.
I takt med att allt fler typer av producenter uppträder inom den offentliga sektorns traditionella verksamhetsområden skärps kraven på att undersöka hur offentlig reglering, finansiering och kontroll i högre grad kan användas för att uppnå omsorgens och vårdens gmndläggande mål, oavsett huvudmannaskapet för verksamheten. Ett sådant utredningsarbete kommer att inledas.
Inom regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att utreda och analysera vilka krav som bör ställas på sociala styrsystem. Också förmågan att i kontraktsliknande former utforma mål och kravspecifikationer måste utvecklas. Syftet är att kunna tillgodose medborgarnas och samhällets krav på en välfärd av hög kvalitet till alla i effektiva verksamhetsformer där också konkurrens och marknadskrafter tas tillvara som styrmedel inom den offentliga sektorn.
33
3¶Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2
4¶Den kommunala sektorn
Prop. 1990/91:100 Bil.2
Några huvudpunkter
- Handlingsutrymmet för kommunema vidgas. Det sker bl. a. genom reformerna inom skolan och äldreomsorgen samt genom övergång till mera generella statsbidrag.
- Ny kommunallag utarbetas.
—Mål- och resultatstyrning av kommunal verksamhet kräver konkreta mål och bättre uppföljnings- och utvärderingsinstmment.
—Förändringsarbetet intensifieras i kommuner och landsting.
4.1¶Inledning
Mer än 70% av den offentliga sektoms utgifter hanteras av kommuner och landsting. Konsumtion och investeringar i kommuner och landsting uppgår idag till ca 300 miljarder kr., d.v.s. drygt 20% av BNP. Kommuner och landsting har ca 1,1 miljon anställda. Omkring 85% av de totala kommunala utgifterna finansieras med skattemedel — kommunalsskatt eller överföringar av skattemedel från staten. Av utgifterna faller ca 2/3 på kommuner och 1/3 på landsting.
Den kommunala sektorns utgifter 1989 inkl. transfereringar och afTärsmäs-sig verksamhet m. m.
Bidrag till enskilda och
/ Övrigt Xw 14%
N
företag t
\
7% >s
Köpta J tjänster i 17% /
Löner 37%
\/MateriaU'
\io% r
\rbetsgiva ivgifter y 5%
AdministTatioD / 7% Kommuntkationer / 5% Fritid och kultur
Energi, vatten och\ 8% avfall
Källa: SCB. Kommunernas finanser 1989
Mål
Regeringens mål för förändringarna inom den kommunala sektorn är dels att expansionen i kommuner och landsting skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna dels att verksamheten inom dessa ramar skall anpassas till lokala förhållanden och medborgarnas behov och önskemål.
34
Efterfrågan på den kommunala sektoms tjänster har länge kunnat tillgo- Prop. 1990/91:100 doses genom en snabb expansion. Denna väg står inte längre öppen. Den Bil. 2 lägre tillväxten i samhällsekonomin och nödvändigheten att undvika ytterligare skattehöjningar gör att medborgarnas krav alltmer sällan kommer att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser. För att kunna tillgodose förändrade behov av vård, omsorg, utbildning etc. är det därför nödvändigt att utbytet av insatta resurser ökar. Det innebär att betydligt större krav kommer att ställas på omprövning, rationalisering och förbättring av effektiviteten. Utrymme måste också skapas genom omprioriteringar för att kunna tillgodose nya och angelägna behov.
Den kommunala verksamhetens olika delar måste fungera så att de inger förtroende. Det kräver en fortlöpande granskning av de olika verksamheterna och utgifterna. Den kommunala verksamheten fungerar, trots kritik, i stort väl och ger service, vård och omsorg av hög kvalitet. Ändå står den kommunala verksamheten inför svåra prov. Kostnaderna ökar snabbt, det finns otillfredsställda behov och köer, t.ex. inom barnomsorg och sjukvård. Det finns även brister i styrning, organisation och uppföljning av verksamhetema, vilket försvårar en ändamålsenlig användning av resurserna.
I arbetet med att utveckla och förnya den offentliga sektom är det en strävan att stärka den enskilde medborgarens möjligheter att påverka utformningen av samhällets service och att erbjuda ett mer varierat utbud av tjänster.
Riktlinjer
Den offentliga verksamheten måste ses som en helhet där staten, kommunerna och landstingen har olika roller. För att den samlade offentliga verksamheten skall fungera effektivt och tjäna medborgarna på ett bra sätt krävs ett väl fungerande samspel mellan staten och den kommunala sektorn.
Staten ansvarar för de stmkturella förhållandena genom att ange de gmndläggande förutsättningama vad gäller ansvarsförhållanden mellan stat, kommuner och landsting. Tydligare ansvarsfördelning, decentralisering och en bättre samordning är viktiga utgångspunkter för förnyelseinsatserna på många områden.
Kommuner och landsting bör inte åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjligheter att finansiera eventuella nya åtaganden med andra medel än höjda skatter.
Statens övergripande ansvar fömtsätter att riksdag och regering på olika områden anger mål och riktlinjer för vilka resultat den kommunala, verksamheten skall uppnå. Den pågående utvecklingen mot ökad målstyrning av den kommunlala verksamheten och ändrad lagstiftning som ger kommunerna större frihet att välja vilka medel man vill använda kan komma att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer konkreta.
Kommunernas och landslingens handlingsutrymme måste ökas för att man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Regeringen avser att fortsätta detta arbete genom förslag som leder till minskad detaljstyr-
ning, mer generella statsbidrag och friare organisations- och verksamhets- Prop. 1990/91: 100 former. Bil. 2
En ändrad styrning av den kommunala verksamheten ställer krav på att såväl statens som kommunernas och landstingens uppjöljnings- och utvärderingsinstrument förbättras. Kommuner och landsting har ett ansvar för att de nationella målen uppfylls. Staten har en viktig roll att följa upp och utvärdera den kommunala verksamhetens resultat i förhållande till statsmakternas uppsatta mål.
Som ett led i statens ändrade styrning av den kommunala verksamheten kommer den statliga administrationen att forändras. De statliga myndigheternas roll och uppgifter kommer att behöva ses över.
Den pågående utvecklingen mot en ökad målstyrning av den kommunala verksamheten kan komma att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer konkreta. Denna fråga prövas för närvarande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04, dir. 1990:20). Om en sådan precisering bedöms nödvändig kommer regeringen att vidta erforderliga åtgärder. En förändrad styrning kan leda till krav på ändrade fömtsättningar för att kommuner och landsting ska kunna uppnå önskat resultat. Statliga myndigheter bör ges i uppdrag att göra en systematisk genomgång av i vilken utsträckning de regler som styr den kommunala verksamheten överensstämmer med de mål som statsmakterna lagt fast för de kommunala verksamheterna.
Statens nuvarande uppföljning av den kommunala verksamheten motsvarar inte kraven i ett nytt styrsystem. En samlad och systematisk uppföljning av om resultaten överensstämmer med uttalade mål för de olika verksamheterna saknas. Det ställer krav på att statens uppföljnings och utvärderingsinstrument gentemot kommuner och landsting förbättras. Motsvarande behov finns även i kommuner och landsting.
Under de närmaste åren måste mål- och resultatuppföljningen ställas i fokus. Mål- och resultatuppföljning måste ingå som en naturlig del i ett nytt generellt statsbidragssystem. En fördjupad mål- och resultatdialog mellan stat, kommuner och landsting blir därför nödvändig. Regeringen kommer att ställa krav på att resultatmått utvecklas och att kommuner och landsting svarar för en ekonomisk och verksamhetsmässig redovisning. Utvecklingsarbete pågår redan inom olika sektorsområden och i kommuner och landsting. Inom utbildningsdepartementet har utvecklingen av ett resultatorienterat uppföljningssystem för skolan nyligen påbörjats. Infor-mationsstmkturen inom socialtjänsten utreds för närvarande av socialstyrelsen och en motsvarande utredning pågår inom hälso- och sjukvården. En för regeringskansliet och kommunförbunden gemensam arbetsgmpp, som ska belysa de kommunala verksamheterna i avseenden som volymutveckling, produktivitet och effektivitet, har nyligen påbörjat sitt arbete. Arbetsgmppen ska även belysa hur uppföljning och utvärdering i ett målstyrt system bör gå till.
En ändrad styrning av den kommunala verksamheten innebär att berör da statliga myndigheters roll och uppgifter kommer att behöva ses över. Deras uppgifter kommer att förändras i riktning från detaljstyrning och medelstilldelning till uppföljning och utvärdering av kommunala verksam- 36
heter. De kommer således att få en viktig roll att svara för underiag för Prop. 1990/91:100 regeringens och riksdagens styrning av den kommunala verksamheten. De Bil. 2 nya länsstyrelserna har viktiga uppgifter i detta sammanhang. En genomgripande organisationsöversyn av den statliga skoladministrationen pågår.
4.2¶Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting
Trots att det redan i dag finns ett stort utrymme för kommuner och landsting att genomföra förändringar måste handlingsutrymmet i kommuner och landsting ökas ytterligare. Därmed ökar förutsättningarna för att man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Då ökar också möjligheterna att få verksamheten att bättre svara mot medborgamas behov vad gäller kvalitet och valfrihet.
Från regeringens sida har olika åtgärder vidtagits för att undanröja de hinder som finns för att kommuner och landsting ska kunna prioritera mellan olika uppgifter och att anpassa verksamheten till lokala förutsättningar och behov. Arbetet med att decentralisera beslut och prioriteringar till kommuner och landsting har skett och pågår inom flera områden.
Ansvaret för hur skolan skall organiseras överfors till kommunerna
Utvecklingen inom skolan är exempel på ett område där man i ett sammanhang både decentraliserar beslutsfattandet, klarar ut ansvarsförhållandena, generaliserar statsbidragen, övergår från regel- och resursstyming till målstyrning och skapar ett system för uppföljning och utvärdering.
Genom riksdagens beslut (prop. 1989/90:41, UbU 9, rskr. 58) har kommunerna fått ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal inom skolan. Under hösten har riksdagen fattat beslut om ett nytt statsbidragssystem för gmndskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76).
Statsbidraget blir i fortsättningen enbart ett finansiellt stöd som inte skall styra verksamheten som det hittills har gjort. Den detaljerade statliga stymingen av skolan upphör. Istället kommer riksdagen och regeringen att ange mål och ramar. Ansvaret för genomförandet överlämnas till dem som verkar och arbetar i kommunerna.
Man kommer i kommunerna att kunna fatta egna beslut om skolorganisationen som kan skapa förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande och bättre möjligheter till samverkan med andra skolformer eller andra verksamheter.
Regering och riksdag skall enligt riksdagsbeslutet följa och utvärdera de nationella målen för att bilda sig en uppfattning om hur kommunerna sköter sina uppgifter och vilka resultat som uppnås i skolan.
Barnomsorg och skola kan samordnas bättre
Den utveckling mot decentralisering och avreglering som inletts inom skolområdet underlättar samarbetet mellan skola och barnomsorg. Den kommunala huvudmannens ansvar och befogenheter inom de två område- 37
na blir mer likartade. Därmed förbättras kommunens förutsättningar att Prop. 1990/91: 100 planera, organisera och administrera dessa ansvarsområden i ett samman- Bil. 2 häng. Flexibiliteten ökar, liksom förutsättningarna att utnyttja tillgängliga resurser mer rationellt.
Med en utvecklad samverkan mellan barnomsorg och skola kan barnens skolstart göras mer flexibel. Detta innebär ökad valfrihet för föräldrar och elever. En sådan förändring kommer bl.a. att underiätta strävandena att erbjuda alla som vill en plats inom barnomsorgen. Jämfört med en situation med full behovstäckning inom barnomsorgen kommer en övergång från sju till sex år och de rationaliseringar detta möjliggör att kunna medföra en besparing för kommunerna. På längre sikt bör förändringarna kunna ge betydande samhällsekonomiska vinster. Rätten att välja en tidigare skolstart skall införas fr. o. m. höstterminen 1991.
Äldreomsorgen får en enda huvudman
1 syfte att skapa klara ansvarsförhållanden och ändamålsenliga organisatoriska fömtsättningar för äldre- och handikappomsorgen har riksdagen beslutat (prop. 1990/91:14, SoU 9, rskr. 97) att kommunerna ges ett samlat ansvar för denna verksamhet fr.o.m. år 1992. För att ge möjligheter till lokala lösningar ges kommunerna befogenhet att också erbjuda hemsjukvård. En proposition om den ekonomiska regleringen i samband med reformen avses att läggas fram under våren 1991. Principerna för denna har dock redovisats.
Regeringen kommer att föreslå att nuvarande prestationsrelaterade statsbidrag till kommunernas äldreomsorg dels utökas, dels fördelas efter generella behovskriterier som även beaktar vissa strukturella faktorer. Genom att också införa ett kommunalt betalningsansvar för den somatiska långtidssjukvården samt de medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården och inom de geriatriska klinikerna, bör goda förutsättningar skapas för en effektivare äldreomsorg för såväl den enskilde som för samhället. Regeringen avser dessutom att senare föreslå att försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaskap för primärvården genomförs för att vinna erfarenheter av en sådan ansvarsfördelning.
Ett första steg mot samordning av sjukvård och sjukförsäkring
I syfte att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet som leder till ett bättre resursutnyttjande har regeringen redovisat (skr. 1990/91:50) ett antal åtgärder som den avser att vidta.
Regeringen avser bl.a. att ta initiativ i syfte att åstadkomma en bättre samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiering och styrning.
Försök kommer att inledas i några primärvårdsområden med befolk- ningsbaserad resurstilldelning och ansvar för de samlade ekonomiska re surserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsska deförsäkring samt förtidspension. Dessutom bör i några fall också övervä-. 38
gas försök där totalkostnadsansvaret läggs på någon eller några försäk- Prop. 1990/91:100 ringskassor. Jämförelser kommer då att kunna göras mellan olika lösning- Bil. 2 ar och deras förmåga att ge underlag för samverkan mellan olika sektorer.
Statsbidragen generaliseras
Den parlamentariska utredningen om statsbidragen och kommunernas finansiering (Fi 1990:04, dir. 1990:20) som regeringen tillsatt arbetar bl. a. med utgångspunkten att en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn ska stimuleras. Utredningsarbetet skall, enligt direktiven, bedrivas med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna och att statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer. Vidare skall en mer effektiv kommunal verksamhet stimuleras och kommittén skall överväga instrument för statlig målstyrning och hur uppföljning av kommunal verksamhet bör utvecklas. Kommittén skall presentera alternativ som innebär att skillnaden i utdebitering i första hand speglar skillnaden i service- och avgiftsnivå och i effektivitet. Enligt direktiven bör utredningsarbetet vara avslutat senast den 31 oktober 1991. Förändringar bör kunna börja genomföras fr.o.m. år 1993.
Utredningen skall följaktligen belysa och överväga flera viktiga och grundläggande frågor som rör den kommunala ekonomin och stymingen av den kommunala verksamheten. Utredningens arbete kan väntas få stor betydelse inte minst för det fortsatta förnyelsearbetet.
Ny kommunallag ger friare organisationsformer
För att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting kommer regeringen att lägga fram förslag till en ny kommunallag, som gmndar sig på kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny kommunallag. Avsikten är att kommuner och landsting skall ges stor frihet att välja lämpliga organisationsformer samt att utveckla ändamålsenliga former för ekonomisk styrning och förvaltning.
Kommunerna och landstingen bör också få ökade möjligheteratt föra ned ansvar och befogenheter till de anställda i den kommunala verksamheten samtidigt som de förtroendevalda ges bättre föutsättningar att styra verksamhetsinriktningen. Regeringens avsikt är också att öka kommunernas och landstingens möjligheter att själva bestämma hur nämnd- och förvaltningsorganisationen skall utformas. Detta bör kunna medverka till ökad decentralisering i kommunerna samt till att samarbetet mellan olika verksamheter stimuleras.
Frikommunforsöket ersätts av generella lagändringar
Regeringen avser också att under år 1991 lägga fram förslag på gmndval av försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse, det s. k. frikom- munförsöket. Denna försöksverksamhet avslutas under år 1991. Det är re- 39
geringens ambition att på så många områden som möjligt ersätta de nuva- Prop. 1990/91:100 rande försökslagarna med generella lagändringar som omfattar samtliga Bil. 2 kommuner och landsting.
För att få underlag för ett regeringsförslag beträffande frikommunförsö-ket har civilministern bemyndigats att tillkalla en utredare med uppgift att lämna en samlad redovisning av erfarenheter av frikommunförsöket. Detta arbete bör redovisas senast den 1 juni 1991.
Inom ramen för frikommunförsöket finns möjlighet att pröva nya organisations- och verksamhetsformer.
Ett särskilt förnyelseprojekt har inletts i samverkan mellan civildepartementet och samtliga kommuner, landstinget samt länsstyrelsen i Örebro län (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52). Samtliga kommuner i länet har utsetts till frikommuner. Projektet är unikt i den meningen att i princip hela den offentliga sektorn i ett län deltar.
En viktig utgångspunkt för uppläggningen av länsförnyelseprojektet är att kommunema, landstinget och länsorganen själva anger de frågor som bör tas upp. I propositionen berörs dock några frågor som från nationell synpunkt är angelägna att få behandlade.
Således bör länsförnyelseprojektet inriktas mot fördjupat medborgerligt deltagande, ökad lokal och regional samverkan samt ändrade former för styming och arbetsorganisation. Frågor om kommunal ekonomi och ett bättre resursutnyttjande bör behandlas, och stort intresse bör ägnas åt uppföljning och utvärdering av offentlig verksamhet. En särskild studie skall göras om behovet av förändringar i ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan olika samhällsorgan. Kvinnors inflytande i kommunala besluts-och förändringsprocessen hör också till de frågor som bör uppmärksammas.
En regional projektorganisation skall tillsättas med uppgift att svara för projektets genomförande, uppföljning och utvärdering. Projektet skall pågå under fyra år och erfarenheterna skall årligen avrapporteras till regeringen.
Inom civildepartementet bedrivs en rad olika utvecklingsprojekt som syftar till att skapa fömtsättningar för ett effektivt resursutnyttjande i kommuner och landsting. En särskild arbetsgmpp kommer i börian av år 1991 att redovisa förslag till förenkling av kommunala regler.
Kommunala avgifter utreds
Det finns idag en klar strävan att ge avgifterna en större betydelse som finansieringskälla. För detta talar bl.a. önskemålet att undvika skattehöj ningar. Vidare finns det inom skilda kommunala verksamhetsområden stora behov av underhåll och reinvesteringar som idag är svåra att tillgodo se. Avgiftssättningen i de tekniska verksamheterna är i dag lagreglerad och flertalet kommuner ligger redan nu på den högsta tillåtna nivån. Trots detta är det inte möjligt att få full kostnadstäckning för drift, underhåll och reinvesteringar. Stat-kommunberedningen (C 1983:02) har i tilläggsdirek tiv (dir. 1990:18) fått i uppdrag att överväga vissa frågor om avgifter i kommunal verksamhet. Det handlar i första hand om kommunernas af- 40
färsdrivande verksamhet inom de tekniska områdena. Beredningen har Prop. 1990/91:100
överlämnat delbetänkandet (SOU 1990:07) Självkostnadsprincipens gran- Bil. 2
ser. Det fortsatta utredningsarbetet kommer att bedrivas av en särskild
utredare. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den I november
1991.
Avgifter på övriga områden har mindre betydelse som finansieringskälla. Även med relativt kraftiga avgiftshöjningar skulle detta fortfarande gälla. Avgiftema kan på dessa områden i större utsträckning användas som styrmedel att påverka efterfrågan på tjänster och därmed åstadkomma en effekt på utgiftssidan. Den kommunalekonomiska utredningen skall bl.a. analysera avgifternas roll som styrinstmment och finansieringskälla.
Kommunalskattesystemet ses över
Nuvarande system för utbetalning av kommunalskatt skapar planeringsproblem för kommunema. Systemet med förskottsutbetalningar, som baseras på ett två år gammalt inkomstunderlag, innebär att förändringar i kommunemas kostnader och intäkter aldrig ligger i fas, medan systemet med avräkningslikvid skapar stora svängningar i de totala kommunala skatteintäkterna.
Om reglema för kommunalskatt förenklades skulle kommunemas planeringssituation underlättas och konflikten mellan rationella beslut på kort och lång sikt minskar. Arbete pågår att i samråd med de båda kommunförbunden och berörda myndigheter se över utbetalningen av kommunalskatt.
Alternativa regiformer kan öka valfriheten
Att öka det demokratiska inflytandet i den offentliga sektorn är en viktig utgångspunkt för förnyelsearbetet. Det gäller inte minst utrymmet för den enskilde medborgarens personliga val och önskemål. Statliga regler har utgjort ett hinder för en del alternativa regiformer. Under senare år har en rad försök med kooperativa lösningar, entreprenader, föreningsdriven verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting har beslutat att skilja beställar- och producentrollerna. Den snabba framväxten av kooperativa lösningar inom främst barnomsorgen visar dock att det med verksamhet i andra former är möjligt att uppnå hög kvalitet utan ökade kostnader, och ibland till lägre kostnad, samtidigt som medborgarna och de anställda får bättre möjligheter att påverka och utforma verksamheten.
Inom civildepailementet arbetar en särskild arbetsgmpp med att ut veckla praktiska former för ett ökat bmkarinflytande. För att ytterligare bredda valmöjligheterna för medborgare och anställda i syfte att öka utbudet av barnomsorgsplatser har riksdagen beslutat (prop. 1990/91:38, SoU 8, rskr. 49) att statsbidrag fr.o.m. år 1991 ska kunna utgå till perso nalkooperativ efter samma villkor som för annan alternativ barnomsorg. 41
Uppföljningen och utvärderingen måste förbättras Prop. 1990/91:100
Bil 2 Statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet har hittills '
varit bristfällig. Högre produktivitets- och effektivitetsmål för den kommunala sektorn och en ändrad styrning av kommunal verksamhet ställer nya krav på statens uppföljning och utvärdering.
Regeringen och de båda kommunförbunden är ense om behovet att öka effektiviteten och produktiviteten i den kommunala verksamheten. Ett gemensamt arbete har därför inletts för att dels belysa hur tillgänglig information kan användas för att belysa utvecklingen av effektivitet och produktivitet, dels stimulera utvecklingen av uppföljnings- och utvärderingssystem.
Den nyinrättade stat —kommunberedningen kommer att ta upp frågor av större vikt som rör relationerna mellan stat och kommun.
Exempel på frågor som bör övervägas av beredningen är folkstyrelsens lokala och regionala förankring, statens styrning och uppföljning av kommunal verksamhet, effektivitet och produktivitet, kommunal ekonomi, utvecklingsarbetet inom den offentliga sektorn samt internationaliseringens betydelse för kommuner och landsting.
Beredningen skall i första hand behandla frågor av mer principiell och långsiktig karaktär. Beredningen skall särskilt uppmärksamma behovet av samordning och prioritering mellan olika samhällsområden. Ett viktigt syfte med beredningens arbete är att stimulera till förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn.
En förändrad styrning och ansvarsfördelning av den kommunala sektorns olika delar bygger på fömtsättningen att kommuner och landsting är beredda att ta ett stort ansvar för de olika verksamheterna. Den kommunalekonomiska kommittén har bl.a. till uppgift att pröva frågan om eventuella sanktioner mot kommuner och landsting i ett målstyrt system med generaliserade statsbidrag.
Utredningen ska bl.a. pröva om också utbetalningen av generella be-hovsrelaterade statsbidrag skall förenas med någon form av motprestation från den enskilda kommunens sida. Som ett minimikrav anges att kommunerna bör redovisa vissa angivna kostnader och prestationer på ett enhetligt sätt så att jämförbara uppgifter kan redovisas.
Liknande krav har framförts i propositionen om ansvaret för skolan m.m. Där föreslås att viten skall kunna utkrävas av den skolhuvudman som inte efterkommer bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Vidare föreslås att staten skall ha möjligheter att innehålla statsbidrag för skolverksamheten om en kommun i något avseende åsidosätter sina skyldigheter på ett sådant sätt att det inte bör passera opåtalat.
4.3¶Vad händer i kommuner och landsting?
Inom den kommunala sektom pågår ett omfattande förändringsarbete. Det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste givetvis också i fortsätt ningen ske i de enskilda kommunerna och landstingen. Det formella 42
utrymmet för många förändringar finns redan och utnyttjas också i dagslä- Prop. 1990/91: 100 get. Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att ytterligare underlätta Bil. 2 det lokala arbetet.
Flertalet kommuner och landsting saknar idag större erfarenheter av de stmkturella åtgärder som kommer att krävas för att förnya den kommunala sektorn. Deras erfarenheter bygger på en lång period av expansion som först under senare år följts av besparingar i samband med det årliga budgetarbetet. Större stmkturförändringar kommer att ställa betydande krav på utredning och planering. Dessutom krävs ofta initialt ökade kostnader för att uppnå ökad effektivitet och kostnadsbesparingar på sikt.
Än så länge och i arbetet med 1991 års budget förefaller de traditionella besparingsmetoderna fortfarande vara huvudinstmmenten för flertalet kommuner och landsting, dvs. generella sparkrav, anställningsstopp, minskat underhåll, uppskjutna och slopade investeringar, fortsatt försäljning av anläggningstillgångar, senareläggning av nya verksamheter, avgiftshöjningar och ökad lånefinansiering. Ett nytt inslag är dock att man nu i vissa kommuner även börjat vidta åtgärder i befintlig verksamhet och därmed också varslat personal om uppsägning.
Men det finns även nya inslag som gäller omorganisation, samordning och effektivisering. Förändringsbenägenheten tilltar i kommuner och landsting och det initieras allt fler projekt, större och mindre, med en mer långsiktig inriktning på förändring. Dessutom pågår ett omfattande arbete att utveckla medborgarinflytandet och politikerrollen liksom att förändra nämndorganisationen. Förtroendeuppdragsutredningen (C 1988:01) har behandlat frågan om de förtroendevaldas villkor i sitt slutbetänkande (SOU 1989:108) Förtroendevald på 90-talet. Utmaningar och möjligheter.
Våra kunskaper om vilka effekter som har uppnåtts av förändrings- och effektivitetsarbetet är begränsade. Det är viktigt att resultaten av förändringsarbetet utvärderas och sprids till andra kommuner, landsting och statliga organisationer. Utvärderingar av mindre lyckade insatser kan vara lika viktiga som utvärderingar av lyckade insatser. Det behövs underlag och idéer för att påskynda och stimulera det fortsatta förändringsarbetet. Genom att identifiera problem och utvecklingsmöjligheter och genom konkreta insatser kan förebilder skapas för hur förnyelsearbetet kan drivas i kommuner och landsting.
1 följande avsnitt redovisas exempel på förändringsarbetets inriktning i kommuner och landsting. De olika initiativ som tagits är viktiga delar i förnyelsen av den kommunala sektorn. Det är angeläget att den utvecklings- och försöksverksamhet som pågår, bl. a. vad gäller styrformer samt uppföljnings- och utvärderingsinstmment, snabbt följs av ett brett genomförande i hela den kommunala verksamheten.
Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att stödja förändringsarbetet i enlighet med de riktlinjer som tidigare redovisats.
Förändringsarbetet i kommunerna
43
Att det växer fram ett omfattande förändringsarbete i kommunerna framgår inte minst av det breda projektarbete för att öka effektiviteten i den kommunala verksamheten som Svenska kommunförbundet för närvaran-
de bedriver tillsammans med ett 80-tal kommuner. Alla typer av kommu- Prop. 1990/91:100 ner finns representerade, i olika delar av landet. Ett hundratal olika pro- Bil. 2 jekt ingår för närvarande och nya projekt tillkommer successivt.
Syftet med detta arbete är att tillsammans med kommunema utveckla och sprida kunskap om olika konkreta förändringar som kan bidra till att öka effektiviteten i den kommunala verksamheten.
Projekten innehåller ett stort antal förändrings- och förnyelsearbeten med olika inriktning och utgångspunkter. I huvudsak har dock de olika kommunprojekten en inriktning på att antingen utveckla uppföljnings-och utvärderingsinstmmenten eller att utveckla styrformer, decentralisering och konkurrens inom kommunal verksamhet.
Under år 1991 kommer arbetet bl.a. att inriktas på att sprida konkreta exempel som kan bidra till en ökad effektivitet inom en rad olika områden. Det kommer att ske genom rapporter och seminarier.
Ca 35 projekt är inriktade på att utveckla metoder för uppföljning och utvärdering av olika kommunala verksamheter. I några kommuner har projekten inriktats på att utveckla nyckeltal, mått- och mätmetoder inom vissa verksamheter, främst för den sociala verksamheten och för skolan. 1 några kommuner omfattar projektarbetet uppföljning av hela den kommunala verksamheten, där syftet är att få fram instmment för att ge verksamhetsansvariga, politiker och medborgare en uppfattning om verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt jämfört med tidigare år och jämfört med andra kommuner.
1 flera kommunprojekt ingår även att utveckla metoder för att mäta och ta tillvara kommuninvånarnas värderingar och uppfattningar av verksamheternas kvalitet. Här prövas bl. a. enkäter till hushållen för att få medborgamas syn på värdet av olika verksamheter och hur väl kommunen har lyckats lösa sina uppgifter inom respektive verksamhet. Erfarenheterna från genomförda kund- och medborgarenkäter kommer att dokumenteras. Härigenom kan andra kommuner ges råd om i vilka sammanhang sådana enkätundersökningar är lämpliga att genomföra, hur de bör ul formas och hur man i övrigt bör gå tillväga.
Inom effektivitetsprojektets ram arbetar ca 25 kommuner med att utveckla metoder och arbetsformer för mål- och resultatstyrning. Som en del i arbetet ingår att formulera mål för verksamheten på olika nivåer och att utveckla metoder för hur målen och resultaten kan följas uppi I några av dessa kommuner har resultatenheter införts eller pågår samtidigt försöksverksamhet med delegerat budget- och personalansvar inom de verksamheter som projektet avser. I flera kommuner pågår samtidigt en utveckling av ekonomisystemen så att de kan anpassas till kraven i en målstyrd verksamhet. Utvecklingsarbetet omfattar vanligtvis en eller ett fåtal delverksamheter, men i några.kommuner omfattas hela den kommunala verksamheten.
Som en förlängning av arbetet med att utveckla metoder för mål- och resultatstyming pågår i en del kommuner ett arbete att skapa iner själv ständiga reultatenheter inom organisationen. Dessa resultatenheter skall ha frihet att själva utforma sin verksamhet så att uppsatta mål och resultat nås. 44
I ett 30-tal kommunprojekt är det gemensamma syftet att enheter inom Prop. 1990/91:100 den kommunala organisationen skall ges ett ökat ansvar för såväl ekono- Bil. 2 miska som verksamhetsmässiga resultat. Ofta sker detta arbete samtidigt med att man utvecklar en mål- och resultatorienterad styrning av den aktuella verksamheten. I vissa projekt har det ekonomiska ansvaret begränsats till endast vissa kostnader medan i andra verksamhetens alla kostnader ingår. Exempel på projekt med decentraliserat ansvar finns inom såväl barnomsorgen, äldreomsorgen och skolan som hela kommundelar och olika kommungemensamma servicefunktioner. Flera projekt rör kommunernas fastighetsförvaltning eller andra verksamheter inom det tekniska området där man i en del fall även kommer att skilja mellan beställar- och utförarfunktioner. Här finns bl. a. projekt där fastighetskontor fungerar som intern entreprenör och tillhandahåller de lokaler och tjänster som nyttjaren vill köpa. Ett uttalat syfte för dessa projekt är att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande av lokaler.
Inom effektivitetsprojektets ram ingår några projekt som rör konkurrens inom den kommunala organisationen, jämförelser mellan entreprenad och egen regi, alternativa driftformer inom barnomsorg, erbjudande om olika barnomsorgsformer med olika avgifter samt särskilda projekt med kultur-och måltidsverksamhet.
Forändringsarbetet i landstingen
Det pågår ett brett och omfattande förändringsarbete i landstingen. Förändringsarbetet pågår inom samtliga landsting. På senare tid har takten i förnyelsearbetet drivits upp. Skälen är flera. Landstingens ekonomi har försämrats, kraven på sjukvården ökar till följd av den medicinsk-tekniska utvecklingen och det allt större antalet äldre. Det råder brist på arbetskraft i vissa delar av landet och medborgarnas krav på tillgänglighet till och valfrihet i vården ökar.
De pågående förändringama gäller bl. a. decentralisering och nya former för ekonomistyrning. Man prövar kooperativ och entreprenadlösningar samt olika lösningar för att förbättra personalens arbets- och anställningsvillkor. Flera projekt har syftet att förbättra tillgängligheten i vården.
De mest långsiktiga och genomgripande förändringsprojekten återfinns i Bohuslandstinget och i Kopparbergs läns landsting. De innebär bl.a. att primärvården får hela anslaget för sjukvården och köper den vård man inte själva bedriver från sjukhus eller andra vårdinrättningar. Även den politiska strukturen kommer att förändras. Avsikten är att dessa förändringar ska leda till både bättre och billigare vård.
Regeringen har lagt fram förslag till lagstiftning (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52) för att på försök möjliggöra denna nya organisation inom ramen för den s.k. Dalamodellen, samtidigt som landstinget i Kopparbergs län föreslås ingå i frikommunförsöket. Förslaget innebär bl.a. att reglerna om delegering av beslutanderätten vidgas och att kommuner i ökad utsträckning kan ta över uppgifter inom primärvården.
I alla landsting pågår arbete för att förbättra produktivitet och effektivi tet. Ekonomistyrningen i form av ekonomisk planering och uppföljning 45
utvecklas och nian prövar olika metoder för att fördela resursema så att de Prop. 1990/91:100 bättre täcker vårdbehovet och främjar en effektiv verksamhet. Bil. 2
En väg som prövas är befolkningsbaserad resursfördelning. Det nya sättet att fördela resurserna skiljer sig från det traditionella dels genom sättet att beräkna anslaget, dels genom att anslaget ges till distriktets konsumtion och inte till deras produktion av sjukvård. Bl.a. kommer landstinget i Gävleborg att tillämpa ett sådant resursfördelningssystem. Samtidigt inrättas ett köp-säljsystem mellan distrikten. Åtgärderna är ett led i en strategi för att föra sjukvården i riktning mot ökat inslag av marknadsstyrning.
En annan väg som prövas, där avsikten också är att utnyttja marknadens funktionssätt inom den offentliga sektorn, är prestationsersättningar till olika serviceenheter. Flera landsting håller på att göra om olika servicefunktioner till resultatenheter som t. ex. röntgen, laboratorier och fastighetsförvaltning. Vissa landsting har fört över fastighetsförvaltningen till bolag.
En tredje väg som prövas är att införa prestationsersättningar också till vårdenheter. Oftast används metoden att gruppera vårdtillfällena på ett sätt som tar hänsyn till både diagnos och hur stora resurser de normalt tar i anspråk s. k. diagnosrelaterad gruppering (DRG). Kostnaderna för faktiska vårdtillfällen kan därigenom jämföras med den genomsnittskostnad som räknats ut för varje grupp. Systemet medger kostnadsjämförelser inte bara inom utan också mellan olika sjukhus. Genom projekt i Spris regi tillämpas DRG för närvarande på flera kliniker.
Kooperativa lösningar kan bidra till förnyelse framförallt genom att öka personalens och brukarnas möjligheter till inflytande, samtidigt som verksamheten även kan bedrivas effektivare genom att de som känner den bäst ges ökade möjligheter att styra den.
I Stockholms läns landsting finns flera exempel på brukarkooperativ och personalkooperativ inom olika delar av vården. I några landsting finns vårdcentraler som drivs på entreprenad.
Det pågår också olika förändringar som syftar till att öka valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet i vården. Möjligheter att välja vård inom eller utom det egna landstinget finns redan på flera håll i landet. Fr.o.m. år 1991 kommer samtliga landsting att ansluta sig till Landstingsförbundets rekommendation att alla skall ha rätt att fritt välja vårdcentral eller sjukhus inom resp. sjukvårdsdistrikt. Inom olika landsting förbättras kontinuiteten i vården och tillgängligheten genom indelning i mindre distrikt, längre öppettider, kortare köer och ökade möjligheter att komma till samma läkare eller sköterska vid upprepade besök.
Under senare delen av 1980-talet har det varit mer eller mindre svårt att rekrytera vårdpersonal i hela landet. Störst har problemen varit i storstadsområdena. För att göra vårdyrkena mer attraktiva förändras arbetstiderna så att större utrymme skapas för individuella önskemål. Man gör olika insatser för att Öka personalens inflytande över arbetet och för att förbättra arbetsmiljön. Olika insatser görs för att rekrytera, behålla och utveckla personal.
Landstingsförbundet och staten har kommit överens om en gemensam 46
kraftsamling för att öka tillgängligheten till och kapaciteten i hälso- och Prop. 1990/91:100 sjukvården. Inom ramen för de s.k. Dagmarförhandlingama har 50 Bil.2 milj.kr. avsatts under år 1990 och 10 milj.kr. under år 1991 till projekt som syftar till att öka kapaciteten och tillgängligheten i vården (DAGMAR 50). Det stora antalet ansökningar om medel visar på den uppslagsrikedom som finns när det gäller aktiva åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvården. Några projekt rör större organisationsförändringar i hela landstinget medan andra projekt omfattar en klinik.
I förhandlingama inför år 1991 har arbetet vidgats till att omfatta ett utvecklingsarbete i syfte att skapa fömtsättningar att bättre styra verksamheten och underlätta resultatuppföljningen. Jämförelser och analyser av grundläggande data från olika kliniker skall bl. a. användas för att lyfta fram åtgärder som visat sig effektiva för att öka vårdens tillgänglighet och kapacitet.
Landstingsförbundet genomför i samarbete med socialstyrelsen och socialdepartementet en fömtsättningslös översyn av hälso- och sjukvården. Bl. a. skall frågor om vårdens innehåll, stmktur, styrning, organisation och finansiering belysas. Det innebär att alternativ som förändrar ansvarsförhållanden mellan staten och den kommunala nivån samt mellan sjukvård och sjukförsäkring kommer att presenteras. Eventuella åtgärder till följd av utredningsarbetet kan komma att påverka vården redan under de närmaste åren.
5¶Regelreformering och delegering
1 de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen lämnat riksdagen redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i samhället och höja reglernas kvalitet. Redogörelserna har också behandlat strävandena att delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till domstolar och andra myndigheter. Den senaste redogörelsen finns i prop. l989/90:IOObil. 2p. 3.5.
Som ett konkret inslag i en motsvarande redogörelse i år har statsrådsberedningen på grundval av uppgifter från departementen gjort en sammanställning av resultat som har nåtts och projekt som har inletts efter den förra redogörelsen.
Sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:1.
I en annan sammanställning som civildepartementet har gjort och som gäller regelbeståndet och regelregistreringen redovisas uppgifter om antalet författningar i Svensk författningssamling (SFS), om antalet regler i myndigheternas regelförteckningar och om arbetet med att registrera regler i databaser.
Den sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:2.
47
5.1¶Regelreformeringsarbetet
Regler som styrmedel
Prop. 1990/91:100 BiL2
Några huvudpunkter
— Regelreformering, inte bara regelförenkling.
- Internationella aspekter allt viktigare.
I många industriländer arbetar man i dag särskilt med att begränsa regelfloran och höja kvaliteten på de regler som behövs. En sammanfattande benämning på detta arbete inom OECD-ländema är regelreformering, en term som också används i det följande.
Regelreformering har många aspekter. Vad allt arbete med regelfrågor ytterst bör gå ut på är att reglerna skall vara i vid mening ändamålsenliga för sitt syfte. I det ligger både att de skall vara så enkla, klara och språkligt lättillgängliga som möjligt och att de skall vara ändamålsenliga med hänsyn till sina sakliga effekter. Det är framför allt med hänsyn till det sistnämnda som god regelkvalitet har sin största ekonomiska betydelse.
Det finns således en del regelreformeringsaspekter som kan sägas ha övervägande juridisk-teknisk karaktär. Arbetet med denna inriktning går ut på att t. ex.
—förenkla regelsystemen genom att göra dem mindre detaljerade, klarare utformade och språkligt mer lättillgängliga,
—klarlägga den legala stmkturen i regelsystemen, t.ex. genom att följa upp normgivningsbemyndiganden,
—skapa register av olika slag för att hålla ordning i och reda på reglerna,
—"sanera" regelsystem genom att avskaffa föråldrade eller onödiga regler och allmänt verka för en minskning av antalet regler.
Arbete av detta slag har stor betydelse inte minst från rättssäkerhetssynpunkt. Formell ordning och reda är också en förutsättning för att kunna utnyttja ADB-teknik i samband med regelgivning och för information om regler.
Det finns emellertid också andra aspekter på regelreformering, nämligen med utgångspunkt i reglernas sakinnehåll.
Regler fungerar som styrmedel för att påverka mänskligt handlande. Den centrala kvalitetsfrågan beträffande en regel eller ett regelsystem gäller med denna utgångspunkt frågan om regeln eller regelsystemet är det bästa styrmedlet för att uppnå den avsedda effekten. I vad mån regler verkligen fungerar på avsett sätt beror på en lång rad faktorer, bl. a. deras utformning och genomslagskraft. Det betyder att man vid regelgivning måste analysera exempelvis
—om de regler man tänker sig är det bästa medlet att uppnå det som man vill åstadkomma (man brukar skilja mellan informativa, ekonomiska och administrativa styrmedel),
—om en reglering är effektivt utformad i fråga om organisationen for
handhavandet, beslutsnivåer m. m. (delegering har nära anknytning till Prop. 1990/91:100 regelförenkling), Bil. 2
—reglernas faktiska genomslagskraft och bieffekter,
—system för uppföljning och utvärdering.
Regelreformeringsarbete med den här utgångspunkten syftar till att man i så stor utsträckning som möjligt hävdar dessa principer i samband med ny regelgivning och att man utvärderar befintliga regler på motsvarande sätt. Ett sådant arbete berör direkt dem som beslutar om vad reglerna skall innehålla i sak och har därmed mycket vidare aspekter än de rent juridisktekniska.
Den skisserade analysmodellen är inte politisk i sig. Däremot kan skillnader i politisk uppfattning medföra skilda uppfattningar om vad man vill uppnå och ibland också om bästa sättet att uppnå ett visst mål, betydelsen av att verksamhet drivs i statlig regi, vilka bieffekter som kan gcdtas m. m.
Ett begrepp som ofta används samman med regelförenkling är avreglering. Normalt avses med det att man avskaffar någon form av administrativ reglering (tillståndskrav, monopol, prisreglering osv.) så att rättsligt sett nya fömtsättningar uppkommer för dem som berörts av regleringen. Men det behöver inte betyda att det därmed kommer att saknas regler på området, eftersom även den nya situationen kan vara på olika sätt regelstyrd. Också för ekonomiska styrmedel som skatter och avgifter behövs regler.
Avreglering är inte — lika litet som regelreformering — ett entydigt uttryck. Men det har dock karaktär av att sammanhängande regler avskaffas (som t.ex. valutaregleringen) eller ändras från gmnden. Ett vanligt syfte med åtgärder av detta slag är att få till stånd bättre effektivitet genom ökat inslag av konkurrens. Exempel på detta är de förändringar som har beslutats för transport-, kredit- samt jordbmks- och livsmedelsmarknaderna. Syftet har varit att stärka konsumenternas ställning och att öka konkurrensen i ekonomin. Fördelen med ekonomiska styrmedel är att det ligger i aktöremas eget ekonomiska intresse att handla på det önskvärda sättet. Exempel på användningen av ekonomiska styrmedel är energibeskattningen och olika avgifter på miljöområdet.
Privatisering av offentlig verksamhet kan sägas utgöra en form av avreglering. Ett färskt exempel på detta är bolagiseringen av Affärsverket FFV. En sådan övergång till aktiebolagsform behöver inte innebära att någon annan än staten skall driva verksamheten. Aktiebolagsformen gör det dock lätt att öppna för andra delägare, om detta skulle anses befogat. En annan form för privatisering är när privata företag får möjlighet att verka på ett område där myndigheter eller offentligägda företag haft monopol.
Frågan om god regelkvalitet gäller som nämnts reglernas ändamålsenlig het för sitt syfte. 1 praktiken är reglers innehåll ofta resultat av kompromis ser och intresseavvägningar och i en komplex verklighet finns ofta mål konflikter. Det gör inte frågan om regelkvalitet mindre betydelsefull. Många regler har t.ex. fått heh andra effekter än som har avsetts eller beräknats och detta har inte sällan berott på omständigheter som borde ha varit möjliga att fömtse vid en omsorgsfull konsekvensanalys. 49
4¶Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 100. Bilaga 2
En särskild metod av betydelse för svensk regelkvalitet är att många detaljregler med stor praktisk betydelse bestäms självständigt av sektorsmyndigheter med stöd av bemyndiganden från regeringen. Frågan om detaljeringsnivåer i olika slags författningar har diskuterats i olika sammanhang (se t.ex. prop. 1987/88:22 s. 36 f). Inom en del områden torde det vara ofrånkomligt att detaljregler beslutas på myndighetsnivå. Regeringens kontroll av denna regelgivning sker bl. a. genom bestämmelserna i begränsningsförordningen (1987:1347) och förordningen (1990:986) om tekniska regler, som ålägger myndigheterna att göra konsekvensanalyser och även underställa regeringen föreskrifter i vissa fall. Regelgivningen sker dock i övrigt självständigt. En mycket viktig del av regelreformeringsarbetet gäller därför myndighetsregler.
Betydelsen av att myndighetsregler utformas med stor omsorg kommer också till uttryck genom att föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner och landsting skall beslutas av myndighetens styrelse.
De pågående EES-förhandlingarna gör att regelfrågor nu måste ges särskild uppmärksamhet. Vi står av allt att döma på många områden inför gmndläggande förändringar i våra svenska regler och delvis nya krav i samband med regelgivning. Den internationella aspekten på våra regler är inte ny och har under senare år blivit allt viktigare för en stor del av det svenska regelsystemet. Ett nytt moment har dock kommit in genom EEA-förhandlingarnas utgångspunkt att EFTA-länderna i princip skall ansluta sig till EGs regelsystem. Ett anpassningsarbete är redan i gång på många håll. Ett EES-avtal skulle innebära nya villkor för regelgivningen i enlighet med vad som gäller inom EG. I ett sådant samarbete måste vi bl. a. räkna med att svenska reglers förenlighet med våra åtaganden kommer att kunna prövas i särskild juridisk ordning. På många områden kommer myndighetsföreskrifter att ersättas med privaträttsliga standarder (jfr prop. 1989/90:88 s. 113).
Regelfrågorna kommer utan tvekan att öka i betydelse och en ökad kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del, inte minst i det internationella samarbetet.
Prop. 1990/91:100 Bil.2
Ett program för god regelkvalitet
Några huvudpunkter
—Checklista för att pröva altemativ till regler.
—Konsekvensutredningar för att knyta ihop regler och ekonomi.
—Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet.
—Regeluppföljning i budgetarbetet för att se om syftet med en regel nås.
—Registrering för att hålla ordning i och reda på regler.
—Handböcker och annan vägledning för att reformera regler och öka rättssäkerheten.
Under 1980-talet har en rad åtgärder vidtagits för att reglerna i samhället skall bli så ändamålsenliga som möjligt. Erfarenheterna av dessa åtgärder bör nu utvecklas till ett program för god regelkvalitet.
50
Checklista Prop. 1990/91:100
Ril 7 En fast grund för all regelreformering har under år 1990 skapats med en
s.k. checklista för regelgivare (statsrådsberedningens PM 1990:2 "Att
styra med regler?").
Syftet med den är att påminna om att
—undvika kostsamma, onödiga och ineffektiva åtgärder,
—välja lämpliga styrmedel,
—göra rättsreglerna ändamålsenliga, enkla och klara.
Sådana krav har fått ökad betydelse genom utvecklingen av regeringens verksamhetsplanering och den nya budgetprocessen. Checklistan skall ge sakhandläggare och jurister i regeringskansliet, i utredningsväsendet och hos myndigheterna ett stöd för att i det löpande reformarbetet ställa sig de rätta och nödvändiga frågoma.
Listan är ordnad på ett systematiskt sätt för att passa för den mål- och medelanalys som måste föregå varie beslut om regler. Den analysen fordrar bl.a. att samhällsekonomiska frågor prövas, att valet av styrmedel bedöms och att den juridiska och språkliga tekniken övervägs.
Till varje regelgivares huvudfrågor hör enligt checklistan att ta ställning till
1 vad problemet är,
2 om det över huvud taget behövs någon åtgärd,
3 vilka altemativa styrmedel som kan användas,
4 vilket resultat en konsekvensutredning ger och vilket styrmedel som slutligt bör väljas.
Ifall regelstyrning framstår som det mest lämpade alternativet, måste ställning också tas till
5 hur uppföljning och utvärdering sker,
6 hur de rättsliga problemen bör lösas,
7 hur reglerna sedan bör tillämpas i praktiken,
8 hur reglerna bör utformas språkligt.
Huvudfrågoma kompletteras enligt checklistan med ett antal delfrågor. De är många men skall främst ses som en provkarta på de överväganden som kan behöva göras i anslutning till huvudfrågorna. Alla delfrågorna behöver alltså inte vara av betydelse för det aktuella problemet.
Även om checklistan är omfattande, är den inte uttömmande. Även andra frågor kan alltså behöva ställas och besvaras innan en regel beslutas.
Även vid prövning av regler i den kommunala verksamheten eller på avtalsområdena bör man kunna dra nytta av att söka svar på checklistans frågor.
Konsekvensutredningar
En konsekvensutredning i regelgivningssammanhang skall belysa konse kvenserna av regeln, både ekonomiska och andra konsekvenser. För att stryka under betydelsen av sådana analyser behövs konsekvens- 51
bedömningar i regelarbetet i både regeringskansliet och hos myndigheter- Prop. 1990/91:100 na. Bil. 2
Genom ett cirkulär (C 1989:7) har statsrådsberedningen samt finans-och civildepartementen sålunda gemensamt fäst regeringskansliets uppmärksamhet på detta. Enligt cirkuläret har varje departement ett ansvar för att konsekvensutredningar görs i de författningsärenden som handläggs inom departementet samt att andra berörda departement får tillfälle att ta ställning till gjorda utredningar av det slaget innan en författning beslutas.
Krav på att myndigheterna skall bedöma konsekvenserna av sina regler innan de beslutas finns som redan nämnts i bl.a. begränsningsförordningen. Riksrevisionsverket har regeringens uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av dessa krav (jfr prop. 1989/90:100 bil. 2 s. 46). Uppdraget skall avrapporteras till regeringen redan kring årsskiftet 1990/91.
Konsekvensutredningarna är utan tvivel av stor betydelse för ett ändamålsenligt beslut samtidigt som de på sikt blir en grund för jämförelser i den uppföljning av regler som är en väsentlig del i den nya budgetprövningen — jfr 6 § budgetförordningen (1989:400).
Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet
Det är viktigt att kraven på regelreformering genomsyrar arbetet inom kommittéväsendet. Det gäller inte minst kravet att den juridisk-tekniska och språkliga utformningen av regelsystemen skall bli av god kvalitet på de olika nivåerna i normhierarkin. Om detta inte får fullt genomslag redan på utredningsstadiet, kan det bli svårt att systematiskt och konsekvent se till att så sker i den fortsatta beredningsprocessen.
Det blir därför numera allt vanligare att uttryckliga krav på regelreformering, inräknat analys av lämpliga styrmedel, skrivs in i kommittédirektiv.
Här förtecknas några utredningsbetänkanden och direktiv till pågående utredningar som belyser resultat och inriktning vad gäller arbetet med regelreformering inom utredningsväsendet:
Avlämnade betänkanden
- Enklare skolförfattningar (SOU 1986:10-11)
- En ny kyrkolag m.m. (SOU 1987:4-5)
- Det civila försvaret (SOU 1989:42)
- Ny kommunallag (SOU 1990:24)
- Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel (SOU 1990:59)
- En ny värnpliktslag (SOU 1990:89)
- Avtalsvillkor eller föreskrifter — en rättslig översyn av postens och
televerkets kund villkor (SOU 1990:100) 52
Direktiv till pågående utredningar Prop. 1990/91:100
—Förstärkt konkurrenspolirik (Dir. 1989:12) ■'-
—Utrednings- och forskningsprogram om produktivitetsutvecklingen i näringslivet (Dir. 1989:19)
—Översyn av datalagen (Dir. 1989:26)
—Översyn av miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989:32)
—Översyn av hyreslagstiftningen (Dir. 1989:44)
—En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning (Dir. 1989:50)
—Översyn av förarutbildningen och författningarna rörande körkort m.m. (Dir. 1989:55)
—Utredning om teknisk översyn av mervärdeskatten (Dir. 1990:1)
—Statsbidragen och kommunernas finansiering (Dir. 1990:20)
—Ett nytt system för pantsättning av fastigheter (Dir. 1990:35).
Regeringen avser att fullfölja den angivna inriktningen i sina beslut om kommittédirektiv.
Regeluppföljning i budgetarbetet
I de fördjupade anslagsframställningar som myndigheterna vart tredje år skall lämna till regeringen skall i princip alla regler som har betydelse för en myndighets verksamhet konsekvensanalyseras. När analyserna ger anledning till det skall förslag lämnas till regeringen om bättre och mer ändamålsenliga regler eller om övergång till andra styrmedel. Anslagsframställningarna kommer därmed att bli ett underlag för arbetet i departementen också med att reformera regler.
Successivt förs skyldigheten att följa upp regler in i myndigheternas budgetarbete. Budgetförordningen tillämpas på myndigheterna enligt en treårsplan som sträcker sig från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1994/95.1 den takten aktualiseras också kravet på regeluppföljningar.
1 regeringens årliga direktiv för myndigheternas anslagsframställningar, de senaste beslutade den 8 mars 1990 för budgetåret 1991/92, behandlas frågor om regelreformer och regelförenkling. Bland annat görs myndigheterna uppmärksamma på att särskilda kontaktpersoner nu finns i varje departement för frågor om regelförenkling. De skall kunna bistå myndigheterna i deras uppföljnings- och reformarbete.
I det uppföljningsarbete som budgetförordningen föreskriver är det emellertid myndigheten själv som får formulera målen. 1 de s. k. myndighetsspecifika direktiv för myndigheternas fördjupade anslagsframställningar som regeringen beslutar särskilt för varje myndighet kan därför formuleras andra mål för uppföljningsarbetet än myndighetens egna och uppföljningsarbetet exempelvis styras till sådana områden bland de olika regelverken som befinns vara i särskilt behov av en översyn.
Vad gäller effekterna av regelreformeringsarbetet, utöver en fortgående minskning av regelbeståndet och den uppföljning som nu skall ske i bud getarbetet hos myndigheterna, kan det vara på sin plats att också söka mäta andra effekter av gångna års regelreformeringsarbete. Vad har det inneburit och hur ser de materiella effekterna av det ut? 53
5 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 2
Riksrevisionsverket, som enligt vad jag redan har nämnt har regeringens Prop. 1990/91:100 uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av begränsnings- Bil. 2 förordningen vad gäller myndighetsregler, bör också ges i uppdrag att belysa effekter av regelreformeringsarbetet på gmndval av mera specifikt formulerade krav på det och därmed komplettera myndighetemas regeluppföljning i budgetarbetet. En sådan analys bör gälla såväl lagar som förordningar och myndighetsregler.
Specifika uppföljningskrav kan exempelvis vara att belysa humvida färre regler har gett medborgarna större frihet att välja mellan olika servicealternativ eller administrationen större frihet att välja medel för att uppfylla kraven på sin verksamhet. Ett annat krav kan vara att söka visa i vad mån kvarvarande regler har blivit mer ändamålsenliga och därmed bättre. Tillförsäkrar de medborgarna större frihet och rättssäkerhet? Säkerställer de att skillnadema i levnadsvillkor håller sig inom acceptabla gränser? Ökar intresset hos allmänheten för rättsreglerna när de i större utsträckning skrivs så att de kan förstås av dem som de riktar sig till? Minskar behoven av verkställighetsföreskrifter till lagar och förordningar? Minskar antalet tolkningskonflikter? Hur har regelreformeringsarbetet påverkat samhällsekonomin och vilka statsfinansiella effekter har det gett?
Redan i dag kan det konstateras att reformeringen av reglerna inom flera viktiga områden har lett till betydande förenklingar och höjt regelkvaliteten märkbart. Som exempel kan nämnas
- skattereformen (prop. 1989/90:74, SkU32, rskr. 217),
— det kommunala huvudmannaskapet på lärarområdet med en förenklad arbetsgivarroll (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58),
- reformeringen av köttkontrollen med enklare och enhetligare regler (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263),
— bostadsfinansieringsreformen med nya och enklare låneregler (prop. 1990/91:34).
Registrering
All regelreformering fömtsätter ordning och reda i regelmängden. Det gäller både lagar och förordningar, myndigheternas författningar, kommunernas föreskrifter och avtalade regler.
Under senare år har datatekniken visat sig vara ett ovärderligt hjälpmedel för att skapa den nödvändiga ordningen. Allt flera databaser med regler byggs upp, både i fråga om författningsregler och avtalsregler.
Sedan arbetet i det närmaste har avslutats med att skriva in äldre lagar och förordningar i Svensk författningssamling (SFS) i databaser och väl fungerande mtiner har skapats för att alltid ha en aktuell databas kan ansträngningarna koncentreras på att ordna upp myndigheternas författningar och göra dessa tillgängliga på ett liknande sätt.
Flera myndigheter arbetar numera också med datoriserad regelregistre ring. Bland annat har ett arbete påböriats med att registrera länsstyrelser nas författningar. Men ett mer omfattande datoriserat registreringsarbete behöver komma i gång hos myndigheterna. 54
Handböcker och annan vägledning
Handböcker och utbildning är också viktiga för god regelkvalitet. Utbildning, bl. a. i anslutning till utgivandet av nya publikationer anordnas med insatser av fömtom statsrådsberedningen främst riksrevisionsverket, statskontoret och statens institut för personalutveckling. De mera gmndläggande handböckerna för reformeringsarbetet svarar statsrådsberedningen för.
Prop. 1990/91:100 BiL2
5.2¶Delegeringsarbetet
Årendeutvecklingen
Några huvudpunkter
— Antalet regeringsärenden fortsätter att minska.
Delegeringsarbetet — dvs. arbetet med att befria regeringen från ärenden av löpande karaktär — fortsätter efter de huvudlinjer som angavs i budgetpropositionen 1990. Som en följd av bl.a. delegeringarna har antalet regeringsärenden minskat ytterligare. För första gången under 1900-talet har siffran 20 000 ärenden per år nu underskridits. Följande tabell belyser utvecklingen under senare år.
1 tabellen har statistiken i förra årets redogörelse byggts ut med siffror för år 1989. Tabellen gäller ärenden som avgjorts under åren 1964 och 1982—1989. Kolumnen "Totalt" avser samtliga regeringsärenden, alltså även propositioner, författningar etc. Med "förstainstansärenden" menas förvaltningsärenden som regleringsbrev, anslags- och bidragsärenden, tjänsteärenden samt dispens- och övriga partsärenden. Med "överklaganden" menas förvaltningsärenden som regeringen prövar efter överklagande. Siffrorna redovisas avrundade till hundratal.
År
Totalt
Förstainstansärenden
Överklaganden
7 800
13 300
20 700
12 700
12 100
5 700
19 300
6200 Trots att många ärenden delegerats går som framgår av tabellen minskningen långsamt. Detta sammanhänger bl. a. med att andra ärenden samtidigt har ökat i antal. Framför allt har antalet överklaganden i utlänningsärenden ökat. År 1989 prövade regeringen ca I 000 fler sådana överklaganden än under år 1988.
55
Vilka ärenden har delegerats under år 1990?
Några huvudpunkter
— Många olika typer av förvaltningsärenden har delegerats under det senaste året.
Prop. 1990/91:100 BiL2
Som framgår närmare av bilaga 2:1 har delegeringsarbetet under år 1990 resulterat i att regeringen befriats från ytterligare ärenden. Arbetet har samordnats med de översyner som pågår av instansordningarna i ärenden där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra sig gällande.
Bl. a. har följande gmpper av överklaganden flyttats över till kammar-rättema:
—tillstånd att sätta upp övervakningskameror,
—tillträde till militära skyddsområden m. m.
—tillstånd till taxitrafik,
—tillstånd till järnvägstrafik m. m.
—censurering av film,
—tillstånd att ta jordbmksmark ur produktionen,
—förelägganden och förbud enligt skogsvårdslagstiftningen och lagstiftningen om bekämpning av växtskadegörare,
—ingripanden mot kräftpest,
—tillstånd till införsel av djursperma,
—tillstånd till kvicksilverbetning av utsäde,
—statsplombering av utsäde,
—ersättning vid ingripanden enligt epizootilagstiftningen,
—undantag från fiskeriföreskrifter, tillstånd till fiskodling m. m.,
—godkännande av hingstar som avelsdjur,
—godkännande av fodertillsatser,
—licens för yrkesfiske,
—tillstånd till jakt, godkännande av fångstredskap m. m.,
—avgifter för livsmedelstillsyn.
För en del andra ärenden, som regeringen tidigare prövade efter överklagande, har instansordningen skurits av så att en central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse nu är slutinstans. Det gäller t. ex. vissa ärenden om skydd för samhällsviktiga anläggningar, om statligt stöd på jordbmks-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementens områden och om tillsättning av kommissarietjänster inom polisen.
Regeringen har också befriats från överklaganden om tillsättning av rektorer, studierektorer och kyrkomusiker. Detta som en följd av att den statliga regleringen av dessa tjänster har slopats.
Andra delegeringar under det senaste året har avsett ärenden som regeringen prövat som första instans. Som exempel kan nämnas vissa tjänstledigheter för kammarrättsdomare, vissa skaderegleringar, en del tjänstetillsättningar på försvarsdepartementets område, nedsättningar och eftergifter av överlastavgifter samt vissa ärenden om regionalpolitiskt företagsstöd.
56¶Det fortsatta delegeringsarbetet
Några huvudpunkter
—Förslag om ytterligare delegeringar har lagts fram.
—Möjligheterna till ännu fler delegeringar undersöks systematiskt.
Prop. 1990/91:100 BiL2
I bilaga 2:1 redovisas ett antal förslag och projekt som kan komma att leda till delegeringar. Ett förslag är det som har lagts fram i betänkandet (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd och som innebär att flertalet utlän-nings-och medborgarskapsärenden hos regeringen skall föras över till en särskild nämnd. Om detta förslag genomförs, befrias regeringen från ca 20% av det totala antalet regeringsärenden.
Bland övriga förslag och projekt i bilagan finns flera där det är aktuellt att flytta prövningen av överklaganden från regeringen till förvaltningsdomstolar med hänsyn till bl.a. Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning. En övergång till domstolsprövning i en del ärendegmp-per kan för övrigt komma att aktualiseras också för att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv.
Allmänt gäller att delegeringsarbetet måste fullföljas med fasthet och konsekvens. Alla möjligheter att befria regeringen från ärenden av löpande karaktär bör uppmärksammas och tas till vara för att regeringen skall kunna ägna mer tid och kraft åt reformarbete och åt övergripande frågor som att lägga fast verksamhetsmål, följa upp resultat av verksamheter och göra prioriteringar.
6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen
1. föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att disponera anvisade anslag till departement och utredningar m.m. i enlighet med vad jag förordat i det föregående (avsnitt 3.1, s. 29 — 30),
2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om utvecklingen av den offentliga sektom.
57
Bilaga 2:1
Regeringens arbete med regelreformering ocli delegering — en samman ställning från statsrådsberedningen
Bilaga 2:1 Prop. 1990/91:100 Bil.2
Regeringens arbete med regelreformering och delegering — en sammanställning från statsrådsberedningen
Justitiedepartementet
1 Regelreformering
Efter förslag i prop. 1989/90:85 har reglema för den summariska processen förenklats avsevärt. Lagsökningslagen från år 1946 och handräckningslagen från år 1981 har ersatts av en enda lag, lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Som en följd av den nya lagen blir även ytterligare förenklingar av regelsystemet möjliga. Förslag om detta läggs inom kort fram i en departementspromemoria.
I en lagrådsremiss har föreslagits att hyresrnål och bostadsrättsmål flyttas över från fastighetsdomstolarna till de allmänna domstolarna. Genomförs förslaget, kommer flera specialregler i bl. a. jordabalken och rättegångsbalken att kunna avskaffas.
Regeringen har utfärdat en ny förordning (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m. m.. Förordningen ersätter en tidigare förordning i samma ämne och innebär förenklingar av regelsystemet, bl. a. i fråga om olika expedieringsfristers längd.
Inom justitiedepartementet har det inletts en översyn av lagstiftningen om internationell rättshjälp i brottmål. Översynen kan väntas leda till avsevärda förenklingar på detta lagtekniskt svåröverblickbara område.
Notarieförordningen (1984:488) har ersatts av en ny notarieförordning (1990:469). I anslutning till att notariemeriteringen ändrades förenklades även vissa regler i bl. a. tingsrätts- och länsrättsinstmktionerna.
En översyn av de administrativa beslutsbefogenheterna i domstolarna har inletts. Ett av syfterna med översynen är att skapa enkla och lättfattliga regler i detta avseende. Likaså har en översyn av bestämmelserna om arvoden till uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. påbörjats. Översynen syftar bl. a. till att reducera antalet detaljbestämmelser inom detta område.
I prop. 1989/90:160 föreslås förenklingar i aktiebolagslagen så att det inte längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter, verkställande direktör eller vissa andra funktioner i aktiebolag. Även kraven på funktionärernas bosättning i Sverige föreslås mjukas upp. Motsvarande lagändringar har i förekommande fall föreslagits också när det gäller andra företagsformer.
1 förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1988:40) Föräldrar som förmyndare föreslås bl. a. att föräldrar skall få en större bestämmanderätt när det gäUer förvaltningen av omyndiga barns egendom. Förslaget, som innebär en mindre omfattande överförmyndartillsyn, har remissbehandlats. En lagrådsremiss beräknas kunna överlämnas inom kort.
Datalagsutredningen (Ju 1989:02) som har till uppgift att göra en över syn av datalagen (dir. 1989:26) har överlämnat ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn — huvuddrag i en reformerad datalag. Utredaren 61
t6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2
föreslår bl.a. ett förenklat system som innebär att det nuvarande till- Prop. 1990/91:100 stånds- och licensförfarandet för vissa personregister slopas. I stället införs Bil. 2 en anmälningsplikt för vissa mera integritetskänsliga register. Förslaget remissbehandlas för närvarande.
2 Delegering
Efter förslag av regeringen i prop. 1989/90:119 har riksdagen antagit en ny lagom övervakningskameror(iu\J34, rskr. 320, SFS 1990:487). Den ersatte 1977 års lag om TV-övervakning. Genom den nya lagen tillämpas ett enklare förfarande vid länsstyrelsen i ärenden där risken för integritetsintrång vid användning av övervakningskamera är liten. Beslut av länsstyrelsen skall enligt den nya lagen överklagas till kammarrätt i stället för som tidigare till regeringen. Den nya lagen trädde i kraft den I juli 1990.
Regeringen har den 20 september 1990 bemyndigat kammarrätterna att för fiskaler, assessorer och ordinarie domare besluta om tjänstledighet för tjänstgöring i försäkringsrätt.
Förordningen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall har ändrats (1990:290) så att en central förvaUningsmyndighet får handlägga ärenden om åtagande för staten att utge skadestånd upp till 25000 kr. (tidigare 10000 kr.) och justitiekanslern utan regeringens bemyndigande får handlägga ärenden där fråga uppkommer och åtagande för staten att utge skadestånd upp till 250000 kr. (tidigare 100000 kr.).
1 direktiven till datalagsutredningen nämns särskilt frågan om vilken instans som bor pröva överklaganden av datainspektionens beslut. För närvarande är det regeringen som har denna uppgift. Med hänsyn till den översyn som pågår inom regeringskansliet av instansordningen i ärenden där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra sig gällande finns det skäl att överväga frågan. Utredaren har därför fått i uppdrag att redovisa de motiv som talar för eller emot den ena och den andra lösningen och ge sina synpunkter på vilken som bör väljas.
I en nyligen avlämnad proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60) föreslår regeringen att myndigheters beslut att avslå en begäran om underrättelse enligt 10 § datalagen (1973:289) skall överklagas hos kammarrätten. I dag prövar regeringen sådana överklaganden.
Utrikesdepartementet
/ Regelrejbrmering
Regeringen har beslutat en ny förordning (1990:986) om tekniska regler. Förordningen innebär skärpta krav på myndigheterna när det gäller anpassningen av deras regler till vad som gäller internationellt och då särskilt inom EG. För den som de tekniska reglerna riktar sig till är enhetliga regler ofta viktigare än reglernas detalj innehåll. En harmonisering av reglerna har därför i sig förenklingsaspekter.
En översyn av instruktionen (1967:83) jÖr utrikesrepresentationen (IFUR) pågår i departementet. 62
Arbetet med utgivningen av föreskrifter fortsätter enligt det nya regel- Prop. 1990/91:100 system som föreslogs i promemorian (Ds UD 1986:7) Utrikesförvalt- Bil.2 ningens regelsystem — Utredning och förslag. Den första utgåvan av publikationen Utrikesdepartementets föreskrifter (UF) gavs ut i febmari 1988. Under arbetets gång har åtskilliga föreskrifter kunnat upphävas. Nya föreskrifter ges ut fortlöpande under året. Dessa sammanställs och ges ut tillsammans med redan tidigare utgivna föreskrifter i en bunden upplaga av UF i börian av varje år. Publikationen innehåller också en förteckning över utrikesförvaltningens samlade regelbestånd. Den I juni 1991 räknar departementet med att samtliga föreskrifter som beslutats före den 1 juli 1987 skall ha ersatts av nya föreskrifter eller upphävts.
2 Delegering
Sedan flera år tillbaka har utlandsmyndigheterna erhållit delegerade medel för sina driftbudgetar. En försöksverksamhet med en modifierad form av treårsbudgetering och med utökad delegering påbörjades för åtta utlandsmyndigheter den I juli 1990. En utvärdering av verksamheten kommer att ske före hösten 1993. Försöksverksamheten är en följd av överväganden, som gjorts av utredningen om utrikesförvaltningens inriktning och organisation (SOU 1988:58).
En ytteriigare delegering till utlandsmyndigheterna att självständigt handlägga bislåndsärenden har skett.
Vidare övervägs att delegera handläggningen av vissa utlänningsärenden till utlandsmyndigheterna.
Försvarsdepartementet
1 Regelreformering
En ny lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. har antagits av riksdagen och skall träda i kraft den I april 1991. Den nya regleringen innebär bl.a. förenkling av bestämmelserna om militära skyddsområden.
En ny reservofficersförordning(1990:202) har utfärdats. Den innebär en avsevärd förenklad reglering.
Civilförsvarslagutredningens betänkande Det civila försvaret bereds inom departementet. Utredningens förslag till en ny lag om civilt försvar innebär att bestämmelsema som nu finns i flera olika lagar samlas i en förfaUning.
Översynen av värnpliktslagen (1941:967) och dess följdförfattningar har resulterat i ett betänkande med förslag till en ny, enklare och överskådligare värnpliktslag.
En utredning om översyn av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet inom totalförsvaret har tillsatts. I uppdraget ingår att göra en författningsteknisk översyn av reglerna på området.
Inom försvarsdepartementet sker en kontinuerlig genomgång av författ- 63
t7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 2
ningama. Ett stort antal förordningar har upphävts, senast genom en Prop. 1990/91:100 förordning den 13 december 1990. Bil. 2
2 Delegering
Genom ändringar i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten, förordningen (1988:548) om handläggning av ärenden, tjänstetillsättning m.m. inom försvarsmakten och andra myndighetsin-stmktioner har åtskilliga tjänstetillsättningsärenden och organisationsfrågor delegerats från regeringen till myndighetema själva.
Regeringen har utfärdat en ny förordning i anslutning till lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.. Förordningen innebär bl. a. den nyheten att beslut om skyddsobjekt inte längre skall kunna överklagas till regeringen.
Enligt förslag av vämpliktslagutredningen skall frågan om ny inkallelse av värnpliktsvägrare inte längre prövas av regeringen (SOU 1990:89).
Socialdepartementet
/ Regelreformering
Inom socialförsäkringsområdet bedrivs sedan ett flertal år tillbaka ett löpande arbete med att utveckla och förenkla regelsystemet. Arbetet bygger bl. a. på förslag från de anställda i socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverket har varje år redovisat förändringsarbetet i en särskild rapport. År 1990 har verket lämnat en sådan redovisning i sin anslagsframställning. 1 fall då riksförsäkringsverkets arbete aktualiserar ändringar som fordrar ställningstagande av regeringen eller riksdagen görs särskilda framställningar till regeringen. I årets anslagsframställning redovisar verket att hittills 38 framställningar har gjorts till regeringen och att drygt 20 av dessa förslag är genomförda helt eller delvis.
Riksförsäkringsverket har också inlett ett projekt tillsammans med bl. a. socialstyrelsen. Landstingsförbundet, Sveriges Läkarförbund och försäk ringskassorna i avsikt att revidera verkets allmänna råd såvitt avser vissa frågor om sjukvårdsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäk ring. ".;
En ändring har den I juli 1990 gjorts i reglerna för återfående av förtidspension. Om en förtidspension eller ett sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring har dragits in eller minskats på gmnd av att den försäk rade har böriat förvärvsarbeta kan denne sedermera — om förvärvsarbetet upphör — återfå pensionen genom ett förenklat ansökningsförfarande och utan nytt läkamtlåtande. Genom ändring i kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (SFS 1990:207) har den tid, inom vilken det förenklade förfarandet kan tillämpas, föriängts från två till fem år räknat från den tidpunkt då pensionen drogs in eller minskades. Syftet är att stimulera personer med förtidspension att göra arbetsförsök som ett led i en rehabili tering (jfr prop. 1989/90:62). ' 64
Beslut har fattats om att avskaffa möjligheten att få förtidspension av Prop. 1990/91:100 enbart arbetsmarknadsskäl. Till följd härav har reglerna i lagen om allmän Bil. 2 försäkring om sådan form av pension slopats. Lagändringen träder i kraft den I oktober 1991 (prop. 1989/90:62, SfU 12, rskr. 185).
Efter beslut av riksdagen utges inte längre någon ersättning för konvalescentvård från den allmänna sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäkringen. Reglema om denna förmån har utgått ur lagen om allmän försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Skälet till detta är att ersättningsformen ansetts otidsenlig och administrativt betungande (prop. 1989/90:100 bil. 7, SfUIO, rskr. 184).
Den I juli 1990 inrättades en ny myndighet, läkemedelsverket. Läkemedelsverket har ersatt socialstyrelsens läkemedelsavdelning, som upphörde i och med att den nya myndigheten bildades. Inom socialstyrelsen har med anledning härav gjorts en noggrann genomgång av %iyre\sen% författningar. Detta har lett till att socialstyrelsen kunnat upphäva 23 författningar och ersätta dessa med en.
I anslutning till en överenskommelse som träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen för år 1991 (jfr prop. 1990/91:51) begränsas den statliga regleringen av patientavgifter inom den öppna hälso- och sjukvården. Syftet är att ge sjukvårdshuvudmännen möjligheter att genom anpassning av avgiftsnivåerna kunna utnyttja vårdresurserna effektivare. Ändringar som träder i kraft den 1 januari 1991 har gjorts i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i läkarvårdstaxan (1974:699) och förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling.
2 Delegering
Frågan om att begränsa rätten att överklaga till regeringen övervägs fortlöpande i författningsarbetet. För närvarande övervägs möjlighetema att ändra instansordningen vad avser överklagande av beslut om tjänstetillsättning på försäkringskasseområdet.
Arbetet på en ny läkemedelslagstiftning pågår inom socialdepartementet på gmndval av betänkandet (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa. En fråga som är aktuell i det sammanhanget är att mer generellt föra över uppgiften att överpröva beslut av den centrala förvaltningsmyndigheten på läkemedelsområdet till allmän förvaltningsdomstol.
Enligt gällande bestämmelser överklagas vissa beslut av riksförsäkringsverket om rätt för tandläkare i enskild tandvård att vara anslutna tdl tandvårdsförsäkringen till regeringen. En ändring av instansordningen även avseende dessa beslut kommer att övervägas under budgetåret.
Det kan slutligen nämnas att det förslag till ny lagstiftning om psykiat risk tvångsvård som regeringen lagt fram i prop. 1990/91:58 innebär att verksamheten vid utskrivningsnämnder och den psykiatriska nämnden upphör då den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1992. Detta kommer att medföra att regeringen befrias från de ofta förekommande ärendena om jörordnande av ledamöter och suppleanter i dessa nämnder. 65
Kommunikationsdepartementet Prop. 1990/91:100
Ril 2 / Regelreformering ■
Den I juli 1990 trädde yrkestrafiklagen (1988:263) i kraft då det gäller taxitrafik. De nya bestämmelsema innebär en avreglering av taxitrafiken på så sätt att den tidigare behovsprövningen för tillstånd att bedriva taxitrafik slopades. Vidare släpptes taxesättningen fri.
De nya bestämmelsema har inneburit en väsentligt minskad arbetsbörda hos länsstyrelsen, som prövar frågor om tillstånd till taxitrafik, och transportrådet, som tidigare fastställde taxitaxan och prövade överklaganden i tillståndsärenden. En länsstyrelses beslut om yrkestrafiktillstånd kan numera överklagas till kammarrätten.
Då det gäller post- och televäsendet har regeringen tillkallat en särskild utredare som fått i uppdrag att se över postverkets och televerkets rättsförhållanden till enskilda. Enligt utredningens direktiv bör de privaträttsliga rättsförhållandena regleras i annan ordning än genom föreskrifter. Utredningen avlämnade sitt betänkande i november 1990. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Lagen (1972:435) om överlastavgift har ändrats (SFS 1990:14). Ändringarna, som i huvudsak har trätt i kraft den I april 1990, innebär betydande förenklingar vad avser avgiftsberäkningen. Bl.a. kan nämnas att fördelningen av överlast på olika axlar tidigare har skett med hjälp av olika relationstal beroende på respektive axels placering. Numera sker en fördelning med lika stor vikt på varje axel.
2 Delegering
Frågor om nedsättning eller eftergift av överlastavgifter har delegerats från den I april 1990. Tidigare kunde endast regeringen pröva dessa frågor medan numera samma myndigheter som beslutar om själva avgiften resp. prövar överklaganden — länsstyrelsen och kammarrätten — även kan pröva frågan om nedsättning eller eftergift av överlastavgiften.
Från och med den 1 juli 1990 gäller en ny instansordning i ärenden om tillstånd till taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263). Instansordningen, som tidigare var länsstyrelsen - transportrådet - regeringen, är nu länsstyrelsen — kammarrätten — regeringsrätten.
Genom jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) som gäller fr.o.m. den 1 januari 1991 förs överklaganden om tillstånd tdl järnvägstrafik m. m. från regeringen till förvaltningsdomstolama.
Den I januari 1991 träder en bestämmelse i fordonskungörelsen (1972:595) i kraft som innebär att regeringen enligt 10 kap. 3 § regeringsformen till trafiksäkerhetsverket delegerat befogenheten att ingå sådan internationell överenskommelse som enbart berör verkets föreskrifter. Trafiksäkerhetsverket får även utse provningsorgan när detta behövs enligt den intemationeUa överenskommelsen. Tidigare var det regeringens uppgift att i dessa fall utse provningsorgan.
66¶Finansdepartementet Prop. 1990/91:100
Bil 2 1 Regelreformering
Sedan lång tid har i varje lagstiftningsprojekt stor vikt lagts vid förenklingsaspekten. I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen har ett stort arbete lagts ned på att förenkla reglerna om beräkning av den beskattningsbara inkomsten. Den basbreddning som kännetecknar reformen innebär att en hel del avdrag har försvunnit och kompenserats av den lägre skattesatsen för såväl fysiska som juridiska personer. Arbetet med skattereformen kommer nu att fullföljas med bl. a. en översyn av skattelagstiftningen i syfte att redaktionellt modemisera och förenkla de båda centrala lagverken kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Genom bl. a. den nya taxeringslagen (1990:324) har ett utökat omprövningsförfarande gett skattemyndigheterna ökade möjligheter att rätta felaktiga taxeringsbeslut. Detta leder till att taxeringsbeslut kan rättas enklare och snabbare jämfört med dagens ordning. Taxering kommer så långt som möjligt att ske hos skattemyndigheten och endast tvistiga ärenden kommer att prövas av domstol. Skatteadministrationen i länen ändras så att nuvarande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en skattemyndighet i varie län. Genom en övergång till integrerad och mer decentraliserad operativ verksamhet kan många av de problem som finns i den nuvarande organisationen lösas. Man kan ta till vara de samband som finns mellan de olika förfarandena, vilket med all sannolikhet kommer att medföra effektivare resursutnyttjande och bättre service.
Företagens uppgiftslämnande i självdeklarationerna har moderniserats (prop. 1990/91:5, SkU3, rskr. 57). Uppgiftslämnandet görs enhetligt och anpassas till den eftersträvade inriktningen av kontrollverksamheten, företagens bokföring och den tekniska utvecklingen. Genom reformen förbättras möjlighetema till en mera likformig och effektiv kontroll av företagen. För många företag innebär den förenklingar genom att de uppgifter som skall lämnas kan hämtas direkt ur bokföringen.
Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande, som stämmer nära överens med det som gäller enligt det nya taxeringsförfarandet, införs vid uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, SkU7, rskr. 81). Det innebär också vissa förenklingar i förfarandet för uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Bl. a. skall skattemyndigheten inte behöva meddela särskilda beslut om betalningsskyldighet för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter som redovisats i en uppbördsdeklaration innan indrivning kan ske. Vid uppbörd av arbetsgivaravgifter slopas årsuppgiften.
Vä finansmarknadsområdet har vidare de författningsbestämmelser som reglerar skyldighet för kreditinstitut och andra företag att betala avgifter för bankinspektionens verksamhet förenklats. De nya reglema innehåller nu enhetligt utformade bemyndiganden för regeringen att ge närmare föreskrifter om avgiftssättning.
1 den pågående översynen av lagstiftningen på finansmarknadsområdet, som motiveras bl.a. av den pågående europeiska integrationsprocessen, --.y
övervägs också såväl förenklings- som delegeringsfrågorna. Konkreta för- Prop. 1990/91:100 slag till regelförenklingar kommer i samband med en proposition om Bil. 2 ändringar i bl.a. bankrörelselagen (1987:616) som planeras till våren 1991.
Inom finansdepartementet pågår även en översyn av förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m. Avsikten med översynen är att göra förordningen mer överskådlig och att förtydliga den på en del punkter.
Genom förordningen (1989:1060) om myndigheters försäljning av över-skottsmateriel har sådan försäljning väsentligt förenklats för myndigheterna genom att de nu själva svarar för försäljningen av överskottsmateriel.
Sedan riksdagen godtagit principförslaget om ansöknings- och expeditionsavgifter vid statliga myndigheter (prop. 1989/90:138 FiU 36, rskr. 288) fullföljs nu arbetet med de nödvändiga författningsändringarna. I propositionen föreslogs genomgripande förenklingar av bestämmelsema om avgifter för tillstånd, dispenser m. m. Syftena är bl. a. att skapa ett enklare och mer lättöverskådligt system och att rationalisera stämpelme-delsuppbörden.
2 Delegering
1 förra årets redovisning beskrevs vilka effekter avseende delegering som skattereformen skulle få.
Nu har skattereformen genomförts och det kan sålunda konstateras att flertalet av de ärenden som regeringen i dag handlägger inom inkomst- och företagsbeskattningens område kommer att försvinna.
Övergångsbestämmelsema är så utformade för flera av dessa ärendekategorier att ärendena försvinner successivt och att full effekt av reformen nås fbrst om några år.
Inom arvs- och gåvoskatteområdet förekommer ett flertal dispenser av olika slag. På departementet pågår beredningen av arvs- och gåvoskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1987:62) Ny arvs- och gåvoskattelag. Möjligheten till delegering av någon eller några dispenskategorier övervägs i det arbetet.
Utbildningsdepartementet
/ Regelreformering
För skolväsendet har ett reformarbete inletts som innefattar betydande regelförenklingar. Ett första led i detta arbete kom med riksdagens beslut under riksmötet 1989/90 att avskaffa den statliga regleringen av tjänster för lärare m.fl. Den delen av reformarbetet medför att ett omfattande komplex av bestämmelser om tjänster upphävs. Huvudparten av föreskrifterna fanns i skolförordningen (1971:235), som omfattade mer än 200 paragrafer med personalbestämmelser.
Ett andra väsentligt steg i reformarbetet är införandet av ett nytt stats bidragssystem för skolväsendet. Förslag härom förelades riksdagen i prop. 68
1990/91:18. Riksdagen har i alU väsenUigt bifallit förslaget. Principerna Prop. 1990/91:100 bakom det nya statsbidragssystemet innebär att landets kommuner får ett Bil. 2 samlat bidrag för sin gmndskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. Bidraget beräknas på demografiska data och har ingen koppling till hur kommunerna organiserar sitt skolväsende. Reformen medför att ett stort antal statsbidragsbestämmelser kan ersättas med en förhållandevis kortfattad förordning i ämnet.
Riksdagens beslut med anledning av den nyssnämnda propositionen innebär också att bestämmelserna i den hittillsvarande skollagen och vuxenutbildningslagen slås samman. I projektets fortsättning ligger en genomarbetning av de avsnitt i den gemensamma lagen som skall behandla de olika skolformerna. Därvid avses väsentliga reformer bli föreslagna när det gäller gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Förändringarna i skol-lagstiftningen bör i sin tur leda till en minskning av antalet regler också i de förordningar som finns om de skilda skolformerna.
Beträffande arkivväsendet har riksdagen under riksmötet 1989/90 antagit en arkivlag (SFS 1990:782) som i sammanlagt sexton paragrafer ger de grundläggande reglerna för myndighetsarkiv både på den statliga och den kommunala sidan. Lagen avses bli kompletterad med en förhållandevis kort arkivförordning. Den innehåller fjorton korta paragrafer. Med denna reglering kan ett flertal förordningar med detaljregleringar upphävas, däribland 1961 års arkivstadga med omkring fyrtio paragrafer.
2 Delegering
Under avsnittet om regelreformering har arbetet med att reformera skolväsendet nämnts. Detta arbete innefattar också delegering. Den nu introducerade principen för styrning av det offentliga skolväsendet innebär att statsmakterna i föreskrifter slår fast vilka mål som skall uppnås kvantitativt och kvalitativt, medan det är en uppgift för skolhuvudmännen att på bästa sätt uppnå de satta målen. I systemet ligger alltså att det i princip delegeras till huvudmännen att besluta om hur målen skall uppnås. Som framgår av avsnittet om regelreformering får huvudmännen också det odelade arbetsgivaransvaret för skolpersonalen. Även den delen innebär att åtskilliga ärenden angående skolledar- och lärartjänster försvinner från de statliga myndighetema och, i flera fall, från regeringen. De ärenden som regeringen befrias från gäller överklaganden om tillsättning av rektorer och studierektorer. Det nya statsbidragssystemet innebär att besluten om hur de ekonomiska resurserna skall fördelas i allt väsentligt flyttas från riks-och länsnivå till kommunerna.
Från medieområdet bör nämnas att med den nya lag (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram som antogs vid riksmötet 1989/90 (prop. 1989/90:70, KrU30, rskr. 309) har regeringens befattning med filmcensurärenden upphört. Överklaganden av biografbyråns beslut i granskningsärenden går sålunda numera till kammarrätten.
Tillsammans med finansdepartementet övervägs om inte antalet rege ringsärenden om tillstånd atl ta emot gåvor för statens räkning kan ned bringas genom en justering av beloppsgränsen, som idag är I milj. kr. 69
Jordbruksdepartementet Prop. 1990/91:100
Ril 2 1 Regelrejbrmering
Våren 1990 beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr.'327). Beslutet innebär en marknadsanpassning och avreglering av jordbmket. Nuvarande jordbruksprisreglering upphör den I juli 1991. För vissa produktionsgrenar skall de interna regleringarna dock avvecklas stegvis med början den 1 juli 1991.
Per den I juli 1990 upphävdes lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m. Lagen ersattes med föreskrifter för köttkontroll som meddelas med stöd av livsmedelslagen (1971:511). Reformen har inneburit en kraftig minskning av myndigheternas regelbestånd när det gäller föreskrifter om kött. Statens livsmedelsverk har ersatt 26 äldre författningar med endast 3 nya. Härtill kommer att regeringen har upphävt 16 länsstyrelseförfattningar om slakteritvång.
2 Delegering
I syfte att minska antalet överklaganden hos regeringen gjordes under hösten 1989 en allmän översyn av gällande lagar inom departementets ansvarsområde. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen om ändrad instansordning för vissa ärendegrupper inom jordbmksdeparte-mentets område m.m. Riksdagen antog propositionen under våren 1990 (prop. 1989/90:57, JoUI3, rskr. 114). Härigenom ändrades lagen (1950:596) om rätt till fiske, lagen (1952:166) om häradsallmänningar, lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m., växtskyddslagen (1972:318), bisjukdomslagen (1974:211), lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen (1979:429) och ädel lövskogslagen (1984:119). Se SFS 1990:89-97.
Ändringarna innebär bl. a. att sådana ärenden enligt lagen om häradsallmänningar och lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna som regeringen har prövat som första instans numera skall prövas av länsstyrelsen. Vidare har prövningen av överklaganden enligt dessa båda lagar samt enligt lagen om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövs-skogslagen flyttats från regeringen till kammarrätten. Genom de ändringar som genomförts har också instansordningen i ärenden,om ersättning vid myndighetsingripanden på djurhälsoområdet och växtskyddsområdet gjorts mer enhetliga.
Arbetet med att minska antalet överklagade ärenden hos regeringen har fortsatt under våren 1990. En omfattande genomgång av departementets förordningar har gjorts. Som riktlinjer för arbetet har gällt att ärenden där Europakonventionens krav på domstolsprövning gör sig gällande skall kunna överklagas till kammarrätten och att ärenden om statligt stöd i princip skall avgöras av den centrala myndigheten som sista instans. Även en teknisk översyn av överklagandebestämmelserna har gjorts i syfte att göra dessa så enkla och enhetliga som möjligt. Arbetet har lett till att 70
åtskilliga gmpper av överklaganden flyttats från regeringen till kammarrät- Prop. 1990/91:100 terna. Dessa delegeringar gäWer förelägganden, förbud, tillstånd och andra Bil. 2 beslut om djurhälsovård, växtskydd, jakt, fiske m. m. (se vidare SFS 1990:847, 848, 851-853, 856, 858, 861, 865, 868, 869 och 872). Samtidigt har regeringen befriats från ett I O-tal gmpper av ärenden om statligt stöd genom att instansordningen skurits av så att en central förvaltningsmyndighet numera är slutinstans (SFS 1990:845, 854, 855, 857, 860, 862-864, 866 och 869-871).
Arbetsmarknadsdepartementet
/ Regelreformering
På det arbetsmarknadspolitiska området pågår en översyn av 1935 års arbetsförmedlingslag. Översynen, som bl.a. syftar till klarare och enklare regler för arbetsförmedlingen, är ännu inte avslutad. Det departementsförslag som presenterades förra året har föranlett många synpunkter under remissbehandlingen. En proposition planeras för behandling av riksdagen under våren.
När det gäller arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet planeras en förändrad anslagsstmktur inom ramen för en effektivare mål- och resultatstyrning. Dessa förändringar innebär bl.a. enklare regleringsbrev med minskad detaljstyrning av myndighetens verksamhet, men med tydliga uttalade krav på verksamhetens resultat i olika avseenden.
Sedan förra hösten pågår en översyn av de föreningstekniska delama av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Syftet med översynen är att göra lagen lättare att förstå och att förenkla regelsystsemet. En utredning har avlämnat betänkandet (Ds 1990:66). Översyn av de föreningsrättsliga bestämmelsema i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
På arbetslivsområdet kommer arbetsmiljökommissionens förslag i betänkandet (SOU 1990:49) Arbete och hälsa att behandlas i en proposition om arbetsmiljö och rehabilitering. Propositionen, som är avsedd att lämnas till riksdagen under våren, kommer även att behandla förslag från den arbetsgmpp inom arbetsmarknadsdepartementet som haft till uppgift att se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Förslagen från kommissionen och arbetsgmppen syftar bl. a. till att skapa en klarare ansvarsfördelning i arbetsmiljölagen samt till att ge föreskriftsbemyndigandena på arbetsmiljöområdet en sådan utformning att oklarheter om normgivnings-kompetensens omfattning undanröjs. Bl.a. föreslås att arbetsmiljölagen tillförs ett bemyndigande att meddela även sådana föreskrifter om arbetsmiljön som inte är straffsanktionerade.
Inom arbetarskyddsstyrelsen fortsätter arbetet med att utveckla metoder för utvärdering och uppföljning av styrelsens regler. På gmndval av de erfarenheter som det tidigare projektet inom området och gjorda utvärderingar givit avser styrelsen att finna former för att utnyttja metoderna i det löpande arbetet.
Förslag till förändringar i reglerna för lönebidrag läggs fram i budgetpro- 71
positionen 1991. Förslaget innebär dels att bidragsreglema blir mindre Prop. 1990/91:100 detaljerade, dels att föreskrifterna i regleringsbreven förenklas. Bil. 2
På arbetsrättens område planeras en översyn av det arbetsrättsliga regelsystemet. De förslag om förenklingar i formföreskriftema i lagen (1982:80) om anställningsskydd, som nämndes i förra årets redovisning, har nu genomförts (SFS 1989:963).
På det invandrarpolitiska området analyseras erfarenhetema av den nya utlänningslagen (1989:589).
Vidare införs ett nytt system för ersättning till kommunema för flyktingmottagandet (prop. 1989/90:105, SfU2l, rskr. 281, SFS 1990:927 och 928). Det nya systemet innebär att nuvarande ersättning till kommunema för ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag till kommunema för flyktingmottagandet läggs samman i en schabloniserad ersättning som normalt utgår per mottagen flykting. Schablonersättningen skall täcka även kommunemas kostnader för lagstadgad svenskundervisning av vuxna flyktingar.
En arbetsgmpp inom regeringskansliet har sett över de administrativa mtinerna i ärenden om tidsbegränsade arbetstillstånd. Arbetsgruppen föreslår ett förenklat tillstånd, som endast innefattar ett begränsat antal tillståndskriterier och som görs mer generellt. Förslaget övervägs nu i regeringskansliet.
2 Delegering
Den av regeringen förra året tillsatta asylprövningskommittén lämnade i september 1990 sitt betänkande (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd. 1 betänkandet föreslås bl.a. att en särskild utlänningsnämnd inrättas med uppgift att i stället för regeringen slutligt avgöra flertalet överklaganden i utlännings- och medborgarskapsärenden. Förslaget innebär bl. a. att regeringen befrias från omkring 4 000 ärenden om året, vilket motsvarar ungefär 20 procent av det totala antalet regeringsärenden. Förslaget är nu ute på remiss.
Den möjlighet som tidigare fanns att till regeringen överklaga invandrarverkets beslut om bidrag till invandrarpolitiska projekt har tagits bort (prop. 1989/90:86, SfU 18, rskr. 283, SFS 1990:632).
Bostadsdepartementet
/ Regelreformering
Ett arbete pågår för närvarande med en ny hissförordning. Förordningens huvudsakliga syfte är att åstadkomma en enhetlig reglering som inte omfattar bara vissa hissar och maskindrivna portar utan även skidliftar, miltrappor etc. Reglerna skall för den löpande kontrollen av hissar och maskindrivna portar bli mer flexibla och bättre anpassade till de varierande behoven.
Vidare pågår en översyn av de administrativa styrmedel som är knutna till statens stöd till bostadsfinansieringen. Arbetet syftar till förenklingar 72
av de regler som behövs för att främja statens och kommunemas bostads- Prop. 1990/91:100 politiska mål. Bil. 2
2 Delegering
Regeringen har utfärdat en förordning om stöd till vissa icke-stalliga kulturlokaler (SFS 1990:573). Förordningen ersatte till viss del förordningen (1984:703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m. Den nya förordningen innebär bl. a. att man har begränsat möjlighetema att till regeringen överklaga beslut om stöd, se närmare 14 §.
Genom förordningen (1990:818) om bidrag for experimentbyggande m. m. har den gamla långivningen på detta område ersatts av ett bidragssystem. Förordningen innebär bl. a. att regeringen avlastats vissa ärenden som rör sådana lån. Enligt den nya förordningen prövar statens råd för byggforskning frågor om bidrag. Rådets beslut om bidrag får inte överklagas. Däremot är det möjligt att till regeringen överklaga beslut av rådet om viss ersättningsskyldighet enligt förordningen. I fråga om lån som redan beviljats enligt äldre bestämmelser har föreskrifter meddelats genom förordningen (1990:916) om vissa lån till forskningsinriktat experimentbyggande. Även dessa bestämmelser innebär att regeringen avlastas den prövning regeringen tidigare haft såvitt gäller långivningen. Det är nu byggforskningsrådet som beslutar. Rådets beslut får inte överklagas annat än om det är fråga om eftergift av ett lån. Ett överklagande i en sådan fråga prövas av regeringen.
Genom förordningen (1990:922) om ändring i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus har möjlighetema avsku-rits att till regeringen överklaga boverkets beslut enligt förordningen.
Vad gäller övriga låneförfattningar kan sägas att ett flertal av dessa varit avhängigt frågan om ett nytt bostadsfinansieringssystem. Därmed har också frågan om delegering fått avvakta.
En proposition om en ny bostadsrättslag har nyligen avlämnats. Där föreslås bl. a. att vissa överklaganden om behörighet som intygsgivare skall flyttas över till kammarrätten. Enligt gällande regler får överklagande ske till regeringen.
Inom departementet pågår för närvarande en översyn av reglerna om överklagande enligt plan- och byggnadslagstiftningen.
Industridepartementet
1 Regelreformering
Den till industridepartementet knutna normgruppen, som bildades 1984, har haft ett samordnande ansvar i fråga om regelförenkling gentemot näringslivet. Sedan gmppen upphört och dess sekretariat inordnats i indu stridepartementets linjeorganisation, har arbetet med avreglering och re gelförenkling gått vidare och inriktats på fortsatt bevakning av reglers konsekvenser för näringslivet samt fortsatt kontaktverksamhet mot myn digheter och näringsliv. 73
Arbetet har våren 1990 redovisats för riksdagen i propositionen om Prop. 1990/91:100 vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 s. 53). Av särskild betydel- Bil. 2 se för ett långsiktigt resultat är den integrering av regelarbete i budgetprocessen som nu är på väg. Den nya budgetprocessen är inriktad på att genomlysa myndighetemas hela verksamhet inklusive regelsystemet inom myndighetens område, att förslag till sådana regeländringar som myndigheten inte själv kan besluta om skall ingå i anslagsframställningen och att konsekvensanalyser skall göras.
Att regelsystems effektivitet och reglers ekonomiska konsekvenser blir ordentligt belysta är mycket angeläget för näringslivet. Den utbildning i "regelekonomi" som riksrevisionsverket och statens institut för personalutveckling genomför inom statsförvaltningen är därför värdefull.
På många områden (skatteområdet, livsmedelsområdet osv.) genomförs nu reformer med avreglerings- och förenklingsaspekter som är av stor betydelse för näringslivet. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) har i uppdrag bl. a. att belysa hur samhällets regelsystem kan tänkas inverka på produktivitetsutvecklingen.
Betydelsefulla förändringar har skett inom området stadigt företagande med syfte att åstadkomma mer ändamålsenliga verksamhetsformer. Sålunda har affärsverket FFV ombildats till aktiebolag och ett nytt förvaltningsbolag bildats för förvaltning av statens aktier (prop. 1988/89:88, NU35, rskr. 249).
Vi kan nu tydligt se att ett närmare EG/EFTA-samarbete kommer att få utomordentligt stor betydelse för innehållet i våra regler, som i större utsträckning än hittills kommer att bygga på resultat från ett internationellt harmoniseringsarbete. 1 harmoniseringen ligger den förenklingsaspekten att en regel ersätter flera andra inte alltid lika regler, men den kan också innebära att Sverige på vissa områden får en mera detaljerad reglering än tidigare.
I det europeiska arbetet på att få till stånd enhetliga regler spelar standardisering en betydelsefull roll Gfr prop. 1989/90:88 s. 113). På många områden kommer standarder att få samma roll som myndighetsföreskrifter har i dag, vilket betyder att myndigheter måste följa och vid behov delta i standardiseringsarbete även utanför Sverige. Att förenklingsaspekter uppmärksammas även i sådant arbete är viktigt.
Inom området teknisk provning och kontroll har det under senare år fortlöpande bedrivits ett arbete i syfte att anpassa den svenska infrastmkturen till den västeuropeiska. Detta är nödvändigt för ett svenskt deltagande i det västeuropeiska samarbete som håller på att byggas upp för provnings- och kontrollverksamhet. Under år 1990 har som ett led i detta vissa ändringar gjorts i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.
Statens mät- och provstyrelse har sålunda den I juli fått befogenhet att ackreditera certifierings- och kontrollorgan (SFS 1990:728).
Vidare har EFTA-konventionen om ömsesidigt godtagande av prov- ningssresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknats i Tammerfors den 15 juni 1988, trätt i kraft den 1 oktober 1990.1 anslutning till detta har vissa till konventionen anknytande bestämmelser i den 74
nämnda lagen satts i kraft (SFS 1990:900). Genom bestämmelserna åläggs Prop. 1990/91:100
svenska myndigheter och andra organ, som genom godkännande eller Bil. 2
annan åtgärd som fömtsätter provning medger att en produkt får föras ut
på den svenska marknaden eller användas i Sverige, att därvid godta dels
provningssresultat från vissa utländska ackrediterade provningsorgan,
dels provningsresultat och bevis om överensstämmelse som närmare anges
i sektorsöverenskommelser under konventionen.
På det regionalpolitiska området har regeringen, sedan riksdagen godkänt regeringens förslag i propositionen om regionalpolitik för 90-talet (prop. 1989/90:76, AU 13, rskr. 346), beslutat nya reglerom regionalpolitiskt företagsstöd och om glesbygdsstöd. Förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd, som trädde i kraft den I juli 1990, innebär förenklingar genom att antalet stödformer minskar och beslutsfattandet koncentreras till färre myndigheter. Förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1990, innebär bl.a. att antalet stödformer minskar.
2 Delegering
Frågor om regionalpolitiskt stöd och energi har överförts från arbetsmarknads- och miljödepartementen till industridepartementet. Antalet ärenden i industridepartementet har därmed ökat kraftigt.
I syfte att undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning frigöra resurser för mer långsiktigt inriktade uppgifter av typen uppföljning, utvärdering, omprioritering etc. har en särskild arbetsgrupp inom departementet sett över delegeringsmöjlighetema. En inventering har gjorts sakområdesvis av samtliga ärendegmpper inom departementet. Utifrån det materialet har gruppen analyserat möjligheterna att delegera beslutanderätten och förenkla prövningsförfarandet i de skilda ärendetyperna. Arbetsgmppens har i december 1990 lämnat en rapport som nu bereds vidare i departementet.
Den inom industridepartementet upprättade departementspromemorian (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländska företagsjörsvärv har remissbehandlats. I regeringskansliet övervägs för närvarande den fortsatta behandlingen av frågan (se prop. 1989/90:88 s. 164). Promemorians förslag innebär ett förenklat prövningsförfarande och en ökad delegering av ärenden frän regeringen till länsstyrelsen.
På det regionalpolitiska området innebär den nya förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd att prövningen av vissa ärenden i första instans har flyttats från regeringen till statens industriverk. Samtidigt har möjligheten att överklaga verkets beslut i dessa och andra ärenden på området skurits av.
75
Civildepartementet Prop. 1990/91:100
Ril 7 / Regelreformering
Takten ökar i avregleringen och i omstmktureringen av regler som fortfarande behövs. För närvarande är inemot hälften av departementets lagar och förordningar föremål för översyn, antingen i departementet eller i någon utredning eller arbetsgmpp som hör till departementet.
På statistikområdet har statistikregelutredningen lämnat sitt betänkande (SOU 1990:43) Förenklad statistikreglering. Betänkandet har remissbehandlats och frågan övervägs nu i civildepartementet.
På det löne- och personalpolitiska området har som en följd av det nya trygghetsavtal som böriade att gälla den I april 1990 en betydande avreglering skett både i fråga om författningar och avtalsbestämmelser. Som exempel på upphävda författningar kan nämnas omplaceringsförordningen (1984:110, upphävd 1990:73). Den innehöll en mängd betungande föreskrifter för myndigheterna vid personalrekrytering. Ett annat exempel är kunggörelsen (1968:351) om måltidspriser vid personalserveringar inom statlig verksamhet, m.m. (upphävd 1990:1109).
Andra avregleringar, som delvis har personalanknytning, är att begränsningar i myndigheters möjligheter att utnyttja vikarier och ett krångligt samrådsförfarande mellan myndigheter vid vissa personalinskränkningar har slopats (SFS 1990:950 och 951).
En arbetsgrupp för enklare regler på det löne- och personalpolitiska området, ALP-gmppen, fortsätter sitt arbete för att få fram en ny regelstruktur i författningarna på området. Arbetet skall leda både till färre och enklare regler och till färre författningar. Det knyter an till den översyn av lagen (1976:600) om offentlig anställning m. m. som LOA-utredningen (C 1989:07) har i uppdrag att genomföra.
På det marknadspolitiska området har utfärdats en ny lag (1990:1183) om tillfällig försäljning. Den innebär bl.a. att tillfällighetshandeln i princip blir fri från näringsrättsliga tillståndskrav.
Konkurrensutredningen (C 1989:03) har lämnat ett delbetänkande (SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn. Andra delbetän-kanden från denna utredning är (SOU 1990:58) Konkurrensen inom flygsektorn, där det föreslås en avreglering delvis av det svenska inrikesflyget, samt (SOU 1990:62) Konkurrensen inom Bygg/bosektorn. Betänkandena har remissbehandlats. Utredningen fortsätter sitt arbete och avser i ett huvudbetänkande att lämna generella förslag om konkurrensen i ekonomin.
Påjblkrörelseområdet har utredningen (C 1990:03) om den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya områden bl.a. i uppdrag att pröva regler som i dag försvårar en utveckling av den kooperativa verksamhetsformen och hur sådana regelhinder kan undanröjas.
Länsstyrelsernas regler fortsätter att bli färre. Den I juli 1986 fanns ca 5000 regelrubriker förtecknade hos länsstyrelserna. Antalet har minskat till knappt 2 000 regelrubriker. Nu vidtar översyner av de kvarvarande reglernas innehåll och utformning i syfte att förenkla reglerna och minska antalet ytterligare. En särskild arbetsgrupp inom civildepartementet för yg
förenkling av länsstyrelsernas regler — LON-gmppen — har viktiga upp- Prop. 1990/91:100 gifter i det översynsarbetet. Bil. 2
Den 1 juli 1990 avslutade länsstyrelsen i Västerbottens län ett försöksprojekt med datoriserad regelregistrering (jfr prop. 1989/90:100 bilaga 2:1, s. 79). I en rapport den 7 september 1990 (dnr C90/1795/RÄ) Försök med datoriserad regelregistrering, Västerbottens län, har länsstyrelsen redovisat sina erfarenheter från försöket. Registreringen har gett väsentliga bidrag till regelförenklingsarbetet hos länsstyrelsen dels genom att ordna länsstyrelsens egna regler på ett sätt som ansluter till vad som gäller för författningarna i SFS, dels genom att avslöja brister i regelmaterialet, brister som nu kan rättas tili. Erfarenheterna från projektet kommer att föras över till de andra länsstyrelsema av länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) i samband med de allmänna råd för regelarbetet hos länsstyrelserna som LON tar fram (jfr prop. 1989/90:100 bilaga 2:2, s. 87).
På det kommunala området har regeringen vid flera tillfällen under år 1990 ökat kretsen av kommuner som deltar i frikommunförsöket (SFS 1990:482, 965 och 1182). Fr.o.m. den 1 januari 1991 deltar 35 primärkommuner och fyra landsting.
Ett projekt för förnyelse av den offentliga verksamheten skall genomföras i Örebro län i samarbete mellan Örebro kommun, landstinget och länsstyrelsen. Projektet har starka inslag av regelförenkling (prop. 1990/91:44, KUI7, rskr. 52).
Stat-kommunberedningens (C 1983:02) arbetsgmpp för regelförenkling på det kommunala området har genomfört två studier av reglerna på det kommunala området. Nu utvärderas studierna för att få fram förslag till hur regelreformeringsarbete med kommunala regler kan bedrivas.
På det kyrkliga området har den I juli 1990 lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan trätt i kraft (prop. 1987/88:144, 1988/89:KrU6, rskr. 77). Den nya lagen innebär en kommunalisering av kyrkomusiker-tjänsterna. Härigenom har mycket omfattande och detaljerade föreskrifter om dessa tjänster kunnat slopas.
Riksdagen har beslutat om en ny begravningslag (SFS 1990:1144). Den innebär både en förnyelse och en förenkling och omstmkturering av be-gravningssreglerna.
Regeringen har beslutat om en skrivelse till kyrkomötet med förslag till en ny kyrkolag (RegSkr 1990:1). Förslaget innebär att 1686 års kyrkolag och 35 andra kyrkliga författningar skall ersättas med en enda lag. Efter det att kyrkomötet har yttrat sig över förslaget i augusti 1991, skall regeringen förelägga riksdagen en proposition i ämnet.
Ett antal kyrkliga författningar har upphävts (SFS 1990:43 m.fl.).
2 Delegering
Arbetet med att delegera regeringsärenden fortsätter planenligt.
Riktlinjer för förnyelse inom poli.sen har lagts fast (prop. 1989/90:155, l990/9l:JuUI, rskr. 1). De innebär bl. a. att den redan långt drivna delege- ringen av befogenheter och ansvar inom polisen utvecklas ytterligare. Sålunda får polismyndigheterna sedan den 1 juli 1990 själva bestämma sin 77
organisation (SFS 1990:521). Från den I januari 1991 är det vidare Prop. 1990/91:100 länsstyrelsen, och inte regeringen, som är högsta instans i ärenden om Bil. 2 tillsättning av kommissarietjänster (SFS 1990:1071).
Sedan den 1 juli 1990 är kyrkomusikertjänsterna inte längre statligt reglerade anställningar. Ärenden om tillsättning av sådana tjänster kan därför inte längre överklagas hos regeringen (SFS 1989:8).
Beslut om flyttning av gravsatt stoft eller aska skall enligt riksdagens beslut om ny begravningslag inte längre kunna överklagas hos regeringen. I stället skall överklagande kunna ske hos kammarrätten.
Ytterligare ett antal delegeringar förbereds till år 1991 samtidigt som utredningar pågår om möjligheten till ännu fler under år 1992.
Miljödepartementet
1 Regelreformering
1 strålskyddslagen (1988:220) och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam het har det införts avgiftsbemyndiganden för regeringen eller den myndig het som regeringen bestämmer. Föreskrifterna ersätter tidigare bemyndi ganden som beslutats av riksdagen men som inte haft lagform.
Den s.k. substitutionsprincipen har förtydligats i lagen (1985:426) om kemiska produkter. I lagen anges numera också uttryckligen att straffreglerna omfattar sådana varor på vilken lagen är tillämplig.
Avgiftsbeloppen i förordningen (1989:598) om avgifter för myndigheters verksamheten enligt miljöskyddslagen (] 969:387) har med verkan från och med den 1 juli 1990 justerats med utgångspunkt i verksamhetens omfattning. Avgiftssystemet har därigenom blivit smidigare för såväl myndigheter som enskilda.
2 Delegering
Delegeringsfrågan uppmärksammas regelmässigt i samband med allt författningsarbete inom departementet.
Den särskilda utredare som har regeringens uppdrag att utreda naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation (dir. 1990:67) skall också uppmärksamma de möjligheter som kan finnas att låta verket ta över vissa ärenden som i dag prövas av regeringen.
I en lagrådsremiss på gmndval av betänkandet (SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen har regeringen föreslagit att vissa gmpper av överklaganden skall flyttas från regeringen till kammarrätten. Det gäller ärenden om skydd för vä.xl- och djurarter och om vilthägn.
78¶Bilaga 2:2
Regelbeståndet och
regelregistreringen ■-" en sammanställning från civildepartementet
Bilaga 2:2
Regelbeståndet och regelregistreringen — en sammanställning från civildepartementet
Översiktligt skall här närmast redovisas hur regelbeståndet har utvecklats både i SFS och i myndighetemas författningssamlingar. Siffrorna ansluter till tidigare års redovisning. Redovisningen inleds med en redogörelse för statsrådsberedningens arbete med att registrera normgivningsbemyndiganden.
Därefter följer en redogörelse för reformeringen av avtalsregler allmänt hos staten och av kommunala regler.
Redogörelsen avslutas med en redogörelse för arbetet med att registrera regler.
Prop. 1990/91:100 Bil. 2
Normgivningsbemyndiganden
Några huvudpunkter
—Uppföljningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden fortsätter.
—Registreringen av normgivningsbemyndigandena utvidgas successivt till att omfatta också regeringens bemyndiganden.
1 december 1989 lämnade statsrådsberedningen till konstitutionsutskottet sitt senaste register över riksdagens olika normgivningsbemyndiganden. Registret har behandlats av riksdagen (I989/90:KU30, rskr. 258). Av konstitutionsutskottets betänkande framgår att registret används av utskottet i dess granskning av regeringens normgivning och av riksdagens revisorer i deras granskningsverksamhet.
Statsrådsberedningen avser att i böan av år 1991 lämna riksdagen ett aktualiserat register.
Vad gäller regeringens bemyndiganden till myndigheterna att besluta föreskrifter finns i dag ingen samlad, aktuell registrering. En datasökning i SFS-registret har dock preliminärt givit vid handen att det den 1 juli 1990 fanns ca 1 000 föreskriftsbemyndiganden från regeringen till myndigheterna. En närmare registrering av detta material övervägs för närvarande.
En viktig beståndsdel i reformarbetet är att lägga regler på rätt nivå i "regelpyramiden" (se prop. 1987/88:100 bil. 2 s. 10), inte minst när bemyndiganden beslutas. Uppgifter om bemyndiganden behövs också för att kunna strukturera om och förenkla regleringarna. Det torde även vara uppenbart att en kontroll kan behövas av hur de givna bemyndiganden utnyttjas av myndigheterna. Är myndighetsförfattningarna exempelvis de bindande rättsregler som regeringen avsåg med sina bemyndiganden och har myndigheterna utnyttjat rätt bemyndigande för sina författningar?
Inom civildepartementet har ett arbete med att registrera bemyndigandena bakom författningarna i myndigheternas regelförteckningar därför
8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 2
inletts under år 1990. På länsstyrelseområdet har redan, med några undantag, de regelförteckningar som har lämnats till regeringen den 1 september 1990 försetts med sådana uppgifter. Sammantaget rör det sig om ett hundratal olika bemyndiganden som finns med i förteckningarna. Arbete har påbörjats i regeringskansliet med att analysera uppgifterna.
Prop. 1990/91:100 Bil.2
Lagar och förordningar
Några huvudpunkter
—Antalet lagar och förordningar ligger på samma låga nivå som år 1989.
—Kvaliteten på utformningen av gällande föreskrifter förbättras fortlöpande.
Det siffermaterial om antalet lagar och förordningar som redovisats tidigare år har kompletterats med 1990 års nytillkomna gmndförfattningar samtidigt som äldre, under år 1990 upphävda författningar, har stmkits ur materialet. Siffrorna är hämtade ur datoriserade register över författningar som ingår i SFS.
Sådana register förs av statsrådsberedningen och justitiedepartementet.
Resultatet sammanfattas i följande tabell och diagram över antalet författningar. I siffroma ingår också ett mindre antal författningar som har beslutats av förvaltningsmyndigheter och kungjorts i SFS.
1970den 31 december
1971 " 1972" 1973" 1974" 1975" 1976" 1977" 1978" 1979" 1980" 1981 " 1982" 1983" 1984" 1985" 1986" 1987" 1988" 1989"
1990 den 1 december
4665 4719 4 569 3690 3657 3710 3811 3808 3 850 3951 3979 4016 3810 3 790 3816 3858 3880 3 722 3695 3575 3 577
82¶REGELBESTANDET i SFS under perloden 1970-1990
Prop. 1990/91:100 Bil.2
Antal 5000-1
4000-i
3000-:'
2000-
m
!&
B
i
i
70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
Författningar 1970-1987
Lagar 1986-1989
D
Förordningar 1988-1990
Antalet författningar håller sig i stort sett kvar på förra årets nivå som var den lägsta på 20 år.
Författningsbeståndet kan med hjälp av registren delas upp på lagar och förordningar. Till "lag-gmppen" har förts sådana föreskrifter som bedöms vara lagar i regeringsformens mening.
Med denna definition av en lag blir fördelningen av 1990 års gällande författningar i SFS avrundade till närmaste hundratal ca 1 200 lagar och ca 2 400 förordningar. Det är ungefar samma fördelning som år 1989.
Undertiden den 1 januari — den 1 december 1990 har totalt I 038 titlar kungjorts. Motsvarande siffra från samma period 1989 var 846 titlar. Ökningen i antalet kungjorda författningar vittnar — mot bakgmnd av det oförändrade antalet gmndförfattningar — om en fortsatt god takt i regelreformeringsarbetet.
Fördelningen på de olika departementen etc. av SFS-författningarna per den I december 1990 är följande. Myndighetsförfattningarna redovisas under det departement som myndigheten hör till.
83¶Departement etc.
Justitiedepartementet
Utrikesdepartementet
Försvarsdepartementet
Socialdepartementet
Kommunikationsdepartementet
Finansdepartementet
Utbildningsdepartementet
Jordbruksdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet
Bostadsdepartementet
I ndustridepartementet
Civildepartementet
Miljödepartementet
Riksdagen
Riksbanken
Summa
Antal författningar i SFS
712 135 147 313 241 770 260 182 129 128 156 324
68 1
3577 Prop. 1990/91:100 Bil.2
Det kan noteras att en del av miljödepartementets författningar under år 1990 har förts över till industridepartementet.
Myndighetsregler
Några huvudpunkter
— Myndighetsreglerna fortsätter att minska, mellan 1989 och 1990 med I 200 regler.
— Länsstyrelsernas regler minskar.
De regelförteckningar som myndigheterna lämnade till regeringen hösten 1990 tillsammans med sina anslagsframställningar innehåller 14 400 mbriker. Det innebär en minskning med 1 200 titlar sedan den 1 september 1989.
Antalet regelmbriker per departementsområde är ungefar följande.
Område
Antal titlar (avrundade hundratal)
Justitiedepartementet
Utrikesdepartementet
Försvarsdepartementet
Socialdepartementet
Kommunikationsdepartementet
Finansdepartementet
Utbildningsdepartementet
Jordbruksdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet
Bostadsdepartementet
Industridepartementet
Civildepartementet
Miljödepartementet
Summa
100 2000
600 2000 2 500 1700
800 1200
100 2 700
14400
84¶Minskningen i antalet regler kan nästan heh hänföras till länsstyrelseområdet och får i hög grad ses som ett resultat av det arbete som en arbetsgmpp inom civildepartementet — LON-gmppen — utför i samarbete med länsstyrelsema. Sålunda har regelmängden kunnat begränsas från urspmngligen ca 5 000 den I juli 1986 till i dag ca 2 000. Det är en minskning med närmare 60%.
Flera myndigheters regelförteckningar är dock fortfarande i ett sådant skick att de inte utgör något bra mått på hur många myndighetsregler som finns. Så långt det går att döma av förteckningarna behövs det insatser för att få mera enhetliga uppställningar av reglerna, få till stånd en klarare åtskillnad mellan gmndförfattningar och ändringsförfattningar samt ansluta författningarna till de lagar och förordningar som de är verkställighetsföreskrifter till.
Det datoriserade registreringsarbete med myndighetsregler som nu har påbörjats hos civildepartementets myndigheter och krav på uppgifter om vilka bemyndiganden som myndigheterna har stött sig på i sin regelgivning avses på sikt leda till att regelförteckningarna erbjuder ett fullgott mått på dessa myndigheters regler. Förteckningama avses bli jämförbara med SFS-registret exempelvis som grund för att fastställa antalet författningar. Men ett likartad arbete behöver komma i gång också hos andra myndigheter för att den eftersträvade kvaliteten i regelförteckningarna skall kunna nås.
Vad gäller effekterna på myndighetsreglerna av regelreformarbetet är det självfallet lika angeläget att kunna mäta dem som när det gäller författningarna i SFS.
Fortfarande förekommer det att myndigheterna beslutar författningar vars innehåll och utformning inte svarar mot de krav som numera ställs på myndighetsföreskrifterna. Kvaliteten behöver höjas.
Prop. 1990/91:100 Bil.2
Statliga kollektivavtal
Några huvudpunkter
—Ny struktur på avtalsreglerna.
—Nya trender i reglerna.
Strukturen i kollektivavtalsreglerna på det statliga området förändras. Från att ha varit samlade i allmänna avtal (allmänt avlöningsavtal för tjänstemän — AST, allmänt arbetstidsavtal — ARB, allmänt arvodesavtal — ARV etc.) går man nu över till sektorsanknutna avtal, där alla regler som gäller för en viss sektor samlas i ett avtal (sektoravtal för civil statsförvaltning (SA-C), sektoravtal för affärsverken (SA-A), sektoravtal för försvaret (SA-F) etc. Avsikten med att dela upp avtalsreglerna efter sektorer är att reglerna bättre skall kunna anpassas efter den verksamhet, som de avser.
I arbetet med sektoravtalen ingår givetvis att begränsa och förenkla regler samtidigt som man använder sig av ett mer begripligt språk, en
enhetlig terminologi och en överskådligare disposition. Exempelvis innebär de nya arbetstidsavtalen en väsentligt minskad detaljreglering.
Den reformering av det statliga tjänstesystemet som har genomförts och som tidigare har redovisats (prop. 1988/89:100 bil. 2 s. 51) är ett annat exempel på enklare avtalsregler. De nya avtalen har sedan följts upp av regeringen med ändringar på författningssidan. Omvänt gäller att behovet av förenklingar på författningssidan har lett till förenklingar också på avtalssidan.
Det är självfallet av betydelse att man i regelarbetet både hos arbetsgivarna och hos arbetstagarna förutsättningslöst kan pröva om en fråga bör regleras i avtal eller författningsvägen. En sådan prövning bör i förekommande fall vara en naturlig delfråga i den s.k. checklista för regelgivare som ingår i ett program för god regelkvalitet (jfr bil. 2 p. 5.1 till denna budgetproposition).
Ett viktigt reformarbete på författningssidan av personalområdet som berör den avtalsreglerade delen av området är arbetet i LOA-utredningen (C 1989:07). Den har till uppgift att se över lagstiftningen om offentlig anställning. Men också de närmare 60 andra författningar på området (utom pensionsförfattningarna) kommer att beröras av översynen. Nämnas kan också det översynsarbete på området som utförs av en arbetsgmpp inom civildepartementet — ALP-gmppen. Den gruppen har i uppdrag att på något kortare sikt ta fram förslag till regelförenklingar och till en annan och mer översiktlig stmktur på reglerna i de nämnda närmare 60 författningarna.
Bil.2
Kommunernas föreskrifter
Några huvudpunkter
— En arbetsgmpp inom stat-kommunberedningen tar fram förslag om kommunernas arbete med att förenkla sina regler.
Arbetsgmppen inom stat-kommunberedningen (C 1983:02) har under år 1990 låtit utföra två kommunala studier för att i första hand kartlägga den kommunala regelgivningen och få fram exempel på sådana regleringar som i särskild grad har betydelse för den kommunala verksamheten, både statliga sådana och kommunernas egna. För det primärkommunala området har studier utförts i samarbete med Eskilstuna kommun och för det landstingskommunala området i samarbete med landstinget i Skaraborgs län. Studierna, som nu bearbetas inom arbetsgmppen, är avsedda att ligga till grund för de förslag som arbetsgmppen planerar att lämna till stat-kommunberedningen under våren 1991.
86¶Regelregislreringsarbetet
Några huvudpunkter
—Databaserna med register över författningarna i Svensk författningssamling (SFS) utnyttjas alltmer i författningsarbetet.
—Myndighetsregler registreras så de ansluter till SFS-registren.
Prop. 1990/91:100 Bil.2
Databaserna med SFS-författningama används i allt större utsträckning i författningsarbetet i departementen. Samtliga departement har nu möjlighet att söka i baserna.
Av uppgifter från justitiedepartementet framgår att användningen av informationssystemet har ökat kraftigt under år 1990. Inte bara i departementsarbetet utan också i arbetet hos riksdagen och hos myndighetema söker man numera efter och hämtar uppgifter ur databasema.
Det är avsikten att under år 1991 från justitiedepartementet föra över ansvaret för SFS-baserna till statsrådsberedningen. Den organisatoriska förändringen kommer till stånd både för att förenkla och decentralisera hanteringen.
En datoriserad regelregistrering är en väsentlig beståndsdel i arbetet med att få en god regelkvalitet. Den är en fömtsättning för ett framgångsrikt reformarbete. Den behövs i kontrollsyften och den är i många fall en fömtsättning för att kunna reformera regler till följd av organisatoriska förändringar av verksamhetema. Tillgång till regler i en databas bör också kunna bidra till en bättre produktivitet hos myndigheterna. Tempot behöver alhså ökas i arbetet med att ta in myndighetsregler i databaser.
På lite längre sikt kan värdet av en datoriserad regelregistrering antas väl motsvara de resurser som på något kortare sikt kan behöva sättas till i ett registreringsarbete. Ett ökat tempo i datoriseringen av regelregistreringen bör alltså på sikt kunna rymmas inom ramen för myndigheternas nuvarande resurser, särskilt som en långsiktighet i resursplaneringen nu underlättas av den nya budgetprocessens treåriga budgetramar.
En väsentlig andel av de regelmbriker som finns intagna i regelförteckningarna svarar länsstyrelserna för. Ca 15 % av reglema är länsstyrelsernas. De flesta av dessa regler finns intagna i länens författningssamlingar. De reglerar frågor av många olika slag inom skilda verksamhetsområden. Bl. a. dessa förhållanden var bakgmnden till det uppdrag regeringen lämnade hösten 1989 till länsstyrelsen i Västerbottens län att upprätta en databas för länsstyrelsens gällande föreskrifter och allmänna råd (jfr budgetpropositionen 1990 bil. 2:1 s. 79).
Sedan uppdraget har avrapporterats fortsätter nu arbetet med att få övriga länsstyrelser att registrera sina regler på ett liknande sätt.
87 Innehåll Prop. 1990/91:100
Bilagans huvudsakliga innehåll................................. 3 ""•
1¶Allmänna utgångspunkter ................................... ... 4
2¶Den offentliga sektom i ett intemationeUt perspektiv ... 6
3¶Den statliga sektom ......................................... . 10'
3.1¶Den statliga förvaltningen .............................. .. 10
3.2¶Viss statlig affärsverksamhet .......................... .. 30
3.3¶Utnyttjande av konkurrens- och marknadskrafter i offentlig sektor 32
4¶Den kommunala sektorn ..................................... .. 34
4.1¶Inledning..................................................... .. 34
4.2¶Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting 37
4.3¶Vad händer i kommuner och landsting? ............ 42
5¶Regelreformering och delegering ........................ .. 47
5.1¶Regelreformeringsarbetet................................ .. 48
5.2¶Delegeringsarbetet........................................ .. 55
6¶Hemställan....................................................... .. 57
Bilaga 2:1 Regeringens arbete med reglereformering och delegering
— en sammanställning från statsrådsberedningen 61
Bilaga 2:2 Regelbeståndet och regelregistreringen — en samman ställning från civildepartementet ............... 81
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 88
Bilaga 3 till budgetpropositionen 1991
Kungliga hov- och slottsstaterna
(första huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bil. 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande: statsrådet Johansson
Anmälan till budgetpropositionen 1991
A. Kungliga hovstaten
A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört i statsbudgeten med 18475000 kr.
Anslaget är för närvarande obetecknat, vilket innebär bl.a. att beloppet inte kan överskridas. Eftersom större delen av anslaget används för att betala lönekostnader till anställd personal, medför anslagskonstruktionen problem att täcka merkostnader till följd av avtalsenliga löneökningar. Sådana medel har därför hittills anvisats från trettonde huvudtitelns anslag Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. Jag förordar emellertid att anslaget från och med budgetåret 1991/92 förs upp som ett förslagsanslag i statsbudgeten. Regeringen kan då medge att anslaget får överskridas med det belopp som motiveras av avtalsenliga löneökningar. Jag vill betona att någon ytterligare belastning på statsbudgeten inte uppkommer genom det ändrade förfarandet.
Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 20450000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 20450000 kr.
1¶Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 3
B. Kungliga slottsstaten Prop. 1990/91: lOO
Ril 3
B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader
1989/90 Utgift 26088066
1990/91 Anslag 21882000
1991/92 Förslag 23 212000
Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor. I Stockholms slott finns bl.a. riksmarskalksämbetet, ståt-hållarämbetet, husgerädskammaren och Bernadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas även för allmänheten. Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även öppnats för allmänheten och används för utställningsverksamhet. Haga slott används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripshohns slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott visas för allmänheten. För användningen av hela Strömsholms kronoegendom finns en samarbetsgrupp, tillkallad av länsstyrelsen i Västmanlands län med representanter för bl.a. byggnadsstyrelsen, domänverket, kommunen och landstinget samt Ridfrämjandet. Rosersbergs slott disponeras till större delen av statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Tullgarns .slott är upplåtet för visning.
Från detta anslag avlönas närmare 80 anställda, varav ca 25 i park- och trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer ett tjugotal personer med uppdrag av deltids- eller bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.
Riksmarskalksämbetet har — i anslutning till en framställning från ståthållarämbetet — hemställt att 25 295 700 kr. anvisas för driften av de kungliga slotten under nästa budgetår. Vid beräkningen av det angivna medelsbehovet har någon löneomräkning av utgiftsposten lönekostnader inte gjorts.
En successiv utvidgning av visningsverksamheten vid de kungliga slotten har skett under senare år. Vid Ulriksdals slott har ytterligare ett antal rum ställts i ordning för visning inom slottet och ett skulpturmuseum i det s.k. Orangeriet har öppnats liksom en utställningslokal för drottning Kristinas kröningsvagn.
Installation och underhåll av larmanläggningar medför ökade lokalkostnader. Även i övrigt ökar kostnaderna för verksamheten. Ståthållarämbetet anser det rimligt att detta anslag budgeteras på ett sätt som motsvarar faktiska behov och faktisk förbrukning.
Sammanställning
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Bil. 3
Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
(16 500000)
3 365000
+ 1747 000
(+1980000)
- 182000
Summa utgifter
22982000
+ 1565000
Avgår: Uppbördsmedel
1 i 00 000
+ 235000
Summa anslag
21882 000
+ 1330000
Föredragandens överväganden
Mitt förslag till medelsberäkning framgår av sammanställningen. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till De Kungliga .slotten: Driftkostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 23 212000 kr.
B 2. Kungliga husgerädskammaren
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
8 777000 7 459000 9059000
Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar husgerädskammaren de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutligen hjälper husgerädskammaren till vid tillfällig möblering för representation o. dyl.
Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.
I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade husgerädskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjlighet att hålla en godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsatserna. Husgerädskammaren har därefter tillförts ökade resurser för detta ändamål.
1 anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 begär nu husgerädskammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärkningar.
Riksmarskalksämbetet tillstyrker husgerådskammarens framställan om anslag för budgetåret 1991/92 - 9 509000 kr, varav 400000 kr. i engångs-anslag — vilken överensstämmer med tredje året av den framtagna långtidsplanen.
Riksmarskalksämbetet anhåller vidare om att särskilda medel anvisas under detta anslag för nyanskaffning och vård av uniformer som används i samband med statsbesök, högtidliga audienser, officiella middagar m.m. Slutligen anhåller riksmarskalksämbetet om särskilda medel för förbättrade vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk.
Prop. 1990/91:100 Bil. 3
Sammanställning
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Avgår: Uppbördsmedel
Summa anslag
7 555000 (6651000)
96000 7459000
+ 1 600000 (+1400000)
+ 1600000
Föredragandens överväganden
Min bedömning av medelsbehovet framgår av sammanställningen i det föregående. Utöver pris- och löneomräkning beräknar jag medel för en viss förstärkning av resurserna för vården av samlingarna. Jag har dessutom beräknat 400000 kr. för nyanskaffning och vård av uniformer. När det gäller vården av de Bernadotteska familjestiftelsernas samlingar är jag för närvarande inte beredd att föreslå några ändrade finansieringsformer.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kungliga husgerädskammaren för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 9059000 kr.
Vid bifall till mina förslag till medelsberäkning for nästa budgetår kommer första huvudtitelns slutsumma för budgetåret 1991/92 att uppgå till 52 721 000 kr. Detta betyder en ökning i jämförelse med det av riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisade beloppet med 4905000 kr.
Register
sid.
A. Kungliga hovstaten
1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning
B. Kungliga slottsstaten
2. De kungliga slotten: Driftkostnader
3. Kungliga husgerädskammaren
Totalt för kungliga hov- och slottsstaterna
Anslag kr.
20450000
52721000
Prop. 1990/91:100 Bil. 3
Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1990
Bilaga 4 till budgetpropositionen 1991
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
ÖVERSIKT
Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på många områden av samhällslivet.
Till justitiedepartementet hör åklagarväsendet, huvudparten av domstolsväsendet, rättshjälpen och de allmänna advokatbyråerna samt kriminalvården. Inom departementets område faller också den verksamhet som utövas av justitiekanslern, datainspektionen, brottsförebyggande rådet, bokföringsnämnden och brottsskadenämnden.
Utgiftema inom justitiedepartementets område beräknas imder budgetåret 1991/92 komma att öka med 1 319,7 milj. kr. till 7 127 491 milj. kr.
Utvecklingen inom rättsväsendet
Huvuddelen av verksamheten pä justitiedepartementets område avser uppgifter som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning. Myndighetema har begränsade möjligheter att själva påverka verksamhetens omfatming.
Den verksamhet som avser samhällets åtgärder mot brott bestäms till stor del av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana faktorer som antalet anmälda brott, mängden mäl och dessas svårighetsgrad samt inom kriminalvärden av antalet utdömda frihetsstraff och strafftidemas längd. Brottsutvecklingen är stigande. Arbetsbelastningen inom rättsväsendet ökar.
Åklagarväsendet
Åklagarväsendet fär en treårig budgetram. Ramen ger äklagarväsendet ett utrymme under treårsperioden att rationalisera genom ADB och utbildning. Medel tillförs ocksä för vissa personalförstärkningar.
Domstolsväsendet
Domstolama erhöll en treårig budgetram budgetåret 1989/90. Enligt tidigare beslut tillförs domstolama resurser för rationaliseringar genom ADB och utbildning. Domstolama fär ocksä medel för handläggning av nya måltyper.
1¶Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr /OO. Bilaga 4
Kriminalvården Prop.
1990/91:100 Kriminalvärdsanstaltema Härianda och Karlskrona föresläs bli nedlagda. Bilaga 4 Platsema vid Härlandaanstalten ersätts genom om- och tillbyggnader vid vissa kriminalvärdsanstalter. Nedläggningen av anstalten i Karlskrona bör ske i anslutning till att ett nytt häkte tas i bruk pä samma ort.
Rationaliseringar inom kriminalvärden beräknas uppgä till drygt 31 milj. kr. Omkring 20 milj. kr. återförs till kriminalvården för effekii-vitctsbcfrämjande åtgärder, bl.a. för metodutveckling och utbildning.
Sammanfattning
Förändringama inom justitiedepartementets oinräde i förhållande till budgetåret 1990/91 framgär av följande sammanställning. Beloppen anges i milj. kr.
Anvisat Förslag Förändr.
1990/91 1991/92
Andra huvudtiteln
A. Justitiedepartementet m.m.
107,7'
20.0¶B. Vissa tillsynsmyiidig-
heter m.m.
C. Äklagarväsendet
421,8
76,4
D. Domstolsväsendet m.m.
1941,7
312.4¶E. Kriminalvärden
2478,4'
513,6
F. Rättshjälp m.m.
637,0
914,1
277,1
G. övriga myndigheter
34,2'
10,8
H. Diverse
182,0
108,3
Summa för justitiedepar-
5807,8
7.127,5
1.319,7
tementet
'Innefattar även ett belopp av 1 milj. kr. som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning.
Summan omfattar inte ett belopp av 6 milj. kr. som anvisats pä tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91.
'Innefattar även belopp som har anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning.
Justitiedepartementet Prop.
1990/91:100
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Bilaga 4 Föredragande: statsrådet Freivalds
Anmälan till budgetpropositionen 1991
1 Allmänt
1.1¶Mål för verksamheten
Justitiedepartementet bereder lagstifmingsärenden på många områden. Först och främst bör grundlagama nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgamas förhällande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagamas verksamhet samt reglema om förfarandet vid våra domstolar. Ett armat betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.
Till justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsendet, åklagarväsendet och kriminalvården.
Verksamheten pä justitiedepartementets område har central betydelse för rättssäkerhet och rättstrygghet. För arbetet på delta område kommer trygghet och rättvisa för medborgarna, jämlikhet och solidaritet samt effektivitet i den offentliga förvaltningen särskilt i blickpunkten.
Departementets myndigheter och lagstiftning utsätts fortlöpande för en öppen och genomträngande granskning. Min uppfattning är atl rättsväsendet har klarat sina uppgifter väl men att det ändå firms skäl att pä olika sätt verka för att rättssamhället ytterligare befästs och stärks.
Det är angeläget att man tar till vara alla möjligheter att rationalisera och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet utan alt rättssäkerheten eller medborgamas anspråk på hjälp från de rättsvårdande myndighetema åsidosätts. Regeringen har nyligen i skrivelse till riksdagen (1990/91:50) presenterat ett omfattande ätgärdsprogram för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgiftema. Inom justitiedepartementets område granskas myndigheteraa successivt med sikte pä att öka effektiviteten i deras verksamhet. Både domstolsväsendet och äklagarväsendet ses för närvarande över i detta syfte.
Genom en övergäng till resultatorienterad styming beräknas statsmaktema fä bättre redovisningar och bedönmingar av uppnådda resultat. En resultatinriktad styming, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme för betydande delegering till regional och lokal nivä och uppmuntrar och underlättar initiativ till effektivisering och rationalisering på dessa nivåer. De centrala myndighetemas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling. Jag avser att under våren 1991 la upp frågan om
strukturförändringar inom departementets område med sikte pä sådana Prop. omställningar och bantningar. Domstolsverket och kriminal- 1990/91:100 vårdsstyrelsen kommer att behandlas i denna genomgäng. Bilaga 4
Det är av yttersta vikt att vi har domare och åklagare som tillgodoser högt ställda krav. Domstolamas och åklagarmyndigheternas arbetsläge är ansträngt, och arbetsvillkoren mäste förbättras. Bl.a. i detta syfte arbetar för närvarande tvä utredningar, domstolsutredningen och äklagarutredningen -90, med frägor om uppgifter, arbetssätt och organisation inom respektive verksamhetsområde.
Brottsbekämpning är en central uppgift för rättsväsendet men också för andra myndigheter. Till de gmndläggande målen hör tryggheten för liv, hälsa, integritet och personlig egendom. Av särskild betydelse är atl utveckla insatsema för alt motverka våld och stödja brottsoffer. Kampen mot narkotikan och den ekonomiska brottsligheten står också i förgrunden.
Verksamheten inom kriminalvärden skall bedrivas med hög säkerhet, samtidigt som ansialtstiden bör användas för att pä bästa sätt anpassa den dömde till samhället.
Jag vill i sammanhanget ocksä erinra om alt en längsiktigt framgångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl utvecklat brottsförebyggande arbete.
Polisen har en central roll inom rättsväsendet. Viktiga uppgifter utförs även av bl.a. socialtjänsten och den psykiatriska värden. Föreningslivet och frivilliga sammanslutningar uträttar ocksä ett värdefullt arbete. Frågor som rör dessa områden berörs av civilministem, socialministern, biträdande socialministem och biträdande civilministem i deras respektive anmälningar till budgetpropositionen.
Utvecklingen pä det intemadonella området har under senare är fatt en allt större betydelse för svenskt rättsväsende och svensk lagstiftning. En huvuduppgift under den närmaste framtiden är att åstadkomma de förändringar i värt rättssystem som föranleds av ett kommande avtal mellan EFTA-ländema och EG. Ocksä de förändringar som kan föranledas av ett eventuellt medlemsskap i EG bör belysas.
Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra lill utvecklingen i Central- och Östeuropa. Inom justitiedepartementets område har svenska bidrag till utvecklingen i dessa delar av Europa kuimat lämnas framför allt genom att man från svensk sida kunnat redovisa erfarenheter av olika rättsliga regelsystem. Dessa erfarenheter har sedan kunnat ingå i det underlag som olika länder i Central- och Östeuropa har behövt för att själva kunna ta ställning till uppbyggnaden av de nya rättsliga system som den politiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder gjort nödvändig.
Samverkan av detta slag har framför allt ägt rum med de baltiska republikema. Utbyte av synpunkter har skett på såväl ministemivä (med Lettland och Litauen) som på tjänstemannanivå (med alla tre baltiska republikema). Ett gemensamt intresse vid diskussionema har varit atl fä del av svenska erfarenheter och synpunkter rörande rättsväsendels organisation och arbetssätt och lagstiftningsarbetet. På det civilrättsliga området har intresset särskilt knutits till associationsrätten och
egendomsrätten. Även frågor om bekämpande av brott och om Prop. kriminalvård har diskuterats. Motsvarande kontakter har också 1990/91:100 förekommit med Ryska federativa republiken. Bilaga 4
Utöver de kontakter som olika länder i Central- och Östeuropa har haft direkt med det svenska justitiedepartementet har dessa länder haft liknande kontakter för erfarenhetsutbyte och diskussion med olika myndigheter och organisationer i Sverige, t.ex. riksåklagaren, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund samt med universiteten. Bl.a. har det därvid i Sverige anordnats seminarier för jurister på hög nivå inom Sovjetimionen. Vid dessa har företrädare för ett stort antal olika republiker inom Sovjetunionen deltagit.
1.2¶Lagstiftning som medel i reformarbetet
7.2.7¶Allmänt
Lagstifming är ett viktigt medel i samhällsbyggandet. Det är å andra sidan angeläget att man inte överskattar lagstiftningens betydelse. Detta perspektiv blir särskilt angeläget i ljuset av det uttalade önskemålet att minska regelmängden. Lagstiftning bör användas med urskiljning och endast i fall då den bedöms som nödvändig eller i varje fall som det mest verksamma medlet för att man skall nå de mål som har satts upp. När det sker, måste lagama utformas så att man så långt möjligt kan fömtse resultatet i tillämpningen och så att lika fall behandlas lika.
7.2.2¶Uppföljning och utvärdering av lagstiftning
Inom justitiedepartementet genomförs sedan åtskilliga är systematiska utvärderingar av lagstiftning som har varit i kraft nägon tid. Under år 1990 har s.k. hearings hållits med företrädare för berörda myndigheter och organisationer m.fl. för att departementet skall fä del av erfa-■ renhetema av lagen om fastighetsmäklare (se avsnitt 4.2) och kreditupplysningslagen (jämför avsnitt 3.3).
I justitiedepartementets regi har vidare uppföljningar gjorts av den år 1987 införda möjligheten att förverka fordon som använts vid trafikbrott (se avsnitt 5.4), lagen om mälsägandebiträde, reglema om allmän rättshjälp vid bodelning och vissa frägor om rättshjälp i angelägenheter utomlands (se avsnitt 2.3).
Domstolsverket' har på regeringens uppdrag tillsammans med riksförsäkringsverket utvärderat vissa frågor som rör handläggningen av socialförsäkringsmål.
Den lagstifming om rättsprövning av vissa förvalmingsbeslut som infördes år 1988 är tidsbegränsad och upphör att gälla vid årsskiftet 1991/92. En utvärdering av lagstiftningen förbereds för närvarande inom regeringskansliet. Också i fråga om förvalmingslagen har viss uppföljning skett såvitt gäller handläggningstiderna inom förvalmingen. Se avsnitt 3.4.
I sammanhanget bör också nämnas att det ingår i domstolsutred- Prop. ningens uppdrag att skaffa sig en bild av hur de hittillsvarande 1990/91:100 omprövningsreglema i förvalmingslagen och andra lagar tillämpas Bilaga 4 och, i den mån utredningen finner brister i reglema eller deras tillämpning, föreslå de ändringar som kan anses påkallade (dir. 1989:56 s. 20 och 21).
7.2.J Internationellt samarbete
Stora delar av lagstiftningen pä centrala rättsområden, t.ex. inom familjerätten och på det köp- och avtalsrättsliga området, har tillkommit i nordiskt samarbete. Detta har resulterat i att vi på flera områden har överensstämmande lagregler i de nordiska ländema. Derma rättslikhet är enligt min uppfattning av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsomrädet.
Det nordiska lagstifmingssamarbetet har i ökande utsträckning inriktats även på behovet av lagstiftning i ett mer långsiktigt perspektiv. Det gäller bl.a. de skadeständsrättsliga reglemas framtida funktion på personskadeomrädet (se avsnitt 4.4), den internationella familjerätten (se avsnitt 4.1), eventuella lagstiftningsbehov pä aktiebolagsrättens område (se avsnitt 4.7) samt frågan om s.k. gmpptalan (se avsnitt 2.3).
Pä samma sätt som det nordiska lagstiftningssamarbetet har kommit att bli ett naturligt och självklart inslag i beredningen av lagstiftningsärenden inom justitiedepartementets ansvarsområde har Sveriges medverkan i andra former av intemationeUt lagstiftningssamarbete fåll en ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet utan även det arbete på att åstadkomma.enhetlig lagstiftning som sker inom olika organisationer inom FN-systemet, exempelvis lAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sädant samarbete sker vidare i stor omfatming inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för internationell privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit (civilrätt).
Pä senare tid har justitiedepartementets medverkan i arbetet på den västeuropeiska integrationen fält en allt större omfatming. En viktig fräga ocksä under det gångna året har varit arbetet med institutionella och rättsliga frägor som ett led i EG-EFTA-överläggningama om ett närmare samarbete. Ett resultat av detta arbete är ett förslag om grundlagsändring (se avsnitt 3.1). Inom ramen för samarbetet mellan EG och EFTA har vidare fortsatta överläggningar ägt rum bl.a. rörande produktansvar (se avsnitt 4.4), handelsagentur (se avsnitt 4.3), bolagsrätt (se avsnitt 4.7) och immaterialrätt (se avsnitt 4.8).
Ocksä i fråga om straffrätten har det internationella samarbetet varit intensivt under de senaste åren. Under är 1990 infördes bl.a. ny lagstiftning med anledning av olika internationella överenskommelser mot terrorism. En departementspromemoria med förslag till de lagändringar som behövs för ratificering av FN:s narkotikabrottskonvention har remissbehandlats (se avsnitt 5.3). Sverige har vidare
signerat en ny europarädskonvention om intemationeUt samarbete vid Prop. förverkande pä grund av brott. Sverige har ocksä deltagit aktivt i 1990/91:100 förberedelserna för och genomförandet av FN:s ättonde kongress om Bilaga 4 "The prevention of crime and treatment of offenders" som avhölls kring månadsskiftet augusti september. Vid kongressen antogs bl.a. modellavtal om utlämning och internationell rättshjälp samt dokument om principema för behandlingen av ungdomar som berövats friheten och utformningen av påföljder som inte innefattar frihetsberövande. Frän processrättens område kan nämnas arbetet pä den konvention om domstolsbehörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen) som hösten 1988 antogs av de 18 EG-och EFTA-statema.
2¶Domstolsväsendet, åklagarväsendet och
processrätten
2.1¶Domstolsväsendet
Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med domstolamas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tilltagande personalförsörjningsproblem. I 1990 års budgetproposition gjordes en översikt av detta arbete. Jag kan nu konstatera att de gjorda och planerade insatema i stor utsträckning redan har lett till resultat i så måtto att det tidigare talet om domstolar i kris har försvunnit ur debatten. Som nämnts i 1990 års budgetproposition påbörjades inom ramen för justitiedepartementets verksamhetsplanering under år 1988 en fömtsättningslös och framtids-inriktad diskussion om domstolsväsendet. Som ett led i diskussionen utarbetades och remissbehandlades promemorian (Ds 1989:2) Domstolama i framtiden - en idéskiss. Diskussionen utmynnade i att jag i slutet av år 1989 fick regeringens bemyndigande att tillkalla en parlamentariskt sanuriansatt kommitté för att se över domstolamas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som antagit namnet domstolsutredningen (Ju 1989:06), har nu arbetat ett år och skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år 1991.
Våren 1990 fattade riksdagen ett principbeslut om att integrera försäkringsrätterna med de allmänna förvaltningsdomstolarna. Sedan domstolsverket utrett de närmare konsekvenserna av principbeslutet (i DV Rapport 1990:2) har inom justitiedepartementet utarbetats promemorian (Ds 1990:80) Rättskipningen i socialförsäkringsmål. Insiansordning och organisation. Promemorian, som gick ut på remiss i mitten av november 1990 och även behandlades vid en hearing i slutet av samma månad, ligger till gmnd för en nyligen avlämnad lagrådsremiss i ämnet. Jag återkommer till detta vid min behandling av anslagen till domstolsväsendet.
Efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) fattade riksdagen våren 1990 beslut om en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr.
193). Den nya ordningen började tillämpas den 1 juli 1990 och innebär Prop. bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall tillsättas efter en skick- 1990/91:100 lighetsbedömning. Domarutbildningen skall alltjämt innehålla de tre Bilaga 4 obligatoriska inslagen aspiranttjänstgöring, underrättstjänstgöring och adjunktionstjänstgöring, men utbildningen skall koncentreras så alt den inte tar mera tid i anspråk än de sammanlagda minimitiderna för de obligatoriska momenten. Reformen syftar till att förbättra möjligheterna att rekrytera och behålla kvalificerad personal i domstolsväsendet. Till ell förbättrad rekryteringsläge har också bidragit den i de senaste löneavtalen höjda lönenivån för domare.
I enlighet med vad jag fömtskickade i 1990 års budgetproposition har vissa ändringar gjorts i reglema om notariemeriteringen. Ändringarna innebär att tiden för notariemeritering har förkortats från två och ett halvt lill två år och att vissa justeringar har gjorts när det gäller notariernas behörighet att självständigt fatta beslut m.m. Även i denna reform har personalförsörjningsaspekten en framträdande roll.
Domstolsväsendet deltar i den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som pågår. Härigenom har möjlighetema till långsiktig planering och smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som är särskilt betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan.
Fr.o.m. årsskiftet 1990/91 träder en ny ordning för handläggning av rättshjälpsfrågor i kraft. Reformen iimebär att bl.a. domstolarna avlastas uppgifter på rättshjälpsomrädet och att dessa uppgifter i stället utförs av en ny myndighet, rättshjälpsmyndigheten, belägen i Sundsvall. Rättshjälpsmyndigheten ersätter de fyra tidigare rättshjälpsnämnderaa, vars verksamhet upphör.
2.2¶Åklagarväsendet
Ocksä åklagarväsendet har kämpat med likartade problem som domstolarna. Arbetsbördan har ökat och det har varit svart att rekrytera och behålla främst yngre jurister. Riksåklagaren har gjort betydande ansträngningar för att förbättra rekryteringsläget. De under året ingångna löneavtalen har för åklagamas del lett till en sådan höjning av lönenivån att det finns anledning räkna med att rekryteringsläget kan förbättras.
Efter mönster av det framstidsinriktade arbete som pågår beträffande domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorsövergripande uppdrag, nämligen åklagamtredningen -90 (Ju 1990:04). Utredningens uppgift är att se över åklagarväsendet och reglema om fömndersökning. Utredningen skall överväga möjlighetema att ytterligare renodla åklagamas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från uppgifter som kan skötas av annan personal eller andra myndigheter. Andra vikliga frågor rör ett effektivare fömndersökningsförfarande och utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande samt frågor om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfattas av
utredningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni Prop. 1992. 1990/91:100
Äklagarväsendet går fr.o.m. budgetåret 1991/92 in i en ny treårig Bilaga 4 budgetperiod. Möjlighetema till långsiktig planering och resursutnyttjande bör i förening med fortsatta satsningar på ADB öka möjlighetema att bemästra den växande arbetsmängden i avbidan på de mera genomgripande förslag som kan förväntas av åklagaruiredningen.
2.3¶Rättegångsförfarandet
Reglema i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna domstolama har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande reformarbete. Bestämmelsema om rättegången vid tingsrältema har moderniserats och effektiviserats genom en reform som trädde i kraft den 1 januari 1988. Under år 1989 har reglema för högsta domstolens verksamhet reviderats efter förslag i prop. 1988/89:78, varigenom högsta domstolens roll som prejudikatinstans har stärkts. Vidare har under år 1989 en hel del ändringar i förfarandereglema för hovrätterna genomförts. Ytterligare ändringar i det processuella regelsystemet vilka berör huvudsakligen de allmänna domstolama har gjorts under år 1990 pä gmndval av prop. 1989/90:71. Ett viktigt steg mot en renodling av domstolsväsendet togs på försommaren 1990 när riksdagen efter förslag av regeringen i prop. 1989/90:85 beslutade att den summariska processen skall flyttas över från tingsrältema till kronofogdemyndighetema. Det pågår nu ett intensivt förberedelsearbete för att den nya ordningen skall kuima genomföras enligt planema den 1 januari 1992.
Ytterligare ett par reformprojekt har helt nyligen lett till lagstiftning. Det gäller dels en omfördelning av vissa måltyper från fastighetsdomstol till allmän domstol (prop. 1990/91:32), dels en effektivisering av delgivningssystemet (prop. 1990/91:11). Framför allt den sismämnda reformen bör kunna bidra till efterlängtade förbättrmgar av domstolarnas möjligheter att hantera målen på ett ändamålsenligt sätt.
En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till domstolsutredningen. En viktig uppgift för den utredningen är att göra en översyn av förvaltningsprocesslagen (1971:291) som styr förfarandet vid förvalmingsdomstolarna. Vidare skall utredningen se över de förfaranderegler för de allmänna domstolama som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrättemas del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för hovrällemas och högsta domstolens del reglema i RB om besvär. Också frågor om hur överrättemas resurser bättre skall kunna koncentreras till de mera svårbedömda målen övervägs av utredningen.
1 det här sammanhanget bör också nämnas att viktiga frågor med processuell anknyming övervägs av åklagaruiredningen -90. Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten åtalsunderlåtelse.
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt Prop. rättsväsende, dels på frägor om fömndersökningens bedrivande, inte 1990/91:100 minst den centrala frågan om fömndersökningsledningen. Bilaga 4
När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum de senaste åren. Betydelsefulla materiella förändringar gjordes den 1 juli 1988 på gmndval av prop. 1987/88:73 om förbättringar inom rättshjälpssystemet. Och i organisatoriskt hänseende träder, som nyss nämnts, en helt ny organisation av rättshjälpsadministrationen i funktion den 1 januari 1991.
De materiella förändringarna i rättshjälpssystemet som genomfördes år 1988 syftade till att koncentrera de resurser som finns tillgängliga för allmän rättshjälp till de områden där störst behov av sådan rättshjälp har ansetts föreligga. På en punkt - möjligheten till rättshjälp i samband med bodelning efter äktenskapsskillnad -uppmärksammades en tid efter lagändringama en viss ojämnhet i rätts-hjälpsnämndemas praxis som kunde leda till mindre tillfredsställande resultat i vissa fall. På initiativ av justitiedepartementet diskuterades dessa frägor vid en hearing i mars 1990 under medverkan av bl.a. advokater och rätlshjälpsmyndighetema. Sedan frågorna genomlysts vid hearingen synes praxis ha stabiliserats. Nägon anledning att aktualisera en lagändring pä denna punkt synes därför åtminstone för närvarande inte föreligga.
Jag vill i sammanhanget också nämna alt en hearing i justitiedeparte-mentets regi nyligen ägt mm angående behovet av och möjligheterna lill rättsligt bistånd ät dem som drabbats av våldsbrott utomlands. Frågan har uppmärksammats också i riksdagen (jfr 1990/91:JuU4, rskr. 16).
Rättshjälpskostnadema har fortlöpande stigit och överstiger nu en halv miljard kr om året. Det är självfallet angeläget att man återkommande analyserar kosmadsutvecklingen och prövar i vilken utsträckning kostnadema kan nedbringas. Jag kommer därför att ta initiativ till en sådan granskning genom riksrevisionsverkets försorg.
1 sammanhanget förtjänar ocksä att nämnas att regeringen per den 1 januari 1990, i avvaktan på resultatet av den tilltänkta översynen, från domstolsverket har återtagit beslutanderätten beträffande bl.a. taxor på rättshjälpsområdet.
Jag återkommer med en närmare redovisning av rättshjälpsfrågoma när jag behandlar frågan om anslag till rättshjälpen.
I min anmälan till 1990 års budgetproposition tog jag upp problematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade rättegångar. Den genomlysning av frågoma som jag där aviserade bör enligt min mening kompletteras med ytterligare erfarenheter från pågående rättegångar. Därför bör redovisningen av resultatet anslå något.
I detta sammanhang bör också nämnas det lagstiftningsärende rörande begränsningar i målsäganderätten som jag initierade under våren 1990. Sedan lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet inhämtats ägde en 10
ny remissbehandling riun under sommaren 1990. En del ytterligare Prop. kompletteringar av beslutsunderlaget erfordras innan jag är beredd att 1990/91:100 ta ställning till ärendets fortsatta behandling. Bilaga 4
SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) föreslagit en särskild lag om hemlig teknisk avlyssning. Enligt förslaget skall hemlig teknisk avlyssning ("huggning") fä användas vid förundersökning angående brott mot rikets säkerhet och vissa brott som innefattar våld, hot eller tvång i politiska syften. Det nya tvångsmedlet skulle i allt väsentligt regleras med utgångspunkt i de år 1989 ändrade reglema för hemlig teleavlyssning. En motsvarande lagstiftning föreslås när det gäller användning av övervakningskamera i den brotisuiredande verksamheten. Förslagen övervägs efter remissbehandling i regeringskansliet.
Jag skall nämna ytterligare en fräga med anknyming till tvångsmedel. Reglema i 28 kap. 5 § RB om polismans rätt alt på egen hand besluta om husrannsakan ändrades den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbefogenheten inskränktes till sädana fall dä det är fara i dröjsmål (jfr prop. 1988/89:124 s. 61, JuU 25. rskr. 313; prop. 1989/90:71 s. 78, JuU 32, rskr. 292). Jag har nyligen fått indikationer pä att de nya reglema pä sma häll anses medföra problem. Jag avser mot den bakgrunden att inom kort ta initiativ till en närmare undersökning ay lagändringens effekter i olika delar av landet.
När det gäller frågor som kan bli aktuella pä lite längre sikt vill jag nämna s.k. grupptalan i tvistemål som aktualiserats bl.a. genom en framställning från konsvmientverket. Frågan gäller i grunden hur man skall åstadkomma ett förbättrat rättsskydd för vad man har kallat kollektiva, diffusa och fragmentariska intressen, särskilt vid tvister om små belopp. Ämnet rör inte bara konsumentområdet utan även t.ex. miljörätten. I denna fräga har nordiska överläggningar ägt rum i november 1990. Jag avser att verka för att möjlighetema all införa grupptalan i svensk rätt utreds i lämplig form.
Jag vill ocksä nämna att frågan om en översyn av lagen (1929:145) om skiljemän är aktuell bl.a. efter en framställning från Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut.
2.4¶Konkursrätt och utsökningsrätt
Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i vårt land införs en möjlighet för fysiska personer att fä skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Utredningen har nu gripit sig an vad som främst rör rekonstmktion av företag som råkat i kris. Utredningsuppdraget har genom nyligen utfärdade tilläggsdirektiv (dir. 1990:74) avgränsats bl.a. gentemot en av industriministem tillkallad kommitté som skall undersöka möjlighetema att förebygga konkurser pä ett mer allmänt plan. Insolvensutredningens arbete skall vara avslutat vid halvårsskiftet 1992. 11
Utsökningsbalken ses för närvarande över genom riksskatteverkets Prop.
försorg. En första delrapport har remissbehandlats och övervägs för 1990/91:100
närvarande inom justitiedepartementet. En slutrapport från riks- Bilaga 4 skatteverket väntas i början av är 1991.
3¶Offentlig rätt
3.1¶Grundlagsfrågor m.m.
Det har nu gått ungefär 20 år sedan vår nya regeringsform fick sin huvudsakliga utformning. Under tiden därefter har det konstitutionella reformarbetet resulterat bl.a. i att grundlagens skydd för de medborgerliga fri- och rättighetema förstärkts och byggts ut. Däremot har det utredningsarbete som gällt sädana frågor som mandatperiodemas längd, den gemensamma valdagen, valsystemet (t.ex. personvalsfrägan och valkretskretsindelningen), det s.k. upplösnings- eller extravalsinstitutet samt formema för regeringsbildningen inte lett fram till en så bred politisk enighet som bmkar eftersträvas vid grundlagsändringar.
Vissa erfarenheter frän de senaste decennierna visar att värt politiska systems beslutsförmåga mte alltid varit tillräcklig. Svåra och på kon sikt impopulära - men nödvändiga - beslut hindras av att möjlighetema varit små att forma handlingskraftiga majoriteter. Siatsmi-nistem har med de andra partiledarna i riksdagen diskuterat förfati-ningsfrägan med sikte på sådana ändringar att den svenska demokratin skall fä bättre fömtsätmingar att pä ett ansvarsfullt sätt lösa sina uppgifter. Även andra frågor har behandlats vid dessa diskussioner. Överläggningarna kommer att fortsätta i början av nästa är då beslut också skall fattas om i vilka former det vidare arbetet skall bedrivas.
Regeringen överlämnade den 7 december 1990 till riksdagen en proposition om yttrandefrihetsgnmdlag m.m. (prop. 1990/91:64). I propositionen föreslås en ny särskild gmndlag till skydd för yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Förslaget bygger i väsentliga delar på yttrandefrihetsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1983:70) Väma yttrandefriheten. Det innebär att i princip samma slags grimdlagsskydd som bestämmelsema i tryckfrihetsordningen (TF) ger tryckta skrifter skall införas för yttranden som framförs i de angivna mediema. Beredningen av ärendet inom regeringskansliet har - i enlighet med önskemål av riksdagen (KU 1987/88:36, rskr. 290) - skett under medverkan av de politiska partierna.
I propositionen behandlas ocksä förslag som lagts fram av med- delarskyddskommittén i betänkandet (SOU 1990:12) Meddelarräti. Meddelarskyddskommittén har - också pä begäran av riksdagen - utrett frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan enskilda (dir. 1988:57). Kommittén fick genom tilläggsdirektiv (dir. 1989:03) i uppdrag att Överväga dels justeringar av vissa föreskrifter i TF om 12
tystnadsplikten för dem som är verksamma inom bl.a. tidningsföretag Prop. och nyhetsbyråer i fråga om vem som har lämnat uppgifter för 1990/91:100 publicering, dels om föreskriftema är lämpligt utformade för dem som Bilaga 4 meddelar eller anskaffar uppgifter för offentliggörande i skrifter som trycks utomlands. Efter remissbehandling av betänkandet förs kommitténs förslag i de två sistnämnda frågoma fram i propositionen. På grund av remissutfallet föreslås däremot inte någon sådan grundlagsfäst rätt som kommittén har förordat för enskilda inom företag och organisationer att lämna uppgifter, som omfattas av en avtalsgmndad tystnadsplikt, för publicering utan att drabbas av sanktioner. Frågan skall övervägas ytterligare bl.a. i belysning av erfarenheter av tillämpningen av lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter.
Regeringen överlämnade den 30 november 1990 till riksdagen en proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60). I propositionen föreslås bl.a. vissa ändringar i TF. Förslagen behandlas under avsnitt 3.2.
De förhandlingar som nu förs mellan EFTA-ländema och EG beträffande ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) syftar till ett avtal som skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 då EGs s.k. inre marknad skall vara fullbordad. Eftersom grundlag endast kan ändras i samband med val till riksdagen, måste de grandlagsbeslut som ett EES-avtal kan föranleda fattas redan i samband med valet 1991 för att avtalet skall kunna träda i kraft som planerat.
Mot denna bakgrund har några av de rättsliga och institutionella frågor som aktualiserats i förhandlingama analyserats i promemorian (Ds 1990:58) Ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) och den svenska grandlagen. I promemorian dras slutsatsen att - såvitt nu kan bedömas - ett kommande EES-avtal inte kräver några gmndlags-ändringar. Promemorian har remissbehandlats.
Regeringen har efter remissbehandlingen beslutat att i ett avseende föreslå en gmndlagsändring med anledning av EES-förhandlingama. I dessa har bl.a. diskuterats möjligheten att efter mönster av EG-rätten införa en ordning där nationella domstolar och andra myndigheter i vissa fall skall eller-får inhämta s.k. tolknmgsbesked från en domstol på intemationeU nivä. 1 syfte att fä klargjort att en sädan ordning inom ramen för EES skulle vara förenlig med regeringsformen har regeringen beslutat föreslä riksdagen ett tillägg till regeringsformens kapitel om rättskipning och förvalming (prop. 1990/91:65). Riksdagen har helt nyligen gett regeringen tiU känna att den bör återkomma lill riksdagen i fråga om konstitutionella aspekter pä ett svenskt medlemskap i EG (1990/91:UU8 rskr. 74).
Ytterligare en ändring i regeringsformen föresläs i prop. 1990/91:66 om ersättare för justitieräd och regeringsråd. Slutligen innehåller prop. 1990/91:67 förslag om vissa ändringar i regeringsformens bestämmelser om normgivningen beträffande svenska kyrkan.
Samerättsutredningen, som bl.a. föreslagit att samemas särskilda ställning skall markeras i regeringsformen, behandlas i avsnitt 3.4. 13
3.2¶Offentlighet och sekretess Prop.
1990/91:100 Nära samband med yttrandefriheten har principen om allmänna Bilaga 4 handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen är 1980. Lagen iimefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tysmadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från justitiedepartementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft ocksä under år 1990. Som exempel kan nämnas att riksdagens beslut om åtgärder mot skador av våldsskildringar i rörliga bilder iimebar bl.a. att en ny sekretessbestämmelse infördes om sekretess i ärenden om granskning av film eller videogram.
Med anledning av bl.a. riksdagens begäran (1988/89:KU14, rskr. 51) har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria (Ds 1990:11) om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet. Promemorian har remissbehandlats. Inom departementet förbereds för närvarande på gmndval av promemorian en lagrädsremiss med förslag till vissa ändringar i sekretesslagens bestämmelser om uppgiftslämnande mellan myndigheter. I remissen kommer ocksä vissa andra frågor om sekretess att behandlas som den om konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemorior som upprättats inom skatteförvaltningen beträffande konkm-sgäldenärer. Avsikten är att en remiss skall överlämnas till lagrädet i början av är 1991.
Med anledning bl.a. av riksdagsuttalanden om sekretessfrågor (1989/90:KU10 och 1989/90:SoU 28) övervägs för närvarande behovet av ytterligare lagändringar.
Offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar har under senare är gett upphov till en del såväl teoretiska som praktiska problem. Dessa frågor har utretts av data- och offentlighetskommittén som i januari 1989 avgav sitt slutbetänkande (SOU 1988:64) Integritetsskyddet i informationssamhället 5. OffenUighetsprincipens tillämpning på upptagningar för automatisk databehandling. Kommittén har tidigare lämnat fyra delbeiänkanden under den gemensamma-huvudtiteln Inlegritetsskyddet i informationssamhället (SOU 1986:24 och 46, Ds Ju 1987:7 samt SOU 1987:31).
Som jag redan nämnt har regeringen nyligen pä gmndval av daia- och offentlighetskommitténs olika betänkanden till riksdagen överlämnat en proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60). I propositionen föresläs vissa ändringar i iryckfriheis- förordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. En ändring innebär att det inte längre skall vara möjligt för en enskild att med stöd av offentlighetsprincipen ställa datorprogram och datorkapa citet, till en myndighets förfogande och begära bearbetningar med hjälp av dessa. Vidare föresläs ett par ändrmgar i sekretesslagen som innebär preciseringar av det krav på "god offentlighetsstmktur" som gäller myndighetemas ADB-verksamhet. Jag återkommer till andra förslag i 14
propositionen under avsnitt 3.3.
3.3¶Dataiagsfrågor m.m. Prop.
1990/91:100 Av data- och offentlighetskommitténs förslag i dess första del- Bilaga 4 betänkande (SOU 1986:24) återstår numera för regeringens slutliga ställningstagande endast frågan om tillgängligheten till patientuppgifter i olika ADB-register inom hälso- och sjukvården. Denna fråga kommer att tas upp i den lagrädsremiss om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. som jag redan nämnt.
Som tidigare redovisats (avsnitt 3.2) har en proposition på grundval av flera betänkanden från data- och offentlighetskommittén nyligen överlämnats till riksdagen. Propositionen innehåller förslag som syftar lill att stärka offentlighetsprincipen i fråga om ADB-upptagningar och till att förbättra integritetsskyddet för uppgifter i personregister. Bl.a. förordas en uppstramning i fråga om myndighetemas försäljning av personuppgifter. Det föreslås också bl.a. ändringar i datalagen (1973:289) i syfte att öka allmänhetens insyn i fräga om sådan försäljning och att reglera och begränsa användningen av personnummer i persomegister. Lagändringama föresläs träda i kraft den 1 januari 1992.
År 1989 tillkallade jag efter bemyndigande av regeringen en särskild utredare (dir. 1989:26) för att göra en översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt. Utredaren skulle i ett inledande arbete identifiera vilka behov som finns och ange hur dessa kan tänkas bli tillgodosedda. Meningen är att detta skall resultera i ett underlag för närmare riktlinjer från regeringens sida för ett fortsatt arbete under parlamentarisk medverkan.
Utredningen, som har antagit namnet datalagsutredningen (Ju 1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn ~ huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har redovisats vissa principiella överväganden om uigängspunkier för en framtida datalag. Avsikten med betänkandet är att redovisningen skall kuima tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet i senare etapper. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utredningen fortsätter sitt arbete med att i en andra etapp behandla vissa frågor som rör inlegritetsskyddet i samband med personregistrering och automatisk databehandluig inom bl.a. områdena för forskning och statistik samt för massmediemas del. Därefter skall utredningen utarbeta ett förslag till ny datalag. Avsikten är att parlamentariker skall delta i det arbetet.
Integritetsfrågor med viss anknyming till datalagen har behandlats av utredningen om TV-övervakning m.m. i betänkandet (SOU 1987:74) Optisk-elektronisk övervakning. En proposition med förslag till ny lagstiftning har antagits av riksdagen under 1990 (prop. 1989/90:119, JuU 34, rskr. 320). Den nya lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. har trätt i kraft den I juli 1990. Användningen av övervakningskameror berörs också i SÄPO-kommitténs slutbetänkande (SOU 1990:51), som efter remissbehandling övervägs i regermgskansliet.
Datateknikens betydelse för straff- och processrätten uu-eds för närvarande. I slutet av är 1989 tillkallade jag efter regeringens 15
bemyndigande en särkild utredare för att överväga vilka förändringar Prop.
av de straff- och processrättsliga reglema som behövs med hänsyn till 1990/91:100
utvecklingen inom data- och teletekniken (Dir. 1989:54). Bilaga 4
På det civilrättsliga området aktualiserar datorema flera olika spörsmål. Som exempel kan jag nämna de upphovsrättsliga frågoma om skydd för material som distribueras i datakommunikationssystem och om skydd för datorprogram och kretsmönster i halvledarprodukter, s.k. datachips (se avsnitt 4.8). Ett annat problem gäller ansvarsförhållanden i samband med sådana datatjänster som avser t.ex. elektronisk betalningsförmedling. Denna fråga har särskilt uppmärksammats av FN:s kommission för handelsrätt (UNCITRAL). Datorfrägor aktualiseras ocksä i anslutning till frågor rörande kreditupplysning.
Till aktuella daiafrägor hör också frågan om den framtida utformningen av brottsregistreringen.
Det allmänna kriminalregistret mnehåller uppgifter om personer som är dömda till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller bestämmelsema i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen). Rikspolisstyrelsen och polismyndighetema ute i landet för olika slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelsema i lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen).
År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från kriminalvårdsstyrelsen till rikspolisstyrelsen. I samband med överföringen, som var en del av uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem, sammanfördes kriminalregistrel med det centrala personregister som rikspolisstyrelsen då förde och som innehöll såväl uppgifter om påföljder som misstankar om brott. Det samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, kallas person- och belastningsregistrel (PBR). För de olika delama av PBR gäller skilda regelkomplex. Innehållet i den del som gäller kriminalregistret regleras av kriminalregisterlagen. För PBR i övrigt gäller polisregisterlagen.
PBR ingår som ett delsystem i BROTTSRI som i sin tur utgör en del av rättsväsendets informationssystem. Rättväsendets informationssystem består inte av en databank på en och samma anläggning utan en rad frän varandra fristående men begreppsmässigt och tekniskt samordnade rutiner pä olika anläggningar. Syftet med rättsväsendets informationssystem är bl.a. att förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myndighetema i rättsväsendet. Projektet leds av samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARl).
I BROTTSRI ingår system med mimer i brottsmålsförfarandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolama samt system för förfarandet inom kriminalvården. Förutom PBR omfattar BROTTSRI bl.a. system för ordningsbot och för strafförelägganden och register över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor.
Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregis- terlagama m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande PBR var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande 16
förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i Prop. PBR. Vid den tekniska översynen av PBR borde man enligt proposi- 1990/91:100 tionen i första hand överväga en lösnmg som irmebär att belasmings- Bilaga 4 och misstankeuppgifter skall finnas i skilda register. Ett nytt system borde också vara mer flexibelt än det nuvarande så att ändringar i fråga om registerinnehäll och registemtdrag kan göras utan stora kostnader. Enligt propositionen borde vidare registrering av påföljder av betydelse för körkortsfrägor integreras med den registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden godtogs under riksdagsbehandlingen (JuU1987/88:34, rskr.283).
I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 Qfr SARI rapport 1989:2) har SARI föreslagit att den registrering som för närvarande görs i PBR i framtiden skall göras i tvä olika register. I det ena registret - av SARI kallat kriminalregistret - skall antecknas sädana påföljdsuppgifter som gäller bl.a. domar och sluUiga beslut i brottmål, godkända ordningsförelägganden och strafförelägganden, regeringsbeslut om nåd och påföljder av betydelse för körkortsfrägor. I det andra registret - av SARI kallat misstankeregistret - bör antecknas kortfattade uppgifter om bl.a. brottsanmälningar, äklagarinträde, delgivning av misstanke och beslut att väcka åtal. De båda registren bör enligt SARI regleras av särskilda författningar. För andra register inom polisen, såväl ADB-register som manuella register, bör det enligt SARI fortfarande finnas en polisregisterlag. Både kriminalregistret och misstankeregistret bör enligt SARLs skrivelse förläggas till rikspolisstyrelsens enhet i Kinma.
SARI har föreslagit att det fortsatta översynsarbetet sker i form av en huvudstudie, där frågor om informations- och systemstmktur. styming och finansiering uppmärksammas särskilt.
För egen del kan jag, efter samräd med civilministem, i stort ansluta mig till SARLs förslag till förändring av lagstifmingen om brottsregister. Det fortsatta tekniska utvecklingsarbetet för brottsregistreringen bör följaktligen ske efter de riktlinjer som SARI föreslagit. De undersökningar som hittills har gjorts av de olika datasystemens utformning mäste dock kompletteras pä vissa punkter. Avsikten är att det skall ske i form av en studie av det slag SARI har föreslagit. I fråga om den förfatmingsmässiga regleringen övervägs inom regeringskansliet för närvarande utformningen av en ny brotts-registerlagstifming. Jag räknar med att en promemora med förslag till ny lagstifming kan skickas ut pä remiss före nästa riksmöte.
3.4¶Förvaltningsrätt
Strävandena att minska och förenkla den statliga regelgivningen fortsätter inom regeringskansliet. En samlad redogörelse för regelförenklingen lämnas i bilaga 2 till denna proposition.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom 17
Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
lagen har regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i Prop. ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer 1990/91:100 eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhällanden. En Bilaga 4 förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till gmnd för beslutet strider mot gällande rättsregler.
I väntan pä erfarenheter frän tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skall tillämpas på beslut som meddelas under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Justitiedepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för att se hur reformen faller ut i praktiken och följer lagens tillämpning för att få underlag för ställningstagande i fräga om fortsatt lagreglering i ämnet. Avsikten är att en proposidon om förlängning av lagens giltighetstid skall överlämnas till riksdagen under vären 1991.
Lagen följs ocksä upp genom att instansordningen i de ärendegrupper den omfattar ses över. Varje departement har här ansvaret för översynen av sina författningar. Detta samordnas av statsrådsberedningen.
Förvaltningslagen (1986:223) har nu varit i kraft i fyra är. I anslutning till riksdagsbehandlingen av lagen gavs regeringen till känna att frågan om handläggningstidema noggrant borde följas av regeringen mot bakgmnd av erfarenhetema av den nya förvaltningslagen (KU 1985/86:21, rskr. 202).
Flera åtgärder har vidtagits i detta syfte. Bl.a. anordnade justitiedepartementet är 1988 en hearing. Denna dokumenterades i promemorian (Ds 1988:64) Tillämpningen av den nya förvaltningslagen. Av andra åtgärder kan här nämnas att de statliga fömyel-sefondema har lämnat stöd till bl.a. åtgärder för ökad effektivitet hos myndighetema och till projektet "Det snabba länet", ett projekt för serviceutveckling och kortare handläggningstider vid de statliga myndighetema i Västmanlands län i samarbete med länsstyrelsen där (se prop. 1988/89:100 Bil. 2 s. 12 - 13). Regermgen har vidare den 4 oktober 1990 uppdragit ät länsstyrelsemas organisationsnämnd att, med umyttjande av erfarenhetema från projektet "Det snabba länet", vidareutveckla metoder för att förkorta handläggningstidema hos alla länsstyrelser.
Riksdagen har i skrivelse (1989/90:KU15, rskr. 109) som sin mening gett regeringen till känna att en översyn av JK-ämbetet bör ske i den form regeringen finner lämplig. Enligt riksdagens beslut bör översynen vara inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JK:s olika arbetsuppgifter och även innefatta en renodling av verksamheten. Inom justitiedepartementet övervägs nu i vilka former översynen bör ske.
Samerättsutredningen överlämnade pä försommaren 1989 sitt huvudbetänkande (SOU 1989:41) Samerätt och sameting. I betänkandet föreslås bl.a. en särskild samelag som innebär bl.a. att ett folkvalt samiskt organ, ett sameting, skall inrättas. Ett tidigare betänkande (SOU 1986:36) Samemas folkrättsliga ställning har utgjort underlag för utredningens ställningstaganden. De delar av betänkandena som 18
behandlar en gmndlagsreglering av samemas särskilda ställning som Prop. emisk minoritet och förslaget om ett sameting har ansetts behöva 1990/91:100 övervägas ytterligare inom regeringskansliet, medan utredningens Bilaga 4 förslag i huvudbetänkandet om stärkande av rennäruigens rättsliga ställning tillsammans med annat utredningsmaterial lagts till grund för regeringens propositioner om skogsbruket i fjällnära skogar (prop. 1990/91:3) och om ändringar i rennäringslagen (1971:437), m.m. (prop. 1990/91:4). Riksdagen har den 28 november 1990 beslutat avslä den sismämnda propositionen och gett regeringen till känna det angelägna i att regeringen sä snart det är möjligt återkommer till riksdagen med ett samlat förslag angående samefrågorna.
Utredningen avlämnade den 21 november 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk.
Med utgångspunkt i betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag och remissyttrandena över detta pägär arbete inom departementet pä att modemisera bl.a. det regelsystem som för närvarande finns i lagstiftningen om allmänna sammankomster och allmänna ordningsstadgan.
4¶Civilrätt
4.1¶Familjerätt
Det omfattande reformarbete som sedan länge har pågått på familjerättens område börjar nu närma sig sitt slut såvitt gäller den nationella lagstifmingen.
I fråga om äktenskaps- och arvsrätt har reformarbetet resulterat i en ny äktenskapsbalk, viktiga ändringar i ärvdabalken beträffande makars och bröstarvingars arvsrätt och en lag om sambors gemensamma hem.
På förmynderskapsrättens område trädde en betydelsefull reform i kraft den I januari 1989. Institutet omyndigförklaring avskaffades då och ersattes av en utbyggd form av godmanskap som- kallas förval tar-skap. Det fortsatta reformarbetet på detta område avser reglema om förvaltning av omyndigas egendom. Ett av förmynderskapsutredningen avlämnat betänkande (SOU 1988:40) i denna fråga liar remissbehandlats och saken övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.
Den 1 mars 1991 träder ändrmgar i föräldrabalkens regler om vårdnad och lungänge i kraft. De nya reglema syftar bl.a. lill att förebygga och lindra konflikter mellan föräldrar i frägor rörande barnet samt ökar möjlighetema att lata föräldrarna fä gemensam vårdnad om bamet.
Också reglema om adoption har setts över. Det arbetet har utförts av förmynderskapsutredningen som i början av är 1990 lade fram ett betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu i justitiedepartementet.
Under hösten 1990 har en departementspromemoria (Ds 1990:75) om förverkande av rätt att ta arv m.m. skickats ut på remiss. I promemo- 19
rian föresläs att rätten att ta arv eller testamente skall förverkas, inte Prop.
som nu bara för den som uppsåtligen har dödat arvlätaren, utan även 1990/91:100
för den som annars har gjort sig skyldig till ett allvarligt våldsbrott Bilaga 4
mot arvlätaren, om detta har lett till arvlätarens död. Vidare föreslås att
det nuvarande undantaget frän förverkanderegeln i fräga om psykiskt
störda gärningsmän skall inskränkas. De föreslagna ändringama gäller
pä motsvarande sätt även i fräga om rätt till försäkringsersättning.
Avsikten är att en proposition pä gmndval av förslagen i promemorian
skall föreläggas riksdagen under våren 1991.
Reformarbetet pä familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den internationellt privaträttsliga regleringen.
En ny lag om vissa internationella frägor rörande makars förmögen-hetsförhällanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger pä delar av familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrägor som också irmehåller förslag om nya inlemaiionellt privaträttsliga regler om äktenskap, underhällsbidrag och arv. Återstående delar av detta betänkande övervägs nu i justitiedepartementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya intemationeUt privaträttsliga regler pä förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget behandlas ocksä vissa intemationeUa vårdnadsfrägor som tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I ansluming härtill kan nämnas att det har inletts ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den intemordiska regleringen av äktenskap, vårdnad, adoption och förmynderskap.
4.2¶Konsumenträtt
Flera viktiga områden av betydelse för konsumentema regleras genom särskild lagstiftning. Som exempel kan nämnas marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, konsumeniköplagen, konsumentkreditlagen, konsiunentförsäkringslagen, hemförsaljningslagen och konsumenttjänstlagen. Pä flera av dessa områden är det nu aktuellt med lagändringar i syfte att förbättra konsumentemas ställning.
En ny konsumentköplag träder i kraft den 1 januari 1991. Genom den nya lagen förstärks konsumentskyddet vid köp, bl.a. genom nya regler om påföljder vid säljarens kontraktsbrott. Samtidigt har det gjorts ändringar i konsumenttjänstlagen. Dessa har syftat till att bl.a. ge ett bättre konsumentskydd vid småhusentreprenader. Ocksä när det gäller förvärv av nyproducerade smähus förstärks konsumentskyddet genom ändringar i jordabalken som träder i kraft den 1 januari 1991 (jfr avsnitt 4.6).
Under hösten 1990 lade justitiedepartementet i promemorian (Ds 1990:84) fram förslag om en ny konsumentkreditlag. Syftet med den nya lagen är att stärka konsumentskyddet bl.a. genom en förbättrad kreditprövning samt att anpassa den svenska lagstifmingen på detta område till motsvarande regler inom EG. Promemorian remissbehandlas för närvarande.
20
I september 1990 anordnade justitiedepartementet en hearing angående Prop. lagen om fastighetsmäklare. Syftet med hearingen var att berörda 1990/91:100 myndigheter och organisationer skulle fä tillfälle att lämna sjmpunkter Bilaga 4 pä hur lagen fungerar och reformbehovet. Inom justitiedepartementet pägär nu arbete med en översyn av lagen pä gmndval av vad som kom fram vid hearingen.
4.3¶Allmän köprätt, avtalsrätt m.m.
På den allmänna köprättens område har sedan länge bedrivits ett omfattande nordiskt lagstifmingssamarbete. Detta arbete har nu börjat avsätta resultat. I Finland har en köplag trätt i kraft den 1 januari 1988, och i Norge har en ny köplag trätt i kraft den 1 januari 1989. I Sverige träder en ny köplag i kraft den 1 januari 1991. Även i Danmark pågår arbete pä en ny köplag. I samtliga dessa nordiska länder finns numera ocksä särskilda lagar om intemationeUa köp. I Sverige trädde en sådan lag i kraft den 1 januari 1989.
I de nordiska ländema diskuteras också behovet av en översyn av avtalslagama. Justitiedepartementet anordnade under vären 1989 en hearing för att fä imderlag för bedömningen av om ett sädant behov föreligger i Sverige. Frägan diskuterades också vid Nordiska juristmötet i Reykjavik i augusti 1990. I Finland och i Norge arbetar redan utredningar med att se över avtalslagama. I de övriga nordiska ländema övervägs nu frägan om behovet av en sädan översyn.
På gmndval av ett betänkande av kommissionslagskommittén (SOU 1984:5) har i december 1990 lagts fram en proposition med förslag till ny lagstifming om handelsagentur. Förslaget, som är förenligt med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med förslaget är att förstärka agentens ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag. Ett slutbetänkande av kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frägor om kommissionärsbolag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. Vidare pägär inom ramen för samarbetet mellan EFTA och EG diskussioner om vissa lagstiftningsfrågor angående handelsagentur.
En annan utredning överväger frägor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 4.6).
4.4¶Ersättningsrätt
Pä det skadeständsrättsliga området gär utvecklingen i riktning mot alt ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjlighetema till förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår att diskutera bl.a. ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. 21
Frägan om personskaderättens framtida funktion och förhållande lill Prop. andra ersättningsanordningar har vidare behandlats av en nordisk ar- 1990/91:100 betsgmpp. Sedan arbetsgmppen i april 1989 redovisat sina övervä- Bilaga 4 ganden i en rapport hölls i april 1990 ett nordiskt symposiiun i ämnet. Frägan har därefter under hösten 1990 följts upp vid ett möte med arbetsgmppen och företrädare för justitiedepartementen i de nordiska ländema. Avsikten är att nordiska ämbetsmaimakommittén för lagstiftningsfrågor nu skall diskutera vad som kom fram vid symposiet och uppföljningsmötet.
En annan fräga som behandlas i nordiskt samarbete rör ansvaret för produktskador. Arbetet syftar till att förbättra möjlighetema till ersättning för skador som orsakas av felaktiga produkter. En departementspromemoria med förslag till produktskadelag (Ds 1989:79) har remissbehandlats under är 1990. Inom ramen för samarbetet mellan EFTA-ländema och EG diskuteras sedan en tid tillbaka pågående lagstiftningsarbete i dessa länder om produktansvar. En lagrådsremiss på gmndval av förslaget i promemorian och vad som kommit fram vid remissbehandlingen och under överläggningama mellan EFTA-ländema och EG är avsedd att lämnas i början av är 1991.
Som jag nyss nämnde beslöt riksdagen under hösten 1989 på regeringens förslag att ta bort vissa begränsningar i reglema om det allmännas skadeståndsansvar. Vidare tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en allmän översyn av reglema.
Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning. Arbetet har lett till bl.a. att en konvention om ansvar för skador i samband med transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar har utarbetats inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Konventionen öppnades för undertecknande i februari 1990. Frägan om ett svenskt tillträde till konventionen bereds för närvarande inom justitiedepartementet.
Under våren 1989 anordnade justitiedepartementet en hearing för atl göra en allmän utvärdering av trafikskadelagen. De synpunkter som framfördes vid hearingen övervägs nu inom departementet. . På försäkringsrättens område pägär sedan länge ett omfattande nordiskt reformarbete. Arbetet är i Sverige närmast inriktat pä en ny personförsäkringslag på gnmdval av ett förslag av försäkringsrätts-kommittén (SOU 1986:56). Kommittén har under hösten 1989 avslutat sitt arbete genom att lägga fram ett förslag om en skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Detta betänkande remissbehandlades under vären 1990 och övervägs nu i justitiedepartementet tillsammans med kommitténs tidigare betänkande.
Slutligen kan här nämnas att frägan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar övervägs i nordiskt samarbete. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.
22
4.5¶Transporträtt Prop.
1990/91:100 Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utred- Bilaga 4 ningen avlämnade i febmari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om godsbefordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet har remissbehandlats under hösten 1990 och bereds nu inom justitiedepartementet.
Pä sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige under våren 1990 undertecknat den är 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag lill de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde lill konventionen. Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändringsprotokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränserna i konventionen. Nordiska överläggningar om ett eventuellt tillträde till ändringsprotokollet kommer att hällas imder våren 1991. Arbetet med dessa instmment pä transporträttens område har bedrivits inom FT>I:s sjöfartsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO pä regler om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods fortsätter.
En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss. Som har näitmts i 1989 ärs budgetproposition har i justitiedepartementet pågått ett arbete pä en departementspromemoria med förslag till den lagstiftning som kunde föranledas av ett tillträde till 1984 ärs ändringsprotokoll till det intemationeUa ersättningssystemet pä området. Frägan har nu kommit i ett delvis annat läge. Avgörande för om denna lagstiftning borde genomföras var att protokollen i fråga kunde förväntas träda i kraft. Som bestämmelsema i protokollen om ikraftträdande har utformats var ett tillträde av USA i princip en fömtsätming för att sä skulle ske. Under är 1990 har USA emellertid beslutat att inte tillträda det internationella ansvarighetssystemet för oljeskador. Pä förslag av Storbritannien har de stater, däribland Sverige, som är medlemmar i den intemationeUa oljeskadefonden beslutat tillsätta en arbetsgmpp för att imdersöka om de förbättringar av ansvarighetssystemet som omfattas av 1984 ärs ändringsprotokoll ändå kan träda i kraft. Arbetsgruppen skall påbörja sitt arbete under vären 1991.
De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3 och m 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstifming som bygger på dessa överenskommelser har därför ännu inte kuimat sättas i kraft i sin helhet.
Jag vill vidare nämna att ansträngningama på att få till stånd ett särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring fortsätter. Genom en sädan ordning skulle flygpassagerama kunna tillförsäkras fullgod ersättning vid sådana personskador som inträffar under lufttransport. Arbetet bedrivs i samverkan med försäkringsbranschen och flygföretagen. Frägan behandlas ocksä i nordiskt samarbete.
23
4.6¶Fastighetsrätt Prop.
1990/91:100 Pä fastighetsbildningsomridet har ett omfattande reformarbete bedrivits Bilaga 4 sedan länge. Pä grundval av ett förslag av fastighetsbildningsutredningen (SOU 1983:38 och 1986:29) har utarbetats lagstiftning som har trätt ikraft den 1 januari 1990. Vidare överlämnades under vären 1990 en proposition med förslag till nya och för landsbygdens behov anpassade regler om fastighetsbildning. Dessa lagändringar har antagits av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1991. Avsikten är att reformarbetet nu skall fortsätta genom att en lagrädsremiss utarbetas på gmndval av departementspromemorian (Ds Ju 1988:41) Ersättning vid fastighetsreglering samt lantmäteriverkets rapport (1988:28) Markätkomst och ersätming. I samband därmed behandlas även fastighetsutbildningsutredningens förslag om plangenomförande genom inlösenförrätming (SOU 1984:72).
Vären 1990 avlämnades en projjosition pä gmndval av 1983 års smähusköpsutrednings förslag till nya regler om konsumentskyddet vid förvärv av nyproducerade smähus (SOU 1986:38) och om fel i fastighet, t.ex. mögel- och fuktskador, i äldre smähus (SOU 1987:30). I propositionen togs ocksä upp den av utredningen i slutbetänkandet (SOU 1988:66) behandlade frägan om konsumentskydd vid förvärv av äldre hus pä ofri gnmd. Förslagen i propositionen har lett lill lagstiftning som träder i kraft den 1 januari 1991 (se avsnitt 4.2). I småhusköpsutredningens slutbetänkande har även behandlats frågor om överlätelseförbud som köpevillkor vid fastighetsköp och om rättsverkningarna av att köpeskillingen angetts felaktigt i köpehandlingen vid fastighetsköp. Dessa frågor liksom frägan om ett registerpantsystem för byggnader på annans mark (SOU 1984:22) övervägs alltjämt i justitiedepartementet.
Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria om vissa bevattningsfrägor. Promemorian, som innehäller förslag till ändring i vattenlagen, har remissbehandlats. En proposition i ärendet kommer att avlämnas inom kort.
Inom finansmarknaden har under senare tid utvecklats en avtalstyp som kallas fastighetsleasing eller fastighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar karakteriseras som ett mellanting mellan köp och hyra, utreds av en särskild utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) som också överväger frågor om leasing av lös egendom (se avsnitt 4.3). Utredningen avser att inom kort avlänma ett delbetänkande om fastighetsleasing.
En kommitté (Jul990:06, dir. 1990:33) har nyligen tillkallats för att utforma förslag till regler som ger en arrendator vid s.k. historiskt arrende rätt att friköpa arrendestället. Kommittén skall även föreslå regler som skyddar en jordbruksarrendators investeringar på arrendestället (jfj" 1989/90:LU6).
Under är 1990 har vidare en särskild utredare tillkallats med uppgift att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt panträttssystem på fastighetsrättens område (Ju 1990:05, dir. 1990:35). Om sä är fallet, 24
skall utredaren utarbeta förslag till utformning av det nya systemet. Prop.
Detta skulle bl.a. innebära att det inte längre utfärdas några pantbrev 1990/91:100
och att panträtten uppkommer genom en registrering i in- Bilaga 4 skrivningsregistret.
4.7¶Bolagsrätt och annan associationsrätt
Den akiiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973—1978. De nordiska lagama har därefter ändrats vid olika tillfällen.
Under hösten 1990 har det tillsatts en kommitté som i samräd med motsvarande kommittéer i Finland och Norge skall se över aktiebolagslagen. Kommittén skall föreslä de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instmment, aktiebolagets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén kommer sannolikt att med förtur behandla frägan om en anpassning av den svenska lagstiftningen pä aktiebolagsrättens område till EG:s regelverk.
Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har riksdagen nyligen beslutat ändringar i aktiebolagslagen som innebär att det inte längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter m.fl. funktionärer i aktiebolag. Även kraven på bosätming i Sverige i fräga om styrelseledamöter m.fl. har mjukats upp. Motsvarande lagändringar har skett när det gäller andra företagsformer. Dessa lagändringar träder i kraft den 1 januari 1991.
Ett förslag (SOU 1987:59) frän betalningsansvarskommmittén om bl.a. ändringar i aktiebolagslagens regler om ansvaret för aktiebolags skulder övervägs inom justitiedepartementet. En lagrådsremiss beräknas bli färdig under vären 1991.
Riksdagen antog redan är 1989 en lagstifming om papperslös kontobaserad hantering av aktier och vissa skuldförbindelser. Inom regeringskansliet övervägs nu att införa ett liknande kontobaserat system för hantering av vissa skuldförbindelser pä framför allt penningmarknaden.
Pä handelsbolagsrättens område övervägs i justitiedepartementet gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag samt frägan om en ändrad definition av handelsbolaget så att en enskild person ges möjlighet att bilda och driva handelsbolag (se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshan-delsbolag).
En lagrådsremiss med förslag till en lag om stiftelser planeras till vären 1991. I justitiedepartementet övervägs vidare ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (riksskatteverkets rapport 1987:8) saml ett förslag lill en särskild lag om franchising (SOU 1987:17).
25
4.8¶Immaterialrätt Prop.
1990/91:100 En lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter, s.k. datachips. Bilaga 4 trädde i krafi den 1 april 1987. Regeringen har utsträckt skyddet till atl omfatta produkter frän USA och Japan. Sedan riksdagen bemyndigat regeringen att sträcka ut skyddet till EG- och EFTA-länderna trots att motsvarande skydd inte lämnas där har regeringen med verkan från den 1 juni 1990 beslutat om det. EG-kommissionen har därefter beslutat att medlemsländema skall ge ett fullständigt skydd för svenska produkter.
En konvention om skydd för datachips antogs vid en diplomatkonferens under vären 1989. Inga industriländer har hittills anslutit sig till konventionen.
Frägan om rättsskyddet för datorprogram har behandlats i iniegra-tionsarbetet EG-EFTA. Diskussionema har förts med utgängspunkt i ett direktivutkast i ämnet som EG-kommissionen lade fram under 1989. På gmnd av delade meningar inom EG har direktivet ännu inte antagits.
Upphovsrättsutredningen har under är 1990 avlämnat sitt slutbetänkande. I detta behandlas bl.a. frägor om inskränkningar i upphovsrätten och lämnas ett förslag om fotografirättens integration i upphovsrättslagen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom justitiedepartementet. Arbetet bedrivs i nordiskt samarbete.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pägär sedan flera är arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frägor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skillnadema i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En diplomatkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet är planerad tUl sommaren 1991.
Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta med piratåtgärder med immaterialrättsligt skyddade produkter har också under är 1990 varit omfattande. Sverige har tagit aktiv del i de överläggningar i ämnet och om andra munaterialrättsliga frågor som har hållits inom ramen för GATT-förhandlingama (Umguaymndan).
När det gäller att rent allmänt åstadkomma ett förbättrat skydd för industriprodukter har regeringen under hösten 1989 tillsatt en utredning (Ju 1990:01, dir. 1989:62) med uppgift att undersöka behovet av att införa ett immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer. Utrednmgen skall enligt direktiven bl.a. undersöka behovet av och möjlighetema att införa ett bmksmönsterskydd. Vidare övervägs i Sverige möjlighetema att skapa effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd. En departementspromemoria i ämnet kommer att färdigställas under 1991.
Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion, djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens tillämpning betänkligheter bl.a. från etisk synpunkt. För att få ett antal frågor med anknyming till gentekniken belysta har under året tillsalts en parlamentarisk beredning för frägor rörande användning av 2:
gentekniken (Ju 1990:03, dir. 1990:16). Översynen skall främst omfatta Prop. riskvärdering, etiska aspekter, kontrollåtgärder och övergripande 1990/91:100 immaterialrättsliga frågor. Beredningen skall enligt direktiven ha Bilaga 4 slutfört sitt arbete före utgången av mars 1992.
Arbete pågår med en revision av den internationella växtförädlarrätts-konventionen med sikte pä en diplomatkonferens är 1991. Arbetet syftar till att stärka förädlamas ställning och att anpassa konventionen till den utveckling som ägt mm mom biotekniken. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frägor om immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfinningar intagit en framträdande roll. Ocksä i andra intemationeUa organisationer i vilka Sverige är medlem diskuteras dessa spörsmål. Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgmpp som bland sina uppgifter har att söka samordna de nordiska ländemas ståndpunkter inför de pägäende internationella förhandlingama.
Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891 års Madridöverenskommelse om intemationeU registrering av vammärken bereds för närvarande mom justitiedepartementet.
5¶Brott och påföljder
5.1¶Brottsutveckling och brottsbekämpning
Sedan är 1950 har antalet polisanmälda brott mer än femdubblats. Brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem som fordrar kraftfulla åtgärder på såväl kort som lång sikt, och olika vägar måste prövas för att nedbringa brottsligheten.
Grimdläggande i det sammanhanget är ett aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete. Även om brottsutvecklingen delvis kan förklaras av välfärdsutvecklingen, står det klart att möjligheterna att motverka brottslighet och social utslagning hänger nära samman med vår förmåga att bygga ett samhälle som präglas av solidaritet, omtanke och ansvarstagande mäimiskor emellan.
Särskilt viktigt är det att skapa goda förutsätmingar för barn och ungdom att växa upp och finna en plats i samhället. Genom insatser i bostads- och familjepolitiken, i skolan, i arbetslivet och i fritidsverksamheten kan vi skapa fömtsättningar för att ta ett gemensamt ansvar för att motverka och hindra sådana sociala och personliga problem som är en grogrund för brottslighet.
En tyngdpunkt i kampen mot brottsligheten är enskilda människors engagemang och deltagande. Statsmaktema och myndighetema har ett ansvar för att skapa goda fömtsätmingar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet. I dessa strävanden är det nödvändigt att bygga på samverkan mellan organisationer och allmänna organ, föräldrar och lärare, arbetskamrater, grannar och andra enskilda.
Även om huvudlinjen i det kriminalpolitiska arbetet består i breda sociala insatser och attitydpåverkan, är det viktigt att framhålla vikten av åtgärder inom rättsväsendets ram. 27
Det finns visserligen anledning att varna för den överdrivna tilltro Prop. som många har till att sådana åtgärder skulle vara det enda effektiva 1990/91:100 medlet mot ökad brottslighet. Det är emellertid av stor vikt au Bilaga 4 rättsväsendet organiseras och fungerar på ett sätt som gör au människor i gemen kan uppfatta det som rättvist och rimligt. För att enskilda och organisationer skall finna det meningsfullt att engagera sig i kampen mot brottsligheten är det nödvändigt att människor har förtroende för och vet att de har stöd från rättsväsendet. Samhälls-åtgärder måste vara snabba, begripliga och tydliga.
Jag vill i det här sammanhanget också erinra om att en mycket stor andel av dem som döms för brott tillhör socialt utsatta gmpper. I bakgrunden finns i regel svära uppväxtförhållanden, arbetslöshet och missbmk. Att tillgodose dessa personers behov av stöd och hjälp ankommer inte främst pä rättsväsendet. Det utesluter dock inte att man bör pröva alla rimliga möjligheter att beakta sådana intressen även i samband med lagföring för brott - inte minst inom ramen för det straffrättsliga påföljdssystemet.
Det fiims all anledning att slå vakt om de humanitära värden som präglat de senaste decenniemas kriminalpolitiska utveckling och kring vilka det åtminstone tidigare rått en bred politisk uppslutning. Även om det finns tecken på en utveckling i annan rikming, är det min avsikt att försöka vidmakthålla den tradition som har inneburit au riksdagen fattat viktiga kriminalpolitiska beslut med bred majoritet.
5.2¶Brottsförebyggande arbete
Som jag redan sagt är den centrala kriminalpolitiska uppgiften att förebygga brott. Som jag ocksä har varit inne på är det brottsförebyggande arbetet emellertid inte enbart en uppgift för kriminalpolitiken i snäv mening. Intresset att motverka brott gör sig gällande på hela det samhällspolitiska fältet.
Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete fömtsätter att kunskaper och erfarenheter på området utvecklas och sprids. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har viktiga uppgifter i det sammanhanget. Rådet tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90). Inom rådet bedrivs ett omfattande forsknings-och utvecklingsarbete. BRÅ är ocksä en kimskapsbank bl.a. när det gäller internationella frågor. BRÅ är vidare en värdefull resurs när det gäller att följa upp och utvärdera olika lagstifmingsåtgärder. Detta har bl.a. gällt olika frågor med anknytning till ekonomisk brottslighet. Jag vill ocksä nämna de utvärderingsuppdrag som rådet fått i anknytning till lagstifmingen om försöksverksamheterna med snabbare handläggning av ungdomsmål och samhällstjänst.
Också andra centrala myndigheter utför viktiga uppgifter på detta område av det brottsförebyggande arbetet. Dit hör kriminalvårds styrelsen och rikspolisstyrelsen. Utanför rättsväsendets område kan nämnas socialstyrelsen och statens ungdomsråd. Minst lika bety- 28
delsefullt är det arbete med att förebygga brott som bedrivs på det Prop. lokala planet av olika berörda myndigheter. 1990/91:100
Ett särskilt oroande inslag i brottsutvecklingen är den ökade Bilaga 4 användningen av våld.
Kampen mot våldsbrottsligheten är därför också ett prioriterat område inom kriminalpolitiken. Under senare år har en rad åtgärder vidtagits för att motverka våldsbrottsligheten och hindra dess verkningar. Insatsema har omfattat förebyggande åtgärder, straffskärpningar, förbättringar av det rättsliga förfarandet och ett bättre stöd till brottsoffren.
I syfte att ytterligare samordna och intensifiera arbetet mot våldsbrott och att förbättra stödet till brottsoffer samt att ta tillvara det breda folkliga engagemanget i dessa frågor tillkallade jag i november 1989 en särskild kommission (dir. 1989:57). Kommissionen, som antog namnet väldskonmiissionen, avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer i november 1990. Frågan om den fortsatta behandlingen av kommissionens förslag övervägs för närvarande i regeringskansliet.
Våldsbrott kan många gånger ha särskilt allvarliga följder genom alt knivar och andra farliga tillhyggen kommer till användning. Det är därför angeläget att söka motverka att människor bär med sig sådana föremål när de inte behövs för något särskilt ändamål. Genom lagen (1988:254) om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål infördes ett generellt förbud mot att inneha särskilt farliga föremål, s.k. gatustridsvapen på allmän plats. Förbudet mot alt medföra kniv begränsades däremot till offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. Efter det att 1987 års vapenutredning utvärderat den nya lagstiftningen föreslog regeringen och beslöt riksdagen att även knivförbudet, med vissa imdantag, skulle utvidgas till au gälla generellt allmän plats (prop. 1989/90:129, JuU 35, rskr. 287 SFS 1990:413). Lagstifmingen trädde i kraft den 1 juli 1990.
Avsikten är vidare att regeringen inom kort skall lämna förslag till ändringar i vapenlagstifmingen. Förslagen, som delvis grundar sig på vapenutredningens slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstifmingen, syftar bl.a. till att försvära tillgrepp av vapen genom strängare krav på förvaringen av sådana. Flera av utredningens förslag, bl.a. om minskad s.k. vapengarderob, har emellertid mött starka invändningar under remissbehandlingen och kommer inte all föras vidare till riksdagen.
5.3¶Strafflagstiftningen
De gmndläggande kriminalpoliiiska prioriteringarna görs när det bestäms vad som skall vara straffbart och hiu- stränga straff som skall kunna följa på olika brott. Det är en viktig uppgift att kontinuerligt arbeta för att anpassa strafflagstiftningen till nutida värderingar i dessa avseenden. 29
Genom fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:13 - Prop. 15) Påföljd för brott och remissyttrandena över detta finns eu samlat 1990/91:100 underlag för en omfattande översyn av straffskaloma inte endast i Bilaga 4 brottsbalken utan ocksä i viktigare s.k. specialstraffrättslig lagstiftning.
Frågan om brottens straffskalor kan emellertid inte ses isolerad från påföljdssystemets utformnmg i övrigt. Den måste bedömas mot bakgrund av bl.a. reglema om villkorlig frigivning och altemativ till frihetsstraff. Viktiga uppgifter i det hänseendet ankommer bl.a. på den under år 1990 tillsatta påföljdsutredningen (Ju 1990:02) som skall avlämna sitt slutbetänkande imder våren 1991.
Kampen mot narkotikabrottsligheten är en av de mest angelägna kriminalpolitiska uppgiftema. Vid en av FN anordnad diplomatkonferens i Wien antogs i december 1988 en ny konvention mot illegal narkotikahantering. Konventionen, som Sverige har undertecknat, innehåller viktiga bestämmelser om bl.a. straff för befattning med tillgångar som härrör från narkotikahandel, om internationellt samarbete när det gäller förverkande av vinning av narkotikabrott och om internationell rättshjälp.
En ratificering av konventionen fömtsätter emellertid ändringar i svensk lagstifming. Frågan har behandlats i en departementspromemoria (Ds 1990:53) Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention. Remissbehandlingen av promemorians förslag har nyligen avslutats. Jag räknar med att riksdagen skall kunna föreläggas förslag om de lagändringar som krävs i en sådan tid att Sverige kan ratificera konventionen vid halvårsskiftet 1991.
Trafiknykterhetsbrotten utgör ett allvarligt problem i samhället. Under år 1989 lade regeringen fram förslag om olika skärpningar i lagstiftningen. Det gällde bl.a. en sänkning av den nedre promillegränsen, användning av alkoholutandningsprov som bevismedel, hårdare regler om körkortsåterkallelse och ökade möjligheter för polisen att använda s.k. sållningsprov (prop. 1988/89:118 och prop. 1989/90:2). Förslagen innebar också att ett mera nyanserat påföljdsval än tidigare borde göras vid den grövre formen av trafiknykterhetsbrott. De antogs av riksdagen med den avvikelsen att riksdagen beslöt om en större sänkning av den nedre promillegränsen än regeringen förslog (JuU 1988/89:27, rskr. 314 resp. 1989/90 JuU 2, rskr. 106).
Frågan om trafiknykterhet har också tagits upp i departementspromemorian (Ds 1990:52) Sjöfylleri m.m. som bl.a. innehäller förslag om skärpningar av bestämmelserna om onykterhet till sjöss. Remissbehandlingen av promemorian har nyligen avslutats. Jag räknar med att riksdagen skall kunna föreläggas förslag till ändrad lagstiftning under våren 1991.
Narkotikabrottsligheten och trafiknykterhetsbrotten hör till de dominerande kriminalpolitiska problemen. Trots detta finns straff-besiämmelsema på dessa områden inte i brottsbalken utan i den s.k. specialstraffrättsliga lagstiftningen. Över huvud taget har samhälls-
30
utvecklingen medfört att specialstraffrätten fått aUt större praktisk Prop. betydelse i förhållande till brottsbalken. Liksom narkotika- och 1990/91:100 trafiknykterhetsbrottsligheten är även t.ex. miljöbrotten och den Bilaga 4 modema ekonomiska kriminaliteten till stor del nya fenomen som regleras utanför den centrala strafflagen.
Mot bakgrund av specialstraffrättens växande betydelse finns del anledning att från generella utgångspunkter överväga både förhällandet mellan brottsbalken och specialstraffrätten och gmndema och principema för utformningen av den specialstraffrättsliga lagstiftningen. Systematiska skäl talar för att sådana brott som har högt straffvärde eller som är vanligt förekommande skall vara samlade i brottsbalken. En sädan ordning skulle också bl.a. vara ägnad att göra relationen mellan straffbestämmelsema och mellan de olika brottens straffvärden tydligare vilket i sin tur skulle kimna erbjuda fördelar både frän lagteknisk synpimkt och för rättstillämpningen. På vissa områden kan det dock finnas mera praktiskt betingade motskäl som givetvis också måste beaktas. Även i sådana fall bör det emellertid i många fall övervägas om det inte är möjligt att uppnå en bättre systematik.
Problem av de slag som jag nu berört är på intet sätt unika för Sverige. Tvärtom torde de utgöra en väsentlig orsak tUl att det i flera länder, bl.a. Finland och Norge, pågår omfattande strafflagprojekt. För svenskt vidkommande finns knappast behov att påbörja arbete med en total strafflagreform. Det får emellertid anses angeläget att de problem som jag nu har antytt beaktas inom ramen för både det fortlöpande reformarbetet och den mera långsiktiga planeringen.
Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätien har behandlats i fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom specialstraffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke och rättsvillfarelse skall tas in i lagstifmingen samt att tillämpningsområdet för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Remissbehandlingen av betänkandet har avslutats, och frågoma bereds nii inom departementet.
5.4¶Påföljdssystemet
Har man väl bestämt sig för att straffbelägga en viss handling måste påföljder finnas när förbudet överträds. Detta är väsentligt för att kriminaliseringen på sikt skall behålla sin trovärdighet och kriminalpolitiken sin genomslagskraft. Det är också viktigt för au rättsväsendels brottsförebyggande effekter skall bevaras. Betydelsen av stränga straff skall inte överdrivas, men det är viktigt att straffen i stort är förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. 31
En utvecklingslinje mom kriminalpolitiken har varit att begränsa Prop. bruket av fängelse till de fall en sådan påföljd behövs för den 1990/91:100 allmänna laglydnaden. Det är en inriktning som det rått en bred Bilaga 4 politisk uppslutning kring, även om meningarna ibland har varit delade om vilka vägar som bör väljas. En allmän uppfatming är ocksä att frihetsstraff inte har några positiva effekter för de personer som utsätts för dem.
Sedan slutet av 1970-talet har det gjorts betydande ändringar av brottsbalkens påföljdssystem. Dessa har genomförts av en bred politisk majoritet och i en gemensam strävan att humanisera systemet. Som exempel kan nämnas att de tidsobestämda påföljderna ungdomsfängelse och internering har avskaffats och att skyddstillsynspåföljden på olika sätt har förstärkts bl.a. genom den år 1988 införda möjligheten att döma missbrukare och andra vårdbehövande till s.k. kontraktsvård.
Det finns anledning att söka sig vidare längs denna linje. Detta är bl.a. bakgmnden till den försöksverksamhet med s.k. samhällstjänst som påbörjades år 1990. Innebörden av samhällstjänsten är att vissa kategorier av dömda kan åläggas att utföra ett visst mått av obetalt arbete i stället för att dömas till fängelse. Det är ännu för tidigt au dra några mera slutgiltiga slutsatser av försöket, men erfarenheterna förefaller än så länge att i allt väsentligt vara klart positiva. BRÅ har fått i uppdrag att utvärdera verksamheten.
Frågan om möjlighetema att vidareutveckla innehållet i påföljder som utgör altemativ till fängelsestraffet är också en av huvuduppgiftema för påföljdsutredningen (Ju 1990:02) som under våren skall redovisa sina överväganden.
I justitiedepartementet bereds också förslag till ändrade bestämmelser om villkorlig frigivning. Denna fråga har ett nära samband med den översyn av straffskalorna som jag tidigare berört. Min avsikt är att föreslå att den nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning avskaffas. Den nuvarande relativt stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid har otvivelaktigt visat sig vara svårförståelig för allmänheten, låt vara att det nuvarande systemet vid en intemationeU jämförelse ingalunda ter sig onormalt. Jag vill dock framhålla att en målsätming med det arbete som nu pågår är att det samlade resultatet inte skall leda till några generella ökningar av de faktiska anstaltstidema. Det är därför nödvändigt att frågan om den villkorliga frigivningens framtida utformning övervägs i ett större sammanhang där också bl.a. frågor om verkställighetsformer men även om alternativ till frihetsstraff ägnas uppmärksamhet.
Efter ett långvarigt beredningsarbete har regeringen nyligen i samband med förslag om ny lagstifming om psykiatrisk tvångsvård förelagt riksdagen förslag om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare (prop. 1990/91:58). Förslaget innebär bl.a. atl domstolen i ett brottmål skall få möjlighet att besluta om särskild utskrivningsprövning när någon överlämnas tiU rättspsykiatrisk vård
32
som brottspåföljd. Också i andra hänseenden innebär förslaget att Prop. skyddet för andra personer tillmäts stor betydelse vid verkställigheten 1990/91:100 av rättspsykiatrisk värd. Bilaga 4
Regeringen har också nyligen till riksdagen överlämnat förslag om ändringar av reglema om böter (prop. 1990/91:68). Förslaget innebär bl.a. att maximibeloppet för penningböter höjs frän 1000 kr till 2000 kr och att det lägsta dagsbotsbeloppet höjs från tio till trettio kronor.
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1987 öppnades en möjlighet att förverka fordon som använts vid brott enligt trafikbrottslagen, om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet. Justitiedepartementet har genomfört en enkätundersökning om förverkandebestämmelsens tillämpning i praktiken i förhållande till syftet med bestämmelsen (jfi- JuU 1986/87:24). I enkäten har också begärts uppgifter om eventuella problem i tillämpningen och synpunkter på behovet av ändrad lagstiftning. Sammanfattningsvis gav svaren pä enkäten vid handen att förverkandebestämmelsen tillämpats som åsyftat, att inga stora tillämpningsproblem föreligger samt att det för närvarande inte finns nägot behov av lagändring. Min bedönming är därför att enkäten inte ger anledning till något vidare initiativ från regeringens sida.
5.5¶De unga lagöverträdarna
I dagens samhälle är det en självklarhet att det allmänna aktivt bör verka för att bam och imgdomar växer upp imder trygga och goda förhållanden. Sålunda bör socialtjänsten, skolan och andra berörda myndigheter i samarbete med hemmen sörja för att de unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd som de behöver. Bam och unga som har gjort sig skyldiga till brott tillhör ofta den gmpp som har ett särskilt behov av stöd och hjälp. Samtidigt är det viktigt att även gentemot unga upprätthålla och hävda de grimdläggande värden som skyddas genom straffrättsliga regler. Det allmänna har således en dubbel uppgift när det gäller de unga lagöverträdama.
Att ge bara och imgdomar det stöd som de behöver är primärt en uppgift för socialtjänsten, medan det är rättsväsendets uppgift att svara för reaktionema mot brott. När det gäller unga lagöverträdare finns det därför ett särskilt behov av samordning mellan socialtjänsten och de olika myndighetema inom rättsväsendet.
Den I januari 1982 trädde socialtjänstlagen (1980:620) i kraft. Huvudprincipen i socialtjänstlagen är att socialtjänstens insatser skall vara frivilliga. Detta gäller ocksä vården av barn och unga. Genom lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, som den 1 juli ersattes med en ny lag (1990:52) med samma namn, har emellertid undantag från frivillighetsprincipen gjorts under vissa fömtsättningar.
Även om det alltså ocksä efter socialtjänstreformen finns utrymme för tvängsingripanden mot unga som har begått brott, är det uppenbart att reformen har inneburit en viktig förskjutning av den avvägning 33
3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
mellan det allmännas och den enskildes intressen som regleringen i Prop. bamavårdslagen utgick ifrån. De ändringar av den socialrättsliga 1990/91:100 vårdlagstiftningen som därefter skett, bl.a. införandet av det s.k. Bilaga 4 öppenvårdstvånget år 1985 och de möjligheter att ingripa tidigare i de s.k. beteendefallen som infördes år 1990, mbbar inte de grundläggande principer som lades fast genom socialtjänstreformen.
Genom lagstifming som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU 36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades möjlighetema till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga lagöverträdama. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samarbetsformer mellan myndighetema i ärenden som rör unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av BRÅ. I sin slutrapport, som avgavs i juli 1990, konstaterar BRÅ att de lagändringar som utvärderingen avsett knappast generellt sett lett till kortare handläggningstider. Däremot har handläggningstiden varit kortare i de distrikt som tillämpat den särskilda förordningen. Detta beror dock enligt BRÄ inte på själva förordningsföreskrifterna utan på det faktum att försöksverksamheten bidragit till att frågor rörande handläggning av ungdomsärenden uppmärksammats särskilt i dessa distrikt. Undersökningen belyser i övrigt pä ett förtjänstfullt sätt de problem med samarbete mellan olika myndigheter som finns i ungdomsärenden och de svårigheter att hitta adekvata påföljder mot ungdomsbrottslighet som finns.
Det allmännas åtgärder med anledning av att unga begår brott står ocksä fortsatt i centrum för det kriminalpolitiska intresset. Under år 1989 tillsattes inom regeringskansliet en interdepartemental arbetsgmpp med uppgift att belysa hur socialtjänstens och rättsväsendets insatser när det gäller unga lagöverträdare lämpligen borde samordnas. Arbetsgmppen gjorde en genomgång av olika uppgifter om ungdomsbrottslighetens utveckling och av myndighetsföreirädares och andra berördas uppfatmingar om brister och problem i hanteringen av ungdomsbrottsligheten. Mot den bakgrunden diskuterade gmppen en rad olika tänkbara ändringar av nuvarande regler. Gmppen kom emellertid fram till att vidare överväganden borde ske inom ramen för en parlamentariskt sammansatt utredning.
Regeringen har därefter beslutat att tillsätta en sädan utredning (Ju 1990:07, dir. 1990:53). Uu-edningen har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöveruädare och att i samband med detta också mera förutsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga lagöverträdare och om samordningen meUan myndigheterna kan förbättras.
Vissa frågor med anknytning till ungdomsbrottsligheten har också
34
tagits upp i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Dnr Prop. 90-1572) om utvidgade befogenheter för polisen att omhänderta och 1990/91:100 hålla kvar personer under arton år. I promemorian lämnas bl.a. förslag Bilaga 4 som syftar till att unga som omhändertagits av polisen vid fri-givningen skall kunna överlämnas till föräldrarna, nägon annan vårdnadshavare eller vuxen person eller till socialtjänsten. Promemorian har remissbehandlats, och jag räknar med att förslag till ny lagstiftning skall kunna föreläggas riksdagen imder våren 1991.
5.6¶Brottsoffren
Uppföljningen av 1988 års särskilda program för att stärka brottsoffrens ställning fortsätter (jfr prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 32 f och prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 36 f).
När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts för brott bör först nämnas att riksdagen efter förslag i prop. 1989/90:158 nyligen har beslutat att möjlighetema att få mälsägandebiträde utvidgas så att rätt till mälsägandebiträde i princip alltid skall finnas i mål om sexualbrott. Även vid övriga brott där mälsägandebiträde nu kan komma ifråga blir reglema mera generösa. Lagändringama träder i kraft den 1 januari 1991,
Frågor om möjlighetema till rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands har aktualiserats både inom regeringskansliet och i riksdagen (jfr 1990/91JuU:4 s. 7, rskr. 16). Reglema i rättshjälpslagen (1972:429) om i vilka fall rättshjälp utgår samt vilka förmåner rättshjälpen avser i angelägenheter som behandlas utomlands blev nyligen föremål för en hearing i justitiedepartementets regi. Frågan bereds nu vidare i departementet.
Lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli 1988, har mneburit ett förbättrat skydd för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft den 1 april 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett är.
Stödåtgärderna åt kvinnor som berörs av besöksförbud har förbättrats på olika håll i landet. Sålunda beslutade polisstyrelsen i Stockholm i oktober 1990 att de kvinnor som skyddas av besöksförbud och som lever i ständig rädsla för vad som kan hända dem och deras anhöriga skall kunna utmstas med ett personligt larm, om de så önskar. I syfte att anpassa skyddsinsatser m.m. har vidare polismyndigheten i Stockholm uppdragit åt chefen för brottsförebyggande roteln att ta kontakt med samtliga hotade kvinnor som berörs av besöksförbud. Chefen för kriminalavdelningen informeras fortlöpande om hotsituationen och bedömer därefter vilken form av skyddsinsats -t.ex. ett personligt larm - som bör sättas in.
I det här sammanhanget bör också nämnas den proposition (1990/91:58) med bl.a. förslag till en lag om rättspsykiatrisk vård som nyligen överlämnats till riksdagen. Förslaget innebär att skydds- aspektema blir bättre tillgodosedda än hittills bl.a. genom att åklagare 35
skall medverka i förfarandet vid utevistelse och utskrivning av Prop. personer som bedöms som farliga. Åklagaren ges också möjlighet au 1990/91:100 överklaga vissa sådana beslut. Vidare föreslås att brottsoffret skall få Bilaga 4 möjlighet till information från sjukhuset om när lagöverträdaren ges tillstånd till utevistelse eller skrivs ut.
Folkbokförmgskommittén har i siu slutbetänkande (SOU 1990:50) Ny folkbokföringslag bl.a. föreslagit vissa bestänunelser som syftar till att förhindra att uppgifter i folkbokföringen används för att leta rätt på personer i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier. Ärendet bereds nu efter remissbehandling inom regeringskansliet.
Frågan om bättre sekretesskydd för uppgifter om offentligt anställda är aktuell inom justitiedepartementet efter en framställning från domstolsverket.
Regeringen tillkallade i slutet av år 1989 den s.k. våldskommissionen med uppdrag att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren. I konunissionens uppdrag låg bl.a. alt utvärdera de hittills vidtagna åtgärderna inom ramen för brottsofferprogrammet och inventera vad som ytterligare kan göras. I sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer, redovisar kommissionen sin syn på siödet till brottsoffren. Kommissionen anser att det fortsatta arbetet för brottsoffer bör följa de linjer som redan har lagts fast och föreslår att polisens, socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser utvecklas ytterligare.
Kommissionen uppmärksammar särskilt de kvinnojourer och brottsofferjourer som växt fram under senare år som ett komplement till samhällets åtgärder och som drivs pä frivillig och ideell basis. Det är uppenbart, menar kommissionen, att de fyller ett stort och viktigt behov. Kommissionen föreslår att jourema skall få stöd genom bidrag av staten och att primärkommuner och landstingskommuner skall stödja jourema genom ekonomiska bidrag och genom hjälp med t.ex. lokal- och bostadsanskaffning.
Frågan om brottsofferjourer har uppmärksammats också på andra sätt. Rikspolisstyrelsens rapport (RPS rapport 1989:1) Brotis-offerjourer - En handledning för polisens medverkan i brolis-offerverksamhet, har utarbetats i syfte att främja tillkomsten av brottsofferjourer. Regeringen beslutade i november 1989 om ett bidrag på 500 000 kr. till Brottsofferjouremas Riksförbund. Bidraget är avsett att användas till utvecklingsarbete vid brottsofferjourema, till att starta nya jourer och till utbildning av stödpersoner. Jag återkommer till frägan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen lill brottsskadenämnden.
År 1989 tillsatte regeringen en arbetsgrupp för frågor som rör våld mot kvinnor. Arbetsgmppen skaU bl.a. undersöka hur samhällets skydd och hjälp ät utsatta kvinnor kan stärkas och hur samarbetet i dessa frågor mellan olika myndigheter och organisationer kan förbättras. Arbetsgmppen har initierat ytterligare stöd till kvinnojourer och att ytterligare medel avsätts för inköp av larm till hotade kvinnor. Arbetsgruppen, som har samrått med väldskommissionen, slutför sitt arbete i början av år 1991.
36¶Väldskommissionen har också uppmärksammat frägan om hot mot Prop. parter och vittnen i samband med rättegångar m.m. Det ämnet har 1990/91:100 även berörts av en arbetsgmpp inom rikspolisstyrelsen, den s.k. Bilaga 4 KRIPUT-gmppen, vars överväganden (RPS Rapport 1990:4) överlämnats till kommissionen. Kommissionen har försökt göra sig en bild av hur utbrett det är med denna typ av hot och Uakasserier här i landet. Kommissionens slutsats är att problemen inte är av den arten och omfatmingen att det är motiverat med åtgärder som mbbar de principer om offentlighet och insyn i processmaterialet som svensk rättsordning omfattar. Åtgärdema i de allvarligaste fallen mäste enligt kommissionen ocksä i fortsättningen gå ut pä fysiskt skydd och ökade möjligheter att byta identitet. I syfte att inskärpa hur allvarligt rättsordningen ser på övergrepp av den här typen föreslås också en su-affskärpning för brottet övergrepp i rättssak.
Kommissionen har vidare uppmärksammat frägan om samhällets stöd till barn som utsätts för övergrepp. Kommissionen konstaterar alt myndigheter som handlägger ärenden rörande övergrepp mot bam har börjat samverka och har utvecklat sin kompetens. Det är enligt kommissionen angeläget att utvecklingsarbetet fortsätter och atl samverkan sprids till flera platser i landet. Socialtjänsten bör enligt kommissionen utveckla sin verksamhet så att socialtjänsten framstår som ett självklart stöd för bamet. Socialtjänsten bör utveckla en lätt tillgänglig kontaktyta för bam. Det anser kommissionen kunna ske t.ex. genom att man inrättar ett bamombud hos socialtjänsten och sprider information om ett sådant bamombud.
Kommissionens förslag övervägs nu inom regeringskansliet.
När det gäller skadestånd till dem som utsatts för brott bör erinras om all kommittén om ideell skada enligt sina direktiv skall se över reglerna om ersätming för ideell skada i samband med personskada m.m. Huvuduppgiftema är att överväga om den nuvarande ersätmings-nivån bör höjas, vilka ersättoingsprinciper som bör tillämpas och hur nomier för att bestämma ersätmingen bör fastställas. Enligt nyligen givna tilläggsdirektiv skall utredningen ocksä överväga en förändring av ersätmingsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen. Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag före utgången av år 1991.
I en promemoria från BRÅ, Barnens brott och föräldramas ansvar (BRÅ PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen införs en regel som utvidgar föräldrars skadeståndsansvar. Den föreslagna regeln innebär att föräldrar och andra som har vårdnaden om en underärig ansvarar för skador som den underärige vållar. Ansvaret är begränsat till högst en femtedel av basbeloppet och gäller vid sidan av den underåriges eget skadeståndsansvar. Promemorian remissbehandlas för närvarande.
När del gäller frågan om information till brottsoffer om olika möjligheter att fä stöd m.m. konstaterades i den under försommaren .
1990 framlagda propositionen om utvidgning av rätten till måls- Prop. ägandebiträde att det fortfarande förekommer fall där informationen 1990/91:100 om rätt till mälsägandebiträde är bristfällig (prop. 1989/90:158 s. 5). Bilaga 4 Jag anförde där att det kan finnas skäl för de ansvariga myndighetema - i första hand riksåklagaren och rikspolisstyrelsen - att i samband med lagändringen uppmärksamma informationsfrågan.
Som ett exempel på lokala initiativ rörande information kan nämnas att polismyndigheten i Stockholm har upprättat en "Minneslista för information till mälsäganden". Minneslistan är tänkt att användas i samband med att polisen informerar brottsoffer och torde innehålla all väsentlig information om utredningsprocessen och domstolsförfarandet.
Handboken "Misshandel och övergrepp mot kvinnor och bam", som riktar sig främst till dem som i sitt arbete kommer i kontakt med offer för misshandels- och sexualbrott, ses över för närvarande. Arbetet kommer att slutföras inom kort.
6 Kriminalvården
6.1¶Allmänna grundsatser
Arbetet inom kriminalvården består i att verkställa fängelsestraffen och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna samt att ansvara för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstifmingen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fast genom 1973 års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering, främja de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följdema av frihetsberövandet. Kriminalvårdens klienter är till stor del starkt missgynnade både socialt och i de flesta andra avseenden. Samtidigt som kriminalvårdens ambitionsnivå är hög, bör man därför vara medveten om svårighetema att lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de dömdas anpassning. Det krävs också en medverkan från andra samhällsorgan för att ge dem en rimlig social plattform. Eftersom kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt som andra medborgare till den service och omsorg som samhället tillhandahåller är det viktigt att samarbetet fortlöpande utvecklas mellan kriminalvärden och andra samhällsorgan, främst socialtjänsten, arbets-marknadsmyndighetema och den allmänna hälso- och sjukvården. Ett av syftena med den reform av behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare som nämnts fömt (avsnitt 5.4) är att förbättra förutsättningarna för kriminalvärdens intagna att få psykiatrisk vård utanför ansialiema.
38
6.2¶Decentralisering och organisationsförändringar Prop.
1990/91:100 I 1990 ärs budgetproposition (1989/90:100, bil. 4 s. 85-91) redovisade Bilaga 4 jag att kriminalvärdsverket. efter en genomförd försöksverksamhet med decentralisering, varit föremål för en omfattande organisationsöversyn. Regeringen föreslog i budgetpropositionen förändringar i fråga om uppgifter och organisation inom kriminalvårdsverket. Riksdagen hade ingen erinran mot förslagen (1989/90:JuU22, rskr. 155).
Den nya organisationen, som träder i kraft den 1 januari 1991, innebär bl.a. att antalet regioner minskas från nuvarande tolv till sju och att riksanstaltema förs in under regionerna i organisatoriskt hänseende. Den regionala organisationen förstärks och dess framtida uppgift blir bl.a. att leda kriminalvärden i regionerna enligt kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksamheten vid de lokala myndighetema och att utöva tillsyn över deras verksamhet.
Sammanfattningsvis innebär förändringama att tyngdpunkten inom kriminalvärden förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvärdsanstalter, häkten och frivärdsmyndigheter.
Kriminalvårdsstyrelsens arbete skall koncentreras pä övergripande uppgifter. Hit hör formulering av mål och riktlinjer för kriminalvården inom ramen för de lagar och andra förfatmingar som gäller på området. Andra viktiga frågor för kriminalvårdsstyrelsen är atl ge statsmaktema underlag för utveckling av kriminalvården, att planera och utvärdera verkets verksamhet samt att bedriva central utbildning. Förändringarna i fräga om arbetsuppgifter medför att behovet av personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar.
I regeringens proposition (1989/90:154) om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen föreslogs bl.a. de lagändringar som krävdes för att genomföra den decentraliserade beslutsordningen. Riksdagen lämnade förslagen i denna del utan erinran (1990/9l:Ju02, rskr. 14). Regeringen har därefter utfärdat de aktuella lagarna samt beslutat om de följdändringar som behövs i olika tillämpningsförordningar (1990:1009 -1037). Den nya beslutsordningen träder i kraft den I januari 1991. Jag anser det angeläget att resultatet av den nu berörda omläggningen följs upp och att utvecklingen mot ökad decentralisering fortsätter.
6.3¶Permissioner
I januari 1990 uppdrog regeringen åt kriminalvårdsstyrelsen att se över tillämpningen av regleringen av permissioner för intagna på kriminalvärdsanstalt. Bakgrunden till uppdraget var bl.a. att det rådde stora skillnader mellan olika permissionsformer när det gäller misskötsamhet. Det var också stora skillnader mellan de olika anstaltskategoriema och inom respektive anstaltskategori. Kriminalvårdsstyrelsen skall enligt uppdraget undersöka vilka 39
åtgärder som kan vidtas för att nedbringa antalet misskötta Prop. permissioner. Särskilt gäller detta regelbundna permissioner från de 1990/91:100 slutna lokalanstalteraa. I uppdraget ingär vidare att överväga vilka Bilaga 4 åtgärder som kan vidtas för att förbättra förberedelsema för regelbunden permission i syfte att sä långt som möjligt undanröja riskema för misskötsamhet. Därvid bör styrelsen bl.a. undersöka hur samarbetet med polis och - under pågående förundersökning -åklagare, skall kunna förbättras för att förebygga brottslighet under permission.
Under uppdragets utförande skall kriminalvårdsstyrelsen fortlöpande vidta de åtgärder som bedöms motiverade för att minska andelen misskötta permissioner. Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av december 1990.
7¶Lokalförsörjningen
Myndigheterna inom justitiedepartementets område disponerar knappt en miljon kvadratmeter, varav
Kvadratmeter
Milj. kr.
Åklagarväsendet
46¶Domstolsväsendet och rättshjälpsnämnderna/ rättshjälpsmyndigheten
280 Kriminalvården
162¶Övriga
4¶För nästa budgetär kommer chefen för finansdepartementet att föreslå investeringar i byggnader. Närmare uppgifter om investeringen för kriminalvården lämnas imder E. Kriminalvården.
40
A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.
A 1. Statsrådsberedningen
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
28 045 591 25 091 000 33 363 000
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Representationsbidrag Summa
25 037 000
(21 781 000)
54 000
25 091 000
+ 2
+ 8 326 000 (+ 7 568 000) - 54 000 + 8 272 000
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget lill 33 363 000 kr.
Statsrädsberedningen övertar fr.o.m. den 1 januari 1991 ansvaret för vissa databaser som ingär i rättsväsendets informationssystem (RI). För detta arbete har resurser motsvarande tvä årsarbetskrafter överförts frän justitiedepartementet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsrådsberedningen för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 33 363 000 kr.
A 2. Justitiedepartementet
1989/90 Utgift
42 579 141
1990/91 Anslag
45 025 000
1991/92 Förslag
51 649 000
1990/91 Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
152 -2
Anslag
Förvaltningskostnader
45 025 000 +6 624 000
(därav lönekostnader)
37 652 000 (+6 537 000)
Summa
45 025 000 +6 624 000
41¶Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till Prop. 51 649 000 kr. Vid medelsberäkningen har jag beaktat den överföring 1990/91:100 av arbetsuppgifter och resurser som jag redovisade under anslaget A 1. Bilaga 4 Statsrådsberedningen. Anslaget har i övrigt beräknats enligt det generella rationaliseringsförslaget. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Justitiedepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ell för slagsanslag pä 51 649 000 kr.
A 3. Utredningar m.m.
1989/90 Utgift 28 043 206 Reservation 8 508 861
1990/91 Anslag 24 665 000'
1991/92 Förslag 30 287 000
' Prop. 1989/90:90 1 000 000 kr.
Nio nya kommittéer har tillsatts under är 1990, nämligen domstols-utredningen, bmksmönstemtredningen, päföljdsulredningen, gen-teknikberedningen, åklagamtredningen -90, panträttsutredningen, 1990 års arrendekommitté, kommittén med uppdrag att se över det allmännas insatser vid brott av unga och kommittén med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen.
Under är 1990 har nio kommittéer avslutat sina uppdrag, nämligen maktutredningen, storstadsutredningen, kommittén om en ombyggnadsplan för Sagerska huset till permanent statsministerbostad, upphovsrättsutredningen, sjölagsutredningen, samerättsutredningen, förmynderskapsutredningen, departementshistoriekommittén och meddelarskyddskommittén.
Det särskilda anslaget Information om lagstiftning m.m. avvecklas fr.o.m. budgetåret 1991/92. De för informationsanslaget avsedda medlen, 1 272 000 kr., föresläs överförda till utredningsanslaget för att disponeras för samma ändamäl som tidigare.
Ocksä anslaget Bidrag till utgivande av litteramr pä förvaltningsrättens område avvecklas. Jag föreslär att motsvarande medel - 50 000 kr. -tillförs utredningsanslaget.
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten och med beaktande vad jag i övrigt anfört bör anslaget uppgä till 30 287 000 kr. under nästa budgetär.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
atl till Utredningar m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag pä 30 287 000 kr.
A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.'
1989/90 Utgift 10 912 000 Reservation O
1990/91 Anslag 11728 000
1991/92 Förslag 12 432 000
' Tidigare anslaget A 5. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. 42
Från anslaget betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av Stiftelsen Prop. Instimtet för framtidsstudier. Stiftelsen, vars styrelse är utsedd av rege- 1990/91:100 ringen, skall enligt sina stadgar bl.a. i egen regi eller i samarbete med Bilaga 4 andra bedriva framtidsstudier samt långsiktig analys och därmed sammanhängande verksamhet för att stimulera till en öppen och bred diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen. Stiftelsens verksamhet leds under styrelsen av en chef. 2 milj kr har tidigare avsatts som stiftelsekapital.
Institutet för framtidsstudier föreslår alt bidraget för nästa budgetår bestäms till 12 314 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.
Institutets forskning har sedan dess verksamheten började i oktober 1987 varit koncentrerad till tvärvetenskapliga problemområden. De hittills igångsatta forskningsprojekten berör ämnesområdena miljö och hälsa, svenskt arbete och liv samt intemationeU och global utveckling. Under budgetåret 1989/90 har två nya projekt initierats, nämligen "Vår framlida kulturhistoria" och "Den privata sektom i de nya nätverkens samhälle". Dessutom har ett preliminärt projektarbete "Den offenUiga sektom i de nya nätverkens samhälle" pågått. Institutet har därmed iniuerat samtliga de projekt som fömtsågs bli igångsatta under perioden 1988-1990 enligt den forskningsplan som bestämdes i maj 1988.
Insliiulet har i sin anslagsframställning redovisat en forskningsplan för år 1991-1994. Enligt planen kommer flera av de nu pågående projekten atl sträcka sig fram till är 1994. Detta medför alt endast fyra nya projekt kan påbörjas under den kommande treårsperioden. Bland dessa projekt ingår bl.a. "Differentieringens, segregationens och diskrimineringens Sverige" samt "Rörlighet, familjestruktur och social kontroll".
Institutets samarbete med bl.a. universitet och högskolor saml olika forskningsinstitut i olika seminarieserier och i symposieverksamhet har fortsatt under budgetaret 1989/90. Syftet med denna verksamhet, som främst gäller olika strategiska beslutsproblem, är bl.a. att bygga upp ett kontaktnät mellan framtidsorienterade forskare, politiker och andra beslutsfattare. Under budgetåret 1991/92 planerar institutet flera internationella symposier om Sverige i nätverkens Europa.
För information om forskning av betydelse för framtidsbedöniningar och strategiskt beslutsfattande har under budgetåret 1989/90 avsatts betydande resurser. Informationen innebär bl.a. en omfattande produktion av populärvetenskapliga böcker. Dessa informationsinsatser kommer att byggas ut, delvis i samarbete med olika externa intressenter.
Den resursförstärkning institutet begär för budgetåret 1991/92 {+ 586 000 kr.) syftar till att effektivisera verksamheten genom en ökad samordning av forskningsprojekten med institutets seminarie- och informationsverksamhet.
Jag förordar att anslaget för budgetåret 1991/92 beräknas till 12 432 000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret 1991/92 anvisa ell reservationsanslag på 12 432 000 kr.
43
B. VISSA TILLSYNSMYNDIGHETER M.M. Prop.
Bilaga 4
1990/91:100
B 1. Justitiekanslern
1989/90
Utgift
5 277 284
1990/91
Anslag
4 993 000
1991/92
Förslag
6 085 000
Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, 8 kap. rättegångsbalken, dalalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
-
Anslag
Förvaltnings-
4 477 000
+ 630 000
kostnader
(därav löne-
kostnader)
(4 076 000)
(+ 635 000)
Lokalkostnader
516 000
+ 462 000
Summa
4 993 000
+ 1 092 000
JK
Antalet inkomna ärenden till JK minskade under är 1989. Balansläget bedöms som tillfredsställande. Under budgetåret 1989/90 har det varit möjligt för JK att i begränsad omfatming ätemppta sin inspektionsverksamhet. Arbetet med att förenkla och effektivisera myndighetens mtiner har fortsatt. Av stor betydelse är därvid datorstödet i verksamheten. En ändrad arbetsordning har vidare inneburit en rationellare handläggning av vissa ärendetyper.
JK:s arbetsuppgifter är till en helt övervägande del bestämda i författning. Omfatmmgen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Detta i förening med myndighetens ringa storlek gör att JK bedömer att nägon real anslagsminskning för budgetåret 1991/92 enligt ett generellt besparingsförslag inte kan genomföras. JK begär för nästa budgetår, då han utgår frän att arbetsvolymen blir oförändrad, resursförstärkningar med sammanlagt 128 000 kr., varav 100 000 kr. avser ett engångsbelopp för inköp av inventarier. 44
Föredragandens överväganden Prop.
1990/91:100 Medelsbehovet för JK för budgetåret 1991/92 bör beräknas med Bilaga 4 utgångspunkt från en resurstilldelning som realt motsvarar 99.5 % av föregående års anslag. Jag har då tagit hänsyn till JK:s balansläge och fortgående rationaliseringsarbete.
Som tidigare nämnts övervägs för närvarande en översyn av JK-ämbetet. Översynen kan komma att avse också framtida resurser till JK.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Justitiekanslern för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags anslag på 6 085 000 kr.
B 2. Datainspektionen
1989/90 Utgift 1 000
1990/91 Anslag 1 000
1991/92 Förslag 1 000
Datainspektionen prövar frägor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289). kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m.
Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av personuppgifter inte leder till otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.
Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ enhet.
45
1989/90 1990/91 Beräknad ändring P-
Utfall 1991/92 1990/91:100
Bilaga 4
Föredraganden
Personal
Summa 34 36 +1
Anslag
Kostnader
Kostnader för
datainspektionens
verksamhet 16 799 000 17 087 000 + 2 649 000
Intäkter Inkomster vid datainspek tionen - 18 669 000 - 17 086 000 - 2 649 000
Nettoutgift O 1 000
Datainspektionen
Datainspektionen beslutade år 1989 en verksamhetsplan för budgetåren 1989/90-1991/92. Antalet ärenden under budgetaret 1989/90 har varit större än vad som förutsattes i planen. En annan omständighet som gjort att inspektionen haft ett ansträngt arbetsläge är att man tvingats nyrekry-tera ca 30 procent av personalstyrkan. Till följd härav har inspektionen fält prioritera de verksamhetsdelar där berörda utomståendes krav pä inspektionens resurser är starkast. Det gäller främst tillståndsärenden, klagomålsärenden och regelgivning. Tillsynsverksamheten har i motsvarande mån fått nedprioriterats och skjutits på framtiden. Inspektionen har därför på dessa områden inte urvecklats enligt de fastlagda målen. Det numera förbättrade personalläget och ett antal imder budgetåret 1989/90 vidtagna rationaliseringsåtgärder gör att inspektionen nu bedömer alt målet för tillståndsverksamheten skall uppnås under planperioden. Vad gäller tillsynsverksamheten ser inspektionen däremot vissa svårigheter all fullt ut uppnä mälet för verksamheten under planperioden.
Det i verksamhetsplanen för budgetåret 1989/90 uppsatta målet för antalet nya licenser enligt datalagen kunde inte helt uppnås. Trots detta översteg intäktema den för inspektionen beslutade utgiftsramen. Verksamheten vad gäller övriga fastställda mäl följer planen.
Dalainspektionen konstaterar sammanfattningsvis i sin anslagsfram ställning alt kraven på inspektionen ökat genom bl.a. förändringar i personregistreringen pä det offentliga och privata området men att dessa krav sammantagna hittills inte medfört sådana förändringar att målen för verksamheten måste ses över. 46
För budgetaret 1991/92 utgär inspektionen frän att verksamheten kommer Prop. att ha samma innehåll som för närvarande. En tillkommande uppgift blir 1990/91:100 dock - under fömtsättning av riksdagens beslut - regleringen av Bilaga 4 personnummeranvändningen vid personregistrering. För tiden därefter kan inspektionens arbete påverkas av den pågående datalagsöversynen.
Inspektionen, som pekar på att verksamheten de två senaste budgetåren gett ett visst överskott, har hemställt att få använda den generella besparing som gäller för budgetåret 1991/92 för egna effektiviserings-insatser under samma budgetår. Vidare föreslär inspektionen att medel får tas i anspråk för tillfällig extem expertis för vissa tillsynsprojekl (+ 250 000 kr.), för informationsåtgärder (+ 360 000 kr.) och för vidareutbildning av personalen (+ 150 000 kr.). Vidare föreslär inspektionen att medel fär tas i anspräk för en tjänst för planerings- och utvärderingsfirågor på stabsnivå (+ 600 000 kr.) och för vissa åtgärder med anledning av propositionen (1990/91:60) om offentlighet, integritet och ADB (+ 590 000 kr.).
Föredragandens överväganden
Datainspektionens verksamhet mäste utvecklas i enlighet med den treåriga verksamhetsplanen. Tillsynsverksamheten har därvid hög prioritet. För att säkerställa detta bör nägot besparingsaltemativ inte tillämpas på inspektionen. Jag har då ocksä beaktat de ökade krav som ADB-leknikens fortsatta spridning i samhället ställer på inspektionen.
För att ytterligare säkerställa att verksamheten når de fastlagda målen har jag för budgetåret 1991/92 utöver pris- och löneomräkning beräknat ett resurstillskott för inspektionen på 750 000 kr. Av detta belopp avser 600 000 kr. medel för en förstärkning av inspektionens resurser för planering och utvärdering på stabsnivä. Regeringen har genom ändring av datainspektionens regleringsbrev i november 1990 beslutat alt medel för denna förstärkning fär las i anspräk redan under innevarande år. Jag beräknar också 50 000 kr. för kompetenshöjande personalutbildning och 100 000 kr. för kostnader för att anlita extem expertis i olika tillsynsprojekt.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Datainspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags anslag på 1 000 kr.
47
c. ÅKLAGARVÄSENDET Prop.
1990/91:100
Bilaga 4
Inledning
Allmänt
Tillsammans med övriga delar av rättsväsendet har äklagarväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Störst betydelse för åklagarverksamheten har självfallet strafflagstiftningen, dvs. regleringen av i vilken utsträcknmg som olika handlmgar är straffbelagda. Denna reglering sker i lag. Detta i förening med den i princip absoluta åtalsplikt som gäller enligt svensk rätt begränsar åklagamas möjligheter att själva påverka omfatmingen av sina arbetsuppgifter. Även åklagamas befogenheter och skyldigheter vid förundersökning och rättegång är i huvudsak reglerade i lag. För alt kunna ästadkomma väsentliga förändringar i åklagamas arbetssituation krävs sålunda i första hand beslut av statsmaktema i form av ny lagstifming eller andra förfatmingsändringar. Från regeringens sida övervägs fortlöpande olika möjligheter att effektivisera de olika leden inom rättsväsendet. Den tidigare nämnda åklagamtredningen har som en av sina viktigaste uppgifter att se över den regelstyrda delen av åklagamas verksamhet.
Fördjupad prövning
Äklagarväsendet har fr.o.m. budgetaret 1988/89 ingått i försöksverksamheten med treåriga budgetramar. För budgetperioden 1991/92-1993/94 skall nu en fördjupad prövning ske av åklagarverksamheten. Den fördjupade prövningen syftar till att lägga fast verksamhetsinrikming och förvaltningsresurser för den kommande treårsperioden.
Enligt regeringens direktiv för riksåklagarens anslagsframställning för budgetperioden 1991/92-1993/94 skulle riksåklagaren i anslagsframställningen redovisa ett altemativ som innebar en oförändrad anslagsnivå och ell annat som innebar en minskning av anslaget med 5 %.
Som eu led i budgetarbetet avlämnade riksåklagaren i april 1990 en särskild rapport, i vilken redogjordes för åklagarverksamheten och dess förhållande till andra myndigheter. Rapporten innehåller en analys av resultatet av verksamheten under de senaste fem åren samt en framtidsanalys och en resursanalys.
Riksåklagarens rapport och anslagsframställning
I anslagsframställningen för den kommande treårsperioden har riks åklagaren angett tre altemativ. Fömtom de två alteraativ som fömtsattes i direktiven har riksåklagaren också lagt fram ett eget förslag som innebär en höjning av anslaget. 48
Av såväl rapporten som anslagsframställningen framgär att Prop. arbetsvolymen fÖr åklagarna har ökat under perioden 1986-1989. Antalet 1990/91:100 mål hos åklagarmyndighetema har ökat med 6 %, och det är de Bilaga 4 arbetsmässigt tunga mälen som har ökat mest. De stora målen, dvs. sädana där åklagarens arbetsinsats uppgår till minst 15 arbetsdagar, tar alltmer tid i anspråk. Vidare har - som jag nänmde redan i 1990 års budgetproposition - 1988 års häktningsreform medfört att antalet häktningsframställ-ningar ökat relativt kraftigt. Härigenom har arbetsplaneringen för åklagarna försvårats och arbetet blivit mer tidspressat och ryckigt.
Den ökande arbetsvolymen beror inte bara pä att antalet inkommande mål och ärenden totalt sett har ökat utan ocksä pä att mälen i allmänhet har blivit mer arbetskrävande. Vissa brottstyper, främst narkotikabrott, grova våldsbrott, sexualbrott och ekonomiska brott, har blivit mera svårutredda. Även attitydförändringar hos misstänkta och andra som är inblandade i brottsutrednmgar uppges öka målens svårighetsgrad. Bristande personella resurser inom äklagarväsendet har ocksä bidragit till att arbetsläget har blivit mer pressat.
Mot bakgmnd av den stora arbetsbelastningen förordar riksåklagaren vissa personalförstärkningar för såväl åklagarmyndigheterna som riksåklagarens kansli. Ett tillskott av personal pä åklagarmyndigheterna är enligt riksåklagaren nödvändigt för att hejda en fortsatt ökning av antalet oavgjorda mäl.
För all ytterligare effektivisera verksamheten föreslär riksåklagaren en kraftig satsning pä ADB-utveckling. Hittills har detta arbete främst inriktats på basdatorinstallation (för ärenderegister) vid åklagarmyndighetema i Stockholm, Göteborg och Malmö. Riksäklagarens förslag lill ADB-plan utgår från au i princip alla åklagare och all administrativ personal skall ha tillgäng till egna persondatorer senast är 1993. En investering av denna omfattning under treärsperioden skulle uppgå till ca 70 milj. kr. Riksåklagaren föreslär ocksä en ökad satsning pä personalutbildning.
Riksåklagarens rapport och anslagsframställning uppfyller enligt min mening i huvudsak de krav som regeringen har ställt i direktiven för treårsperioden. Jag kan i princip instämma i den prioritering av verksamheten som riksåklagaren har föreslagit för budgetperioden. Del innebär ytterligare satsning pä teknikutveckling och utbildning och viss personal-förstärkning. Jag återkommer under respektive anslag med närmare motivering till de ekonomiska ramar som bör gälla för de tre kommande budgetåren.
C 1. Riksåklagaren
1989/90 Utgift 19 952 183
1990/91 Anslag 17 530 000
1991/92 Förslag 22 378 000
Riksåklagaren är under regeringen högste äklagare och leder åklagar verksamheten i riket. Riksåklagaren är ocksä central förvaltnmgsmyndig- 49
4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat pä tvä byråer, Prop. kanslibyrån och tillsynsbyrän. Härutöver finns personal för riksåklagarens 1990/91:100 åklagarverksamhet i högsta domstolen. Bilaga 4
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
51
Anslag
Förvaltningskostnader
15 687 000
+ 3 072 000
(därav lönekostnader)
(12 222 000)
(+ 2 752 000)
Lokalkostnader
1 843 000
+ 1 776 000
Summa
17 530 000
+ 4 848 000
Riksåklagaren
Riksåklagaren, som anser det omöjligt att tillämpa något generellt besparingskrav pä anslaget, begär tilldehiing av medel med ytterligare drygt 1 200 000 kr. i förhållande till nuvarande ram. Medlen motsvarar dels lönekosmader för viss personalförstärkning vid riksäklagarens kansli, dels kostnader för planerad ADB-utveckling och personalutbildning. För att ästadkomma ADB-utvecklingen inom åklagarväsendet förutsätts bl.a. att en ny tjänst som central samordnare av ADB-frågor inrättas hos riksåklagaren.
Föredragandens överväganden
Genom den övergång till resultatorienterad styming som systemet med treårsbudgetering föratsätter kan nya krav ställas pä de centrala myndighetema. Med mindre inslag av detalj- och regelstyming ges utrymme för delegering till regional och lokal nivå. De centrala förvallningsmyndig-hetemas storlek och uppgifter mäste anpassas till denna utveckling. Under den kommande treärsperioden bör riksåklagaren därför sträva efter att inom nuvarande resursram för åklagarväsendet decentralisera beslutsfunktioner och budgetansvar till de regionala och lokala åklagarmyndigheterna. Härigenom bör resurser kunna frigöras hos riksåklagaren som därmed i större utsträckning än för närvarande kan inrikta sig på övergripande och analyserande uppgifter.
Mot bakgmnd av det jag nu har sagt föreslär jag att ett allmänt besparingskrav om 1,5 % (260 000 kr.) tillämpas pä riksåklagaren för det
50
första året i budgetperioden. Men jag anser samtidigt att det är angeläget Prop. att satsningar görs pä ADB och utbildning. Jag föreslår därför alt 1 % - 1990/91:100 eller 170 000 kr. - återförs till anslaget. Hämtöver bör 400 000 kr. Bilaga 4 tillföras anslaget för att göra det möjligt att inrätta en ny tjänst för samordning av ADB-frågor inom riksåklagarens kansli. Samtidigt möjliggörs även vissa andra satsningar på ADB och utbildning.
Under den treåriga budgetperioden förordar jag att anslaget uppgår lill följande.
Budgetåret 1991/92 Budgetåret 1992193 Budgetåret 1993/94 22 378 000 kr. 22 178 000 kr. 22 178 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksåklagaren för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 22 378 000 kr.
C 2. Åklagarmyndighetema
1989/90
Utgift
453 070 577
1990/91
Anslag
404 269 000
1991/92
Förslag
475 863 000
För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala myndighetema, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mäl, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet, överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är indelat i 86 äklagardistrikt. Åklagarmyndighetema i 83 av dessa distrikt lyder under regionäklagarmyndighetema och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala äklagarorganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip samma uppgifter som överåklagarna vid regionäklagarmyndighetema.
Hämtöver finns en statsäklagarmyndighet för speciella mäl, ledd av en överåklagare. Åklagama vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt omfattande mäl eller mål som berör flera regioner. 51
Prop.
1990/91
Beräknad ändring
1990/91:100
1991/92
Bilaga 4
Föredraganden
Personal
Summa
1 206
+ 9
Anslag
Förvaltningskostnader
349 893 000
+ 67 313 000
(därav lönekostnader)
(323 785 000)
(+ 62 300 000)
Lokalkostnader
44 707 000
+ 1 989 000
Resekostnader
5 008 000
+ 1 860 000
Kostnader för gemensam
kontorsdrift
4 661 000
+ 432 000
Summa
404 269 000
+ 71 594 000
Riksåklagaren
För budgetperioden 1991/92-1993/94 begär riksåklagaren, som anser det omöjligt att tillämpa något generellt besparingskrav pä anslaget, att ytterligare medel tillförs enligt följande.
1. Medel för en utökad antagning av äklagaraspiranter (ytterligare 28 aspiranter under treårsperioden) och inrättande av två statsåklagarijänster, en i Stockholm och en i Västerås.
2. Medel för att genomföra en kraftfull ADB-satsning.
3. Medel för att genomföra en ny utbildningsplan.
Föredragandens överväganden
Arbetsläget vid åklagarmyndigheterna är ansträngt och nägon lättnad i arbetsbördan är knappast alt förvänta under treärsperioden. För att de samlade resursema, i avbidan på resultatet av det arbete som bedrivs av åklagamtredningen -90, skall utnyttjas pä bästa sätt bör under treårsperioden en i förhållande till nuläget aktivare förundersökningsledning eftersträvas. Detta i förenmg med särskilda insatser för metodutveckling bör kunna leda till en ytterligare effektivisering av verksamheten. Men jag ser det samtidigt som nödvändigt med ett förbättrat ADB-stöd, ett visst personaltillskott och ökade utbildningsinsatser under perioden.
Jag delar riksäklagarens uppfattning att nägot allmänt besparingskrav inte kan komma i fråga under budgetperioden. I stället bör en förstärkning ske av anslaget med drygt 7.6 milj. kr. för de ändamål jag nyss angav. I samråd med chefen för civildepartementet har medel för
investering i ADB-utmstning beräknats under trettonde huvudtitelns anslag Prop. Anskaffning av ADB-utmstning. Med hänsyn till att tillskottet för ADB 1990/91:100 i huvudsak utgör ersättning för avgifter till statskontoret medger ADB- Bilaga 4 satsningen en betydligt större investeringsvolym än vad beloppet antyder.
Mot bakgrund av det ansträngda arbetsläget vid åklagarmyndigheterna och med hänsyn till att arbetsbördan inte kan förväntas lätta under överskådlig tid avser jag att hålla mig noga underrättad om utvecklingen och kommer att vid behov ompröva resurstilldelningen under treårsperioden.
Under den treåriga budgetperioden förordar jag att anslaget uppgår till följande.
Budgetåret 1991192 Budgetåret 1992193 Budgetåret 1993/94
475 863 000 kr. 474 963 000 kr. 474 963 000 kr.
Hemställan
Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen
att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 475 863 000 kr.
53¶D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M. Prop.
1990/91:100
Bilaga 4
Pågående reformarbete
Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.1) arbetar för närvarande en parlamentariskt sanmiansatt kommitté, domstolsutredningen, med en översyn av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation.
Redan i direktiven för domstolsutredningen (dir. 1989:56) uttalade jag (s. 6 ff) att domstolama framför allt under senare är har utsatts för stora påfrestningar. Ett väsentligt skäl är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mera komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ned erforderlig tid och omsorg på varje arbetsuppgift har man, trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som med fog kan beskrivas som besvärlig.
Det står av flera skäl klart att det krävs andra åtgärder än tillskott av resurser för att svårigheterna skall kunna undanröjas. Mot den bakgrunden är del en av domsiolsutredningens huvuduppgifter alt se lill att domstolama i princip tilldelas enbart sådana arbetsuppgifter som verkligen kräver domstolsprövning. Med andra ord bör verksamheten i domstolama renodlas. I linje med det är det en annan uppgift för kommittén att se till att måltypema är ändamålsenligt fördelade mellan olika domstolskategorier. Kommittén ser ocksä över instansordningen i skilda hänseenden. Vägledande här är att tyngdpunkten skall ligga i första instans. Också förfarandereglerna och domstolsorganisationen ses över av kommittén.
Det är således ett omfattande arbete som domstolsutredningen håller på med. Enligt min uppfattning finns det anledning att ha stora förväntningar på resultatet av kommitténs arbete, som kommer att bilda utgångspunkten för inrikmingen av domstolsväsendet inom överskådlig tid.
Vid sidan om domstolsutredningen pågår även annat reformarbete som direkt berör verksamheten i domstolama. Ett exempel är den reform av rättskipningen pä socialförsäkringsområdet som jag tog upp redan i 1990 ärs budgetproposition. Somjag kommer att redovisa närmare i det följande avser jag att inom kort föreslä regeringen att gä vidare med en reform pä detta område som har samma inriktning men som är utformad pä ett något annat sätt än den som beskrevs i förra budgetpropositionen.
När det gäller delegering av arbetsuppgifter från domare till annan personal går reformarbetet vidare. Sälunda genomfördes under är 1990 några författningsändringar med del syftet. För närvarande bereds inom departementet ett par förslag som tar sikte pä delegering inom vissa ytterligare områden.
Lokala försök med nya och effektivare arbetsformer har initierats på sina häll, bl.a. i Göteborgs tingsrätt och i hovrätten över Skåne och Blekinge. I fräga om Stockholms tingsrätt har statskontoret pä regeringens uppdrag nyligen gjort en organisationsöversyn som tar sikte bl.a. på 54
antalet brollmålsavdelningar. Utredningen berör ocksä åklagarmyndigheten Prop.
i Stockholm. 1990/91:100
På samma sätt som mom statsförvaltningen i övrigt får myndighets- Bilaga 4 chefens roll allt större betydelse inom domstolsväsendet. I oktober 1990 samlade justitiedepartementet landets samtliga domstolschefer till överläggningar rörande ledningen av domstolsarbetet. Några av de frågor som ställdes i blickpunkten var verksamhetsplanering och resultatuppföljning inom domstolsväsendet samt domstolschefens roll för reformarbete, personalförsörjning och personalutbildning. De anföranden som hölls vid överläggningen kommer att sammanställas för att därefter kunna komma till användning vid chefsutvecklingen pä olika nivåer inom domstolsväsendet.
Ett annat ämne som övervägs inom departementet - och som har anknytning till frågan om ledningsfunktionerna - är hur de administrativa beslutsbefogenheterna i domstolarna bör utformas, övervägandena går i riktning mot en klarare markering av domstolschefens ställning och ansvar.
Rättskipningen i socialförsäkringsmåi
Bakgrund
I samband med att justitiedepartementet tog över ansvaret för för-säkringsdomstolama från socialdepartementet anförde dåvarande jusiiiic-minislem i sin anmälan till 1988 ärs budgetproposition atl del fanns anledning att överväga frågor om försäkringsdomstolamas arbetsformer, organisation, m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 4 s. 79). Bakgmnden var att försäkringsdomstolama i en särskild rapport till regeringen inför anslags-framstäUningen för budgetåren 1988/89-1990/91 hade framhållit att del i organisationen fanns betydande svårigheter, främst när det gällde att rekrytera och behälla domare och föredragande.
Domstolsverket fick därför i upp>drag att analysera föratsättningama för atl på sikt samordna försäkringsrätterna med de allmänna förvaltningsdomstolama och därvid belysa de konsekvenser av skilda slag som följer med olika lösningar. Vid riksdagsbehandlingen av 1988 ärs budgetproposition uttalade justitieutskottet med anledning av en motion i ämnet alt domstolsverket inom ramen för sitt uppdrag ocksä borde överväga försäkringsöverdomstolens ställning (JuU 1987/88:29 s. 14).
Domstolsverket redovisade sitt uppdrag i rapporten (DV Rapport 1988:5) Försäkringsdomstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. I rapporten förordade domstolsverket att försäkringsrätterna borde samordnas med de allmänna förvaltningsdomstolama genom en integrering av försäkrings-rältema med fem länsrätter.
Försäkringsdomstolamas ställning berördes ocksä i justitiedepartementets promemoria (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. En tanke i den promemorian var alt länsrätterna kunde avvaras, och att socialför säkringsmålen borde föras över till kammarrätterna. 55
1990 års budgetproposition Prop.
1990/91:100 Frågan om att samordna försäkringsrätterna med de allmänna förvalt- Bilaga 4 ningsdomstolama togs därefter upp i 1990 ärs budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 55 ff). I propositionen förordade regeringen vissa riktlinjer för en reform. Enligt dessa skulle i ett första skede de tre försäkringsrätterna integreras med kammarrätterna i Stockholm, Sundsvall och Jönköping, och försäkringsöverdomstolen skulle behällas som högsta instans inom socialförsäkringsområdet. Reformen skulle genomföras den 1 juli 1991. I riktlinjerna angavs också att det pä längre sikt var lämpligt att närmare studera resultatet av integreringen. Frän vunna erfarenheter skulle man överväga frågor om bl.a. kammarrättemas antal, lokalisering och domkretsar samt försäkringsöverdomstolens ställning och systemet med ändringsdispens och lekmannamedverkan i den högsta instansen för socialförsäkringsmäl. Avslutningsvis angavs att det inte var uteslutet att man sedan erfarenhet av socialförsäkringsdömandet spritt sig i förvalt-ningsdomarkåren kunde ta upp frågan om en länsrättsprövning i socialförsäkringsmålen. Riksdagen godkände riktlinjema (JuU24, rskr. 192).
Regeringen uppdrog därefter åt domstolsverket att i nära samverkan med de berörda domstolarna utreda främst de organisatoriska frågor som den föreslagna integreringen av försäkringsrätterna med kammarräitema föranledde.
Domstolsverket redovisade en första del av sitt uppdrag i rapporten (DV Rapport 1990:2) Redovisning av regeringsuppdrag inför samordningen av försäkringsrätterna med kammarrätterna; delrapport. Domstolsverkets förslag har styrts av riktlinjema i principbeslutet och har alltså sin utgångspunkt i att försäkringsrättema skaU mlegreras med enbart kammar-rättema. Rapporten remissbehandlades.
Flertalet remissinstanser avstod från att på nytt yttra sig i integreringsfrågan. Men det fanns också de som uttryckligen förklarade att statsmaktema borde ompröva beslutet om en integrering med enbart kammar-rättema. Dessa remissinstanser förordade genomgående att samordningen i stället bör ske med länsrätt som första domstolsinstans. Ett stort antal remissinstanser uttryckte oro för förslagels effekter på den framtida domarutbildningen.
Inriktningen av en reform
Utgångspunkten för övervägandena i 1990 ärs budgetproposition var att en kraftigt ökad måltillströmmning föranledde allt längre handläggningstider i försäkringsrättema. Samtidigt hade dessa domstolar svårigheter att möta det ökande målantalet genom nyanställningar av jurister.
Försäkringsrättemas situation är alltjämt lika besvärlig. Det är därför angeläget att en reform i syfte att minska balanserna och förbättra rekryteringen kommer till stånd sä snart som möjligt. Efter det att 1990 ärs budgetproposition lades fram har det tillkommit en del omständigheter som gör att det enligt min mening finns skäl att på nytt ta upp frågan om hur en reform bör vara utformad. 56
Inom justitiedepartementet har därför utarbetats en promemoria (Ds Prop. 1990:80) Rättskipningen i socialförsäkringsmål. Instansordning och orga- 1990/91:100 nisation. I promemorian redogörs närmare för hur en reform på området Bilaga 4 lämpligen skall vara utformad och hur den bör genomföras. Promemorian har remissbehandlats, och som ett ytterligare led i beredningen av ärendet fick remissinstansema tillfälle att muntligen framföra sina synpunkter vid ett sammanträde som departementet anordnade i november 1990.
Med utgångspunkt i promemorian och remissbehandlingen av den har jag för min del kommit till slutsatsen att en integration av försäkringsdom-stolsorganisationen med de allmänna förvaltningsdomstolarna redan från början bör la sikte på en mera fullständig samordning med dessa domstolar. Länsrätt bör således bli första domstolsinstans och kammarrätt andra. Däremot finns del inle skäl att nu ändra pä försäkringsöverdomstolens ställning som högsta instans i socialförsäkringsmål. Försäkringsrättema samordnas administrativt med kammarrätterna och behålls under en övergångstid för att avgöra mål som överklagats enligt hittillsvarande ordning.
De huvudsakliga skälen för mitt ställningstagande är följande.
För det första har arbetsläget vid försäkringsrättema försämrats ytterligare. Balansen av oavgjorda mål har sälunda sedan den 1 januari 1990 ökat från 10 800 mäl tiU 13 300 mål den 1 december 1990. Mot denna bakgrund framstår det som än mer angeläget med en reform som redan pä kort sikt minskar balanserna och som erbjuder ett också på lång sikt hållbart system för rättskipningen i socialförsäkringsmäl.
Med hänsyn till den osäkerhet som råder när det gäller innehållet i den materiella lagstiftningen pä socialförsäkringsområdet finns del vidare anledning att se till atl rättskipningen är organiserad så att det finns ett utrymme och en flexibilitet som på bästa sätt kan möta de förändringar som kan komma. Även detta gör att man enligt min mening bör söka delvis andra vägar än de som utstakades i förra årets budgetproposition.
För en ordning med länsrättema som första domstolsinstans för socialförsäkringsmål talar vidare domstolsstrukturella skäl. All göra en redan - i förhållande till länsrättema - stor kammarrätlsorganisation än större framstår som betänkligt, inte minst mot bakgmnd av de förändringar som kan komma att ske i fråga om det materiella innehållet i social-försäkringsreglema. Om försäkringsrätterna slås samman med enbart kammarräitema, skulle ännu fler mäl än för närvarande prövas av kammarrätterna som första instans. Antalet domare i kammarrätterna skulle bli ungefär dubbelt sä stort som i länsrättema. En sådan koncentration av dömande verksamhet och resurser till kammarräitema -som skall vara överprövningsinstanser - mäste anses rimma mindre väl med den övergripande målsättningen att tyngdpunkten i dömandet bör ligga sä långt ned i en domstolshierarki som möjligt. Denna målsättning har också kommit till direkt uttryck i domstolsutredningens direktiv.
För en prövning i länsrättema som första instans talar vidare att möjlig heterna till en snabb handläggning - bland annat med hänsyn till de för länsrätt gällande domförhetsreglema - torde vara större än om integre ringen skulle ske enbart i kammarrätterna. I kammarräitema skulle socialförsäkringsmälen i större utsträckning riskera att fä stå tillbaka för r
andra förtursmål. Ocksä möjlighetema till muntlig handläggning torde - Prop. av samma skäl - vara större i länsrättema än i kammarrätlema. Med en 1990/91:100 handläggning av socialförsäkringsmälen i länsrättema som första instans Bilaga 4 förs också dömandet och domstolama närmare dem som berörs av verksamheten.
En sammanslagning av försäkringsrätterna med kammarrätlema skulle också försvära genomförandet inom de allmänna förvaltningsdomstolama av den reformerade domarbanan. En sädan sammanslagning medför atl det uppkommer en obalans mellan antalet fiskaler i kammarrätlema och antalet platser för underrättstjänstgöring i länsrättema. Detta innebär i sin lur att det i praktiken blir omöjligt att leva upp till de riktlinjer när det gäller tidsperioder för domamtbildningens olika moment som den reformerade domarbanan innehäller.
Ett förslag med den inrikming som jag nu har redovisat har lagts lill grund för en den 13 december 1990 beslutad lagrädsremiss. Lagrädet har lämnat förslaget utan erinran. Jag avser att inom kort föreslä regeringen alt lägga fram en proposition för riksdagen. I min anslagsberäkning för domstolsväsendet har jag tagit hänsyn till den av mig förordade reformen av socialförsäkringsdömandet.
Treåriga budgetramar
Domstolsväsendet ingär fr.o.m. budgetåret 1989/90 i försöket med treåriga budgetramar. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för domstolsväsendet i princip har lagts fast för treärsperioden, dvs. t.o.m. budgetåret 1991/92, och att en fördjupad prövning skall ske inför nästa treårsperiod.
Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet
Byggnadsstyrelsen är lokalhällare för domstolsväsendet och rättshjälps-nämnderna (fr.o.m. den 1 januari 1991 för rättshjälpsmyndigheten). Lokalytoma uppgår för närvarande till ca 358 000 kvadratmeter. Under innevarande budgetär disponeras ca 280 milj. kr. för lokaUcosmader.
D 1. Domstolsverket
1989/90 Utgift 58 982 240
1990/91 Anslag 56 222 000
1991/92 Förslag 60 875 000
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom stolama, de allmänna förvaltningsdomstolama, bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämndema, försäkringsdomstolama, rättshjälpsmyndigheten och 58
de allmänna advokatbyräema. Domstolsverket har också till uppgift all pä Prop.
det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrägor. 1990/91:100
Chef för domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en Bilaga 4 organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd.
Frän anslaget betalas ocksä kosmadema för verksamheten vid notarienämnden och tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
177
Anslag
Förvaltningskostnader
56 222 000
+ 4 653 000
(därav lönekostnader)
(30 405 000)
(+ 2 885 000)
Summa
56 222 000
+ 4 653 000
Domstolsverket
Med beaktande av att det enligt 1989 års budgetproposition skall göras årliga besparingar på anslaget för domstolsverket under budgetperioden 1989/90-1991/92 yrkar domstolsverket att anslaget för budgetåret 1991/92 räknas upp med sammanlagt 2 070 000 kr. i förhållande till föregående budgetär, bl.a. för att bekosta genomförandet av en beredskapsövning.
Föredragandens överväganden
Jag föreslär att anslaget beräknas med utgängspimkt i del treåriga förslag om besparingar som lades fast inför budgetåret 1989/90.
Frän anslaget betalas nu kosmadema för besvärsnänmden för rättshjälpen. Besvärsnämnden upphör den 1 januari 1991 och ersätts av en rättshjälpsnämnd, vars kostnader skall belasta anslaget F 2. Rättshjälpsmyndigheten. Den nya rättshjälpsmyndigheten övertar också vissa ekonomi administrativa uppgifter som nu sköts av domstolsverket. Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat detta och minskat anslaget för domstolsverket med 800 000 kr.
För det sista året i den treåriga budgetperioden innebär vad jag nu har anfört att anslaget bör uppgä till 60 875 000 kr. 59
Domstolsverket ser för närvarande pä eget initiativ och med anlitande Prop. av extem konsulthjälp över sina arbetsuppgifter och sin organisation 1990/91:100 inför de förändringar som kan komma att inträffa under 1990-talet. En Bilaga 4 av utgångspunkteraa för översynen är att verksamheten i framtiden skall bedrivas inom befintlig eller ytterligare krympt resursram.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolsverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 60 875 000 kr.
D 2. Domstolama m.m.'
1989/90 Utgift' 2 088 139 052
1990/91 Anslag' 1 852 433 000
1991/92 Förslag 2 164 214 000
Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen. Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter. Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas frän tingsrältema. Del finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsmäl), Göta hovrätt (4 avdelningar), hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), hovrätten för Västra Sverige (6 avdehiingar), hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och hovrätten för övre Norrland (2 avdelningar).
Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas frän hovrättema. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns ljugofyra justitieräd. Fyra av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För högsta domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrättema, kammarrätlema och regeringsrätten.
Länsrätterna är allmänna förvalmingsdomstolar närmast under kammarrätlema. Det finns 24 länsrätter.
Kammarrätterna är överrätter i de mäl som överklagas frän bl.a. länsrättema. Det finns fyra kammarrätter: kammarrätten i Stockholm (7 avdelningar), kammarrätten i Göteborg (7 avdelningar), kammarrätten i Sundsvall (4 avdelningar) och kammarrätten i Jönköping (4 avdelningar, varav en extra avdelning).
Regeringsrätten äihögsta allmänna förvaltningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som bl.a. överklagas frän kammarrätterna. Regeringsrätten avgör mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Domstolen
'Tidigare anslaget O 2. Allmänna domstolama m.m.
'Anslagen D 2. Allmänna domstolama m.m., D 3. Allmänna fbrvaltningsdomstolama
och D 4. Försäkringsdomstolama. 60
är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 21 regeringsråd. Tre av Prop. dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För regeringsrätten finns ett 1990/91:100 särskilt kansli till vilket regeringsrättssekreterare är knutna. Bilaga 4
Försäkringsdomstolar är försäkringsrättema och försäkringsöverdomstolen.
Försäkringsrätterna är tre, en för Mellansverige (6 avdelningar, varav en extra avdelning), en för Södra Sverige (5 avdelningar) och en för Norra Sverige (2 avdelningar). Försäkringsrättema prövar överklagade ärenden från försäkringskassorna som gäller socialförsäkringen. Försäkringsrätten för Mellansverige prövar dessutom vissa ärenden frän riksförsäkringsverket.
Försäkringsöverdomstolen prövar mål som överklagas från försäkringsrätterna och arbetsmarknadsstyrelsen eller som styrelsen underställer domstolens prövning. Domstolen har 11 lagfarna och 10 andra ledamöter.
Hyresnämnderna har bl.a. lill uppgift att medla och vara skiljenämnd i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämnderna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sädana kanslier finns på 12 orter.
Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnämnderna.
Från anslaget betalas också kostnadema för de kansligöromål för statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
6 230
- 250'
Anslag
Förvaltningskostnader
1 573 966 000
+ 235 788 000
(därav lönekostnader)
(1 412 711 000)
(+218 905 000)
Lokalkostnader
278 467 000
+ 75 993 000
Summa
1 852 433 000
+ 311 781 000
'Beräknad förändring p.g.a. att den summariska processen överförs frän de allmänna domstolama till kronofogdemyndigheterna.
Domstolsverket
Anslaget motsvarar de tidigare anslagen D 2.Allmänna domslolaraa m.m,
D 3. Allmänna förvaltningsdomstolaraa och D 4. Försäkringsdomstolama. 61
Enligt domstolsverket bör anslagen tillföras ytterligare 2,8 milj. kr. för Prop. fortsatta satsningar på ADB och utbildnmg i de allmänna domstolama. 1990/91:100
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1991/92 - i förhällande Bilaga 4 till vad som tidigare har anvisats - räknas upp med sammanlagt 97 milj. kr. för ökade lönekostnader med anledning av den nya domarbanan, upprustning av domstolamas lokaler, andra lokalkostnader samt portokostnader. Också det ökade antalet körkorts- och socialförsäkringsmål och nytillkomna mål om psykiatrisk tvångsvård ligger till grund för domstolsverkets yrkande.
Föredragandens överväganden
De allmänna domstolarna m.m.
Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmänna domstolama varit pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål och ärenden. I synnerhet har detta gällt hovrättema och de större tingsrätterna.
Antalet inkomna brottmål i tingsrätterna ökade med 2,1 % under år 1989 och ökningen beräknas fortsätta, bl.a. till följd av den nya nedre straff-barhetsgränsen för trafiknykterhetsbrott. Antalet inkomna tvistemål har däremot minskat något (0,6 %) imder år 1989.
För konkurser kan en fortsatt ökning förväntas. På grand av kostnadsutvecklingen och den vikande konjunkturen är det troligt atl den kraftiga ökning som ägt rum under är 1990 kommer att fortsätta. Detsamma gäller för mål och ärenden inom den summariska processen. När det gäller inskrivnings- och bouppteckningsärenden är situationen alltjämt myckel besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetiderna för att få sådana ärenden handlagda oacceptabelt långa. Detta innebär självfallet nackdelar inte bara för enskilda personer utan också för myndigheter och kreditinrättningar.
Jag vill erinra om den reform av den summariska processen som riksdagen beslutade vären 1990 och som enligt planema skall träda i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311). Den medför alt medel bör överföras från domstolsväsendet till exekutionsväsendet redan under budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Antalet mål i hovrätterna har ökat kraftigt de senaste åren. Domstolsverket har därför på regeringens uppdrag analyserat hovrätteraas mål-utveckling och mälstmktur under de senaste tio åren (DV Rapport 1990:4). Under år 1989 ökade mältillströmningen med 4,7 % och en fortsatt ökning kan fömtses under de närmaste åren. Till följd av nuvarande målbalanser är det under alla förhållanden klart att arbetsläget koinmer att vara ansträngt vid dessa domstolar under de närmaste åren.
I högsta domstolen har arbetsläget förbättrats under senare år och får nu anses vara tillfredsställande. Det bör därför vara möjligt att på sikt minska antalet justitieräd (se även prop. 1990/91:66). I högsta domstolen har skett en kraftfull satsning pä ADB-stöd som inom kort kommer att vara fullt genomförd. Dessa förhällanden och intresset av att fördela domstols väsendets begränsade resurser så effektivt som möjligt gör atl det bör 62
övervägas om det inte gär att minska personalstyrkan i högsta domstolen Prop. också i övrigt. Det kan i sammanhanget vidare nämnas alt man inom 1990/91:100 högsta domstolen överväger möjligheten att utföra tidsbegränsade Bilaga 4 förordnanden för revisionssekreterama. Det finns enligt min mening goda skäl för en sådan ordning, som skulle ligga i linje med de nya principer för meritvärdering och domamtbildning som infördes den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:79, JuU25, rskr. 193).
Antalet ärenden i hyresnämnderna fortsätter att öka. Under är 1989 var ökningen nära 16 % jämfört med är 1988. För bostadsdomstolen har antalet inkomna mål minskat nägot under är 1989 medan däremot antalet balanserade mäl har ökat nägot.
De ökade kosmader som den förändrade domarbanan medför kan finansieras genom resurser som har frigjorts till följd av den reform på rättshjälpsomrädet som jag nyss har nämnt.
De allmänna förvaltningsdomstolarna
Jämfört med är 1988 har antalet inkomna skattemäl i länsrätterna ökat under är 1989. Det är dock inte fräga om någon faktisk ökning av mål-antalet. Genom den nya ordningen för överklagande som infördes fr.o.m. 1988 ärs taxering och som innebar att överklaganden skulle ges in till skattemyndigheten i stället fÖr till länsrätten uppstår rent statistiskt en mälminskning år 1988 och en målökning år 1989.1 själva verket fortsätter kurvan för inkommande skattemäl att peka neråt. Minskningen beror delvis på ändrade skatteregler men också på en ändrad inrikming av taxeringsarbetet. De mål som fallit bort har i allmänhet varit de mindre komplicerade. Samtidigt har nya tyngre mål tillkommit. Länsrättema har sålunda fått lägga ner betydande arbete pä mäl som har sin utgångspunkt i avancerad skatteplanering och ekonomisk brottslighet. Under senare tid har det bl.a. varit de s.k. skalbolagsmälen som kommit i blickpunkten.
Det genomsnittliga skattemålet hade under år 1989 en oförändrat läng omloppstid pä drygt 20 månader.
Samtidigt som skallemålen anlalsmässigt har minskat har andra måliyper ökat. Under första delen av 1980-talet kom det in i genomsnitt drygt 30 000 körkortsmäl om året. Sedan år 1986 har denna mäliyp ökat successivt. År 1989 kom det in drygt 47 000 körkortsmål till länsrättema. Det innebär jämfört med är 1985 en ökning med 42 %. Ökningen har fortsatt under år 1990.
Mältillströmningen till länsrättema kan beräknas öka väsenUigt på grund av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus. För den förväntade ökade mältillströmningen har anslaget temporärt förstärkts (prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 79).
Den nya taxeringslagen (1990:324) skall tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Lagen innebär omfattande förändringar och förenklingar i taxeringsförfarandet. Det nya taxeringsförfarandet torde pä sikt leda till att antalet skattemål i länsrättema minskar ytterligare men fär endast begränsat genomslag för länsrätternas verksamhet budgetåret 1991/92.
Regeringen har nyligen föreslagit att mäl om psykiatrisk tvångsvård 63
fr.o.m. den 1 januari 1992 skall handläggas i de allmänna förvaltnings- Prop. domstolama, med länsrätten som första instans (prop. 1990/91:58). De nya 1990/91:100 målen kommer att innebära att arbetsbelasmingen för länsrättema ökar. Bilaga 4
I departementspromemorian (Ds 1990:80) om rättskipningen i socialförsäkringsmål föresläs som jag har nämnt tidigare att handläggningen av socialförsäkringsmålen, som nu sker i försäkringsrätterna, skall föras över lill de allmänna förvaltningsdomstolama, med länsrätten som första, kammarrätten som andra och försäkringsöverdomstolen som sista domstolsinstans. Förslaget påverkar mältillströmningen och arbetsbelastningen i samtliga instanser. När förslaget är helt genomfört kommer det att medföra minskade kostnader för handläggningen av socialförsäkringsmäl.
Arbetssituationen i kammarrätterrui är fortfarande besvärlig. Antalet inkomna mäl minskade visserligen något under är 1989, men för är 1990 kan en ökning förväntas. Antalet inkomna mål lill kammarrätleraa hade t.o.m. oktober 1990 ökat med drygt 10 % jämfört med motsvarande period året dessförinnan. Kammarrätten i Jönköping har ett särskilt besvärligt arbetsläge. Regeringen beslutade därför i november 1989 att imätta en extra avdelning där tmder tiden den 1 januari - den 30 juni 1990. Regeringen har därefter förlängt det beslutet att gälla också under budgetåret 1990/91.
Arbetssituationen i regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande. Antalet inkomna mål minskade något under år 1989. Vad jag nyss har anfört om möjlighetema att på sikt minska antalet ledamöter och annan personal i högsta domstolen och att införa tidsbegränsade förordnanden för revisionssekreterare gäller också för regeringsrätten.
Försäkringsdomstolama
Måltillströmningen tiU. försäkringsrätterna har ökat ocksä under år 1989. År 1987 kom det in 5 200 mål, år 1988 7 800 mål och år 1989 9 500 mäl. Detta innebär en ökning med 84 % under treärsperioden. ökningen fortsätter.
Av målökningen kan drygt 2 500 mäl hänföras lill den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1988 och som innebär all socialförsäk-ringsnämnderaa inte längre behöver ompröva sina beslut innan överklagande sker till försäkringsrättema (prop. 1985/86:73, SfUl2, rskr. 142). Nya regler om bilstöd till handikappade har medfört en mälökning med ytterligare 1 000 mäl.
Försäkringsöverdomstolen har ocksä fält ett ökat antal mål de senaste åren, främst beroende pä en ökad benägenhet att överklaga försäk-ringsrätieraas avgöranden.
På gmnd av del besvärliga arbetsläget har anslaget förstärkts för innevarande budgetär (prop. 1989/90:100 bil. 4 s.82). Jag avser atl noga följa den fortsatta utvecklingen. Ett genomförande av mitt förslag om en ny ordning för dömandet i socialförsäkringsmål mäste ske smidigt så att de redan långa väntetiderna för de försäkrade inte förlängs ytterligare. 64
Medelstilldelning Prop.
1990/91:100 överflyttningen av den summariska processen frän tingsrätteraa till Bilaga 4 kronofogdemyndigheteraa bör föranleda att medelstilldelnmgen för budgetåret 1991/92 minskar med 9 milj.kr. Vid denna beräkning har jag beaktat behovet av utbildningsinsatser för den personal som får nya arbetsuppgifter vid tingsrätterna.
De allmänna förvaltningsdomstolarna kommer under budgetåret att tillföras nya mäl. För detta beräknas 13 milj. kr.
Genom avvecklingen av rättshjälpsnämnderaa frigörs ca 3,2 milj. kr., som bör tillföras anslaget för alt genomföra den nya domarbanan.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört och med utgängspunkt från anslagen för budgetåret 1990/91 bör det nya anslaget för domslolaraa m.m. uppgå lill 2 164 214 000 kr. för budgetaret 1991/92
Vid min beräkning av anslaget har jag också beaktat att postverket fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer att höja avgiften för särskild postdel-givning. Jag har därför tillfört anslaget 3,5 milj. kr. Jag har vidare tagit hänsyn till de beräkningar som domstolsverket har gjort av lokalkostnader.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett ram anslag på 2 164 214 000 kr.
D 3. Utrustning till domstolar m.m.
1989/90 Utgift 22 245 394 Reservation 890 164
1990/91 Anslag 33 000 000
1991/92 Förslag 29 000 000
Från anslaget betalas kosmader för inköp av utrastning och inventarier för myndigheterna inom domstolsverkets förvalmingsomräde (med undantag av de allmänna advokatbyråerna) och konsultkostnader i samband med sådana inköp samt kostnader för flyttning.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till drygt 44 milj. kr., varav knappt 7 milj. kr. avser inredning m.m. i anledning av den utbyggnad av kammarrätleraa som skulle bli följden av principbeslutet våren 1990 om försäkringsrätteraas integration med enbart kammarrätterna.
'Tidigare anslaget D 5. Utrusming till domstolar m.m. 65
5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Föredragandens överväganden Prop.
1990/91:100 Jag har tidigare (prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 83) beräknat det totala Bilaga 4 medelsbehovet för inredning m.m. i anledning av ombyggnaden av Stockholms rådhus till 23 milj. kr., varav sammanlagt 13,6 milj. kr. anvisats för budgetåren 1989/90 och 1990/91 och 9,4 milj. kr. beräknats för budgetåret 1991/92. Med beaktande av detta och med hänsyn till att en något annorlunda lösning nu övervägs för försäkringsrätteraas samordning med de allmänna förvaltningsdomstolama beräknar jag det totala anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 Ull 29 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Utrustning till domstolar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag pä 29 000 000 kr.
66¶E. KRIMINALVÅRDEN Prop.
1990/91:100
Lokalförsörjningen inom kiiminalvården m.m. '
Byggnadsstyrelsen är lokalhällare for häktena och kriminalvårdsanstalteraa samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndigheterna och frivårds-organisationen. Lokalbeståndet uppgår till ca 531 000 m. Under innevarande budgetår disponeras ca 162 milj. kr. för lokalkosmader.
Lokalhållningsansvaret för kriminalvårdens anstalter överfördes frän kriminalvärdsstyrelsen till byggnadsstyrelsen den 1 juli 1988. Kriminal-värdsstyrelsen svarar även i fortsättningen för drift och löpande underhåll av ansialteraa. Ett förslag till ansvarsfördelning i dessa frågor, som utarbetats av byggnadsstyrelsen och kriminalvärdsstyrelsen, har godkänts av regeringen i oktober 1990.
Medel för investeringar i byggnader för krimmalvården beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.
1 gällande investeringsplan för kriminalvärden har kostaadsramar om 334,5 milj. kr. beräknats för pågående och redan beslutade objekt.
Kriminalvärdsstyrelsen har redovisat en lokalförsörjningsplan för anstalts- och häktesorganisationen.
I planen ingär större om- och tillbyggnader vid kriminalvärdsanstaltema Mäshuli (verkstad), Roxtuna (bl.a. säkerhetshöjande åtgärder), Häraösand (renovering av bostadavdelningar) och Skogome (sjuk- och psykiatriska vårdplatser, ytterligare bostadsram, kök, matsal och centralvakt). Vidare planeras ombyggnadsätgärder vid kriminalvårdsanstalteraa Djupvik, Hall, Kalmar och Vängdalen.
Kriminalvärdsstyrelsen har framhållit att det är angeläget att ställning skyndsamt tas till frågan om fortsatt användning av vissa äldre anstalter såsom Falun, Haparanda, Hudiksvall, Karlskrona, Torhult, Visby/Lärbro och Västerås.
Kriminalvärdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge, Örebro, Uddevalla och Halmstad. En om- och tillbyggnad föresläs vid häktet i Stockholm.
För projekt med kosmadsramar upp till 10 milj. kr. yrkar kriminalvårdsstyrelsen 35 milj. kr. för nästa budgetår.
Byggnadsstyrelsen har i sin lokalförsörjningsplan, med hänsyn till tillgängligt investeringsutrymme, redovisat en lägre nivä för planeringsperioden.
I budgetpropositionen 1990 anmälde jag att en samlad bedömning borde göras av hur det framtida anstaltsbyggandet skall ske och att frägan borde behandlas av en arbetsgrapp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvärdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. En sädan arbetsgrupp har nu bildats och påbörjat sitt arbete.
I samma budgetproposition uttalade jag att krimlnalvärdsanstallen Härianda tills vidare borde behällas. Skälet härtill var främst behovet av anstaltsplatser för det ökande antalet intagna med länga strafftider. Enligt ett förslag som diskuterats i arbetsgrappen bör kriminalvärdsanstalten Härianda kunna läggas ned utan att platsantalet i anstaltsorganisalionen förändras. Genom den planerade ombyggnaden av kriminalvärdsanstalten 67
Skogome skulle nämligen den anstalten tillföras ytterligare ett 25-tal Prop. platser samt en sjuk- och psykiatrisk vårdavdelning. Häriandas 1990/91:100 psykiatriska avdelning kan då föras över till Skogome. Vidare planeras Bilaga 4 paviljonger med vardera 20 - 25 platser vid tre av de nya anstalterna i den slutna lokalanstaltsorganisalionen. Jag avser att föreslä regeringen att kriminalvärdsstyrelsen fär i uppdrag att närmare utreda och lämna förslag till lokalisering och utformning av dessa paviljonger. De bör dock kunna utnyttjas för det svårhanterliga lokalanstallsklienlel som i dag ofta måste placeras i sluten riksanstall. Härigenom skulle slutna riksanslallsplatser kunna frigöras och användas för intagna med långa straff.
Byggstart för den beslutade lokalanstalten i Vänersborg beräknas kunna ske under budgetåret 1991/92.
Ett nytt häkte tas i brak i Karlskrona under vären 1992. Regeringen har i november 1990 beslutat att ett nytt häkte skall uppföras i Malmö med planerad byggstart under innevarande budgetår.
För byggnadsobjekt inom anstalts- och häktesorganisationen med kostnadsramar om högst 10 milj. kr. har jag för budgetåret 1991/92 beräknat 30 milj. kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att la del av vad jag har anfört om lokalförsörjningen inom kriminalvärden m.m.
Styrning av ekonomi och resursutnyttjande
Som framgått av vad jag tidigare har sagt får kriminalvårds verket en ny organisation fr.o.m. den 1 januari 1991. Ansvar och befogenheter, bl.a. för den klientinriktade verksamheten, förs ut till de nya region- myndigheterna och till de lokala myndighetema. Som ett led i för nyelsearbetet inom kriminalvärdsverket har även systemet med ettåriga s.k. rambudgetar för förvaltningskostnader prövats inom frivården och vid vissa andra myndigheter. Erfarenhetema av försöksverksamheten är goda. Avsikten är atl kriminalvårdsstyrelsen skall införa rambudgetar vid samtliga myndigheter inom kriminalvärdsverket fr.o.m. den 1 juli 1991. Enligt min mening är det angeläget alt åstadkomma en mer effektiv styming och uppföljning av ekonomi och resursumyttjande inom kriminalvården. Jag anser att det planerade systemet med rambudgetar bör skapa goda fömtsättningar för detta genom att budgetplanering och budgetansvar i ökad utsträckning decentraliseras lill regionala och lokala myndigheter. Strävan bör vara att utveckla former för budgeteringen som lar hänsyn lill prestationsmått, bl.a..beträffande beläggningen, och som ger de regionala och lokala myndighetschefema incitament alt fördela och omfördela resursema på ett kostnadseffektivt sätt inom tilldelade ekonomiska ramar. Förberedelser inför övergången till den nya ordningen, liksom lill den treåriga budgetprocessen, pägär vid styrelsen. Riks- 68
revisionsverket kommer på kriminalvårdsstyrelsens begäran att ställa vissa Prop. resurser till förfogande för utbildning och konsultation. 1990/91:100
Systemet med rambudgetar föratsätter emellertid att de resurser som Bilaga 4 ställs lill en myndighets förfogande är väl avpassade för den verksamhet som skall genomföras. I 1990 års budgetproposition (bil. 4, s. 99) konstaterade jag att den ökade beläggningen vid anstalter och häkten samt svårigheter att rekrytera personal och ökad sjukfrånvaro, hade medfört en kraftig överbelasming av lönemedlen under anslaget E 2. Kriminalvårdsanstalteraa. Lönekosmadsposten räknades i budgetpropositionen upp med 46 milj. kr. För budgetåret 1989/90 har posten överskridits med 111 milj. kr. Jag bedömer, i likhet med kriminalvårdsstyrelsen, atl anslaget behöver förstärkas med ytterligare 53 milj. kr. i lönemedel. Härigenom skapas förutsättningar för att införa rambudgetar inom kriminalvårdsverket, vilket i sin tur ställer krav på en effektiv styming, uppföljning och kostnadskontroll när det nya systemet införs.
Rationaliseringskrav
Enligt min mening bör kriminalvärdsverket nu ställas inför krav på rationaliseringar i syfte att minska kostnadema i framtiden. Rationaliseringen för budgetåret 1991/92 bör uppgå till drygt 31 milj. kr. Av det frigjorda resursutrymmel bör omkring 2/3 återföras till kriminalvården för effektivitetsfrämjande åtgärder. Jag förordar att hela besparingen görs under anslagen E 1. Kriminalvårdsstyrelsen (gällande huvudförslag) och E 2. Kriminalvårdsanstalteraa. Besparingen under E 2-anslaget uppgår till närmare 30 milj. kr. och bör i huvudsak tas ut genom att personaltätheten minskas inom anstalts- och häktesorganisationen.
Jag kommer inom kort atl föreslä regeringen att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att vidta de förberedande åtgärder som krävs för alt rationaliseringar skall kunna genomföras under budgetåret 1991/92. Kriminalvårdsverket tillhör den grapp av myndigheter som skall lämna en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96. Regeringsuppdraget bör även omfatta krav på rationaliseringar under budgetåret 1992/93 samt den period som omfattas av treårscykeln. Rationaliseringen bör årligen uppgä tiU minst 1,5 %. Av de medel som frigörs skall 2/3 kunna användas i den egna verksamheten för att höja kvalitet eller minska kostnader i framtiden.
De resurser som frigörs genom rationaliseringen under det nu aktuella budgetåret bör enligt min mening användas för att finansiera strategiska insatser i det fömyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutbildning. Jag förordar atl anslagen E 2, E 3, E 5 och E 6 tillförs sammanlagt närmare 20 milj. kr. Jag redogör närmare för hur medlen bör användas under resp. anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om styming av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården. 69
100 512 250 105 766 000 109 286 000
E 1. Kriminalvårdsstyrelsen
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
Kriminalvärdsstyrelsen är central förvalmingsmyndighet för kriminalvården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminalvårdsanstalteraa, häktena och frivårdsmyndighetema. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för kriminalvärdsnämnden och över-vakningsnämnderna.
Kriminalvärdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid kriminalvårdsstyrelsen finns ocksä en styrelse. Inom kriminalvårdsstyrelsen finns ett planeringssekretariat och fem enheter. Styrelsen bestämmer vilka uppgifter som enheterna skall ha.
Frän anslaget betalas kostnaderaa för kriminalvärdsnämndens verksamhet.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
331,5
Anslag
Förvaltningskostnader
93 901 000
+ 3 669 000
(därav lönekostnader)
(68 030 000)
(+ 3 228 000)
Lokalkostnader
11 865 000
- 149 000
Summa
105 766 000
+ 3 520 000
'Genom omorganisationen minskas antalet tjänster under budgetåret 1991/92 till omkring 230.
Kriminalvårdsstyrelsen
1. Anslag budgetåret 1991/92 101 712 000 kr.
2. Pris- och löneomräkning m.m. (- 4 054 000 kr.).
3. För insatser mot aids har har under anslaget anvisats 14 milj. kr. för innevarande budgetår. Styrelsen yrkar ett oförändrat belopp för budgetåret 1991/92.
70
Föredragandens överväganden Prop.
1990/91:100 Kriminalvårdsstyrelsens organisation Bilaga 4
Kriminalvårdsverket får fr.o.m. den 1 januari 1991 en ny organisation. De förändrade arbetsuppgifterna medför, som jag i det föregående redogjort för, att behovet av personal vid kriminalvärdsstyrelsen minskar. Antalet tjänster vid styrelsen kommer att minskas till omkring 230 till den 1 juli 1991. Redan den 1 januari 1991 minskas organisationen med 31,5 tjänster i samband med att de nya regionmyndigheteraa tillförs motsvarande antal tjänster (jfr. under anslaget E 2).
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en planenlig real minskning av utgifteraa för budgetåret 1991/92 enligt del treåriga huvudförslag som lades fast inför budgetåret 1990/91.
Insatser mot aids
Sedan budgetåret 1986/87 har särskilda medel anvisats för bekämpningen av aids, bl.a. för åtgärder inom kriminalvärden för att begränsa smittspridningen bland narkotikamissbrakare. Medlen disponerades av socialdepartementet t.o.m. budgetåret 1989/90. Fr.o.m. innevarande budgetår har 14 milj. kr. för insatser inom kriminalvärden beräknats under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen. Särskilda medel för att bl.a. förbättra samarbetet mellan socialtjänst och kriminalvård har frän samma tidpunkt tilldelats socialstyrelsen. För att insatsema inom kriminalvården skall bli så effektiva som möjligt utformas dessa i samarbete med socialstyrelsen.
Liksom tidigare är har den uppsökande verksamheten för att fä kontakt med narkotikamissbrukare som befinner sig pä häktena i de tre storstadsområdena prioriterats. Syftet är att försöka motivera dem för HlV-iesi och nägon form av behandling mot missbraket. Arbetet sker i samarbete med socialtjänsten, narkomanvärden, behandlingshem m.fl. Vidare har 13 halvtidstjänster för översköterskor tillfälligt utökats till heltidstjänster.
Vid de riksanstalter och lokalanstalter som har en hög andel narkotikamissbrakare har inrättats extra tjänster för s.k. motivatörer. För all förbättra samarbetet mellan frivärden och främst den kommunala narkomanvärden har vidare ett antal extra tjänster för metodutvecklare inrättats.
Även för budgetaret 1991/92 har jag beräknat 14 milj. kr. för fortsatta insatser mot aids inom kriminalvärden. Insatseraa konnmer att ha samma inriktning som under innevarande budgetär.
Jag beräknar anslaget ull 109 286 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisa ell förslagsanslag pä 109 286 000 kr. 71
2 302 964 961 2 021 182 000 2 479 803 000
E 2. Kriminalvårdsanstaltema
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
Den 1 oktober 1990 fanns inom kriminalvården 19 riksanslalter med 1 388 slutna och 513 öppna platser, 61 lokalanstalter med 1 352 slutna och 1 085 öppna platser samt 28 häkten med 1 310 platser. Riksanstaltema, lokalanstalteroa, häktena och frivärdsdistrikten (tidigare skyddskon-sulentdistrikten) är fr.o.m. den 1 januari 1991 organiserade i sju regioner. I ledningen för varje regionmyndighet finns en krimmalvärdsdirektör.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Styresmän m.fl.
372
+ 1
Läkare, psykologer
26
-
Sjukvårdspersonal
95
+ 0,5
Tillsynspersonal
3 238
+ 21
Personal i arbetsdrift
587,5
+ 1
Kontorspersonal
294,5
+ 1
Maskinpersonal
72
-
Förråds- och ekonomipersonal
395
+ 2
Summa
5 080
+ 26,5'
Anslag
Förvaltningskostnader
1 453 226 000
+ 207 033 000
(därav lönekostnader)
(1 365 255 000)
(+ 199 487 000)
Lokalkostnader
123 000 000
+178 620 000
Gemensamma funktioner i
kvarteret Kronoberg
8 164 000
+ 758 000
Värdkostnader
259 700 000
+ 21 100 000
Arbets- och studieer-
sättningar
58 457 000
+ 4 717 000
Råvaror m.fl. utgifter
för sysselsättning av
de intagna
115 057 000
+ 7 425 000
Utbildning av intagna
-
+ 38 662 000
Diverse utgifter
3 578 000
+ 306 000
Summa
2 021 182 000
+ 458 621 000
'Avser tjänster för häktet i Karlskrona. Genom den rationalisering som föreslås kommer ett antal tjänster, som inte nu kan redovisas, att dras in.
Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvärden.
72
Kriminalvårdsstyrelsen Prop.
1990/91:100
1. Anslag budgetåret 1991/92 2 279 814 000 kr. Bilaga 4
2. Pris- och löneomräkning m.m. 185 033 000 kr.
3. Ett nytt häkte i Kariskrona med 20 platser kommer att tas i brak under vären 1992. Medel beräknas för 26,5 tjänster (-h 2 162 000 kr.).
4. Under senare är har under högbeläggningsperioden vissa öppna anstaltsavdelningar hållits öppna. Styrelsen yrkar alt medel för drift av 107 öppna platser under sex mänader beräknas under anslaget (+ 3 372 000 kr.).
5. Styrelsen anser att den tillfälligt öppnade lokalanstalten Kristianstad-Centram bör behällas med hänsyn Ull beläggningsutvecklingen. Enligt styrelsens bedömning är det inte möjligt att finansiera verksamheten vid anstalten genom omfördelning av resurser. Styrelsen beräknar medel för den fortsatta driften av anstalten (+ 4 000 000 kr.).
6. Medel yrkas för övertid p.g.a. den höga beläggningen vid anstalter och häkten, ökad transporrverksamhet, ändrade regler för anhållande och häktning samt svårigheter att rekrytera personal. Ytterligare medel beräknas för vikarier i samband med sjukledighet och tjänstebefrielser samt för jour- och beredskapstillägg. (+ 53 000 000 kr.).
7. Ytterligare medel beräknas för drift och utveckling av ADB-system (+ 3 665 000 kr.).
8. För vikariekostnader i samband med personalutbildning beräknas 7 400 000 kr.
Föredragandens överväganden
Regional organisation
Den 1 januari 1991 minskas antalet kriminalvärdsregioner frän tolv till sju och riksanstaltema förs in under regionerna. Samtidigt förstärks regionmyndighetema med sammanlagt 31,5 tjänster. Jag har beräknat medel för dessa tjänster för budgetåret 1991/92. Tjänstema finansieras genom motsvarande minskning av anslaget till kriminalvårdsstyrelsen. Vid regionmyndighetema koinmer därefter att finnas totalt omkring 110 tjänster.
Utnyttjandet av anstalts- och häktesorganisationen m.m.
Antalet verkställbara fängelsedomar var under åren 1985-1989 14 977, 15 742, 16 492, 17 343 resp. 17 020. Antalet fängelsedömda som logs in i anstalt var under samma är 13 535, 14 188, 14 980, 16 098 resp. 15 467. Under tiden januari-augusti 1990 registrerades 10 531 fängelsedomar jämfört med 10 465 under motsvarande tid är 1989.
Åren 1987 och 1988 ökade beläggningen vid kriminalvärdsanstaltema med sammanlagt 13 % och vid häktena med sammanlagt 25 %. Därefter har beläggningsnivån vid anstalter och häkten varit oförändrad. Under 73
hösten 1990 har dock en uppgång skett i beläggningen vid såväl anstalter Prop.
som häkten. 1990/91:100
Beläggningsökningen vid anstalterna har varit koncentrerad till de öppna Bilaga 4 platsema. Enligt kriminalvårdsstyrelsens bedömning beror ökningen till övervägande del pä att ett stort antal personer, som tidigare pä fri fot avvaktade anstaltsplacering, under hösten har tagits in i anstalt.
Nya slutna lokalanstalter har under är 1990 tagits i bmk i Halmstad och Göteborg. Med hänsyn till beläggningssituationen och tillskottet av nya lokalanstaltsplatser bedömde jag i budgetpropositionen 1990 atl den tidigare nedlagda slutna lokalanstallen i Kristianstad, som tillfälligt tagits i anspråk, borde kunna stängas. Justitieutskottet ansåg emellertid, vid sitt ställningstagande lill budgetpropositionen i denna del, atl en fortsatt verksamhet vid anstalten skulle vara av stort värde. Utskottet förutsatte att kriminalvårdsstyrelsen genom analys av beläggningsutvecklingen och möjlighetema till omdisposition av medel skulle söka få till stånd en fortsatt drift inom befintliga ramar. Riksdagen följde utskottet.
Beläggningsnivån vid de slutna lokalanstalteraa har under de senaste två åren varit lägre än för övriga anstallstyper. Även under denna höst har beläggningen vid de sluma lokalanstalteraa inte varit högre än 83 %, räknat på platsantalet för den nuvarande organisationen. Mot den bakgrunden vidhåller jag att åtminstone något av de cellfängelser från 1800-talet, som ingår i den slutna lokalanstaltsorganisalionen, bör läggas ned.
Med hänsyn till riksdagens ställningstagande beträffande Kristianstadsanstalten förordar jag att den slutna lokal anstalten Karlskrona med 37 platser, som togs i bmk år 1851, läggs ned. Nedläggningen bör samordnas med öppnandet av det häkte som för närvarande uppförs i Karlskrona.
Rationaliseringskrav
I det föregående har jag förordat rationaliseringar inom kriminalvården i syfte att minska utgiftema i framtiden. Rationaliseringskravet under anslaget E 2. Kriminalvårdsanstaltema för budgetåret 1991/92 uppgår till 29,8 milj. kr. Rationaliseringen har beräknats pä förvaltningskostnader och administrativa lokalkosmader.
Rationaliseringskravet kommer delvis att uppfyllas genom åtgärder som genomförs redan under innevarande budgetår. Regeringen har nyligen, efter framställning frän kriminalvärdsstyrelsen, beslutat att frigångs-avdelningen vid lokalanstalten Västerås skall stängas. Kriminalvårdsstyrelsen har vidare gjort en översyn av verksamheten vid krimmalvärdsanstalten Hall. Avsikten är att en omorganisation, som bl.a. innebär personaheduceringar, skall genomföras imder innevarande budgetår.
Som jag redan har nämnt kommer jag inom kort att föreslå regeringen alt kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att vidta de förberedande åtgärder som krävs för att återstoden av rationaliseringskravet för budgetåret 1991/92 SkaU kunna uppfyllas. 74
Av regeringsuppdraget bör framgä bl.a. att den sluma riksanstalien Prop. Roxtuna. som har 52 platser, bör omvandlas till en öppen riksanstall. 1990/91:100 Härigenom blir del möjligt att minska antalet tjänster vid anstalten från Bilaga 4 nuvarande omkring 80 till omkring 40. Anstalten, som är särskilt inriktad på svärmotiverade yngre narkotikamissbrakare, motsvarar inte de krav som ställs pä en sluten riksanstalt. Det krävs stora investeringar bl.a. för atl höja säkerheten vid anstalten. Härtill kommer att många anstalter, såväl lokal- som riksanstalter, numera redan har eller planerar alt införa särskilda avdelningar med program för narkotikamissbrakare. Jag återkommer strax till detta. I sammanhanget vill jag också erinra om att avsikten är att de paviljonger med vardera 20 - 25 platser som planeras vid tre av de nya lokalanstaltema skall kunna utnyttjas för del svårhanterliga lokalanstallsklienlel som i dag ofta mäste placeras i sluten riksanstall. Mot den bakgranden bör Roxtunaanstalten kunna användas för klienter, för vilka säkerhetskraven inte är lika framträdande. Med den av mig förordade personaltätheten bör det emellertid vara möjligt att även i framtiden bedriva verksamheten vid Roxtuna pä en hög ambitionsnivå.
Av uppdraget bör vidare framgä att kriminalvärdsstyrelsen bör minska antalet befälstjänster i anstalts- och häktesorganisationen. Det önskvärda i en sådan utveckling hänger samman med bl.a. det pågående föränd-ringsarbelel vid anstalter och häkten som kommer att leda till nya former för fördelningen av ansvar mellan olika personalkategorier. Baspersonalen, i första hand vårdarna, medverkar aktivt i de intagnas behandling och får också ett ökat ansvar för andra delar av verksamheten. Härigenom minskar behovet av tjänster som tillsynsbefäl. Samtidigt finns behov av all omvandla en del tjänster som tillsynsbefäl till nya tjänster med fimktions-och områdesansvar inom anstalten resp. häktet. Vid vissa mindre, öppna anstalter ingär befälsljänst i den samlade personalbemanningen dagtid, varför det kan bli aktuellt att omvandla en del tjänster till vårdartjänster. Ett relativt stort antal befälstjänster bör enligt min bedömning kunna dras in när de strukturella förändringama har genomförts. Omstraktureringen föratsätter en ökad satsning på utbildningsinsatser för att ge berörd personal kunskaper och kompetens att arbeta och fungera i den nya arbelsledarrollen. Jag återkommer till detta under anslaget E 6.
Jag bedömer att den samlade effekten av rationaliseringarna under budgetåren 1990/91 och 1991/92 motsvarar lönemedel för omkring 120 tjänster.
Uppdraget till kriminalvärdsstyrelsen bör också, som jag tidigare har nämnt, omfatta rationaliseringskrav för budgetaret 1992/93 och den därpå följande treärsperioden.
Klientinriktaä verksamhet
Kriminalvärdsstyrelsen fick år 1989 i uppdrag av regeringen att ta initiativ till alt samtliga kriminalvärdsanstalter skulle upprätta och genomföra handlingsplaner för verksamhetens innehåll. Enligt rikllmjema för uppdraget skulle varje anstalt utforma mål och metoder anpassade lill anstaltens särskilda fömtsätmingar, bl.a. i fräga om klientel och andra 75
lokala fömtsättningar. Pä anstalter med en hög andel narkotikamissbrukare Prop.
bör inrikmingen vara att upprätta och genomföra lokala handlingsplaner 1990/91:100
mot narkotika. Bilaga 4
Kriminalvårdsstyrelsen har i en delrapport i augusti 1990 redovisat de åtgärder som vidtagits med anledning av upp)draget. Av rapporten framgår bl.a. att lokala handlingsprogram har upprättats vid de flesta anstalter. I handlingsprogrammen ingär som en viktig del olika åtgärder för att förhindra införsel av narkotika och att informera och motivera missbrakare till behandling. Allt fler anstalter planerar att införa en differentiering inom anstalten genom att inrätta motivationsavdelningar för missbrakare och att reservera andra avdelningar för intagna utan missbraksproblem. Målet är vidare att varje intagen skall ha en kontaktman bland personalen som svarar för information, behandlings- och permissionsplanering, myndighetskontakter m.m. I mänga handlingsprogram poängteras att det måste vara klientemas behov och förmåga som skall styra arten av sysselsättning och annan verksamhet på anstalterna. En minskning av det mera renodlade produktionsarbetet och en ökning av arbetsträning, småindustri, kortkurser och rena påverkansprogram förordas.
Arbetet bedrivs i allt väsentligt inom ramen för tillgängliga medel. Jag förordar emellertid att kriminalvärdsverket nu tillförs vissa resurser i syfte all Underlätta att de lokala handlingsprogrammen genomförs. Jag har beräknat 3 milj. kr. för projektverksamhet pä kriminalvärdsanstalter och häkten samt 1,7 milj. kr. för personalutbildning under E 6-anslagei. Däratöver har jag beräknat 4 milj. kr. under E 2-anslaget för de kostnader för vikarier som uppkommer till följd av den ökade satsningen på utbildning. Avsikten är att göra det möjligt att samordna personalutbildningen med lokalt utvecklingsarbete, t.ex. när en anstalt skall genomföra mer omfattande verksamhetsförändringar.
De utgifter för projektverksamhet och utbildning som jag har föreslagit under förevarande anslag, sammanlagt 7 milj. kr., finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.
Transportorganisationen
Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare är blivit mycket omfattande. Antalet utlandstransporter har mer än fördubblats. Även transportema inom landet har ökat kraftigt till följd av ökad beläggning vid anstalter och häkten samt ändrad lagstifming om anhållande och häktning.
Antalet personer som förpassades till utlandet ökade mellan budgetåren 1986/87 och 1989/90 från ca 2 000 till ca 6 000. Under åtta månader, frän mars till oktober 1990, har drygt 7 000 personer förpassats. Ökningen är en följd av de åtgärder som polisen och invandrarverket har vidtagit i syfte att förkorta handläggningen av asylärenden och nedbringa antalet väntande asylsökande. På grund av dessa åtgärder beräknas antalet förpassningsärenden under en övergångstid bli mer än fördubblat.
Kostnaderna för transportverksamheten uppgick under budgetåret 1989/90 lill 87,1 milj. kr. för löner till personal och 86,2 milj. kr. för 76
övriga resekostnader. Av dessa belopp avsåg 15,8 resp. 49,1 milj. kr. Prop. utlandstransporter. 1990/91:100
Kriminalvärden utför ett stort antal transporter åt andra myndigheter. Bilaga 4 För dessa transporter har kriminalvården i allmänhet kosmadsansvarei medan den myndighet som beställer transporten i stor utsträckning kan styra planeringen av denna. Särskilt gäller detta utlandstransportema.
Med hänsyn lill utvecklingen av kriminalvårdens transportverksamhet anser jag att transportorganisationen nu bör ses över. Jag avser att föreslå regeringen alt riksrevisionsverket fär ett sådant uppdrag.
Övriga frågor
I 1990 års budgetproposition konstaterades att den ökade beläggningen vid anstalter och häkten samt svårigheter att rekrytera personal och ökad sjukfrånvaro hade medfört en kraftig överbelastning av lönemedlen under anslaget. Lönekostnadsposten räknades i budgetpropositionen upp med 46 milj. kr. För budgetåret 1989/90 har posten överskridits med 111 milj. kr. Jag bedömer, i likhet med krimmalvärdsstyrelsen, att anslaget behöver förslärkas med ytterligare 53 milj. kr. i lönemedel.
Den vuxenundervisning som bedrivs inom kriminalvården har hittills bekostats frän utbildningsdepartementets huvudtitel. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 beräknas medel för denna verksamhet imder förevarande anslag, anslagsposten Utbildning av intagna. Avsikten är alt kommunema på uppdrag av kriminalvården skall ge vuxenutbildning, framför allt på den gmndläggande nivån. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.
Jag beräknar anslaget till 2 479 803 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att lill Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.
E 3. Frivården
1989/90 Utgift 308 132 416
1990/91 Anslag 282 459 000
1991/92 Förslag 324 368 000
Från anslaget betalas kostnadema för 60 frivärdsmyndigheter och 30 övervakningsnämnder saml ersättningar till övervakare. 77
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Konsulent- och assistent-
personal
-
Läkare, psykologer
23,5
-
Sjukvårdspersonal
-
Kontorspersonal
219,5
-
Lokalvårdare
-
Personal pä inackorderings-
hem m.m.
18,5
-
Summa
763,5
-
Anslag
Förval tnings kostnader
196 462 000
+ 32 387 000
(därav lönekostnader)
(180 063 000)
(+ 30 708 000)
Ersättning ät ledamöter m.fl.
i övervakningsnämndema
4 710 000
-
Lokalkostnader
26 823 000
+ 4 399 000
Värdkostnader
41 885 000
+ 3 051 000
Bidrag till enskild frivårds-
verksamhet
12 579 000
+ 2 072 000
Summa
282 459 000
+ 41 909 000
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
Kriminalvårdsstyrelsen
1. Anslag budgetåret 1991/92 291 567 000 kr.
2. Pris- och löneomräkning m.m. 5 058 000 kr.
3. Styrelsen yrkar att medel för den pägäende försöksverksamheten med samhällstjänst beräknas under anslaget (+ 3 100 000 kr.).
4. Ytterligare medel begärs för bidrag lill Skyddsvärnet i Göteborg och lill Riksförbundet FrivUliga Samhällsarbetare (+ 950 000 kr.).
Föredragandens överväganden
Inom departementet har sedan hösten 1989 pägätt en översyn av innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden. Översynen bedrivs av en arbetsgmpp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. Avsikten är att arbetsgrappens överväganden och förslag skall kunna ge underlag för ställningstaganden lill frivärdens framtida roll och arbetsuppgifter, översynen avslutas nu.
78
En promemoria om ändrade regler för personundersöknmg i brottmål har Prop. upprättats i departementet. Promemorian remissbehandlas för närvarande. 1990/91:100 I korthet innehåller den förslag om att det nuvarande personunder- Bilaga 4 sökningsinslitulet avskaffas och att domstolaraas behov av personutredning normalt tillgodoses genom yttranden från frivärdsmyndighelen.
Försöksverksamhet med samhällstjänst bedrivs frän den 1 januari 1990 pä fem platser i landet. De åtta frivärdsdistrikt som omfattas av försöket bör nu tillföras medel för projektledare för det fortsatta genomförandet av samhällstjänsten samt för ökade kosmader för resor, utbildning m.m. Den totala kostnaden beräknas uppgå till 3,1 milj. kr. för ett budgetär. Jag har beräknat medel under anslaget för dessa utgifter. De fmansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.
Antalet klienter inom frivården var den 1 oktober 1990 12 369. Av dessa var omkring 350 dömda Ull skyddstillsyn med s.k. kontraktsvård och drygt 60 till skyddstillsyn med samhällstjänst.
Jag beräknar anslaget till 324 368 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Frivården för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 324 368 000 kr.
E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m.
1989/90 Utgift 12 625 342 Behållning 357 570
1990/91 Anslag 19 700 000
1991/92 Förslag 20 000 000
Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 24 000 000 kr.
Jag beräknar anslaget till 20 000 000 kr. och hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt lill Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 20 000 000 kr.
E 5. Utrustning för kriminalvården
1989/90 Utgift 20 320 696' Behållning 668 804'
1990/91 Anslag 25 200 000'
1991/92 Förslag 28 300 000
Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 45 900 000 kr.
'Anslaget Engängsanskaffning av inventarier m.m. Dessutom har 6 milj. kr. anvisats
pä tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91. 79
Föredragandens överväganden Prop.
1990/91:100 Genom de personalminskningar, som i .rationaliseringssyfte föreslås för Bilaga 4 anstalts- och häktesorganisationen, ökar kraven på underhåll och utbyte av nedslitna och bristfälliga tekniska bevakningsutrasmingar m.m. vid anstalter och häkten. Vid sidan härav behövs ytterligare tekniska resurser för att förbättra såväl bevakning som personalens säkerhet. Jag har därför beräknat 5,3 milj. kr. för teknisk säkerhetsutrastning. Utgiften finansieras med medel som frigörs genom nämnda rationaliseringar. Jag beräknar anslaget till 28 300 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag pä 28 300 000 kr.
E 6. Utbildning av personal m.fl.
1989/90 Utgift 15 802 822 Behållning 2 454 930
1990/91 Anslag 24 078 000
1991/92 Förslag 30 245 000
Från anslaget betalas vissa utgifter för utbildning av kriminalvårdsverkets personal, personundersökare och övervakare samt utgifter för prakiikcentra för studerande vid högskoleenhet.
Kriminalvårdsstyrelsen
1. Anslag budgetåret 1991/92 31 760 000 kr.
2. Pris- och löneomräkning m.m. 1 182 000 kr.
3. Styrelsen yrkar ytterligare medel för grandutbUdning av personal inom verket, med hänsyn till de långa väntetideraa för sådan utbildning (+ 4 000 000 kr.).
4. Ytterligare medel beräknas för utbildning av chefs- och led ningspersonal, utbildningsinsatser i samband med omorganisationen samt för utbildning i syfte att utveckla behandlingsmetoder för intagna (+ 2 500 000 kr.).
Föredragandens överväganden
Förnyelsearbetet inom kriminalvården är, som framgått av vad jag tidigare har sagt, omfattande. Väsentliga förändringar genomförs i fråga om decentralisering och delegering, styming av ekonomi- och resursutnyttjande, behandlingsmetoder i klientarbetet m.m.
80
Under innevarande är genomförs en rad utbildningsinsatser i syfte alt Prop. ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta och fungera i en ny 1990/91:100 och förändrad organisation och i nya roller. Detta har möjliggjorts genom Bilaga 4 den höjning av anslaget som föreslogs i 1990 ärs budgetproposition. Jag bedömer att det krävs att anslagsnivän höjs även under nästa budgetär för att angelägna utbildningsbehov skall kimna tillgodoses.
Jag har tidigare redovisat att behovet av tjänster som tillsynsbefäl minskar till följd av den pågående omstruktureringen inom häktes- och anstaltsorganisationen. Däremot behöver en del sädana tjänster omvandlas till nya tjänster med funktions- och områdesansvar. Jag har beräknat drygt 1,1 milj. kr. för utbildningsinsatser för att ge berörd personal den utbildning som krävs för de nya arbetsuppgiftema. Vidare har 1,7 milj. kr. beräknats för personalutbildning som ett led i genomförandet av de lokala handlingsprogrammen pä anstalter och häkten (Jfr. under E 2).
De nya former för styrning av ekonomi och resursutnyttjande, som bl.a. innefattar rambudgetering pä regional och lokal nivå och som skall införas inom kriminalvärdsverket samt övergången till den treåriga budgetprocessen, kräver omfattande utbildningsinsatser för chefer pä olika nivåer i organisationen. Jag har beräknat drygt 1,1 milj. kr. för ändamålet.
Sammanlaget har jag föreslagit ytterligare utbildningsinsatser för 4 milj. kr. Insatseraa finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvärden.
Jag beräknar anslaget till 30 245 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag pä 30 245 000 kr.
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
81¶F. RÄTTSHJÄLP M.M. Prop.
1990/91:100
F 1. Rättshjälpskostnader
1989/90 Utgift 493 675 585
1990/91 Anslag 426 800 000
1991/92 Förslag 645 000 000
Från anslaget betalas de kosmader som enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om mälsägandebiträde skall betalas av aUmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp ät misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Bilaga 4
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar atl medelsbehovet för budgetåret 1991/92 uppgår till 518 000 000 kr. I beloppet mgär medel som statens invandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529).
Föredragandens överväganden
Allmän rättshjälp
Rättshjälpslagen (1972:429), som trädde i kraft den 1 juU 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägenheter (prop. 1972:4, JuU 12, rskr. 205). Den reform som rättshjälpslagen innebar var ett led i arbetet att skapa ökad jämlikhet mellan medborgarna. Två grundläggande krav ställdes upp för rättshjälpen. Det ena var att rättshjälp skulle utgå i varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger, vare sig det gällde ett ärende som behandlades av domstol eller av förvaltningsmyndighet eller fräga var om rådgivning eller biträde i övrigt. Det andra kravet var att rättshjälp skulle ges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att ta till vara sina rättsliga intressen, men den rättssökande skulle i allmänhet bidra till kostnaderaa efter förmåga.
Under den tid som rältshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger. Under första hälften av 1980-talet vidtogs en rad lagändringar som hade del gemensamma syftet att minska statens kostnader för rättshjälpen. Ändringaraa ledde ocksä till kostnadsminskningar för den allmänna rättshjälpen som inte var obetydliga. Besparingama ledde emellertid samtidigt till au den allmänna rättshjälpen kom atl urholkas på ett olyckligt sätt.
Den I juli 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, JuU 21, rskr. 193). Ändringama innebar bl.a. au möjligheterna att fä allmän rättshjälp utvidgades genom alt inkomstgrän- 82
sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den Prop. enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att 1990/91:100 få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegmpper, bl.a. Bilaga 4 sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde tillgodoses med försäkringar.
Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostnadema för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kosmadsneutral, och de grandläggande mälsättaingaraa för samhällets rättshjälp skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för statligt rättsskydd skulle koncentreras Ull de områden där de bäst behövs.
Kostnaderaa för den allmänna rättshjälpen ökade under budgetåren 1988/89 och 1989/90. Till en del förklaras den ökningen av alt äldre ärenden - som sedan den 1 juli 1988 är borttagna från rättshjälpsomrädet - har avslutats under dessa är samtidigt som det har tillkommit nya, mindre kostnadslcrävande ärenden, som både har hunnit påbörjas och avslutas.
Det är dock inte möjligt att av tiUgänglig staustik dra några säkra slutsatser om kostnadseffekterna av 1988 ärs reform. Jag avser därför all inom kort föreslå regeringen att uppdra ät riksrevisionsverket att utvärdera reformens effekter. I uppdraget bör ingå inte bara att analysera kostnadsutvecklingen utan ocksä att göra en utvärdering av hur reformens syfte - att förbättra den enskildes möjligheter att få tillgäng till juridisk hjälp i rättsliga frägor - har uppfyllts. Uppdraget bör vidare omfatta att analysera möjigheterna att nedbringa samhällets kostnader för rättshjälpen.
Övriga råttshjälpsformer
Kostnadema för offentlig försvarare styrs främst av brottsutvecklingen. Ocksä dessa kosmader har ökat något de senaste två budgetåren. Detta kan till en del förklaras av de nya regleraa om anhållande och häktning som trädde i kraft i april 1988 och som bl.a. har medfört ett ökat antal häkmingsförhandlingar.
Även kostnaderaa för offentligt biträde har ökat under budgetåret 1989/90. Främst beror det på ett ökat antal asylsökande under denna period.
Regeringen har nyligen föreslagit (prop. 1990/91:58) att mål om psykiatrisk tvångsvård fr.o.m. den 1 januari 1992 skall föras från de nuvarande utskrivningsnäirmdema till de allmänna förvaltningsdomstolama, med länsrättema som första domstolsinstans. Kosmadema för offentligt biträde kan förväntas öka som en följd av den reformen.
Taxor inom rättshjälpsområdet
I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) fömtsätts alt ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns tvä taxor: en taxa för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och 83
hovrätt och en taxa för ersättning Ull biträde i mäl om äktenskapsskillnad Prop.
efier gemensam ansökan (DVFS 1989:11 resp. 12). Enligt den först- 1990/91:100
nämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd. Bilaga 4
Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan
angiven summa för allt arbete i målet. Fr.o.m. år 1988 baseras de båda
taxoraa pä en gemensam timkostnadsnorm (se prop. 1987/88:73 s. 45).
Timkostnadsnormen grundas på självkosmaden vid de allmänna advokatbyräema. I rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättningen inom rättshjälpsområdet.
För att i rådande samhällsekonomiska läge inte vara betagen möjligheten att kontrollera den del av statens utgifter som består i ersättning lill bl.a. biträden i ärenden med allmän rättshjälp och offenUiga försvarare beslutade regeringen den 29 november 1990 att tills vidare återta den beslutanderätt när det gäller taxor pä rättshjälpsomrädet som domstolsverket har haft.
Medelsbehovet
Domstolsverket har beräknat anslagsbelasmingen för nästa budgetär till 488 milj. kr.
Jag kan ansluta mig till domstolsverkets bedömning men tar vid min beräkning ocksä hänsyn till de ökade kosmader som föranleds av offentligt biträde i mäl om psykiatrisk tvångsvård. Jag beaktar också de nya skatteregler som innebär att mervärdeskatt utgär pä juridiska tjänster fr.o.m. den 1 januari 1991.
Hemställan
Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen
att till Rättshjålpskostnader för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 645 000 000 kr.
F 2. Rättshjälpsmyndigheten'
1989/90 Utgift 11 327 044
1990/91 Anslag 11 119 000
1991/92 Förslag 10 453 000
Rättshjälpsmyndigheten, belägen i Sundsvall, skall handlägga ärenden om rättshjälp. Från anslaget betalas ocksä kosmadema för verksamheten vid rättshjälpsnämnden.
' Tidigare anslaget F 2. Rättshjälpsnämndema. 84
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
Föredraganden
Personal
Summa
22 Anslag
Förvaltningkostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader
9 086 000 (7 170 000) 2 033 000
+ 267 000 (+ 285 000) - 933 000
'
Summa
11 119 000
- 666 000
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar för budgetåret 1991/92 ett anslag pä 10 200 000 kr.
Föredragandens överväganden
De fyra rättshjälpsnämndema i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall ersätts den 1 januari 1991 av den nya rättshjälpsmyndigheten i Sundsvall. Samtidigt upphör den nuvarande besvärsnämnden för rättshjälpen, och dess uppgift att pröva överklaganden enligt rättshjälpslagen övertas av en rättshjälpsnämnd (prop. 1988/89:117, JuU19, rskr. 259).
Den nya rättshjälpsmyndigheten skall handlägga de rättshjälpsärenden som i dag handläggs av de fyra rättshjälpsnämndema. Den nya myndigheten tar från domstolama över en del ekonomiadministrativa uppgifter i rättshjälpsärenden, nämligen att fastställa rättshjälpsavgifter och tilläggsavgifter, göra avräkningar och sköta utbetalningar samt bevaka att betalning sker till staten. Myndigheten övertar också fr.o.m den 1 juli 1991 vissa av länsstyrelsernas uppgifter enligt avskrivningskungörelsen (1965:921) sävitt gäller fordringar i rättshjälpsärenden.
Arbetet i den nya myndigheten skall bedrivas med stöd av ett ADB-system, som har utvecklats av domstolsverket. Hanteringen av rättshjälpsärenden i den nya organisationen blir därmed effektivare och mindre kostnadskrävande än i dag.
Vid min beräkning av anslaget har jag beaktat att rättshjälpsmyndigheten övertar vissa uppgifter av länsstyrelsema.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 10 453 000 kr. 85
F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
1989/90 Utgift
1990/91 Anslag
1 000
1991/92 Förslag
1 000
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
1989/90 1990/91 1991/92
Utfall Beräknat
Domstolsverket
Domstolsverket
Föredraganden
Resultat
Intäkter Kostnader Resultat Driftbidrag
77 000 000
72 600 000
4400 000
2 405 000
96 600 000
91 200 000
5 400 000
4 105 000
94 600 000
89 200 000
5 400 000
5 700 000
94 600 000
89 200 000
5 400 000
5 580 000
De allmänna advokatbyråemas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Byräeraa skall även lämna biträde i andra rättsliga angelägenheter, om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen. I princip skall byråerna vara självbärande och konkurrera pä lika villkor med enskilda advokatbyråer. Verksamheten vid de allmäima advokatbyråerna i Karlskrona och Vänersborg har pä gmnd av bristande lönsamhet avvecklats per den 1 juli 1990 (jfr prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 106). Verksamheten vid Norra allmänna advokatbyrån i Stockholm skall av samma skäl vara avvecklad den 31 december 1990. Det fmns därefter 28 byråer, varav en har ett filialkontor pä annan ort. Budgetåret 1989/90 var det genomsnittliga antalet årsarbetskrafter 198, varav 110 jurister och 88 sekreterare. I jämförelse med budgetåret 1988/89 innebär del en minskning med en jurist och en ökning med tre sekreterare.
Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslagsanslag som tas upp med ett formellt belopp pä 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmänna advokatbyräema över en rörlig kredit i riksgälds-.konioret. Den rörliga krediten får disponeras intill 26 milj. kr.
Domstolsverket
De allmänna advokatbyråeraa har sedan budgetåret 1987/88 haft en god resultatutveckling med full kostnadsläckning, och de har uppnått själv-
finansieringsmålet. För byräeraa sammantagna blev kosmadstäckningen Prop. 106 % för budgetåret 1989/90. De senaste årens goda resultat beror enligt 1990/91:100 domstolsverket bl.a. pä de rekonstraktionsätgärder som har vidtagits för Bilaga 4 att bättre anpassa byräeraas verksamhet till marknaden saml på del sedan budgetåret 1987/88 successivt införda bonuslönesysiemet.
Antalet inkomna ärenden har minskat nägot under de senaste två budgetåren. Enligt domstolsverket beror del bl.a. på att antalet jurister i verksamheten minskat som en följd av att byråer avvecklats. I stort sett har dock antalet ärenden per jurist varit oförändrat under de senaste två budgetåren. ADB har introducerats dels för ärenderedovisning, dels för ordbehandling.
Kostnadsläckningsgraden beräknas av domstolsverket till 106 % för både 1990/91 och 1991/92.
Föredragandens överväganden
Lönsamheten vid de allmänna advokatbyräema har stadigt förbättrats under de senaste åren. Det är en följd av att byråer som inte varit lönsamma har lagts ner samUdigt som de kvarvarande har fått större beslutsbefogenheter i personal- och ekonomifrägor. Avgörande för den positiva utvecklingen har utan tvivel också varit att ett bonuslönesystem har införts, som numera kan komma alla personalkategorier till del. Dessa åtgärder har medfört att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna i högre grad än tidigare kan drivas pä samma villkor som enskilda advokatbyråer. De allmänna advokatbyråerna disponerar en kredit på 26 milj. kr. i riksgäldskontoret. Det är angeläget att minska behovet av denna kredit. Det fortsatta arbetet bör därför särskilt inriktas pä åtgärder i syfte att förbättra byråemas lönsamhet och likviditet. Jag tänker dä inte enbart pä åtgärder beträffande de byråer som har ett särskilt besvärligt likviditetsläge utan ocksä pä ratinema för förskott samt bevakning och indrivning av utestående fordringar.
Jag är medveten om att det fortfarande fmns byråer som har en bristande lönsamhet och för hög skuldsättning. Det förhällandet alt byräema nu sammantaget lämnar ett överskott utesluter därför inte att ytterligare nedläggningar kan bli aktuella för byräer med bestående lönsamhetsproblem.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
alt till Allmänrui advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budget året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 1 000 kr.
F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag
1989/90
Utgift
5 133 331
1990/91
Anslag
4 105 000
1991/92
Förslag
5 580 000
87
Frän anslaget utgär driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför Prop.
allt för vissa prestationer som byräema utför av sociala skäl. 1990/91:100
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till Bilaga 4 5 700 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 5 580 000 kr.
F 5. Vissa domstolskostnader m.m.
1989/90
Utgift
108 889 262
1990/91
Anslag
178 021 000
1991/92
Förslag
228 830 000
Frän anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna domstolarna, bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderaa, de allmänna förvalmingsdomstolarna och försäkringsdomstolama. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och ersättning till nänmdemän, vittnen, sakkunniga, mfllsägande, tolkar, personundersökare och konkursförvaltare.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetaret 1991/92 till 225 700 000 kr.
Föredragandens överväganden
Vid min bedömning av medelsbehovet har jag beaktat att jag senare i dag ämnar föreslä regeringen att fr.o.m. den 1 febraari 1991 höja ersätmingen till dels vittnen för resa med egen bil, dels de ekonomiska experter som deltar vid avgörandet av vissa mäl i de allmänna domslolaraa. I min beräkning ingår också nytillkomna kostnader för nämndemän och sakkunniga i mäl om psykiatrisk tvångsvård fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:58).
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 228 830 000 kr.
F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
1989/90
Utgift
24 264 784
1990/91
Anslag
17 000 000
1991/92
Förslag
24 200 000
Frän anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall betalas frän anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 24 200 000 kr.
89 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER
G 1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
1989/90
Utgift
8 909 581
1990/91
Anslag
11 272 000'
1991/92
Förslag
13 005 000
Brottsförebyggande rådet (BRÄ) har till uppgift att främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten samt att verka for en samordning av samhällets och enskildas insatser mot brott.
BRÄ leds av en överdirektör. Vid rådet finns ocksä en styrelse. Under överdirektören ansvarar byråchefer för forskning, utredning och information. Till rådet är knutna tre rådgivande organ: en samverkansdelegation, en vetenskaplig delegation och en informationsdelegation.
1990/91
Beräknad
ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
19
-
Anslag
Förvaltningskostnader
9 847 000
+ 929 000
(därav lönekostnader)
(7 829 000)
(+ 809 000)
Lokalkostnader
1 425 000
+ 804 000
Summa
11 272 000
+ 1 733 000
Brottsförebyggande rådet
1. Anslag budgetåret 1991/92 12 866 000 kr.
2. Pris- och löneomräkning m.m. 804 000 kr.
3. Tre professurer föresläs bli inrättade vid rådet
4. Medel yrkas för en egen televäxel samt för inventarier och ytterligare frankeringskostnader (+ 790 000 kr.).
Föredragandens överväganden
Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete föratsätter att Icunskaper och erfarenheter pä området kan utvecklas och spridas. BRÄ har en viktig roll
'Summan omfattar även vad som anvisats efter färslag i prop. 1989/90:90 om forskning.
som centralt organ för samordning, forskning, utvärdering och information Prop.
på det brottsförebyggande området. 1990/91:100
I regeringens proposition om forskning (prop. 1989/90:90) gavs riktlinjer Bilaga 4 för BRÄs arbete under treärsperioden 1990/91-1992/93. BRÅ tillfördes också ökade resurser.
Jag finner ej skäl att nu föreslä några avvikelser i fräga om de prioriteringar som angavs i den nämnda propositionen.
Jag beräknar anslaget till 13 005 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
atl till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 13 005 000 kr.
G 2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
Reservation 297 337
1989/90 Utgift
5 120 062
1990/91 Anslag
3 851 000'
1991/92 Förslag
4 825 000
Frän anslaget betalas kostnader för utrednings- och utvecklingsarbete saml för informaUon.
Brottsförebyggande rådet
1. Anslag budgetåret 1991/92 7 786 000 kr.
2. I enlighet med en ADB-plan som utarbetats tillsammans med statskontoret föreslär BRÄ en utbyggnad av ADB-stödet vid rådet. Medel beräknas för köp av utrustningen för utbyggnaden samt för utbildning. (+ 3 300 000 kr.).
3. Ytterligare medel begärs för en informationsdatabas (+ 300 000 kr.).
4. Medel beräknas för en utvärdering av BRÄs tidskrift "APROPÄ" och för en större produktion av egna publikationer samt för en utökad konferensverksamhet (+ 335 000 kr.).
Föredragandens överväganden
Jag har beräknal sammanlagt 700 000 kr. för ADB-stöd och fortsatt uppbyggnad av informationsdatabasen vid rådet. Åtgärderna finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar under justitiedepartementets huvudUtel. Jag beräknar anslaget till 4 825 000 kr.
'Summan omfattar även vad som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om
forskning. 91
Hemställan Prop.
1990/91:100
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen Bilaga 4
att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag pä 4 825 000 kr.
G 3. Bokföringsnämnden
1989/90
Utgift
3 122 532
1990/91
Anslag
3 562 000
1991/92
Förslag
4 078 000
Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i foretagens bokföring och offentliga redovisning.
Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Hos nämnden finns ett kansli med en chef.
1990/91
Beräknad
ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
5
-
Anslag
Förvaltningskostnad
3 303 000
+ 373 000
(därav lönekostnader)
(1 648 000)
(+ 237 000)
Lokalkostnader
259 000
+ 143 000
Summa
3 562 000
+ 516 000
Bokföringsnämnden
Tillkomsten av Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed och dess organ redovisningsrådet (jfr imder anslaget H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed) har under budgetåret 1989/90 påverkat bokföringsnämndens arbete. Nämnden koinmer i fortsättningen att koncentrera sin verksamhet på löpande redovisning och bokslutsfrågor som inte fräinst rör börsföretag och andra större bolag. Betydande resurser koinmer vidare att användas för att behandla normer för ADB-system för redovisning. För dessa frågor har nämnden ocksä bildat en särskild arbetsgrupp. Arbetet med att följa upp bl.a. börsföretagens redovisningar koinmer alt fortsätta. Betydande insatser planeras under de närmaste två budgetåren för att anpassa svenska redovisningsnormer till intemationeU redovisningsstandard. Nämndens omfattande information i redo- 92
visningsfrägor koinmer att utvecklas ytterligare. Nämnden har i augusti Prop.
1990 i en skrivelse till justitiedepartementet begärt en översyn av 1990/91:100
redovisningslagsUftningen. Skrivelsen remissbehandlas för närvarande. Bilaga 4
Bokföringsnämnden föreslär alt anslaget för budgetåret 1991/92 räknas upp med 143 000 kr. för ökade hyreskosmader.
Föredragandens överväganden
Jag har ingen erinran mot att bokföringsnämndens verksamhet efter tillkomsten av SUftelsen för utvecklande av god redovisningssed får en sädan inriktning som nämnden angett.
Med hänsyn Ull nämndens ringa storlek bör den undantas från en tillämpnmg av det generella rationaliseringsförslaget.
Hemställan
Med hänvisnmg till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 078 000 kr.
G 4. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader
1989/90
Utgift
3 998 900
1990/91
Anslag
3 480 000
1991/92
Förslag
4 580 000
Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brotisskadelagen (1978:413) om ersättning för skador pä grund av brott. Nämnden består av en ordförande, tvä vice ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Summa
10
+ 3
Anslag
Förvaltningskostnader
3 028 000
+ 1 058 000
(därav lönekostnader)
(2 121 000)
(+ 985 000)
Lokalkostnader
452 000
+ 42 000
Summa
3 480 000
+ 1 100 000 ,
93¶Brottsskadenämnden Prop.
1990/91:100
1. Anslag budgetaret 1991/92 4 823 000 kr. Bilaga 4
2. Pris- och löneomräkning m.m. 78 000 kr.
3. På grand av ökad ärendetillströmning begärs en tjänst som handläggare, tvä tjänster som utredningsassistent samt ytterligare medel för utredningshjälp (+ 790 000 kr.).
4. Medel yrkas för tjänsteförändringar vid nämndens kansli (+ 165 000 kr.).
5. Ytterligare medel begärs för ADB-stöd ät nämndens handläggare och kansli (+310 000 kr.).
Föredragandens överväganden
Den översyn av nämndens organisation och arbetsformer som jag aviserade i budgetpropositionen 1990 har genomförts och redovisats lill regeringen den 16 maj 1990.
Brottsskadenämnden har i sin anslagsframställning i allt väsentligt följt de förslag som lämnats i översynen.
Antalet personskadeärenden vid nämnden har ökat under en följd av år. Ärendebalansen har kommit att bli oroande hög trots att nämnden under senare är medgivits att anställa extraföredragande. Mot bakgrand av ärendeulvecklingen bedömer jag alt nämnden behöver tillföras medel för tre tjänster.
1 enlighet med ett förslag i översynen har jag beräknal medel för en förändring av kanslichefsljänsten till byråchef. Jag har vidare beräknat 110 000 kr för den ADB-utbyggnad som nämnden har föreslagit. Den återstående kostnaden för utbyggnaden bör finansieras genom de rationaliseringsvinster som beräknas uppkomma.
De åtgärder som jag har föreslagit kräver en anslagsförstärknmg med 870 000 kr. Denna finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar under justiUedepartementets huvudUtel.
Jag beräknar anslaget Ull 4 580 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 4 580 000 kr.
G 5. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott
1989/90 Utgift 14 221 095
1990/91 Anslag , 12 000 000
1991/92 Förslag 18 500 000 94
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brotisskadelagen Prop. (1978:413) för skador pä grand av brott. 1990/91:100
Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 6 milj. kr. Bilaga 4
Föredragandens överväganden
Jag har under anslaget beräknat 500 000 kr. till Brottsofferjouremas Riksförbund.
Med hänsyn till utgiftsutvecklingen under budgetåret 1989/90 beräknar jag anslaget till 18 500 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 18 500 000 kr.
95¶H. DIVERSE Prop.
1990/91:100
H 1. Svensk förfatmingssamling Bilaga 4
1989/90
Utgift
7 495 678
1990/91
Anslag
11 304 000
1991/92
Förslag
11 304 000
Frän anslaget betalas kostnaderaa för bl.a. tryckning och distribution av Svensk författningssamling.
Med hänsyn till den beräknade anslagsbelastningen under budgetåret 1990/91 bör anslagsbeloppet för nästa budgetår vara oförändrat. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Svensk författningssamling för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 11 304 000 kr.
H 2. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.'
1989/90
Utgift
2 108 689
1990A)1
Anslag
2 596 000
1991/92
Förslag
2 586 000
' Tidigare anslaget H 3. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.
Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten. Ull internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt.
Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag Ull kostnaderaa för Nordiska samarbetsrädet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknulna kriminalpoUtiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra interaationella sammanslumingar med anknytning till justiiiedepartementets ansvarsområde.
Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår beräknas till 2 586 000 kr. Jag har därvid beaktat all Sveriges kostnader med anledning av FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering betalas från anslag under tredje huvudtiteln (utrikesdepartemenet).
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr.
H 3. Stöd till politiska partier'
1989/90 Utgift 131 830 948
1990/91 Anslag 132 200 000
1991/92 Förslag 132 200 000
' Tidigare anslaget H 4. Stöd till politiska partier.
96¶Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till Prop. politiska partier. 1990/91:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 4
alt till Stöd till politiska partier för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 132 200 000 kr.
H 4. Allmäima val'
1989/90 Utgift 5 204 529
1990/91 Anslag 35 500 000
1991/92 Förslag 143 800 000
-' Tidigare anslaget H 5. Allmänna val.
Från anslaget betalas statsverkets del av kostnaderaa för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersätming till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val.
Riksskatteverket, som är central valmyndighet, föreslår att anslaget för budgetåret 1991/92 las upp med 143 800 000 kr. Beloppet avser kostnader för 1991 års allmänna val.
Jag biträder riksskatteverkets förslag till anslagsberäkning för nästa budgetär.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Allmänna val för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags anslag pä 143 800 000 kr.
H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed'
1989/90 Utgift . 400 000
1990/91 Anslag 400 000
1991/92 Förslag 400 000
' Tidigare anslaget H 6. Bidrag till Stiftelsen för utvecklandet av god redovisningssed.
Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed. Stiftelsen bildades under hösten 1989 gemensamt av staten genom bokföringsnämnden (jfr under anslaget G 3. Bokföringsnämnden), Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Stiftelsekapitalet uppgär till 150 000 kr. och har betalats med en tredjedel av varje stiftare. Stiftelsen har till ändamål alt främja god redovisningssed. Stiftelsens styrelse, som består av representanter för de tre stifiaraa, har utsett ordförande och ätta övriga ledamöter i ett särskilt råd (redovisningsrådet). Rådet utgör ett expertorgan med huvudsaklig uppgift all utarbeta och utfärda rekommendationer om god redovisningssed i börsföretag och andra större bolag, s.k. publika företag.
Redovisningsrådet började sin egentliga verksamhet först i mars 1990. Rådet har organiserat sig i olika projektgrapper med exlera experthjälp 97
7 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
och arbetar nu med flera stora redovisningsrekommendationer. Den mest Prop. omfattande behandlar koncemredovisning, men rådet arbetar också med 1990/91:100 rekommendationer för redovisning av varulager och materiella tillgångar. Bilaga 4 Rådet har också beslutat att med förtur arbeta fram en rekommendation som behandlar redovisningsfrågor vid leasing.
Del statliga bidraget bör för budgetåret 1991/92 beräknas till oförändrat belopp.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 400 000 kr.
98¶Underbilaga 4.1 Prop.
1990/91:100
Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om Bilaga 4 verksamheten inom åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården m.m.
1¶Brottsutvecklingen
Det antal brott mot brottsbalken som har kommit ull polisens kännedom har ökat under hela efterkrigstiden. År 1979 uppgick antalet brott mot brottsbalken till drygt 698 000 medan antalet år 1989 uppgick till nästan 1 004 000, d.v.s. en ökning med 44 procent under tioårsperioden. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större delen av denna tid. Av brotten år 1989 mot annan lagstifming svarar trafikbrotten för 50 procent och narkotikabrotten för 24 procent eller sammantaget drygt 140 000 u-afik- och narkotikabrott.
Antal anmälda Antal anmälda brott Summa anmälda brottsbalksbrott mot annan lagstiftning brott
643 535
112 083
755 618
683 250
115 925
799 175
716 350
127 982
844 332
683 603
119 626
803 229
698 152
117 915
816 067
760 885
167 333
928 218
760 578
175 184
935 762
805 537
178 183
983 720
799 418
159 655
959 073
845 732
137 452
983 184
894 396
123 970
1 018 366
960 129
135 290
1 095 419
950 367
143 050
1 092 417
1988 ,
955 043
131 168
1 086 211
1 003 910
140 890
1 144 800
1990'
1 100 786
121 038
1 221 824
' Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990
Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 4,4 procent per år medan brott mot annan lagstift ning ökade i början av tioårsperioden för att därefter minska från ett högsta antal på drygt 178 000 år 1982 till nästan 141 000 år 1989. 99
För antalet registrerade brott mot lagstifming utanför brottsbalken kan Prop.
således mycket starka variationer iakttas mellan olika år. 1990/91:100
Den genomsnitUiga årliga förändringen i antalet anmälda brott mot Bilaga 4 brottsbalken under perioden 1979 - 1989 resp. 1984 - 1989 är
1979-
1984-
1989 + 7,0%
1989 Våldsbrott
+ 6,1 %
därav misshandel
+ 7,1 %
+ 5.7%
därav rån
+ 6,9%
+ 8,3 %
våldtäkt
+ 5,8 %
+ 9,3 %
Tillgreppsbrott
+ 4.0%
+ 3,8 %
därav bostadsinbrott
+ 2.1 %
- 2.7 %
därav inbrott i vind, källare
+ 0.0 %
- 2.7 %
därav motorfordonstillgrepp
+ 9,6 %
+ 15,1 %
Checkbedrägeri '
+ 10,0 %
- 0,1 %
Kontokorts bedrägeri
+ 13,8 %
+ 8,2%
Övriga bedrägeribrott
+ 2,9 %
- 0.4 %
övriga brottsbalksbrott
+ 6,0%
+ 5.1 %
därav skadegörelsebrou
. + 5,3 %
+ 5.8 %
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har utarbetat en rapport över brotts-utvecklingen 1989 (BRÅ-rapport 1990:9). I denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Rapporten innehåller däremot inte några prognoser över antalet brott som kan väntas komma ull polisens kännedom under de närmaste åren. Hänsyn har tagils till denna rapport i den följande redogörelsen.
Planerings- och budgetsckretariatet inom justitiedepartementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Resultaten av denna uppföljning har beaktats i framställningen.
I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I tabeller Redovisas uppgifter om brott anmälda år 1975 och senare. Siffroma för perioden 1975 - 1989 är tagna direkt ur statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1990 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1990.
1.1¶Våldsbrott
Prop.
1990/91:100
Är
Totalt
Därav
Därav
Därav
Därav mord och
Bilaga 4
rån
misshandel
våldtäkt
dräp samt misshandel med dödlig utgång
24 571
2 338
21 180
25 204
2 697
21 376
28 167
3 374
23 596
27 559
3 461
22 866
27 591
3 075
23 170
29 374
3 427
24 668
28 814
3 228
24 313
33 155
3 530
28 197
34 061
3 473
29 218
35 939
3 681
30 784
37 443
3 851
31 995
1 035
38 193
3 806
32 805
1 046
40 344
3 939
34 757
1 114
43 631
4 177
37 511
1 332
46 932
5 211
39 641
1 462
1990'
48 712
6 132
40 563
1 409
' Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990
Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullb. mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp, bama-dråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt.
Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren 1975 till 1990. År 1989 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade brottsbalksbrotten.
Särskilt om rån
Antalet rån utgör ungefär en halv procent av samtliga anmälda brottsbalksbrott. Under 1980-talet har antalet rån ökat från 3 427 (1980) till 5 211 (1989). Mellan år 1988 och år 1989 har antalet anmälda rån ökat med över 1 000 eller med 25 procent.
Nästan 86 procent av rånen är riktade mot privatpersoner. Gaturän är den dominerande formen av rån. Andelen rån där offret uppfattade att gärningsmannen hade ett skjutvapen var 6 procent under år 1989.
Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under år 1989 var dessa 162. De förorsakar ofta mycket stora föriuster och är även i övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjutvapen.
8¶Riksdagen 1990191. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Särskilt om misshandel Prop.
1990/91:100 Antalet misshandelsbrott har ökat under 1980-talet. Sedan år 1980 Bilaga 4 uppgår den genomsnitUiga ökningen till ungefär 7 procent per år.
De vanligaste formema för misshandel är våld inom familjen, våld inom gmpper av kriminellt aktiva och missbrakare samt våld i samband med nöjesHvsaktiviteter.
Antalet fall av misshandel utomhus där offret inte tidigare har träffat eller på annat sätt känt den som utförde misshandeln har ökat kraftigt under senare år. Den övervägande delen av våld mellan främlingar sker i nöjeslivet.
Antalet fall av misshandel utomhus där gämingsmannen är okänd för offret är högst i storstadsregioneraa Stockholm, Göteborg och Malmö.
Särskilt om våldtäkt
Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt sedan början av 1980-talet. Ser man på utvecklingen för olika kategorier av våldtäkt sedan 1970-talets mitt, framkommer att det är anmälan av fullbordade våldtäkter inomhus (där den utsatta kvinnan ofta är bekant med förövaren) som förklarar hela ökningen.
Antalet anmälda försök till våldtäkt inom- och utomhus samt fullbordade våldtäkter utomhus har under de senaste 15 åren legat på ungefär samma nivå, dvs pendlat mellan 100 och 200 anmälda brott per år. Under år 1988 var antalet anmälda våldtäkter och väldtäktsför-sök utomhus påtagligt högt. Under är 1989 har dessa brott utomhus minskat till den tidigare nivån medan brotten inomhus ökat med omkring 25 procent.
1.2¶Tillgreppsbrott
Är
Totalt
Därav in-
Därav bil-
Därav stöld
Bilaga 4
brotts-
Inbrott i
Inbrott i
tillgrepp
ur motor-
stöld
lägenhet
vind eller
(fullbordaO fordon
eller villa
källare
468 889
134 470
20 126
24 461
25 543
81 927
507 200
150 180
22 249
34 253
31 090
98 782
525 060
155 863
22 247
31 017
32 697
101 418
497 475
144 944
21 244
22 207
28 235
95 314
490 509
140 054
17 678
22 107
24 331
96 858
517 141
139 944
20 385
22 516
24 398
100 588
513 072
137 168
20 012
22 845
22 979
93 970
545 512
139 168
21 063
25 096
25 182
101 305
543 616
139 789
23 865
22 931
24 858
100 925
577 493
142 555
24 647.
25 716
27 209
112 859
611 832
144 571
24 298
28 129
31 823
125 231
668 094
151 881
23 260
27 625
39 541
152 221
654 126
142 331
20 351
28 443
41 580
156 972
647 132
130 923
20 155
23 938
42 387
149 172
688 388
137 195
21 329
22 267
47 781
155 091
1990'
766 621
158 004
21 711
23 221
53 563
168 566
' Värdena för 1990 har beräknats pä grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990
Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda brottsbalksbrott. Fömtom de i tabellen redovisade brottsgmppema ingår en mängd olika former av stöldbrott som inte mbriceras som inbrott, t.ex. snatteri.
Särskilt om inbrott
Inbrotten uppgår till knappt en sjundedel av samtiiga registrerade brottsbalksbrott. Fömtom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor m.m.
Antalet inbrottsstölder under 1970-talet uppvisar stora svängningar men har under åren 1978 - 1989 legat på en nivå. runt 140 000, bortsett från en topp år 1986 och en nedgång för år 1988 då antalet inbrottsstölder var nere på en nivå runt 130 000. Minskningen år 1988 berodde främst på att antalet anmälda inbrott i kiosk, automat och skyltskåp samt i viss mån källare- och vindsinbrott minskade jämfört med föregående år.
103¶Särskilt om motorfordonstillgrepp Prop.
1990/91:100 I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp. Bilaga 4
Under år 1986, 1987 och 1988 anmäldes cirka 67 000. 69 000 respektive drygt 69 000 motorfordonstillgrepp eller försök härtill, av vilka försöken utgör omkring 30 procent. Detta visar på en kraftig ökning jämfört med år 1985.
Antalet motorfordonstillgrepp har tidigare under 1980-talet legat på en nivå strax under 50 000. Antalet tillgrepp räknat per 10 000 registrerade motorfordon sjönk något under de första åren av 1980-ta-let, men har ökat kraftigt sedan 1985.
Särskilt om tillgrepp från motordrivet fortskaffningsmedel
Tillgrepp från motordrivet fortskaffningsmedel är mycket vanligare än biltillgrepp. Här ingår emellertid även stölder från andra fordon än bilar, exempelvis husvagnar och släpvagnar. Huvuddelen av brotten riktar sig dock mot personbilar.
1.3¶Bedrägeribrott .
Ar
Totalt
Därav check-
Därav konto- och
bedrägeri
kreditkort
41 704
7 047
43 421
8 278
48 490
9 228
43 505
5 667
63 381
6 394
8 285
94 083
10 867
16 089
91 581
10 685
18 721
85 349
10 117
21 638
79 839
16 721
83 074
13 369
13 960
93 641
13 036
22 246
92 600
15 195
22 057
89 415
15 757
19 681
91 344
17 063
20 312
81 594
12 794
19 678
1990'
81 709
14 347
14 851
' Värdena för 1990 har beräknats pä gruridval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990
Av bedrägeribrotten svarar checkbedrägerierna idag för omkring 13 procent. 104
Särskilt intresse tilldrar sig bedrägerier som begås med hjälp av Prop. konto- och kreditkort. Fr.o.m. år 1979 särredovisas dessa i statistiken. 1990/91:100 Dessa bedrägeribrott u-edubblades från år 1979 till år 1982 och utgör Bilaga 4 numera den största enskilda gruppen bland bedrägeribrolten (20 procent). Antalet kredit- och kontokorisbedrägerier år 1989 var 19 678. Det är en marginell sänkning jämfört med föregående år.
1,4 Övriga brottsbalksbrott
Övriga brotts- Därav skadegörelse-
balksbrott brott
108 371
54 765
107 425
54 901
114 633
62 330
115 064
61 304
116 671
60 875
120 287
59 054
127 111
62 871
141 521
68 277
141 902
67 955
149 226
71 995
151 457
74 007
161 242
80 103
165 482
82 231
172 936
85 731
186 996
92 961
1990'
203 742
101 840
'Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990
Till övriga brottsbalksbrott räknas fömtom skadegörelsebrott ett stort antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av de tidigare berörda kategoriema.
Särskilt om skadegörelse
Under år 1989 ökade skadegörelsebrotten med 8 procent jämfört med föregående år. Skadegörelsebroiten är den brottskategori, som förutom rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalksbrott. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar.
36 procent av skadegörelsebrotten avser skadegörelse på motorfordon.
14 procent av de registrerade skadegörelsebrotten drabbar stat, landsting och kommuner. Denna form av skadegörelser orsakar samhället betydande kostnader. 105
1.5¶Narkotikabrott
År
Antal
Antal personer
Därav antal som
anmälda
som lagförts
godkänt straff-
narkotika-
för narkotika-
föreläggande
brott
brott
eller dömts
22 015
4 368
2 601
18 846
4 457
2 688
22 127
4 750
2 994
4 957
3 166
23 956
4 517
3 315
62 011
6 420
5 219
69 923
8 196
6 838
70 612
8 173
6 926
50 018
7 074
5 991
40 130
6 149
5 341
37 568
6 067
5 246
39 536
6 401
5 685
43 725
6 208
5 517
30 647
6 850
6 028
35 163
7 014
6 097
1990'
26 271
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
'Värdet för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1990
Tabellen avser brott mot narkotikastraffiagen (1968:64), narkotikaförordningen (1962:704) och narkotikabrott enligt varusmugglingslagen (1960:418).
Antalet. anmälda narkotikabrott har legat på en relativt stabil nivä under hela 1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. Enligt BRÅ tycks riksåklagarens anvisningar för användnmg av ålalsunderlåtelser vid harkoiikabroii samt den ökade serieuppklaringen (antal brott per misstänkt) vara de faktorer som spelat en avgörande roll för denna ökning. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982.
Under 1986 och 1987 har antalet registrerade narkotikabrott åter ökat efter att ha minskat under åren 1983 - 1985. Däremot har narkotikabrotten under 1988 minskat med 30 procent jämfört med 1987 för att åter öka är 1989 (15 procent ökning jämfört med 1988). Vad som ligger bakom nedgången år 1988 är oklart. Minskningen är dock mer markant för överlåtelse än för innehav.
1 BRÅs rapport hävdas alt den starka ökningen av antalet anmälda brott mellan åren 1980 och 1982 knappast betyder att narkotikasituationen förvärrades då. Uppgifteraa visar snarare att de rätlsvårdande myndighetema skärpt sin uppmärksamhet och hållning. På samma sätt behöver nedgången efter år 1982 inte heller betyda att narkotikasiiua-
tionen förbätu-ais. Om myndigheteraa skärper sin uppmärksamhet, är Prop.
det rimligt att anta att de som är involverade i narkotikatransaktioner 1990/91:100
anpassar sig till de nya förhållandena och försöker sköta narkotika- Bilaga 4 hanteringen mindre öppet.
1.6¶Trafiknykterhetsbrott
År Totalt
21 695
20 766
22 185
22 670
21 698
21 678
21 065
21 217
22 492
21 922
19 767
23 150
22 923
24 351
26 167
1990'
20 482
' Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober 1990. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.
Tabellen avser rattfylleri och rattonykterhet (4 § trafikbrottslagen). Trafiknykterhetbrottslighetens omfattning och utveckling kan studeras på olika sätt. Liksom vid annan brottslighet är man i första hand hänvisad till den brottslighet som kommit till myndighetemas kännedom. Den verkliga brottsligheten är, med hittills använda metoder, nästan omöjlig att redovisa. Mellan år 1988 och 1989 ökade u-afik-nykterhetsbrotten med 7 procent och under en tioårsperiod mellan år 1979 och år 1989 med 5 procent per år.
1.7¶Modern brottslighet
SCB har i promemorian (1990:6) Modem brottslighet och specialstraffrätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den modema brottslighetens utveckling under 1980-talet.
En genomgång av samtliga specialsu-affrättsliga författningar som redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att 107
antalet anmälda brott i flertalet fall minskar. Den utvecklingen står Prop. enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den 1990/91:100 traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshan- Bilaga 4 delsbrott.
Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrupper har endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under 1980-talet. De övriga brottsgrupperaas trender är stabila eller sjunkande. Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens 9:e, 10:e. ll:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m. brott mot borgenärer samt förfalskningsbrott. Dessa straffbestämmelser avser till viss del brott som kan betecknas som modema ekonomiska brott.
BRÅ har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter, nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ forskning 1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning 1988:3) samt Den brottslige företagaren. Myt eller sanning (BRÅ rapport 1990:2).
2¶Verksamheten inom rättsväsendet
Arbetet inom de olika myndighetema inom rättsväsendet hänger mycket intimt samman. I huvudsak går kedjan när det gäller åtgärder mot brott från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.
Antalet brott som anmäls till polisen är drygt 1,1 milj. per år. Den siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordningsförelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde 208 570 år 1989.
Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. År 1989 blev drygt 361 000 brott uppklarade. För dessa fall svarade nästan 97 000 misstänkta personer. De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts av en gärningsman. Andelen uppklarade brott varierar med olika brottstyper. Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet. För misshandel och andra våldsbrott uppgår andelen uppklarade fall till knappt 50 procent, medan mindre än 10 procent av inbrotts stölderna klaras upp. Ungefär vart femte rån och tre av fyra bedrägeribrott blir uppklarade.
Antalet uppklarade brottsbalksbrott har ökat från drygt 160 000 år 1974 till över 245 000 år 1989. Antalet uppklarade brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstifming har ökat från runt 250 000 till över 360 000. Det är en ökning med 44 procent.
Åklagarna fattar beslut om åtal mot cirka 80 000 personer åriigen. Till detta kommer nästan 90 000 su-afförelägganden per år. Åklagama beslutar om ålalsunderlåtelser i cirka 20 OCX) fall per år. Antalet avskrivna och nedlagda mål är omkring 50 000 per år.
Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 ökade antalet per soner dömda till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år 1986 då antalet personer som dömts till fängelse åter började 108
öka. År 1989 dömdes 16 635 personer till fängelse som huvudpåföljd Prop. och antalet fängelsedömda har därmed ökat med sammanlagt knappt 1990/91:100 2 700 personer sedan år 1985. Hälften av fängelsedomama omfattar Bilaga 4 högst två månader.
År 1989 dömdes omkring 6 400 personer till skyddstillsyn. För 662 eller 10 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelse-su-aff.
Drygt 11 000 personer dömdes till villkorlig dom är 1989. Totalt bötfälldes 109 000 personer under år 1989 varav 30 000 dömts till böter och 79 000 godkänt strafföreläggande.
Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. Ungefär hälften av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brottsbalken. Stöldbrotten utgör merparten. Relativt sett dömdes dock en stor andel för misshandel. Det enskilda brott som dominerar är rattfylleri.
År 1989 var den genomsnitUiga längden av ådömda frihetsstraff i första instans omkring fem månader. Variationerna är dock avsevärda mellan olika slag av brott. De flesta korta fängelsestraff gäller trafikbrott, företrädesvis rattfylleri. 75 procent av dem som dömdes till fängelse för trafikbrott ådömdes fängelsestraff på högst en månad. 4 procent av dem som under 1989 dömdes till fängelse ådömdes en strafftid på två år eller längre. Av dessa dominerar de som dömdes för narkotikabrottslighet, antingen mot narkotikastrafflagen eller varasmugglingslagen.
2.1¶Åklagarväsendet
Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheteraa och de allmänna domstolama påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. förändringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagama anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mäl hos åklagare under de senaste åren.
9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
109 Prop.
Period
Antal personer
i
Antal mål i utgående balans
1990/91:100
Bilaga 4
Mäl om brott
övriga
Totalt
Därav mål om
på vilket
mål
brott på vil-
fängelse
ket fängelse
kan följa
kan följa
1982
172 100
118 000
64 600
48 600
1983
169 800
114 400
59 400
43 700
1984
167 498
101 700
35 208
28 087
1985
170 699
96 200
53 082
41027
1986
172 938
90 700
55 943
43 129
1987
170 538
92 800
56 931
44 222
1988
177 032
92 108
58 659
47 047
1989
179 348
91 884
62 707
49 958
1989'
91 973
44 953
1990'
95 469
44 676
'Första halvåret
Som framgår av tabellen har antalet mål i utgående balans ökat stadigt sedan år 1985.
2.2¶Domstolsväsendet Prop.
1990/91:100 2.2.7 Domstolarnas arbetsläge Bilaga 4
89-01-01 -06-30
90-01-01 -06-30
Allmänna domstolarna
Högsta domstolen
Inkomna mål'
3 715
3 736
3 410
1 792
1791 Avgjorda mål'
4 097
3 833
1 991
2 117
1 879
Utgående balans
1 386
956¶Hovrätterna
Inkomna mäl
17 985
19 269
20 168
10 671
10 691
Avgjorda mål
17 544
18 211
18 967
9 800
10 519
Utgående balans
6 507
7 528
8 463
8 334
9 024
Tingsrätterna
Inkomna tvistemål
och brottmål
135 600
138 243
69 186
72 190
Avgjorda tvistemål
och brottmål
140 300
133 900
136 075
69 167
72 222
Utgående balans
tvistemål och
brottmål
60 500
60 900
63 596
60 741
64 993
Inkomna fastig-
hetsmål
8 000
7 600
7 103
3 479
3 381
Avgjorda fastig-
hetsmål
8 000
7 900
7 655
3 772
4 259
Utgående balans
fastighetsmäl
6 100
5 900
5 309
5 468
4 512
Inkomna mål om
lagsökning
108 800
115 300
111 893
53 877
56 077
Inkomna mål om
betalningsföre-
läggande
428 800
447 100
490 811
233 167
244 364
Inkomna domstols-
ärenden
21 500
22 200
23 547
12 171
11 754
Avgjorda domstols-
ärenden
19 800
21 200
23 227
12 443
11 833
Utgående balans
domstolsärenden
13 100
14 000
14 276
12 571
14 254
Inskrivnings-
ärenden
2 046 300
2 139 100 2 206 343
1 092 063
903 778
Gravaiions- och
äganderätts-
bevis
463 000
493 600
468 195
241 796
179 569
'inkl. skrifter
'utom skrifter Hl
1987 1988 1989 89-01-01 90-01-01
-06-30 -06-30 Bilaga 4
Allmänna förvaltningsdomstolarna
Regeringsrätten
Inkomna mål
5 761
5 622
5 227
2 808
2 908
Avgjorda mäl
6 054
6 170
5 300
3 009
2 837
Utgående balans
4 255
3 701
3 640
3 547
3 720
Kammarrätterna
Inkomna mål
25 932
25 657
23 652
12 256
13 867
Avgjorda mål
29 255
26 390
25 044
13 001
14 490
Utgående balans
21 008
20 316
18 940
19 600
18 374
Länsrätterna
Inkomna mål
131 000
124 800
135 454
88 198
87 064
Avgjorda mål
146 800
139 800
135 638
70 538
71 653
Utgående balans
144 400
128 800
127 895
146 375
143 147
1987 1988 1989 89-01-01 90-01-01
—06-30 —06-30
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m.
Bostadsdomstolen
Inkomna mål
349¶Avgjorda mäl
385 Utgående balans
311¶Hyresnämnderna
Inkomna ärenden
40 358
43 597
50 577
28 509
29 095
Avgjorda ärenden
40 676
42 958
42 621
21 497
22 064
Utgående balans
11 825
12 464
20 421
19 476
27 030
Arrendenämnderna
Inkomna ärenden
1 992
1 681
1 680
1 938
Avgjorda ärenden
2 087
1 426
1 526
883 Utgående balans
1 821
1989 Prop.
89-01-01
90-01-01
1990/91:100
—06-30
—06-30
Bilaga 4
Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna
Försäkringsöverdomstolen
Inkomna mål
1 846
2 158
2 728
1 420
1 483
Avgjorda mål
2 179
2 222
2 231
1 075
1 114
Utgående balans
3 263
3 199
3 696
3 544
4 065
Försäkringsrätterna
1
Inkomna mål
5 176
7 825
9 503
4 742
5 154
Avgjorda mål
7 643
7 735
7 924
4 148
4 042
Utgående balans
9 183
9 273
10 843
9 865
11 955
2.2.2¶Särskilt om brottmålen
Period
Tingsrätterna
Antal brott-
Inkomna
därav mål som
mål i balans
brottmål
enligt tingsrättsinstruktionen (1979:572) kan hand läggas av notarie
28 501
83 927
13 220
26 400
79 036
13 684
23 951
72 702
12 450
23 976
68 700
10 212
25 456
69 847
11 118
24 679
67 856
10 173
24 984
70 798
10 113
25 604
72 370
10 396
1989 försu
23 828
36 181
4 482
1990 halvåret
24 973
37 329
5 014
Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna fortsätter att öka. Statistiken för första halvåret 1990 lyder på en fortsatt ökning. Även antalet brottmål som kan handläggas av tingsnotarie har ökat något under år 1989. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Under år 1989 minskade antalet mål något, men för första halvåret 1990 är antalet åter stigande.
113 Prop.
År
Hovrättema
Antal brottmål i
1990/91:100
Inkomna brottmål
balans
Bilaga 4
6 996
2 387
7 252
2 504
7 103
2 541
6 838
2 520
6 690
2 491
7 326
2 904
7 745
3 687
7 465
3 390
1989 första
4 103
3 417
1990 halvåret
4 413
3 866
2.3¶Kriminalvården
Kriminalvårdsanstalter Häkten Frivård
___________ Högsta Antal klienter
beläggning den 1 okt.
Nyintagna Högsta under året beläggning
13 835
3 783
1 108
17 767
15 177
4 137
1 102
14 092
14 647
3 669
12 200
13 535
3 655
11 677
14 188
3 655
1 026
11 933
14 980
3 744
1 086
12 334
16 098
4 049
1 200
12 369
15 467
3 904
1 131
12 642
3 878
1 213
12 369
Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att därefter plana ut på en högre nivä år 1983. Antalet intagningar år 1989 ligger på samma nivå som under år 1983. Även när det gäller antalet klienter i frivården har en stabilisering skett under senare delen av 1980-talet.
Av de 15 467 personer som togs in i fängelse under år 1989 var 3 914 dömda för rattfylleri, 3 345 för tillgreppsbrott och 2 725 för våldsbrott. En jämförelse mellan år 1988 och 1989 visar att antalet nyinskrivna i anstalt med rattfylleri som huvudbrott ökat med 2,4 procent och våldsbrott med 3,8 procent, vilket skall ses mot en total minskning av antalet nyinskrivningar med 3,9 procent.
114¶En fördelning på strafftid av tillsuömningen för samUiga nyinskriv- Prop. ningar år 1989 visar att gruppen med strafftid mer än tolv månader är 1990/91:100 den enda grapp som ökat mellan år 1988 och 1989. Även mellan åren Bilaga 4 1987 och 1988 ökade antalet inskrivna med en strafftid mer än tolv månader.
Strafftider Antal ny- Absolut Procentuell
intagna förändring förändring 1989 1988-1989 1988-1989
Två mänader
eller mindre
8 012
-411
-4,8
Mer än två t o
m
sex månader
3 484
-88
-2.5
Mer än sex t 0
m
tolv mänader
2 176
-153
-6.6
Mer än tolv
mänader
1705
+ 21
+1.2
Summa
15 467
-631
-3.9
När det gäller personer med en strafftid fem år eller mer har antalet inskrivna ökat mellan den 1 mars 1989 och 1990 med 21 och antalet påbörjade verkställigheter i denna strafftidsgrapp har ökat med nio under år 1989 jämfört med är 1988. Jämfört med 1981 har antalet inskrivna den 1 mars med strafftid fem år eller mer nästan fördubblats från 281 till 441 år 1990 medan antalet påbörjade verkställigheter i sttafftidsgrappen ökat från 80 år 1981 till 128 är 1989.
Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt var 3,1 månader är 1989. (Räknar man bort rattfyllerister, som vanligtvis döms ull 1 ä 2 månaders fängelse, ökar den genomsnitUiga vistelsetiden till ungefär 3,5 månader). Utvecklingen framgår av följande tabell.
Genomsnittlig vistelsetid 1965 1970 1975 1980 1985 1989 i månader 4,9 4.5 3.7 3,5 3.2 3.1
Belasmingen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av för ändringar i medelbeläggningen. 115
Budgetår
Anstalter medelbeläggning årets tio tyngst belastade mänader
%
Häkten medelbeläggning
%
Prop.
1990/91:100 Bilaga 4
1984/85
3 264
1985/86
3 259
1986/87
3 367
1987/88
3 573
1988/89
3 677
1 046
1989/90
3 666
1 050
84¶I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade medelbeläggningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genomfördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 jämfört med föregående budgetår. Därefter har medelbeläggningen ökat till samma nivå som före halvtidsreformen.
Beläggningen på häktena har ökat under hela 1980-talet med en mer markant uppgång mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 då medelbeläggningen ökade med 129 eller 15 procent. Andelen häktade av de inskrivna i häkte ökade från 83 procent budgetåret 1888/89 till 86 procent budgetåret 1989/90, en ökning från i medeltal 860 till 893 häktade.
Under år 1989 påbörjades övervakning för 6 501 personer dömda till skyddstillsyn. Motsvarande antal för år 1988 var 6 544. Antalet villkorligt frigivna med övervakning under år 1989 var 5 563. Under år 1988 frigavs 5 592 personer villkorligt med övervalkning.
Under budgetåret 1989/90 dömdes 322 personer till skyddstillsyn med kontraktsvård som huvudpåföjd. Den "tänkta" fängelsetiden varierade från mellan en månad och två år sex månader, för majoriteten dömda var den högst sex månader.
Under tiden den 1 januari - den 30 juni 1990 dömdes 42 personer till s k samhällstjänst.
3¶Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott
3.1¶Olika typer av åtgärder
Samhällets åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resursema fördelas mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt.
Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om
sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i Prop. förebyggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra 1990/91:100 än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- Bilaga 4 och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet. Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattnings-myndighetemas kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom deras resp. verksamhetsområden efterlevs.
Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs för att fatta beslut om reaktion mot brott.
Verkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga om böter.
Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar lill att ge personer som har begått brott bättre fömtsätmingar för anpassning i samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvärdsmyndig-heteraa och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena.
Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör åtgärder mot brott.
Samhället satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte möjligt au presentera en fullständig beräkning av kostnadema för åtgärder av detta slag. Fömtom inom justitiedepartementets område satsas stora resurser inom annan staUig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsendet, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet.
Kostnadema för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolama och kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas.
De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fall har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert.
All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led i samhällets åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 9,2 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärds-gmpper. Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departementet och statliga kommittéer eller anslag för byggnadsverksamhet.
Som framgår av figuren uppgår kosmadema för förebyggande åtgärder till cirka 88 milj. kr. Största posten utgör kosmadema för polisens undervisning i skoloma i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRÅ:s verksamhet utom den rena forskningen och utveck lingen. I detta sammanhang bör framhållas att kostnadema för brotts skadenämnden inte till någon del har medräknats. 117
övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervaknings- Prop. verksamhet och beräknas kosta 3 500 milj. kr. 1990/91:100
Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i Bilaga 4 brottmålsförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt domstolama. Av beloppet 3 113 milj. kr. faller 1 988 milj. kr på polisväsendet, 404 milj. kr. på åklagarväsendet och 721 milj. kr på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskosmader.
Kriminalvården svarar för de kosmader som i figuren har redovisats som verkställandet av påföljder. Denna gmpp av kostnader beräknas till 2 407 milj. kr.
Det utvecklingsarbete inom departementets område som tar sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 22 milj. kr., varav omkring 14 milj. kr avser anslag till brottsförebyggande rådets (BRÅ:s) verksamhet. I beloppet ingår inte den forskning eller annat utvecklingsarbete som bedrivs i departementets kommittéer.
I jämförelse med föregående år har det totala beloppet för rättsväsendets åtgärder mot brott ökat med 3 procent.
Kostnader för åtgärder mot brott
inom poliaviaesidet och jiutitiedepsrteiiientets oauråde budff«tår«t 1990/91
Brottsutredning m.nn 3 113 milj. kr.
VorkstOillghet m.nn.. 2 407 mllj. kr.
Utvecklingsarbete 22 milj. kr.
Förebyggande OtgOrdc
88 milj. kr. "'■''''tV/ervaknlng
3 500 milj. kr.
3.2¶Personalresurserna
Antalet anställda inom åklagarväsendet har ökat i begränsad utsträckning efter förstatligandet år 1965. Antalet tjänster är nu drygt 1 300, varav ca 650 är åklagartjänster.
När det gäller de allmänna domstolama saknas en löpande redovis ning som visar hur stor del av personalresursema som tas i anspråk för brottmålen. Stickprovsundersökningar har emellertid lett fram till 118
att denna andel är omkring 35 procent. Även om uppgifter saknas om Prop. hur andelen har förändrats under de senaste tio åren är det sannolikt 1990/91:100 att variationerna inte har varit särskilt stora. Antalet anställda Bilaga 4 (inklusive deltidsanställda) vid de allmänna domstolama är nu omkring 5 000, varav omkring 670 ordinarie domare.
Kriminalvården har nu drygt 6 000 tjänster. Av dessa är nästan 5 000 placerade vid kriminalvårdsanstaltema och drygt 760 inom frivården. Antalet lekmaimaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 5 000.
119
Register Prop.
1990/91:100 Sid Bilaga 4
1 Översikt
ANDRA mjVUDTITELN
3 1 Allmänt
3 1.1 Mål för verksamheten
5 1.2 Lagstiftning som medel i reformarbetet
5 1.2.1 Allmänt
5 1.2.2 Uppföljning och utvärdering av lagstiftning
6 1.2.3 Internationellt samarbete
7 2 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten
7 2.1 Domstolsväsendet
8 2.2 Åklagarväsendet
9 2.3 Rättegångsförfarandet
11 2.4 Konkursrätt och utsökningsrätt
12 3 OffenUig rätt
12 3.1 Grundlagsfrågor m.m.
14 3.2 OffenUighet och sekretess
15 3.3 Datalagsfrågor m.m. 17 3.4 Förvalmmgsrätt
19 4 Civilrätt
19 4.1 Familjerätt
20 4.2 Konsumenträtt
21 4.3 Allmän köprätt, avtalsrätt, m.m. 21 4.4 Ersätmingsrätt
121¶Sid Prop.
1990/91:100
23 4.5 Transporutt Bilaga 4
24 4.6 Fastighetsrätt
25 4.7 Bolagsrätt och annan associationsrätt
26 4.8 Immateriah-ätt
27 5 Brott och påföljder
27 5.1 Brottsutveckling och brottsbekämpning
28 5.2 Brottsförebyggande arbete
29 5.3 Su-afflagstiföimgen 31 5.4 Påföljdssystemet
33 5.5 De unga lagövCTträdama
35 5.6 Brottsoffren
38 6 Kriminalvården
38 6.1 Allmänna grundsatser
39 6.2 Decentralisering och organisationsförändringar
39 6.3 Permissioner
40 7 Lokalförsörjningen
Anslag kr.
41¶A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.
41¶Al. Statsrådsberedningen 33 363 000
41¶A 2. Justitiedepartementet 51 649 000
42¶A 3. Uu-edningar mjn. 30 287 000 42 A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. 12 432 000
Summa 127 731 000 122
Sid Prop.
1990/91:100 44 B. VISSA TILLSYNSMYNDIGHETER M.M. Bilaga 4
44¶Bl. Justitiekanslem 6 085 000
45¶B 2 Datamspektionen 1 000
Summa 6 086 000
48¶C. ÅKLAGARVÄSENDET
49¶Cl. Riksåklagaren 22 378 000 51 C 2. Åklagarmyndighetema 475 863 000
Summa 498 241 000
54¶D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.
58¶Dl. Domstolsverket 60 875 000
60¶D 2. Domstolama m.m. 2 164 214 000
65¶D 3. UUTisming till domstolar mjn. 29 000 000
Summa 2 254 089 000 67 E. KRIMINALVÅRDEN
70¶El. Kriminalvårdsstyrelsen 109 286 000
72¶B 2. Kriminalvärdsanstalterna 2 479 803 000
77¶E 3. Frivården 324 368 000
79¶E 4. Maskin- och verktygsuttoismmg mjn. 20 000 000
79¶E 5. Uunjsmmg för kriminalvården 28 300 000
80¶E 6. Utbildning av personal m.fl. 30 245 000
Summa 2 992 002 000 82 F. RÄTTSHJÄLP M.M.
82¶Fl. Rättshjälpskosuiader 645 000 000
84¶F 2. Rättshjälpsmyndigheten 10 453 000
86¶F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet 1 000 123
Sid Prop.
1990/91:100
87¶F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag 5 580 000 Bilaga 4
88¶F 5. Vissa domstolskosmader m.m. 228 830 000
89¶F 6. Diverse kosmader för rättsväsendet 24 200 000
Summa 914 064 000
90 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER
90¶G 1. Brottsförebyggande rådet: Förvalmingskosttiader 13 005 000
91¶G 2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskosttiader 4 825 000
92¶G 3. Bokföringsnämnden 4 078 000
93¶G 4. Brottsskadenämnden: Förvalmingskosmader 4 580 000
94¶G 5. Brottsskadenämnden: Ersättnmg för skador 18 500 000
på grund av brott
Summa 44 988 000 96 H. DIVERSE
96¶Hl. Svensk författningssamling 11304 000
96¶H 2. Bidrag till vissa mlemationella 2 586 000
sammanslutningar
96¶H 3. Stöd tiU politiska partier 132 200 000
97¶H 4. Allmänna val 143 800 000 97 H 5. Bidrag till stiftelsen för utvecklandet av 400 000
god redovisningssed
Summa 290 290 000
Summa för justitiedepartementet 7 127 491 000
99¶Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen
samt om verksamheten mom åklagarmyndighetema,
de allmäima domstolama och kriminalvården m.m. 124
gotab 92592, Stockholm 1990
Regeringens proposition 1990/91:100 Bilaga 5
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5 tili budgetpropositionen 1991
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bil. 5
Översikt
Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar ärenden som rör förhållandet till och överenskommelser med andra stater, utrikeshandel och exportfrämjande, Sveriges deltagande i Förenta nationerna (FN) och andra internationella organisationer, svenska insatser i det internationella utvecklingssamarbetet, nedrustningsfrågor, nordiskt samarbete, kontroll av tillverkning och utförsel av krigsmateriel, information om Sverige i utlandet, kulturutbyte samt skydd av svenska medborgares intressen i främmande länder. Dessa ärenden spänner över ämnesområden av allmänpolitisk, handelspolitisk, biståndspolitisk, ekonomisk, kommersiell, rättslig, social, humanitär, kulturell och ekologisk natur.
Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med 114 lönade utlandsmyndigheter, s. k. karriärmyndigheter med Wien-konventionens terminologi (ambassader, delegationer och konsulat) och 425 honorärkon-sulat. Under departementet sorterar bl.a. styrelsen för internationell utveckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Sandö U-centrum, nordiska afrikainstitutet, kommerskollegium (KK), exportkreditnämnden (EKN), Sveriges exportråd och handelssekreterarna, Svenska institutet (SI) samt en mindre del av verksamheten vid försvarets forskningsanstalt (FOA). Statsunderstödda organ såsom Stockholms internationella freds-forskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet (Ul) erhåller också anslag under tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet) liksom Sveriges Radio AB för sin programverksamhet i utlandet.
Utrikespolitik m.m.
Frigörelsen i Central- och Östeuropa och Tysklands enande har skapat nya förutsättningar för Europas utveckling. I den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) har grunden lagts till en ny säkerhets- och samarbetsordning.
Sovjetunionen och dess gamla allierade i östra Europa står inför väldiga övergångsproblem av ekonomisk och annan art.
Sverige ser med tillfredställelse att förbindelserna med grannarna utmed Östersjön, inte minst med de baltiska republikerna, nu breddas och fördjupas.
Förbindelserna mellan Sovjetunionen och Förenta Staterna har fortsatt Prop. 1990/91:100 att kännetecknas av dialog och vilja till samarbete, särskilt på nedrust- Bil. 5 ningsområdet. De militära förhandlingarna i Wien inom ramen för ESK, om konventionella styrkor i Europa och om förtroende- och säkerhetsska-pande åtgärder har resulterat i för Europas säkerhet betydande framsteg, fastslagna vid loppmötet i Paris i november 1990.
EG-staterna har gått vidare i arbetet med alt skapa en inre marknad före utgången av år 1992. Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) befinner sig nu i ett intensivt skede.
Förutsättningarna för ett svenskt inträde i EG, med bibehållen neutralitetspolitik, har ökat tack vare den positiva utvecklingen i Europa underdel gångna året.
Inom Europarådet har kontakterna med länderna i Central- och Östeuropa utvecklats till en ny viktig dimension i samarbetet. Sverige övertar i april 1991 ordförandeskapet i ministerkommittén för sex månader.
Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av utvecklingen såväl i vårt närområde som i Europa i stort. Sveriges neutralitetspolitik stöds av ett starkt och allsidigt totalförsvar. Neutralitetspolitiken bidrar till stabilitet och avspänning i vår del av världen och utgör samtidigt grunden för vårt internationella arbete för samförstånd och solidaritet.
Iraks ockupation av Kuwait har skapat en ny regional konflikthärd med risk för betydande internationella konsekvenser.
I palestinafrågan har utsikterna till snara framsteg i fredsprocessen minskat.
Förhoppningarna om fred mellan Iran och Irak har stärkts.
1¶Afghanistan råder fortfarande inbördeskrigsliknande förhållanden och de stora nyktingproblemen består.
I Sydafrika har förhandlingar mellan regeringen och ANC inletts. Apartheidsystemet består dock i väsentliga delar.
I Centralamerika fortsätter väpnade strider och brott mot de mänskliga rättigheterna i stor skala. Trots detta har fredsansträngningarna kunnat utvecklas med stöd av FN.
Miljöhoten blir allt allvarligare. Lösningar av nationella, regionala och globala miljöproblem måste i allt högre grad sökas i ett mellanstatligt samarbete.
Terrorism och narkotikahandel fortsätter att utgöra svåra internationella problem, vilka kräver ökat samarbete över gränserna.
Kärnvapenfrågorna intar en central plats i vår nedrustningspolitik. Kärnvapen utgör ett hot mot mänsklighetens överlevnad. Sverige har lagt fram ett betydande antal förslag syftande till att hejda kärnvapenkapprustning och kärnvapenspridning samt att få till stånd nedrustning på detta område.
Stödet till och samarbetet inom FN förblir en hörnsten i svensk utrikespolitik.
Folkrätten haren viktig plats i svensk utrikespolitik. Inom departementet handläggs en stor mängd frågor på detta område såsom frågor om mänskliga rättigheter, humanitär rätt, havsrätt, miljörätt och rymdrätt.
Förhandlingar förs och avtal ingås såväl med enskilda länder som multila- Prop. 1990/91: 100
teralt (t.ex. inom FN och Europarådet). Frågorna om mänskliga rättighe- Bil. 5
ter får ökad betydelse, och Sverige stöder aktivt det arbete som bedrivs på
detta område, bl.a. av flera ideella organisationer. Sveriges medlemskap i
FNs kommission för de mänskliga rättighetema kräver särskilda insatser
från svensk sida.
Omfattande uppgifter vilar på departementet i fråga om internationell rättshjälp såsom utlämning och annat biträde åt myndigheter i brottmål. Sådant biträde lämnas också i vissa civilmål. Ärenden rörande bistånd till svenska medborgare, som hamnat i en nödsituation utomlands, har varit ungefär lika många under de senaste fem budgetåren. De tenderar dock att bli allt mer komplicerade och kräver betydande resurser både vid utlandsmyndigheterna och i departementet. Detsamma gäller utlänningsärenden, såsom viseringar, uppehålls- och arbetstillstånd samt utredningar i flyktingärenden. Dessa arbetsuppgifter har på senare år ökat påtagligt i omfattning. Handläggningen av utlänningsärenden utgör en av de mest expanderande verksamheterna inom utrikesförvaltningen.
Internationellt utvecklingssamarbete
Biståndsramen föreslås liksom tidigare uppgå till en procent av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1991.
De stora omvälvningarna i världen under det senaste året har inneburit nya anspråk på biståndet. Stödet till de fattigaste u-länderna i Afrika stärks för att de ekonomiska återhämtningsprogrammen ska kunna fullföljas trots den-ökande börda som konflikten i Persiska viken inneburit. Inriktningen på u-ländernas möjligheter till en långsiktig samhällsutveckling fullföljs.
Insatserna för att främja demokrati ökas inom en sammanhållen anslagspost för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.
Förslag läggs om att inrätta en ny myndighet för näringslivsutveckling.
Ett behov av ökade katastrofinsatser Förutses i budgeten, liksom fortsatt stöd för reformprocessen i Central- och Östeuropa.
Handelspolitik
Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi, och därmed för sysselsättning och välfärd. Sverige deltar aktivt i arbetet på att befästa och utveckla ett öppet och respekterat multilateralt handelssystem.
År 1990 har präglats av ett intensivt förhandlingsarbete såväl multilateralt som regionalt. Den världsomspännande s. k. Uruguay-rundan inom GATT syftar till att stärka och utvidga frihandeln. De mål som ställts upp för Uruguay-rundan tycks dock inte kunna uppnås fullt ut, vilket innebär risk för att det internationella handelssystemet kan utsättas för svåra påfrestningar.
Förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt eko nomiskt samarbetsområde (EES) är inne i sin slutfas. Utsikterna ter sig goda att förhandlingarna skall kunna slutföras under första halvåret 1991. 5
Ett bra EES-avtal är av stor vikt för Sverige. Det kommer att fordra ett Prop. 1990/91:100 omfattande uppföljningsarbete inför det beräknade ikraftträdandet den Bil. 5 1 januari 1993.
Sverige bidrar aktivt — såväl multilateralt som på bilateral nivå — till ansträngningarna att stödja demokratiseringen och de ekonomiska reformerna i Central- och Östeuropa. Ett ökat handelsutbyte är härvid värdefullt i sig självt, samtidigt som det bidrar till förbättrade kontakter även på andra områden.
Den svenska handelsbalansen har visat överskott varje år sedan 1983. De senaste åren har överskottet dock visat en sjunkande tendens, samtidigt som underskottet på andra poster i bytesbalansen ökat. Fortsatta insatser för att främja svensk export av varor och tjänster är därför av stor betydelse.
Sverige-information och kulturutbyte
För information om Sverige i utlandet och för kultumtbyte anvisas medel för verksamhet som bedrivs av utrikesdepartementet. Svenska institutet och Sveriges Riksradios utlandssändningar (Radio Sweden).
Samarbetet med Central- och Östeuropa
Grundläggande för Sveriges insatser är en strävan att främja utvecklingen mot demokrati och reform av ekonomierna i Central- och Östeuropa. Ett mål i svensk politik är att bidra till att föra in Central- och Östeuropa såväl i det globala som det europeiska ekonomiska samarbetet. Sverige deltar aktivt i de verksamheter som utvecklats inom flera multilaterala organisationer till förmån för de ekonomiska och politiska reformerna i regionen. Arbetet med de svenska förbindelserna till de central- och östeuropeiska staterna bedrivs inom i stort sett hela regeringskansliet. I någon form arbetar det stora flertalet departement och många myndigheter med överföring av svensk förvaltningskunskap. Riksdagen beslutade våren 1990 om ett program om I miljard kronor för samarbete med de central- och östeuropeiska länderna under budgetåren 1990/91 — 1992/93 och har även godkänt ett svenskt bidrag till den Europeiska Utvecklingsbankens (EBRD) kapital om totalt ca 525 milj. kr. Vidare kommer medel att avsättas för att främja utveckling av näringslivet i Central- och Östeuropa. Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka de central- och östeuropeiska ländernas förmåga att genomföra den demokratisering och den djupgående reformering som nu inletts, ningen inklusive regeringskansliet.
Utrikesförvaltningen
De snabba politiska förändringarna i Europa och utvecklingen i Mellanös tern ställer större krav på den svenska utrikesförvaltningen än vad som varit fallet sedan andra världskrigets slut. Utvecklingen i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska republikerna, de båda tyska staternas förening, den västeuropeiska integrationen och händelserna i Mellanös tern innebär att resurser med kort varsel måste omdisponeras mellan 6
utlandsmyndigheterna samt mellan departementet och utlandsmyndighe- Prop. 1990/91: 100 terna. Bil. 5
Ett löpande utvecklingsarbete pågår vad gäller organisations- och budgetfrågor.
Inom ramen för regeringskansliets verksamhetsplanering har en översyn av verksamhetsinriktningen och resursbehovet vid myndigheterna i Cent- -ral- och Östeuropa ägt rum. Utredningsmannen föreslår i sin rapport. Östeuropautredningen, att svensk närvaro etableras och förstärks i alla de baltiska republikerna. Vidare föreslås förstärkningar av flertalet myndigheter i Central- och Östeuropa.
En särskild arbetsgmpp kommer under våren 1991 att framlägga förslag till organisation av utlandsmyndigheterna i det enade Tyskland.
Genom omdisponering kommer en särskild tjänst att tillsättas på departementet för handläggning av ärenden som rör bortförda barn.
Under år 1990 har ambassadkansliet i Liberias huvudstad Monrovia stängts. Vidare har det lönade konsulatet i Palma de Mallorca ersatts med ett honorärkonsulat. Under budgetåret 1990/91 har, i enlighet med tidigare beslut, ett lönat generalkonsulat upprättats i Toronto.
Ytteriigare nedläggningar beräknas ske under de närmaste budgetåren, dels för att finansiera de föreslagna förstärkningarna i Central- och Östeuropa, dels som ett led i de besparingskrav som ålagts den statliga förvaltningen inklusive regeringskansliet.
Sammanställning
Förändringarna inom utrikesdepartementets verksamhetsområde i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 framgår av följande sammanställning. Beloppen har avmndats och anges i milj. kr.
Anvisat
Förslag
1990/91
1991/92
Förändring
A.
Utrikesdepartementet m.m.
1 258,0
1 431,3
+
173,3
B.
Bidrag till vissa internationella organisationer
434,3
492,0
+
57,7
C.
Internationellt utvecklingssamarbete
12 797,4
12 965,0(1)
+
167,6
D.
Information om Sverige i utlandet m.m.
122,7
133,0
+
10,3
E. Utrikeshandel och 312,3 325,6 + 13,3 exportfrämjande
F. Nedrustnings- och 77,1 80,5 + 3,4 säkerhetspolitiska
frågor m.m.
Totalt för utrikes- 15 001,8 15 427,4 + 425,6 departementet
(1) Exklusive avräkningar (906,0 milj.kr.) för budgetåret 1991/92 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.
Bil. 5
Utrikesdepartementet Prop. i990/9i: lOO
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén såvitt avser frågorna under littera A punkterna 1 -5, 7-9, B punkterna 1, 3 och 8, C, D och F;
statsrådet Hellström i frågor under littera A punkt 6 och B punkt 2;
statsrådet Gradin i frågor under littera B punkterna 4 — 7 och E.
Anmälan till budgetpropositionen 1991
Utrikespolitik
Genom frigörelsen i Central- och Östeuropa och Tysklands enande har nya förutsättningar skapats för Europas framtida utveckling. Motsättningen mellan öst och väst har minskat och betydelsen av det militära elementet har reducerats genom vittgående politiska överenskommelser och rustningsbegränsningar. I den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) har grunden lagts till en ny säkerhets- och samarbetsordning i Europa. Sovjetunionen och dess tidigare allierade i östra Europa står inför väldiga övergångsproblem av ekonomisk och annan art. Det råder i de berörda länderna ett brett samförstånd om att dessa problem endast kan lösas genom närmare knytning till Västeuropa.
1 Sovjetunionen har unionsmakten försvagats genom ekonomisk tillbakagång och krav på varierande grad av självständighet från olika delar av unionen. Utvecklingen i demokratisk riktning fortsätter, men svårigheterna med att genomföra ett effektivt ekonomiskt reformprogram beslår. Unionens fortlevnad i nuvarande form framstår som osäker. Sovjetunionens utrikespolitiska inriktning, utformad i enlighet med det allmänna politiska nytänkandet, har förstärkts under år 1990. Särskilt påfallande är de goda relationerna med Västeuropa och det allt närmare samarbetet med USA. Detta markeras bl. a. genom de täta personliga kontakterna på hög nivå och ett konstruktivt och förtroendefullt samarbete i allt fler frågor.
Sverige ser med tillfredsställelse att förbindelserna med grannarna utmed Östersjön, inte minst med de baltiska republikerna, nu breddas och fördjupas.
Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) utgör, på grund av sin unika alleuropeiska karaktär, det viktigaste instmmentet för skapandet av ett Europa, där konfrontation och uppmstning ersatts av dialog, samarbete och gemensam säkerhet. Vid toppmötet i Paris i november 1990 fattades konkreta beslut om viktiga element i en ny europeisk säkerhetsordning. Skapandet av fasta kontaktpunkter och ett system för regelbundna politiska konsuUationer på hög nivå kommer i väsentlig grad att
verka konfliktförebyggande och underiätta hanteringen av uppkomna kri- Prop. 1990/91: 100 ser. De 34 staternas beslut att inrätta fasta ESK-institutioner innebär också Bil. 5 en bekräftelse på ESKs centrala roll i utformningen av det framtida Europa.
Nedrustningsförhandlingarna har tagit ny fart. Det finns skäl att tro att principöverenskommelsen om en halvering av de strategiska kärnvapen-styrkorna (START) skall följas av ett avtal under år 1991. De militära förhandlingarna i Wien, inom ramen för ESK, om konventionella styrkor i Europa och om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder har kunnat föras i en positiv anda. Vid ESK-toppmötet i Paris i november 1990 undertecknades ett avtal om bl. a. kraftiga nedskärningar av de konventionella stridskrafterna i Centraleuropa. Jämsides med denna utveckling har tillämpningen av Stockholmsdokumentet bidragit till att öka förtroendet på det militära området.
Samtidigt med omdaningsprocessen i Sovjetunionen, Central- och Östeuropa fortgår integrationssträvandena i Västeuropa. EG-staterna har tagit ytteriigare steg på vägen mot en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Arbetet inom gemenskapen har också fortskridit på andra områden, såsom forskning och utveckling, miljövård och kultur.
Gemenskapen går nu mot en ytteriigare förstärkning. Under år 1990 har beslut fattats om att inleda regeringskonferenser om en politisk och ekonomisk-monetär union. Dessa konferenser väntas redan under år 1991 resultera i nya steg mot ekonomisk samordning, gemensam valuta och stärkande av gemenskapens politiska institutioner. Det utrikespolitiska samarbetet kommer sannolikt att utvidgas och knytas närmare till det övriga gemenskapsarbetet. Försvarspolitiken väntas dock alltjämt hållas utanför EG-samarbetets ramar.
Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde befinner sig nu i ett intensivt skede. Sveriges intresse för ett EES-avtal är oförändrat starkt. Det utgör den enda möjligheten på kort sikt att tillförsäkra Sverige fullt tillträde till EGs inre marknad och angränsande områden såsom forskning, utbildning, miljöpolitik och sociala frågor. Huvuddragen i en överenskommelse mellan EG och EFTA-länderna diskuterades vid ett gemensamt ministermöte mellan de båda organisationernas medlemsländer i december 1990. Härvid nåddes ett genombrott i viktiga förhandlingsfrågor. Den ömsesidiga målsättningen är att avsluta förhandlingarna under första halvåret 1991.
1 ett vidare perspektiv ligger ett svenskt medlemskap i gemenskapen i vårt nationella intresse. Förutsättningarna för ett svenskt inträde i EG, med bibehållen neutralitetspolitik, har ökat tack vare den positiva utvecklingen i Europa under det gångna året. ESKs toppmöte i Paris i november 1990 har lagt grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning i Europa. Sveriges'ekonomi och samhällsliv är redan mycket nära knutna till övriga Europa, där EG spelar en ledande roll. Våra möjligheter att påverka den fortsatta utvecklingen, politiskt, socialt och ekonomiskt, skulle förbättras genom fullt deltagande i gemenskapsarbetet.
Riksdagen antog den 12 december 1990 utrikesutskottets betänkande Prop. 1990/9i: 100 (1990/91:UU8) om Sverige och den västeuropeiska integrationen. Däri Bil. 5 konstateras att ett svenskt medlemskap i EG bör kunna förenas med de krav som även fortsättningsvis måste ställas på neutralitetspolitikens utformning. Vidare bedöms det sannolikt att en ansökan om medlemskap kan lämnas in under år 1991. Om så sker kommer detta naturiigtvis att ställa ökade krav på utrikesförvaltningen.
Sveriges medlemskap i Europarådet är en bekräftelse på vår förankring i de europeiska demokratiska och humanitära principerna och vårt intresse för den mångskiftande verksamhet som bedrivs inom denna organisation. Under det senaste året har Europarådet också blivit en viktig mötesplats för länderna i Västeuropa och de nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Ungern inträdde i november 1990 som medlem i Europarådet. Polen och Tjeckoslovakien väntas följa efter inom kort. I april 1991 övertar Sverige för ett halvår ordförandeskapet i Europarådets ministerkommitté.
Sveriges medlemskap i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna under perioden 1989 — 1991 har ökat våra möjligheter att verka för respekt för dessa rättigheter i världen. Sverige har under år 1990 medverkat till att FN har påtalat kränkningar av de mänskliga rättigheterna i ett antal länder.
Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av utvecklingen i vårt närområde. De strategiska intressen som inverkar på det nordiska området är i sin tur nära kopplade till utvecklingen i Europa i stort. De nordiska ländernas sedan länge väl etablerade säkerhetspolitik kan inte betraktas som något isolerat från Europa som helhet. Utvecklingen i Norden har, även när öst-västklimatet i Europa växlat mellan perioder av spänning och avspänning, genomgående präglats av stor stabilitet.
I samband med den spanings-, övervaknings- och underrättelseverksamhet, som bedrivs i norra Europa med kringliggande havsområden, har såväl det svenska luftmmmet som svenskt sjöterritorium utsatts för kränkningar. Det är regeringens bestämda föresats att trygga respekten för Sveriges territoriella integritet.
Målet för Sveriges säkerhetspolitik är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet, att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende efter våra egna värderingar, samt i samband därmed verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Därvid blir målet att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i vår del av världen av särskild vikt.
Sveriges neutralitetspolitik är av avgörande betydelse för vårt lands fred och oberoende. Den bidrar till stabilitet och avspänning i vår del av världen, och utgör samtidigt grunden för vårt internationella arbete för samförstånd och solidaritet.
Neutralitetspolitiken stöds av ett starkt och allsidigt totalförsvar som redan i fredstid skapar förtroende för vår vilja och förmåga att värna om vårt oberoende.
Iraks ockupation av Kuwait har fördjupat de starka motsättningar som
10
sedan lång tid existerar i Mellanöstern och lett till en allvarlig internatio- Prop. 1990/91: 100 nell kris. En utveckling av konflikten i Gulfregionen till ett krig skulle få Bil. 5 svåra följder såväl i ett regionalt som i ett globalt perspektiv. Samtidigt har konflikten i ljuset av supermaktsavspänningen frammanat en mycket bred enighet i FN vad avser sanktioner mot Irak m. m.
Utsikterna till en fredlig lösning av Palestinafrågan har på nytt minskat, som en följd av de israeliska myndigheternas bristande kompromissvilja och hårdföra agerande på Västbanken, samt ökade motsättningar orsakade av bl.a. PLOs ställningstagande i Gulfkonflikten.
Förhoppningarna om fred mellan Iran och Irak har stärkts genom att betydande steg tagits för att genomföra säkerhetsrådets resolution 598 (1987).
1 Afghanistan råder alltjämt inbördeskrigsliknande förhållanden och det stora flyktingproblemet kvarstår. Ännu föreligger inte det politiska samförstånd bland afghanerna själva som är den viktigaste fömtsättningen för fred och flyktingarnas återvändande.
I Sydafrika har betydande politiska förändringar ägt rum. Tidigare förbjudna organisationer såsom ANC har legaliserats och Nelson Mandela har frisläppts. Undantagstillståndet har upphävts. Regeringen och ANC har ingått viktiga överenskommelser och konstaterat att vägen nu ligger öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika. Samtidigt har en serie våldshandlingar skakat landet. Apartheidsystemet består men regeringen har förutskickat förslag om avskaffandet av vissa centrala apartheidlagar i börian av år 1991. De djupgående och oåterkalleliga förändringar som bl. a. FN efterlyst har ännu inte kommit till stånd.
Centralamerika har under en lång följd av år präglats av konflikter inom och mellan länderna. Den fredsplan, Esquipulas II, som utarbetades av de centralamerikanska presidenterna år 1987, har trots fortsatta problem startat en process syftande till fred och försoning i regionen. En följd av detta har blivit ett ökande internationellt engagemang, bl.a. i form av ekonomiskt bistånd lill regionen, som lämnats såväl bilateralt som via FN. FN har också spelat en konstruktiv roll som övervakare av val och demobi-lisering av contras i Nicaragua samt som medlare i El Salvador.
De omfattande internationella och regionala ansträngningarna för att söka nå en fredlig lösning i Kambodja fortsätter, bl.a. inom FNs ram. Starka motsättningar kvarstår emellertid alltjämt mellan de kambodjanska parterna.
Rustningssituationen i tredje världen innehåller oroväckande inslag. Takten i vapenförsäljningen till den tredje världens länder har dämpats men ligger likväl på en hög nivå. Till bilden hör även att det finns länder i tredje världen som disponerar kemiska stridsmedel. Ett snabbt växande problem från rustningsbegränsningssynpunkt är också spridningen av missiler med förhållandevis lång räckvidd, vilka kan utmstas med alla typer av stridsspetsar.
Resursflödena till u-länderna sjönk drastiskt under 1980-talet. De sam lade resurser som stod tredje världen till buds för att finansiera en nödvän dig utveckling är uppenbart otillräckliga. Dialogen mellan i- och u-länder har alltmer kommit att domineras av frågan hur de fattiga och fattigaste ''
ländernas skulder till i-världen skall kunna regleras.
Delvis som ett resultat av den ökande fattigdomen och av väpnade Prop. 1990/91:100 konflikter har under året flyktingströmmarna tenderat att öka på olika håll Bil. 5 i tredje världen.
De växande — och alltmer uppmärksammade — miljöproblemen utgör direkta hot mot mänsklig fortlevnad. Ekologiska flyktingar har blivit ett begrepp. Det visar sig allt tydligare att lösningar av nationella, regionala och globala miljöproblem i allt högre grad måste sökas i ett mellanstatligt samarbete. Det är därför glädjande att en FN-konferens om utveckling och miljö, som den svenska regeringen tagit initiativet till, kommer att genomföras under år 1992.
Terrorismen fortsätter att utgöra ett svårhanterligt internationellt problem, vars lösning kräver ökat samarbete över gränserna.
Narkotikahandelns allt vidare spridning och förödande konsekvenser har under de senaste åren kommit att tilldra sig växande uppmärksamhet. Också på detta område fordras vidgat internationellt samarbete. Sverige var en av initiativtagarna till det globala handlingsprogram mot narkotika som antogs av FN under år 1990.
För Sverige förblir vårt medlemskap i FN och de förpliktelser som åläggs medlemsstater enligt FN-stadgan hörnstenar i utrikespolitiken.
Till följd av de senaste årens politiska utveckling har FN fått större möjligheter att fullgöra sina huvuduppgifter att upprätthålla internationell fred och säkerhet samt att främja internationellt samarbete. Sverige fäster stor vikt vid att dessa möjligheter ytterligare stärks. Därför medverkar Sverige aktivt i FNs nedrustningsarbete, fredsbevarande operationer, biståndsverksamhet och dess ansträngningar att lösa internationella problem som de globala miljöhoten, narkotikahandeln m. m. Likaså utgör vårt arbete för att främja de mänskliga rättigheterna, liksom vårt agerande mot kränkningar av FN-stadgans principer, ett led i dessa strävanden.
Under åren har FN genomfört en rad fredsbevarande operationer som överlag visat sig vara effektiva när det gällt att dämpa konflikter och hindra deras fortsatta spridning. Samtidigt som de fredsbevarande operationerna förblir ett centralt inslag i FNs verksamhet, har under de senaste åren ökad uppmärksamhet riktats mot FNs roll som "fredsstiftare". Sverige anser det angeläget att nuvarande gynnsamma politiska förutsättningar utnyttjas för att stärka FNs möjligheter all överbrygga motsättningar genom medling, skiljedom o. d. och att agera i konfliktförebyggande syfte.
En grundläggande förutsättning för Sveriges aktiva utrikespolitik är att vi har goda kunskaper om den internationella utvecklingen, kapacitet att analysera inkommande information samt att vi upprätthåller en hög diplomatisk kompetens.
Den snabba utvecklingen i Sovjetunionen har öppnat möjligheter till vidgade kontakter med framför allt de områden som gränsar till Östersjön. Både från Sverige och Baltikum efterfrågas ökad svensk närvaro i de baltiska republikerna. Denna behövs inte bara för att ge en bättre service i konsulära ärenden, främst viseringar, utan också för kunskapsinhämtande och främjande av handel och kulturutbyte. Detta har föranlett en förstärk ning av generalkonsulatet i Leningrad samt upprättandet av avdelnings kontor i Tallinn och Riga. 12
Sverige ser med tillfredsställelse att förbindelserna med grannarna ut- Prop. 1990/91:100 med Östersjön, och då inte minst med de baltiska republikerna, breddas Bil. 5 och fördjupas. För att stödja demokratiserings- och reformprocessen har totalt I miljard kronor avsatts för insatser i Central- och Östeuropa under en treårsperiod.
Nedrustningspolitik
Sveriges deltagande i det internationella nedmstningsarbetet syftar ytterst till att öka vårt lands säkerhet genom minskad spänning i världen och reducerat militärt hot mot vårt nationella oberoende.
Denna strävan utgår ifrån en syn på säkerhet och samarbete, som betonar det gemensamma intresset för fred och mänsklig överievnad samt ekonomisk och social utveckling.
Sverige har genom sitt långvariga engagemang i internationella nedmst-ningsförhandlingar goda förutsättningar att spela en aktiv och konstruktiv roll. Vårt lands alliansfria ställning, i förening med teknisk kunskap och förhandlingskompetens, ger oss särskilda möjligheter till insatser.
Kärnvapenfrågorna är centrala i vår nedmstningspolitik. Sverige har lagt fram ett betydande antal förslag för att hejda kärnvapenkappmstning - även i rymden och till havs - och kärnvapenspridning samt för att åstadkomma nedrustning på dessa områden. Sverige verkar också för ett totalförbud mot kemiska vapen.
Regeringen avser att fortsätta detta arbete, varvid särskild vikt kommer att läggas vid frågan om ett avtal om fullständigt kärnvapenprovstopp och möjligheterna att övervaka efterievnaden av ett sådant avtal.
Under år 1990 har Sverige fortsatt ansträngningarna för att påskynda förhandlingarna om ett totalförbud mot kemiska vapen.
Sverige arbetar i FN och i nedrustningskonferensen i Geneve (CD) för att få till stånd åtgärder som skulle kunna förhindra en hotande kapprustning i rymden. Särskilda ansträngningar görs också för att motverka marina rustningar och för att bygga ut förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder till havs.
Förhandlingar i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) har sedan Helsingfors-avtalet 1975 bedrivits i form av uppföljningsmöten och särskilda möten, såsom Wien-förhandlingarna om dels konventionella styrkor i Europa, dels förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, vilka behandlar frågor av stor betydelse för Europas säkerhet. I anslutning till ESKs loppmöte i Paris i november 1990 kunde som ett resultat av Wienförhandlingarna ett avtal undertecknas om en betydande minskning av de konventionella stridskrafterna i Europa.
Sverige verkar för en kärnvapenfri zon i Norden bl. a. genom den nordiska ämbetsmannagrupp, som studerar förutsättningarna för en sådan zon. Ämbetsmannagruppen avser att under år 1991 framlägga en rapport om arbetsläget.
Nedrustningspolitiken som en del av vår utrikespolitik grundar sig på bedömningar av Sveriges långsiktiga säkerhetsintressen. Ett systematiskt samråd mellan olika myndigheter spelar en central roll vid nedrustnings- '3
politikens utformning. Viktiga verksamheter vid försvarets forskningsans- Prop. 1990/91: 100 tält (FOA) syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete i internatio- Bil. 5 nella nedrustningsförhandlingar.
Rättsfrågor
Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag på detta område gäller skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av internationella normer för individens skydd.
Det finns för närvarande fem FN-konventioner med tillhörande övervakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. FNs konvention om barnets rättigheter har nyligen trätt i kraft. Dess efterlevnad kommer att övervakas av en särskild kommitté. Detsamma gäller en konvention om migrerande arbetares rättigheter som antogs av FN hösten 1990 men som ännu inte trätt i kraft. Utöver detta finns den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter. Europarådet har dessutom antagit en konvention mot tortyr som innebär längre gående förpliktelser än som följer av den konvention i samma ämne som antogs av FNs generalförsamling hösten 1984.
För att stärka den folkrättsliga kompetensen i Sverige vad avser mänskliga rättigheter lämnar departementet ekonomiskt stöd till Raoul Wallen-berg-institutet i Lund.
Andra viktiga folkrättsliga ämnen är havsrätten med tillhörande av-gränsningsfrågor, miljörätten och rymdrätten. Frågor rörande polarområdena har kommit att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder intensifierades under år 1990 och kommer att drivas vidare. Från och med den I juli 1989 har departementet medel för stipendier för folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikesförvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För närvarande står medel till förfogande för stipendier till fyra doktorander i fyra år. Allmänt sett fungerar den vid rättsavdelningen placerade folkrättsrådgivaren som en länk mellan utrikesdepartementet och universiteten. En mera utförlig framställning om folkrättens ställning finns i prop. 1988/89:100 bil. 5 s. 14.
Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konventioner med främmande makter. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamheten planeras en datorisering av departementets traktatregister.
Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till (angelse- straff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. '
Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. Prop. 1990/91:100 underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i ullan- Bil. 5 det. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift.
Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsbe-rövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i större utsträckning förlägger sina utlandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott.
Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under åren 1987- 1989 framgår av följande uppställning:
Uppehålls- och
arbetstillstånd Viseringar
1987 27 000 145 000
1988 30 000 180 000
1989 47 000 236 000
De ökade utresemöjligheterna för medborgare i Central- och Östeuropa samt Sovjetunionen har lett till fortsatta ökningar av viseringsärenden under år 1990. Med stöd av nya bestämmelser i utlänningsförordningen har statens invandrarverk till utlandsmyndigheterna på försök delegerat ytterligare beslutanderätt i utlänningsärenden bl. a. vad gäller uppehålls-och arbetstillstånd. För att utröna i vilken utsträckning utlandsmyndigheterna har möjlighet att ta på sig denna ytteriigare arbetsbörda, inom de finansiella och personella ramar som står till buds, kommer en utvärdering att ske under våren 1991 av delegeringens konsekvenser. Som en följd av den omfattande flyktinginvandringen ökar fortsatt arbetsbelastningen vid vissa utlandsmyndigheter genom alt anhöriga till dem som fått uppehållstillstånd söker visering eller tillstånd till anknytningsinvandring.
Internationellt utvecklingssamarbete
Biståndsramen fastställs till 13 871 milj. kr, vilket innebär en ökning med 871 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.
Det internationella samförståndet om vikten av ett ökat bistånd till de fattigaste u-länderna har ökat. Trots detta ligger industriländernas bistånd kvar på en i stort sett oförändrad andel av BNI. Det är fortfarande bara fyra länder - Danmark, Norge, Nederiänderna och Sverige - som uppnår FNs utbetalningsmål om 0,7 procent av BNI.
Det övergripande målet för svenskt bistånd är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Detta har konkretiserats i fem delmål. Biståndet skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hus hållning med naturresurserna och omsorg om miljön i mottagariänderna. 15
Sverige fortsätter all avsätta stora belopp för multilateralt utvecklings- Prop. 1990/91: 100 samarbete. Sammantaget uppgår del multilaterala biståndet till ca en Bil. 5 tredjedel av den totala biståndsramen. Ökningar föreslås bl.a. för FNs utvecklingsprogram (UNDP), FNs befolkningsprogram (UNFPA), FNs barnfond (UniceO samt för flyktingbistånd genom FN.
Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet genom SIDA ligger tyngdpunkten på långsiktigt utvecklingssamarbete. Den starka inriktningen på södra Afrika fortsätter. Mer än 50 procent av det bilaterala biståndet genom SIDA går till denna region. En ny anslagspost föreslås för Uganda. I propositionen redovisas den löftesrika utveckling som på många håll skett mot avspänning, demokrati och fredliga lösningar av konflikter. En ny anslagspost föreslås för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.
Ökningen av anslaget används framför allt till det landprogrammerade biståndet samt till anslagsposterna Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd respektive Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Ett behov av ökade katastrofinsatser förutses i budgeten, liksom fortsatt stöd för reformprocessen i Central- och Östeuropa.
Stödet till de fattigaste u-länderna i Afrika stärks för att de ekonomiska återhämtningsprogrammen skall kunna fullföljas trots den ökande börda som konflikten i Persiska viken inneburit för mänga av dessa länder. Vid sidan om siödet till ekonomisk återhämtning, måste inriktningen på u-ländernas möjligheter till en långsiktig samhällsutveckling förstärkas. Medel har avsatts för insatser inom ramen för internationellt samordnade skuld-lättnadsaktioner till förmån för de fattigaste skuldsatta länderna.
Anslaget för andra biståndsprogram minskar något jämfört med innevarande budgetår. Minskningen beror bl.a. på att det stöd som påbörjats till några länder med medel från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder förs över till berörd myndighet.
En del av kostnaderna för mottagning i Sverige av asylberättigade flyktingar från u-länder föreslås finansieras från biståndsramen genom en avräkning.
Ett omfattande utvecklings- och analysarbete pågår inom centrala områden av det svenska utvecklingssamarbetet. Aktuella större projekt är FN i utvecklingssamarbetet samt en parlamentarisk kommitté som gör en översyn av det multilaterala biståndet. Båda dessa projekt slutförs under första halvåret 1991. I enlighet med förslaget från utredningen (SOU 1990:17) Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd föreslås inrättandet av en ny biståndsmyndighet för industri- och näringslivsutveckling, genom sammanslagning av SWEDFUND och IM-POD samt delar av SlDAs industribyrå. Övriga slutsatser från denna utredning, samt från utredningen om utvärdering och lärande i biståndet, redovisas under särskilda avsnitt i budgetpropositionen.
1 beräkningen av förvaltningsanslagen för de olika biståndsmyndigheter na har vissa krav på rationaliseringar beaktats. De administrativa anslagen har prövats med restriktivitet. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga myndigheter, samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts. '6
Handelspolitik Prop. 1990/91: 100
Utrikeshandeln är en faktor av avgörande betydelse för Sveriges möjlighe- " ter att värna sysselsättning och välstånd. Ett öppet och respekterat multilateralt handelssystem är därför ett viktigt mål för våra utrikesrelationer.
Sverige lägger stor vikt vid arbetet inom internationella organisationer som Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD). I dessa och andra fora arbetar Sverige aktivt för att utveckla frihandeln och motverka protektionism.
Den svenska handelsbalansen har visat överskott varie år sedan år 1983. De senaste åren har överskottet dock visat en sjunkande tendens, samtidigt som underskottet på andra poster i bytesbalansen ökat. Fortsatta insatser för att främja svensk export av varor och tjänster är därför av stor betydelse.
År 1990 har på det handelspolitiska fältet präglats av ett intensivt förhandlingsarbete, såväl regionalt - framför allt inom Europa - som multilateralt inom ramen för den s.k. Uruguay-rundan i GATT.
Uruguay-rundan har tre övergripande målsättningar: att stärka GATT-systemet, att ytteriigare liberalisera världshandeln samt att utvidga reglerna inom GATT till nya och expanderande områden, t. ex. tjänstehandel och immaterialrätt. Uruguay-rundan avsågs bli avslutad vid ett ministermöte i december 1990. Ministrarna enades emellertid om att undersöka förutsättningarna för att fortsätta mötet i januari 1991. De mycket ambitiösa målen för Uruguay-rundan tycks dock ändå inte kunna uppnås fullt ut. Ett sådant resultat, tillsammans med en begynnande konjunkturnedgång på vissa håll, gör att det multilaterala handelssystemet under budget-, året 1991/92 kan komma att utsättas för stora påfrestningar.
En mycket stor del av Sveriges utrikeshandel sker med det övriga Västeuropa. Därför är de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) av största vikt. Det gemensamma målet är att EFTA-länderna skall delta i den inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor som avses vara etablerad från år 1993. Vidare skall viktiga samhällsområden som forskning, utbildning, miljöpolitik, konsumentskydd och den sociala dimensionen omfattas av samarbetet.
Under hösten 1990 koncentrerades förhandlingarna på att försöka nå principiell enighet kring ett antal huvudfrågor. Så skedde vid ett möte mellan EFTA- och EG-ländernas ministrar den 19 december, varför det finns goda utsikter att förhandlingarna skall kunna slutföras under första halvåret 1991. Därefter vidtar ett omfattande informations- och lagstiftningsarbete med sikte på avtalets beräknade ikraftträdande den 1 januari 1993.
Riksdagen har i december 1990 uttalat alt Sverige bör eftersträva att med bibehållen neutralitetspolitik bli medlem i den europeiska gemenskapen, samt bedömt det sannolikt att en svensk ansökan härom kan lämnas in under år 1991.
17¶Riksdagen 1990/91. I sam/. Nr 100. Bilaga 5
Den glädjande och hoppingivande reformprocessen i Central- och Öst- Prop. 1990/91: 100 europa har fortsatt under år 1990. Emellertid har på många håll svåra Bil. 5 övergångsproblem uppkommit. Sverige deltar aktivt i de internationella organ som på olika sätt stöder en utveckling mot ökad demokrati och marknadsorienterade ekonomiska system. Sverige bedriver också ett omfattande bilateralt samarbete med samma mål. EFTA och Polen, Tjeckoslovakien respektive Ungern undertecknade i juni 1990 samarbetsdeklara-tioner. Enligt dessa skall parterna bl.a. undersöka förutsättningarna för att ingå frihandelsavtal. Samtal härom har inletts. Ett ökat handelsutbyte har en central roll i och för samarbetet på det ekonomiska området, samtidigt som det främjar ökade kontakter också på andra områden. Samtidigt ställer förändringsprocessen krav på en utökad bevakning inte minst på det ekonomiska området, som underlag för svenska ställningstaganden.
Sverige-information och kulturutbyte
De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället i stort. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga impulser utifrån för att inte stagnera. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och geografiskt är beläget i Europas utkant innebär både svårigheter och möjligheter. Staten kan med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kulturer. Detta utbyte måste ske i enlighet med deltagarnas egna prioriteringar och önskemål. De statliga insatserna bör därför i huvudsak inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt bistånd.
Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för Sveriges syn på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter får gehör i utlandet. Informationen om Sverige i utlandet kan därutöver ha betydelse för våra ekonomiska förbindelser och främja såväl export som turism.
Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att förmedla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av faktiska förhållanden hos oss. Men den internationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka händelser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt lyfta fram drag i den svenska samhällsutvecklingen som annars kanske skulle hamna i skymundan — neutralitetspolitik, miljösatsningar, arbets-marknadsfKilitik, kulturlivets variationsrikedom m. m.
Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avseende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i Europa att detta område prioriteras. De beslut som regeringen fattat under år 1990 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa medför ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med Central- och Östeuropa med
särskild prioritering av utbytet med Baltikum och övriga Sovjetunionen, Prop. 1990/91: 100 Polen, Ungern och Tjeckoslovakien. Bil. 5
Samarbetet med Central- och Östeuropa
Grundläggande för Sveriges insatser är en strävan att främja utvecklingen mot demokrati i Central- och Östeuropa. Demokratin stärker och skapar förutsättningar för en avveckling av den centralstyrda ekonomin och underlättar det internationella samarbetet.
Sverige stödjer den djupgående samhällsomdaningen i Central- och Östeuropa. Motiven är flera. De ekonomiska reformerna utgör en del av demokratiprocessen. De utgör en förutsättning för produktions- och välståndsökning och för vidgat internationellt samarbete. Slutligen kan de ekonomiska reformerna på sikt medverka till att de central- och östeuropeiska länderna blir betydelsefulla handelspartner.
De ekonomiska reformerna måste genomföras med beaktande av den sociala dimensionen. Annars riskerar demokratin att undergrävas.
Strävan att föra in Central- och Östeuropa i såväl det globala som det europeiska ekonomiska samarbetet hör till målen i svensk politik. En fast förankring i europeiskt ekonomiskt samarbete bidrar även till att knyta Central- och Östeuropa till den västeuropeiska demokratiska traditionen och till ett marknadsekonomiskt synsätt.
Det är vidare ett mål för svensk politik att bidra till en ökad medvetenhet om de allvarliga miljöproblemen i Central- och Östeuropa. Dessa hotar hälsotillståndet för befolkningen och jordbruksproduktionen inom stora områden. Regionens luft- och vattenföroreningar påverkar även Sveriges miljö.
I december 1989 presenterades regeringens program om I miljard kronor för stöd till de central- och östeuropeiska länderna under budgetåren 1990/91 — 1992/93. Riksdagen beslutade i enlighet med detta program. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) har fått huvudansvar för handläggningen av det bilaterala stödet. SIDA har fått ansvar för bidrag till svenska folkrörelsers och enskilda organisationers aktiviteter i Central- och Östeuropa. Under hösten har riksdagen även godkänt ett svenskt bidrag till den Europeiska Utvecklingsbankens (EBRD) kapital om totalt ca 525 milj.kr.
Sveriges bidrag till reformprocessen i Central- och Östeuropa inskränks emellertid inte till insatser som inryms i dessa belopp. Sverige deltar även aktivt i de verksamheter som utvecklats inom flera multilaterala organisationer. Europarådet, FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE), den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) har alla påbörjat aktiviteter till förmån för de ekonomiska och politiska reformerna. De västliga industriländernas samarbetsorganisation OECD har inlett en omfattande seminarieverksamhet för europeiska länder i ekonomisk omvandling. Flera central- och östeuropeiska länder har uttryckt intresse för medlemskap i OECD.
Dessa länders strävan till vidgade kontakter har bl.a. resulterat i att Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern nu samtliga är 19
medlemmar i den Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken Prop. 1990/91: 100
(IBRD). Sovjetunionen söker ett närmare samarbete med dessa institutio- Bil. 5
ner.
Sovjetunionen har under år 1990 erhållit observatörskap i GATT, det internationella tull- och handelsavtalet. Flertalet central- och östeuropeiska länder är redan anslutna till GATT men har blivit väsentligt mer aktiva.
EFTA-ländema har i juni 1990 undertecknat deklarationer om ekonomiskt samarbete med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Diskussioner har påbörjats med dessa länder och med Jugoslavien om möjligheten att sluta frihandelsavtal.
Bland de många initiativ som tagits i internationella organisationer kan också nämnas att WHOs europaregion har inrättat ett särskilt program för stödinsatser för hälso- och sjukvårdssektorns omstmkturering.
Sverige deltar aktivt i samtliga dessa internationella diskussioner. Grundläggande för den svenska inställningen är att i görligaste mån bygga på existerande organisationer. De särskilda problem som reses vid övergången från centralplanerad ekonomi till marknadsekonomi bör mötas med flexibilitet utan att organisationernas grundläggande karaktär ändras.
Arbetet med de svenska förbindelserna till de central- och östeuropeiska staterna bedrivs inom i stort sett hela regeringskansliet. Denna budgetproposition innehåller sammanfattande redovisningar av detta samarbete. Av naturliga skäl betonas intresset för våra närmaste grannar. I någon form arbetar flertalet departement och många myndigheter med överföring av svenska erfarenheter, huvudsakligen genom utbildningsinsatser och stöd för ny lagstiftning för att underlätta övergången till marknadsekonomi och demokrati i dessa länder.
Utöver de aktiviteter som bedrivs av UD och biståndsmyndigheterna, kan följande nämnas: Justitiedepartementet lämnar stöd till uppbyggna den av ny lagstiftning i Sovjetunionen. Socialdepartementet redovisar behov av stöd i hälso- och sjukvårdsadministrationen samt socialförsäk ringen. Kommunikationsdepartementet arbetar med utbildnings-och kon sulthjälp främst vad gäller teknologiöverföring inom väg- och telekommu nikation. Finansdepartementet svarar för insatser inom olika organ som t.ex. EBRD, den nordiska investeringsbanken (NIB) och det nordiska miljöfinansicringsbolaget (NEFCO). De central- och östeuropeiska länder nas medlemskap inom IMF och Världsbanken föranleder att särskilda överväganden och insatser görs för kunskapsöverföring vad gäller finansi ella, skattepolitiska och stabiliseringsfrågor. Inom utbildningsdepartemen tets område kommer medel för utökat forskningssamarbete med framför allt våra grannländer runt Östersjön att anvisas till universitet och högsko lor. Kungliga Vetenskapsakademien har anvisats ökade medel för forsk ningssamarbete med Sovjetunionen. Svenska institutet föreslås få medel för utökning av sitt stipendieprogram. Jordbruksdepartementet lämnar bl.a. stöd till forskningssamarbete inom jordbruk, skogsbruk och fiske, samt till livsmedelsexporten från de central- och östeuropeiska länderna. Praktikantutbytet med de baltiska republikerna samt arbete med flykting- och migrationsfrågor handläggs inom arbetsmarknadsdepartementet lik- 20
som frågor om samarbete inom det arbetsmarknadspolitiska området. Prop. 1990/91:100 Kunskapsöverföring vad gäller närings- och regionalpolitik, småföretags- Bil. 5 utveckling, företagsledning och arbetsmarknadsutbildning bedrivs inom industridepartementet. På civildepartementets område arbetar Statens institut för personalutveckling (SIPU) med kurser i förvaltning och lokalt självbestämmande och riksrevisionsverket (RRV) i revision. Statistiska centralbyrån (SCB) kan göra insatser för utbildning på statistikområdet som hittills präglats av offentlig propaganda och därför nu belastas av svåra trovärdighetsproblem. Miljödepartementet finner att det efter Ronneby-konferensen finns nya förutsättningar för fördjupat och effektivare miljösamarbete. Ökningen av gränsöverskridande miljöföroreningar understryker behovet av detta samarbete. För fortsatta och breddade kontakter på dessa områden kommer medel att ställas till förfogande.
Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra den demokratisering och den djupgående reformering som nu inletts på olika samhällsområden. Insatser äger mm på en lång rad områden, bland vilka de politiska och ekonomiska samhällsfunktionerna intar en central ställning vid sidan av miljöfrågorna. Insatserna innefattar i första hand erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En lång rad svenska organisationer, företag och myndigheter är engagerade i genomförandet av insatserna. Vissa av de tidigare redovisade åtgärderna finansieras med biståndsmedel.
Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet sker för närvarande bilateralt. Ett samarbete är i princip möjligt med samtliga länder i Central-och Östeuropa, men de flesta insatserna kommer att genomföras i Sveriges närområde, dvs. Polen, de baltiska republikerna och västra delen av Ryska rådsrepubliken.
1 Polen genomförs huvuddelen av samarbetet på miljöområdet. Bland verksamheten i de baltiska republikerna kan nämnas miljöanalys, kommunalt självstyre, småindustriutveckling, fastighetsregistrering, arbetsmarknadspolitik, kommunikationer m. m. Sverige kommer också att finansiera omfattande ekonomiska studier av de tre baltiska republikema.
I Bryssel möts regelbundet en grupp av 24 industrialiserade länder, den s. k. G 24, för att under EG-kommissionens ordförandeskap diskutera och samordna biståndet. Sverige deltar aktivt i denna samordning.
Sverige bidrar vidare tili flera multilaterala insatser för Central- och Östeuropa. Bland dessa kan nämnas det nordiska miljöfinansieringsbola-get (NEFCO) och EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien. Medel har också avsatts till en särskild konsultfond för samarbete med Världsbanken. Under littera C finns förslag med syfte att främja utveckling av näringslivet i Central- och Östeuropa genom den nya myndighet för näringslivsbistånd som föreslås bildas. Enligt detta skall bl. a. SWEDFUNDs gmndka-pital höjas med 100 milj. kr., varav 50 milj. kr. avsätts för ett särskilt fönster för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan åtgärd bör ett ökat engagemang från näringslivels sida i området underlättas.
21¶Utrikesförvaltningen Prop. 1990/91:100
Ril 5 De snabba politiska förändringarna i Europa och utvecklingen i Mellanöstern ställer större krav på den svenska utrikesförvaltningen än vad som varit fallet sedan andra världskrigets slut. Utvecklingen i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska republikerna, de båda tyska staternas förening, den västeuropeiska integrationen och händelserna i Mellanöstern innebär att resurser med kort varsel måste omdisponeras mellan utlandsmyndigheterna samt mellan departementet och utlandsmyndigheterna. Detta är möjligt tack vare en inbyggd flexibilitet i organisationen och entusiasm och vilja från en skicklig yrkeskår.
Omvälvningen i Central- och Östeuropa har föranlett departementet att göra en samlad översyn av verksamhetsinriktningen, och i samband därmed resursbehovet, vid myndigheterna där. En utredningsman föreslår i en nyligen avgiven rapport (Östeuropautredningen) att svensk närvaro etableras och förstärks i alla de baltiska republikerna, att ambassaden i Moskva förstärks, alt viseringsavdelningarna vid ambassaden i Moskva och generalkonsulatet i Leningrad organiseras om, alt motsvarande avdelning i Sofia förstärks, all ambassaden i Prag förstärks med anledning av att ESKs sekretariat förläggs dit samt i fråga om Warszawa att en kulturattachébefattning tillförs ambassaden och alt ett separat handelskontor upprättas.
Vidare föreslås i utredningen att handelsfrågorna vid ambassaden i Sofia åter integreras lokalmässigt i ambassadens arbete och att viserings-tvångel för polska medborgare upphävs.
Förslagen innebär ett nettotillskott av sju utsända handläggartjänster. Ambassadlokalerna i Belgrad. Budapest och Sofia föreslås bytas ut, de i Moskva och Leningrad byggas ut samt kansliet i Prag renoveras. I Baltikum behöver ytterligare lokaler anskaffas.
En särskild arbetsgmpp har dessutom tillsatts för att se över myndighetsorganisationen i det enade Tyskland. Denna kommer att framlägga ett förslag till ny organisation under våren 1991.
Ett löpande utvecklingsarbete pågår vad gäller organisations- och budgetfrågor. Den 1 juli 1990 påbörjades vid åtta utlandsmyndigheter en treårig försöksverksamhet med en modifierad form av treårsbudgetering. En utvärdering kommer att ske före hösten 1993. Jag kan vidare nämna att statskontoret kommer att få i uppdrag att med början år 1991 göra effektivitetsstudier av tre utlandsmyndigheter.
I syfte att höja kostnadsmedvetandet inom departementet pågår ett arbete med att successivt ge de olika avdelningarna ett ökat budgetansvar, med särskilda budgetramar för viss verksamhet.
I januari 1990 överlämnades en rapport om ADB-verksamheten inom utrikesförvaltningen. Rapporten pekar bl.a. på att antalet tjänster för utbildning, systemutveckling och användarstöd inte står i proportion till den snabba och teknikinriktade datoriseringen. (Se även avsnittet om informationshantering och rationalisering under anslaget AL).
1 syfte att bättre styra hyreskostnaderna för kanslier och residens utom lands kommer på försök, i första hand under en treårsperiod, kostnaderna 22 för dessa att överföras till departementets förvaltningsanslag.
överenskommelse har träffats med byggnadsstyrelsen om att från och Prop. 1990/91: 100 med den I juli 1990 till departementet överföra hanteringen av representa- Bil. 5 tionsutrustning. Däremot bör även fortsättningsvis nyanskaffning och förvaltning av inventarier för stalsmöblerade personalbostäder handläggas av byggnadsstyrelsen, där kompetensen finns.
Under ett antal år har resurser saknats för underhåll och ersättning av inventarier vid många utlandsmyndigheter. En underhandsöverenskommelse har därför träffats med byggnadsstyrelsen om att kostnaderna för ny inredning av vissa kanslier och chefsbostäder förskotteras av verket. Departementet debiteras under en tioårsperiod inredningskostnaderna i form av en tilläggshyra.
Som förutskickades i förra årets budgetproposition har en översyn gjorts av assistenternas arbetssituation, som förändrats bl.a. till följd av den ökade datoriseringen. Översynen bereds för närvarande inom departementet. Innan slutlig ställning tas till de föreslagna åtgärderna kommer vissa av förslagen att genomföras på försök.
En särskild översyn har under år 1990 gjorts av UD-makarnas situation. Utredningsmannen föreslår bl. a. konkreta åtgärder för att underiätta för medföljande att få anställning utomlands, vidare att ett generellt beskattningsbart och ATP-grundande makebidrag införs utomlands för UD-makar som saknar arbetsinkomst, att medflyttandebidrag utgår under hemmastationering och att en särskild handläggartjänst för medföljande-frågor inrättas vid departementets administrativa avdelning. Några förslag är under genomförande medan möjligheterna att genomföra andra diskuteras inom departementet.
Inom ramen för det särskilda avtalsområde som gäller för den utsända personalen har de kolleklivavtalsslutande parterna avsatt medel och gjort insatser speciellt för de medföljande bl. a. i form av viss kompensation för bortfall av ATP (den s.k. MAK-ersättningen) och för premier till en särskild gruppensionsförsäkring för medföljande. Inom departementet påbörjas nu i samband med beredningen av nämnda utredning en översyn av utfall och effekter i fråga om egen- och efterlevandepensionsförmåner för olika kategorier och åldersgrupper av medföljande.
Cirka var ijärde utsänd handläggare har i dag annan huvudman än utrikesdepartementet. Under budgetåret har överläggningar förekommit med specialattachéernas huvudmän i syfte att få till stånd en rättvisare kostnadsfördelning mellan dessa och utrikesdepartementet. Ett förslag med riktlinjer för den fortsatta handläggningen av bl.a. denna fråga kommer att presenteras under våren 1991. Riktlinjerna avses träda i kraft den 1 juli 1991.
Flera utredningar, som ingående redovisades i föregående års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 5, UU14, rskr. 191), följs fortlöpande upp. Det gäller betänkandena Sverige-information och kultursamarbete (SOU 1988:9), Utrikesförvaltningens inriktning och organisation (SOU 1988:58) samt UDs presstjänst (SOU 1989:8).
De föreslagna förstärkningarna i Central- och Östeuropa måste finansi eras inom befintliga budgetramar. Dessutom åligger det utrikesdeparte mentet att medverka i de besparingsåtgärder avseende den statliga förvalt- 23
ningen som regeringen beslutat om. Vidare har händelserna i Mellanöstern Prop. 1990/91: 100
förorsakat departementet avsevärda kostnader. Allt detta medför ett ökat Bil. 5
behov av en noggrann prioritering av verksamheten. Med anledning härav
och med hänsyn till de nya krav som ställs på förvaltningen under de
närmaste åren kommer det sannolikt att bli nödvändigt att lägga ned ett
antal utlandsmyndigheter. En utredningsman har fått i uppdrag att ta fram
underiag för beslut. Jag avser under våren 1991 återkomma till regeringen
med förslag om vilka myndigheter som bör komma i fråga och kommer i
samband därmed att lägga fram en tidplan. Behov föreligger också att få
fram underlag för vidare omprioritering av verksamheten. Med hänsyn
härtill kommer ytterligare en utredningsman att senare under år 1991 se
över relevanta delar av utrikesförvaltningens organisation.
24
A. Utrikesdepartementet m. m. Prop. 1990/91: lOO
Bil. 5 A 1. Utrikesförvaltningen
1989/90
Utgift
1 115 706 765
1990/91
Anslag
1 156 255 000
1991/92
Förslag
1 321 450 000
Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stock-holmsbaserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 5.2.
Beräknad 1990/91 ändring 1991/92
Personal 2 555 - 13 (1)
Anslag
Förvaltningskostnader (2) 854 163 000 + 154 442 000 (varav lönekostnader) (469 378 000) (+ 55 604 000)
Lokalkostnader 302 092 000
(varav
kanslilokaler och (178 092 000)
chefsbostäder,
personalbostäder) (124 000 000) + 10 753 000
Summa 1 156 255 000 + 165 195 000
(1) Inkluderar inte nedskärningar till följd av regeringens föreslagna åtgärdspaket avseende den statliga förvaltningen.
(2) Från och med budgetåret 1991/92 ingår hyreskostnaderna för kansli lokaler och chefsbostäder utomlands i denna anslagspost.
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 1 321 450000 kr. Anslaget har beräknats med utgångspunkt i ett produk-tivitets-/rationaliseringskrav motsvarande 1,5 procent.
I likhet med föregående år föreslås att utrikesförvaltningen ges möjlighet att vid behov omdisponera 5 milj.kr. mellan vissa anslag som berör utrikesförvaltningen. Aktuella anslag är A I. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 5. Honorärkonsuler samt D 3. Övrig information om Sverige i utlandet. Riksdagen bör i efterhand i lämpligt sammanhang informeras om genomförda omdisponeringar i budgetpropositionen året därpå.
Utrikesförvaltningens organisation
Som förutskickades i föregående års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 5) upphörde ambassadkansliet i Liberias huvudstad Monrovia med sin verksamhet i mars 1990. En Stockholmsbaserad ambassadör är dock fortfarande ackrediterad i Monrovia.
Det lönade konsulatet i Palma de Mallorca omvandlades i juni 1990 till ett honorärkonsulat underställt generalkonsulatet i Barcelona. 25
Ytteriigare två myndigheter är, enligt tidigare beslut, under avveckling. Prop. 1990/91: 100 Generalkonsulatet i Rio de Janeiro (prop. 1988/89:100 bil.5, UU17, rskr. Bil. 5 114) och konsulatet i Vancouver (prop. 1989/90: 100 bil.5, UU14, rskr. 191) kommer under första halvåret 1991 att omvandlas till honorärkonsulat.
Samtidigt med den tyska återföreningen i oktober 1990 stängdes formellt den dåvarande ambassaden i Beriin. I samband därmed utvidgades generalkonsulatets i Berlin distrikt att omfatta även det förutvarande DDRs territorium jämte del nya förbundslandet Berlin.
Under budgetåret 1990/91 har, i enlighet med beslut tidigare år (prop. 1988/89:100 bil. 5), ett lönat generalkonsulat upprättats i Toronto.
Som aviserades i förra årets budgetproposition (1989/90:100 bil.5) upprättades våren 1990 en ambassad i Namibias huvudstad Windhoek.
Utvecklingen i Sovjetunionen under det senaste året har möjliggjort öppnandet av svenska representationskontor i Tallinn och Riga. Kontoren är underordnade generalkonsulatet i Leningrad och har status som avdelningskontor. Kontoren hade vid öppnandet endast en basuppsättning av personal. Till följd av bl.a. den ökade viseringsbördan har denna visat sig otillräcklig. Jag föreslår därför att avdelningskontoren tillförs förstärkning, vilket kommer att ske genom omfördelning av resurser.
Som ett första led i regeringens program för besparingar inom den statliga administrationen avses redan under budgetåret 1991/92 en utlandsmyndighet läggas ned. Regeringen kommer att under våren 1991 återkomma till riksdagen i fråga om UDs besparingsåtgärder, inklusive nedläggningar.
Viseringsärendena ökar dramatiskt och oförutsebart. De ökade möjligheterna för medborgarna i Sovjetunionen, inte minst i de baltiska republikerna, och Polen, att resa utomlands avspeglas i att antalet viseringsansök-ningar i dessa länder mångdubblats sedan år 1988. Också den omfattande flyktinginvandringen medför stor och ökande arbetsbelastning. Anhöriga till dem som fått uppehållstillstånd söker i växande grad visering eller tillstånd till anknytningsinvandring.
För att handlägga utlänningsärenden vid utlandsmyndigheterna åtgick under år 1989 ca 125 manår. Utan erforderiiga personalförändringar kommer väntetiderna för erhållande av viseringar att öka i vissa länder. Jag föreslår därför personalförstärkningar, främst vid några myndigheter i Central- och Östeuropa.
Genom omdisponering kommer en särskild tjänst att tillsättas för handläggning av ärenden som rör bortförda barn.
Informationshantering och rationalisering
I januari 1990 överlämnades en rapport om ADB-verksamheten inom
utrikesförvaltningen. Rapportens slutsats är att datoriseringen inom UD
varit för intensiv och teknikinriktad i förhållande till nödvändigt antal
tjänster för utbildning, systemutveckling och användarstöd. Vidare pekas
på bristande säkerhet i vissa avseenden. För att fullt ut utnyttja gjorda
investeringar har, på förslag av utredningsmannen, en konsolideringspe- 26
riod inletts.
Den snabba tekniska utvecklingen har medfört att radio-, telex-, telefax- Prop. 1990/91:100 och kryptoteknik alltmer integrerats med ADB-tekniken. Framtida teknik- Bil. 5 lösningar för UD måste därför bygga på en helhetssyn på ADB och kommunikation, vilket också påpekades av utredningen. En omorganisation har därför genomförts som innebär att den förutvarande kommunikationssektionen (radio/telex/telefax och krypto) slagits samman med den tidigare ADB-sektionen. Den nya ADB- och kommunikationsorganisationen består nu av en teknik-, en systemutvecklings- och en sambandssektion.
UD står inför ett generationsskifte beträffande tekniska installationer. Ett vägval mellan olika tekniska lösningar måste göras. Med anledning härav och som ett led i konsolideringen pågår därför ett arbete med att ta fram underlag för val av framtida ADB-teknik och kommunikationslösning för UD.
Det arbete som innevarande budgetår påbörjats med ADB-säkerhetsfrå-gor kommer att fortsätta under budgetåret 1991/92. Det innebär att ny utrustning kommer att installeras och att nya rutiner införs.
Genom omfördelning av resurser kommer en särskild satsning att göras på ADB-utbildning under budgetåret 1991/92. Detta innebär att allt fler tjänstemän kommer att behärska den nya tekniken som ett stöd i det vardagliga arbetet. Under de senaste budgetåren har departementet köpt extern utbildning för betydande belopp. Att kunna genomföra utbildning i egen regi innebär stora besparingar.
En omfördelning av resurser till teknik- och systemutvecklingssidan kommer dels att minska behovet av externa konsulttjänster, dels atl medföra en uppbyggnad av egen kompetens för underhåll och vidareutveckling av befintliga ADB- och kommunikationssystem samt utveckling av nya system. Utrymme skapas på detta sätt för angelägna datoriseringsprojekt, såsom exempelvis införande av ökat ADB-stöd för verksamheten vid protokollet och rättsavdelningen. Effekter härav blir inbesparing av tjänster och uteblivna krav på ytterligare personella resurser.
Lokalförsörjning
Lokalförsörjningen på det statliga området omfattar i huvudsak utrikes-och biståndsförvaltningarna. Investeringar m.m. redovisas från och med budgetåret 1988/89 i form av en treårsplan. Medel för investeringar beräknas under avsnittet Investeringar m. m. under sjunde huvudtiteln (finansdepartementet).
Lokalhällare för utrikesförvaltningen är byggnadsstyrelsen. Lokalbeståndet uppgår till ca 290 000 m-.
Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 302 milj.kr. för lokalkostnader i utlandet, vilket motsvarar drygt 26 procent av förvaltningsanslaget. Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under trettonde huvudtiteln (civildepartementet). Somjag nämnde tidigare kommer kostnaden för kanslilokaler och chefsbostäder att från och med budgetåret 1991/92 ingå i utrikesdepartementets förvaltningsanslag.
Under föregående budgetår har inköp skett av kanslilokaler i Caracas, samt chefsbostäder i Managua och Santiago de Chile. Arbetena med am- 27
bassadanläggningen i Tokyo är i stort avslutade och anläggningen beräknas Prop. 1990/91: 100 kunna tas i bruk i februari 1991. Ambassadanläggningen i Maputo beräk- Bil. 5 nas vara färdigställd i början av mars 1991.
För kommande treårsperiod har medel avsatts för kansli i Washington, samt för kansli och bostäder i Tallinn. Ett inköp av kansli i New York är också planerat. Ett kanslibygge i Dar es Salaam projekteras. För andra mindre objekt finns vissa medel diponibla under avsnittet Investeringar m. m. under sjunde huvudtiteln.
De redovisade projekten representerar en fortsatt ambition att genom ökat statligt ägande finna mer rationella och på längre sikt mer stabila och mindre kostnadskrävande former för utrikesrepresentationens lokalförsörjning utomlands.
Statlig kreditgaranti
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/84:100 bil.5, UU8, rskr. 168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 milj.kr. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med omstationering.
Till och med budgetåret 1989/90 har ca 13,4 milj. kr. tagits i anspråk av engagemangsramen. Under året har inga förluster uppkommit.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad som anförs om omdisponering av medel mellan anslagen Al. Utrikesförvaltningen, A 2. Ullandstjänstemännens representation, A 5. Honorärkonsuler och D 3. Övrig information om Sverige i utlandet
2. till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 321 450 000 kr.
A 2. Utlandstjänstemännens representation
1989/90
Utgift
16 196 138
Reservation
2 943 479
1990/91
Anslag
18 145 000
1991/92
Förslag
19 778 000
Från anslaget betalas kostnadema för den kontaktskapande verksamhet, som bedrivs av utomlands stationerade tjänstemän i utrikesförvaltningen och av tjänstemän i utrikesdepartementet som, utan att omstationeras, tas i anspråk för tjänstgöring utomlands. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till 19 778 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utlandstjänstemännens representation för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 19 778 000 kr.
28
A 3. Kursdifferenser Prop. 1990/91:100
Bil. 5
1989/90
Utgift
9 532 683
1990/91
Anslag
1 000
1991/92
Förslag
1 000
1 samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på I 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kursdifferenser för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
A 4. Honorärkonsuler
1989/90
Utgift
12 789 546
1990/91
Anslag
12 666 000
1991/92
Förslag
13 806 000
Anslaget används för s. k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsuler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även s.k. tjänsteutgifter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostnader för konsulskonferenser. Anslaget bör räknas upp med 1 140 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Honorärkonsuler för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13 806 000 kr.
A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation
1989/90
Utgift
48 225 552
1990/91
Anslag
45 407 000
1991/92
Förslag
50 448 000
Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra stater och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten. Anslaget administreras och disponeras av utrikesdepartementet för hela regeringskansliets räkning. Jag har beräknat en ökning av anslaget med 5 041 000 kr.
29 Hemställan Prop. 1990/91: 100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen "''• 5
att till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 50 448 000 kr.
A 6. Nordiskt samarbete
1989/90
Utgift
1 576 888
1990/91
Anslag
1 750 000
1991/92
Förslag
1 792 000
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska ministerrådets ställföreträdarkommitté m. fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensknorska samarbetet. Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 1 792 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 792 000 kr.
A 7. Utredningar m. m.
1989/90
Utgift
5 072 394
Reservation
671 493
1990/91
Anslag
10 561 000
1991/92
Förslag
9 955 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå lill 9 955 000 kr. under nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 9 955 000 kr.
A 8. Officiella besök m.m.
1989/90
Utgift
11 029 337
1990/91
Anslag
9 530 000
1991/92
Förslag
10 388 000
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av stats chefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärk samhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i sam band med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar 30 utomlands. Jag föreslår att anslaget förs upp med 10 388 000 kr.
Hemställan Prop. 1990/91:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen "''■ -'
att till Officiella besök m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 10 388 000 kr.
A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
1989/90
Utgift
1 730 200
1990/91
Anslag
3 740 000
1991/92
Förslag
3 740 000
Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostnader vid dödsfall.
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr. för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.
Jag föreslår att anslaget blir oförändrat under nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiskt bistånd lill .svenska medborgare i utlandet m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 740 000 kr.
31
B. Bidrag till vissa internationella organisationer •""P. • 990/91: lOO B 1. Förenta nationerna
1989/90
Utgift
83 338 875
1990/91
Anslag
117 806 000
1991/92
Förslag
122 608 000
Förenta nationernas reguljära budget för kalenderåren 1990-91 fastställdes av den 44:e generalförsamlingen till I 974 634 000 dollar. Med en bidragsandel på 1,21 procent kan det svenska bidraget för kalenderåret
1991 - budgetåret 1990/91 - beräknas uppgå till ca 72 milj.kr. med reservation för vissa framtida revideringar. Budgetramen för kalenderåren
1992 — 93, att behandlas av den 45:e generalförsamlingen, har angivits till I 996 100 000 dollar. Med utgångspunkt från föreliggande förslag för ka lenderåret 1992 - budgetåret 1991/92 - kan det svenska bidraget beräk nas uppgå till ca 74 milj. kr.
Kostnaderna för den vaktstyrka i Mellersta Östern (UndoO, som FNs säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har för kalenderåret 1991 — budgetåret 1990/91 - preliminärt angivits till 42,4 milj. dollar. Under förutsättning att styrkans mandat fortsätter att föriängas och Sveriges bidragsandel på 1,21 procent förblir oförändrad kan Sveriges bidrag för budgetåret 1991/92 beräknas till ca 3 milj. kr.
År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända en fredsstyrka till södra Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1991 uppskattas till 148,3 milj. dollar. Under samma förutsättningar som ovan angivits kan det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1991/92 beräknas till ca 11 milj. kr.
Säkerhetsrådet beslutade år 1989 att upprätta en observatörsstyrka för Centralamerika (Onuca), vars budget för år 1991 beräknas till 57 milj. dollar. I likhet med ovan nämnda fredsbevarande operationer torde Onuca fortsätta sin verksamhet under budgetåret 1991/92, varför ett svenskt bidrag på ca 4 milj. kr. förutses.
Inom FN-sekrelariatet pågår planering av en FN-insats i Västra Sahara (Minurso) i samband med folkomröstning om områdets framtida status. Beslut om upprättande av denna FN-styrka, som avses omfatta såväl militär som civil personal, kan komma att fattas av säkerhetsrådet inom kort. Kostnaden för Minurso under ett år har preliminärt beräknats till storleksordningen 240 milj. dollar. För att täcka Sveriges obligatoriska bidrag till den sannolika FN-operationen i Västra Sahara bör ca 15 milj.kr. reserveras.
Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FN-styrkan på Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emel lertid visat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför fått bära en oproportioneriigt stor andel av kostnaden för Unficyp. Försök att ändra finansieringsformen har hittills stupat på motstånd från vissa av säkerhets rådets medlemmar. Främst på grund av den otillfredsställande finansi eringen tog Sverige hem sin bataljon från Cypern på hösten 1987. Svenska 32
civilpoliser och viss högkvarterspersonal ingår dock alltjämt i Unficyp. Prop. 1990/91: 100 För budgetåret 1991/92 förutses ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag på Bil. 5 0,45 miljoner dollar, motsvarande ca 3 milj.kr. Bidraget avräknas mot Sveriges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kontingentens medverkan i Unficyp.
I samverkan mellan FN, stormakterna och berörda parter har ett antal regionala konflikter kunnat biläggas under senare år, varvid FNs insats av fredsbevarande styrkor, militära observatörer eller civila valövervakare ofta varit ett viktigt element i fredsuppgörelsen. Nya sådana FN-operationer kan förutses under den närmaste framtiden, exempelvis i El Salvador och Kambodja. De ökande anspråken på FNs fredsskapande och fredsbevarande insatser bör föranleda Sverige att hålla en budgetär beredskap för detta ändamål, särskilt som nya operationer ofta måste organiseras med kort varsel. Därför föreslås att ett belopp på 12 milj. kr. avsätts i anslaget för budgetåret 1991/92. Beloppet är avsett dels för eventuella kostnader för FN-operationer som sannolikt kommer att avslutas inom kort (Unavem i Angola, Uniimog i Iran/Irak), dels för bidrag till nya operationer.
Från och med budgetåret 1984/85 har inom anslaget avsatts en medelsram att användas för värdefulla insatser till stöd för det allmänna FN-arbe-tet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m. fl. Dessa insatser kan gälla områden som det internationella miljösamarbetet, mänskliga rättighetsfrågor i ett FN-perspektiv, nationella förberedelser och bidrag till genomförande av seminarier, utredningar m. m.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslås att en medelsram på 608 000 kr. avsätts för nämnda verksamhet. I denna ram ingår 84 000 kr. för täckande av resekostnader för stipendiater från Sverige som utses av Förenta nationerna i Geneve och New York.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
atl till Förenta nationerna för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 122 608 000 kr.
B 2. Nordiska ministerrådet
1989/90
Utgift
239 565 011
1990/91
Anslag
240 000 000
1991/92
Förslag
250 000 000
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska minister rådet i november 1990 Nordiska ministerrådets budget för år 1991. Budge ten uppgår till totalt 697 836 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 35 391 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 33
3 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 5
1991 beräknas till 37,5 procent enligt den fördelningsnyckel som tilläm- Prop. 1990/91: 100 pas. Den svenska andelen av 1991 års budget uppgår till Bil. 5 ca 253 838 000 kr. Härutöver tillkommer det svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca 14 000 000 kr.
Nordiska ministerrådets budget för år 1992 kommer att fastställas först i november 1991.
Bl. a. mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för verksamhetsåret 1991 bör anslaget uppgå till 250 000 000 kr. för budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska ministerrrådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 250 000 000 kr.
B 3. Europarådet
989/90
Utgift
18 027 747
990/91
Anslag
19 182 000
991/92
Förslag
26 045 000
Det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget kan beräknas till ca 22,0 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är 3,11 procent.
Förutom bidrag till Europarådets ordinarie budget tillkommer kostna-. der på ca 4 milj. kr. för pensionsbudgeten, för amortering av byggnadslån, obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden, det europeiska farmakopésamarbetet, administrativa kostnader för Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, årligen löpande kostnader för deltagande i fonden för social utveckling, deltagande i Europarådets nord-syd-center och kommissionen för demokrati genom lag samt för bidrag till den s. k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning. Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 26 045 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att lill Europarådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 26 045 000 kr.
34
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och P- 1990/91:100
utveckling (OECD) 'l-
1989/90
Utgift
15 795 330
1990/91
Anslag
16 500 000
1991/92
Förslag
17 300 000
Huvuddelen av Organisationens för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) budget avser kostnader för sekretariatet och verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk politik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och jordbmkskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Economies in Transi-tion, CCEET). Samtliga medlemsländer bidrar till finansiering av denna del av budgeten efter en skala framräknad på basis av bl.a. BNP under föregående treårsperiod. OECDs budgetår löper per kalenderår, och för år 1990 var den svenska andelen 1,44 procent.
Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till OECD anslutna samarbetsorgan, såsom det internationella energiorganet (lEA), OECDs utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorganet (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning av neutrondata; centret för utbildningsforskning (CERl), europeiska transportministerkonferensen (ECMT) samt vissa andra program,, såsom det speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, programmet för lokala sysselsättningsinitiativ och vägforskningsprogrammet. Beroende bl. a. på antalet deltagande länder, varierade Sveriges andel av bidragen till dessa organ under OECDs budgetår 1990 mellan 1,43 procent och 3,15 procent.
Anslagsbelastningen budgetåret 1989/90 var 15 795 330 kr. Sveriges totala bidrag under budgetåret 1990/91 uppskattas till 16,5 milj. kr. Då budgeten för OECDs verksamhetsår 1992 fastställs först i december 1991, är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storiek för budgetåret 1991/92. Med ledning av tillgängligt beräkningsunderiag torde dock anslaget för budgetåret 1991/92 beräknas till 17,3 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 17 300 000 kr.
35¶B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) P- 1990/91:100
Bil. 5
1989/90 Utgift 20 101 341 1990/91 Anslag 26 000 000 1991/92 Förslag 60 000 000
Sveriges bidrag till EFTAs budget under innevarande år har fastställts till 7 milj. schweiziska francs (ca 31 milj.kr.). Detta motsvarar enligt gällande bidragsskala 24,83 procent av EFTAs totala budget. Regeringen har beslutat att till EFTA utbetala 4,5 milj. kr. utöver anvisat belopp om 26 milj. kr. för budgetåret 1990/91.
EFTA-sekretariatet lägger fram sitt budgetförslag för 1991/92 i april 1991. Enligt sekretariatets preliminära beräkningar kommer kostnaderna för nästa budgetår att uppgå till 60 miljoner schweziska francs. Fastställandet av budgeten sker i juni 1991. Vidare baseras beräkningsunderlaget på att ett avtal mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) undertecknas under år 1991 och att det skall träda i kraft den I januari 1993. Med ledning av detta finner jag att anslaget för 1991/92 bör räknas upp med 34 milj.kr. till 60 milj.kr.
Huvuduppgiften för EFTA-sekretariatet är att vara EFTA-ländernas beredande och samordnande organ i ansträngningarna att åstadkomma och därefter implementera ett EES-avtal med EG. Detta innebär ett mycket brett verksamhetsfält som berör nästan alla områden i samhället. I förhandlingarna med EG har EFTA-ländema på politisk nivå utfäst sig att stärka EFTA som organisation i den utsträckning det nya samarbetet-kräver. Allt pekar på att EFTA måste bygga upp egna organ som ska administrera och övervaka avtalet samt upprätta gemensamma sekretariatsfunktioner i Bryssel. Uppbyggnaden av dessa institutioner måste påbörjas redan under 1991/92.
Det samarbete som EFTA-länderna nyligen inlett med flera central- och östeuropeiska länder kommer att fördjupas under nästa budgetår och kräva ytterligare resurser från EFTA-sekretariatet. Utvidgat samarbete med ytterligare länder förutses också. Förhandlingar om ett frihandelsavtal med Turkiet har redan inletts.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Europeiska frihandels.sammansliilningen (EFTA) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m. m.
1989/90
Utgift
7 328 071
1990/91
Anslag
7 835 000
1991/92
Förslag
9 253 000
Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella
organ. För budgetåret 1991/92 torde medel beräknas enligt följande.
Beräknad ändring PrOp. 1 990/91: 100
1990/91 1991/92 Bil. 5
5 680 000
+1 320 000
635 000
of
220 000
of
460 000
of
1. GATT-organisationen
2. Internationella rådet för samarbete på tullområdet
3. Internationella tulltariffbyrån
4. Internationella kaffeorganisationen (ICO) (prop. 1982/83:142)
5. Internationella kakaoorganisa- 86 000 of tionen (ICCO) (prop. 1986/87:41)
6. Internationella juteorganisa- 20 000 of tionen (IJO) (prop. 1990/91:13)
7. Internationella organisationen 128 000 of för tropiskt timmer (ITTO)
8. Internationella naturgummi- 30 000 of organisationen (INRO) (prop.
1988/89:19)
9. Internationella rådgivande 77 000 of bomullskommittén (ICAC) (prop.
1951:47)
10. Internationella gummistudie- 105 000 + 10 000 gruppen (IRSG) (prop. 1966:1
bil.12 S.168)
11. Internationella bly- och 135 000 of zinkstudiegruppen (ILZSG)
(prop. 1960:1 bil.12 s.284)
12. Internationella nickelstudie- 50 000 + 80 000 gruppen (INSG) (prop. 1985/86:100
bil.5 S.31)
13. Internationella kopparstudie- 80 000 of gruppen (ICSG) (prop. 1986/87:100
bil.5 S.34)
14. Internationella tennstudie- 70 000 of gruppen (ITSC) (prop. 1986/87:100
bil.5 s.34)
15. Internationella byrån i Paris 49 000 + 8 000 för utställningar (prop. 1947:1
bil.12 S.156)
16. övrigt 10 000 of
Summa 7 835 000 +1 418 000
Bidraget till GATT bygger främst på medlemsländernas andel av värids- handeln. Det ökade anslaget budgetåret 1991/92 avser bl.a. den förstärk ning av organisationen som är följden av beslutet år 1989 att systematiskt granska enskilda länders handelspolitik Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Under år 1990 har granskningsprocessen kommit igång i full 37
omfattning. Sverige hör till de länder vars handelspolitik först granskats. Prop. 1990/91: 100 Även Uruguay-rundans slutförande beräknas leda till en förstärkning av Bil. 5 GATTs organisatoriska struktur.
I budgetpropositionen för 1987/88 (prop. 1986/87:100) anmäldes preliminärt att studiegrupper skulle kunna komma att upprättas för tenn resp. koppar. Förhandlingarna om mandaten för dessa studiegrupper fullföljdes under budgetåret 1988/89. Ännu har inte tillräckligt många länder anslutit sig för att studiegrupperna skall kunna träda i kraft. Förhoppningsvis kan så ske under år 1991. Svenskt deltagande övervägs i båda studiegrupperna.
För nickelstudiegruppen har mandatet trätt i kraft under år 1990. Under 1991 kommer ett sekretariat att upprättas och gruppens första ordinarie årsmöte att genomföras.
Hemställan
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 9 253 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring
1989/90
Utgift
3 188 976
1990/91
Anslag
2 500 000
1991/92
Förslag
2 000 000
Kostnader avseende 1987 års internationella naturgummiavtal belastar anslaget.
Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiavtal skulle ha löpt ut år 1985, men föriängdes med två år till oktober 1987.
Ell nytt avtal, 1987 års internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89: 19, NU4, rskr. 72), framförhandlades inom UNCTADs ram våren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har Sverige hittills bidragit med ca 9 milj. kr. till buffertlagerkontot enligt 1979 års och 1987 års avtal, varav 420 000 kr. som initialbidrag till del sistnämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi har buffertlagret kunnat avvecklas och den övervägande delen av medlemsländernas bidrag återbetalas. Våren 1990 uppmanades medlemsländerna att bidra med medel för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel uppgick till 737 750 kr. vilket belastade anslaget för budgetåret 1989/90. Om prisutvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till det nya avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandel för budgetåret 1991/92 kan beräknas uppgå till 2 milj. kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. 38
B 8. Övriga internationella organisationer m.m. '"P- 190/91:100
Bil. 5
1989/90
Utgift
3 650 414
1990/91
Anslag
4 463 000
1991/92
Förslag
4 795 000
Under detta anslag beräknas bidrag till verksamheter och organisationer av delvis helt olika karaktär.
Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänskliga rättigheterna, såsom det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin) och den internationella juristkommissionen i Geneve. Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av FNs tortyrkommitté. Medel —
1 560 000 kr. — anslås också till Raoul Wallenberg-institutet i Lund i enlighet med vad som har sagts i den allmänna motiveringen. Ramen för övriga bidrag till organisationer och institutioner föreslås öka med 49 000 kr. för budgetåret 1991/92 varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till
2 569 000 kr.
Härutöver beräknas bidrag till den Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan beräknas till 94 000 kr.
Sverige deltar tillsammans med EG och sex andra västeuropeiska länder i Cost-samarbetet på det teknisk-vetenskapliga området. Sveriges deltagande i Cost är exempel på samarbete med EG även på områden utanför frihandelsavtalet. En tredje Cost-fond om 50 milj. belgiska francs motsvarande ca 7,5 milj.kr. upprättades år 1984 för verksamheten. Sveriges totala bidrag till fonden har beräknats till 1 695 000 belgiska francs eller ca 280 000 kr., som skall fördelas på fem inbetalningar. Ett nytt bidrag beräknas utgå budgetåret 1991/92 med 64 000 kr.
Det europeiska forskningssamarbetet Eureka omfattar 19 europeiska länder samt EG-kommissionen. Det syftar till att höja Europas teknologiska nivå och öka industrins internationella konkurrenskraft. Under år 1986 etablerades ett permanent Eureka-sekretariat i Bryssel. Varie medlemsland bidrar till sekretariatet enligt BNP-nyckeln, som för svenskt vidkommande betyder 3,07 procent av Eureka-sekretariatets totala budget. Det svenska bidraget för denna verksamhet beräknas till 384 000 kr. budgetåret 1991/92.
Till chef för Eureka-sekretariatet i Bryssel har en svensk utsetts för perioden I juli 1989 — 30 juni 1992. Enligt statuterna erläggs kostnaderna för chefsskapet av det land som sänder representanten. För budgetåret 1991/92 beräknas denna kostnad till 865 000 kr.
Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke-statliga orga nisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m.m. (jfr prop. 1976/77:100 bil. 6, s. 14). Stödet går i första hand till enskilda organisatio ner och rörelser som företrädesvis verkar för mänskliga rättigheter, fred, 39
nedrustning och andra huminitära frågor. Jag förordar en ökning av me- Prop. 1990/91: 100 delsramen med 26 000 kr. till 679 000 kr. för budgetåret 1991/92. Bil. 5
Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s.k. koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet). Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättningslandet.
För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för budgetåret 1991/92 beräknas uppgå till 140 000 kr.
Jag har beräknat en ökning av anslaget med 332 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Övriga internationella organisationer m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 795 000 kr.
40
c. Internationellt utvecklingssamarbete Prop. i990/9i: lOO
Bil.5
U-länderna i världen
År 1990 präglades av stora världspolitiska förändringar. Nya möjligheter för internationellt samarbete har öppnat sig. Efter ett årtionde som för många u-länder inneburit svåra motgångar finns fömtsättningar att de långsiktiga utvecklingsproblemen skall kunna bemötas med fömyad kraft och med frigjorda resurser. De ökade ömsesidiga beroendena gör detta till en gemensam uppgift för världens länder.
Stora skillnader har präglat utvecklingen i enskilda länder och regioner under 1980-talet, framför allt i ekonomiskt hänseende. I Asien har många länder haft en stark tillväxt och kommit att spela en allt mer betydelsefull roll i världsekonomin. Stora delar av Afrika och Latinamerika gick däremot under 1980-talet in i en djup ekonomisk kris. För de fattiga befolkningsmajoriteterna har detta inneburit drastiskt minskade inkomster och försämrad hälsovård och utbildning. Investeringarna i människornas livs-och arbetsvillkor har varit långt ifrån tillräckliga för att möjliggöra en hållbar utveckling. Samtidigt har insikten vuxit världen över om miljö-och naturresursfrågornas betydelse. Även i många ekonomiskt framgångsrika länder har miljöproblemen ökat och situationen för de fattiga förblivit svår.
På de flesta håll i u-världen har en omprövning av tidigare utvecklingspolitik inletts. Djupgående ekonomiska återhämtningsprogram genomförs i en lång rad länder. Erfarenheterna och insikten är större om vad som utgör en hållbar utvecklingspolitik, inte bara i ekonomiskt hänseende utan även på det sociala området. De politiska förändringarna har varit stora. Latinamerika upplevde under 1980-talet ett genombrott för demokratin. Också på många andra håll i Afrika och Asien har de krafter som verkar för en demokratisk samhällsutveckling stärkts. Många u-länder har således gjort stora ansträngningar för att lägga en starkare grund för att ta itu med de långsiktiga utvecklingsproblemen.
Vid ingången av 1990-talet finns förhoppningar om att ett bättre globalt samarbete skall kunna bli verklighet. Vid 1980-talets början ledde de stora spänningarna mellan stormakterna och den djupa nedgången i världsekonomin till att nord/syd-samarbetet stagnerade och försvårades. De förändrade relationerna mellan stormakterna kan nu leda till att resurser i såväl i- som u-länder kan frigöras för andra ändamål än konflikt och förtryck och till att ett mer konstmktivt klimat för utvecklingsansträngningar skapas. Mot dessa nya möjligheter utgör konflikten i Persiska viken ett allvarligt hot.
Behoven i u-länderna och det ökade ömsesidiga beroendet mellan värl dens länder innebär nya och större krav på det internationella utvecklings samarbetet. Under år 1990 har detta understmkits av flera särskilda inter nationella möten och rapporter, t.ex. vid FNs särskilda möte om ekono miska frågor i april, vid det första förberedande mötet för FNs miljö- och utvecklingskonferens år 1992, vid toppmötet om barnens situation i värl den i september och i UNDPs och Världsbankens särskilda rapporter om 4'
social utveckling och fattigdom. Dessa möten och rapporter har lyft fram Prop. 1990/91:100 stora utmaningar för världens länder och för de multilaterala organisatio- Bil. 5 nerna, i synnerhet FN-systemet. Det internationella biståndet spelar en mycket viktig roll för att utmaningarna skall kunna mötas.
Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen
Världsekonomin
Den internationella ekonomiska omgivning som u-ländema möter har stor betydelse för deras utsikter till ekonomisk utveckling. I-ländemas ekonomiska politik och tillväxt påverkar u-ländernas möjlighet att dra nytta av världshandeln och de internationella finansiella flödena. Efter lågkonjunkturen och instabiliteten i börian av 1980-talet har därför den långa perioden av stadig tillväxt i i-länderna och snabb utveckling av världshandeln varit viktig också för u-världen.
Under år 1989 och 1990 har en avmattning av tillväxten inträtt såväl i i-länderna som i världshandeln. Händelserna i Persiska viken och den kraftiga höjningen av oljepriset har ökat oron för en nedgång i världsekonomin och drabbat många u-länder hårt. Ett annat oroande inslag är det fortsatt relativt höga internationella ränteläget, vilket varit till nackdel för u-länderna, särskilt för många skuldtyngda medelinkomstländer. Det finns således en risk för att den internationella ekonomiska omgivning som u-länderna möter försämras.
En bidragande orsak till denna situation har varit den ekonomiska politik som vissa större i-länder fört för att möta egna ekonomiska svårigheter. Särskilt gäller detta Förenta Staterna som inte kommit till rätta med sina stora budget- och bytesbalansunderskott. För u-länderna är det i den nuvarande situationen särskilt viktigt att i-länderna för en rationell och samordnad ekonomisk politik.
Av särskild betydelse för u-länderna är också att framgång nås i de förhandlingar om minskade handelshinder som förs inom ramen för GATT, den s. k. Uruguay-rundan. Den tilltagande protektionismen i i-länderna utgör ett allvarligt hinder för u-ländemas exportansträngningar. För de många skuldtyngda u-länderna är det också viktigt att ytterligare skuldminskningar kommer till stånd. Ett ökat deltagande från u-länderna i den internationella handeln skulle öka stabiliteten i världsekonomin och leda till välståndsökningar i såväl i- som u-länder.
Asien
Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under 1980-talet varit dyna misk. I många länder har inkomster och investeringar ökat snabbt. Samti digt lever omkring hälften av världens fattiga i Asien. På många håll är miljöproblemen överhängande. Sociala och politiska spänningar har vuxit i flera länder. Olösta konflikter har i några länder skapat en grogmnd för intolerans och våld. Stora ansträngningar kommer att krävas av de asia tiska länderna om dessa problem skall övervinnas. 42
En hög investeringsnivå och en snabb ökning av industrivaruexporten Prop. 1990/91: 100 har i många länder bidragit till en hög, på flera håll en myckel hög. Bil. 5 tillväxttakt. Länderna har oftast fört en ekonomisk politik som möjliggjort att allvarliga makroekonomiska obalanser undvikits och alt ländernas omvandling och integrering i världsekonomin underlättats. Inte minst Japans växande import och investeringar har varit en drivkraft för den dynamiska utvecklingen i regionen. Republiken Korea, Malaysia och Thailand har under flera år haft en tillväxt på omkring 10 % per år, även om en viss avmattning ägt rum under senare tid. I Indonesien och även i Filippinerna har ekonomiska reformprogram hjälpt länderna att möta svåra strukturella problem och att öka tillväxten.
Östasiens snabba tillväxt har inneburit en förbättring av levnadsstandarden för en stor del av ländernas befolkningar. Bidragande orsaker till förbättringarna har i flera länder varit betydande satsningar på hälsovård och utbildning, och även en politik som gynnat lantbmket. Samtidigt utsätts miljön i flera av länderna för ohållbart stora påfrestningar. En betydande del av befolkningen lever i fortsatt djup fattigdom, inkomstskillnaderna är stora och i många städer lever allt fler i svårt utsatta miljöer. De snabba förändringarna har ökat de politiska spänningarna. I många länder har kraven på ökad demokrati vunnit snabbt gehör. Skall de östasiatiska ländernas snabba utveckling fortsätta på ett hållbart sätt, måste den nå också de fattigaste och bli socialt och miljömässigt hållbar.
Denna slutsats gäller i hög grad också Sydasien. Flera av de folkrika sydasiatiska låginkomstländema har under ett antal år haft en tillväxt i ekonomin som överstigit befolkningsökningen. Särskilt Indien, men även t.ex. Pakistan, har haft en relativt god ekonomisk utveckling. Många långsiktiga och komplexa utvecklingsproblem kvarstår dock. Klassamhällena är starka. Här lever större delen av Asiens fattiga, ofta på en mycket låg hälso- och utbildningsnivå och på en bräcklig ekologisk gmnd. 1 många delar av Asien är kvinnans situation särskilt utsatt. Religiösa och etniska motsättningar har vuxit. 1 flera länder har politiska konflikter och våld blivit ett allvarligt utvecklingshinder.
Kinas snabba utveckling under 1980-talet var resultatet av en genomgripande reformering av landets ekonomiska politik och en öppning mot omvärlden. Efter det att kraven på demokrati slagits ner med våld under år 1989 har reformprocessen stannat upp och landets ekonomiska utsikter blivit mer osäkra. I Vietnam och Laos har långtgående ekonomiska reformer lett till en snabbt ökad tillväxt.
Hur de mycket olika asiatiska samhällena förmår hantera de svåra problemen blir avgörande för om den dynamiska utveckling som karaktäriserat en stor del av kontinenten under 1980-talet skall visa sig vara hållbar och kunna fortsätta också under 1990-talet.
Afrika
De afrikanska ländernas stora ansträngningar att ta sig ur 1980-talets djupa kris har börjat ge resultat. Flera länder kan år 1991 se tillbaka på ett antal år med en ekonomisk tillväxt i nivå med eller överstigande befolk- 43
ningstillväxten, i många fall efter mer än ett decennium med snabbt Prop. 1990/91: 100 fallande per capita-inkomster. Detta är ett resultat både av den ompröv- Bil. 5 ning av tidigare utvecklingspolitik som genomförts och av ett ökat och samordnat internationelU bistånd. Afrikas långsiktiga problem är emellertid stora. Antalet fattiga ökar och den sociala infrastrukturen är svårt ansträngd. En hårt ansträngd miljö har blivit ett allvariigt hinder för fortsatt ekonomisk utveckling. På flera håll omprövas nu också den politiska struktur som ofta rått sedan det nationella oberoendet vanns. Kraven på mer demokratiska samhällsformer har vunnit starkt gehör. Hur dessa frågor löses är avgörande för om återhämtningen kan bestå och på längre sikt ge afrikanerna en höjd levnadsnivå.
Krisen i de afrikanska ländernas utveckling innebar snabbt sjunkande inkomster från slutet av 1970-talet. BNP per capita beräknas idag vara 15 % lägre än vid decenniets början. De fattigas antal har ökat och uppgår idag till närmare 300 miljoner, två tredjedelar av de ca 450 miljoner invånarna i de afrikanska länderna söder om Sahara. I genomsnitt har mer än 100 miljoner människor inte säkrad tillgång till mat. Den ekonomiska krisen och den snabba befolkningsutvecklingen har inneburit att undervisning, hälsovård och andra sociala tjänster allvarligt försämrats. Samtidigt har aids-epidemin medfört nya stora hälsoproblem med vittgående sociala och ekonomiska konsekvenser. Utvecklingen har inneburit en ännu mer ansträngd situation för redan svårt utsatta människor. De långsiktiga konsekvenserna av detta för Afrikas utveckling hotar att bli djupgående.
De flesta afrikanska länder, ungefär två tredjedelar, har mött krisen med omfattande ekonomiska återhämtningsprogram. Oftast utformade med stöd av Internationella valutafonden och Världsbanken har dessa s.k. strukturanpassningsprogram syftat till att åstadkomma makroekonomisk balans och till all underlätta strukturella reformer som kan skapa bättre förutsättningar för en höjning av produktionen. Till stöd för programmen har det internationella biståndet till Afrika ökat. Inom ramen för det av Väridsbanken samordnade särskilda programmet för Afrika (SPA) har ett extraordinärt stöd kunnat mobiliseras från givarländerna till ett tjugotal av de fattigaste länderna. Genom betalningsbalansstöd, vambistånd och skuldlättnadsåtgärder, har de flesta av dessa länder kunnat tillförsäkras en importnivå som möjliggjort en återhämtning av den ekonomiska tillväxten.
Många afrikanska länder har således under senare tid upplevt en begynnande ekonomisk återhämtning. Det tjugotal länder som ingår i SPA-sam-arbetet har en genomsnittlig tillväxt på över 4 %. Exporten växer med över 5 % per år. För Afrika som helhet var tillväxten under år 1989 ca 3,5 %, en siffra som för första gången på mycket lång tid översteg befolkningstillväxten. Också andra uppgifter pekar på att en återhämtning äger rum. Jordbruksproduktionen i Afrika söder om Sahara har enligt FNs livsmedels-och jordbruksorganisation (FAO) ökat med 4 % per år under senare delen av 1980-talet. En mer än femtonårig trend med sjunkande jordbruksproduktion per invånare synes därmed ha brutits.
För att den begynnande återhämtningen skall bestå krävs fortsatt extra ordinära insatser såväl av de afrikanska samhällena som av det internatio- '*
nella samfundet. Långsiktiga satsningar krävs på många områden: investe- Prop. 1990/91: 100
ringar i infrastruktur, ett ökat sparande, satsningar på de sociala sektorer- Bil. 5
na, på miljöfrågorna, på befolkningsfrågorna och för kvinnans ställning,
samt inte minst på att utveckla de afrikanska ländernas förvaltningar och
samhällsinstitutioner. Förståelsen för dessa frågor har ökat. Ett viktigt
uttryck för detta är den omfattande perspektivstudie av Afrikas utveckling
som Världsbanken presenterade i slutet av år 1989. Där argumenterar
banken för en fördubbling av biståndet till Afrika fram till år 2000.
Banken argumenterar också för en fördubbling av ländernas och givarnas
insatser för utbildning och övriga sociala sektorer. Dessa frågor måste få
hög prioritet om de senaste årens ekonomiska återhämtning skall kunna
upprätthållas.
Latinamerika
Efter mer än ett årtionde har de latinamerikanska länderna ännu inte kommit ur den djupa ekonomiska kris som inleddes i slutet av sjuttiotalet. BNP per capita är i början av 1990-talet ca 8 % lägre än den var 1979-81. Inkomst och konsumtion är än lägre. Efter en period av återhämtning i mitten på decenniet föll inkomsterna, räknat per capita, åter under den senaste treårsperioden. Dessa låga tillväxtsiffror har inneburit ökade påfrestningar för Latinamerikas många fattiga och är en svår utmaning i många länder där demokratin fått fäste först under de allra senaste åren.
Tillväxten har varit långsam trots att regionens exportinkomster nått rekordnivåer. Exportvolymen var år 1989 nästan 60 % högre än år 1980, medan importvolymen fortfarande inte nått upp till år 1980 års nivå. Många länder har haft svårt att omvandla det stora handelsöverskottet i en ökad nationalinkomst, beroende både på höga räntebetalningar på utlandsskulden och på bristande förtroende för ekonomin. Detta har inneburit att investeringarna legat på alltför låga nivåer för att kunna bereda vägen för en ekonomisk återhämtning. 1 många av länderna har den ekonomiska politiken varit alltför svag. Stora budgetunderskott har lett till mycket hög inflation och en betungande inhemsk statsskuld. Resurser har inte mobiliserats i tillräcklig utsträckning genom beskattning och sparande. Kapitalflykten har fortsatt.
Denna övergripande bild av de latinamerikanska ländernas utveckling döljer stora skillnader mellan ländema och mellan olika länders ansträng ningar till ekonomisk anpassning och återhämtning. Flera länder har un der ett antal år genomfört långtgående ekonomiska anpassningsprogram, bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica, Ecuador, Jamaica, Mexico och Venezuela. 1 dessa länder är utsikterna idag avsevärt bättre. Flera av dem har också haft fördel av betydelsefulla skuldlättnadsoperationer. Även på andra håll, i så skilda länder som Brasilien, Peru och Nicaragua, genom förs omfattande strukturanpassningsprogram. Det föreligger idag i Latin amerika en utbredd enighet om behoven av denna typ av ekonomiska reformer. Det blir då också viktigt att ytterligare skuldlättnad kommer till stånd, framförallt genom överenskommelser med de kommersiella banker na och de internationella finansiella institutionerna. 45
Reformarbetet äger emellertid rum mot en bakgrund av fmstrerade Prop. 1990/91: 100 sociala förväntningar. Inkomstskillnaderna är mycket stora i de flesta Bil. 5 länderna. På landsbygden och i de växande slumområdena lever många människor i svår fattigdom och i en omgivning där miljöproblemen ofta är stora. Djupgående samhällsreformer är på många håll en förutsättning för att de allvarliga fattigdoms- och miljöproblemen skall kunna bekämpas.
Av största betydelse för Latinamerikas möjligheter att möta de svåra utvecklingspolitiska utmaningarna är det demokratiska genombrott som ägt rum i nästan samtliga latinamerikanska länder. Särskilt under 1980-ta-lets senare del ägde demokratiska förändringar rum i en lång rad länder. Val har hållits och respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats. Med ett förstärkt reformarbete och med ökat internationellt stöd i form av bl. a. skuldlättnad kan 1990-talet bli ett avsevärt ljusare årtionde för Latinamerika.
Resurser för utveckling
Med ett bättre samarbetsklimat mellan världens länder och med en bättre utvecklingspolitik i många u-länder fmns förutsättningar för att de externa resurserna för utveckling i u-länderna skall kunna öka. Samtidigt har den långsammare utvecklingen av världsekonomin och följderna av konflikten i Persiska viken skapat en mindre gynnsam ekonomisk omgivning. Viktigaste resurskälla för u-länderna är större handelsinkomster, men ökad finansiering för utveckling — inkluderande direktinvesteringar, kapitalflöden och bistånd — är likaledes nödvändig. Skuldkrisen är det tydliga uttrycket för bristerna i dessa resursflöden. Åtgärder i både i- och u-länder krävs för att flödena åter skall kunna öka och för att utvecklingen skall förbättra de fattigas levnadsvillkor. Inte minst krävs ett ökat internationellt bistånd.
Handel och råvarupriser
Världshandelns snabba utveckling under större delen av 1980-talet avtog under 1989 till ca 7 %. Takten i ökningen förväntas ytterligare minska under 1990 och 1991. U-ländernas exportexpansion, som under andra hälften av 1980-talet varit snabbare än väridshandelns ökning, avtog också under år 1989. Det gäller inte minst flera av de industrivaruexporterande länderna som tidigare dragit mest nytta av exportexpansionen. Sett över en längre period har u-länderna emellertid stärkt sin position avsevärt på väridsmarknaden. Deras andel av världshandeln har ökat, liksom också andelen industrivaror i deras export. Flera u-länder, bland dem Republiken Korea, Kina, Mexico och Brasilien, finns idag bland väridens 20 största exportörer.
Många av de fattigaste u-länderna har emellertid blivit allt svagare på världsmarknaden. Afrikas andelar av såväl världens som u-ländernas tota la export har fallit under 1980-talet. Skälet är i hög utsträckning att den ekonomiska politiken i många länder under lång tid missgynnat export. Om de afrikanska länderna söder om Sahara hade behållit sina marknads- 46
andelar från år 1970 vad gäller export av andra råvaror än olja hade Prop. 1990/91:100 exportinkomsterna 1985-86 varit 9-10 miljarder US dollar högre per år, Bil. 5 vilket ungefär motsvarar det bistånd Afrika då fick.
De fattigaste ländernas svårigheter beror också på att de flesta råvampriser har fallit under 1980-talet. De reala priserna på andra råvaror än olja sjönk under perioden fram till åren 1986-87 till de lägsta nivåerna sedan 1930-talet. Medan flera råvaror, bland dem många metaller och mineraler, har hämtat sig under de senaste åren, har kaffe- och kakaoprisema fortsatt att sjunka. Tillsammans med de kraftigt ökade oljepriserna har detta skapat stora svårigheter framför allt för många afrikanska länders ansträngningar till ekonomisk återhämtning.
Handelns betydelse för tillväxt, investeringar och teknologiöverföring är stor. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt skapar i-ländernas handelshinder stora svårigheter för u-länderna. För industrivaror har andra handelshinder än tullar vuxit snabbt under 1980-talet. Världsbanken har beräknat att i-ländernas protektionism minskat u-ländernas nationalinkomst med ett belopp omkring dubbelt så stort som det totala internationella biståndet. Särskilt stora vinster finns att göra på jordbruks- och textilområdena. Möjligheterna till framsteg finns på båda dessa områden i de GATT-för-handlingar som avsågs slutföras under år 1990 men som kommer att fortsätta under år 1991.1 den s. k. Uruguay-mndan diskuteras också andra frågor av stor betydelse för u-länderna, bl. a. tjänstehandel och immaterialrätt. U-länderna har deltagit på ett betydligt mer aktivt sätt i Umguay-run-dan än i tidigare förhandlingar. Ett framgångsrikt fullföljande skulle vara av stor betydelse för u-länderna.
Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder
För att u-ländernas investeringar och tillväxt skall öka krävs inte bara att exportinkomsterna ökar utan också att kapitalflykten hejdas samt att ländernas tillgång till nytt kapital förbättras. Den kraftiga minskningen av resursflödena, framför allt av lån och direktinvesteringar från privata källor, har under 1980-talet lett till att u-länderna som gmpp kommit att betala mer till utlandet i form av amorteringar och framför allt ränta än de fått in i form av nya lån. Dessa s. k. nettotransfereringar har varit negativa sedan år 1984. De beräknas under år 1989 ha ökat till ca 52 miljarder US dollar. Bistånd och direktinvesteringar uppgår sammanlagt till ett något större belopp, men bilden av kraftigt fallande resursflöden under 1980-talet har inte förändrats.
U-ländernas totala skuld har sedan år 1987 legat på ca 1 300 miljarder US dollar. Skuldsättningen ser olika ut i olika länder. I analyser skiljs vanligtvis på svårt skuldsatta medelinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska länder) och svårt skuldsatta låginkomstländer (huvudsakligen afrikanska länder). Åtgärder för skuldlättnad måste se olika ut i dessa båda grupper.
De 19 mest skuldsatta medelinkomstländerna hade vid utgången av år 1989 en utestående skuld på ca 516 miljarder US dollar, huvudsakligen till 47
kommersiella banker i utlandet. Nettotransfereringarna från denna gmpp Prop. 1990/91:100 länder beräknas under år 1989 ha uppgått till 32 miljarder US dollar. De Bil. 5 amorteringar och räntor som betalades uppgick till ca 38 % av exporten. De låga och sjunkande andrahandsvärdena på ländernas skulder ger en uppfattning om ländernas svårighet atl klara skuldtjänsten. Under år 1989 uppnåddes ett genombrott vad gäller möjligheter till skuldminskning för dessa länder. Enighet nåddes om att de dittillsvarande skuldlättnadsåtgär-derna inte varit tillräckliga. Nya metoder har nu utarbetats. Dessa innebär att frivilliga överenskommelser om skuld- eller skuldtjänstminskning ingås mellan skuldländer och banker. Internationella valutafonden och Världsbanken sätter av särskilda resurser för att stödja sådana operationer. Omförhandlingar med de kommersiella bankerna på gmndval av denna skuldstrategi har hittills genomförts av Costa Rica, Filippinerna, Mexico och Venezuela. En betydande skuldlättnad har uppnåtts. För många skuldsatta länder förblir dock svårigheten att dra till sig kapital för nya investeringar ett överhängande problem.
För några av länderna i kategorin svårt skuldtyngda medelinkomstländer togs under 1990 ett särskilt initiativ för skuldlättnad. Det gäller ett femtontal s. k. lägre medelinkomstländer som har en stor skuld till bilaterala offentliga kreditorer. Sådana fordringar, huvudsakligen statsgarante-rade exportkrediter, omförhandlas inom ramen för den s. k. Parisklubben. I september kom Parisklubben överens om att ge förmånligare villkor vid skuldomförhandlingar med dessa länder. Parisklubben fortsätter att överväga hur eventuella ytterligare åtgärder för länder inom denna kategori kan utformas.
De 34 fattigaste länderna i Afrika hade vid utgången av år 1989 en total skuld på ca 79 miljarder US dollar, huvudsakligen till offentliga fordringsägare. Skulden är betydligt mindre än den latinamerikanska men är avsevärt mer betungande, vilket illustreras av att den är ungefär lika stor som dessa länders sammanlagda BNI och motsvarar fem gånger värdet av deras export. Medan länderna hade en kontraktsenlig skuldtjänst på ca 50 % av exporten, var de faktiska betalningarna i genomsnitt mindre än hälften. För de fattigaste ländema utgör biståndet i stort sett den enda källan till utländskt kapital. Biståndet till samtliga länder i Afrika söder om Sahara uppgick år 1989 till ca 15,4 miljarder US dollar, en ökning från 24 % av det totala biståndet år 1980 tili 33 % är 1989.
För de fattigaste länderna har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits un der de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. De svenska förslagen redovisades samlat vid FNs generalförsamlings särskilda session om ekonomiska frågor under år 1990. Redan år 1978 skrev Sverige av biståndskrediterna tili dessa länder, något som flera stora i-länder utlovat göra först under år 1989 och ännu år 1990 bara delvis genomfört. Sverige har också verkat för mjukare villkor vid dessa länders omförhand lingar i Parisklubben och framfört att även de koncessionella s. k. Toron- to-villkoren är alltför betungande för många länder. I avvaktan på att överenskommelse kan nås om mer realistiska villkor har regeringen under år 1990 beslutat alt med hjälp av biståndet ge ett antal afrikanska länder full räntefrihet under bilaterala skuldkonsolideringsavtal. Även när det °
gäller de fattigaste ländernas skuld till kommersiella långivare har framsteg Prop. 1990/91: 100 gjorts, framför allt genom s. k. skuldåterköp, som innebär alt andrahands- Bil. 5 marknadens mycket låga värdering av fordringarna utnyttjas. Genom ett svenskt förslag har också en betydelsfull lättnad åstadkommits när det gäller viss Väridsbanksskuld.
Avgörande för att olika typer av skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till en bestående återhämtning är att de förstärker en stark nationell ekonomisk politik. För att de återhämtningsprogram som många av de fattigaste länderna är engagerade i skall lyckas krävs också ett ökat resursflöde. I dessa ansträngningar har Väridsbanken och Internationella valutafonden kommit att spela viktiga roller. Innan de krisdrabbade länderna har återvunnit sin kreditvärdighet är det de multilaterala organisationerna och biståndsgivarna som är ländernas huvudsakliga källa till nya resurser. Ett ökat internationellt bistånd och samarbete är av stor betydelse för dessa länders utveckling.
Det internationella biståndet
De minskade totala resursflödena till u-länderna har inneburit att biståndet kommit att utgöra en allt större andel, närmare 50 % av de totala flödena år 1989 jämfört med 30 % tio år tidigare. Världens bistånd har stagnerat under 1980-talet på en nivå av ca 50 miljarder US dollar. Sedan år 1985 har det totala biståndet till och med minskat något varie år. OECD-ländernas bistånd har dock ökat under årtiondet för att under år 1989 utgöra över 85 % av det totala biståndet.
Biståndet från de länder som är medlemmar i OECDs biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC) minskade år 1989 till 46,7 miljarder US dollar från 48,1 miljarder dollar år 1988. Den genomsnittliga nivån föll till 0,33 % av BNI år 1989 från 0,36 % ett år tidigare. Enligt DAC beror detta huvudsakligen på att utbetalningarna till olika multilaterala organisationer var ovanligt stora under år 1988. Under det gångna årtiondet har nivån legat på ca 0,34 — 0,35 %. Detta har inneburit en real ökning av biståndsanslagen i takt med DAC-ländernas BNP-ökning.
År 1970 antogs i samband med deklarationen om FNs andra utvecklingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde detta redan år 1974. Ännu idag har endast tre andra OECD-länder - Norge. Nederiänderna och Danmark - uppnått målet. Finland, som under 1980-lalet har ökat sitt bistånd snabbt, kommer sannolikt inom kort att uppnå 0,7-procentmålet. De svenska biståndsutbetalningarna uppgick år 1989 till 0,97 % av BNI, en betydande ökning jämfört medar 1988.
Huvudskälet till det lägre biståndet från DAC-länderna år 1989 är Förenta Staternas minskade biståndsutbetalningar. Förenta Staternas bi ståndsnivå hade under år 1989 sjunkit till 0,15 %av BNI, den lägsta nivån bland alla DAC-länder. Förutom Förenta Staterna har även bl.a. Storbri tannien och Tyskland minskat sina biståndsansträngningar under 1980-ta Iet. Dessa minskningar har varit särskilt allvarliga eftersom det rör sig om tre traditionellt stora givare. En viss ökning i det tyska biståndet registrera- 49
des dock under 1989. 4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1989
Biståndets andel av BNI (%)
(1989)
(1988)
Biståndets storlek (milj. USD) (1989)
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
DAC-länder totalt(l)
0,33
0,36
46 679
Norge
1,04
1,13
917 Sverige
0,97
0,86
1 799
Danmark
0,94
0,89
937¶Nederländerna
0,94
0,98
2 094
Finland
0,63
0,59
706¶Frankrike(2)
0,54
0,50
5 162
Be1g i en
0,46
0,41
703¶Canada
0,44
0,50
2 320
Italien
0,42
0,39
3 613
Förbundsrep. Tyskland
0,41
0,39
4 949
Australien
0,38
0,46
1 020
Japan
0,32
0,32
8 949
Storbritannien
0,31
0,32
2 587
Schweiz
0,30
0,32
558¶Österrike
0,23
0,24
283¶Nya Zeeland
0,22
0,27
87¶Irland
0,17
0,20
49¶Förenta Staterna
0,15
0,21
7 659
Övriga OECD-länder
0,08
0,08
400¶Arabiska länder
0,54
0,85
1 530
Andra u-länder
-
-
470¶Sovjetunionen och Östeuropa
-
-
4 300
Världens totala bistånd
53 379
(1) DAC (Development Assistance Committee) är OECDs biståndskommitté. Medlemsländerna är de som anges i tabellen.
(2) Exkl. Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet ingår dock i totalbeloppet för DAC-länderna.
(Källa: OECDs biståndskommitté DAC 1990)
Som en följd av Förenta Staternas minskade biståndsvolym blev Japan världens största biståndsgivare under år 1989 med närmare 9 miljarder US dollar i bistånd. Genom det ökade biståndet, liksom genom förändringarna i dess inriktning som t.ex. en viss avbindning och en vidare geografisk spridning, har Japan kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella utvecklingssamarbetet. Två andra länder som under 1980-talet ökat sina biståndsansträngningar avsevärt är Frankrike och Italien. Även Spanien som inte är medlem av DAC har inlett ett bistånd.
Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under senare tid genomgått stora förändringar. De arabiska länderna, främst Saudiarabien och Kuwait, var tidigare en betydelsefull källa till bistånd. Av olika skäl har detta bistånd minskat avsevärt under hela 1980-talet. Konflikten i Persiska viken minskar nu ytteriigare de arabiska ländernas utvecklings-
50
bistånd. Några tidigare u-länder, bland dem Republiken Korea, har inlett Prop. 1990/91:100 ett bistånd som kan komma att bli av betydelse. Bil. 5
Omvälvningarna i Sovjetunionen och de östeuropeiska länderna innebär stora förändringar i det bistånd som dessa |änder ger. Efter att tidigare ha stagnerat kommer biståndet framöver att minska och också ändra landinriktning och karaktär. För vissa mottagarländer, särskilt de som fått ett betydande sovjetiskt stöd, kan detta få stora konsekvenser. Det enade Tyskland förväntas överta en del av den tidigare Tyska Demokratiska Republikens bistånd. Några av de central- och östeuropeiska länderna, särskilt Polen och Ungern, mottog under år 1990 betydande bistånd.
OECD har gjort bedömningen att DAC-ländernas bistånd endast långsamt kommer att öka, sannolikt i en lägre takt än tillväxten i givarländernas ekonomier. Därmed skulle givarländerna komma än längre från FNs 0,7-procentmål. I DAC har en strategi för utvecklingssamarbetet på 1990Ttalet diskuterats. Vid DACs högnivåmöte år 1989 tog Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna, Nederländerna och Frankrike initiativ till en ökad biståndsvolym. DAC-länderna gjorde här förnyade utfästelser om att väsentligt öka biståndsvolymen.
Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderlig värld
De senaste årens världspolitiska förändringar, de stora skillnaderna i u-ländernas utveckling under loppet av 1980-talet och de växande ömsesidiga beroendena mellan u- och i-länder har ställt det internationella samarbetet inför svåra och också nya utmaningar.
1 ekonomiskt hänseende har det handlat om att återupprätta tillväxten i svårt krisdrabbade länder och om att få till stånd en mer öppen, stabil och gynnsam internationell ekonomisk omgivning. I miljömässigt hänseende har det handlat om att hitta formerna för ett samarbete kring de globala och internationella miljöhoten, liksom för stödet till de fattiga ländernas ansträngningar att skapa en miljömässigt hållbar utveckling. Det har också handlat om att i den avspänning som rått mellan stormakterna stödja en utveckling mot fred och återuppbyggnad i områden som drabbats av krig och konflikt, liksom en utveckling mot demokrati och frihet i länder där mänskliga rättigheter förtrampats. I den allt mer internationaliserade värld som nu tar form är det min övertygelse att biståndet under 1990-talet kommer att spela en allt mer betydelsefull roll.
Målet för det svenska biståndet, som det så många gånger formulerats av riksdagen, är att "höja de fattiga folkens levnadsnivå". Detta övergripande mål, formulerat för snart 30 år sedan, liksom de fem mer specifika biståndspolitiska målen, äger alltjämt sin giltighet. Jag vill särskilt framhålla att i den-mångfald av former som vårt bistånd tar sig är det solidariteten med de fattiga och förtryckta som är den yttersta drivkraften.
Kampen mot fattigdomen har under de gångna decennierna mött både framgångar oeh motgångar. Sett över en längre period framstår framstegen tydligt, särskilt vad gäller social utveckling. Den förväntade livslängden i u-länderna har ökat från 46 år 1960 till 62 år 1987. Andelen läskunniga har 51
ökat från 43 % år 1970 till 60% år 1985. Dessa siffror vittnar om en Prop. 1990/91: 100 kraftigt vidgad utvecklingspotential i u-väriden. Bil. 5
Inte desto mindre har antalet fattiga ökat. Omkring en miljard människor, var femte människa på jorden, lever i dag i djup fattigdom. Varje dag dör 40 000 barn av orsaker som kunde ha undanröjts. Under 1990-talet kommer 1,5 miljarder barn att födas, den största generationen någonsin. Många kommer att växa upp i sociala och ekonomiska orättvisor och förnekas rätten till ett liv i värdighet.
Efter flera decennier av snabb ekonomisk tillväxt i u-världen innebar 1980-talet en djup ekonomisk kris för många u-länder. 1 stora delar av u-väriden, främst i Afrika och Latinamerika, samt även i några av de fattigaste asiatiska länderna, har levnadsstandarden sjunkit för stora delar av befolkningen. Där har den ekonomiska krisen slagit hårt mot den sociala utvecklingen. Bara om den ekonomiska tillväxten återupprättas kan de fattigas inkomster åter öka och en social välfärd spridas.
Det är möjligt även för de fattigaste länderna att vända nedgången. Många Itinder har gjort just det genom att ompröva tidigare utvecklingspolitik. Genom ekonomisk-politiska reformer har de skapat en mer stabil och gynnsam miljö för produktion, särskilt för jordbruket. Åtgärder inriktade på en snar återhämtning i tillväxten måste emellertid kompletteras med andra, långsiktigt orienterade insatser för att de samlade utvecklingsansträngningarna skall vara hållbara och ge framgång i kampen mot fattigdom.
1 förra årets budgetproposition redogjorde jag utförligt för regeringens syn på sambanden mellan ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning, på behovet av ekonomisk återhämtning och långsiktighet i utvecklingsansträngningarna. I budgetpropositionen året dessförinnan redovisade jag slutsatserna från ett omfattande utredningsarbete om Afrikas ekonomiska och sociala kris och om hur en utvecklingsstrategi för Afrika på 1990-taiet bör se ut. Riksdagen har ställt sig bakom dessa riktlinjer. SIDA har följt upp riktlinjerna och vidareutvecklat strategin i sitt arbete. Jag välkomnar detta.
Under de senaste åren har en allt bredare samsyn inträtt om de centrala elementen i en sådan fattigdomsinriktad långsiktig utvecklingsstrategi. Inte bara u-länder har omprövat sin utvecklingspolitik, det harock.så flera biståndsgivare gjort. Erfarenheter, analys och rekommendationer har uttryckts vid en lång rad internationella möten under år 1990, bland annat vid FNs läskunnighetskonferens i mars, i samband med FNs extra generalförsamling i april om ekonomiska frågor, vid FNs andra konferens om de minst utvecklade länderna i september och i samband med att FNs generalförsamling hösten 1990 antog en ny internationell utvecklingsstrategi. Jag vill särskilt välkomna två omfattande och konkreta rapporter om social utveckling och fattigdomsbekämpning från två av de viktigaste internationella organisationerna. FNs utvecklingsprogram, UNDP och Världsbanken.
I UNDPs Human Development Report 1990, den första i en ny serie till vars tillkomst Sverige har bidragit, skärskådas hur länder förmått ge sina befolkningar ett bättre och rikare liv. Genom att konstruera ett särskilt 5_
mått, ett sammanvägt index ("human development index") av länders Prop. 1990/91:100 utvecklingsnivå vad gäller förväntad livslängd, graden av läskunnighet och Bil. 5 nationalinkomst, ges en annorlunda bild än den som framgår när länder rangordnas enbart enligt traditionella ekonomiska mått, som BNP. UNDP betonar vikten av ekonomisk tillväxt för att kunna upprätthålla en social infrastruktur, men framhåller desto starkare de stora skillnaderna i social utveckling mellan länder på liknande inkomstnivå. Av en genomgång av individuella landerfarenheter framgår klart det viktigaste i analysen: u-länder, även de fattigaste, har möjligheter att göra betydande sociala framsteg om den politiska viljan finns.
Årets IVorld Development Report har Väridsbanken ägnat åt en utförlig genomgång av erfarenheterna från olika strategier för fattigdomsbekämpning. Också slutsatsen från Världsbankens analys är tydlig. En politik som enbart syftar till ökad ekonomisk tillväxt garanterar inte ett ökat välstånd för de fattiga. En långsiktigt hållbar utvecklingsstrategi bör främja det produktiva utnyttjandet av de fattigas främsta tillgång — deras arbetskraft. För detta krävs fungerande marknadsincitament, en förstärkning av sociala och politiska institutioner, investeringar i infrastruktur och anpassad teknologi. Samhället måste förse de fattiga med grundläggande sociala tjänster, särskilt primärhälsovård, familjeplanering och grundutbildning. En förutsättning för att nå varaktiga resultat i kampen mot fattigdomen är att kvinnornas ställning stärks.
Att utveckling måste bygga på rättvisa och möjligheter för de fattiga har alltid varit en grundläggande del av svensk biståndspolitik. Jag välkomnar därför att denna uppfattning delas av alltfler och att den beskrivits så tydligt och samstämmigt av dessa båda organisationer. Jag välkomnar också det budskap som klart framkommer i båda rapporterna att det finns realistiska möjligheter att avsevärt minska antalet fattiga i världen om man tillämpar en utvecklingsstrategi som kombinerar ekonomisk tillväxt med en rättvisare resursfördelning och sociala insatser.
Att en betydligt bredare förståelse för frågorna har vuxit fram innebär emellertid inte att svar finns på alla svåra utvecklingsproblem. Inte heller innebär det att det bara finns en enda riktig utvecklingspolitik. Minst av allt betyder det att länder inte står inför svåra val och intressekonflikter i utformandet av en fattigdomsorienterad utvecklingspolitik.
Efter ett årtionde som i många u-länder präglats av motgångar finns det dock skäl att glädjas åt att utsikterna till ett konstruktivt utvecklingssamarbete nu är ljusare. Många länder är inbegripna i att försöka utforma en effektivare och rättvisare utvecklingspolitik. För att möjliggöra en sådan utveckling kan inget ersätta den politiska bas som bara länder själva kan etablera.
Det ansvar som vilar på u-länderna var ett av de viktigaste temata i den rapport som den s. k. Sydkommissionen presenterade i augusti 1990 under titeln "The Challenge to the South". Kommissionen, vars arbete inleddes år 1987 under ledning av Tanzanias förre president Julius Nyerere, tog även upp nord/syd-frågor och samarbetet mellan u-länder. Avsnitten om u-ländernas eget ansvar för den utvecklingspolitik de för tillhör rapportens mest betydelsefulla. Följande stycke avslutar rapporten: "
"I sista hand kan syds vädjan om rättvisa, jämlikhet och demokrati i det Prop. 1990/91: 100 globala samhället inte särskiljas från ländernas strävan efter dessa mål Bil. 5 inom sina egna samhällen. Engagemanget för demokratiska värden, respekten för grundläggande rättigheter — i synnerhet rätten till oliktänkande — rättvisa för minoriteter, omtanke om de fattiga och de sämre lottade, redlighet i det offentliga livet, beredvillighet att lösa konflikter utan att tillgripa krig - allt detta kan inte annat än att göra intryck på världsopinionen och öka syds utsikter att säkra en ny världsordning."
Av stor betydelse för u-ländernas egna ansträngningar är det viktiga bidrag som en gynnsam extern ekonomisk miljö kan ge. Det internationella samfundet kan stödja u-länderna på många sätt: minskad protektionism, ökade resursflöden, skuldlättnad och, inte minst, en stabil världsekonomisk omgivning. För lång tid framöver kommer också biståndet att spela en central roll, särskilt i de fattigaste länderna.
Det internationella biståndssamarbetet har utvecklats under de senaste åren. Särskilt betydelsefullt har varit det samarbete som vuxit fram till stöd för de krisdrabbade afrikanska ländernas återhämtning. I detta har såväl multilaterala som bilaterala biståndsgivare samverkat på ett nytt sätt. På ytterligare en rad områden krävs nu ett förstärkt internationellt samarbete. 1 avsnitten nedan tar jag upp några av de områden som har särskild aktualitet i svenskt och internationellt biståndssamarbete.
Demokratifrämjande bistånd
Sveriges stöd till u-ländernas utveckling har som övergripande mål att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De fem biståndspolitiska målen resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och social självständighet, demokratisk samhällsutveckling samt framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samspelar och betingar varandra för att uppnå detta övergripande mål.
De fem biståndspolitiska målen skall därför prägla utvecklingssamarbetet i sin helhet, även om inte vart och ett av dem kan tillgodoses inom samtliga biståndsinsatser. Det naturliga är att ett eller ett par av dem står i förgrunden i ett specifikt program och att övriga mål främjas som önskvärda sidoeffekter.
Demokratimålet bär i sig de grundläggande bevekelsegrunderna för utvecklingssamarbetet, eftersom det baseras på uppfattningen om och engagemanget för alla människors lika värde och deras grundläggande rätt till ett liv i frihet från förtryck och utsugning.
Genom demokratimålet tar Sverige ställning mot alla former av politiskt förtryck. Det är ett uttryck för vår strävan att stärka fömtsättningama för mera rättvisa och öppna samhällen som ger den enskilde möjligheter att delta aktivt i både den ekonomiska och politiska processen. Demokrati är en av förutsättningarna för att driva utvecklingen framåt.
Demokratimålet är också ett åtagande att främja respekt för mänskliga rättigheter, så som de definieras i de konventioner som Sverige anslutit sig till och som huvudsakligen består av två grupper av rättigheter: de poli tiska och medborgerliga samt de ekonomiska och sociala. För Sverige har 54
båda grupperna av rättigheter lika stor betydelse, även om de är olika till Prop. 1990/91:100 sin karaktär. Bil. 5
Det svenska biståndet utgör, med sitt omfång och innehåll, i sin helhet ett stöd till u-ländernas ekonomiska och sociala rättigheter. Det långsiktiga stödet för att stärka ekonomisk tillväxt och rättvis fördelning och betoningen av insatser i de sociala sektorema är här av särskild vikt. De båda grupperna av rättigheter är kopplade till varandra. Så är exempelvis läskunnighet ett viktigt verktyg för att kunna tillvarata de medborgerliga och politiska rättigheterna.
Stödet till de medborgerliga och politiska rättigheterna utgörs både av långsiktiga insatser för mänsklig utveckling, som exempelvis utbildning, samt riktat stöd till insatser med särskild effekt för att föra utvecklingen mot demokrati framåt. 1 arbetet stöds processer mot demokrati genom bidrag till reformer och program som stärker yttrande- och tryckfrihet, organisationsfrihet, rättssäkerhet, folkligt deltagande och insyn, politisk mångfald och fria val.
Demokratimålet har betonats starkt under senare år och belysts ur olika aspekter i budgetpropositionerna. Samtidigt har bistånd med speciell inriktning på att främja en demokratisk utveckling växt i omfattning och bredd. 1 förra årets budgetproposition redogjorde jag för hur biståndet används i processer mot fred och demokrati.
Den internationella utvecklingen har under det gångna året präglats av avspänningen mellan stormakterna och demokratisering i många tidigare centralstyrda länder. Den senare tidens händelser i Mellanöstern kastar sin skugga över det faktum att många utdragna regionala konflikter kommit närmare en lösning. Mot denna internationella bakgrund och med planekonomiernas sammanbrott i Central- och Östeuropa som referens, betonas idag demokratin som drivkraft för utveckling av allt fler aktörer i utvecklingssamarbetet. Detta gäller såväl industriländerna inom OECD som de afrikanska länderna inom den afrikanska samarbetsorganisationen OAU.
Särskilt påtaglig är den snabba politiska utvecklingen i många afrikanska länder, där debatten om demokratin — om yttrandefrihet, medbestämmande, pluralism, flerpartisystem, insyn och fria val — intensifierats. Detta är en välkommen utveckling där lärandet av andras erfarenheter är viktigt, men där varje samhälle måste ha rätt att utforma sin egen demokratiseringsprocess utifrån sin kultur och andra fömtsättningar. Att som biståndsgivare sätta upp en bestämd modell för hur demokratin skall vara utformad och göra detta till villkor i biståndet är något som u-länderna samfällt vänder sig emot. Som jag ser det är det biståndets uppgift att främja processer som leder mot demokrati. Det finns idag stora möjligheter att arbeta på detta konstruktiva sätt. Att uppställa särskilda villkor, t. ex. på flerpartisystem, motverkar ofta sitt eget syfte i samarbetet med u-länderna.
I biståndet används omfattande resurser för stöd till människor som drabbats av krig, konflikter och politisk förföljelse. Fortsatt stora och delvis nya behov finns av stöd till humanitär verksamhet. Freds- och demokratiseringsprocesserna i Latinamerika och södra Afrika kan på sikt 55
minska behoven av den form av stöd som hittills lämnats till dessa ornrå- Prop. 1990/91: 100 den. 1 stället ökar behoven av stöd till de demokratiseringsprocesser som Bil. 5 inletts i dessa och många andra u-länder.
Utvecklingen i Latinamerika tydliggör hur lång och komplicerad vägen är från diktatur till demokrati. I inledningsavsnittet om Latinamerika redovisas utvecklingen där mera utförligt.
Liksom i Latinamerika präglas den politiska utvecklingen i Afrika främst av ländernas egen dynamik, även om avspänningen mellan stormakterna här haft betydelse för att påskynda en utveckling mot fred och demokrati. Efter den nationella samling som var nödvändig för det första steget mot avkolonisering och oberoende, har många länder i Afrika nu gått in i nästa avgörande utvecklingsfas, där demokrati och en stadig ekonomisk utveckling är målen. Ett växande krismedvetande präglar de afrikanska länder som nu genomför genomgripande ekonomiska och politiska reformer mot ökad öppenhet och demokrati. Exempel på detta är flera av Sveriges samarbetsländer.
Kap Verde har hunnit förhållandevis långt i sitt politiska reformarbete, där universella och hemliga val till presidentämbetet och parlamentet genomförs senast i mars 1991. Mozambique har fattat beslut om en ny konstitution innebärande att flerpartisystem införs och allmänna val hålles år 1991. Guinea-Bissau har tillkännagivit att flerpartisystem skall införas och fria val hållas senast år 1992. I Zambia har kraven på flerpartisystem lett till att konstitutionen skall revideras och fria val hållas, där flera partier tillåts delta, senast i oktober 1991. Det ekonomiska reformprogram som inletts i Zimbabwe innebär ökad ekonomisk liberalisering och marknadsorientering. Kraven på en efterföljd i form av politiska reformer mot ökad pluralism blir allt starkare. I september 1990 fattades beslut om att inte lagfästa enpartistaten. I Angola äger en förändring mot ökad pluralism rum.
Namibia utgör ett särfall i Afrika. Som ett av de sista länderna att avkoloniseras har landet redan från början en demokratisk konstitution och en regering med demokratisk legitimitet.
Utvecklingen i Sydafrika har under det gångna året inneburit dramatiska politiska förändringar i positiv riktning. Befrielserörelsen African National Congress (ANC) tillåts verka, Nelson Mandela har släppts och undantagstillståndet hävts. Trots att apartheidsystemets gmndvalar ännu inte förändrats, har viktiga överenskommelser ingåtts mot en reformering av Sydafrika i förhandlingsprocessen mellan regeringen och ANC. Den positiva utvecklingen skall samtidigt inte undanskymma det faktum att bakslag kan inträffa och att processen mot ett demokratiskt Sydafrika kan bli utdragen.
Gemensamt för alla dessa länder är emellertid att utvecklingen mot demokrati inletts, snarare än fullföljts, i och med de politiska och konstitutionella reformer som nu genomförs.
I Asien är bilden mer komplicerad. I länder som Kina och Myanmar (Burma) syns en utveckling mot demokrati avlägsen, även om Kina nu strävar efter att bryta den isolering som blev följden av den grymma aktionen mot de demonstrerande studenterna på den Himmelska Fridens "
torg i juni 1989. Länder som Vietnam och Laos har öppnat ekonomierna Prop. 1990/91:100 för privata initiativ och marknadskrafter, men tvekar ännu inför en mot- Bil. 5 svarande politisk öppning. Flera länder i Sydasien har demokratiska konstitutioner, flerpartisystem och en lagstiftning som garanterar rättssäkerheten. I praktiken är det emellertid endast ett fåtal som fullt ut kan utnyttja sina medborgerliga och politiska rättigheter, medan majoriteten av de absolut fattiga endast i ringa utsträckning deltar i den politiska processen.
Den fortsatta och ökade satsningen på ett demokratifrämjande bistånd sker i en u-landsverklighet där den politiska utvecklingen är mer dynamisk än någonsin. Från många u-länder efterfrågas erfarenheter från demokratiska samhällsbyggen i andra länder, däribland Sverige. För att på bästa sätt tillvarata dessa möjligheter och kunna tillmötesgå u-ländemas växande efterfrågan på bistånd för utveckling av demokrati, rättsliga system m.m., vill jag föra samman tidigare aktiviteter under olika anslagsposter till en ny anslagspost under reservationsanslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Arbetet med dessa frågor skall föras på flera plan och vägledas av följande riktlinjer.
För det första skall företrädare tr svenskt bistånd utnyttja möjligheterna att i dialogen med mottagarländerna konsekvent framföra vår syn på demokrati och mänskliga rättigheter.
För det andra innebär biståndet ett långsiktigt arbete för att bygga upp kunskap, ansvarstagande och självtillit vilket utgör en investering för demokrati i framtiden. I de arbetsmetoder Sverige valt att prioritera ges människor utbildning och vana alt organisera sig i demokratiska former. Därmed får de också verktygen att påverka sin ekonomiska och politiska verklighet och göra sina röster hörda.
För det tredje har behov, möjligheter och efterfrågan inneburit ett ökat utrymme för riktade insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Den nya anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ger möjligheter till ett flexibelt och riktat stöd på olika nivåer i processerna mot demokrati.
För det Ijärde har en metodutveckling skett inom det speciella stödet till demokratiska processer, som utvecklats inom anslagsposten Särskilda program. Bl.a. finns erfarenheter av stöd till reformer inom lagstiftningsområdet i länder som Guinea-Bissau, Uganda, Vietnam, Nicaragua och Namibia. I de två sistnämnda länderna kombinerades stödet med insatser i samband med de allmänna valen. Dessa erfarenheter kan utnyttjas för insatser som kan genomföras i en rad länder, för att förstärka processer mot demokrati.
För det femte skall de unika erfarenheter utnyttjas som vunnits när det gäller stöd till hela befolkningsgmpper som utsatts för apartheid eller andra former av politiskt förtryck i södra Afrika och Latinamerika. 1 dessa regioner finns fortfarande stora behov av stöd, både till enskilda offer för förtryck och för att främja mänskliga rättigheter i vidare bemärkelse. De erfarenheter som vunnits är av stor betydelse för stöd till andra regioner där behoven av humanitärt bistånd ökar, exempelvis i Sri Länka och 57
Mellanöstern.
För det sjätte skall även fortsättningsvis ett brett stöd utgå till olika Prop. 1990/91: 100 organisationer för mänskliga rättigheter. De organisationer som för när- Bil. 5 varande erhåller stöd från anslagsposten Särskilda program är internationella, regionala eller nationella. Tyngdpunkten ligger på organisationer som arbetar för försvar av de politiska och medborgerliga rättigheterna i utvecklingsländerna. Stöd lämnas också till organisationer som arbetar med dokumentation kring minoriteters rättigheter. En viktig del av arbetet gäller stärkandet av utsatta gmppers rättssäkerhet. Detta arbete inriktas exempelvis på kvinnor och bam samt fattiga på landsbygden.
Miljö och utveckling
I u-länderna är de stora miljöhoten ofta direkt fattigdomsrelaterade. Fattiga människor och fattiga länder tvingas till ett icke hållbart utnyttjande av naturresurser för att kortsiktigt tillfredsställa behov av livsmedel, brännved etc. Därigenom hotas på sikt den resursbas som utgör själva grunden för den framtida utvecklingen.
Markförstöring, skogsskövling, vattenbrist, samt en alltför hög befolkningstillväxt och urbanisering hotar utvecklingen i en stor del av tredje världen. Särskilt destruktiva uttryck tar sig sambanden mellan fattigdom och miljöförstöring i Afrika söder om Sahara, där flera länder har negativ ekonomisk utveckling och otillräcklig livsmedelsproduktion.
U-ländernas behov av inkomster och industriell utveckling kan ibland utnyttjas av företag som bedriver miljöfarlig produktion med allvariiga miljöskador som följd. Dumpning av miljöfarligt avfall från i-länderna förekommer också.
Enligt FNs jordbruksorganisations, FAO, senaste uppskattningar försvinner årligen ca 17 miljoner hektar tropisk regnskog, vilket motsvarar nästan hälften av Sveriges yta. Detta är dubbelt så mycket jämfört med de uppskattningar FAO gjorde för 10 år sedan. Skövlingen är i viss utsträckning en följd av kommersiell exploatering. Men huvudorsakerna är enligt FAO befolkningstillväxt och fattigdom.
Enligt FNs miljöprogram, UNEP, försvinner mer än 27 miljoner hektar produktiv mark varje år till följd av ökenspridning och markförstöring. En stor del av denna förstörelse sker i u-länderna och kan direkt kopplas samman med en växande fattig befolknings alltmer akuta försörjningssituation.
Många faktorer, däribland hög befolkningstillväxt och migration bidrar till snabb urbanisering i u-länderna. Koncentration av människor i oplanerat växande städer i resurssvaga länder skapar stora miljöproblem. Det är de fattigaste som drabbas hårdast av en ohälsosam omgivning till följd av britslallig vattenförsörjning, förgiftade vattendrag och förorenat grundvatten, olösta avloppsfrågor, dåliga bostäder m. m.
Genom en dåligt utbyggd infrastruktur utgör de växande storstäderna i sig ett miljöhot. Ett alltmer uppmärksammat problem är exempelvis de ökade mängder orenade utsläpp från kustnära storstäder som hotar fisket och därigenom en av berörda u-länders huvudsakliga proteinkällor. 58
Sammanbrott i naturresurshanteringen och i miljön i enskilda u-länder Prop. 1990/91: 100 kan, förutom att vara förödande för de direkt drabbade människorna, leda Bil. 5 till dramatiska konsekvenser regionalt och globalt. Det finns allt fler exempel på de invecklade men potentiellt katastrofala samband som råder mellan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och social och politisk oro. Det är därför i alla länders intresse att kunskap och resurser byggs upp i u-länderna så att de får ökade möjligheter att föra en framsynt politik för skydd av miljön och för hushållning med naturresurser.
Insikten om den ömsesidiga nyttan av en god global miljö och en god naturresurshushållning har lett till att det internationella miljöarbetet intensifierats. Den svenska synen i detta arbete präglas av att i-länder och u-länder har ett gemensamt ansvar och intresse att värna den globala miljön. Genom att huvuddelen av källorna när det gäller sådana miljöproblem som t.ex. uttunningen av ozonlagret, växthuseffekten och markförsurning återfinns i i-länderna, har i-länderna ett särskilt ansvar för att åtgärda dessa problem. 1-länderna har dessutom ett särskilt ansvar genom sin dominerande roll i världsekonomin.
I slutet av år 1989 fattade FNs generalförsamling beslut om att anordna en konferens om miljö- och utveckling under år 1992. Ett omfattande förberedelsearbete har inletts inför konferensen. Sverige verkar för att man vid konferensen skall kunna fatta konkreta och handlingsinriktade beslut. I syfte att uppnå.detta har mellanstatliga förhandlingar inletts när det gäller flera av de stora globala miljöproblemen, t.ex. klimatfrågan och utarmningen av biologisk mångfald. Även skogamas situation behandlas i förberedelsearbetet.
Det är viktigt att dessa förhandlingar präglas av ett integrerat synsätt där man inte ser miljön som en enskild sektor, oberoende av utvecklingen i övrigt.
Det står helt klart att en ökad resurs- och tekniköverföring måste ske från i-länderna till u-länderna för att u-länderna skall kunna vidta verkningsfulla åtgärder för en hållbar utveckling. Detta förutsätter bl. a. att alla i-länder tar sitt ansvar och når upp till en biståndsvolym som åtminstone motsvarar FNs 0,7-procentmål.
Det krävs ökade resursöverföringar för miljöinsatser i u-länder av åtminstone två slag, principiellt åtskilda, men ömsesidigt förstärkande:
—för det första måste en ökning av det traditionella biståndet ske för att möjliggöra för u-länderna, särskilt de minst utvecklade länderna, att bemästra de akuta fattigdomsrelaterade hoten mot miljön och naturresursbasen
—för det andra måste internationella finansiella överföringsmekanismer skapas för att möjliggöra för u-länderna att delta i globala miljöåtgärder, t.ex. åtgärder mot klimatförändringar och åtgärder mot uttunning av ozonskiktet.
1 båda fallen måste resursöverföringarna integreras med den övergripande utvecklingspolitiken i de enskilda u-länderna för att bli verkningsfulla. Således måste hänsynen till miljön bli en integrerad del av utvecklingspolitiken och olika utvecklingssatsningar.
Villkor som underlättar u-ländernas handel är också viktigt för att de 59
resurser som behövs för en miljömedveten utvecklingspolitik skall kunna Prop. 1990/91: 100 skapas. Bil. 5
När det gäller resursöverföringar direkt kopplade till globala miljöåtgärder skedde under år 1990 ett internationellt genombrott. Efter långa förhandlingar kunde i juni 1990 Montrealprotokollet från 1987, om ozonnedbrytande substanser, revideras till att omfatta en utfasning av användningen av ozonförtunnande ämnen i såväl i-länder som u-länder. Överenskommelsen innefattar särskilda åtaganden från i-länderna om resursöverföringar motsvarande mellan 160 och 240 milj. US dollar till u-länderna under en inledande treårsperiod för att möjliggöra en avveckling av användningen av freoner. Genom att freoner även är en växthusgas kommer avvecklingen dessutom att få en postiv klimateffekt.
I de förhandlingar kring andra globala miljöproblem som kommer att pågå inför 1992 års konferens kommer resursfrågan att bli central. Under 1990 har förhandlingar pågått om upprättande av en särskild miljöfond knuten till Väridsbanken, UNDP och UNEP för att åtgärda globala miljöproblem i u-länderna. Fonden skall framför allt finansiera insatser för att skydda ozonskiktet, internationella vattenresurser och den biologiska mångfalden samt åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser. Diskussionerna har nått så långt att det är sannolikt att en fond kan etableras och påbörja sin verksamhet under år 1991.
Kvinnoinriktat bistånd
Jag har i tidigare års budgetpropositioner understrukit vikten av att ägna stor uppmärksamhet åt frågor om kvinnor och utveckling i biståndet. I många u-länder är kvinnans roll undanskymd. Förtryck och ojämlik behandling vad gäller olika civila rättigheter är vanligt. Likväl spelar kvinnan en nyckelroll för att utveckling skall komma till stånd. Det är också ett viktigt mål i sig att förbättra kvinnornas ställning.
Kvinnornas villkor och möjligheter har stor betydelse för den sociala utvecklingen liksom på befolkningsområdet. En växande insikt finns också om deras centrala roll för ekonomisk utveckling. En höjning av produktiviteten, inte minst i jordbruket, är en förutsättning för att de fattiga länderna i Afrika skall komma ur sin ekonomiska kris. I dessa samhällen är det ofta kvinnorna som bär den tyngsta arbetsbördan i jordbruket. Miljöfrågorna är också i hög grad kvinnorelaterade då det oftast är kvinnorna som hämtar vatten och brännved, planterar träd och svarar för markvården. Insatser för och genom kvinnor måste utgå ifrån deras roller och uppgifter på alla dessa områden.
Det är också viktigt att verka för att stärka kvinnors inflytande över beslut och att stödja strävanden och reformer för att ge kvinnorna en rättslig ställning av likaberättigande med männen. När kvinnorna inom ett äktenskap inte kan förfoga över någon egendom har hon också svårt att engagera sig i ekonomiska aktiviteter. Att satsa på förbättrade metoder i jordbruket är också mindre lockande om man är beroende av någon annans vilja när det gäller rätt att disponera marken. SARECs program 60
"Women and Law" är ett exempel på bistånd som arbetar med dessa Prop. 1990/91:100 frågor. Bil. 5
Alla utvecklingsaktiviteter - och därmed biståndet - både påverkar och påverkas av de rådande könsrollerna i samhället. En insikt om detta är viktig för alla som arbetar med bistånd. En integrering av kvinnoaspekter i biståndet innebär att hänsyn till kvinnors behov och potential skall tas i beredningen av biståndsinsatser inom alla områden. Utbildning av personalen spelar en stor roll i denna strävan. SIDA har på detta område nått goda resultat. Det är angeläget att personal även inom övriga delar av biståndet ges möjlighet till sådan utbildning.
Målet är att könsrollsmedvetande skall prägla allt biståndsarbete. I fråga om insatser innebär detta i första hand att könsrollsaspekter skall påverka utformningen av olika projekt. Som ett komplement till detta behövs också insatser särskilt inriktade för kvinnor.
Inom utrikesdepartementet har en översyn av kvinnors roll i det svenska biståndet utförts under året. Översynen har följts upp med ett seminarium där företrädare för biståndsmyndigheter och enskilda organisationer deltog. Översynen bekräftade en hög medvetenhet om kvinnors roll hos de olika biståndsorganen. Den visade också att fömtsättningama för att bedriva kvinnoinriktat bistånd är olika för de olika biståndsmyndigheterna beroende på skilda mandat vad gäller arbetssätt och verksamhetsinriktning.
Samtidigt konstaterades att det i alla delar av biståndet är både möjligt och angeläget alt ta hänsyn till könsiollsaspekter. Jag anser att även de mindre biståndsmyndigheterna på samma sätt som SIDA bör utarbeta praktiskt inriktade strategier för att i respektive verksamhet främja utveckling för och genom kvinnor. Redovisningar av detta strategiarbete bör lämnas i nästa anslagsframställning.
På samma sätt som kvinnoaspekter integreras i det bilaterala biståndet verkar Sverige för att kvinnofrågorna skall uppmärksammas i de multilaterala biståndsorganens verksamhet. Inte minst FNs arbete på området har gjort att det finns ett principiellt erkännande om kvinnans viktiga roll. Många handläggare av kvinnofrågor i de olika sekretariaten erfar dock ännu svårigheter att vinna gehör och hitta ett arbetssätt som leder till resultat. Sverige verkar därför aktivt för att fler kvinnor skall komma i beslutsfattande ställning i FN-sekretariaten och i de internationella utvecklingsbankerna, som en av förutsättningarna för en ökad förståelse för integreringen av kvinnor i den allmänna utvecklingsprocessen.
I de multilaterala organisationerna finns nu också ett växande intresse för fattigdomsfrågor och för att främja en bred utveckling, t. ex. genom att produktiviteten höjs i jordbruket. Därigenom har också kvinnofrågorna fått ny uppmärksamhet bl.a. i Väridsbanken. Jag finner att detta är en hoppingivande utveckling som regeringen bör ta fasta på i sitt internationella agerande för att det principiella erkännandet av kvinnans betydelse också skall leda till resultatinriktat agerande.
61¶Samarbete med Central- och Östeuropa Prop. 1990/91: lOO
Bil. 5 Omvälvningarna i Central- och Östeuropa under 1989 har öppnat nya
möjligheter för folken i dessa länder, för den europeiska integrationen, liksom för det globala samarbetet. Det förbättrade internationella samarbetsklimatet och de resurser som kan frigöras genom nedmstning skapar förutsättningar för förnyade utvecklingsansträngningar.
Förändringarna i de central- och östeuropeiska länderna medför samtidigt nya utmaningar och problem. Att bygga upp demokratiska samhällssystem, omvandla de centralstyrda ekonomierna och stoppa miljöförstöringen ställer stora krav på samhällena. Samtidigt är i flera länder många frågor om folks rätt till självständighet och självbestämmande ännu olösta. För världen, och naturligtvis också för Sverige som nära grannland, är det viktigt att länderna kan fullfölja omdaningen av sina samhällen fredligt och framgångsrikt. Därför är ett betydande svenskt och internationellt stöd till reformprocessen motiverat.
Det internationella stödet till Central- och Östeuropa är omfattande. Samtliga OECD-länder har satt av resurser för detta nya samarbete. Multilaterala institutioner som Internationella valutafonden, Väridsbanken, den nya Europeiska utvecklingsbanken och OECD har engagerats i stödet till de ekonomiska reformerna. För att bättre samordna insatserna möts regelbundet en grupp av 24 industrialiserade länder, den s.k. G 24-gmp-pen, i Bryssel för att diskutera insatserna. EG-kommissionen spelar här en central roll. Sverige deltar aktivt i denna samordning.
För Sveriges del är det självklart med en snabb utveckling av våra kontakter och vårt stöd till denna del av Europa, som så länge och så onaturiigt varit mer eller mindre avskild från oss. Samarbetet är en angelägenhet för hela det svenska samhället: folkrörelserna, näringslivet, universiteten, enskilda människor. Det är glädjande att se hur kontakter nu snabbt växer fram mellan Sverige och de östeuropeiska samhällena på en lång rad områden. Ett brett och decentraliserat nät av kontakter måste utgöra grunden för Sveriges nya relationer lill grannländerna i denna del av Europa.
1 december 1989 presenterades regeringens förslagom I miljard kronor för samarbete med de östeuropeiska länderna över de närmaste tre åren. Riksdagen beslutade under våren 1990 att 900 milj. kr. skulle finansieras över biståndsanslaget, medan övriga 100 milj.kr. finansieras över andra anslag. För omedelbara insatser i Rumänien avsattes i januari 1990 även 20 milj.kr. från biståndets katastrofanslag. Riksdagen har vidare godkänt ett svenskt bidrag till Europeiska utvecklingsbankens kapital om totalt ca 525 milj. kr., finansierat över finansdepartementets huvudtitel. Hämtöver tillkommer insatser som olika myndigheter gör för att utveckla de nya internationella kontakter och det samarbete som krävs inom nära nog alla samhällsområden. Även om direkta stödinsatser och kapitalinbetalningar till internationella organisationer inte bör jämställas kan dock konstateras att det svenska samlade statliga bidraget för att stödja de östeuropeiska ländernas utveckling och integration i Europa uppgår till väl över en och en halv miljard kronor. 62
Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt Prop. 1990/91: 100 stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra den demokratisering Bil. 5 och den djupgående reformering som nu inletts på olika samhällsområden. Insatser äger rum inom en lång rad sektorer och verksamheter, bland vilka de ekonomiska och sociala samhällsfunktionerna intar en central ställning. Miljöfrågorna ges i detta arbete en särskild prioritet. Ca 400 milj. av de 900 milj.kr. som finansieras över biståndet väntas gå lill miljöinsatser. Det svenska stödet ges i första hand i form av erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling.
Nedan ges en översikt över det program om en miljard kronor som lagts fast för samarbetet med Central- och Östeuropa under budgetåren 1990/91-1992/93:
Tabell 2. Samarbete med Central- och Östeuropa 1990/91-1992/93
Bilateralt samarbete med Polen: 300 milj. kr.
varav:
Miljöinsatser och annan kunskapsutveckling 270
Folkrörelsestöd 30
Bilateralt samarbete med övriga 225 milj. kr.
Central- och Östeuropa:
varav:
Miljöinsatser 45
Kunskapsutvecklande insatser
till stöd för reformer inom
andra områden 105
Folkrörelsestöd och kultur-
samarbete
60 Andra bilaterala insatser
15 Multilaterala insatser
varav:
375 milj. kr.
EFTA-fond för Jugoslavien
under 5 år 160
Nordiska miljöfinansierings- bolaget under 6 år 110
Konsultfond i samarbete
med Världsbanken 15
Ofördelat 90
Insatser från andra anslag än biståndsanslaget
för främjande av kontakter m. m. 100 milj. kr.
SUMMA 1 000 milj. Kr.________________ ,, _______________________________________________________ ■' 63
Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet utgörs av bilaterala Prop. 1990/91: 100 insatser. Ett samarbete är möjligt med samtliga länder i Central- och Bil. 5 Östeuropa som nu reformerar de tidigare politiska och ekonomiska systemen. De flesta insatser kommer att genomföras i områden belägna nära Sverige: Polen, de baltiska republikerna och det sovjetiska närområdet. Ett nära samarbete kommer även att utvecklas med Tjeckoslovakien och Ungern.
Det bilaterala samarbetet uppgår till 525 milj. kr. över treårsperioden, 175 milj.kr. per år., och finansieras över anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. BITS har fått huvudansvaret för att utveckla de bilaterala insatserna. SIDA har ansvaret för att stödja folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete, samt för kulturutbyte. BITS har utarbetat beredningsplaner för insatser på en lång rad områden, vilkas huvuddrag fastställts av regeringen. Efter diskussioner med myndigheterna i bl.a. Polen, de baltiska republikerna och Leningrad har prioriteringar kunnat sättas och ett stort antal insatser har kommit igång. Besök har även ägt rum i Tjeckoslovakien och Ungern.
I föreliggande förslag till budget ges även SWEDFUND möjlighet att bidra till insatser från det svenska näringslivet i Central- och Östeuropa. Fondens gmndkapital tillförs 100 milj.kr. varav 50 milj.kr. för Central-och Östeuropa.
Samarbetet med Polen inleddes redan under budgetåret 1989/90. Sammanlagt uppgår del bilaterala biståndet till Polen till 300 milj.kr. över perioden. I maj 1990 undertecknades i Warszawa ell avtal med Polen om användningen av dessa medel. Huvuddelen kommer att gå till miljöinsatser. Regeringen fattade i augusti, inför Östersjökonferensen i Ronneby, beslut om åtta större miljöprojekt om totalt 80 milj.kr. Projekten, som beretts av BITS tillsammans med de polska myndigheterna, består av stöd till vattenreningsverk, återställande av några förorenade miljöer kring floder och sjöar samt ett fjärrvärmeverk i staden Torun. Polens floder, främst Wisla och Odra, bidrar med en betydande del av föroreningen av Östersjön. Stödet till avloppsreningsverken, t.ex. det i staden Szczecin, kommer att ha en direkt inverkan på Östersjöns miljö. Ett annat projekt av potentiellt stor betydelse för miljön, liksom också för den polska ekonomin, är ett stöd till omstmktureringen av landets skogs- och stålindustri. Kunskapsutvecklande insatser, kurser, studiebesök, experthjälp äger också rum på en lång rad andra områden, som t. ex. kommunal ekonomi, arbetsmarknadspolitik, marknadsekonomisk utbilding, regionalutveckling och vänortssamarbete.
Huvuddelen av det övriga bilaterala biståndet, som totalt uppgår till 225 milj.kr. under treårsperioden, kommer att gå till de baltiska republikerna och närområdel i övrigt. 1 september och oktober besökte regeringsdelega tioner Estland, Lettland och Litauen samt Leningrad för att knyta kontak ter och skapa förutsättningar för samarbete på en lång rad områden, samt fastlägga prioriteringar för det biståndsfinansierade samarbetet. Även här är miljöfrågorna centrala. Insatser kommer att genomföras i form av experthjälp till stöd för planering och utformning av vattenreningsverk i Estland och Litauen. 1 Lettland organiseras en miljökonferens i börian av 64
år 1991. Insatser övervägs även för bl. a. miljöbevakning, miljöanalys och Prop. 1990/91:100 energisparande. Bland andra aktuella områden kan nämnas utbildning. Bil. 5 kommunalt självstyre, småindustriutveckling, fastighetsregistrering, arbetsmarknadspolitik, kommunikationer och jordbruk.
Sverige har vidare tagit initiativ till djupgående studier av Estlands, Lettlands och Litauens ekonomier och ekonomiska reformprogram. Det råder idag en stor brist på ekonomisk information och analys. Genom att genomföra sådana studier med svensk och internationell expertis i samverkan med ekonomer från de baltiska republikerna kan en bättre grund läggas för reformprogrammen och för ett utvidgat ekonomiskt utbyte och samarbete mellan Baltikum och Sverige, liksom med andra länder och internationella organisationer.
I det bilaterala samarbetet spelar också folkrörelserna och de enskilda organisationerna en viktig roll. Genom insatser på många olika samhällsområden, inklusive på miljöområdet och på det humanitära området, nås en stor bredd i kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte. Kontakter skapas som även kan ha betydelse för att stärka den demokratiska utvecklingen i länderna. För Sverige ger samarbetet möjlighet till ett givande utbyte med kulturer i vår närhet. De enskilda organisationerna har spelat en särskild viktig roll i det humanitära stöd som givits till Rumänien, såväl omedelbart efter Ceausescus fall som genom särskilda insatser för Rumäniens barn.
Förändringarna i Central- och Östeuropa möjliggör nu en snabbare europeisk integration. Multilaterala former för samarbetet är därför också viktiga. G24-samarbetet omnämndes ovan. Sverige deltar i flera multilaterala insatser. Den mest betydelsefulla är Europeiska utvecklingsbanken, som inleder sin verksamhet under år 1991. Den kommer att vara en viktig källa för kapital för investeringar i framför allt den privata sektorn, företrädesvis i små och medelstora företag. Riksdagen godkände den 28 november ett svenskt deltagande i banken. Sveriges kapitalandel uppgår till 228 000 000 ECU, varav ca 68 400 000 ECU (ca 525 milj. kr.) skall inbetalas över en period av fem år. Bidraget finansieras över finansdepartementets anslag.
För multilaterala insatser har 375 milj.kr. avsatts för treårsperioden. Beslut har fattats om tre insatser: bidrag till EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien, det nordiska miljöfinansicringsbolaget och en konsultfond för samarbete med Världsbanken. EFTA-fonden och miljöfinansicringsbolaget behandlades i förra årets budgetproposition och lämnades utan erinran av riksdagen.
I EFTAs utvidgade samarbete med Central- och Östeuropa ingår inrättandet av en utvecklingsfond för Jugoslavien. Syftet är framför allt att stödja investeringar i jugoslavisk industri. Det svenska bidraget till fondens kapital uppgår till ca 160 milj. kr. och skall betalas in över en femårsperiod.
Riksdagen godkände i oktober 1990 etablerandet av ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag. Bolaget, Nordic Environment Finance Corpora tion (NEFCO), skall med kapital delta i finansieringen av företag som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Central- och "5
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Östeuropa. Sveriges bidrag till bolagets kapital uppgår till ca 110 milj.kr. Prop. 1990/91:100 och skall betalas in över en sexårsperiod. Bil. 5
Världsbanken är vid sidan av näringslivet en viktig källa för kapital till investeringar i Central- och Östeuropa. Samtliga länder i denna region är nu medlemmar i banken, utom Sovjetunionen och Albanien. Väridsbanken lånar till olika projekt och investeringsprogram, men har begränsade resurser för att på gåvovillkor finansiera förstudier och annat som ofta krävs i ett tidigt skede när investeringar planeras. Därför har regeringen beslutat att avsätta 15 milj.kr. till en fond för att svensk expertis bättre skall kunna utnyttjas. Konsultinsatserna skall avse prioriterade sektorer som miljö och infrastruktur. BITS har avtalat med Väridsbanken om hur fonden skall användas.
Ett annat exempel på multilateralt samarbete som kommit till som en följd av omvälvningarna i Central- och Östeuropa är samarbetet kring Östersjöns miljö. Vid konferensen i Ronneby i september 1990 enades representanterna för länderna runt Östersjön om en deklaration för att återställa havets miljö. En särskild arbetsgrupp har fått i uppgift att utarbeta ett samlat handlingsprogram. Arbetsgruppen haren svensk ordförande. Analyser och studier genomföres nu. De investeringar som sedan behöver följa överstiger vad flera av länderna själva kan finansiera. Bland annat därför är det värdefullt att ett antal internationella finansieringsorgan, bland dem Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken och Nordiska investeringsbanken deltar i Östersjösamarbetet. Flera av de biståndsfinansierade bilaterala och multilaterala insatserna som omnämnts ovan är en del av samarbetet kring Östersjöns miljö. Ytteriigare insatser utarbetas för närvarande.
Stödet till länderna i Central- och Östeuropa är en viktig del av vårt internationella utvecklingssamarbete. Under en övergändsperiod behöver emellertid dessa länder vårt stöd varvid särskilt det biståndsfinansierade stödet får en stor betydelse. Mot bakgrund av det försämrade försörjningsläget av livsmedel kan till och med behov uppstå av nödhjälp. Långsiktigt är det dock uppenbart att framgångsrika reformer i de östeuropeiska ländema skapar förutsättningar för ett förnyat globalt samarbete och för ett utvidgat internationellt handelsutbyte av betydelse även för u-länderna.
Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd.
1 februari 1989 tillkallade jag en kommitté (biståndsorganisationsutredningen) med uppgift att se över organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet med huvudsaklig inriktning på biståndet utanför de s.k. programländerna. Utredningen har avlämnat sitt betänkande, vilket har remissbehandlats.'
' Utredningens ordförande var ambassadör Göte Svensson. Övriga kommittéleda-niölcr var kanslichefen Staffan Herrström, och riksdagsledamolen Kristina Svensson. Betänkandet Organisation och arbetsformer inom bilateralt ulvecklingsbistånd
(SOU 1990:17) presenterades i mars 1990. En sammanslällning av remissvar på 66
utredningen fmns tillgänglig på utrikesdepartementets avdelning för inlernationellt ulvecklingssamarbete.
utredningens förslag Prop. 1990/91: 100
Ril S Utredningen konstaterar att det icke-landramsprogrammerade biståndets
andel av det svenska biståndet vuxit snabbt. Ett antal sinsemellan oberoende kanaler för detta bistånd har tillkommit. Behovet av helhetssyn, samordning och precisering av arbetsfördelning inom den samlade biståndsorganisationen har ökat.
Utredningen analyserar biståndets organisation och arbetsformer utifrån u-ländernas behov, det svenska samhällets resurser samt organisationsteoretiska aspekter.
En utgångspunkt i utredningens arbete har varit att det är viktigare att skapa organisationer som är generellt inriktade på att åstadkomma bra bistånd i olika utvecklingssituationer, än att bygga upp specifika kompetensområden inom organisationsramarna.
Utredningen anser dock att två samhällssektorer är så speciella till sin karaktär och så viktiga i utvecklingen att de bör ha egna samarbetsorgan. Dessa är forskning samt näringsliv och handel.
Utredningen anser att organisation och arbetsformer måste utformas så att det växande kunnandet i det svenska samhället — resursbasen — kan tas till vara. Resursbasen bör betraktas som en integrerad del av biståndets organisation, där enskilda och organisationer ges ett mera direkt ansvar i utvecklingssamarbetet.
När det gäller bistånd för utveckling av näringsliv och handel talar utredningen om bistånd på tre nivåer. För det första bistånd för att bygga upp och driva produktiva företag. Dessa kan få stöd med riskkapital för uppbyggnad och underhåll av produktionsutrustning. De kan också få stöd för kunskapsutveckling för att effektivisera produktionen. För det andra, bistånd till organ med uppgift att stödja produktion och handel i samar-betsländerna. Här ingår finansieringsinstitutioner, försäkringsväsende, institutioner för forskning och utveckling, utbildningsinstitutioner, branschorgan, standardiseringsinstitut, patent-och registreringsverk, handelskammare m. m. För det tredje, bistånd för att skapa de rätta makro-ekonomi-ska betingelserna för utveckling av industri och handel. Detta omfattar t.ex. förvaltningsutveckling, lagstiftning och ekonomisk politik. Utredningen anser att bistånd behövs på samtliga nivåer men att dess tyngdpunkt bör ligga på att bidra till att skapa gynnsamma betingelser för näringslivsutveckling. Subventionering av produktiv verksamhet annat än genom stöd för kompetens- och kunskapsutveckling skall däremot undvikas.
Utredningen har prövat två huvudalternativ för organisationen av näringslivsbiståndet. Den ena med inriktning på nivå I och 2, dvs. stöd till producerande och säljande enheter samt den institutionella infrastrukturen. Den andra omfattande enbart nivå 1. Utredningen anser att alternativ ett har störst förutsättningar att kunna förmedla ett slagkraftigt bistånd till näringslivsutvecklingen i u-länderna. Man föreslår att ett aktiebolag, Swedish Industrial and Trade Development Corporation (SITCO), bildas genom en sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD, delar av SlDAs industribyrå samt det av BITS finansierade igångsättningsstödet i anslutning
67
till SWEDFUND-projekt. Utredningen betonar att IMPOD bör ges en Prop. 1990/91:100 självständig profil inom ramen för den nya organisationen. Bil. 5
Infrastrukturbiståndet bör enligt utredningen även i fortsättningen handläggas av SIDA och BITS med den arbetsfördelning vad avser länder, instrument och arbetsformer som präglar de två myndigheterna.
Landprogrammering bör även framgent vara den dominerande enskilda beredningsformen för utvecklingssamarbete, men behov finns också av samarbete i andra former. Utredningen föreslår följande ansvarsfördelning inom det bilaterala biståndet:
— SIDA skall svara för insatser i länder med vilka Sverige avser att bedriva ett djupt och långsiktigt samarbete, för stöd till enskilda organisationer, katastroföistånd, humanitärt bistånd, särskilda miljöinsatser samt särskilda program. SIDA skall även ansvara för projekt och sektorstöd av långsiktig karaktär och där ett processinriktat arbetssätt krävs i andra samarbetsländer än de som har landramar.
— BITS skall fortsätta att arbeta med sina nuvarande biståndsinstrument och beredningsmetoder. Verksamheten bör dock utvecklas i vissa avseenden. Från att tidigare ha inriktats främst på tillväxtmålet bör verksamheten breddas för att svara även mot övriga biståndsmål. Formella hinder mot att inkludera lokala kostnader och leveranser från tredje land bör avvecklas samtidigt som principen om kostnadsdelning behålls. Uppföljningen i förhållande till de biståndspolitiska målen bör förstärkas liksom informationsverksamheten.
— SAREC och SITCO svarar för forskningssamarbete respektive bistånd för näringslivsutveckling i såväl program- som övriga samarbetsländer.
Utredningen föreslår att landprofiler införs som planeringsinstrument i biståndet. Dessa skall vara ett underlag för en dialog med mottagarlandet om inriktningen på biståndet. Landprofilerna bör förankras i riksdagen och redovisas årligen. I vissa fall kan övervägas om utvecklingssamarbetet skall dokumenteras i samarbetsprotokoll utan bindande avtal om medelsanvändning. Utrikesdepartementet genom u-avdelningen fömtsätts spela en viktig roll för samordningen av stödet till olika samarbetsländer. Samordningen mellan myndigheterna skulle också underlättas av lokalmässig närhet. Utredningen föreslår därför att regeringen ger byggnadsstyrelsen i uppdrag att utreda en samlokalisering av biståndsmyndigheterna.
Beträffande biståndets fältrepresentation föreslår utredningen att organisationerna skall ha rätt att utforma sin egen fältrepresentation, men att i normalfallet biståndskontoret bör företräda samtliga biståndsorgan i programländerna. I andra länder utgör, i förekommande fall, svenska beskickningar bas. Dessa bör svara för det allmänna underiaget för biståndspolitiken gentemot berörda länder. Särskilda biståndshandläggare för den operativa verksamheten skall vid behov kunna knytas till beskickningarna. SIDA bör tillåtas debitera övriga biståndsorgan för utförda tjänster. Vid rekryteringen av personal för handläggning av biståndsfrågor bör biståndskompetens säkerställas och samtliga biståndsorgan och UD ses som rekryteringsbas.
Utredningen konstaterar att det finns ett otillfredställt behov av utvärdering av biståndet på en mer övergripande nivå. Man föreslår att ett
utrednings- och utvärderingssekretariat inrättas som ett komplement till Prop. 1990/91: 100
den utvärderingsverksamhet som finns och måste finnas inom varje myn- Bil. 5
dighet.
Remissinstanserna
De frågor som föranlett flest kommentarer från remissinstanserna är förslaget om inrättandet av SITCO, IMPODs ställning samt etableringen av ett fristående utvärderingssekretariat.
Utredningens åsikt att resursbasen bör tillmätas en större roll delas av remissinstanserna.
Beträffande biståndet till näringslivssektorn koncentreras remissvaren till frågan om SlTCOs för- och nackdelar i förhållande till nuvarande organisation av näringslivsbiståndet. Utredningens analys av sektorns olika nivåer och sambanden mellan dessa berörs endast av ett fåtal remissinstanser. Ett flertal instanser är negativa till förslaget att bilda en ny organisation för näringslivsbiståndet. Betydelsen av bistånd till sektom understryks dock, liksom nödvändigheten av att lösa de problem som kännetecknar samarbetet inom sektorn. De instanser som avstyrkt bildandet av SITCO har ofta gjort så med hänvisning till att man anser att problemen inte orsakas av organisationsformen. BITS anser att SITCO skulle förstärka den näringspolitiska profilen i biståndet och att verksamheten bör inriktas på programlandskretsen och andra mycket fattiga länder. SIDA anser att en eventuell ny organisation även bör ta över det tekniska biståndet inom BITS. SWEDFUND delar utredningens uppfattning att det är väsentligt att öka stödet för att skapa ett bra klimat för näringslivs-utveckling. SIDA bör ges ansvaret för det förvaltningsinriktade och mak-ro-ekonomiska stödet och även stöd för institutionell infrastruktur av "uppifrån och ner" karaktär enligt den terminologi SWEDFUND introducerar i sitt svar. Stöd till företagsnivån och dess organisationer, dvs. "nerifrån och upp frågor", bör handhas av SWEDFUND. SWEDFUND anser att stödet till institutionsuppbyggande ej bör begränsas till statliga institutioner. Flertalet remissinstanser anser att en eventuell ny organisation ej bör inrättas i aktiebolagsform.
Ett stort antal remissinstanser är negativa till att inordna IMPOD i en eventuell ny organisation för näringslivsbistånd. Inställningen motiveras med att såväl IMPODs arbetssätt som dess relationer till resursbasen skiljer sig från de andra organisationerna. IMPODs karaktär av handelsfrämjande organisation, med ett kommersiellt arbetssätt snarare än "myndighetspräglat", framhålls av flera instanser. Den principiella frågan, om näringslivsstödet skall omfatta också bredare handelsfrämjande insatser ur ett u-landsperspektiv kommenteras ej uttryckligen av remissinstanserna. SWEDFUND anser dock att en vidgning av IMPODs mandat till att omfatta export av u-landsprodukter till andra i-länder skulle förstärka samverkansmöjligheterna med fonden och industribyrån.
Utredningens förslag beträffande biståndets fältrepresentation stöds i sina huvuddrag av remissinstanserna.
Förslaget om landprofiler välkomnas av bl.a. SAREC och BITS medan 69
RRV och statskontoret anser att detta innebär ett nytt planeringssystem Prop. 1990/91: 100 som kan skapa förvirring. Bil. 5
Flertalet remissinstanser berör inte frågan om samlokalisering av biståndsmyndigheterna. Statskontoret och ambassaden i Mexico stöder dock tanken.
Förslaget om att inrätta ett särskilt utrednings- och utvärderingssekretariat tillstyrks av flera remissinstanser. Statskontoret, Sveriges Industriförbund/Sveriges Exportråd och Lantbruksuniversitetet (SLU) är dock tveksamma till förslaget. Multibiståndskommittén anser att sekretariatets mandat bör omfatta också det multilaterala biståndet.
Föredragandens överväganden
Det svenska bilaterala biståndet präglas till såväl inriktning som arbetsformer av mångfald. Geografiskt sett har tyngdpunkten legat på programlandskretsen. Jag förutser att också i framtiden huvuddelen av insatserna skall koncentreras till ett begränsat antal fattiga samarbetsländer. Biståndets roll i en svensk utrikespolitik präglad av solidaritet och strävan efter internationell samverkan gör dock att Sverige även bör dela med sig erfarenheter och bidra till utvecklingen i en vidare krets av länder. Jag delar utredningens uppfattning att det är väsentligt att finna effektiva former för planering, samordning och utvärdering av ett bistånd som växt i omfattning både kvantitativt och i fråga om länder och ämnesinriktning. Den helhetssyn som utredningen presenterar för inriktningen och arbetsfördelningen inom det bilaterala biståndet är enligt min mening en värdefull modell för hur biståndet skall kunna administreras och bedrivas på ett effektivt sätt.
Sedan direktiven för utredningen fastställdes har en utveckling av rollfördelningen mellan BITS och SIDA i linje med utredningens förslag redan böriat växa fram. SIDA arbetar t.ex. med sektorstöd till undervisning i Chile och BITS verksamhet har, inte minst genom biståndet till Central-och Östeuropa fått en ökad bredd i fråga om vilka mål som i första hand tillgodoses.
Det över åren stora deltagandet i biståndsverksamheten av företag, myndigheter, organisationer och enskilda experter i planering, genomfö rande och uppföljning av biståndsprojekt har skapat en ökad kompetens i Sverige för utvecklingssamarbete. SIDA har genom sin utkontraktering haft stor betydelse för att bygga upp detta kunnande vid olika institutio ner. Dessa tar nu allt oftare på sig en självständig roll för att lösa utveck lingsuppgifter i samverkan med parter i mottagarländerna. En fömtsätt ning för BITS verksamhet är att kunnande och intresse för att ta sig an biståndsuppgifter finns i Sverige. Också framgent bör det dominerande arbetssättet för BITS vara att granska och finansiera kontrakt mellan parter i mottagarlandet och Sverige. Arbetssättet fömtsätter kompetens och engagemang på mottagarsidan för att identifiera behov och angrepps sätt samt för ansvarstagande i genomförandet. Jag anser att detta kan säkerställas bl.a. genom deltagande i finansieringen. På svensk sida måste också ett intresse och kunnande finnas som redan svarar mot eller kan 70
anpassas för att möta dessa behov. Jag välkomnar att BITS inlett en Prop. 1990/91: 100 utökad utvärderings- och informationsverksamhet. Bil. 5
Export av tjänster för att bidra till utveckling och förändringsarbete inom olika samhällsområden är en "marknad" som växer med den ökade internationaliseringen. Under lång tid har biståndet bidragit till att bygga upp denna marknad genom efterfrågan på tekniska konsulttjänster. I ökad utsträckning efterfrågas nu erfarenheter inom andra samhällsområden som rättssystem, förfaltningsfrågor, ekonomisk politik, miljöskydd och primärvårdsorganisation m. m. Som framhållits har SIDA genom sin utkontraktering bidragit till att mobilisera biståndsintresset i Sverige. På senare år har BITS också bidragit till denna utveckling samtidigt som ett intresse från Central- och Östeuropa för att ta del av erfarenheter från svensk förvaltning tillkommit. SAREC svarar samtidigt för en ökad efterfrågan på medverkan från universitet och högskolor. I denna situation av ökad efterfrågan visar sig begränsningarna hos den svenska resursbasen. Tekniskt kunnande från ett fackområde i kombination med förmåga att anpassa detta till krav som ställs i ett annat land, en annan kultur och i en annan utvecklingssituation är ännu knappa resurser. Språkkunskaper brister och för många myndigheter har deltagande i utvecklingssamarbete hittills varit en marginell om än för personalen stimulerande "extraaktivi-tet".
Ett långsiktigt intresse för att delta i utvecklingssamarbete kräver insatser inte minst från företagen och myndigheterna själva för att få fram ett utbud som svarar mot mottagarlandets krav och behov. Lyckas detta finns en efterfrågan bortom det svenska biståndet bland annat hos olika multilaterala finansieringsinstitutioner. Dessa efterfrågar också i ökad utsträckning kunnande inom områden som Sverige i sin egen utveckling fäst stort avseende vid t.ex. arbetsmarknadspolitik, social utveckling, decentraliserad förvaltning och lokalt självstyre, rättstrygghet etc.
När ett u-land vänder sig till Sverige för att genom tekniskt bistånd få hjälp med att lösa någon utvecklingsuppgift är det ofta just svenska erfarenheter man efterfrågar. Jag finner det angeläget att biståndet kan svara mot dessa behov. Men även då svenska erfarenheter är utgångspunkten för samarbetet skall det vara möjligt för alla biståndsmyndigheter att söka kompetens också från tredje land. Att denna möjlighet står öppen är viktigt både för effektiviteten i biståndet och för den långsiktiga utvecklingen av den svenska resursbasen. Biståndet bör också vara öppet för att, där detta med hänsyn till uppgiften är önskvärt, underlätta samverkan mellan svensk och utländsk expertis. Inte minst angeläget är det att ta till vara möjlighetema att inom ramen för en biståndsinsats bidra till utvecklingen av expertis och konsultkapacitet i mottagarlandet.
Landramar som programmeringsteknik bör också i fortsättningen vara det centrala planeringsinstmmentet i de samarbetsländer för svenskt bi stånd där behovet av långsiktighet och koordinering i samarbetet är sär skilt uttalat. Detta är speciellt viktigt i de fattigaste u-länderna där bistån det även kvantitativt svarar för en stor del av de tillgängliga resursema för utveckling. För andra samarbetsländer kan det vara tillräckligt att i över läggningar fastställa inriktningen på samarbetet och sedan reglera resurs- ''
överföringen enbart genom överenskommelser för de enskilda projekten. Prop. 1990/91:100 Där särskilda skäl finns kan överenskommelse om samarbetets inriktning Bil. 5 sammanfattas i undertecknade protokoll utan att några utfästelser görs om finansiella ramar. De av utredningen föreslagna landprofilerna skulle enligt min mening kunna bli ett viktigt planeringsinstrument. Jag har under innevarande budgetår initierat ett utvecklingsarbete inom utrikesdepartementet för att utarbeta landprofiler för ett antal samarbetsländer utanför programlandskretsen. Det är min avsikt att i anslutning till det åriiga beslutet om budgetpropositionen för riksdagen redovisa innehållet i dessa landprofiler.
Vad beträffar det näringslivsinriktade biståndet finner jag utredningens analys av de tre nivåerna för avväganden och stöd värdefull. Jag menar att en effektiv hjälp till utveckling av näringslivet i u-länderna är en hjälp till självhjälp som, inte minst mot bakgrund av den låga tillväxten i stora grupper av u-länder, förtjänar förnyad uppmärksamhet i biståndet. Jag vill instämma i och starkt understryka utredningens inställning att den viktigaste förutsättningen för att utveckla u-ländernas näringsliv är att ett gynnsamt inhemskt klimat för detta skapas. Den övergripande ekonomiska politiken — med makroekonomisk balans, realistiska växelkurser, prisstabilitet etc. - är som all erfarenhet visar av central betydelse. På nivån därunder är utformningen av lagar, förordningar, bankväsendet, fysisk- och institutionell infrastruktur m.m. avgörande. Förhållanden på dessa båda nivåer är styrande för investeringsklimatet inom såväl industri som jordbruk och andra näringslivssektorer. I ett land där den egna befolkningen saknar möjlighet och incitament till sparande och investeringar, eller där byråkratin sätter upp hinder genom snåriga regler, saknas också förutsättningar för att utländska investeringar och tekniskt bistånd skall kunna få effekt. Det svenska biståndets viktigaste uppgift när det gäller stöd till näringslivsutveckling är därför att bidra till att villkoren för inhemsk resursmobilisering och produktiv verksamhet förbättras. Detta är, när det gäller de fattiga samarbetsländerna, en uppgift för SIDA och, när det gäller den ekonomisk-politiska dialogen, även för Utrikesdepartementet. Jag välkomnar i detta sammanhang SlDAs överväganden om att inrätta en särskild byrå för förvaltningsbistånd. Det är önskvärt att de tidigare aktiviteterna på detta område, vilka främst inriktats mot den centrala statsförvaltningen i u-länderna, kompletteras med strategier och insatser som mer direkt inriktar sig på investeringsklimatet och reformer av regler och institutioner som påverkar detta. På dessa områden kan också BITS göra insatser i länder och i sammanhang där beredningens arbetssätt kan tillämpas.
Som ett komplement till de ovan beskrivna insatserna bör, enligt min mening, bistånd erbjudas också för kunskapsöverföring och teknikutveck ling på företagsnivå och till direkt näringslivsstödjande institutioner. SWEDFUND och SlDAs industribyrå har här värdefulla erfarenheter. I viss mån har SWEDFUNDs och SlDAs verksamheter kompletterat var andra, men de har också delvis sammanfallit. SlDAs industribyrå har kunnat arbeta med ett brett spektrum av insatser men har i huvudsak varit hänvisade till det fåtal programländer där industrisamarbete prioriteras 2
inom landramarna. SWEDFUND arbetar enbart med enskilda företag och Prop. 1990/91: 100 har främst kunnat erbjuda samverkan genom samriskföretag. Den nuva- Bil. 5 rande organisationen av näringslivsbiståndet kan ur ett u-landsperspektiv betraktas som splittrad och alltför begränsad i sitt mandat och verksamhetsområde. Det är idag inte möjligt att sätta u-landets behov i centrum och från denna utgångspunkt genomföra de mest angelägna insatserna. En samordning skulle effektivisera biståndet och ge fördelar både för u-länderna och för den svenska resursbasen. Jag föreslår därför att en ny organisation för industri- och näringslivsstöd bildas. Denna skall, i enlighet med den terminologi SWEDFUND har använt i sitt remissvar, främja näringslivsutveckling i ett "nerifrån och upp" perspektiv. Detta är också skälet till att jag föreslår en särskild organisation snarare än inordning i någon existerande organisation. Verksamheten bör inriktas på att stödja företag och företagande genom bl.a. utbildningsinsatser, managementstöd och aktiv samverkan med finansieringsinstitut i u-länderna. Den nya organisationen skall i sina kompetens- och institutionsutvecklingsinsatser kunna lämna gåvobistånd, men det är samtidigt angeläget att organisationen, i likhet med dagens SWEDFUND, får en affärsmässig prägel.
Organisationen skall vara inriktad på att främja konkurrensutsatta aktiviteter. Den egna verksamheten förutses dock till stor del vara anslagsfi-nansierad och således ej konkurrensutsatt. Jag delar därför remissinstansernas bedömning att aktiebolagsformen är mindre lämplig för den nya organisationen och föreslår i stället att den inrättas i form av en ny biståndsmyndighet. Den nya myndigheten bör som ett av sina instrument för näringslivsutveckling behålla SWEDFUNDs möjlighet att satsa riskkapital i enskilda företag. Myndigheten bör därför i särskild förvaltning och styrning handha SWEDFUNDs fondkapital enligt tillämpliga riktlinjer för fonden. Jag ser också ett värde i att samverkan med näringslivets finansieringsinstitutioner i ett land skall kunna räknas in bland de industriinriktade tjänster som SWEDFUND har möjlighet att bidra till. Vad gäller uppgifter i övrigt för den nya myndigheten bör den kunna ta på sig uppdrag bl.a. från andra biståndsmyndigheter när det gäller insatser för att främja näringslivsutveckling.
Utredningen föreslår att IMPOD ingår i den nya organisationen för näringslivsutveckling. Flertalet remissinstanser är kritiska mot detta för slag med utgångspunkt från att de vill värna om IMPODs roll som främja- re av import av u-landsprodukter på den svenska marknaden genom rådgivning och medverkan i konkreta marknadsföringsaktiviteter. Jag vill för min del instämma i utredningens bedömning att kunnande om mark nadsföring och exportfrämjande ur ett u-landsperspektiv är ett viktigt inslag i det stöd en organisation som arbetar med näringslivsutveckling kan förväntas erbjuda. Jag menar att detta, ur utvecklingssynpunkt, är väl så viktigt som importservice på den svenska marknaden. Jag delar därför utredningens uppfattning att IMPOD med sina nuvarande och utvidgade funktioner bör ingå i en ny myndighet för näringslivsutveckling. Det bör inom ramen för denna organisation vara möjligt för IMPOD att bevara den identitet som är viktig i den direkt handelsfrämjande verksamheten samtidigt som dynamiska utvecklingsmöjligheter i ett vidare sammanhang 3
öppnas. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Gradin.
Några remissinstanser anser att IMPODs kommersiella arbetssätt skulle Prop. 1990/91: 100 äventyras om man inordnades i samma organisation som SWEDFUND Bil. 5 och SlDAs industribyrå. Jag delar ej denna bedömning. Även om de instrument IMPOD arbetar med skiljer sig från t.ex. SWEDFUNDs är den grundläggande filosofin gemensam. Båda organisationerna arbetar med bistånd som syftar till affärsmässig verksamhet. Målet är att stödja uppkomsten av kommersiella verksamheter som kan fortgå under marknadsmässiga förhållanden. För SWEDFUNDs del understryks affärsmässigheten av ett avkastningskrav på förvaltningen av fondens gmndkapital. Den grundläggande filosofi som idag präglar verksamheten i IMPOD och SWEDFUND bör gälla också för den nya myndigheten. Det är väsentligt att insatser på företagsnivån ges under former som är förenliga med den kommersiella verklighet företagen skall överleva och verka i. Subventioner direkt till företag riskerar att leda till misshushållning med knappa resurser. Gåvomedel skall endast användas för direkt kunskapsöverföring. Till enskilda företag skall detta förekomma endast för att under ett inledningsskede täcka kostnader för t.ex. utbildning och företagsledning som är oproportioneriigt stora.
För att precisera utformning och mandat för den nya myndigheten kommer jag att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med medverkan från berörda myndigheter. En överflyttning av medel för beräknat tio tjänster från SlDAs industribyrå förutses. Den nya myndigheten bör få en personalstat på ca 45 personer. 1 samband med att myndigheten bildas bedömer jag att en rationalisering av administrationen kan genomföras. För den inledande egenfinansierade verksamheten anslås 25 milj.kr. utöver de medel som anvisas till BITS för utbildningsstöd i SWEDFUND-projekt samt för IMPOD under budgetåret 1991/92. Beloppet innefattar medel för induslriulveckling motsvarande 20 milj. kr. som tidigare anvisats under anslagsposten särskilda program under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. I enlighet med förslag i utredningen Kunskapsöverföring genom företagsutveckling (SOU 1988:4) bör SWEDFUNDs grundkapital som för närvarande uppgår till 250 milj. kr. ökas. Under budgetåret 1991/92 föreslår jag därför en inbetalning med 100 milj. kr. varav 50 milj. kr. för insatser i Central- och Östeuropa.
Utredningens förslag om att biståndsmyndigheterna själva skall få avgöra behov av fältrepresentation och finansiera denna inom sakanslagen tillstyrks av remissinstanserna. Jag instämmer i förslaget men vill framhålla att det även i fortsättningen skall vara ambassadernas uppgift att svara för fältrepresentationen vad gäller den biståndspolitiska planeringen, ekonomisk, politisk, social rapportering etc. Jag delar utredningens förslag om att myndigheterna skall kunna debitera varandra för utförda tjänster och anser att samma rätt bör tillkomma ambassader.
Utredningen anför att samordningen mellan olika biståndsmyndigheter skulle underlättas av lokalmässig närhet. Jag finner frågan intressant och värd att prövas vidare med utgångspunkt från eventuella möjligheter till administrativ rationalisering. Jag delar samtidigt utredningens bedömning att det kan vara värdefullt att det finns flera myndighter med delvis likartade uppgifter inom ett så komplext område som biståndet. Forskning '
och näringslivsutveckling ställer särskilda krav på arbetssätt, kontaktnät Prop. 1990/91:100 etc. och det ter sig naturligt att bistånd på dessa områden organiseras i Bil. 5 separata enheter. Grundläggande för arbetsfördelningen mellan BITS och SIDA är skillnader i arbetssätt och de krav som ställs på långsiktighet och djup i engagemanget. De båda myndigheternas mandat har även beröringspunkter och här kan det vara värdefullt för utvecklingen av det svenska biståndet som helhet att olika sätt atl ta sig an likartade arbetsuppgifter kan prövas.
Vad gäller utredningens förslag om ett sekretariat för utvärderingar hänvisar jag till vad jag framför i nästa avsnitt om utvärdering, lärande och effektivitet i biståndet.
Övrigt utrednings- och forändringsarbete i biståndet
Utvärdering, effektivitet och lärande i biståndet
Det analysarbete som inleddes hösten 1989 rörande effektivitetsfrågorna i biståndet har nu slutförts.
Översynen av effektivitetsfrågor i biståndet har bedrivits som ett projekt inom utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete med hjälp av extern expertis. 1 ett Pjrsta steg har dagsläget beträffande utvärdering och beslutsunderlag beskrivits och behovet av resultatredovisning identifierats så att det är möjligt att på ett enhetligare och tydligare sätt precisera vad som menas med effektivitet och utvärdering i de svenska biståndsorganisationerna. 1 ett andra steg har behovet av utvärderingssystem definierats utifrån de krav som det nya budgetarbetet ställer, där frågor om analys, uppnådda resultat i förhållande till mål och insatta resurser ges starkare betoning. Slutligen har utredningen angivit vägar för hur man med tillgängliga och delvis nya utvärderingssystem skulle kunna tillgodose efterfrågan på relevant beslutsunderlag. Det svarar på frågan hur det svenska biståndets utvärderingsverksamhet bör vara utformat för att tillse att rätt sorts beslutsunderlag föreligger vid beslutstillfällena och i för den berörda beslutsfattaren tillgänglig form. För att få ett perspektiv på det svenska biståndet har en jämförelse också gjorts med utvärderingsfunktionerna hos några biståndsorgan i andra länder och hos en internationell organisation.
Utredningen talar om effektivitet i olika termer. Med inre effektivitet menas att verksamheten utförs på rätt sätt och till lägsta möjliga kostnad. Med yttre effektivitet avses att man gör rätt saker, dvs. sådant som svarar mot behoven och står i överensstämmelse med de biståndspolitiska målen. Förändringseffektivitet avser förmågan att under pågående verksamhet lära och anpassa sig till förändrade förutsättningar och nya krav. Ett antal fallstudier har genomförts för att bl. a. belysa beslutsprocesser på olika nivåer inom biståndet, de olika typer av överväganden som görs samt vilka utvärderingar som görs och hur de används.
En viktig slutsats av utredningen är att det finns ett rikligt utvärderings material men att det huvudsakligen utformas och används för att formule- 75 ra och välja handlingsalternativ i verksamheten. De besvarar ibland frågor
om effekter, yttre effektivitet men endast i begränsad utsträckning frågor Prop. 1990/91:100 om inre effektivitet, dvs. att man får ut mesta möjliga av insatta resurser. Bil. 5
Utvärderingarna tenderar att ha olika karaktär beroende på var i organisationen de initieras. Närmare projektverksamheten har man ett större intresse av mer operativt inriktade utvärderingar. Mer kritiska och öppet prövande frågor ställs högre upp i organisationen, men här finns å andra sidan tveksamhet att initiera och använda utvärderingar som ifrågasätter organisationens övergripande roll och verksamhet.
Arbetet med att ta fram den information som behövs för den fördjupade anslagsframställningen måste självfallet ligga inom myndigheterna. Resultatanalysen skall vara utformad för granskning av verksamheten och redovisa om den uppfyller de av riksdagen och regeringen satta målen, samt för att avgöra om insatta resurser kommer till bästa användning eller om målen kan nås med andra och mindre resurskrävande metoder. När det gäller resultatanalys på projekt- och sektornivå menar utredningen att det så gott som alltid finns, eller är möjligt att skapa, relevanta mått och grundläggande data för att mäta måluppfyllelse inom ramen för verksamheten. Då verksamheterna skall vara valda för att främja utveckling på något område i enlighet med de biståndspolitiska målen bör det även med stöd av utvärderingarna vara möjligt att besvara frågan om det inom biståndet görs rätt saker. Analysen skall således dels kunna bedöma verksamhetens ändamålsenlighet och dels säga om den bedrivs med god hushållning av resurserna. De fördjupade anslagsframställningarna kan därvid i stor utsträckning bygga på redan befintligt utvärderingsunderlag. Utmaningen ligger i att utveckla och anpassa detta så att utvärderingarna mer regelmässigt ställer frågan om den inre och yttre effektiviteten samtidigt som handlingsalternativen prövas. Då det gäller resultat i förhållande till de övergripande biständspolitiska målen konstaterar utredningen att sådana entydigt inte kan kvantifieras eller bedömas. Myndigheterna bör dock med utgångspunkt från materialet på program-, sektor- och projektnivå förväntas kunna redovisa hur de arbetar med de olika målen och i grova drag redovisa fördelning av resurserna på dem. Resultaten på den nivån handlar om samhällsförändringar som oftast med större styrka styrs av andra faktorer än biståndet. Kvalitativa resonemang bör här enligt utredningen komplettera redovisningen av resultatet från olika teman, verksamhetsgrenar, projekttyper etc.
Utredningen anser att nuvarande utvärderings- och analyssystem behöver kompletteras för att ett relevant beslutsunderlag skall kunna tas fram vad gäller frågor av biståndets inriktning och effekter. Det kan gälla tematiska utvärderingar och jämförande studier av biståndets kanaler liksom av biståndets miljö. Ett behov finns också av fortlöpande metodutveckling för att bedöma biståndets effekter och därigenom bl.a. stödja de mindre biståndsmyndigheternas utvärderingsverksamhet samt av förbättrade möjligheter att utvärdera olika multilaterala insatser.
Då dessa frågor bedömts inte kunna lösas inom ramen för nuvarande organisationer, har utredningen prövat hur en fristående utrednings- och utvärderingsfunktion för analys och beslut på policynivå borde utformas. Ett nytt sekretariat med en självständig ställning i förhållande till myndig- '"
heterna föreslås. Verksamheten i detta skulle inriktas på för biståndet Prop. 1990/91: 100 centrala frågor på det övergripande planet och gälla utvecklingssamarbetet Bil. 5 i vid bemärkelse. Det rör således aspekter av internationellt utvecklingssamarbete som kan ha konsekvenser för, och påverkas av, beslut om bistånd. Verksamheten skulle huvudsakligen bestå av utredningar för att belysa aktuella frågor inom utvecklingssamarbetet. Information och spridning av resultaten kring detta bör även bli en viktig del av arbetet bl. a. som ett bidrag till en aktiv och välinformerad samhällsdebatt om utvecklingssamarbetet. Översynen har i sin helhet presenterats i en rapport i departementsserien; DS 1990:63 Bra beslut: Om effektivitet och utvärdering i biståndet.
Föredragandens överväganden
Jag har i tidigare avsnitt poängterat att bistånd är en av flera faktorer som påverkar utvecklingsprocessen. Orsakssammanhangen är ofta komplicerade. Biståndets verksamheter låter sig inte sammanfattas till en enhet. Ett av syftena med översynen har varit att utveckla begreppen inom ämnesområdet för att bidraga till en mera nyanserad och klarare diskussion om vad effektivitet innebär inom biståndet. Här finns betydande metodologiska problem, då det saknas bra mått och metoder för att identifiera biståndets effekter i ett mottagarsamhälle. Vissa biståndsaktiviteter låter sig inte heller mätas på något meningsfullt sätt. Det är trots detta viktigt att med konkreta exempel belysa hur man inom biståndet arbetar med olika mål och redovisa fördelningen av resursema på dessa mål. Utredningen visar att det också är möjligt att mot bakgmnd av operationella mål och biståndspolitiska mål och utifrån utvärderingen på program-, sektor- och projektnivå besvara frågan om det inom biståndet görs rätt saker och om insatta resurser utnyttjas effektivt för de avsedda ändamålen.
De fördjupade anslagsframställningarna kan till stor del bygga på redan befintligt utvärderingsmaterial. Genom kvalitativa analyser av samband mellan projektmål och andra mer övergripande mål och genom en tydlig och konkret exemplifiering av erfarenheterna från verksamheten är det också möjligt att skapa en klarare bild av hur mer övergripande mål blir uppnådda. SIDA har i sin anslagsframställning i ett avsnitt behandlat dessa frågor.
Jag välkomnar detta initiativ som också utgör ett första försök till en ny resultatinriktad form för anslagsframställning som SIDA och andra biståndsmyndigheter skall utarbeta i framtiden. SIDA har med två exempel visat hur man kan dra slutsatser vad gäller måluppfyllelse, kostnadseffektivitet och varaktiga effekter av bistånd.
En effektiv beslutsprocess kan givetvis inte garantera ett effektivt bi stånd. Andra faktorer som mottagarlandets politik och förmåga att genom föra insatserna är avgörande för det slutliga resultatet. En ytteriigare faktor är tidsaspekten. Effekten av vissa insatser kan identifieras och utvärderas först efter lång tid. Dessa perspektiv måste utgöra basen för bedömningar av biståndets effektivitet. Jag vill dock framhålla att beslutsprocessen i Sverige spelar en roll och är något vi själva kan kontrollera. Vår förmåga 77
att förutse och ta hänsyn till andra faktorer är därvid en del av denna Prop. 1990/91: 100 beslutsprocess. Det är därför viktigt att ställa frågor om effektivitet, på Bil. 5 olika nivåer, och att söka besvara dem. Mot bakgrund av svårigheterna är det viktigt att ägna stor uppmärksamhet åt metodfrågorna.
Inom alla biståndsmyndigheterna genomförs en stor mängd utvärderingar. Det är naturligt att biståndet tillhör de verksamheter där utvärdering i olika former har en framskjuten plats. Biståndet genomförs långt borta från Sverige, dess beslutsfattare och allmänhet. Analyser och utvärderingar blir ofta sättet att överhuvudtaget kunna återföra strukturerad information. På SIDA finns en särskild utvärderingsenhet som initierar och utför utvärderingar. I de andra biståndsmyndigheterna pågår en uppbyggnad. Men för dem kan det också vara svårt både metodmässigt och kapacitetsmässigt att möta de krav som ställs på resultatredovisning, bl.a. i den nya budgetprocessen. Inom departementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete finns ett starkt intresse av att använda utvärderingsmaterial och analyser i beredningen av olika biständspolitiska ställningstaganden. Studien av biståndet till Afrika på 1990-talet, Latinamerikaprojektet och Effektivitetsutredningen är exempel på sådant internt analysarbete. Att med ett sådant aktivt eget analysarbete skapa underlag för biståndspolitiken är en viktig uppgift för regeringskansliet.
Utredningen ger också förslag rörande en något mer fristående utvärderings- och analysfunktion inom den samlade biståndsorganisationen. Jag finneratt detta också ligger i linje med biståndsorganisationsutredningens förslag (SOU 1990:17) och det tillstyrkande till detta förslag som erhållits i remissvaret från den parlamentariska utredningen om det multilaterala biståndet. För att ta ställning till förslaget anser jag det värdefullt att genom ett särskilt remissförfarande inhämta synpunkter i en bredare krets, där utredningens olika förslag kan ytterligare belysas.
Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika
Under år 1990 har ett arbete pågått inom utrikesdepartementet i syfte att närmare analysera förutsättningar och former för biståndet till Latinamerika på 1990-talet. Analysarbetet har tagit sin utgångspunkt i de latinamerikanska ländernas ekonomiska och politiska läge, och ansträngningarna för ekonomisk anpassning och återhämtning. En viktig frågeställning har varit hur de gångna årens demokratiska landvinningar bäst kan befästas, givet realistiska fömtsättningar och möjligheter. Jag anser att Sverige, genom insatser för att främja demokrati och social utveckling i Latinamerika, även kan bidra till att skapa förutsättningar för en stabil ekonomisk utveckling som kan vända den ekonomiska krisen mot tillväxt, framtidstro och mänsklig utveckling. 1 det följande redovisar jag de principiella slutsatser som jag dragit.
78¶Latinamerika — politiska framsteg, ekonomisk kris Prop. 1990/91:100
Ril S
1980-talet har för Latinamerika inneburit dramatiska förändringar av
både politisk och ekonomisk karaktär. Den ekonomiska krisen har fördjupats under 1980-talet och gjort att Latinamerika, i likhet med Afrika, halkat efter väriden i övrigt vad beträffar tillväxt och utveckling. Detta har skett mot bakgrund av en i u-landssammanhang relativt sett hög utvecklingsnivå.
På det politiska planet är demokratiseringsprocessen det mest framträdande draget. För 10 år sedan var kontinenten behärskad av militära diktaturer. 1 dag har de allra flesta länder i Syd- och Mellanamerika civila och folkvalda regeringar. Som regel har själva valprocesserna också varit mer demokratiska än vad som brukade vara fallet tidigare. Åren av militärdiktatur ledde till att många förföljda eller utsatta politiska gestalter i sitt fortsatta arbete kom att värdesätta respekt för mänskliga rättigheter, som grundval för demokrati. Härigenom har frågan om mänskliga rättigheter lyfts fram till ett centralt inslag i det politiska livet. I mycket få länder har emellertid demokratin en lång tradition och befäst ställning. Detta hör delvis samman med en bristande politisk legitimitet för själva statsmakten. Staten som institution är i flera länder ifrågasatt till följd av tung byråkrati, bristande kompetens och folklig förankring. På många håll uppvisar staten en påfallande oförmåga att söria för medborgarnas välfärd i form av utbildning och hälsa, vilket givit upphov till en politisk-moralisk kris.
Samtidigt har det vuxit fram en rik flora av enskilda organisationer och institut vilka i långa stycken visat sig fylla viktiga samhällsfunktioner. Det gäller allt från lokala grannskapsföreningar, som försöker bygga upp sin egen kommunala service i storstädernas kringliggande kåkstäder, till erkända nationella forskningsinstitut i samhällsfrågor. Dessa alternativ har visat sig rymma en dynamik som ofta kontrasterar bjärt mot statens och kommunernas improduktiva maktutövning. Denna utveckling reser frågor om väsentliga samhällsorgans ansvar inför politiskt valda församlingar.
Kontinenten präglas av mycket stora inkomstskillnader och sociala problem. I några länder, som El Salvador, Guatemala och Peru, pågår väpnade konflikter, som föröder samhällslivet och förorsakar rotlöshet för tiotusentals medborgare. Krigsmakten har i de flesta länderna ett stort politiskt inflytande. Höga militära utgifter binder resurser, som behövs för utvecklingsändamål. Demokratiseringen av Latinamerika måste ses som en process, som inletts snarare än avslutats i och med militärdiktaturernas fall.
Krisen under det senaste decenniet är delvis ett resultat av att den förda utvecklingspolitiken inte lyckades främja en stabil och anpassningsbar bas för ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv. Den strategi som många länder följt alltsedan 1950-talet med satsning på industrialisering för hemmamarknaden bakom höga tullmurar och massiva statliga subven tioner till ineffektiva företag och branscher, förorsakade konstanta budget underskott, ett försummande av jordbruket och den traditionella råva mexporten. Det ledde också till inflation, övervärderade växelkurser och till att statsapparaten i många länder blev en alltför dominerande aktör .
inom näringslivet. Denna utvecklingspolitik brast i effektiv resursalloke-
ring och förmådde inte heller skapa en stabil bas för en ekonomisk och Prop. 1990/91: 100 social utjämning. Bil. 5
Parallellt med denna utveckling har den informella sektorn utvecklats starkt och den illegala produktionen och handeln med narkotika djupt trängt in i flera länders näringsliv, vilket påverkar såväl rättsväsendet som det sociala livet.
Latinamerika har under det senaste decenniet drabbats av ett flertal yttre chocker. Höjda oljepriser år 1979 följdes av kraftiga internationella realräntestegringar och ett dramatiskt fall för råvarupriser. Skuldkrisen växte fram. På samma sätt som 1970-talet var ett ovanligt gynnsamt årtionde för Latinamerikas externa sektor, med höga råvarupriser, växande världshandel, goda lånemöjligheter och negativ realränta, blev l980-ta-let exceptionellt ogynnsamt i alla dessa viktiga avseenden. För att klargöra det svåra läget vill jag kortfattat karaktärisera utvecklingen.
—Nationalinkomsten per invånare har fallit med 10 % under 1980-talet. I dag är den genomsnittliga BNP per invånare på samma nivå som år 1978. Vissa länder, som Argentina, Bolivia, El Salvador och Peru, har förlorat 20 år av ekonomisk utveckling. 1 det mest extrema fallet, Nicaragua, har genomsnittliga levnadsstandarden sjunkit till 40-talets nivå.
—Inflationen har stigit stadigt. År 1989 uppgick den för kontinenten som helhet till ca 1 000 % per år.
—Investeringarnas andel av BNP minskade under 1980-talet från 24 till 16 %. Detta investeringsbortfall, som motsvarar ca 70 miljarder dollar enbart under år 1989, innebär ett svårt hinder för ekonomisk återhämtning.
—Bytesförhållandena försämrades med 21 % under 1980-talet.
—En följd av skuldkrisen är all räntor och amorteringar är betungande för ett stort antal länder. Bara räntebetalningarna motsvarar nära 5 % av BNP och 30% av exportintäkterna. Sedan år 1982 har nettoutflödet uppgått till drygt 200 miljarder dollar, vilket motsvarar nära hälften av regionens totala utlandsskuld, och trots att exporten ökade med 57 % mellan åren 1980-89 har endast ett fåtal länder förmått fullgöra sina skuldbetalningar.
—Den fortsatta skuldkrisen utgör ett stort utvecklingshinder. Ökad produktion kräver nya resurser förökade investeringar. Den interna mobiliseringen av resurser och de hittillsvarande internationella åtgärderna har inte varit tillräckliga.
Ekonomisk anpassning och återhämtning
De latinamerikanska ländernas ansträngningar för ekonomisk anpassning och återhämtning görs mot en bakgrund av alltför svag tillväxt, brist på framtidstro, sned ekonomisk fördelning och stora sociala behov. På lands bygden och i de växande slumområdena lever många människor i svår fattigdom och i en omgivning där miljöproblemen är stora. Djupgående samhällsreformer är på många håll en förutsättning för att de allvarliga fattigdoms- och miljöproblemen skall kunna bekämpas och den nedåtgå- 80
ende trenden i ekonomin skall kunna vändas till självtillit och investe- Prop. 1990/91: 100 ringsvilja. Bil. 5
Under 1980-talets senare år har krismedvetandet fördjupats. Flertalet länder i Latinamerika har inlett ekonomiska återhämtningsprogram, där kärnan utgörs av kampen mot inflationen. Huvuddragen i den ekonomiska politiken har i de allra flesta fall utformats inom ramen för program som överenskommits med Internationella valutafonden och Världsbanken. Bolivia, Chile och i viss mån Ecuador hör till de länder vilka är inbegripna i en sådan strukturanpassning. Det genomgående temat är behoven av modernisering och effektivitet, avveckling av statliga monopol och allmän liberalisering av olika delmarknader. Kraftiga åtgärder har vidtagits för att uppnå mer realistiska växelkurser och inhemska räntor, minskade och mer hållbart finansierade budgetunderskott, liksom bättre villkor för jordbruket och exportsektorn.
Reformerna har varit krävande, men betydande obalanser och strukturella problem kvarstår. Ett fortsatt kraftfullt reformarbete kommer att vara nödvändigt. Inte desto mindre kan konstateras att de latinamerikanska ländernas förutsättningar att bedriva en på längre sikt hållbar ekonomisk politik avsevärt har förbättrats under senare år. En växande enighet råder om behovet av att stimulera en effektivare och bättre avvägd resursanvändning och därmed främja ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Vissa tecken finns redan på att reformarbetet i en del länder bidragit till att mobilisera inhemskt kapital och bromsa kapitalflykten.
Dessa inhemska åtgärder måste emellertid också åtföljas av skuldlättnader, för att den ekonomiska utvecklingen skall kunna vändas i positiv riktning. Den förstärkta skuldstrategi som möjliggjort för Mexico och Costa Rica att omförhandla med de kommersiella bankerna har visat sig vara ett verksamt stöd i länder som även genomför andra nödvändiga insatser för anpassning. För många skuldsatta länder förblir dock svårigheten att dra till sig nytt kapital för nya investeringar ett överhängande problem.
En strategi för en hållbar utveckling under 1990-talet måste vara långsiktigt inriktad. Om förtroendet för länderna återvänder kan politiska och ekonomiska faktorer samverka för att skapa en positiv utveckling. Det ökade politiska och ekonomiska samarbetet inom regionen bidrar också till den eftersträvade självtilliten.
Stora insatser måste till för att få till stånd en bärkraftig ekonomisk utveckling, som möjliggör en real tillväxt i Latinamerika under 1990-talet. De latinamerikanska länderna måste öka den inhemska resursmobilise ringen och utnyttja sina resurser effektivare. Särskilt viktigt är därvid att skapa förtroende för den förda ekonomiska politiken hos de egna medbor garna. Därtill krävs att det internationella resursflödet till Latinamerika ökas genom en kombination av skuldlättnad, investeringar, ökad handel och ökat biståndsflöde. Biståndet bör utgöra ett komplement till de kraft fulla ekonomiska åtgärder som krävs av de latinamerikanska länderna. Biståndsmedel bör användas strategiskt till insatser som skapar tilltro till Latinamerikas framtid i den internationella ekonomin. Med ett ömsesidigt ansvar hos länderna själva och internationella aktörer kan biståndet kom- o'
ma in som en faktor med katalysatoreffekt. 6 Riksdagen 1990/91. / .saml. Nr 100. Bilaga 5
Sveriges bistånd Prop. 1990/91: 100
Bil 5 Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat snabbt under senare år.
SIDA, BITS och SAREC har till regeringen redovisat sina erfarenheter av utvecklingssamarbete med Latinamerika. Det bilaterala biståndets mångfald och flexibilitet har visat sig vara ändamålsenligt i det skede av stora förändringar som 1980-talet inneburit i Latinamerika. Samtliga myndigheter har gjort viktiga insatser för utveckling, demokrati och kunskapsuppbyggnad och har därvid löpande anpassat arbetsmetoderna efter en föränderlig verklighet. Arbetsmetodema har för alla myndigheterna präglats av ett värdefullt samspel med den relativt goda inhemska resursbasen och organisationsstrukturen.
De svenska erfarenheterna och kontakterna har varit värdefulla när biståndsformerna under senare år anpassats till de politiska skeendena i t. ex. Centralamerika och Chile. En förskjutning av biståndet genom SIDA har ägt rum från humanitärt bistånd till utvecklingsinsatser i sociala sektorer. Här har en omfattande kunskap om Latinamerika kunnat användas för all arbeta med samma metoder i flera länder. BITS framhåller att ett givande samarbete utvecklats med flera av medelinkomstländerna i Latinamerika samt att tekniskt bistånd i alltmer ökande grad bör inriktas på att stärka sociala sektorer. Vid en ekonomisk återhämtning kan fler länder än idag komma i fråga för u-krediter. Idag tillhör Chile undantagen i Latinamerika, såsom ett av få kreditvärdiga länder.
Centralamerika har under en följd av år präglats av konflikter inom och mellan länderna. Den fredsplan, Esquipulas II, som utarbetades av de centralamerikanska presidenterna år 1987, har trots fortsatta problem startat en process mot fred och försoning i regionen. Processen har ökat det internationella engagemanget för regionen. Detta har kommit till uttryck bl.a. i form av bistånd både genom FN och bilaterala överenskommelser. FN har också kunnat spela en konstmktiv roll genom övervakning av val och demobilisering av contras i Nicaragua, samt som medlare i El Salvador.
Sverige har, genom enskilda organisationer och FN-systemet, lämnat omfattande stöd till flyktingar, hemlösa och andra offer för krig och förföljelse i Centralamerika. Under de senaste fem åren har stödet sammanlagt uppgått till ca 500 milj. kr. Genom det humanitära biståndet har breda kontaktytor byggts upp med folkliga organisationer och krafter som verkar för fred, försoning och demokrati. Den internationella närvaro som biståndet innebär har utgjort en stabiliserande faktor i regionen. De svenska erfarenheterna och kontakterna har varit värdefulla när bistånd till regionala insatser har utarbetats. Det svenska stödet till sådana insatser inleddes redan innan fredsplanen presenterades och har ökat kraftigt under senare år.
Det bilaterala samarbetet med Chile i början av 1970-talet avbröts till följd av militärkuppen år 1973.1 stället inleddes ett humanitärt bistånd till offren för förtrycket och till flyktingar undan politisk förföljelse. Denna biståndsform kom under sjuttiotalet att utvidgas till i stort sett hela Latin amerika. En liknande utveckling skedde vad gäller stöd genom SAREC till „
upprätthållande av samhällsvetenskaplig forskning i en omgivning av för- Prop. 1990/91:100 tryck. Det humanitära stödet till Chile har varit omfattande och har riktats Bil. 5 till offer för förtryck och till de demokratiska krafter som verkat för den förändring som nu inträffat. Totalt lämnades under åren av diktatur ca 250 milj.kr. i humanitärt bistånd. Breda kontakter mellan det svenska och det chilenska folket har byggts upp under dessa år, inte minst tack vare enskilda organisationers engagemang. Det är följaktligen naturligt att vårt mångåriga stöd till de demokratiska krafterna övergått till bilaterala överenskommelser. Det bilaterala biståndet lämnas som ett stöd till återupprättandet av demokratin där insatser till en början framför allt görs inom sociala sektorer genom SIDA. BITS och SAREC har inlett samarbete med Chile. På något längre sikt kommer samarbetet med Chile att inriktas på kunskapsöverföring och tekniskt samarbete.
I Chile och i andra länder som präglats av diktatur och bristande statligt ansvar för centrala sociala samhällsfunktioner har viktiga erfarenheter dragits vad gäller enskilda organisationers roll. Dessa har i många fall tagit över väsentliga samhällsfunktioner och därvid utvecklats till en form av kunskapsföretag. I många nu demokratiska länder blir dessa organisationer även i framtiden viktiga för att befästa och utveckla demokratin. De kan också fortsatt utföra samhällstjänster, särskilt inom den sociala sektorn, eftersom de arbetar effektivt, med lokal förankring och låga administrativa kostnader.
Sveriges stöd till forskning i och forskningssamarbete med Latinamerika har främst gått till landsbygdsutveckling, miljö och samhällsvetenskap. Intresset är påfallande stort i Latinamerika för den svenska resursbasen. Över 100 forskare per år besöker svenska forskargrupper. Ett 50-tal har dessutom påbörjat sin forskarutbildning vid svenska institutioner inom olika program som kombinerar korta vistelser i Sverige med fältarbete i det egna landet, kring frågeställningar som återspeglar de inhemska prioriteringarna.
Det tekniska samarbetet med Latinamerika har utvecklats i takt med att kunskaperna om den svenska resursbasen ökar i samarbetsländerna. Insatser inom energi- och industrisektorn är särskilt framträdande. Under senare år har samarbetet breddats till insatser inom miljövård, förvaltningsstöd och sociala utvecklingsområden, t.ex. arbetsmiljö och arbetsmarknad. Genom det tekniska samarbetet har under en dryg tioårsperiod 90 olika institutioner, konsulter och företag i Sverige anlitats i kontraktsförhållande med parter i berörda samarbetsländer. Under samma period har över 900 personer från Latinamerika deltagit i BITS internationella kurser.
Sveriges bistånd utgör ett komplement
Sveriges framtida biståndssamarbete med Latinamerika syftar till att utgö ra ett stöd och komplement till inhemska ansträngningar där inriktningen vägleds av vissa övergripande prioriteringar. Hänsyn får också tas till att förutsättningarna varierar från land till land. Behoven måste ställas i relation till våra begränsade resurser, som bör användas strategiskt, då de 83
inte har en omfattning som kan få avgörande betydelse för ländernas Prop. 1990/91:100 resurstillväxt. Sveriges bistånd till Latinamerika under 1990-talet skall Bil. 5 främja en fortsatt demokratisk samhällsutveckling, en sund ekonomisk politik och ökat miljömedvetande, vilka alla är fömtsättningar för hållbara lösningar på de ekonomiska och sociala utvecklingsfrågorna. Dessa målsättningar ställer stora krav på innovativ förmåga, flexibilitet och långsiktighet i biståndet. Detta talar för ett fortsatt bistånd präglat av såväl organisatorisk mångfald som olika former av samarbete, vilket i sin tur innebär ett behov av ökad samordning mellan berörda myndigheter och andra aktörer i biståndet.
Genom sitt engagemang i Världsbanken och den Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) stöder Sverige de intemationeUa biståndsprogram som har störst betydelse för att vända den negativa ekonomiska utvecklingen i Latinamerika mot ökad tillväxt. Världsbanken, Internationella valutafonden och IDB har kommit att spela en allt viktigare roll i den latinamerikanska anpassningsprocessen, främst genom sitt stöd till stmkturella reformer. Detta sker inte bara genom ökad långivning utan också genom ett ökat tekniskt bistånd för att t. ex. effektivisera och bygga upp institutioner och för att förbättra mobiliseringen av inhemska resurser genom effektivare skattesystem, ökat sparande, åtgärder för att få kapitalet att återvända etc.
Syftet med de reformprogram som bankerna stödjer är att återskapa förtroendet för de latinamerikanska ekonomierna med hjälp av en sund ekonomisk politik för en ökad ekonomisk tillväxt och en på sikt mer rättvis fördelning av kostnader och intäkter. Världsbanken och IDB inriktar vidare alltmer sina insatser på reformering och utveckling av den sociala sektorn genom att söka åstadkomma en omorientering av socialpolitiken och genom ökade satsningar på utbildnings- och hälsovårdsprogram, inklusive familjeplanering. En annan prioritering för 1990-talet är stöd lill uppbyggnad av en fritt konkurrerande och effektivt fungerande privatsektor. Erfarenheten i de latinamerikanska länderna har visat att skuldproblemen inte kan lösas utan en fortsatt intern anpassning. Samtidigt anser bankerna att skuldlättnader är en nödvändig fömtsättning för att reformprogrammen inom de ekonomiska och sociala sektorerna ska lyckas. Världsbanken har därför gjort särskilda insatser, ofta direkt kopplade till reformprogrammen, för att åstadkomma skuldlättnader genom olika former av skuldåterköp och byten av fordringar för att påskynda normala relationer med kommersiella fordringsägare. Genom ett nyligen fattat beslut kommer också IDB att finansiera denna typ av skuldlättnader inom ramen för sin långivning.
SIDA, BITS och SAREC har alla viktiga uppgifter i det bilaterala utvecklingssamarbetet med Latinamerika.
En utvärdering av SARECs Latinamerikaprogram konstaterar att det bidragit till samhällsvetenskaplig forskning av hög kvalitet med ett pro gressivt inflytande på regeringars politik samt god spridning till folkliga organisationer. Jag anser att en fortsättning av Latinamerika-programmet enligt nuvarande modell är av stort värde för kunskapsuppbyggandet och akademiskt utbyte. °4
SIDA lämnar i sin anslagsframställning för 1991/92 värdefulla förslag Prop. 1990/91: 100 till prioriteringar, innehåll och uppläggning av sitt framtida utvecklings- Bil. 5 samarbete med Latinamerika. Jag menar att SIDA bör, i enlighet med dessa förslag, stödja angelägna projekt i sociala sektorer, bidra till en fördjupning av demokratin och ägna ökad uppmärksamhet åt miljöproblem. SIDA bör prioritera insatser i de fattigaste länderna. Beträffande inriktningen på utvecklingssamarbetet med SIDA lämnas ytterligare riktlinjer under C 2.
BITS har byggt upp ett växande tekniskt samarbete av hög kvalitet i Latinamerika.' Många av medelinkomstländerna lämpar sig väl för fortsatt samarbete med BITS. Jag menar att även i dessa länder kan en ökad fokusering på samarbete i sociala sektorer vara värdefull, exempelvis genom förvaltningsbistånd, insatser rörande arbetsmarknad och närmiljö. En ökande användning av u-krediter kan först bli aktuell då fler länder lyckats bemästra den ekonomiska krisen och därmed upprätta det förtroende som krävs för kreditgivning.
Huvudmålen för Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika på 1990-talet är att främja en långsiktig utveckling som förmår höja de fattigas levnadsnivå och förstärka demokratin. Sveriges bistånd skall genom insatser för att främja demokrati och social utveckling bidra till att skapa förutsättningar även för en stabil ekonomisk utveckling. Biståndet riktas främst till länder som i sin utvecklingspolitik söker förena en sund ekonomisk politik mot stabilitet, återhämtning 'och tillväxt med socialt ansvar och fördjupning av demokratin. I biståndet skall ökad tonvikt läggas vid insatser som värnar om naturresurser och miljö.
Biståndet skall företrädesvis vara inriktat på:
—Stöd till program avsedda att återskapa förtroendet för de latinamerikanska ekonomierna genom reformer som syftar till tillväxt och en mer rättvis fördelning. Sådant stöd lämnas huvudsakligen genom Världsbanken och IDB.
—Stöd till demokratins utbredning och förankring och lill insatser för att stärka respekten för mänskliga rättigheter.
—Stöd till folkligt förankrade utvecklingsprojekt som främjar inflytande, självtillit och ansvarstagande.
—Tekniskt stöd till förvaltning och samhällsinstitutioner för ökad effektivitet och fördjupning av demokratin.
—Stöd till sociala sektorer och särskilt utsatta gmpper som traditionellt saknat ekonomiskt och politiskt inflytande och drabbats hårdast av ekonomisk kris och åtstramningsprogram.
—Stöd till insatser för att främja en bättre hushållning med miljön och naturresurserna.
85¶Flyktingar och migration '■op- »990/91: lOO
De stora befolkningsrörelserna i världen orsakas i stor utsträckning av krig och ekonomiskt nödtvång. Folk flyr för att rädda livet, eller bryter upp när de inle ser någon framtid. Krig som slagit sönder levnadsbetingelserna, auktoritära regimers systematiska förtryck av de mänskliga rättigheterna, djup misär eller felslagna skördar kan tvinga fram sådana uppbrott. Svårigheter att försörja en snabbt växande befolkning skapar nya potentiella migrationssituationer.
Uppgifter om antalet flyktingar är alltid mycket osäkra, dels till följd av brister i rapporteringen, dels eftersom det ofta är svårt att skilja mellan frivillig och ofrivillig migration. Gränsdragningen mellan migranter och flyktingar är ofta baserad på om något inslag av tvång förekommit.Den överväldigande majoriteten av världens flyktingar finns i de fattiga länderna. Av världens totalt ca 17,6 miljoner flyktingar befinner sig drygt hälften i Asien, en tredjedel i Afrika medan huvuddelen av återstående flyktingar befinner sig i Latinamerika och Europa. Länder, vars ekonomiska och sociala situation redan är hårt ansträngd, hamnar i en ännu värre situation när de blir en fristad för stora skaror av människor från angränsande länder. De olika krishärdarna skiljer sig också i betydande grad när det gäller flyktingsituationens varaktighet, möjligheten till asyl och ny bosättning och riskerna för nya flyktingvågor. Det internationella samfundet har en stor uppgift och skyldighet härvidlag att bistå flyktingarna och därmed underlätta för de fattiga länder som får bära tunga flyktingbördor. En annan stor grupp flyktingar är s.k. internflyktingar. Närmare 14 miljoner människor befinner sig som flyktingar i sitt eget hemland. Ofta befinner de sig i en mycket utsatt situation, utlämnade åt den regering eller de krafter i landet som är upphovet till deras situation.
Med de stora orättvisorna som råder mellan och inom kontinenter och länder finns en grogrund för missnöje och konflikter. Migrationen av människor från fattiga länder som söker en bättre utkomst i de rika länderna tilltar. Stämningar som växer ur fattigdom och stagnation kan lätt exploateras av fanatism och populism. Den öst-västliga migrationen kan komma att öka till följd av demokratiseringsprocessen och samhällsomvandlingen i Central- och Östeuropa. Flyttningsmönstren kommer att påverkas av hur de nya demokratierna förmår hantera de etniska motsättningar som med den ökade öppenheten kommer i dagen.
1 en värld som blir alltmer integrerad kommer migration inom och mellan länder att fortsätta. Migration är ofta till stor nytta för det mottagande landet. Samtidigt måste det finnas en mekanism och beredskap att dels kunna erbjuda skydd åt dem som har skyddsbehov, dels hantera flyttningar över gränserna och mer effektivt hjälpa flyktingar och fattiga länder som drabbas av stora flyktingbördor. Det är vidare viktigt att så långt det är möjligt, i internationell samverkan, kunna förebygga kriser som leder till flykt och massmigration.
I samarbete med arbetsmarknadsdepartementet har en utredning på börjats som skall ge förslag till principer för en svensk flykting- och immigrationspolitik. Ett huvudsyfte med utredningen är att tydliggöra den 86
globala situationen beträffande flyktingar och migration och bedöma kon- Prop. 1990/91: 100 sekvenserna för Sveriges del. Ett annat huvudsyfte är att mot bakgrund av Bil. 5 den internationella utvecklingen, biståndspolitiken och den svenska flyktingpolitiken definiera och analysera frågor som Sverige bör driva internationellt. Det rör också frågor relaterade till det svenska biståndet inom migrations- och flyktingområdet. Utredarna skall arbeta så att ett principförslag kan redovisas senast den 15 januari 1991.
Nordiska FN-projektet
Sommaren 1988 inleddes det nordiska projektet FN i utvecklingssamarbetet. Projektet som genomförs av ett fristående sekretariat i Stockholm och finansieras av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige kommer att avslutas sommaren 1991.
Projektet har som huvuduppgift att genom studier, seminarier och konferenser belysa FNs arbete på utvecklingsområdet och lämna idéer och förslag till nordiskt agerande inom de olika FN-organisationerna.
Under 1989 genomfördes bl.a. fallstudier i åtta u-länder som visar mottagarländernas syn på FN-biståndet. Vidare gjordes en deskriptiv studie av FNs arbete på energiområdet. Under 1990 diskuterades dessa studier vid seminarier. Det året gjordes också flera utredningar: om FNs fackorgan, formerna för finansiering av FN-organens biståndsverksamhet, FNs roll när det gäller katastroföistånd och de nordiska ländernas inflytande i FN.
År 1991 kommer det hordiska FN-projektet att presentera slutsatser och lägga fram konkreta förslag till åtgärder för att effektivisera FNs roll på det ekonomiska och sociala området.
Utredning om det multilaterala biståndet
Den av riksdagen beslutade och av regeringen under 1989 tillsatta utredningen om det multilaterala biståndet studerar sådana internationella organisationer och program som får bidrag från det svenska biståndet. En samlad bedömning av hur hela det multilaterala biståndet uppfyller de svenska biståndspolitiska målen skall göras. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de organisationer som erhåller stora svenska bidrag. Olika metoder att främja de svenska biståndsmålen på det multilaterala området kommer att analyseras liksom även det nordiska samarbetets roll. Det multilaterala systemet producerar en stor mängd utredningar, inte minst i samordnings-och effektivitetsfrågor. Möjligheterna att bättre utnyttja detta kunskapsmaterial kommer att prövas. Utredningen, som arbetar i nära kontakt med det nordiska FN-projektet, skall vara avslutad i början av år 1991.
87¶Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet. .. 1990/91: lOO
Bil. 5 Biståndet kan ha en viktig funktion som katalysator för ett ökat resursflöde till u-länderna. En potential för detta har skapats genom att flertalet OECD-länder idag har någon form av system för biståndsanknutna krediter på mjuka villkor. I Sverige introducerades u-kreditsystemet år 1980. Dessförinnan fanns under sextio- och sjuttiotalen ett, av SIDA administrerat, system med obundna biståndskrediter.
1 samband med behandlingen av förra årets budgetproposition gav riksdagen regeringen i uppdrag att "göra en översyn av u-krediterna och andra kreditinstrument från biståndspolitisk synpunkt". Jag har med anledning av detta på regeringens uppdrag tillkallat en särskild utredare (UD 1990:02) vars uppgift är att granska kreditinstrumentets roll och potential i det svenska biståndet.
Utredaren skall redovisa och analysera svenska och internationella erfarenheter av olika kreditinstrument i biståndet bl.a. mot bakgrund av de internationella regelsystemen på området. Analysen skall beakta olika systems effekter på resursmobilisering, land- och sektorinriktning, upphandling och priser, garantifrågor, skadefall m. m.
Till utredaren skall knytas en referensgrupp med pariamentarisk medverkan. Utredaren skall presentera sina överväganden och förslag senast den 30 juni 1991.
Utredning om det svenska fraktbidragssystemet
Fraktbidrag beviljas från biståndsanslaget för hjälpsändningar i samband med humanitära insatser och katastrofer. Bidraget administreras av SIDA och utgår till enskilda organisationer.
Jag har under innevarande budgetår initierat en översyn av det svenska fraktbidragssystemet. Min önskan är att ytterligare underlätta solidaritetsarbetet runt om i landet för att möta angelägna behov i u-länderna och i nuvarande läge även i Central- och Östeuropa. Översynen omfattar såväl enskilda organisationer som kommuner och landsting.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete som jag förordat under mbrikema Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i enföränderlig värld, Demokratifrämjande bistånd, Miljö och utveckling, Kvinnoinriktat bistånd, Samarbete med Central- och Östeuropa, Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd, Övrigt utrednings- och förändringsarbete i biståndet, Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika, Flyktingar och migration, Nordiska FN-projekl, Utredning om det multilaterala biståndet, Utredning om kreditinstrumentels roll i biståndet och Utredning om det svenska fraklbidragssyslemet.
Biståndsanslagen m. m. °p- 10/91: lOO
Bil. j Jag föreslår att biståndsramen för budgetåret 1991/92 sätts till 13 871,0 milj.kr., vilket motsvarar 1 % av den beräknade bmttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1991. Beloppet utgör en ökning med 871 milj.kr., i jämförelse med innevarande budgetår.
Ökningen av ramen kommer dels att utnyttjas för anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA och dels för vissa kostnader för mottagande av asylberättigade flyktingar från u-länder. De administrativa anslagen har prövats med restriktivitet. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga myndigheter samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts.
De multilaterala bidragen under anslaget C I. Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med 246,8 milj.kr till 3 319,4 milj.kr. Detta beror på den förändrade anslagstekniken för IDA-bidragen. Trots den nominella minskningen av anslaget finns härigenom ett utrymme för ökningar av olika poster inom anslaget. Med hänsyn tagen till detta ökas den reella anslagsnivån för C I med 174 milj. kr. Det totala multilaterala biståndet är avsevärt större än anslaget anger, eftersom stora bidrag till internationella organisationer ges även över andra anslag inom biståndsramen. Sammantaget uppgår det svenska biståndet genom multilaterala biståndsorganisationer till omkring en tredjedel av biståndsramen.
Inom anslaget för internationella biståndsprogram används ökningen främst för FNs utvecklingsprograms (UNDP) reguljära budget, FNs befolkningsfond (UNFPA). FNs barnfond (UNICEF) samt för flyktingbistånd genom FN. En ökning beräknas för de Afrikanska och Asiatiska utvecklingsbankernas utvecklingsfonder i samband med de påfyllnadsför-handlingar som genomförs.
Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås uppgå till sammanlagt 7 305 milj.kr. vilket innebär en ökning med 518 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår. Detta motsvarar drygt 53 % av den totala biståndsramen.
Den föreslagna ökningen av anslaget fördelas främst till det landprogrammerade biståndet, till anslagspostema Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd som blir ny anslagspost och Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer. Ett behov av ökade katastrofinsatser förutses också.
Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas totalt till I 968 milj.kr. vilket innebär en minskning med 149 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår. Minskningen beror bl.a. på att det stöd som påböriats till några länder med medel från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder i förslaget förts över till berörd myndighet. Medel för näringslivsutveckling genom en ny myndighet har också beräknats under anslaget.
Under biståndsbudgeten redovisas medlen för Östeuropabistånd under anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Världsbanksgruppen och C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Ett fortsatt stöd till reformprocesser i Central- och Östeuropa har inrymts i budgetförslaget.
Jag föreslår att följande förändringar av anslagsteknisk natur görs i 89
förslaget till statsbudget för nästa budgetår:
Anslagsposten Biträdande experter, såväl bilaterala som muhilaterala Prop. 1990/91: 100 biträdande experter, har tidigare redovisats under anslaget C 2. Utveck- Bil. 5 lingssamarbete genom SIDA. Jag föreslår att det multilaterala biträdande expertprogrammet nu redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, medan det bilaterala fortsatt redovisas under anslaget C 2. Medel för Mekong-kommittén som tidigare redovisats under anslaget C 2. liksom medel för Sveriges bidrag till UNSO som tidigare redovisats under anslaget C 1. anslagsposten FNs utvecklingsprogram (UNDP) föreslås anvisas över delposten Miljöinsatser under anslaget C I.
Inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA bör nya anslagsposter föras upp för Uganda och för Projektbistånd till Latinamerika. Medel för insatser inom områdena demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd har i förslaget förts samman till en ny anslagspost. Under denna anslagspost upptas också de medel för främjande av demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter som tidigare redovisats som en delpost under anslagsposten Särskilda program.
Under anslaget C 3. Andra biståndsprogram föreslår jag att medel för näringslivsutveckling genom en ny myndighet anvisas under en särskild anslagspost, utöver de belopp som är avsedda att föras över till den nya myndigheten från delposten Tekniskt samarbete genom BITS och anslagsposterna för IMPOD och SWEDFUND samt från nuvarande ramanslaget E5. IMPOD. Delar av de direkt anvisade medlen för den nya myndigheten motsvarar belopp som tidigare anvisats bl. a. för metodutveckling avseende industriteknik inom anslagsposten Särskilda program.
Medel för elevförmåner och utbildningsbidrag som tidigare redovisats under anslaget C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) föreslås redovisas under ett nytt anslag C 9 i samband med att Sandö U-centrum föreslås få ett ramanslag under treårsperioden 1991/ 92 - 1993/94 under anslaget C 5.
Vissa utgifter för biståndsverksamhet som i statsbudgeten belastar andra anslag än biståndsanslagen bör liksom tidigare budgetår räknas av mot biståndsramen. För budgetåret 1991/92 uppgår dessa avräkningar till 206 milj. kr. Därutöver avräknas sådana kostnader för mottagande i Sverige av asylberättigade flyktingar från u-länder som kan rapporteras som bistånd enligt OECDs biståndskommitté. Detta belopp beräknas uppgå till 700 milj.kr. under budgetåret 1991/92.
Planeringsramarna för utvecklingssamarbete under budgetåren 1992/93 och 1993/94 bör i förhållande till budgetåret 1991/92 utgöra oförändrade andelar av bruttonationalinkomsten.
Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande tabell.
90¶Tabell 3 Biståndsanslagen budgetåren 1988/89-1991/92 (milj.kr.)
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Anvisat Anvisat Anvisat Förslag Förändring 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 90/91-91/92
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
2 960,0
5 572,8
3 333,5
6 190,0
3 566,2 3 319,4
6 787,0 7 305,0
246,8
-I- 518,0
C 3. Andra biståndsprogram
(1)
1 364,2
1 647,3
2 117,0 1 968,0
149,0
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) (2)
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
C 7. Nordiska afrikainstitutet
212,9
21,2
10,3
3,8
222,0
21,8
11,1
4,4
246,0
49,9
15,4
5,0
269,6
54,9
21,0
5,7
+ 23,6
11,4
+ 5,6
0,7
6,7
10,8
14,6 -I-
6,8 +
700,0 +
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) 5,6
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) (3)
Avräkning för vissa asylkostnader
Övriga biståndskostnader som finansieras över andra huvud titlar eller anslag 171,5 193,7 202,6 206,0 +
3,8
0,4 700,0
3,4
TOTALT:
10 350,9 11 660,9 13 000,0 13 871,0 + 871,0
(1) Anslaget C 3. Andra biståndsprogram är ett nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1988/89. Det innehåller delar av det tidigare anslaget C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m. samt medel för SARECs programverksamhet, tidigare redovisade under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
(2) I anslaget ingår 6,4 milj. kr. för bidrag som fr.o.m. budgetåret 1991/92 redovisas under anslaget C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum).
(3) Medel under anslaget har tidigare redovisats under anslaget C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum).
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag förordat under mbriken Bislåndsanslagen
91
c 1. Bidrag till internationella biståndsprogram Prop. 1990/91:100
1989/90 Utgift 2 701 676 000 Reservation 365 641 000 Bil. 5
Utestående
skuldsedlar 4 511 836 138
1990/91 Anslag 3 566 159 539
1991/92 Förslag 3 319 379 000
Multilaterala biståndet i förhållande till det totala biståndet
Det totala biståndsflödet från OECD-länderna för 1989 beräknades av OECD:s biståndskommitté (DAC) till 48 121 miljoner US dollar. Av detta belopp gick 12 569 miljoner US dollar till multilateralt samarbete, dvs. drygt 26 % av det totala biståndet från OECD-länderna.
Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Dämtöver utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella forskningsprogram. Därmed utgör bidragen till multilateral verksamhet cirka en tredjedel av det totala biståndet. Genom en förändrad anslagsteknik som närmare beskrivs under avsnittet internationella utvecklingsfonden (IDA) minskas anslaget till IDA med 411 milj. kr. utan att påverka utbetalningarna. Med hänsyn tagen till detta föreslås anslagsnivån för C I öka med 164 milj.kr.
OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad. De nordiska länderna bidrar tillsammans med ca 13 % av det multilaterala biståndet.
översyn av det multilaterala biståndet
Regeringen tillsatte år 1989 en parlamentarisk utredning för översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete. Den är ett led i Sveriges ansträngningar atl stärka fömtsättningama för ett aktivt deltagande i de internationella organens biståndsverksamhet. Syftet med översynen är att göra en bedömning av på vilka sätt det multilaterala biståndet bidrar till att uppfylla Sveriges biståndspolitiska mål. Utredningen studerar särskilt sådana internationella organisationer och program som får betydande svenska bidrag. Arbetet skall vara slutfört i börian av år 1991.
FN i utvecklingssamarbetet
Den roll FN har kunnat spela på det politiska planet under det senaste året har ökat förtroendet för FNs möjligheter att söka lösningar på internationella frågor.
Somjag tidigare nämnt, krävs fortsatta förändringar i FNs biståndsverksamhet.
Det nordiska FN-projektet kommer år 1991 att presentera en slutrap port som gmndar sig på ett omfattande och djupgående analysarbete i 92
form av expertrapporter och seminarier. Arbetet är inriktat på FNs roll i Prop. 1990/91:100
utvecklingssamarbetet. Frågorna spänner över ett stort falt och verksam- Bil. 5
heten syftar till att formulera förslag till förändringar som kan vitalisera
FNs verksamhet främst på det ekonomiska och sociala området. Globala
utmaningar som ett ökande ömsesidigt beroende, miljön, fattigdomen,
flyktingarna eller narkotikaproblemen, uppmanar till en förnyelse av FN:s
roll utifrån dess komparativa fördelar. Frågorna kan enbart lösas genom
internationellt samarbete, i vilket FN bör inta en naturiig plats.
Projektet drivs av ett sekretariat under ledning av en styrgrupp bestående av statssekreterarna på biståndsområdet i de nordiska länderna. Avsikten är att slutsatserna skall kunna ligga till grund för ett brett nordiskt agerande när det gäller reformer och effektivisering av FN-systemet.
Under det gångna året har FN och dess medlemsorganisationer särskilt uppmärksammat sociala och humanitära frågor. Utsatta gmpper som barn och flyktingar har stått i fokus, liksom de fattigaste ländernas villkor.
— Barnens situation i väriden har lyfts upp på den politiska agendan genom barntoppmötet i september 1990. FNs medlemsstater har deklarerat att barns överlevnad och utveckling är en grundläggande angelägenhet för varje enskilt land och för det internationella samarbetet. FNs barnkonvention som trätt i kraft under år 1990 ger ökade möjligheter att ställa länder till svars för brott mot barnens rättigheter.
— Flyktingar och migration är ett växande problem som kräver ökade internationella insatser. Sverige har aktivt medverkat till att reformera FNs flyktingkommisariat och förstärka dess resurser.
— Förberedelsearbetet inför 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling innebär att ett omfattande arbete nu inletts för att nå överenskommelser för att komma till rätta med globala miljöproblem. Det internationella avtalet kring begränsningar i användningen av ozonförtunnande substanser är ett exempel på ett konkret framsteg under 1990.
— Ytterligare ett problem med internationella dimensioner är narkotika. FN har antagit ett globalt aktionsprogram för narkotikabekämpning vilket ger FN-systemet en mer central roll när det gäller att intensifiera kampen mot narkotika.
— Läskunnighet är en förutsättning för mänsklig, social och demokratisk utveckling. Analfabetismen i världen belystes vid FN-konferensen Läskunnighet för Alla i mars 1990. Under uppföljningsarbetet kommer såväl enskilda länder som FN-organ att öka ansträngningarna att utrota analfabetismen till år 2000.
— Arbete pågår vad gäller bättre styrning och effektivisering av livsmedelsbiståndet genom FN. Likaså pågår ett arbete inom UNDP för att ge u-länderna en starkare roll i genomförandet av biståndsinsatser och att stärka UNDPs roll som biståndsorgan.
— UNDPs Human Development Report som utkom första gången under 1990 liksom Världsbankens rapporter om Afrika och om Fattigdom, visar att de värderingar som ligger bakom de svenska biståndspolitiska målen delas av allt fler och får genomslag i dessa organisationers verksamhet.
93
Dessa steg anger rörelse i rätt riktning. Det är viktigt att Sverige, som Prop. 1990/91: 100 alltid givit FN-samarbetet en hög prioritet, nu aktivt medverkar och driver Bil. 5 processen för förändringar framåt.
Påfyllnadsförhandlingar i de regionala utvecklingsbankerna
De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika svarar för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner och har börjat spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet. Detta har främst skett genom en ökad utlåning men också genom rådgivning till stöd för ekonomiska reformer och stöd för att förbättra mottagariändernas kapacitet att genomföra projekt och program.
Under det gångna året har förhandlingar pågått om påfyllnader i de afrikanska och asiatiska utvecklingsbankernas utvecklingsfonder. Sverige arbetar aktivt genom sina representanter i bankernas styrelser och i samband med förhandlingarna om påfyllnader för att förbättra kvalitén på bankernas utvecklingsinsatser och göra dem mer lyhörda för u-ländernas behov och önskemål.
Det kan konstateras att de förändringar som ägt mm på senare tid — en ökad satsning på utbildning och hälsovård inklusive befolkningsfrågor, fattigdomsbekämpning, miljö och på kvinnor i utvecklingsprocessen — har förstärkt bankernas roll som utvecklingsinstitutioner i förhållande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. Sverige bör fortsätta verka för att denna förändrade inriktning genomförs på ett effektivt sätt i den praktiska verksamheten och att bankernas speciella förutsättningar utnyttjas bättre i utvecklingssamarbetet.
Multilateralt stöd till Central- och Östeuropa
Det internationella stödet till de länder i Central- och Östeuropa som inlett ett genomgripande reformarbete har vuxit snabbt. Många internationella organisationer har inlett eller utvidgat ett samarbete med Central- och Östeuropa. Det gäller olika FN-organ, IMF, Väridsbanken, OECD, EG, EFTA, FNs ekonomiska kommission för Europa, Europarådet m. fl. I den inledande översikten av samarbetet med Central- och Östeuropa framhävde jag den roll som det s. k. G 24 spelar. Sverige deltar aktivt i denna grupp av 24 industrialiserade länder i syfte att främja ett samordnat och starkt stöd. Gruppen möts regelbundet i Bryssel och assisteras av ett särskilt sekretariat upprättat av EG-kommissionen.
Ett särskilt initiativ som snabbt kunnat förverkligas är bildandet av Europeiska utvecklingsbanken. Banken kommer att inleda sin verksamhet under 1991 och vara en betydelsefull källa för kapital till stöd för investeringar och utveckling av den privata sektorn i Central- och Östeuropa. Riksdagen har godkänt det svenska deltagandet. Ett bidrag om ca 525 milj.kr., finansierat över finansdepartementets anslag, kommer att inbetalas under den närmaste femåi .perioden.
Ytterligare ett exempel på det omfattande internationella samarbete som vuxit fram som en följd av omvälvningarna i Central- och Östeuropa
är konferensen om Östersjöns miljö som ägde rum i Ronneby i augusti Prop. 1990/91:100 1990. Under svenskt värdskap samlades representanter för ländema mnt Bil. 5 Östersjön för att enas om att utarbeta ett sammanhållet handlingsprogram om Östersjöns miljö. 1 konferensen deltog även internationella finansieringsorgan som Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken. Europeiska investeringsbanken och Nordiska investeringsbanken. Dessa medverkar också i det fortsatta arbetet.
För multilaterala insatser inom det biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa har för treårsperioden 1990/91-1992/93 375 milj. kr. avsatts. Beloppet finansieras genom användning av det medelsutrymme som frigörs av outnyttjade skuldsedlar under anslagsposten Internationella utvecklingsfonden, IDA, i enlighet med vad jag redovisade i förra årets budgetproposition. Medlen fördelas på 125 milj.kr. per år under perioden 1990/91 - 1992/93.
Inom ramen för det nordiska samarbetet har olika initiativ tagits för ett utvidgat samarbete med Central- och Östeuropa. De nordiska miljöministrarna föreslog under 1989 att ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag skulle bildas. Riksdagen godkände etablerandet av ett sådant bolag i oktober 1990 (prop. 1989/90: 141, JoU 24, rskr 348). Bolaget, Nordic Environment Finance Corporation (NEFCO), skall med aktiekapital eller lån delta i finansieringen av samriskföretag och andra samarbetsbolag som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Central- och Östeuropa. Projekt med stor nordisk miljöeffekt prioriteras. Bolaget administreras av den Nordiska investeringsbanken och byggs upp under en sexårsperiod. Av bolagets grundkapital på 36 milj. SDR, uppgår Sveriges andel enligt den nordiska fördelningsnyckeln till 13 milj. SDR. Bidraget motsvarar ca 110 milj.kr. över sexårsperioden, eller ca 18 milj.kr. per år.
Inom ramen för EFTAs medlemsländers fortsatta och utvidgade samarbete med Central- och Östeuropa har beslut fattats om att inrätta en utvecklingsfond för Jugoslavien. Syftet med fonden är att förmedla krediter, i huvudsak på marknadsmässiga villkor, till produktiva investeringar i det jugoslaviska näringslivet, främst i små och medelstora företag, saml för viss infrastruktur. Fondens kapital uppgår till 100 milj. US dollar. Det är ett lån till Jugoslavien med låg ränta och skall återbetalas till EFTA-länderna över en period på 25 år. Den svenska andelen beräknas uppgå till ca 160 milj.kr. under en femårsperiod, eller ca 32 milj.kr. per år.
Stora investeringar kommer att vara nödvändiga i Central- och Östeuropa. Världsbanken är vid sidan av näringslivet en viktig kapitalkälla. Världsbanken har resurser att låna ut till olika projekt, men har svårt att på gåvobasis finansiera förinvesteringsstudier och konsultinsatser. Sådana insatser kan ha stor betydelse för att förbereda de investeringar som skall finansieras av Väridsbanken. Regeringen har fattat beslut om att inrätta en expertfond för ändamålet och BITS har i enlighet därmed slutit avtal med Världsbanken om en fond om 15 milj. kr. liknande de fonder som finns för samarbete i u-länder. Fonden skall användas för finansiering av svensk expertis som engageras i beredning och genomförande av projekt inom
prioriterade sektorer som miljö och infrastruktur.
95
Tabell 4. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1990/91 Prop. 1990/91: 100 och 1991/92 fördelat på organisationer (milj.kr.) Bil. 5
Anvisat Förslag Föränd-1990/91 1991/92 ring
FNs OPERATIVA VERKSAMHET
FNs utvecklingsprogram (UMDP) varav
65,0
- 65,0
25,0
- 25,0'
55,0
55,0
of
125,0
135,0
-1- 10,0
340,0
370,0
-1- 30,0
- ordinarie bidrag 625,0 650,0 -I- 25,0
- UNDP:s verksamhet i de minst utvecklade länderna
- Sahelkontoret (UNSO)
- FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)
FNs befolkningsfond (UNFPA) FNs barnfond (UNICEF)
1 235,0 1 210,0 - 25,0*
INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN
Världsbanksgruppen varav
15,0
15,0
of
254,2
289,2
+
35,0
of
91,4
160,0
+
68,6
21,5
15,0
-
6,5
- Internationella utvecklingsfonden (IDA) 843,0 432,0 - 411,0
- Internationella finansieringsbolaget (IFC) O 15,0 -I- 15,0 Regionala utvecklingsbanker varav
- Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
- Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
- Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
- Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
- Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)(1)
1 225,1 926,2 - 298,9
INTERNATIONELLT LIVSMEDELSBISTÅND OCH JORDBRUKSUTVECKLING
Internationellt livsmedelsbistånd varav
- Världslivsmedelsprogramraet (WFP) 122,0 122,0 of
- Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) 57,0 55,0 - 2,0
- Internationella katastrof lagret för livsmedel (lEFR)
85,0 95,0 -I- 10,0
Jordbruksutveckling
- Internationella jordbruks utvecklingsfonden (IFAD) 70,0 36,0 - 34,0
334,0 308,0 - 26,0
96¶FLYKTINGBISTÅND
Flyktingbistånd genom FN varav
- FNs hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
- FNs flyktingkommissarie (UNHCR)
Bil.5
130,0
140,0
+
10,0
190,0
215,0
+
25,0
320,0
355,0
35,0
ÖVRIGT
Övriga organisationer varav
- Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
- UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)
- FNs narkotikafond (UNFDAC) och annan narkotikabekämpning
- Internationella sjöfartsuniversitetet
Andra multilaterala bidrag varav
- Mi1jöinsatser
- Övriga insatser
- Multilaterala biträdande experter m. m.
SUMMA
85,0
90,0
+
5,0
22,0
22,0
of
50,0
55,0
-I-
5,0
17,0
18,0
-1-
1,0
125,0
125,0
of
153,1
153,1
of
57,0
-H
57,0
452,1
520,1
-(-
68,0
3 566,2
3 319,3
-
246,9
* Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) ingår fr.o.m 1991/92 i anslagsposten Andra multilaterala bidrag, miljöinsatser.
FNs utvecklingsprogram (UNDP)
Budgetåret 1990/91
Budgetåret 1991/92
varav
Ordinarie bidrag till UNDP
FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF)
770 000 000 705 000 000
650 000 000 55 000 000
Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) redovisas under anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Miljöinsatser.
FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. Eftersom de UNDP-finansierade projekten för närvarande i huvudsak utförs av FNs fackorgan, är samarbetet mellan dem, UNDP och mottagariandet ytterst väsentligt. UNDP har ett värids-omfattande program i omkring 150 länder och territorier. Dess resurser är emellertid blygsamma jämfört med många andra biståndsorgans. De ursprungliga intentionerna med UNDP som samordnare av FN-systemets tekniska bistånd har därför inte kunnat infrias. En annan orsak är att en stor del av detta bistånd inte finansieras av UNDP utan direkt genom fackorganen.
97
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
UNDP ger u-ländema råd och kan finansiera insatser inom alla utveck- Prop. 1990/91: 100 lingssektorer. Rapporter från det Nordiska FN-projektet har visat att Bil. 5 UNDPs förmåga att spela en roll varierar starkt från land till land. Även i FN-systemet pågår utredningar och förhandlingar som bör leda till förändrade roller och arbetsuppgifter för de olika FN-organen, inklusive UNDP.
UNDP behöver en solid resursbas för att fullgöra sina uppgifter. Den bör byggas upp genom ökade bidrag från allt fler givarländer. De nordiska länderna svarar för närvarande för en tredjedel av bidragen till UNDP. 1989 var Sverige UNDPs största givare totalt sett. Det behövs en rimligare bördefördelning. Jag kommer därför att fortsätta att verka för ett större och bredare ansvarstagande bland givarna för tilldelning av resurser till UNDP.
UNDPs styrelse fattade sommaren 1990 ett principbeslut om ett nytt system för hur UNDP skall betala FN-organ och andra som utför UNDP-finansierade projekt. Beslutet rör samverkan och samordningen inom hela FN-systemets biståndsverksamhet. Detaljerna i det nya systemet skall utformas närmare genom diskussioner mellan UNDP, fackorganen och andra berörda parter samt genom beslut av UNDPs styrelse sommaren 1991. Jag anser det väsentligt att FN-systemets biståndsverksamhet effektiviseras för att förbättra dess möjligheter att lösa viktiga globala frågor vilka förutsätter samarbete i intemationeUa organisationer. Resultatet av dessa diskussioner och förhandlingar kommer att vara en god mätare på FN-systemets och medlemsstatemas vilja och förmåga till förändringar och förbättringar.
Mot denna bakgmnd förordar jag att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1991/92 ökar med 25 milj.kr. till 650 milj.kr. Av dessa avsätts 50 milj. kr. för insatser som syftar till att ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje med de svenska biståndspolitiska målen.
UNDPs styrelse fattade sommaren 1990 också beslut om resurstilldelning och - fördelning under UNDPs femte programperiod (1992-96). De fattigaste u-länderna, vilka i UNDP-sammanhang definieras som länder med en BNP per capita på högst 750 US dollar, kommer att tilldelas 87 procent av UNDPs länderfördelade resurser. Detta är en siörre andel än idag. Bl. a. skall 55 procent tillfalla de 42 u-länder som tillhör kategorin minst utvecklade länder enligt beslut av FN. Behovet av ett särskilt konto inom UNDP för verksamhet i de minst utvecklade länderna bortfaller därmed. Även UNDPs insatser för att följa upp FN — konferenserna om de minst utvecklade länderna 1981 och 1990 — finansieras numera i huvudsak från UNDPs reguljära resurser. Under 1990 var Sverige den enda bidragsgivaren av betydelse till kontot. Jag anser mot denna bakgrund att Sveriges bidrag till det särskilda kontot för UNDPs verksamhet i de minst utvecklade länderna kan avskaffas fr.o.m. budgetåret 1991/92. Det har länge varit svensk politik att UNDPs reguljära resurser i huvudsak skall tilldelas de fattigaste länderna, särskilt de minst utvecklade länderna. Det är glädjande att så sker i ökande utsträckning.
FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Fondens verksamhet har visat sig vara ett
98
värdefullt komplement till UNDPs tekniska bistånd och till de större Prop. 1990/91:100 projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är för närvarande fon- Bil. 5 dens största bidragsgivare. Jag föreslår ett bidrag på 55 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
FNs befolkningsfond (UNFPA)
Budgetåret 1990/91 125 000 000
Budgetåret 1991/92 135 000 000
Världens befolkning uppgår idag till ca 5,3 miljarder människor. Den ökar med ca 90 miljoner årligen. Ökningstakten är framför allt hög i många av de fattigaste u-länderna som finner det allt svårare att nå en balans mellan befolkning och resurser. Utbredd fattigdom och överexploaterad miljö är uttryck för en sådan obalans. Insatser för utbildning öch hälsa försvåras. Ökande migration från landsbygd till stad och mellan länder är människors utväg att söka nya möjligheter.
Demografiska data är grundläggande i utvecklingsplanering, men är bristfälliga i många länder. Tillgången på service för modern familjeplanering motsvarar inte enskilda människors efterfrågan. Ett antal länder har nu utformat riktlinjer för att arbeta på befolkningsområdet.
Jag anser att Sverige bör fortsätta att verka för ökade insatser på området. Det svenska biståndet bör fortsätta att lämnas dels som en integrerad del av bilaterala hälso- och förvallningsprografri, dels genom internationella program som FNs befolkningsfond (UNFPA) och Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF).
UNFPA har en central uppgift som finansieringsorgan och global koor-dinator för insatser inom ramen för FNs utvecklingssamarbete på befolkningsområdet samt i förberedelserna inför det planerade internationella mötet om befolkningsfrågor 1994.
UNFPAs roll är att stödja ländernas ansträngningar att bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. Jag föreslår att bidraget till UNFPA ökar med 10 milj.kr. till 135 milj.kr.
FNs barnfond (UNICEF)
Budgetåret 1990/91 340 000 000
Budgetåret 1991/92 370 000 000
Enligt UNICEF lever 45 % av barnen under fem år i u-länderna (Kina undantaget) i absolut fattigdom. Men idag finns det kunskap och enkla medel för att förhindra större delen av dödlighet och funktionsnedsättningar hos barn. 1 UNICEFs verksamhet ingår både att föra fram detta budskap och att praktiskt arbeta för att kunskap och medel görs tillgängliga och kommer till användning för alla barn. UNICEFs mandat och verksamhetsområde är brett.
UNICEFs information om barns situation, om nödvändiga och möjliga insatser för att åstadkomma en positiv förändring har stor genomslags kraft. Den har inspirerat såväl andra organisationer som enskilda länder 99
att intensifiera sitt arbete inom områden som har betydelse för barns Prop. 1990/91:100 överlevnad, skydd och utveckling. Det var bl. a. mot denna bakgrund som Bil. 5 Sveriges statsminister var en av de sex initiativtagarna till ett toppmöte om barn och UNICEF fick i uppdrag att fungera som sekretariat för mötet.
UNICEF, med sin relativt begränsade budget, har en särskild funktion som katalysator för regeringarnas egna insatser i de mera än 120 länder som fonden samarbetar med. Inte minst i arbetet för att länder skall kunna uppfylla bestämmelserna i FNs barnkonvention, som antogs 1989 fömtser jag en betydande roll för UNICEFs arbete för gatubarn, flyktingbarn, handikappade m. fl. särskilt utsatta barn. UNICEF ger också på det mak-ro-ekonomiska planet underlag till den internationella debatten om effekter av ekonomisk strukturanpassning, resursfördelning m. m. UNICEF har under det senaste året deltagit i bl. a. arrangemangen av världskonferensen för utbildning för alla tillsammans med UNESCO, UNDP och Världsbanken. UNICEF har i detta sammanhang ytteriigare lyft fram utbildningens betydelse för utvecklingen och särskilt för kvinnor och flickor.
UNICEFs programverksamhet är mest omfattande i de länder där fattigdomen är mest utbredd, där det föds flest barn och barnadödligheten är högst. Flera av dessa länder är inblandade i väpnade konflikter. Fleråriga landprogram omfattar främst hälso- och sjukvård, nutrition, vattenförsörjning och utbildning. Programmen bygger på en omfattande analys av kvinnors och barns situation i det land eller område där verksamheten bedrivs. Insatserna omfattar ofta flera sektorer. Utbildningsinsatserna ökar och likaså avses familjeplaneringsinsatserna öka.
Barnfondens landprogram kompletteras av projekt finansierade med särskilda bidrag. UNICEF deltar aktivt i gemensamma FN-insatser i katastrofsituationer och för rehabilitering och återuppbyggnad i katastrofers och väpnade konflikters spår. Sverige bidrog, genom SIDA, förra året med ca 265 milj.kr. till UNICEFs tilläggsfinansierade projekt.
Sveriges sammanlagda bidrag till UNICEF utgör ca tio procent av organisationens budget. De svenska statliga bidragen har under en tid varit de största från något land. Det är min förhoppning att den uppmärksamhet som barnfrågorna under året rönt skall ge även andra länder anledning att öka sina bidrag till UNICEF. Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNICEF över anslaget Cl, budgetåret 1991/92 höjs med 30 milj.kr. till 370 milj.kr. Liksom förra året föreslår jag att 20 milj.kr. av dessa medel avsätts för insatser varom UNICEF gör särskild framställan.
100¶Världsbanksgruppen Prop. 1990/91:100
Budgetåret 1990/91 843 000 000 Bil. 5
Budgetåret 1991/92 447 000 000
varav
Internationella utvecklings fonden (IDA) 432 000 000 Internationella finansierings bolaget 15 000 000
Världsbanken (IBRD)
Väridsbanksgruppen. som består av Väridsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA), har länge varit en av de viktigaste finansieringskällorna för u-länderna. Till följd av 1980-talets skuldkris med växande svårigheter för u-länderna att erhålla kommersiella lån har Världsbanken kommit att få en ytterligare ökad betydelse. Denna kommer till uttryck dels i en ökad utlåning men också i en omfattande rådgivning i samband med ekonomiska reformer i låntagarländerna. Denna utveckling och bankens centrala roll för mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har medfört ett närmare samarbete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika.
IBRDs utlåning finansieras huvudsakligen genom upplåning på kapital-marknadena. Tack vare sin goda kreditvärdighet kan banken låna kapital på fördelaktiga villkor, vilket innebär att utlåningen till u-länder kan ske till en lägre ränta än vad låntagarländerna själva skulle kunna erhålla. Lån från IBRD ges till medelinkomstländer som t. ex. Indonesien, Mexico och Turkiet, men också till kreditvärdiga låginkomstländer som Indien.
IBRD erhåller sitt grundkapital genom att samtliga medlemsländer, i relation till sin ekonomiska styrka, tecknar andelar i banken. Efter en allmän kapitalhöjning 1988 är bankens auktoriserade kapital, dvs. del belopp kapitalet maximalt kan uppgå till, 171,4 miljarder US dollar. Per den 30 juni 1990 var drygt 125 miljarder US dollar tecknade av medlemsländerna. Sveriges kapitalinsats i banken uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket för närvarade motsvarar en röstandel på 1,41 %. Av den senaste kaplialhöjningen inbetalas endast 3 %, medan resten har formen av garantiåtaganden för bankens förpliktelser gentemot sina kreditorer. Sveriges kapitalinsats i Världsbanken finansieras av riksbanken.
Internationella utvecklingsfonden (IDA)
IDA är Väridsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-länderna. Budgetåret 1989/90 uppgick IDAs nya utlåningsåtaganden till ett belopp motsvarande 5,5 miljarder US dollar.
Ungefär 90 % av IDA-utlåningen går till de fattigaste länderna, de med en BNP per innevånare under 544 US dollar i 1988 års priser. Utlåningen är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörj ning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till effektivare resursut nyttjande (s.k. strukturanpassningsprogram). Med sin betoning på social 101
utveckling och fattigdomsbegränsning har IDA-utlåningen alltmer kommit Prop. 1990/91: 100 att närma sig de svenska biståndspolitiska målen. Bil. 5
Utlåningen via IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna, vilka i återkommande förhandlingar beslutar om s. k. påfyllnader av IDAs resurser. Förhandlingarna om den nionde påfyllnaden (IDA 9) slutfördes under år 1989. Uppgörelsen resulterade i en påfyllnad om 11,7 miljarder SDR (s.k. särskilda dragningsrätter), motsvarande ca 15 miljarder US dollar.
Sveriges andel av påfyllnaden är 2,62 %, vilket motsvarar 2 528 milj. kr. Bidraget inbetalas under tre år. Den första inbetalningen om 843 milj.kr. skedde budgetåret 1990/91. I enlighet med önskemål från IDA har Sverige utfäst sig att inbetala 25 % av varie årsbidrag kontant, medan resten erläggs i form av skuldsedlar som deponeras i riksbanken.
Under det hittillsvarande systemet för budgetering av de svenska bidragen har varje år i budgeten anslagits en summa motsvarande det på skuldsedeln angivna svenska årsbidraget. Eftersom IDAs dragningar från skuldsedlar sker först då fonden behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt förblir medel outnyttjade under en följd av år. Därmed har en relativt stor mängd outnyttjade medel kommit att byggas upp under denna anslagspost.
Somjag konstaterade i 1990 års budgetproposition, kan anslagstekniken förändras och de outnyttjade medlen minska utan att IDAs möjligheter till utfästelser gentemot u-länderna påverkas. En sådan förändrad anslagsteknik för de svenska bidragen till IDA 9 skulle innebära att man inte anslår medel i enlighet med Sveriges utfästelser på de årliga skuldsedlarna, utan istället anslår summan av motsvarande års kontantbidrag och IDAs beräknade dragningar från skuldsedlarna. Detta system har den grundläggande fördelen att inga nya reserver byggs upp samtidigt som det existerande beloppet outnyttjade medel minskar i takt med att dragningarna från tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Dessutom ger det en sannare bild av den faktiska resursöverföringen till u-länderna, och ligger därmed i linje med den allmänna strävan att inom biståndet avpassa tilldelningen av medel till utnyttjandet..
Det är viktigt att understryka att man med detta system, vilket alltså innebär ett oförändrat svenskt åtagande, fördelar anslagen till IDA 9 över ett större antal år. Medel till påfyllnaden måste därför anslås under ett antal år efter det att själva påfyllnadsperioden är avslutad, dvs. så länge som IDAs dragningar pågår (ca 7 år efter avslutad period). Vid beslut om svenskt deltagande i framtida påfyllnader kommer man därigenom att behöva anslå medel för utbetalningar från flera påfyllnader samtidigt.
Mot bakgrund av ovanstående redogörelse föreslår jag att systemet för anslagsgivning till IDA förändras enligt de angivna linjerna från och med budgetåret 1991/92, då det andra årsbidraget till IDA 9 skall eriäggas. Medelsbehovet för budgetåret 1991/92, dvs. det svenska kontantbidraget samt de skuldsedeldragningar som beräknas genomföras under budgetåret, beräknas till 432 milj. kr.
102¶Internationella finansieringsbolagel (IFC) Prop. 1990/91:100
Bil 5 IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att understödja privata investeringar i näringslivsinriktad verksamhet.
Till följd av en ökande betoning av den roll investeringar inom den privata sektorn spelar för länders utveckling, har IFCs verksamhet expanderat betydligt sedan den senaste kapitalhöjningen år 1985. Diskussioner om en ny kapitalhöjning har därför inletts och kommande förhandlingar förväntas leda till beslut om en sådan under år 1991. Under fömtsättning av en kapitalhöjning om ca 1 miljard US dollar och en oförändrad svensk kapitalandel om ca 1.26 % kommer ett svenskt bidrag till kapitalhöjningen att uppgå till ca 12,6 milj. US dollar att inbetalas under 5 år. Ett medelsbehov för budgetåret 1991/92 om ca 15 milj.kr. kan därför fömtses.
Regionala utvecklingsbanker
000 0
000¶Budgetåret 1990/91 Budgetåret 1991/92 varav
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)
Förhandlingarna om den fjärde allmänna kapitalökningen i Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) slutfördes i november 1986 och överenskommelsen därom trädde i kraft i juni 1987. Beslutet innebär att bankens kapital tredubblas under femårsperioden 1987—1991 till ca 19,5 miljarder US dollar. Till banken skall ca 1,2 miljarder US dollar inbetalas, återstoden utgör garantiåtaganden. Sveriges andel av kapitalet är 1,3 %. De fyra första betalningarna för den fjärde allmänna kapitalökningen om vardera drygt 14 milj.kr. gjordes under budgetåren 1987/88-1990/91. För den femte och sista utbetalningen som skall verkställas under budgetåret 1991/92 beräknar jag medelsbehovet till omkring 15 milj.kr.
Under den femte påfyllnaden av Afrikanska utvecklingsfondens (AfDF) resurser har givarländerna bidragit med 2,66 miljarder US dollar under treårsperioden 1988—1990, vilket i reala termer inneburit en ökning med 25 % jämfört med föregående påfyllnad. Sveriges bidrag har uppgått till 764,2 milj. kr, motsvarande 4,5 % av den totala påfyllnaden.
Förhandlingarna om en sjätte påfyllnad i AfDF avseende åren 1991 — 93 beräknas vara avslutade i början av 1991. Storleken på denna påfyllnad beräknas uppgå till ca 4 miljarder US dollar. AfDB och AfDF har sedan de ickeregionala länderna år 1982 blev medlemmar i banken genomgått en relativt snabb volymtillväxt. Även kvalitativt har bankens verksamhet genomgått ett förbättring. Viktiga beslut om ytteriigare förstärkningar av banken på de administrativa, operativa och finansiella områdena har tagits under 1990 vilket torde leda till att bankens och fondens utlånings verksamhet ytterligare kommer att stärkas under de närmaste åren. Av 103
bankgmppens utlåning kommer den del som är riktad till de fattigaste Prop. 1990/91: 100 länderna till största delen från fonden. Den sjätte påfyllnaden kommer, i Bil. 5 jämförelse med tidigare påfyllnader, framförallt att innebära en ökad satsning på projekt som direkt eller indirekt påverkar de fattigaste människomas villkor positivt. Ökade miljöhänsyn kommer också att tas i fondens utlåningsverksamhet. Med den antagna påfyllnadsnivån skulle det svenska bidraget komma att uppgå till totalt ca 990 milj.kr. Bidraget skulle i linje med bankens eget förslag komma att fördelas över tre årsvisa inbetalningar, vilkas storlek skulle följa en stegvis stigande skala. Jag beräknar sålunda medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 289,2 milj.kr.
Tre allmänna kapitalökningar har genomförts i Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), varav den tredje inbetalades budgetåren 1983/84 — 1987/88. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 22,8 miljarder US dollar varav 2,8 miljarder US dollar har inbetalats och återstoden utgör garantiåtaganden. Eftersom Sverige inte deltog i den första kapitalökningen år 1971 sjönk Sveriges andel av kapitalet från urspmngliga 0,41 % till 0,15 %. I september 1988 beslöts om en särskild svensk kapitalökning på omkring 28 milj.kr. för att den svenska kapitalandelen åter skulle komma i nivå med den urspmngliga andelen. Avsättningar för den särskilda kapitalökningen gjordes budgetåren 1983/84 och 1989/90 med 10,3 resp. 17,7 milj. kr. En ny kapitalökning i AsDB är nu förestående. Det är emellertid osäkert om förhandlingar om denna kommer att var avslutade vid en sådan tidpunkt att budgeten för budgetåret 1991/92 kosnmer att belastas. För budgetåret 1991/92 torde alltså inget medelsbehov föreligga för kapitalhöjningar i AsDB.
Den fjärde påfyllnaden av Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) resurser avslutades under 1990. Påfyllnaden som avsett perioden 1987—1990 har uppgått till 3,6 miljarder US dollar. Sveriges bidrag om 365,7 milj. kr., som motsvarar 1,37% av påfyllnaden, har inbetalats i fyra lika sora årsbidrag. Den Ijärde och sista utbetalningen om 91,4 milj. kr. gjordes under budgetåret 1990/91.
Förhandlingar om en femte påfyllnad av AsDF avseende åren 1991—94 har påbörjats under 1990 och beräknas vara avslutade kring halvårsskiftet 1991. I början av år 1989 lade en speciellt utvald expertpanel fram förslag om hur bankens och fondens långivning skulle inriktas under nittiotalet. Förslagen utmynnade i starka rekommendationer om att banken och i synnerhet fonden i väsentlig grad skulle gå över till långivning till utbildnings- och hälsosektorerna för att på detta sätt gynna de fattigaste grupperna i samhället. Långivningen skulle också stå i överensstämmelse med en långsiktigt bärkraftig utveckling på miljöområdet. Banken och fonden har redan i betydande grad börjat närma sig de målsättningar som expertpanelen angivit och givarländernas stöd för detta har tydligt kommit till uttryck i de pågående fondpåfyllnadsförhandlingarna.
Sveriges andel i AsDF är jämförelsevis låg. Jag anser att det mot bak grund av den nya ovan beskrivna inriktningen på fondens utlåning, vilken ligger väl i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar, är motiverat att höja den svenska andelen. Genom att detta bidrag, enligt samma princip som ovan beskrivits för AfDF, kan fördelas över påfyllnadsperio- '04
dens fyra år enligt en stegvis stigande skala, beräknar jag att medelsbe- Prop. 1990/91: 100 hovet under budgetåret 1991/92 korrmer att uppgå till 160 milj. kr. Bil. 5
Förhandlingama om en sjunde allmän kapitalökning, i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), som påböriades år 1986, kunde slutföras i mars 1989. Överenskommelse nåddes om en påfyllnad som ger banken möjlighet till ökad utlåning under fyraårsperioden 1990 — 93 med sammanlagt 22,5 miljarder US dollar. Fonden för särskild utlåning på mjukare villkor (FSO), fylls på med 200 miljoner US dollar under samma period.
Sveriges andel uppgår till 0,17 % av kapitalhöjningen, vilket motsvarar ca 43 miljoner US dollar. Av detta ska endast 2,5 % eller ca 1,1 miljoner {JS dollar betalas in fördelat på fyra år. Den första årsinbetalningen gjordes 1990. Utöver bidraget till det ordinarie kapitalet tillkommer Sveriges bidrag till FSO med något mindre än 8 milj. kr. som också betalas med en fjärdedel per år varav den första inbetalades 1990.
På basis av tidigare gjorda åtaganden gentemot banken i samband med de femte och sjätte kapitalpåfyllnaderna och med hänsyn till Sveriges bidrag till den sjunde kapitalpåfyllnaden beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till 15,0 milj.kr.
Internationellt livsmedelsbistånd
Budgetåret 1990/91 264 000 000
Budgetåret 1991/92 272 000 000
varav
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) 122 000 000
Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) 55 000 000
Internationella katastrof lagret för livsmedel (lEFR) och långvariga flyktingsituationer (PRO) 95 000 000
Världslivsmedelsprogramtnet ( WFP)
Sverige verkar för att en ökad andel av väridens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall spela en aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i internationella hjälpprog-ram. Under 1989 fick ca 50 miljoner människor livsmedelsbistånd genom WFPs försorg. Ca 35 miljoner människor fick livsmedelsbistånd i samband med utvecklingsprojekt och 8 miljoner i anslutning till katastroföistånd. Av världens 15 miljoner flyktingar, fick 7 miljoner livsmedelsbistånd från WFP. Ca 80 % av det totala stödet går till de fattigaste u-länderna.
Två tredjedelar av Sveriges ordinarie bidrag till WFP är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Utöver det ordinarie bidraget kanaliserar Sverige även extraordinärt livsmedelsbistånd och katastrofhjälp genom WFP.
WFPs bidragsmål för tvåårsperioden 1991 - 1992 är I 500 miljoner US- dollar. 105
WFPs mottagarländer skall normalt svara för kostnader för lagring, Prop. 1990/91: 100 transporter och övrig utrustning i anslutning till projektverksamheten. Bil. 5 Enligt WFPs regler får dessa kostnader inte finansieras med reguljära bidrag. Om mottagarlandet inte kan möta dessa kostnader måste WFP föriita sig på särskilda bidrag. Sverige har sedan budgetåret 1982/83 anslagit medel för dessa ändamål. De har huvudsakligen använts till inköp ay transportmedel i en del av de fattigaste länderna.
Jag föreslår ett bidrag till dessa särskilda ändamål, 22 milj. kr., samt ett bidrag till WFPs ordinarie resurser om 100 milj. kr.
Livsmedelshjälpskonventionen (FAC)
Under 1986 års livsmedelshjälpskonvention har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Konventionen är treårig. Det svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete.
Medelsbehovet för det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 som lämnas genom WFP och även innefattar frakt- och administrationskostnader beräknar jag till 55 milj. kr.
Internationella kalastroflagret jÖr livsmedel (International Emergency Food Reserve, lEFR) och långvariga flyktingsituationer (Protracted Refugee Operations, PRO)
Det Internationella katastroflagret för livsmedel (lEFR) skapades för att snabbt och effektivt kunna ge bistånd i samband med akuta katastrofsituationer. Sverige har bidragit till lagret, som administreras av WFP, alltsedan dess tillkomst år 1975. lEFR-lagret används för att tillhandahålla livsmedel till särskilt utsatta grupper. Vidare har en särskild fond (PRO) upprättats för långvariga flyktingsituationer inom WFPs reguljära program fr. o. m. år 1990.
Jag föreslår att 95 milj.kr. anslås för lEFR och för långvariga flyktingsituationer. Det svenska bidraget till lEFR och WFPs fond för långvariga flyktingsituationer motsvarar ca 50 000 ton spannmål och 3 500 ton vegetabilisk olja. Sverige ger WFP ersättning även för fraktkostnader.
För de bidrag som ges inom ramen för FAC, lEFR och WFPs nya fond för långvariga flyktingsituationer, skall WFP göra uppköp av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Det avgörande kriteriet skall vara konstnadseffektivitet.
Jag avser att särskilt följa utvecklingen av den verksamhet som avses finansieras från WFPs särskilda fond för långvariga flyktingsituationer. Skulle extra bidrag vara påkallade tas de ur reserverade medel under anslagsposten Andra multilaterala bidrag.
106¶Jordbruksutveckling Prop. 1990/91:100
Budgetåret 1990/91 70 000 000 Bil. 5
Budgetåret 1991/92 36 000 000
varav
Internationella jordbruks utvecklingsfonden (IFAD) 36 000 000
Internationella jordbruksulveckling.sfonden (IFAD)
Överenskommelsen om den tredje påfyllnaden av IFADs finansiella resurser för tvåårsperioden 1990-1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår till 562 miljoner US dollar varav OECD-länderna svarar för 375 miljoner US dollar, OPEC-länderna för 124 miljoner US dollar och de låntagande u-länderna för 63 miljoner US dollar. Påfyllnaden bygger dels på traditionell bördefördelning mellan OECD-länderna och OPEC-länderna enligt formeln 60 % för de förra och 40 % för de senare, dels på ett nytt element där OECD-länderna som grupp matchar u-ländernas bidrag enligt formeln tre till ett. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategorierna i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnaderna. Vissa omfördelningar av OECD-ländernas bidrag har gjorts, vilket resulterat i att Sveriges andel har ökat till 3,9 % av den totala påfyllnaden. Detta motsvarar ca 140 milj.kr.
Eftersom påfyllnadsförhandlingarna var svåra kunde det första svenska delbidraget om 70 milj.kr. utbetalas först under 1990/91. Det återstående bidraget om 70 milj. kr. skall enligt reglerna utbetalas under juli månad 1991. Av dessa finns 59 milj.kr. reserverade.
Totalt föreslår jag således för budgetåret 1991/92 att ett belopp om 36 milj.kr. anvisas för Sveriges medverkan i IFAD inklusive 25 milj.kr. avsedda för IFAD särskilda program för Afrika söder om Sahara.
Flyktingbistånd genom FN
Budgetåret 1990/91 320 000 000
Budgetåret 1991/92 355 000 000
varav
FNs hjälporganisation
för palestinaflyktingar (UNRWA) 140 000 000
FNs flyktingkommissarie (UNHCR) 215 000 000
FNs hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
Intifadan går nu in på sitt tredje år med en fortsatt upptrappning av våldet. Tillväxten i de ockuperade områdena har sedan intifadans början gått kraftigt tillbaka och medfört en allt svårare ekonomisk situation för befolkningen. Alltfler palestinier som tidigare varit självförsörjande har nu tvingats att söka bistånd från UNRWA. Fredsprocessen har avstannat. Situationen har ytterligare förvärrats av krisen i Mellanöstern och de minskade penningöverföringarna från palestinier som arbetat i Kuwait och Irak.
Denna situation ställer ökade krav på UNRWA i dess arbete för de palestinska flyktingarna i regionen. UNRWA beräknar medelsbehovet för '0
verksamhetsåret 1991 till 254 miljoner US dollar, vilket skall jämföras Prop. 1990/91:100 med 1990 års budget på 242 miljoner US dollar. Därutöver tillkommer Bil. 5 katastrofprogrammel för ockuperade områden.
Ökad belastning på UNRWAs hälso- och sjukvårdsprogram, behov av fler skolor, UNRWAs insatser för strandsatta personer i Jordanien samt allmänna kostnadsökningar har medfört att UNRWAs totala utgifter och behov av ytterligare resurser ökat.
Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNRWA höjs med 10 milj. kr. till 140 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
FNs flyktingkommissarie (UNHCR)
UNHCR har till uppgift att lämna rättsligt skydd och materielh bistånd till flyktingar. Under sina 40 år har organisationen bistått ca 26 miljoner flyktingar. De senaste tio åren har antalet flyktingar i världen ökat från ca 8,5 miljoner till omkring 15 miljoner.
Samtidigt har UNHCRs inkomster legat på samma nivå sedan 1980, drygt 500 milj. US dollar per år. Det ledde i slutet av 1989 till en finansiell kris med ett underskott på 38 milj. dollar. Del var samtidigt en förtroendekris för organisationen och ledde till den dåvarande flyktingkommissariens avgång.
UNHCRs exekutivkommitté, bestående av 43 länder, arbetade intensivt under sex månader för att uppnå enighet om reformer som krävdes för att effektivisera flyktingkommissariatets administration, finanser och verksamhet. I samband med detta arbete, sände statsminister Ingvar Carlsson ett personligt brev till 64 stats- och regeringschefer med en uppmaning om att göra större insatser för flyktingar. Det medverkade i hög grad till att enighet nåddes kring 1990-års budget och rekommendationerna om reformer.
Ett antal länder har ökat sina bidrag till UNHCR. Därigenom har UNHCR fått nästan full bidragstäckning för det allmänna programmet inklusive 1989 års underskott. Däremot kan endast hälften av de särskilda programmmen finansieras. Flyktingprogrammen har fått anpassas till en låg budgetnivå som innebär att hälso- och utbildningsinsatserna är kraftigt nedskurna för flyktingarna. UNHCRs resurser motsvarar cirka 50 öre per flykting och dag.
Sverige kommer fortsatt att aktivt söka förändra flyktingarnas situation, dels genom ökade insatser, dels genom att söka påverka andra länder att öka sina bidrag och att ge bättre villkor för flyktingbiståndet. Vidare kommer Sverige i internationella liksom bilaterala sammanhang att understryka behovet av att komma tillrätta med de orsaker som ligger bakom flykt.
UNHCRs budget för 1990 års reguljära program uppgår till 345 miljoner US dollar. Därutöver förutses särskilda flyktingprogram att uppgå till över 300 milj. US dollar under 1991.
Budgetåret 1990/91 uppgår det reguljära svenska bidraget lill UNHCR till 190 milj. kr. Ett särskilt bidrag på 30 milj. kr. har anslagits till UNHCR verksamhetsåret 1990 från anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Där- 108
utöver utgår bidrag via anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,
till bl.a. UNHCRs verksamhet i Afrika, Asien och Centralamerika. Sveri- Prop. 1990/91: 100 ge är nu näst största bidragsgivande nation till UNHCR efter USA. Bil. 5
Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNHCR höjs med 25 milj.kr. till 215 milj.kr. för budgetåret 1991/92 varav 30 milj.kr. bör finnas tillgängliga för riktade insatser på gmndval av under året inkommande appeller.
övriga organisationer
Budgetåret 1990/91 174 000 000
Budgetåret 1991/92 185 000 000
varav
Internationella famiIjeplanerings- federationen (IPPF) 90 000 000
UNCTAD/GATTs internationella
handelscentrum (ITC) 22 000 000
FNs narkotikafond (UNFDAC)
och annan narkotikabekämpning 55 000 000 Internationella sjöfarts universitetet 18 000 000
Internationella familjeplaneringsfederalionen (IPPF)
Sveriges bidrag till IPPF är det näst största av elva statliga bidrag i IPPFs översikt över inkomster 1989 och utgör ca 17 % av IPPFs totala inkomster under året. Användningen av det svenska bidraget, som i år uppgår till 85 milj. kr., regleras genom avtal mellan SIDA och IPPF.
Jag har i tidigare avsnitt pekat på vikten av insatser på befolkningsområdet. IPPF är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisationer. Detta innebär bl.a. att federationens biståndsprogram genomförs med aktivt lokalt deltagande. Efterfrågan på IPPFs medverkan i det internationella utvecklingssamarbetet på befolkningsområdet är stor. Jag föreslår att Sveriges bidrag till IPPF höjs med 5 milj.kr. till 90 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
UNCTAD/GATTs internationella handelscenlrum (ITC)
ITC har till uppgift att stödja u-ländema på utrikeshandelns område och har därigenom uppgifter som för svensk del delvis handhas av importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD). På gmnd av det nära sambandet har IMPOD getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de medel som Sverige årligen bidrar med till ITC-projekt.
Sveriges bidrag till ITC uppgår under innevarande budgetår till 22 milj. kr., varav 2 milj. kr. till ITCs råvamprogram. Projekt som genom förs av ITC stöds också av Sverige genom bidrag från främst SIDA. I bl.a. Angola. Indien, Mozambique och Tanzania har ITC anlitats för att ge nomföra handelsfrämjande projekt inom ramen för samarbetsavtalen med dessa länder. Nya projekt förbereds i Kap Verde och Zambia. Finansiering av ITC-insatser övervägs även som en del av samarbetet mellan Norden och SADCC-länderna. Många länders betalningsbalansproblem gör bi- .„„
stånd på handelns område särskilt angeläget.
Av innevarande års bidrag om 22 milj.kr. är 14,5 milj.kr. öronmärkta Prop. 1990/91: 100 för särskilda projekt, varom överenskommelse träffats mellan IMPOD och Bil. 5 ITC. ITC har inlett ett arbete i nära kontakt med såväl givariänder som mottagariänder, för att göra det intressant för givarländerna att förändra sin bidragsgivning i riktning mot en allt högre andel icke öronmärkta medel. En utredning om ITCs framtida stmktur och organisation pågår. ITCs planeringsinstrument diskuteras. Frågorna om prioriteringar och koncentration av ITCs biståndsverksamhet ses över.
För budgetåret 1991/92 föreslår jag ett bidrag till ITC på 22 milj.kr.
FNs fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) och annan narkotikabekämpning
UNFDAC bedriver sin verksamhet i narkotikaproducerande länder, främst i Asien samt Latinamerika och Karibien, men även i Afrika och Mellanöstern. I samarbete med dessa länders regeringar söker fonden bekämpa den illegala odlingen, produktionen, handeln och konsumtionen av narkotiska och psykotropa droger. Bl.a. söker man åstadkomma en övergång från odling av narkotiska växter till andra grödor. Fömtom bistånd till landsbygdsutvecklingsprojekt lämnar UNFDAC stöd till förebyggande verksamhet, vård av missbrukare och till uppbyggnad av rättsväsendet.
Fonden finansieras på frivillig väg. Sverige har stött UNFDAC med medel ur biståndsbudgeten sedan år 1977 och tillhör de största bidragsgivarna. De svenska bidragen har främst avsett jordbruksprojekt, där nya grödor introducerats som alternativ till odling av opiumvallmo och kokabuskar, samt förebyggande insatser och vård av missbrukare.
Budgetåret 1990/91 avsattes 50 milj.kr. till insatser på narkotikaområdet varav 30 milj.kr. lill UNFDAC och 20 milj.kr. via UNFDAC eller andra internationella program. FNs generalsekreterare har till generalförsamlingen lagt fram ett förslag om omorganisation av alla narkotikaberörda enheter inom FN. Det går ut på att skapa ett program för all narkotika-relaterad verksamhet.
Jag föreslår ett bidrag till narkotikabekämpning för budgetåret 1991/92 på 55 milj.kr. Anslaget bör fördelas så att 40 milj.kr. utgör ett reguljärt bidrag till UNFDACs operationella verksamhet inom ett nytt narkotikaprogram och resterande 15 milj.kr. kanaliseras via det nya narkotikaprogrammet eller genom andra internationella program. Härigenom möjliggörs en utökning av de insatser Sverige önskar stödja i ett globalt program för narkotikabekämpningen i FNs regi.
Internationella sjöfartsuniversitetet
Internationella sjöfartsuniversitetet som är beläget i Malmö drivs i den Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är syssel satta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter känne tecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling. 110
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en Prop. 1990/91: 100 rad u-länder. Hittills har ca 500 studeranden utexaminerats. Sverige är en Bil. 5 av universitetets största bidragsgivare. Medelsbehovet för budgetåret 1991/92 beräknas till 18 milj.kr.
Andra multilaterala bidrag
Budgetåret 1990/91 278 100 000
Budgetåret 1991/92 335 178 000
varav
Miljöinsatser 125 000 000
Övriga insatser 153 179 000
Multilaterala biträdande experter 57 000 000
Miljöinsatser
FN-systemets olika organisationer har fått en ökande och allt viktigare roll på miljöområdet. Detta välkomnas av Sverige som i FN-systemets beslutande organ under senare år aktivt medverkat till denna utveckling. Samtidigt som de internationella organisationernas roll på miljöområdet blivit allt viktigare är det tveklöst så att FN-systemet behöver väsentliga förstärkningar vad gäller expertis och kunnande för att kunna erbjuda de förhandlingsfora och expertiscenlra som efterfrågas av världens länder. Sverige har under de senaste två budgetåren bidragit till att stödja sådana institutionella förstärkningar med särskild inriktning på u-ländernas behov och avser att även under budgetåret 1991/92 att göra detta.
Som exempel på sådana förstärkningar kan nämnas riktade bidrag till FNs organisation för industriell utveckling (UNIDO), som utarbetat ett program för en integrering av miljöhänsyn i industrialiseringsprocessen i u-länder. Ett annat exempel är bidrag för miljöfrämjande insatser genom FNs organ för transnationella företag (UNCTC). Likaledes är det angeläget att stödja de FN-organ som arbetar med att främja nya och förnybara energikällor för u-ländernas behov.
De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och användning av ozonnedbrytande substanser, det s. k. Montrealprotokollet, avslutades under år 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond lämnas via denna anslagspost.
De förhandlingar som skett under år 1990 om en miljöfond inom Väridsbanken för att åtgärda miljöproblem i u-länderna av global betydelse har nått så långt att det är sannolikt att fonden kan påböna sin verksamhet under år 1991. Fonden är tänkt att finansiera insatser utformade av UNEP, UNDP och Världsbanken inom fyra verksamhetsområden: klimat, biologisk mångfald, ozonförtunning och havsföroreningar. Preliminära uppgifter tyder på att bidragsnivån kommer att ligga på mellan 4 och 7 miljarder kronor under en första treårig försöksperiod.
Bidrag till FNs Sahelkontor (UNSO) för att stödja torkdrabbade länder i Afrika kommer att lämnas via detta anslag. Sverige är en av de större bidragsgivarna till kontoret och har ett omfattande samarbete med UNSO genom SIDA. ' 1'
Sveriges stöd till Mekong-kommittén, som fr.o.m budgetåret 1991/92 Prop. 1990/91: 100 lämnas från denna anslagspost, omfattar främst miljövårdsinsatser. När Bil. 5 Kambodjafrågan fått sin lösning, fömtser jag ett ökat internationellt stöd till Mekong-kommittén.
I förberedelseprocessen inför 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling kommer det vara av stor vikt med ett aktivt och initierat deltagande från u-länderna. Särskilt de minst utvecklade länderna med dåligt utvecklade miljöadministrationer kommer att behöva stöd för att medverka i förberedelserna och vid själva konferensen. Svenskt stöd för att underlätta u-landsdeltagande vid konferensförberedelserna kommer att fortsätta utgå under budgetåret 1991/92. SIDA kommer, genom sin erfarenhet inom utvecklingssamarbetet, att ge viktiga bidrag till förberedelsearbetet inför 1992 års konferens om miljö och utveckling.
SIDA kommer också att få ett ökat ansvar för insatsberedning av det multilaterala miljöbiståndet genom de internationella organisationema.
För att möta de ovan redovisade behoven av insatser inom multilateralt bistånd och med hänvisning till reservationen på anslaget föreslår jag en oförändrad nivå av anslaget för särskilda multilaterala miljöinsatser om 125 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
Övriga insatser
Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter för främjandet av internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslagspost medges ett visst utrymme för att. möta sådana behov. Under andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt alt på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om storlek och lidpunkt för ett eventuellt kommande svenska bidrag. 1 sådana fall kan delposten Övriga insatser utnyttjas.
Återkommande bidrag utgår under denna delpost till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1991/92 räknar jag med bidrag till bl.a. följande organisationer.
Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som nedlagts i Genéve-konventionerna. ICRCs arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, efterforskning av saknade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning om Genéve-konventionerna och numera också materiellt bistånd till nödlidande.
Genom FNs boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i u-länder. Verksamheten skall medverka till förbättrad mobilisering av u-ländernas egna resurser till boende- och be byggelseåtgärder och till främjande av en allmän förbättring av boende- 112
miljön, i förhållande till en varaktig och hållbar utveckling. 1 ljuset av den Prop. 1990/91: 100 snabbt tilltagande urbaniseringsprocessen i utvecklingsländerna är det an- Bil. 5 geläget att fortsatt stödja HABlTATs verksamhet.
FNs utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) syftar lill att stärka kvinnors integrering i utvecklingsprocessen genom att särskilt stärka kvinnors tillgång till utbildning, krediter, marknader, information och teknologi. Budgetåret 1990/91 uppgick det svenska bidraget till UNIFEM till 3.5 milj. kr, vilket motsvarar 7 % av den totala budgeten. Organisationens viktiga roll och framgångsrika arbete motiverar ett fortsatt stöd till fonden.
Budgetåret 1990/91 gavs ett bidrag om 500 000 kr. till Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling (INSTRAW). Jag anser att Sverige bör ge stöd till institutet på ungefär samma nivå under budgetåret 1991/92.
Fortsatt stöd till FNs informations- och forskningscenter rörande transnationella företag (UNCTC) kan komma att aktualiseras bl.a. för sådan verksamhet som syftar till att förstärka u-ländernas förhandlingsstyrka vis-ä-vis de multinationella företagen.
IPDC är UNESCOs biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Jag räknar med oförändrat bidrag om 2 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag räknar med bidrag för vissa punktinsatser närmast i det uppföljningsarbete som inletts världen över för att nå uppsatta mål: att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet.
FNs center för vetenskap och teknologi för utveckling (UNCSTD) är ett organ som bl. a. har uppgiften att biträda u-länderna med att bygga upp kapacitet för att kunna handskas med sådan vetenskap och teknologi som behövs för deras utveckling. Här räknar jag med att vissa punktinsatser kommer atl aktualiseras.
Även under budgetåret 1991/92 beräknas medel för internationellt handikappbistånd kunna anslås. Tidigare budgetår har drygt 5 milj. kr. belastat denna delpost för handikappinsatser genom UNDP och FNs center för social utveckling och humanitära frågor i Wien.
En beredskap bör finnas för svenskt stöd till internationellt samordnade humanitära insatser i Kambodja och Afghanistan.
Ett ökat svenskt engagemang inom, liksom medlemskap i, den internationella migrationsorganisationen (International Organisation for Migration, lOM) har blivit aktuellt i och med migrationsfrågornas ökande betydelse.
Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades redan 1980, men trädde i kraft först 1989. Fondens syften är att bidra till att uppnå målen för det inom UNCTAD upprättade s.k. integrerade råvam- programmet. Fonden är uppbyggd av två s. k. konton, varav det första skall finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvamavtal och det andra finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utveck lingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna, genom t ex '' 3
8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 5
forskning och utveckling, produktivitetsförbättringar, marknadsföring och Prop. 1990/91: 100 vidareförädling. Fondens sekretariat är förlagt till Amsterdam. Verksam- Bil. 5 heten kommer successivt igång under budgetåret 1990/91.
För det första kontot är Sveriges reguljära bidrag för 1991/92 cirka 6 milj. kr. Dessa medel finns reserverade. För det andra kontot föreslår jag förbudgetårel 1991/92 ett bidrag om 8 milj.kr.
Riksdagen har tidigare (prop. 1987/88: 100, bil. 5, UU 20, rskr. 226 och prop. 1988/89: 35, UU 12, rskr. 21) beslutat om svenskt deltagande i en nordisk fond för förmånlig kreditgivning till u-länder (NDF). Det svenska åtagandet uppgår med dagens växelkurser totalt till ca 310 milj. kr. under fem år. Den första inbetalningen om ca 62 milj.kr. till fonden gjordes budgetåret 1988/89. Ett ungefär lika stort medelsbehov beräknas uppstå budgetåret 1991/92.
Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagande i de multilaterala handelsförhandlingarna den s.k. Uruguayrundan inom GATT, underlättats. Vissa produktinriktade organisationer arbetar med att stödja u-ländernas ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion. Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar delposten.
Extra bidrag till studier och utredningar som bedrivs i internationella organisationer och som bedöms som angelägna finansieras över delposten. Stöd till olika organisationer och fonder som verkar för förbättrat internationellt samarbete anslås också under denna delpost. Bl.a. lämnas bidrag till Society for International Development (SID) och stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond.
Nordiska afrikainstitulet fortsätter sitt arbete med särskilda forskningsprogram avseende Afrika med inriktning på bl. a. södra Afrika, utveckling och förändring av Afrikas landsbygd samt människors situation och överlevnadsmöjligheter i områden som drabbats av torkkatastrofer. Programmen har fått ökat stöd från övriga nordiska länder. Det svenska bidraget finansieras under denna delpost. Även medel för del av de gemensamt nordiskt finansierade tjänsterna belastar delposten. Jag har också beräknat medel för delar av institutets verksamhet såsom publikationsverksamhet, seminarier och resestipendieprogram. De medel som SAREC årligen anvisat institutet för gästforskare från Afrika bör i framtiden anvisas direkt till institutet över denna delpost. Institutets förvaltningskostander finansieras med medel under anslaget C 7. Nordiska afrikainstitutet.
Svenska institutet kommer under delposten att erhålla medel för personal- och administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas emot i Sverige.
Från delposten kommer även bidrag att ges till Svenska FN-förbundets information om det multilaterala utvecklingssamarbetet.
Den statliga stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén finansierar sin verksamhet till största delen genom försäljning av UNlCEF-produkter. Kommittén bedriver informationsverksamhet och medverkar i det svens ka stödet till och samarbetet med UNICEF. Kommittén är engagerad i den svenska uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn. ' '4
I november 1990 träffades överenskommelse mellan Väridsbanken, Prop. 1990/91:100 UNDP, Afrikanska utvecklingsbanken och bilaterala givare om att upprat- Bil. 5 ta en fond för kapacitetsbyggande i Afrika. Syftet med fondens verksamhet är att förstärka de afrikanska ländernas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomisk-politiskt ledarskap. Detta ska främst ske genom uppbyggnad av selektivt utvalda nationella och regionala institutioner samt genom stöd till de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har deltagit i de förberedande diskussionerna och förklarat sig berett att bidra till fonden med 33 milj.kr. att inbetalas under en fyraårsperiod, vilket innebär ett bidrag med 8,25 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Sverige kommer att ha en representant i fondens styrelse.
Mot bakgrund av vad jag ovan redovisat beräknar jag medelsbehovet under delposten Övriga insatser till 153 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
Multilaterala biträdande experter
Anslagsposten Biträdande experter har tidigare redovisats under reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, och då använts för såväl multilaterala som bilaterala biträdande experter. Den omfattning som multilaterala biträdande expert-programmet nu fått gör att jag redovisar det multilaterala programmet under detta anslag, medan det bilaterala fortsatt redovisas under C 2-anslaget.
Anslagsposten bör utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av cirka 100 biträdande experter och Junior Professional Officers (JPOs) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FNs volontärprogram (UNV). Möjlighet ges också för kortare tids anställning av återvändande experter för alt ge möjlighet till aterföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan.
De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en internationell organisation under tre till fyra år. Fördelningen av tjänster på organisation och geografiskt område, fastställs i samråd mellan UD och SIDA.
Biträdande experter och volontärer utgör en viktig resurs för biståndet. De har efter sin internationella tjänstgöring en djupare förståelse för utvecklingsfrågor och den multilaterala rollen och dess arbetsformer. Ett antal av dessa personer har, efter sin tjänstgöringstid, rekryterats till arbete inom FN eller inom annan biståndsverksamhet.
Vidare föreslår jag att vissa FN-organ ges möjligheten att rekrytera biträdande experter, JPO och volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.
En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrågor förknippade med det multilaterala samarbetet.
Jag förordar att 57 milj. kr. avsätts för delposten Multilaterala biträdande experter.
115 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil 5 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de gjorda utfästelser som jag angivit i det föregående,
3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar somjag härutöver har föreslagit i det föregående,
4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 319 379 000 kr.
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
Reservation 1 468 249 000(1)
1989/90
Utgift
6 541 458 000
1990/91
Anslag
6 787 000 000
1991/92
Förslag
7 305 000 000
(1) Vid 1989/90 års utgång var 1 430 milj.kr. av reservationen intecknad genom gjorda ätaganden.
SIDA
Närmare 70 % av det totala biståndet utgår som bilateralt bistånd. Den absoluta merparten av detta avsätts för bilateralt samarbete genom SIDA på anslaget C 2.
SIDA konstaterar i sin anslagsframställning att framsteg har gjorts på många områden i u-länderna när det gäller att förbättra människors levnadsvillkor. Men nöden och misären är fortfarande stor. Skillnaderna i utvecklingstakt och levnadsnivå mellan olika grupper av u-länder har blivit tydliga. En rad länder i Asien har genom en snabb ekonomisk tillväxt närmat sig i-ländernas nivå medan många länder, särskilt i Afrika söder om Sahara, befinner sig i en djup kris. Utvecklingen i Sovjetunionen och Central- och Östeuropa har lett till en politisk och militär avspänning i världen. Det föder förhoppningar om att de minskade rustningskostnaderna skall kunna satsas på utveckling i u-länderna. Någon sådan tendens har emellertid ännu inte noterats. Tvärtom tycks det internationella biståndet gå ned.
SlDAs verksamhet bedrivs huvudsakligen i de fattigaste u-länderna. En ökad skuldbörda kombinerad med kraftig befolkningstillväxt och outvecklade strukturer samt oljeprisökningar som följd av Gulf-krisen gör att reformer som lar sikte på att förbättra fattiga människors levnadsvillkor blir svåra att genomföra. Riskerna finns också att biståndsgivarna, för att åtminstone i det kortare perspektivet kunna visa påtagliga resultat, tar över mer av genomförandet av biståndsprojekt. Det leder till att mottagarlandets förmåga att driva utvecklingen på egen hand försvåras.
För att motverka denna negativa trend har SIDA under de senaste två åren utvecklat ett mer integrerat synsätt, där biståndsgivarnas och motta garnas roller klarare definieras som en grund för SlDAs prioriteringar. Dessa är bl. a. fortsatt starkt stöd till de sociala sektorerna som hälsovård, 116
utbildning och vatten/sanitet. Särskilda program för förvaltningsbistånd Prop. 1990/91: 100 inriktas på att stärka vitala funktioner inom statsförvaltningen, t. ex. cent- Bil. 5 ralbanker, skatte-, statistik- och revisionsfunktioner. SIDA överväger att inrätta en särskild byrå för förvaltningsbistånd. 1 anslagsframställningen anförs vikten av fortsatt stöd till ekonomiska stmkturanpassningsprog-ram, då biståndet för att fungera effektivt kräver en viss samhällsekonomisk balans.
Ökad vikt har lagts vid miljöfrågorna, kvinnornas centrala roll i utvecklingen liksom insatser för att främja utvecklingen mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Mer kraftfulla satsningar föreslås för åtgärder inom befolkningsområdet. Med anledning av det internationella barntoppmötet har SIDA presenterat en plan för hur man ännu bättre kan satsa på barnen. Amningsfrågor, familjeplanering och stöd till aidssjuka barn är exempel på områden där ökat stöd markeras.
Biståndet utgör oftast bara en del av landets egna satsningar, och dess effektivitet måste således mätas i mottagarländerna. SIDA för i sin framställning ett resonemang kring svårigheterna att mäta effekter och effektivitet i biståndet, där givarnas mer kortsiktiga effektivitetskrav inte får äventyra den viktigare, men också mer svårmätbara kunskapsuppbyggnaden. Även om det är svårt att fastställa samband och mäta förändringar som resultat av bistånd görs likväl sådana försök systematiskt inom ramen för SlDAs verksamhet.
Som ett led i diskussionerna kring och framtagandet av direktiven för den fördjupade anslagsframställningen poängterar SIDA angelägenheten av att förstärka sambandet mellan utvärderingar och ökad effektivitet avseende biståndets bidrag till bestående utvecklingseffekter. Med exempel från stöd till vattenförsörining och humanitärt stöd till södra Afrika har SIDA gjort en effektivitetsbedömning av insatserna. Exemplen visar hur det är möjligt att dra slutsatser beträffande måluppfyllelse, kostnadseffektivitet och varaktiga effekter av biståndsinsatserna.
I länder där bl.a. samarbetet fungerat tillfredsställande föreslås uppräkningar med i stort motsvarande inflationen. Två länder, Etiopien och Sri Länka, föreslås få sänkta landramar medan Bangladesh, Botswana, Leso-tho och Kenya föreslås få oförändrade landramar. En ny anslagspost för Latinamerika föreslås. I denna ingår överföringar från anslagsposten för humanitärt bistånd samt från C 3 anslaget vad gäller pågående projektbistånd i Bolivia, Chile och Costa Rica. Biståndet till Uganda föreslås finansieras över C 2 anslaget och tilldelas en egen anslagspost. SIDA föreslår ökningar av anslagsposten Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m. m., anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer samt anslagsposten Särskilda miljöinsatser.
I oktober 1990 inkom SIDA med en reviderad anslagsframställning sedan åtgärderna som regeringen aviserat mot den ekonomiska krisen ändrat förutsättningarna för biståndsramen.
117 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Bil.5
För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 7 305 milj. kr. ställs till förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA.
Allmänna frågor
De prioriteringar som görs i SIDAs anslagsframställning ligger enligt min mening väl i linje med riksdagens och regeringens direktiv. Jag har i de inledande avsnitten behandlat många av de områden som SIDA tagit upp i sin framställning. Huvudtanken bakom biståndet, om hjälp till självhjälp, får inte urholkas och jag stöder SlDAs strävanden att förstärka sambanden mellan utvärderingar och ökad effektivitet och att tydligare försöka definiera de olika rollerna i biståndsprocessen, där mottagarländerna fömtsätts ta ett ökat ansvar för sina utvecklingsprogram. Det är också väsentligt att biståndet, så långt det är möjligt, främjar tillkomsten av en miljö som tar tillvara och uppmuntrar inhemska initiativ till ökad produktion och förslag till lösningar på problem inom olika samhällssektorer, dvs. även sådana som ligger utanför den offentliga sektorn. Jag noterar att tyngdpunkten i SlDAs arbete kommer att läggas mer på analys, planering, styrning, uppföljning och utvärdering. Verksamhet av detta slag kräver god insikt om ländernas förvaltningsstmktur och sätt att fungera. Arbetet med att främja demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, insatser för att stärka kvinnans ställning och insatser för att undvika miljöförstöring samt förbättra miljön ställer stora krav på en kontinuerlig bevakning och uppföljning av biståndet, där ambassaderna och bi.ståndskontoren har en väsentlig uppgift.
SIDA har i den reviderade anslagsframställningen föreslagit alt 7 435 milj. kr. av en beräknad tillgänglig biståndsvolym på 13 520 milj. kr. avsätts för bilateralt samarbete på anslaget C 2. Jämfört med det urspmngliga förslaget har lägre anslagshöjningar föreslagits framför allt inom regionala insatser samt för vissa anslagsposter inom programmet för övriga poster. Senare BNI-beräkningar visar att det tillgängliga utrymmet för nya biståndsinsatser genom SIDA blir mindre än de som ligger till grund även för SlDAs reviderade beräkningar. Det har därför varit nödvändigt att göra ytterligare justeringar i de förslag som SIDA har lagt. Jag har därvid försökt säkerställa att redan gjorda utfästelser inom det långsiktiga samarbetet med enskilda länder skall kunna genomföras som planerat och föreslår i övrigt ökad medelstilldelning framför aUt till katastrofanslaget och till bistånd genom folkrörelser och övriga enskilda organisationer.
Biståndets huvudsakliga inriktning på långsiktighet får inte skymma vikten av att också insatser skall kunna genomföras för att tillgodose speciellt akuta behov. Jag förutser att för u-länder i kris bör viss del av tillgängliga medel inom landramen vid behov också kunna utnyttjas för katastrofändamål. Krishärdarna i världen, nu senast exemplifierad från Mellanöstern, kräver fortsatt hög beredskap och resurser från anslagspos tema för katastroföistånd och åtemppbyggnad. Mot bakgmnd av de stora behoven föreslår jag en avsevärd ökning av medelstilldelningen till kala- . .„
strofinsatser. Jag menar att en uppdelning av katastrofmedel i två anslags- Prop. 1990/91: 100 poster fortfarande är relevant, men ökade medelsbehov måste främst Bil. 5 hänföras till insatser för överlevnad.
Jag stöder SIDAs förslag om en ny anslagspost för Latinamerika. Det innebär fördelar i beredningen av olika typer av insatser och ökad klarhet i redovisningen av insatser i skilda länder och sektorer.
För u-länder som är starkt beroende av bistånd och med vilka vi har ett omfattande och långsiktigt samarbete är landprogrammeringstekniken av stort värde. Utvecklingssamarbetet med Uganda är av en sådan karaktär och har nått en sådan omfattning att det bör ges en egen anslagspost.
De starkt ökade behoven och möjligheterna för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter motiverar införandet av en ny anslagspost. Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Detta innebär att man anslagstekniskt för samman verksamhet av samma karaktär som tidigare finansierats från skilda anslagsposter.
Uppdelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA framgår av tabell 5.
Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1990/91 — 1991/92 (milj. kr.)
Anvisat Förslag För-1990/91 1991/92 ändring
AFRIKA
Angola
200¶Botswana
95 Etiopien
145¶Guinea-Bissau
90¶Kap Verde
70¶Kenya
150¶Lesotho
35¶Mozambique
445¶Namibia
100 Tanzania
550¶Uganda
0¶Zambia
240¶Zimbabwe
200 Regionala insatser
i Afrika
255¶ASIEN
Bangladesh
145¶Indien
400¶Laos
100¶Sri Länka
70¶Vietnam
300 Regionala insatser
i Asien
25¶LATINAMERIKA
Nicaragua
270 Regionala insatser
i Centralamerika
90¶Projektbistånd till
Latinamerika
100 - 45
95 +5
75 +5 150
475 + 30
110 + 10
585 -I- 35
110 +110 1)
260 + 20
220 + 20
205 - 50
145 400
110 + 10
O - 70 2)
325 + 25
15 - 10 3)
280 + 10 110 +20
160 +160 4)
550 810
ÖVRIGT
Demokrati, mänskliga rättigheter och humani tärt bistånd 500 Katastrofer m. m. 597 Stöd till åter uppbyggnad 250 Bistånd genom folk rörelser o. andra enskilda organisationer 675 Särskilda miljöinsatser 225 Särskilda program 408 Rekrytering och utbild ning av fältpersonal 88 Vissa landprogram- kostnader 55 Information genom SIDA 14
5)
+ 50 +213
+ 60
+ 10
- 58
6)
- 49
7)
+ 5
+ 2
Prop. 1990/91:100 Bil.5
SUMMA:
6 787
7 305
+518
1) Biståndet till Uganda har tidigare finansierats över anslaget C 3.
2) Reserverade medel täcker budgeterade biståndsinsatser.
3) Mi1jörelaterade insatser inom Mekong-kommittén finansieras över anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag. Miljöinsatser.
4) Medel för bistånd i Latinamerika har tidigare huvudsakligen anvisats över anslaget C 3. Delar av anslagsposten Humanitärt bistånd till Latinamerika förs hit.
5) Anslagsposten inkluderar 50 milj.kr. från Särskilda program samt anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika och delar av anslagsposten Humanitärt bistånd till Latinamerika.
6) 50 milj.kr, för demokrati/mänskliga rättigheter-insatser från anslagsposten Särskilda program har överförts till-den nya anslagsposten för Demokrati, mänskliga rättigheter och humnitärt bistånd. 15 milj.kr avseende AIDS-insatser har överförts till anslagsposten C 3. Andra biståndsprogram, U-landsforskning. Medel för Försök och metodutveckling, industri teknik, räknas in i anslaget C 3. Andra biståndsprogram för näringslivsutveckling i en föreslagen ny myndighet.
7) Kostnader för rekrytering och utbildning av FN—personal, 57 milj.kr., finansieras över anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag, delposten Multilaterala biträdande experter. Den totala medelstilldelningen
blir 96 milj.kr.
Afrika
Krisen i de afrikanska ländemas utveckling har inneburit snabbt sjunkande inkomster under större delen av 1980-talet. De fattigas antal har ökat. Vid sekelskiftet beräknas Afrika söder om Sahara svara för 30 % av världens absolut fattiga jämfört med 16 % år 1985. En fortsatt snabb befolkningsökning och svag ekonomisk tillväxt skulle innebära en ökning med 100 miljoner av antalet mycket fattiga människor. För att motverka denna ökning krävs kraftfulla reformåtgärder av de afrikanska regeringarna, skuldlättnader och ett omfattande bistånd.
De flesta afrikanska länder har mött krisen med långtgående ekonomiska återhämtningsprogram. Större vikt har lagts vid att motverka de sociala konsekvenserna av den ekonomiska krisen. Vissa uppgifter rörande tillväxten som helhet och jordbmksproduktionen pekar på att en återhämtning äger mm. Över hela kontinenten pågår nu också en vital debatt och
ett sökande efter öppnare politiska stmkturer. Kraven på folkligt deltagan- Prop. 1990/91: 100 de ökar och enpartisystem ifrågasätts. Bil. 5
Det svenska utvecklingssamarbetet i Afrika, framför allt med länder söder om Sahara, är omfattande. Jag förutser fortsatt starkt stöd till det långsiktiga utvecklingssamarbetet och till insatser för att främja de påbörjade reformprocesserna.
Angola
Trots hoppingivande händelser i Angola under år 1990, är den ekonomiska och sociala situation för flertalet angolaner djupt allvarlig. Vid sidan av diplomatiska ansträngningar att nå en fredlig lösning, har den väpnade konflikten mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA fortsatt. Ett närmande i förhandlingspositioner har trots parternas djupa misstro mot varandra skett vid återkommande samtal.
Kriget och svår torka i de södra och centrala delarna av Angola har förorsakat hungersnöd. Ett glädjande framsteg var att de stridande parterna i september 1990 utlovade fri passage för transporter av humanitärt motiverade katastroffornödenheter.
Till de positiva inslagen hör en begynnande rörelse mot ökad pluralism i landet. Under det gångna året fattades viktiga beslut om reformer av rättsväsendet, införande av flerpartisystem och betydande förändringar mot ökad indelning mellan partiets och statens roll i samhället är att vänta. Respekten för mänskliga rättigheter var emellertid fortsatt undergrävd till följd av den väpnade konflikten. Allvarliga anklagelser om övergrepp mot civilbefolkningen riktades mot båda parterna i konflikten.
Situationen i landet förvärrades av brist på utbildad arbetskraft, svag förvaltning och av en utvecklingshämmande ekonomisk politik. Angola tillhör inte gmppen av fattigaste u-länder beroende på landets oljeintäkter som svarar för en stor del av nationalinkomsten. Regeringens uttalade ambitioner att inleda ett reformprogram understöds av Internationella valutafonden och Världsbanken, vilka båda under år 1990 initierade ett relativt omfattande tekniskt bistånd till centrala delar av den angolanska förvaltningen. Sverige bistod i sammanhanget med att finansiera en makroekonomisk rådgivningsgrupp i syfte att underlätta reformer.
Bistånd utgår bl.a. till fiskesektorn där stödet till hantverksfisket kan förväntas öka i takt med att en statlig avreglering sker inom fiskenäringen. Stödet inom hälsoseklorn lämnas under svåra betingelser men motiverar hög prioritet. 1 den mån säkerhetssitutionen förbättras i landet bör programmet kunna expandera geografiskt. Under år 1990 påböriades en övergång från vambistånd till renodlat projektstöd inom områdena elförsörjning och lastbils- och bussrehabilitering. Ett nytt vambiståndsavtal bör aktualiseras först i händelse av att ett ekonomiskt reformprogram genomförs. Viss del av landramsmedel bör också kunna användas till katastrofinsatser och insatser för åtemppbyggnad. Angola erhåller också betydande stöd utanför landramen. För 1989/90 utbetalades över 48 milj. kr. i katastrofstöd inklusive livsmedelsbistånd.
121¶Det allvarliga katastrofläget kan förväntas bestå så länge den väpnade Prop. 1990/91:100 konflikten fortgår. Beredskap bör finnas för fortsatta humanitära insatser Bil. 5 och stöd till återuppbyggnad i händelse av vapenvila. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 200 milj. kr.
Botswana
Utvecklingssamarbetet med Botswana har motiverats bl.a. av landets beroende av Sydafrika. Under de senaste åren har relationen till Sydafrika fått ett inslag av ökat ömsesidigt beroende, t.ex. genom de stora sydafrikanska investeringarna i gruvnäringen i Botswana.
Biståndet syftar till ekonomisk och social utveckling med tyngdpunkt på landsbygden. Jag anser att insatserna inom distriktsutveckling och undervisning bör fortsätta, medan investeringar i dricksvattenförsörjning fasas ut på sikt. Övergången från kapitalinvesteringar till kunskapsuppbyggnad bör genomföras fullt ut med tanke på de avsevärda botswanska överskotten från diamantbrytningen.
Jag finner det angeläget att satsa på insatser för att förebygga markförstöring både genom särskilda program och inom landprogrammet. Den snabba befolkningsökningen och kvinnors situation bör vidare uppmärksammas i samarbetet liksom den allt skevare inkomstfördelningen och växande arbetslösheten.
Jag anser att personal- och konsultfonden utgör ett viktigt instmment för att initiera nya ansatser och röja väg för insatser genom andra biståndsorgan som BITS och SWEDFUND och för en samverkan på kommersiell grund med svenskt näringsliv.
Botswana har haft gynnsanima ekonomiska fömtsättningar och upprätthållit en demokratisk tradition med flerpartisystem, lokal demokrati och rättssäkerhet. Landets ledning har fört en fast politik mot Sydafrika och skapat en väl fungerande förvaltning. Den ekonomiska politiken karaktäriseras av försiktighet och marknadsorientering. En finansmarknad håller på att växa fram med etablerandet av en fondbörs.
Landets bruttonationalprodukt har alltsedan självständigheten ökat med i genomsnitt 12 % årligen och beräknas år 1990 uppgå till 14 000 kr. per invånare. En viktig orsak har varit den växande diamantexporten. Gruvsektorn skapar få arbetstillfällen medan sysselsättningen i andra sektorer vuxit snabbt. Under torkår har regeringen försörit 2/3 av befolkningen med livsmedel.
Samarbete mellan svenska och botswanska institutioner ger värdefulla resultat över lång tid. Botswana ansvarar i ökad utsträckning för rekrytering av svensk personal.
Det svenska biståndet används effektivt och Botswana tar på sig en allt aktivare roll i planering och genomförande av insatser. Det ger därför möjlighet att pröva nya och flexibla former för utvecklingssamarbetet, där andra biståndsmyndigheter kan spela en viktigare roll. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 95 milj. kr.
122¶Etiopien Prop. 1990/91: 100
Bil 5 Etiopien är ett av väridens fattigaste länder med en per capita inkomst om
ca 700 kr. per år. Fortsatta krigshandlingar i kombination med cyklisk torka har lett till mycket svåra umbäranden för stora befolkningsgrupper. 1 Eritrea har motståndsrörelsen EPLF under det senaste året haft betydande militär framgång. Regeringssidan kontrollerar för närvarande endast regionhuvudstaden Asmara och området däromkring. Även i andra delar av landet förekommer olika motståndsrörelser som syftar till att störta den styrande militärregimen. Något slut på kriget kan ännu inte skönjas. Samtal mellan etiopiska regeringen och EPLF har åtempptagits men hittills inte gett några resultat. Krigföringen binder fortsatt stora resurser på ömse sidor. Drygt 60 % av den etiopiska statsbudgeten avser militära utgifter. Bilden av Etiopien är dock inte entydigt mörk. Ett ekonomiskt reformprogram innebärande liberalisering och avreglering har kungjorts och landet har inlett förhandlingar med Världsbanken om ett stmkturan-passningsprogram. Även på det politiska området har reformer aviserats. I detta avseende har signalerna dock hittills endast i begränsad utsträckning omsatts i praktisk politik.
Det svenska biståndet har på gmnd av läget i landet och svårigheterna att genomföra angelägna utvecklingsinsatser omdisponerats, och avtal utformats så att största möjliga flexibilitet erhållits. Det gällande samarbetsavtalet löper på ett år. Cirka en tredjedel av landramsmedlen för innevarande år har reserverats för katastrofinsatser bl. a. via FN och Röda korset. Katastrofstöd inklusive livsmedelsbistånd ges även utanför landramen. För 1989/90 erhöll Etiopien mer än 120 milj.kr. över andra anslagsposter.
De nu pågående utvecklingsinsatserna kan fortsätta på ett meningsfullt sätt även under nästa år. Jag tänker särskilt på strategiska insatser i sociala sektorer som undervisning och hälsovård, men även på reformfrämjande insatser exempelvis inom ramen för personal- och konsultfonden. Eftersom den svåra försöriningssituationen i Etiopien är av permanent karaktär är det också angeläget med fortsatta katastrofforebyggande insatser.
Det är min förhoppning att de återupptagna fredssamtalen skall kunna leda till verklig fred i Etiopien. Om krigshandlingarna upphör finns behov av stora återuppbyggnadsinsatser i landet. Enligt min mening bör svensk beredskap för stöd till sådana insatser fmnas. 1 händelse av en väsentligt förändrad politik som innebär ökad öppenhet och marknadsekonomi kan det bli meningsfullt att överväga andra former för stöd.
De mycket stora behoven av bistånd till den etiopiska befolkningen, den svåra situationen och de pågående fredssamtalen motiverar största möjliga flexibilitet. Mot bakgrund av behoven men också svårigheterna att genomföra utvecklingsinsatser föreslår jag en medelsram om 100 milj. kr.
Guinea-Bissau
Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder. Utvecklingen sedan självständigheten har inom flera sektorer gått långsamt. Landet är också ett av de mest skuldsatta i världen. Guinea-Bissau är mycket beroende av utländskt bistånd, inte minst för att vidmakthålla en rimlig social service 123
för invånarna. Sedan några år genomför landet ett ekonomiskt stmkturan- Prop. 1990/91:100 passningsprogram i samarbete med Väridsbanken och IMF. På många Bil. 5 områden anses detta ha varit framgångsrikt. Liberaliseringar, bl.a. i form av höjda producentpriser, har lett till högre tillväxt och ökad handel. Samtidigt drabbas de sociala sektorerna av åtstramningen.
Sverige bör fortsätta att stödja Guinea-Bissaus ansträngningar att genomföra anpassningsprogrammet. För 1989/90 lämnades 20 milj. kr. i betalningsbalansstöd. Ett fortsatt stöd till de sociala sektorerna, särskilt utbildning, är av stor betydelse. Inom det statsbärande partiet PAIGC har nyligen utarbetats en plattform för gradvis övergång till flerpartisystem.
Flera tecken tyder på en strävan från statsmakternas sida att stärka rättsväsendet och skyddet för mänskliga rättigheter. Några allvarliga övergrepp mot mänskliga rättigheter har inte rapporterats de senaste åren. Uppgifter om förekomst av politiska fångar saknas. Sverige bidrar bl.a. genom Internationella Jurislkommissionen till att stärka rättväsendet i landet.
Jag föreslår en ökning av medelsramen med 5 milj. kr. till 95 milj. kr.
Kap Verde
Den politiska utvecklingen i Kap Verde går mot ökad demokrati. Det regerande partiet PAICV har beslutat att omarbeta konstitutionen och gradvis införa flerpartisystem i landet. Fria president- och parlamentsval är planerade för år 1990 och 1991. Sverige har lämnat finansiellt stöd till dessa valprocesser.
Kap Verde är starkt beroende av utländskt bistånd för sin försörjning. Strukturella förhållanden såsom bristande naturresurser och ogynnsamt klimat är starkt bidragande till detta. En svag produktiv bas och hög befolkningsökning har lett till hög arbetslöshet. Importen består till stor del av livsmedel och täcks endast till ringa del av exportinkomsterna. Utlandsskulden har på senare år vuxit snabbt med ytterligare belastning på betalningsbalansen och statsbudgeten som följd. Den ekonomiska politiken har dock lett till högre tillväxt och en förbättrad social service.
Det svenska biståndets utformning ses på Kap Verde som ett värdefullt tillskott till landets sårbara ekonomi. Tyngdpunkten föreslås även fortsättningsvis ligga på livsmedelsimport och stöd till näringssektorer med finansiering över en konsultfond. Den tillfälligt kraftigt ökade reservationen förklaras av att formerna för varubiståndets upphandling har omarbetats varvid några större planerade inköp tillfälligt försenats.
Jag föreslår en ökning av medelsramen med 5 milj. kr. till 75 milj. kr.
Kenya
Tillväxten i den kenyanska ekonomin har de senaste åren varit god. Den årliga BNP-tillväxten har uppgått till 5 % under andra hälften av 1980- talet, vilket möjliggjort en ökning av per capita inkomsten. Samtidigt har dock betalningsbalansen försämrats, bl.a. på grund av lägre kaffepriser. Trots en stor skuldbörda med en skuldtjänstkvot på 28% har Kenya '24
hittills skött sina skuldtjänstbetalningar. Befolkningsökningen har minskat Prop. 1990/91: 100 något från över 4 till 3,5 % men är fortsatt hög och dess konsekvenser för Bil. 5 sysselsättning och miljö framstår som det centrala utvecklingsproblemet i Kenya på sikt.
En försämring av läget avseende mänskliga rättigheter har konstaterats under det senaste året. Den politiskt instabila situationen har lett till minskad tolerans mot politiskt oliktänkande. Förekomsten av arresteringar på politiska grunder har ökat. Den nordiska demarchen i Nairobi i juli 1990, uttryckte oro över försämringen av läget avseende mänskliga rättigheter. Den politiska oron i landet består och nya exempel på myndighetsövergrepp har rapporterats. Samtidigt har den offentliga debatten ökat med anledning av en av presidenten beslutad översyn av de politiska reformbehoven.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya koncentreras på att förbättra förhållandena för den fattiga landsbygdsbefolkningen. Biståndet fungerar väl och innefattar ett stort element av kunskapsuppbyggnad och självhjälp. Medelsutnyttjandet i programmen är högt. Miljö-, fördelnings-och kvinnofrågor ges prioritet. Jag anser att biståndet även i fortsättningen bör inriktas på landsbygdsutveckling med koncentration på miljö- och markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 150 milj.kr.
Lesotho
Landets beroende av Sydafrika är i det närmaste totalt. Sedan år 1986 har ett militärråd haft den dominerande makten i Lesotho. Under år 1990 har Lesotho emellertid börjat orientera sig mot civilt styre. Militärrådets inkallande av en konstituerande nationalförsamling är ett steg som ska leda till fria val år 1992. En stor osäkerhet råder om den politiska utvecklingen i Lesotho, som i en betydande grad kommer att påverkas av utvecklingen i Sydafrika.
Den ekonomiska utvecklingen efter antagandet av ett strukturanpassningsprogram har varit gynnsam med en tillväxt på 5,5% 1988/89. Budgetunderskottet har minskats med hälften, vilket möjliggjort vissa skattesänkningar. Levnadsstandarden har däremot på grund av prisökningar sjunkit för stora grupper vilket lett till starka protester, strejker och upplopp, som slagits ned med hårdhet.
Det svenska biståndet syftar till att minska landets sårbarhet gentemot Sydafrika genom att långsiktigt stödja markvård och offentliga arbeten som alternativ till kontrakt i Sydafrikas gruvor. Sverige lämnar även bidrag till att effektivisera förvaltningen.
Jag föreslår en oförändrad medelsram om 35 milj.kr.
Moqambique
Mozambique har under många år utsatts för rebellrörelsen RNMs krig och terror, med ofattbara lidanden för civilbefolkningen som följd. RNMs hämningar har medfört att hälften av landsbygdens skolor och mer än en 125
tredjdel av dess sjukstugor förstörts. FNs barnfond, UNICEF, beräknar att Prop. 1990/91: 100 vart tredje barn dör före fem års ålder. Enligt Världsbankens beräkningar Bil. 5 är Mozambique numera världens fattigaste land, med nationalinkomst per invånare som motsvarar 600 kronor/år.
Trots sitt svåra läge genomför Mozambique på fjärde året sitt ekonomiska och sociala reformprogram, med inriktning på marknadsekonomi. Även om tillväxten i ekonomin är måttlig och ännu inte håller jämna steg med befolkningsökningen, har den negativa trenden i ekonomin brutits. Reformprogrammet har fått omfattande internationellt stöd. En betydelsefull process mot ökad öppenhet och rättssäkerhet har också ägt mm. En ny konstitution som gäller från den 30 november 1990 innebär bl.a. införande av flerpartisystem och direkta och allmänna val till presidentämbetet. Mänskliga rättigheter har fått en grundlagslast ställning och rättsväsendet har reformerats. Dödsstraffet har avskaffats. Samtal mellan Mozambiques regering och rebellrörelsen RNM pågår sedan sommaren 1989, och ledde i december 1990 till en första partiell fredsuppgörelse.
Det svenska biståndet anpassas kontinuerligt till landets besvärliga läge, bl.a. genom kompletterande betalningsbalansstöd. Vissa katastrofinsatser finansieras inom landramen, och kompletteras av särskilt katastroföistånd, främst via FN och enskilda organisationer. Totalt erhöll Mozambique över 230 milj. kr. under 1989/90 för sådana insatser och 88 milj. kr. för regionala insatser inom Mozambique. Biståndet bör utgöra en kombination av insatser för att lindra den akuta krisen och främja långsiktiga utvecklingsinsatser inom jordbruk, undervisning, förvaltning, energi och industriutveckling. Det ekonomiska reformprogrammet bör fortsatt stödjas, samtidigt som särskild uppmärksamhet bör ges åt de sociala konsekvenserna av programmet för de allra fattigaste. Jag finner att Mozambiques svåra kris motiverar en höjning av landramen med 30 milj. kr. till 475 milj.kr. Härutöver bör finnas beredskap för återuppbyggnadsbistånd i händelse av fred samt skuldlättnadsåtgärder.
Namibia
Efter ett framgångsrikt genomfört val under FNs övervakning blev Namibia självständigt i mars 1990. Den tidigare befrielserörelsen SWAPO fick 57 % av rösterna i detta val och har bildat landets första regering. Regeringen för en pragmatisk politik vars dominerande inslag utgörs av en vilja till nationell försoning.
I en politisk deklaration från maj 1990 förklarar regeringen att demokrati baserad på ett flerpartisystem och mänskliga rättigheter ska utgöra hörnpelare i nationens uppbyggnad och i genomförandet av sociala reformer. Det ekonomiska systemet kommer att baseras på principer om en blandad och marknadsorienterad ekonomi och socialt ansvar.
Det självständiga Namibias regering ärvde ett antal svåra problem. Årtionden av apartheid och ekonomiska och sociala orättvisor har lett till fattigdom bland majoriteten av befolkningen, en omfattande arbetslöshet, en hög analfabetism, en otillräcklig hälsovård, dåliga bostadsförhållanden samt en av de mest ojämna inkomstfördelningarna i hela Afrika. Den 126
genomsnittliga inkomsten per capita, ca 7 200 kr., placerar Namibia i Prop. 1990/91:100
gmppen medelinkomstländer. En uppdelning på sektorer och befolknings- Bil. 5
grupper visar dock att genomsnittsinkomsten för den svarta befolkningen
inom den traditionella sektorn endast uppgår till ca 510 kr. jämfört med
99 000 kr., dvs. 200 gånger mer, för vita inom den moderna sektorn.
Genomsnittsinkomsten för svarta verksamma inom den moderna sektorn
uppgår till ca 4 500 kr.
För att försöka komma till rätta med de stora sociala orättvisorna och förändra den socio-ekonomiska strukturen har den namibiska regeringen beslutat att särskilt prioritera följande sektorer: Jordbruk/vatten, utbildning, hälsovård och bostäder.
Nödvändiga förändringar försvåras emellertid av att nationen också ärvde en mycket kostsam, skev och obalanserad offentlig förvaltning. Ett arbete har inletts att omstrukturera förvaltningen så att den effektiviseras och svarar mot landets utvecklingsbehov och dessutom blir i stånd att betjäna samtliga landets invånare.
Inom ramen för den nordiska arbetsfördelning som utarbetades redan innan Namibias självständighet, förbereds nu långsikliga biståndsinsatser inom sektorerna transport och kommunikation, utbildning samt stöd till att utveckla den namibiska centralbanken. Bl.a. har den namibiska regeringen önskat svenskt stöd till att skapa ett fungerande vägnät i landets befolkningstätaste områden i norr.
Namibias regering har redan visat att man avser slå vakt om sin självständighet och värna om mänskliga rättigheter. Regeringen står emellertid inför många svårigheter när det gäller att i praktiken genomföra de förändringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk rättvisa och, inte minst, för att tillgodose åtminstone ett minimum av befolkningsmajoritetens förväntningar. Det är angeläget att Namibia får omfattande internationellt stöd i detta viktiga inledningsskede av landets utveckling. Jag föreslår en ökning av medeisramen med 10 milj. kr. till 110 milj. kr.
Tanzania
Tanzania genomför sedan år 1986 ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram i enlighet med Internationella Valutafondens rekommendationer. Reformerna har hittills varit koncentrerade till det makroekonomiska planet. Ekonomin har utvecklats mer positivt de senaste fyra åren, bl.a. har BNP ökat med 4 % årligen, vilket inneburit att inkomsten per invånare ökat. Ännu återstår dock många svåra strukturella reformer, t. ex. upprustning av infrastruktur och social service samt effektivisering och omstrukturering inklusive privatisering av statliga företag. Ett fortsatt omfattande internationellt bistånd, som också inkluderar skuldlättnader, är nödvändigt för att strukturanpassningsprogrammet skall kunna fullföljas och en stabil ekonomisk tillväxt uppnås.
Den politiska situationen är stabil i Tanzania. Läget beträffande mänsk liga rättigheter är relativt gott. Regeringen har alltsedan självständigheten strävat efter jämn fördelning av resurserna. Den bedriver en generös flyktingpolitik. Utrymmet för den politiska oppositionen att komma till 127
tals är dock begränsat.
Det är angeläget att Tanzania ges stöd till det pågående ekonomiska Prop. 1990/91: 100 reformprogrammet, som är en förutsättning för en positiv ekonomisk Bil. 5 utveckling i landet. Det totala svenska biståndet till Tanzania är omfattande. För 1989/90 lämnades 70 milj.kr. för skuldlättnadsåtgärder och över 90 milj. kr. för regionala insatser inom Tanzania. Anpassningen av det svenska biståndet till det ekonomiska reformprogrammet har medfört vissa omprioriteringar. Jag anser att ett fortsatt omfattande vambistånd till Tanzania är nödvändigt för landets ekonomiska tillväxt. Det relativt omfattande svenska stödet till undervisningssektorn fyller en viktig funktion genom att upprätthålla social service, främst till de svaga grupperna i samhället. Insatserna inom sektorerna vatten, sanitet och hälsa i det integrerade landsbygdsutvecklingsprogrammet bidrar, förutom till förbättrad vattenförsörjning, aktivt till kunskapsuppbyggnad, decentralisering och ett folkligt deltagande. Jag föreslår en ökning av landramen med 35 milj.kr. till 585 milj.kr. Därutöver kan fortsatt betalningsbalansstöd komma att övervägas.
Uganda
Efter femton års terrorvälde som förstörde stora delar av Ugandas sociala infrastruktur och ekonomi råder idag stabilitet i större delen av landet. Nationell försoning och återuppbyggnad har satts i förgrunden för regeringens arbete. En stor förbättring har ägt mm i landet de senaste åren. Uganda genomför sedan år 1987 ett ekonomiskt anpassningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Trots att det låga världsmarknadspriset på kaffe har slagit mycket hårt mot landet har vissa framgångar noterats i strävandena att uppnå inre och yttre balans i ekonomin. Inflationen har minskat och valutakursen justerats i förhållande till omvärlden.
Fortfarande kämpar landet dock med en oerhörd skuldbörda och stora underskott i statsbudgeten. Regeringen har med stor energi och öppenhet tagit itu med problem rörande brott mot mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. De främsta källorna till förekommande brister är den allmänna underutvecklingen och fortgående konflikter i vissa delar av landet. Trots detta råder i dagens Uganda ett stort mått av yttrande- och pressfrihet. En kommission har nyligen tillsats för att utarbeta ett förslag till en ny konstitution, vars syfte blir att lägga grunden för ett demokratiskt samhällssystem.
Det svenska samarbetet med Uganda syftar till att stödja en långsiktig utveckling. Planeringen av biståndet påminner redan starkt om den metodik som används i programländerna. Biståndet kanaliseras främst genom enskilda och internationella organisationer och är inriktat på de sociala sektorerna, stöd till kooperationen, demokrati och mänskliga rättigheter samt betalningsbalansstöd. Många av insatserna regleras i fleråriga avtal.
Erfarenheterna av bistånd till Uganda är goda och samarbetet har fått så fasta former, att det bör regleras i ett bilateralt avtal. Detta skulle bl.a. underlätta för landet att på sikt planera sitt utvecklingsarbete. Biståndets huvudsakliga inriktning bör emellertid inte förändras. Jag föreslår i enlig het med SIDA att en särskild anslagspost upprättas för Uganda. Vidare 128
föreslås atl medel för insatser i Uganda om 110 milj.kr. avsätts för budget- Prop. 1990/91:100 året 1991/92. Bil. 5
Zambia
Zambia är världens mest skuldtyngda land i relation till folkmängd och BNP. Den konlraktsenliga skuldtjänsten utgör 90 % av exportinkomsterna och betalningseftersläpningarna till långivarna är omfattande. Skuldtyngd-heten tillsammans med det faktum att kopparintäkterna står för 85 % av exportinkomsterna är huvudförklaringen till den ekonomiska krisen. Zambia genomför nu ett strukturanpassningsprogram godkänt av Internationella valutafonden och Världsbanken. Reformerna har hittills inkluderat devalvering av valutan, avreglering av alla priser utom de för majsmjöl, som utgör basfödan, och en minskning av budgetunderskott och penningmängdstillväxt. För att kunna intensifiera och utvidga anpassningsprogrammet till att bl. a. omfatta strukturella reformer av offentliga sektorn, jordbruket, industrin och de sociala sektorerna, krävs dock extraordinära insatser från det internationella givarsamfundet. Utöver biståndet måste Zambia komma i åtnjutande av skuldlättnadsåtgärder.
Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är förhållandevis gott även om den politiska oppositionens verksamhet fortfarande är beskuren. Under året har befolkningen ställt allt mer uttalade krav på ökad demokrati. Efter påtryckningar jjlanerar regeringen att återinföra flerpartisystem och fria och allmänna val har utlovats till år 1991.
Den nuvarande sektorinriktningen på jordbmk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Tyngdpunkten bör även fortsättningsvis ligga på jordbruket med hänsyn till den huvudroll för Zambias framtida utveckling och ekonomiska diversifiering som sektorn spelar. Sektorstöden till undervisning och hälsa bör inriktas på att skydda de svaga grupperna i samhället. Zambia erhöll under 1989/90 ett betydande stöd utanför landramen. Regeringen beviljade i april 1990 100 milj.kr. i belalningsbalansstöd till Zambia. Inom ramen för regionala insatser kom för 1989/90 15 milj.kr. Zambia direkt till godo.
Jag anser alt ett relativt omfattande stöd i form av vambistånd är nödvändigt för att bistå Zambia att genomföra den nödvändiga strukturanpassningen som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning är också ett viktigt medel i detta syfte. Jag föreslår en höjning av medelsramen med 20 milj. kr. till 260 milj.kr. Vid ett fortsatt genomförande av det ekonomiska anpassningsprogrammet bör fortsatt betalningsbalansstöd komma i fråga.
Zimbabwe
En ökad internationell efterfrågan på för Zimbabwe viktiga exportvaror såsom guld, nickel och ferrolegeringar under 1990 bidrog till en beräknad tillväxt kring 4-5 % av landets ekonomi. Det ekonomiska reformprogram som regeringen i Zimbabwe presente- '
9 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 5
rade i juli 1990 bygger på avreglering och ökad marknadsorientering. Prop. 1990/91:100 Produktionsapparaten är försliten och tyngdpunkten i reformprogrammet Bil. 5 ligger pä ökade investeringar i produktiv verksamhet från 10 till 20 % av BNP medan kostnader för försvar, offentlig förvaltning och sociala sektorer hålls tillbaka. Budgetunderskottet skall nedbringas från 10 till 5 %, bl.a genom avveckling av statligt understöd till affärsdrivande verk, minskning av antalet statstjänstemän och höjda skolavgifter. Den knappa utländska valutan kommer att fördelas i ett nytt system med öppna importlicenser.
Samtidigt med strukturanpassningsprogrammet har regeringspartiet ZANU (PF) beslutat att inte lägga fram förslag om införande av enpartis-tat. Därmed växer förhoppningarna om en pluralistisk samhällsform. Upphävandet av undantagstillståndet har enligt min mening skapat förutsättningar för ett öppnare samhällsklimat med färre övergrepp mot oppositionella som artikulerar folkligt missnöje mot allvarliga problem som arbetslöshet och korruption.
Sveriges bistånd till Zimbabwe syftar främst till att minska de sociala och ekonomiska klyftorna samt till minskat beroende av Sydafrika. Avsikten är att nå de mest eftersatta grupperna på landsbygden genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Bidrag ges genom förvaltningsutbildning bl.a. till stärkande av kommunal kompetens. Vambistån-det till den offentliga och privata sektorn utgör ett stöd till Zimbabwes ansträngningar att bredda handelsutbytet.
Utanför landramen utgår stöd för samarbete om miljö, kvinnostödjande aktioner och kultur. I Zimbabwe verkar tjugotalet enskilda svenska organisationer, flera med volontärer. Svenska bidrag till regionala insatser genom SADCC på transport- och teleområdet kommer Zimbabwe till del. SAREC, IMPOD, SWEDFUND och BITS är alla engagerade i projekt i Zimbabwe. BITS stöder med u-krediter insatser på bl. a. energiområdet.
Jag föreslår en ökning av landramen med 20 milj. kr. till 220 milj. kr.
Regionala insatser i Afrika
Anslagsposten används för stöd till samarbetsorganisationen i södra Afrika, Southern Africa Development Coordination Conference (SADCC), för Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och för samarbetsorganisationen på Afrikas Horn, Intergovernmental Authority on Drought and Development (IGADD).
SADCC har under år 1990 fått sin tionde medlem—Namibia—och firat tioårsjubileum under tilltagande osäkerhet om organisationens framtida roll i ett södra Afrika efter apartheid. Styrkan inom SADCC har varit sammanhållningen mot apartheid och sydafrikansk destabilisering. Det återstår att se om ett demokratiskt Sydafrika blir motorn i regionens ekonomi.
Att få till stånd en väl fungerande handel och intensifierat ekonomiskt samarbete är behäftat med stora svårigheter genom ländernas olika ekono miska struktur och inbördes konkurrens. För en regional integration krävs bestämda åtaganden från medlemsstaterna att samordna ekonomisk poli tik t. ex. tullar, valutor och skatter. 130
Det svenska biståndet är koncentrerat till transporter, kommunikatio- Prop. 1990/91: 100 ner och energiförsörjning. Jag finner det riktigt att rehabilitering, drift och Bil. 5 underhåll ges försteg. Fortsatta krav bör ställas på att SADCC-projekt följs upp med utbildningsinsatser och med nationellt ansvarstagande för effektiv ledning.
Inom det bredare ekonomiska och kulturella samarbetet mellan Norden och SADCC ställer jag mig bakom krav på koncentration och på effektiva samarbetsformer. Ett nytt handlingsprogram 1991-95 skall beslutas i samband med SADCCs rådgivande konferens i Windhoek i januari/februari 1991.
Avtal om upprättande av NORSAD-fonden för lån i utländsk valuta till samägda företag undertecknades vid SADCC-konferensen i Lusaka i januari 1990. Överenskommelsen har ratificerats efter godkännande av riksdagen och den första svenska inbetalningen på 24 milj.kr. har verkställts. För budgetåret 1991/92 beräknar jag ett andra svenskt bidrag uppgående till högst 30 milj.kr. Bidraget bör kanaliseras via SWEDFUND, som har sakansvaret för NORSAD-fonden.
Samarbetet mellan näringslivet i Sverige och i södra Afrika finner jag värdefullt och väl värt stöd. Ett meningsfullt bredare samarbete kräver för att ge långsiktiga resultat att icke-statliga aktörer finner gemensamma intressen och samverkansformer. Detta gäller näringslivets organisationer likväl som folkrörelser inom kulturområdet.
För att främja SADCC-regionens export har regeringen uppdragit åt IMPOD att genomföra olika åtgärder för att främja handelsutbytet. För innehåll och arbetsformer i det bredare samarbetsprogrammet mellan Norden och SADCC räknar jag med återkomma med riktlinjer sedan det nya handlingsprogrammet antagits.
Avtalade insatser uppgår till ca 550 milj. kr. Genom den femåriga planeringsramen finns utrymme för ytterligare åtaganden. Jag finner i likhet med SIDA att även en något mindre ram för SADCC ger utrymme för angelägna uppföljningsinsatser och nya projekt som t.ex. kan komma den nya medlemmen Namibia till del.
För Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, beräknar jag en årsbetal-ning uppgående till 20 milj. kr. i enlighet med ingånget avtal, medan Samarbetsorganisationen för länderna på Afrikas horn, IGADD, bör få ett stöd om högst 5 milj. kr.
Sammanfattningsvis föreslår jag en medelsram uppgående till 205 milj. kr., varav 180 milj. kr. avser regionala insatser inom SADCC.
Asien
Många av Asiens länder genomgår en snabb och dynamisk utveckling.
Ekonomisk tillväxt och införandet av mer demokratiska förhållanden i
dessa länder kännetecknar några av de förändringar som skett. 11, ex. Laos
och Vietnam sker en successiv omläggning av den ekonomiska politiken.
Man söker sig bort från planhushållning och centralstyrning för att övergå
till mer marknadsekonomiska system. Utvecklingen i flera av de asiatiska
länderna har nått en sådan nivå att intresse nu finns för ett bredare 131
samarbete med Sverige.
Trots den positiva utvecklingstrenden, kvarstår faktum att det totala Prop. 1990/91:100 antalet fattiga människor i regionen har ökat. Även om trenden på längre Bil. 5 sikt för närvarande tycks peka på förbättringar, gör regionala obalanser och en ökning av klyftan mellan fattiga och rika att det allmänt sett, dock särskilt avseende det landprogrammerade biståndet, finns skäl att bibehålla den fattigdomsinriktning som detta samarbete har. Jag anser vidare att insatser inom miljöområdet lämpar sig väl för ett fortsatt ökat svenskt stöd.
Det svenska stödet till Asien karakteriseras av mångfald såväl vad gäller innehåll som form. Jag fömtser även fortsättningsvis ett betydande bistånd till regionen.
Bangladesh
Bangladesh är ett land med många fattiga och en skev inkomstfördelning. Mer än hälften av befolkningen lever under den s.k. fattigdomsgränsen. De senaste åren har landet drabbats av svåra översvämningar och cyk-loner. Dessa följdes av torka under år 1989 vilket resulterat i minskad jordbruksproduktion. År 1990 väntas en rekordskörd, vilken tros höja tillväxten från ca 2 % till 5 %. Jordbmket står för hälften av BNP och 60 % av sysselsättningen. Det stora flertalet av befolkningen bor på landsbygden.
Bangladesh har under år 1990 påbörjat ett ekonomiskt reformprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Åtgärderna syftar främst till att stärka landets makroekonomiska situation och har det första halvåret gått över förväntan, men åtgärder såsom borttagna subventioner på baslivsmedel och petroleumprodukter slår hårt mot de fattiga. Det krävs ännu mycket för att åstadkomma en varaktig och konstruktiv förändring av landets ekonomiska stmktur. Beroendet av bistånd är mycket högt. Mellan 50 och 70 % av bmttoinvesteringarna i landet finansieras av utländska bidrag och lån från bilaterala och multilaterala källor. Den nationella resursmobiliseringen och därmed inhemska delfinansieringen av utvecklingsprojekt är ofta mycket liten, vilket Sverige kritiserat i olika fora.
En aktiv opposition har öppet demonstrerat sitt missnöje med regeringens sätt att sköta landet, vilket till slut ledde till presidentens avgång. En fristående press intar också en regeringskritisk hållning.
Det svenska biståndet inriktas främst på att genom sysselsättningsskapande och medvetandegörande projekt förbättra levnadsförhållandena för fattiga på landsbygden. Svårigheten att nå de sociala målgmpperna är dock alltjämt betydande och den svaga inhemska resursmobiliseringen bidrar till ett lågt utnyttjande av de internationella biståndsmedel som står till buds. Det svenska biståndet omfattar fömtom landsbygdsutveckling även hälsostöd och undervisning, medan vambiståndet nu har avvecklats. Samarbetet med enskilda organisationer ger ett gott resultat och bör uppmuntras. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 145 milj. kr.
132¶Indien Prop. 1990/91:100
Bil Indien har under senare delen av 1980-talet haft en tillväxt på omkring
5 % per år. År 1988 kännetecknades av en rekordstor jordbmksproduktion och betydande tillväxt även inom industrisektorn. Exporten har ökat men underskottet i handelsbalansen är betydande. Budgetunderskottet är omkring 10 % av BNP. Landets stora resurser fördelas ojämnt. Enligt officiella uppgifter har antalet fattiga ökat samtidigt som deras andel av befolkningen sjunkit.
Indien är en demokrati som ger utrymme för fri debatt vilket dock inte hindrar att de fattigas medborgerliga rättigheter ofta kränks på det lokala planet.
Det svenska biståndet till Indien inriktas sedan flera år tillbaka på skogsbmk med markvård, hälsovård, försörjning med dricksvatten på landsbygden och energi. De fattigdoms-och miljöinriktade insatserna får en allt större omfattning och fungerar väl. Undervisning får en ökad roll i det framtida samarbetet. Stödet till vattenkraftprojektet Uri har medfört att den tidigare stora reservationen inom landramen tagits i anspråk. Stödet till Uri över landramen beräknas under de närmast följande budgetåren uppgå till ca 50 milj. kr. per år.
Den växande industrisektorn och de snabbt expanderande städerna medför miljöhot av för Indien nytt slag. Under år 1988 inleddes diskussioner om ett långsiktigt samarbete på miljöområdet. Förutom utvidgningar av miljövårdsaktiviteter inom skogs- och dricksvatteninsatserna planeras ett samarbete med inriktning på luft- och vattenföroreningar.
Indien är en av de större mottagarna av svenska u-krediter. Jag anser att planeringen av det framtida landramsbiståndet till Indien främst skall inriktas på insatser som syftar till att stärka de fattigas ställning. Jag föreslåren oförändrad medelsram på 400 milj.kr.
Laos
I Laos har under senare hälften av 1980-talet skett en förändring av den ekonomiska politiken i riktning mot marknadsekonomi. Detta har bl.a. lett till en realistisk växelkurs, fri prissättning, liberalisering av handeln samt avskaffande av statliga subventioner. Statsförvaltningens roll minskar till förmån för enskilt initiativtagande. Liberaliseringen på det ekonomiska området får effekter också på övrigt samhällsliv. Läget beträffande de mänskliga rättigheterna har förbättrats, även om den totala bilden alltjämt är svårtolkad och stundtals motsägelsefull.
Utvecklingssamarbetet med Laos är koncentrerat till skogs-, transport-och elkraftssektorerna och syftar till att stärka den laotiska reformprocessen samt till aft bryta landets isolering. Landet har brist på personer med kunskaper om ekonomisk politik och företagsledning. Bidrag till att avhjälpa denna brist är enligt min mening ett viktigt led i stödet till den laotiska förändringsprocessen.
Fortsatt stor vikt bör därför läggas vid kunskapsöverföring, särskilt vad avser företagsadministration och offentlig förvaltning. Jag anser att också ,,
fortsättningsvis bör biståndet koncentreras till miljöinsatser bl.a. inom Prop. 1990/91: 100 ramen för stödet till skogssektorn. Jag välkomnar att en hälsovårdsinsats Bil. 5 har inletts samt att särskilda insatser görs till förmån för de laotiska kvinnorna. Ett bredare samarbete är under uppbyggnad innefattande stöd till kultur-, massmedie- samt förvaltningsområdena. Sverige stöder genom FNs narkotikafond (UNFDAC) en insats för bekämpning av opiumodling. Reservationerna är mycket låga. Kraftverksprojektet Xeset beräknas tas i drift under 1991. Jag föreslår en ökning av medelsramen med 10 milj.kr. till 110 milj.kr.
Sri Länka
Den väpnade konflikten i Sri Länka har medfört att våld och kränkningar av mänskliga rättigheter har fortsatt och ökat i omfattning. Dessa kränkningar utförs av bägge sidor. Samhällslivet har lamslagits i stora delar av landet och den materiella förstörelsen har negativt påverkat den ekonomiska utvecklingen, vilket också kan komma att hota de stora landvinningar som gjorts inom utbildning och hälsovård. Ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram har inletts i samarbete med Väridsbanken och IMF. Detta drabbar dock invånarna hårt då subventioner på sådant som transporter och baslivsmedel tas bort. Den lankesiska ekonomin har även drabbats av stora påfrestningar beroende på Gulfkrisen. Tillväxten var 2,3 % år 1989, budgetunderskottet 7,8 % av BNP och inflationen omkring 12%.
Det svenska biståndet utgör en kombination av insatser för att främja långsiktig utveckling inom undervisning, landsbygdsutveckling och hälsovård och för att lindra akuta kriser. Insatserna vänder sig främst till de fattigaste grupperna. Reservationen är hög som följd av den interna konflikten och åtföljande svårigheter att genomföra insatserna som planerat. Av de tillgängliga medlen bör en betydande del användas för speciellt akuta humanitära behov och som stöd till inlernationellt samordnade aktioner för särskilt utsatta grupper. Sådant stöd kan med fördel lämnas via FN och enskilda organisationer. Den befintliga reservationen på medelsramen kommer att väl täcka budgeterade biståndsinsatser inom ramen för det långsiktiga utvecklingssamarbetet under budgetåret 1991/92, varför jag inte förutser behov av ytterligare medelstilldelning för budgetåret 1991/92.
Vietnam
I Vietnam har under de senaste åren skett en förändring i riktning mot ett mer öppet ekonomiskt system. Även utvecklingen avseende mänskliga rättigheter har gått i positiv riktning. Den pågående ekonomiska liberaliseringen ger större utrymme för enskilda initiativ. Utvecklingen i Central-och Östeuropa har lett till en debatt om landets politiska system.
Den vietnamesiska förändringspolitiken har bidragit bl.a. till en sänk ning av inflationen, och en växelkursstabilisering. Systemet med prisregle ringar är i stort sett avvecklat. De ökade satsningarna på privat jordbmk 134
har starkt bidragit till goda skördar de senaste två åren. Vietnam är likväl Prop. 1990/91: 100 ett av väridens fattigaste länder. Bil. 5
Tillbakadragandet i september 1989 av de vietnamesiska trupperna från Kambodja har inte lett till den normalisering av landets relationer med omvärlden som man hade anledning att räkna med. Det gradvisa upphörandet av östbiståndel försvårar de vietnamesiska utvecklingssträvandena. Förutsättningarna för ett avtal med IMF har uppfyllts men detta avtal har likväl inte kommit till stånd. Vissa stora industrinationers fortsatta blockering av internationella finansiella stödgruppsinsatser bidrar till att försvåra den nödvändiga normaliseringen av Vietnams ekonomiska förhållanden. Sverige verkar i olika fora tillsammans med vissa andra västländer för att blockeringen av Vietnam hävs.
Det svenska biståndssamarbetet med Vietnam syftar främst till att stödja den vietnamesiska reformprocessen. Vambiståndet, industri- och energistödet samt stödet till kompetensutvecklingen avseende bl. a. företagsledning utgör därvid viktiga inslag. Avtalet om pappersbmket i Bai Bång löpte ut den 30 juni 1990. Ett samarbete på rättsområdet är under beredning och beräknas komma igång under första halvåret 1991.
Landramen för Vietnam har legat på oförändrad nivå sedan 1985/86, då den sänktes från 365 till 300 milj.kr. Med hänsyn till behoven inom den påbörjade reformprocessen föreslår jag en ökning av medelsramen med 25 milj.kr. till 325 milj.kr.
Regionala insatser i Asien
Sveriges stöd till Mekongkommittén omfattar främst miljövårdsinsatser. Nu gällande avtal löper väl. När Kambodjafrågan fått sin lösning, fömtser jag ett ökat stöd till Mekongkommittén. Stödet till Mekongkommittén bör från budgetåret 1991/92 lämnas från reservationsanslaget C 1. Andra multilaterala bidrag. Miljöinsatser. Stödet till utveckling av hantverksfisket i Bengaliska bukten fortsätter liksom stödet till Asian Inslitute of Technology. Jag föreslår att anslagsposten Regionala insatser i Asien beräknas till 15 milj.kr.
Latinamerika
1980-talet har för Latinamerika inneburit dramatiska förändringar av både politisk och ekonomisk karaktär. På det politiska planet är demokra tiseringen det mest framträdande draget. Demokratiseringen har dock inte motsvarats av framsteg på de ekonomiska och sociala områdena. Skuldkri sen fortsätter att prägla situationen för ett stort antal länder i Latinameri ka. Under åttiotalet har inkomster, investeringar och import minskat kraftigt i de mest skuldtyngda länderna. Några länder har dock lyckats häva en tidigare negativ utveckling, bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica och Umguay. Den långvariga ekonomiska krisen utsätter länderna för svåra sociala påfrestningar. Detta utgör ett reellt hot mot den pågående demokrat i seri ngsprocessen. Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat snabbt under senare år -'
och omfattar förutom projekt och programsamarbete även tekniskt bi- Prop. 1990/91: 100 stånd och forskningssamarbete. Det bistånd som förmedlas genom enskil- Bil. 5 da organisationer är relativt sett mer omfattande i Latinamerika än på andra kontinenter. Det svenska biståndets mångfald har visat sig ändamålsenligt i det skede av stora förändringar som åttiotalet inneburit i Latinamerika.
Projektbistånd till Latinamerika
Utvecklingshindren i Latinamerika är till stor del av strukturell natur. Länder som eftersträvar ekonomisk stabilitet och återhämtning, samtidigt med en strävan att belasta demokratin, för i många fall en kamp mot tiden. Ekonomisk tillväxt och stabilitet är i de flesta länderna en viktig förutsättning för att kunna förbättra fördelningspolitiken. Samtidigt kan bräckliga demokratier hotas om regeringarna inte förmår svara positivt på uppdämda sociala krav. Stöd till tidsbegränsade och riktade insatser i de mest angelägna sociala sektorerna kan här vara av betydelse. Därutöver behöver demokratiprocessen stärkas genom en breddad bas av kunskap och ansvarstagande hos grupper som hittills saknat inflytande på den ekonomiska och politiska processen. Hit hör till stor del de utsatta grupper som organiserade sig i demokratiska former under perioder av diktaturer. I samarbetet mellan dessa grupper och svenska enskilda organisationer har viktiga erfarenheter vunnits om de speciella förutsättningarna för projektbistånd till Latinamerika. Principen har varit att stödja redan utarbetade projekt, där planering och utförande åvilat mottagarna. Arbetsmetoden har baserats på den i u-Iandssammanhang relativt sett höga utbildningsnivån och tekniska kompetensen samt en ofta väl utvecklad organisationsstruktur. En särskild aspekt av krisen i Latinamerika är den ekologiska ödeläggelsen. Ett växande medvetande om miljöproblemen uttrycks i lokala, regionala och internationella initiativ.
Inom anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika föreslår jag i enlighet med SIDAs förslag att utvecklingsinsatser sammanförs som tidigare finansierats inom ramarna för Humanitärt bistånd till Latinamerika och Projektbistånd till vissa länder.
Insatserna skall främst utgöra ett stöd till länder som i sin utvecklingspolitik söker förena ekonomisk stabilitet och återhämtning med socialt ansvar och fördjupning av demokratin. Tidsbegränsat stöd kan ges till program för grupper som drabbas särskilt hårt vid genomförandet av ekonomiska stabiliseringsprogram.
I projektbiståndet skall prioritet ges åt de fattigare länderna som exem pelvis Bolivia. Inom projektbiståndet genomförs också de insatser som innebär ett stöd till att befästa demokratin i Chile. Min avsikt är att de större iiisatserna inom sociala sektorer skall utgå under en övergångs period medan samarbetet genom enskilda organisationer och inom särskil da program kan bli mer långsiktigt. Jag räknar vidare med att det tekniska samarbetet genom BITS får ökad vikt i Chile. Stödet till Costa Rica bör också fullföljas inom anslagsposten. Även i Costa Rica fömtsätter jag ett fortsatt tekniskt samarbete genom BITS. 136
Erfarenheterna inom det humanitära biståndet till Latinamerika tydlig- Prop. 1990/91:100 gör betydelsen av enskilda organisationers insatser både som givare och Bil. 5 mottagare av bistånd. I ett skede av demokratisering bör dessa arbetsmetoder tas tillvara, särskilt i länder där enskilda organisationer fortsatt åläggs ansvar för viktiga sociala funktioner. Goda erfarenheter finns också vad gäller samarbete med internationella och regionala organisationer, exempelvis i Bolivia och Centralamerika. Sådan samverkan innebär stora administrativa fördelar.
Jag föreslår att 160 milj. kr. avsätts för anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika.
Regionala insatser i Centralamerika
Sveriges bidrag till regionala insatser i Centralamerika syftar till att främja fredssträvanden, demokratisering, respekt för mänskliga rättigheter, ekonomisk återhämtning och samarbetet mellan länderna i regionen. Verksamheten bör i första hand främja ökat utbyte och kunskapsutveckling inom viktiga samhällsområden. Sådana exempel är mänskliga rättigheter, hälsa-och vattenförsörining, kultur, kooperation och stöd till småföretag, bostäder, miljövård, utbildning och offentlig förvaltning. En beredskap bör finnas att lämna stöd till angelägna och av de centralamerikanska länderna prioriterade program. Medelsutnyttjandet är högt. De erfarenheter, och den ökade kunskap, som vunnits under de senaste åren gör förutsättningarna för en fortsatt utveckling av det svenska stödet till regionen gynnsamma. För att följa upp redan gjorda åtaganden, inklusive ett fortsatt stöd till flyktihginsatser, anser jag det motiverat med en ökning av anslagsposten med 20 milj.kr. till 110 milj.kr.
Nicaragua
På del politiska planet har flera framsteg skett under det senaste året. För första gången i landets historia skedde ett regeringsskifte i demokratiska former. Kriget avslutades. Betydande framsteg har också gjorts beträffan de respekten för de mänskliga rättigheterna. Yttrandefriheten har stärkts, politiska fångar har frigivits och armén minskat från 93 000 lill 30 000 man. Svårigheterna att erbjuda tidigare soldater sysselsättning inom den civila sektorn bidrar till en mycket labil situation. Den ekonomiska situa tionen är fortsatt kritisk. Den nya regeringen har stora svårigheter att genomdriva ekonomiska reformprogram på grund av en bräcklig koalition och bristande stöd i parlamentet. En omfattande samförståndspakt har dock slutits mellan regeringen, de fackliga organisationerna och bondeko operationen. De privata företagen har förklarat sig beredda att delta aktivt i uppföljningsarbetet. Programmet går ut på att bekämpa inflationen, privatisera statliga företag och skära ned statsutgifterna. Med stöd av Världsbanken, IDB och IMF pågår ett intensivt arbete för att utforma ett socialt acceptabelt ekonomiskt anpassningsprogram med brett politiskt stöd inom landet. Regeringsskiftet i Nicaragua har inte föranlett några större förändringar '3'
i det svenska biståndet. Den nya regeringen har uttryckt sin tillfredsställel- Prop. 1990/91: 100 se över dess inriktning. Det svenska stödet främjar ekonomisk tillväxt, Bil. 5 bl. a. mineralutvinning, skogsbruk och energiproduktion med höga krav på ekonomisk avkastning och anpassning till reformpolitiken. Ett stort varu-bislånd för import av angelägna insatsvaror liksom stöd till ekonomisk och teknisk rådgivning bör enligt min mening även i fortsättningen vara viktiga instrument för att stödja ansträngningarna att lösa den ekonomiska krisen. Det är angeläget att ökad flexibilitet skapas i landprogrammet för insatser även inom det sociala området. Medelsutnyttjandet är högt. Jag finner det motiverat att föreslå en ökning av anslagsposten med 10 milj. kr. till 280 milj. kr.
Övrigt
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
De genomgripande politiska förändringar som präglat världen under det senaste året, har gjort sambanden mellan demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling allt mer uppenbara. Avspänningen mellan öst och väst har bidragit till att både industriländer och u-länder allt tydligare betonar demokrati som en drivkraft för utveckling, ekonomisk effektivitet och fördelning. Denna tendens syns också inom utvecklingssamarbetet och har bl.a. kommit till uttryck i kommunikén från den afrikanska samarbetsorganisationens (OAU) möte i Addis Abeba, kommunikén från högnivåmö-tet med OECDs biståndskommitté (DAC) samt det gemensamma nordiska uttalandet vid biståndsministermötet i Molde. I många av Sveriges samarbetsländer har processer böriat, där demokratin med yttrandefrihet, medbestämmande, insyn, pluralism och fria val diskuteras alltmer öppet. Flera länder i Afrika genomför nu reformer som innebär flerpartisystem och ökad pluralism. 1 Latinamerika har militärdiktaturerna ersatts med civila, demokratiskt valda regeringar. 1 Asien är utvecklingen mer splittrad, men i många länder sker en dynamisk ekonomisk och politisk utveckling i riktning mot ökad demokrati.
När processer av detta slag inletts, finns ökade möjligheter att bidra med stöd till insatser som kan få nyckeleffekt för en demokratisk utveckling. Efterfrågan på sådant stöd, där svenska erfarenheter är värdefulla, har ökat markant under det senaste året.
Det traditionella humanitära biståndet till Södra Afrika och Latinamerika minskar. Detta till följd av Namibias självständighet och demokratiseringen i Latinamerika. Behovet av traditionellt humanitärt bistånd till dessa regioner kan förutses minska ytterligare om apartheid avvecklas och demokratiseringen i Latinamerika får fortsätta.
Behoven av stöd till verksamhet för demokrati och mänskliga rättigheter har dock ökat i utvecklingssamarbetet som helhet, vilket bl.a. avspeglas i ett växande utnyttjande av delposten Demokrati och mänskliga rättigheter inom Särskilda program. Delposten har bl. a. varit av särskilt värde för att kunna stödja program för mänskliga rättigheter i Asien, exempelvis i Sri Länka. Även katastrofanslaget har i ökande grad kommit att utnyttjas 138
för känslig humanitär verksamhet i krisområden, exempelvis för utsatta Prop. 1990/91:100 palestinier i Västbanken/Gaza. Bil. 5
Jag finner att de starkt ökade behoven och möjligheterna för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter motiverar införandet av en ny anslagspost. Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, Anslagstekniskt innebär det att man för samman verksamhet av samma karaktär som tidigare belastat anslagspostema för Humanitärt bistånd, delposten Demokrati och mänskliga rättigher inom Särskilda program och till en mindre del anslagsposten för Katastrofer. Beslut som är av känslig humanitär eller politisk karaktär skall också fortsättningsvis fattas efter rekommendation av beredningen för humanitärt bistånd. Sammansättning och mandat för denna beredning kommer att ses över mot bakgmnd av den delvis nya uppläggningen av detta anslag. Beredningens sekretariat förläggs även fortsättningsvis till SIDA. Beslut om öppet stöd till demokratifrämjande verksamhet och organisationer för mänskliga rättigheter bereds på sedvanligt sätt av SIDA.
I flera länder i Afrika pågår en intensiv debatt om demokrati, pluralism, fria val och flerpartisystem. I länder som Mozambique, Kap Verde, Zambia. Angola och Guinea-Bissau har reformer vidtagits som innebär ökade förutsättningar för att demokratin skall kunna ta viktiga steg framåt, I dessa och andra länder som inleder processer mot demokrati finns behov av riktat stöd till insatser för förberedelse och genomförande av demokratiska reformer, som exempelvis ny lagstiftning, förberedelser och genomförande av fria val. Svenskt stöd bor lämnas till sådana insatser som kan ha en nyckelfunktion för att föra demokrati och pluralism framåt.
Utvecklingen i Sydafrika har under det senaste året medfört dramatiska förändringar i positiv riktning. Bl.a. har förbudet mot befrielserörelsen African National Congress (ANC) och andra organisationer upphävts, Nelson Mandela och andra framstående ledare inom befrielserörelserna frigetts och undantagstillståndet upphävts. I en överenskommelse i Pretoria den 6 augusti 1990 förklarar ANC och regeringen att vägen nu ligger öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika. Förnyade våldsutbrott under sommaren och hösten 1990 bidrar emellertid till att försvåra den fortsatta processen. Trots de positiva förändringarna kvarstår apartheidsystemet i sina väsentliga delar, men regeringen har aviserat att några av dess viktigare lagar skall upphävas under år 1991. Inte heller det komplex av säkerhetslagar som även normalt ger myndigheterna vidsträckta befogenheter har ännu avvecklats.
Inom anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika har rörelser som är motståndare till eller offer för apartheidsystemet fått ekonomiskt och politiskt stöd från Sverige. Det humanitära biståndet har även syftat till att stödja uppbyggnaden av ett demokratiskt och icke-rasistiskt Sydafrika. Det senare kommer att bli av växande betydelse inom den närmaste framtiden, varför verksamheten bör fortsätta inom den nya anslagsposten.
I Sydafrika kommer processen mot majoritetsstyre och en demokrati fri från apartheid att innebära behov av riktat stöd i nya former. Såväl i förhandlingsprocessen, som uppföljningen i form av reformarbete och '39
stärkande av demokratiska institutioner bör efterfrågan på svenskt stöd Prop. 1990/91:100 tillmötesgås. Inriktningen och omfattningen av det fortsatta stödet till Bil. 5 ANC kommer fortlöpande att anpassas till den pågående förändringsprocessen. Stödet till ANC i exil kommer att i viss mån fortsätta under budgetåret, exempelvis för utbildning och till insatser för ökad självförsörjning.
I flera av Sveriges samarbetsländer i Asien har reformprocesser inletts som på sikt kan innebära ökad demokrati och politisk mångfald. I dessa fall bör Sverige lämna stöd till de demokratiska processerna genom riktade insatser som för utvecklingen framåt. Bl. a. hör Vietnam och Laos till de länder där specifika demokratiinsatser ytterligare kan utvecklas.
I länderna i Sydasien finns behov av stöd till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och utsatta gmppers rättssäkerhet. I Sri Länka är behoven av humanitärt bistånd och stöd till mänskliga rättigheter särskilt framträdande till följd av inre konflikter och politiskt våld. Sverige bör inom anslagsposten ytterligare kunna utveckla stödet för mänskliga rättigheter och offer för politiska konflikter i Asien.
Stöd som till sin karaktär är humanitärt bistånd har i ökande omfattning lämnats till Västbanken/Gaza som katastroföistånd. Stöd lämnas till svenska och internationella enskilda organisationer för humanitära insatser bland utsatta palestinier. Detta stöd bör föras över till den nya anslagsposten från katastrofanslaget.
När det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes under sjuttiotalet präglades i stort sett hela kontinenten av diktatur. Denna bild har förändrats under åttiotalet. De flesta diktaturer har ersatts av civila och demokratiskt valda regeringar. Detta innebär att utvecklingen mot demokrati inletts, snarare än avslutats. På många håll kvarstår bilden av en kontinent med politiskt våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Trots betydande framsteg under det gångna året ställer särskilt utvecklingen i Centralamerika krav på fortsatta humanitära insatser för ett stort antal flyktingar och återvändande. Även i Sydamerika finns behov av fortsatt stöd för att främja demokratisträvanden och respekten för mänskliga rättigheter.
Sammanfattningsvis anser jag att anslagsposten skall användas för stöd till offer för konflikter och politiskt förtryck samt till organisationer vilka arbetar för mänskliga rättigheter och till riktade demokratiinsatser, som bedöms ha särskild betydelse för framväxten av demokrati och pluralism. Hit hör de typer av insatser som tidigare inrymts i delposten Demokrati och mänskliga rättigheter inom Särskilda program. Bistånd till offer för konflikter och politiskt förtryck samt till verksamhet för mänskliga rättigheter skall huvudsakligen lämnas som bidrag till enskilda organisationer och FNs Särskilda program för rådgivning på området mänskliga rättigheter. Riktade demokratiinsatser kan även utföras i samarbete med nationella och lokala myndigheter.
Jag förordar införandet av en ny anslagspost Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd och anser att 550 milj.kr. bör avsättas för verksamheten.
140¶Katastrofer m. m. Prop. 1990/91: 100
Ril 5 Katastroföistånd lämnas i första hand som stöd åt människor i u-länder
som drabbats av naturkatastrofer eller väpnade konflikter. Katastrofmedel kan även användas som extra bistånd till länder som erhåller svenskt utvecklingsbistånd och vilkas försörjning och utveckling hotas av ofömtsedda händelser. Åtgärder för att förbättra katastroföeredskapen och förebygga katastrofer är ett annat användningsområde. Anslagsposten har vidare nära samband med anslagsposten Stöd till återuppbyggnad varför det är angeläget med flexibilitet i utnyttjandet av anslagen.
En ökad andel av katastrofanslaget används för bistånd till flyktingar och konfliktdrabbade i krigshärjade länder. Nära två tredjedelar av anslagna medel går till Afrika. 1 samverkan med svenska enskilda organisationer och berörda FN-organ eftersträvas en mera varaktig effekt av de satsningar som görs. Större samordning planeras också med det landprogrammerade biståndet i katastrofdrabbade länder.
Försörjningsituationen är fortsatt ansträngd i många länder främst i Afrika. Den svåra situationen i bl. a. Etiopien, Liberia, Mozambique och Sudan har tvingat flera miljoner människor på flykt undan övergrepp och terror. Med flykten följer ofta svårigheter att försörja sig. Fattiga länder tar emot stora flyktingströmmar, vilket skapar en extra belastning på deras redan hårt ansträngda resurser. De ökade spänningarna i Mellanöstern har likaledes drivit många människor på flykt, bl. a. gästarbetare från fattiga asiatiska länder. Avspänningen mellan öst och väst har inte undanröjt konflikter av regionalt och/eller etniskt urspmng, vilka fortsätter att åsamka svåra lidanden för miljontals människor i olika delar av världen.
Det är angeläget att ha en hög beredskap för att på ett snabbt och flexibelt sätt möta behov av betydande katastrofhjälpsinsatser. Sådana behov kan förutses i bl. a. ovan nämnda länder och regioner och även i andra länder, exempelvis till följd av omfattande naturkatastrofer. Medel från anslagsposten kan också utnyttjas för akuta katastrofinsatser i Central- och Östeuropa.
Stöd till återuppbyggnad
1 förra årets budgetproposition redovisade jag utförligt biståndets viktiga roll i processer mot fred och demokrati. Erfarenheten visar att insatser av återuppbyggnadskaraktär i krigsdrabbade områden i u-länder får en allt större betydelse. I processer som syftar till fred och lösningar av politiska konflikter får sådana insatser ett särskilt värde. Jag tänker särskilt på länder och områden som Afghanistan, Kambodja och Västra Sahara. FN spelar en viktig roll i flera av dessa områden för att föra fredsprocessen framåt. 1 andra områden har andra aktörer en viktig motsvarande roll. Återuppbyggnadsbistånd bör i särskilda fall kunna utgå för att underiätta förhandlingslösningar. Ett generöst och flexibelt bistånd till krigs- eller konfliktdrabbade länder och regioner kan bidra till att skapa framtidstro och därigenom påskynda fredliga lösningar. De stora behoven av katastrofinsatser gör det motiverat att avdela 141
betydande resurser därför. Jag föreslår all 1 060 milj.kr. avsätts för Ka- Prop. 1990/91: 100 tastroftistånd m.m. samt Stöd till återuppbyggnad, varav 250 milj.kr. Bil. 5 beräknas för Stöd till återuppbyggnad.
Bistånd genom jblkrörelser och andra enskilda organisationer
Jag har tidigare framhållit att bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer bör spela en fortsatt viktig roll inom biståndsverksamheten. Den kunskap om bistånd och u-länder som finns hos organisationerna är en betydelsefull bas för det svenska biståndet. Genom folkrörelserna engageras många människor i Sverige aktivt i utvecklingssamarbetet. Folkrörelserna har i ett långt och brett perspektiv varit bärare av demokratiska ideal. De har goda möjligheter att med sina kunskaper och erfarenheter stödja framväxten av folkliga rörelser i u-länderna och därmed främja en demokratisk samhällsutveckling. Jämsides med ett ökat internationellt samarbete mellan regeringar och inom näringsliv behövs uppbyggnaden av ett fungerande internationellt kontaktnät, exempelvis inom miljövårdsområdet, mellan enskilda organisationer från olika länder. Svenska folkrörelser har i delta sammanhang en viktig pådrivande uppgift.
Jag har tidigare förutskickat årliga ökningar av denna anslagspost. Detta ger SIDA möjlighet att tillsammans med folkrörelser och andra enskilda organisationer planera en Ökning av såväl projekt- som informationsverksamheten. Medelsutnyttjandet är fortsatt mycket högt. Jag föreslår att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer höjs med 60 milj.kr., till 735 milj.kr. Medel avseende samordning, information och erfarenhetsutbyte i anslutning till organisationernas informationsinsatser samt kostnaderna för organisationernas del av större informationsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Utöver denna anslagspost kanaliseras betydande medel till enskilda organisationer från anslagsposterna för katastrofer och humanitära insatser. För närvarande kanaliseras sammanlagt omkring 1,5 miljarder kronor, vilket motsvarar över 20 % av det totala biståndet via SIDA, genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Särskilda miljöinsatser
Miljömålet spelar en kompletterande och förstärkande roll i förhållande till de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. Detta förutsätter att miljöaspekterna integreras i allt utvecklingssamarbete som påverkar miljön. Det innebär också att miljöhänsyn bereds betydande utrymme inom det landprogrammerade utvecklingssamarbetet och att miljöinsatser i ökad utsträckning görs inom ramen för landprogrammen. Medel från anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har visat sig utgöra ett värdefullt komplement i det långsiktiga miljöarbetet. SIDAs avsikt är att allt fler av de särskilda miljöinsatserna ska få sin fortsättning i respektive landprogram.
Inom området markvård, byskogsbmk och insatser mot ökenspridning har en god svensk kompetens byggts upp över åren. Den största enskilda 142
insatsen utgörs av Sahel-programmet, Insatser i Senegal, Burkina Faso Prop. 1990/91: 100 och Niger avser trädplantering, utveckling och spridning av energisnåla Bil. 5 spisar och kombinerat jord- och skogsbruk. Stödet till SADCCs samordningsenhet för mark och vattenvård fortsätter liksom till det regionala markvårdsprogrammet i Östafrika. Nya komponenter i Östafrika-programmet är bl. a. markvård i halvtorra områden och utvidgat skolprogram.
I förra årets budgetproposition betonade jag vikten av fortsatta insatser inom markvårds- och byskogsområdet med en klar fattigdomsinriktning. Ökad uppmärksamhet borde ges åt det för u-länderna allt viktigare utnyttjandet och hushållningen med vattenresurserna liksom den moderna sektorns miljöproblem. Insatser inom den marina miljövården och skyddet av den biologiska mångfalden angavs som andra angelägna områden. Inom de närmaste åren skall dessa områden ha hög prioritet. Nya satsningar på miljöinriktade skogsprogram, utvecklande av byskogsmetodik och alternativ till svedjebruk ingår i SIDAs program. Insatserna inom den moderna sektorns miljöproblem har ökat. Sådana exempel är industriell avloppsrening, kontroll av användning av freoner i Asien, spilloljehantering i Tanzania. Andra områden som erhåller ökade anslag inom programmet är marin- och vattenvård, information och utbildning. Exempel på insatser för bevarande av biologisk mångfald är bl.a. uppbyggande av genbank för södra Afrika och utbyggnad av naturvårdsområde i Costa Rica.
Jag anser att insatserna i första hand bör koncentreras till områden där det finns ett svenskt kunnande, samtidigt som internationella organisationers och andra länders kompetens och möjligheter beaktas. Det är givetvis angeläget att också ta tillvara den kunskap och erfarenhet som samarbetsländerna har. Att initiera och genomföra många små insatser är arbetskrävande. Jag vill i detta sammhang betona vikten av att det särskilda miljöbiståndet används strategiskt och koncentreras. En tydlig fokusering behövs på lämpliga problemområden. Biståndet skall utformas så att det kan hanteras inom ramen för begränsade administrativa resurser. I första hand skall insatser prioriteras där stödet kan kanaliseras genom välkända organisationer och som komplement till de miljöinsatser som pågår inom landprogrammen. All successivt bygga upp ett svenskt kunnande inom nya angelägna områden är väsentligt för att kunna anpassa miljöbiståndet till förändrade situationer.
Möjligheterna lill framgång är starkt beroende av mottagariändernas förmåga att planera och genomföra insatserna. I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapacitet, effektivare utnyttjande av knappa resurser och institutionsbyggande på miljöområdet. För att stärka miljömedvetande och miljökunnande krävs såväl stöd till forskning och utbildning som förbättrad information. Ett antal nya insatser har påböriats inom dessa områden. Bl. a. utbildning i miljöfrågor vid universitet i Kenya, miljö- och arbetarskydd i Tanzania, miljöundervisning i skolor. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan regeringen, SIDA, BITS och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom internationella organisationer.
Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. I detta arbete kan '43
enskilda organisationer spela en viktig roll inte minst för att stärka miljö- Prop. 1990/91:100
opinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökad ut- Bil. 5
sträckning engagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser
och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Stöd
utgår också till internationella organisationer och i några fall även direkt
till vissa organisationer i våra huvudmottagarländer.
Jag föreslår att anslaget till Särskilda miljöinsatser höjs med 10 milj. kr. 011235 milj.kr.
Särskilda program
Anslagsposten Särskilda program är avsedd att vara ett komplement till i första hand det övriga biståndet genom SIDA. Syftet är dels att skapa förutsättningar för att särskilt uppmärksamma ämnesområden där initiativ och utökade insatser är speciellt angelägna, dels att främja metodutveckling för biståndsverksamheten. Från anslagsposten finansieras även insatsförberedelser och resultatvärdering. Medlen bör kunna användas för särskilda initiativ såväl i enskilda länder som i regioner och i internationella sammanhang.
Följande områden bör ingå som delposter under Särskilda program: energi, hälsovård och handikapp, AlDS-bekämpning, befolkningsfrågor, kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och metodutveckling, samt insatsförberedelser och resultatvärdering. Delposten främjande av demokrati och mänskliga rättigheter inlemmas i den nya anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd som jag föreslår bli inrättad under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Verksamheten inom de ämnesinriktade delposterna bör omfatta insatser med anknytning till det långsiktiga utvecklingssamarbetet, såväl bilateralt som multilateralt.
Befolkningsfrågornas nära samband med utveckling, miljö och hälsa uppmärksammas allt mera. Förutom de insatser som SIDA gör inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet går medel under denna delpost som stöd till ett antal u-landsorganisationer som arbetar med dessa frågor i tredje världen. Jag vill understryka behovet av ökade insatser på detta område.
Insatser under hälsovård och handikapp syftar till metodutveckling för u-länder inom primärhälsovårdens olika områden. Handikappaspekter beaktas dels bilateralt och i samarbete med enskilda organisationer, dels globalt genom WHO. Syftet är att integrera handikappaspekten i den löpande utvecklingsprocessen för att möjliggöra funktionshindrade människorjämlikhet och full delaktighet i samhällslivet.
Fattigdomens bördor fördelas mycket ojämnt i tredje världen. Detta gäller inte bara mellan länder, regioner och samhällsklasser, utan i hög grad också mellan könen. Kvinnans situation är i många fattiga länder väsentligt mer utsatt än mannens. 1 första hand främjas utveckling för och genom kvinnor i utformningen och inriktningen av de olika delarna av SIDAs verksamhet. Under delposten Kvinnofrågor initieras insatser som '44
kompletterar SIDAs övriga bilaterala utvecklingssamarbete.
Under delposten AIDS-bekämpning avsätts medel för kampen mot Prop. 1990/91: 100 AIDS dels globalt genom WHO, dels genom bilateralt samarbete och Bil. 5 enskilda organisationer. Ett särskilt forskningsprogram om AIDS och tropiska sjukdomar har under budgetåren 1988/89 - 1990/91 handlagts av SAREC med finansiering från denna anslagspost. Programmet bör förlängas med ytterligare två år. Medel om sammanlagt 30 milj.kr. bör anvisas inom SARECs budget. För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 15 milj. kr. anvisas över anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten U-landsforskning.
Delposten Försöksverksamhet och metodutveckling möjliggör projekt av mer experimentell karaktär. Målsättningen är att identifiera, utveckla och sprida kunskap om lämpliga metoder och tekniker inom olika sektorer som prioriteras inom det svenska biståndet. Stöd bör i första hand ges för insatser i SIDAs programländer. Jag noterar att SIDA finner att förstärkningen av den svenska resursbasen är en viktig komponent i arbetet.
Jag välkomnar den rationalisering av verksamheten som SIDA eftersträvar bl. a. genom att verksamheten koncentreras till större sammanhållna program. 1 verksamheten krävs ett nära samarbete med SAREC och BITS eftersom insatserna ibland gränsar mot forskning och utbildning. Ett betydande antal av pågående projekt sker i samarbete med olika FN-organ. Mot bakgrund av Sveriges aktiva engagemang för förbättringar av de internationella organisationernas verksamhet inom och utom FN-systemet finner jag det motiverat att insatser genom olika FN-organ bedöms även i detta perspektiv. Denna aspekt bör bevakas i samråd med utrikesdepartementet.
Jag beräknar medelsbehovet under Särskilda program till 350 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Medel som tidigare anvisats under delposten försöksverksamhet och metodutveckling för industriteknik räknas budgetåret 1991/92 in under anslaget C 3. Andra biståndsprogram för den nya organisationen för näringslivsutveckling.
Rekrytering och utbildning av faltpersonal
Under anslagsposten har tidigare redovisats såväl de multilaterala som de bilaterala biträdande expert-programmen. Det multilaterala programmet redovisas nu under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.
Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av bilaterala biträdande experter, för vidareutbildning av svenska biståndsarbetare, för s.k. mindre fältstudier samt för rekrytering och utbildning av faltpersonal.
Det är angeläget att erfarenheterna från den växande kategorin av personal som är anställd av konsultföretag och som kontrakteras av SIDA mer aktivt förs in i utvecklingssamarbetet. Det är också viktigt att den svenska resursbasen vidgas och att yngre personer erbjuds möjligheten att arbeta i u-länder inom utvecklingssamarbetet.
Jag förordar att 39 milj. kr. avsätts för anslagsposten Rekrytering och utbildning av faltpersonal. 145
10 Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 100. Bilaga 5
Vissa landprogramkostnader Prop. 1990/91:100
Ril S Denna anslagspost omfattar skatter och sociala avgifter för fältpersonal • -
som erläggs i Sverige samt kostnader för försäkringsavgifter vid vamsänd-ningar. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i mottagarländerna, framför allt i södra Afrika, får även vissa personalkostnader redovisade i SIDAs anslagsframställning avseende handläggning av säkerhetsfrågor finansieras från anslagsposten. Kostnader vid biståndskontoren för viss service åt fältpersonal får också bestridas från denna post. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas från anslagsposten intill ett belopp om 0,5 milj. kr. samt för resor i samband med programgenomgångar med högst 4,5 milj.kr. Det totala medelsbehovet för budgetåret 1991/92 beräknas därmed till 60 milj.kr.
Information genom SIDA
U-lands- och biståndsinformation bidrar till att skapa förståelse och engagemang för u-ländernas situation och det svenska biståndsarbetet. Stor kontinuitet kännetecknar denna informationsverksamhet som skall ge en bred bild av det samlade svenska biståndet. SIDA spelar huvudrollen i den statliga informationsverksamheten men också SAREC, BITS och SWEDFUND lägger ökad vikt vid arbetet med att förbättra informationen om sina insatser. Även folkrörelser och enskilda organisationer har centrala roller i informationsarbetet på u-lands- och biståndsområdet.
SIDAs informationsverksamhet bör främst avse information om SIDAs utvecklingssamarbete men informationen bör också ges om förhållandena i u-länderna.
Jag vill understryka vikten av att SIDA, folkrörelser, enskilda organisationer och andra biståndsmyndigheter på informationsområdet fortlöpande samråder och utbyter erfarenheter om informationsverksamheten. Mina överväganden om medel för organisationernas informationsverksamhet har jag redovisat under anslagsposten för stöd till folkrörelser och andra enskilda organisationer under detta anslag.
För att ge en samlad bild av det totala biståndet har särskilda informa-tions-och debattdagar anordnats i samarbete mellan utrikesdepartementet, biståndsmyndigheterna och folkrörelserna. Dessa arrangemang "Biståndet behövs" har hållits tre gånger och en ny satsning planeras under våren 1992. Medel för SIDAs medverkan tas från detta anslag medan vissa kostnader för organisationernas deltagande bör bestridas från anslagsposten för stöd via folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Jag förordnar att 16 milj.kr. avsätts för anslagsposten Information genom SIDA.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete genom SIDA somjag förordat i det föregående.
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som jag föreslagit i det föregående, 146
3. till Ulvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 7 305 000 000 kr.
c 3. Andra biståndsprogram POP- '90/91:100
1989/90 Utgift 1 340 603 035 Reservation 1 566 452 912 1990/91 Anslag 2 117 000 000 1991/92 Förslag 1 968 000 000
Under anslaget anvisas medel för u-landsforskning genom styrelsen för u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), gäststipendieprogram genom Svenska institutet, främjande av u-länders import till Sverige genom importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), industriellt samarbete genom fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND), projektbistånd till vissa länder, särskilda insatser i skuldtyngda u-länder samt utredningar m. m. Hämtöver har medel avsatts för stöd för näringslivsutveckling genom en föreslagen ny myndighet.
Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1990/91 — 1991/92 (milj. kr.)
Anvisat Förslag Förändring 1990/91 1991/92 1991/92
U-landsforskning 360,0 390,0 + 30,0
BITS verksamhet, därav
(700,0)
(715,0)
+
(15,0)
Tekniskt samarbete
300,0
315,0
+
15,0
U-krediter
400,0
400,0
Gäststipendieprogram
5,0
5,5
+
0,5
IMPODs verksamhet
14,0(1)
24,5(3)
+
10,5
SWEDFUND,Industriel 11
samarbete
(2)
100,0
+
100,0
Projektbistånd till vi
ssa
länder
390,0
200,0(4)
-
190,0
Särskilda insatser i
skuldtyngda länder
640,0
500,0
-
140,0
Utredningar m.m.
8,0
8,0
Näringslivsutveckling
genom ny myndighet
25,0(5)
+
25,0
Summa
117,0
1 968,0
-
149,0
(l)Därutöver anvisades 8,6 milj.kr. över anslaget E 5. IMPOD.
(2)Medel för utbildningsinsatser i SWEDFUNDs verksamhet
anvisas under BITS tekniska samarbete budgetåret 1991/92.
Medlen föreslås senare överföras till den nya myndigheten.
(3)Medel för IMPODs förvaltning har förts över från anslaget
E 5. IMPOD. Hela delposten avses senare bli överförd till den nya
myndigheten för näringslivsutveckling.
(4)Medel för pågående insatser som initieras under denna anslagspost
har överförts till berörd myndighet.
(5)Medel som tidigare anvisats under anslaget
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Särskilda
program för metodutveckling avseende industriell teknik har
överförts till denna anslagspost.
u-landsforskning Prop. 1990/91:100
Bil. 5 SAREC
SARECs verksamhet innefattar stöd till forskning i och forskarsamarbete med länder i Afrika, Asien och Latinamerika, bidrag till internationella forskningsprogram samt stöd till svensk u-landsforskning. SAREC föreslår att 480 milj.kr. anvisas för verksamheten budgetåret 1991/92.
SAREC ger fortsatt hög prioritet åt det bilaterala forskningsstödet. Denna samarbetsform har under de senaste åren ökat snabbt och är nu större än stödet till internationella forskningsprogram. Internationella forskningsprogram kommer dock även i fortsättningen att spela en viktig roll i forskningen om utvecklingsproblem och SAREC anser nu att en god balans uppnåtts mellan de olika stödformerna.
En målsättning vid utformningen av det bilaterala forskningssamarbetet är utveckling av nationell forskningskapacitet i mottagarländerna. I detta arbete har i ökande utsträckning svenska institutioner vid universitet och högskolor engagerats. SARECs erfarenheter från denna typ av samarbete är i huvudsak goda, och antalet samarbetsavtal mellan svenska forskningsinstitutioner och u-landsinstitutioner uppgår nu till drygt 140.
Forskarutbildning är ett viktigt inslag inom det bilaterala samarbetet. 1 allmänhet är utbildningen en integrerad del i ett institutionssamarbete, men direkt stöd ges också till nationella forskarutbildningsprogram i Botswana, Etiopien och Centralamerika. Nya insatser fömtses inom detta område.
Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra utvecklingsinsatser. 1 det strategidokument för landsbygdsutveckling och miljö som SAREC nyligen utarbetat utgör denna koppling också ett grundtema.
Som komplement till det ordinarie internationella och bilaterala stödet har SAREC sedan år 1986 tillförts sammanlagt 100 milj.kr. för ett skog-och miljöprogram. Denna verksamhet föreslås fr. o. m. budgetåret 1991/92 fortsätta inom ramen för SARECs ordinarie program. Budgetåret 1988/89 startade ett särskilt tre-årigt program om HlV/AlDS, där SAREC tillförts 20 milj. kr. per år från reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Särskilda program. SAREC har hemställt till regeringen att programmet föriängs i ytteriigare tre år.
SAREC finner det angeläget att stimulera forskningspluralism för att ge utrymme för skilda vetenskapliga synsätt och för att understödja en vetenskaplig och samhällelig debatt. Därför har man utanför de ordinarie bilaterala samarbetsprogrammen utformat särskilda stödformer för samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika och Afrika. Tonvikten ligger främst på nationalekonomiska och statsvetenskapliga frågor, med anknytning till strukturanpassning och skuldkris respektive demokratiseringsprocesser.
Under budgetåret 1989/90 har SAREC antagit riktlinjer för stöd till forskning kring demokrati och mänskliga rättigheter. Beslut har fattats om stöd till sju projekt och beredning av ytterligare insatser kommer att påbörjas under innevarande budgetår.
SAREC ser det som en viktig uppgift att samordna och skapa en lämplig 148
balans mellan de olika stödformerna till svensk u-landsforskning. SAREC Prop. 1990/91: 100 fortsätter att ge projektstöd och stöd till forskningsmiljöer. SAREC har Bil. 5 även arbetat vidare med tillsättningen av de högre forskartjänsterna vid de svenska universiteten. Tre professurer och en forskarassistenttjänst har tillsatts inom miljöområdet och inom utvecklingsekonomi. SAREC kommer fr. o. m. budgetåret 1990/91 att fördela doktorandbidrag med högst tio nya per år i tre år.
SAREC fortsätter att prioritera det svenska forskningsstödet till Afrika söder om Sahara. Detta motiveras av fortsatt stora behov. Den ekonomiska krisen drabbar länderna hårt och lämnar litet utrymme för nationell finansiering av forskning. Stöd till institutionsuppbyggnad utgör ett viktigt mål i stödet till Afrika.
Sedan sommaren år 1988 har SAREC ett regionkontor för södra Afrika i Harare. Under budgetåret 1989/90 gjordes på SARECs uppdrag en konsultgenomgång av regionkontorets verksamhet. Behovet av en stark lalt-representation underströks därvid.
Stödet till Latinamerika har en något annoriunda inriktning. Flera av samarbetsländerna är s. k. medelinkomstländer. Prioritet ges till projekt av mer allmänt intresse för andra u-länder och till områden där Sverige kan erbjuda särskild kompetens. SAREC bedriver även forskningssamarbete med flera asiatiska länder, främst inom områdena hälsa och näring samt landsbygsutveckling och miljö.
SAREC har under det senaste budgetåret inlett eller förberett samarbete med några nya länder. Ett samarbete inom flera sektorer har inletts med Chile. Samarbete med den nyblivna självständiga staten Namibia ter sig naturligt för SAREC. Ett brett samarbete är sedan länge etablerat med de övriga länderna i regionen, de s.k. frontstaterna. SAREC har även gett stöd till "post apartheid-forskning" till sydafrikanska forskare i exil. Under det senaste året har vissa av dessa forskare kunnat återvända till Sydafrika för att fortsätta sin verksamhet.
Föredragandens överväganden
Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet är av stor betydelse för u-ländernas möjligheter att lösa grundläggande utvecklingsproblem. En central uppgift för SAREC är att bidra till att bygga upp och stärka forskningskapaciteten i enskilda u-länder, vilket sker bl. a. genom samarbete mellan forskningsinstitutioner i Sverige och institutioner i u-länder. Genom att bidra till att stärka forskningsmiljöer och högre utbildning i u-länderna kan forskarflykt motverkas.
SARECs verksamhet är desto viktigare då den ekonomiska krisen har drabbat forskningen hårt i många u-länder. Akuta problem har i många fall tvingat länder att koncentrera sina begränsade resurser på mera omedelbara behov, vilket fört med sig att forskningens bas har försvagats. Forskningens kapacitetskris är särskilt framträdande i Afrika. Det är därför naturligt att SAREC, liksom övriga biståndsmyndigheter, ger Afrika fortsatt hög prioritet i sin verksamhet.
De fattigaste u-länderna utgör SARECs främsta verksamhetsområde. 149
Det kan dock även i fortsättningen vara motiverat att bedriva visst forsk- Prop. 1990/91: 100 ningssamarbete med u-länder som har starkare bas för forskning. Bil. 5
Jag ser positivt på SARECs prioritering av kunskapsöverföring och uppbyggnad av nationell forskningskapacitet. Det är i detta sammanhang intressant att notera den ökade uppmärksamhet detta synsätt rönt internationellt, t.ex. i den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR).
Frågor rörande miljöförstöring, ayskogning och ökenspridning är komplicerade. Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra utvecklingsinsatser. Därför är det av största vikt att denna aspekt beaktas i de sektorstrategier som SAREC håller på att utarbeta.
Den särskilda medelsanvisningen för forskning om skog- och miljö upphör vid utgången av budgetåret 1990/91. Programmet har pågått i fem år och de resultat som föreligger kommer att läggas fram vid ett symposium hösten 1991. Många aktiviteter är dock av långsiktig natur, och under arbetets gång har nya forskningsuppgifter identifierats. Jag tillstyrker därför att SAREC fortsätter att arbeta vidare med dessa frågor inom sitt ordinarie anslag.
Det särskilda programmet för stöd till forskning om HIV/AIDS har pågått i tre år. Stödet har möjliggjort flera stora insatser, och lovande resuhat har nåtts inom utveckling av vaccin mot HIV-2. Jag föreslår en förlängning av programmet med två år och att medel härför beräknas under denna anslagspost. För budgetåret 1991/92 har jag beräknat 15 milj.kr.
Personutbyte med u-länder inom högre utbildning och forskning är ett viktigt inslag i strävandena att stärka forskningskapacitet i u-länder. Personutbyte kan även vara ett instrument för att främja demokrati och stärka ömsesidig förståelse.
Forskningen har sin särskilda roll att spela för att främja demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. SARECs stöd till samhällsforskning i Latinamerika har varit av betydelse i demokratiseringsprocessen. Jag vill också nämna det av SAREC initierade projektet Programme for African Social Science (PASS), som stöder demokratiska och pluralistiska utvecklingskrafter på den afrikanska kontinenten. Jag skulle välkomna fler insatser inom detta område med SARECs asiatiska samarbetsländer.
SARECs regionkontor har sedan år 1987 fungerat som försöksverksamhet. Efter att en extern utredning har granskat kontorets verksamhet och efter samråd med SIDA och ambassaden i Harare avser regeringen besluta om förlängning av kontorets verksamhet tills vidare.
Jag noterar med tillfredsställelse SIDAs och SARECs växande samarbe te avseende forskning och övrigt utvecklingssamarbete. Stödet till svensk u-landsforskning bör fortsätta i syfte att genom forskning i Sverige bidra till förståelsen av u-ländernas problem och för Sveriges roll i ett internatio nellt utbyte. U-landsforskningen i Sverige är även viktig för utvecklingen av resursbasen för utvecklingssamarbetet. Som underströks i 1989/90 års forskningsproposition är dock SAREC i första hand en biståndsmyndig het, med uppgift att främja forskning som kan underlätta u-ländernas '
utveckling mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social Prop. 1990/91: 100 rättvisa. Bil. 5
Anslaget för u-landsforskning har ökat starkt under en följd av år och anslagsutnyttjandet är mycket högt. SARECs organisation har också växt snabbt. En ökning av anslaget för budgetåret 1991/92 till 390 milj.kr. ger tillfälle till konsolidering av verksamheten samtidigt som ett visst utrymme för nya åtaganden skapas.
Medel för SARECs förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
Tekniskt samarbete och u-krediter
BITS
BITS föreslår att 350 milj. kr. anvisas för tekniskt samarbete inkl. internationella kurser för budgetåret 1991/92. Beredningens förslag fömtsätter att det av BITS administrerade utbildningsstödet till av SWEDFUND stödda projekt ej kommer att hanteras av BITS. Beloppet fördelas med 260 milj. kr. på det tekniska samarbetet, 86 milj. kr. på de internationella kurserna samt 4 milj. kr. på, det av Svenska institutet administrerade, expertutbytesprogrammet. BITS föreslår dämtöver att 140 milj.kr. anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa. Beredningen begär ett bemyndigande om att få lämna utfästelser om bidrag inom det tekniska samarbetet med högst två gånger medelsramen. Under budgetåret 1990/91 uppgår anslagsposten för det tekniska samarbetet till 300 milj. kr. inkl. 20 milj. kr. för utbildningsstödet till SWEDFUND projekt.
Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras främst av att BITS räknar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete samt tillkomsten av nya samarbetsländer som t.ex. Chile. Dessutom förutser man ett ökat medelsbehov för fördjupat samarbete med internationella organisationer, konsultmedverkan, granskning och utvärdering av projektförslag samt fortsatt utökning av utvärderings- och informationsverksamheten.
På miljöområdet har BITS successivt ökat sitt engagemang. Vid projektgranskningen läggs särskild vikt vid projektens påverkan på miljön. Inom det tekniska samarbetet har antalet projekt och insatser som direkt berör miljöförbättringar ökat särskilt kraftigt. Detta gäller också för de internationella kurserna där miljöaspekter nu beaktas i alla relevanta kurser, samtidigt som nya direkt miljöinriktade kurser införs. BITS har vidare, sedan budgetåret 1989/90, ett avtal med Världsbanken om en konsultfond för miljöinsatser.
Under budgetåret 1989/90 gavs 30 internationella kurser med samman lagt ca 800 deltagare. Dessa upprepas under innevarande budgetår samti digt som BITS introducerar fyra nya kurser. De nya kurserna inriktas på miljöfrågor, demokrati och mänskliga rättigheter samt mobilisering av inhemskt sparande. Inför budgetåret 1991/92 överväger BITS kurser inom en rad områden som svarar mot flera av de biståndspolitiska målen. Inom området demokrati och förvaltningsutveckling planeras kurser i kommu nalt självstyre och förvaltning, ombudsmannaämbetet samt upphandlings- 151
rutiner och importadministration för u-landsförvaltningar. Inom det soci- Prop. 1990/91: 100 ala området planeras en kurs med inriktning på mödrahälsovård samt en Bil. 5 arbetsmiljökurs med tonvikt på arbetarskydd och yrkeshygien. Därtill planeras en kurs som syftar till att stimulera framväxten av livskraftiga småföretag.
För gåvoelementet i u-krediter föreslår BITS en oförändrad medelsram på 400 milj. kr. Trots att anslagsläget för u-kreditgivningen kraftigt förändrats under de senaste åren skulle en sådan medelsram, tillsammans med den befintliga reservationen, ge utrymme för att finansiera den förutsedda kreditgivningen under budgetåret 1991/92. De utestående reservationsmedlen har minskat från I 022 milj.kr. den 1 juli 1988 till 462 milj. kr. den I juli 1990. Av tillgängliga medel, dvs. ingående reservation jämte nytt anslag, om 862 milj. kr. under budgetåret 1990/91 har utfästelser gjorts om krediter med ett sammanlagt gåvoelement på 497 milj. kr. BITS anser att den befintliga reservationen nu reducerats till en rimlig nivå. BITS utgår i sin anslagsframställning från rådande förutsättningar beträffande samarbetet med Kina och räknar ej med särskilda medelsbehov härför. Mot den bakgrunden föreslår BITS, trots att utbetalningsnivån under de senaste åren klart överstigit anslagna medel, en oförändrad medelsram för budgetåret 1991/92.
Under årens lopp har BITS beviljat u-krediter till sammanlagt 29 länder. Låginkomstländer svarar för närmare 70 % av den totala kreditgivningen medan 20 % avser lägre medelinkomstländer. Algeriet är det enda övre medelinkomstland som mottagit u-kredit. BITS har under de senaste åren varit restriktiv med kreditgivning till Algeriet. Kreditgivningen till Malaysia, som ligger nära gränsen till övre medelinkomstland, har hittills begränsats till tre krediter om 120 milj.kr. motsvarande knappt I % av den totala kreditgivningen. Under innevarande budgetår har BITS godkänt de första u-krediterna till Chile resp. Mauritius.
BITS har sedan budgetåret 1989/90 haft möjlighet att lämna u-krediter till utvecklingsbanker i u-länder. Hittills har sådana krediter lämnats eller erbjudits lill fem länder, varav den största, till Chile beslutades under år 1990.
Genom s. k. biståndsgaranlier försäkras u-krediter mot eventuella förluster när låntagare eller köpare inte fullgör sina förpliktelser. En säkerhetsreserv har byggts upp genom särskilda avsättningar från biståndsanslagen och erlagda premier. Säkerhetsreserven ökade budgetåret 1989/90 med 55 milj.kr. till totalt 371 milj.kr. vilket motsvarar 7% av gjorda åtaganden. Skadefallen i u-kreditsystemet har varit förhållandevis begränsade. BITS anser därför att det inte finns något behov att under budgetåret 1991/92 ta medel från u-kreditanslaget till säkerhetsreserven.
Föredragandens överväganden
BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i vissa u-länder samt atl utvidga och stärka Sveriges förbindelser med dessa länder. Verk samheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete inklusive internationella kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av investeringsprojekt i u-län- 152
der. BITS har även i uppdrag att svara för huvuddelen av det av regeringen Prop. 1990/91:100
beslutade biståndssamarbetet med Polen och övriga Central- och Östeuro- Bil. 5
pa.
Det tekniska samarbetet genom BITS är ett flexibelt instmment som möjliggör insatser i olika former anpassade efter mottagarländemas behov och utvecklingsnivå. 1 kretsen av ett tjugotal samarbetsländer ingår främst länder med vilka Sverige ingått samarbetsavtal, men också några tidigare programländer för SIDA och länder som av statsmaktema bedömts som lämpliga för samarbete genom BITS. Mer reguljärt samarbete i olika former genom BITS omfattar bl. a. Algeriet, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Jamaica, Jordanien, Kina, Malaysia, Mauritius, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, Thailand, Tunisien och Uruguay. Under innevarande budgetår har BITS inlett samarbete med Chile. BITS kan besluta om enstaka insatser också i andra länder.
BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt kunnande till u-ländema. Medelstilldelningen till denna anslagspost har också ökat kraftigt under de senaste åren. Under innevarande budgetår uppgår anslagsposten till 300 milj. kr. Detta motsvarar en nominell ökning med ca 30 % jämfört med föregående budgetår och en fördubbling jämfört med budgetåret 1987/88. Jag förutser en fortsatt ökning, men i långsammare takt, av insatserna inom det tekniska samarbetet. För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 315 milj.kr. avsätts för BITS tekniska samarbete. Beloppet innefattar 20 milj.kr. för det s.k. utbildnings- och igångsättningsstödet till SWEDFUND-projekt. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete (prop 1987/88:100, bil. 5, UU 20, rskr. 226). För insatser i Central- och Östeuropa föreslår jag i enlighet med de beslut regeringen tidigare fattat om fördelningen av miljardprogrammet för Central- och Östeuropa att BITS för budgetåret 1991/92 disponerar 140 milj.kr. från anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
Inom ramen för det tekniska samarbetet har BITS räknat in medel för expertutbyte genom Svenska institutet. Expertutbytesprogrammet är ett flexibelt komplement till de internationella kurserna. Ett ökat personutbyte mellan Sverige och u-länderna vidgar möjligheterna till framtida samarbete inom olika områden på ett värdefullt sätt och är viktigt inte minst som inslag i insatser för att främja demokrati. BITS anmäler att man under budgetåret 1990/91 planerar att tillsammans med Svenska institutet se över vissa aspekter av programmet som en del i en kontinuerlig anpassning till nya förhållanden och behov. Jag välkomnar detta initiativ och beräknar medelsbehovet för expertutbytesprogrammet till 4 milj.kr.
Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som prioriteras av låntagariandet och som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet. Efter att projektet granskats av BITS lämnas utfästelse om u-kredit. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internationell konkurrens.
153¶Reservationen under u-kreditanslaget har kraftigt förändrats under se- Prop. 1990/91:100 nare år. De utestående reservationsmedlen har minskat från I 022 milj. kr. Bil. 5 den I juli 1988 till 462 milj.kr. den I juli 1990. Under såväl budgetåret 1988/89 som budgetåret 1989/90, då utbetalningarna var 500 milj. kr. respektive 700 milj. kr., överskred utbetalningarna anvisade medel. Det senare budgetåret förklaras det höga budgetutnyttjandet till stor del av finansieringen av Uri-kraftverket i Indien. Jag delar beredningens bedömning att reservationen nu nått en storlek som kan anses rimlig och nödvändig för att möta ofömtsedda svängningar i anslagsbelastningen. Jag erinrar om att BITS under innevarande år bemyndigats att göra utfästelser om biståndsmedel för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Jag förordar att BITS ges samma bemyndigande under budgetåret 1991/92. Med hänsyn till vad jag ovan framfört föreslår jag att 400 milj.kr. anvisas för gåvoelementet i u-krediter under .budgetåret 1991/92.
Jag delar beredningens bedömning att det inte finns något behov att under budgetåret 1991/92 avsätta medel från u-kreditanslaget till säkerhetsreserven.
Som jag tidigare redovisat har jag på regeringens uppdrag tillsatt en särskild utredare (UD 1990:02) med uppgift att se över kreditinstmmen-tets roll i biståndet.
Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
Gäststipendieprogram
Föredragandens överväganden
Den del av Svenska institutets gäststipendier som rör stipendiater från u-länderna finansieras med medel från detta anslag. För innevarande budgetår har över biståndsbudgeten 5,0 milj. kr. anvisats för dessa stipendier. Jag föreslår att stödet räknas upp med 0,5 milj.kr. till 5,5 milj.kr. under budgetåret 1991/92.
Svenska institutets verksamhet behandlas under anslaget D I. Svenska institutet.
IMPOD
IMPOD har lämnat en fördjupad anslagsframställning för treårsperioden 1991/92—1993/94. I rapporten Utveckling genom handel redovisas verk samheten och diskuteras den framtida utvecklingen samt IMPODs möjlig heter att bistå u-länderna i deras exportansträngningar. IMPODs verksam het är av två slag: en servicedel öppen för alla u-länder, som innebär att IMPOD besvarar förfrågningar från u-landsexportörer och svenska impor törer, samt en mer aktiv del, för en begränsad krets u-länder, inom vilken IMPOD tar initiativ till marknadsföringsaktiviteter, mässor och semina rier. IMPOD redovisar två budgetalternativ. Det första innebär en minsk ning med 5 % över perioden. Det andra innebär ökade resurser under treårsperioden till 45 milj.kr., 60 milj.kr. resp. 75 milj.kr. inkl. desärskil- 154
da SADCC insatserna. Kontoret menar att en besparing med 5 % i första Prop. 1990/91: 100 hand skulle gå ut över de mer riktade insatserna. Den efterfrågestyrda Bil. 5 verksamheten skulle svårligen låta sig begränsas. Resultatet skulle bli ökade svårigheter att nå de fattigaste u-ländema. Landsamarbetet skulle helt avbrytas med vissa länder. Med ökade resurser skulle existerande aktiviteter utökas. Vidare skulle ett antal nya aktiviteter som exempelvis fältrepresentanter på vissa u-landsmarknader, "exportchef-att-hyra", förstärkt samarbete med u-landsambassader, integrerade projektaktiviteter och ökat internationellt samarbete kunna övervägas.
Föredragandens överväganden
Importkontoret för u-landsprodukter har till uppgift att främja import till Sverige från u-länderna och därigenom bidra till dessa länders utveckling.
För IMPODs verksamhet har under budgetåret 1990/91 anvisats 14 milj. kr. från anslaget C 3. Importkontoret för u-landsprodukter. IMPOD har också tilldelats särskilda medel från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA för insatser i södra Afrika. De svenska anslagen till UNCTAD/GATTs internationella handelscentmm (ITC) administreras av IMPOD. Medlen belastar anslaget C I. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Övriga organisationer. Från anslaget E 5 har för budgetåret 1990/91 anvisats 8.7 milj.kr. för att täcka kontorets förvahningskostnader. Detta belopp finansieras inom biståndsramen genom en avräkning.
IMPOD har lämnat en fördjupad anslagsframställning för treårsperioden 1991/92 — 1993/94. I denna betonas särskilt betydelsen av handelsfrämjande åtgärder som en viktig del i arbetet med att främja u-ländernas utveckling. Sådana åtgärder är enligt IMPOD särskilt viktiga när det gäller att få till stånd en bärkraftig och oberoende ekonomisk utveckling i u-länderna. Vidare anför IMPOD att det handelsfrämjande arbetet har fått ökad betydelse som en följd av ideologisk omorientering i många u-länder. Jag delar IMPODs bedömning i detta avseende. Inte minst de fattigaste länderna behöver aktivt stöd för sina exportansträngningar. IMPOD berör en rad olika faktorer i sin fördjupade anslagsframställning som bl. a. det införda systemet för uppföljning av effekterna av gjorda insatser, samarbete med olika organ i Sverige och utomlands inkl. UNCTAD/GATTs Internationella handelscentmm, ITC, samt kostnadsdelning/medfinansiering från företag i olika aktiviteter. Vidare görs en relativt bred omvärldsanalys. Dessa faktorer bör enligt min mening utgöra värdefulla områden av betydelse för IMPODs fortsatta verksamhet.
Jag föreslår, efter samråd med statsrådet Gradin, att IMPOD inordnas i den nya myndighet för det näringslivsinriktade biståndet somjag närmare redovisat i anslutning till mina överväganden med anledning av utred ningen om det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer. Inom ramen för den nya myndigheten skall IMPOD i tillägg till sina nuvarande funktioner bidra till att export- och handelsfrämjande också i vidare bemärkelse blir en del av det svenska biståndet för industri- och närings livsutveckling. IMPODs särskilda kompetens kommer därvid att kunna 155
vidareutvecklas. Jag föreslår att 24.5 milj.kr. anvisas under delposten Prop. 1990/91:100 Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD). Som en följd av den före- Bil. 5 slagna omorganisationen är det inte aktuellt att fastställa någon ny treårs-ram för IMPOD.
Jag föreslår vidare att särskilda medel för handelsfrämjande insatser inom ramen för SADCC-samarbetet anvisas över anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA även för budgetåret 1991/92.
Industriellt samarbete
SWEDFUND
SWEDFUND är enligt stadgarna en självständig statlig stiftelse. Fonden skall förmedla kontakter, medverka till och finansiera förinvesteringsstudier och delta i långsiktiga industriutvecklingsprojekt i u-länder. Fondens uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga medel stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. En huvudform för samarbetet är delägarskap genom s.k. joint-ventures eller samriskföretag. Insatserna skall särskilt inriktas på etablering i u-länder som tidigare endast i begränsad utsträckning dragit till sig svenska företags intresse.
Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj.kr., har enligt riksdagsbeslut (prop. 1984/85:100 bil. 5, UU 12, rskr. 225) steg för steg höjts till 250 milj. kr. Fonden har bemyndigats att med statsgaranti låna upp medel inom en ram motsvarande högst tre gånger det vid varje tillfälle inbetalda kapitalet.
Under budgetåret 1989/90 gjorde fonden utfästelser om åtaganden till ett belopp om 38,7 milj.kr. (21,9 milj.kr. budgetåret 1988/89) i sex nya företag. Tre av dessa återfinns i Afrika, två i Asien och ett i Latinamerika. Fondens rörelseresultat under budgetåret 1989/90 varplus 3,3 milj.kr., en förbättring med 0,8 milj.kr. från föregående år. Efter av- och nedskrivningar visade årsbokslutet en förlust på 3,9 milj.kr. mot 9,2 milj.kr. budgetåret 1988/89.
SWEDFUND har i anslutning till sitt remissyttrande över utredningen om det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer hemställt att fondens grundkapital fördubblas från 250 milj.kr. till 500 milj.kr. Detta motiveras med att fondens åtaganden den 30 juni 1990 uppgick till 235 milj.kr. och under innevarande budgetår kan förväntas öka till ett belopp som motsvarar gmndkapitalet. I yttrandet anför fonden vidare att en utökning av SWEDFUNDs mandat till att omfatta också Central- och Östeuropa skulle innebära ett bra komplement till insatserna i u-länderna bl.a. genom att kontaktytan gentemot svensk industri breddas.
Föredragandens överväganden
SWEDFUNDs uppgift är att främja industriell utveckling i u-länderna genom att stödja etablering och utveckling av företag. Fonden har under åttiotalet haft svårigheter att få rimlig avkastning på sitt kapital. Detta har 156
bl.a. berott på att intresset från svenska företag för att deUa i riskkapital- Prop. 1990/91: 100 satsningar i u-länderna varit begränsat. Jag noterar därför med tillfredsiäl- Bil. 5 lelse att fondens projektmedverkan ökat och resultatet förbättrats under budgetåret 1989/90.
Fondens direkta företagsinriktade verksamhet utgör en viktig komponent i ett stöd till näringslivsutvecklingen i u-länderna. För ett slagkraftigt bistånd krävs emellertid också andra kompletterande insatser. Som jag anfört med anledning av utredningen om det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer föreslår jag att SWEDFUND inordnas i en ny myndighet för näringslivsinriktat bistånd. Myndigheten ges bl.a. i uppdrag att i särskild förvaltning handha fondens grundkapital som även i fortsättningen skall användas för riskkapitalsatsningar. Den breddning och samordning av olika insatser som tillskapandet av den nya myndigheten innebär ger förutsättningar för en expansion och fortsatt resultatförbättring för fonden. Jag delar SWEDFUNDs bedömning att fondens gmndkapital successivt bör ökas. För budgetåret 1991/92 föreslår jag ett tillskott om 100 milj.kr. varav 50 milj.kr. för insatser i Central- och Östeuropa. Näringslivet i Central- och Östeuropa är inne i en svår omställningsperiod från centralplanering till marknadsekonomi. Svårigheterna yttrar sig bl.a. i minskad produktion och hög arbetslöshet. Insatser för effektivisering och uppbyggnad av näringslivet utifrån de nya fömtsättningama är angelägna. Det svenska näringslivet har här en viktig roll att spela. Jag finner att SWEDFUND utifrån sina erfarenheter kan bidra till att ytterligare främja näringslivets insatser för utvecklingen i Central- och Östeuropa.
Utbildnings- och igångsättningskostnader är tunga komponenter vid företagsetablering i u-länder. Samtidigt som det är viktigt att insatser för att etablera och driva företag bedöms utifrån affärsmässiga kriterier är det viktigt att biståndsmedel kan bidra till att täcka utbildnings- och igångsättningskostnader som är nödvändiga och särskilt stora i u-landsmiljön. Utgifter som krävs för ett företags långsiktiga drift skall inte subventioneras. För budgetåret 1990/91 har 20 milj.kr. avsatts inom BITS medel för tekniskt samarbete för utbildningsinsatser vid SWEDFUND-projekt. I samband med att den nya myndigheten för industri- och näringslivsutveckling bildas fömtser jag att dessa medel skall föras över till denna.
Projekibistånd till vissa länder
Föredragandens överväganden
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil.5, UU 20, rskr. 226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa u-länder. Avsikten med anslagsposten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Från anslagsposten har insatser finansierats i Bo livia, Costa Rica, Chile, Filippinerna, Uganda samt Polen och övriga Central- och Östeuropa. Stödet under denna anslagspost avser väl definie rade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt bistånds- 157
samarbete med landet. Av de länder som hittills erhållit stöd under an- Prop. 1990/91:100 slagsposten föreslår jag att biståndet till Bolivia, Chile, Costa Rica och Bil. 5 Uganda under budgetåret 1991/92 finansieras över myndigheternas ordinarie anslag.
Bistånd till Central- och Östeuropa
I Central- och Östeuropa har en historisk process inletts. Djupgående reformer av hela samhällslivet har påböriats. Demokratiseringen av politiken och de ekonomiska systemförändringarna är centrala uttryck för detta. Jag har i ett tidigare avsnitt redovisat det internationella och svenska samarbete som nu växer fram till stöd för reformerna i Central- och Östeuropa. Regeringen presenterade i december 1989 förslag om ett program om en miljard kronor för svenskt samarbete med Central- och Östeuropa under en treårsperiod. Av dessa skall 900 milj.kr. finansieras över biståndsanslaget. En översikt och en tabell över hur dessa fördelar sig på multilaterala och bilaterala insatser återfinns i inledningsavsnittet.
För bilaterala insatser under budgetåret 1990/91 anslog riksdagen i maj 1990 175 milj.kr. under anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Av dessa avser 100 milj.kr. insatser i Polen och 75 milj.kr. insatser i andra länder. För hela treårsperioden ger detta 300 milj.kr. för Polen och 225 milj. kr. för övriga Central- och Östeuropa. Det av regeringen utfästa bidraget för bilateralt samarbete med Central- och Östeuropa uppgår för budgetåret 1991/92 till sammanlagt 175 milj.kr. Bidraget bör också detta år belasta anslaget C 3. Projektbistånd till vissa länder.
Det svenska biståndet till Central- och Östeuropa syftar till att stärka ländernas förmåga att genomföra angelägna reformer och att ge stöd inför de påfrestningar som möter länderna under de närmaste åren. Insatserna sker inom en rad samhällsområden i första hand i form av erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Insatser på miljöområdet prioriteras särskilt. BITS har fått i uppdrag att bereda och handlägga huvuddelen av biståndet. SIDA ansvarar för stödet till folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete samt insatser på kulturområdet.
Biståndet till Polen uppgår till totalt 300 milj.kr. över tre år. Ett avtal om inriktningen undertecknades i maj 1990. Av det totala beloppet avser 270 milj. kr. samarbete genom BITS och 30 milj. kr. samarbete via folkrörelser och enskilda organisationer. Större delen av stödet kommer att ges för miljöinsatser. Beslut har fattats om ett antal olika projekt, bl. a. stöd till vattenreningsverk och återställande av förorenade vattenmiljöer. Det största projektet avser ett avloppsreningsverk i staden Szczecin vid Östersjökusten. Ett annat projekt syftar till att minska luftföroreningarna som är en följd av den omfattande och ineffektiva användningen av kol. Det gäller ett fjärrvärmeverk i staden Tomn.
Ett stort antal projekt rörande kunskapsöverföring också på andra områ den är under planering eller genomförande. Dessa insatser är av mindre volym, men har stor betydelse för den pågående omdaningsprocessen. Bland insatserna i Polen kan som exempel nämnas stöd till utformningen av nya arbetsmarknadssystem. För att främja den kommunala demokratin ' 58
har kurser i kommunal förvaltning anordnats. Stöd kommer också att Prop. 1990/91: 100 lämnas genom ett särskilt avtal med Svenska kommunförbundet till sam- Bil. 5 arbete mellan kommuner i Sverige och vänorter i Polen. Ett centralt område för den ekonomiska utvecklingen är att få igång utvecklingen av småindustrier. En insats genomförs nu i Toruns län där fömtsättningama för regional utveckling studeras. Ett annat område är stöd till utvecklingen av nya regelsystem för mark- och fastighetsägande samt fysisk riksplanering. BITS har också beslutat bidra till utvecklingen av konsumentkooperationen i Polen.
Det bilaterala biståndet till övriga Central- och Östeuropa uppgår till totalt 225 milj.kr. över treårsperioden. Huvuddelen av insatserna kommer att göras i de tre baltiska republikerna samt Leningradområdet. Även med Tjeckoslovakien och Ungern kommer ett nära samarbete att utvecklas. Möjligheten finns till insatser också i andra delar av Central- och Östeuropa.
För insatser genom BITS har 150 milj. kr. avsatts över treårsperioden. Minst 45 milj.kr. skall avse miljöinsatser. I samarbete med myndigheterna i de baltiska republikerna och i Leningrad planeras och genomförs nu en rad insatser på olika områden: avloppsreningsverk, miljöanalys, miljöbevakning, energisparande, ekonomisk politik och statistik, industriutveckling, arbetsmarknadsfrågor, jordbmksinsatser, vänortsutbyte m.m. Ett särskilt kursprogram för sovjetiska beslutsfattare inom förvaltning och näringsliv organiseras i samarbete med den ekonomiska reformkommissionen i Moskva. För besöksutbyten och stipendier har Svenska institutet ett särskilt ansvar. Insatser görs också för undervisning i svenska språket och för information om Sverige.
För stöd till folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete med Central- och Östeuropa, samt för kultumtbyte har 60 milj.kr. avsatts under treårsperioden. Insatserna på kulturområdet äger rum i nära samarbete med Svenska institutet.
Särskilda medel har satts av för regeringskansliets erfarenhetsutbyte med Central- och Östeuropa. Särskilda medel har också satts av för att förstärka administrationen av det nya samarbetet med Central- och Östeuropa, bl. a. genom att två handläggartjänster för det svenska biståndet har inrättats i Tallinn resp. Warszawa.
Bistånd till övriga länder
Inom ramen för det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna finansi eras biståndsinsatser med medel från denna anslagspost. Projekt som främjar en demokratisk utveckling och god miljö prioriteras. Insatser har gjorts inom områdena skog, miljö, energi, gruvor, telekommunikationer, offentlig förvaltning samt utbytes- och stipendieprogram. Bl.a. har BITS, i samarbete med Världsbanken, lämnat stöd till en omfattande insats avse ende kartering av naturresurser och miljöpåverkan. Jag förutser ett fortsatt stöd finansierat över denna anslagspost bl.a. genom det uppdrag som IMPOD och BITS fått att bereda insatser i Filippinerna. Inom delposten finns en viss beredskap för insatser även i något annat land. 159
Mot bakgmnd av vad jag ovan anfört föreslår jag att 200 milj.kr. beräk- Prop. 1990/91:100 nas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1991/92. En del Bil. 5 av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet. Svårigheter att fömtse nivå och tidpunkt för utbetalningama gör att överskridande av anslagsposten kan inträffa under enstaka år.
Särskilda insatser i skuldtyngda länder
Föredragandens överväganden
Växande skuldbördor har under åttiotalet undergrävt utvecklingen i många u-länder. Skuldkrisen utgör ett allvarligt hinder för ländernas möjligheter att mobilisera de resurser som behövs för att de skall kunna åstadkomma en ekonomisk och social återhämtning och lägga gmnden för en långsiktigt hållbar utveckling. Särskilt utsatta är de fattigaste, skuldtyngda länderna i Afrika, men också för många medelinkomstländer, främst i Latinamerika, utgör skuldkrisen ett allvarligt utvecklingshinder.
För en ekonomisk återhämtning i de skuldtyngda u-länderna krävs att den fortsatta anpassningen åtföljs av såväl ökade nya resursflöden som särskilda åtgärder för skuldlättnad. Ansträngningama att öka biståndsflödet till de fattigaste ländema är därför en viktig del av skuldstrategin. För att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra t'Il att länderna på sikt återvinner kreditvärdighet, krävs att de utformas med hänsyn till situationen i olika länder, till att olika typer av skuld måste behandlas olika och till att en rimlig bördefördelning åstadkommes mellan de inblandade parterna.
Under de senaste åren har framsteg gjorts med att åstadkomma sådana skuldlättnadsåtgärder. Sverige har spelat en aktiv roll i att driva dessa frågor vad gäller de fattigaste och mest skuldtyngda ländema. Genom att särskilda medel avsatts i biståndsbudgeten har Sverige kunnat bidra till att samordnade aktioner kommit till stånd. Detta har varit ett betydelsefullt stöd till u-ländernas ansträngningar, men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under många år framöver. Vid FNs generalförsamlings särskilda möte om ekonomiska frågor i april 1990 presenterade jag Sveriges samlade syn på skuldstrategin för de fattigaste lär derna och flera förslag på ytterligare skuldlättnadsåtgärder.
Innan betalningsbalansstödet infördes under budgetåret 1985/86 hade Sverige redan år 1978, i enlighet med en resolution i UNCTAD, avskrivit de minst utvecklade ländernas skulder till Sverige vilka härrörde från det tidigare systemet med biståndskrediter. År 1986 gjordes motsvarande för Zambia. Totalt har på detta sätt fordringar på närmare 1,2 miljarder kronor omvandlats till gåvor. Under de senaste åren har flera andra i-länder beslutat att vidta liknande åtgärder.
Under loppet av 1980-talet har biståndet till de skuldkrisdrabbade län derna kontinuerligt förändrats i syfte att utgöra ett stöd till ekonomisk anpassning och strukturella reformer. Biståndet genom landramarna — varubiståndet liksom sektor- och projektstöden — har anpassats till skif- . ,„
lande behov i programländerna. Jag vill framhålla att betalningsbalansstö- Prop. 1990/91: 100
det utgör ett komplement, om än ett viktigt sådant, till detta långsiktiga Bil. 5
stöd.
Betalningsbalansstödet har använts i internationellt samordnade aktioner till stöd för länder som tillhör de fattigaste och mest skuldtyngda och som inlett och genomför ekonomiska återhämtningsprogram. De särskilda insatserna består antingen av ett resurstillskott, oftast i form av obundet vambistånd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder. Huvuddelen av betalningsbalansstödet har bestått av obundet vambistånd, dvs. finansiering av angelägen import.
Stöd till ålerhämtningsprogram, huvudsakligen i form av vambistånd, har lämnats sedan år 1986 och har varit den viktigaste formen för betalningsbalansstöd. Världsbanken har kommit att spela en viktig roll i att stödja utformningen och finansieringen av många skuldtyngda länders ekonomiska återhämtningsprogram. Under slutet av år 1987 tog Världsbanken initiativ till att öka och förbättra biständsflödet till stöd för de fattigaste afrikanska ländemas stmkturanpassning. Det resulterade i det s. k. särskilda programmet för Afrika (SPA), som utvecklats till en betydelsefull multilateral insats. Programmets syfte är att mobilisera ökade resursflöden för att hjälpa länderna uppnå den nödvändiga importökning som strukturanpassningsprogrammen fömtsätter. Programmet omfattar ökade resurser från Världsbanken, bilaterala givare och via Internationella valutafonden (IMF), samt olika typer av skuldlättnad. Därvid läggs stor vikt vid att de bilaterala givarna ökar sitt betalningsbalansstöd, minskar bindningsgraden i biståndet och åstadkommer tidiga utbetalningar.
Sverige har i denna samordnade internationella aktion bidragit med såväl varubistånd inom landramarna som särskilda insatser under den nu behandlade anslagsposten. Beslut om sådana särskilda insatser har inom ramen för det särskilda programmet för Afrika fattats vid tre tillfällen: under budgetåret 1987/88 med 150 milj.kr., 1988/89 med 225 milj.kr. och 1989/90 med 265 milj. kr. Medlen har använts till stöd för de berörda ländernas ekonomiska återhämtning, samt som bidrag till återbetalning av viss Väridsbanksskuld. De afrikanska länder som t. o. m. budgetåret 1989/90 på detta sätt fått stöd är, i storieksordning, Tanzania, Mozambique, Uganda, Guinea-Bissau, Ghana, Kenya och Säo Tomé och Principe.
Under hösten 1990 träffades en överenskommelse om ett nytt SPA-sam-arbete för treårsperioden 1991 — 1993. Inför detta har SIDA gjort en översyn av det hittillsvarande stödet. Översynen framhåller angelägenheten av denna typ av bistånd. Erfarenheterna visar att samarbetet inneburit betydande additionen finansiering för de länder som omfattas av SPA. Stmk-turanpassningsprogrammen i SPA-länderna är i de närmaste fullt finansierade, tack vare att givarna har mobiliserat snabbutbetalbart stöd och medgivit skuldlättnader. SPA har ökat förståelsen för betalningsbalansstöd i givariänderna, minskat bindningsgraden och lett till förbättrad samordning av upphandlingsregler. I vissa länder har dock utbetalningstakten för samfinansieringsprogrammen varit låg.
För budgetåret 1990/91 har beslut fattats om ett bidrag om 400 milj. kr.
11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
för särskilda insatser under den nu behandlade anslagsposten inom ramen Prop. 1990/91: 100 för SPA-samarbetet. Beloppet skall i huvudsak fördelas på Mozambique, Bil. 5 Tanzania, Zambia och Uganda, med ett mindre stöd till Ghana, Mada-gascar och Senegal. Zambia överenskom med IMF och Väridsbanken om ett ekonomiskt reformprogram under 1990 och upptogs därmed i SPA-samarbetet. I samband med detta beslutades om ett svenskt additionelit betalningsbalansstöd om 100 milj.kr. rill Zambia.
Utöver varubistånd krävs ofta olika former av skuldlättnad. Till skillnad från andra skulder kan skulderna till de internationella finansiella institutionerna inte omförhandlas. Ett viktigt skäl till detta är att föriuster för dem går ut över andra medlemsländer. När ett land inte förmår sköta sina betalningar till t. ex. Väridsbanken och IMF stoppas enligt stadgarna utbetalningarna under alla nya lån. Det är därför angeläget för u-ländema att löpande kunna betala räntor och amorteringar på dessa lån. För att underlätta de fattiga ländernas återbetalning av viss Världsbanksskuld tog Sverige under år 1987 ett särskilt initiativ i Väridsbanken. Det gäller den ofta betungande skuld som de länder som i dag endast kan låna till Väridsban-kens mjuka villkor, s. k. IDA-villkor, har som en följd av tidigare lån på Världsbankens marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-villkor. Under år
1988 fattade Väridsbanken beslut om att använda en del av IDAs resurser för att underlätta betalningen av dessa länders IBRD-lån. Dessa resurser räcker emellertid inte till för att klara denna skuldbörda. För de afrikanska länderna har Sverige därför bidragit med särskilda insatser inom ramen för det ovan redovisade SPA-programmet.
Internationella valutafonden spelar också en viktig roll i utformandet av strukturanpassningsprogrammen. Fondens ordinarie resurser består av medlemsländemas valutareserver. För att kunna hjälpa de fattigaste länderna på mjukare villkor än annars vore möjligt inrättades år 1987 den särskilda s. k. utvidgade fonden för strukturanpassning (ESAF). Denna specialfond finansieras i huvudsak genom gåvobidrag och lån på förmånliga villkor från medlemsländema. Sverige bidrar med 150 milj. kr. per år under perioden 1988-1991 till ESAF för subventioner av kreditvillkoren. Tre utbetalningar har gjorts.
Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Väridsbanken eller de regionala utvecklingsbankerna. Bland de länder som har denna typ av problem är Guyana, Nicaragua, Vietnam och Zambia. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som är beredda att samarbeta med institutionerna för sitt återhämtningsprogram. Under år
1989 bildades en första s.k. stödgmpp för att bistå Guyanas reformprog ram. Sverige bidrog med 1 miljon US dollar i form av obundet vambi stånd. För att hjälpa länder med exceptionellt stora betalningseftersläp ningar utvecklades, bl.a. med hjälp av nordiskt engagemang, ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av problem. Avsikten är att tillämpa det nya tillvägagångssättet på Zambia. Zambia åtempptar under ett IMF-överva- kat program de löpande återbetalningarna till IMF och intjänar samtidigt rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningseftersläpningarna avvecklats. Den ackumulerade skulden regleras med hjälp av ett s.k. överbryggningslån. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilaterala gi- '2 vare.
I den s.k. Parisklubben omförhandlas u-landsskulder som är offentliga Prop. 1990/91:100 eller offentligt garanterade också i långivarländerna, främst bistånds- och Bil. 5 exportkrediter. Sedan Sverige skrivit av de tidigare biståndskrediterna till de fattigaste länderna är det i dag för svensk del huvudsakligen exportkrediter på kommersiella villkor och u-krediter som kommer upp till omförhandling. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden (EKN) . resp. BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de tidigare biståndskrediterna är att biståndskrediterna i sin helhet var anslagsfinansierade medan u-krediterna består dels av en anslagsfinansierad gåva, dels av en kredit från marknaden. Betalningsbalansstöd har tidigare använts för att betala kapital- och ränteförfall på Sveriges offentligt garanterade fordringar på ett antal av de fattigaste länderna. Den totala skuldlättnaden som på detta sätt åstadkoms uppgick till ca 500 milj.kr. Därefter har biståndet i några fall — i Guinea-Bissau, Mozambique och Tanzania — använts för att under en viss period erlägga ländernas räntekostnader i samband med bilaterala skuldkonsolideringsavtal som slutits inom ramen för Parisklubben (totalt ca 18 milj.kr.). Ett viktigt genombrott uppnåddes i skuldstrategin för de fattigaste länderna i Afrika sedan samtliga långivarländer i Parisklubben under år 1988 accepterat att ge mjuka konsolideringsvillkor, något som Sverige länge hade verkat för. Även dessa mjukare villkor är emellertid ofta alltför finansiellt betungande. Betalningsbalansstödet kommer därför att användas för att täcka samtliga de räntekostnader som uppstår i samband med skuldkonsolideringsavtal för ett antal afrikanska länder. Med biståndets hjälp går Sverige därmed utöver de mjukare villkor som överenskommits internationellt. Dessa länder får därmed betalningsfrihet under de första åtta åren under de skuldkonsolideringsavtal som tecknas med Sverige. Totalt beräknas 78 milj. kr. användas för detta ändamål. Jag har i flera internationella fora framfört att villkoren vid omförhandlingen ytteriigare borde mjukas upp. Det är min förhoppning att en överenskommelse om mer realistiska villkor skall kunna nås i en snar framtid.
Sverige har drivit skuldlättnadsfrågor också när det gäller de fattigaste u-ländernas skulder till privata kreditorer, s. k. kommersiell skuld. Sådana fordringar säljs idag på andrahandsmarknader till priser långt under skuldernas nominella värden. Olika metoder prövas nu för att hjälpa u-länderna att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av skuldernas värde. Det handlar om olika former av återköp och byten av fordringar ("debi buy-backs" och "debi swaps"). På längre sikt kan sådana operationer underlätta åtempprättandet av normala relationer mellan låntagare och kommersiella långivare, vilket är särskilt betydelsefullt för u-ländernas handel.
Sverige har stött sådan marknadsbaserad skuldlättnad, bl. a. genom att i en internationell insats avseende Bolivia bidra med sammanlagt 20 milj. kr., vilket lett till att landets statsskuld till privata långivare kraf tigt minskats till en kostnad av cirka en tiondel av skuldernas nominella värde. Liknande operationer förbereds också för andra länder. Sverige har på olika sätt verkat för detta, vilket bidragit till att Världsbanken under år 1989 beslutade att avsätta 100 milj. US dollar av sin nettoinkomst till skuldåterköp. På bl.a. svenskt initiativ har en möjlighet inrättats inom '63
SPA-samarbetet för bilaterala givare att samfinansiera sådana skuldåter- Prop. 1990/91: 100 köp. Bil. 5
Sverige har i olika internationella sammanhang understmkit skuldkrisens allvar och sökt främja internationellt samordnade aktioner för de fattigaste länderna. Våra möjligheter att själva utfästa bidrag har varit viktiga för att få sådana aktioner till stånd. Jag finner det angeläget att Sverige fortsätter att vara pådrivande i detta arbete.
I dag har formerna för särskilda insatser utvecklats, liksom möjligheterna att utnyttja de medel som anvisats för betalningsbalansstöd. Användningen av medlen är beroende av de enskilda ländernas utveckling samt av hur det internationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs. Mot bakgrund av att de ointecknade reservationerna under anslaget varit stora och att regeringen har fått möjlighet att göra utfästelser upp till ett belopp motsvarande tre gånger beloppet under anslagsposten bedömer jag att en minskning av anslaget är möjlig under budgetåret 1991/92.
Jag föreslår att 500 milj.kr. beräknas för budgetåret 1991/92 för särskilda insatser i skuldtyngda länder.
Utredningar m. m.
Föredragandens överväganden
För utredningar m.m. beräknar jag 8 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Av dessa medel beräknar jag I milj.kr. för fortsatt utvecklande av ett statistikprogram på biståndsområdet. Arbetet sker i samarbete med statistiska centralbyrån (SCB), biståndsmyndigheterna och avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer och bidrag jag förordat i det föregående under rubriken Andra biståndsprogram ,
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag föreslagit i det föregående,
3. godkänna mina förslag beträffande organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet,
4. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på I 968 000 000 kr.
c 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) Prop. 1990/91:100
Bil. 5
1989/90
Utgift
244 943 300
1990/91
Anslag
246 009 000
1991/92
Förslag
269 588 000
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Anslag
Förvaltningskostnader
172 649
+ 23 143,0
(varav lönekostnader)
(113 295
000)
(+ 18 205,0)
Lokalkostnader
hemmamyndigheten
17 336
+ 954,0
Lokalkostnader
biståndskontoren
21 694
000¶Utlandstillägg m. m.
28 530
+ 2 282,0
Engångsanvisning
5 800
- 2 800,0
246 009
+ 23 579,0
SIDA betonar i sin anslagsframställning att för att hantera de senaste årens stora volymökningar ställs höga krav på flexibilitet och kompetens. Genom rationaliseringar har personal omfördelats från de administrativa funktionerna till de biståndsoperativa enheterna. Vidare har genom datorisering fortsatta rationaliseringar möjliggjorts. SIDA framhåller dock att möjligheter till ytteriigare omfattande rationaliseringar starkt minskat.
Myndigheten erhöll, enligt ett riksdagsbeslut våren 1990, en förstärkning av förvaltningsanslaget med 10 milj.kr. och föreslår nu en permanentning av dessa medel. SIDA framhåller att biståndsengagemanget i Latinamerika har blivit alltmer omfattande och föreslår att en särskild regionavdelning för Latinamerika bildas och att en ny tjänst som avdelningschef inrättas. SIDA äskar även medel för två assistenttjänster för redovisningsuppgifter som övertagits från UD. SIDA återkommer i sin anslagsframställning till behovet av att den i fjol inrättade utbildningsenheten i sitt uppbyggnadsskede får resurser för metodutveckling.
SIDA behöver utökade lokalutrymmen och äskar därför medel för vissa akuta ombyggnadsbehov liksom till viss utrustning. Vidare föreslår SIDA medel lor att täcka merkostnader i samband med introduktion och igång-körning av myndighetens nya EA-system. SIDA äskar dessutom medel för inventarier och utrustning till ett nytt kansli i Mozambique.
Föredragandens överväganden
Stora ansträngningar har gjorts av SIDA för att rationalisera sin admini stration och renodla roller i verksamheten under senare år. Möjligheten för SIDA att göra ytteriigare rationaliseringsuttag är dock begränsade. Jag tillstyrker därför att SIDA, på anslaget, får behålla den förstärkning av förvaltningsanslaget med 10 000 000 kr. som SIDA erhöll enligt riksdags beslutet våren 1990 fram till den fördjupade prövningen av verksamheten. Härigenom får SIDA en nödvändig förstärkning och får bättre möjligheter att genomföra biståndsinsatser på viktiga områden som miljö, demokrati och mänskliga rättigheter m.m. 155
Jag delar SIDAs bedömning att biståndet till Latinamerika nu nått en Prop. 1990/91:100 sådan omfattning att detta bör leda till en förändring i myndighetens Bil. 5 organisation. Inrättandet av en regionavdelning för Latinamerika samt en ny tjänst som avdelningschef får inrymmas inom anslaget. Vid beräkningen av medelsbehovet har jag beaktat ett rationaliseringsuttag. Hämtöver har jag beräknat 3 000 000 kr. som en engångsanvisning för inventarier och utrustning till det nya kansliet i Mozambique.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 269 588 000 kr.
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
1989/90
Utgift
26 454 561
1990/91
Anslag
49 902 000
1991/92
Förslag
54 906 000
Styrelsen skall enligt sin instruktion
— anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap
— ge förberedelseutbildning för volontärer
— anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder
— anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk
— i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder
— upprätta ett register över de personer som vid Sandöskolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder
1990/91 Beräknad ändring 1991/92
Ramanslag 43 458 000 + 11 448 000
varav
Till regeringens
disposition 25 000 000 + 8 500 000
Styrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1991/92- 1993/94 lämnat nedanstående redovisning.
166¶Sandö U-centrum Prop. 1990/91:100
Bil 5 Sandö U-centrum har inkommit med sin fördjupade anslagsframställning
för budgetåren 1991/92 — 1993/94. Sandö redovisar resultatanalyser för redovisningsperioden 1984/85 — 1988/89 innehållande antal elevdagar för de olika kurserna med angivande av sär- och samkostnader. Resultatet blir att den totala kostnadstäckningen har kunnat höjas under redovisningsperioden. När det gäller bedömning av måluppfyllelse anser Sandö att utbildningen har ett relevant innehåll och håller hög kvalitet. Gmnden för bedömningen är de regelbundet genomförda utvärderingama efter kurserna och höga siffror för antalet sökande till terminskursen.
Beträffande framtidsanalysen konstateras att u-landskurser och språkutbildning finns vid folkhögskolor och universitet men vid dessa finns ingen utbildning med sådan bredd som på Sandö U-centmm.
En efterfrågan på u-landsrelaterad utbildning och språkutbildning fömtses i ungelar samma omfattning under den kommande treårsperioden som under slutet av 80-talet. Det organisationsbundna personalbiståndet genom utsända volontärer förväntas öka liksom genom konsultföretag, näringsliv och myndigheter. Många kunder har dock relativt korta planeringshorisonter och efterfrågan är bl.a. därför svår att fömtse. SIDAs avsikt att minska tonvikten på kontraktsanställda minskar efterfrågan. Omvärldsfaktorer av politisk art kan också påverka fömtsättningama för personalbiståndet och förändra efterfrågebilden. All prognosverksamhet är därför mycket vansklig. Samarbetet med Central- och Östeuropa kan skapa efterfrågan på nya språkkurser.
Sandö nämner några områden där Sandö U-centmm kan verka och som kan vidareutvecklas:
— yrkesförberedande u-landskurser, såsom nuvarande terminskursen
— utbildning av volontärer
— intensivkurser i språk, fler lokala biståndsspråk, fler östeuropeiska språk
— korta kurser i u-landsrelaterade ämnen
— utbildning för kursdeltagare från u-länder
— ny verksamhet. Sandö vill ta över den kurs SIDA har på kursgården i Uppsala i u-landskunskap, eftersom den anses som jämförbar med den utbildning som ges på terminskursen. Sandö pekar på de samverkansmöjligheter som föreligger mellan myndigheterna samt möjligheten att uppnå synergieffekter genom att utnyttja Sandös befintliga resurser i olika avseende. Dessutom uppnås en högre effektivitet i utbildningarna genom integration av studier i språk med landkunskap. Den verksamhet Sandö vill överföra från SIDA är 1. grundkurs för personal utan u-landserfarenhet, 2. förberedelsekurs för FN-personal, 3. yrkes- och projektspecifika förberedelsekurser för konsulter. Totalt innebär detta en ökad budgetomslutning med ca 1 000 000 kr. per år. Den anslagsfinansierade delen skulle kosta 294 000 kr. och resten av kostnaden skulle täckas genom avgifter. Sandö föreslår två handlingsalternativ som regeringen bör ta ställning till. Handlingsalternativ I innebär i princip oförändrad verksamhet, medan Handlingsalternativ II inkluderar den nya verksamheten, som föreslås överföras från SIDAs kursgård i Uppsala.
I resursanalysen framhåller Sandö en rad faktorer som talar för hand- Prop. 1990/91: 100 lingsalternativ II: Bil. 5
— instmktionen ger ett explicit uppdrag att genomföra förberedelseutbildning, vilket inte SIDA har. SIDA skall enligt instmktionen endast sörja för biståndsutbildning
— Sandö har redan terminskursen
— språkutbildning av erkänt hög kvalitet
— stor bredd i myndighetens totala utbud
— utbudet av språkutbildning och land- och kulturkunskap ger möjlighet till integration av studiema, som inte finns hos någon annan
— u-landsbibliotek
— egen sjukvårdsmottagning
— barnomsorgsverksamhet
— tekniskt understöd i verksamheten
— moderna utbildningslokaler och bostäder
— även familjelägenheter
— god studiemiljö, internationell miljö.
Sandö framhåller att en ökning av den anslagsfinansierade verksamheten enligt handlingsalternativ 11 gör att dessa utbildningar kan erbjudas enbart till rörliga kostnader.
Sandö efterlyser i detta sammanhang en precisering av ansvar och roller ifråga om utbildning av biståndsarbetare och även av ansvar för utbildningsinsatser inom det svenska biståndet i sin helhet.
Sandö U-centmm aviserar en hyreshöjning med 2 000 000 kr. som en följd av den pågående om- och tillbyggnaden av Sandös förläggningslokaler. Sandö äskar vidare en höjning av utbildningsbidraget som bl. a. avser avgifter för kurser för Svensk Volontärsamverkan (SVS) och övriga enskilda organisationer med 751 000 kr. Ökningen motiveras med en beräknad volymökning av kursdeltagare från mindre enskilda organisationer. För den nya verksamheten som föreslås överföras från SIDAs kursgård i Uppsala beräknar myndigheten ett anslagsbehov om 294 000 kr. Sandö räknar med en nettokostnadsminskning på gmnd av ökad språkvolym med 74 000 kr.
Enligt anvisningar från RRV föreslår myndigheten ny utformning av regleringsbrevet. Idag är det en utgiftsslagsorienterad indelning. Förslaget innebär att regleringsbrevet blir indelat efter versamhetsinriktning. För varje verksamhetsdel skulle samtliga nettokostnader redovisas.
168 Föredragandens överväganden
Förslag
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Verksamhetens inriktning:
För den kommande perioden skall verksamhetens huvudsakliga inriktning vara att tillhandahålla utbildning som efterfrågas av olika personalkategorier i utvecklingssamarbetet. Sandö U-centmm skall sträva efter att öka den s. k. självkostnadstäckningsgraden under budgetperioden.
Resurser m.m.:
Ramanslag 1991/92 54 906 000 kr.
varav till regeringens disposition 33 500 000 kr.
Budgetram:
Budgetramen för perioden 1991/92 - 1993/94 har beräknats till 83 366 000 kr.
Resultatbedömning:
Jag anser det mycket tillfredsställande att kostnadstäckningen har kunnat höjas under redovisningsperioden. Detta torde bero till stor del på att den intäktsfinansierade språkutbildningen har breddats. Jag värdesätter också de uppföljningar som har gjorts bland de som genomgått utbildning vid Sandö.
Skäl:
Övergripande mål för verksamheten är enligt styrelsens instmktion att:
— anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap
— ge förberedelseutbildning för volontärer
— anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder
— anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk
— i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder
— upprätta ett register över de personer som vid Sandöskolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder
Sandö U-centrum är en viktig stödjande funktion i förhållande till biståndsverksamheten när det gäller utbildningar av olika slag.
Jag anser att god förberedelse inför förestående u-landstjänstgöring är av stor vikt. Sandö U-centmm bör därför utveckla och bredda verksamheten för att svara mot behov av förberedelse för u-landsuppdrag som olika personalkategorier i biståndet har. Det ökade deltagandet från en bred resursbas i såväl BITS som SARECs och SIDAs verksamhet torde ge Sandö U-centmm ett underlag för att utifrån olika kategoriers behov utveckla utbildning, t.ex. där språkutbildning integreras med inslag av
förberedelse för olika uppdrag. En uppsökande verksamhet kan behövas Prop. 1990/91: 100 för att närmare undersöka behoven. Jag vill i sammanhanget påminna om Bil. 5 att RRV har påtalat behovet av språkutbildning och utbildning i u-landskunskap hos ett flertal svenska myndigheter som sysslar med tjänsteexport. Jag förordar därför att Sandö inleder ett arbete för att anpassa sitt utbud av utbildning till de förändringar som äger rum vad gäller personal och konsultmedverkan i biståndet. Jag är däremot inte beredd att tillmötesgå Sandös förslag om överföring av kurser från SIDA. Det bör stå SIDA fritt att anpassa utbildningen till krav som ställs i biståndet t. ex. i fråga om roller i det tekniska biståndet. En närmare analys av arbetsfördelningen vad gäller utbildning inom biståndet inkl. debiteringsfrågan kunde dock vara av värde. Jag avser att initiera en sådan analys.
Anslag för 1991/92 samt budgetram för perioden 1991/92 -1993/94 har jag beräknat utifrån följande utgångspunkter.
För perioden 1991/92—1993/94 föreslår jag att medel avsätts för utveckling och breddning av kursutbudet. Byggnationen vid Sandö U-centmm bör slutföras under budgetåret 1991/92 och medel har beräknats för detta liksom för kostnader för inredning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom styrelsens för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centmm) ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag.
att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 54 906 000 kr.
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
1989/90
Utgift
14 073 784
1990/91
Anslag
15 448 000
1991/92
Förslag
21 027 000
1990/91
Beräknad ändring
1991/92
Anslag
Förvaltningskostnader
13 681 000
+ 2 109 000
(varav lönekostnader)
(7 760 000)
(+ 2 121 000)
Lokalkostnader
1 767 000
+ 3 270 000
Engångsanvi sn i ng
-
+ 200 000
15 448 000
+ 5 579 000
SAREC
Den kraftiga expansion som forskningsbiståndet haft har medfört behov
av förändring och anpassning av SARECs verksamhetsformer och organi- 170
sation, vilket också skett successivt. SAREC framhåller att ambitionen Prop. 1990/91: 100 finns att fortsätta rationalisera och effektivisera förvaltningen. Bil. 5
SAREC har under år 1990 flyttat till nya ändamålsenliga lokaler. SARECs lokalkostnader har därmed ökat betydligt. Flyttningen har även inneburit andra merkostnader för SAREC, bl. a. har kostnader för telefontjänster och städning ökat. Vissa tjänster som SAREC tidigare erhållit från SIDA behöver nu köpas in eller utföras i egen regi. Av detta skäl föreslår SAREC att medel för post- och arkivfunktionen överförs från övriga förvaltningskostnader till löner. Vidare föreslås i samband med förslaget om att inrymma skog- och miljöprogrammet i den ordinarie verksamheten att medel för nuvarande sakanslagsfinansierade projektanställningar överförs till löneanslaget. Härutöver äskar SAREC medel för tre nya tjänster.
Föredragandens överväganden
Den växande verksamheten har gjort att SAREC länge haft behov av större lokaler. Flyttningen som nu genomförts har medfört ökat arbete med vissa administrativa funktioner som tidigare delats med SIDA. För SAREC, liksom för den övriga statsförvaltningen, är det dock nödvändigt att ytterligare söka rationalisera verksamheten.
Jag föreslår att SAREC tillförs 2 109 000 kr. för ökade lönekostnader och övriga förvaltningskostnader. Av ökningen avser 800 000 kr, en överföring från anslaget C 3. anslagsposten U-landsforskning i samband med att skog- och miljöprogrammet föreslås ingå i den ordinarie verksamheten. Vidare har en omföring med 450 000 kr. gjorts från övriga förvaltningskostnader till löneanslaget för post- och arkivfunktionen. Jag har vid beräkning av medelsbehovet även beaktat viss rationalisering. Som en engångsanvisning föreslår jag att SAREC tillförs 200 000 kr. för system-och programutveckling för att öka SARECs tillgång till SIDAs EA-system.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 21 027 000 kr.
C 7. Nordiska afrikainstitutet
1989/90 1990/91 1991/92
Utgift Anslag Förslag
4 5 5
754 317 036 000 739 000
ingskostnader inekostnader) tnåder ivisning
1990/91
Beräknad ändring 1991/9:
Anslag Förvaltni (varav K Lokalkosl Engångsa:
4 529 000 (2 743 000) 507 000
+ 596 000
(+ 259 000)
+ 7 000
+ 100 000
5 036 000
+ 703 000
171¶Institutet Prop. 1990/91:100
Ril 5 Styrelsen för nordiska afrikainstitutet finner det angeläget all institutets
ställning som nordiskt centrum för dokumentation, information och forskning om Afrika befästs. Institutet anser det glädjande att de senaste årens omfattande genomgång av verksamheten har resulterat i ökat samnordiskt stöd. Styrelsen framhåller vikten av att en balans upprätthålls mellan resurser för verksamheten och de basresurser som Sverige svarar för. En förstärkning och konsolidering av den administrativa personalen, såväl inom kansliet som vid biblioteket behövs.
Institutet äskar lönemedel för två assistenttjänster, dels för förstärkning av bibliotekets personalresurser, dels för förstärkning av institutets administration. Vidare önskar institutet lönemedel motsvarande en halvtids vaktmästartjänst. Institutet äskar också 100 000 kr. för administrativ datorisering. Härutöver anmäler institutet behov av 75 000 kr. för att fortsätta satsningen på inköp av mikrofilmade tidningar. Slutligen äskar myndigheten 281 000 kr. som bashöjning för tjänstebrevsrätten eftersom institutet inte erhöll kompensation för detta då tjänstebrevsrätten upphörde fr.o.m. budgetåret 1990/91. Institutet tillåts överskrida sitt anslag innevarande budgetår med motsvarande belopp för detta ändamål.
Föredragandens överväganden
Den utveckling av institutets verksamhet som skett de senaste åren har lagt grunden till ett väl fungerande institut för forskning och dokumentation om Afrikas problem och möjligheter. Frågor som är centrala i utvecklingssamarbetet belyses i de olika forskningsprogrammen. Jag finner det angeläget att fortsätta stödja den utveckling som påbörjats. Jag föreslår att nordiska afrikainstitutet tillförs 596 000 kr. för ökade förvaltnings- och lönekostnader. Av ökningen avser 300 000 kr. kompensation för tjänste-brevsrätlens upphörande. Viss rationalisering av verksamheten har beaktats vid beräkningen av medelsbehovet. Härutöver föreslår jag att institutet tillförs 100 000 kr. som en engångsanvisning för inköp av tidningar på mikrofilm samt datoranskaffning.
Jag har under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Andra multilaterala bidrag beräknat medel för Sveriges bidrag till den gemensamt nordiskt finansierade program- och forskningsverksamheten.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska afrikainstitulet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslagom 5 739 000 kr.
c 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt Prop. 1990/91:100
samarbete (BITS) Bil. 5
1989/90
Utgift
7 944 447
1990/91
Anslag
10 795 000
1991/92
Förslag
14 600 000
1990/91 Beräknad ändring 1991/92
Anslag
Förvaltningskostnader 9 436 000 + 3 092 000
(varav lönekostnader) (6 194 000) (+1 856 000)
Lokalkostnader 1 359 000 + 513 000
Engångsanvisning - + 200 000
10 795 000 + 3 805 000
BITS
BITS verksamhet har under åttiotalet ökat kraftigt och blivit allt mer di versifierad. Verksamheten under budgetåret 1989/90 har präglats av att en rad nya arbetsuppgifter tillförts myndigheten samtidigt som ambitionen att vidareutveckla system och arbetsmetoder fortsatt. BITS verksamhet i u-länderna har fortsatt att expandera under budgetåret 1989/90. Samtidigt har en omfattande uppbyggnad av samarbetet med Central- och Östeuropa påböriats. Samarbetet med Central- och Östeuropa kräver en väl utvecklad metodik och flexibilitet samt medför behov av omfattande kontakter med den svenska resursbasen. Enheten för tekniskt samarbete har även vid sidan av samarbetet med Central- och Östeuropa fått en starkt ökad arbetsbelastning under de två senaste budgetåren. Den växande verksamheten ställer krav på ökade handläggarinsatser.
Enligt BITS är de administrativa resurserna inte tillräckliga för att klara verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Med verksamhetens nuvarande och framtida omfattning i åtanke yrkar därför BITS medel för tre handläggartjänster för dels verksamhetsgemensamma frågor rörande utredningar och information dels tekniskt samarbete samt en assistenttjänst till kansliet. BITS har under hösten 1990 fått tillgång till ytterligare lokalytor och begär medel för den ökade hyreskostnaden och som en följd härav medel för höjda städkostnader. Vidare begär BITS medel för reskostnader och porto i samband med den utökade verksamheten som pålagts BITS. Nuvarande telefonväxel är inte dimensionerad för den ökande mängden samtal. BITS begär medel för en utbyggnad av växeln. Härutöver har BITS begärt medel för ADB-avskrivningen.
Föredragandens överväganden
BITS verksamhet har under en följd av år ökat såväl inom det tekniska samarbetet som u-kreditgivningen. Handläggningen av biståndet till Cen tral- och Östeuropa och andra nya samarbetsländer som t.ex. Chile befin ner sig i ett myckel krävande skede. För både det tekniska samarbetet och u-krediterna gäller att antalet pågående insatser växer. Samtidigt medför det större antalet genomförda insatser nya behov av resurser för uppfölj ning och utvärdering. Jag har tidigare betonat vikten av att BITS utvecklar 173
sin information bl.a. till allmänheten. De administrativa resurserna är Prop. 1990/91: 100 enligt min bedömning otillräckliga. Jag anser därför att BITS bör erhålla Bil. 5 ett tillskott om 3 092 000 kr. för att täcka lönekostnader och andra förvaltningskostnader och för att möjliggöra en viss utökning av personalen för bl.a. uppföljning och planering. Jag har vid beräkningen av medelsbehovet även beaktat viss rationalisering.
Vid beräkningen av BITS förvaltningsanslag har jag bl.a. tagit hänsyn till att lokalerna utökats samt att extra medel behövs för fortsatt datorisering. Jag föreslår också att BITS erhåller 200 000 kr. som en engånganvis-ning för en utbyggnad av telefonväxeln.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Beredningen för inlernationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 14 600 000 kr.
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
1991/92 Förslag 6 804 000
1990/91 Beräknad ändring 1991/92
Förslagsanslag 6 444 000 +360 000
varav
Elevförmåner 2 444 000
Utbildningsbidrag 4 000 000 +360 000
Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för terminskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner.
Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels utbildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer berättigade till volontärbidrag från SIDA.
Föredragandens överväganden
Medel för elevförmåner och utbildningsbidrag har tidigare anvisats under anslaget C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum). I samband med att Sandö U-centrum föreslås få ett ramanslag för treårsperioden 1991/92— 1993/94 under anslaget C 5 föreslår jag att medel för elevförmåner och utbildningsbidrag redovisas förslagsvis under ett nytt anslag. Jag har för det första budgetåret beräknat medel för en volymökning av utbildningsbidraget som dras in det sista budgetåret under treårsperioden då det bör ha blivit möjligt att öka annan utbildningsverksamhet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag lill styrelsen för u-landsulblldning i Sandö (Sandö U- cenirutn) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 174
6 804 000 kr.
D. Information om Sverige i utlandet m. m. Prop. 1990/91: lOO
Bil.5 D 1. Svenska institutet
1989/90 Utgift 56 762 472 Reservation - 1 938 607 1990/91 Anslag 59 736 000 1991/92 Förslag 64 439 000
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kunskap om svenskt samhälls- och kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris (Centre Culturel Suédois).
Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom publikationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och besöksservice i Sverige. Kultumtbytet främjas genom publikationer, filmvisningar, utställningar, seminarier och personutbyte. Studier och forskning stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och länderna i tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte.
Institutet leds av en styrelse bestående av institutets direktör och elva ledamöter, som utses av regeringen. För kontakt med samhällsinstitutioner och andra organ, som har beröring med institutets verksamhet, finns rådgivande referensgrupper som tillsätts av styrelsen.
Anslag Beräknad ändring 1991/92 1990/91 ---------------------------
Föredraganden
Personal (1) 107
Anslag
Förvaltningskostnader (2) 51 715 000 + 4 158 000
(varav lönekostnader) 17 969 000 (+ 1 795 000)
Lokalkostnader 8 021 000 + 545 000
Summa 59 736 000 + 4 703 000
(1) Inkluderar även anställda vid det svenska kulturhuset i Paris.
(2) Inklusive informationsverksamhet.
Svenska institutet
Svenska institutet begär under anslaget Dl. för budgetåret 1991/92 ett anslag på 65 071 000 kr. (-1-5 335 000) exklusive pris-och löneomräkning. Till detta kommer 450 000 kr. i engångsanslag avseende lagstadgade ök ningar av medel till långtidsstipendier under budgetåret 1990/91. Av be loppet beräknas 250 000 kr. hänföra sig till anslaget D 1. och resten till anslaget C 3. 175
Dämtöver begärs 6 585 000 kr. under littera C. Internationellt utveck- Prop. 1990/91:100 lingssamarbete samt 18 184 000 kr. under åttonde huvudtiteln (utbild- Bil. 5 ningsdepartemenlet).
Institutet begär följande höjningar under anslaget D 1.:
1. ökade insatser i Europa, Sverigeinformation 2 000 000
2. Ökade insatser i Europa, kulturkontakter och projekt 1 500 000
3. ökade insatser i Europa, internationellt utbildnings- 1 000 000 och forskningsutbyte
4. Ökade medel till långtidsstipendier 335 000
5. Engångsanslag avseende lagstadgade ökningar av medel 450 000 till långtidsstipendier under budgetåret 1990/91
(ca 250 000 kr. av detta avser D 1. och ca 200 000 kr. C 3.)
6. Investering i ADB-utrustning 500 000
Föredragandens överväganden
Avspänningen mellan öst och väst sammanfaller med ett starkt ökat intresse i Sverige för Europa i dess helhet. Inte minst gäller detta Baltikum och Central- och Östeuropa. 1 syfte att tillvarata de möjligheter som erbjuds i flertalet europeiska länder vill jag liksom institutet förorda en särskild satsning på Europa. Denna satsning bör ske genom omdisponering av befintliga medel.
Jag föreslår att för nästa budgetår medel för institutets verksamhet beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en real minskning av utgifterna om 1,5 procent motsvarande 971 000 kr. Av ett s. k. återlägg till institutet på 1 procent motsvarande 648 000 kr. vill jag förorda att 400 000 kr. används till ADB-investeringar och 248 000 kr. till långtidsstipendier.
Riksrevisionsverket har i sin rapport om Sveriges turistråds verksamhet pekat på den bristande samordningen med annan helt eller delvis statsfi-nansierad informationsverksamhet i utlandet. Denna verksamhet bedrivs i första hand av Svenska institutet och Sveriges exportråd fömtom av turistrådet.
I samråd med chefen för industridepartementet och statsrådet Gradin vill jag framhålla att åtgärder bör vidtagas för att samordna den svenska informationsverksamheten utomlands. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Svenska institutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 64 439 000 kr.
D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet
1989/90 Utgift 47 607 790 Reservation 21 997 750
1990/91 Anslag 47 743 000 1991/92 Förslag 52 250 000
Radio Sweden (f d. Utlandsprogrammet) är den enhet inom Sveriges
Riksradio AB som svarar för programverksamheten för utlandet. Radio 176
Sweden skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Riksradio AB sända Prop. 1990/91: 100 ljud rad i oprogram avsedda för mottagning i utlandet. Programmen skall ge Bil. 5 utländsk publik och särskilt utlandssvenskar möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Radions sändningar till utlandet sker för närvarande på åtta språk och riktar sig till alla väridsdelar.
Beräknad ändring 1991/92 (2)
Anslag (1) --------------------
1990/91 Föredraganden
1. Programverksamhet och 30 383 000(3) + 5 843 000 driftkostnader
2. Kompensation för pris- 3 160 000 - 3 160 000(5) utveckling
3. Televerkets kostnader 14 200 000(4) + 1 824 000 Summa 47 743 000(4) + 4 507 000(6)
(1) Avser kalenderåret 1991.
(2) Avser kalenderåret 1992. För Sveriges Radio-koncernen och televerket sammanfaller räkenskapsår med kalenderår.
(3) I 1988/89 års prisläge.
(4) Varav engångsanslag 1 000 000.
(5) Anslagsposten uppgår i anslaget Programverksamhet och driftkostnader (D 2.1) fr.o.m. budgetåret 1991/92.
(6) Varav engångsanvisning 2 000 000.
Sveriges Radio AB och televerket
Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1992 övergång till ett förslagsanslag för programverksamheten för utlandet med kostnadskompensation enligt s.k. SR-index och utbetalning till Radio Sweden den 7:e i varie månad. Anslaget beräknas under vissa antaganden om SR-index' utveckling komma att uppgå till 39 652 000 kr. i oförändrat reah värde räknat i 1992 års priser. Televerket begär ersättning med 15 200 000 kr. för sändningskostnader. Av beloppet utgör 2 000 000 kr. engångsanslag avsett att användas för kostnader i samband med inköp av de tre nya sändare, som enligt beslut (prop. 1989/90: 100 bil.5, UU14, rskr. 191) skall installeras under åren 1991-1994.
De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1991 avser följande.
Sveriges Radio AB
1. Bibehållen sändningsnivå på 1 000 000 franska och spanska efter beslutad
omprioritering av programverksamheten
2. Tilläggsalternativ avseende dels 900 000 telefonservice för Afrika, dels
täckning av extrakostnader i samband med
Radio Swedens omorganisation
Televerket
1. Kostnader i samband med sandar- 2 000 000
byten m.m. (1)
(1) Engångsanvisning |77
12 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 5
Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Jag är inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios önskemål om en över- ""■ gång från reservationsanslag till förslagsanslag med indexreglering. 1 stället vill jag föreslå att anslagsposten Kompensation för prisutveckling (D 2.2) slås samman med anslagsposten Programverksamhet och driftkostnader (D2.I) som i budgetförslaget för nästa budgetår erhåller sedvanlig priskompensation. Jag är inte heller beredd att förorda ökade medel för att återställa den tidigare sändningsnivån på franska och spanska. Radio Sweden har så sent som i september 1990 omprioriterat sin sändningsverksamhet till förmån för bl.a. permanenta sändningar på estniska och lettiska. Några medel kan inte heller påräknas för Radio Swedens tilläggsalternativ avseende dels telefonservice för Afrika, dels täckning av extrakostnader i samband med Radio Swedens omorganisation.
Det av riksdagen under våren 1990 beslutade utbytet av kortvågssändaren i Karisborg och de båda sändarna i Hörby (prop. 1989/90: 100 bil.5, UU 14, rskr. 191) beräknas medföra kostnader på 2 000 000 kr. under budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 52 250 000 kr.
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet
1989/90
Utgift
14 276 809
Reservation
1 684 363
1990/91
Anslag
15 187 000
1991/92
Förslag
16 274 000
Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som samordnas av utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bidrag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörs vetenskapsakademien (IVA).
Beräknad ändring
1991/92
Anslag
1990/91
Föredraganden
1. Samordnad informationsverksamhet
11 309 000
+ 932 000
2. Bidrag till Svensk-
2 351 000
+ 94 000
internationella Pressbyrån
3. Bidrag till Ingenjörs-
1 527 000
+ 61 000
vetenskapsakademien
Summa
15 187 000
+1 087 000
Inom press- och informationsenheten fördelar informationsbyrån medel från detta anslag främst till de svenska utlandsmyndigheterna för informa tionsinsatser och kuhumtbyte, såsom personutbyte, seminarier, lokala 178
kostnader i samband med film- och utställningsverksamhet m.m. Vidare Prop. 1990/91: 100 finns medel bl.a. för utländska journalistbesök, informations- och kultur- Bil. 5 insatser i anslutning till konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) samt tidskriftsstöd. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av intresse för utrikesdepartementet. Informationsbyrån svarar härutöver för information om utrikespolitiska frågor genom trycksaker, föredrag m. m.
SIP distribuerar nyhetsbulletiner till ca 7000 mottagare inom massmediesektorn i 150 länder. Bulletinerna innehåller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sektorerna i Sverige, dels nyheter om svenska politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produceras särskilt material på engelska och tyska för specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret 1991/92 ett bidrag på 2 570 000 kr.
IVA begär ett bidrag på 2 095 000 kr. för avtalsbundet teknisk-vetenskapligt samarbete, främst forskarutbyte, mellan IVA och teknisk-vetenskapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl.a. till att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och institutioner. Avtalet med Sovjetunionen administreras gemensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
Föredragandens överväganden
Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela Europa. Informationsverksamhet och kultumtbyte har därvid en väsentlig roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom seminarieserier och journalistinbjudningar.
Jag föreslår att för nästa budgetår medel för Övrig information om Sverige i utlandet beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en real minskning av utgifterna om 1,5 procent motsvarande 184 000 kr. Ett s. k. återlägg till anslaget på samma belopp vill jag föreslå används till pressservice i samband med valet år 1991.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Övrig information om Sverige I utlandet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 16 274 000 kr.
179¶E. Utrikeshandel och exportfrämjande g[°P- ''- '
Inledning
Den handelspolitiska utvecklingen
På det handelspolitiska fältet har år 1990 präglats av ett intensivt förhandlingsarbete som har syftat till att förstärka, fördjupa och utvidga det frihandelssystem som har bidragit så mycket till tillväxt och välfärd under efterkrigstiden. Förhandlingarna har skett dels multilateralt inom ramen för den s. k. Uruguay-mndan i GATT, dels regionalt i synnerhet i Europa men även i andra världsdelar.
Den allmänna ekonomiska bakgrunden för förhandlingarna har på det hela taget varit gynnsam, trots de negativa eifekterna av krisen i Mellanöstern. Världsekonomin har fortsatt att växa, om än i långsammare takt än under år 1989. De externa obalanserna mellan de stora handelsnationerna har reducerats med en viss minskning av de handelspolitiska spänningarna som följd, även om de djupgående handelspolitiska motsättningarna mellan USA och Japan kvarstår. Växelkursutvecklingen har varit sådan att utsikterna till en fortsatt reduktion av obalanserna har förbättrats. Besluten inom EG om genomförandet av den intema marknaden år 1992, liksom de politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och Östeuropa, har inverkat positivt på framtidstron och på uppslutningen kring fri handel på marknadsekonomins grund.
År 1990 har karaktäriserats av fortsatta ekonomiska och politiska reformer inte bara i Central- och Östeuropa utan också i en rad u-länder. Dessa reformer har syftat till ökad öppenhet och en förstärkning av marknadsekonomin, och därmed en närmare integration i världsekonomin. Därför har också i många länder handelspolitiken förändrats i riktning mot ökad anslutning till reglerna och åtagandena i GATT. En gmnd har därmed lagts för ytterligare konsolidering av det öppna multilaterala frihandelssystemet.
Uruguay-rundan, den åttonde i raden av multilaterala förhandlingsrundor inom GATT, inleddes år 1986 och skulle enligt planerna ha avslutats vid ett ministermöte i Bryssel i december 1990. På gmnd av stora motsättningar mellan framför allt EG å ena sidan och USA och ett antal jord-bruksexporterande länder å den andra kunde enighet inte uppnås i jordbruksförhandlingarna och därmed inte heller på övriga förhandlingsområden. Det beslutades vid ministermötet att överiåta till GATTs förhandlingskommitté (TNC) att besluta om förhandlingarnas åtempptagande efter nyåret 1991.
Arbetet med att fördjupa integrationen i Europa har utomordentligt stor betydelse för Sverige. I förhandlingarna om ett EES-avtal nåddes ett genombrott i viktiga frågor vid ett ministermöte mellan EG och EFTA i december 1990. Utsikterna att ett avtal skall kunna undertecknas under första halvåret 1991 är därmed goda.
Riksdagen uttalade i december 1990 att Sverige bör eftersträva att med bibehållen neutralitetspolitik bli medlem i den Europeiska gemenskapen. Riksdagen har vidare bedömt det sannolikt att en svensk medlemsansökan '0
kan lämnas in under 1991 (1990/91:UU8).
De politiska och ekonomiska förändringama i Central- och Östeuropa Prop. 1990/91: 100 har lett till nya möjligheter för de handelspolitiska relationema mellan Bil. 5 Öst- och Västeuropa. Viktiga beslut härvidlag har redan tagits, såväl inom EG som vid EFTAs ministermöte i Göteborg i juni 1990. Arbetet med att skapa fömtsättningar för att de östeuropeiska länderna skall integreras i en europeisk frihandelsgemenskap kommer att ha hög prioritet under år 1991.
Svensk utrikeshandel
Den svenska vamexporten ökade år 1990 med ca 0,3 % i volym, medan importökningen var ca 0,8 %. Tillväxten har dämpats betydligt på både export- och importsidan. Handelsbalansens överskott beräknas till ca 13,4 miljarder kronor, en försämring med 1,4 miljarder kronor sedan år 1989 och med 10,1 miljarder kronor sedan år 1988.
Under år 1991 väntas vamexportökningen bli 1,0— 1,6 % i volym och importökningen 1,3—1,8 %. Handelsbalansen väntas ge ett överskott om 9—10 miljarder kronor.
Den svenska exporten har förlorat marknadsandelar varje år sedan 1983. Förlusterna var särskilt kraftiga under år 1990, trots att de svenska exportpriserna just detta år sjönk i förhållande till konkurrentländernas. Kraftiga prishöjningar under tidigare år har gett utslag även år 1990. Den svenska exportens vamsammansättning med en stor andel investeringsvaror har också medverkat till det og>nnsamma resultatet. Efterfrågan på maskininvesteringar har dämpats betydligt och fömtses bli svag även år 1991. Transportmedelsindustrin, som år 1989 stod för ca 15% av den svenska exporten av bearbetade varor, är också inne i en period av låg efterfrågan. Av den totala vamexporten år 1989 gick 88 % till i-länderna, 9,4 % till u-länderna och 2,7 % till kategorin "statshandelsländer".
Den dämpade importökningen under år 1990 kan betyda ett brott i mönstret atl svenska producenter förlorat marknadsandelar lill utländska konkurrenter även på hemmamarknaden. Importvolymen har ökat mindre än den inhemska efterfrågan på bearbetade varor. En annan förklaring till detta kan vara att de importtunga delarna i efterfrågan mattats mest. Den lägre tillväxten för maskininvesteringar och bilköpens minskning kan ha inneburit en lägre importandel i efterfrågan än normalt. Av den totala varuimporten år 1989 kom 88,3 % från industriländer, 7,5 % från u-länder och 4,2 % från kategorin "statshandelsländer".
Importens lägre ökningstakt under år 1990 var inte tillräcklig för att förhindra en ytterligare minskning av handelsbalansens överskott. Denna minskning är allvariig. Sverige behöver ett kraftigt överskott i vamhandeln för att kompensera de stora och ökande underskotten på andra poster i bytesbalansen, främst ränteutgifter till följd av de senaste årens stora svenska direktinvesteringar i utlandet, vilka finansierats med ökad skuldsättning i utlandet, och resevalutor, där underskottet fördubblats på några få år.
För att göra det möjligt att åstadkomma det erforderliga överskottet i varuhandeln måste den svenska pris- och kostnadsutvecklingen anpassas '81
till omvärldens. De ekonomisk-politiska åtgärder riksdagen hösten 1990 Prop. 1990/91:100 beslutat har som ett centralt syfte att främja en snar kostnadsanpassning Bil. 5 och ge goda fömtsättningar för en expansiv exportutveckling. Det är samtidigt angeläget att fortsätta ansträngningarna att främja exporten både i företagen och med statlig medverkan.
Nordiskt samarbete
Det nordiska samarbetet är för närvarande främst inriktat på frågor som rör den västeuropeiska integrationen, utvecklingen i Östeuropa och miljön. Ett viktigt mål är att samarbetet i Norden skall utvecklas i minst samma takt som integrationen i Västeuropa.
Efter behandling vid Nordiska rådets session år 1989 fastställde de nordiska finansministrarna en ny ekonomisk handlingsplan omfattande perioden 1989— 1992. Huvuddelen av åtgärderna återfinns inom områdena avveckling av handelshinder, eifektivisering av kapitalmarknaden, utnyttjande av transportsystemet, satsningar på industriell utveckling och på miljöområdet.
Under år 1990 har Nordiska ministerrådet reviderat arbetsprogrammet Norden i Europa som anger hur det nordiska samarbetet skall kunna påverka och anpassas till utvecklingen av EGs inre marknad. Arbetsprogrammet, som omfattar perioden 1989—1992, skall stärka det nordiska samarbetet genom en vidareutveckling av den nordiska hemmamarknaden, den nordiska transportmarknaden, den nordiska kultur- och utbildningsgemenskapen samt de enskilda medborgarnas rättigheter vid vistelse i annat nordiskt land än hemlandet. Arbetsprogrammet syftar även till att stärka de nordiska ländernas inflytande på den europeiska integrationsprocessen, särskilt på sådana områden där de nordiska länderna har en hög standard. Det gäller främst miljön, arbetsmiljön och konsumentfrågorna.
Nordiska ministerrådet avser att till Nordiska rådets session år 1991 lägga fram ett förslag om ett samarbetsprogram med Östeuropa med särskild inriktning på Baltikum. Programmet innehåller förslag om inrättande av nordiska kultur- och informationscentra i Baltikum, om kunskapsöverföring, stipendieprogram och praktikantutbyte.
När de nordiska utrikeshandelsministrarna möttes i november 1990 enades de om att fortsatt prioritera arbetet med att avveckla handelshinder.
Andra viktiga samarbetsfrågor är för närvarande genomförandet av handlingsplanerna på miljöområdet och kulturområdet.
En utförlig redogörelse för det nordiska samarbetet har lämnats i den berättelse som Nordiska ministerrådet överlämnat till Nordiska rådet i december 1990 (Nordiska rådets dokument C 1 1991).
Västeuropa
Ekonomiskt är Sverige i hög grad integrerat med övriga Västeuropa. Så som medlem i EFTA och genom frihandelsavtalet med EG tillhör Sverige ett frihandelsområde för industrivaror som omfattar 19 länder med 182
370 miljoner innevånare. Drygt hälften av vår utrikeshandel sker med EG, Prop. 1990/91: 100 och ytteriigare en femtedel med EFTA-länderna. Sveriges relationer med Bil. 5 det övriga Västeuropa är således av största betydelse för vår fortsatta ekonomiska och sociala välfärd.
Den ökade integrationstakten inom Gemenskapen har banat väg för ett intensifierat samarbete mellan EFTA-länderna och EG. Sverige och de övriga EFTA-ländema förhandlar nu om ett omfattande integrationsavtal med EG inom ramen för ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES.
För svensk del är riktlinjerna för dessa förhandlingar fastställda genom riksdagens beslut i behandlingen av propositionen Sverige och den Västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66). Den stora vikt Sverige lägger vid att fullfölja EES-förhandlingarna, liksom riktlinjernas fortsatta giltighet har bekräftats genom riksdagens beslut i anledning av utrikesutskottets betänkanden I988/89:UUI9 samt I990/91:UU8. Målet är att svenska medborgare, institutioner och företag skall åtnjuta samma fördelar som kommer att gälla i EG när den inre marknaden har fullbordats.
Efter omfattande förberedande samtal mellan EFTA-länderna och EG inleddes den 20 juni 1990 de formella EES-förhandlingama. Det gemensamma målet är att skapa fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och personer i alla de 19 länderna. EFTA-länderna skall också delta i samarbetet på en rad viktiga samhällsområden såsom forskning, utbildning, miljövård, konsumentskydd och den s. k. sociala dimensionen. Parterna är vidare ense orn att förhandlingarna skall slutföras så snart som möjligt under år 1991 med sikte på ett ikraftträdande av avtalet den I januari 1993.
I Sverige och de andra EFTA-ländema har de regler som skall ligga till gmnd för ett EES-avtal gmndligt analyserats och eventuella problemområden har identifierats. Detta i syfte att bedöma om Sverige behöver undantag eller övergångsarrangemang på vissa områden. En vägledande princip i detta sammanhang har varit att slå vakt om våra allmänt sett höga normer vad gäller hälsa, miljö och säkerhet. Andra viktiga förhandlingsområden har rört EES-avtalets rättsliga och institutionella stmktur.
Under hösten 1990 har förhandlingarna gradvis kommit att koncentreras på att försöka nå principiell enighet kring ett antal huvudfrågor. Dessa omfattar utformningen av de säriösningar som EFTA-ländema söker, beslutsprocessen, övervakning, stmkturen och kompetensen för en gemensam EES-domstol samt frågor rörande reduceringen av sociala och ekonomiska obalanser i EES.
Under december har principiell enighet uppnåtts i de viktigaste frågorna. Det finns således goda utsikter att nå fram till ett fårdigförhandlat avtal under våren 1991. Det kan då träda i kraft i fas med fullbordandet av EGs inre marknad, dvs. per den 1 januari 1993.
EFTAs ökade roll i utvecklingen av det ekonomiska samarbetet i Europa medför allt större krav på dess sekretariat. EFTA-sekretariatet har, som EFTA-ländernas beredande och samordnande organ i EES-förhandlingar na, en central och resurskrävande funktion. Stort arbete läggs också ned på att följa upp de samarbetsdeklarationer som EFTA-ländema överenskom- 13
mit med Ungern, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Målet är att i Prop. 1990/91:100 framtiden etablera frihandelsavtal med dessa länder. Förhandlingar om ett Bil. 5 frihandelsavtal med Turkiel har också inletts.
De ökade resursanspråken på EFTA-sekretariatet återspeglas i en kraftig förstärkning av organisationen. Under budgetåret 1989/90 ökade antalet anställda med ca 40 % till 120 personer. Sekretariatets verksamhet, under de kommande åren beror i stor utsträckning på utgången av EES-förhandlingarna. Helt klart är att i samband med att ett EES-avtal träder i kraft kommer en ytterligare kraftig förstärkning av organisationen att bli nödvändig. EES-avtalet väntas bl.a. innebära åtaganden från EFTA-sidan att bilda en rad organ för att administrera och övervaka avtalet. Ökade krav på översättningsarbete kan också förväntas.
Integrationsarbetet i Sverige har fortsatt med hög intensitet. Arbetet i den samråds- och utredningsorganisation som etablerades under våren 1988 fortsätter, och fungerar väl. Möten i statsrådsgmppen för Europafrågor liksom i statssekreterargmppen har ägt rum med jämna mellanmm. Rådet för Europafrågor har, under statsministerns ledning och med representanter för olika samhällsintressen, hittills mötts minst en gång i kvartalet.
Utrikeshandelsministern har sammanträffat med riksdagens EFTA-delegation omkring en gång i månaden för information och samråd om regeringskansliets arbete med den västeuropeiska integrationen samt dessutom regelbundet informerat riksdagen och utrikesnämnden om hur integrationsarbetet fortskrider.
Också de informationsaktiviteter som riktar sig till organisationer, företag och till allmänheten har utökats. Ett fårdigförhandlat EES-avtal, liksom den intensiva diskussionen om en eventuell svensk ansökan om medlemskap i EG, kommer att medföra krav på ytterligare ökade informationsinsatser. Utrikesutskottet har i sitt betänkande (1990/91 :UU8) framhållit betydelsen av informationsinsatser mot bakgmnd av de uttalanden som gjorts rörande medlemsskap i EG. Förslag därom kommer senare att föreläggas riksdagen.
Inom regeringskansliet har berörda departement uppmanats att så långt möjligt fastlägga en handlings- och tidsplan för det fortsatta integrationsarbetet. Snarast efter riksdagens godkännande av ett EES-avtal, dvs. sannolikt under budgetåret 1991/92, kommer det lagstiftningsarbete som krävs för avtalets genomförande att påböoas.
Regeringen tillsatte i januari 1990 en delegation för översättning av de EG-regler som är relevanta för EES-avtalet. Ett visst samarbete i översättningsarbetet pågår med våra nordiska grannländer samt med EG-delega-tionen. Totalkostnaden för översättningsarbetet uppskattades i mars 1990 till 26 milj.kr.
Den satsning som regeringen gör på det västeuropeiska integrationsarbetet och övrigt västeuropeiskt samarbete kräver ökade resurser. För det kommande budgetåret föreslår jag nu en ökning av medlen härför med 34 milj.kr.
184¶Central- och Östeuropa Prop. 1990/91:100
Bil 5 Reformprocessen i Central- och Östeuropa berör i hög grad det ekonomiska området. Strävan är i flertalet länder att överge det planekonomiska system som lett till stagnation, miljöförstörelse och resursslöseri. Samtliga länder i området har sagt sig vilja införa någon typ av marknadsekonomi, vilket kräver mycket genomgripande förändringar. Bland centrala frågor som diskuteras märks systemet för prissättning, privatisering och valuta-konvertibilitet. Inställningen varierar dock till på vilket sätt och i vilken takt olika åtgärder skall genomföras. Övergången till ett nytt ekonomiskt system torde komma att ta tid och medföra stora svårigheter. På kort sikt får man t.ex. räkna med sänkt totalproduktion och ökad arbetslöshet, vilket redan skett i flera av länderna.
Utöver de svårigheter som beror på själva systemomvandlingen, kompliceras bilden av att den tidigare omfattande internhandeln mellan SEV-länderna kraftigt minskar. Därtill kommer att några av länderna har en mycket besvärlig skuldsituation som utgör ett allvariigt hinder för en återhämtning.
Genom de politiska och ekonomiska förändringarna i de central- och östeuropeiska länderna skapas helt nya förutsättningar för ett utökat ekonomiskt samarbete mellan dessa och OECD-länderna samt med de internationella organisationerna. Sverige och övriga i-länder välkomnar den process som inletts och söker på olika sätt — genom handelspolitiska åtgärder, bistånd, m. m. — aktivt stödja reformprocessen och ett intensifierat ekonomiskt samarbete som syftar till att inlemma Central- och Östeuropa i det multilaterala handelssystemet.
På det internationella planet återspeglas förändringarna både i utökade kontakter med de västliga marknadsekonomierna och med de internationella organisationerna, samt i att nya organisationer och samarbetsformer uppstått. Här kan ingen fullständig redovisning lämnas av allt det nya som håller på att utvecklas men några exempel kan ändå presenteras.
EFTA undertecknade i juni 1990 samarbetsdeklarationer med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Enligt dessa skall parterna undersöka fömtsättningama för att ingå frihandelsavtal. Förberedande samtal om sådana avtal har inletts med dessa länder och Jugoslavien. EG har ingått samarbetsavtal med länderna i området. Nyligen har beslut fattats att diskussioner om associationssamtal skal! inledas. I första hand kommer förhandlingaratt föras med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Några av Central-och Östeuropas länder strävar för övrigt på sikt efter medlemskap i EG.
OECD har inrättat ett center för samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. I anknytning till centret har OECD beslutat upprätta ett samarbetsprogram för i första hand sådana länder som är i färd med att ta snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati.
Ett närmare samarbete har inletts mellan GATT och länderna i Central- och Östeuropa. Några av dessa länder har undertecknat GATT-avtalet som statshandelsländer. Deras anslutning har därför en speciell status som f.n. omförhandlas. Övriga stater söker ett närmare samarbete, vilket kan illustreras med att Sovjetunionen nyligen erhållit observatörsstatus. . „-
ESK (europeiska säkerhetskonferensen) höll i våras en konferens om Prop. 1990/91: 100 ekonomiskt samarbete i Bonn. Mötet blev framgångsrikt och var speciellt Bil. 5 såtillvida att vid sidan av de officiella delegationerna även representanter för näringslivet deltog, vilket ledde till mycket konkreta diskussioner. Vid mötet antogs en deklaration som för de central- och östeuropeiska länderna innebar långtgående åtaganden i marknadsekonomisk riktning.
ECE (FNs kommission för Europa), som tidigare varit det enda fomm för ekonomiskt samarbete där samtliga öst- och västländer varit medlemmar, ser för närvarande över organisationen och dess arbetssätt.
Slutligen bör i sammanhanget nämnas upprättandet av den europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och det samordningsarbete som bedrivs av 24 industriländer under EG-kommissionens ordförandeskap (G24), liksom de olika nordiska initiativ som tagits.
Central- och Östeuropas andel av Sveriges utrikeshandel uppgår till endast ca 3 %. (1,9 % för exporten och 3,4 % för importen) Största handelspartner i området är Sovjetunionen följt av Polen. Traditionellt har Sverige haft ett underskott gentemot dessa länder vilket emellertid sjunkit under senare år. Importen består till stor del av råvaror, däribland olja, halvfabrikat och konsumtionsvaror medan exporten domineras av produkter från verkstadsindustrin.
De ekonomiska förändringarna skapar förutsättningar för ett betydligt större bilateralt ekonomiskt utbyte på sikt. Detta är värdefullt i sig men kan också positivt påverka kontakterna på andra områden.
Det ligger av många skäl i svenskt intresse att söka bidra till att den ekonomiska omvandlingen blir framgångsrik. Regeringen söker därför på olika sätt lämna sitt bidrag till reformprocessen. Det är därvid naturligt att särskild uppmärksamhet ägnas Sveriges närområde. Här bör påpekas vikten av att också övriga delar av det svenska samhället på olika sätt engagerar sig i samarbetet. En dialog förs för övrigt kontinuerligt både direkt med näringslivet och dess organisationer men också med andra intressenter inom ramen för den Östeuropa-delegation som regeringen tillsatte i augusti 1990.
På det handelspolitiska området har flera åtgärder beslutats som bör få positiva följder för Sveriges samarbete med området. En viktig punkt är den allmänna avvecklingen av teko- och skorestriktionerna vid utgången av juli 1991 resp. utgången av år 1992.
På förslag av exportkreditnämnden har regeringen beslutat om viss förändring i förordningen om investeringsgaranti i syfte att utöka risktäckningen avseende politiska risker till vissa s. k. systemskiftesrisker.
Under litt. C finns förslag med syfte att främja näringsutveckling i Central- och Östeuropa. Enligt detta skall Swedfunds grundkapital höjas med 100 milj. kr varav 50 milj. kr. avsätts för ett särskilt "fönster" för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan åtgärd bör ett ökat engagemang från näringslivets sida i området underlättas. Dessutom avsätts 10 milj. kr. som bidrag till en fortsättning och fördjupning av de kontakter som etablerats av svenska departement och myndigheter med sina motsvarigheter i Central- och Östeuropa.
Resurserna för bevakning m.m. av Central- och Östeuropa-samarbetet
har under året förstärkts genom att regeringskansliets samordnare för Prop. 1990/91:100
Östeuropafrågor fått ett sekretariat till sitt förfogande, det s. k. Östeuropa- Bil. 5
sekretariatet (ÖSEK). ÖSEK är knutet till UDs handelsavdelning. Vidare
har verksamheten vid Östekonomiska Institutet (ÖEI), som är knutet till
Handelshögskolan, byggts upp. Regeringen och övriga finansiärer av ÖEI
har här ett värdefullt instrument för att följa den ekonomiska utvecklingen
i Central- och Östeuropa.
USA och Japan
USA är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. Sveriges handel med USA har länge uppvisat en positiv balans. Det svenska överskottet har dock minskat något under slutet av 1980-talet. Importen från USA av bl. a. teknologi är av stor betydelse för svensk industri. Den amerikanska handelslagen från år 1988, the Omnibus Trade and Competitiveness Act, träder successivt i kraft på olika områden. Lagen innehåller såväl handelspolitiska bestämmelser som bestämmelser rörande arbetsmarknadspolitik, ekonomisk politik och exportkontrollpolitik, och syftar till att stärka den amerikanska industrins konkurrenssituation. Lagen har av omvärlden uppfattats som i vissa delar svårförenlig med GATT och frihandelsprinciperna, särskilt vad gäller tillämpningen av sanktioner mot vad man anser vara ojusta handelsmetoder. Sverige följer noggrannt tillämpningen av lagen, särskilt på de områden som är av speciellt svenskt intresse.
USAs president tog i juli 1989 initiativ till ett program för friare handel med stål genom öppnare marknader, fortsatt omstrukturering av stålindustrin och förhandlingar om ett internationellt avtal inom ramen för GATT med syfte att begränsa statliga subventioner till stålindustrin. De kvoter och extratullar som gällt för amerikansk import av vissa specialstålkvaliteter upphörde under hösten 1989.
Sverige tog år 1989 upp ett amerikanskt antidumpningsbeslut på speci-alslålområdet till prövning i GATT. Den särskilda expertgmpp som i augusti 1990 lämnade sin rapport i ärendet kom till ett för Sverige positivt ställningstagande. Rapporten är för närvarande föremål för behandling.
Handeln med Japan karaktäriseras alltjämt av betydande svenska underskott. Det är dock glädjande alt notera att den svenska exporten ökat kraftigt på senare år. Till denna positiva utveckling har bl.a. japanska liberaliseringsåtgärder och yenens uppgång bidragit. Den oerhört hårda konkurrens som råder i Japan kräver avancerade produkter, goda kunskaper och långsiktighet av exportörerna. De företag som insett vikten av att satsa på den japanska marknaden har efter hårt arbete nått avsevärda framgångar. Den nära kontakt med högteknologisk industri som verksamhet i Japan kan innebära är också en positiv faktor.
Riksdagen har beslutat att svenska staten skall bidra till inrättandet av ett forskningsinstitut med speciell inriktning på Japan. 9 milj. kr., fördelade på tre år, har beräknats för ändamålet.
187¶Multilaterala handelsfrågor Prop. 1990/91: 100
Gulfkrisen, en begynnande konjunktumedgång på vissa håll, och svårighe- ° • terna att inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) enas om en friare världshandel gör att det multilaterala handelssystemet under budgetåret 1991/92 kan komma att utsättas för stora påfrestningar. Redan under tidigare år har ett protektionistiskt tryck i form av unilaterala åtgärder och bilaterala handelsuppgörelser med diskriminerande effekter för utomstående länder alltför ofta kunnat konstateras. Dessa tendenser riskerar nu att förstärkas, med ytterligare negativa effekter för utvecklingen i enskilda länder och för handeln med vissa vamgmpper som följd.
Om nya höjningar av oljepriset skulle inträffa, kommer de effekter detta får för olika länders ekonomier att påverka den internationella konkurrenssituationen vilket riskerar att ytterligare förstärka de protektionistiska tendenserna. Effekten för i synnerhet många u-länders och de f. d. stats-handelsländernas ekonomier blir betydande. Trycket på det multilaterala handelssystemet kommer att öka och dess möjligheter att spela en tillväxtfrämjande roll kan komma att reduceras, med minskad global ekonomisk tillväxt som konsekvens.
De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för GATT, den s.k. Uruguaymndan, som inleddes år 1986 har tre övergripande målsättningar: att stärka GATT-systemet, att ytterligare liberalisera världshandeln samt att utvidga de internationella handelsreglerna inom GATT till att omfatta nya och expanderande områden som t. ex. tjänster och immaterialrätt. Gmnden skulle läggas för ett friare och fördelaktigare multilateralt samarbete på handelsområdet för 1990-talet och 2000-talets börian.
Dessa ambitioner ser dock inte ut att kunna förverkligas mer än i begränsad utsträckning.
Förhandlingarna inom Umgauymndan har förts inom 15 olika gmpper som täckt lika många problemområden. Dessa är
- tullar,
- icke-tariffära handelshinder,
- liberalisering av handeln med skogsvaror,fiske, mineraler m. m.,
- teko,
- jordbmk,
- tropiska produkter,
- översyn och revidering av olika GATT-artiklar t.ex. undantag för u-länder från förbudet om importkontroll av betalningsbalansskäl,
- översyn av de överenskommelser i form av koder som gjordes vid Tokyo-mndan t. ex. för statlig upphandling och tekniska handelshinder,
- skyddsklausuler,
- subventioner,
- immaterialrätt,
- villkor för utländska investeringar,
- tvistlösning,
- översyn av hur GATT-systemet fungerar samt
- tjänstehandel. „„
En viktig fråga under förhandlingama har varit att stärka GATTs regel- Prop. 1990/91: 100 system och då bl.a. att fastställa under vilka villkor länderna skall få Bil. 5 tillgripa handelspolitiska skyddsåtgärder. Målsättningen har varit att komma till rätta med den växande floran av s. k. gråzonsåtgärder, dvs. skyddsåtgärder som vidtas utanför GATTs regelverk.
Detta är viktigt för svenskt vidkommande. Andra förhandlingsintressen för Sverige är en liberaliserad handel med jordbmksprodukter, skärpta regler för införandet av antidumpningsåtaganden, sänkta industrivam-tullar, en utvidgning av upphandlingskoden, ett muhilateralt avtal som reglerar handeln med tjänster, normer på det immaterialrättsliga området inom GATT, och villkor för handelsrelaterade investeringsåtgärder.
Sverige har som utrikeshandelsberoende land stort behov av internationella regler som styr väridshandeln och undanröjer de handelshinder som finns eller uppstår. Sverige har därför, tillsammans med Finland, Norge och Island aktivt verkat för att Umguaymndan skall kunna leda till generellt acceptabla överkommelser om en friare och öppnare handel.
Uruguayrundan skulle enligt planerna ha avslutats vid ett ministermöte i Bryssel den 3 — 7 december 1990. Redan innan Brysselmötet hade det framgått att jordbruksfrågan skulle bli den centrala för förhandlingama och den fråga som skulle avgöra humvida någon enighet totalt skulle uppnås eller inte.
På grund av gmndläggande motsättningar mellan framför allt EG å ena sidan och USA och vissa jordbmksexporterande länder å den andra kunde någon enighet inte uppnås i jordbmksförhandlingama. Motsättningen gällde främst EGs svårighet att presentera ett för övriga länder godtagbart förhandlingsbud.
Ministrarna beslöt därför avbryta förhandlingarna i Bryssel för att istället återuppta dem vid ett senare tillfälle. Tidpunkt och modaliteter beslöts det däremot att överlåta till GATTs förhandlingskommitté (Trade Negoti-ating Committee) att bestämma om.
Det är troligt att förhandlingarna äter kommer att kunna upptas i januari 1991.
På grund av svårigheterna avseende jordbmksförhandlingama fördes inga reella förhandlingar på de flesta andra förhandlingsområden. Endast på ett fåtal områden kunde förhandlingar föras och enighet nås; urspmngs-regler, tullvärdeberäkningar, förhandsinspektion av ulandsdestinerad export (pre-shipment inspection) och importlicensprocedurer. Umguaymn-dans framtida utformning och slutförande torde emellertid avgöra dessa överenskommelsers slutgiltiga status.
Frågan om u-länders integration i det internationella handelspolitiska samarbetet står sedan länge på dagordningen i OECDs handelskommitté. En fortlöpande dialog mellan OECD och ett antal industriellt utvecklade ekonomier i Asien pågår.
Reformprocessen i Östeuropa har medfört omfattande kontakter mellan OECD och östländerna. För att bistå dessa har organisationen i år upprät tat ett "Centre for Co-operation with European Economies in Transition". Centret bistår med kunskaper och stöd när det gäller övergången från plan-till marknadsekonomi. 189
Iraks invasion av Kuwait och den därmed uppkomna situationen på Prop. 1990/91: 100 oljemarknaden har aktiverat arbetet inom det internationella energiorga- Bil. 5 net, lEA.
Sverige har i OECDs handelskommitté tagit initiativ till en systematisk genomgång av sambandet mellan handelspolitik och miljöpolitik. Förslaget har mött starkt gensvar från övriga OECD-länder. Arbetet beräknas ge substantiella resultat under år 1991.
Under år 1990 har u-ländernas problem på bl. a. handels- och råvamom-rådena diskuterats i Förenta nationerna (FN) vid skilda tillfällen. Generalförsamlingen höll ett extra möte om intemationeUa ekonomiska frågor i slutet av april. Mötet resulterade i en enhälligt antagen deklaration. Under september genomfördes en konferens i Paris som behandlade de minst utvecklade ländernas (MUL) problem. Konferensen enades om ett aktionsprogram för dessa länder under 1990-talet. Under oktober månad kunde vidare FNs medlemmar enas om en ny utvecklingsstrategi (International Development Strategy, IDS) för 1990-talet.
Dessa framåtblickande texter som har antagits inom FN bör hållas i åtanke under diskussionerna vid den åttonde sessionen med FNs konferens om handel och utveckling (UNCTAD VIII), som skall äga rum under hösten 1991. Huvudämnen blir resurser för utveckling, internationell handel, teknologi, tjänster och råvaror. Enligt svensk uppfattning bör miljöproblematiken, liksom i andra FN-organ, utgöra ett betydande inslag och behandlas i samband med varje problemområde.
Sveriges ambition är att bidra till att konferensen uppnår en sammanhållen behandling av överenskomna ämnen och konkreta slutresultat av vikt för främst u-ländema.
Det internationella samarbetet på det för UNCTAD så centrala råvam-området ter sig i vissa hänseenden inte särskilt lyckosamt. Detta är att beklaga då stabila råvammarknader fortsatt är av stor betydelse för många u-länder som ofta är starkt skuldtyngda.
Det prisstabiliserande avtalet för kakao har fungerat mindre väl. Avtalet har numera förlängts, sedan dess ekonomiska (prisstabiliserande) funktioner suspenderats. Samarbetet inom det prisstabiliserande avtalet för naturgummi har å andra sidan varit framgångsrikt, särskilt sedan nu det andra avtalet avseende naturgummi trätt i kraft och de första prisstabiliserande lagerköpen verkställts.
Utsikterna för andra nya prisstabiliserande råvamavtal är inte gynnsamma. Mer än ett års förhandlingar om ett nytt internationellt kaffeavtal har ej lyckats lösa vissa fundamentala meningsskiljaktligheter mellan ledande konsument- och producentländer. Hittillsvarande avtal har därför förlängts på två år, t.o.m. den 30 september 1991. Under denna tid är det prisstabiliserande exportkvotsystemet försatt ur kraft, varför avtalet — i likhet med kakaoavtalet — närmast har karaktär av en s. k. studiegmpp. Försöken att återuppta förhandlingama fortsätter dock.
Under år 1990 nåddes föriikning mellan banker och mäklare å ena sidan och Internationella Tennrådet å den andra i den långdragna process som följde på den kris som utlöstes av tennrådets inställande av sina betalning ar i oktober 1985. Internationella Tennrådet upplöstes därefter den '90 31 juli 1990.
Ansträngningarna bör fortsätta att i lämpliga former föra det multilate- Prop. 1990/91: 100 rala samarbetet på råvamområdet vidare. Att detta kan ge positivt resultat Bil. 5 visas bl.a. genom det nya juteavtalet samt den nya nickelstudiegmppen.
1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter är i likhet med det första (från år 1982) ett s.k. utvecklingsavtal, utan prisstabiliserande funktioner. Detta nya juteavtal är i allt väsentligt likt det hittills gällande och gynnar primärt de juteproducerande ländema. Dessa är främst Bangladesh, Nepal, Indien, Kina och Thailand. Avtalet ligger väl i linje med Sveriges traditionella råvampolitik och riksdagen godkände också avtalet för svensk del den 6 december 1990 (prop. 1990/91: NU 13, rskr. 68).
1983 års internationella avtal om tropiskt timmer som också är ett s. k. utvecklingsavtal, skulle löpa ut den 31 mars 1990. Det har förlängts med två år. Under denna tid fömtses förhandlingar komma att inledas om ett nytt liknande avtal. Avtalet har under sin hittillsvarande giltighetstid kommit att få en ökande betydelse. Man tillmäter nu allmänt avtalet stor vikt som ett av de verksamma internationella medlen i kampen mot förstörelsen av de tropiska regnskogarna.
Framgångsrika förhandlingar om studiegmpper för tenn och koppar har lett fram till överenskommelser om mandat för dessa studiegrupper. De avses starta sin verksamhet så snart de antagits av det enligt resp. mandat erforderliga antalet stater.
Den internationella nickelstudiegmppen höll sitt invigningsmöte i juni 1990. Denna nya studiegmpp kommer främst att verka som insamlande och bearbetande organ för statistik avseende nickel. Ett första möte med studiegruppen med deltagande av näringslivsrepresentanter kommer att hållas under våren 1991. Förhoppningar knyts till att gmppens verksamhet skall leda till ökad marknadstransparens och därmed indirekt verka stabiliserande på nickelmarknaden.
Den s.k. Gemensamma Fonden för råvaror, som framförhandlades redan år 1980, kunde träda ikraft den 19 juni 1989 sedan bl.a. Sovjetunionen tillträtt avtalet. Fondens huvudsyften är atl, dels erbjuda finansiell hjälp för prisstabiliserande råvarulagring, inom ramen för internationella råvaruavtal, dels finansiera projektverksamhet inom råvamområdet. Fonden befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede, men väntas få stor betydelse främst som finansieringskälla för nämnda projektverksamhet.
Bilateralt samarbete
Handelspolitiska och ekonomiska konsultationer på regeringsnivå spelar en viktig roll för Sveriges handel med flertalet u-länder. Ett starkt samband framträder mellan handelspolitiska och ekonomiska kontakter på regeringsnivå och kommersiella förbindelser. Kontakter i form av ministerbesök och delegationsresor med officiell prägel har i allt större grad kommit att användas i handelsfrämjande syfte.
Sverige har ingått avtal om ekonomiskt, industriellt och teknisk-veten skapligt samarbete med ett tjugotal u-länder. Kommerskollegium undersö ker f. n. om och hur dessa avtal kan utnyttjas mer effektivt. Under år 1990 har Sverige med Iran undertecknat ett Memorandum of Understanding, 191
som återupplivar ett avtal från år 1974 om upprättande av en blandad Prop. 1990/91: 100 kommission för ekonomiskt och industriellt samarbete. Bil. 5
Särskild vikt måste läggas vid de mera utvecklade u-länderna i Stillahav-sasien. Japan har utgjort förebild för och givit inspiration åt exempelvis Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan som uppvisar mycket höga siffror vad gäller t. ex. tillväxt, produktivitet, handel och investeringar. I en annan grupp av länder som ifråga om ekonomisk utveckling kommer på en nivå strax efter, återfinns i första hand tre ASEAN-länder, nämligen Thailand, Indonesien och Malaysia. I både Thailand och Malaysia ger sedan ett par år tillbaka exporten av industriprodukter större intäkter än jordbruksexporten.
Sveriges handel med u-länderna har minskat under 1980-talet. Under år 1989 uppgick den svenska exporten till u-länderna till 31 miljarder kronor vilket var en ökning med 8 % jämfört med året innan. Importen från ländergruppen ökade med 15 % till 24 miljarder kronor. Av Sveriges totala export går 9,4 % till u-länderna medan motsvarande siffra för importen är 7,5 %.
Exportfrämjande insatser
Det allmänna statliga stödet till exportfrämjande kanaliseras i Sverige huvudsakligen via Sveriges exportråd, som bildades år 1972 av staten och den privata organisationen Sveriges allmänna exportförening.
Rådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja Sveriges export. Vidare planerar och leder rådet handelssekreterarnas verksamhet samt den exportfrämjande verksamheten inom utrikesrepresentationen. Andelen företagsfinansiering är internationellt sett hög. Exportrådet spelar en viktig roll för att understödja och underlätta företagens egna exportansträngningar.
Jag har, med regeringens bemyndigande, tillkallat en särskild utredare med uppgift att göra en förutsättningslös översyn av statens roll i det exportfrämjande arbete som drivs genom Sveriges exportråd (dir. 1989:38). Utredaren väntas presentera sitt betänkande inom kort.
Exportfinansiering
Genom den s.k. consensus-överenskommelsen inom OECD har de deltagande staterna, däribland Sverige, åtagit sig att tillämpa vissa riktlinjer vad gäller bl. a. räntenivåer och kredittider vid statsstödda exportkrediter. Syftet med överenskommelsen är att begränsa osund och snedvridande konkurrens medelst subventionerade exportkrediter. I överenskommelsen ingår också riktlinjer för s. k. u-kreditgivning.
Consensus-överenskommelsen är för närvarande föremål för översyn. Avsikten är att en reviderad överenskommelse skall antas inför OECDs ministermöte våren 1991.
Finansiering är ett viktigt konkurrensmedel, särskilt vid export av kapi talvaror och projekt till u- och östländer. Tillgång till statliga exportkredit garantier är här av central betydelse. 192
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom garantier skydda Prop. 1990/91: 100 företagen mot vissa typer av förlustrisker i samband med exportaffärer. Bil. 5 Nämnden har sedan år 1980 utfärdat garantier för export till ett värde av drygt 100 miljarder kronor. Samtidigt har ett ackumulerat underskott på ca 2,5 miljarder kronor uppstått i verksamheten, till följd av skaderegleringar föranledda av betalningsproblem i u- och östländer.
Riksdagen har våren 1990 godkänt vissa förslag till förändrade riktlinjer för EKNs verksamhet (prop. 1989/90:44, NU 19, rskr. 153). För garantier med kredittid i princip upp till högst 5 år bör verksamheten bedrivas med målet att den skall gå ihop och premierna anpassas därefter (N-system). Även när det gäller längre och större krediter bör ambitionen fo.-lsalt vara att få verksamheten att gå ihop på sikt. Premierna bör i detta fall bestämmas med hänsyn till den riskbild som föreligger vid beslutstillfället för de enskilda affärerna. Med hänsyn till förlustriskerna bör riskbedömningen i fråga om de långa krediterna kompletteras med prövning av samhällsintresse (LT-system). Riksdagen har understrukit vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti — inom ramen för de begränsningar som uppställs för garantigivningen — utformas med beaktande av vad som erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrentländer. Vidare har EKN fått vidgade möjligheteratt anpassa garantigivningen till ändrade exportfinansieringsformer.
Tullfrågor, handelsprocedurer m. m.
I förhandlingarna med EG om ett EES-avtal diskuteras en rad förslag till förenklingar vad gäller ursprungsreglerna, t.ex. införande av alternativa procentregler, full kumulation och förenklad ursprungsbevisning. Dessutom diskuteras bl.a. ett multilateralt tullsamarbetsavtal.
I den gemensamma EFTA/EG-arbetsgruppen för enhetsdokumentet och transiteringsfrågor (SAD/Transit-gruppen) diskuteras möjligheterna att utveckla del gemensamma tulldokumentet till ett elektroniskt dokument. Ett gemensamt pilotprojekt har också startat för att se över möjligheterna att datorisera transiteringsrutinerna.
Sverige deltar i TEDIS (Trade Electronic Data Interchange System) sedan år 1989. Detta projekt sattes igång av EG-kommissionen år 1987 och huvudinriktningen är verksamhet som stöder och samordnar EDI-ulvecklingen (Electronic Data Interchange) i Västeuropa. Projekt som berör flera språk och länder är prioriterade. Viktiga frågor är hur säkerheten skall lösas vid informationsutbyte enbart mellan datorer och hur länders juridiska regelverk kan anpassas lill elektronisk datautväxling. Genom TEDIS stöds också arbete som bedrivs i FNs regi där internationella datastandarder och rekommendationer tas fram. Första fasen av TEDIS avslutades år 1989 och nästa fas omfattar tre-årsperioden 1991 -94.
Riksdagen har våren 1990 godkänt avtal om Handelsprocedurrådets verksamhet under perioden 1 juli 1990 — 30juni 1993 (prop. 1989/90:150, NU26, rskr. 354). Avtalet innebär att rådet drivs vidare med utvidgad huvudmannakrets och delvis förändrad inriktning. '"
13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Sverige har de senaste åren ingått ett antal tullsamarbetsavtal. Dessa Prop. 1990/91: 100 fyller en viktig funktion för att ge tullen möjlighet atl effektivt bekämpa Bil. 5 bl.a. narkotikasmuggling och ekonomisk brottslighet. Avtal med de nordiska länderna, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Nederiänderna, USA och Spanien är i kraft.
Sverige deltar i det internationella samarbetet på tullområdet, främst inom ramen för Tullsamarbetsrådet (Customs Cooperation Council — CCC) i Bryssel. Rådet har till uppgift att studera frågor av tullteknisk och tulladministrativ natur och att utarbeta konventioner och rekommendationer i syfte att harmonisera medlemsländernas tullprocedurer.
Avvecklingen av exportrestriktionerna för icke järnhaltigt metallskrot inleddes den I januari 1990 i enlighet med den överenskommelse som i januari 1989 träffades mellan EFTA-länderna och EG (prop. 1989/90: 10, UUI I, rskr. 77). För Sveriges del innebär detta att den enda kvarvarande restriktionen — för kopparskrot — kommer att avvecklas den I januari 1992. Restriktionen för aska med återstoder av koppar har avvecklats den 1 januari 1991. Utförseltillstånd för kopparskrot har i vissa fall beviljats inom ramen för s. k. omarbetningsavtal.
De prisåtaganden som sedan slutet av år 1986 gällt för spånskivor från Polen och Tjeckoslovakien har avvecklats. Regeringen har avslutat dumpningsundersökningar beträffande importen av hårda träfiberskivor från Polen och Sovjetunionen, vissa gödselmedel från Tyska demokratiska republiken och Rumänien samt PVC-rör från Polen och Tjeckoslovakien. En undersökning har inletts beträffande plywood från Förenta staterna och Tjeckoslovakien.
Betänkandet från utredningen om svensk utrikeshandel i krislägen (SOU 1989:107) har remissbehandlats. Utredningens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Skyddssystemet på beklädnadsområdet
Regeringen har i prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. uttalat att en fullständig avreglering av tekorestriktionerna bör genomföras den 31 juli 1991. Riksdagen ställde sig bakom detta ställningstagande (l988/89:FiU10, rskr. 94). Senast har riksdagen (1989/90:NU27), med anledning av ett antal motioner i frågan, uttalat att slopandet av importbegränsningarna på lekoområdet kommer att leda till lägre konsumentpriser i vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna.
Samtliga berörda länder har notifierats om den svenska avsikten att avreglera tekohandeln. Samtidigt har ländema föreslagits modifierad pe-riodiadelning av avtalet i syfte att uppnå en smidig övergång till en fullständig avreglering den 31 juli 1991.
Internationella sanktioner
Den 1 juli 1987 trädde Sveriges förbud mot i princip all handel med Sydafrika och Namibia i kraft. Sanktionerna mot dessa länder har även omfattat förbud mot nyinvesteringar m.m. Sedan Namibia den 21 mars 194
1990 utropat sin självständighet upphävdes samtliga sanktioner mot detta Prop. 1990/91: 100 land. Bil. 5
Även i Sydafrika har en positiv utveckling inletts. Apartheidsystemet består dock i väsentliga delar. Mot detta land kvarstår därför de svenska sanktionerna.
Genom förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak och Kuwait, som beslutades och trädde i kraft den 7 augusti, var Sverige ett av de första länderna som införde ekonomiska sanktioner mot Irak och det ockuperade Kuwait. Med anledning av bl.a. säkerhetsrådets beslut den 25 september om att utvidga sanktionerna till att också omfatta ett luftembargo beslutade regeringen den 4 oktober om ändringar i nyss nämnda förordning (SFS 1990:954). De nya bestämmelserna trädde i kraft den 20 oktober.
Regeringens förordnanden om sanktioner stödjer sig på bemyndiganden i lagen (1971:176) om vissa intemationeUa sanktioner. Enligt lagen skall regeringens förordnanden att tillämpa lagen underställas riksdagen för godkännande. Så har skett genom prop. 1990/91:48. Riksdagen har därefter godkänt förordnandena (1990/91: UU 11, rskr. 75).
Regeringen kan i det enskilda fallet medge undantag från förbuden bl. a. för medicin som skall utföras inom ramen för humanitära hjälporganisationers arbete. Regeringen har givit dispens för bl. a. Svenska Röda Korset och Rädda Barnens Riksförbund.
Totalt har ett trettiotal dispensansökningar avgjorts.
Krigsmaterielkontroll
Vid årsskiftet 1989/90 hade 149 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel. Tillverkningsvärdet för år 1989 var 9 583 milj. kr., jämfört med 8 303 milj. kr. år 1988.
Under år 1990 har ca 1 600 ansökningar om utförsel behandlats. Värdet för de under året beviljade utförseltillstånden, som i vissa fall också avser export under flera följande år, uppgick till ca 3 000 milj. kr., jämfört med ca 7 250 milj. kr. år 1989.
Jämfört med år 1988 minskade krigsmaterielexportens andel av Sveriges totala export under år 1989 från 2.02 % till 1.81 %. För år 1990 kan en ytterligare kraftig minskning förutses.
Den pariamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmate-rielexportfrågor har under år 1990 sammanträtt tio gånger. Det tek-niskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektionen vid bedömningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, har sammanträtt sex gånger.
Utredningen om krigsmaterielexporten avlämnade i februari 1990 sitt betänkande "Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet" (SOU 1989:102). Regeringen avser senare framlägga förslag om ny lag rörande krigsmateriel. I detta förslag kommer även den år 1989 avlämnade utredningen om krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66) att behandlas.
En skrivelse med redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under är 1989 (skr. 1989/90: 124) överiämnades till riksdagen i april 1990. '95
En motsvarande skrivelse kommer att lämnas i börian av år 1991.
Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte Prop. 1990/91:100
Ril S Jag kommer att föreslå regeringen att under våren 1991 lägga fram en
proposition om kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte. Kontrollen avses omfatta såväl vissa produkter som viss kunskapsöverföring och utformas som ett utförselförbud från vilket regeringen kan meddela undantag.
E 1. Kommerskollegium
1989/90
Utgift
47 454
1990/91
Anslag
43 874
1991/92
Förslag
50 487
000¶Inkomster vid kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (1989/90ca 12 milj.kr.).
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i samband.med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommerskollegium har ca 135 anställda.
Till kollegiet är knutet ett handelspolitiskt råd, ett krishandelsråd, en CECA-nämnd för vissa frågor rörande tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Europeiska kol- och stålgemenskapen samt rådgivande nämnder för revisorsfrågor resp. tolk- och översättarfrågor.
Kollegiet har regeringens uppdrag att upprätta ett kansli åt delegationen för översättning av EGs regelverk.
Kommerskollegium har inför treårsperioden 1991/92—1993/94 lämnat en fördjupad anslagsframställning. 1 anslagsframställningen föreslår kollegiet vissa förstärkningar i verksamheten och en fortsatt utbyggnad av ADB-stödet. Kollegiet hemställer att bestämmelsema om ursprungsmärkning av kläder avskaffas och att en översyn görs av den svenska näringspolitiska myndighetsstrukturen. Vidare hemställer kollegiet om en ökning av ramanslaget med 2 000 000 kr. samt att ett förslagsanslag uppgående till 250 000 kr. anvisas för stipendier till svenska praktikanter vid europeiska samarbetsorganisationer.
196 Föredraganden
Förslag:
Verksamhetens inriktning
Det övergripande målet för kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde upprätthålla erforderliga regler och normer.
Kollegiets verksamhet under den kommande treårsperioden kommer till stor del att präglas av de handelspolitiska konsekvenserna av ett utvidgat europasamarbete samt av uppföljningen av GATTs Umguay-runda. Under perioden 1991/92—1993/94 blir därför särskilda insatser nödvändiga inom kollegiets multilaterala och europeiska funktioner liksom inom funktionerna för tekniska handelshinder och näringsrättsliga frågor.
Jag förordar att denna inriktning av kollegiets verksamhet läggs till grund för arbetet under den kommande treårsperioden.
De krav som utvecklingen i omvärlden ställer på verksamheten bör mötas med förstärkningar i de ovan nämnda delarna av verksamheten samt en fortsatt satsning på ADB-stödet.
1 frågan om kollegiets förslag om en översyn av den svenska näringspolitiska myndighetsstrukturen anser jag, efter samråd med chefen för civildepartementet, att det finns skäl att precisera de berörda myndigheternas ansvarsområden. Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att redovisa sin inställning i denna fråga.
Resurser m. m.
Ramanslag 1991/92: 50 487 000 kr.
Huvudförslaget bör tillämpas för anslaget. Mitt förslag innebär dock att totalt 3 % av huvudförslagets 5 % återförs till anslaget under treårsperioden. Någon reducering av anslagsramen bör därmed inte genomföras budgetåret 1991/92.
I övrigt föreslår jag att medel som frigörs under treårsperioden som en följd av att tekorestriktionerna avvecklas, totalt ca 2 300 000 kr., får disponeras av kollegiet.
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Budgetram:
Budgetramen för 149 951 000 kr.
perioden 1991/92-1993/94 har beräknats till
Resultatbedömning
Av kollegiets resultatanalys framgår att den gångna perioden har präglats av knappa personalresurser, ökande ärendemängder och nya uppgifter. Detta har drivit fram effektiviseringar och en positiv utveckling av pro-
duktiviteten. ADB-uppbyggnaden har forcerats och flexibiliteten i organi- Prop. 1990/91: 100 sationen har ökat. Situationen har nödvändiggjort hårda prioriteringar. Bil. 5
Enligt min mening har kollegiet en viktig roll vad gäller att förse regeringen med beslutsunderlag och utredningar i handelspolitiska frågor. Kollegiet har väl uppfyllt de krav som har ställts på verksamheten härvidlag. Kollegiet har aktivt deltagit i det internationella handelspolitiska förhandlingsarbetet.
Min sammantagna bedömning är att kollegiet har utnyttjat sina resurser väl och att myndigheten har haft förmåga att framgångsrikt anpassa sin verksamhet till utvecklingen i omvärlden, bl.a. genom organisationsförändringar som medger en större flexibilitet.
Skäl
På handelspolitikens område kan en rad förändringar förväntas som följd av dels det ekonomiska samarbetssystem som utvecklas i Europa och som berör EG- och EFTA-länderna samt de central- och östeuropeiska länderna, dels de pågående GATT-förhandlingarna.
Inom kollegiets multilaterala funktion kommer särskilt resultatet av förhandlingsarbetet i Umguay-mndan, närdetta avslutats, att ställa ökade krav. Förhandlingsresultatet skall omsättas i svenska regler och det löpande GATT-arbetet får en bredare omfattning. Bl.a. torde nya områden tillkomma, t. ex. handelsrelaterade investerings- och immaterialrättsfrågor samt handel med tjänster, vilka ger upphov till nya arbetsuppgifter inom kollegiet.
Inom den europeiska funktionen kommer verksamheten att i hög grad påverkas av ell EES-avtal. Bl. a. får kollegiet en viktig roll när det gäller genomförande och tillämpning av avtalet på en rad områden. Även utvecklingen i Central- och Östeuropa ställer krav på kollegiets insatser.
Kommerskollegium har en viktig roll när det gäller formuleringen av svensk handelspolitik i detta skeende. Verksamheten omfattar t. ex. bevakning av Sveriges och andra länders åtaganden, utredande verksamhet, informations- och samordningsuppgifter samt övriga anpassningsåtgärder som kan bli aktuella. Det är därför angeläget att kollegiet kan anpassa sin verksamhet till förändringar i den internationella handelspolitiska utvecklingen och i Sveriges position i det internationella handelssystemet. En effektiv och flexibel organisation liksom en god beredskap för förändringar är fömtsättningar för detta. Den ökande komplexiteten i såväl de handelspolitiska som näringsrättsliga frågorna samt kraven på snabba insatser och omprövningar medför också krav på en förbättrad framförhållning.
Vidare är en fortsatt satsning på ADB-stödet en fömtsättning för att kollegiet skall kunna bedriva verksamheten effektivt. Detta gäller bl.a. kommunikationsmöjligheter både internt och med extema databaser.
Anslaget för budgetåret 1991/92 samt budgetramen för perioden 1991/92 — 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångspunkter.
Enligt huvudförslaget skall myndigheten genomföra rationaliseringar i verksamheten som motsvarar 5 % under treårsperioden. Med tanke på den 198
betydelse de pågående handelspolitiska skeendena har för Sverige och Prop. 1990/91:100 kollegiets roll i detta sammanhang, förordar jag att 3 % av besparingen Bil. 5 enligt huvudförslaget återförs till anslaget för att möta de krav som ställs på verksamheten. Därmed bör huvudförslaget genomföras med 2 % fördelat med 1 % för vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Regeringen har tidigare aviserat en avveckling av tekorestriktionerna den 31 juli 1991. Avvecklingen innebär ett minskat resursbehov inom kollegiets regleringsfunktion. Med hänvisning till vad jag har anfört ovan finns det enligt min mening starka skäl som talar för att därigenom frigjorda medel, totalt ca 2 300 000 kr. under treårsperioden, överförs till de expansiva delama inom kollegiets verksamhetsområde.
Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1991/92 uppgår till 6 613 000 kr. Anslaget för det första året i treårsperioden har därmed beräknats till 50 487 000 kr. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknar jag anslaget till 49 982 000 kr. respektive 49 482 000 kr. efter reduce-ring-med 1 % för vardera året i enlighet med vad jag har anfört beträffande huvudförslaget. Beloppen bör pris- och löneomräknas i vanlig ordning.
Svenska stipendier avseende europeiska integrationsfrågor för tjänstgöring vid Europaparlamentet, EG-kommissionen och europeiska samarbetsorganisationer (bl. a. EFTA) administreras av kollegiet. Ett ökat intresse kan förväntas även på detta område. Ursvensk synvinkel torde det vara angeläget att de möjligheter som löpande erbjuds svenska praktikanter i nämnda organisationer kan tas tillvara. Befintliga medel under anslaget för denna verksamhet kan beräknas till ca 80 000 kr. Jag förutsätter att den resursförstärkning, som jag har föreslagit för anslaget, även skall ge utrymme för en viss utökning av stipendieverksamheten.
Kollegiets förslag om ett avskaffande av reglerna för ursprungsmärkning av kläder bereds i särskild ordning. Jag är således inte nu beredd att ta ställning i denna fråga.
De pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG förväntas leda till ett omfattande avtal i vilket deltagande från EFTA-ländernas sida i den inre marknaden och i de fyra friheterna uppnås genom en långtgående anpassning till EGs regelverk. Samtidigt förutses också mekanismer för deltagande från EFTA-ländernas sida i den process som leder till nya beslut inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Oavsett hur relationerna mellan EFTA-länderna och EG slutligen utformas kommer den pågående integrationen att påverka inte bara svenskt näringsliv utan också svensk lagstiftning och svenska myndigheters verksamhet.
Internationaliseringen av den svenska ekonomin och det internationella regelverkets växande betydelse i den nationella normgivningen, liksom den avreglering som skett på många områden, har lett till att flera myndigheters roller har förändrats. Regeringen har i skrivelsen 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna bl.a. angivit att internationaliseringen under 1980-talet har kommit att påverka många verksamhetsområden. Föredraganden anför att delar av den statliga administrationen, bl. a. de näringspolitiska myndigheterna, mot denna bakgrund måste reformeras.
Enligt min mening finns det mot denna bakgrund skäl att precisera de '99
berörda myndigheternas ansvarsområden. Prop. 1990/91:100
Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet, som Bil. 5 senare denna dag redovisar sin inställning i denna fråga.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att godkänna att den huvudsakliga inriktningen för verksamhe ten inom kommerskollegium skall vara i enlighet med vad jag föror dat i avsnittet Förslag.
2. att till Kommerskollegium för budetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 50 487 000 kr.
Tullpreferenser för Namibia
Bakgrund och förslag
Det svenska preferenssystemet, som trädde i kraft den 1 januari 1972, innebär tullfrihet vid import från u-länderna av flertalet industriella hel-och halvfabrikat och vissa livsmedel. Undantag har gjorts för varor som är särskilt utsatta för lågpriskonkurrens, t.ex. kläder, handskar och skor. De svenska preferenserna avser i stort alla självständiga utomeuropeiska u-länder samt Jugoslavien, Turkiet, Cypern och Malta. Preferensberättiga-de är vidare vissa utomeuropeiska områden som står under preferens-givande länders överhöghet, bl.a. Hongkong. Dessutom medges i särskild ordning tullpreferenser för Kina, Rumänien och Bulgarien.
Formellt bemyndigande för regeringen att medge tullpreferenser för varor från utvecklingsländerna finns i 5 § lagen (1987:1 069) om tullfrihet m. m. Av prop. 1971:93 framgår atl bemyndigandet får utnyttjas för vissa särskilt angivna länder och områden och gäller med vissa begränsningar beträffande varuområdet. Ytteriigare bestämmelser finns i förordningen (1987:1 285) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (ändrad senast SFS 1990:105).
Den 1 februari 1987 infördes vidare tullfrihet för samtliga varor vid import från de länder som av FN utnämnts till minst utvecklade.
Sverige har genom åren aktivt stött Förenta Nationernas ansträngningar att få slut på Sydafrikas illegala ockupation av Namibia. Sverige har också medverkat i genomförandet av säkerhetsrådets resolution 435 som innebar en plan för övergång till oberoende för Namibia. Genomförandet av resolutionen inleddes den 1 april 1989 och har sedermera resulterat i att Namibia kunde proklamera sin självständighet den 21 mars 1990. 1 enlighet med riksdagens beslut i maj 1990 inleds från och med budgetåret 1990/91 också ett bilateralt utvecklingssamarbete med Namibia.
Jag föreslår att Namibia - som ett led i vårt stöd för landet - inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska syste met med tullpreferenser till förmån för u-länderna. Därmed skulle en möjlighet öppnas för Namibia att erhålla tullpreferenser så snart landet inkommit med en framställan härom. 200
Hemställan Prop. 1990/91:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen '*"• 5
att godkänna att Namibia inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-länder.
E 2. Exportfrämjande verksamhet
1989/90
Utgift
255 982 021
Reservation
47 365 673
1990/91
Anslag
254 578 000
1991/92
Förslag
259 815 000
Inledning
Under detta anslag beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges exportråd antingen själv utövar eller planerar och leder inom handelssekreterarorganisationen och utrikesrepresentationen.
Ett antal myndigheter och organisationer inom andra departements verksamhetsområden bedriver också verksamheter med inslag av exportfrämjande karaktär, ofta i samarbete med Sveriges exportråd. Som exempel kan nämnas Sveriges turistråd samt statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna inom ramen för program för småföretagsutveckling och olika branschprogram. Exportkreditgarantier genom exportkreditnämnden och exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit kan också räknas hit.
Organisation
Sveriges exportråd inrättades den 1 juli 1972 genom avtal mellan svenska staten och Sveriges allmänna exportförening. Inom exportrådet är tillsatt en särskild nämnd med uppgift att besluta om stöd till svensk projektexport. Exportrådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Sveriges exportråd planerar och leder den exportfrämjande verksamheten dels via den specialiserade kommersiella utlandsrepresentationen, dvs. han-delssekreterarna, dels inom utrikesrepresentationen. Sveriges exportråd har slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet, nämligen den i Sao Paulo, New York, Lissabon och Madrid.
Det finns för närvarande 19 handelssekreterartjänster inrättade, nämli gen i Chicago, Toronto, Bryssel, Budapest, Diisseldorf, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, Lissabon, London, Madrid, Milano, Oslo, Paris, Prag, Wien, Sydney, Tokyo och i Jeddah. Filialkontor finns i Atlanta, Barcelona, Beriin, Bratislava, Detroit, Hamburg, Los Angeles, Montreal, New York, Stuttgart och Vancouver. Ett antal ambassader och konsulat i länder med särskilt intressanta marknader har givits en särskild kommersiell kompe tens och tar ~ liksom handclssekreterarna — betalt för vissa av sina exportfrämjande tjänster. Samtliga ambassader och handelskontor, liksom även vissa konsulat, tillhandahåller allmän exportfrämjande service. 201
Verksamheten och dess fmansiering Prop. 1990/91:100
Ril S Sveriges exportråds och handelssekreterarnas verksamhet drivs i form av
projekt. Projekten planeras och följs upp i huvudsak per marknad och per bransch/affärsområde. Ett projekt kan bestå av exportservice, exportaktioner eller exportuppdrag. Med e.xportservice avses sådana tjänster som inte föranleder debitering, t.ex. lättillgänglig marknadsinformation, inledande rådgivning till företag och enklare vamförfrågningar liksom viss uppsökande och initiativtagande verksamhet. Exportaktioner omfattar bransch-, land- eller temabundna kollektiva aktiviteter som stödjer företagens exportansträngningar. I exportaktioner ingår också bl. a. åtgärder som särskilt stödjer små och medelstora företag i deras exportarbete. Uppdragsverksamheten omfattar tjänster som utförs på särskild beställning och mot särskilt arvode för enskild uppdragsgivare.
Verksamhetens finansiering är delad mellan staten och näringslivet. Staten bidrar enligt det nu gällande avtalet om Sveriges exportråd (prop. 1979/80: 16, NU 20, rskr. 95) till exportrådets finansiering med ett bidrag till rådets kostnader för exportservice till företag med export av mindre omfattning. Vidare ställer staten enligt nämnda avtal medel till förfogande för rådets uppgift att planera och leda handelssekreteramas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen. Handelssekreterarnas exportservice finansieras med statliga medel. Flertalet för stat och näringsliv gemensamma exportaktioner finansieras i regel efter fördelningen 40/60 %.
Näringslivet deltar i finansieringen av Sveriges exportråd med bl.a. abonnemangsavgifter. Abonnemang är en fömtsättning för att få stadigvarande tillgång till Sveriges exportråds, handelssekreterarnas och utrikesrepresentationens tjänster. Detsamma gäller handelskammare i utlandet som har slutit samarbetsavtal med exportrådet. Rådet kan lämna vissa inledande tjänster till andra än abonnenter. Näringslivets medverkan i finansieringen utgörs också av gemensamma exportaktioner enligt vad som nyss sagts samt av uppdrag mot särskild avgift i Sverige eller i utlandet.
Vissa medel under anslaget är avsedda för att främja svensk projektexpon (prop. 1978/79:123 bil. 2, NU 59, rskr. 415) samt för statligt stöd till konsultförelag (prop. 1984/85:110, NU 33, rskr. 358).
202¶Sveriges exportråd
Medelsbehov (1
000-taI kr
.)
BiL5
Verksamhet
1989/90
1990/91
Beräknad 1991/92
änd
Iring
budget
utfall
budget
Export-
Föredra-
rådet
ga
nden
Export-
främjande
åtgärder
-Anslag
206 880
215 070(1)
221 935
+ 26 665
+
10 055
-Övriga
182 000
191 000
198 000
+ 7 000
-
7 000
intäkter
stöd till
svensk pro-
jektexport
m.m.
-Ans 1ag
25 000
21 702(2)
20 000
+ 2 000
-
3 000
Till rege-
ringens dis-
position
-Anslag
6 144
19 210(3)
12 643
- 6 643
-
1 818
Summa
medelsbehov
-Ans1ag
238 024
255 982(4)
254 578
+ 22 022
+
5 237 (5)
-övriga
182 000
191 000
198 000
+ 7 000
-
7 000
Intäkter
Garantiramar
Svensk pro-
35 000
35 000
of
of
jektexport
Konsultstödet
8 000
8 000
of
of
(l)Varav 8,2 milj.kr. från budgetåret 1988/89.
(2)Varav ca 6,3 milj.kr. från budgetåret 1988/89.
(3)Från budgeterat belopp har 100 000 kr. dragits av avseende
realtillväxten i den nordiska budgeten. Exportrådet har genom
särskilda beslut fått disponera ca 1,6 milj.kr. från denna
anslagspost och ca 11,4 milj.kr. från under anslaget reserverade
medel. 2 milj.kr. har använts för informationsverksamhet om det
västeuropeiska integrationsarbetet.
(4)Sveriges exportråd har för handelssekreterarna redovisat ett
överskott om 338 000 kr.
(5)Varav 72 000 kr. har överförts från anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.
Exportrådet har lämnat en kortfattad anslagsframställning med budgetförslag för budgetåret 1991/92 och en plan för budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Exportrådet anför att det i avvaktan på resultatet och behandlingen av den pågående utredningen av exportrådets verksamhet har befunnits olämpligt alt nu föreslå några större nyheter eller förändringar i inriktningen, annat än vad som är en naturlig anpassning till företagens löpande efterfrågan på rådets tjänster. Inriktningen och omfattningen av verksamheten ligger därmed i stort fast jämfört med tidigare.
Exportrådet pekar på en rad faktorer som påverkar fömtsättningama för rådets verksamhet. Det gäller bl.a. konjunkturutvecklingen. Det är rådets erfarenhet att företagens behov av och intresse för marknadsinvesteringar ökar i tider av vikande konjunktur och orderingång. Därmed ökar också normalt efterfrågan på rådets tjänster. Andra faktorer som nämns är de större svenska företagens ökande internationalisering och bl.a. som en
följd därav underleverantörernas förändrade situation, samt slutligen oron Prop. 1990/91: 100 i omvärlden. Eftersom exporten är en av de viktiga hörnpelare som bär Bil. 5 upp den svenska ekonomins utveckling är det naturligt för rådet att verka för ökad prioritet åt exportfrämjande verksamhet. — Inom exportrådet sker för närvarande en intensifiering av de fortlöpande ansträngningarna att inom givna ramar anpassa verksamheten till de ändrade fömtsättningama.
Exportrådets prioriteringar anges återspegla företagens efterfrågan. Vad gäller marknadsprioriteringar är det enligt rådet naturligt att fortsatt ägna Västeuropa stor uppmärksamhet, inte minst Tyskland och "Latin-euro-pa". Resurserna i Västeuropa kommer dock att minska snarare än öka för att möjliggöra satsningar på andra håll. Utanför Västeuropa ägnas framför allt USA och Japan fortsatt stort intresse. Den stora marknadspotentialen i Australien motiverar en fortsatt aktiv satsning där. Östeuropa möter en fortsatt stark efterfrågan på rådets tjänster men de osäkra fömtsättningar-na understryks. Ett enmanskontor har öppnats i Tallinn. Polen erbjuder enligt rådet intressanta exportmöjligheter. En förstärkning avses göras i Berlin genom att en filial öppnas där. Förutsättningarna för ett kontor i Zagreb kommer att diskuteras under året.
Exportrådet ägnar vidare stor uppmärksamhet åt bl. a. Indien och Chile. 1 Sydostasien bearbetas särskilt Taiwan, Thailand och Sydkorea. Ett fristående exportrådskontor öppnas i Taipeh den 1 juli 1991. Vidare önskar rådet organisera om verksamheten i Hongkong på så sätt att verksamheten drivs fristående från generalkonsulatet. Rådet vidhåller slutligen sin önskan att etablera ett kontor i Seoul.
Bland affärsområden lyfts särskilt fram frågan om miljöteknik. Enligt exportrådet har Sverige en exportpotential på detta område som bör tillvaratas. Exportrådet har i särskild skrivelse tagit upp frågan om ett treårigt program för export av miljöteknik med anslagsbehov per budgetår om 2,5 milj.kr.
Vid en genomgång av de speciella tjänster rådet kan erbjuda konstateras att stödet till mindre och medelstora företag prioriteras. I den pågående internationaliseringen blir denna tjänst särskilt angelägen. I det sammanhanget framhåller rådet underleverantörernas särskilda situation och behovet av insatser för denna gmpp företag. När det gäller satsningen Årets utlandsmarknad (Västtyskland, Frankrike och Storbritannien under de tre senaste åren) konstateras att dessa satsningar har varit mycket framgångsrika men att de har blivit resurskrävande. Avsikten är att i fortsättningen — såsom också har skett under det senaste året — mer satsa på s.k. Sverige-veckor i vissa utvalda länder i samarbete med de svenska dotterbolagen.
Exportrådet lämnar ett budgetförslag fördelat på tre år. Anslagsbeloppen är uttryckta i löpande priser med en genomsnittlig kostnadsökning om 7 %. Förslaget utgår från att verksamheten till former och inriktning skall bedrivas kontinuerligt och med anpassning till företagens behov och önskemål. Anslagsuppräkningen utgår från att en realt sett oförändrad nivå skall bibehållas. Uppräkningen för budgetåret 1991/92 utgår från de medel rådet disponerar 1990/91, dvs. anslaget belopp om ca 222 milj.kr.
för anslagsposten I för exportfrämjande åtgärder inkl. tillägg som ett Prop. 1990/91:100 resultat av särskilda regeringsbeslut om ca II milj.kr. Därutöver begärs Bil. 5 inga ökade anslag.
Exportrådets begäran om medel till Stöd till svensk projektexport m.. m. grundar sig på en uppskattning av utbetalningsbehovet. För 1991/92 begärs en ökning med 2 milj. kr. till 22 milj. kr. vilket är ett uttryck för en förväntad ökad efterfrågan av stöd till svensk projektexport. Exportrådet begär oförändrade garantiramar för verksamheterna stöd till svensk projektexport och konsultstödet.
Föredraganden
Sveriges exportråd är den centrala organisationen på det exportfrämjande området. Exporten och dess utveckling är av stor betydelse för den svenska ekonomin. Det finns därför anledning att fortsatt möjliggöra ett aktivt exportfrämjande arbete via Sveriges exportråd som ett komplement till företagens egna exportansträngningar.
Jag angav i 1990 års budgetproposition att en särskild utredare hade tillkallats med uppgift att göra en fömtsättningslös översyn av statens roll i det exportfrämjande arbete som drivs genom Sveriges exportråd inkl. dess utlandsorganisation (Dir. 1989:38). Utredaren kommer inom kort att presentera sitt betänkande. Jag avser att återkomma till regeringen med de förslag som utredningen kan föranleda.
Exportrådet har angett vissa prioriterade marknader, affärsområden och tjänster. Jag delar i stort exportrådets bedömningar i dessa frågor. Enligt min mening är det naturligt att Västeuropa prioriteras, inte minst från den utgångspunkten att denna region kan anses som närmarknad förde mindre och medelstora företagen.
Jag vill samtidigt framhålla att exportrådet har en särskild roll att spela när det gäller avlägset belägna och för svenska företag svårbearbetade marknader som visar en dynamisk utveckling.
Utlandsorganisationen måste självfallet ständigt anpassas till förändringar i marknadsbilden och företags efterfrågan på tjänster. En filial har nyligen inrättats i Berlin till handelskontoret i Diisseldorf för att framför allt ta tillvara de exportmöjligheter som den utökade tyska marknaden kan erbjuda. Efter samråd med exportrådet har överenskommits att ett handelskontor med en handelssekreterare som chef bör inrättas i Warszawa under budgetåret genom att nuvarande exportfrämjande verksamhet bryts ut från ambassaden. Detta får ses mot bakgrund av förändringarna i den polska ekonomin och svenska företags ökande intresse för den polska marknaden.
Utvecklingen på den sovjetiska marknaden bekräftar enligt min mening att tiden inte är mogen för inrättande av ett fristående handelskontor i Moskva samt att förstärkningar av resurserna inom ambassadens ram knappast är motiverade. Det bör understrykas att ambassaden förfogar över relativt stora personalresurser för det exportfrämjande arbetet. Till detta kan läggas att exportrådet har särskild personal vid avdelningskonto ret i Tallinn för den estniska marknaden samt att man aktivt bevakar 205 Sovjetunionen och Baltikum i övrigt från Stockholm.
Den exportfrämjande verksamheten vid generalkonsulatet i Hongkong Prop. 1990/91:100 fungerar i praktiken som ett fristående handelskontor. Verksamheten bör Bil. 5 enligt min mening brytas ut även formellt och förestås av en handelssekreterare. Exportrådet har vidare anmält att rådet under budgetåret övertar ansvaret för det nuvarande industrikontoret i Taiwan. Resurserna för den exportfrämjande verksamheten vid ambassaden i Seoul har förstärkts under senare år. Verksamheten i Seoul bör enligt min mening även fortsättningsvis drivas inom ambassadens ram.
Jag delar exportrådets syn på vikten av särskilda insatser för företag inom sektorn underleverantörer. Rådet har lämnat förslag till ett treårsprogram med tyngdpunkt på särskilda insatser i Tyskland. Rådet ingår också i den samordningsgrupp som statens industriverk leder på uppdrag av regeringen avseende insatser för underleverantörsföretag. De insatser som rådet bedömer bör vidtas för att förbättra underleverantörernas situation får ske inom ramen för anslagna medel.
Jag delar också rådets bedömning att svenska företag har goda exportmöjligheter inom området miljöteknik. Rådet anför att det finns en intressant och växande exportpotential och att insatser i första hand bör inriktas mot de mindre och medelstora leverantörerna. Ett treårigt program har tagits fram omfattande bl.a. kollektiva och enskilda marknadsföringsinsatser samt bevakning av nya marknadsmöjligheter. De föreslagna insatserna får så långt möjligt genomföras inom ramen för anslagna medel.
Pris- och löneomräkning uppgår till 16 420 000 kr. för budgetåret 1991/92. Huvudförslaget om 1,5 % bör tillämpas (3 765 000 kr.). Jag anser att en procentenhet av huvudförslaget eller 2 510 000 kr. skall återföras till anslaget för effektivitetshöjande åtgärder i första hand inom området miljöteknik, underleverantörsföretagens internationalisering samt för inrättande av ett handelskontor i Warszawa. Exportrådets beräknade kostnader för dessa insatser uppgår lill mer än det belopp som återförs.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget är det angeläget att vidta besparingar även under detta anslag på statsbudgeten. Jag föreslår därför att anslaget minskas med 10 milj.kr. Detta belopp kan fördelas med 4,5 milj. kr. på anslagsposten för exportfrämjande åtgärder, med 3 milj. kr. på anslagsposten för stöd till svensk projektexport m.m. och med 2,5 milj. kr. på anslagsposten till regeringens disposition.
Jag beräknar behovet av anslagsmedel till svensk projektexport och till konsultstödet till sammanlagt 17 milj.kr. Utbetalningar under budgetåret 1991/92 avser åtagande under det budgetåret och tidigare budgetår. Garantiramarna för svensk projektexport resp. konsultstödet bör uppgå till oförändrade belopp, 35 resp. 8 milj.kr.
Jag har beräknat vissa medel till regeringens disposition för särskilda exportfrämjande insatser av olika slag. Som exempel på sådana insatser kan nämnas särskilda exportaktioner, information och förstärkt kommersiell representation i utlandet samt stöd till export av tjänster från statliga myndigheter.
Vidare skall medlen användas för att betala kostnader för departementets informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet. Verksamheten avser en bred informationsspridning, bl.a. i form av regel-
bundna nyhetspublikationer, översiktliga och specialinriktade informa- Prop. 1990/91: 100 tionsskrifter, medel för översättning av centrala dokument rörande inte- Bil. 5 grationen i Västeuropa inkl. EES-relaterad gemenskapsrätt samt seminarier och liknande. En kraftigt utökad informationsverksamhet förutses under det kommande budgetåret.
Jag beräknar ett medelsbehov om totalt 10 825 000 kr. för att möjliggöra genomförandet av nämnda åtgärder. Till detta kan läggas att tillgängliga reservationsmedel under anslaget också kan användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen.
För budgetåret 1991/92 beräknar jag ett medelsbehov om totalt 259 815 000 kr.
RRV har i sin rapport om Sveriges turistråds verksamhet pekat på den bristande samordningen med annan helt eller delvis statsfinansierad informationsverksamhet i utlandet. Sådan verksamhet bedrivs i första hand av Svenska institutet och Sveriges exportråd förutom av turistrådet. I samråd med chefen för utrikesdepartementet och chefen för industridepartementet vill jag framhålla att åtgärder bör vidtas för att samordna den svenska informationsverksamheten utomlands. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Exportjrämjande verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 259 815 000 kr.
2. bemyndiga regeringen att medge att utfästelser om stöd till svensk projektexport får lämnas till ett belopp på högst 35 000 000 kr.
3. bemyndiga regeringen att medge att utfästelser om stöd till kon.sultexport får lämnas till ett belopp på högst 8 000 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
1989/90
Utgift
267 170 851
1990/91
Anslag
1 000
1991/92
Förslag
1 000
* 78 840 759 kr. hänför sig till utgifter under budgetåret 1988/89. 116 008 424 kr. som avser budgetåret 1989/90 kommer att belasta anslaget 1990/91. Av tidigare ianspråktagna medel återbetalade EKN 84 458 813 kr. under budgetåret 1989/90.
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKNs garanti utgör en försäkring som skyddar svenska företag mot vissa föriuster vid exportaffärer och i sam band med investeringar. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett normalgarantisystem (N-system) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garantigivningen. 207
EKNs skrivelse om verksamheten m. m. Prop. 1990/91:100
Bil 5 EKN har med skrivelse den 11 oktober 1990 inkommit med underlag för
en bedömning av verksamhetens utveckling och inriktning. Skrivelsen
innehåller även en redogörelse för det europeiska integrationsarbetets
möjliga konsekvenser för EKN samt redovisar resultatet av en jämförelse
mellan EKNs och utländska garantiinstituts försäkringsvillkor.
Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 70 000 milj. kr, varav 38 000 milj. kr. har reserverats för N-garanti-er. EKN bedömer att rambeloppet skall täcka verksamhetens behov intill utgången av budgetåret 1991/92. Däremot föreslås LT-garantierna få ett vidgat utrymme inom totalramen mot bakgrund av dels det större och växande ramutnyttjande som dessa uppvisar, dels att behovet av ramutrymme som reserv för hastigt uppkommande garantiönskemål torde vara större inom LT- än inom N-verksamheten. EKNs förslag till omfördelning är att ramen för N-garantier minskas med 13 000 milj.kr. till 25 000 milj.kr. och att ramen för LT-garantier ökas med motsvarande belopp till 45 000 milj.kr. Av dessa nya rambelopp föreslår EKN att regeringen bemyndigar nämnden att disponera 20 000 milj.kr. för N-garantier och 40 000 milj.kr. för LT-garantier. För närvarande gäller att EKN har rätt att disponera ett belopp om 58 000 milj.kr. ur totalramen, fördelat med hälften vardera på N- resp. LT-systemet.
EKN föreslår en ändring av principerna för beräkning av engagemanget och avräkning mot garantiramen, i syfte att på ett mer rättvisande sätt återspegla statens åtaganden vid en given tidpunkt. Liksom hittills skall EKN när förbindelse utfärdas avräkna denna med 100% mot ramen. Utfästelse om garanti när avtal föreligger för den underliggande exportaffären föreslås framgent också avräknas med 100 % av garantibeloppet mot tidigare 40 %, som alltjämt skulle gälla för övriga utfästelser. Av de beloppsmässigt bestämda utrymmen som årligen överenskoms med vissa större garanlikunder har outnyttjade belopp hittills ej inräknats i garantiengagemanget. Dessa belopp föreslås avräknas med 20 % av garantibeloppet, i likhet med vad som gäller för s.k. förhandsbesked. Dröjsmål på utestående garantiförbindelser föreslås också ingå i engagemanget och avräknas med 100 % av garantibeloppet. Med ovan föreslagna avräknings-principer skulle ramutnyttjandet enligt EKNs beräkningar ha ökat med minst 6 000 milj.kr. vid utgången av budgetåret 1989/90.
Utöver ovan angiven ram för exportkreditgarantier finns en särskild ram på I 000 milj.kr. för investeringsgarantier. EKN föreslår en höjning till 2 000 milj. kr. mot bakgrund av den ökade efterfrågan som väntas följa av stigande svenska investeringar i främst Östeuropa.
EKNs rörliga kredit i riksgäldskontoret uppgår sedan verksamhetsåret
1987/88 till 3 700 milj.kr., varav drygt 2 900 milj.kr. hade utnyttjats vid
utgången av budgetåret 1989/90. Enligt EKNs bedömning behöver denna
ram inte höjas under budgetåret 1991/92, förutsatt att regeringen medger
ersättning för räntekostnader för en upplåning om upp till 3 400 milj. kr.
Baserat på den värdering som gjorts av EKNs fordringar samt prognoser
om kommande likviditetsbehov beräknas dessa kostnader uppgå till .._
zots
450 milj. kr. resp. 470 milj. kr. under verksamhetsåren 1990/91 och Prop. 1990/91:100 1991/92. Bil. 5
EKN har sedan år 1987 möjlighet att utfärda garantier i utländsk valuta. För skadeutbetalningar avseende sådana garantier har EKN medgivits rätt att vid behov uppta lån i utländsk valuta motsvarande högst 500 milj.kr. EKNs åtaganden i form av utestående förbindelser i utländsk valuta uppgår till 5 225 milj.kr. Mot bakgrund härav föreslår EKN att rätten att uppta lån i utländsk valuta höjs till ett motvärde av högst I 000 milj. kr.
Under budgetåren 1988/89 och 1989/90 resulterade EKNs verksamhet i ett underskott om 287 milj.kr. resp. 413 milj.kr. Normalprognosen för 1990/91 förutser ett kassamässigt underskott om drygt 500 milj.kr. Däremot bedöms verksamhetsåren 1991/92 och 1992/93 kunna resultera i överskott om knappt 100 milj. kr. resp. drygt 200 milj. kr. EKN anför dock att beräkningarna är osäkrare än vanligt, vilket också framgår av de stora skillnader som finns mellan normalprognosen och de optimistiska och pessimistiska alternativen. I den optimistiska prognosen fömtses ett överskott om inemot I 700 milj.kr. för perioden 1990/91 till 1992/93 medan man i det pessimistiska altemativet räknar med ett underskott om drygt 4 800 milj. kr. för samma period. EKN har vid sina beräkningar antagit att nämnden kommer att erhålla rätt att uppta en räntekompenserad kredit.
Den bedömning som gjorts av fordringar och garantiengagemang pekar mot att fordringsvärdet och engagemangsriskvärdet i normalalternativet väger ungefär jämnt. EKN skulle därför kunna redovisa ett på riskmässiga grunder bedömt ackumulerat underskott om drygt 2 000 milj. kr., vilket i stort sett sammanfaller med vad som beräknats under de senaste två åren.
Regeringen har beslutat att koncessionella villkor skall beviljas vid de skuldomförhandlingar som inom ramen för den s.k. Parisklubben äger rum med de fattigaste och mest skuldtyngda ländema. För EKNs vidkommande innebär detta att en tredjdel av omförhandlade belopp kommer att avskrivas, vilket beräknas motsvara ca 50 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
Gemensamt för de båda system inom vilka exportkreditgarantigivning-en bedrivs är att man skall ha som mål att verksamheten skall gå ihop (för LT-systemet på sikt). Däremot skiljer sig fömtsättningama för att uppnå detta mål. Om förutsättningarna är tillfredsställande vad gäller riskernas överblickbarhet och vad gäller riskspridning skall garanti kunna utfärdas inom N-systemet. Om förutsättningarna är osäkra skall ytterligare prövning ske inom LT-systemet. Detta innebär prövning av samhällsintresset av garantigivningen, definierat som möjligheten att bidra till uppnåendet av svenska industripolitiska mål. Kraven skärps ju större EKNs engagemang är på ett visst land. Tyngdpunkten i EKNs bedömning läggs på en värdering av kundföretagens totala verksamhet.
De diskussioner som förs inom EG om exportkreditgarantier har hittills baserats på Romfördragets allmänna krav på lika konkurrensförutsätt ningar mellan företag i olika medlemsländer. Vad gäller de korta garantier na har diskussionen främst kretsat kring frågan om ett eventuellt bortta gande av det statliga stödet till den konkurrensutsatta verksamheten. För den långa garantigivningen är diskussionerna inriktade på åtgärder för att 209
14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
minska de statliga systemens snedvridande effekt på konkurrensen, bl.a. Prop. 1990/91: 100 genom ökad harmonisering av garantivillkoren. Osäkerheten om vad som Bil. 5 kommer att ske med såväl den korta som långa garantigivningen är dock alltjämt betydande och försvårar för EKN atl planera och vidta mer långtgående åtgärder.
1 riktlinjerna för EKNs verksamhet anges att garantivillkoren — inom ramen för de begränsningar som uppställs för garantigivningen — så långt möjligt bör anpassas till vad som erbjuds i viktigare konkurrentländer. EKN har mot denna bakgmnd gjort en bred jämförelse mellan egna villkor och vad som erbjuds av nio andra garantiinstitut. I jämförelsen har hänsyn tagits inte enbart till premienivåer utan också till självrisker och karenstider. Vidare har vägts in de utbudsbegränsande faktorerna öppen resp. stängd samt bmket av limiter och andra volymbegränsande faktorer, i syfte att få en mer heltäckande och mer rättvisande bild.
Jämförelsen ger vid handen att EKN sammantaget inte kan anses erbjuda sämre villkor än vad andra institut erbjuder sina kunder. EKNs högre kostnader för svåra risker motverkas av att EKN samtidigt i mindre utsträckning än andra institut begränsar utbudet av garantier med volym-begränsande och andra administrativa åtgärder. Studien pekar också mot att det visserligen finns institut med garantistöd som i något eller några avseenden är bättre än EKNs, men att inte något institut lämnar stöd som i alla avseenden och för alla köpariänder är bättre.
Ser man till utfallet på olika riskklasser pekar jämförelsen mot att EKNs villkor för de bättre riskklasserna (premieklass 1 —3) torde vara bättre än genomsnittet eftersom kostnaderna här (premier, självrisker och karenstider) är lägre än för flertalet övriga. För medelsvåra risker (premieklass 4 och 5) är EKNs villkor jämförbara med genomsnittet eftersom kostnaderna torde vara lika med eller något över nivåerna för övriga institut medan begränsningarna är färre. För svåra risker (premieklass 6) är EKNs kostnader högre än genomsnittet, men i gengäld är de övriga instituten stängda på betydligt fler länder och har fler andra administrativt styrda begränsningar än vad EKN har.
EKN konstaterar i sin studie att den valda strategin att mot en relativt hög premie vara öppen även på svåra länder tycks anammas av allt fler institut. Utvecklingen i omvärlden pekar enligt EKN mot att premiesättningen i allt högre grad kommer att bli riskbaserad. Två institut med enhetspremier har övergått till differentierad premiesättning. Diskussioner förekommer på andra håll om att överge systemet med enhetspremier.
Institut som redan har riskbaserad premiesättning anpassar enligt EKN ytterligare sina premier till bedömda risknivåer. Detta leder till sänkta premier för affärer i de bättre riskklasserna och höjda i de svåra klasserna. Detta innebär att det tidigare bruket att låta bättre risker subventionera sämre, som funnits i flera premiesystem, nu successivt försvinner. Utöver att premierna skall återspegla den verkliga risknivån är avsikten att minska eller eliminera underskotten.
210 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91: 100
Ril S Riktlinjerna för EKNs verksamhet förändrades den I juli 1990 genom att
riksdagen godkände propositionen (prop. 1989/90:44, NU 19, rskr. 153)
om statlig medverkan vid finansiering av export m.m. Riksdagens beslut
bekräftade att statliga exportkreditgarantier har en viktig funktion att fylla
i arbetet med att främja svensk export. Detta gäller inte minst risktagande
vid längre krediter där staten kan visa en uthållighet som överstiger vad
den privata marknaden kan erbjuda. Det är därför angeläget att EKN även
fortsättningsvis har möjlighet att i betydande omfattning lämna garantier,
inom ramen för nu gällande riktlinjer.
Jag anser EKNs förslag om en omfördelning inom totalramen till förmån för LT-systemet vara välmotiverat. Utnyttjandegraden inom N-systemet har minskat under senare år, medan det omvända gäller för LT-systemet. Vid utgången av budgetåret 1989/90 motsvarade EKNs utestående garantiåtaganden inom N- och LT-systemen ca 44 % resp. 81 % av lämnade bemyndiganden. Under fömtsättning att riksdagen godkänner omfördelningen bör EKN av regeringen medges rätt att disponera 60 000 milj. kr. av ramen för exportkreditgarantier, varav 40 000 milj. kr. reserveras för LT-garantier.
Föreslagna ändringar av principerna för beräkning av garantiengagemang samt avräkning mot av riksdag och regering fastställda garantiramar synes på ett bättre sätt än tidigare redovisa det faktiska statliga åtagandet på området och kan därför tillstyrkas.
Jag delar EKNs bedömning att det växande intresset från näringslivets sida för investeringar i främst de central- och östeuropeiska länderna kan förväntas leda till ökad efterfrågan på investeringsgarantier. En höjning av ramen för denna garantiform till 2 000 milj.kr. kan därför anses vara motiverad trots att utnyttjandegraden hittills varit begränsad. Till bilden hör att regeringen beslutat om en ändring i förordningen om investeringsgaranti per den 1 januari 1991. Ändringen innebär en viss utvidgning av garantitäckningen vad gäller de politiska risker som kan täckas av investe-ringsgarantisystemet.
Enligt den ordning som gällde fram till den 30 juni 1990 medgavs EKN ersättning för räntekostnader för upplåning avseende utbetalning av skadeersättningar till följd av skadefall på garantier som regeringen beslutat om. I de nya riktlinjerna för EKNs verksamhet görs inte längre någon skillnad mellan av EKN och av regeringen beslutade garantier. Underskott i garantigivningen skall sålunda i princip finansieras genom räntebärande upplåning. För att säkerställa att EKN har en sådan likviditet att gjorda garantiåtaganden kan fullgöras har regeringen möjlighet att bevilja räntefrihet för upplåning för fordringar som inte bedöms vara möjliga att återvinna annat än på mycket lång sikt och då med ett väsentligt begränsat värde. Jag är dock för närvarande inte beredd att ta ställning till frågan om räntefri upplåning.
EKNs tillgångar i utländsk valuta motsvarar ca 300 milj. kr. Med det snabbt växande garantiengagemanget i utländsk valuta ökar risken för plötsligt uppkommande krav på skadeersättning till väsentligt högre be-
lopp. Det är av detta skäl rimligt att tillmötesgå EKNs önskemål om Prop. 1990/91: 100 en höjning av upplåningsrätten i utländsk valuta till motsvarande högst Bil. 5 I 000 milj. kr.
De betalningsproblem som många länder drabbats av har inneburit ökade risker för garantigivningen, och flertalet garantiinstitut i i-länderna uppvisar betydande underskott till följd av ökade skadeutbetalningar och stagnerande premieintäkter. Vid utgången av budgetåret 1989/90 redovisade EKN ett ackumulerat underskott om drygt 2 500 milj.kr. 1 normalprognosen fömtses att verksamheten skall uppvisa ett överskott från budgetåret 1991/92. Den förväntade resultatförbättringen förklaras av såväl kraftigt minskade skaderegleringar som ökade återvinningar. Premieintäkterna väntas ligga kvar på oförändrad nivå. Betydande osäkerhet föreligger dock beträffande resultatutvecklingen, vilket också framhålls av EKN. Krisen i Mellanöstern kan få svåra återverkningar på världskonjunkturen. GATT-förhandlingarnas utfall och den fortsatta utvecklingen i de central-och östeuropiska länderna är andra faktorer som försvårar bedömningen. Min förhoppning är att det ackumulerade underskottet inte skall öka efter utgången av budgetåret 1990/91.
Sverige har i internationella fora aktivt drivit frågor om lättnader i de fattigaste u-ländernas skuldbörda. Ett genombrott i skuldstrategin skedde år 1988 då de offentliga kreditorerna i Parisklubben kom överens om att vid förhandlingar om skuldkonsolidering med de fattigaste och mest skuldtyngda länderna tillämpa koncessionella villkor (s. k. Torontovill-kor). De fordringar som omförhandlas utgörs till stor del av kommersiella exportkrediter garanterade av EKN, som därmed får bära de kostnader som följer av koncessionaliteten. Regeringen har bedömt att även de koncessionella villkoren är alltför betungande och har under hösten 1990 beslutat använda biståndsmedel för ytterligare skuldlättnad åt fem fattiga afrikanska länder som därmed ges full räntefrihet under de bilaterala skuldkonsolideringsavtalen. Dessa medel tillförs EKN-systemet som ersättning för uteblivna nuvärdesberäknade totala ränteströmmar.
Enligt min mening är det viktigt att det inom EKN finns god beredskap att anpassa verksamheten till de förändringar som kan följa av dels exportföretagens ökade internationalisering, dels det europeiska integrationsarbetet. En sådan anpassning underiättas av det nära samarbete och de förtroendefulla kontakter som EKN har med utländska garantiinstitut.
Med tanke inte minst på de stora svenska företagens internationalisering är det viktigt att EKN så långt möjligt kan anpassa villkoren i sin garantigivning till vad som erbjuds i företagens konkurrentländer. Det är därför tillfredsställande att konstatera, på basis av den jämförande studie som EKN har företagit, att EKNs garantivillkor står sig väl i en internationell jämförelse, och också att utvecklingen i viktiga konkurrentländer går mot en mer realistisk och riskavspeglande premiesättning. Vissa europeiska garantiinstitut tillämpar emellertid fortfarande på vissa högriskmarknader premier som inte är rimliga med tanke på riskbilden och som EKN svårligen kan matcha med hänsyn till engagemangsnivåer och målet att begränsa förlustriskerna.
Sverige bör enligt min mening fortsätta med att arbeta aktivt internatio- 212
nellt för att åstadkomma ökad transparens och harmonisering vad gäller Prop. 1990/91:100 exportkreditgarantigivningen, i syfte att reducera de snedvridningar som Bil. 5 för närvarande kan uppstå till följd av vissa garantiinstituts premiepolitik. I förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 bör finnas ett anslag under vilket vissa utgifter i samband med EKNs verksamhet kan bokföras. Anslaget bör i likhet med tidigare föras upp med ett formellt belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr. för N-garantier och till 45 000 000 000 kr. för LT-garantier,
2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti -för investeringar i utlandet till ett belopp av högst
2 000 000 000 kr.,
3. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret 1991/92 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde av högst 1 000 000 000 kr.,
4. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter jÖr skadeersättningar under budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 4. Krigsmaterielinspektionen m. m.
1989/90
Utgift
1 000
1990/91
Anslag
89 000
1991/92
Förslag
96 000
Krigsmaterielinspektionen
Krigsmaterielinspektionen utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av sådan materiel.
Kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation och verksamhet skall bestridas genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel samt genom expeditionsavgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel från riket.
En översyn av inspektionens existerande datasystem pågår.
(Beloppen anges i 1 000-tal kronor)
213 15 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 5
Beräknad ändring
1990/91
1991/92
Föredraganden
Förvaltnings-
kostnader
3 307
+ 325
(därav löne-
kostnader)
(2 556)
(+ 271)
Lokalkostnader
+ 28
Engångsanvisning
- 150
Summa
3 740
+ 203
Krigsmaterielinspektionens nämnder Prop. 1990/91:100
Ril S Anslaget används för att betala kostnaderna för det tekniskt-vetenskapliga
rådet för klassificeringsfrågor, som ställts till krigsmaterielinspektionens förfogande, samt den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor. Det tekniskt-vetenskapliga rådet tillsattes av regeringen år 1984 för att ge krigsmaterielinspektören råd i frågor om gränsdragning mellan civil och militär materiel. Rådet består av sex fristående experter med erfarenhet från skilda tekniska områden och träffas sex gånger per år under ledning av krigsmaterielinspektören. Den rådgivande nämnden tillsattes av riksdagen år 1984 för att verka för ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport. Nämnden har sex ledamöter, tillsatt på parlamentarisk grund, som träffas en gång i månaden under ledning av krigsmaterielinspektören. Anslaget har pris- och löneomräknats i vanlig ordning.
(Beloppen anges i
i 1 000-tal kronor)
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
KMIs nämnder
+ 7
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 96 000 kr.
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
1989/90 Utgift 2 000 000 1990/91 Anslag 2 080 000 1991/92 Förslag 2 163 000
Stiftelsen Östekonomiska Institutet
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades den 15 juni 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Sovjetunionen och övriga Östeuropa. Verksamheten vid Stiftelsen Östekonomiska Institutet igångsattes hösten 1989.
I samband med att Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades godkän de regeringen upplösning av den tidigare Stiftelsen Öst Ekonomiska By rån. Det tidigare avtalet mellan staten och Stiftelsen Öst Ekonomiska Byrån har därför upphört att gälla från utgången av juni 1989. 214
Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Ril S Genom det nämnda avtalet åtar sig staten och övriga stiftare att under en "- -"
femårsperiod lämna årliga bidrag till täckande av stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidragen skall uppgå till 2 milj. kr. årligen från vardera staten å ena sidan och övriga intressenter (näringslivet) å den andra sidan. Beloppen skall räknas upp med hänsyn lill pris- och löneutvecklingen.
Jag föreslår att statens andel av utgifterna för Östekonomiska Institutets verksamhet i enlighet med avtalet för budgetåret 1991/92 räknas upp med 4 %, vilket motsvarar det av regeringen fastställda omräkningstalet för bidragsuppräkning. I enlighet med avtalet mellan staten och övriga intressenter skall därvid näringslivets bidrag uppräknas med samma omräkningstal.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stiftelsen Öslekonomiska Insliiulet för budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 2 163 000 kr.
E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier
1990/91 Anslag 3 000 000 Reservation 3 000 000
1991/92 Förslag 3 000 000
Medlen disponeras av utrikesdepartementet enligt de riktlinjer som finns angivna i prop. 1989/90:90 om forskning, avsnitt 12.3.2 (s. 118 - 119).
Villkoren enligt riktlinjerna är dels att 50 milj.kr. kan samlas in från svensk sida, dels att staten och övriga bidragsgivare gör bedömningen, att de japanska bidrag, som en fondering om 100 milj.kr. fömtsätter, kan komma till stånd.
Föredragandens överväganden
På svensk sida är insamlingsmålet i princip uppnått. I Japan arbetar en kommitté med insamlingen. Då det är utomordentligt angeläget att bygga upp erforderlig kompetens för att bl.a. kunna hävda svenska intressen i världens mest expansiva region, är det av stor vikt att detta institut kommer till stånd.
Hemställan
Jag hemställer, att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till ett institut för Japanstudier för budgetåret 1991 /92 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. 215
E 7. Kontakter med Central- och Östeuropa Prop. 1990/91:100
E-il 5
1991/92 Nytt anslag (Förslag) 10 000 000 1.-1.1. j
Som jag redovisade i min inledning har ett omfattande samarbete inletts på olika plan med länderna i Central- och Östeuropa. I syfte att bidra till en fortsättning och fördjupning av de kontakter som etablerats mellan svenska departement och myndigheter m. fl. med sina motsvarigheter i de aktuella länderna förordar jag att 10 milj.kr. engångsvis begärs för ändamålet. Medlen bör stå till regeringens disposition.
Hemställan
Jag hemställer, att regeringen föreslår riksdagen
att till Kontakter med Central- och Östeuropa för budgetåret 1991/ 92 engångsvis anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.
„ , , . • u -t u iw 1 f o Prop. 1990/91:100
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor gjj 5
m.m.
F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området
1989/90
Utgift
2 661 911
Reservation
2 794 688
1990/9!
Anslag
5 152 000
1991/92
Förslag
5 358 000
Anslaget används för att betala kostnader för nedrustningsdelegationen, beredningsgruppen för information om freds- och nedrustningssträvanden, utredningar och andra insatser inom nedrustningsområdet bl. a. inom Förenta nationerna samt forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 5 358 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 5 358 000 kr.
F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)
1989/90
Utgift
4 537 460
1990/91
Anslag
3 432 000
1991/92
Förslag
3 750 000
Den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensens förhandlingar har efter Helsingforsavtalet år 1975 bedrivits i form av uppföljningsmöten vilka i november 1990 resulterade i en överenskommelse i Paris om konventionella styrkor och förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder i Europa. Vid toppmötet i Paris antogs riktlinjer för fortsatt europeiskt samarbete också på områden utanför det militära rörande bl.a. mänskliga rättigheter, ekonomiskt samarbete och miljö. Under 1991/92 kommer flera större möten att äga rum inom ESKs ram, bl.a. i Moskva hösten 1991 och i Helsingfors våren 1992.
Att ESK-staterna har enats om olika förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder innebär bl.a. att de deltagande staterna åtagit sig att inbjuda utländska observatörer att följa militära övningar ovanför en viss nivå, samt att vara beredda ta emot inspektion för kontroll av efterlevnaden av de olika åtagandena. De kostnader som dessa åtaganden medför för Sverige bör belasta tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet).
Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 3 750 000 kr. 217
Hemställan Prop. 1990/91:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen '"-
att lill Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 750 000 kr.
F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m.
Reservation 266 123
1989/90
Utgift
25 324 725
1990/91
Anslag
26 000 000
1991/92
Förslag
26 000 000
Utrikesdepartementet beviljar från detta anslag dels grundbidrag till enskilda svenska organisationer som bedriver informations- och opinionsbildande verksamhet inom området mellanfolkligt samarbete, nedmstnings-strävanden och andra utrikespolitiska frågor, dels projektbidrag för informationsverksamhet, studier och forskning om freds- och nedmstnings-strävanden. Medel till projektstödet tillförs även från nettot av det s.k. fredslotteriet som senast ägde rum år 1986.
Projektstödet är avsett för folkrörelser och andra ideella organisationer som behöver ett visst ekonomiskt stöd för sina projekt inom freds- och nedrustningsområdet.
Prövningen av ansökningar avseende bidrag till fredsprojekt gällande information, studier och forskning sker två gånger årligen inom en särskilt tillkallad beredningsgrupp.
Fredsrörelsen har under det gångna decenniet vuxit sig allt starkare i Sverige. Dess opinionsbildande verksamhet har kommit att utvidgas samtidigt som man funnit nya arbetsformer.
En bred och stark fredsopinion som en förutsättning för framgång i det internationella fredsarbetet uppmärksammas i allt högre grad.
Kunskapsuppbyggnad och informationsinsatser spelar härvidlag en viktig politisk roll.
översiktstabell för anslagsframställningar och föreslagna förändringar.
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Anslag 1990/91
Beräknad förändring 1991/92
Anslagsfram- Föredraganden ställning
Arbetarrörelsens
+
+
fredsforum
Internationella kvinno-
+
+
förbundet för fred och
frihet, Svenska sektionen
Kristna fredsrörelsen
+
+
0¶Kvinnor för fred
+
+
0¶Liv och fred-institutet (1
000)(1)(+1
000)(2)
( +
0)(3)
Myrdalsstiftelsen
(700 000)(1)(+
000)(2)
( +
0)(3)
Samarbete för fred
+
+
0¶Svenska FN-förbundet 3
+
000(4)
+
0¶Svenska Fredskommittén
+
+
0¶Svenska freds- och
+1
+
skiljedomsföreningen
Svenska läkare mot
+
+
kärnvapen
Sveriges fredsråd
+
+
0¶Centerns fredsråd
+
+
0¶Folkpartiets fredsråd
+
+200
000¶Dag Hammarskjöldbiblioteket
(+
000)(2)
(+250 000)(3)
Folkkampanjen mot kärn-
+
+
kraft/kärnvapen
stiftelsen Yrkesgrupper
+
+
mot kärnvapen
Svenska ekumeniska
+
+
nämndens fredskommitté
Sveriges världsfederalister
+
+
0¶Transnationella stiftelsen (
000)(I)(+
500)(2)
( +
0)(3)
för freds- och framtids-
forskning
Ungdomens och studenternas
+
0¶FN-förbund
Studier och forskning 2
+2
+250
000¶Projektstöd 13
./.450
000¶SUMMA 26
+ 10
+
(1) Av bidragsposten Studier och forskning går 1 700 000 kr. till Liv och fredinstitutet, 700 000 kr. till Myrdalsstiftelsen och
400 000 kr. till Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning.
(2) Ur bidragsposten Studier och forskning begärs 3 100 000 kr. av Liv och fredinstitutet, 1 200 000 kr. av Myrdalsstiftelsen (inklusive ett engångsbelopp på 400 000 kr.), 550 000 kr. av Dag Hammarskjöldbiblioteket och 849 500 kr. av Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning.
(3) Av bidragsposten Studier och forskning föreslås 1 700 000 kr. gå till Liv och fredinstitutet, 700 000 kr. till Myrdalsstiftelsen, varav 300 000 som engångsbelopp, 250 000 kr. till Dag Hammarskjöldbiblioteket och 400 000 kr. till Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning.
(4) Inklusive engångsanslag på 150 000 kr.
219 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Ril 5 I olika sammanhang understryks den viktiga roll en bred och stark fredsopinion spelar för utsikterna till framgång i det internationella nedrustningsarbetet.
Det folkliga engagemanget har visat sig bl. a. genom bildandet av nya organisationer liksom nyorientering och utbyggnad av internationella kontakter.
Ett aktivt folkligt stöd och intresse för freds- och nedmstningsarbete är en viktigt förutsättning för effektiva svenska nedrustningsinsatser. Jag föreslår därför en utökning av antalet organisationer som ges grundbidrag till att omfatta också Folkpartiels fredsråd.
Bidragsposten Studier och forskning bör också få en förstärkning med hänvisning till folkrörelsernas möjligheter och behov av att fördjupa sitt kunnande på freds- och nedrustningsområdet. Jag föreslår därför en ökning av denna bidragspost med 250 000 kr. att fördelas till Stiftelsen Dag Hammarskjöld-biblioteket i Uppsala.
Biblioteket drivs av en stiftelse bestående av Svenska FN-förbundet, Institutionen för freds- och konfliktsforskning, universitetet i Uppsala samt Uppsala kommun och är ett FN-depå- och service-bibliotek för forskare och allmänhet. Dag Hammarskjöld-biblioteket avser dels utveckla sitt samarbete med institutionen för freds- och konfliktforskning, dels öka tillgängligheten för folkrörelser, allmänhet och gästforskare.
Med hänsyn taget till det statsfinansiella läget är det inte möjligt att för budgetåret 1991/92 utöka anslaget för Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m. Med prioritering av ett ökat antal grundbidrag föreslås därför att anslagsposten projektstöd minskas med 450 000 kr. till 13 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till InformaUon, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m.för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 26 000 000 kr.
F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
1989/90
Utgift
17 070 000
1990/91
Anslag
18 266 000
1991/92
Förslag
20 692 000
Reservation -
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) är en stiftelse upprättad år 1966. Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de grunder för bidrag som riksdagen godkänt (prop. 1966:76, SU88, rskr. 203, prop. 1979/80: 106, UU21, SKU48, rskr. 304) bedriva forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet i syfte att 220
ge bidrag till förståelse av betingelserna för fredliga lösningar av mellan- Prop. 1990/91: 100 statliga konflikter och för en stabil fred. Bil. 5
Stiftelsen leds av en internationell styrelse, som har sitt säte i Stockholm. Inom stiftelsen finns en institutionsdirektör, som är institutets chef, och en biträdande direktör. Hos stiftelsen finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut, som regeringen meddelar, samt forskare och annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
En utredning om SlPRIs verksamhet företogs 1979/80 och resulterade bl.a. i att en ny stadga för institutet fastställdes av regeringen den 12 juni 1980.
Våren 1990 tillsatte regeringen en ny SIPRI-utredning med uppgift att pröva institutets finansiella och adminstrativa villkor.
Utredningen, som i augusti 1990 överlämnade betänkandet SIPRI 90 — om SIPRIs finansiering och arbetsformer (SOU 1990:69) gav en fyllig och värdefull redovisning av institutets villkor.
Inledningsvis konstateras att SIPRI med sin opartiska och tillförlitliga forskning under nu snart 25 år vidmakthållit en internationellt respekterad ställning. Utredningsmannen noterar att mandatet för utredningen inte föranleder kommentarer till institutets verksamhet. Han påpekar dock att SIPRI riskerar att hamna vid sidan av utvecklingen i en verklighet som snabbt förändras om man inte vidareutvecklar sitt program och breddar verksamheten till områden rörande t. ex. konfliktorsaker i tredje världen och nationella motsättningar i Central- och Östeuropa.
1 utredningen redovisas utförligt hur SlPRls finansiella villkor förändrats framför allt under 1980-talet. Under decenniet som helhet ökade SIPRIs reguljära anslag i fast penningvärde med ett par procent. Detta innebar en bättre anslagsutveckling än vad som var fallet för flera statliga myndigheter som utsattes för stora besparingskrav. Däremot var anslagsutvecklingen för institutet betydligt sämre än för de instanser som under 1980-talet erhöll ökade anslag för forskning och utveckling.
Utredningen poängterar att anslagen till SIPRI ökade tämligen kraftigt i början av decenniet men att de minskat med ca 8 procent sedan år 1985.
Utredningsmannen föreslår att SIPRI erhåller 3,5 milj.kr. i en real anslagshöjning för att dels återställa nivån från år 1985, dels öka och bredda verksamheten för att möta nya forskningsbehov och finansiera seminarier m. m. i anslutning till institutets 25-årsjubileum.
Utredningsmannen har förslagit att de ökade anslagen till SIPRI räknas av mot det av riksdagen fastställda s. k. en-promille-målet för information om fredsfrågor satt i relation till försvarsanslaget. Vidare föreslås att riktlinjer utarbetas angående formerna för SIPRIs extema finansiering.
Beträffande SIPRIs administrativa villkor presenterar utredningen en värdefull analys av bl.a. styrelsens och det vetenskapliga rådets roll. Utredningsmannen kommenterar också posten som biträdande direktör vilken av tradition innehafts av svenska medborgare.
Enligt utredningsmannen finns det skäl att utvidga styrelsen från sex till åtta ledamöter utöver ordföranden och direktören i syfte att få en ökad geografisk och politisk representation i styrelsen. Vidare föreslås att rege ringen avsäger sig rätten att tillsätta en biträdande direktör och att en 221 arbetsordning för verksamheten fastställs av styrelsen.
SIPRIs stadga reglerar bl.a. det vetenskapliga rådets sammansättning Prop. 1990/91: 100 och mötesfrekvens. Utredningsmannen föreslår nu att sådana föreskrifter Bil. 5 utgår ur stadgan.
1 remissomgången stöds på många håll förslaget om en anslagshöjning för SIPRI. Däremot har flera instanser, framför allt folkrörelserna, haft invändningar mot att en höjning vägs mot en-promillemålet, eftersom detta strider mot nu gällande riktlinjer som fastställts av riksdagen. Man anser också att ett sådant beslut skulle innebära begränsningar för anslagen till folkrörelsernas fredsarbete.
Beträffande de organisatoriska förändringar som diskuteras i utredningen — vilka i många fall kräver ändringar av stadgan — finns det delade meningar bland remissinstanserna. SIPRI anser att de förändringar som föreslås tills vidare inte bör åtgärdas. Däremot har flertalet av de övriga remissinstanserna förståelse för att förslagen genomförs snarast.
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
1990/91 (1) 1991/92 (2)
Lönekostnader 11 755 000 14 811 000
Administrativa och andra
institutionella kostnader 6 511 000 6 576 000
(varav lokalkostnader) (1 842 000) (I 971 000)
Summa 18 266 000 21 387 000
(1) Anvisat för budgetåret 1990/91.
(2) SIPRIs framställning för budgetåret 1991/92, inklusive inkomster på 200 000 kr.
SIPRI framhåller i sin anslagsframställning bl. a. att fundamentala förändringar i världspolitiken avsevärt ökat möjligheterna för och behoven av forskning på rustningskontrollområdet. Vidare framhålles att institutet bör säkras en solid, inflationsskyddad basfinansiering då mycket tid och resurser krävs för att söka annan finansiering från bl. a. utländska källor. SIPRI betonar att man drabbas av väsentliga merkostnader till följd av att man är beroende av den internationella löneutvecklingen för forskare.
Föredragandens överväganden
Jag finner många av förslagen i den nya SIPRI-utredningen väl motiverade men anser att det finns skäl att i samråd med SIPRI ytterligare diskutera vilka åtgärder som krävs. Detta gäller både den föreslagna breddningen av verksamheten och de organisatoriska och finansiella frågorna.
Innan frågorna i sin helhet är lösta finner jag inte skäl att ta ställning till förslaget om en betydande anslagsökning för SIPRI. Jag räknar i stället med att regeringen skall kunna återkomma till riksdagen i 1992 års bud getproposition och då redovisa ytteriigare förslag rörande SIPRI. 222
För nästa budgetår beräknar jag anslaget till 20 692 000 kr. vilket bl. a. Prop. 1990/91:100 omfattar 733 000 kr. i form av engångsanvisning för kostnader i anslut- Bil. 5 ning till seminarier m. m. med anledning av SIPRIs 25-årsjubileum.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 20 692 000 kr.
F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning.
1989/90
Utgift
28 451 941
1990/91
Anslag
16 306 000(1)
1991/92
Förslag
16 016 000
(1) Varav 1 300 000 kr. totalt i engångsbidrag.
Anslaget, som 1990/91 omfattar ca 5 procent av försvarets forskningsanstalts (FOA) totala utgifter, bekostar ett verksamhetsprogram vid FOA som syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete i internationella förhandlingar för rustningsbegränsning och nedmstning.
Beräknad 1990/91 ändring 1991/92
Förvaltningskostnader 14 331 000(1) + 918 000(2)
Lokalkostnader 1 975 000 + 92 000
Summa 16 306 000(1) + 1 010 000(2)
(i) Varav I 300 000 kr. avser engångsanvisning (2) Exklusive engångsanvisningar om 1 300 000 kr.
Av följande tabell framgår fördelning av anslaget på olika programdelar för budgetåret 1990/91.
1. Kärnvapenområdet
varav
1.1¶Seismologisk roultipelstation
9 380 000
och internationell datacentral
1.2¶Insamling och analys av
1 771 000
luftburen radioaktivitet
1.3¶Kärnvapen och kärnteknik
730 000
2. B- och C-vapenområdet
000(1)
3. Europeisk säkerhet
4. Rymdområdet
000(2)
Summa
(1) Varav engångsanvisning 1 000 000 kr.
(2) Varav engångsanvisning 300 000 kr. 223
Försvarets forskningsanstalt Prop. 1990/91:100
Bil 5 Inom försvarskommittén har diskuterats vikten av utökade forskningsin-
satser för att möta de ökande behoven av tekniskt vetenskapligt underlag på ett antal aktuella nedrustnings- och mstningsbegränsningsområden. FOA finner det bl. a. mot denna bakgmnd angeläget att, liksom i föregående anslagsframställning, föra fram förslag till ytteriigare forskningsinsatser utöver anbefalld ram, vilka enligt forskningsanstaltens bedömning skulle utgöra ett värdefullt stöd till svenskt agerande i aktuella nedmstningsfrå-gor.
De av FOAs insatser som finansieras av UD faller i huvudsak inom fyra delområden:
Den mest resurskrävande forskningen rör kärnvapenområdet med bl. a. seismologisk provstoppskontroll och insamling/analys av luftburen radioaktivitet. En stor del av arbetet bedrivs på internationell basis, bl. a. genom Sveriges åtagande att driva och finansiera en av fyra internationella seis-mologiska datacentra (s. k. IDC).
FOA anhåller om 900 000 kr. för budgetåret 1991/92 för uppbyggnad av en mätstation i polarområdet för seismologi och luftburen radioaktivitet samt om medel för bl. a. studier om alternativa strategier kring icke-sprid-ningsavtalets fortlevnad.
Under innevarande budgetår erhåller FOA 1 985 000 kr. varav I milj. kr. som engångsanvisning för B- och C-vapenfrågor. För budgetåret 1991/92 räknar FOA med ett medelsbehov om 1,2 milj.kr., främst för att tillhandahålla data i det som beräknas vara slutfasen på arbetet med en C-vapenkonvention i Geneve år 1991. FOA önskar vidare öka sin kapacitet att medverka i analyser om påvisande av användning av C-vapen.
FOA erhåller under innevarande budgetår I 690 000 kr. för forskning rörande europeiska säkerhetsfrågor. Mot bakgrund av de betydande förändringar som ägt mm avser FOA väsentligt bygga ut sin verksamhet på detta område till en kostnad av 2,5 milj.kr. Medlen avser studier som främst avser tjäna som underlag för vidare svenskt agerande.
Under 1990/91 erhåller FOA 750 000 kr. av vilka 300 000 kr. utgår i form av en engångsanvisning för rymdfrågor. För budgetåret 1991/92 anhåller FOA om ytteriigare 4 milj. kr. för att inleda ett fyraårigt program för det internationella satellitsystement Comsens som bl.a. rör internationellt rymdsamarbete och som är nära knutet till svensk industri.
FOA ansöker vidare om ytterligare medel för marin nedrustning med verifikation och inspektion, stöd till FN-insatser, främst genom leverans av teknisk utrustning till Unifil i Libanon och s.k. programgemensamma insatser som rör övergripande frågor på nedmstningsområdet med bl.a. utveckling av mät- och analyssystem.
Föredragandens överväganden
Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget kan jag inte förorda de anslagshöjningar som FOA ansökt om. Kostnadsökningarna rörande IDC, en mätstation i polarområdet, medverkan i Comsens, icke-spridningsfrå- 224
gor och B- och C-vapen måste därmed, liksom kostnaderna för europeisk Prop. 1990/91: 100 säkerhet, marin nedrustning och samarbete med FN utgå, uppskjutas eller Bil. 5 belasta andra anslag än UDs.
Jag godtar FOAs förslag om ett rationaliseringsuttag enligt huvudregeln på 1,5 procent för budgetåret 1991/92. Minskningen kommer enligt FOAs förslag bl. a. att påverka anslaget för en seismisk multipelstation.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 16 016 000 kr.
F 6. Utrikespolitiska Institutet
Reservation
1989/90
Utgift
7 026 000
1990/91
Anslag
7 932 000
1991/92
Förslag
8 719 000
Utrikespolitiska Institutet (Ul), som drivs av Utrikespolitiska samfundet, har enligt stadgarna till uppgift att främja intresset för internationella frågor samt att vidga kunskaperna och stödja forskning härom. Detta sker genom att Ul publicerar tidskrifter, böcker, skrifter och broschyrer om aktuella utrikespolitiska frågor, anordnar seminarier och föreläsningar samt förser massmedia med information och dokumentation om internationella frågor.
Vidare bedriver Ul kvalificerad forskning i internationell politik. Denna, som utförs av fast anställda forskare med docent- eller professorskompetens samt ett varierande antal av Ul oavlönade gästforskare, prioriterar programområdena strategiska studier, ekonomisk säkerhet, Europa-studier samt regionala konflikter.
Utrikespolitiska Institutet vänder sig till en vid målgrupp, från specialister till allmänhet. Publikationer och programverksamhet sprids via bibliotek, universitet och vetenskapliga institutioner, skolor, tidningar, bildningsförbund samt enskilda prenumeranter. 1 nära anslutning till forskningsverksamheten arbetar studiegrupper med att genomföra kortsiktiga projekt kring avgränsade temata. Seminarie- och konferensverksamheten spelar en viktig roll inom ramen för Uls forskningsverksamhet. Den samordnas också med den övriga program- och föreläsningsverksamheten. Institutet bedriver vidare en omfattande internationell kontaktverksamhet.
Utrikespolitiska Institutet
Utrikespolitiska Institutet framhåller i sin anslagsframställning att det har som medveten strävan att integrera information och forskning. Detta har konkret tagit sig uttryck bl.a. i det omfattande studiegruppsprogram som 225
inleddes under våren 1989. Härvid har institutets folkbildande verksam- Prop. 1990/91:100 het starkt understrukits. Bil. 5
Uls lokaler med deras centrala geografiska läge har varit av avgörande betydelse för den utåtriktade verksamheten. Uls hyreskostnader har emellertid på grund av omförhandlingar av hyreskontraktet ökat väsentligt trots att man sett sig föranlåten att förhyra en mindre yta än tidigare. Alternativet att på sikt flytta och förhyra andra lokaler kommer att prövas under år 1991. Institutet menar att hyresfrågan på kort sikt endast kan lösas genom en höjning av statsanslaget.
Utrikespolitiska Institutet begär därutöver utökade medel för forskning och studier.
Föredragandens överväganden
De intentioner Utrikespolitiska Institutet redovisat i tidigare anslagsframställningar, innebärande bl.a. en ökad integrering av informations-och forskningsverksamheten samt en ökning av programverksamheten, syns vara på väg att fullföljas med gott resultat. En väsentlig förutsättning för att delta arbete skall kunna föras vidare är dock en långsiktig lösning av lokalfrågan. UD avseratt under våren 1991 presentera förslag till en sådan lösning. Jag föreslår att Ul mot denna bakgrund som ett engångsbidrag erhåller 470 000 kr. som kompensation för sin hyreshöjning under budgetåret 1991/92. Jag beräknar anslagsbehovet till 8 719 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen
att till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 8 719 000 kr.
226¶Utrikes-departemente
Fakta om Sveriges bistånd - 1989/90
16 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 5
Fakta om Sveriges bistånd - 1989/90
17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
FAKTA OM SVERIGES BISTÅND
— Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd
— Internationella utvecklingsprogram
— Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA
— .Andra biståndsprogram
— Nordiskt biståndssamarbete
— Biståndet fördelat på enskilda länder
— Vissa förkortningar
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
233¶INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd
UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete 237
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)............ 237
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).................... 237
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS)............................................................... 238
Importkonloret för u-landsprodukter (IMPOD) ......... 238
Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) . . . 239
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) ,. 239
Nordiska afrikainstitutet ..................................... 240
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Internationella utvecklingsprogram
Bistånd genom FN-systemet
FN:s operativa biståndsverksamhet
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)............................. 244
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) .................... 247
FN:s fackorgan (ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO)..... 248
FN:s befolkningsfond (UNFPA)................................ 251
FN:s barnfond (UNICEF) ..................................... 252
Internationella finansieringsorgan
Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika,
Asien och Latinamerika.......................................... 255
Internationella finansieringsbolagel (IFC).................. 263
Multilateral Investment Guaranlee Agency (MIGA) ... 264
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) ... 264
Internationellt livsmedelsbistånd
FN:s/FAO:s världslivsmedelsprogram (WFP)............... 267
Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser
(lEFR) och långvariga flyktingsituationer (PRO) ...... 268
1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC) ............. 269
Övriga organisationer
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) ......................... 271
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 272
FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) 273
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) . 274
UNCTAD/GATTS:s internationella handelscentrum (ITC) 275 234
Bil. 5
Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA ™p- '•- '
Biståndet till enskilda programländer
Angola............................................................... 277
Bangladesh ..................................................... 282
Botswana.......................................................... 286
Etiopien ......................................................... 290
Guinea Bissau ................................................... 295
Indien ............................................................................. 299
Kap Verde.......................................................... 303
Kenya ............................................................. 307
Laos .............................................................. 311
Lesotho............................................................. 316
Mozambique....................................................... 320
Namibia .......................................................... 326
Nicaragua ........................................................ 329
Sri Länka........................................................... 334
Tanzania .......................................................... 338
Vietnam ............................................................................ 343
Zambia.............................................................. 348
Zimbabwe.......................................................... 353
Bilateralt bistånd till icke-programländer
Afrika ............................................................. 358
Asien................................................................. 364
Latinamerika....................................................... . 369
Andra anslagsposter
Regionala insatser
Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC) 373
Regionala insatser i Asien ................................... . 374
Regionala insatser i Centralamerika ........................ . 374
Humanitärt bistånd i södra Afrika ......................... 376
Humanitärt bistånd i Latinamerika ........................ . 377
Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m............... . 378
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer 380
Särskilda miljöinsatser........................................... . 382
Särskilda program m.m.......................................... . 383
235¶Andra biståndsprogram PJp- '990/91: lOO
U-landsforskning.................................................. 388
Tekniskt samarbete och u-krediter ........................ 388
Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) . . . 392
Projektbistånd till vissa länder................................ 393
Särskilda insatser i skuldtyngda länder..................... 395
Nordiskt biståndssamarbete ................... 401
Biståndet fördelat på enskilda länder......... 402
Vissa förkortningar ................................. 407
236¶STATLIGA MYNDIGHETER OCH ORGAN Prop. 1990/91: lOO
FÖR SVERIGES BISTÅND B'" 5
UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, i dagligt tal "u-avdelningen", ansvarar inom regeringskansliet för det svenska utvecklingssamarbetet.
Avdelningen är organiserad på tre enheter (första enheten ansvarar för det multilaterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet genom SIDA och tredje enheten ansvarar för budgetfrågor, allmän u-landsekonomisk bevakning samt andra biståndsprogram). Avdelningen har totalt omkring 60 tjänstemän och leds av ett statsråd och en statssekreterare.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
SIDA. som inrättades år 1965, är ett centralt ämbetsverk under regeringen. SIDA har till uppgift att planera, genomföra och administrera det direkta utvecklingssamarbetet med u-länderna. Detta bistånd omfattar dels samarbetet med 18 huvudmottagarländer, dels andra typer av bistånd, t. ex. katastrofinsatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska organisationer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser, rekrytering av biståndspersonal m. m.
SIDA leds av en styrelse, som utses av regeringen. Den består av SIDA:s generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav fyra representerar riksdagspartier.
SIDA är organiserat på tre avdelningar med regionalt ansvar, en avdelning för sektorbyråerna och en administrativ avdelning. Därutöver finns ett planeringssekretariat och ett informationssekretariat som är direkt underställda verksledningen. SIDA har biständskontor, som är knutna till de svenska ambassaderna, i 17 mottagarländer. På SIDA finns ca 500 anställda, varav drygt 90 vid biståndskontoren.
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
Beredningen för u-landsforskning som inrättades år 1975 ombildades år 1979 till en självständig myndighet — styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
SAREC har till uppgift att främja forskning som kan underlätta för u-länderna att utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. Det åligger SAREC att:
— främja forskning och bevaka forskningsfrågor inom områden som är betydelsefulla för u-länderna och för utvecklingssamarbetet,
— handlägga frågor rörande samarbete ined och biståndsfinansierat stöd till u-länderna på forskningens område samt stöd till u-landsin-riktade internationella forskningsprogram,
— fördela anslag för u-landsforskning i Sverige, och
— ta initiativ till forskningsinsatser inom områden för u-landsforskning.
SAREC har också sedan år 1986 det administrativa ansvaret för ett Prop. 1990/91: 100 femårigt forskningsprogram om skog och miljö i u-länder. Vidare admi- Bil. 5 nistrerar SAREC fr. o. m. budgetåret 1988/89 ett särskilt stöd lill forskning om AIDS och tropiska sjukdomar.
Vid SAREC:s kansli finns drygt 30 personer anställda.
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 under namnet utbildningsberedningen och fick år 1979 ställning som självständig myndighet under utrikesdepartementet.
Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i enskilda utvecklingsländer samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. BITS medverkar i planering och finansiering av olika projekt. Verksamheten omfattar tekniskt samarbete, genom bl. a. konsultinsatser och internationella kurser i Sverige samt u-krediter.
Det tekniska samarbetet skall huvudsakligen ske med u-länder utanför kretsen av programländer för det bilaterala biståndet. Det syftar i första hand tili teknologiöverföring inom områden där Sverige har särskilda förutsättningar i fråga om kunnande och kapacitet. Sedan 1990 handhar BITS även ett biståndsfinansierat samarbete med länder i Öst- och Centraleuropa.
U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländerna för svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målen.
U-krediterna används till finansiering av svenska varor och tjänster i projekt som har utvecklingsfrämjande effekt i u-länderna.
BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamöter ingår bl. a. två företrädare för riksdagspartier.
Vid BITS finns ca 25 anställda.
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD)
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) tillkom år 1975. Kontorets verksamhet är i linje med principerna för den svenska biståndspolitiken. IMPOD samarbetar med låg- och mellaninkomstiänder enligt Världsbankens definition.
Kontoret har till uppgift att ge exportörer i u-länder hjälp med att avsätta sina varor i Sverige. Det sker genom information och handledning om avsättningsmöjligheter och marknadsförhållanden i Sverige. Importkontoret förmedlar även kontakter mellan u-landsexportörer och företag i Sverige och deltar också i konkreta marknadsföringsprojekt. En begränsad krets u-länder får stöd för sitt exportfrämjande.
IMPOD har dessutom till uppgift att vara svensk kontaktpunkt för °
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) i konkreta frå- Prop. 1990/91: 100 gor som rör avsättning av u-landspridukter på den svenska marknaden. Bil. 5
Importkontoret leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret har ca 15 anställda.
IMPOD sorterar under UD:s handelsavdelning (ramanslaget E 6. Importkontoret för u-landsprodukter) och finansieras med medel under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND)
Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) är en statlig stiftelse som inrättades år 1978. Fondens huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter mellan intressenter i u-länder och svenska företag, bidra till förinvesteringsstudier och medverka i etablering av samägda företag, s. k. joint ventures, genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garantigivning.
Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj. kr., har successivt höjts till 250 milj. kr. Fonden har rätt att ta upp lån eller utlärda lånegarantier till ett belopp som motsvarar högst tre gånger grundkapitalet.
Fonden leds av en styrelse som utses av regeringen. Vid fondens kansli finns ca 20 anställda.
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juli 1987. Sandö U-centrum har till huvuduppgift — att vid Sandöskolan i Kramfors bedriva utbildning i språk och u-landsutbildning som förberedelse för uppdrag i u-land. Styrelsen skall bl. a. samarbeta med myndigheter, organisationer och företag när det gäller förberedelseutbildning för u-landsuppdrag. Styrelsen skall
—anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap,
—ge förberedelseutbildning för fredskårsdeltagare,
—anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder,
—anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk,
—i samarbete med SIDA bistå myndighetCi" och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder, samt
—upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder.
Enterminskursen som Sandö U-centrum erbjuder är avgiftsfri. Övrig utbildning är avgiftsbelagd.
Sandö U-centrum har lämnat in sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94. Anslagsframställningen behandlas av regeringen i budgetpropositionen.
Sandö U-centrum leds av en styrelse, som utses av regeringen.
En rektor är chef för skolan som har drygt 60 anställda. "
Nordiska afrikainstitutet Prop. 1990/91:100
Ril 5 Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet.
Institutet har till uppgift att i Norden främja studier av afrikanska
förhållanden genom att:
— främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,
— främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,
— utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika,
— informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. Verksamheten leds av en styrelse samt ett program- och forskningsråd,
som utses av regeringen. I program- och forskningsrådet ingår representanter för de övriga nordiska länderna. Vid institutet finns ett trettiotal anställda, varav 13 tjänster finansieras över biståndsanslagen.
240¶INTERNATIONELLA 7" '990/91: lOO
UTVECKLINGSPROGRAM '
Bistånd genom FN-systemet
FN-systemet innefattar en rik flora av institutioner med varierande status och skilda verksamhetsområden. På det ekonomiska och sociala området som behandlas i denna faktabilaga förekommer både en betydande förhandlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bistånd som den normativa verksamheten behandlas i FN:s ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, samt i FN-systemets centrala organ, generalförsamlingen.
Inom biståndsverksamheten har UNDP en central ställning som samordnare och kanal för en stor del av FN:s tekniska bistånd. I samarbete med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på mellan tre och fem år. På taltet genomförs biståndsprojekten dock oftast av olika fack- eller specialorgan och i ökande utsträckning av mottagariändernas regeringar. En av FN utsedd lokal samordnare — oftast UNDP:s representant - ansvarar för sammanhållningen av FN-biståndet. Då det gäller krediter för utvecklingsprojekt är världsbanksgruppen viktigast. Värids-bankens nettoöverföringar blir negativa på grund av räntor och amorteringar från tidigare lån till medelinkomstländer. Till Afrika går dock ett stort nettoflöde. Den internationella utvecklingsfonden, IDA, som lånar ut pengar på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-länderna, är kanalen för stora belopp biståndsmedel.
Vidstående organogram ger en översiktlig bild av FN-systemet. De organ som i större omfattning är verksamma på biståndsområdet är markerade med asterisk. Tabell 1 sammanfattar FN-systemets biståndsverksamhet.
241 Prop. 1990/91:100 Bil. 5
FN-SYSTEMET
Huvudkommittéer
Permanenta kommittéer
Andra
biträdande
organ
Regionala
kommissioner'
Ämbets-
kommissioner
Andra
kommittéer
UNRWA* ♦
•-•-
UNCTAD UNICEF' UNHCR■ WFP' UNITAR UNDP' UNEP" UNU FN:s speciallonder' Världsllvsmedelsrådet HABITAT' UNFPA'
FNs huvudorgan
9¶Andra FN-organ
_ Specialorgan och andra självständiga organisationer inom systemet
lAEA'
ILO' —O FAO* —O UNESCO* —O WHO* —O IMF l—O IDA O IBRD
—O ICAO-O IFC —O UPU —O ITU ~0 WMO —O IMO —O WIPO —O IFAD * —O UNIDO
•--O GATT
242¶Tabell 1: FN-systemets och Världsbanksgruppens biståndsutbetalningar Prop. 1990/91: 100
år 1989 enligt FN:s statistik (miljoner US dollar) Bil. 5
FN-organen
FN-organens reguljära budgetar 246,2
Frivilliga bidrag via
FN-organen 749,0
UNDP 981,0
UNFPA 157,2
UNICEF 501,1
WFP 761,3
Humanitärt, flykting-
och katastrofbistånd 888,3
4 284,1
Världsbanksgruppen
Världsbanken (nettoöverföringar) -3 745,0 varav
Världsbankens tekniska bistånd
(konsulter, utbildning) 1 118,8
IDA (nettoöverföringar) 3 009,0
IFC (nettoutbetalningar) 566,3
949,1 IFAD 158,1
Totalt 5 391,3
FN:s olika organ och övriga organisationer inom FN-systemet bedriver en omfattande biståndsverksamhet. Denna finansieras från organisationernas reguljära budgetar. UNDP, Världsbanken samt medlemsländernas frivilliga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivilliga direkta bidragen dels från anslagsposten Övriga multilaterala bidrag, dels från styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
243¶FN:s operativa biståndsverksamhet I'™- i90/9i: lOO
Btl. 5 Till FN:s frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand UNDP, UNFPA och UNICEF. Nedan redovisas först FN:s samordnande organ inom tekniskt bistånd, UNDP, samt de fackorgan som oftast genomför UNDP:s program. Därefter redovisas UNFPA och UNICEF som efler UNDP är de viktigaste biståndsfonderna inom FN-systemet. Övriga större frivilligt finansierade FN-organ såsom WFP och UNHCR presenteras längre fram i denna faktabilaga.
FN:s Utvecklingsprogram (UNDP)
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre biståndsfonder slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala fond för finansiering av tekniskt bistånd. Projekten genomförs främst av FN:s fackorgan (ILO. WHO. FAO m. fl.). UNDP har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagarländerna.
Verksamhet
UNDP:s uppgift är att främja mottagarländernas utveckling genom olika former av kunskapsöverföring och förinvesteringsstudier. Detta s. k. tekniska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, stipendier, mindre utrustningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet dominerar. Verksamheten omfattar för närvarande omkring 5 900 projekt i 156 länder och områden.
UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna innebär att man för varje mottagarland fastställer hur mycket bistånd från UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. I samarbete mellan mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett landprogram för hur medlen skall utnyttjas. Delta program fastställs av UNDP:s styrelse.
Storleken på varje mottagarlands program bestäms främst av bruttonationalinkomsten per capita och befolkningens storlek. Vart femte år fastställs fördelningen för nästkommande programperiod ("femårsplan").
De fattigaste u-länderna - med en bruttonationalinkomst per capita på högst 750 dollar i 1983 års siffror — får under programperioden 1987 — 91 80 % av UNDP:s länderfördelade resurser.
Rikare u-ländcr, med en per capita-inkomst över 3 000 dollar, är återbe- talningsskyidiga för de tjänster de får och länder med en per capita-in komst mellan 1 500-3 000 dollar är det i viss utsträckning. UNDP full- 244
följer därmed den omfördelning till förmån för de fattigaste u-länderna Prop. 1990/91: 100 som gällt under programperioden 1982 — 86. Bil. 5
Sommaren 1990 beslöt styrelsen att fortsätta denna politik under den femte programperioden 1992-96. 87 % av UNDPs länderfördelade resurser skall då gå till länder med en per capita — inkomst under 750 dollar i 1989 års siffror och 13 % till övriga länder. 55 % av de länderfördelade resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Länder med en per capita - inkomst över 3 000 dollar kommer inte längre att få några direkta medel: de kommer att kunna delta i UNDP:s verksamhet genom dess regionala, interregionala, globala och särskilda program. En mindre del (drygt 20 %) av UNDP:s programresurser används för dessa program idag, men denna andel kommer att öka under nästa programperiod.
UNDP har sedan 1972 ett särskilt program för de minst utvecklade länderna. Under 1989 uppgick bidragen till detta särskilda program till 15,2 milj. dollar. Utbetalningarna från UNDP:s allmänna resurser till de 42 minst utvecklade länderna var 1989 ca 260 milj. dollar.
Organisation
UNDP:s högsta beslutande organ är styrelsen (Governing Council), som har 48 medlemmar. Av dessa representerar 27 u-länder, 17 västliga i-länder och 4 socialistiska i-länder. Sverige är medlem i styrelsen (perioden 1989-91). Styrelsen bestämmer bl. a. fördelningen av UNDP:s resurser och fastställer landprogrammen.
UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets teknis-ka biståndsprogram (Department of Technical Cooperation for Development. DTCD). FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkningsfond, FN:s Sahel-kontor (UNSO). FN:s kvinnofond, FN:s fond för vetenskap och teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder.
UNDP:s sekretariat ligger i New York och har för närvarande omkring 610 fast anställda. Det leds av administratorn William H. Dräper 111 från USA.
Under 1970-talet ägde en omfattande decentralisering av UNDP:s verksamhet rum. Tyngdpunkten i arbetet med att förbereda och genomföra landprogrammen förlades till 115 — nu 113 — fältkontor med för närvarande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s. k. "resident representatives" (fältkontorschefer), som även har till uppgift att samordna andra FN-organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s fasta representant i respektive land och fungerar som FN:s "ambassadör" i landet.
Finansiering
UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972 till 268 milj. dollar. 1975 till 419 milj. dollar och 1980 till 693 milj. dollar. Ökningen var således ganska snabb. För programperioden 1982—1986 förutsattes UNDP:s resurser också öka med 14 % per år och sammanlagt nå upp till 6.7 miljarder dollar. Resurserna minskade emellertid under 245
början av åttiotalet så att det blev nödvändigt att skära ner verksamheten Prop. 1990/91: 100 till 55 % av den ursprungligen planerade. Denna utveckling svängde under Bil. 5 1980-taiets senare hälfl. Under 1989 var bidragen till UNDP ca 930 milj dollar mot ca 650 milj. dollar 1984.
UNDP:s verksamhet försvåras av att programmet i praktiken gör femåriga biståndsutfästelser gentemot mottagarländerna medan givarländerna, med få undantag, endast lämnar ettåriga bidragsutfästelser. Sverige har därför sedan länge verkat för att alla bidragsgivare, liksom Sverige, skall lämna fleråriga utfästelser.
De största enskilda bidragsgivarna till UNDP är för närvarande USA, Sverige. Norge och Nederländerna. Italien, Japan, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland ger också stora bidrag. De fyra nordiska länderna svarade 1989 gemensamt för ca 33% av de ordinarie bidragen till UNDP.
Sverige har budgetåret 1990/91 lämnat ett ordinarie bidrag på 625 milj. kr. till UNDP. varav 50 milj. kr. särskilt avsatts för insatser som syflar till att ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje med de svenska bisåndspolitiska målen. Det svenska bidraget under 1990/91 utgjorde c:a 11% av UNDP:s resurser. Utöver det ordinarie bidraget gav Sverige 1990/91 65 milj. kr. till UNDP:s särskilda program för de minst utvecklade u-länderna.
Vidare har Sverige under budgetåret 1990/91 lämnat ett bidrag på 25 milj. kr. till FN:s Sahel-kontor (UNSO). UNSO:s uppgift är att bistå länderna i Sahelområdet i Afrika att genomföra olika projekt för att minska effekterna av ökenutbredning och förebygga riskerna för kommande torkkatastrofer.
Utredningar
Under åren 1989 och 1990 har flera utredningar behandlat FN:s biståndsverksamhet och UNDP:s roll. Tre av dem skall nämnas här. En expertgrupp har behandlat frågan om ett nytt avgiftssystem för UNDP:s betalning till FN:s fackorgan och andra som utförde projekt som UNDP finansierar. Expertgruppen begränsade sig inte enbart till avgiftsfrågan utan gjorde en bred översyn över FN-biståndet. Vidare har FN:s generalförsamling givit generaldirektören för utveckling och internationellt ekonomiskt samarbete i upudrag att utföra ett antal landstudier samt se över begreppet central finansiering. Det Nordiska FN-projektet har också utfört landstudier, studerat finansieringsfrågorna inom FN-systemet och fackorganens roll. Oberoende av varandra är utredningarnas iakttagelser och förslag förhållandevis likartade.
De konstaterar att UNDP inte har kunnat spela den roll som central finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken var när riktlinjerna för det nuvarande systemet drogs upp 1970. Från att ha finansierat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i början av 1970-talet svarar UNDP numera endast för cirka en tredjedel. Världsbanken dominerar, inte bara när det gäller investeringar utan även beträffande tekniskt bistånd. Kunskapsöverföring med hjälp av lång- 246
tidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta Prop. 1990/91:100 över ansvaret för projektgenomförande och samordning av biståndet (s. k. Bil. 5 "national execution"). FN-biståndets uppgift bör vara att bistå länderna att bygga upp förmågan att göra detta. Fackorganens roll bör vara rådgivande snarare än projektgenomförande. De bör tillhandahålla kvalificerad teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av programbistånd.
Utredarna har i stort sett fått stöd för sina åsikter i FNs generalförsamling (resolution 44/211 om FN:s biståndsverksamhet i december 1989). På sikt måste förändringsbenägenheten genomsyra hela FN-systemet. UNDP;s styrelse började översätta den i praktisk handling genom att i juni 1990 fatta ett principbeslut om ett nytt system för hur fackorganen och andra projektgenomförare skall få betalt av UNDP.
Enligt det nuvarandesystemet som galleri om 1991 betalar UNDP 13% av projektkostnaderna i avgift till dem som utför UNDP-projekten, vare sig kostnaderna är högre eller lägre. Medel för delta finns på ett särskilt konto inom UNDP:s budget. Principbeslutet om ett nytt system innebär att ansvaret för projektgenomförande gradvis skall övergå till mottagarländerna ("national execution"). Fackorganens uppgifter blir mer tekniska än administrativa. Rent budgettekniskt förs huvddelen av de medel som avsätts för avgifterna över till mottagarländernas landramar varigenom kostnaderna blir mer synliga för dem. Närmare detaljer i det nya systemet skall utarbetas under året främst genom förhandlingar mellan UNDP och fackorganen. UNDPs styrelse skall återkomma till frågan 1991.
FN:s kapitaiutveckiingsfond (UNCDF)
FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på förmånliga villkor till småskaliga investeringsprojekt i u-länderna.
Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen att kapitalutvecklingsfonden i fortsättningen endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-länderna. inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervisning och grundläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle börja använda sina möjligheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjlighet som dittills inte utnyttjats.
Verksamhet
Fondens projekt skall enligt målsättningen nå de fattigaste människorna i de fattigaste u-länderna. Fonden arbetar också i några få länder utöver de minst utvecklade länderna. Projekten skall utformas så att befolkningen 247
18 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 5
aktivt deltar i deras genomförande. Fonden kan ta hand om projekt som Prop. 1990/91: 100
andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 milj. dollar för Bil. 5
enskilda projekt. Fonden finansierar för närvarande omkring 240 projekt i
47 länder till ett värde av 445 milj. dollar. Under fondens 20 första
verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbruk, vatten och
transporter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och
sjukvård, energi, bostäder och utbildning.
Organisation
Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom UNDP:s fältorganisation.
Finansiering
Fonden finansieras genom frivilliga bidrag. Bidragen för 1990 beräknas till ca 40,8 milj. dollar jämfört med drygt 28 milj. dollar under år 1980. De största bidragsgivarna är några mindre industriländer, men 27 av de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under budgetåret 1990/91 uppgår till 55 milj. kr. Sverige och Nederländema är de största bidragsgivarna.
FN:s fackorgan
Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd är således att detta skall samlas till och samordnas av UNDP, som också ska stå för faltnärvaron och garantera att u-ländernas egna prioriteringar sätts i främsta rummet. UNDP ska i genomförandet av landprogrammen främst utnyttja fackorganen som genomförare av projekt inom sina resp. kompetensområden. Samtidigt ges emellertid tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackorganen är nämligen inte bara sektoransvariga inom UNDP:s bistånd utan även självständiga FN-organ inom respektive ansvarsområde med egna styrelser, årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-systemet något oklar. Frågan är för närvarande föremål för utredningar inom FN. Det finns i dessa en strävan att låta mottagarländerna på ett friare sätt bestämma hur UNDP-finansierat bistånd skall genomföras (s. k. "national execution") samt att fackorganens roll skall vara att i större grad ge expertis och i mindre grad engagera sig också i förvaltningen av hela biståndsprojekt. Det nordiska FN-projektet studerar också frågeställningen och kan förväntas komma att ge värdefulla bidrag till att effektivisera FN:s tekniska bistånd.
Internationella arbetsorganisationen (ILO)
ILO. som är en av de äldsta medlemmarna i FN-familjen, har som övergri pande målsättning att verka för varaktig fred grundad på social rättvisa. ILO skiljer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstruktur - såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har 248
150 medlemmar. ILO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Mi- Prop. 1990/91: 100 chcl Hansennc. ILO:s biståndsverksamhet är i huvudsak inriktad på ut- Bil. 5 veckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Från svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga sådana. Dessa är i första hand koncentrerade till två regionala projekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet "Se om Ditt företag", ett av Sveriges Arbetsgivareförening utarbetat utbildningspaket samt några sys-selsältningsinsatscr på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmarknadsdepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i ILO.
FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO)
UNESCO bildades år 1945 och syflet med dess verksamhet är att bidra till fred och säkerhet genom att främja samarbete mellan nationerna på de kulturella, utbildningsmässiga och vetenskapliga områdena. Man vill öka respekten för mänskliga rättigheter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras. kön. språk eller religion. UNESCO har som strävan att med sitt bistånd främja dessa mål. UNESCO har fått en viktig roll vid uppföljningen av den världsomfattande läskunnighetskampanj som inleddes 1989 och som syftar till att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet. Det svenska biståndet till UNESCO består dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilliga bidrag bl. a. i form av stöd till ett internationellt program för kommunikationsutveckling (IPDC) och till UNESCO:s institut för utbildningsplanering. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, bl. a. på grund av olika förslag på massmediaområdet. USA och Storbritannien har lämnat organisationen på grund av missnöje med dess inriktning. UNESCO:s generaldirektör är sedan år 1987 spanjoren Frederico Mayor. Utbildningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i UNESCO. UNESCO har 158 medlemmar.
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)
FAO. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation bildades år 1945 och är FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det internationella samarbetet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiskesektorerna. Inom organisationen finns en omfattande statistik- och databas inom dessa områden. Det bör noteras att Sovjetunionen och några andra öststater inte tillhör de 158 medlemmarna av FAO. Generaldirektören för FAO är sedan år 1976 libancsen Edouard Saouma.
FAO har utöver sitt reguljära program ett fältprogram huvudsakligen förlagt till u-länderna. Fältprogrammet syflar framför allt till att genom tekniskt bistånd inom FAO:s verksamhetsområde förbättra förutsättning arna för livsmedelsproduktionen inom u-länderna. Sverige har gett visst stöd till fältprogrammel genom SIDA, främst då det gäller projekt av försöks- och metodutvecklingskaraktär. Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning samtidigt som organisationens tekniska kompetens delvis ifrågasatts. Jordbruksde- "
paricmcntet har huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i FAO.
Världshälsoorganisationen (WHO) Prop. 1990/91: 100
Bil S Världshälsoorganisationen grundades år 1946. Idag är 166 länder medlem-
mar i WHO och generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima.
Organisationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och
bistånd öka möjligheterna till bättre hälsa.
Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett brett spektrum från hälsoupplysning till sofistikerad diagnostik och behandling.
WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhälsovård. Strategin för att genom främst primärhälsovården uppnå målet hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ala år 1978.
Sverige har genom åren initierat och varit en av de största bidragsgivarna till WHO:s centrala program som står de svenska biståndspolitiska målen nära.
Socialdepartementet har huvudansvar för det svenska medlemsskapet i WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrågor.
1 tabell 2 redovisas de svenska frivilliga bidragen till FN-organ, vilka inte behandlas på annat ställe under anslaget C 1.
FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO)
1967 påbörjades UNlDO:s verksamhet efter beslut av FN:s generalförsamling. Från 1986 har UNlDO:s ställning som självständigt fackorgan. 150 länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filippinerna.
UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt bistånd, kurser, seminarier, studier och hjälp till finansiering främja u-ländernas industrialisering. Särskild vikt fästs vid strukturomvandlings-, rehabiliterings- och utbildningsfrågor. Inom ramen för ett system med branschkonsultationer möts företrädare för regeringar och näringsliv.
UNlDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP och laltrepresentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand inriktade på miljöområdet.
Industridepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNIDO.
Tabell 2: Bidrag år 1989 till vissa FN-organs biståndsbudget enligt FN:s statistik (miljoner US dollar)
Samtliga län- Sveriges fri- Sveriges bidrag ders frivilliga villiga bidrag via den regul- bidrag jära budgeten*
ILO
49,2
1,9
0,16
FAO
140,3
6,4
1,08
UNESCO
26,0
0,9
0,17
KHO
165,1
26,3
2,55
övriga
116,6
5,8
0,79
• 1988
års
si
ff
ror
250 Prop. 1990/91:100 Bil.5
FN:s befolkningsfon(d (UNFPA)
Efter beslut av generalförsamlingen inrättades år 1967 en särskild fond för FN:s insatser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har pågått sedan år 1969.
Verksamhet
Fondens funktion är finansiell och rådgivande. Sedan år 1973 är fondens övergripande uppgift att leda och samordna FN-systemets insatser på befolkningsområdet. Fonden sammankallar även till internationella befolkningskonferenser som t. ex. International Forum on Population i Amsterdam hösten 1989. FNs generalsekreterare har utnämnt fondens exekutiv direktör till generalsekreterare för ett FN-möte om befolkningsfrågor 1994, en uppföljning av de befolkningskonferenserna 1974 och 1984.
Fondens verksamhetsområden är familjeplanering, befolkningsstatistik, folkbokföringssystem, utbildning, forskning och information. Fonden samarbetar t. ex. med WHO:s globala AlDS-program och i genomförandet av program. En växande andel av projekten genomförs av mottagarländerna själva och av fonden.
Ca 75 % av programresurserna avsattes år 1989 för projekt i 56 prioriterade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika. Familjeplaneringsinsatser fortsätteratt vara fondens mest centrala område. Fonden samarbetar med givarsamfundet, inklusive US-AID för att öka och säkerställa tillgången på familjeplaneringsservice i u-länderna. Befolkningsfrågornas direkta samband med miljön präglar fondens policy och verksamhetsprofil. Sambanden i arbetet för en hållbar utveckling mellan befolkningsfrågorna och kvinnors villkor, status och delaktighet i samhällslivet genomsyrar fondens arbete.
Organisation
Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga arbetsprogrammet, budget och finansplan samt laridprogram. Chef för UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor ligger i New York. På ett femtiotal av UNDP:s landkontor leds UNFPA-arbetet av en fältrepresentant för fonden. Ca en tredjedel av personalen är verksam vid fältkontoren.
Finansiering
UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. För år 1989
uppgick regeringsbidragen från ett 100-tal länder till 179.5 miljoner US 251
dollar eller ca 12 miljoner mera än föregående år. De sju största bidragsgi- Prop. 1990/91: 100
varna var Japan, Nederländerna. Tyskland, Norge, Sverige, Finland och Bil. 5
Danmark. USA, som tidigare bidrog med ca en fiärdedel av UNFPA:s
inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in sitt bidrag med hänvisning till
fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd till abort som
påtvingat preventivmedel. Dock samarbetar UNFPA och det amerikanska
biståndsorganet US-AID, som har en större budget för befolkningsinsatser
än fonden.
UNFPA har kritiserats av FNs revisorer för onödigt omfattande reservationer. För 1989 har projektanslagen ökat och en större del av reserverade medel kunnat tas i bruk. Projektanslagen uppgick därmed 1989 lill totalt 194,2. milj. US dollar, medan inkomsterna för samma år uppgick enligt preliminära beräkningar till 185,2 milj. US dollar.
Det svenska bidraget under budgetåret 1990/91 är 125 milj. kr., en ökning om 10 milj. kr. sedan budgetåret 1989/90.
FN:s barnfond (UNICEF)
UNICEF upprättades av FN:s generalförsamling år 1946. Fondens uppgift var då att lämna katastroföjälp till barn och mödrar i det krigshärjade Europa. Mandatet ändrades senare till att främst omfatta långsiktig utvecklingshjälp till barn och mödrar i u-länder. UNICEF samarbetar idag med 128 länder, främst genom fleråriga landprogram för utveckling. Programnivån och inriktningen styrs av dödligheten bland barn under fem år, barntäthet och antal födda barn samt BNP per capita. UNICEF arbetar för att sociala indikatorer skall tas med som komplement till de ekonomiska och vara vägledande för uppföljning av utvecklingen
Verksamhet
UNICEF bygger sin verksamhet på en stark fältorganisation och politisk mobilisering till aktivt deltagande. Ideén om barntoppmötet, som genomfördes i september 1990 på initiativ av bl. a.'Sveriges statsminister och som syftade till att föra upp barnens situation på de politiska dagordningarna, lanserades först av UNICEF. UNICEF spelar fortfarande en viktig roll för katastrolbislåndet. Men de långsiktiga landprogrammen har ökat UNlCEF:s engagemang i utvecklingsfrågor om t ex strukturanpassning, utbildning, vattenförsörjning, kvinnors situation och AlDS-epidemins sociala och ekonomiska effekter på barn. UNICEF fortsätter att förstärka sin kapacitet i Afrika och att öka insatserna i t. ex. Latinamerikas slumområden.
Fonden samarbetar med andra FN-organ samt med frivilligorganisa tioner; med världshälsoorganisationen, WHO, för att bygga ut primärhäl- 252
sovården. med UNESCO för särskilt flickors och kvinnors läskunnighet, Prop. 1990/91: 100 med UNFPA inom familjeplanering etc. Inom ramen för FN:s samordna- Bil. 5 de katastrofinsatser ansvarar UNICEF tillsammans med WHO t. ex. ofta för hälsovård och vattenförsörjning. UNlCEF:s program för Afghanistans och Sudans barn ingår i FNs samordnade verksamhet. UNlCEF:s exekutivdirektör representerade FNs generalsekreterare i första fasen av FN:s "Operation Lifeline Sudan". UNICEF:s insatser inom ramen för UNTAG i Namibia var betydande. I Kambodja har UNICEF:s program hört till de få biståndsprogram som fortsatt under åren trots den politiska situationen i landet.
En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tillgängliga resurser skall komma nödlidande barn runt om i världen till godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla och billiga metoder för att radikalt minska dödligheten i barnsjukdomar och diarré. Målet är att halvera barnadödligheten och därmed också på sikt medverka till en begränsning av födelsetalen. De långsiktiga insatserna inom hälso- och sjukvård, vattenförsörjning, utbildning, kvinnors delaktighet i utvecklingsarbetet, nutrition och familjeplanering kompletteras med kampanjer. Hjälp till barn i särskilt svåra omständigheter; barn i väpnade konflikter särskilt i Mellanöstern och södra Afrika, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn är en växande verksamhet. FN-konventionen om barnets rätt kommer att innebära ökade krav på UNICEF för att göra det möjligt för u-länder att leva upp till konventionen. Den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för bam innebär också åtaganden för barns överlevnad och utveckling som u-länder kommer att söka UNICEFs stöd till.
Organisation
UNICEF:s styrelse (Executive Board) består av representanter för 41 stater med en majoritet för u-länder. Styrelsen sammanträder årligen i april. Den granskar och drar upp riktlinjer för verksamheten och fördelar medel till fondens program. Sverige är åter medlem i styrelsen för en treårsperiod sedan år 1988. Efter ett år som första vice-ordförande i UNICEFs styrelse är den svenska UNICEF-kommitteéns ordförande Lisbet Palme nu också ordförande i L'NlCEFs styrelse för verksamhetsåret 1990/91.
James Grant, USA, är utsedd till exekutivdirektör för en tredje ämbets-period till år 1995. UNICEF:s huvudkontor är förlagt till New York, ett Europa-kontor till Geneve och UNICEF:s leveranscentral, UNIPAC, till Köpenhamn. Ca 80 % av personalen arbetar i sju regionalkontor och ett åttiotal landkontor.
Finansiering
UNlCEF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag, huvudsakligen från regeringar. De sammanlagda inkomsterna för år 1988 uppgick till 709 miljoner US dollar, 1989 till 667 miljoner US dollar och beräknas öka till 721 miljoner US dollar 1990. Regeringsbidragen utgjorde år 1989 ca 75 % av fondens resurser. Nationalkommittéer och andra enskilda bi- 253
dragsgivare svarar för återstoden. Bidragen från nationalkommittéer fi- Prop. 1990/91: 100 nansieras främst genom försäljningen av UNICEF-kort. Svenska UNI- Bil. 5 CEF-kommitténs bidrag år 1989 var drygt 15 milj. kr. Den reguljära landprogramverksamheten (ca 63 %) finansieras av ordinarie bidrag. UNI-CEF:s särskilda insatser, både katastrofhjälp och vissa långsiktiga projekt finansieras genom tilläggsbidrag.
Det svenska ordinarie bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 340 milj. kr. Via SIDA lämnas dämtöver bidrag för särskilda insatser och katastroföjälp, ca 265 milj. kr. under verksamhetsåret 1989/90. 1989 var de statliga bidragen från Sverige över 10 % högre än USAs statliga bidrag. Inberäknat den amerikanska UNICEF-kommitteéns bidrag om ca 28 miljoner US dollar 1989, kommer Sverige på andra plats bland givarna. Andra stora bidrag kommer från Italien, Norge och Canada.
254¶Internationella fmansieringsorgan
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Väridsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika
De internationella utvecklingsbankerna och -fonderna lämnar finansiellt bistånd främst i form av förmånliga lån. Dessutom lämnar de tekniskt bistånd. Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken (IBRD), som även utgjort modell för uppbyggnaden av övriga utvecklingsbanker. Medan Världsbanken är verksam i alla väridsdelar arbetar den Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) i Afrika inkl. Nordafrika, Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) i Asien och Oceanien och Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) i Latinamerika och Karibien. Totalt uppgår utlåningen från utvecklingsbankerna och deras fonder till ca 30 miljarder US dollar per år.
Tabell 3: Fakta om de internationella utvecklingsbankerna och -fonderna
Tillkom Antal med- Antal Huvudkontor år letnsländer anställda
Världsbanken 1946 (IBRD)
7 573
Washington
Internationella 1960 utvecklingsfonden (IDA)
138¶Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
1 060
Abidjan
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
26¶Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
1 665
Manila
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
255¶Tillkon år
Antal medlemsländer
Antal anställda
Huvudkontor
Prop. 1990/91: Bil.5
100¶Interamerikanska utveck]ingsbanken (IDB)
44
1 524
Washington
Fonden för särskild verksamhet (FSO)
44
Utvecklingsbankerna fungerar som ett mellanled mellan den internationella kapitalmarknaden och u-länderna. Bankerna kan, genom den säkerhet medlemsländerna ställer upp med, låna upp och vidareförmedia lån på villkor, som är förmånligare än vad de allra flesta u-länder på andra sätt skulle kunna få. Detta beror på att medlemsländerna fungerar som garanter för utvecklingsbankernas eget kapital.
Många av de fattigare u-länderna saknar emellertid den nödvändiga återbetalningsförmågan även när det gäller utvecklingsbankernas relativt förmånliga lån. För att kunna bistå också dessa länder har som ett komplement till banklånen krediter från utvecklingsfonderna tillkommit. Fonderna lämnar lån på mycket förmånliga villkor. Krediterna löper utan ränta och har en lång löptid med en avsevärd amorteringsfri period. Gåvoelementet blir härigenom ca 75 %. Bidragen till utvecklingsfonderna IDA, AfDF, AsDF och IDB:s FSO belastar biståndsbudgeten.
Organisation
Bankernas/fondernas högsta beslutande organ är guvernörsstyrelsen (Board of Governors). Den är sammansatt av regeringsrepresentanter för samtliga medlemsländer. Styrelsen möts en gång per år. Däremellan handhas det löpande arbetet av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som möts en eller flera gånger i veckan. Eftersom antalet medlemsländer överstiger antalet platser i direktörsstyrelsen ingår de flesta länder i röstgrupper. En direktör representerar således i regel flera länder.
De nordiska länderna ingår i samma röstgrupp (Island är inte medlem i AfDB/AIT)F, AsDB/AsDF eller i IDB/FSO). De bildar i väridsbanksgruppen en egen röstgrupp men är i AfDB/AfDF sammanförda med Schweiz och Indien, i AsDB/AsDF med Canada och Nederiänderna och i IDB/FSO med Belgien, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland.
1 väridsbanksgruppen är för närvarande en islänning nordisk direktör. Vid hans kontor tjänstgör en svensk som assistent. 1 AfDB/AfDF företräds röstgruppen för närvarande av Norge, med en svensk som biträdande direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF företräds av en kanadensisk direktör som har en norsk biträdande direktör. 1 IDB/FSO är en engelsman för närvarande direktör i styrelsen för röstgruppen.
Rösträtten är i princip vägd i förhållande till andel tecknat kapital resp. lämnade bidrag. För att ge de många små och fattiga länderna ett större inflytande tilldelas varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoen- 256
de av landets kapital- och bidragsandelar. Den senare gäller dock inte Prop. 1990/91:100 IDB/FSO. De svenska andelarna framgår av tabellerna 5 och 6. Bil. 5
U-länderna har störst röststyrka i Afrikabanken och-fonden —63% resp. 50 %av röststyrkan och i IDB/FSO -54 %. I IBRD/IDA och AsDB/ AsDF ligger motsvarande siffra för u-länderna i intervallet 37 — 45 %.
Enligt en mer eller mindre uttalad regel har chefskapet i Världsbanken alltid tillfallit en amerikan, i AsDB alltid en japan, i AfDB en afrikan och i IDB en latinamerikan. Barber Conable är chef för Väridsbanken sedan år 1986, Babacar N'Diaye från Senegal är AfDB:s president sedan år 1985 och Kimimasa Tammizu tillträdde chefsposten i AsDB i november 1989. Uruguayanen Enrique Iglesias är president i IDB sedan år 1988.
Finansiering och lånevillkor
Utvecklingsbankernas utlåningsverksamhet sker till helt övervägande del med medel upplånade på den internationella kapitalmarknaden. Av medlemsländernas kapitalinsatser inbetalas endast en mindre del medan resterande andel utställs som garanti för utvecklingsbankernas upplåning. Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor bestäms i huvudsak av de upplåningsvillkor de kan uppnå.
Tabell 4: Utvecklingsbankernas utlåningsvilikor
Bank Löptid Ränta per 1 juni 1990
IBRD 15-20 år 7,74 %
AfDB 12-20 år 7,71 %
AsDB 10-30 år 6,36 %
IDB 15-30 år 8,05 %
Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på olikheter beträffande låntagar-ländernas utvecklingsnivå och/eller projektets karaktär.
Tabell 5: Utvecklingsbankernas tecknade kapital och utestående upplåning per den 31 december 1989
IBRD (1) AfDB AsDB IDB
Tecknat kapital
(miljoner US dollar) 125 262 18 648 26 664 34 455
Inbetald andel
(procent) 7,1 11,7 12 7,7 %
Utestående medel- och långfristig upplåning (miljoner US dollar) 89 052 3 811 6 872 14 630
Sveriges andel av
tecknade kapitalet
(procent) 1,44 1,45 0,15 0,16
Sveriges röstandel
(procent) 1,41 1,47 0,55 0,17
' avser per den 30 juni 1990.
257¶Till skillnad från bankerna finansieras fondernas verksamhet genom gåvo- Prop. 1990/91: 100 bidrag från i första hand i-ländernas regeringar. Sedan mitten av 1970-ta- Bil. 5 let har också vissa OPEC-länder och andra rikare u-länder tillkommit som bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs i samband med s. k. påfyllnadsförhandlingar. En påfyllnad sker genom en internationell överenskommelse, där bidragsgivarna gör en utfästelse för tre eller fyra år. IDA har vidare under en rad år tillförts en del av IBRD:s vinst. AfDB lämnar bidrag till AfDF i samband med resurspåfyllnader.
Utlåningen från fonderna sker på mycket förmånliga villkor. IDA lämnar utvecklingskrediter med en löptid på 35 eller 40 år. 1 och med den åttonde påfyllnaden av IDA (IDA 8) differentierades löptiderna så att de för de fattigaste u-länderna, här definierat som de minst utvecklade länderna (MUL) plus de länder som enbart erhåller krediter från IDA och ej lån från Väridsbanken sänktes från 50 år till 40 år och för övriga länder till 35 år. lDA:s krediter är liksom tidigare räntefria med en administrationsavgift på 0,75 %. AfDF lämnar räntefria utvecklingskrediter med en löptid på 50 år med en administrationsavgift på 0,75 %. AsDF:s likaså räntefria utvecklingskrediter har hittills löpt på 40 år för alla låntagarländer med en avgift på I %, men i och med att en översyn av kreditvillkoren företogs i ljuset av IDA 8-överenskommelsen gäller fortsatt 35 år för de länder som får låna både från AsDB och AsDF. De tio första åren är amorteringsfria vid lån från IDA, AfDF och AsDF. Vid utlåning från IDB:s fond för särskild verksamhet gäller en ränta på I —4 %, en administrationsavgift på 0,5 %, 20 — 40 års löptid och en amorteringsfri period på 5— 10 år.
Tabell 6: Inbetalda bidrag till utvecklingsfonderna per den 31 december 1989
IDA (1) AfDF AsDF FSO
Totalt inbetalda bidrag 54 628 6 071 11 680 8 603 (miljoner US dollar)
Sveriges samlade bidrag 1 474 318 109 29 (miljoner US dollar)
Sveriges bidragsandel 2,70 5,24 0,93 0,34 (procent)
Sveriges röstandel 2,06 2,68 0,55 0,17
(procent)
' Avser per den 30 juni 1989.
Ullåningsvolym
Storleken på det tecknade kapitalet i respektive utvecklingsbank och på bidragen till respektive utvecklingsfond avspeglar deras utlåningskapacitet.
258¶Tabell 7: Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvolym Prop. 1990/91: 100
Bil.5
Total utlåni
ng t. 0. m.
Utlåning år 1989
31 december
(mi1 joner US dollar)
(miljoner US
dollar)
IBRD
186 662(1)
180(1)
IDA
58 222(1)
522(1)
IBRD/IDA
244 884(1)
702(1)
AfDB
9 473
865¶AfDF
6 022
982¶AfDB/AfDF
15 495
847¶AsDB
19 015
260¶AsDF
9 581
363¶AsDB/AsDF
28 596
623 IDB
30 113
235 FSO
10 038
342¶IDB/FSO
40 151
' Avser per den 30 juni 1990.
Fördelning av utlåningen på länder
Utvecklingsbankerna och -fonderna riktar sig till mottagarländer som har olika utvecklingsnivå och varierande kreditvärdighet. Det finns dock en strävan att bistå de fattigare länderna, dvs. de med en lägre bruttonationalinkomst per capita, vilket särskilt utmärker utvecklingsfonderna. Sålunda går ca 90 % av IDA:s utlåning till länder med en BNI per capita under 544 US dollar (1988 års penningvärde). Även lBRD:s utlåning till denna grupp har blivit relativt sett större under det senaste årtiondet, vilket bl. a. beror på en ökad utlåning till Kina.
För att förstärka resursbasen för väridsbanksgruppens utlåning till de fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden 1985— 1987 Väridsbankens särskilda Afrikafacilitet. Till denna fond, som administrerats av IDA, bidrog ett antal givarländer med totalt 1,5 miljarder US dollar (motsvarande omkring 10 miljarder kronor). Sverige utfäste ett bidrag på 440 milj. kr. Hösten 1987 tog Väridsbanken initiativ till ett särskilt handlingsprogram för vilket man sökt givarnas stöd för de strukturanpassningsprogram som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara. Sverige har lämnat bidrag till detta program.
De fem största låntagarländernas andel av bankernas och fondernas totala utlåning t. o. m. år 1989 (som framgår i tabell 7) redovisas i tabell 8:
259¶Tabell 8: Utvecklingsbankernas och -fondernas fem största låntagarländer per den 31 december 1989 (miljoner US dollar)
Dessa länders procentuella andel av totala utlåningen
Indien
18 319
Brasilien
17 982
Mexico
17 364
Indonesien
14 829
Turkiet
10 165
Indien
16 956
Bangladesh
5 249
Kina
3 927
Pakistan
3 237
Tanzania
1 769
Marocko
1 250
Nigeria
880¶Egypten
785¶Tunisien
765 Zaire
732 Etiopien
520 Zaire
377¶Mali
302 Tanzania
254¶Sudan
247¶Indonesien
4 543
Fi1ippinerna
2 138
Pakistan
1 939
Indien
1 641
Thailand
1 032
Pakistan
2 768
Bangladesh
2 761
Sri Länka
873¶Nepal
839¶Myanmar(2)
502¶Brasi1ien
5 379
Mexico
4 539
Argentina
3 633
Chile
3 336
Colombia
3 154
Brasi1ien
1 246
Ecuador
834¶Bo 1 i v i a
776¶Colombia
666¶Honduras
617¶IBRD(l)
Brasilien 17 982
42 %
IDA(l)
53 %
AfDB
47 %
AfDF
28 %
AsDB
82,6 %
82,63 %
IDB
68 %
FSO
41 %
Prop. 1990/91:100 Bil.5
' Avser per 30 juni 1990. ■ f. d. Burma.
260¶Fördelning av utlåningen på sektorer Prop. 1990/91:100
Bil 5 Utvecklingsbankernas och -fondernas totala utlåning fördelad på olika
sektorer framgår av tabell 9. Även här kan konstateras att utvecklingsfonderna har en klarare fattigdomsinriktad profil på sin utlåning. De har strävat efter att låta utlåningen i första hand gå till sådana samhällssektorer där resurserna mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgmpperna till godo. Detta har skett genom satsning på jordbruks- och landsbygdsutveckling samt socialt inriktade projekt inom utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling och vattenförsörjning.
Satsningen på jordbruks- och landsbygdsutveckling och på socialt inriktade projekt grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utvecklingen och att det inte föreligger en motsättning mellan satsningen på basbehov, som i hög grad tillfredställs genom sociala projekt, och ekonomisk tillväxt.
För en allsidig utveckling krävs emellertid även en satsning på ekonomisk och samhällelig infrastruktur såsom energi, transport, kommunikation och industri. Utvecklingsbankernas utlåning har koncentrerats till dessa sektorer. •
Traditionellt har den helt övervägande delen av lBRD:s/lDA:s utlåning inriktats på enskilda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-politiska reformprogram har såväl IBRD som IDA under de senaste åren dock starkt ökat långivningen till s. k. struktur- och sektoranpassning. Anpassningslånen svarade under verksamhetsåret 1989/90 för drygt 20% av lBRD:s/IDA:s totala långivning. Även i AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlåning under året till ca 25 % medan den i AsDB/AsDF begränsades till under 15 %. Fr o m 1990 har även IDB börjat ge sektoranpassningslån. Denna utlåning sker under de två inledande åren i samarbete med IBRD och får högst uppgå till 25 % av den årliga utlåningen. Struktur- och sektoranpassningslån är inte knutna till specifika projekt utan utformas så att de kan stödja låntagarlandets ekonomisk-politiska åtgärder inom ramen för ett avtalat ekonomiskt program som syftar till att åstadkomma ekonomisk återhämtning och tillväxt.
Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat miljöfrågor en allt större uppmärksamhet. Bankerna försöker i sitt forskningsarbete utarbeta analyser och förslag på miljöområdet och inom Världsbanken har man gjort ett sjuttiotal landspecifika miljöstudier. Samtliga lån som förväntas ha effekter på miljön — även strukturanpassningslån — behandlas av bankens miljöavdelningar innan förslagen föreläggs styrelsen.
Världsbanken har spelat en central roll för att, i samråd med enskilda u-länder, upprätta grupper för biståndssamverkan, s. k. konsortier och konsultativa grupper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grupper under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är medlem i de grupper som berör länder som mottar svenskt bilateralt bistånd. (Jfr ovan UNDP:s rundabordsmöten). Världsbanken leder också den konsultativa gmppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR).
261¶Tabell 9: Procentuella fördelningen av utvecklingsbankernas och -fondernas Prop. 1990/91: 100 ackumulerande utlåning på sektorer per den den 31 december 1989 Bil. 5
Sektor IBRD(l) IDA( 1)
Jordbruks- och landsbygdsutveckling
19,3
35,5
Sociala sektorer(2)
13,7
19,5
Ekonomisk infrastruktur (Energi, transporter, tele inkl. turism och tekniskt bistånd)
Industri och nationella utvecklingsbolag
39,1 19,8
26,9 7,8
Icke projektbundna
8,1
10,3
' Siffrorna avser per den 30 juni 1990.
■ Avser här utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling,
vattenförsörjning och offentlig sektor.
Sektor
AfDB
AfDF
AsDB
AsDF
IDB/FSO
Jordbruk
22¶Utbildning, hälsovård
och (miljö-IDB/FSO)
Summa
41¶Transport
13¶Offentliga nyttigheter
(inkl vattenförsörjning.
energi och telekom-
munikationer)
Industri
15 Övrigt
3 Summa
59 Totalt
262 Prop. 1990/91:100 Bil. 5
Internationella finansieringsbolaget (IFC)
Internationella finansieringsbolaget, som upprättades år 1956. är medlem i Världsbanksgruppen. lFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjandet av produktiva privata investeringar i u-länder.
För medlemskap i IFC krävs att man är medlem i Världsbanken (IBRD). IFC har 139 medlemsländer. Guvernörs-och direktörsstyrelserna är organiserade på samma sätt för IFC som för Världsbanken. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i lFC:s direktörsstyrelse. Verksamheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engelsmannen Sir William Ryrie. Antalet anställda uppgår till nära 600. Rösträtten är liksom i Världsbanken vägd i förhållande till andelen tecknat kapital.
Efter beslut i december 1985 om en fördubbling av lFC:s kapital till 1,3 miljarder US dollar uppgår det av medlemsländerna tecknade kapitalet till f n 1.1 miljarder US dollar. Sveriges kapitalandel utgör 1,26 % och uppgår till 15,2 miljoner US dollar. Förutom av kapitalet finansieras IFC:s verksamhet genom ackumulerade vinster och genom lån från IBRD.
lFC:s investeringar sker i allmänhet i form av en kombination av aktieteckning och långfristiga lån. Investeringsobjekt skall enligt stadgan vara privata företag. Statligt delägande utesluts inte men företaget skall drivas affärsmässigt och inte vara regeringskontrollerat. Varje investering måste uppfylla de två grundläggande kraven att bidra till utvecklingen av ekonomin i mottagariandet samt att med hög sannolikhet vara vinstgivande.
Under 1989/90 godkände IFC sammanlagt 122 investeringar i 38 länder, till ett värde av 2.2 miljarder US dollar. De totala kostnaderna för de investeringar i vilka IFC deltog uppgick till 9,4 miljarder US dollar, varav de resterande medlen kom från andra finansieringskällor, i första hand privata banker.
Under budgetåret 1989/90 har Östeuropa framträtt som ett område av allt större betydelse i IFC:s aktiviteter, men tyngdpunkten i investeringsvolymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen utgör investeringar i låginkomstländer 22 %. Investeringsobjekten återfinns inom snart sagt alla produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt med att söka uppnå hög grad av diversifiering såväl vad gäller land- som sektorfördelning.
Någon motsvarighet till IFC finns inte i Afrikanska resp. Asiatiska utvecklingsbanken. AsDB kan emellertid i begränsad omfattning medver ka i investeringar med riskvilligt kapital inom ramen för den ordinarie utlåningen. Förutom denna verksamhet för att stödja den privata sektorn inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and Investment Corporation (AFIC) som upprättades i september 1989. AFIC ägs i övrigt av ett konsortium av privata affärsbanker från Japan, Korea, 263
19 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Taiwan, USA, Frankrike, Nederiänderna m. fl. AfDB:s verksamhet vad Prop. 1990/91: 100
gäller stödet till den privata sektorn är ännu av mycket begränsad omfatt- Bil. 5
ning.
Inom ramen för IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corporation (IIC) efter mönster av IFC. Tillsammans med privat kapital ska IIC medverka till etablering, expansion och modernisering av privata företag, bl. a. genom tillskjutande av aktiekapital. Man ska också bistå företag med teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i lDB:s struktur men är ett självständigt organ med separat kapitaltäckning och administration. De nordiska länderna är inte medlemmar i IIC.
Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)
Det multilaterala investeringsorganet (MIGA) inledde sin verksamhet under år 1988. MIGA är medlem i väridsbanksgruppen. Guvernörs- och direktörsstyrelserna är organiserade på samma sätt för MIGA som för Världsbanken och IDA. Väridsbankens chef fungerar som ordförande också i MIGA:s styrelse.
MlGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar. Den svenska kapitalandelen är 11,35 miljoner US dollar, varav enligt stadgarna 10 % har inbetalats och 10 % lagts i ett skuldbevis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en garantidel som utbetalas endast om så behövs för att MIGA skall kunna uppfylla sina förpliktelser.
MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker för investering i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för produktiva ändamål till dessa länder.
JIL
INTERNATIONAL FUND FOR AGRICULIUFlAU DEVELOPMENT
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är ett FN-organ och upprättades år 1977 efter en rekommendation antagen av världslivs- medelskonferensen år 1974. IFAD:s uppgift är att stödja projekt och utvecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i u-ländema. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-länderna med livsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedels produktionen. Särskild vikt skall läggas vid näringsstandard och livsvillkor för de fattigaste befolkningsgrupperna. 264
Verksamhet Prop. 1990/91:100
Under åren 1978-1988 beviljade IFAD 245 lån till 91 länder på samman- ' ' lagt omkring 2 238 miljoner SDR (Special Drawing Rights). Av dessa lån gavs 64 % på synnerligen mjuka villkor till de fattigaste u-länderna. Räntan på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio åren är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma villkoren har huvuddelen gått till länder med en per capita-inkomst-på 300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37 % av lFAD:s resurser gick till kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resurserna har ungefär 39 % gått till asiatiska u-länder. 30 % till afrikanska, 14 % till latinamerikanska länder och 17 % till länder i Mellanöstern och Nordafrika. Under det särskilda Afrikaprogrammet, som inleddes år 1986, har IFAD hittills beviljat lån och bidrag om sammanlagt 120 milj. SDR till 16 länder. Utöver lån lämnar IFAD även tekniskt bistånd som hittills uppgått till ca 115 milj. SDR. Av lFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fonden, medan övriga utarbetats i samarbete med andra internationella utvecklingsorgan, främst Internationalla utvecklingsfonden IDA.
Organisation
IFAD:s medlemsländer — för närvarande 143 — är indelade i tre kategorier: OECD-länder, OPEC-länder och mottagarländer. Samtliga länder ingår i en styrande församling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidrags-givande kategorierna fördelas rösträtten i huvudsak i relation till bidragsandel.
IFAD:s styrelse består av 18 medlemmar, 6 från varje kategori. Styrelsen väljs för tre år. Norge är fr. o. m. år 1990 ordinarie styrelsemedlem för de nordiska ländema med Sverige som suppleant. Sekretariatet, som har knappt 200 anställda, leds sedan år 1984 av Idriss Jazairy, Algeriet.
Finansiering
Fonden hade för sin första verksamhetsperiod (1977— 1981) 1 061 miljoner US dollar till sitt förfogande, varav 57 % kom från OECD-länderna och 43 % från OPEC-länderna. Sveriges bidrag under perioden uppgick till sammanlagt 115 milj. kr. Detta utgjorde 2,5 % av den totala summan.
Den första påfyllnaden om 1 100 miljoner US dollar omfattade treårsperioden 1981-1983. OECD-ländernas bidrag under påfyllnaden var 620 miljoner US dollar, OPEC-ländcrnas 450 miljoner US dollar medan övriga u-länder på frivillig basis svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige bidrog under perioden med 148,3 milj. kr. vilket var 3,1 % av det totala påfyilnadsbeloppet. Inbetalningen till den första påfyllnaden gick långsammare än väntat och IFAD har därför tvingats att skära ned utlåningen alltsedan är 1981.
Den andra påfyllnaden för perioden 1985—1987 innebar att bördeför delningen förändrades mellan de båda bidragsgivande kategorierna från 58-42% till 60-40%. 265
Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett Prop. 1990/91:100 särskilt program för länder i Afrika söder om Sahara, vilka drabbats av Bil. 5 torka och ökenutbredning. Programmet syftar till att förbättra jordbruksproduktionen genom att främja traditionella grödor, förbättra småskaliga bevattningsanläggningar och vidta miljövårdande åtgärder. Drygt 300 miljoner US dollar inbetalades för perioden 1986—1988. Sveriges bidrag uppgick till 131,7 milj. kr. för hela perioden.
Överenskommelse om den tredje påfyllnaden av lFAD:s finansiella resurser för tvåårsperioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår till 562 miljoner US dollar varav OECD-länderna svarar för 375 miljoner US dollar, OPEC-länderna för endast 124 miljoner US dollar och, som en nyhet denna gång, u-länderna för 63 miljoner US dollar. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategorierna i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnaderna. De svåra påfyllnadsförhandlingarna om IFAD:s finansiering har lett till att diskussioner påbörjats om vilken finansieringsmodell som bäst kan tillföra IFAD medel.
Sveriges andel ökade till 3,9 % av den totala påfyllnaden. Den uppgår därmed till 143,9 milj. kr.
266¶Internationellt livsmedelsbistånd Prop. i990/9i: lOO
Bil. 5
FN:s/FAO:s världsiivsmedelsprogram (WFP)
Under årtiondena efter andra världskriget använde vissa länder, främst USA. sina stora spannmålsöverskott för bilateral livsmedelshjälp i vida Större omfattning än för närvarande. Efterhand växte krav fram på ett internationellt komplement till den bilaterala hjälpen. År 1963 inrättades WFP som en multilateral kanal för livsmedelshjälp, underställd FN och FAO.
Verksamhet
WFP lämnar bistånd i form av livsmedel främst till jordbruksutvecklingsprojekt, där matransoner delas ut till de anställda vid anläggningsarbeten, s. k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp till från näringssynpunkt särskilt behövande grupper, t. ex. kvinnor, spädbarn, skolbarn och flyktingar. Vidare används ungefär en tredjedel av WFP:s totala resurser för katastroföistånd.
Verksamheten är inriktad på de allra fattigaste u-länderna, som mottar drygt 80 % av WFP:s utvecklingshjälp.
Organisation
WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA) består av 30 medlemsländer, varav hälften u-länder. Kommittén sammanträder två gånger per år i Rom. där WFP har sitt högkvarter. CFA skall, utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara ett forum för debatt och ge rekommendationer om biståndsmetoder och biståndspolitik på livsmedelsområdet. I 82 mottagarländer finns omkring 200 WFP-handläggare och drygt 800 lokalt anställda. Vid huvudkontoret i Rom arbetar 160 handläggare och 250 övrig personal. Chef för programmet är James C. Ingram. Australien.
Finansiering
WFP finansieras med frivilliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form av kontantbidrag avsedda att täcka kostnader för administration, frakter och försäkringar.
Bidragsmålet för WFP:s reguljära resurser är 1 500 miljoner US dollar för tvåårsperioden 1991-1992.
Därtill kommer bidragen, vilka redovisas närmare nedan, till det inter nationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser Internatio nal Emergency Food Reserve (lEFR). Slutligen kanaliseras en mindre del 267
av de spannmålsgåvor som omfattas av livsmedelshjälpskonventionen Prop. 1990/91:100 Food Aid Convention (FAC) genom WFP. Bil. 5
WFP förmedlar också alltmer livsmedelshjälp från bilaterala givare. Inte minst utnyttjas WFP i s. k. triangelaffarer, där ett givarland begär WFP:s hjälp att köpa upp livsmedel i ett u-land för gåva till ett annat, ofta närbeläget, mottagariand. År 1989 förmedlade WFP 880 000 ton bilateral livsmedelshjälp till ett värde av 202 miljoner US dollar.
WFP har sedan år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton livsmedel, dvs. mellan 20 och 25 % av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 omfattade dock WFP:s totala leveranser 3,1 miljoner ton, en ökning med 28 % jämfört med år 1987, som också var ett rekordår. Av dessa 3.1 miljoner ton gick omkring 2,3 miljoner ton till utvecklingsbistånd. Resterande 0,8 miljoner ton gick till katastrofinsatser, vilket är i stort sett oförändrat jämfört med år 1987.
År 1988 uppgick kontantbidragen till 214 miljoner US dollar. Huvuddelen av dessa medel förbrukades för transportkostnader.
Under budgetåren 1988/89 och 1989/90 har Sverige lämnat ett åriigt reguljärt bidrag på 93 milj. kr. Den svenska andelen av de reguljära WFP-medlen uppgår till ca 3 %. De största bidragsgivarna är USA och Canada. Det svenska bidraget har till två tredjedelar givits för upphandling i Sverige. Bland erbjudna svenska livsmedel har WFP på senare år nästan uteslutande valt leveranser av vegetabilisk olja. Därutöver har Sverige under de senaste budgetåren ställt medel till WFP:s förfogande (22 milj. kr. budgetåret 1989/90) för att täcka vissa andra kostnader i samband med WFP-projekt. Dessa bidrag har till största delen använts för upphandling av transportmedel i Sverige.
Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (lEFR) och långvariga flyktingsituationer (PRO)
FN:s generalförsamlings sjunde extra möte år 1975 antog en resolution, vari medlemsländerna uppmanas att ställa finansiella medel eller livsmedel till WFP:s förfogande för att användas till katastrofinsatser i u-länder. Målet sattes vid en reserv på minst 500 000 ton spannmål. Det internationella beredskapsiagret (lEFR) upprättades år 1976. Sedan år 1978 har beredskapslagret en mera permanent karaktär med årliga påfyllnader.
Finansiering
Utfästelserna till lEFR är frivilliga. Enskilda länder åtar sig att lämna bidrag motsvarande en viss kvantitet livsmedel som med kort varsel kan användas i katastrofinsatser. År 1988 uppgick bidragen till lEFR till 268
828 000 ton livsmedel, vilket motsvarade ett beräknat värde av 254 miljö- Prop. 1990/91: 100 ner US dollar. Bil.5
Sverige var en av initiativtagarna till lEFR och har stött lagret sedan dess tillkomst. Det svenska åtagandet utgjordes budgetåret 1989/90 av 40 000 ton vete eller vetemjöl, 2 500 ton matolja, samt medel för att täcka fraktkostnader. Från och med bugetåret 1990/91 ställs medel till WFP:s förfogande, vilka i första hand skall användas för uppköp av spannmål regionalt i u-länder med exportproduktion. I andra hand skall inköp i Sverige ske, och om WFP så önskar med assistans av SIDA.
WFP-styrelsen. CFA, har år 1989 beslutat om nya procedurer för stora delar av den livsmedelshjälp som i dag omfattas av lEFR. WFP skall använda dessa medel för hjälp i långvariga flyktingsituationer (Protracted Refugee Operations. PRO).
1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC)
Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FAC) är en del av det gällande internationella veteavtalet. Konventionen tillkom för att komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländernas livsmedelstrygghet genom en särskild biståndskonvention med åtaganden om livsmedelshjälp.
Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgångar, men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter förlängning löper fram till år 1991.
Syftet med 1986 års konvention är liksom tidigare att bidra till att nå det mål pä 10 miljoner ton spannmålsbistånd per år, som uppställdes av 1974 års väridslivsmedelskonferens.
Finansiering
De 11 medlemmarna, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 miljoner ton per år. De största andelarna faller på USA, EG, Canada. Australien och Japan vilka tillsammans svarar för nära tre fjärdedelar av de totala åtagandena. Sverige har utfäst ett årligt bidrag motsvarande 40 000 ton samt transportkostnader för leveranserna.
Bidragen utgår i form av livsmedelsleveranser, främst spannmål eller kontantbidrag, omräknade efter världsmarknadspris. Leveranserna sker som gåva eller med förmånliga lånevillkor, bilateralt eller multilateralt enligt givarens bestämmande.
Det svenska bidraget kanaliseras i sin helhet genom WFP (som även får fraktbidrag) enligt samma principer som för lEFR enligt ovan, det vill säga kontantbidrag för uppköp företrädesvis i u-länder med exportproduktion. 269
Styrande organ Prop. 1990/91: 100
Bil 5 Det Internationella veterådets sekretariat och en under konventionen upprättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga för konventionens tillämpning. Alla elva medlemmar/givare ingår i kommittén.
övriga organisationer pp- 1990/91: lOO
Bil. 5
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)
Sv.fte oeh verksamhet
FN:s flyktingkommissarie inledde sin verksamhet år 1951. UNHCR:s uppgift är att ge rättsligt skydd och bistånd åt flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention av 1951 och 1967 års tilläggsprotokoll. Definitionen av flyktingar har breddats till att omfatta de som flyr på grund av konflikter som inte nödvändigtvis är riktade mot den enskilda personen i Afrika och Centralamerika. En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom internationella avtal och nationell lagstiftning främja flyktingars rättigheter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda staterna. Enligt FN:s uppgifter finns idag ca 15 miljoner flyktingar utöver 2,3 miljoner under mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA).
Som en följd av kraftigt ökade flyktingströmmar världen runt, i synnerhet mellan u-länder, sedan mitten av 1970-talet har UNHCR:s verksamhet haft en mycket snabb tillväxt och kommit att domineras av stora biståndsprogram.
1 en akut massflyktingsituation söker UNHCR i första hand tillhandahålla hjälp för överievnad. Hjälpen kan omfatta i första hand livsmedel, i nära samarbete med WFP, vattenförsörjning, hälsovård, utbildning och bostäder. Redan på ett tidigt stadium söker UNHCR finna varaktiga lösningar för flyktingarna. Frivillig repatriering till hemlandet är den bästa lösningen. Alternativt kan lokal integration i regionen och omplacering i tredje land komma ifråga. Under 1980-talet har antalet flyktingar ökat från 8,5 miljoner till 15 miljoner. Trots det är de samlade resurserna som ställs till UNHCR:s förfogande på samma nivå nu, som för tio år sedan. Utöver sitt reguljära program bistår UNHCR, på generalförsamlingens uppdrag, flyktingar efter återkomsten till hemlandet.
Organisation
UNHCR:s verksamhet granskas av en rådgivande kommitté, den s. k. exekutivkommittén. Kommittén har 43 medlemmar. Sverige är medlem sedan år 1958.
Kommittén sammanträder en gång per år i Geneve där flyktingkommissarien har sitt säte. Därutöver äger informella möten med den rådgivande kommittén rum två gånger per år. Från och med år 1991 är Sadako Ogata, Japan, flyktingkommissarie. Hon är den första kvinnan på den posten.
271¶Finansiering Prop. 1990/91:100
Bil S Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilliga bidrag. Endast ca 4 — 5 % av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget.
UNHCR:s budget för 1991 års reguljära program beräknas uppgå till 345 miljoner US dollar. UNHCR:s uppskattade behov för de särskilda programmen uppgår till närmare 300 miljoner US dollar.
De största bidragsgivarna år 1989 var USA, Norden, Japan. EG. Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Canada. Sveriges reguljära bidrag under budgetåret 1989/90 uppgick till 145 milj. kr. Därutöver gavs extra bidrag från bl. a. anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges reguljära bidrag för budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret 1991) uppgår till 190 milj. kr.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
FN:s hjälporganisation för palestinaflyklingar inledde sin verksamhet år 1950. UNRWA bistår de flyktingar som år 1948 lämnade Palestina vid staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget år 1967. I dag är ca 2.3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA i Jordanien. Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefar en tredjedel av dessa befinner sig i läger.
Verksamhet
Programmet för palestinaflyklingar omfattar utbildning, hälsovård och livsmedelshjälp. Genom utbildningsprogrammet, vilket omfattar drygt hälften av budgeten, utbildas drygt 350 000 palestinska barn i 635 skolor. Omkring 10 000 lärare, nästan samtliga palestinska flyktingar, arbetar inom utbildningsprogrammet.
Organisation
UNRWA;s chef, med titel generalkommissarie, rapporterar till generalförsamlingen om organisationens verksamhet. 1 november 1985 tillträdde Giorgio Giacomelli, Italien, som generalkommissarie. En rådgivande kommitté bestående av tio medlemsländer finns för planering av organisationens verksamhet.
272¶Finansiering Prop. 1990/91: 100
Bil 5 1991 års utgifter beräknas till ca 254 miljoner US dollar.
De största bidragsgivarna till UNRWA är USA, EG, Sverige. Italien och
Japan. Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret
1990) uppgick till 130 milj. kr.
FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC)
FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) bildades år 1971. Bakgrunden var den kraftiga ökningen av narkotikamissbruk i världen i slutet av 1960-talet.
Verk.samheten
Målet för fondens verksamhet är att angripa narkotikaproblemet genom att minska både tillgången och efterfrågan på illegal narkotika och bekämpa den illegala handeln. De viktigaste arbetsområdena är: kontrollinsatser, bistånd till jordbrukare som frivilligt övergår till att odla annat än narkotikagrödor, behandling, rehabilitering och social återanpassning av missbrukare, utbildning och information om de skadliga verkningarna av narkotikamissbruk, utbildning i tillämpning av narkotikalagar, laboratorieutbildning för narkotikaanalyser samt forskning.
Fram till början av 1980-lalet arbetade fonden med s. k. pilotprojekt, som syftade till att tjäna som katalysatorer för framtida projekt i större skala. Sedan år 1982 arbetar fonden med övergripande land och regionprogram som söker att integrera alla aspekter av narkotikaproblematiken i landet respektive regionen.
Fondens projekt genomförs av UNDP, FN:s narkotikadivision, fackorgan som FAO, WHO, ILO och UNESCO, av enskilda organisationer samt av mottagarländerna själva.
På initiativ av statsminister Ingvar Carlsson föreslog Sverige hösten 1989 att Förenta Nationerna skulle ta initiativ till ett globalt handlingsprogram mot narkotikan.Vid den extra genaralförsamling som hölls i februari 1990 antogs ett globalt aktionprogram som rekommenderar gemensamma aktioner genom FN. FN:s roll som katalysator och samarbets-forum har därmed ytterligare förstärkts.
Organisation
UNFDAC har ingen styrelse. De största givarländerna, dit Sverige hör,
samlas två gånger årligen tillsammans med ledningen för fonden till infor- 273
mella möten för diskussioner kring verksamheten, nya projekt etc. Fonden Prop. 1990/91: 100
leds sedan år 1982 av exekutivdirektören Guiseppe di Gennaro, Italien. Bil. 5
Den övergripande kontrollen över och administrationen av fonden vilar
hos FN:s generalsekreterare. Generalsekreteraren tillsatte våren 1990 en
expertgrupp med uppdrag att göra en organisatorisk översyn över de
FN-organ som sysslar med narkotikafrågor. Expertgruppen har lagt fram
ett förslag som innebär att man skapar en enhetlig och samordnande
struktur, som integrerar alla narkotikarelaterade aktiviteter, under ledning
av en FN-tjänsteman.
Finansiering
UNFDAC:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. Hittills har ca 100 länder lämnat bidrag. Programverksamhet pågår i drygt 50 länder. Fonden har år 1990 en budget på 70 miljoner US dollar. Budgetåret 1990/91 utbetalade Sverige 50 milj. kr., varav 30 milj. kr. till fonden, och övriga 20 milj. kr. via UNFDAC eller andra internationella narkotika program.
IfllhW
mvij
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
Familjeplanering har i många länder startats genom initiativ av frivilliga organisationer. IPPF, den internationella familjeplaneringsfederationen bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde till federationens grundare. IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har konsultativ status i ECOSOC och har ett formaliserat samarbete med FN:s befolkningsfond. UNFPA.
Verksamhet
Det övergripande målet för lPPF:s verksamhet är att främja familjeplane ring och ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att människor själva skall kunna besluta om när de vill ha och kan ta hand om ett barn. Federationen verkar för att öka medvetenheten om befolkningsfrågornas betydelse i nationell och internationell utvecklingsplanering och för att utveckla och förbättra tillgången till familjeplaneringsservice. Särskilda ansträngningar görs för att förändra attityderna till familjeplanering hos männen. Genom att vidga samarbetet med andra enskilda och mellanstatliga organisationer, söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samar betar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning, nutrition och familjeplaneringsservice, med UNICEF i program som län kar familjeplanering till UNlCEF:s barnöverlevnadsprogram. Safe Mot- herhood-initiativet, i vilket federationen engagerar sig tillsammans med 274
dessa organ och världsbanken är ytterligare ett exempel på insatser för Prop. 1990/91: 100
kvinnors och barns hälsa och utveckling. Efterfrågan på lPPF:s insatser Bil. 5
ökar.
Organisation
I federationen finns 107 organisationer. Representanter för samtliga medlemsorganisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamlingen för att bl. a. fastställa den tre-åriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt av styrelsen. Central Council, som består av representanter för medlemsorganisationerna, s. k. volontärer, valda på regional basis. Representanter för bidragsgivande länder deltar i årliga överläggningar med sekretariatet. Samarbetet mellan bidragsgivare och styrelsen i bl. a. budge-teringsfrågor behöver utvecklas.
Generalsekreterare är sedan april 1989 Halfdan Mahler, tidigare generaldirektör för WHO. Federationens sekretariat finns i London.
Finansiering
IPPF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag från regeringar (93 %), organisationer och privata bidragsgivare. Därtill kommer s. k. lokala inkomster från medlemsavgifter, försäljning av preventivmedel och bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorganisationerna. Federationen har ett litet antal bidragsgivare och inkomsterna ökar endast marginellt, år 1988 var den totala inkomsten 67,1 miljoner US dollar, år 1989 68,4 miljoner US dollar och projektionen för år 1990 är 74.3 miljoner US dollar.
Japan, Sverige, Storbritannien, Canada och Norge är största bidragsgivare och svarar tillsammans för drygt 70 % av federationens inkomster. USA beslöt år 1985 att inte ge fortsatt statligt bidrag till IPPF. Den amerikanska uppfattningen är att federationen förespråkar aborter som en familjeplaneringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsorganisationerna själva avgör möjligheterna att stödja laglig abortrelaterad verksamhet. USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlemskrets och federationen har ett regionalt kontor i New York.
Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 85 milj. kr. Det motsvarar ca 18 % av organisationens totala inkomster.
UNCTAD/GATTis internationella handelscentrum (ITC)
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) bildades år 1964. Dess syfte är bl. a. att främja u-ländernas export genom medverkan i marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter, marknadsföring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även importrelaterade 275
projekt förekommer. 1 enlighet med nordiska rekommendationer har ITC Prop. 1990/91: 100 i ökande grad uppmärksammat de minst utvecklade länderna, SADCC-re- Bil. 5 gionen samt råvamsektorn.
Organisation
Riktlinjerna för lTC:s verksamhet fastställs av de beslutande organen i UNCTAD och GATT på grundval av rekommendationer från en rådgivande grupp Joint Advisory Group on ITC, i vilken representanter för alla FN:s och GATT:s medlemsländer kan delta.
För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca 250 anställda, vanill kommer ca 800 expertkonsultuppdrag i lTC:s samarbetsländer. Sedan maj 1981 är svensken Göran Engblom exekutivdirektör för ITC.
Fitmnsiering
ITC:s omsättning fortsatte alt stiga under 1989 till nära 30 miljoner US dollar (+ 12 % jämfört med 1988). Även för 1990 och närmast kommande år förutspås ökningar. lTC:s tekniska samarbetsprogram finansieras genom UNDP-bidrag och frivilliga bidrag. Sverige är den störste enskilde bidragsgivaren. Det svenska bidraget uppgår budgetåret 1990/91 till 22 milj. kr., varav 2 milj. kr. till ITC:s råvaruprogram. Dessutom samarbetar Sverige med ITC inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet.
276¶BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE GENOM SIDA
Biståndet till enskilda programländer
ANGOLA
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
-.. j
ZÄIBI
Q t CO ?ao
v,,'" - .. tfM.,,.
, MatanjB >,_
Sa'i!imri.
jarnvag
«,«*
,-_,!--
-' --••■'"''''r'"'*""'" '"'
., X
„. .—.----- x-4\
ZAMBIA ,
NAMfSiA
ÄMA mammi
Befolkning
Befolkningsti1Iväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer)
- Sverige
9 milj. (1988) 2,5% (1980-88) 598 US dollar (1988)
101 kr, (1988) 29 kr, (1988)
277¶Ekonoinisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil. 5 Ett långvarigt förödande krig, ett betungande kolonialt arv och en utvecklingshämmande ekonomisk politik är några viktiga förklaringar till den utbredda misären i Angola. En svår torka drabbade under år 1990 också de södra och centrala delarna i Angola, vilket tillsammans med kriget skapade hungersnöd. Medan landets ekonomiska och sociala situation var djupt allvarlig, gav händelser under år 1990 emellertid anledning till hopp om en förändring till det bättre.
Särskilt alarmerande i Angola är den höga barnadödligheten. Närmare vart tredje nyfött barn dör före fem års ålder. De allra flesta angolaner, i synnerhet de bosatta på landsbygden, saknar dricksvatten. Av tio angolaner saknar sex förmåga att läsa och skriva.
Kriget har lett till att närmare 10 % av befolkningen är flyktingar i sitt eget land. Omkring 60 000 människor har dödats i striderna och det beräknas att mer än 50 000 personer är invalidiserade.
Angola är rikt på naturresurser, med bördig mark, oljekällor och mine-ralfyndigheter. Oljeutvinningen ger landet i jämförelse med andra u-länder en hög nationalinkomst. BNP per capita beräknades (1988) till 598 US dollar.
Angolas oflTiciella ekonomi baseras på centralt fattade politiska och administrativa beslut om fördelning av resurser. Landets förmåga att på rationella grunder upprätthålla en sådan planekonomi har starkt undergrävts av bristen på utbildad arbetskraft, en svag förvaltning och avsaknaden av en ordentlig ekonomisk databas.
Statsfinanserna har under flera år uppvisat stora budgetunderskott till följd av svag finanspolitik och brist på tydliga redovisningssystem. Ett annat problem har varit avsaknaden av ekonomiska incitament för de statsägda företagen. Statens främsta inkomstkälla utgörs av skatt på oljeintäkter.
Priser inom den officiella ekonomin fastställs i huvudsak på administrativ väg. vilket förorsakat varubrist. Den lokala valutan var under år 1990, i likhet med tidigare år, starkt övervärderad gentemot dollarn.
Dessa låsningar i sättet att bedriva ekonomisk politik har lett till en stor informell och delvis illegal ekonomi vid sidan av den officiella.
Angolas försök att komma till rätta med obalanserna i ekonomin har underlättats av landets inträde i Internationella valutafonden och Världsbanken i september 1989. Dessa institutioner lämnade under år 1990 betydelsefullt tekniskt bistånd i syfte att bereda mark för ekonomiska reformer.
Politisk utveckling
Den politiska bilden i Angola dominerades under år 1990 dels av fortsatta förhandlingar mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA dels av en begynnande rörelse i riktning mot ökad politisk pluralism.
Alltsedan självständigheten år 1975 har strider pågått mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA med traditionellt fäste i de sydöstra delar- 278
na av Angola. Treparlsöverenskommelsen i december 1988, vilken ledde Prop. 1990/91: 100 fram till Namibias självständighet, innebar också ett åtagande om ku- Bil. 5 banskt tillbakadragande från Angola och ett slut på Sydafrikas inblandning i landet.
Den överenskommelse som nåddes i Gbadolite i juni 1989 om bland annat vapenvila mellan Angolas regering och UNITA bröts snart och intensiva strider ägde rum under år 1990. Vid sidan av dessa strider fortsatte diplomatiska ansträngningar att nå en fredlig lösning på konflikten. Regeringen mötte företrädare för UNITA vid flera tillfällen under år 1990 med Portugal som medlare.
Av olika olficiella uttalanden framgick att regeringen erkände principen om införande av flerpartisystem och att allmänna val därefter skall hållas.
En ny föreningslag har införts som tillåter sammanslutningar utanför det regerande partiets kontroll. Sådana föreningar har också bildats. En mer kritisk hållning mot partiet och statsapparaten har börjat märkas inom massmedia.
Angolas lagstiftande församling har antagit en ny lag som ger ökat oberoende åt landets domstolsväsende. Bristen på utbildade jurister försvårar emellertid upprätthållandet av rättsäkerheten.
Betydande förändringar av partiets roll i samhället avviserades inför MPLA-PT:s tredje kongress i december 1990. Förslagen innebär bland annat att marxism-leninismens betydelse tonas ned och att en åtskillnad skapas mellan stat och parti.
Respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt har undergrävts till följd av den väpnade konflikten. Politiska fängslanden har i huvudsak drabbat misstänkta UNlTA-sympatisörer, En amnestilag ledde till att över 700 politiska fångar frigavs. Rapporter om tortyr har förekommit. Allvarliga anklagelser har riktats framför allt mot UNITA för övergrepp mot civilbefolkningen. Rapporter har förekommit om beskjutning av hälsokliniker, förstörelse av grödor och om civila som fallit offer för trampminor. Det är svårt att genom oberoende källor få anklagelser om övergrepp bekräftade.
Sveriges bistånd
Sverige är jämte Italien en av de stora bilaterala biståndsgivarna. FN. EG och Internationella röda korset är andra stora givare.
Svenskt utvecklingssamarbete med Angola regleras av ett två-årigt avtal om 340 milj. kr. för kalenderåren 1989 och 1990. Viktiga områden för samarbetet är hälsa och fiskerinäringen. En stor del av biståndet har utgjorts av målinriktat varubistånd inom transporter, energi och industriråvara. Telekommunikation är ett annat område inom vilket svenskt bistånd lämnas.
Ett omfattande katastroföistånd har lämnats för att lindra den nöd som följt på torka och krig i de centrala och södra delarna av Angola.
Utvecklingssamarbetet med Angola inleddes år 1971 med förnödenheter till befrielserörclsen MPLA och det fortsatte efter Angolas självständighet 279
20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
med katastroföistånd. Ett landramssamarbete inleddes år 1979. Sedan år Prop. 1990/91: 100 1971 fram t.o.m. juni 1990 har i svenskt bistånd till Angola utbetalats Bil. 5 totalt cirka 1 567 milj. kr., varav cirka 217 milj. kr. i katastroföistånd.
Biståndet har till följd av den väpnade konflikten i landet geografiskt koncentrerats till området kring Luanda och kusten norr därom. Bristen på utbildad angolansk personal har lett till ett omfattande svenskt personalbistånd. SIDA finansierar direkt eller indirekt cirka 125 personer.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell:
Disponibelt
1989/90
1990/91
Anslag
170,0
200,0
Ingående reservation
5,4
4,6
Summa
175,4
204,6
Fordelning
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
Varubistånd
40,7
23,7
Fiskeriundersökningar inkl
koordinator
11,0
4,5
Kustnåra fiske
18,0
17,8
Fiskeskola
22,7
17,7
Hälsovård
38,1
50,0
Importutbildning (ITC)
2,8
-
Personal- och konsultfond
7,6
13,5
Fältarbetarbostäder
19,2
11,7
Telesektorn
10,7
16,1
Summa
170,8
155,0
Utgående reservation
4,6
49,6
larublstånd
Varubiståndet utgjorde under budgetåret 1989/90 en stor del av det svenska stödet. Det har under senare år varit inriktat på inköp av reservdelar till lastbilar och bussar, elmateriel och råvaror för industrin. En översyn av varubiståndet ledde till beslut om att varubistånd som särskild insats avvecklas. Fortsatt stöd inom transport- och kraftsektorn ges i form av projektstöd. Varubistånd till industrin har upphört. Förändringarna motiveras av att fortsatt regelrätt varubistånd är svårt att lämna med hänsyn till landets ekonomiska politik.
SIDA tog initiativ till och finansierade en makroekonomisk rådgivningsgrupp med syfte att stödja genomförandet av ekonomiska reformer i Angola.
Ku.slnära jisket och fiskeriundersökningar
Stödet till det kustnära fisket syftar till att utveckla hantverksfisket norr om Luanda. Det omfattar bl.a. utbildning, inköp av båtar och utrustning till fiskeföreningar, organisation och underhåll. Det kustnära fisket tillhör en näringsgren där regeringen beslutat ge ökat utrymme åt privata initativ. 280
Stödet till fiskeundersökningar syftar till att förbättra kunskaperna om Prop. 1990/91:100 fisketillgången i Angolas vatten. 1 insatsen ingick undersökningar med Bil. 5 forskningsfartyget Goa till vilket Sverige bidrog med besättning, forskningsrådgivare och utrustning.
Fiskeskola
Stödet till fiskeskola i Cacuaco, norr om Luanda, syftar till att utbilda angolansk personal för den moderna fiskeflottan. På skolan har man även startat en serie kortkurser för att möta nya behov inom sektorn. Det svenska stödet omfattar byggnader, personalbistånd och utrustning.
Hälsovård
Stödet till hälsoseklorn omfattar sjuksköterskeutbildning, leveranser av läkemedel, stöd till primärhälsovård och bekämpning av sömnsjuka, malaria, tuberkulos och lepra.
Bistånd utanför landramen
Under budgetåret 1989/90 utbetalades ca 42,1 milj. kr. i katastroföistånd för att lindra nöden i landet. Det bilaterala stödet har dels omfattat livsmedelsleveranser i form av matolja, lorrfisk, socker m.m., dels utsäde samt transporter av katastrofgods.
Svenskt katastroföistånd utgick som svar på appeller från internationella organisationer och svenska enskilda organisationer. Dit hörde fraktbidrag och medel till de av Svenska Röda korset underslödda protesverkstäderna i Luanda och Huambo.
Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation (ARO) erhöll ca 1,5 milj. kr. för sin verksamhet i Angola.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 240,3 milj. kr. till Angola.
281¶BANGLADESH
Prop. 1990/91:100 Bil.5
*. -••'.«,
BURMA
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
- totalt
- Sverige
109 milj, (1988) -2,8% (1980-88) 170 US dollar (1988)
88 kr. (1988) 1,80 (1988)
282¶Ekonomisk och social utveckling P™P- 1990/91:100
Bil.5
Jordbruket är nyckelsektorn i Bangladeshs ekonomi. Det svarar för drygt hälften av BNP, mer än tre fjärdedelar av sysselsättningen och en dominerande andel av exporten.
Bangladesh har vid upprepade tillfällen drabbats av översvämningar och andra naturkatastrofer med påtaglig effekt på livsmedelsförsörjningen. Ett ständigt ökande befolkningstryck skapar allt större krav på livsmedelsproduktion, arbetstillfällen och samhällsservice. Jordfördelningen i landet är mycket skev.
Industrin svarar för omkring 10 % av BNP. Fömtom den stora exportprodukten jute är konfektion och skaldjur viktiga exportprodukter.
Fattigdomen är omfattande. Ca 60 % av befolkningen lever under den s.k. fattigdomsgränsen och nära hälften av denna grupp kan betecknas som "absolut fattiga". Enligt Världsbanken har lantarbetarnas reallöner sjunkit sedan år 1986. Spädbarnsdödligheten är mycket hög och läskunnigheten stagnerar.
Bangladesh genomför ett ekonomiskt stmkturanpassningsprogram för att genom bl.a. devalveringar och åtstramningar öka tillväxten. Det inhemska sparandet är mycket lågt och både offentliga och privata investeringar minskar.
De ekonomiska förutsättningarna har avsevärt försämrats i och med Gulf-krisen, vilken för Bangladeshs del resulterat i höjda oljenotor, minskade exportinkomster och transfereringar och en ström av hemvändande bangladeshiska gästarbetare, vilka saknar arbete och i en del fall tillgångar i hemlandet.
Politisk utveckling
Bangladesh är en demokrati med flerpartisystem. Val till storkommuner, s.k. upazilas, hölls våren 1990. Kandidater för oppositionspartiet Awami League vann hela 28 % av platserna, medan regeringspartiets kandidater uppnådde 42 %, vilket var mindre än väntat. En svag administration har svårt att kontrollera att de lagar efterföljs som ger skydd åt mänskliga rättigheter. Flera oberoende organisationer för mänskliga rättigheter är verksamma i landet. Det fattiga flertalels rättssäkerhet är till stor del beroende av den enskildes inflytande och tillgångar.
Minoriteterna i Chittagong Hill Träets är i ständig konflikt med regeringsstyrkorna. Brott mot de mänskliga rättigheterna rapporteras från detta område liksom från andra delar av landet.
Sveriges bistånd
Sveriges utvecklingssamarbete med Bangladesh regleras av ett samarbets avtal för budgetåren 1989/90- 1990/91, omfattande 145 milj. kr. per år. Sedan det svenska biståndssamarbetet med Bangladesh inleddes år 1971 har ca 2,3 miljarder kronor utbetalats. Bangladesh är ett stort mottagarland av bistånd. De största givarna är 283
Väridsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följt av USA och Canada. Biståndsmedel står för ca 10 % av landets BNP. Sveriges andel av det totala biståndet till landet är endast 1 %.
Det svenska biståndet inriktas på att stödja de fartigare grupperna och koncentreras till landsbygdsutveckling och sysselsättning, undervisning och hälsa. Varubiståndet avvecklas successivt.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.)
Prop. 1990/91:100 Bil.5
1989/90
1990/91
Landram
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Landsbygdsutveckling
Halsovård
UtbiIdning
Varubistånd
Konsultfond
Summa
Utgående reservation
169 Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
1 I
24
Biståndet är inriktat på att förbättra livsvillkoren för fattiga människor. Den låga inhemska resursmobiliseringen bidrar dock till ett lågt utnyttjande av biståndsmedlen. Samverkan med såväl svenska som bangladeshiska enskilda organisationer förekommer inom och utom landramsbiståndet.
Landsbygd.sul veckling
Det mest kända och framgångsrika projektet inom landsbygdsutvecklingen i Bangladesh är Grameen Bank, som stöds av Sverige, Norge, Canada och Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD). Grameen Bank ger krediter till fattiga människor som behöver ett smärre startkapital. Av mer än en halv miljon låntagare är 80 % kvinnor. Projektet har bidragit till att låntagarna fått säkrare inkomster, bättre hälsostandard och ett förbättrat inflytande över sin levnadssituation och sin framtid. Grameen Bank har rönt stort intresse internationelU och andra u-länder är intresserade av att starta liknande projekt.
Sverige stöder vidare satsningar på infrastruktur, vattenregleringar, in-vallningar av risfält och sociala förbättringar.
Hälsovård
Svenskt bistånd lämnas till ett UNlCEF-samordnat immuniseringspro-gram och till satsningar på försörjning av basläkemedel till primärhälsovården.
284¶Undervisning Prop. 1990/91:100
Bil 5 Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka
intagningen till och höja kvaliteten i primärskolan med särskild inriktning
på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts. Projektet
förutsätter att Bangladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldelningen
till primärskolan.
Bistånd utanför landramen
Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda organisationer, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvinnoprogram. Totalt rör det sig om drygt 30 milj. kr. Bland de största svenska organisationerna verksamma i Bangladesh kan nämnas Diakonia, Svalorna, Pingstmissionen, Lutherhjälpen och Rädda Barnen.
SWEDFUND bedriver viss verksamhet i landet avseende tändstickspro-duktion. Aktiekaptial uppgick 1989/90 till 1,2 milj. kr.
Totalt utbetaldes under budgetåret 1989/90 215,8 milj. kr. till Bangladesh.
285¶BOTSWANA
Prop. 1990/91:100 Bil.5
5*..-
U/é/
! NÄMIBIÄ
Kalali»n
' .UiikgittiikiiSh
fi ZtMBABVirE
k
o;«r ■*" Francistowr \
t
r-i<._
Se «■ 'T,n.
BOTSWANA i««--\?
i \
i \
9
o 100 20:
tiiiiiiiii........ 111111:,=,
kW
8 äcrtim». «»0A
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
— totalt (exkl. östländer)
— Sverige
1,2 milj, (1988) 3,4 % (1988) 1 010 US dollar (1980-88)
766 kr. (1988) 93 kr. (1988)
286¶Ekonomisk och social utveckling P™P- '0/91:100
Den botswanska ekonomin växer i snabb takt. Särskilt diamantexporten har bidragit till att skapa en valutareserv, som motsvarar mer än två års import. Skuldtjänsten är låg. Botswana har problem med vattenbrist, överbetning och en stor livsmedelsimport. Arbetslösheten kan på sikt bidra till social oro.
Den botswanska ekonomin är nära förbunden med Sydafrikas, inte minst inom gruvindustrin. Livsmedel och färdigvaror importeras i stor omfattning från Sydafrika.
Regionalt samarbetar Botswana inom SADCC med grannländerna för att minska beroendet av Sydafrika. Botswana har från Zimbabwe övertagit ägande och drift av järnvägen genom landet.
Politisk utveckling
Botswana har sedan självständigheten år 1966 ett för afrikanska förhållanden unikt flerpartisystem och omfattande mänskliga fri- och rättigheter som också fungerar i praktiken. Det demokratiska politiska systemet har hållit för de påfrestningar de tidigare hoten från Sydafrika utgjort.
Sveriges bistånd
Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1966 har drygt 1 miljard kronor utbetalats. Samarbetsavtalet för budgetåren 1988/89 och 1989/90 har förlängts till juni 1991. De största biståndsgivarna är USA, Norge och Sverige-Del svenska biståndet syftar främst till att öka Botswanas självständighet mot Sydafrika samt till ekonomisk och social utveckling och utjämning. Det är koncentrerat på landsbygdens behov genom insatser för dricksvattenförsörjning, utbildning och distriktsutveckling. Personalbiståndet omfattar för närvarande ett fyrtiotal personer. Ett avtal för direktrekrytering undertecknades i september 1990. Direktsamarbete mellan botswanska och svenska institutioner och organisationer har vuxit fram samtidigt som samarbetsrelationerna breddats utanför gåvobiståndets ram.
Det svenska biståndet inriktas på bredare samarbete samt kunskaps- och kompetensutveckling. Särskilda ansträngningar görs på miljöområdet och för att nå kvinnor.
287¶Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.)
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
1989/90
1990/91
104 Fördelning
Utbetalt 1989/90
Planerat 1990/91
Undervisning
Vattenförsörjning
Distriktsutveckling
Småindustri
Personal- och konsultfond
Järnväg
Summa
Utgående reservation
97 Undervisning
Huvudmålet för svenskt stöd lill sektorn är att ge basutbildning för barn och vuxna. Stödet utformas så att det når särskilt utsatta grupper. Ett fyraårigt avtal ingicks år 1988 med inriktning på att höja kvaliteten i undervisningen. Detta sker genom kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad. Stöd för byggnation och driftskostnader avvecklas. Utbildningsradion och Lärarhögskolan i Stockholm deltar i samarbetet. En undersökning pågår om möjligheten att öka deltagandet i primärskoleutbildningen till att omfatta alla barn. Ett försöksprogram för utbildning av fattiga kvinnor i grönsaksodling har givit goda resultat. Gmndläggande arbetsmarknadsutbildning ingår även i programmet, liksom fortsatt stöd till alfabetiseringsprogrammet.
VallenjÖrsörjning
Det svenska biståndet har bidragit till att 290 byar fått förbättrad försörjning med dricksvatten. Samtliga byar har fått vatten inom gångavstånd. En undersökning av de underjordiska vattenresurserna görs inom ramen för en "National Water Master Plan". I det svenska stödet ingår ett stort personalbistånd. År 1989 undertecknades ett avtal om fortsatt stöd under tre år med 68 milj. kr. Denna insats inriktas på alternativ teknologi, utbildning, underhåll av fordon och borrutrustning, grundvattenundersökningar och kontroll av föroreningar.
288¶Dislriktsutveckling Prop. 1990/91: 100
Ril 5 Programmet avser stärka de kommunala myndigheternas kompetens och
kapacitet att överta ett större ansvar från centrala instanser. Stödet är i
första hand inriktat på utbildning av tjänstemän på olika nivåer. Andra
delinsatser är stöd till arbetsintensiva verksamheter på landsbygden och
uppbyggnad av underhållsenheter för vattenanläggningar i distrikten. En
insats avser stöd till fysisk planering på distriktsnivå. Ett avtal ingicks i juli
1990 om fortsatt stöd under tre år med 75 milj. kr.
Småindu.stri
Det svenska stödet avvecklades år 1989 och ersätts av visst samarbete inom industrisektorn i andra former.
Personal- och kon.sultfonden
Personalbiståndet omfattar för närvarande ca 20 kontraktsanställda och ca 10 personer anställda av Botswana med löneförstärkning från Sverige. Ett tiotal botswaner får vidareutbildning. Konsultfonden har använts bl. a. för fortsatt stöd till ett trafiksäkerhetsprogram, en studie av flygledning och till insatser som kan bana väg för ett bredare samarbete. 5 milj. kr. är bundet. SIDA planerar att öka antalet direktrekryterade personer.
Bistånd utanför landramen
Utanför landramen utgår svenska bidrag till regionalt samarbete inom SADCC för att modernisera järnvägens signal- och telesystem. 20 milj. kr. har anslagits från katastrofanslaget som delfinansiering av reparationer av vägen till Zambia.
SAREC utvidgar samarbetet på forskningsområdet till att bl. a. omfatta forskarutbildning inom miljö- och vattenområdena. Stöd utgår även till enskilda organisationer, flyktingar, kvinnor och kultursamarbete. Inom miljö- och markvårdsområdet bidrar Sverige till studier i fysisk planering för Gaborone-regionen och Ngamiland. Förslaget till en nationell naturvårdsstrategi, har utarbetats med svenskt stöd genom Internationella naturvårdsunionen (lUCN).
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 123,3 milj. kr. till Botswana.
289¶ETIOPIEN
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Spädbarnsdödlighet (per 1 000) Skuldtjänstkvot (% av BNP)
Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer)
- Sverige
47 milj.
(1988)
2,9 %
(1980-1988)
120¶US dollar
(1988)
(1988)
4,3
(1988)
123 kr.
(1988)
7 kr.
(1988)
290¶Ekonomisk och social utveckling ''■'oP- • 90/91:100
Bil. 5 Etiopien är ett av världens allra fattigaste länder. BNP per invånare beräknas till 120 US dollar. Den genomsnittliga tillväxttakten per år i ekonomin var endast 1,4 % under perioden 1980—1988, vilket huvudsakligen förklaras av att produktionen inom jordbruket, den inom ekonomin helt dominerande sektorn, minskade med i genomsnitt 1,1 % per år under samma period. Orsakerna till den ogynnsamma utvecklingen inom jordbruket kan tillskrivas den förda politiken med prioritering av ineffektiva produktionsformer, otillräckliga incitament till brukarna, samt påtvingad bybildning och andra omvälvningar på landsbygden. Ca 60% av statsbudgeten avser försvarsutgifter. Eftersom möjligheter till ökade skatteinkomster i stort sett saknas i den stagnerande ekonomin måste det ökade budgetunderskottet finansieras genom upplåning. Skuldtjänsten som ökat snabbt under senare år uppgick budgetåret 1988 till knappt 37% av exporten. Valutan är kraftigt övervärderad, och underskottet i bytesbalansen har sedan revolutionen ökat.
I ett läge med eskalerande krig, svälthot för miljoner etiopier och en allt sämre ekonomi beslutade den etiopiska regeringen i mars 1990 om genom gripande ekonomiska och politiska reformer. Samtidigt upptogs diskussio ner med Världsbanken om utarbetande av ett ekonomiskt anpassnings- ' program. Dessa diskussioner pågår alltjämt och de viktigaste stötestenarna synes vara budgetunderskottets storlek och en devalvering. Det verkar dock stå klart att den marxist-leninistiska modellen skall ersättas med en utvecklingspolitik baserad på biandekonomiska principer. Genomgripan de förändringar aviseras inom jordbruket och vissa förändringar i riktning mot en marknadsekonomi har genomförts.
Politisk utveckling
Den politiska situationen i Etiopien är komplicerad. Efter ett försök till statskupp i maj 1989 och brist på framgångar i kriget i norr har situationen för president Mengistu och hans militärregering stadigt försämrats. Den militära bilden förändrades markant i och med den eritreanska befrielserörelsens (EPLF) offensiv i februari 1990. EPLF intog därmed hamnstaden Massawa och behärskar nu i stort sett hela Eritrea med undantag för städerna Asmara och Keren. Efter framgångarna har motståndsrörelserna under en stor del av året visat sig mindre villiga till dialog med den etiopiska regeringen. 1 oktober 1990 har dock samtal återupptagits mellan etiopiska regeringen och EPLF under medverkan av amerikanska utrikesdepartementet. Det förefaller inte troligt med ett militärt avgörande i konflikten.
Etiopien är en enpartistat. MR-situationen i landet förvärrades succes sivt under 80-talet. Den militära mobiliseringen för kriget i norr och bybildningsprogrammet har genomförts utan iakttagande av mänskliga rättigheter. Amnesty uppger att flera hundra människor hålls fångna av politiska skäl, och att tortyr och summariska avrättningar sker. I maj 1990 avrättades 12 generaler som var delaktiga i statskuppsförsöket ett år tidiga- 291
re. Avrättningarna ledde till starka protester och en del demonstrationer i Prop. 1990/91: 100 Addis Abeba. Centralkommitténs beslut i mars 1990 om ekonomiska och Bil. 5 politiska reformer har hittills inte på ett tydligt sätt omsatts i lagstiftning, men det förefaller som om det råder en öppnare och mer ifrågasättande stämning i landet. Någon opposition och fri debatt i västeriändsk bemärkelse förekommer inte i Etiopien.
Sveriges bistånd
Trots sin fattigdom hör Etiopien till de u-länder som mottar minst bistånd. Största bilaterala givare är Italien, medan Väridsbanksgruppen och EG är störst bland de multilaterala organisationerna.
Svenskt bilateralt bistånd har lämnats till Etiopien sedan mitten av 1950-talet. Därmed är landet vårt äldsta samarbetsland. I huvudsak har det svenska utvecklingsbiståndet varit koncentrerat till sektorerna jordbruk, hälsa och utbildning.
Utvecklingssamarbetet med Etiopien regleras av ett ettårigt avtal för budgetåret 1990/91. Inom landramen på 145 milj. kr. finansieras samarbetsavtal omfattande 105,6 milj. kr. samt humanitära insatser via FN och enskilda organisationer om 39,4 milj. kr. Sedan det svenska biståndet inleddes har ca 2,6 miljarder kronor utbetalats.
Det svenska biståndet är inriktat på följande områden:
- skogsbruk,
- vattenförsörjning,
- utbildning och kunskapsutveckling,
- hälsovård,
- humanitärt motiverade insatser.
En ökad betoning på sociala och humanitära insatser är betecknande för de svenska biståndsansträngningarna. Frågor rörande demokrati och mänskliga rättigheter har kommit att spela en allt viktigare roll i dialogen med den etiopiska regeringen. Beredskapen för förändringar kommer att hållas hög då mycket idag är under omprövning i Etiopien.
292¶Summa 130,6 146,3
Utgående reservation 14,8 - 13,5
(1. Varav samarbetsavtal för 105,6 milj. kr.)
(2. Katastrofhandläggare 1,3 milj. kr.)
ERCS 18,0 milj. kr.
UNICEF 7,6 milj. kr.
WFP 13,8 milj, kr.
Medelsfördelningen
framgår av
följande tabell (milj. kr
.):
Bil.5
Disponibelt
1989/90
1990/91
Anslag
145 (1)
Ingående reservation
0,4
14,8
Summa
145,4
159,8
Fördelning
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
Lantbruk
1,7
0,5
Welo
27,8
-
Skogsbruk
22,4
11,0
Undervisning
21,4
40,0
Hälsovård
14,7
16,0
Vattenförsörjning
18,1
13,0
Kataströfmyndigheten
-
10,6
Kartor
5,0
5,3
PKG-fabrik
1,6
-
Övrigt (personal och konsi
jltfond r
n. m. )
7,9
9,2
Bistånd via enskilda o
rgai
lisationer och
FN
10,0
40,7(2)
Welo-piojektet
Samarbetet rörande markvård inom det s. k. Welo-projektet har för tillfället avstannat beroende på strider i projektområdet.
Skog.sbruk
Skogsprogrammet utgör en del av de ansträngningar som görs för att skydda miljön och bevara marken för framtida produktion. Samarbetet i skogsprogrammet har inte fungerat bra. Stödet har därför bantats kraftigt och koncentreras för den närmaste framtiden på utbildning och forskning.
Undervisning
En stor del av landets skolor har byggts med delfinansiering från Sverige. Det fortsatta undervisningsstödet kommer att ha en ökad inriktning på underhåll, skolmöbeltillverkning, lärarfortbildning, vuxenutbildning och tryckning av skolböcker.
293¶Hälsovård Prop. 1990/91:100
Bil 5 Stödet till hälsoseklorn omfattar utbildning, mödra- och barnavård inklusive familjeplanering, omgivningshygien samt administration. Stödet har humanitär karaktär.
Va ttenjörsörjn ing
Programmet som har en katastrofförebyggande inriktning, genomförs trots budgetrestriktioner i den torkdrabbade regionen Hararghe. Genom programmet har stora delar a v befolkningen fått tillgång till dricksvatten inom rimligt avstånd.
Övrigt
1 en nyligen genomförd utvärdering av stödet till det etiopiska kartverket konstaterades att programmet varit framgångsrikt. Samma gäller stödet till byggmaterialfabriken PKG som producerar lokalt byggmaterial.
Inom personal- och konsultfonden har bl. a. lämnats stöd till ett samarbete mellan det etiopiska management institutet, EMI, och en svensk konsultfirma. Detta samarbete kan förväntas få ökad vikt i takt med att aviserade ekonomiska och politiska förändringar genomförs.
Bistånd utanför landramen
SAREC bedriver forskningssamarbete med det etiopiska forskningsrådet Etiopian Science and Technology Commission, ESTC. Sedan år 1979 har sammanlagt 87,3 milj. kr. utgått i stöd. Forskningen är bl.a. inriktad på jordbruk, hydrologi och medicin.
Betydande katastrofmedel till det etiopiska folket utgick under året med anledning av det svåra svältläget främst i norr. En del av katastroftislån-det kanaliserades via Sudan.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 315,5 milj. kr. till Etiopien, varav 131 milj. kr. från landramen, ca 85 milj. kr. katastrofmedel, ca 27 milj. kr. bidrag genom enskilda organisationer, 43,3 milj. kr. i livsmedelsbistånd och ca 16,1 milj. kr. forskningsstöd via SAREC.
294¶GUINEA-BISSAU
Prop. 1990/91:100 Bil.5
1 iL-lanSE... .,g,33y
.£5'
•V km
äS6»SIDA
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
1 milj. (1988) 2,3 % (1980-88)
190 US dollar (1988)
Offentligt nettobistånd/person
— totalt (exkl. östländer)
- Sverige
593 kr. (1988) 85 kr. (1988)
21 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 5
295 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil. 5 Guinea-Bissau är med en BNP på 190 US dollar per capita ett av väridens fattigaste länder. Jordbrukssektorn svarar för drygt hälften av BNP och för 90 % av sysselsättningen. En stor del av befolkningen lever på självhushållning. Ägarfördelningen av jorden är jämn, vilket medför att inkomstskillnaderna på landsbygden inte är särskilt stora.
Efter en lång period av ekonomisk stagnation slöt Guinea-Bissau år 1987 ett avtal om ett strukturanpassningsprogram med IMF och Världsbanken. Sedan dess har den ekonomiska politiken gått mot ökad liberalisering, vilket fått vissa positiva resultat. Bl. a. ökade den ekonomiska tillväxten under år 1989 med ca 6%. Särskilt jordbmksproduktionen ökade starkt. Siffrorna baserar sig dock på ett mycket osäkert statistiskt material och torde för jordbrukets del också ha påverkats av gynnsamma regn.
Den ekonomiska tillväxt som skett har dock inte lett till att landets skuldsituation förbättrats. Under 1980-talets början växte statens utlandsskulder mycket snabbt och uppgår idag till drygt 400 miljoner US dollar (eller ca 300 % av BNP). Skuldtjänsten före och efter omförhandling beräknas till ungefär 150% respektive, 50% av exportvärdet. I själva verket klarar inte landet av att betala ens en bråkdel av vad man är skyldig. För att Guinea-Bissau skall kunna få kontroll på sin ekonomi i framtiden krävs därför avsevärda skuldlättnader.
Kraftiga devalveringar av den guineanska peson har visserligen lett till att den officiella kursen har närmat sig parallellmarknadens kurs men fortfarande missgynnas exporten av både övervärderad valuta och hög inflation.
Anpassningsprogrammets andra fas avser perioden 1989— 1991 och har bl.a. som mål att åstadkomma en årlig tillväxt om 4.7%, att minska inflationen från ca 80 % år 1988 till 8 % år 1991 och all nedbringa underskottet i betalningsbalansen till en acceptabel nivå år 1991. Syftet med programmet är att tillföra Guinea-Bissau resurser för att möta de negativa effekterna av strukturanpassningen bland vissa sociala grupper.
Detaljhandeln har privatiserats och prisregleringar har i princip släppts. Producentpriserna för lantbruksprodukter och fisk har höjts. Programmet har dock medfört en stigande arbetslöshet i landet.
Politisk utveckling
Guinea-Bissau är en enpartistat. Staten och partiet kontrollerar det i sig mycket svaga utbudet av press, radio och TV. En större öppenhet atl framföra kritik mot myndigheter har dock kunnat noteras. Någon uttalad opposition av betydelse finns inte i landet. Brott mot mänskliga rättigheter har tidigare förekommit och övergrepp förekommer alltjämt men de se naste åren har inga uppseendeväckande händelser rapporterats. Tvärtom finns det tecken som tyder på en strävan från statsmakternas sida att stärka rättsskyddet och respekten för mänskliga rättigheter. Liberalisering ar som följer med strukturanpassningen har ställt ökade krav på ett funge rande rättsväsende. Svenskt stöd planeras för att stärka landets rättsväsen- 296 de.
Sveriges bistånd
Guinea-Bissau erhåller ett omfattande internationellt bistånd. År 1988 uppgick del till ca 100 miljoner US dollar, av vilket 30 % var krediter och resten gåvor. Denna siffra kan jämföras med exporten som år 1989 uppgick till 20 milj. US dollar. Sverige svarar ensamt för ca 30% av det bilaterala biståndet och ca 15% av det totala biståndet till Guinea-Bissau. Denna siffra kan jämföras med det samlade officiella exportvärdet, som samma år utgjorde omkring 25 miljoner US dollar. IDA och Afrikanska Utvecklingsbanken är tillsammans med Sverige och Nederländerna landets största biståndsgivare.
Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1975 har 894 milj.kr. utbetalats t. o. m. juli 1990. Det nuvarande samarbetsavtalet avser kalenderåren 1990 och 1991 och omfattar 180 milj. kr. Det svenska biståndet lämnas till bland annat fiske, undervisning, industri, en personal- och konsultfond samt varubistånd.
Målet för det svenska biståndet är främst att söka bidra till att ge landet en bättre resurstillväxt, både vad gäller ekonomisk utveckling och materiella och mänskliga resurser. Biståndet inriktas i stor utsträckning på att förbättra de grundläggande förutsättningarna för utveckling.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Landsbygdsutveckl ing
Småindustri
Hantverksfiske
Undervisning
Telekommunikationer
Varubistånd
Pk-fond
Övrigt
Summa
Utgående reservation
1990/91
1989/90
105 Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
24¶Landsbygdsutveckling
Under 1980-talet har hittills ca 180 milj. kr. av landramsmedel utnyttjats för ett landsbygdsutvecklingsprojekt i landets norra delar. Programmet omfattar bl.a. försöksodling, vattenförsörjning, rådgivningsverksamhet, primärhälsovård och krediter för inköp av redskap. I det framtida samarbetet väntas landsbygdsutveckling, inklusive en jordbruksskola, bli den största svenska insatsen.
297¶Småindustri Prop. 1990/91: 100
Bil 5 Industrisamarbetet har gradvis inriktats på åtgärder som syftar till att
förbättra de allmänna förutsättningarna för industriell utveckling, i form av utbildning av företagsledare samt en industrifond. 1 övrigt är stödet inriktat på att konsolidera vissa pågående insatser avseende statliga industriföretag. Stödet till fanérföretaget FOLBI, fordonsverkstaden CMV, träindustriförelaget SOCOTRAM samt ett hantverksprojekt kommer successivt att upphöra. Produktion och lönsamhet vid reparationsvarvet Gui-nave, gjuteriet Fundicao och vid ett tegelbruk har utvecklats i positiv riktning. Efter bildandet av ett privat telebolag i Guinea-Bissau beslutade Sverige att stödet till telesektorn skall upphöra.
Fi.ske
Hantverksfiskeprojektet i Bijagos-arkipelagen har pågått i tio år. Områdets fiskare levererar ungefär ett tusen ton fisk per år till huvudstaden. De statligt reglerade priserna på fisk har varit ett hinder för den kommersiella delen av projektet. Fiskestödet är under omformning och inriktas mer mot institutionsuppbyggande och utbildning.
Varubistånd
Varubiståndet ökar och skall utöver tändstickor, fotogenlampor, korrugerad takplåt m. m. även omfatta import av läkemedel och sjukvårdsmaterial.
Övrigt
Stödet till undervisningssektorn är under utbyggnad. Det syftar till att höja kvaliteten på undervisningen i primärskolan genom stöd till skolmaterial, produktion av läromedel, lärarfortbildning och undervisningsforskning.
Även hälsoseklorn stöds bl.a. genom ett hälsolaboratorium, som kartlägger och diagnostiserar främst tropiska sjukdomar. Personal-och konsultfonden finansierar experter som staten rekryterar till sin förvaltning.
Bistånd utanför landramen
Betalningsbalansstöd om 21 milj. kr. har lämnats till Guinea-Bissau inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika. Ytteriigare 20 milj. kr. till Världsbankens sociala och infrastrukturella biståndsprogram (SIRP) har lämnats. Tidigare har 12 milj. kr. i biståndsmedel använts för betalning av vissa guineanska skulder garanterade av EKN.
Afrikagrupperna och Rädda Barnen är verksamma i Guinea-Bissau. Ett tiotal ARO-volontärer är aktiva inom olika sektorer i landet. Enskilda organisationer är verksamma inom olika områden, t.ex. genom att bygga ut en förskola i Bissau.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 111,6 milj. kr. till Guinea- Bissau. 298
INDIEN
■'iifSfiRfiiii"
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
,/..,Jf''''-'
.'• »X ■> »S,.-,.;,., >
>-'iSUW«i}
\..
tv»'
KIKA
'■..■Harstaja
■ 4oeLH
\ ..." .■■ •Kanpur < —-.-'•|nli.>,-ii.*,»ä'";,~fNag«(ai#
I ,--- i,f.. -,..., ja... C /f'"\..-..;if'-'-»--" ''■■■" .•'• i. tJij-iiiC' .i-:4«esft?i,»!w
' Smmi \ _; ■■-• ■ '"•■iljniCM! ;•" ..'xDHAHA .j4-L,l ManUsr
.■=*i ♦, '■•: ■ :. IWvlCn ■■•-•-,, ..•&Bst<' • iviV
S\tfm YTfntfm
Arabis
•Bombay
\ •Punc ,.;/
,.A.7"
sMÄ
ftAkoof»
fiMIV
;K3rn3i3ka'*;
Betigaiiska.
' feÄte?!
■, . •-'•...■•■
V-, ,:•■■•■-' ' adras
_gtt 400 m> m im
km
, imiSKA
I MMMféiiå
I tmf*
Befolkning
Befolkningstillväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
- totalt
- Sverige
815 milj, (1988) 2,2 % (1980-88) 340 (1988)
16 kr. (ic 0,5 kr. (lE
299¶Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91: 100
Bil. 5 Indien aren regional stormakt med högteknologisk kompetens, samtidigt
som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är den dominerande
sektom i ekonomin med omkring 60 % av sysselsättningen, men bara 30 %
av BNP. Den kraftiga befolkningsökningen utgör på sina håll ett hårt tryck
på naturresurserna och leder till allvarliga miljöproblem.
Industrisektorn svarar för 30 % av BNP och har expanderat kraftigt på senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Resurserna fördelas dessutom ojämnt. Regeringen söker genom liberalisering och infrastruktursatsningar stimulera industri och jordbruk. Dessutom söker man nu mer intensivt bekämpa fattigdom, bl.a. genom sysselsättningsskapande program.
Indien har satsat på snabb inhemsk tillväxt och ökad konkurrens på den nationella marknaden. Den åriiga tillväxten i ekonomin var under senare delen av 1980-talet ca 6 %. Export volymen har ökat med ca 10 % per år sedan mitten av 1980-talet, men med växande import har handelsbalansunderskottet ökat. Budgetunderskottet är omkring 8 % av BNP, skuld-tjänstkvoten 27 % och statsskulden mer än 60 miljarder US dollar.
Åtgärder för att hålla nere inflationen försvåras av de höjda oljepriser Gulfkrisen för med sig. Sparkvoten är dock höga 25 %.
Politisk utveckling
Indien är en demokrati. Yttrandefriheten är omfattande, rättsväsendet oberoende och lagstiftningen stringent. På det lokala planet är det emellertid ibland svårt för de fattiga att skydda sig mot lokala makthavare som inte sällan använder våld. Polisen står oftast på de starkares sida.
Indien är också en kontinent präglad av lokala konflikter mellan olika etniska, religiösa och politiska grupper. Antalet dödade av mer eller mindre politiska skäl är stort. Det djupt rotade kastsystemet bidrar till att Indien är ett hierarkiskt samhälle. Till detta kommer att kvinnans ställning är svag. Indien har en överdödlighet bland kvinnor.
Det politiska livet domineras av Kongresspartiet under ledning av Rajiv Gandhi, Janata Dal, ledd av V.P. Singh, det hinduiska partiet BJB samt olika koalitioner av oppositionspartier. Dessutom finns en rad små partier vilka företräder olika etniska och religiösa grupper. Inget parti har för närvarande egen majoritet i parlamentet.
Sveriges bistånd
Indien får förhållandevis lite utvecklingsbistånd per invånare trots att landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multilaterala organisationerna är de största givarna. Sverige står för en ringa del av Indiens bistånd, och i reala termer har det svenska biståndet minskat under 1980-talet. 300
Sveriges utvecklingssamarbete med Indien regleras av ett tvåårsavtal för budgetåren 1989/90 och 1990/91. Landramen för 1990/91 är 400 milj. kr. Biståndssamarbetet inleddes år 1953 och år 1972 tillkom det första samarbetsavtalet. Till och med budgetåret 1989/90 har omkring 5 600 milj. kr. betalats ut.
Det svenska samarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grupper, genom hälso- och utbildningsprojekt, skogs- och markvård och miljösatsningar. Dessutom sker samarbete på energiområdet. Indien är ett mycket stort land med stark men tung byråkrati. Projekt tar därför lång tid att bereda, men de blir å andra sidan väl genomarbetade och genomförda.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Skogsbruk med markvård
Hälsovård
Energisamarbete
Dricksvatten
Exportfrämjande
Undervisning
Föroreningskontroll
Konsultfond
Summa
Utgående reservation
1990/91
1989/90
423 Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
-
23
20
Skog.s- och markvård
Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd till byskogsbruk i delstaterna Bihar, Orissa och Tamil Nadu. Sysselsättningsintensiva former av plantering och skogsbruk är en del av stödet och stora ansträngningar görs för att få kvinnligt deltagande i projektet. Nya insatser, framför allt inom markvård, är under beredning, bl. a. i södra Rajasthan.
Miljö
Miljöbistånd vad gäller industriella luft- och vattenföroreningar är under planering.
301¶Hälsa Prop. 1990/91:100
Bil 5 Inom hälsoseklorn stöds immuniseringsprogram för mödrar och barn via
UNICEF och WHO. Även de nationella lepra- och tuberkulosprogrammen
erhåller svenskt stöd.
Dricksvatten
Genom UNICEF ges långsiktigt stöd till det indiska programmet för dricksvatten och sanitet. Detta stöd går dels till ett nationellt program för dricksvatten med omgivningshygien, dels till ett integrerat projekt (SWACH) i Rajasthan med betoning på vattenburna sjukdomar. Programmet har varit mycket framgångsrikt och även tjänat som modell för projekt på andra håll i Indien.
Undervisning
Undervisning stöds genom ett innovativt primämtbildningsprojekt med inslag av informell undervisning i stamområdena i Rajasthan. Ett nytt större program avseende primämtbildningen i hela Rajasthan är under beredning.
Energisamarbete
Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashmir, vilket avtalades hösten 1989. Förutom 715 milj. kr. av landramsmedel ingår SEK- och BITS-krediter på I 300 resp I 400 milj. kr. samt en kredit från nordiska investeringsbanken och brittiskt bistånd. Vattenkraftverket som planeras få en installerad effekt på 480 MW och beräknas kosta ca 6 miljarder kronor genomföres på turnkey-kontrakt av ett av entreprenadföretaget Skånska lett konsortium. Störningar i genomförandet på grund av säkerhetsproblem och undantagstillstånd i Kashmir, vilket bl.a. förhindrar skiftarbete, har uppträtt under våren och sommaren, men arbetet pågår och svensk personal är på plats.
Stöd till kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande utgör de övriga delarna i energisamarbetet.
Bistånd utanför landramen
Utanför landramen ges stöd via svenska enskilda organisationer om ca 20 milj. kr. per år. Ett fyrtiotal indiska organisationer som driver program för förbättring av kvinnors situation erhåller direktstöd om totalt ca 5 milj. kr. per år. Direktstöd utgår också till ett antal indiska organisationer för landramsanknutna insatser avseende byskogsbmk, dricksvatten och miljöaktiviteter. Indien är dessutom en av de största m.ottagarna av u-krediter. Totah utbetalades under budgetåret 1989/90 I 057 milj. kr. till Indien. Den höga summan beror framför allt på utbetalningar till Uri-projektet.
302¶KAP VERDE
Prop. 1990/91:100 BiL5
Befolkning
Befolkningsti11växt/är BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer)
— Sverige
0,36 milj. (1988) 2,2 % (1980-88) 680 US dollar (1988)
1 443 kr, (U 206 kr, (lE
303 Ekonomisk och social utveckling ProP- 1990/91:100
Bil.5
Kap Verde är för sin överlevnad starkt beroende av livsmedelsimport.
Genom att landet under senare hälften av 1980-talet har haft ett antal goda skördar har självförsörjningsgraden förbättrats. Den kommer emellertid inte ens under mest gynsamma väderleksförhållanden upp till mer än ca 40 %. Landets handelsbalans har under alla år varit extremt negativ. Underskottet finansieras genom betalningar från medborgare som arbetar utomlands, gåvobistånd eller u-krediter. Baserat på dessa knappa men ändock viktiga resurser, har landet lyckats skapa en stabil tillväxt på nära 6 % åriigen under hela 1980-talet utan att, som så många andra u-länder i Afrika, hamna i en ohanterlig skuldsituation.
Ett stort problem för landet är bristen på sysselsättning. Endast en tredjedel av invånarna i arbetsför ålder är fullt sysselsatta. Närmare hälften är säsongsvis sysselsatt, medan de övriga helt saknar arbete. De är för sitt upphälle beroende av stöd från familjemedlemmar, hemma eller i utlandet. Det är huvudsakligen kvinnor som är undersysselsatta eller arbetslösa. Ca 40 % av arbetskraften är temporärt sysselsatt inom jordbrukssektorn. En stor del av dessa arbetar med biståndsfinansierade miljövårdande insatser, som beskogning, terrassering etc.
Trots att ca 15% av befolkningen, som idag uppgår till 360 000, har utvandrat under de senaste 20 åren så är befolkningstillväxten för närvarande 2,7 %. Regeringen planerar att söka reducera tillväxten till 1,7 % år 2000. UNFPA har inlett ett omfattande befolkningsprogram i landet.
Politisk utveckling
Kap Verde har sedan självständigheten år 1975 varit en enpartistat med PAICV:s (Partido Africano de Independencia de Cabo Verde) politiska monopol inskrivet i konstitutionen. PAICV har i år dock tillkännagivit att man avser införa flerpartisystem. De första fria parlamentsvalen planeras äga rum i början av år 1991. Några problem inom området mänskliga rättigheter uppges inte förekomma. Kap Verde har avskaffat dödsstraffet. Yttrandefriheten är lagstadgad med tillägget att rätten inte får utnyttjas för att undergräva nationell enighet.
Sveriges bistånd
Det internationella biståndet till Kap Verde är av största vikt för landets överievnad. Det internationella biståndet uppgick år 1988 till 85 milj. US dollar. Sverige svarade samma år för ca 20 % av det bilaterala biståndet. EG och dess medlemsstater spelar en avgörande roll vad gäller biståndet inom jordbrukssektorn. Andra givare, som USA och Japan, stödjer enskil da investeringar. FN-organ, Väridsbanksgruppen, och Afrikanska utveck lingsbanken ger också betydande bistånd. Livsmedelbiståndet utgör nära en Ijärdedel av det totala biståndet. 304
Det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde inleddes år 1975. Fram t.o.m. budgetåret 1989/90 har totalt 523 milj. kr. utbetalats. För närvarande gäller ett treårsavtal för åren 1989 och 1991 som omfattar totalt 125 milj. kr. Samarbetet är inriktat på insatser för att trygga den kapverdiska befolkningens överlevnad samt att i övrigt bredda basen för produktiv verksamhet och därigenom på sikt öka möjligheterna till självförsörjning. Biståndsmedlen har utnyttjats till närmare 100% och varubistånd är ett dominerande inslag.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Varubistånd
Personal- och konsultfond Summa
Utgående reservation
1989/90
1989/90
112 Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
42 Varubistånd
Varubiståndet avser främst inköp av livsmedel, fordon, reservdelar. Vidare utgår stöd till en personal och konsultfond för rekrytering av utländsk expertis och för projekteringsarbete. Denna inriktning har visat sig vara ett väl anpassat stöd till Kap Verdes egna utvecklingsansträngningar. Biståndet används i hög utsträckning till sysselsättningsskapande arbeten såsom vägbyggen, markvårdsprogram etc, vilka bedrivs i kapverdisk regi. Något projektbistånd administrerat av SIDA förekommer inte och verksamheten följs direkt från Stockholm.
Konsulttjänster
Konsultfonden har bl. a. utnyttjats för studier inför den nationella femårsplanen, för en studie om tillverkning av matolja samt för utarbetande av kursplaner för lantmäteritekniker. Vidare har en studie gjorts om konstbevattning via tegelrör samt för lokal tillverkning av sådana rör.
Bistånd utanför landramen
Stöd utanför landramen har givits till kvinnoorgnaisationen OMCV för alfabetisering och daghem. Kursdeltagandet har varit omfattande och resultat gott. Stöd har också under flera år kanaliserats via Afrikagrupperna och Rädda Barnen. Rädda Barnen bedriver sedan år 1977 bl.a. ett
mödra-och barnavårdsprojekt. Slumsanering och utbildning av ungdom Prop. 1990/91:100 pågår på ön Sao Vincente, där Afrikagruppernas rekryteringsorganisation Bil. 5 (ARO) är aktiva med ett antal volontärer.
SWEDFUND har tillsammans med ett kapverdiskt och ell svenskt företag grundat ett företag (Metalcave) som tillverkar hushållsutrustning. SAREC avvecklar sitt bilaterala samarbete.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 43,3 milj. kr. till Kap Verde.
306¶KENYA
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person -totalt (exkl. östländer) - Sverige
22,4 milj. (1988) 3,8 % (1980-88)
370 US dollar (1988)
216 kr. (1988) 11 kr. (1988)
307 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil.5
Kenyas makroekonomiska politik, som styrs av ett strukturanpassningsprogram i enlighet med de riktlinjer som förordas av Väridsbanken och Valutafonden, har varit relativt framgångsrik. Anpassningsåtgärderna har inkluderat exportdiversifiering, begränsad kreditgivning, minskat budgetunderskott, liberalisering av den finansiella marknaden, en fortsatt marknadsanpassning av valutan och ökade incitament för småbönderna. Resultatet har varit en åriig BNP tillväxt på 5 % under andra hälften av l980-ta-let. Samtidigt har den höga befolkningstillväxten minskat från över 4 till 3,5 %, vilket resulterat i en ökning av per capita inkomsten under andra halvan av 80-talet. Ansträngningar med att diversifiera exporten har lett till att det ensidiga beroendet av kaffe har minskat och de största exportinkomsterna kommer numera från turism och te. Bytesbalansen har, trots detta, utvecklats negativt på grund av stigande import, lägre kaffepriser och högre oljepriser. Oroande är också att inflationen ökat på senare år. Trots att skuldbördan växte under 1980-talet har Kenya skött sina ränte-och återbetalningar på utlandslånen. Skuldtjänstkvoten sjönk något år 1989 men uppgick ändock till 28 %.
Kenyas största problem på sikt utgörs av den höga befolkningsökningen och påfrestningarna på miljön som följer av denna. 80 % av befolkningen lever av jordbruk, medan endast 18 % av landets yta är odlingsbar. Arbetslösheten är hög och om den inte skall öka i takt med befolkningsökningen, behövs en fördubbling av antalet arbetstillfällen inom 15 år. Den kenyanska inkomstfördelningen liksom jordfördelningen är skev. 80-talets goda tillväxt synes dock ha medfört en viss omfördelning till de fattigare gruppernas fördel.
Politisk utveckling
Kenya är sedan år 1982 en de jure enpartistat. Under senare år har den politiska makten alltmer koncentrerats till Nairobi och presidenten. Allvarlig kritik, såväl inom som utanför landet, har riktats mot genomförandet av parlamentsvalen våren 1988. Då tillämpades för första gången det s. k. kösystemet, som avskaffar valhemligheten, vid nomineringen av kandidater till val på lokal nivå. Toleransen mot politiskt oliktänkade har det senaste året blivit mindre. Inrikespolitiskt är situationen mindre stabil än tidigare. 1 samband med politiska oroligheter och den livliga debatten om enparti/flerpartisystem har flera personer häktats och några är fortfarande anhållna för hot mot rikets säkerhet. Anklagelserna om tortyr och missförhållanden i fängelser förekommer.
Yttrande- och mediafriheten är, med vissa begränsningar, relativt omfattande i Kenya. En utredning om de politiska reformbehoven genomfördes under hösten 1990, genom en kommitté tillsatt av presidenten. Den förväntas resultera i vissa reformer på det politiska området.
308¶Sveriges bistånd Prop. 1990/91:100
Bil S De största biståndsgivarna till Kenya är Väridsbanken, USA, Japan, Storbritannien, Tyskland, Nederiänderna och Norge. Det svenska biståndet utgör numera mindre än 5 % av det totala biståndet.
Utvecklingssamarbetet med Kenya regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1990/91 och 1991/92 omfattande totalt 300 milj. kr. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1965 har 1,9 miljarder kronor utbetalats.
Samarbetet är koncentrerat till landsbygdsutveckling inom sektorema markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Dämtöver ges stöd till en landbygsutvecklingsfond, till landsbygdsvägar och till en personal- och konsultfond. Varubiståndet upphörde vid utgången av föregående budgetår. Miljö- och fördelningsfrågor samt en tonvikt på kvinnans situation prioriteras i biståndet till Kenya.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Disponibelt
1989/90
1990/91
Anslag
150 Ingående reservation
4 Summa
154 Fördelning
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
Markvård/jordbruk
30¶Vattenförsörjning
21¶Hälsovård och familjeplanering
42¶Landsbygdsvägar
16¶Landsbygdsutvecklings
fond
14 Varubistånd
II
-
övrigt
14 Summa
137 Utgående reservation
17¶Markvård
Jordbruket är Kenyas viktigaste ekonomiska sektor och försörjer huvudde len av befolkningen. Den snabba befolkningsökningen har lett till att utnyttjandet 'iv odlingsbar jord och betesmark ökat markant. Allt inten sivare jordbruk samt uppodling av erosionskänsliga sluttningar och margi nella jordar ökar risken för jordförstöring. Det är därför av största vikt att värna om förutsättningama för en växande och långsiktig uthållig jord bruksproduktion. Sverige har stött det nationella markvårdsprogrammet sedan år 1974. Idag är stödet landsomfattande och väl fungerande. Huvud delen av markvårdsinsatserna genomförs av bönderna själva. Uppskatt ningsvis har 800 000 småbrukare, motsvarande 1/4 av landets småbruk, nu genomfört markvårdsålgärder på sina gårdar. Insatsen bygger på råd givning och kunskapsuppbyggande om markvårdsåtgärder, t.ex. terrass odling, avledningsdiken, växeljordbruk och förbättrad jordbruksteknik. En utvidgning av projektet till de torra och halvtorra delarna av landet planeras nu. Förutom stöd till jordbruksministeriets markvårdsenhet ges 309
också stöd till KENGO (Kenya Energy and Environment Non-Govern- Prop. 1990/91:100 mental Organisation) för trädplantering, stöd till framställning av utbild- Bil. 5 nings- och rådgivningsmaterial, samt stöd till försöksverksamhet inom mark- och vattenvård.
Vattenförsörjn ing
Stödet till landsbygdens vattenförsörjning bygger på uppbyggnad av lokal kunskap och kapacitet, folkligt dehagande och enkel teknik. Syftet är att underlätta förhållanden för kvinnor och barn. Det svenska stödet är inriktat på drift och underhåll samt uppmstning av befintliga anläggningar.
Hälsovård
Målet med det svenska stödet till hälsoseklorn är en förbättrad folkhälsa hos den fattiga landsbygdsbefolkningen. Stödet är inriktat på utbildning och kunskapsutveckling med ökad vikt på förebyggande hälsovård och familjeplanering.
Landsbygdsvägar och landsbygdsutvecklingsfond
Det svenska stödet till landsbygdsvägar omfattar underhåll och ombyggnad av mindre vägar i de tättbefolkade jordbmksområdena. Insatserna baseras på en hög andel manuell arbetskraft. Genom stödet till landsbygdsutvecklingsfonden finaniseras projekt för självhjälp och sysselsättning på by- och distriktsnivå.
Personal- och konsultfond
Personalfonden används till största delen för stöd till datorisering i centralbanken. Andra exempel på användning av fonden är personalbistånd för bl. a. skuldhantering.
Bistånd utanför landramen
Flera enskilda organisationer är verksamma i Kenya, främst inom kooperation, hälsovård och skog.
Sverige har genom BITS ställt tre u-krediter om sammanlagt 428 milj.kr. till Kenyas förfogande. Krediterna har främst gått till kraftsektorn. Totalt har drygt hundra kenyaner deltagit i BITS' internationella kurser.
SAREC ger stöd till högre utbildning i markvård vid universitetet i Nairobi.
Under budgetåret 1989/90 har Sverige givit Kenya ett särskilt betalningsbalansstöd om 30 milj. kr. för att underlätta skuldtjänstbetalningarna på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 221,4 milj. kr. till Kenya.
310¶LAOS
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Befolkning Befolkningstillväxt BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
- Totalt (exklusive östländer)
- Sverige
3,9 milj, (1988)
2,6 % (1980-88)
180 US dollar (1988)
118 kr. (1988)
31 kr. (1988)
22 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
311 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil. 5 Laos är ett litet, kustlöst och glesbefolkat land med en av de lägsta inkomsterna i världen per invånare. Den helt övervägande delen av befolkningen är sysselsatt i självhushållningsjordbmk. Landets moderna sektor är liten, förvaltningen svag och bristen på utbildad arbetskraft stor. De besvärliga kommunikationerna isolerar landets olika delar från varandra. De naturliga förbindelserna går ofta till Thailand. Laos har efter hand anpassat sin politik efter dessa faktorer.
Laos har fortsatt sin strävan att utvidga och stärka samarbetet med västländerna. Skeendet i Östeuropa motiverar en sådan utveckling än mer. Premiärminister Kaysone besökte i november och december 1989 Japan respektive Frankrike. Relationerna med Thailand är fortsatt goda, även om frågor beträffande gränsregleringar och investeringsskydd återstår olösta. Antalet återvändande flyktingar från läger i Thailand, såväl med som utan medverkan av UNHCR, har ökat.
Laos stora strukturella problem — bristfällig infrastruktur, brist på arbetskraft, liten hemmamarknad m. m. — förvärrades tidigare av en föga bärkraftig ekonomisk politik som inriktades på centralistisk socialism och planhushållning.
Svedjebruk är alltjämt vanligt, inte bara i avlägsna bergstrakter utan över hela landet. Svedjebruk är det stora miljöhotet i Laos. Det är emellertid nära förbundet med levnadssättet, särskilt för minoritelsfolken. Detta gör det svårt att snabbt minska omfattningen.
Under senare hälften av 1980-talet skedde en kraftig förändring av den ekonomiska politiken som fick en allt mer marknadsorienterad inriktning. Denna nya politik har bl.a. inneburit en realistisk växelkurs, fri prissättning, liberalisering av handeln, avskaffande av statliga subventioner, ökad självständighet för statliga företag samt försök till nedbantning och effektivisering av förvaltningen. Bankväsendet håller på att reformeras och utländska banker tillåts verka. Den nya politiken har också medfört att utländska företag, framför allt thailändska, börjat investera i landet. Den privata sektorn har kommit att spela en allt viktigare roll för landets ekonomiska utveckling. Alltjämt är dock den offentliga sektorn helt dominerande inom industrin (92 %). Den privata sektorn är- begränsad till självhushållande jordbruk och handel.
Laos måste importera praktiskt taget alla industrivaror. Exporten begränsas till elkraft, trä och andra råvaror. Landet har stora naturtillgångar, vilka i bearbetad form på sikt torde kunna bidra till en större export. Exportutvecklingen är emellertid alltjämt mycket svag.
De institutionella förutsättningarna förblir svaga och ekonomin dras med flera problem. För att genomdriva reformpolitiken krävs import av insatsvaror. Endast med hjälp av bistånd kan detta växande behov av utländska varor tillfredsställas. Biståndsberoendet är därför stort och det tenderar dessutom att öka. Världsbanken och Internationella Valutafon den har börjat förmedla strukturanpassningslån. Asiatiska utvecklingsban ken är i dagsläget den största enskilde givaren. Bilaterala biståndsgivare är, förutom Sverige, bl.a. Japan, Australien, Frankrike samt, hittills, öststa- 312
terna. UNDP har under de senaste åren kraftigt ökat sitt program.
Politisk utveckling
Den ekonomiska politiken har bidragit till att det politiska klimatet har förbättrats. Antalet flyktingar som frivilligt återvänder ökar och flyktingströmmen till Thailand minskar. Under år 1989 hölls val till landets folkrepresentation, vars viktigaste uppgift är att utarbeta en ny konstitution, som enligt nuvarande planer skall vara klar i början av år 1991. Utvecklingen i Östeuropa har bidragit till en öppnare diskussion om landets politiska system.
Intresset är stort för utbyte med västliga länder samt att studera och lära av dessa länders utveckling. Flera delegationer har i sådana syften besökt Sverige, bl.a. en grupp pariamentariker våren 1990. Diskussioner har också förts med Laos om särskilda svenska insatser inom områdena företagsledning och bankväsende.
Den ekonomiska liberaliseringen har bidragit till att det politiska klimatet förbättrats. Allmänt sett har läget beträffande rättsäkerhet och mänskliga rättigheter förbättrats från ett otillfredsställande utgångsläge.
Stiftandet av lagar och utarbetandet av en konstitution skaparen bas för en sådan utveckling. Flera nya lagar, bl.a. en strafflag och lagar om domstolsväsendet, har antagits. Rättsväsendet är emellertid än så länge rudimentärt och landet lider stor brist på juridiskt utbildad personal.
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
Sveriges bistånd
Det svenska biståndets inriktning ligger väl i linje med den av Laos förda reformpolitiken. Två långsiktiga mål med samarbetet är att bygga upp och konsolidera institutioner och företag som skall utveckla skogs- och markvård samt att rusta upp och underhålla vägar. Under ytterligare ett år domineras dock samarbetet av Xeset-kraftverket. Stöd till primärhälsovården är under uppbyggnad genom UNICEF. Inom samtliga områden utgör kunskapsutveckling ett centralt inslag. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Skogssektorn
Vägsektorn
Xeset m. m.
Xeset - utbiIdning
Hälsosektorn
Varubistånd
Konsul t fond
Summa
Utgående reservation
1990/91
1989/90
85,0
100,0
0,9
0,0
85,9
100,0
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
13,3
22,0
21,8
25,0
41,2
41,0
5,7
6,0
0,7
1,0
0,5
0,0
2,7
5,0
85,9
100,0
0,0
0,0
313¶Skogsbruk Prop. 1990/91:100
Bil 5 Huvudkomponenterna inom skogsstödet är skogsinventering, skogsskötsel
samt utbildning. Särskild vikt ges åt miljöproblemen. Det svenska stödet har på ett betydande sätt bidragit till att effektivisera skogsadministrationen samt ökat insikten om värdet av att bedriva ett uthålligt skogsbruk. Motiven att stödja den laotiska skogs- och miljösektorn är starkare än någonsin, bl.a. därför att trycket på Laos skogsresurser från bl.a. grannländerna ständigt ökar. De tropiska naturskogar som ännu finns i Laos utgör inte bara ett nationellt intresse att slå vakt om, utan är också en regional och global angelägenhet. Genom ett ökande internationellt intresse för stöd till den laotiska skogs- och miljösektorn, kan svensk-laotiska skogs- och miljöerfarenheter utnyttjas också av andra biståndsgivare.
Miljö
Miljöaspekterna har fått en ökad betydelse och särskilda miljöprojekt stöds bl.a. i form av ett direkt samarbete med lUCN samt inom skogssektorn, beträffande svedjejordbmket.
Vägar och underhåll
Biståndet till vägsektorn syftar till att öka Laos egen kapacitet alt planera, bygga och underhålla vägar. Förutom upprustning av landets riksväg på en sträcka om 20 mil ingår i den svenska insatsen en omfattande utbildning av personal samt rådgivning lill transportministeriét.
Stödet till en verkstad, den s. k. KM 14, upphör vid utgången av år 1990. Planer på kommersiellt samarbete mellan verkstaden och ett thailändskt företag är långt framskridna.
Energi
Sverige stöder byggandet av vattenkraftverket Xeset som har en effekt på 45 MW. Kraftverket planeras vara klart i juni 1991. Det kommer att bidra till elektrifiering och utveckling av de södra provinserna samt generera exportinkomster genom försäljning av elkraft lill Thailand. Stöd utgår också till utbildning av den drifts- och underhållspersonal som skall tjänstgöra vid kraftverket.
Personal- och konstdlfond
Fonden används bl.a. för personutbyte och utbildningsinsatser i syfte att bidra till att effektivisera förvaltning och företag. Verksamheten avses expandera.
Hälsovård
Under budgetåret 1988/89 inleddesett stöd, genom UNICEF, till en insats
för mödra- och barnhälsovård. Denna insats kommer att fortsätta. 314
Varubistånd Prop. 1990/91:100
Bil 5 Varubiståndet omfattar varor som asfalt, borrar, takplåt och jutesäckar.
En stor del av dessa importeras numera över Da Nang i Vietnam istället
för genom Thailand, vilket till oförändrade kostnader medfört snabbare
leveranser.
Övrigt
Ett kultur- och massmediasamarbete har nyligen inletts och ett förvaltningsbistånd förbereds.
Insatser utanför landramen
Laos får del av det svenska stödet till Mekong-kommittén.
Det svenska biståndet har utvecklats väl under senare år. De närmaste årens landramer är mycket väl inteckande.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 82,2 milj. kr. till Laos.
100¶LESOTHO
&0 km
X.N,,
\
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
Blocmrofttem
■»-i ..5
,Ti"«i''"ru
l:'v
SyDftF«mft!ilSKA /-tJASti-
.1 kftetlonSVi
<«*
""il ''
sJVMaliaN ■.
,f\
-T" --vi
JJ 'M' •'.'in*-*-'!'
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer)
- Sverige
1,7 milj. (1988) 2,7 % (1980-88) 420 US dollar (1988)
386 kr. (1988) 36 kr, (1989)
316 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil. 5 Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Landet är därför i de flesta avseenden beroende av den mäktige grannen. Inkomster från tullunionen med Sydafrika utgör den största inkomstkällan. Praktiskt taget all import kommer från Sydafrika. Arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora problem. Hälften av alla lönearbetande män arbetar i Sydafrika. Bl.a. som följd av migrantarbete är jordbruket mycket eftersatt och lågproduktivt. Den odlingsbara arealen är liten och minskar bl.a. genom en omfattande jorderosion.
Den nuvarande regimen för en politik där politiska motsättningar gentemot Sydafrika tonas ned och gemensamma intressen lyfts fram. Ett belysande exempel på denna politik utgörs av samarbetet rörande High-land Water Scheme. Projektet innebär att vatten leds från dammar i Lesotho och säljs till Sydafrika. En kraftverksutbyggnad i anslutning till projektet kommer att göra Lesotho självförsörjande på elenergi.
Politisk utveckling
Lesotho styrs sedan år 1986 av ett militärråd och partipolitisk verksamhet är förbjuden. Samtidigt kan noteras att inga lesothier längre lämnar sitt land på grund av politisk förföljelse. Amnesti har utfärdats för anhängare till oppositionspartiet Basutoland Congress Party. BCP:s ledare har återvänt till Lesotho. Det finns också vissa ansatser till en demokratisk utveckling på det lokala planet. Regeringen har inlett en administrativ reform för att öka det folkliga dehagandet på lokalplanet i utvecklingsarbetet. Det styrande militärrådet har utlovat övergång till civilt styre senast år 1992. En nationalförsamling har utnämnts — ej genom val - för att utarbeta en ny författning. Kung Moshoeshoe II har efter en konflikt med militärrådet lämnat landet och avsatts.
Lesothos roll som fristad för flyktingar från Sydafrika har kraftigt inskränkts. De få flyktingarna sänds så snabbt som möjligt vidare till tredje land.
Sveriges bistånd
USA är den största bilaterala biståndsgivaren. Därefter kommer Tyskland,, Sverige, Storbritannien, Irland och Canada. Världsbanken (IDA), Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och EG är störst inom det multilaterala biståndet.
Det svenska biståndet till Lesotho inleddes år 1967, året efter landets självständighet. T. o. m. budgetåret |989/90 har drygt 300 milj. kr. utbeta lats. Nu gällande samarbetsavtal avser perioden 1989/90-1990/91 och omfattar 70 milj. kr. Det svenska biståndet till Lesotho utgör en del av ,
engagemanget i södra Afrika. Det syftar i första hand ti|l att stödja landet att bevara sin självständighet. Utvecklingssamarbetet är koncentrerat till förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder.
317 Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Disponibelt
1989/90
1990/91
Anslag
35 Ingående reservation
4 Summa
48 ■
39 Fördelning
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
Förvaltningsbistånd
14¶Markvård/SkogsutbiIdning
13 Sysselsättningsskapande åtgärder
8¶Personal- och konsultfond
2¶Civil luftfart
-
Återuppbyggnad av vägar
och broar
-
Kvinnoprogram
2 Summa
39 Utgående reservation
-
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Av reservationen har 9 milj. kr. använts för en katastrofinsats för rehabilitering av vägar och broar som förstörts vid översvämningar år 1988.
Förvaltn ingsbislånd
Förvaltningsbiståndet syftar till att höja kompetensnivån i den centrala statsförvaltningen. Verksamheten är inriktad på utbildning och metodutveckling. Den svenska insatsen beslår av organisations- och ledningsutveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styrning och kontroll av statliga resurser. Vidare ges stöd för rådgivning och utbildning i statistikproduktion. Insatser för effektivare fysisk planering omfattar rådgivning till plankontoret samt genomförandet av olika planeringsuppdrag. Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner. Ett insatsavtal för tre år och 40 milj. kr. undertecknades i april 1989.
Markvård, markanvändning och skogsutbildning
Biståndet på markvårdsområdet har fungerat väl. Det har lett till utarbetande av former för att få byborna engagerade i miljövård som bygger på gemensamma beslut, böndernas egen teknik och arbetsintensiva metoder. Produktionen av säd, grönsaker och fmkt har ökat i projektområdet.
Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho började först år 1973. Totalt har utbildats 12 jägmästare, 35 skogstekniker och 6 skogsförmän. Dessutom har 70 jordbruksrådgivare nu också skoglig utbildning. Ca 20 % av de utexaminerade är kvinnor. De tre insatserna är samlade i ett gemensamt sektoravtal för perioden 1989/90— 1991/92.
318¶Arbelsimensiva metoder Prop. 1990/91:100
Ril S Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete till i medeltal
2 000 personer per år, framför allt vid vägbyggen på landsbygden. Det har
dock varit svårare alt skapa sysselsättning inom andra sektorer. Det vidare
syftet är att ge migrantarbetare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt eget
land. Ett nytt treårigt insatsavtal ingicks i januari 1990.
Civil luftfart
Sverige har sedan år 1985 stött civilflyget i Lesotho. Stödet har omfattat konsulttjänster, utbildningsinsatser och reservdelar för ett flygplan inom ramen för SADCC-samarbetet och avslutades år 1989/90.
Övrigt
En insats bereds för att öka del kvinnoinriktade biståndet.
Bistånd utanjör landramen
Utanför landramen utgår stöd till SADDC:s markvårdssekretariat i Masern. Tyngdpunkten i programmet ligger på utbildning.
SIDA har under hösten 1990 presenterat en landrapport om utvecklingssamtalet med Lesotho. Rapporten rekommenderar fortsatt samarbete med klarare inrikting på demokratifrämjande insatser.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 57,3 milj. kr. till Lesotho.
319¶MOCAMBIQUE
?!--m~
1 t
TANJäNIA .-«r ,i
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
I ZAMBIA
SNacala
IMDfSKA
V
SYO- N '
AFRIItAttSKA
OCEAMEN
-»-♦ järnvåg
O ICO ay 300
km'
i.. .r.'
./I: c t
i$wai:h»no
... ' .tvaw StigiS6<»M<)»i «a{3Ä
Befolkning
BefolkningstilIväxt/är BNP/invånare
Offentligt bistånd/person
- totalt
- Sverige
14,9 milj, (1988) 2,7 % (1980-1988)
100 US dollar (1988)
(1988) (1988)
356 kr. 51 kr.
320 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil. 5 Mozambiques utveckling är nära knuten till det politiska skeendet i Sydafrika. Landet har genom åren varit hårt utsatt för den destabiliseringspo-litik som Sydafrika bedrivit mot grannländerna. Rebellrörelsen RNM har kunnat fortsätta sin krigföring även sedan det direkta stödet från Sydafrika upphört. Produktion och distribution inom jordbruk, industri och handel har försvårats, och inom vissa områden helt lamslagits av RNMs sabotageaktioner och väpnade terror. Det mänskliga lidandet har fått oerhörda dimensioner. FN beräknar att kriget direkt eller indirekt har skördat 900 000 dödsoffer och förorsakat svält på landsbygden i stor omfattning. Enligt uppskattningar av,UNICEF uppgår undernäringen bland barn till 35% som genomsnitt med upp till 50% i vissa distrikt. En tredjedel av landets befolkning är beroende av livsmedelsbistånd för att överleva. Inom landet uppgår antalet flyktingar till 1,7 miljoner och antalet människor som flytt ur landet beräknas till en miljon.
Trots hårda prövningar bedriver Mozambique omfattande reformpro gram. Det ekonomiska rehabiliteringsprogrammet ESRP (The Economic and Social Rehabilitation Programme) som påbörjades år 1987, innebär en orientering mot ökad marknadsekonomi med bl.a. kraftiga devalve ringar, höjda jordbrukspriser samt ökad tillgång på insats- och konsum tionsvaror till småbrukare. Programmet har utarbetats av Mogambique i samarbete med IMF och Världsbanken och det har erhållit omfattande .
internationellt stöd. Planerade mål har uppnåtts och från en tidigare negaliv tillväxt har BNP ökat med 4 % per år. Exporten liksom varuutbudet har ökat. Samtidigt står det klart att vissa grupper drabbas hårt bl.a. genom indragningar av statliga subventioner och betydande prisökningar.
Skuldljänsten uppgick år 1988 till 240 %. Det står klart alt skuldfrågan, trots omförhandlingar av utlandsskulden, kommer att vara ett stort problem för lång tid framåt. Likaså kommer behovet av katastroföistånd att vara stort.
Politisk utveckling
Mozambique har alltsedan självständigheten varit enpartistat med ett, statsbärande parti, FRELIMO. Under de senaste åren har det skett en påtaglig politisk omorientering i demokratisk riktning, vilket har lett till, , att Mozambique den 30 november 1990 fick en ny konstitution med bl.a. flerpartisystem och fria allmänna val. Demokratiseringsprocessen under de senaste åren har redan tidigare tagit sig konkreta uttryck i lagstiftning, rättsväsende och utbildning. Likaså har respekten för mänskliga rättighe ter kraftigt betonats under de senaste åren. Antalet politiska fångar har minskat kraftigt, men fortfarande finns i mozambikiska fängelser eller läger en grupp om ca tiotalet oppositionella som greps vid självständighe ten. Dödsstraffet har slutgiltigt avskaffats i och med den nya konstitu tionen. Mozambique har därmed på några få år förvandlats till en modern rättsstat. Man får dock räkna med fortsatta våldsuttryck inom systemet. Exempelvis är polismisshandel vanligen förekommande. 321
År 1989 togs indirekta förmedlingskontakter mellan regeringen och Prop. 1990/91:100 RNM genom förmedling av kyrkliga företrädare och under medverkan av Bil. 5 Kenyas och Zimbabwes presidenter. Direkta samtal mellan regeringen och RNM ägde rum i Italien i augusti 1990. Flertalet av RNMs tidigare krav har uppfyllts av Mozambique och det är fortsatt oklart vilka mål RNM har utom maktdelning.
Sveriges bistånd
Mozambique erhåller bistånd från ett stort antal länder i både öst och väst, utvecklingsbanker och enskilda organisationer. Gåvobiståndet år 1989 uppgick till ca 500 miljoner US dollar. Största biståndsgivare är Sverige, Nederiänderna, EG, Norge, USA och utvecklingsbankerna.
Biståndssamarbetet med Mozambique regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1989/90-1990/91 på sammanlagt 840 milj. kr. Totalt har 3 295 tnilj. kr. utbetalats i landramsbistånd sedan det första avtalet budgetåret 1975/76.
Utvecklingssamarbetet med Mozambique är i första hand inriktat på att åstadkomma ekonomisk utveckling och resurstillväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Biståndet har successivt anpassats till det besvärliga läget i landet. Detta innebär att utformningen av pågående insatser har påverkats av såväl krigssituationen som av den ekonomiska krisen och strukturanpassningsprogrammet. Den nuvarande utformningen är en avvägning mellan projektbistånd, som går att genomföra under nuvarande omständigheter, och betalningsbalansstöd. Kunskapsöverföring, personalbistånd och ökad inriktning på sociala sektorer utgör strategiska komponenter i det nya avtalet. Den fördjupade krisen har gjort att biståndet i hög grad har fått inriktas mot överlevnadsinsatser.
Medelsutnyltjandet har fram till budgetåret 1985/86 varit högt. Under budgetåret 1989/90 uppgår reservationen till 73 milj. kr. Den största andelen utbetalningar faller på varubiståndet, som utgör ett direkt stöd till strukturanpassningsprogrammet, men som också innehåller stöd till katastrofinsatser.
Det svenska biståndet är koncentrerat till jordbrukssektorn, undervisning, förvaltning, industriupprustning och energi. Härtill kommer insatser av mer begränsad karaktär avseende skogsindustri och telekommunikationer. Med den djupa krisen i landets ekonomi har tillskott till betalningsbalansen blivit allt viktigare.
322 Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation Summa
1989/90
395,0
92,6
487,6
1990/91
445,0
73,3
518,3
Fördelning
Utbetalt 1989/90
Planerat 1990/91
Varubistånd
Konsultfond
Personalfond
Undervisning
Förvaltning
MONAP
Lantbruk
AGRICOM
Marknadsf jordbruksprod
If1oma
Industristöd
Telestöd
Energi stöd
Övrigt
Ointecknat
Summa
Utgående reservation
175,0
250,0
7,5
5,0
35,0
35,0
36,0
42,0
18,0
22,0
26,0
-
14,8
36,0
7,3
-
7,8
20,0
6,5
10,0
23,0
25,0
17,5
18,0
39,0
17,0
0,9
-
-
38,3
414,3
518,3
73,3
Varubistånd
En ökande andel av det bistånd som har utbetalats över landramen utgörs av varubistånd. Under budgetåret 1989/90 uppgick varubiståndet till 175 milj. kr., dvs. drygt 40 % av landramen. Varubiståndet är ett viktigt bidrag till att hålla delar av industriproduktionen och transportapparaten igång. Siödet koncentreras till mediciner, reservdelar och vissa råvaror lill industrin. Upphandlingen görs av det mozambikanska handelsministeriet.
Jordbrukssektorn
Det svenska stödet till jordbrukssektorn har starkt påverkats av kriget på landsbygden. Det nordiska MONAP-programmet har från år 1990 övergått till bilaterala program. Antalet projekt har reducerats och inriktas främst på småjordbrukens problem. Institutionellt samarbete avser stöd till jordbrukets planeringsenhet och till lantmäteri. Även stödet till marknadsföretaget AGRICOM har bilateraliserats. Stödet till AGRICOM utvecklas till ett stöd till marknadsföring av jordbruksprodukter, vilket även inkluderar privata sektorn.
Industrisektorn
Stödet omfattar uppförande och drift av en fabrik för tillverkning av sågade trävaror och spånskivor i provinsen Manica. Projektet har påver-
kals mycket negativt av det försämrade säkerhetsläget i området. Ett Prop. 1990/91:100 avslutande tvåårigt stöd går till arbetet med omstrukturering av företaget Bil. 5 och andra förändringar för att skapa lönsamhet i företaget.
Olika insatser genomförs för att i samarbete mellan svenska och mozambikiska systerföretag rusta upp industrianläggningar. Industristödet har i ett nytt treårsavtal fått en ökad inriktning mot småindustri och industriell utveckling. Kunskapsöverföring är här en viktig komponent.
Eneigi
Stödet till energiområdet är koncentrerat till projekt avseende transmission och distribution av elenergi. Även här har ökad tonvikt lagts på kunskapsöverföring och utbildning.
Telekommunikationer
Inorn telesektorn utgår konsult- och utbildningsstöd i samband med upprustning och utbyggnad av landets telenät.
Undervisning
Stödet till undervisningssektorn ökar under de kommande åren. Samarbetet kommer att ha samma inriktning som tidigare, varvid produktion och distribution av läromedel och skolmateriel för primärskolan utgör en viktig komponent. Det utökade stödet går även till att höja kapaciteten för planering och administration. Yrkesutbildning, alfabetisering och vuxenutbildning är andra samarbetsområden.
Personalfond
Bristen på utbildad personal är akut inom många områden. Fonden har därför stor betydelse för landets möjligheter att rekrytera kunnig utländsk personal till prioriterade sektorer.
Förvaltningsstöd
Förvaltningsstödet har ökat i betydelse och syftar till att bygga upp och stärka landets statsförvaltning. Stödet innefattar utbildning av högre statstjänstemän, direkt stöd till vissa departement och samarbete mellan städerna Göteborg och Beira.
Bistånd utanför landratnen
Det svenska stödet till Mozambique omfattar betydande insatser utanför ' landramen. Insatsen inom det regionala samarbetet med SADCC utgör ett viktigt komplement med betydande insatser inom de strategiska trans port- och energisektorerna. Under budgetåret 1989/90 utbetalades ca 324
84 milj. kr. till regionala projekt i Mozambique. En fortsatt hög nivå på det Prop. 1990/91: 100 regionala biståndet förväntas. Bil. 5
Mozambique har beviljats särskilt betalningsbalansstöd för det ekonomiska rehabiliteringsprogrammet. Under budgetåret 1989/90 utbetalades 50 milj. kr.
Katastroföiståndet har successivt ökat och uppgick budgetåret 1989/90 till ca 183 milj. kr. varav ca 60% bilateralt och resterande via FN-organ och enskilda organisationer. Stödet är inriktat på de genom kriget och torkan mest utsatta grupperna och består av läkemedel och medicinsk utrustning, livsmedel samt konsumtions- och insatsvaror till småbmkare. En ökad koncentration av katastroföiståndet till transportsektorn förutses då detta är av strategisk betydelse för att nödhjälpssändningar skall nå fram till de behövande. Katastroföiståndet samordnas i ökad utsträckning med landramen
Stöd via enskilda organisationer utgör en viktig del av det totala biståndet, där Afrikagruppernas organisation, ARO, utgör den största. En stor del av katastroföiståndet kanaliseras genom organisationerna. Det reguljära stödet går framför allt till hälsosektorn men även insamling och distribution av kläder är en viktig del.
SAREC lämnar stöd till forskningsverksamheten vid universitet i Maputo med målet att vidmakthålla och förslärka forskningskapaciteten inom för landet viktiga områden, t.ex. marinbiologi och samhällsvetenskaplig forskning.
Totalt utgår till Mozambique ca 788 milj. kr., varav 418 milj. kr. inom det löpande landramssamarbetet och 370 milj. kr. utanför landramen.
325¶NAMIBIA
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Befolkning ca 1,6 milj. (1988)
Befolkningstillväxt/är ca 3 % (1988)
BNP/invånare ca 1 142 US dollar (1988)
326¶Efter att FN-övervakade val hållits och en konstitution utarbetats blev Prop. 1990/91:100 Namibia, efter många års befrielsekamp, självständigt den 21 mars 1990. Bil. 5
Viljan till politisk försoning präglade i hög utsträckning det nuvarande regeringspartiet SWAPO:s agerande under självständighetsprocessen. Denna vilja genomsyrar fortfarande det politiska och ekonomiska livet i Namibia. Försoningspolitiken har bidragit till att en flykt från landet av kapital och välutbildade människor kunnat undvikas. Samtidigt krävs stora förändringar för att tillgodose befolkningsmajoritetens förväntningar på social rättvisa och ekonomisk utjämning.
Ekonomisk och social utveckling
Namibia ärvde en ekonomi med stora kontraster. Den genomsnittliga per capitainkomsten, ca 7 200 kr., är en av de högsta i Afrika och placerar Namibia i kategorin medelinkomstländer. Samtidigt har landet en av de mest sneda inkomstfördelningarna i Afrika.
Under den koloniala tiden infördes ett samhällssystem som i sina gmndläggande drag var en kopia av apartheidsystemet. Ett resultat härav blev att det namibiska samhället uppdelades i två skilda system; en traditionell självhushållningssektor där uppskattningsvis 55 % av befolkningen återfinns samt en modern marknadsekonomisk sektor. Inom den senare utgörs fem procentenheter av vita med en genomsnittlig per capitainkomst på ca 99 000 kr., dvs. ca 22 gånger mer än de icke-vitas inom samma sektor och 200 gånger mer än den traditionella sektorn vars genomsnitt endast uppgår till ca 510 kr.. Under kolonialtiden tillhandahölls sådan samhällelig service som t.ex. sjukvård och undervisning av II s.k. etniska förvaltningar. Dessa var till största delen beroende av skatteintäkter från den egna etniska gruppen vilket medförde att tillgång och kvalitet på service blev mycket snedfördelad till förmån för den vita befolkningen.
Den namibiska ekonomin är extremt beroende av Sydafrika. Den sydafrikanska randen fungerar som valuta åtminstone till senare delen av år 1992. Kapitalöverföringar mellan länderna är fria och oreglerade. Som medlem i SACU (Southern Africa Customs Union) är Namibia bundet till Sydafrikas handels- och tullpolitik. Vam- och tjänsteströmmar är fria och oreglerade. Ekonomin domineras av utländska — främst sydafrikanska — storföretag. Merparten av landets livsmedel, konsumtionsvaror, kapitalvaror till industrin m.m. importeras från Sydafrika som också är den klart dominerande exportmarknaden.
Sedan början av 1980-talet har Namibia drabbats av ekonomisk stagna tion. Kombinationen en ökad befolkningstillväxt och ekonomisk tillbaka gång ledde till att per capitainkomsten år 1989 var 23 % lägre än år 1980. Den ekonomiska stagnationen åtföljdes av ökade offentliga utgifter och minskat budgetstöd från Sydafrika. Den överdimensionerade förvalt ningsapparaten, som Namibia vid självständigheten tvingades överta, ut gör ett stort problem. Det ökade antalet förvaltningsanställda under 1980-talets senare hälft bidrog till att sysselsättningen ökade snabbare än produktionen och att produktiviteten därmed minskade. Trots den ökade sysselsättningen uppgår den officiella arbetslöshetssiffran till 30 %. 327
23 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Den värdemässigt största sektom i den namibiska ekonomin är gm v- Prop. 1990/91:100 drift. Den bidrog 1988 med 28 % av BNI och sysselsatte ca 10 000 männi- Bil. 5 skor vilket motsvarar ungefär 5 % av den totala sysselsättningen. Det kommersiella jordbmket svarade för 9,6 % av BNI och sysselsatte ca 34 000 personer. Tillverkningsindustrin, som år 1988 svarade för 4,3 % av BNI sysselsatte ca 9 500 personer. Motsvarande siffror för fisket var 2 % respektive I 700.
Politisk utveckling
Efter att ha erhållit ca 57 % av rösterna vid valet till den gmndlagsförsam-ling som vid självständigheten omvandlades till landets nationalförsamling, bildade befrielserörelsen SWAPO Namibias första regering. Utöver SWAPO finns sex partier representerade i nationalförsamlingen. Med 26,5 % av rösterna i valet är DTA (Democratic Turnhalle Alliance) det största oppositionspartiet. DTA är den politiska allians som dominerade i den av Sydafrika utsedda s. k. övergångsregeringen som administrerade landet före genomförandet av FN:s resolution 435.
Förberedelser pågår nu för att indela landet i regionala och lokala enheter vars politiska organ så småningom ska väljas i fria val. Detta är också en fömtsättning för att landets andra kammare, nationalrådet, ska kunna inrättas. Dess ledamöter ska utses av de regionala organen.
Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskliga rättigheterna. Dessa frågor ges också stor uppmärksamhet i den politiska debatten, inte minst i massmedia och nationalförsamlingen. Bl. a. har polisens agerande och behov av utbildning varit föremål för omfattande debatt sedan självständigheten. Regeringen har genomgående varit mycket lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlevnaden av konstitutionens skydd för mänskliga rättigheter är god.
Sveriges bistånd
Det svenska biståndet till Namibia, som förbudgetårel 1990/91 uppgår till 100 milj. kr., regleras av ett ettårigt samarbetsavlal som går ut 30 juni 1991. Ettåriga insatsavtal för samma period har också slutits för stöd till centralbankens uppbyggnad, för riktat budgetstöd till sektorerna undervisning, jordbruk/vatten, bostäder och hälsovård samt för en personal- och konsultfond. Därtill kommer ett regeringsavtal avseende medel överförda från det tidigare humanitära samarbetet med SWAPO.
Fram lill självständigheten beräknas totalt ca 750 milj. kr. ha utgått i bistånd till SWAPO/Namibia. Huvuddelen avser insatser inom ramen för del humanitära biståndet till SWAPO. Härtill kommer bidrag till FN:s Namibiafond, till olika FN-organ och enskilda organisationer samt till det särskilda FN-organ — UNTAG (United Nations Transition Assistance Group) — som skapades för att övervaka genomförandet av självständighetsprocessen i enlighet med säkerhetsrådets resolution 435.
Totah utbetalades under budgetåret 1989/90 63,9 milj. kr. till SWAPO/ Namibia. 328
NICARAGUA
Prop. 1990/91:100 Bil.5
ty ■■■/->'
p_<'a "- •'
: jsweåwrn""-jf-_
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/Invånare
Offentligt bistånd/person
- totalt (exkl. östländer)
- Sverige
3,6 milj. (1988)
3,4 % (1988)
I 200 US dollar (1988)
353 kr. (1988) 80 kr. (1988)
329 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil.5 Olika ekonomiska reformprogram lanserades under året i syfte att åstadkomma en ekonomisk återhämtning genom inflationsbekämpning, privatisering av statliga företag och nedskärning av statsutgifterna. Såväl den ekonomiska som politiska situationen förblir dock kritisk och instabil, bland annat beroende på att det ekonomiska reformprogrammet inte tar tillräcklig hänsyn till de sociala problem som följer. Inflationen minskade under sandinistregeringens sista år från 33 000 % till ca I 500 %. Under det senaste året har emellertid inflationen på nytt ökat och uppgår fram till september 1990 till 3 200 %, till stor del beroende på beslut under sandist-regeringens sista månader vid makten. Urholkningen av valutan har fortsatt. Den officiella kursen gentemot USD var vid presidentskiftet I USD = 53 000 cordobas. I september var kursen I USD = 1 050 000 cordobas. Den gamla valutan håller på att ersättas med en ny, som skall stå i paritet med den amerikanska dollarn. Utlandsskulden ökade från 7,2 miljarder USD till drygt 8 miljarder USD. Genom Väridsbanken inleddes försök att komma tillrätta med betalningseftersläpningar på skuldtjänsten.
Politisk utveckling
Nicaragua upplevde dramatiska politiska förändringar under det gångna året. Under Förenta Nationernas överinseende genomfördes allmänna val i februari 1990. En ny regering tillträdde och det nio år långa kriget kom till ett slut. Contrasgerillan avväpnades. Värnpliktssystemet avskaffades och försvarsstyrkorna minskade från 96 000 till 34 000 man. Relationerna till USA normaliserades. Handelsembargot upphörde och Nicaragua öppnades på nytt för amerikanskt finansiellt och tekniskt bistånd. Även andra länder har visat intresse för att öka biståndet till Nicaragua. Den nya regeringen inledde sin period vid makten med ett stort inlernationellt förtroendekapital. Betydande framsteg gjordes beträffande respekten för de mänskliga rättighetema. Personer dömda för kontrarevolutionär verksamhet frigavs. Press- och yttrandefriheten vidgades.
Sveriges bistånd
Utvecklingssamarbetet med Nicaragua regleras av ett tvåårsavtal för budgetåren 1990/91-1991/92. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1979 har totalt 1 590 milj. kr. utbetalats t.o.m. budgetåret 1989/90. Med insatser inom och utanför landramssamarbetet uppgick det totala svenska biståndet till Nicaragua under 1989/90 till sammanlagt 300 milj. kr.
Biståndet har alltmer kommit att utformas som ett stöd till strukturanpassningen. För att reformprogrammet skall lyckas, och bl. a. leda till ökad produktion, krävs att landets egna ansträngningar understöds med betydande internationellt bistånd till bl.a. valutaförsörjning och sociala program.
Omkring hälften av landramen utnyttjas för varubistånd för att reak- tivera industri och jordbruk. Stöd lämnas även till insatser inom mineral- 330
utvinning, skogsbruk och energiproduktion. Sverige har också bidragit till makroekonomisk rådgivning liksom med extra medel för betalningsbalansstöd.
Den nicaraguanska regeringen har understrukit det angelägna i ett fortsatt svenskt stöd till ekonomisk tillväxt på kort och medellång sikt.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Mineralinsatser Sociala projekt Skogsbruk Energ i produkt i on Personal- och konsultfond Varubistånd Lantbrukskooperation Kultursamarbete Kvinnoinsatser Ofördelast sociala insatser Summa
Utgående reservation
1990/91
1989/90
230,0
270,0
6,9
-10,5
236,9
259,5
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
38,5
40,0
2,2
2,7
21,7
30,0
52,6
32,4
2,9
8,0
104,5
90,0
22,0
30,4
2,2
2,0
0,8
2,0
22,0
247,4
259,5
-10,5
Mineralseklorn
Insatserna inom mineralsektorn har omfattat mineralprospektering, upprustning av två guldgruvor, rådgivning för anrikningsverk samt uppmstning och uppbyggande av ett minerallaboratorium. Biståndet syftar till kunskapsöverföring och uppbyggnad av en livskraftig och självgående gruvdrift. Totalt har ca 307,3 milj. kr. tillförts gruvsektorn genom det svenska stödet.
Sociala projekt
Förutsättningarna för att gå in i en social sektor studeras för närvarande bl. a. utifrån de behov som uppstått i strukturomvandlingens spår.
Skogsbruk
Biståndet syftar till att bidra till ett effektivt skogsbruk och öka produktionen av skogsprodukter. Insatserna har bl.a. omfattat en grundläggande studie av landets skogsresurser, inrättandet av landets första teknikerskola, en rationellare planering och administration liksom fungerande enheter för skogsinventering, skogsskötselplaner och träanalys. Totalt har 220 milj. kr. utbetalats till sektorn.
331¶Energiproduktion Prop. 1990/91:100
Bil 5 Samarbetet med energisektorn inleddes åren 1982—1983 och har omfattat
studier och detaljplanering på vattenkraftssidan. År 1986 tecknades ett
tvåårigt avtal med inriktning på minikraftverk samt ett mindre projekt för
bio-energi. Totalt avtalades 45 milj. kr. för dessa insatser. Ett avtal om
rehabilitering av landets största oljekraftverk Planta Nicaragua ingicks
våren 1989. Totalt har 95,5 milj. kr. anslagits för detta projekt.
Personal- och konsullfond
Inom ramen för detta anslag har Sverige finansierat makroekonomisk rådgivning till den nicaraguanska regeringen. För det kommande året förutses fortsatt rådgivning för ekonomisk planering och studier av strukturanpassningsprogrammets effekter.
Varubistånd
I takt med det försämrade ekonomiska läget har varubiståndet blivit en allt viktigare komponent inom biståndet. Biståndet har använts för import av insatsvaror till industrin och jordbruket. En mindre del har utnyttjats för inköp av reservdelar till transport- och energisektorn. Efter orkanen Joans härjningar avsattes 3 milj. kr. för upprustning av sågverk på Atlantkusten. För att möta den kritiska situationen under 1989/90 gjordes särskilda ansträngningar att maximalt utnyttja tillgängliga medel för varubiståndet. Svårigheten av periodiseringen inom remburssystemet ledde till ett överskridande av landramen vilket kommer att avräknas mot varubiståndet 1990/91.
Lantbrukskooperalionen
Stödet till lantbrukskooperationen inom landramen inleddes år 1987. För perioden 1987/88- 1989/90 har totalt 64 milj. kr. anvisats under landramen, samt 26 milj. kr. som katastroföistånd. Insatsen genomförs genom Swedish Co-operative Centre (SCC). Insatsen syftar främst till att stödja etableringen av en kooperativ organisation (ECODEPA) på affärsmässig och demokratisk grund för förbättrad försörjning av insats- och konsumtionsvaror till små och mellanstora bönder samt upphandling och marknadsföring av deras produkter. Genom ECODEPA förmedlas dessutom varor till återvändande nicaraguaner från Honduras.
Kultursamarbete
Kultursamarbetet inom landramen inleddes budgetåret 1987/88 med to talt 4,9 milj. kr. under tre år. Samarbetet omfattar tre delsektorer. Musei väsendet stöds genom utbildningsinsatser, förbättrade lokaler, utställ ningsarbete och omfattande renovering av en historisk klosterbyggnad. På bibliotekssidan ges stöd till upprustning av nationalbiblioteket, boksam- 332
lingar och utbildning. Vidare har landets nationalteater renoverats och Prop. 1990/91:100 stöd utgår också för teaterproduktion och publikarbete. Samarbetet har Bil. 5 byggt på omfattande delegering av insatsansvaret till svenska institutioner och organisationer, bl.a. Statens historiska museum. Kungliga biblioteket och organisationen Tältprojektet.
Miljöinsatser
Från svensk sida har intresset för miljösatsningar betonats i biståndsdialogen och ett kraftigt ökat intresse för miljöinsatser förmärkts i Nicaragua. Planeringen för ett större naturskyddsområde är långt framskriden.
Bistånd utanför landramen
Inom forskningssamarbetet med SAREC ges stöd till forskning, som är relaterad till det övriga samarbetet inom gruv-, skogs- och energisektorerna samt på jordbruksområdet kring växtodling. Samarbetet med SAREC inleddes år 1981 och regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1989/90- 1990/91, omfattande 23 milj. kr.
Ett 30-tal svenska enskilda organisationer genomförde under budgetåret 1989/90 insatser i Nicaragua om totalt 23,7 milj kr. De största bidragen gick till Swedish Co-operative Centre (SCC), Arbetarrörelsens internationella centrum (AIC), Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), Svensk voluntärsamverkan (SVS) och Diakonia.
Katastroföistånd utgick under budgetåret 1989/90 med 25 milj. kr. till lantbrukskooperationen, valförberedelser samt repatriering av nicaraguaner från Honduras.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 415,4 milj. kr. till Nicaragua.
333¶SRI LÄNKA
Prop. 1990/91:100 Bil.5
INDIEN
/
!
I
O öiståniroiai«f Kotmai«
väg *— järnväg
SO im.
km
Be}tgali,sl,a (ndileti
STrincomafse
,/
;
Afmnitii-i
1.3»,.-*'
SRIIÄNKÄ
' l~
4 /■'
."Sv ,) i
,!n3,i.l
"■/ ./. I ''
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person ~ totalt - Sverige
16,6 milj, (1988) 1,5 % (1980-88)
420 US dollar (1988)
(1988) (1£
217 kr. 3 kr.
. , . . , , ,,. Prop. 1990/91:100
Ekonomisk och social utveckling _., '
Dll. J
Sri Länka har länge fört en socialt inriktad utvecklingspolitik. Trots en låg BNP per capita är medellivslängden hög, 69 år, och andelen läs- och skrivkunniga 88,6 %. Sjukvård och utbildning är kostnadsfri. Ca 90 % av barnen deltar i primärskolan.
Tillverkningsindustrin svarar för 15% av BNP. Textilexporten har kommit att spela en allt viktigare roll och det traditionella beroendet av export av te, gummi och kokos har minskat. 20 % av teskörden avsattes i Irak.
Omkring 100 000 lankesiska gästarbetare i Gulfområdet, främst i Kuwait, har direkt drabbats av krisen i området. Deras överföringar till hemlandet utgjorde den tredje största exportinkomsten motsvarande ca 90 milj. kr. När gästarbetarna, främst kvinnor, nu återvänder till Sri Länka ställs de inför en arbetsmarknad där den öppna arbetslösheten uppgår till 20 %.
År 1989 inleddes ett ekonomiskt reformprogram med syfte att strama upp den makroekonomiska bilden. Man söker effektivisera och rationalisera den offentliga sektorn till förmån för den privata sektorn, samt minska budgetunderskottet och bytesbalansunderskottet. Hittills har programmet gått över förväntan med tanke på de interna och externa svårigheter landet har att tampas med.
Politisk utveckling
Utvecklingen i Sri Länka präglas fortfarande av den allvariiga väpnade konfliken i de norra och östra delarna av landet. I juni 1990 bröt återigen strider ut mellan den tamilska organisationen befrielsetigrarna (LTTE), vilken kämpar för en självständig tamilsk stat, och regeringsstyrkor. Grova övergrepp på civilbefolkningen har rapporterats från båda sidor. Våldet är mycket omfattande. Dokumentation och information om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är förenat med stora risker för de inblandade. Representanter för Amnesty International har upprepade gånger förgäves sökt tillstånd att besöka sitt lokalkontor i Colombo, men överväger nu att stänga detta då besökstillstånd inte lämnats av myndigheterna. Internationella rödakorskommittén, ICRC, är verksam i landet.
Direkta samtal har förekommit mellan den lankesiska regeringen och den dominerande tamilska separatistorganisationen LTTE, men ännu förefaller det vara långt till en fredlig, politisk lösning av konflikten.
De indiska trupperna lämnade Sri Länka i mars 1990 och ett vänskapsavtal har slutits mellan ländema.
1 de södra delarna av landet har våldet mellan den singhalesiska extre-mistiska nationaliströrelsen JVP, Folkets Befrielsefront och regeringen klingat av om dock ej helt upphört. Läget är lugnare vilket även resulterat i ökade turistströmmar.
1 försöken att bemästra konflikten har regeringen beslutat om etnisk 335
kvotering vid anställning inom den statliga förvaltningen inklusive polis Prop. 1990/91: 100 och armén. Poliskårens etniska sammansättning skall vara densamma som Bil. 5 för befolkningen i området. Etnisk kvotering tillämpas även vid intagning till universiteten.
Sveriges bistånd
Utvecklingssamarbetet med Sri Länka regleras av ett ettårigt samarbetsavtal för perioden 1990/91. Sedan biståndssamarbetet med Sri Länka inleddes år 1958 har ca 1,9 miljarder kr. utbetalats. Samarbetsavtalet för 1990/91 omfattar 70 milj. kr.
Biståndet spelar en viktig roll för Sri Länkas utveckling. Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken har vid sidan av flera givarländer utfäst bistånd till Sri Länka för återuppbyggnad i landets konfliktdrabbade delar. Väridsbanken är landets största biståndsgivare medan de ledande bilaterala givarna är Japan, USA, Storbritannien, Tyskland och Kanada.
Sverige har finansierat en stor del av vattenkraftprojektet i Kotmale, ett av tre stora kraftverk inom Mahaweliprogrammet. Det svenska stödet till Kotmale uppgår till I 395 milj, kr, och den sista utbetalningen gjordes 1987/88. 85 % av stödet har varit bundet till upphandling i Sverige. Elproduktionen har varit i gång sedan december 1987. Kraftverksbygget har genomförts på ett effektivt och professionellt sätt.
Sedan Kotmale-projektet har avslutats koncentreras det svenska biståndet till landsbygdsutveckling, hälsovård och utbildning. Reservationen har ökat under senare år, främst beroende på det starkt försämrade säkerhetsläget. Humanitära insatser för att hjälpa konfliktens offer och katastrofmedel har inkluderats i landramssamarbetet.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.)
Disponibelt
1989/90
1990/91
Anslag
70,0
70,0
Ingående reservation
54,0
95,0
Summa
124,0
165,0
Fördelning
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
Landsbygdsutveckling
7,0
30,0
Undervisning
11,0
20,0
Immun i ser ing
7,0
6,0
Konsultfond
1,0
2,0
Signalutrustning
-
3,0
Katastrofbistånd/humanitärt stöd
3,0
20,0
Summa
29,0
81,0
Utgående reservation
95,0
84,0
336¶Land.sbygdsuiveckling Prop. 1990/91: 100
Ril S Det svenska stödet till landsbygdsutveckling avser två distrikt. Programmet påbörjades år 1979 och har under senare år präglats av en mer medveten strävan att nå fattiga befolkningsgrupper. I Matara-distriktet stöder man främst integrerad byutveckling, skapandet av arbetstillfällen och social infrastruktur. 1 höglandsdistriklet Badulla stöder Sverige ett liknande landsbygdsutvecklingsprogram, där främst insatser inom hälsovård och undervisning pågår. Detta projekt riktar sig i första hand till plantagearbetare i eftersatta områden, och innehåller även markvårdsinsatser bland svedjebrukare.
Undervisning
Stödet till undervisningssektorn syftar i första hand till att höja undervisningens kvalitet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbygden. Konsultstödet för uppbyggnad av en teknisk lärarhögskola avslutades under 1988/89.
hnmunisering
Sverige stöder sedan år 1987 ett program som UNICEF och den lankesiska regeringen driver. Detta program syftar till att ge samtliga barn upp till 3 års ålder ett fullgott skydd mot epidemiska sjukdomar samt att vaccinera kvinnor i fertil ålder mot stelkramp. Trots att säkerhetsläget gör det svårt att nå vissa delar av landet har programmet enligt uppgift redan nått en täckningsgrad på ca 80 %.
Katastrofbistånd/hutnanilära insatser
Landramsmedel används även till humanitärt stöd och katastroföistånd, bl.a. genom internationella rödakorskommittén. Medel har använts till repatriering av lankesiska gästarbetare från Gulfen och till insatser av Röda korset.
Bistånd utanför landramen
4 milj. kr. har under 1989/90 utgått som katastroföistånd för repatriering av flyktingar. Ett tiotal svenska enskilda organisationer erhåller stöd från SIDA om totalt 6 milj. kr. för sin verksamhet i landet. Därutöver ges direktstöd till olika lankesiska kvinnoorganisationer.
SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Länka, under 1989/90 med ca 7 milj, kr. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapaciteten i landet. Verksamheten avser bl.a. forskning om vattenbufflar, marin forskning och jordbruk.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 ca 54,2 milj. kr. till Sri Länka.
337¶TANZANIA
O 100 gOO 300 km
Prop. 1990/91:100 Bil.5
* ,'X. KÉNVA
fi\ffiOBi
''~''
■x
ffX BWJ8KI* > fif . .
väg \iiO
jarnyåg •,
te i » X
3 S
)
IS»
r
_ IMihf, i
■t\.
.TJZAIflÄ
ts
'icf
■Hy. „V-/' /- -'
'<'./. i. \/-.\
,'
I, -ws.f'--».''■
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
24,7 milj. (1988) 3,5 % (1980-88)
160 US dollar (1988)
Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer) 238 kr. (1988)
- Sverige 23 kr. (1988)
338 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil.5 Jordbruk och boskapsskötsel sysselsätter ca 85 % av befolkningen och
utgör därmed de dominerande sektorerna i Tanzanias ekonomi. Industriutvecklingen har gått långsamt och många företag arbetar idag långt under sin kapacitet. Den svaga infrastrukturen på alla områden har bidragit till att reform försöken går långsamt. Den ekonomiska krisen har inneburit en försämring inom de sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård. Utlandsskulden är mycket hög, och den teoretiska skuldtjänstkvoten för år 1990 beräknas uppgå till 71 %. Den faktiskt eriagda skuldtjänsten uppgår dock lill 16 % av exportintäkterna.
Tanzania genomförde 1986 — 89 ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram i överensstämmelse med de policyriktlinjer som förordas av Internationella valutafonden (IMF). Reformerna har inkluderat liberalisering av utrikes- och inrikeshandeln, kraftig nedskrivning av valutan, avskaffande av subventioner, begränsning av kreditexpansionen och den statliga upplåningen samt uppjustering av räntenivån.
Den ekonomiska utvecklingen har på senare tid varit mer positiv, bl.a. har BNP ökat med ca 4 % årligen de senaste fyra åren, vilket inneburit att per capita inkomsten ökat för första gången sedan år 1980. Vidare har den negativa utvecklingen av export och industriproduktion vänts. Reformbehoven är dock fortsalt stora, vilket avspeglas i den andra fasen av reformprogrammet som påbörjats innevarande år. Nödvändiga åtgärder inkluderar rehabilitering av den fysiska och sociala infrastrukturen, effektivisering av den offentliga sektorn och en dämpning av inflationstakten. De sociala sektorerna skall ägnas ökad vikt liksom ansträngningar att öka de offentlig-anställdas löner, vilka urholkats kraftigt. För att kunna fullfölja strukturanpassningsprogrammet är Tanzania beroende av att biståndsflödet upprätthålls på en fortsatt hög nivå.
Politisk utveckling
Tanzania är en enpartistat, och partiet är överordnat parlament och rege ring. Val till parlamentet, som senast hölls i oktober 1990, medger dock i praktiken viss pluralism inom enpartisystemets ram. I augusti 1990 valdes president Mwinyi till partiordförande efter Nyerere, vilket innebär en ökad maktkoncentration till presidenten. Tanzania präglas av politisk stabilitet och en socialt inriktad utvecklingspolitik. Etniskt grundade mot sättningar har i stort sett kunnat undvikas. Läget avseende mänskliga rättigheter är relativt gott. Strävan efter jämlikhet och respekt för männi skovärde har varit ett av regeringens uttalade må! alltsedan självständighe ten. Amnesty International tillåts verka i landet. Tanzania har länge aktivt arbetat mot rasdiskriminering i internationella sammanhang och bedriver en generös flyktingpolitik. Inga rapporter förekommer om mord, avrätt ningar eller försvinnanden på politiska grunder. Rapporter om missförhål landen förekommer dock, i första hand från polishäkten. Politiskt frihets berövande rapporteras, främst från Zanzibar. Yttrande- och mediafriheten är relativt omfattande men viss självcensur förekommer. 339
Sveriges bistånd
Sverige svarar för ca 15 % av det totala biståndet till Tanzania och är för närvarande det största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Nederländerna, Canada, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG.
Utvecklingssamarbetet med Tanzania regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1989/90-1990/91, omfattande totalt 1 080 milj. kr. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1964 har t.o.m. budgetåret 1989/90 sammanlagt mer än 6,2 miljarder kronor utbetalats.
Huvudmålet för det svenska biståndet under de senaste åren har varit att medverka till strukturanpassningsåtgärder som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Genom biståndssamarbetet skapas också förutsättningar för att upprätthålla standarden inom de sociala sektorerna, t. ex. i fråga om hälsovård och undervisning. Huvudsektorerna för samarbetet är varubistånd, industri, undervisning, landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA), förvaltningsutveckling, skogs- och markvård, telekommunikation, hälsovård och energi. Inom biståndet ges ökad vikt åt åtgärder som främjar decentralisering och ökat folkligt deltagande samt insatser som värnarom miljön.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Disponibelt
1989/90
1990/91
Landram
550 Ingående reservation
63 Summa
613 Fördelning
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
(prel)
Varubistånd
240¶Industrisektorn, inkl Muf
indi
109 Undervisning
92¶Landsbygdens vattenförsör
jning (HESAWA)
40¶Skogs- och markvård
35¶Förvaltningsutveckling
28¶Hälsosektorn
16¶Kvinnostöd
10¶Telekommun i kat i oner
9¶Energi, Mtera
7¶Konsultfond
4¶Betalningsbalansstöd
-
Nordiska kooperativa proji
ektet
-
Hamnen, Dar es Salaam
-
Övrigt
2 Summa
592 Utgående reservation
21¶Landsbygdens vatlenjÖr.sörjning (HESA WA)
Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tanzanias landsbygd har lämnats sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utvecklats till ett integrerat
program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivnings- Prop. 1990/91: 100
hygien (HESAWA). Stödet är koncentrerat till tre regioner vid Victoria- Bil. 5
sjön. HESAWA-programmet bygger på ett aktivt deltagande av nyttjarna,
som till största delen är kvinnor, samt tekniska lösningar som är baserade
på lokalsamhällets resurser och kunskap. Sedan år 1985 har mer än
400 000 människor fått förbättrad vattenförsörjning genom programmets
försorg och erfarenheterna visar att byborna har haft förmåga och vilja att
planera och driva sin egen utveckling, att utbildningsaktiviteterna har
utvecklat människors kompetens och kapacitet, att framsteg har gjorts i
utveckling av anpassad teknik inom vatten- och sanitetsområdet samt att
genomförandekapaciteten växer successivt.
Industri
Industrisektorstödet ges främst till småindustri, exportfrämjande insatser och till rehabilitering av en cementfabrik och en förpackningsindustri. Sverige är delfinansiär av pappers- och massafabriken i Mufindi.
Undervisning
Den ekonomiska krisen har lett till en försämring av utbildningskvaliteten. Biståndet till undervisningssektorn syftar till att motverka denna försämring bl.a. genom produktion av läroböcker och undervisningsmaterial, rehabilitering av skolbyggnader och utbildning av lärare. Stödet riktas till primär- och vuxenutbildning samt yrkesutbildning.
Förvaltning
Biståndet till utveckling av förvaltningen avser främst åtgärder för att bistå finans- och planeringsministeriet bl.a. i fråga om skuldhantering, förvaltning, beskattning, statistik och revision.
Varubistånd
Sverige och Tanzania har avtalat att en betydande del av biståndssamarbetet tills vidare skall utgöras av import av varor för att säkerställa prioriterad produktion och underlätta den ekonomiska återhämtningen. Den största delen av varubiståndet fördelas av finansministeriet fritt och obundet inom sektorerna jordbruk, industri och transporter. För 1990/91 utökas den fria delen ytteriigare då en stor del av varubiståndet ges till det icke-administrativa valutafördelningssystem, Open General Licensing (OGL). som inrättades år 1988.
Övrigt
Samarbetet inom hälsosektorn avser ett nutritionsinstitut samt ett pro gram för familjeplanering och AIDS-kontroll. 341
Skogssektorstödet inriktas på byskogsbruk, mark- och miljövård och ges Prop. 1990/91:100 i form av utbildning, utrustning och institutionellt stöd. Bil. 5
Under budgetåret 1989/90 användes 65 milj. kr. av landramen för ett särskilt betalningsbalansstöd till Tanzania. Stödet bidrog till finansiering av landets skuldtjänst på äldre icke-koncessionella lån till Väridsbanken.
Bistånd utanför landramen
Tanzania är den största mottagaren av bistånd genom svenska enskilda organisationer. Ett trettiotal organisationer är engagerade i projekt inom bl.a. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckling.
Genom SAREC lämnas stöd till tanzanska forskningsinstitutioner, huvudsakligen för forskning inom medicin, jord- och skogsbruk.
Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende rehabilitering av Dar es Salaams hamn och upprustning av TAZARA-järnvägen. Utbetalningar till dessa projekt beräknades till 89 milj. kr. under 1989/90.
Under budgetåret 1989/90 har Sverige givit särskilt betalningsbalansstöd till Tanzania om totalt 70 milj. kr. för att underlätta skuldtjänstbetalningar på äldre icke-koncessionella lån till Väridsbanken.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 ca 902 milj. kr. till Tanzania.
342¶VIETNAM
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person -Totalt (exkl. östländer) — Sverige
64 milj. (1988) 2,4 % (1980-88) 180 US dollar (1988)
14 kr. (1988) 5 kr. (1988)
24 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 5
343 Ekonomisk och social utveckling ProP- 1990/91:100
Bil.5 Vietnam är mycket tättbefolkat, särskilt i de bördiga slättområdena. Befolkningstillväxten utgör ett stort problem. Miljön utsätts för svåra påfrestningar på grund av svedjebruk och skogsavverkning, främst för brännved. De infrastrukturella effektema av kriget är alltjämt stora, särskilt i delar av södra Vietnam.
Sedan regeringen genomfört ett omfattande ekonomiskt reformpaket under år 1988 har stora förändringar skett till det bättre. Den tidigare mycket höga inflationstakten har kunnat sänkas från en nivå på 400 % år
1988 till för närvarande ca 2,5 % per månad. Växelkursen har stabiliserats och differensen mellan den officiella och parallella kursen nedbringats. Systemet med prisregleringar är i stort sett avvecklat. Den reala räntan är nu positiv.
Den ökade satsningen på enskilda bönder tillsammans med gynnsamma väderförhållanden har de senaste två åren givit goda skördar. Under år
1989 exporterades 1,4 milj. ton ris vilket gjorde Vietnam till tredje största risexportör på världsmarknaden det året. Den statliga sektorn genomgår en förändringsprocess och den privata sektorn expanderar. Utländska investeringar stimuleras och drygt hundra joint venture-avtal har ingåtts med utländska företag.
Trupptillbakadragandet från Kambodja i september 1989 har ännu inte resulterat i den normalisering av de internationella förbindelserna som eftersträvades. Detta gäller såväl flera västländer som länder i regionen och de internationella finansinstitutionerna. Under år 1989 intensifierades emellertid kontakterna med IMF och Världsbanken och i viss mån Asiatiska utvecklingsbanken. Alla förutsättningar för ett avtal med IMF har uppfyllts, men avtalet har ändå försenats huvudsakligen på grund av motstånd från USA. Utan inflöde av utländskt kapital genom bistånd och/eller krediter kan den fortsatta ekonomiska utvecklingen och reformprocessen äventyras.
Politisk utveckling
De ekonomiska reformerna har medfört en omfattande revision och förnyelse av befintlig lagstiftning, vilket också varit av betydelse för utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter.
Det överordnade målet för den vietnamesiska förändringspolitiken är att bringa reda i landets ekonomiska problem. Det är ett faktum att politiska reformer inte ägt rum i samma snabba takt som de ekonomiska förändringarna. Men den underiiggande trenden är en fortgående liberalisering på alla områden. Betydande förbättringar avseende de mänskliga rättigheterna har ägt rum, även om brott mot dessa rättigheter fortfarande förekommer. Ett okänt antal politiska fångar hålls alltjämt internerade utan rättegång. En viss liberalisering av kulturlivet är märkbar.
Antalet personer som lämnar Vietnam inom reguljära emigrationspro gram har ökat kraftigt. Flertalet torde vara s.k. ekonomiska flyktingar. Under år 1989 enades USA och Vietnam om ett program som möjliggör 344
förf d. internerade i omskolningsläger atl bosätta sig i USA. Samtidigt har Prop. 1990/91: 100 strömmen av flyktingar varit omfattande. En klar minskning tycks dock Bil. 5 kunna skönjas under år 1990. Närmare 1 500 personer av de s.k. båtflyktingarna har återvänt till Vietnam.
Sveriges bistånd
Biståndssamarbetet med Vietnam regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal för budgetåret 1990/91 och 1991/92. Biståndssamarbetet inleddes budgetåret 1970/71.
Till och med budgetåret 1989/90 har ca 5,6 miljarder kronor utbetalats.
Det nuvarande biståndet omfattar främst stöd till skogsindustrin, hälsovård och industrirehabilitering samt varubistånd.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Vinh Phu-projektet m. m.
Plantering o markvård
Transportprojekt, Vinh Phu
Yrkesskola, Vinh Phu
Bostadsområdet Vinh Phu
Energi
IndustrirehabiI i tering
Hälsosektorn
Varubistånd
Förvaltningsbistånd
Konsultfond
Summa
Utgående reservation
1990/91
1989/90
300,0
300,0
80,0
147,0
380,0
447,0
Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
114,0
20,0
6,0
34,0
2,0
-
3,0
3,0
5,0
-
10,0
30,0
26,0
37,0
53,0
60,0
11,0
227,0
-
2,0
3,0
3,0
233,0
416,0
31,0
147,0
Det svensk-vietnamesiska biståndssamarbetet syftar främst till att stödja det ekonomiska reformarbetet och därmed skapa bättre förutsättningar för en decentraliserad utveckling. Därvid utgör varubiståndet, industristödet, energistödet samt stödet till effektivisering av förvaltningen viktiga komponenter. Stödet till skogs- och markvård samt till hälsosektorn är andra betydande delar av samarbetet. Ett samarbete på rättsväsendets område har inletts. Rätts- och rättighetsfrågor utgör en viktig komponent i de bilaterala samtalen.
Varubistånd
Genom ett fortsatt stort varubistånd tillförs Vietnam utländsk valuta för import som är viktig vid genomförandet av den ekonomiska reformpolitiken. Denna biståndsform blir av större betydelse under de närmaste åren.
men kan sannolikt, sedan en IMF-uppgörelse väl har uppnåtts och samar- Prop. 1990/91: 100 bete med Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken m.fl. inletts, mins- Bil. 5 kas till förmån förökat stöd till koncentrationssektorerna. Också icke-statliga företag skall ha tillgång till varubiståndet.
Förvaltni ngsbislånd
Förvaltningsbiståndet, som utgör en annan viktig del av stödet till reformprocessen, kommer att inriktas på samarbete inom skatteområdet samt utbildning och rådgivning avseende kunskaper i makroekonomi. Företagsledarutbildning och bankstöd kommer att inkluderas i stödet tili industrisektorn. 1 biståndssamarbetet med Vietnam har kunskapsöverföring kommit att spela en alltmer betydande roll. 1 stödet till industrisektorn har ingått bl.a. uppmstning av åtta små och medelstora industrier. Ett nytt stöd planeras med start i januari 1991. Ökad vikt kommer därvid att läggas vid att höja kompetensen hos företagsledarna och andra nyckelpersoner i företagen. Förutsättningarna för denna typ av insatser fanns inte tidigare, men genom den vietnamesiska förändringspolitiken kan de genomföras och därtill med gott resultat.
Det svenska stödet till massa- och pappersfabriken Vinh Phu (det s.k. "Bai Bång projektet") avslutades den 30 juni 1990. Den vietnamesiska företagsledningen övertog detta datum det fulla ansvaret för driften av fabriken. Kvarstående reservation på insatsavtalet samt vissa besparingar kommer att användas för bl.a. konsulttjänster och import av råvaror och reservdelar. Därutöver hänvisas bruket till export av papper för att täcka importen av nödvändiga insatsvaror under kommande år.
Produktion på nuvarande nivå (prognos på 26 000 ton för år 1990) skapar emelltid inte tillräckliga resurser för att verksamheten skall klara sig utan statsbidrag. En grundlig utvärdering planeras till år 1993.
Skogssektorn
Stödet till skogssektorn fortsätter med ökad tonvikt på markvård och familjebaserat skogsbruk. Insatserna kommer samtidigt på sikt att bidra till Vinh Phus råvaruförsörjning. Yrkesskole- och transportinsatserna i anslutning till Vinh Phu har föriängts.
Industrisektorn
Stödet till industrisektorn som hittills omfattat industriupprustning har givit goda resultat. Ökad vikt kommer att läggas vid att höja kompetensen hos företagsledningar och andra nyckelpersoner. Banker, baserade på lön-samhetslänkandc. förutses bli kanaler för att bevilja lån till de enskilda företagen.
346¶Energi.sektorn Prop. 1990/91:100
Bil S Ett begränsat stöd till energisektorn planeras för den närmaste treårsperio-
den. Huruvida energisektorn skall stödjas också på längre sikt är avhängigt
bl. a. av det biståndssamarbete som andra givare kan komma att inleda.
Hälso.sektorn
Stödet till hälsosektorn förblir ett centralt inslag i samarbetet. Tyngdpunkten kommer fortsättningsvis att ligga på primärvård, inklusive familjeplanering.
Miljösektorn
Miljöaspekterna bevakas inom samtliga program. Även ett mer långsiktigt stöd inom miljöområdet planeras.
Övrigt
Insatser inom kultur- och lagstiftningsområdet bereds. I båda fallen förutses ett långsiktigt samarbete i vilket svenska institutioner engageras.
Bistånd utanför landramen
Under budgetåret 1989/90 beviljades Vietnam 17,5 milj. kr. i katastroföistånd. Medlen har använts för insatsvaror för jordbruket jämte stöd till UNICEF:s program för barn.
Det svensk-vietnamesiska forskningssamarbetet via SAREC har pågått sedan år 1977. För budgetåret 1990/91 beräknas detta samarbete uppgå till 6 milj. kr. De viktigaste samarbetsområdena är medicin, jord- och skogsbruk, geoteknik och kvinnoforskning.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 292,9 milj. kr till Vietnam.
347¶ZAMBIA
Prop. 1990/91:100 Bil.5
-- ------- v'
mnwm&
Befolkning
BefolkningstilIväxt/år BNP/invånare
Offentligt nettobistånd/person
- totalt
- Sverige
7.6 milj. (1988)
3.6 % (1980-88) 290 US dollar (1988)
(1988) (1988)
380 kr, 29 kr.
348 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil.5 Zambia är världens mest skuldtyngda land, mätt i förhållande till BNP och
folkmängd. Den kontrakterade skuldtjänsten utgör 90 % av exportinkomsterna och betalningseftersläpningarna till långivarna är omfattande. 85 % av Zambias exportinkomster kommer från en enda produkt, koppar, vilket utgör en huvudförklaring till den ekonomiska krisen. Världsmarknadspriset på koppar har under de senaste 15 åren sjunkit kraftigt och väntas fortsätta dala, samtidigt som kopparresursen förväntas vara uttömd för landet inom de närmaste decennierna. BNP per capita har under 1980-taIet halverats och uppgår nu endast till 40 % av nivån år 1976. Statsförvaltningen genomgår en kris med svag administrativ kapacitet.
Det är mot bakgrund av ovanstående som Zambia nu genomför ett strukturanpassningsprogram godkänt av Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF). Grunden för programmet lades fast i mitten av 1989 och omfattar kraftiga devalveringar, avreglering av priser och handel, inflationsbekämpning, minskat budgetunderskott, rationaliseringar inom statsföretagen samt en skattereform. Därutöver planeras ett socialt åtgärdsprogram för att mildra de negativa effekterna på sårbara grupper.
Hittills har Zambia genomfört anpassningsprogrammet enligt planerna. Valutan har devalverats gradvis och ett system med dubbla växelkurser har införts med målet att uppnå en marknadsanpassad växelkurs till år 1992. Vidare har budgetunderskott och penningmängdstillväxt minskat, icke-traditionell export ökat och priserna avreglerats. Zambia har på flera områden haft en mer ambitiös målsättning än Världsbanken och IMF föreskrivit.
Många svåra reformer återstår dock. Strukturella reformer är nödvändiga inom jordbruket, industrin, gruvsektorn, de statsägda företagen, transportsektorn, sociala sektorn samt vad gäller de offentliga utgifterna. En förutsättning för att anpassningsprogrammet skall kunna intensifieras och utvidgas är dock att det internationella givarsamfundet bistår med extraordinära insatser. Därutöver krävs att Zambias betalningseftersläpningar till IMF och Världsbanken kan lösas inom ramen för dessa institutioner.
De hittills vidtagna och nödvändiga ekonomiska åtgärderna har oundvikligen drabbat utsatta grupper i städerna, bl. a. genom högre priser på livsmedel. I juni i år fördubblades majsmjölspriserna vilket utlöste våldsamma protester, kravaller och plundringar med åtskilliga dödsoffer. Krisen har också medfört att arbetslöshet och undersysselsätlning ökat. Samtidigt har den förändrade politiken gynnat breda lager på landsbygden. De sociala sektorerna har dock drabbats av nedskärningar i statens budget och insatser på dessa områden planeras nu av regeringen.
Politisk utveckling
Zambia har varit en enpartistat sedan år 1973 och makten är starkt koncentrerad till presidenten. Den tidigare relativt stabila politiska situa tionen har under år 1990 förbytts till ett oroligt och instabilt politiskt läge. Det politiska missnöjet kan till stor del förklaras av den ekonomiska 349
krisen. Kritiken och krav på politiska reformer har främst kommit från fackföreningsrörelsen och f d. ministrar som organiserat sig för flerpartisystem. Efler en livlig politisk debatt som pågått i ett halvår, annonserade presidenten i september år 1990 att flerpartisystem skall återinföras. Konstitutionen skall skrivas om och fria val med flera partier har utlovats före oktober 1991.
Generellt är läget avseende mänskliga rättigheter förhållandevis gott. Inga rapporter förekommer om mord, avrättningar eller försvinnanden på politiska grunder. Däremot har Amnesty International rapporterat om ett begränsat antal politiska fångar. Yttrandefriheten är förhållandevis omfattande. I media förekommer kritik mot partiet och regeringen. Zambia för en generös flyktingpolitik. MR-organisationer är tillåtna i landet och Amnesty International och UNHCR finns representerade. Mot bakgmnd av den regionala instabiliteten har undantagstillstånd dock rått i landet sedan självständigheten.
Prop. 1990/91:100 Bil. 5
Sveriges bistånd
Sverige svarar för ca 10% av det samlade biståndet till Zambia. Andra stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG.
Utvecklingssamarbetet med Zambia regleras av ett tvåårigt avtal för åren 1990-91 omfattande 480 milj. kr. Samarbetet påbörjades år 1965 efter självständigheten och sedan dess har t. o. m. budgetåret 1989/90 sammanlagt ca 2,3 miljarder kronor utbetalats. Huvudområden för samarbetet är sektorstöden till jordbmk, undervisning och hälsovård. Härtill kommer varubistånd saml en personal- och konsultfond. En tillfällig rehabiliteringsinsats för vattenkraftverket Kafue Gorge tillkom under år 1989.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Disponibelt
Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Jordbruk
Importstöd
Undervisning
Hälsovård
Personal- och konsultfond
Rehab Kafue Gorge
Summa
Utgående reservation
1990/91
1989/90
370 Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
-
350¶Jordbruk Prop. 1990/91:100
Bil 5 Jordbruket är den sektor som prioriieras i strukturanpassningsprogrammet. Ett väl fungerande jordbruk är avgörande för att få Zambia ur krisen. Inom jordbrukssektorstödet är de största insatserna stöd till integrerad landsbygdsutveckling, kooperation samt ett utsädes- och forskningsprogram. Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig komponent i jordbruksstödet. Det svenska stödet harbidragit till en ökad jordbruksproduktion och lill en fungerande produktion av högkvalitativt utsäde. I stödet till jordbrukssektorn ingår en insats för miljö- och markvård.
Hälsovård
Samarbetet omfattar insatser för läkemedelsdistribution till landsbygden, utbildning av personal inom primärhälsovården, ett program för övervakning av kost- och näringsfrågor, stöd till ministeriets transportfunktioner, underhåll och rehabilitering av hälsovårdscentraler samt stöd till Zambias AIDS-plan.
Undervisning
Större delen av stödet går till produktion av skolmöbler och läromedel för primärskolorna, lärarutbildning i praktiskt inriktade ämnen, utbildningsplanering, handikapputbildning samt stöd till universitetets institutioner för lantmäteri och elektronik.
Varubistånd
Varubiståndsstödet har ökat kraftigt under innevarande år till följd av Zambias genomförda reformer för strukturanpassning. Detta stöd väntas bli fortsatt betydande så länge landet genomför ekonomiska åtgärder i enlighet med anpassningsprogrammet. Varubiståndet koncentreras till varor för underhåll av landets långsiktiga infrastruktur inom energi och transportsektorerna.
Personal- och konsultfond
Huvuddelen av stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områden vilka är centrala för utformningen och genomförandet av Zambias ekonomiska politik. Det ekonomiska reformprogrammet kräver en mycket aktiv och väl samordnad penning- och valutapolitik. Under budgetåret 1988/89 samfinansierade Sverige studier a v Zambias växelkurs- och skuldpolitik. Dessa studier bidrog till en omprövning av den ekonomiska politiken och till att en dialog om strukturanpassningsprogram återupptogs med IMF och Världsbanken.
Sverige stöder vidare Centralbanken, vars betydelse i reformprocessen är avgörande. En svensk konsultfirma har för Centralbanken presenterat ,1
förslag på åtgärder för att förbättra informationsflödet och införa ett Prop. 1990/91:100 användaranpassat datastystem. Det finns många privatbanker i Zambia Bil. 5 och därmed ett behov av en kontrollerande myndighet. Svenskt bidrag ges till Bankinspektionen i Zambia. Slutligen ges svenskt stöd till en rådgivare i Centralbanken för koordinering av givarinsatser.
Inom personal- och konsultfonden ges även stöd till en revisorstjänst vid det zambiska finansministeriet samt till vattenkraftverket Kafue Gorge.
Bistånd utanför landramen
Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet, främst rehabiliteringen av Kafue Gorge och insatser längs Tazara-järn-vägen.
Under anslagsposten Särskilda program finansieras ett industrisamarbete mellan zambiska och svenska småföretagare.
Sverige lämnar även omfattande humanitärt bistånd till flyktingar i landet.
Under budgetåret 1989/90 har Sverige beslutat att ge Zambia ett särskilt betalningsbalansstöd om 100 milj. kr. inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (SPA). Bidraget är ett stöd till landets strukturanpassningsprogram och skall användas för import av varor.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 265,4 milj. kr. till Zambia.
352¶ZIMBABWE
Prop. 1990/91:100 Bil.5
'ZAMBIA
100¶MNMtt. —
I-'
mmBLmm \ \
Befolkning
Befolkningstillväxt/är BNP/invånare
9,3 milj, (1988) 3,7 % (1980-88) 650 US dollar (1988)
Offentligt nettobiständ/person
- totalt (exkl. östländer)
- Sverige
176 kr, (1988) 20 kr, (1988)
353 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100
Bil.5 Den zimbabwiska ekonomin har djupgående strukturella problem. Inte
desto mindre uppgick tillväxten för 1989 till ca 4 %. Främst beror detta på produktionsökningar i jordbruket och till viss del även inom tillverkningsindustrin och gruvnäringen. Budgetunderskottet motsvarar 9 % av BNP. Skuldtjänstkvoten uppgår till knappt 30 % och Zimbabwe har skött sina utlandslän utan anmärkning. Pris- och lönestopp har upphävts och regeringen lade i juli 1990 fram nya förslag till avreglering av ekonomin, inklusive ett förändrat system för tilldelning av valuta. Den redan stora arbetslösheten växer och utgör ett allt svårare politiskt och socialt problem.
På grund av sitt geopolitiska läge upprätthåller Zimbabwe ekonomiska förbindelser med Sy., ifrika. I enlighet med regeringens strategi har exporten till Sydafrika reducerats. Sydafrikanska intressen har ett stort inflytande i Zimbabwes näringsliv.
Politisk utveckling
Zimbabwe är enligt konstitutionen en flerpartistat. Efter sammanslagningen av de två största partierna, ZANU (PF) och ZAPU år 1989 har ZANU (PF):s dominerande ställning ytteriigare stärkts. ZANU (PF) vann stort i pariamentsvalet i mars 1990. Valdeltagandet sjönk dock till 65 %.
Beslutet från ZANU (PF)-kongressen att upprätta en enpartistat med marxist-leninistiska förtecken har ställts åt sidan. President Mugabe och partiledningen har klargjort att regeringspartiet vill vinna alla platser i parlamentet och därigenom uppnå en enpartisituation de facto. Den nya ekonomiska politiken med sin klara marknadsorientering går inte atl förena med marxist-leninismen.
Undantagstillståndet som rått sedan år 1965 upphävdes i juli 1990. Läget för de mänskliga rättigheterna har förbättrats sedan självständigheten, trots att regeringen senaste året gått fram hårt mot kritiska studenter, fackliga ledare, journalister och oppositionspartiet Zimbabwe Unity Movement (ZUM). Flera ministrar har tvingats avgå efter avslöjanden om inblandning i korruplionsaffärer.
Sveriges bistånd
De största biståndsgivarna till Zimbabwe är vid sidan om Sverige, Tyskland, Nederiänderna, Storbritannien, Canada, Norge och Väridsbanken. USA har återupptagit ett mindre bilateralt bistånd efter några års avbrott av politiska skäl.
Det humanitära svenska stödet till befrielserörelserna ZANU och ZAPU övergick efter självständigheten år 1980 i återuppbyggnads- och utvecklingsbistånd till Zimbabwe. Totah har t.o.m. budgetåret 1989/90 I 205 milj. kr. utbetalats inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Ett tvåårigt samarbetsavtal ingicks i juni 1990.
Zimbabwes mottagningskapacitet är god. 354
Huvudmålen för biståndssamarbetet är att understödja Zimbabwes strä- Prop. 1990/91: 100 van till social och ekonomisk utjämning samt att minska det ekonomiska Bil. 5 beroendet av Sydafrika. Sektorstöden avseende undervisning, hälsovård, förvaltningsutveckling och transport inriktas på landsbygdsutveckling. Varubiståndet och personal- och konsultfonden svarar främst mot biståndsmålen oberoende och tillväxt.
Svenskt stöd ges till demokratiseringsreformer inom förvaltningen och till insatser med folkligt deltagande på lokal nivå. I flera insatser utgör kvinnor målgruppen. För den utsatta gmppen lantarbetare och deras familjer görs speciella satsningar inom undervisning och hälsovård.
Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.);
Disponibelt 1989/90 1990/91
232 Utbetalt
Planerat
1989/90
1990/91
199 Anslag
Ingående reservation
Summa
Fördelning
Hälsovård
Undervisning
Förvaltningsbistånd
Personal- och konsultfond
Transport
Varubistånd
Summa
Utgående reservation 32 33
Hälsovård
Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården i Zimbabwe med stöd från bl.a. Sverige. Den nationella vaccinationskampanjen har förbättrat hälsoläget hos barn särskilt vad gäller mässling och polio. Samarbetet med hälsoministeriet har vunnit stadga. I sektorprogrammet ingår förvaltningsutbildning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och sanitet i Manicaland, mödravård, nutrition, personalutbildning och han-dikapprehabJIitering. Särskilt stöd går till det nationella programmet för bekämpande av AIDS.
Undervisning
Undervisningssektorn har under lång tid fått stora svenska bidrag. Stödet har gått till att bygga och utrusta primärskolor på landsbygden. För sekundärskolan har lokalt anpassade läromedel utvecklats och lärarna har utbildats i tekniska ämnen. Ett av de största projekten är byggande av primärskolor i eftersatta områden. 1 stort sett alla barn går nu i primärskola jämfört med hälften före självständigheten. Gällande sektoravtal löper till
juni år 1991 och omfattar 200 milj. kr.
■ 355
Förvaltningsbistånd Prop. 1990/91:100
Ril S Förvaltningssektorn har från budgetåret 1985/86 gjorts till en separat •
samarbetssektor. Stödet avser organisationsutveckling, förvaltningsutbildning och statistiksamarbete. Insatser görs bl. a. för att stärka folkligt deltagande på lokal nivå och kvinnoinriktade verksamheter. Svenska institutioner har engagerats aktivt i genomförandet av olika delprogram bl. a. statens institut för personalutveckling, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, boverket och Kommunförbundet. Stöd går till förberedelser och genomförande av kommunreformer och till fysisk planering.
Personal- och konsullfond
PK-fondens utbetalningar avser lönepåslag för svensk personal som rekryteras av Zimbabwe, s.k. direktanställning, f.n. ett tiotal personer. En insats för att stärka den centrala finansförvaltningen ingår.
Transporter
Transportstödet går i stor utsträckning genom svenska institutioner och transportföretag. Det omfattar tekniskt bistånd för vägunderhåll, utbildning och bilbesiktning samt övervakning/kontroll av vägbyggen. En delinsats avser byggande av landsbygdsvägar med arbetsintensiva metoder.
Varubistånd
Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta och landets ekonomiska beroende av Sydafrika. Av varorna till den offentliga respektive privata sektorn upphandlas tre fjärdedelar i Sverige. Inom det offentliga stödet har Zimbabwe prioriterat lastbilar, vattenborrar, tryckeriutrustning, papper och kullager. För den privata sektorn har införsel skett av stål, papper och kemiska produkter. Beslut har även fattats om import av utrustning för landsbygdselektrifiering. Hanteringen av stödet har förenklats och kan effektiviseras ytterligare genom avskaffandet av det tungrodda systemet för valutatilldelning på administrativ väg.
Bistånd utanför landramen
Ett betydande bistånd går till Zimbabwe utanför landramen, såsom SADCC-insatser, forskningsstöd, flyktingbistånd, stöd till kvinno- och kulturprojekt samt via enskilda organisationer. Inom det regionala SADCC-stödet är insatserna avseende den s.k. Beira-korridoren av betydande zimbabwiskt intresse. Såväl BITS som SWEDFUND, SAREC och IMPOD är engagerade i projekt i Zimbabwe. IMPOD har tillsammans med de nordiska importkontoren etablerat ett kontor för SADCC-regionen i Harare; BITS finansierar bl. a. ett projekt för strategisk oljelagring.
Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 226,3 milj. kr. till Zimbabwe.
Bilateralt bistånd till icke-programländer Prop-1990/91: lOO
Bil.5
En växande andel av det bilaterala biståndet går till länder utanför kretsen
av de 18 programländerna. Formerna för detta bistånd varierar. Bistånd ges via t. ex. katastrofinsatser eller enskilda organisationer. Men bilateralt bistånd kanaliseras även genom andra biståndsorgan än SIDA, främst BITS, SWEDFUND, IMPOD och SAREC. Detta bistånd utanför programlandskretsen går för närvarande till ett sextiotal länder och områden. Nedan ges en sammanfattning av några av de större insatserna i länder som inte är programländer, men som ändå erhåller bilateralt bistånd. För varje land ges en kort beskrivning av de olika insatserna.
A vgränsningar
I sammanställningen som följer ingår insatser kanaliserade genom SAREC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Vidare ingår betalningsbalansstöd, katastroföistånd, livsmedelsbistånd samt stöd via enskilda organisationer.
1 flertalet fall redovisas inte regionala insatser. Det innebär t. ex. att medel från anslagsposterna Särskilda program m. m., endast tas upp då de klart kan hänföras till enskilda länder. De angivna beloppen avser utbetalningar.
Det livsmedelsbistånd som redovisas har normalt kanaliserats via olika multilaterala program. Trots detta redovisas biståndet som bilaterala insatser, eftersom det har varit möjligt att knyta de olika bidragen till respektive länder. Under enskilda organisationer presenteras endast verksamheter som ges stöd från SIDA.
Den sammanfattning som följer är inte heltäckande. Endast inriktningen i vissa projekt redovisas.
För en komplett sammanfattning hänvisas till tabellen Biståndet fördelat på enskilda länder där samtliga insatser och länder redovisas. Följande länder och områden har medlagits i redogörelsen nedan:
AFRIKA
Algeriet, Burkina Faso, Egypten, Ghana, Marocko, Mauritius, Rwanda, Senegal, Somalia, Sudan, Tunisien, Uganda, Västra Sahara, Zaire.
ASIEN
Afghanistan, Filippinerna, Jordanien, Kambodja, Kina, Libanon, Malaysia, Pakistan, Thailand, Västbanken/Gaza, Yemen.
LATINAMERIKA
Bolivia, Chile, Costa Rica, Cuba, Uruguay.
357¶AFRIKA Prop. 1990/91: 100
Algeriet ''-
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 38,7 milj. kr.
Algeriet var samarbetsland för nämnden för internationellt bistånd (NIB) på 1960-talet, och är BITS äldsta samarbetsland. Den första u-kredi-ten beviljades år 1982. Det totala gåvobiståndet genom BITS tekniska samarbete och u-krediter uppgår hittills till ca en halv miljard kronor. Insatserna har i huvudsak riktats till kraft- och telesektorerna.
Den totala u-kreditvolymen till Algeriet uppgår till 1,122 milj. kr., vilket gör landet till det tredje största mottagariandet för denna biståndsform. Telesektorn dominerar samarbetet. BITS har beviljat fem krediter om ca 670 milj. kr. till telekommunikationsprojekl bl. a. i städerna Alger, Oran och Blida. Genom det tekniska samarbetet har BITS bl. a. lämnat bidrag till teleutbildning för algeriska telemyndigheten PTTs personal. Inom kraftsektorn har u-krediter om sammalagt ca 245 milj. kr. lämnats till bl. a. ett ställkraftverk i södra Algeriet samt till tre mobila gasturbiner för kraftgenerering i områden som ej täcks av det nationelh elnätet. Genom u-krediter har BITS även finansierat två mejerier och en margarinfabrik.
Totalt ca 40 milj. kr. har hittills utbetalats inom det tekniska samarbetet genom BITS. 38 personer har deltagit i det internationella kursprogrammet, framförallt inom telekommunikation. Med anledning av bl.a. Algeriets relativt höga BNP per capita och den omfattande kreditvolymen är BITS återhållsam vad gäller nya u-krediter till Algeriet.
Även IMPOD har i olika sammanhang varit verksamt i Algeriet.
Burkina Faso
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 8,8 milj. kr.
Sverige samarbetar med UNSO (United Nations Sudano-Sahelian Office) i ett markvårdspojekt som till viss del omfattar Burkina Faso.
Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Burkina Faso, bl. a. Diakonia, Pingstmissionens u-landshjälp (PMU) och Sjunde-dags-advenlistsamfundet. Diakonia arbetar t. ex. med byutveckling och stöd till olika bygrupper och PMU har inlett ett skolprojekt. Under budgetåret 1989/90 bidrog Sverige också med livsmedelsbistånd om ca 5 milj. kr.
Egypten
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 5,3 milj. kr.
Egypten har länge varit ett svenskt projektbiståndsland. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Egypten inom energisektorn i drygt tio år. Närmare 47 milj. kr. har hittills utbetalats till ett fyrtiotal insatser. I samarbetet har främst ingått konsultinsatser för rehabilitering och utbyggnad av högspänningsnätet jämte utveckling av vattenkraften. Insatser inriktade på energibesparing har också erhållit stöd.
Egypten har erhållit u-krediter till ett totalt belopp om drygt 420 milj. kr. För närvarande är inga nya projekt med u-kreditfinansiering aktuella. 358
Däremot är flera projekt genomförda eller under genomförande. Väridens Prop. 1990/91:100
största sammanhängande havsnavigationssystem har installerats i Suez- Bil. 5
bukten med u-kreditfinansiering. 1 samband med att Egypten införde lagar
som förbjöd användning av bördig och hårt utnyttjad lera från Nilen för
tegeltillverkning, beslutade det egyptiska bostadsministeriet att uppföra
12 nya produktionslinjer för lättbetong. U-kreditfinansiering beviljades
för fyra av dessa. Sverige finansierar även en genomgripande renovering
och upprustning av ett ångkraftverk. På miljöområdet genomförs bl.a. en
studie av avfallshantering vid sju livsmedelsfabriker med syfte att minska
avfallsmängder och rena utsläppen i Nilen från fabrikerna.
SWEDFUND har samarbetat med Egypten sedan år 1984 och medverkar idag i fyra joint-venture projekt avseende tillverkning av svetselektroder, rostfria vaskar och diskbänkar, framställning av aluminiumfosfat för vattenrening samt pappersproduktion.
Även IMPOD har sedan flera år genomfört olika aktiviteter för att uppmuntra importen från Egypten. Bl.a. har flera inköpsresor tili landet arrangerats.
Rädda Barnen arbetar i Egypten med projekt mot kvinnlig omskärelse, och Svenska Alliansmissionen stödjer bl. a. ett utvecklingsprogram för ett slumområde i Kairo.
Drygt 200000 kronor i muhilateralt livsmedelsbistånd lämnades under budgetåret.
Ghana
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 34 milj. kr.
BITS bedriver samarbete med Ghana sedan år 1986. Ett fortsatt tekniskt samarbete inom skogssektorn planeras. En u-kredit om 28 milj. kr. har beviljats för processutrustning till ett gruvprojekt i sydvästra Ghana. Vidare lämnas stöd till en studie för lokal tillverkning av handpumpar samt till planering av eldistribution till 44 städer och byar i landets centrala delar.
Genom FN bidrog Sverige budgetåret 1989/90 med 7,4 milj. kr. i livsmedelsbistånd till Ghana.
IMPOD och Ghana Export Promotion Council arrangerade under perioden ett seminarium i Ghana om förutsättningarna för export av tropiskt virke. IMPOD informerade också om utbildning inom skogsbruk, skogsvård och återplantering vilket väckte ett stort intresse.
Inom ramen för Världsbankens särskilda program för fattiga och skuldtyngda länder i Afrika bidrog Sverige under perioden med 10 milj. kr. i betalningsbalansstöd. Tidigare har Sverige bidragit med 30 milj. kr. i betalningsbalansstöd till programmet.
Sverige lämnade också visst bistånd via LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska Missionsrådet.
Marocko
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 13,8 milj. kr. Biståndet till Marocko har i huvudsak varit begränsat till vissa insatser 359
25 Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 100. Bilaga 5
genom BITS. Sammanlagt 23 marockaner har sedan början på åttiotalet Prop. 1990/91: 100
deltagit i BITS internationella kurser. Under budgetåret 1988/89 lämnades Bil. 5
en första u-kredit om 100 milj. kr. till Marocko för finansiering av ett
större telekommunikationsprojekt. En andra kredit lämnades 1989 för
rehabilitering av en i en brand förstörd telestation i Casablanca. Därefter
har ytteriigare en kredit avseende projekt inom teleområdet beviljats. Den
totala kredit volymen uppgår till 157 milj. kr.
Mauritius
Totah utbetalat under budgetåret 1989/90: 35,3 milj. kr.
BITS bedriver sedan 1985 tekniskt samarbete med Mauritius och hittills gjorda utbetalningar uppgår till 9 milj. kr. Telesektorn dominerar samarbetet. BITS bidrar via det tekniska samarbetet dels till en organisationsstudie för omstrukturering och utbyggnad av Mauritius telesektor dels med ledningsstöd vid internationella telemyndighet. En u-kredit på 107 milj.kr. lämnades 1989 för arbeten med utbyggnad av det lokala telenätet. Hittills har 10 personer deltagit i internationella kurser framförallt inom telesektorn.
SWEDFUND medverkar som joint-venture parten i en verktygsfabrik och IMPOD hargenom olika aktiviteter med framgång befrämjat textilimporten från Mauritius och turismen till landet.
Rwanda
Totah utbetalat under budgetåret 1989/90: 6,1 milj. kr.
SWEDFUND stödjer ett joint-venture mellan Swedish Match AB och rwandiska staten för fabrikstillverkning av tändstickor. BITS har lämnat en u-kredit om 13 milj. kr. till projektet. Det till Världsbanken knutna International Finance Corporation (IFC), deltar ocksä i projektet och garanterar u-krediten.
Mer än hälften av Sveriges bistånd till Rwanda kanaliseras genom enskilda organisationer. Pingstmissionens u-landshjälp är störst i landet, och organisationen arbetar med grundskolor. Ca 700000 kr. lämnades under året i form av livsmedelsbistånd.
Senegal
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 2,6 milj. kr.
IMPOD besökte under perioden Senegal för att utröna eventuellt intresse av en delegationsresa av senegalesiska exportörer till Sverige. Ett sådant besök väntas våren 1991 med exportörer av frukt och grönsaker.
Diakonia stöder ungdomsorganisationen AJED som arbetar för en bättre arbetssituation för kvinnorna samt sysselsättning för ungdomar. Stöd utgär även till brunnsbyggande och grönsaksodlingar.
Röda Korset bistod under år 1989 med flyktingslöd vid konflikten mellan Senegal och Mauretanien.
360¶Caritas och Svenska Missionsrådets Biståndsnämnd stöder ett projekt Prop. 1990/91: 100 för undervisning för kvinnor, bl. a. i näringslära, hygien och hälsovård. Bil. 5
Genom FN har under budgetåret 1989/90 1,5 milj. kr. utbetalats i livsmedelsbistånd.
Sotnalia
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 28,1 milj. kr.
Somalia samarbetar med bl. a. BITS. Tillsammans med Väridsbanken finansierar BITS en uppbyggnad av en statistisk centralbyrå i landet.
Sverige ger också stöd till ett fiskebåtsprojekt där SWEDFUND är delägare.
SAREC inledde ett forskningssamarbete med Somalia år 1980. Tillsammans med Somalias vetenskapsakademi ger SAREC stöd till forskning om kamelskötsel, medicinsk forskning om bl.a. primärhälsovård, jordbruksforskning, arkeologi, samt till forskning kring somaliska kvinnors situation och villkor.
Somalia fick också livsmedelsbistånd på ca 12 milj. kr. Dessutom beslutades att Sverige skulle ge ett katastroföistånd via FN på 5 milj. kr., i första hand avsett för flyktingar.
Svensk-somaliska föreningen arbetar med ett sjukhusprojekt i landet. Evangeliska Fosteriandsstiftelsen (EFS) erhåller stöd för arbete med flyktingar och primärhälsovårdsprogram.
Svenska Röda korset har under år 1989 upprättat en mer permanent hälsovårdsverksamhet i konfliktområdet i norr.
Sudan
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 49,2 milj. kr.
BITS har sedan år 1979 bidragit till ett tjugotal insatser inom det tekniska samarbetet med Sudan, huvudsakligen inom energi- och hälsosektorerna. Ett institutionssamarbele pågår mellan Akademiska Sjukhuset i Uppsala och universitetssjukhuset i Khartoum avseende forskning och utbildning inom främst mödra- och barnavård. På energiområdet utbildas lärare vid landets kraftskola. Från Sudan har 82 personer deltagit i BITS internationella kurser främst inom områdena jordbruk, miljö och företagsledning.
SWEDFUND stödjer ett mejeriprojekt i Khartoum sedan år 1982.
Sudan har tidigare beviljats ett betalningsbalansstöd på 114 milj. kr., för betalning av vissa skulder till svenska staten.
Katastroföistånd och livsmedelsbistånd har givits bl.a. i samband med nödsituationen under de långa och ihållande regnen. Livsmedelsbiståndet uppgick till knappt 3 milj. kr. och katastroföiståndet till sammanlagt 31,5 milj. kr.
En rad olika enskilda organisationer arbetar i Sudan. Evangeliska Fos terlandsstiftelsen (EFS) ger bistånd till flyktingar. Lutherhjälpen arbetar med program för landsbygdsutveckling samt med upprustning av ett sjuk hus. Svensk-sudanesiska föreningen arbetar i ett byprojekt. PMU finns 361 också i landet.
Tunisien , Prop. 1990/91: 100
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 94 milj. kr. Bil. 5
Tunisien är ett av BITS äldsta samarbetsländer. Genom det tekniska samarbetet har bidrag lämnats om 33 milj. kr. och u-krediter om sammanlagt ca 590 milj. kr. har beviljats för ett femtontal projekt. De viktigaste sektorerna för samarbete med Tunisien är telekommunikationer och miljövård.
Fyra u-krediter har lämnats för olika teleprojekt. Inom det tekniska samarbetet finansieras utbildning i drift och underhåll av telestationer samt konsultinsatser avseende förstärkning av den tunisiska teleförvaltningen. På miljöområdet har BITS genom det tekniska samarbetet bidragit till flera studier för avloppsreningsverk. BITS har även bidragit till utbildning av tekniker och driftspersonal vid reningsverk. U-krediter om sammanlagt 25 milj. kr. har under åren 1989 och 1990 lämnats för anläggning av avloppsreningsverk i städerna Houmt Souk, Cherguia, Kasserine och Tabarka. Ytterligare en miljöinsats utgör u-kreditfinansiering om 50 milj. kr. för en gasreningsanläggning för en av landets största gödselfabriker.
SWEDFUND har ett institutionellt samarbete med det tunisiska industriförbundet APl som innefattar samverkan med att finna lämpliga svensk-tunisiska joint-venture projekt. IMPOD har ett samarbetsavtal med den tunisiska exportorganisationen CETEX.
Sverige beslöt under budgetåret att avskriva de närmaste fem årens återbetalningar på biståndskrediter som beviljades under sextio- och sjuttiotalen. Som motprestation kommer Tunisien att inom ramen för en svensk-tunisisk miljöfond investera motvärdet i tunisiska dinarer inom miljösektorn. Motvärdet uppgår till ca 40 milj. kr. över fem år.
Genom SIDA finansieras sedan början av åttiotalet en markvårdsinsats i Sidi Bouzid-provinsen i centrala Tunisien. Stödet uppgår till 16,5 milj. kr. över tre år.
Örebromissionen medverkar i projekt som avser utbildning av flickor och produktion av pedagogiska leksaker för handikappade. Örebromissionen stödjer också två hälsocentraler i Sidi Bouzid provinsen med bl.a. volontärer.
Livsmedelsbiståndet via WFP till Tunisien budgetåret 1989/90 uppgick till drygt 5 milj. kr.
Uganda
Totah utbetalat under budgetåret 1989/90: 193,1 milj. kr.
Biståndssamarbetet med Uganda har de senaste åren i huvudsak finansi erats över katastrofanslaget. Samarbetet har successivt breddats och flera insatser har kommit att få en alltmer långsiktig karaktär. För budgetåret 1990/91 tas det svenska stödet från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder inom vilken möjligheter ges till treåriga utfästelser för insatser av flerårig karaktär. Biståndet till Uganda har för budgetåret 1990/91 beräk nats till 90 milj. kr. Den första regeringsförhandlingen mellan Sverige och Uganda om biståndssamarbetet ägde rum i juni 1990. Programsamtal äger numera regelbundet rum mellan SIDA och Uganda. 362
Sveriges bistånd till Uganda inriktas på de sociala sektorerna, koopera- Prop. 1990/91:100 tionen och importfinansiering. Bil. 5
Genom UNICEF bidrar Sverige till vatten- och hälsoinsatser i de sydvästra delarna av landet. Hittills har I 700 bmnnar borrats och 480 källor klätts in.
SIDA samfinansierar tillsammans med Väridsbanken och Österrike ett program för rehabilitering av hälsovården. 1 programmet ingår byggnation, hälsoupplysning och stöd till planering.
Ett stöd planeras till ett katastrofprogram utarbetat av Väridsbanken i syfte att stödja fattiga grupper samt de som på kort sikt påverkas negativt av strukturanpassningen. Aktiviterna i PAPSCA-programmet (Programme for the Alleviation of Poverty and the Social Consequences of Adjustment) inkluderar hälsovård, primärundervisning, arbetsintensiva vägbyggen, småskalig industri och särskilda kvinnoprojekt.
SIDA stödjer också program för AIDS-bekämpning genom WHO och UNICEF.
Genom en rehabilitering och förstärkning av jordbrukskooperationen gynnas småbönderna som genom ökad produktion och försäljning kan öka sin försäljning. Samarbetet mellan Utan Gränser-Swedish Cooperative Center (SCC) och den ugandiska kooperativa rörelsen har vuxit till ett omfattande program och bl. a. bidragit till rehabilitering av kooperationen i Luwero-området. Stöd har också gått till en lastbilsverkstad, som nu har mycket stor kapacitet. Utan Gränser har också givit personalstöd till den kooperativa rörelsens ledning. En utvidgning av stödet till kooperationen i norra Uganda planeras.
Uganda har en närmast desperat betalningsituation. Mot denna bakgrund har Sverige bidragit med importstöd genom den Östafrikanska Utvecklingsbanken (EADB). Uganda erhöll under budgetåret betalningsbalansstöd på 50 milj. kr. inom ramen för det av Världsbanken samordnade SPA-programmet. Sammanlagt har 125 milj. kr. utgått som betalningsbalansstöd till Uganda.
Som en komponent i det svenska biståndet ingåräven stöd för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling. Stödet har givits till Inspector General of Government, som är ombudsman för att komma till rätta med korruption och rättsröta inom förvaltningen.
Utöver ovanstående insatser finansierar Sverige genom UNDP en ka-tastroföiståndsrådgivare för Uganda. Sju krediter om sammanlagt 190 milj. kr. har lämnats till den Östafrikanska Utvecklingsbanken. Bistånd till Uganda har också givits genom BITS till kurser samt genom SAREC till forskning. Kontakter har också tagits mellan SWEDFUND, IMPOD och de ugandiska myndigheterna.
Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Uganda. Bl.a. arbetar Lutherhjälpen med vattenförsörjning i en av provinserna och Pingstmissionens u-landshjälp med rehabilitering av flyktingar.
Sverige bidrog också genom multilaterala organ med ca 13 milj. kr. i livsmedelsbistånd.
363¶Västra Sahara Prop. 1990/91: 100
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 2,3 milj. kr. B''-
Det svenska biståndet till de västsaharier som lever i flyktingläger i Tindouf i Algeriet kanaliseras genom svenska enskilda organisationer. Sverige är den tredje största bidragsgivaren till lägren. Det totala biståndet till flyktinglägren över åren uppgår till ca 110 milj. kr. Rädda Barnen arbetar sedan år 1975 med stöd för de västsahariska flyktingarna och är den största förmedlaren av svenskt bistånd. Hittills har stöd utgått till diverse förnödenheter såsom fordon, reservdelar, tältduk, mat, kläder m. m. Röda korset arbetar med att förbättra näringsläget för särskilt utsatta grupper i lägren. Socialdemokratiska kvinnoförbundet har byggt en skola i Tindouf och Föreningen Västsahara har bidragit med diverse utrustning och skolmaterial till befolkningen. Vidare har Praktisk Solidaritet svarat för flera klädsändningar och andra fömödenheter och Folkpartiets Kvinnoförbund i Gnosjö bidragit till en skola och ett sjukhus i Tindouf
Zaire
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 34,6 milj. kr.
En rad enskilda organisationer arbetar sedan lång tid i landet. Medlen har kanaliserats t. ex. genom Diakonia, PMU samt Svenska missionsrådet (SMR).
PMU medverkar i skolbyggnadsprojekt, ett markvårdsprogram samt för upprustning av sjukhus. Diakonia arbetar med byutveckling. Genom Svenska Missionsrådet lämnas stöd till Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska Missionsförbundet (SMF). Missionsorganisationema arbetar inom undervisnings-, hälso- och landsbygdsektorerna, bl.a. genom ett fyrtiotal svenska volontärer.
ASIEN
Afghanistan
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 74,4 milj. kr.
Biståndet, som främst bestått av katastrofhjälp, har huvudsakligen gått till FN:s hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan, UNOCA, och till Svenska Afghanistankommittén, som arbetar med hälso- och sjukvård samt livsmedelsdistribution i och utanför Afghanistan. Även Pingstmissionens u-landshjälp. Rädda Barnen och Röda korset har fått bidrag för att stödja flyktingar från Afghanistan.
Hjälp till Afghanistan går både till åtemppbyggnadsarbete och repatri-eringsverksamhet inne i landet, och till stöd åt de afghanska flyktingar som befinner sig i läger i Pakistan
364¶Filippinerna Prop. 1990/91: 100
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 8,6 milj. kr. B''-
Det tekniska samarbetet som inleddes budgetåret 1986/87 är under uppbyggnad. Hittills har ca 27,5 milj. kr. utbetalats för insatser främst inom energi- och miljösektorerna. 1 samarbete med Världsbanken har Sverige via BITS lämnat stöd lill kartering av naturresurser och miljöpåverkan med hjälp av satellitbilder. Sverige stöder även utveckling av elkraftöverföringssystemet i landet.
IMPOD stöder utvecklandet av den filippinska möbelindustrin. I övrigt ges stöd bl.a. till mässdeltagande och seminarier. Kostnaden för IMPODs aktiviteter på Filippinerna uppgick under budgetåret 1989/90 till 700 000 kr.
Bland de enskilda organisationer som är eller har varit verksamma i landet kan nämnas Diakonia, Röda korset, LO-rCO:s biståndsnämnd och flera svenska missionsorganisationer. Diakonia arbetar bl.a. med jordbruks- och hälsovårdsprojekt. LO-TCO:s biståndsnämnd arbetar med facklig utbildning. Även katastroföistånd har lämnats till Filippinerna.
Jordanien
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 1,8 milj. kr.
Jordanien har sedan år 1984 erhållit u-krediter och stöd till tekniskt samarbete genom BITS. Fyra u-krediter om totalt ca 110 milj. kr. har hittills lämnats. En kredit har avsett utrustning för en driftsledningscentral för elkraftmyndigheten i landet. En u-kredit har lämnats för en omfattande konsultförslärkning av det nationella telebolaget. Detta projekt har dock avbrutits på grund av de akuta ekonomiska svårigheter som drabbat Jordanien. Det tekniska samarbetet genom BITS uppgår till ca 10 milj. kr. Genom BITS' internationella kurser har 98 deltagare från Jordanien sedan 1980/81 erhållit utbildning i Sverige.
Under året genomförde IMPOD ett marknadsseminarium tillsammans med Grossistförbundet. Jordanien mottog under perioden ett livsmedelsbistånd på runt 6,3 milj. kr. från Sverige.
Huvuddelen av det svenska stödet genom enskilda organisationer kanaliseras genom Individuell Människohjälp till stöd för ett rehabiliteringscenter i Sweileh utanför Amman. Projektet omfattar ett barnhem för ca 150 gravt utvecklingsstörda barn. grundskola, träningsskola och yrkesutbildning. Rädda Barnen har bl .a. etablerat ett barnhälsocenter i Amman. Centret, som invigdes år 1989, har dock ej erhållit svenska statliga medel. Sverige bidrar också indirekt till Jordanien genom stora bidrag till UNDP, UNICEF och UNRWA. 1 samband med Gulf-krisen har Sverige också finansierat transporter av ett betydande antal drabbada gästarbetare från läger i Jordanien till respektive hemländer.
365¶Kambodja Prop. 1990/91:100
Totalt utbetalat under budgetåret l989/90:ca 16 milj. kr. Bil. 5
Sverige har lämnat bistånd till Kambodja sedan år 1979, dvs. lika länge som FN har haft en samordnad verksamhet där. Det svenska bidraget har huvudsakligen gått till insatser inne i landet.
Biståndet har främst lämnats genom FN:s barnfond (UNICEF) för stöd till landets primärskolor, hälsovård och dricksvattenförsörjning, men också genom svenska enskilda organisationer t.ex. Diakonia som bidragit med bl.a. jordbruksinsatser. Röda Korset lämnar stöd till ett provinssjukhus. Genom ett regeringsbeslut under hösten 1990 kommer det humanitära stödet till Kambodja för budgetåret 1990/91 att uppgå till ca 36 milj. kr. Också detta bidrag kommer att ha samma profil som tidigare bidrag.
Kina
Totah utbetalat under budgetåret 1989/90: 40,4 milj. kr.
Efter händelserna i Kina i juni 1989 beslöt regeringen att icke avtalsbundna biståndsprojekt tills vidare skulle frysas men att ingångna avtal skulle honoreras. En mindre del av de sålunda frysta u-krediterna har frisläppts under år 1990.
Det tekniska samarbetet med Kina inleddes år 1979 och u-krediter om sammanlagt 2,3 miljarder kronor har lämnats sedan år 1983. U-kreditgivningen har i väsentliga delar avsett en utbyggnad av Kinas telekommunikationssystem i provinserna Liaoning och Guangdong. Utbildningsinsatser avseende drift och underhållscentra för uppföljning av dessa projekt samt för uppbyggnad av ett utvecklingscenter på teleområdet i Peking har finansierats inom det tekniska samarbetet.
Samarbetet inom industriområdet har varit koncentrerat till pappers-och skogsindustrin. U-krediter har lämnats för anläggning av spån- respektive fiberskivefabriker samt till modernisering av pappers- och massafabriker. Moderniseringen av massaindustrin har medfört positiva effekter på miljön.
U-krediter till livsmedelssektorn har lämnats till projekt som avser tillverkning av fruktjuice, förädling av vegetabiloljor, framställning av sojamjölk och tillverkning av barnmatspulver. BITS har under flera år bidragit till ett utbildningscenter för mejerinäringen utanför Peking.
På energiområdet har u-krediter lämnats för ett mindre vattenkraftverk samt ett projekt för tillverkning av kolvattenbränsle i Peking. Därtill har bidrag lämnats till en konsultinsats angående stabilitetsbedömningar av bergväggar i samband med underjordsbyggande av ett pumpkraftverk i Guangzhou samt till utbildningsinsatser avseende högspänd likström.
Även till miljösektorn har bidrag lämnats från BITS.
Kina är det land som genom åren haft flest deltagare i de internationella kurserna. Totalt har Kina deltagit med 348 personer och under 1989/90 med 12 personer i de internationella kurserna.
SARECs samarbete med Kina inleddes år 1977. Till och med budgetåret 1988/89 har detta samarbete stötts med 28,8 milj. kr. På senare tid har det koncentrerats till medicinsk forskning samt lantbruksforskning.
SWEDFUND deltar i två fabriksprojekt i landet, avseende läkemedel Prop. 1990/91:100 och framställning av värmetråd. Bil.5
Svenska kyrkans mission (SKM) stödjer ombyggnaden av ett servicecentrum.
Libanon
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 4,6 milj. kr.
Libanon erhöll under budgetåret drygt 4,5 milj. kr. i katastroföistånd genom svenska enskilda organisationer. Diakonia är den enda svenska organisationen med verksamhet i Libanon. Hjälpinsatserna koncentreras till inköp och distribution av mediciner samt yrkesutbildning och bedrivs i en mycket besvärlig miljö. Ytterligare svenska organisationer har på andra sätt bistått utsatta grupper i landet. Bland dessa kan nämas Svenska Röda Korset som lämnat bidrag till Internationella röda korskommitténs program i Libanon, Caritas som lämnat stöd för rehabilitering av bostäder och skolor. Rädda Barnen och Kungsbacka FN-förening.
Ca 1 milj. kr. lämnades under budgetåret i form av livsmedelsbistånd.
Malaysia
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 29,4 milj. kr.
Samarbetet med Malaysia, som påbörjades år 1985, har ökat i omfattning de senaste åren. Totalt har 116 milj. kr. beviljats i u-krediter och 21 milj. kr. utbetalats inom det tekniska samarbetet. Flertalet av insatserna avser energisektorn. Två u-krediter på sammanlagt drygt 90 milj. kr. har beviljats för elektrifierings- och transmissionsprojekt. En tredje u-kredit har beviljats för anläggning av transformatorstationer i Västmalaysia. Dessutom pågår samarbete inom områdena vattenrening, miljö och förvaltning.
IMPOD har kartlagt den malaysiska fruktmarknaden, och också arrangerat kampanjer för den malaysiska karambolan och papayan. Den svenska marknaden för turism i Malaysia har kartlagts genom IMPODs försorg.
En rad enskilda organisationer är verksamma i landet, bl.a. Svenska kyrkans mission (SKM), Amningshjälpen och LO-TCO:s biståndsnämnd. SKM medverkar i ett projekt för vattenförsörjning. LO-TCO:s bistånds-nämnd arbetar med facklig utbildning.
Pakistan
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 45,9 milj. kr.
Pakistan erhöll budgetåret 1989/9011 milj. kr. över anslagsposterna katastroföistånd och bistånd genom enskilda organisationer.
Dessutom utbetalades i samband med olika BlTS-insatser 28 milj. kr. BITS tekniska samarbete med Pakistan inleddes år 1983 och för 1989/90 förelåg tre avtal om u-krediter på ett totalt belopp om 180 milj. kr. Samarbetet har till stor del inriktats på infrastruktur och industriutveck ling men under senaste året har insatser inom miljö och utbildning till- 367
kommit. Under 1989/90 har avtal ingåUs om en u-kredit på 60 milj. kr. till Prop. 1990/91: 100 en pakistansk utvecklingsbank för vidareutlåning till små och medelstora Bil. 5 industri- och infrastrukturprojekt.
SWEDFUND har i landet samarbete med en fabrik för framställande av infusionslösningar. 1,2 milj. kr. utbetalades under 1989/90
Genom SAREC stödjer Sverige ett forskningsprojekt kring infektionssjukdomar och näringsproblem hos mödrar och bam. Detta projekt är ett samarbete mellan institutionen för pediatrik vid King Edward Medical College i Lahore och svenska institutioner.
Bland de enskilda organisationer som verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Barnen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Huvuddelen av deras verksamhet i landet inriktar sig på hjälp till afghanska flyktingar.
Thailand
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 11,4 milj. kr.
Biståndsinsatserna i Thailand ägnas huvudsakligen miljö- och energisektorerna.
BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Thailand sedan år 1984. De totala utbetalningarna uppgår till drygt 11 milj. kr. och gäller energiutveckling och energibesparing innebärande bl.a. ett projekt med vedeldade kraftverk. Även projekt inom miljövård planeras. Sammanlagt har 202 personer under årens lopp deltagit i de internationella kurserna. Två u-krediter med en kredilvolym på 106 milj. kr. har beviljats. Den ena gäller en avloppsanläggning till en pappers- och massafabrik. Den andra avser stöd till en thailändsk utvecklingsbank.
Också IMPOD samarbetar med Thailand inom en rad olika projekt. IMPOD har t. ex. kartlagt exportmöjligheterna för tre thailändska produkter, nämligen leksaker, biltillbehör samt trädgårdsverktyg.
Genom Diakonia lämnas stöd över katatrofanslaget till flyktingar. Svenska Baptistsamfundet (SB) arbetar bl.a. med by- och hälsovårdsprojekt, och KFUK-KFUM driver ett socialt verksamhetscenter. Via Svenska Missionsrådet kanaliseras biståndsmedel till olika landsbygdsprojekt i landet.
Röda Korset stöder trädplanteringsarbete.
Västbanken/Gaza
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 25,1 milj. kr.
Sverige är den tredje största bidragsgivaren i Västbanken/Gaza.
Det svenska bidraget till FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) uppgick under budgetåret till 100 milj. kr., varav 10 milj. kr. är specialdestinerat till Västbanken och Gaza. Detta gör Sverige till den femte största bidragsgivaren i absoluta tal. Sverige stödjer också Internationella Rödakorskommitténs arbete på Västbanken och i Gaza.
Genom enskilda organisationer kanaliserades under budgetåret drygt 25 milj. kr. i bistånd till Västbanken/Gaza. De svenska insatserna är framför allt koncentrerade till hälsosektorn. Diakonia svarar för den beloppsmäs- 368
sigt största insatsen. I Ramallah på Västbanken har Diakonia byggt ett Prop. 1990/91: 100 rehabiliteringscenter av mycket hög kvalitet. Diakonia har också färdig- Bil. 5 ställt och bidragit med personal till en ortopedverkstad i Jerusalem. Diakonia planerar i en nästa fas att utöka sitt engagemang inom hälsosektorn. Även Palestinagrupperna har länge varit verksamma inom hälsovårdssektorn på de ockuperade områdena. Ett treårigt program avser bl. a. stöd till hälsocentraler i städerna Tubas och Hebron samt ett sjukhus på Gaza-remsan.
Bland övriga organisationer märks Individuell Människohjälp som verkat i Jerusalem sedan år 1966. Idag bedrivs arbetet med ett daghem för gravt utvecklingsstörda, en särskola och en yrkesskola för utvecklingsstörda. IM har också engagerat sig i katastrofinsatser för drabbade familjer på de ockuperade områdena. KFUM-K stödjer en förskola i Jemsalem och Svenska Kyrkans Mission bedriver hälsoarbete i Beit Sahour samt stödjer grundskolor i tre städer på Västbanken. Svenska Jemsalemföreningen har bl.a. lämnat stöd till en flickskola i Betlehem.
En uppmärksammad insats är svenska avdelningen av internationella juristkommissionens arbete med rättshjälp på de ockuperade områdena.
Yemen
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 26,8 milj. kr.
Under perioden fick Yemen livsmedelsbistånd på omkring 4 milj. kr.
Rädda barnen arbetar sedan många år i landet och bedriver ett omfattande arbete inom bl.a. familjeplanering och hälsovård. Under året har även katastroföistånd utgått genom Rädda Barnen till översvämmningska-tastrofer i södra delen av landet. Även PMU finns på plats.
LATINAMERIKA
Bohvia
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 39,9 milj. kr.
Ett tekniskt samarbete genom BITS bedrivs med Bolivia sedan år 1983. Samarbetet har hittills innefattat et tiotal olika insatser till en sammanlagd kostnad om i 1 milj. kr.
Det tekniska samarbetet är i huvudsak inriktat på gruvnäringen. Ett större projekt om 30 milj. kr. inleddes hösten 1990 för institutionsutveckling inom den statliga gruvsektorn. Insatsen är ett samarrangemang med Väridsbanken.
Samarbetet genom BITS har även inkluderat deltagande i internationella kurser.
1 november 1989 anslogs 10 milj. kr. som stöd för Bolivias återköp av en resterande statsskuld till utlandet.
Ett bidrag om 26 milj. kr. lämnades genom SIDA till landets sociala nödhjälpsfond. Denna fond ersattes under perioden av en social investeringsfond med inriktning på hälsa och utbildning.
Medel lämnades genom SIDA till svenska enskilda organisationer verk- 369
samma i Bolivia. Stödet gavs till främst Pingstmissionen, Diakonia, Röda Prop. 1990/91: 100 korset och Utbildning för Biståndsverksamhet (UBV), vilka var engagera- Bil. 5 de i ett 15-tal skilda projekt för sjukvård, undervisning och andra humanitära insatser. I juni 1990 beviljades Diakonia ett bidrag om 3 milj. kr. för insatser inom i huvudsak folkbildningsområdet samt för stöd till ett kreditinstitut som förmedlar lån till småföretag inom den s.k. informella sektom.
Chile
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 21,6 milj. kr.
Ett bilateralt samarbete inleddes med Chile sedan en demokratiskt vald civil regering tillträtt i mars 1990. Samarbetet bedrivs som projektbistånd genom de olika svenska biståndsmyndighetema. Motivet är att stödja demokratins befastande i landet.
SIDA har avtalat om 32 milj. kr. för en insats rörande uppmstning av eftersatta skolor. Av dessa medel utbetalades 10 milj. kr. under perioden.
Regeringen har också beslutat om en insats genom SIDA för socialt bostadsbyggande. Det svenska bidraget uppgår till 86,5 milj. kr. under en treårsperiod. Projektet syftar till att avhjälpa den värsta bostadsbristen i några chilenska kommuner och projektet fömtses genomföras i nära samarbete med lokala grannskapsföreningar.
Genom SAREC inleddes år 1990 ett bilaterah forskningssamarbete och 5,5 milj. kr. avsattes för budgetåren 1989/90-1990/91 för aU komma igång med projekt vars tyngdpunkt är på hälsa och näring.
Arbetsmarknad och miljöskydd är två områden inom vilka BITS planerar ett svenskt samarbete med Chile. BITS beviljade också en u-kredit avsedd för utvecklingsbanken Banco de Estado uppgående till 125 milj. kr. att användas som lånemedel för små och medelstora industri- och infrastrukturprojekt.
SWEDFUND tog initiativ till att stödja ett näringslivssamarbete med Chile och ordnade bl.a. för det ändamålet en "chilensk dag" i Stockholm för svenskt näringsliv.
Svenska och internationella organisationer erhöll medel från det humanitära biståndet för stöd lill chilenska organisationer. Stödet riktades till projekt inom folkbildning, bevakning av mänskliga rättighetsfrågor och för återvändande av exilchilenare.
Costa Rica
Totah utbetalat under budgetåret 1989/90: 59,2 milj. kr.
Från SIDA utbetalades 25 milj. kr. i projektbistånd, 20,9 milj kr i humanitärt bistånd samt 4,5 milj. kr. genom enskilda organisationer. Därtill utbetalades 14,5 milj. kr. från BITS samt 3,5 milj. kr. från SAREC.
Sedan det bilaterala samarbetet med Costa Rica genom SIDA inleddes år 1988 har totalt 32,4 milj. kr. utbetalats för socialt bostadsbyggande samt 22 milj. kr. för naturvårdsinsatser. Avtalen för budgetåren 1990/91 — 1992/93 omfattar sammanlagt 110 milj. kr. 370
Insatserna bereds av SIDAs sektorbyråer och genomförs av lokala eller Prop. 1990/91: 100 regionala organisationer, utan medverkan av svenska företag eller bi- Bil. 5 ståndspersonal. Erfarenheterna av denna biståndsform är positiva.
BITS inledde tekniskt samarbete med Costa Rica år 1980. Det tekniska samarbetet har hittills föranlett utbetalningar om 55 milj. kr. Energisektorn svarar för drygt 60 % av det tekniska samarbetet med Costa Rica. Sverige ger bl. a. stöd till landets el- och telemyndighet för utveckling, drift och underhåll av kraftnätet. Andra samarbetsområden är telekommunikationer, industri, bostäder, förvaltning, fysisk planering och skogsutveckling. För närvarande ligger tonvikten på insatser som rör energi, telekommunikationer, samt skogsbruk och skogsindustri.
BITS utbildar också costarikansk personal, som i sin tur skall leda den regionala utbildning som landets teleförvaltning kommer att erbjuda personal från de centralamerikanska teleförvaltningarna. 59 deltagare från Costa Rica har deltagit i BITS internationella kurser, varav 10 under . 1989/90. Huvudintresset gäller el, tele och management.
1 samband med en kartläggning av den svenska marknaden, genomförde IMPOD en fact-finding mission till Costa Rica för blommor, gröna växter, frukt och grönsaker. IMPOD har också lämnat stöd till upprättandet av en costarikansk marknadsföringsorganisation. Vidare bidrog IMPOD till Costa Ricas deltagande i en svensk turistmässa.
SWEDFUND stödjer sedan år 1986 ett möbelfabrikprojekt i Costa Rica. Avtalet omfattar 2,4 milj kr.
SAREC inledde år 1988 bilateralt forskningssamarbete med Costa Rica. Forskningssamarbetet är koncentrerat till medicin och veterinärmedicin. Under 1990/91 utvidgas samarbetet till att omfatta projekt inom arbetsmiljöfrågor, naturprodukter samt marinbiologi.
Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Föreningen Barnens Regnskog beviljades 3,5 milj. kr. för naturskyddsinsatser och Swedish Cooperative Centre, SCC, beviljades 1 milj. kr. för samarbete med den konsumentkooperativa rörelsen i Costa Rica.
Genom UNHCR och DIAKONIA gavs stöd till humanitära insatser.
Under 1988/89 lämnades drygt 3,8 milj. kr. i katastroföjälp för uppbyggnad av bostäder som förstörts efter orkanen Joan.
Cuba
Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90; 24,7 milj. kr.
Cuba erhåller bilateralt stöd främst via BITS. BITS inledde sitt tekniska samarbete med landet år 1980, samma år som Cuba upphörde att vara svenskt programland. Därefter har samarbetet föranlett utbetalningar om totalt 115 milj. kr., varav drygt 70 milj. kr. avser utrustning till bl.a. sockerindustrin, livsmedelsindustrin och pappersindustrin.
Inom sockerindustrin har Cuba bl.a. fått stöd för inköp av reservdelar till den utrustning som upphandlades i Sverige under 1970-talet. Sverige medverkar även till upprustning av ett mejeri som skall stå modell för andra mejerier. Cuba har vidare erhållit konsulthjälp för rening av utsläpp från pappersindustrin samt för studier rörande energibesparing och kemi- 371
kalieåtervinning.
Cuba har sedan 1979/80 haft ett stort antal deltagare i BITS internatio- Prop. 1990/91: 100 nella kurser. Totalt har 154 personer deltagit i kurser främst inom industri- Bil. 5 ellt underhåll, projektledning och kvalitetskontroll.
SAREC har sedan år 1978 medverkat till att stärka forskningssamarbetet mellan Sverige och Cuba. Idag omfattar delta bl. a. miljövård, medicin, jordbruksforskning och mikrobiologisk behandling av sockerrörsavfall. Under budgetåret 1988/89 påbörjades ett institutionellt samarbete rörande epidemisk hjärnhinneinflammation. Totalt har SAREC finansierat forskningssamarbete med Cuba med 37,4 milj. kr., varav 11,5 milj. kr. under avtalsperioden 1988/89-1989/90.
Uruguay
Totalt utbetalt under budgetåret 1989/90: 16,5 milj. kr. Därutöver beviljade SAREC 11,3 milj. kr. för forskningssamarbete i Uruguay/Argentina under samma period.
BITS bedriver ett tekniskt samarbete med Uruguay sedan år 1986. Energisparande inom industrin har varit det volymmässigt största insatsområdet. Stöd har lämnats inom miljöområdet, bland annat för rehabilitering av Montevideos huvudvattenledning och för algbekämpning i dricksvattenreservoarer. En förstudie gjordes om förutsättningar för etablering av ett vedeldat kraftverk, vilket rönte stor uppmärksamhet. Ett trettiotal deltagare från Uruguay medverkade vid BITS internationella kurser.
SAREC är sedan länge aktivt i Uruguay, till en början genom stöd åt ett antal samhällsvetenskapliga institutioner. Ett avtal om forskningssamarbete mellan Sverige och Uruguay undertecknades i augusti 1990. De viktigaste sektorema för samarbetet är jordbruk, medicin och hälsa, miljö-och bioteknik. För budgetåren 1989/90-1991/92 har 13,6 milj. kr. avsatts för samarbetet.
Cirka 8,2 milj. kr. lämnades i biståndsmedel genom SIDA till svenska enskilda organisationers insatser i Uruguay. Swedish Cooperative Centre var engagerad i kooperativ verksamhet i landet. Diakonia stödde bl.a. projekt för återvändande och gav stöd åt människorättsorganisationen SERPAJ.
SIDA understödde med 380 000 kr. det kulturella utbytet med Uruguay under åren 1989/90.
372¶Andra anslagsposter Prop. i990/9i: lOO
Bil S
Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)
Under anslagsposten har under budgetåret 1989/90 utbetalats 211 milj. kr.
Southern African Development Coordination Conference (SADCC) bildades år 1980 för att minska beroendet av Sydafrika och främja ekonomisk tillväxt och samarbete i regionen. Medlemmarna i SADCC — Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique, Swaziland, Tanzania, Zambia, Zimbabwe och sedan år 1990 det självständiga Namibia — har satt som främsta prioritet att stärka transporter och kommunikationer mellan länderna. Sverige har tillsammans med de nordiska länderna engagerat sig särskilt starkt i denna sektor. Därutöver ges bistånd inom främst energisektorn.
För att stärka SADCC:s förmåga att bereda och genomföra projekt har stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekniskt bistånd till transport- och kommunikationskommissionen i Maputo, till industri- och handelssekretariatet i Dar es Salaam och till miljö- och markvårdssekretariatet i Maseru. En konsultfond har knutits till SADCC-sekretariatet i Gaborone. Sverige och Finland ger stöd till gruvsekretariatet i Lusaka.
Inom telekommunikationsområdet deltar Sverige tillsammans med Norge i finansieringen av tre mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan Malawi, Mozambique och Zimbabwe samt mellan Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en internationell televäxel i Mozambique. Teletrafiken i regionen har inneburit ett stort steg mot oberoende från Sydafrika.
På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning till järnvägen i Botswana. För TAZARA-järnvägen har järnvägsvagnar levererats från företag i Zimbabwe. 1 Beira-korridoren och i hamnen i Beira pågår stora upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar reparation av hamnanläggningar, banvallar, spår och väg. Planer finns för rehabilitering av Lobito-korridoren när säkerhetssituationen tillåter. Lim-popo-järnvägen har öppnats för trafik.
På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mozambique och om underhåll av kraftverk.
SADCC arbetar på ett pragmatiskt sätt som har vunnit respekt inom del internationella samfundet. 1 första hand inriktas verksamheten på upprustning och/eller utbyggnad av befintliga anläggningar. Utbildning samt drift- och underhållsfrågor får en allt viktigare roll i samarbetet.
Inom det regionala stödet ges även bidrag till ILO:s regionala sysselsättningsorgan SATEP (Southern Africa Team for Employment Promotion).
Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC-biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed skapats.
De nordiska länderna svarar för en tredjedel av det bilaterala biståndet till SADCC-området. Sverige är den största givaren. Andra stora givare är EG, Canada, USA, Tyskland och Nederländerna. Ett visst samarbete har kommit igång med FN och Världsbanken. Den alliansfria rörelsens Afrika-
fond mobiliserar resurser för SADCC-länderna och befrielserörelserna i Prop. 1990/91: 100 Sydafrika. Svenska bidrag till fonden avser finansiering av järnvägsvagnar Bil. 5 till TAZARA-järnvägen och transporter inom ramen för projektet TRANSCARGA i Mozambique.
Det bredare samarbetet mellan Norden och SADCC fastlades i den s. k. Harare-deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsområden som komplement till det reguljära biståndet, särskilt inom handel, investeringar och kultur. Efter ett omfattande inventerings- och studiearbete har flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaffarer mellan Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansträngningar görs för att främja export från SADCC-länderna genom IMPOD. NORSAD-fonden — en revolverande fond för att stödja joint ventures mellan företag i Norden och SADCC-regionen — har skapats. Nordiskt stöd utgår för upprättande av en genbank i SADCC-området. Tidskriften Southern African Economist har fått ett positivt mottagande.
Sverige fungerade som nordisk samordnare för det nordiska initiativet under en tvåårsperiod fram till SADCC-konferensen i Lusaka månadsskiftet januari/februari år 1990, varefter Danmark övertagit ansvaret. En översyn av Norden/SADCC initiativet har utförts av Chr. Michelsen-lnsti-tutet i Norge, vilken ligger till grund för utarbetande av ett nytt ramprogram för perioden 1991-95. Ett flertal organisationer och institutioner har dragits in i det bredare samarbetet såsom banker, standardiseringsinstitutioner, ungdomsorganisationer, industriinstitutioner m.fl.
Regionala insatser i Asien
Sverige stödjer sedan år 1979 via FAO ett regionalt program för utveckling av hantverksfiske i länderna kring Bengaliska bukten. Programmet omfattar Bangladesh, Indien, Indonesien, Malaysia, Maldiverna, Sri Länka och Thailand. Nu gällande avtal avser perioden 1987- 1991. Stödet uppgår till 6 milj. kr. per år. Danmark och mottagarländerna själva deltar i finansieringen.
Svenskt stöd utgår sedan år 1981 lill Mekongkommittén, som verkar för regionalt samarbete mellan Laos, Thailand och Vietnam avseende utnyttjandet av Mekongfloden. Sverige finansierar ett vattenkvalitetsprojekt, konsultstudier samt tjänster vid kommittén. Utbetalningarna uppgick under budgetåret 1989/90 till 13,7 milj. kr. När Kambodjafrågan lösts kan Mekongkommittén förväntas komma att spela en större och verkligt regional roll.
Regionala insatser i Centralamerika
Under det gångna året har fem av länderna i Centralamerika fått nya regeringar efter demokratiska val. Att val hålls och följs av normala makt övertaganden innebär ett stärkande av den demokratiska processen. Till detta kommer flera positiva framsteg i fredsprocessen. Bräckligheten i dessa processer ar dock uppenbar. Strider pågår alltjämt i såväl El Salvador som Guatemala, där även 374
situationen förde mänskliga rättigheterna är fortsatt allvariig. Den ekono- Prop. 1990/91:100 miska strukturanpassningen utsätter samtliga länder för mycket stora poli- Bil. 5 tiska påfrestningar.
Ekonomiskt har de senaste åren bekräftat 80-talets negativa tendens. BNP minskade med nästan sjutton procent under 80-talet. För hela Latinamerika var siffran åtta procent under samma period. De samlade utlandsskulderna i regionen uppgår till 20 miljarder dollar, en ökning under år 1989 på 5,6 procent från föregående år. Budgetnedskärningar har framför allt drabbat de sociala sektorerna, vilket i synnerhet drabbar dem som redan lever under fattigdomsnivån.
Medel för regionala insatser i Centralamerika anvisades första gången budgetåret 1986/87. För budgetåret 1989/90 anslogs 55 milj. kr. för ändamålet. Syftet är att främja fredssträvandena i regionen och stödja ansträngningarna att öka samarbetet mellan länderna. De centralamerikanska länderna har, i samarbete med FN, utarbetat en särskild plan för regionens återhämtning där man gemensamt söker angripa centrala utvecklingsfrågor och sociala problem. Inom ramen för denna har länderna sökt prioritera gemensamma lösningar på flyktingproblematiken i regionen. 1 juli 1989 ägde en första konferens om flyktingsituationen i Centralamerika rum i FN:s regi. Vid en uppföljningskonferens ett år senare redovisades väsentliga framsteg i de flesta länderna såväl vad gäller integration som repatriering. Den stora majoriteten salvadoranska flyktingar i Honduras hade återvänt och samtliga flyktingläger, utom ett, hade som en konsekvens därav stängts. På samma sätt hade förhållandena för de nicaraguanska flyktingarna i Honduras genomgått en drastisk förändring sedan flyktingarna börjat återvända till Nicaragua.
Medlen har i övrigt utnyttjats för stöd till sociala program såsom primärhälsovård och malariaförebyggande åtgärder genom den allamerikanska hälsovårdsorganisationen (PAHO)och vattenförsörjning genom UNICEF. Fortsatt stöd har utgått till den centralamerikanska kooperativa konfederationen (CCC-CA), till den centralamerikanska universiletskonfedera-tionen (CSUCA) och till insatser på miljövårdsområdet bl. a. genom utbildningscentret för tropiskt jordbruk (CATIE). Stöd har också utgått till Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter (IIDH) och för regional samordning mellan kvinnoorganisationer. Samarbetet med Interamerikanska institutet för jordbrukssamarbete (IICA) har fortsatt liksom med den Centralamerikanska banken för ekonomisk integration (CABEl) och Aktionskommittén för stöd till Centralamerika (CADESCA). En insats inriktad på att förebygga naturkatastrofer har genomförts. 1 samarbete med Norge, har en fond etablerats för att främja insatser bland kvinnor. De första erfarenheterna av stöd till utbildning inom offentlig förvaltning, genom ICAP, och företagsadministration, genom INCAE, har varit positiva och utvecklas nu till ett mer långsiktigt stöd.
Sedan budgetåret 1986/87 har åtaganden för över fyrtio insatser, på totalt 255 milj. kr. gjorts. Inom Norden äger ett kontinuerligt samråd rum. Flera av insatserna finansieras och följs upp gemensamt.
26 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 5
Humanitäil bistånd i södra Afrika Prop. 1990/91:100
Bil.5
Under år 1990 har viktiga politiska förändringar ägt mm i Sydafrika. Den
2 februari meddelade president de Klerk bl. a. att förbudet mot ANC (African National Congress) och andra politiska organisationer upphävts samt att undantagstillståndet upphävts i fråga om medier och utbildning. Strax därefter släpptes ANC-ledaren Nelson Mandela efter 26 års fångenskap.
Därefter har två betydelsefulla överenskommelser nåtts mellan regeringen och ANC. I enlighet med det sk Groote Schuur-protokollet i maj utsågs en gemensam arbetsgmpp för att definiera politiska brott och skapa mekanismer för frigivning av fångar och förlänande av immunitet till flyktingar. I Pretoria-överenskommelsen, som bl. a. innehåller regler för frigivningen av politiska fångar och för flyktingar att fritt återvända, förklarade båda parter att vägen nu låg öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika.
1 början av juni avskaffades dessutom undantagstillståndet i hela landet utom i provinsen Natal. I Natal, där strider sedan mitten av 1980-talet krävt ca 4000 dödsoffer, behölls undantagstillståndet och avskaffades först i oktober.
Framstegen vid förhandlingsbordet fördunklas emellertid av de våldsaktioner runt om i landet som tog sin början i de svarta förstäderna runt Johannesburg i mitten av augusti, någon vecka efter Pretoria-överenskommelsen.
Trots överenskommelserna mellan regeringen och ANC och trots de reformer som genomförts, består apartheidsystemet. Den säkerhetslagstiftning som ger myndigheterna mycket vidsträckta befogenheter finns också kvar.
Svenskt bistånd
Det humanitära biståndet i södra Afrika utgör ett stöd till offer för och motståndare till apartheidsyslemet. Syftet är att stödja en utveckling mot ett fritt, icke-rasistiskt och demokratiskt Sydafrika. Biståndet omfattar bl. a. stöd till uppbyggnad av folkliga organisationer såsom fackföreningar och kyrkor, rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade apartheidmotståndare och deras familjer, flyktinghjälp, stipendier, utbildningsinsatser samt information och forskning. Bidrag lämnas dels som direkta bidrag till den humanitära verksamheten inom ANC, dels till FN samt till svenska och internationella enskilda organisationer.
ANC har erhållit svenskt bilateralt bistånd i 18 år, främst för försörjning av flyktingar som är spridda i länderna i södra Afrika. Samarbetet omfattar även projekt inom jordbruk, utbildning, kultur och hälsovård. Biståndet innefattar även bidrag till administration, information och transporter.
Det övriga humanitära biståndet till Sydafrika rör insatser för offren och motståndare till apartheidsystemet, förmedlat av olika enskilda organisa tioner. En stor del av detta bistånd avser insatser för stipendieverksamhet 76 och utbildning, i första hand för flyktingar.
De sydafrikanska kyrkorna har en stark ställning i landet och inom Prop. 1990/91: 100 apartheidmotståndet. Stöd ges till olika kyrkliga aktiviteter, bl.a. genom Bil. 5 Diakonia, Frikyrkan hjälper. Lutherhjälpen, Svenska ekumeniska nämnden och Svenska kyrkans mission.
Förtrycket i Sydafrika har lett till att ett stort antal människor fängslats av politiska skäl. För att hjälpa dessa ges bidrag till advokathjälp och stöd till de drabbade familjernas försörjning, bl. a. genom International Defence and Aid Fund (IDAF) och FN:s förvaltningsfond för apartheidpolitikens offer (UNTF). Fackföreningsrörelsen har under senare år blivit en allt viktigare faktor i antiapartheidrörelsen. Spridning av information och forskningsrön om situationen i Sydafrika är viktig för att öka medvetenheten om apartheidsystemet. Därför stöds informationsverksamhet såväl i som utanför Sydafrika.
Humanitärt bistånd i Latinamerika
iJnder anslagsposten Humanitära insatser i Latinamerika utbetalades 235 milj. kr. under budgetåret 1989/90. Utöver det anslagna beloppet på 190 milj. kr. disponerades en ingående reservation på knappt 40 milj. kr.. Därtill anslogs 20 milj. kr. ur SIDAs ointecknade reserv.
Det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes efter militärkuppen i Chile år 1973, i form av katastroföistånd till flyktingar och offer för förtrycket i Chile. Från budgetåret 1976/77 inrättades en särskild anslagspost ur vilken sammanlagt 1 304 milj. kr. utbetalats. Riksdagen beslöt på basis av statsverkspropositionen 1987/88 att anta reviderade riktlinjer för det humanitära biståndet i Latinamerika och anslag går nu till tre huvudsakliga ändamål: stöd till människor som fallit offer för förtryck och väpnade konflikter; stöd till återuppbyggnad och utveckling av demokratiska institutioner; stöd till utvecklingsprojekt med inriktning på de mest eftersatta grupperna. Under 1980-talet har humanitärt bistånd i växande utsträckning lämnats till Centralamerika.
Del allvarliga läget i flera länder i Centralamerika liksom i Pem och Colombia motiverade fortsatta insatser av renodlat humanitär karaktär. Under det senaste året har stöd i ökad utsträckning utgått till flyktingar som återvänt till hemlandet. Bidrag har också utgått till försvar av mänskliga rättigheter och till sysselsättningsprojekt i form av verkstäder och daghem för krigsdrabbade barn. Bistånd lämnas till insatser för utveckling av demokratiska strukturer, t. ex. genom bidrag till folkbildningsverksamhet och kooperation. Likaså utgår stöd till särskilt utsatta grupper, t. ex. kvinnor och s. k. gatubarn. I Bolivia understöddes regeringens ansträngningar att mildra de mest negativa verkningarna av ett ekonomiskt reformprogram genom ett större anslag till landets sociala nödhjälpsfond.
Biståndet förmedlas av svenska folkrörelser och andra svenska och internationella enskilda organisationer. Bland dessa organisationer kan nämnas Arbetarrörelsens internationella centrum, Diakonia, Kyrkornas väridsråd, LO/TCO:s bislåndsnämnd, Luiherhjälpen, Rädda Barnen, Svenska röda korset. Svenska Caritas, Svalorna, Svenska kyrkans mission och World University Service. Stöd har även förmedlats via multilaterala 377
organisationer såsom Internationella utvecklingsfonden (IDA), FN:s bam- Prop. 1990/91: 100 fond (UNICEF) och FN;s flyktingkommissarie (UNHCR). Bil. 5
Den inom Utrikesdepartementet genomförda översynen av biståndet till Latinamerika konstaterar att humanitärt bistånd varit en flexibel anslagsform som smidigt kunnat anpassas efter en föränderlig situation. Fokus har förskjutits från avgränsade projekt till processer. Målgmpperna har dominerats av fattiga och utsatta människor. Aktörer i biståndet har i första hand varit lokala organisationer. Biståndet har aktivit bidragit till överföring av erfarenheter mellan svenska, internationella och lokala enskilda organisationer, bidragit till en breddad resursbas samt medverkat till att bygga upp nätverk mellan organisationer och länder i Latinamerika.
Katastrofer, stöd till återupbyggnad m. m.
Anslagsposten Katastrofer, stöd till åtemppbyggnad m. m. uppgick under budgetåret 1989/90 till 800 milj. kr. jämte reservation från föregående budgetår.
Två tredjedelar av anslagsposten har utnyttjats för katastroföjälp i 15 afrikanska länder. Insatsema har företrädesvis avsett hjälp till mycket fattiga människor som drabbats av i första hand väpnade konflikter och felslagna skördar. Den svåra situationen i Mozambique har motiverat betydande katastroföistånd. Stora bidrag har också utgått till Etiopien, Angola, Uganda och Sudan.
Ca 30 % av anslagsposten har utnyttjats för insatser i Asien för humanitär hjälp bl.a. åt flyktingar och konfliktdrabbade från Afghanistan, Kambodja, Libanon, Västbanken och Gaza. Omfattande stöd utgick vid den stora jordbävningen i Iran. I Latinamerika har katastroföistånd utgått till fyra länder. I samband med den politiska omvälvningsprocessen i Rumänien under julen 1989 utgick betydande katastroföistånd via svenska enskilda organisationer.
Knappt 60% av tillgängliga medel har använts för insatser förmedlade av svenska enskilda organisationer, medan ca 20% avsett direkt bilateralt stöd lill vissa länder. Ca en sjättedel av anslaget har utgjort stöd till FNs katastrofinsatser.
Insatser av kataslrofkaraktär finansieras i ökad utsträckning inom landramarna för vissa länder, t.ex. Mozambique, Etiopien, Sri Länka.
378¶Destination
Utbetalade katastrofinsatser (milj. kr.)
Budgetåret 1989/90
Prop. 1990/91:100 Bil.5
AFRIKA
Algeriet Angola Etiopien Kenya Lesotho Liberia Ma 1aw i Mauretanien Mozambique Namibia Sudan Tanzania Uganda
Västra Sahara Zimbabwe
övriga regionala insatser Summa
3,2
42,1
84,9
1,0
0,6
0,4
1,5
0,2
183,0
1,1
31,4
0,2
48,4
2,3
4,6
40,0
444,9
ASIEN/MELLANÖSTERN Afghanistan Burma
Fi1ippinerna Indien Iran
Kambodja Libanon Pakistan Sri Länka Jemen Thailand Turkiet Vietnam
Västbanken/Gaza Övriga regionala insatser Summa
73,6 0,6 0,2 0,5 6,5
15,8 8,7 2 3 4 2 4 1
15,0 160,2
LATINAMERIKA Costa Rica El Salvador Haiti Nicaragua
Summa
1,5
1,3
1,8
22,4
27,0
ÖVRIGT
Ej länderfördelat Rumänien
51,8 14,7
TOTALT
698,6
379¶Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda Prop. 1990/91:100
organisationer Bil. 5
Anslagsposten för stödet lill folkrörelsers och andra enskilda organisationers utvecklingsprojekt har flerdubblats sedan budgetåret 1974/75. Från och med budgetåret 1989/90 inkuderar anslagsposten även medel som lämnas till svenska organisationers informationsverksamhet i Sverige.
Under 1989/90 utbetalades sammanlagt 605 milj. kr. Utöver av riksdagen beviljade medel på 590 milj. kr., beviljades ytterligare medel uppgående till 15 milj kr ur SIDAs ointecknade reservation från 1988/89.
Bidrag utgick budgetåret 1989/90 för projekt i ca. 80 u-länder, inklusive programländerna för bilateralt bistånd. De åtta största mottagarländerna och storleken av bidragen till dem framgår av följande uppställning:
1989/90 milj. kr.
Bangladesh 44,7
Indien 38,7
Tanzania 38
Nicaragua 34,7
Zaire 34,6
Etiopien 26,9
Kenya 21,5
Zimbabwe 18,3
De kristna organisationerna mottog den största delen av bidragen, 265 milj, kr,, motsvarande 44% av utbetalade medel. Bidragen till fackliga respektive kooperativa insatser var 30 resp. 40 milj. kr.
Liksom tidigare år har stödet i huvudsak använts till hälsovårds- utbildnings- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investeringar-, drifts- och underhållskostnader i lokal valuta.
Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnadsverksamhet och investeringar. En viss ändrad inriktning kan skönjas mot mindre byggande än tidigare. Ett skäl härtill är de svårigheter som har uppstått vid det successiva avvecklandet av det egna stödet och överlämnande av driftsansvaret till lokala samarbetspartners. Insatserna idag baseras därför mer på lokala behov och större hänsyn tas till förutsättningarna att uppnå varaktiga resultat. Sådana insatser är ofta svåra att planera och genomföra, samtidigt som de normalt är mindre kostnadskrävande. En effekt av detta på längre sikt kan bli att utbetalningstakten kommer att bli långsammare.
Den konsolideringsperiod som flera ramorganisationer genomgått under de senaste 1—2 åren förefaller nu vara över att döma av ökningen i årsansökningarna för 1990/91. Övriga organisationers ansökningar håller en relativt konstant nivå, såväl till antal som sökt belopp.
Biståndet genom enskilda organisationer förmedlas även över anslags posterna katastroföjälp och humanitärt bistånd. De sammanlagda bidra gen till bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer un der budgetåret 1989/90 uppgick till cirka 1,3 miljarder kronor. °
Genom det av regeringen under hösten 1986 tillkallade särskilda folkrö- Prop. 1990/91: 100 relserådet har ett instrument skapats för fördjupat samråd, erfarenhetsut- Bil. 5 byte och diskussion kring organisationernas egna biståndsprojekt, samtidigt som organisationerna kan lämna synpunkter på det totala svenska biståndets innehåll och utformning. Ett ingående samråd och erfarenhetsutbyte äger också rum mellan SIDA och organisationerna. Det sker vid årsgenomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma fältbesök, uppföljningar och utvärderingar.
Ramavtal
Ramavtal om biståndsinsatser har ingåtts mellan SIDA och följande elva organisationer, som tillsammans representerar ett åttiotal medlemsorganisationer. De elva ramorgaisationerna är: Afrikagruppernas rekryteringsorganisation (ARO), Arbetarrörelsens internationella centrum (AIC), Diakonia, LO/TCO, Handikapprörelsens internationella biståndsstiftelse (SHIA), Pingstmissionens u-landshjälp (PMU), Rädda Barnen, Swedish Co-operative Centre (SCC), Svenska missionsrådet (SMR), Svensk volontärsamverkan (SVS) samt Utbildning för volontärverksamhet (UBV). Av medlen under anslagsposten går omkring 85 % till dessa organisationer. Samarbetet med ramorganisationerna regleras av femårsavtal. Rambidragen beviljas dock på basis av ettåriga framställningar, medan indika-tiva rambelopp fastställs för ytterligare två år för att underlätta organisationernas planering. SIDA har under 1980-talet medverkat till att flertalet ramorganisationer utvärderat sin kapacitet. Under 1990/91 kommer de återstående ramorganisationerna att göra motsvarande studier.
Volontärbidrag
Genom stödet till volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får ett stort antal svenskar möjlighet lill praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Antalet volontärer med SIDA-bidrag under budgetåret 1989/90 var ca 700. För varje volontär utgår ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kr. per år. Volontärbidragen svarar för ca 17 % av anslagsposten. Bidragen uppgår till över 90 milj. kr.
Direktstöd till organisationer i mottagarländerna
Stöd har lämnats direkt till kvinnoorganisationer i u-länder. Under budgetåret 1989/90 uppgick detta stöd till 16 milj. kr. fördelade på 16 programländer. År 1982 reviderades riktlinjeina för detta stöd, så att biståndet begränsas till programländerna. Biståndskontoren ansvarar för beredning och uppföljning av insatserna.
Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd till enskilda organisa tioner i u-länder för projektverksamhet i anslutning till landramsfinansi- erade program. Organisationer i Bangladesh och Indien har fått direkt stöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budgetåret 1988/89 uppgick stödet till 8,5 milj. kr. 381
Internationella enskilda organisationer Prop. 1990/91:100
Bil S Tre internationella enskilda organisationer — Kyrkornas världsråd, Inter- • -
nationella kooperativa alliansen och Disabled People's International — får
bidrag från anslagsposten för sin verksamhet.
Kulturbistånd till Central- och Östeuropa
Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskilda organisationer till Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91 till övriga Central- och Östeuropa. Kriterier för dessa nya bidrag skiljer sig i viss mån från det traditionella u-landsbiståndets. Stöd på kulturområdet har särskilt betonats. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag eller uttryckt intresse för att göra det.
Informationsverksamhet
1989/90 fördelades 19,2 milj. kr. för informationsinsatser enligt de nya riktlinjer, som beslutades av riksdagen. 70 % av anslaget fördelades till ett 20-tal större organisationer. SIDA hade under året en rad överläggningar med organisationerna i syfte att underlätta omställningen till de nya riktlinjema.
Särskilda miljöinsatser
Anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har för 1990/91 anvisats 225 milj.kr. Det särskilda miljöanslaget skall ge förutsättningar för en ytteriigare förstärkning av miljösatsningarna i utvecklingssamarbetet och utgöra ett komplement till övriga bislåndsmedel.
En viktig utgångspunkt för uppfyllandet av miljömålet i biståndet är att miljöaspekter skall beaktas i all biståndsverksamhet. Miljöfrågorna har fått betydande utrymme i det landramsanknutna biståndet. Det särskilda miljöanslaget har använts som viktigt komplement för att ytterligare stärka miljösatsningarna inom strategiska områden. Härvid har vikten av stöd till bevarande av produktionsbasen inom jordbruket och marin miljövård betonats, liksom utveckling av kunskap och förmåga hos mottagarländerna att själva kunna svara för miljöinsatser, förstärkta insatser på lagstiftningsområdet och stöd till enskilda organisationer.
Vissa större insatser utgör fortsättningar av tidigare påbörjad verksamhet, t.ex. markvårds- och byskogsprogrammet i Sahel och markvårdsprogrammet i Östafrika. Fortfarande är många projekt i en uppbyggnadsfas. Vissa större satsningar har påbörjats i Kenya, Costa Rica, Nicaragua och Vietnam för att bygga upp ett mer sammanhållet stöd till dessa länder.
Viktiga insatser inom anslagsposten gäller stöd till probleminventering och metodutveckling. Verksamhet har påbörjats på klimatområdet, strategier för skogsföryngring, skogsinventering, rådgivning för resursbevarande jordbruk och studier av urbana miljöproblem. Den marina miljövården
behöver utvecklas avsevärt och fortsatta satsningar görs inom industriell
miljövård. Bevarandet av den biologiska mångfalden är ytteriigare ett Prop. 1990/91: 100 område där insatser påbörjats. Bil. 5
Att stärka förståelse i skolor och massmedia för miljöfrågor och hushållningen med naturresurser är ett annat viktigt område, där insatser påbörjats. Det gäller satsningar på utbildning av u-landsjournalister, utveckling av miljövårdsmoment i läroplaner och miljöutbildning för yrkesverksamma.
Särskilda program m. m.
Under budgetåret innefattar anslagsposten Särskilda program m. m. delposterna energi, befolkningsfrågor, hälsovård, AIDS-bekämpning, kvinnofrågor, kultur och massmedia, mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling, försöksverksamhet och metodutveckling samt insatsförberedelser och resultatvärdering. Avsikten med verksamheten under de ämnes-inriktade delposterna är att tillgodose behov i u-länderna inom särskilt prioriterade områden samt att utveckla nya angreppssätt och metoder. Insatserna bör främst ha anknytning till det reguljära utvecklingssamarbetet med programländerna, men kan också omfatta verksamhet i andra utvecklingsländer. Insatserna genomförs i flera fall i samarbete med FN-organ eller andra internationella organisationer. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):
Delpost
Anvisat
Anvisat
1989/90
1990/91
Energi
19,0
20,0
Befolkningsfrågor
9,0
10,0
Hälsovård
15,0
16,0
AIDS-bekämpning(1)
100,0
125,0
Kvinnofrågor
12,0
13,0
Kultur och massmedia
22,0
25,0
Mänskliga rättigheter
och demokratisk
utveckling
15,5
50,0
Försöksverksamhet och
metodutveckling
95,5
105,0
Insatsförberedelser och
resultatvärdering
40,0
44,0
Summa Särskilda program m. m.
398,8
408,0
' Varav 20 milj. kr. till forskning om AIDS och tropiska sjukdomar att administreras av SAREC.
383¶Energi Prop. 1990/91: 100
Insatsema inom energiområdet syftar till att identifiera angelägna och *'• ■' eftersatta områden i främst programländernas energiförsörjning, samt att utvärdera och dokumentera erfarenheter av nya energitekniker och system. Viktigt är även att sprida information och medverka i introduktionen av lämpliga tekniker och system i u-länder.
Vidare kan medlen utnyttjas för stöd till internationella organisationers energiprogram, särskilt i de fall de bidrar till förbättringar av energiförsörjningen i de svenska mottagarländerna. Till områden som prioriteras hör energiplanering och stöd till projekt och kunskapsöverföring inom områden där det finns en god svensk resursbas, t. ex. inom energihushållning, miljöskyddsteknik, småskalig vattenkraft samt viss bioenergiteknik.
Verksamheten bedrivs i stor utsträckning i samarbete med Stockholm Environment Institute (SEI) och UNDP/Väridsbankens ESMAP. Syftet är att i ett långsiktigt målstyrt samarbete uppnå den koncentration av aktiviteterna som eftersträvas av kvalitetsskäl.
Befolkningsfrågor
Befolknings- och familjeplaneringsfrågor har fått ökad uppmärksamhet världen över på senare år. Bakgrunden är den växande insikten om befolkningsfrågans betydelse för världens sociala och ekonomiska utveckling och dess nära koppling till globala miljöfrågor.
Ett brett stöd ges till strategiskt viktiga organisationer, med särskild inriktning på organisationer verksamma i Afrika. Även stöd till lokala enskilda organisationer kan under ett inledningsskede fmansieras under Särskilda program, medan målsättningen på sikt är finansiering inom landramen.
Hälsovård
Inom området hälsovård ges stöd till löpande metodutveckling med tonvikt på primärhälsovårdens behov. Insatserna innefattar även spridning av dess resultat genom kurser, seminarier m.m. till främst SIDA:s programländer. Insatserna utgör därmed ett komplement till stöd inom landramarna.
Insatserna på handikappområdet syftar till att utveckla metoder för att förebygga funktionsnedsättningar och rehabilitera funktionshindrade människor. En viktig uppgift är också att åstadkomma attitydförändringar hos ansvariga inom olika samhällsektorer i u-länder. En stor del av insatserna avser stöd till WHO:s program för bybaserad rehabilitering.
AIDS-bekämpning
Under Särskilda program ges ett brett stöd till AIDS-bekämpning, i syfte att förhindra spridning, minska insjuknande och dödlighet samt lindra sociala och ekonomiska konsekvenser av HIV-smittan. En betydande del 384
av de anvisade medlen ges till WHO:s globala AlDS-program. Stöd ges Prop. 1990/91: 100 också till bl. a. bilaterala sektorinsatser och enskilda organisationer. Ett Bil. 5 resultat är att kunskap och information om AIDS sprids till stora gmpper genom andra kanaler än de traditionella, t. ex. genom teaterpjäser och musik om AIDS i Afrika.
Sommaren 1988 beslutade regeringen att sammanlagt 60 milj. kr. under en treårsperiod skulle anvisas för forskning om AIDS och tropiska sjukdomar. Dessa medel administreras av SAREC.
Kvinnofrågor
SIDA arbetar för att integrera kvinnoaspekterna i det landprogrammerade biståndet inom i första hand sektorerna hälsa, undervisning, landsbygdsutveckling och industri. För att kunna nå uppställda mål kompletteras insatser på dessa områden med medel från delposten kvinnofrågor. Insatserna kan genom att vara innovativa främja kvinnors tillgång till och kontroll över ekonomiska resurser. De kan också medverka till att göra kvinnors betydelse för och delaktighet i samhället mer synliga. Verksamheten består bl. a. av stöd till institutionell uppbyggnad, kvinnobyråers och kvinnoministeriers arbete på policynivå, opinionsbildning genom massmedia, kreditprojekt samt datainsamling och statistik.
Dessutom omfattar programmen bl. a. finansiering av SlDA:s regionala kvinnokontor för Afrika i Nairobi och avtal med Svenska Sparbanksföreningen om ett spar- och kreditprojekt i Machakosdistriktet i Kenya. Genom lUCN främjas ett initiativ kring kvinnor och miljö.
Kultur och massmedia
Avsikten med kultursamarbetet är att bidra till att mottagarländerna tillvaratar och utvecklar sina kulturarv. Det skall också främja ett samarbete och utbyte på jämbördig nivå mellan länder eller grupper av länder. Samarbetet beslår dels av kultumtbyte, dels av kultur- och massmediastöd.
Med kulturutbytet främjas kontakter mellan kulturinstitutioner och kulturarbetare i Sverige och systerinstitutioner och kolleger i u-länder. De flesta kullurstödsinsatser har också svensk medverkan och därmed inslag av kultumtbyte. På motsvarande sätt kräver mestadels kultumtbytes-projekt med ett u-land ett inslag av svenskt stöd för att u-landel skalt kunna delta på jämställd bas i utbytet.
Stödet till massmedia skall ses som bidrag till uppbyggandet och utvecklingen av främst press och radio men även nyhetsbyråer i u-länder. Insatserna utgörs bl. a. av programstöd till IPS, tredje världens nyhetsbyrå och ACCE, en afrikansk mediaorganisation.
Tonvikten på kulturstödet ligger på insatser i SADCC-regionen även om Östafrika och Latinamerika också erhåller stöd.
385¶MänskUga rättigheter och demokratisk utveckling Prop. 1990/91: 100
Bil 5 Ett viktigt mål för biståndet är att främja mänskliga rättigheter och en
demokratisk utveckling. Målets förverkligande diskuteras fortlöpande inom ramen för den dialog som förs med samarbetsländerna. Målet anvisar även ett förhållningssätt i själva biståndssamarbetet. Enskilda biståndsprojekt skall om möjligt syfta till de berörda människornas aktiva deltagande. Här utgör arbetsmetoden en del av målet.
Vid sidan av verksamheten inom landramarna finns medel avsatta för särskilda program för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling. Till de områden som får stöd inom denna delpost hör organisationer som verkar för mänskliga rättigheter, stärkande av rättsväsende och rättssäkerhet. Stöd lämnas till studier om sambandet mellan utveckling och mänskliga rättigheter, för att underlätta korrekta procedurer vid allmänna och kommunala val, för verksamhet och information kring förföljda minoriteter, samt insatser för att främja barns rättigheter.
Ett relativt omfattande stöd gavs under 1989/90 till den Internationella Juristkommissionen (ICJ), Minority Rights Group, Andinska Juristkommissionen och Kyrkornas världsråds program för mänskliga rättigheter i Latinamerika. Vidare beviljades smärre belopp till ett relativt stort antal seminarier kring frågor om mänskliga rättigheter och humanitär rätt.
Försöksverksamhet och metodutveckling
Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM) är inriktad på experimentell och nyskapande verksamhet inom områden som är särskilt angelägna i utvecklingssamarbetet. Insatserna syftar till att finna metoder för att angripa olika utvecklingsproblem för att på sikt förbättra situationen för den fattigare delen av befolkningen. Därigenom stödjer och kompletterar insatserna den landprogrammerade bilaterala verksamheten. Samarbete bedrivs med FN-organ, andra mellanstatliga organ samt institutioner och förelag i Sverige.
Inom FoM ges medel för bl. a. planering av åtgärder för att underlätta arbets- och levnadsförhållanden för människor sysselsatta i svenskstödda projekt i skogssektorn, utveckling av småindustri i Afrika, integrering av industriell miljövård i industriprojekt, utveckling av utbildningsmetoder inom centrala områden i det bilaterala samarbetet, stöd till mottagariändernas administrativa reformarbete, studier för analys av olika u-länders utvecklingsmöjligheter saint ett världsbahksprogram kring metoder för att öka hänsynen till de sociala aspekterna vid utformningen av ekonomiska återhämtningsåtgärder i Afrika.
Insatsförberedelser och resultalvärdering
Under delposten Insatsförberedelser och resultat värdering (IRV) finns medel för förberedelse, uppföljning och utvärdering av projekt, program och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel.
386¶Främst används medlen till undersökningar och utredningar som skall Prop. 1990/91:100 ligga till grund för den svenska beslutsprocessen eller ge information till Bil. 5 SIDA, statsmakterna och allmänheten om biståndsmedlens användning. För utredningarna anlitas specialister inom olika områden, såsom industriell teknik, energi, undervisningsplanering, medicin, jordbruks- och vattenfrågor. Utvärderingar av större allmänintresse publiceras i serien "Bistånd utvärderat".
387¶ANDRA BISTÅNDSPROGRAM p™p- 190/91: lOO
Bil.5 U-landsforskning
En huvudinriktning för SAREC:s verksamhet är att stödja u-länders strävan att bygga upp och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik. Verksamheten kan uppdelas enligt följande:
— stöd till internationella forskningsprogram,
— direkt stöd till regionalt forskningssamarbete och till enskilda u-länder och
— stöd till svensk u-landsforskning.
Ett centralt mål för SAREC är att stödja u-länders strävan att bygga upp och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik.
Stödet till internationella forskningsprogram har tidigare utgjort SA-REC:s största enskilda anslagspost. De bilaterala och regionala forskningsprogrammens sammanlagda andel har dock ökat och överstiger nu stödet till de internationella programmen.
Kunskapsöverföring och nationell kapacietetsutbyggnad utgör en viktig del av det bilaterala samarbetet. I detta arbete deltar i allt högre grad institutioner vid svenska universitet och högskolor, f n. pågår drygt 140 projekt där över 80 svenska institutioner deltar.
SAREC driver även ett program för stöd till svensk u-landsforskning. Programmet domineras av långsiktigt stöd till institutioner/forskargrupper och fleråriga projektstöd. Under 1989/90 tillsattes tre professurer inom miljöområdet och inom utvecklingekonomi.
SAREC ger sedan länge ett omfattande stöd till olika internationella forskningsprogram. Största mottagare är WHO:s forskningsprogram och konsultativa gruppen för jordbruksforskning, CGIAR, genom vilket ett tiotal forskningscentra erhåller stöd.
År 1986 anvisade regeringen 100 milj. kr. genom SAREC för ett femårigt forskningsprogram om skog och miljö i u-länder. SAREC fick vidare sommaren 1988 i uppdrag att utforma ett särskilt stöd lill forskning om AIDS och tropiska sjukdomar. För denna forskning anslog regeringen 60 milj. kr. för en treårsperiod med början budgetåret 1988/89.
För budgetåret 1990/91 anvisades anslaget C 3. Andra biståndsprogram 360 milj. kr. för u-landsforskning. Dessutom anvisades SAREC 24,3 milj. kr. under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA bl. a. för forskningen om AIDS samt 10 milj. kr. under anslaget C 3. Andra biståndsprogram för insatser i Costa Rica och Chile.
Under budgetåret 1989/90 uppgick de totala utbetalningarna från SAREC till 349 milj. kr. motsvarande en ökning om 24 % jämfört med föregående år. Den ingående reservationen 1989/90 uppgick till 127,4 milj. kr. varav 126,0 milj. kr. var intecknade för avtalade insatser.
Tekniskt samarbete och u-krediter
BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten
främja ekonomisk och social utveckling i u-länder samt att utvidga och 388
stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete Prop. 1990/91: 100 med svenska institutioner och företag. Bil. 5
Verksamheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete med u-länder inklusive internationella kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. BITS insatser förutsätter att samarbetsländerna har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av de projekt som erhåller stöd, att projekten är prioriterade i ländernas utvecklingsplaner samt att en kostnadsdelning sker mellan parterna. Huvuddelen av BITS verksamhet är inriktad på energiförsörjning, transporter, kommunikationer och industri. Under senare år har också insatser för miljöskydd ökat markant.
BITS samarbetar med låg- och medelinkomstländer. En stor del av verksamheten avser låginkomstländer med en BNP per capita kring 480 US dollar. Närmare 60 % av BITS lämnade utfästelser om bistånd i u-krediter avser denna kategori. Inom det tekniska samarbetet ligger tyngdpunkten på lägre medelinkomstländer.
BITS verksamhet har expanderat kraftigt under 1980-talet. Under budgetåret 1989/90 ökade verksamhetens finansiella omfattning med 40% jämfört med året innan. Totalt utbetalades 985 milj. kr., varav 215 milj. kr. för tekniskt samarbete och 770 milj. kr. för u-krediter. Den ackumulerade reservationen för u-krediter vid utgången av budgetåret 1989/90 uppgick till 462 milj. kr. Av totalt tillgängliga medel om 862 milj.kr. per den I juli 1990 var 497 milj. kr intecknade för utestående utfästelser. Drygt hälften av detta belopp avsåg "frysta" utfästelser för projekt i Kina.
Tekniskt samarbete
Det tekniska samarbetet syftar till att överföra kunnande från Sverige till samarbetsländerna. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av projekt samt utbildning inom områden där Sverige har god kompetens och kapacitet. BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag till konsultinsatser, utbildning för personer från enskilda länder, institutions-samarbete, finansiellt stöd, försöksutrustning och internationella kurser. Vidare ingår ett samarbete med Svenska institutet som avser person- och expertutbyte. BITS samarbetar också med SWEDFUND genom insatser för utbildning och driftledning i industriprojekt där SWEDFUND medverkar.
Det tekniska samarbetet sker främst inom sektorerna industri och energi. Flera av de internationella kurserna behandlar dessa sektorer. En vidgning av kursutbudet mot t. ex. mer allmänt förvaltningskunnande pågår. Stöd till konsultinsatser, som är den största verksamhetsformen, har i växande utsträckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet av befintlig industri och infrastruktur, t. ex. genom energisparande åtgärder. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av utmstning, kan ges som komplement till det tekniska samarbetet i länder med betalningsbalansproblem och till länder som inte kan komma ifråga för u-krediter. Stöd ges främst för underhålls- och rehabiliteringsinsatser.
Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl. a. som 389
en del i genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa Prop. 1990/91: 100 u-länder. Samarbete sker även med förutvarande programländer. I län- Bil. 5 derkretsen ingår bl. a. Algeriet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Jamaica. Jordanien, Kina, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, Somalia, Sudan, Thailand, Tunisien och Uruguay.
Under budgetåret 1989/90 inleddes tekniskt samarbete med Polen och under innevarande budgetår med övriga Östeuropa med tonvikt på Sveriges närområde samt Tjeckoslovakien och Ungern.
U-krediter
U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges på förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som främjar u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling. U-krediter kan beviljas u-länder vilkas utvecklingspolitik är förenlig med målen för svenskt bistånd och vilka bedöms ha en tillfredsställande kreditvärdighet.
U-kreditgivningen har till övervägande del inriktats på programländer för svenskt bistånd och de u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete. De beviljade och aktuella krediterna fördelar sig på 29 länder. Större mottagarländer är Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jordanien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. Samtliga utom Algeriet, är låg- eller lägre medelinkomstländer. För många u-länder begränsas möjlighetema att tillgodogöra sig u-krediter av skuldproblem och åtföljande brist på kreditvärdighet.
U-krediter lämnas för finansiering av enskilda projekt eller via utvecklingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorerna energi, transport och telekommunikationer samt industri. Närmare hälften av den beviljade kreditvolymen avser energisektorn. Krediter via utvecklingsbank har hittills lämnats eller erbjudits till fem länder, varav den största, till Chile beslutades under 1990.
I vissa programländer ges u-krediter till projekt i samarbete med SIDA. Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt för kraftöverföring i Indien och senast Uri-kraftverket i Indien.
BITS har i flera fall av parallellfinansiering medverkat med u-krediter i projekt där Världsbanken eller en regional utvecklingsbank är huvudfinansiär. U-krediter har även beviljats projekt där Nordiska investeringsbanken eller arabiska utvecklingsfonder är engagerade i finansieringen.
I enlighet med en internationell överenskommelse inom OECD, som Sverige biträtt, ges u-krediter sedan juli 1988 med en förmånlighetsgrad på 35 % respektive 50 %. Det högre gåvoelementet gäller för de s. k. minst utvecklade länderna.
U-krediter ges normalt i en integrerad transaktion där biståndsmedlen används för att subventionera kreditvillkoren. 1 vissa fall, främst till de minst utvecklade länderna, kan s. k. kombinationskrediter lämnas. Dessa består dels av en gåva, dels av en exportkredit.
För att tillgodose att priserna blir så förmånliga som möjligt för motta gariänderna erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i 390 internationell konkurrens.
Den totala kreditvolymen för beviljade och aktuella krediter uppgick vid Prop. 1990/91:100 utgången av budgetåret 1989/90 till 10 018 milj. kr. med en beräknad Bil. 5 biståndsdel på 3 300 milj. kr. Av de 145 krediter som var aktuella vid budgetårsskiftet hade 126 krediter lett till åtaganden med en total lånevolym på 8 600 milj. kr. Av detta hänfördes 2 800 milj. kr till biståndet.
I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras samtliga u-krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget under s. k. biståndsgarantier uppgick den 30 juni 1990 till 5 674 milj. kr.
En säkerhetsreserv som uppbär garantipremier för u-krediterna har upprättats. Till reserven har tidigare även förts medel från biståndsanslaget. Reserven utökades under budgetåret 1989/90 med 55 milj. kr. till totalt 371 milj. kr. Detta motsvarade 7% av utestående garantiengagemang. Vid skadefall under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under budgetåret 1989/90 uppgick utbetalningarna för skadefall till 58 milj. kr. Återvinningar under samma period uppgick till 7 milj. kr. Skadereserven administreras av exportkreditnämnden (EKN).
Exporteffekter
Genom att anslagsmedlen för BITS verksamhet används för upphandling av svenska varor och tjänster erhålls en direkt effekt på svensk export. Genom att kunskaperna om och erfarenheterna av de svenska resurserna ökar uppnås också en indirekt exporteffekt t. ex. genom det tekniska samarbetet.
Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar till kan uppskattas till ungefär tre gånger utbetalningarna.
Internationella riktlinjer for blandade krediter
S. k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurrensmedel på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner och urgröpning av biståndets kvalitet har lett till att användningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i internationella fora. OECD:s biståndskommitté (DAC) antog år 1987 reviderade riktlinjer för utnyttjande av offentligt bistånd i kombination med exportkreditgivning och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. Riktlinjerna syftar bl. a. lill att skärpa biståndskrilerierna och begränsa den kommersiellt motiverade konkurrensen med sådan kreditgivning.
Reglerna för blandade krediter skärptes vidare genom en överenskommelse inom OECD, som ingicks våren 1987 och som Sverige biträtt, om en höjning av den lägsta, tillåtna förmånlighetsgraden i blandade krediter. Även om det är för tidigt att värdera erfarenhetema från detta arrangemang tyder mycket på att kreditvärdiga u-länder i dag lyckas finansiera en stor del av sina investeringsprojekt med blandade krediter och att dessa fortsätter att vara ett konkurrensmedel.
27¶Riksdagen /990/9I. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Fonden för industriellt samarbete med u-länder P' '990/91:100
(SWEDFUND) ''-
SWEDFUND:s verksamhet skall bidra till industriell utveckling i u-länder. Fondens uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga medel stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. SWEDFUND söker inrikta sin verksamhet på låg- och lägre medelinkomstländer vilka tidigare endast i begränsad utsträckning engagerat svenska företag i industrisatsningar.
SWEDFUND är enligt stadgama en självständig statlig stiftelse. Fonden skall förmedla kontakter, medverka till och finansiera förinvesteringsstudier och medverka i långsiktiga samverkansprojekt. En huvudform för detta är aktiesatsningar samt lån och garantier.
Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj. kr., har enligt riksdagsbeslut steg för steg höjts till 250 milj. kr. Fonden har bemyndigats att med statsgaranti låna upp medel inom en ram motsvarande högst tre gånger det vid varje tillfälle inbetalda kapitalet. De totala utestående kontrakterade åtagandena för aktiesatsningar, lån och lånegarantier uppgick den 30 juni 1990 till 197 milj. kr. Utbetalningarna uppgick vid samma tidpunkt till ca 171 milj. kr. Fondens löpande kostnader täcktes t.o.m. budgetåret 1984/85 i huvudsak av avkastning från det egna gmndkapitalet och vissa administrativa bidrag från statsbudgeten under verksamhetens tre första år. Sedan budgetåret 1985/86 redovisar fonden ett underskott. Detta sammanhänger med att det försämrade ekonomiska läget i många u-länder haft en ogynnsam inverkan på fondens verksamhet. Fondens arbetsinsatser och behovet av särskilda stödåtgärder i projektens inledande fas har blivit större än som kunde förutses när fonden etablerades. Vidare har fonden tvingats till att aktivt medverka i rekonstruktion av ett flertal företag. En följd har varit betydande av- och nedskrivningar i investeringsportföljen. En vändning när det gäller möjligheterna till att satsa i nya SWEDFUND-projekt kan nu skönjas. En större andel av projekten i drift ger vinst. Resultatet efter nedskrivningar var fortfarande negativt för budgetåret 1989/90, men representerade en klar förbättring från föregående år genom en nedgång av förlusten efter nedskrivningar från 9,2 milj. kr. till 3,9 milj. kr.
SWEDFUND medverkade finansiellt per 30 juni 1989 i sammanlagt 47 projekt inkl. förstudier i 25 u-länder. Projekten finns i nuvarande eller tidigare programländer samt i u-länder med vilka Sverige önskar utveckla ett bredare samarbete.
Det totala värdet av investeringarna i de pågående projekten beräknas till ca 2 100 milj. kr. SWEDFUND:s totala finansiella åtagande i dessa projekt uppgår till 197 milj. kr. Övriga finansiärer är projektens svenska och lokala intressenter, nationella och regionala utvecklingsinstitutioner, exportkreditorgan, affärsbanker m. fl.
Verksamheten inriktas på projekt där tillverkningen baseras på lokala råvaror och resurser. Ansträngningar görs för att utveckla projekt med en produktionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infra struktur och med liten tillgång till service- och underhållstjänster. Samti- 392
digt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad teknik än vad som tidigare funnits, introduceras i landet.
Både stora och små företag, statliga, kooperativa och privata förekommer som svenska parter i samarbetet genom SWEDFUND.
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Projektbistånd till vissa länder
Anslag.sposten
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil 5, UU 20, rskr 226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbistånd till vissa u-länder. Under 1988/89 anslogs 50 milj. kr. under 1989/90 70 milj. kr. och under 1990/91 390 milj. kr. Anslagsposten motiverades med att det kan finnas behov av att från svensk sida gå in med särskilda insatser i vissa u-länder för att markera vårt stöd till ett land i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Svenska insatser kan t. ex. verksamt bidra till att främja en utveckling i demokratisk riktning. Hittills har beslut fattats om stöd till bostadsbyggande samt till miljö- och markvårdsprogram i Costa Rica, utvecklingssamarbete genom SIDA med Uganda, bidrag till östafrikanska utvecklingsbankens verksamhet i Uganda, stöd till forskningssamarbete med Costa Rica och Chile, bidrag till lMPOD:s verksamhet i Filippinerna och Costa Rica, stöd till socialt bostadsbyggande och skolor i Chile, bidrag för beredning av BlTS-insatser i Filippinerna samt utvecklingssamarbete med Polen och övriga Östeuropa.
Det biståndsjinansierade .samarbetet med Öst- och Centraleuropa
Anslagsposten används även för att finansiera bilateralt utvecklingssamarbete med Öst- och Centraleuropa. Nedan ges en översikt över Sveriges biståndsfinansierade samarbete med dessa länder.
I december 1989 presenterade statsministern ett program för svenskt stöd till den djupgående samhällsomvandlingen i Östeuropa. Under våren 1990 beslutade riksdagen (prop. 1989/90:100, bil. 5, UU etc.) om en finansiell ram om 1 miljard kr. över tre år, varav 900 milj. kr. skall finansieras över biståndsramen.
Biståndet fördelas på såväl multilaterala som bilaterala insatser. De multilaterala insatserna finansieras under anslaget Cl. Tabellen ger en bild över hur det svenska biståndet fördelas.
Polen varav:
Miljöinsatser och annan kunskapsutveckling
Genom folkrörelser
270 30
300 milj. kr.
övriga Östeuropa
225 milj.
kr.
Prop. 1990/91:
100
varav:
Bil.5
Miljöinsatser
45¶Kurser, förvaltningsinsatser
stipendier, information m, m.
105¶Folkrörelsestöd och kulturutbyte
60 Andra bilaterala insatser
15 Multilaterala insatser
375 milj.
kr.
varav:
EFTA-fond för Jugoslavien
under 5 är
160¶Nordiska miljöfinansieringsbolaget
under 6 år
110¶Konsultfond för samarbete med
Världsbanken
15¶Ofördelat
90¶Insatser från andra anslag än
biståndet för främjande av kontakter m. m
100 milj.
kr.
Summa
1 000 milj.
kr.
Det svenska biståndet skall inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra reformer och klara de påfrestningar som länderna nu möter. Insatser inom en rad samhällsområden fömtses i första hand i form av erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Särskild prioritet kommer att ges miljöområdet.
I Polen har beslut tagits om insatser för bl. a. effektivare energianvändning och rening av vatten och luft. Särskilda medel har också avsatts för andra miljöinsatser i närområdet, i synnerhet de baltiska republikerna. Utöver miljöbiståndet har ett omfattande samarbete initierats på en rad samhällsområden mellan myndigheter, högskolor, organisationer, företag och enskilda i Sverige och parter i Östeuropa. Insatserna möjliggör ett nära erfarenhetsutbyte och en bred kunskapsutveckling. Sålunda har BITS, som har ett huvudansvar för handläggningen av Östeuropabiståndet, utarbetat beredningsplaner för miljösamarbete, kurser för sovjetiska beslutsfattare, samarbete inom kultur, information och utbildning samt förvaltningsutveckling och annat tekniskt bistånd. Vidare samverkar BITS och Svenska Kommunförbundet om vänortssamarbete med Östeuropa. BITS-medel kanaliseras via Svenska Institutet för stipendiering, information, expertutbyte m.m. Vidare förmedlar SIDA särskilt stöd genom folkrörelserna till Östeuropa på totalt 90 milj. kr. under de kommande tre åren. ca 10 milj. kr. av detta belopp kan användas för kultursamarbete.
På det multilaterala området har förhandlingarna om EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien slutförts. Syftet med fonden är att förmedla krediter till produktiva investeringar i näringsliv och infrastruktur. Det svenska bidraget uppgår till 160 milj. kr. under fem år. Det nordiska miljöfinansicringsbolaget NEFCO är knutet till den nordiska investeringsbanken NIB och har nyligen påbörjat sin verksamhet. NEFCO skall med kapital investera i företag som producerar miljöteknologi. Det svenska bidraget uppgår till totalt 110 milj. kr. under fem år. Vidare har ett samarbete inletts med Världsbanken genom en särskild konsuhfond för projektförberedelser inom miljö, infrastruktur och andra prioriterade sektorer.
394¶Särskilda insatser i skuldtyngda länder Prop. 1990/91:100
Bil.5
Anslagspostens utnyttjande
Budgetåret 1985/86 inrättades en anslagspost för särskilda insatser i skuldtyngda länder, då kallad betalningsbalansstöd. Budgetåret 1990/91 anvisades 640 milj. kr. under anslagsposten Särskilda insatser i skuldtyngda länder under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Totalt under de fem föregående budgetåren hade 2 370 milj. kr. anvisats.
Behovet av särskilda biståndsinsatser för att stödja ekonomisk återhämtning och för att lätta u-ländernas skuldbörda har vuxit under l980-ta-let i takt med att den ekonomiska krisen förvärrats i många länder. Biståndet har företrädesvis givits inom ramen för internationellt samordnade insatser till stöd för ett lands ansträngningar att genomföra ekonomiska återhämtningsprogram. Härigenom uppnås ett starkare stöd för ekonomisk-politiska reformer i syfte att återupprätta tillväxt och utveckling. Återhämtningsprogrammen utarbetas oftast i samarbete med Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). En förutsättning för att reformansträngningarna skall vara hållbara är att ett tillräckligt externt resursflöde kommer till stånd. Att med biståndet delta i internationellt samordnade aktioner har också till syfte att påverka andra givare att ge ökat bistånd och ytterligare skuldlättnad.
Behovet av särskilda insatser framstod klart redan i mitten av åttiotalet, då emellertid formerna för att hantera skuldkrisen endast var svagt utvecklade. Inrättandet av en anslagspost ökade möjligheterna för Sverige att agera internationellt för att främja nya och mer effektiva former för sådant stöd. Anslagsposten användes inledningsvis för att reglera vissa u-länders skuldtjänst till svenska staten. När det internationella samarbetet utvecklades, bl. a. genom svenska initiativ, utfästes medel från detta anslag för internationellt samordnade aktioner.
1 vidstående tabell redovisas anslagspostens användning under budgetåren 1985/86-1989/90. Insatserna redovisas under det år då beslut fatlats.
395¶Tabell: Särskilda insatser i skuldtyngda länder: anslagspostens användning Prop. 1990/91: 100 under budgetåren 1985/86-1989/90 (i milj. kr.). Bil. 5
Budgetär Anslag Beslutat
belopp ändamäl
1985/86 400 365,8 Betalning av skuld till svenska staten:
Tanzania (165,4),
Mozambique (134,1), Zambia (45,9), Vietnam (2,2), Nicaragua (18,2).
1986/87 400 62,4
varav: 50,0 stöd till äterhämtningsprogram: Tanzania,
12,4 Betalning av skuld till svenska staten: Guinea-Bissau.
1987/88 460 627,6
varav:
117,4 Betalning av skuld till svenska staten: Sudan,
200,0 stöd till återhämtningsprogram:
Mozambique (100), Tanzania (90), Uganda (10).
0,2 Reglering av viss del av
Guinea-Bissaus skuld till Sverige,
150,0 Stöd till återhämtningsprograra (i
anslutning till det särskilda programmet för Afrika, SPA 1988): Tanzania (48), Mozambique (42), Ghana (20), Guinea-Bissau (20), Uganda (20),
150,0 IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassnings-faciliteten ESAF,
10,0 Skuldåterköp: Bolivia.
1988/89 470 461,3
varav:
225,0 stöd till återhämtningsprogram (i
anslutning till det särskilda programmet för Afrika, SPA 1989):
120 milj. kr. för samfinansiering i Mozambique (60), Uganda (30), Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé och Principe (10);
105 milj, kr, för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder som innehas av Tanzania (65), Ghana (10) och Uganda (15), samt för samma ändamål utanför Afrika, Bangladesh (5), Bolivia (5) och Srl Länka (5).
6,4 Stöd till Guyanas återhämtningsprogram.
150,0 IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassnings-facil iteten ESAF.
65,0 Stöd till Nicaraguas återhämtningsprogram.
14,9 Reglering av viss del av Mozambiques skuld till Sverige,
396¶Budgetår Anslag Beslutat Prop. 1990/91: 100
belopp ändamål Bil. 5
1989/90 640 603,7
varav:
10,0 skuldåterköp: Bolivia
265,0 Stöd till äterhämtningsprogram (SPA 1990):
135 milj. kr. för samfinansiering i Mozambique (80), Uganda (30), Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé och Principe (5);
130 milj, kr, för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder som innehas av Tanzania (70), Kenya (30), Uganda (20) och Ghana (10).
100,0 stöd till återhämtningsprogram: Zambia
150,0 IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassningsfaciliteten ESAF,
78,7 Reglering av viss skuld till Sverige: Mozambique (28,3), Madagaskar (22,0) Tanzania (18,6), Togo (8,0), Guinea-Bissau (1,6), (Beslut fattat september 1990.)
Summa 2 370 2 120,8 Ej utfästa medel 249,2 milj. kr.
Stöd till ekonomiska äterhämtningsprogram
Den övervägande delen av betalningsbalansstödet ges som varubistånd till stöd för återhämtningsprogram. Den första insatsen av detta slag gjordes budgetåret 1986/87 när Tanzania just hade antagit ett ekonomiskt återhämtningsprogram och slutit ett avtal med IMF. Det svenska stödet uppgick då till 50 milj. kr. Under följande budgetår fattades beslut om ytteriigare sammanlagt 200 milj. kr. till Mozambique, Tanzania och Uganda, även det i samband med internationella aktioner för att stödja återhämtningsprogram.
Sedan de multilaterala formema utvecklats för denna typ av stöd har regeringen gjort ytteriigare insatser. Sverige har företrädesvis lämnat stöd inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (Special Pro gram of Assistance, SPA). Detta program har organiserats av Världsban ken i syfte att mobilisera mer bistånd från givariänderna till stöd för de fatliga och skuldtyngda afrikanska ländernas återhämtning. Första gången en givarkonferens anordnades utfäste Sverige bidrag på 150 milj. kr. (SPA 1988). För de båda därpå följande bidragen (SPA 1989 och SPA 1990) beslutade regeringen om 225 resp. 265 milj. kr. i stöd. De länder som erhållit stöd och de aktuella beloppen framgår av tabellen. Bidragen läm nas oftast i sam- eller parallellfinansiering med Världsbanken. Av de 265 milj. kr. för SPA 1990 utgick ca hälften, 135 milj. kr., i denna form. Bidragen kan finansiera angelägen import generellt, men kan också knytas 397
till särskilda rehabiliteringsprogram för t. ex. industrisektorn, infrastmk- Prop. 1990/91:100 tur eller sociala ändamål. Bil. 5
Av bidragen till SPA används också en betydande del för att underlätta återbetalning av viss Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-ländernas skuldbörda består av räntor på lån till Världsbanken. Dessa skulder är s. k. prioriterade skulder, vilket innebär att de inte kan bli föremål för omförhandling. För att Väridsbanken skall fortsätta att kunna låna ut till u-länderna krävs att dessa länder fullföljer sina återbetalningar. I annat fall tvingas banken ställa in såväl planerad som pågående utlåning. Därmed skulle ländernas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fullföljas och möjligheterna att få additionellt bistånd från bilaterala givare minska. För u-ländernas del är det därför av stor vikt att betalningama till Väridsbanken sköts. Tidigare har de flesta av dessa länder kunnat ta lån från Väridsbanken både på dess marknadsmässiga villkor, s. k. IBRD-lån, och på dess mjuka, av biståndsgivare subventionerade, villkor, s. k. IDA-lån. Sedan det ekonomiska läget försämrats kan många av länderna nu enbart ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD-lånen utgör dock en stor del av ländernas skuldtjänst. För att underiätta dessa betalningar har Väridsbanken beslutat, efter initiativ från bl.a. Sverige, att en del av de totala återbetalningar som varje år görs på tidigare IDA-lån från och med budgetåret 1988/89 skall lånas ut till dessa s. k. IDA-only länder i proportion till deras utestående skuldtjänst avseende IBRD-lånen. Bidraget från IDA-återflödet är emellertid inte tillräckligt för att klara av ländernas betalningsförpliktelser på IBRD-lån. De nordiska ländema har därför också föreslagit att biståndsgivare skall ställa ytterligare medel till förfogande i detta syfte. Efter en överenskommelse mellan givarländerna finns nu sådana bidragsmöjligheter som en del av Världsbankens särskilda program för Afrika.
Internationella valutafondens resurser spelar en viktig roll i de skuldtyngda ländernas återhämtningsprogram, eftersom dessa resurser är villko-rade till förändringar i den ekonomiska politiken. För att stödja fattiga länders strukturanpassning har en särskild facilitet, dvs. en särskild möjlighet att få tillfällig tillgång till resurser från fonden, inrättats, IMF:s s. k. utvidgade slrukiuranpassningsjäcilitet (enhanced stmctural adjustment fa-cility, ESAF). Denna har ökat fondens möjligheter att ge lån på mjuka villkor. För att upprätta fonden har flera länder bidragit med kapital eller räntesubventioner. Riksdagen har godkänt ett svenskt bidrag till ESAF på sammanlagt 600 milj. kr. under åren 1988- 1991 att användas till räntesubventioner.
Ett antal länder har stora betalningseflersläpningar till IMF, Världsban ken eller regionala utvecklingsbanker. Detta har utgjort allvarliga problem för såväl länderna som institutionerna. Bland de länder som under år 1990 låg efter med sina betalningar märks Nicaragua, Vietnam och Zambia. För länderna innebär detta en svår situation, eftersom de därmed är uteslutna från tillgång till nya resurser från institutionerna. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som har för avsikt att genomföra tillräckligt djupgående strukturanpassningsprogram och klara ut problemen med be talningseftersläpningarna. Under år 1989 bildades en första s. k. stöd- 398 grupp för att bistå Guyanas reformprogram och för att lösa landets skulder
till internationella finansiella institutioner. Sverige bidrog med I miljon Prop. 1990/91:100 US dollar som obundet varubistånd. Bil. 5
Under år 1990 nådde även Zambia en uppgörelse om sitt ekonomiska reformprogram. För att hjälpa landet hantera de exceptionellt stora betalningseftersläpningarna till IMF och Världsbanken utvecklades, bl.a. med hjälp av nordiskt engagemang, ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av problem. Delta innebär vad gäller relationen till IMF bl.a. att Zambia under ett IMF-övervakat program återupptar de löpande återbetalningarna, medan den ackumulerade skulden i praktiken refinansieras vid ett senare tillfälle. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilaterala givare. Sverige gav i detta sammanhang 100 milj. kr. i form av obundet vambistånd.
Nicaragua inledde under år 1988 ett omfattande ekonomiskt återhämtningsprogram. Sverige har stött utarbetandet av reformprogrammet bl. a. genom att finansiera studier och rådgivning. I maj 1989 hölls i Stockholm ett internationellt givarmöte vid vilket ett antal länder utfäste stöd till programmet. Sverige beslutade om ett bidrag om 65 milj. kr. för obundet rambistånd.
Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten
En stor del av de fattigaste ländernas skuld gäller i långivarlandet offentlig eller offentligt garanterad skuld, främst bistånds- och exportkrediter. I enlighet med en resolution i UNCTAD, skrev Sverige år 1978 av de biståndskrediter som under 1960- och 1970-talen gavs till de fattigaste länderna. År 1986 gjordes samma sak för Zambia. Totalt avskrevs ca I 185 milj. kr. Detta har inte belastat betalningsbalansstödet.
De fordringar som svenska staten i dag har på u-länder är främst exportkrediter och u-krediter. Av betalningsbalansstödet har sammanlagt 496 milj. kr. använts för betalning av skuld till svenska staten enligt den modell som beslutades år 1986. Sju länder - Guinea-Bissau, Mozambique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia - har på detta sätt fått förfallna skulder till svenska staten reglerade fram till ett visst datum. Beloppen för de enskilda länderna framgår av tabellen. De reglerade skulderna har uppkommit genom skadereglering hos exportkreditnämnden (EKN) eller SWEDFUND (endast mindre belopp). Skulderna omfattar såväl kapitalförfall som ursprunglig låneränta.
Sedan Sverige tog det första beslutet om betalning av skuld till svenska staten har de multilaterala formerna för reglering av denna typ av skuld utvecklats. Inom den s. k. Paris-klubben kan skuldtyngda länder omför- handla betalningsförpliktelser under offentliga skulder och som följer av i långivarländerna offentligt garanterad skuld. Efter att ha uppnått en prin cipöverenskommelse i Paris-klubben ingår skuldlandet bilaterala avtal med långivarländerna. Vid de sju stora industriländernas möte i Toronto år 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott i denna fråga. Denna s. k. Toronto-överenskommelse ger tre möjligheter till koncessionella, dvs. mjuka, villkor för de fattigaste länderna: avskrivning av en del av kapital- förfallen, förlängd återbetalningstid och sänkt konsolideringsränta. 399
För många u-länder är även dessa mjukare villkor alltför betungande. Prop. 1990/91:100 Sverige har därför drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigas- Bil. 5 te länderna. Genom att använda betalningsbalansstödet har regeringen beslutat att ge en rad länder full betalningsfrihet när skulderna omförhandlas. Biståndet används för atl täcka samtliga räntebetalningar som skall erläggas i enlighet med skuldkonsolideringsavtalen. Biståndet ger alltså en additionen skuldlättnad utöver vad som överenskommits internationellt. I ett samlat beslut i september 1990 avsattes 78,7 milj. kr. för detta ändamål. Även vid några tidigare tillfällen har anslaget använts för liknande ändamål (totalt 17,7 milj. kr.).
Stöd jör reglering av u-länders kommersiella skuld
Utöver skuld till internationella finansiella institutioner och skuld till bilaterala offentliga långivare har u-länderna en betydande skuld till privata långivare i andra länder. Detta är skuld som inte är offentligt garanterad i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-länderna har svårt att betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar i dag mellan fordringsägare på en andrahandsmarknad till priser som ofta ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nominella värden, för vissa länder så lågt som 5 — 20% av det nominella värdet. Olika metoder har tillämpats för att hjälpa u-länderna att tillgodogöra sig marknadens diskontering av fordringarnas värde.
Sverige har främjat sådan marknadsbaserad skuldlättnad på olika sätt. Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden av tredje part och överlämnas till skuldlandet uppstår ett s. k. skuldåterköp (eng. debt buy-back). Under budgetåret 1987/88 användes 10 milj. kr. för ett sådant arrangemang lill Bolivias förmån. I ett första brett internationellt organiserat skuldåterköp bidrog ett antal biståndsgivare till en fond för uppköp av Bolivias skulder till privata långivare. Fonden administrerades av IMF. Till ett pris av 11 % av skuldernas nominella värde kunde hälften av Bolivias skuld av detta slag återköpas och annulleras. Under år 1989 bidrog Sverige med ytterligare 10 milj. kr. Även andra återköpsopera-tioner har förberetts.
Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden och överiämnas till skuldlandet i utbyte mot någonting, t. ex. lokalvaluta för ett biståndspro jekt, uppstår s. k. skuldbyten (även kallade skuldomvandlingar eller skuld- konverteringar, eng. debt swaps). Sverige genomförde ett sådant skuldbyte till förmån för Costa Rica under budgetåret 1988/89. Då användes 21 milj. kr. (från andra anslagsposter) som var avsedda för lokalkostnadsfinansi ering i ett naturvårdsprojekt i landet. Costaricanska fordringar köptes upp till i genomsnitt 13,6 % av det nominella värdet. Skuldsedlarna överläm nades till Costa Rica i utbyte mot att landet ställde lokalvaluta till förfo gande för naturvårdsprojektet. På så sätt fick projektet mer lokalvaluta än det skulle ha fått om den utländska valutan hade växlats på normalt sätt i bank. Till skillnad från skuldåterköpen ökar skuldbyten oftast belastning en på landets budget. Särskild hänsyn måste därför tas till den makroeko nomiska situationen när skuldbyten genomförs. 400
NORDISKT BISTÅNDSSAMARBETE Pop. 1990/91: lOO
Bil.5
De nordiska länderna har sedan början av 1960-talet samarbetat på biståndsområdet. Formerna för samarbetet regleras genom en konvention som undertecknades i mars 1981. Enligt denna skall ärenden av principiell karaktär, såsom utvidgning, förlängning och revision av insatserna, beslutas av det Nordiska ministerrådet som även fastställer de ekonomiska ramarna. Den löpande granskningen av biståndsprojekten sker genom en s. k. ämbetsmannakommitté för biståndsfrågor (EKB) bestående av de ansvariga ämbetsmännen i de nordiska biståndsadministrationema. Genom konventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekman-narepresentation (RKB). RKB spelade en betydelsefull roll i genomförandet av de gemensamma nordiska biståndsprojekten. De flesta av dessa projekt har nu avslutats vilket medfört att biståndsministrarna i september 1990 beslöt att RKB skulle läggas ner. Istället skall de nordiska länderna enligt ett rullande schema arrangera ett årligt seminarium där parlamentariker och andra biståndsintresserade får möjlighet att diskutera biståndspolitiska frågor av gemensamt intresse. Finland står som värd för det första seminariet 1991.
Inom EKB bereds gemensamma nordiska projekt, samt diskuteras biståndsfrågor av nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt fomm för bl. a. diskussioner om samordnade ställningstaganden i olika internationella organisationer. Arbetsgrupper av ad-hoc karaktär tillsätts för att diskutera och bereda aktuella frågor.
De nordiska biståndsministrarna lägger stor vikt vid ett nära samarbete i biståndspolitiska frågor och har därför beslutat formalisera en ordning med regelmässiga möten två gånger per år. Mot bakgrund av erfarenheterna kommer möjligheten att upprätta ett nordiskt fackministerråd för bistånd att undersökas under 1991.
1 samband med den volymaktion som de nordiska länderna drev under år 1989 inleddes även ett fastare samarbete med Nederländerna. Återkommande möten hålls nu mellan biståndsministrarna i Norden och Nederländerna.
Det nordiska samarbetet i biståndsärenden omfattar också informella överiäggningar, t. ex. i anslutning till internationella möten, där de nordiska länderna ofta uppträder som en enhet. De nordiska länderna har även en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD).
Tyngdpunkten i det nordiska samarbetet har successivt kommit att förskjutas från de traditionella samfinansierade projekten mot samarbete präglat av stor flexibilitet såväl till formen som i valet av samarbetsobjekt. De nordiska ländema antog år 1988 ett särskilt program för nordiskt samarbete på biståndsområdet. Ett annat inslag i det nordiska samarbetet är en nordisk fond för kreditgivning på koncessionella villkor.
Mot bakgrund av utvecklingen i Östeuropa och Baltikum har de nordis ka länderna påbörjat samarbete om ett nordiskt arbetsprogram. Förslag finns om att inrätta en stipendieordning, upprätta informationskontor m. m. Finansiering förutsätts ske över Nordiska ministerrådets budget. 401
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA pp- 1990/91: lOO
LÄNDER ''
Den följande statistiken avser de utbetalningar (i tkr) som gjorts budgetåret 1989/90 av biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Utbetalningar, som inte kunnat länderfördelas, har förts till posten ej länderfördelat, de regionala posterna eller till övrigtposten. Utbetalningama för u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för gåvoelement för kreditförbindelser som utfärdats under 1989/90. Utgifterna för SlDA:s centrala administration, inklusive biståndskontoren, redovisas i separat kolumn. Övriga utgifter för den centrala biståndsadministrationen har utelämnats. Med hänsyn till lMPOD:s arbetssätt ingår dock i dess utbetalningar lönekostnader för personal med undantag av chefen för kontoret samt viss administrativ personal. Det muhilaterala biståndet (under anslaget Cl) ingår inte i statistiken då det inte är möjligt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder.
i ri O" ■o — in oo 1/
: r~~ r-l v-i rt HJ-' Tt 3
; rr-, (J\ Cl v~> r~~ \o 1
~ Cr- r. Vi oc O
O O (7» — —
t. "-. OO
o -o o r-i r-- r
TT — \D 0-. rt
r I/-1 O OO 11
w~i oo o (~i -
ri r-.) Tj -Tj 1/-,
OO 1/ — -O »O
Prop. 1990/91:100 Bil.5
— CO
*i oo
O —
. O OO
E i: c
" .2 o _
oo o ** rn m Tj- - —
r fM oo —
< O Tf O
f O tn m
rsi TT r-i r
— m
, oc o -
, o 5i S
in Cl it .S
o "n m Tf ■o O
oo os CT- Tf -TN
m —. oo r", -"d"
t (. O- os —
f, \J- sD oo
— fs) OS
Tf O —' OO
O - ri ■n ri r
" m rs]
ä- 2 o S c:'i
J E o. S j: ,
< < '
r: 3 OJ ro (Q
OJ L> -c o o 3
U Di U O O O
re I g. Q Q a:
-o ::: JZ-
[Il [II pi [11 [1]
m(Nmooo' QOs
— (*lCTvOO CT
r- m —■ — — (N
oo — O —■ —
O o in o
(N ■* w-i r-i 00
r- — »c r- —
—' Tj- r - oo w rs}
Prop. 1990/91:100 Bil.5
±5S
lUZ c/; u-
Q O
■g 2 < 5 2 I — =QSc,o =
— oo
s,0 so T fsj
O O — OO
Tf Tf m Tf
■n r oo O
m 00
«n
so TI- Tf
rs) oo
Tf
r- TT oo
m (N
r
CO
'"IS S aSi.E
o o — Os ( r- so —
— O < O
sO r-i
r- Tf
rs| Os
so Os
r- Tf —
sO
sO sO O m m m Tf o rsi - oo m
O " TT r-
Tf ■ 0 sO
m os m
2 E
O r- m m o r-
i.E g
„ Hj 3 'c ra t. o -
m —
os m
in rs)
r- oo
oo O
oo "
r m
m TT
r- Tf
] J= 3 3 3
Li. OOOOOO xr
*>n ro.2 cc>'n=*
xx« 51=; OTrtPji».-o
_i _J _J -1
S2
= oo Ji
- os l_
mr-moosoo rooinrsf
rN-OooinO \o — mr-
(tmr— — rr oom — r
voiiinr rnTj-inr»-i
— f 00 so —
Os
rsi 00
m
SO
r-j
■n
so
rf 00 os
0¶Tj- so —
m
so
f-i
os
Tf
Cl r f*
<
so
m — 0
r-i (1 m
m
1 Tf
VO
r-i
— m 00
"d- Os 00
00 Tj-
—
so
—
r-i
m Tf
Prop. 1990/91:100 Bil.5
O ■5; S 2
CU .0 > 3
QQ mz
C/1 U.
O O so Tt
W"! Tf O Tj
f»-i O sO "O
sO o os sO O sO
Tf 00 O
3 .=£ o bi . o 'c 2
; 00 o —
i o QO tn
> n-. sO oc ; r- rf Tf 1 r O O
— ui Os o — -O r~i
— mocococ rosii', Tfoor-ioi-. o — oc
2 E
I Tf
1- O
5 2 2 2 i :s
a rt -j o
3_ 2- n_ Il
E ä 2 - '-
c > .„ "O
ä; LÖ2_t//:/5'J/jy)7)(
fTtu — OO rOT 00.0.1
r.Of.-ia-Ooo o — 11 OOO"".
— — — TI- oo ..-. .c rl w-i r.)
O — CT. o. — CT. rt
O sO
Tf
Os
O O
o
sD ri
Td-
m
sO
o
i
oo
Tf Tf OC —
sC os
Prop. 1990/91:100 Bil.5
» S ärt 2 &i .5 ■> 3
ut U.
Q O
— OO
m Os m
O n-. O 1 O
O <. OOO
Tf Os os nO Ol
os Tf (I —
= 2 <.S 2 I SaSQmS
in, o <—,
OO Os fN m fs r
m so
>n Tf oo ri Os
•n Cl O Tf oo
sO O 1/ in r--
s f =
UJ o : 4,
_ E 2 E
O m 1. - " Tf
os m, Qs O ft Os
os r — Tf sO
t i — —
?
-
O
Tf
8
r. sO
Wi
"
(1
>0 in
sO —
sC Os O
sd -T
sO
c!
os
sD
O
sD
O
S5
Tf Ii-,
fl
■
r-i
rt
Tf
Tf
OC
OO
Tf
O sD
O oo
ra ro e3 c X 1-
■i-HI-l- DDD >>>
NNN uj<<-j:
406 Prop. 1990/91:100 Bil.5
VISSA FÖRKORTNINGAR
ACCE African Council on
Communications Education
AfDB
African Development Bank
AfDF
African Development Fund
AFIC
Asian Finance and Investment
Corporation
AIC
International Centre of
the Swedish Labour Movement
ANC
African National Congress
ARO
Africa Groups of Sweden,
Recruitment Organization
AsDB
Asian Development Bank
AsDF
Asian Development Fund
BITS
Swedish Agency for
International Technical and
Economic Co-operation
CABEl
Central American Bank for
Economic Integration
CADESCA
Comite de Accion de Apoyo al
Desarrollo Economico y Social
CATIE
Centro Agronomico Tropical de
Investigacion y Ensenanza
CCC-CA
Confederacion de Cooperativas
del Caribe y Centro America
CDB
Caribbean Development Bank
CFA
Committee on Food Aid
Policies and Programmes
CFC
Common Fund for Commodity
CGIAR
Consultative Group on
International Agricultural
Research
CILSS Committé Inter-Etats de
Lutte contre la Sécheresse au Sahel
CND Commission on Narcotic Drugs
Afrikanska rådet för massmedieutbildning
Afrikanska utvecklingsbanken
Afrikanska utvecklingsfonden
Asiatiska Finans- och Investeringsföretaget
Arbetarrörelsens Internationella Centrum
Afrikanska nationalkongressen
Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation
Asiatiska utvecklingsbanken
Asiatiska utvecklingsfonden
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
Centralamerikanska banken för ekonomisk integration
Aktionskommittén för centralamerikanskt samarbete
Utbildningscentrat för tropiskt jordbruk
Kooperativa federationen för Karibien och Centralamerika
Karibiska utvecklingsbanken
Kommittén för livsmedelsbistånd
Gemensamma fonden för råvaror
Konsultativa gruppen för
internationell
jordbruksforskning
Koordinerande kommittén för utveckling i Sahelområdet
Narkotikakommissionen
28 Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 100. Bilaga 5
407¶CSUCA
CTC
DAC
DCl
DND
DTCD
EADB EBRD
ECODEPA
ECOSOC
EFS
EG
EKN
EPLF
Confederacion Universitaria Centroamericana
United Nations Centre for Transnational Corporations
Development Assistance Committee
Defense for Children International
Division on Narcotic Drugs
Department of Technical Cooperation for Development
East African Development Bank
European Bank for Reconstruction and Development
Empresa de Cooperativas de Productores Agropecunnos
Economic and Social Council of the United Nations
European Community
Swedish Export Credits Guarantee Board
Eritrean People's Liberation Front
ESAF
Enhanced Stmctural-Adjust-
ment Facility
FAC
Food Aid Convention
FAO
Food and Agricultural
Organization
FSO
Fund for Special Operations
GAll
General Agreement on Tariffs
and Trade
HABITAT
United Nations Center for
Human Settlements
lAEA
International Atomic Energy
Agency
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Centralamerikanska universitetsfederationen
FN:s center för transnationella företag
OECD:s kommitté för biståndsfrågor
Narkotikakommissionens sekretanat
FN-sekretanatets tekniska biståndsprogram
Östafrikanska utvecklingsbanken
Europeiska utvecklingsbanken
FN:s ekonomiska och sociala råd
Evangeliska fostertandsstiftelsen
De europeiska gemenskaperna
Exportkreditnämnden
Eritreanska befrielse-rörelsen
Utvidgade strukturanpassningsfaciliteten
Livsmedelshjälpskonventionen
FN:s livsmedels- och jordbruksorgan isation
Allmänna tull- och handelsavtalet
FN:s boende- och bebyggelsecenter
Internationella
atomenergiorganet 408
Prop. 1990/91:100 Bil.5
IBRD International Bank for
Reconstruction and Development
ICA International Co-operative
Alliance
ICAP Instituto Centroamericano de
Administracion Publica
ICJ International Commission
of Jurists
ICRC International Committee of
the Red Cross
IDA International Development
Association
IDB
Interamerican Development
Bank
lEA
International Energy Agency
lEFR
International Emergency Food
Reserve
IFAD
International Fund for
Agricultural Development
IFC
International Finance
Corporation
IFS
International Foundation for
Science
IGADD
Intergovernmental Authority
on Drought and Development
IICA
Instituto Interamericano de
Cooperacion para la
Agricultura
IIDH
Interamerican Institute of
Human Rights
HED
International Institute for
Environment and Development
ILO
International Labour
Organization
IMF
International Monetary Fund
Världsbanken
Internationella kooperativa alliansen (IKA)
Centralamerikanska institutet för offentlig förvaltning
Internationella Juristkommissionen
Internationella rödakorskommittén
Internationella utvecklingsfonden
Interamerikanska utvecklingsbanken
Internationella energimyndigheten
Internationella katastroflagret för livsmedel
Internationella jordbruksutvecklingsfonden
Internationella fmansieringsbolaget
Internationella stiftelsen för vetenskap
Mellanstatliga myndigheten ansvarig för torka och utveckling
Interamerikanska institutet för jordbrukssamarbete
Interamerikanska institutet för mänskliga räUigheter
Internationella institutet för miljö och utveckling
Internationella arbetsorganisationen
Internationella valutafonden
409 Prop. 1990/91:100 Bil.5
IMO
International Maritime
Organization
IMPOD
Import Promotion Office for
Products from Developing
Countries
INCAE
Instituto Centroamericano de
Administracion de Empresas
INCB
International Narcotic Control
Board
INSTRAW
United Nations International
Research and Training
Institute for the
Advancement of Women
IPDC
International Programme for
the Development of
Communication
IPPF
International Planned Parenthood Federation
IPS
Inter Press Service
ISO
International Standardization
Organization
ITC
International Trade Centre
fl lO
International Tropic and
Timber Organisation
lUCN
International Union forthe
Conservation of Nature and
Natural Resources
LTTE
Liberation Tigers
of Tamil Eelam
MIGA
Multilateral Investment
Guarantee Agency
MONAP
Mozambique Nordic
Agricultural Programme
NDF
Nordic Development Fund
NEFCO
Nordic Environment Finance
Corporation
Internationella sjöfartsorganisationen
Importkontoret för u-landsprodukter
Centralamerikanska institutet för företagsledamtbildning
Internationella Narkotikakontroll styrelsen
Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling
Internationella program för kommunikationsutveckling
Internationella familjeplaneringsfederationen
Internationella standardiseringsorganisationen
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum
Internationella Tropiska Timmerorganisationen
Internationella Naturvårdsunionen
Tamilska organisationen Befrielsetigrarna
Multilaterala organet för investeringsgarantier
Det nordiska
jordbruksprogrammet för Mogambique
Nordiska utvecklingsfonden
Nordiska Miljöfinansierings-bolaget
410 Prop. 1990/91:100 Bil.5
NIB
Nordic Investment Bank
OECD
Organization for Economic
Co-operation and Developement
OEOA
Office for Emergency
Operations in Africa
OPEC
Organization of Petroleum
Exporting Countries
PAHO
Pan American Health
Organization
PMU
PRO
Protracted Refugee
Operations
SADCC Southern African Development
Coordination Conference
SAK
SAREC Swedish Agency for Research
Co-operation with Developing Countries
SATCC Southern African Transport
and Communications Commission
SB The Baptist Union
of Sweden
SDR Special Drawing Rights
SEK Swedish Export Credit
Corporation
SHIA Swedish Organization of the
Handicapped International Aid Foundation
SIDA Swedish International
Development Authority
SKM Church of Sweden
Mission
SLU Swedish University of
Agricultural Siences
SPA World Bank Special Program
of Assistance
SWAPO South West Africa People's
Organization
Nordiska Investeringsbanken
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
FN:s katastrofkontor för Afrika
De oljeexporterande ländemas organisation
Allamerikanska hälsovårdsorganisationen
Pingstmissionens u-landshjälp
Långvariga flyktingsituationer
Konferensen för samordnad utveckling i södra Afrika
Svenska Afghanistankommittén
Styrelsen för u-landsforskning
Kommissionen för transporter och kommunikationer i södra Afrika
Svenska baptistsamfundet
Särskilda dragningsrätter AB Svensk Exportkredit
Svenska handikapporganisationernas internationella biståndsstiftelse
Styrelsen för internationell utveckling
Svenska kyrkans mission
Sveriges Lantbruksuniversitet
Världsbankens särskilda program för Afrika
Sydvästafrikanska folkorganisa tionen 411
SWEDFUND
Swedish Fund for Industrial
Co-operation with Developing
Countries
SVS
Swedish Volunteer Service
TIB
Tanzania Industrial Bank
UBV
Training for Development
Assistance
UNCDF
United Nations Capital
Development Fund
UNCSTD
United Nations Centre for
Science and Technology for
Development
UNCTAD
United Nations Conference on
Trade and Development
UNCTC
United Nations Commission for
Transnational Corporations
UNDP
United Nations Development
Programme
UNDRO
Office of the United Nations
Disaster Relief Co-ordinator
UNEP
United Nations Environment
Programme
UNESCO
United Nation Educational,
Scientific and Cultural
Organization
UNFDAC
United Nations Fund for Dmg
Abuse Control
UNFPA
United Nations
Population Fund
UNHCR
United Nations High
Commissioner for Refugees
UNICEF
United Nations Children's
Fund
UNIDO
United Nations Industrial
Development Organization
UNIFEM
United Nations Development
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Fonden för industriellt samarbete med u-länder
Svensk Volontärsamverkan
Tanzanias Industriutvecklingsbank
Utbildning för biståndsverksamhet
FN:s kapitalutvecklingsfond
FN:s center för vetenskap och teknologi för utveckling
FN:s konferens för handel och utveckling
FN:s kommission för multinationella företag
FN:s utvecklingsprogram
FN:s katastroföjälpskontor
FN:s miljöprogram
FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur
FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel
FN:s befolkningsfond
FN:s flyktingkommissarie
FN:s barnfond
FN:s organisation för industriell utveckling
FN:s utvecklingsfond för kvinnor
Fund for Women
412 Prop. 1990/91:100 Bil.5
UNITA
Uniao National para la
Independencia Total de
Angola/National Union for the
total Liberation of Angola
UNITAR
United Nations Institute for
Training and Research
UNOCA
Office of the Coordination for
United Nations (Humanitarian and
Economic Assistance Programmes
relating to Afghanistan)
UNRWA
United Nations Relief and
Works Agency for Palestine
Refugees in the Near East
UNSO
United Nations Sudano-
Sahelian Office
UNTAG
United Nations
Transition Assistance Group
UNV United Nations Volunteers
Programme
WCC World Council of Churches
WEP World Employment Programme
WFP World Food Programme
WHO Worid Health Organization
WIPO Worid Intellectual Property
Organization
WMU Worid Maritime University
ZANU Zimbabwe African National Union
ZAPU Zimbabwe African Peoples Union
ZUM Zimbabwes Unity Movement
FN:s utbildnings- och forskningsinstitut
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar
FN:s Sudano-Sahelkontor
FN:s volontärprogram
Kyrkornas Världsråd
ILO:s världssysselsättnings-program
Världslivsmedelsprogrammet
Världshälsoorganisationen
Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten
Internationella sjöfartsuniversitetet
Zimbabwes enighetsrörelse
413¶Bilaga 5.2
Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1991.
I. Beskickningar
(sidoackrediteringsorter inom parentes)
Prop. 1990/91:100 Bil.5
Abidjan
(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Abu Dhabi (•) Addis Abeba
(Djibouti) Alger Amman Ankara Athen Bagdad Bangkok
(Rangoon, Vientiane) Beirut (*•) Belgrad
(Tirana) Bern
Bissau (•) Bogotå
(Panama) Bonn
Brasilia Bryssel
(Luxemburg) Budapest Buenos Aires
(Asuncion, Montevideo) Bukarest Canberra
(Honiara, Port Moresby, Port
Vila) Caracas
(Bridgetown, Port of Spain) Colombo (•) Damaskus Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone
(Maseru) Guatemala
(San Salvador, Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Helsingfors Is lamabad
(Malé) Jakarta Kairo
(Khartoum) Kinshasa (•) Kuala Lumpur Kuwa i t
(Abu Dhabi, Doha, Manama) Köpenhamn
Lagos
(Accra) Lima
(La Paz) Lissabon
(Bissau, Praia) London Luanda
(Sao Tomé) Lusaka
(Lilongwe) Madrid Managua
(San José) Mani la Maputo
(Mbabane) Maseru (•) Mexico
Montevideo (♦) Moskva
(Ulan Bator) Muscat (•) Nairobi
(Bujumbura, Kampala,
Kigali) New Delhi
(Colombo, Kathmandu, Thirapu) Oslo Ottawa
(Nassau) Paris Peking
(Pyongyang) Prag
Pretoria Pyongyang (•) Quito Rabat Reykjavik Riyadh
(Muscat, Såna) Rom
Santiago de Chile Seoul Singapore
(Bandar Seri Begawan) Sofia Teheran Te1 Av i v
(Nicosia) Tokyo Tripoli Tunis
Vientiane (•) Warszawa
414¶Washington Prop. 1990/91:100
Wellington dji c
(Apia, Nuku'alofa, Suva) Wien Windhoek
(•) beskickningen förestås av en tf. chargé d'affaires (••) beskickningen stängd tills vidare
IL Delegationer
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York
Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i
Geneve
Sveriges nedrustningsdelegation i Geneve
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) i Paris
Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg
Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för
konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien
III. Lönade konsulat
a) Generalkonsulat b) Konsulat
Barcelona Jeddah
Berlin Las Palmas
Chicago Mariehamn
Frankfurt am Main Szczecin
Hamburg Vancouver (*)
Hongkong
Istanbul
Leningrad c) Avdelningskontor
Los Angeles Riga
Malaga Tallinn
Marseille
Milano
Montreal
Munchen
New York
Rio de Janeiro (♦)
Sydney
Toronto
(•) Omvandlas till honorärkonsulat under år 1991.
IV. Stockholmsbaserade ambassadörer
De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bamako (Mali), Banjul (Gambia), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Freetown (Sierra Leone) .JWonrovia (Liberia), Niamey (Niger) och Nouakchott (Mauretanien).
2. Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamaica), Paramåribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Santo Domingo (Dominikanska Republiken) och St Georges (Grenada).
3. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius) och Victoria (Seychellerna).
4. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzavllle (Folkrepubliken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea) och Yaoundé (Kamerun).
5. Heliga Stolen('), San Marino, Valletta (Malta). (*) Ambassadören är resident i Rom
415¶Anslagsfbrteckning
A. Utrikesdepartementet m. m.
A 1. Utrikesförvahmngen, förslagsanslag A 2. Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag A 3. Kursdifferenser, förslagsanslag A 4. Honorärkonsuler, yöw/agsans/og A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation, JÖrslagsanslag A 6. Nordiskt samarbete, förslagsanslag A 7. Utredningar m. m., reservationsanslag A 8. Officiella besök m. m.,förslagsanslag A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. förslagsanslag
Bil.5
19 778000
13 806000
3 740000
1431358000 B. Bidrag till vissa internationella organisationer
Bl. Förenta nationerna, ./Örs/agsanx/ag 1226080(X) B 2. Nordiska ministerrådet,yor5/ag5an5/ag 250000000 B 3. Europarådet,förslagsanslag 26045000 B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut veckling (OECD), förslagsanslag 17 300000 B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag 60000000 B 6. Organisationer för internationell handel och råva rusamarbete m.m., förslagsanslag 9253000 B 7. Internationell råvarulagring,/o>5/flgM«5/ag 2000000 B 8. Övriga internationella organisationer m.m., jÖr-
slagsanslag 4 795000
492001000 C. Internationellt utvecklingssamarbete
C I. Bidrag till internationella biståndsprogram, reserva tionsanslag 3 319 379000
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservations anslag 7 305000000
C 3. Andra b'\ständsprogTam, reservationsanslag 1968000000
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), för slagsanslag 269 588000
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum), förslagsanslag 54906000
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslags anslag 21027000
C 7. Nordiska afrikainstitutet, yöw/ag.wrts/ag 5 739000
c 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), förslagsanslag
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag
Prop. 1990/91:100 14600000 Bil. 5
6804000 12965043000
D. Information om Sverige i utlandet m.m.
D I. Svenska institutet, reservationsanslag D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag D 3. Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag
52 250000
16 274000 132963000
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
El. Kommerskollegium, rawa/i.y/ag 50487000
E 2. Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 2598I5(XX)
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag 1000
E4. Krigsmaterielinspektionen m.m.,yow/agM«.$/ag 96000
E 5. Bidrag till stiftelsen Östekonomiska Institutet, an slag 2163000 E 6. Bidrag till ett institut för Japan-studier reservations anslag 3000000 E 7. Kontakter med Central- och Östeuropa, reserva tionsanslag 10000000
325562000 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.
F I. Utredningar inom det nedmstnings- och säkerhetspolitiska området, reservationsanslag
F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag
F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m. reservationsanslag
F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag
F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag
F 6. Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag
5 358000
3 750000
16016000 8 719000
80535000 Summa kr. 15 427462000
417¶Innehållsförteckning pp- »0/91: lOO
översikt
Utrikesdepartementet
Inledning............................................................ 8
A. Utrikesdepartementet m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen ................................. 25
A 2. Utlandstjänstemännens representation ......... 28
A 3. Kursdifferenser ........................................ 29
A 4. Honorärkonsuler ...................................... 29
A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio nell organisation ....................................... 29
A 6. Nordiskt samarbete .................................. .. 30
A 7. Utredningar m. m........................................ .. 30
A 8. Officiella besök m. m.................................... .. 30
A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. 31
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
B 1. Förenta nationerna .................................. .. 32
B 2. Nordiska ministerrådet .............................. .. 33
B 3. Europarådet.............................................. 34
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD)....................................................... .. 35
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) 36
B 6. Organisationer för internationell handel och råvamsamarbete
m.m........................................................... .. 36
B 7. Internationell råvamlagring ........................ .. 38
B 8. Övriga internationella organisationer m.m........ .. 39
C. Internationellt utvecklingssamarbete
U-länderna i världen...................................... 41
Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen 42
Resurser för utveckling................................ 46
Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderiig värld . 51
Demokratifrämjande bistånd ....................... .. 54
Miljö och utveckling.................................... 58
Kvinnoinriktat bistånd ................................ 60
Samarbete med Central- och Östeuropa.......... .. 62
Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt
utvecklingsbistånd ................................... .. 66
Övrigt utrednings-och förändringsarbete i biståndet 75 418
Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika 78 Prop. 1990/91:100
Flyktingar och migration............................... 86 Bil. 5
Nordiska FN-projektet .............................. 87
Utredning om del multilaterala biståndet ....... 87
Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet 88
Utredning om det svenska fraktbidragssystemet 88
Biståndsanslagen m.m................................. 89
C I. Bidrag till internationella biståndsprogram ....... 92
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA ............. . 116
C 3. Andra biståndsprogram .............................. 147
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).... 165
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centmm) . . 166
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) ........ 170
C 7. Nordiska afrikainstitutet ............................ 171
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS) ...................................................... 173
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum) .................................................. . 174
D. Information om Sverige i utlandet m. m.
D 1. Svenska institutet....................................... 175
D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet 176
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet........... 178
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
Inledning..................................................... 180
Den handelspolitiska utvecklingen ............... 180
Svensk utrikeshandel ................................ 181
Nordiskt samarbete..................................... 182
Västeuropa............................................... 182
Central- och Östeuropa............................... 185
USA och Japan.......................................... 187
Multilaterala handelsfrågor............................ 188
Bilateralt samarbete ................................. 191
Exportfrämjande insatser.............................. 192
Exportfinansiering .................................... 192
Tullfrågor, handelsprocedurer m. m................ 193
Skyddssystemet på beklädnadsområdet ........ 194
Internationella sanktioner............................ 194
Krigsmaterielkontroll ................................. 195
Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstö relsesyfte .............................................. 196
E 1. Kommerskollegium .................................... 196
E 2. Exportfrämjande verksamhet ....................... . 201
E 3. Exportkreditnämnden, läckande av vissa utgifter för skadeer-
säUningar.................................................... 207 419
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m....................... . 213 Prop. 1990/91:100
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet . 214 Bil. 5
E 6. Bidrag till ett institut för Japan-studier........... . 215
E 7. Kontakter med Central- och Östeuropa........... 216
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.
Fl. Utredningar inom det nedrustnings-och säkerhetspolitiska
området...................................................... . 217
F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) .... 217
F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedmstnings-
strävanden m.m........................................... . 218
F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) .................................................... . 220
F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedmst ning .......................................................... . 223
F 6. Utrikespolitiska Institutet............................. . 225
Bilaga 5.1 Fakta om Sveriges bistånd
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 237
Internationella utvecklingsprogram ....................... 241
Internationella finansieringsorgan ......................... . 255
Internationellt livsmedelsbistånd ................ ,......... 267
Övriga organisationer ......................................... 271
Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA ........... 277
Andra anslagsposter............................................. . 373
Andra biståndsprogram ...................................... . 388
Nordiskt biståndssamarbete................................... . 401
Biståndet fördelat på enskilda länder .................... . 402
Vissa förkortningar............................................... . 407
Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar lör de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den I
januari 1991 ..................................................... . 414
Anslagsförteckning............................................... . 416
Innehållsförteckning .......................................... . 418
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 420
Bilaga 6 till budgetpropositionen 1991
Försvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bil. 6
Översikt
Försvarsdepartementet har inom regeringskansliet ansvaret för de åtgärder som krävs för att förbereda landet för att motstå väpnad eller annan yttre aggression och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. Totalförsvaret består av en militär och en civil del.
Totalförsvarets militära del omfattar armén, marinen och flygvapnet samt den operativa ledningen. Vidare ingår ett antal myndigheter som benämns gemensamma myndigheter.
Totalförsvarets civila del utgörs av ett antal samhällssektorer benämnda funktioner. Försvarsdepartementet ansvarar härvid för funktionerna Civil ledning och samordning. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Psykologiskt försvar. Försörjning med industrivaror (utom energiförsörjning och livsmedelsförsörjning) samt Kyrklig beredskap. Försvarsdepartementet ansvarar vidare för samordningen inom regeringskansliet av samtliga funktioner inom totalförsvarets civila del samt för räddningstjänsten i fred.
i Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100 Bilaga 6
Försvarsdepartementet Prop. 1990/91: lOO
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Föredragande: statsrådet R. Carlsson
Anmälan till budgetpropostitionen 1991 1 Huvudtitelns utformning
Jag tar i detta sammanhang upp anslagsfrågor för anslag endast under littera A. Försvarsdepartementet m. rn. Övriga anslag avsågs ursprungligen ingå i en försvarsbeslutsproposition våren 1991 som skulle ligga till grund för ett nytt försvarsbeslut avseende perioden 1991/92 — 1995/96. Underlag för ställningstaganden skulle tas fram av 1988 års försvarskommitté (Dir. 1988:67). Regeringen har den 7 december 1990 beslutat att den inriktning av 1988 års försvarskommitté som lagts fast inte längre skall gälla. Regeringen har vidare beslutat att kommittén skall ombildas till en beredning med företrädare för regeringen och riksdagspartierna för samråd i frågor som rör inriktningen av totalförsvaret under tiden 1992/93 — 1996/97. De anslag som skulle tas upp i försvarsbeslutspropositionen tas nu i stället upp i en särskild totalförsvarsproposition omfattande endast budgetåret 1991/92. Denna särskilda proposition avses komma att föreläggas riksdagen i februari 1991. Anslagen som skall ingå i den särskilda propositionen är därför här beräknade med de belopp som har anvisats av riksdagen förbudgetårel 1990/91.
Jag tar även upp vissa strukturfrågor, bl.a. förslag om nedläggning av försvarets rationaliseringsinstitut samt vissa tjänslepliklsfrågor.
2¶Strukturfrågor
Chefen för civildepartementet, statrådet Bengt K Å Johansson, har tidigare i dag redovisat en sammanfattning av utgångspunkterna för det treåriga program för omställning och bantning av den statliga administrationen som regeringen presenterade i sitt krispaket under hösten 1990.
Jag är inte beredd att i dag presentera något mer långsiktigt förslag till strukturella förändringar av myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Jag avser att återkomma i samband med den särskilda tolalförsvarspro-positionen i februari 1991 i fråga om inriktningen av den framtida lednings- och myndighetsstrukturen inom försvarsdepartementets område. Dessa förslag syftar till alt under den kommande försvarsbeslutsperioden kunna genomföra en motsvarande bantning och omställning av den statliga administarationen inom fjärde huvudtiteln.
Jag vill emellertid redan här behandla en organisatorisk förändring som Prop. 1990/91: 100 särskilt berör försvarets rationaliseringsinstitut (FRI). Bil. 6
FRI är en central myndighet för frågor om organisationsutveckling och rationalisering inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Institutets verksamhet syftar till att öka effektiviteten i vid bemärkelse hos de myndigheter som verkar inom försvarsdepartementets område.
FRI organiserades 1968 efter beslut av riksdagen i anledning av prop. 1968:35 angående organisation m. m. av försvarets rationaliseringsverksamhet. Utgångspunkt för propositionen var en promemoria upprättad inom försvarsdepartementet grundad på militära rationaliseringsutredningens betänkande (Stencil Fö 1965:7).
Därvid upphörde statskontorets militära enhet vid utgången av juni 1968 och ersattes av ett centralt verk. FRI. Institutet skulle inom försvarsdepartementets verksamhetsområde i första hand medverka i strukturrationaliseringsarbetet. Beträffande den interna rationaliseringsverksamheten vid de dåvarande myndigheterna under fjärde huvudtiteln föreslogs institutet få i huvudsak samordnande och rådgivande uppgifter.
I anslagsframställan för budgetåret 1991/92 har FRI hemställt om att få övergå lill ny finansieringsform. Institutet föreslår att huvuddelen av verksamheten intäktsfinansieras från och med budgetåret 1991/92. Från och med budgetåret 1992/93 bör det ske en fullständig övergång mot intäktsfinansiering. Det möjliggör för institutet att bli kundstyrt och därmed tillhandahålla de tjänster som institutels kunder idag efterfrågar. Därmed kommer heller inte institutet att styras direkt av regeringen.
Överbefälhavaren har i sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställan för 1991/92 förordat att FRI övergår till en utökad uppdragsfinansiering.
Sedan institutet 1968 inledde sin verksamhet så har metoderna för styrning, planering och genomförande av rationaliseringsverksamheten ändrats. Erforderiiga rationaliseringsåtgärder fastställs numera huvudsakligen i anslutning till den ordinarie planerings- och budgetprocessen. Detta är ett resultat av en efterhand ändrad syn på rationaliserings- och utvecklingsarbete inom försvarsmyndigheterna och institutets roll i detta. De enskilda myndigheternas ansvar för effektiviteten betonas starkare än förr. Institutet har därför kommit all mindre vara en central rationaliseringsmyndighet och mera en samlad resurs som stöd för förändringsarbetet.
För FRI har förändringen inneburit ändrade arbetsuppgifter och en större betoning av institutets expert- och konsultroll. Regeringens styrning av institutets verksamhet har därför efter hand minskat. Nödvändigheten av att organisera sådant stöd i form av en central statlig myndighet kan enligt min mening ifrågasättas.
Regeringen har i sin skrivelse 1990/91: 50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisat behovet av ett besparingsprogram inom statlig förvaltning som innebär en tioprocentig reducering av de statliga adminstrationsutgifterna. Även mot denna bakgrund bör behovet av en särskild myndighet på central nivå som stöd för förändringsarbetet inom försvarsdepartementets område ifråga sättas.
fl Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 100. Bilaga 6
Jag förordar därför att FRI upphör som egen myndighet den 1 juli 1991. Prop. 1990/91: 100 Avvecklingen av institutets verksamhet skall ske i överensstämmelse med Bil. 6 de riktlinjer som regeringen har angivit tidigare denna dag i budgetpropositionens bilaga 2 och enligt trygghetsavtalet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att godkänna vad jag har anfört om försvarets rationaliseringsinstitut.
3¶Vissa tjänstepliktsfrågor
Riksdagen beslutade den 14 november 1990 (1990/91:FÖU4, rskr. 1990/91: 19) att regeringen närmare bör överväga och lämna riksdagen förslag om eU ändrat förfarande vid ansökan om vapenfri tjänst.
Regeringen har genom beslut den 6 december 1990 tillsatt en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet med uppgift att utreda och lämna förslag till ett ändrat prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst i enlighet med riksdagens beslut.
Med hänsyn härtill och till framställda förslag om dels direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvarsorganisationen dels värnpliktig samhällstjänst inom hälso- och sjukvården anser jag att det finns behov av att se över pliktsystemet.
Formerna härför kommer all redovisas närmare i den särskilda proposition som föreläggs riksdagen i februari 1991.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag nu anfört om vissa tjänstepliktsfrågor inom totalförsvaret.
4¶Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92
Fjärde huvudtiteln
A. Försvarsdepartementet m. m.
A 1. Försvarsdepartementet
1989/90 Utgift 42 324000
1990/91 Anslag 41860000
1991/92 Förslag 46950000' ' Inklusive mervärdeskatt
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Prop. 1990/91: 100
Bil. 6
Uppdrag m. m.
1990/9!
Beräknad förändring 1991/92
Förvaltningskostnader (därav personalkostnader
41860 34 708
+ 4180 + 3 782)
Övrigt
+ 910
Mcdelsbehov
41860'
-1- 5090
' Inklusive mervärdeskatt
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget, inklusive mervärdeskatt, till 46950000 kr. Vid min bedömning av försvarsdepartementets medelsbehov har jag tagit hänsyn till den reducering av anslaget som en tillämpning av rationaliseringskravet medför. Jag har också tagit hänsyn till att förvaltningskostnader för statens haverikommissions arbete i samband med vissa allvarliga olyckor skall belasta anslaget.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
atl lill Försvarsdeparletnentet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 46 950000 kr.
A 2. Utredningar m.m.
1989/90 Utgift 9084796 Reservation 3832710
1990/91 Anslag 5 500000
1991/92 Förslag 6 800000'
' Inklusive mervärdeskatt
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget, inklusive mervärdeskatt, för nästa budgetår uppgå till 6,8 milj. kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m. rn. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservat ionsanslag på 6 800 000 kr.
Littera B t.o.m. L Prop. 1990/91: lOO
Med hänvisning till vad jag har anfört inledningsvis hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1991/92 beräkna följande anslag:
B. Arméförband
1. Arméfbrband: Ledning och förbandsverksamhet ett förslagsanslag på 7 723 100000 kr.
2. Arméförband: Anskaffning av materiel ett förslagsanslag på 2 594 800 000 kr.
3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar ett förslagsanslag på 432000000 kr.
C. Marinförband
1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
ett förslagsanslag på 2 537 300000 kr.
2. Marinförband: Anskaffning av materiel ett förslagsanslag på 2 333000000 kr.
3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar ett förslagsanslag på 169000000 kr.
D. Flygvapenförband
1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet ett förslagsanslag på 4094 800000 kr.
2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel ett förslagsanslag på 5 908 800000 kr.
3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
ett förslagsanslag på 375 000000 kr. 6
E. Operativ ledning m. m. Prop. 1990/91: lOO
1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet ett förslagsanslag på 880660000 kr.
2. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av materiel ett förslagsanslag på 121 300000 kr.
3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar ett förslagsanslag på 110650000 kr.
4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling ett förslagsanslag på 115000000 kr.
F. Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
1. Försvarets civilförvaltning ett förslagsanslag på 117 330000 kr.
2. Försvarets sjukvårdsstyrelse ett förslagsanslag på 37 180000 kr.
3. Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter
ett förslagsanslag på 64 250000 kr.
4. Fortifikationsförvaltningen
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5. Försvarets materielverk ett förslagsanslag på 922 200000 kr.
6. Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt
ett förslagsanslag på 51 520000 kr.
7. Försvarets radioanstah Prop. 1990/91:100 ett förslagsanslag på 302 560000 kr.
8. Värnpliktsverket
ett förslagsanslag på 159 350000 kr.
9. Militärhögskolan
ett förslagsanslag på 62 130000 kr.
10. Försvarets förvaltningsskola ett förslagsanslag på 17 420000 kr.
11. Försvarets mediecenter
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
12. Krigsarkivet
ett förslagsanslag 9070000 kr.
13. Statens försvarshistoriska museer ett förslagsanslag på 18 620000 kr.
14. Frivilliga försvarsorganisationer m. m. ett förslagsanslag på 125 687 000 kr.
15. Försvarets datacenter ett förslagsanslag på 1 000 kr.
16. Reserv för det militära försvaret
ett förslagsanslag på 123000000 kr.
G. Gemensamma myndigheter m. m. utanför försvarsmakten
1. Gemensam försvarsforskning
ett förslagsanslag på 403 180000 kr.
2. Försvarets rationaliseringsinstitut Prop. 1990/91: 100
Bil. 6 ett förslagsanslag på 24 420000 kr.'
' Hur anslagsmedlen skall disponeras efter nedläggningen av försvarets rationaliseringsinstitut kommer att närmare behandlas i den särskilda totalförsvarsproposi-tioncn i februari 1991.
3. Försvarshögskolan
ett förslagsanslag på 6 430000 kr.
4. Kustbevakningen
ett förslagsanslag på 242 560000 kr.
5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen ett förslagsanslag på 60000000 kr.
6. Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret ett förslagsanslag på 7 380000 kr.
7. Reglering av prisstegringar ett förslagsanslag på 3 000000000 kr.
H. Civil ledning och samordning
1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag på 52 520000 kr.
2. Civil ledning och samordning ett reservationsanslag på 82 100000 kr.
3. Civilbefälhavarna
ett förslagsanslag på 28 400000 kr.
4. Signalskydd
ett reservationsanslag på 7 700000 kr.
5. Vissa teleanordningar
ett reservationsanslag på 9 100000 kr. g
I. Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m. Prop. 1990/91: lOO
Ril fs
1. Befolkningsskydd och räddningstjänst ett förslagsanslag på 604400000 kr.
2. Anläggningar för räddningsskolorna, m. m. ett förslagsanslag på 23 100000 kr.
3. Skyddsruin, m. m.
ett förslagsanslag på 535 300000 kr.
4. Identitetsbrickor
ett förslagsanslag på 1 210000 kr.
5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. ett förslagsanslag på 5000 kr.
6. Frivilligorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m. m.
ett förslagsanslag på 64 550000 kr.
7. Vapenfristyrelsen
ett förslagsanslag på 148000000 kr.
J. Psykologiskt försvar
1. Styrelsen för psykologiskt försvar
ett förslagsanslag på 9 200000 kr.
K. Försörjning med industrivaror
1. Drift av beredskapslager ett förslagsanslag på 248044000 kr.
2. Beredskapslagring och industriella åtgärder ett reservationsanslag på 125 642000 kr.
3. Täckande av förluster till följd av statliga Prop. 1990/91:100
beredskapsgarantier m. m. Bil. 6
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
L. Övriga ändamål
1. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
2. Flygtekniska försöksanstalten ett förslagsanslag på 10960000 kr.
3. Beredskapsstyrka för FN-tjänst ett förslagsanslag på 38 876000 kr.
4. FN-styrkors verksamhet utomlands ett förslagsanslag på 244 540000 kr.
5. Övervakningskontingenten i Korea ett förslagsanslag på 4 964000 kr.
6. Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål ett reservationsanslag på 6 954000 kr.
7. Vissa nämnder m. m. inom försvarsdepartementets område
ett förslagsanslag pä 10898000 kr.
8. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Innehållsförteckning Prop. 1990/91:100
., Bil. 6
Översikt
1¶Huvudtitelns utformning ................................... ... 2
2¶Strukturfrågor ............................................... ... 2
3 vissa tjänslepliklsfrågor....................................... ... 4
4¶Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92. Fjärde huvudtiteln 4
A. Försvarsdepartementet m.m ............................ 4
Littera B t. o. m. L ............................................ 6
Nofstedts Tryckeri. Stockholm 1990 1 2
Bilaga 7 till budgetpropositionen 1991
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bil. 7
ÖVERSIKT
Verksamhetsområdet
Till socialdepartementets verksamhetsområde hör det sociala trygghetssystemet:
* Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. föräldraförsäkring och bamom sorg
* Försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom och i samband med rehabilitering
* Hälso- och sjukvård
* Äldreomsorg och omsorger om handikappade
* Socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor. Socialdepartementet ansvarar också för statistik, forskning och utveck lingsarbete inom den sociala sektom.
Socialdepartementets ansvarsområden innefattar en stor del av den offentliga sektom. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda. De samlade sociala utgiftema inkl. landstingens och kommuneraas utgifter för sjukvård, bamomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1991 uppgå till omkring 415 000 milj.kr. Detta motsvarar ca 29 % av BNP.
Ca 245 000 milj.kr. eller nästan 60 % av de samlade sociala utgiftema utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssek-tom svarar för drygt 95 % av dessa transfereringsutgifter. De mest omfattande är pensioner, bambidrag, sjuk- och föräldraförsäkring. En stor del av utgiftema styrs av automatiska bindningar till konsumentprisindex och lönenivå.
I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Totala statliga utgifter inom sociala sektom (mi.kr)
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Beräknade
Förändring
utgifter
1990/91
1991/92
%
Totala utgifter
:J78 349
296 066
17 717
därav
Allmän tilläggspension (ATP)
82 748
92 354
9 606
12¶Folkpensioner exkl.
förtidspension
50 530
54 011
3 481
7¶Kommunalt bostadstillägg (KBT)
1 464
1 525
4¶Delpension
1 789
1 964
10¶Förtidspension
12 470
13 510
I 040
8 Sjukförsäkring
54 932
52 467
-2 465
- 4
Arbetsskadeförsäkring
10 778
12 503
1 725
16¶Ekonomiskt stöd till
barnfamiljer inkl.
föräldraförsäkring
35 346
37 795
2 449
7¶Socialförsäkringsadministration
5 137
5 363
4¶Bidrag till barnomsorg
12 064
13 045
8¶Hälso- och sjukvård
5 276
5 191
- 85
- 2
Äldre- och handikappomsorg
och närstäendevård
4 371
4 863
11¶Socialt behandlingsarbete,
alkohol- och narkolika-
, politik
1 044
1 051
1 Övrigt
6¶Av de samlade statliga utgiftema redovisas drygt 40 % på statsbudgetens utgiftssida och ca 30 % på dess inkomstsida, medan ca 25 % ligger utanför statsbudgeten.
Socialförsäkringssektorns del av de statliga utgiftema för budgetåret 1991/92 beräknas uppgå till 250 331 milj.kr., varav utgiftema för ATP och delpension ligger helt utanför statsbudgeten. Jämfört med innevarande budgetår beräknas utgiftema öka med 14 310 milj.kr.
Aktuella utvecklingslinjer
Befolkningsutvecklingen i landet påverkar fömtsättningama för socialpolitiken. Den inverkar på hur behoven utvecklas, t.ex. genom förändringar i efterfrågan på bam- resp. äldreomsorg. Den påverkar också möjlighetema att tillgodose behoven, exempelvis genom tillgången på personer i arbetsför ålder.
Flera faktorer i befolkningsutvecklingen medverkar nu till att efterfrågan på sociala insatser ökar. Ökningen av antalet födda bam medför att kostnadema för barnbidragen, föräldraförsäkringen och bamomsorgen stiger. Antalet äldre över 80 år ökar också kraftigt, vilket medför ökade kostnader för hälso- och sjukvård, omsorg, social service och pensioner. Antalet yngre pensionärer, 65-79 år, beräknas bli färre, vilket medför att anspråken på vård och omsorg i denna gmpp minskar.
Generell välfärdspolitik Prop. 1990/91:100
Bil. 7
Socialpolitiken är en viktig del i välfärdssamhället. Det sociala välfärdssystemet är ett uttryck för en fördelningspolitik som bygger på solidaritet och rättvisa. Den svenska socialpolitiken skall även i fortsättningen bygga på generella åtgärder och vara en socialpolitik för hela folket.
Omfördelningsmäl
Den svenska välfärdspolitiken är utformad utifrån övertygelsen om alla märmiskors lika värde. Det innebär att varje människa har rätt till ekonomisk trygghet och inflytande över sin egen situation och i samhället. En viktig del i den svenska välfärdspolitiken är de trygghetssystem som omfördelar resurser mellan olika grupper och skeden i livet.
Den största omfördelande uppgiften är att utjämna inkomsteraa över livsförloppet. Fördelningspolitiken kan liknas vid ett försäkringssystem där skatter och avgifter blir som en försäkringspremie, som ger utdelning i livets olika skeden. Omfördelningen gäller det normala livsförloppet, det som nästan alla kan förväntas uppleva.
Bam och bamfamiljer är en gmpp med höga kostnader och stort behov av stöd. Bam för med sig ökade kostnader och ställer stora krav på samhället genom behov av vård och omsorg, kunskaper och fostran. Pensionärer är en aiman gmpp med stort behov av stöd. Inkomstema minskar och behovet av sjukvård och omsorg ökar. Mellangmppen, förvärvsarbetande utan bam eller med vuxna bam, har inte samma behov av stöd. Dessa blir en viktig komponent i fördelningspolitiken genom att de tillför medel till den gemensamina kassan. Denna gmpp står för en ansenlig del av skatter och sociala avgifter.
Inkomstutjämningen syftar också till att ge alla möjlighet till en ekonomisk gmndtrygghet och ett självständigt liv. För att alla exempelvis skall kunna få pensioner som går att leva av, måste en viss omfördelning ske ' till låginkomsttagamas fördel.
För att tillgodose tryggheten måste omfördelningen också verka när något händer utöver det normala livsförloppet. Utan en sådan omfördelning iimebär risken att bli sjuk, handikappad eller arbetslös också en risk att bli medellös. Omfördelningen genom offentliga system gör det möjligt att också omfördela till dem som drabbas av ohälsa och arbetslöshet.
Lika villkor
Att välfärden är generell innebär att alla medborgare omfattas. Alla har i samma situation vissa bestämda rättigheter baserade på behoven, utan hänsyn till hur mycket eller litet den enskilde har bidragit med. Det är behoven som avgör vilken samhällsinsats den enskilde är berättigad till. Likhet i behov har i den svenska välfardsmodellen tillämpats på två olika sätt. När det gäller t.ex. hälso- och sjukvård skall alla med lika behov ha rätt
till lika vård och behandling. Ett annat exempel är barnbidragen. Extra Prop. 1990/91:100 utgifter som följer av att man har bam ersätts lika för alla. Bil. 7
En annan tolkning av likhet i behov tillämpas i sjukförsäkring och ATP. Här utgår systemen från att lilchet i behov innebär att man i stort sett skall kunna behålla en oförändrad levnadsstandard.
I en välfärdsstat med en institutionell modell som den svenska är strävan att sysselsättningspolitik och generell välfärdspolitik fungerar så väl och heltäckande att t.ex. behovet av socialbidrag minimeras. Socialbidragens omfattning blir en mätare på hur väl politiken fimgerar.
Förutsättningar för välfärdspolitiken
Den viktigaste fömtsättningen för en framgångsrik välfärdspolitik är en stark ekonomi med god tillväxt, stabila priser, hög sysselsättning och starka offentliga finanser. Viktigt för välfärden är också att välfärdspolitiken och välfärdssystemen i sig utformas så att den svenska ekonomin stärks.
Hög sysselsättning bidrar till att det sociala skyddsnätet i sin helhet kan hållas intakt. Arbetslöshetens kostnader ökar trycket på de sociala kostnadema totalt sett, samtidigt som samhällets skatteinkomster minskar. En svagare ekonomi med arbetslöshet och vikande statsinkomster gör det svårare att upprätthålla en generell välfärdspolitik. Skyddsnäten kan då snart komma att anses för dyra, och grogmnden för en selektiv politik ökar.
Arbete är grunden för välfärd och trygghet. Det gäller både för individen och för välfärdssystemens finansiering. En aktiv sysselsättnings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitik som stärker människors förmåga att få och upprätthålla ett arbete är grundläggande. Därtill krävs att de sociala försäkringssystemen utformas så att de stimulerar till arbete.
Budgetförslagens huvudinriktning
Ekonomiskt stöd till barnfamiljerna
Samhällets ekonomiska stöd till bamfamiljema syftar till att utjämna skillnadema mellan bamfamiljer och familjer utan bam samt att skapa en rättvis fördelning mellan olika slag av bamfamiljer. Stödets utformning och omfattning framgår av diagram 1.
Diagram 1: Statens stöd till bamfamiUerna budgetaret 1991/92 (MKR)
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
■
Barnbidrag,17 200
im
Bostadsbidrag, 2 050
m
Föräldraförs., 16 992
n
Värdbidrag, 870
E
Bidragsförsl
.m
Barnpension, 776
ra
Studiehjälp, 2 688
Statsbidr. barnoms.,
13 045
I samband med skatteomläggningen höjs bambidraget kraftigt åren 1991 och 1992. Sedan år 1982 har bambidraget höjts åren 1983, 1985, 1987 och 1990. Utvecklingen av barabidrag och flerbarnstillägg framgår av diagram 2.
Diagram 2: Bambidrag i familjer med 1,3 resp. 5 bam åren 1982-1992. Löpande priser
Tk
90 -80 -
r/år f
5 born
Tkr
/ar
I- 90 - 80
10 -
- /O
60 -
■ 60
- 50
■ 40
3 barn
■
m
[ iU
20 ■
■
- 20
10 ■
1 barn
---
1--- '
n .
- 0
A
' 82
83
84
85 86
87
88
89
90
92¶I samband med skatteomläggningen genomförs en höjning av bostadsbidragen fr.o.m. den 1 januari 1991. I det följande föreslås vidare aft maximibeloppet för bidraget vid utländska adoptioner höjs från 20 0(X) kr. till 24 000 kr. den 1 juli 1991.
En arbetsgrupp i regeringskansliet överarbetarunderhållsbidragskommit- Prop. 1990/91:100 tens förslag i syfte att lägga fram en proposition om underhållsbidrag och Bil. 7 bidragsförskott under år 1991.
Försäkring vid sjukdom, handikapp och älderdom
Genom socialförsäkringssystemet garanteras alla medborgare en allmän ekonomisk trygghet vid ålderdom och ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom, handikapp och rehabilitering.
Socialförsäkringen omfattar sjukförsäkring (inkl. tandvårdsförsäkring), föräldraförsäkring, folkpension med pensionstillskott, allmän tilläggspension (ATP), arbetsskadeförsäkring, delpensionsförsäkring, handikappersättning och vårdbidrag.
De ersättningar som betalas ut från socialförsäkringarna har en mycket stor fördelningspolitisk betydelse. Omkring 26 % av den totala privata konsumtionen i landet sker med hjälp av de ersättningar som efter skatteavdrag betalas ut från socialförsäkringen och vissa andra stödsystem.
Det s.k. ohälsotalet kan beskrivas som det genomsnittliga antalet dagar per försäkrad då ersättning utges i form av sjukpenning, arbetsskadesjukpenning och förtidspension. Under den senaste tioårsperioden har ohälsotalet ökat med 20 %.
Ökningen av ohälsotalet har varit mindre kraftig under år 1989 än de närmast föregående åren. Denna avmattning i ökningstakten beror uteslutande på ett minskat antal sjukpenningdagar från sjukförsäkringen. Såväl arbetsskadesjukpenning som ersättning i form av förtidspension/sjukbidrag har ökat lika kraftigt som tidigare år.
Den stora ökningen av antalet godkända arbetsskador har medfört att kostnadema för arbetsskadeförsäkringen ökat med 7,8 miljarder kr. de senaste tio åren - från 2,3 miljarder kr. år 1980 (omräknat i 1990 års penningsvärde) till 10,1 miljarder kr. år 1990.
Under år 1989 har antalet långa sjukfall legat på samma nivå som under år 1988. Endast de fleråriga fallen har fortsatt att öka. Är 1989 svarade sjukfall som varade 90 dagar och mer för 2 % av fallen och för 44 % av kostnadema. De sjukfall som varade mellan en och sex dagar svarade för 80 % av fallen och 24 % av kostnadema. Sjukpenningkostnademas fördelning efter sjukfallens längd år 1989 framgår av diagram 3.
Diagram 3: Sjukpenningkostnademas fördelning efter ukfallens längd är 1989 Prop. 1990/91:100
Bil. 7
90 dagar och fler
7-89 dagar
Andel av sjuk penning-kostnaderna
Andel av sjukfall en
1-6 dagar
10 20 30 40 50 60 70 80
Det är viktigt att på lång sikt uppnå stabilitet i socialförsäkringamas utgifter för att också i framtiden kunna bevara den ekonomiska tryggheten för gmpper som på gmnd av sjukdom eller ålderdom har svårt att klara sin försörjning. Därför kommer nya regler inom sjukförsäkringen att införas fr.o.m. den 1 mars 1991. Förändringama genomförs för att minska kostnaderaa och dämpa den framtida kostnadsutvecklingen i sjukförsäkringen. Kompensationsgraden för förlorad inkomst sänks från 90 % till 65 % de första tre ersättningsdagaraa och till 80 % för tiden därefter t.o.m. nittionde dagen i en sjukperiod. Särskilda bestämmelser ges bl.a. för personer med återkommande sjukfall. Tillfällig föräldrapenning sänks från 90 % till 80 % för de första 14 dagama per bam och år.
Fr.o.m. den 1 juli 1990 har försäkringskassoma möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för 500 milj. kr. per år. Riksförsäkringsverket skall senast den 1 november 1991 lämna en särskild redovisning av de effekter som denna möjlighet har haft.
Regeringen avser att inom kort återkomma med mer omfattande och genomgripande förslag för att stärka arbetslinjen inom socialförsäkringen. Förslagen koinmer bl.a. att omfatta ansvars- och samarbetsformer, uppföljning, utvärdering och tillsyn av rehabilitering för den enskilde. Dessutom kommer en rehabiliteringspenning på 100 % att föreslås.
Förslagen syftar till tydligare roller för alla rehabiliteringsaktörer och att arbetsgivaren skall få ett större ansvar. Bl.a. kommer arbetsgivaren att bli skyldig att göra en rehabiliteringsutredning när den försäkrade varit sjukskriven en viss tid.
Under våren konmier regeringen vidare att föreslå försöksverksamheter i syfte att åstadkomma en bättre samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiering. I försöken konmier olika modelleratt prövas med totalt kostnadsansvar för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk-och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension.
Det tidigare påbörjade arbetet med en översyn av tandvårdsförsäkringen
fortsätteroch försöksverksamheter med bl.a. olika altemativa ersättnings- Prop. 1990/91:100 system planeras starta den 1 juli 1991. Vissa förändringar föreslås här i Bil. 7 ersättningsreglema för tandvården.
I det följande föreslås också förändringar av vissa avgifter i syfte att dämpa kostnadsutvecklingen. Iemedelsavgiften för den enskilde höjs från 75 kr. för varje inköpstillfiille till 90 kr. Avdraget på sjukpenningen vid sjukhusvård höjs från 65 kr. per dygn till 70 kr. Motsvarande avgift för ålderspensionär ökar från 55 kr. till 65 kr. För förtidspensionärer blir avgiften också 65 kr. Denna gmpp hade tidigare ett helt avgiftsfritt år.
Alla garanteras en god gmndtrygghet genom folkpension och pensionstillskott. Ca 90 % av alla nytillkommande pensionärer får en ordentlig kompensation för sitt inkomstbortfall genom tilläggspensioneringen. Sammantagna medför dessa båda system - i kombination med avtalspensioner och andra former av inkomster - att många av dem som nu och framöver går i pension, kommer att leva på en ekonoinisk nivå fullt jämförbar med förvärvsarbetande. Pensionärer med låga inkomster som inte betalar statlig skatt kan av naturliga skäl inte få del av den skattesänkning som följer av skattereformen. För att kompensera denna gmpp för de prisstegringar som skall flnansiera sänkningen av den statliga skatten, höjdes år 1990 pensionstillskottet från 48 % till 50 % av basbeloppet. Den 1 januari 1991 sker ytterligare en höjning av pensionstillskottet till 54 % av basbeloppet vid ålderspension, omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension. Förtidspensionärer får också en förbättring genom en höjning av pensionstillskottet till 104 % av basbeloppet.
Vidare höjdes år 1990 hyresgränsen för kommunalt bostadstillägg (KBT) för ensamstående från 1 500 kr. till 1 700 kr. per månad. För pensionärspar höjdes gränsen från 1 650 kr. till 1 850 kr. Den 1 januari 1991 höjs hyresgränsema för KBT ytterligare, till 1 900 kr. för ensamstående och till 2 050 kr. för pensionärspar.
Fr.o.m. år 1991 reduceras inte KBT av taxeringsvärdet på villor, bostadsrätter och fritidshus. För att skydda pensionärer i villor kommer dessutom fastighetsskatten att räknas som en bostadskostnad, vilket den inte gjort tidigare.
För att gynna de pensionärer (jom vill arbeta extra tas arbetsinkomstens inverkan på det särskilda skattejavdraget bort fr.o.m. inkomståret 1991. Vidare höjs fr.o.m. den 1 juli 1990 pensionen vid uppskjutet uttag av ålderspensionen med 0,7 %, mot tidigare 0,6 %, för varje månad som uttaget skjuts upp.
Som ett led i förbättringar för handikappade höjs den 1 januari 1991 vårdbidraget från 58 212 kr. per år till 64 400 kr. Handikappersättningens nivåer höjs till 36 %, 53 % och 69 % av basbeloppet.
För att likabehandla bam som har bampension med dem som har bidragsförskott och underhållsbidrag har barapensionen gjorts skattefri upp till 40 % av basbeloppet. Fr.o.m. år 1991 införs en ny ersättning till föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat bam under lång tid. Denna ersättning ges i form av ett skattefritt särskilt pensionstillägg till ålders-
pensionen på högst 16 100 kr. per år och är avsett att kompensera för Prop. 1990/91:100 bortfallet av ATP-poäng under vårdtiden. Bil. 7
Pensionsberedningen har i november 1990 överlämnat sitt slutbetänkande. Beredningen konstaterar när det gäller den framtida fmansieringen av pensionema att pensionssystemet som det nu är uppbyggt är mycket känsligt för variationer i den ekonomiska tillväxten. Kostnadema för den allmänna pensioneringen har ökat mycket kraftigt, både realt och i förhållande till de förvärvsarbetandes inkomster, under de 30 år som ATP-systemet varit i fimktion. Den utvecklingen väntas fortsätta framöver och accentueras från ca år 2010, framför allt på grund av demografiska faktorer. Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet.
Hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvården tar i anspråk en betydande del av landets samlade tillgångar. Inom området arbetar omkring 450 000 personer vilket motsvarar ca 10 % av samtliga yrkesverksamma i landet. De totala kostnadema för hälso- och sjukvården har under åren 1986-1989 uppgått till 8,5 % av BNP, vilket är en mindre andel än tidigare år. En del av denna minskning beror på att kostnadema för omsorgsvården tidigare inräknades i andelen. Även för år 1990 beräknas hälso- och sjukvårdskostnademas andel av BNP ligga på samma nivå. I kronor uttryckt uppgick de till 103 794 milj.kr. år 1989. Motsvarande belopp för år 1990 beräknas till ca 114 000 milj.kr. Staten bidrar med drygt en femtedel av kostnadema genom bidrag frän den allmänna sjukförsäkringen och andra bidrag.
Den allmänna sjukvårdsersättningen beräknas till 14 772 milj.kr. för år 1991. Därtill kommer bl.a. bidrag för rehabiliterings- och behandlingsåtgärder inom hälso- och sjukvården, för ökad tillgänglighet och kapacitet inom vården samt för psykoterapeutisk verksamhet. Sammantaget beräknas ersättningama enligt den s.k. Dagmar-överenskommelsen uppgå till 15 262 milj.kr. för år 1991.
Hälsosituationen i Sverige är vid en intemationeU jämförelse mycket god. Vi har låg bamadödlighet, gott hälsotillstånd och hög medellivslängd. Bl.a. tack vare en väl utbyggd mödra-, bam- och tandhälsovård tillhör de svenska barnen de friskaste i världen. Fömtsättningama för de äldres hälsa och välstånd har också ökat; sedan 1980 har antalet höftledsoperationer fördubblats, antalet gråstarrsoperationer tredubblats och antalet kranskärlsoperationer mer än sexdubblats. Utvecklingen av medicinska metoder och tekniker ger också ökade möjligheter till behandling.
Samtidigt kan konstateras att det fiims hälsoklyftor som tenderar att växa mellan olika sociala gmpper. Ett annat problem är brister i vårdens tillgänglighet och effektivitet. Vården kommer inte alltid dem tillgodo som bäst behöver den.
En god hälso- och sjukvård för alla är en hömpelare i välfärden. Med dagens samhällsekonomiska situation är det emellertid inte möjligt att tillföra mer resurser. I första hand måste verksamheten utvecklas med
hjälp av de resurser som redan finns. Prop. 1990/91:100
Det krävs bättre metoder för att styra och följa upp hälso- och sjukvår- Bil. 7 dens verksamhet för att få ut mer och bättre vård med befintliga resurser. Nya styrformer behöver prövas inom sjukvården och hierarkier och beslutsvägar bör brytas ned och effektiviteten öka. Verktyg för att mäta såväl kvalitet som effektivitet och produktivitet inåste utvecklas.
Problem som köer, långa väntetider, färdigbehandlade patienter osv. måste också angripas. I det s.k. Dagmar-50-projektet som startade år 1989 har 150 försöksprojekt starlats i detta syfte. I projektet arbetar man också med kritiska jämförelser av resurser, prestationer, produktivitet, köer och väntetider mellan olika kliniker. Sådana jämförelser ger ny kunskap om hur sjukvården kan utvecklas. För år 1990 avsattes sammanlagt 79 milj.kr. till projektet och under år 1991 tillförs 10 milj.kr.
I årets Dagmar-avtal har parterna kommit överens om ett utvecklingsarbete som har som mål att säkra ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personella resurser och att kontinuerligt förbättra hälso-och sjukvården. Utvecklingsarbetet skall skapa fömtsättningar att bättre styra verksamheten och underlätta resultatuppföljningen.
Dagens splittring av de totala sjukvårdsresursema innebär att möjlighetema till samordning och effektiv resursanvändning inte utnyttjas fullt ut. Därför koinmer regeringen, som tidigare nänrnts, under våren att föreslå en försöksverksamhet med större samordning mellan vård och försäkring. Ett första steg i den riktningen togs i årets Dagmar-avtal. Där avsattes 400 milj.kr. som skall användas i samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen och försäkringskassoma för att anpassa landstingens resurser och verksamhet så att väntetiderna för rehabiliteringsåtgärder inom sjukvården kan minska.
Utveckling av styming och orgsuiisation inåste ske utifrån en helhetssyn på människa och samhälle. Regeringens förslag om bättre samverkan mellan vård och försäkring samt mellan vård och socialtjänst syftar till att luckra upp gränsema mellan olika sektorer i den offentliga verksamheten och att ställa människors behov i centmm.
Omsorg om barn och ungdom
En god bamomsorg är en viktig del i den generella välfärdspolitiken. Baraomsorgens främsta syfte är att som komplement till familjens insatser skapa goda uppväxtvillkor för alla bam samt göra det möjligt för både kvinnor och män att förvärvsarbeta eller studera. I ett intemationeUt perspektiv utgör baraomsorgen jämte föräldraförsäkringen ett unikt sammanhållet trygghetssystem för föräldrar med små bara.
Genom riksdagsbeslutet hösten 1985 lades principen fast om att förverkliga en rätt för alla bara att deltii i bamomsorgsverksamhet från ett och ett halvt ärs ålder till dess de börjar skolan. Bam vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall erbjudas plats i kommunalt daghem, föräldrakooperativ eller familjedaghem. Bara som är i familjedaghem
eller vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas plats j öppen förskola eller deltidsgmpp.
Såväl bamafödandet som kvinnors förvärvsarbete har ökat betydligt mer än prognosema fömtsett. Under år 1990 beräknas ca 125 000 bam ha fötts i Sverige. Det kan jämföras med 92 000 bam år 1983.
Sedan 1982 har det, enligt kommunemas statsbidragsansökningar för år 1990, tillkommit 186 600 platser i daghem, familjedaghem och fritidshem. 86 % av bamen i åldem 18 månader - 6 år har idag tillgång till någon form av kommunal bamomsorgsverksamhet. Så gott som alla sexåringar finns i den allmänna förskolan (se diagram 4).
Diagram 4: Andel bam i kommunal barnomsorg, januari 1990
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
n
Ej kommunal barnomsorg
E3
Öppen förskols*
n
Deltidsgrupp*
11
Familjedaghem
■
Alternativl daghem
m
Kommunalt daghem
■ Avser endast barn utan annan kommunal barnomsorg
O är 1 är 2 år 3 år 4 år 5 är 6 är Källa: Barnomsorgsundersökningen .1990 .
För att underlätta kommunemas möjligheter att uppfylla målet om full behovstäckning senast under år 1991, höjdes statsbidraget fr.o.m. den 1 januari 1990 samt beslutades om en utökning av antalet platser för utbildning av bamomsorgspersonal.
Statsbidraget till bamomsorgen ökar med ca 1 000 milj.kr. till följd av den utbyggnad av verksamheten som pågår. Fr.o.m. den 1 januari 1991 utbetalas statsbidrag också till personalkooperativ. Förslag om att statsbidrag skall utbetalas till daghem och fritidshem som drivs av Svenska kyrkan läggs nu fram.
Regeringen tillsatte våren 1990 "Aktionsgmppen för bamomsorg", som lade fram sin rapport i augusti samma år. Aktionsgmppen fann att ca tre gärdedelar av landets kommuner kommer att eller är nära att uppnå full behovstäckning år 1991. Aktionsgmppen redovisade olika förslag för att påskynda den fortsatta utbyggnaden och för att göra verksamheten effektivare. Aktionsgmppens rapport remissbehandlas för närvarande.
Inför den översyn av gmndskolans läroplan som nu förestar och utifrån de pedagogiska programmen för bamomsorgen skall ett gemensamt mål-
dokument för gmndskolan och bamomsorgen arbetas fram. Bamens Prop. 1990/91:100 skolstart görs mer flexibel. Bamen skall ha rätt att börja skolan vid sex Bil. 7 års ålder, men skolstarten ska kunna variera utifrån vårdnadshavarens önskemål och med hänsyn till barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätta genomförandet av den fiilla behovstäckningen inom bamomsorgen.
Konventionen om bamets rättigheter som antogs av FN den 20 november 1989 har ratificerats av den svenska regeringen den 29 juni 1990. Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990. Regeringen beslutade år 1990 att anvisa 10 milj.kr. per år under en treårsperiod för att bl.a. frivilligorganisationer skall ges möjlighet att sprida kunskap om konventionen. I anslutning till öppnandet av FN: s generalförsamlings höstsession år 1990 hölls på bl.a. svenskt initiativ ett toppmöte om bamens villkor. Bamtoppmötet antog en deklaration och en handlingsplan för bams överlevnad och utveckling under 1990-talet. Avsikten är att varje land under år 1991 formulerar en plan för att uppnå de av toppmötet antagna målsättningama.
Omsorg om äldre och handikappade
Frägan om äldreomsorgen har statt under diskussion under ett antal år. Bakgmnden har varit det allt stöne antalet mycket gamla samt det oklara ansvarsförhållande som rått melhm kommuner och landsting vad gäller äldreomsorgens organisation.
Antalet äldre över 80 år har ökat från 263 000 år 1980 till 372 000 år 1990. Ökningen beräknas fortsätta under 1990-talet, och antalet äldre över 80 år beräknas år 2000 uppgå till ca 440 000. Däremot ökar inte den totala andelen personer över 65 år.
Det ökade antalet mycket gamla har lett till en kraftig utbyggnad av äldreomsorgen under 1980-talet. Som exempel kan nämnas att antalet hemhjälpstimmar ökat med 48 milj. mellan åren 1980 och 1989.
För att klara vården och den sociala servicen till de äldre krävs såväl organisatoriska som ekonomiska samhällsinsatser. Det är väsentligt att resursema används på bästa sätt. I december 1990 beslutade riksdagen att ge kommuneraa ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handikappade. Därigenom skapas klara ansvarsförhållanden och läggs en gmnd för en ändamålsenlig organisation av framtidens äldreomsorg.
Riksdagen fattade också beslut om ett utökat statligt stöd om totalt 5,5 miljarder under en femårsperiod. Ett särskilt stöd ges för utveckling av gmppboende för åldersdementa. Regeringen har för avsikt att våren 1991 lägga fram en proposition om lagändringar m.m. som kommer att krävas för att genomföra en ekonomisk reglering av äldrereformen. Regeringen har vidare för avsikt att under våren 1991 lägga fram en proposition om den rättsliga regleringen av en försöksverksamhet med primärkommunalt huvudmannaskap för primärvården.
Inom handikappområdet har under 1980-talet flera viktiga reformer genomförts. Som exempel kan nänmas den nya omsorgslagen, ett nytt
och kraftigt förbättrat bilstöd, utgivning av dagstidningar för synskadade Prop. 1990/91:100
samt förbättringar av vårdbidrag och tillfällig föräldrapenning för för- Bil. 7
äldrar med handikappade bara. I samband med äldrereformen beslutade
riksdagen att inrätta ett särskilt femårigt statligt stimulansbidrag för att
påskynda utvecklingen av gmppbostäder för psykiskt utvecklingsstörda
m.fl.
1 det följande föreslås att anslagen till handikapporganisationema höjs med 21 milj.kr. till drygt 100 milj.kr. Vidare ökar anslagen till den nyhetsförmedling som drivs av Föreningen Sveriges dövblinda samt till Synskadades riksförbund för depåverksamhet för synskadade hantverkare. Höjningar av grundbidraget och anskaffningsbidraget för bilstödet föreslås för att minska urholkningen av stödet.
Inom handikapputredningen bedrivs ett viktigt arbete vad gäller det framtida stödet för människor med funktionshinder. Regeringen räknar med att på gmndval av utredningens förslag kunna lägga fram" en proposition som bl.a. syftar till att i högre grad än för närvarande tillförsäkra svårt handikappade ett väl fungerande samhällsstöd. De resurser som kan frigöras för insatser inom handikappområdet bör i första hand användas för att finansiera reformer med anknytning till handikapputredningen.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
Utifrån några oerhört tragiska misshandelsfall har samhällets beredskap att skydda bam ifrågasatts. Det får inte råda någon som helst tvekan om att det grundläggande syftet med lagstiftningen är skyddet för bam och ungdom. Om det föreligger en konflikt mellan bamens behov och för-äldraraas behov inåste bamets bästa vara utslagsgivande. Denna princip har sedan länge gällt i Sverige, och den har bekräftats i den nya lagen om vård av unga (LVU) som antogs av riksdagen år 1990. Det är angeläget att kunskapen om bam förbättras i det sociala arbetet. Därför föreslås att 8 milj.kr. ställs till socialstyrelsens förfogande för en samlad satsning på området.
För att socialtjänstens mål skall kunna uppfyllas fordras att samhället kan ställa upp med erforderliga vård- och behandlingsresurser. På såväl ungdomssidan som vuxensidan har det skett en minskning av behandlingsplatser för de mest vårdbehövande gmpperaa. På de särskilda ungdomshemmen fanns 573 platser år 1983. Är 1990 hade antalet platser minskat till 464. En gemensam arbetsgmpp med representanter för socialstyrelsen och de båda kommunförbunden genomförde i mars 1990 en undersökning som visade att kommunema sökte plats för 154 ungdomar. Av dessa kunde endast 40 beredas plats. Denna situation är inte acceptabel. Därför kommer regeringen inom kort att lägga fram förslag om omdisponeringar i statsbidraget till ungdoms- och missbmkarvård som syftar till en snabb utbyggnad av institutionsvården för de mest utsatta ungdoms- och miss-bmkargmppema.
13¶Landets kvinnojourer utgör ett värdefullt komplement till socialtjänsten. Prop. 1990/91:100 I det följande föreslås att ett särskilt organisationsbidrag inrättas för att Bil. 7 stödja kvinnojourema och deras riksorganisation.
En proposition om alkoholpolitiken kommer att läggas fram under innevarande riksmöte. Regeringen har för avsikt att under våren 1991 besluta om en översyn av socialtjänstlagen.
Sammanfattning av budgetförslagen
Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln ökar med 9 679,8 milj.kr. (-1- 8 %) enligt följande sammanställning (milj.kr.).
Stotsbudget .1990/91
Förslag 1991/92'
Förändring
Femte huvudtiteln
A Socialdepartementet m.m.
321,3
373,7
-(-
52,4
B. Administration av social-
försäkring m.m.
1 028,8
1 147,9
-t-
119,1
C. Ekonomiskt stöd till barn-
familjer m.m.
19 361,2
23 345,2
-t-
3 984,0
D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och älderdom
72 758,8
76 919,0
+
4 160,2
E. Hälso- och sjukvård m.m.
. 5 276,0
5 191,1
-
84,9
F. Omsorg om barn och ungdom
12 112,3
13 095,5
-1-
983,2
G. Omsorg om äldre och handikappade
4 356,2
4 846,3
-1-
490,1
H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotika-
politik
1 044,5
1 051,3
-(-
6,8
I. Internationell samverkan
31,1
_2
-
31.1¶Totalt för socialdepartementet
116 290,2
125 970,0
-1-
9 679,8
' Riksdagen har med anledning av regeringens förslag (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr. 357) om reformerad mervärdeskatt m.m. ställt sig bakom att ändringar av stotliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet införs fr.o.m. budgetåret 1991/92. Förslaget innebär bl.a. att myndigheternas anslag fr.o.m. nämnda budgetår skall budgeteras exkl. mervärdeskatt. Chefen för finansdepartementet har emellertid under särskilda frägor anmält att ytterligare beredning krävs i regeringskansliet innan mervärdeskattebeloppen för resp. anslag kan fastställas. Han föreslår därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande att, i samband med att regeringen utfärdar regleringsbreven för myndigheternas ajislag för budgetåret 1991/92, hålla inne medel motsvarande mervärdeskatt under resp. anslag.
Medel för internationell samverkan reddvisas fr.o.m. budgetåret 1991/92 under littera A. Socialdepartementet m.m. och under littera E. Hälso- och sjukvård m.m.
14¶Socialdepartementet p™p- i990/9i:ioo
Bil. 7
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990
Föredragande: statsrådet Thalén såvitt avser frågor under littera Al-2, A4-6, B, C3, C5, Dl-4, D6-9 och E; statsrådet Lindqvist såvitt avser frågor under littera A3, Cl-2, C4, C6-7, D5, F, G och H.
Anmälan till budgetpropositionen 1991
(Femte huvudtiteln)
A. Socialdepartementet m.m. A 1. Socialdepartementet
1989/90 Utgift 34 283 023 1990/91 Anslag 34 671 000 1991/92 Förslag 39 861 000
1990/91 Beräknadändring
1991/92
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)
34 671 000 (29 056 000)
-(- 5 190 000 (-1- 4 686 000)
Summa
34 671 000
+ 5 190 000
Med hänvisning till sammanstallningen beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 39 861 000 kr. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till att ändrade debiteringsregler för telefonsamtalsavgifter kommer att införas inom regeringskansliet fr.o.m. den 1 juli 1991.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Socialdepartementet för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 39 861 000 kr.
15¶A 2. Utredningar m.m. Prop. 1990/91:100
Bil. 7 1989/90 Utgift 36 006 338 Reservation 875 989
1990/91 Anslag 33 340 000 1991/92 Förslag 33 575 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 33 575 000 kr. under nästa budgetar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 33 575 000 kr.
A 3. Socialvetenskapliga forskningsrådet
1989/90 Utgift 43 381 015' Reservation 11198 114 1990/91 Anslag 58 526 000 1991/92 Förslag 72 179 000
' Anslaget Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet.
Socialvetenskapliga forskningsrådet inledde sin verksamhet den 1 juli 1990. Rådet övertog då de uppgifter som tidigare legat på delegationen för social forskning (DSF) och delegationen för invandrarforskning (DEIFO) samt ansvaret för finansiering och samordning av handikappforskningen som tidigare legat på forskningsrådsnämnden (FRN).
Från anslaget bestrids kostnadema för den verksamhet som socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) finansierar samt för rådets administration. Rådets uppgift är enligt instmktionen (1990:739) att stödja socialvetenskapligt betydelsefull forskning.
Socialvetenskapliga forskningsrådet
1 regeringens proposition 1989/90:90 om forskning anges fömtsättningama för rådets verksamhet. Av propositionen framgår bl.a. regeringens förslag till ekonomiska ramar för rådets verksamhet under perioden 1990/91 -1992/93 samt vissa prioriteringar inom såväl det socialpolitiska som det invandrarpolitiska området. Riksdagens behandling av propositionen (1989/90:SoU19, rskr. 333 och 1989/90:UbU25, rskr. 328) innebar eft stöd för dessa prioriteringar. Enligt riksdagsbeslutet skall rådets kärnområde vara gmndforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap och socialpolitik. Riksdagen tillstyrkte vidare de riktlinjer för resursförstärkningar för budgetaren 1991 /92 och 1992/93 som angefts för rådet. Utöver de resursförstarkningar som riksdagen tillstyrkt föreslår SFR i sin anslagsframstallning att löne- och prisomräkningen av rådets anslag
skall följa de principer som tillämpas för forskningsråden under utbild- Prop. 1990/91:100 ningsdepartemenlet. Bil. 7
Föredragandens överväganden
I forskningspropositionen föreslog regeringen bl.a. särskilda satsningar vad avser forskning för ökad välfärd. Vad gäller SFRs verksamhetsområden föreslogs insatser avseende:
* folkhälsovetenskaplig forskning
* forskning om äldre
* invandrarforskning.
För budgetåret 1991/92 föreslogs en resursförstärkning på totalt 5,6 milj.kr. för dessa områden, varav för folkhälsovetenskaplig forskning 2,5 milj.kr., för äldreforskning 2,1 milj.kr. och för invandrarforskning 1,0 milj.kr. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn till detta.
Vid pris- och löneomräkningen av anslaget har jag tillämpat samma principer som gäller för forskningsråden under utbildningsdepartementet. Den totala omräkningen uppgår till drygt 8 milj.kr.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 72 179 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 72 179 000 kr.
A 4. Informationsförsörjning
1989/90 Utgift 215 771 Reservation I 054 229
1990/91 Anslag 1 270 000 1991/92 Förslag 6 270 000
Socialdepartementet har ett budgetmässigt ansvar för statligt finansierad statistik inom det sociala området, oavsett om den produceras av statistiska centralbyrån (SCB) eller av annan myndighet. Behov av och medel för statistik- och informationsinsatser tas i stor utsträckning upp under de skilda sakanslagen på femte huvudtiteln. Medel för statistik tas också upp under SCBs anslag på trettonde huvudtiteln.
Under detta anslag beräknas medel dels för insatser för förbättringar när det gäller samordning och utnyttjande av statistik m.m., dels för tillfälliga insatser. Jag har bl.a. beräknat medel för en uppföljning av 1980 års fruktsamhetsundersökning i vilken uppgifter om bl.a. demografisk utveckling, den offentliga politikens betydelse samt relationen mellan utbildning och förvärvsarbete skall behandlas. SCB har i sin anslagsfram-
2¶Riksdagen 1990191. I saml. Nr 100. Bilaga 7
ställning beräknat totalkostnaden för en sådan familjeundersökning till ca Prop. 1990/91:100 11 milj.kr., varav ca hälften belastar budgetaret 1991/92. Bil. 7
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Informationsförsörjning för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 6 270 000 kr.
A 5. Insatser mot aids
1989/90 Utgift 230 355 235 Reservation 29 480 249 1990/91 Anslag 193 500 000 1991/92 Förslag 193 500 000
Från anslaget bekostas särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det vims, Humant Immunbrist Vims (HIV), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist). Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av HIV/aids har senast antagits av riksdagen på gmndval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (SoUlO, rskr. 165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda gmpper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård, kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt till medicinsk och samhällsvetenskapligt orienterad forskning.
Från anslaget lämnas också ett extra bidrag till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting. Genom bidraget, som avses utgå under en övergångstid, ges stöd till smittskyddsarbetet inom de landsting och kommuner där HIV-smittan är särskilt utbredd.
Sjukdomstillståndet aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av HIV, som kan leda till aids, hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.
Det svenska samhället har mobiliserats i Hl V/aids-bekämpningen. AIDS-delegationen, som är knuten till socialdepartementet, har av regeringen erhållit den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av HIV/aids.
Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids.
HIV kommer att finnas kvar i vårt samhälle under mycket lång tid, kanske i flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det framtida förebyggande arbetet. HIV kommer att fortsätta att utgöra ett potentiellt hot.
Fortsatta informationsinsatser är därför nödvändiga. Insatsema måste inriktas på att långsiktigt motverka en framtida ökad smittspridning. Centralt initierade informationsinsatser erfordras. De skall främst syfta till att stödja och stimulera lokala aktiviteter.
Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till Prop. 1990/91:100 organisationeraas arbete bör fortsätta under budgetaret 1991/92. Bil. 7
Spridningen av HIV bland injektionsmissbmkare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatsema inom narkomanvården. Fortsatt stöd måste utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrakare. Särskilda medel bör vidare avsättas för att utveckla samarbetet mellan socialtjänsten och psykiatrin.
Eftersom de tyngst belastade narkotikamissbmkama ofta finns inom kriminalvården bör fortsatt prioritet ges åt att utveckla effektiva samarbetsformer mellan kriminalvård och narkomanvård.
Omfattningen av samhällets insatser för att motverka smittspridningen bör i dagsläget inte reduceras. De statliga aidsmedlen inåste emellertid kunna utnyttjas mer flexibelt. Insatsema måste kunna sättas in där de bedöms ha störst effekt för att motverka smittspridningen av HIV.
Insatsema mot HIV/aids har alltmer integrerats som en naturlig del i de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett starkt behov av att i särskild ordning initiera förebyggande insatser. En alltmer effektiv samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer måste eftersträvas. Jag anser att det finns starka motiv till att bibehålla AIDS-delegationen under ytterligare ett antal år. Den bör vara placerad inom regeringskansliet.
Både AIDS-delegationen och socialstyrelsen initierar och bedriver med stöd av de statliga aidsmedlen informations- och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka smittspridning. Det bör emellertid vara möjligt att göra kostnadsbesparingar genom en bättre samordning av de utatriktade förebyggande insatser som bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets sida. Kostnadema för de kansliresurser, som behövs för att bedriva det förebyggande arbete som initieras med stöd av de statliga aidsmedlen, bör därvid i fortsättningen bestridas från förevarande anslag.
Jag beräknar ett oförändrat anslag till insatser mot aids för budgetaret 1991/92 eller sammanlagt 193 500 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Insatser mot aids för budgetaret 1991 /92 anvisa ett reservationsanslag på 193 500 000 kr.
19¶A 6. Internationell samverkan Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Nytt anslag (förslag) 28 367 000"
''' Medel till internationell samverkan har tidigare anvisats pä anslagen Bidrag till Världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt samarbete m.m. och Vissa internationella kongresser i Sverige.
Samarbetet med Världshälsoorgamisationen (WHO) är den mest omfattande delen av socialdepartementets interaationella verksamhet. Genom stora extra bidrag stöder Sverige program som är av särskilt intresse för ut-vecklingsländeraa, t.ex. det globala aidsprogrammet. I juni 1991 anordnas i Sundsvall en världskonferens om hälsa och miljö. Inom WHOs europaregion prioriteras f.n. insatser i Central- och Östeuropa.
Arbetet inom WHO har betydelse också för svensk hälsopolitik. De av WHOs europaregion antagna 38 hälsopolitiska målen inom ramen för Hälsa för Alla-strategin är ett exempel på detta. För budgetaret 1991/92 har ett bidrag om 200 000 kr. beräknats till en samnordiskt finansierad insats för att starka WHOs alkoholpolitiska arbete inom europaregionen.
Samarbetet inom Förenta nationeraa (FN) gäller organisationens sociala verksamhet, särskilt handikapp-, narkotika- och alkoholfrågor. Fr.o.m. år 1990 är Sverige åter medlem i FNs ekonomiska och sociala råd (Eco-soc) och i FNs narkotikakommission samt fr.o.m. år 1991 i kommissionen för social utveckling (CSD). Sverige har ratificerat konventionen om bamets rättigheter, vilken trädde i kraft den 2 september 1990 (prop. 1989/90:107, SoU28, rskr. 350). Sverige tog vid Ecosocs första session 1990 initiativ till en resolution, vilken ger CSD mandat att tillsätta en arbetsgmpp för utarbetande av standardregler för att tillförsäkra handikappade full delaktighet och jänJikhet. På gmndval av ett norskt initiativ i CSD anordnade den norska regeringen och FN i augusti 1990 ett expertmöte om de negativa sociala konsekvensema av alkoholmissbmk. Rekommendationeraa från expertmötet har överlämnats till FNs generalsekreterare.
Även inom Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och IntemationeUa arbetsorganisationen (ILO) bedrivs ett omfattande social- och hälsovårdspolitiskt samarbete i vilket Sverige deltar. I oktober 1990 anordnades Europarådets fjärde hälsovårdsminister-konferens.
Såvitt avser överenskommelser inom Europarådet har Sverige under år 1990 ratificerat konventionen mot dopning (prop. 1989/90:142, SoU30, rskr. 316), vilken trädde i kraft den 1 augusti 1990, samt undertecknat den reviderade europeiska balken om social trygghet.
Det nordiska regeringssamarbetet på social- och hälsovårdsområdet bedrivs bl.a. genom Nordiska ministerrådet och den nordiska socialpolitiska kommittén. Till gmnd för verksamheten ligger det reviderade samarbetsprogram som faststalldes aiv social- och hälsovårdsministrama vid 1988 års nordiska socialpolitiska ministerrådsmöte. Vid 1990 års möte beslöt social- och hälsovårdsministraraa bl.a. att utlysa år 1992 som
20
nordiskt reumatikerår. I januari 1990 beslöt de för narkotikafrågor an- Prop. 1990/91:100 svariga ministrama att kontaktmannaorganet för narkotikafrågor etableras Bil. 7 som ett permanent samarbetsorgan under Nordiska ministerrådet samt att godkänna ett underlag för det fortsatta samarbetet på området.
Sverige har bilaterala samarbetsavtal på hälso- och sjukvårdsområdet med Polen, Tjeckoslovakien och Ungem. Regeringen räknar med utvidgade kontakter med Central- och Östeuropa på detta område och det socialpolitiska området i stort. Samtidigt ställer det västeuropeiska integrationsarbetet krav på större insatser.
Förslag 1991/92
1. Utgifter för svenskt deltagande i reguljära mellan-
stalliga sammankomster (FN, Unicef, WHO) 357 000
2. Bidrag till WHO 20 474 000
3. Stöd till internationellt samarbete inom alkohol-
ocli narkotikaområdet 890 000
4. Nordiskt och bilateralt samarbete pä social- och
hälsovårdsområdet 2 047 000
5. Övrigt europeiskt och internationellt samarbete 4 599 000 Suimna utgifter 28 367 000
Föredragandens överväganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det sammanlagda
anslagsbehovet till 28 367 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Internationell samverkan för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 28 367 000 kr.
21 B. Administration av socialförsäkring m.m.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Mäl
Det övergripande målet för socialförsäkringssystemet är att tillgodose medborgamas behov av ekonomisk gmndtrygghet vid sjukdom, rehabilitering, handikapp och ålderdom. Systemet omfattar hela befolkningen och är till större delen samordnat i lagen (1962:381) om allmän försäkring, som omfattar sj ukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring), folkpensionering och ATP.
Den ekonomiska omfattningen av trygghetssystemet, tillsammans med övriga förmåner som utbetalas av riksförsäkringsverket och försäkringskassoma, framgår av nedanstaende sammanställning.
Utbetolningar
Beräknade
budgetåret
utbetolningar
1989/90 (milj.
budgelaret 199091
kr.)
(milj.kr.)
Allmänna barnbidrag
11 393
14 367
Föräldraförsäkring
14 220
16 565
Värdbidrag för handikappade barn
797¶Bidragsförskott (exkl. inbet.)
3 077
3 330
Barnpensioner (exkl. ATP)
260¶Bidrag för vissa adoptivbarn
7¶Bidrag till kostnader för interna-
tionella adoptioner
20 Sjukförsäkring
54 560
54 932
Folkpension och pensionstillskott
58 013
63 000
Allmän tilläggspension (ATP)
73 267
82 748
Kommunalt bostodstillägg (inkl.
kommunernas bidrag)
1 277
1 464
Delpension
1 604
1 789
Arbetsskade- och yrkesskade-
ersättning
9 159
10 778
Ersättning vid närståendevård
15¶Bilstöd till handikappade
206¶Kontont arbetsmarknadsstöd.
utbildningsbidrag
3 727
3 986
Dagpenning till värnpliktiga m.m.
241¶Summa (avrundat)
231 848
254 505
De olika stödformema redovisas under C-, D-, och G-avsnitten med undantag för dem som ingår i de två sista punkterna. Dessa redovisas under arbetsmarknads- och försvarsdepartementens resp. huvudtitel.
22
Det ekonomiska trygghetssystemets kostnadsutveckling i miljarder kr. Prop. 1990/91:100 (löpande priser) och relativa andel av samhällsekonomin framgår av Bil. 7 följande sammanstallning.
1989 De sociala stödformernas
ekonomiska omfattning
19,5
97,8
165,2
249,7
Andel av BNP
11,3
18,6
19,9
20,4
Transfereringar från social-
försäkring m.m. till hus-
hållen (efter skatteavdrag)'
14,0
68,0
110,0
166,1
Andel av privat konsumtion'
15,0
25,0
25,0
26,0
' Är 1970 uppskattode värden
De belopp som efter skatteavdrag utgår från socialförsäkringen m.m. motsvarar 26,0 % av den totala privata konsumtionen i landet och irmebär en betydande omfördelning av utrymmet för privat konsumtion framförallt mellan de förvärvsaktiva och övriga.
Riksförsäkringsverket (RFV) och de 26 försäkringskassoma svarar för administrationen av huvuddelen av trygghetssystemet. RFVs ansvar preciseras ytterligare i myndighetens instmktion. RFV skall svara för den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassomas verksamhet bl.a. genom att meddela föreskrifter och allmänna råd. Verket har ett ansvar för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist. Vidare skall verket se till att allmänheten får en tillfredsstal-lande service och infonnation om socialförsäkringsförmånema. RFV skall också följa utvecklingen av socialförsäkringens olika delar och utvärdera dess effekter för individer och samhälle.
Målen för RFV och försäkringskassoma preciserades i regeringens regleringsbrev för budgetaret 1990/91. Fömtom att ge ersättning enligt socialförsäkrings- och bidragssystemen skall arbetet inriktas på att upptäcka orsaker till och vidta åtgärder för att reducera behovet av långa sjukskrivningar, förtidspensioneringar och arbetsskadeersättningar. Samtidigt fastlades ett nationellt mål som innebär att det s.k. ohälsotalet sänks med två dagar jämfört med föregående budgetar. Det nationella målet för ohälsotalets minskning har bmtits ner av RFV till mål för varje försäkringskassa.
De övergripande mål- och resultatkrav som formulerades i regleringsbrevet föregående år bör gälla även för budgetaret 1991/92. Detta innebär att ohälsotalet skall fortsätta att minska.
Utvecklingstendenser
Verksamheten inom försäkringskasseväsendet påverkas dels av demografiska och andra faktorer som styr utnyttjandet av förmånssystemet, dels av de reformer och andra regelförändringar som beslutats av statsmakter-
23
För att ge en översiktlig bild av hur verksamheten vid försäkringskassor- Prop. 1990/91:1(X) na har utvecklats, redovisas i nedanstaende tabell fördelningen av s.k. Bil. 7 ärendetidsdagar (dvs. antal ärenden av olika slag vägda med genomsnittlig tidsåtgång för respektive ärendeslag).
Verksamhetsvolymer' vid försäkringskassorna (1 000-taI ärendetidsdagar)
Ärendeslag
1985/86
1986/87
1987/88
1988/89
1989 Sjuk- och föräldrapenning
Pensionsförsäkring Bidragsärenden Utredning rehabilitering/arbetsskador
Totalt
1 180
1706
1 230
1700
1 442
1 944
1 664 117
2 146
1 384
1882
Uppgifterna baseras på arbetsredovisntngssystemet for försäkringskassorna.
Indelningen i ärendeslag ändrades fr.o.m. 1990-01-01 varför jämförbara uppgifter för 1989/90 ej är tillgängliga.
Den kraftiga volymökningen budgetaret 1987/88 berodde fräinst på den sjukpenningreform som genomfördes den 1 december 1987. De nya reglema medförde bl.a. att uppgifter avseende årsarbetstid måste tas in i samband med anmälan om sjukpenning o.d. Förändringama i sjuk- och föräldraförsäkringen kan även förklaras av ökade födelsetal och förändrade regler för föräldraförsäkringen.
Den avtagande tendensen vad gäller pensionsärenden kan till stor del förklaras med att den genomsnittliga ATP-nivån stigit, varigenom antalet pensionärer som är berättigade till bostadsstöd har minskat. Volymökningen inom bidragsområdet beror bl.a. på att antalet bidragsberätligade bara har ökat.
Den ovan redovisade volymen för utredningar omfattar framförallt rehabiliteringsutredningar. Därtill kommer utredningar i arbetsskadeärenden, vilka under perioden 1987-1988 ökade med 20 %. Ökningstakten avtog påtagligt år 1989. Antalet anmälda arbetsskador år 1989 är lägre än år 1988. Stora ärendebalanser kvarstar. Vid utgången av 1989 var nästan 40 % av ärendena mer än ett år gamla.
Sedan budgetaret 1983/84 harärendemängderaa hos försäkringskassoma ökat mer än personalresursema. Ökade ärendemängder på arbetsskadesidan i förening med periodvis extra arbetsbelastning till följd av förändrade sjukpenningregler har under samma period begränsat resursutrymmet för kontrollinsatser och för rehabiliteringsutredningar. Det kan inte uteslutas att dessa omständigheter kan ha bidragit till det ökade antalet förtidspensioneringar i slutet av 1980-talet.
24
Utveckling av organisation och arbetssätt Prop. 1990/91:100
Bil 7 Socialförsäkringens organisation och arbetssätt har utvecklats i en rad
avseenden under 1980-talet.
Decentralisering
Inom socialförsäkringsadministrationen pågår en decentralisering med målet att i stort sett all individinriktad handläggning av försäkringsärenden skall förläggas till försäkringskassomas lokalkontor. Därmed skapas förbättrade fömtsättningar för en god service genom att allmänheten får nära till kassan samtidigt som kassan kan samarbeta effektivt med arbetsgivare och med offentliga institutioner på orten. Organisation och arbetssätt förändras i riktning mot större ansvar och befogenheter för enskilda handläggare.
RFVs uppföljning visar att decentraliseringen av de individinriktade ärendeslagen i stort sett löper planenligt. Vad som återstar är mindre frekventa ärenden med svårare utrednings- och bedömningsinslag som kräver både god kompetens och lång erfarenhet vid handläggningen.
Enligt försäkringskassomas bedömning innebär decentraliseringen att de försäkrade nu i större utsträckning än tidigare kan fä besked direkt i de flesta ärenden och av samma tjänsteman. Andra resultat är ökade möjligheter till personalutveckling och högre arbetstillfredsstallelse bland kassans tjänstemän, vilket i sin tur skapar fömtsättningar för bättre service till allmänheten och bättre samarbete med företag och myndigheter.
Samtidigt har lokalkontorsnätet under de senaste årtiondena successivt minskat.
Ar 1962 1972 1987 1990
Antal
lokalkontor 608 400 433 414
Varav med
färre än
5000 inv 321 71 45 33
Till 27 lokalkontor finns år 1990 dessutom s.k. servicekontor, filialexpeditioner eller sambandskontor. Dessa har tidigare varit lokalkontor och ombildats till kontor med begränsad service och öppethållandetider. I områden med begränsat befolkningsunderlag koinmer avståndet till lokalkontoret förmodligen att öka i framtiden, eftersom en fullständig decentralisering av ärendehandläggningen i sig ökar det minsta tänkbara befolkningsunderlaget för ett lokalkontor. Inrättande av filialkontor blir då ett sätt att kompensera för den minskade tillgängligheten i glesbygden.
25¶Rehabilitering och kampen mot ohälsan Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Mot bakgmnd av det s.k. ohälsotalets utveckling har försäkringsadministrationen påbörjat en fömyelse av kompetens och organisation inom ramen för den s.k. kampen mot ohälsan.
Under budgetaret 1990/1991 har försäkringskassoma möjligheter att inom en ram på högst 500 milj.kr. köpa rehabiliteringstjänster av yrkesinriktad karaktar som bedöms erforderliga för att återföra en försäkrad i arbete. Försäkringskassoma har bl. a. träffat avtal med länsarbetsnämnder, arbetsmarknadsinstitut, rygginstitut, Samhall m.fl. avseende platser till förfogande för rehabilitering.
Vidare har en försöksverksamhet inletts vid Malmöhus och Norrbottens läns allmänna försäkringskassor i syfte att utveckla arbetsmetoder och samarbetsformer som främjar en effektiv rehabilitering och att pröva nya verksamhetsidéer inom rehabiliteringsområdet. Försöksverksamheten skall pågå under två år. De två försökskassoma disponerar medel motsvarande 10 milj.kr. per år för köp av rehabiliteringsinsatser i situationer där det är svårt att finna någon kostnadsansvarig. Tanken är att man genom praktisk tillämpning skall få en inventering över vilka slags åtgärder som kan bli aktuella i detta sammanhang.
Andra viktiga inslag i satsningen på rehabilitering är intem kompetens-och organisationsutveckling, utveckling av ADB-baserade informationssystem som stöttar den nya aktiva rollen samt ökad samverkan med andra rehabihteringsaktörer. Med utgångspunkt i rehabiliteringsberedningens och arbetsmiljökommissionens betänkanden avser jag att tillsammans med chefen for arbetsmarknadsdepartementet föreslå regeringen att under våren 1991 återkomma med förslag om en förbättrad rehabilitering.
Resultatorienterad styrning
RFV och försäkringskassoma ingår i den första omgången av myndigheter som omfattas av den nya budgetprocessen. I regeringens direktiv inför RFVs fördjupade anslagsframstallning prioriteras det framtida arbetet med att tidigt upptäcka och vidta åtgärder för att reducera antalet sjukskrivningar, förtidspensioner och arbetsskador.
Som ett led i en bred framtidsdiskussion har RFV och kassoma genomfört ett arbete som konkretiserats i en s.k. verksamhetsidé. I verkets fördjupade anslagsframstallning redovisas idén och hur den skall omsättas till praktisk verklighet. Enligt min bedömning utgör den framtagna idén och den process som ligger bakom ett värdefullt led i fömyelsen av socialförsäkringsadministrationen.
ADB-strukturens utveckling
Sedan år 1972 bygger försäkringskassoraas ADB-stmktur på en gemensam ADB-anläggning i Sundsvall med ett antal centrala datorer. På försäkringskassoma finns drygt 3 000 terminaler av PC-typ, vilka är hopkopplade i
lokala nätverk. De utnyttjas i huvudsak som terminaler mot de centrala Prop. 1990/91:100 datorema i Sundsvall vilka bl a innehåller centrala register avseende sjuk- Bil. 7 och föräldraförsäkringen, pensioner och bidrag av olika slag.
Inom ramen för det s.k. FAS 90-projektet bedriver RFV och försäkrings-kassoraa ett utvecklingsarbete med inriktning bl.a. mot en stmktur där registerhanteringen inom sjukförsäkringen förläggs lokalt. Utvecklingsarbetet bedrivs bl.a. i form av olika delprojekt hos ett antal försäkringskassor. Syftet med dessa delprojekt är att utveckla teknikstöd för rationell och effektiv sjukfallshantering, uppföljning och utvärdering, samverkan med sjukvärden och samverkan med arbetsgivare.
Vidtagna och planerade åtgärder
I regeringens regleringsbrev till RFV inför budgetaret 1990/91 fastlades att RFV och försäkringskassoma bl.a. skall effektivisera och utöka reha-biliteringsverksamheten för att ge de försäkrade bättre möjligheter och stöd att återvända till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt efter en sjukdom eller skada. Vidare uppstalldes ett mål på nationell nivå att ohälsotalet sänks med två dagar för budgetaret 1990/91 jämfört med budgetåret 1989/90.
Enligt min bedömning har RFV och försäkringskassoma på ett förtjänstfullt sätt inlett arbetet med att förverkliga dessa intentioner. På lokal och regional nivå pågår en rad försöksverksamheter och metodutvecklingsprojekt samtidigt som aktivitetema samordnas av RFV inom ramen för den s.k. kampen mot ohälsan. Det är min bestamda uppfattning att satsningar med inriktning att ytterligare sänka ohälsotalet måste fortsätta, både med hänsyn till individemas välfärd och till behovet att begränsa expansionen av socialförsäkringsutgifteraa.
Organisation och resurser
Som bl.a. framgått av regeringens skrivelse 1990/91:50 till riksdagen avser regeringen att genomföra ett treårigt program för att reducera den statliga administrationen med 10 % på tre år.
För socialförsäkringsadministrationen är resursneddragningar av denna storleksordning enligt min bedömning inte möj liga att uppnå genom margi-nella anpassningar eller allmän produktivitetsförbättring. Vad som måste övervägas är annorlunda organisationsstmkturer och regel förenklingar som påtagligt reducerar omständlig och komplicerad ärendehandläggning. Jag avser därför att initiera en intem översyn i samråd med RFV och Försäkringskasseförbundet. Syftet är, med utgångspunkt i dels det pågående förayelsearbetetinomsocialförsäkringsadministrationen, dels regeringens program för besparingar av de statliga administrationskostnaderaa, att infor kompletteringspropositionen utforma en strategi för regelförändringar, rationaliseringar och organisatoriska stmkturförändringar. I översynen skall ingå att utarbeta förslag till en tydligare rollfördelning mellan RFV och försäkringskassoma och att pröva vilken innebörd ett bestallar-utförar-
27
koncept skulle kunna ges vad gäller socialförsäkringsadministrationen. Prop. 1990/91:100 Med utgångspunkt i ambitionen att skapa en mer resultatorienterad styr- Bil. 7 ning i statsförvaltningen bör vidare RFVs respektive kassomas ansvar och fömtsättningar vad gäller uppföljning/utvärdering analyseras.
Det är väsentligt att den nu pågående omvandlingen av arbetssätt, ADB-stöd och styrsystem leder fram till att socialförsäkringsadministrationen i slutet av treårsperioden uppvisjir en ökad effektivitet i form av förbättrade resultat och lägre kostnadsnivåer. ADB-modemiseringen starker möj lighetema till långsiktiga personalbesparingar. Samtidigt måste beaktas att det för socialförsäkringsadministrationen handlar om att byta ut ett reguljärt arbetssätt mot ett annat genom att de nya ansatser och metoder som idag prövas inom ramen för projekt och försöksverksamheter skall breddas till att omfatta hela orgtmisationen.
Rehabilitering
Som jag betonat i det föregående, är det av största vikt att satsningen på rehabilitering och arbetslinjen inom socialförsäkringen fortsätter. Merparten av de resurser som behövs för rehabilitering måste frigöras inom ramen för socialförsäkringen genom fortgående rationalisering och regelförenklingsarbete. I samband med sitt beslut efter regeringens förslag (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104) om vissa förändringar i sjukförsäkringen har riksdagen uttalat att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Förslaget bör läggas fram så att det kan träda i kraft senast den 1 januari 1992. Detta kommer att påverka fömtsättningama för socialförsäkringsadministrationen. Jag avser att föreslå regeringen att under våren 1991 lägga ett förslag i riksdagen om införande av en arbetsgivarperiod och därvid återkomma i fråga om de resursmässiga konsekvensema av denna förändring. Detta har jag beaktat vid bedömningen av anslaget till försäkringskassoma för budgetaret 1991/92.
Det är av stor betydelse att det praktiska utvecklingsarbete som har påbörjats fullföljs. Den försöksverksamhet vid två försäkringskassor som påbörjades budgetaret 1990/91 för att utveckla arbetsmetoder och samarbetsformer fortsätter även kommande budgetar. Försäkringskassomas möjligheter att köpa rehabiliteringstjänster inom en ram på högst 500 milj.kr. som introducerades föregående år bestar.
Ett väsentligt resultat av den ienaste överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen är vidare att 400 milj.kr. avsätts för att förstarka rehabiliterings- och behandlingskapaciteten inom hälso- och sjukvården. En fömtsättning för utbetalning av dessa medel är att försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen kommer överens om hur medlen skall användas. Enligt min mening kommer dessa överläggningar att bli en mycket betydelsefull inledning på en bättre samverkan och samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvården.
Regeringens skrivelse 1990/91:50 berör också frågan om samordning
mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård. Det är min avsikt att Prop. 1990/91:100 en proposition med förslag om försöksverksamhet skall framläggas till Bil. 7 riksdagen under våren 1991.
Rationalisering och regelförenklingar
Väsentligt i arbetet med att åstadkomma såväl lägre förvaltningskostnader som reducerade socialförsäkringsutgifter är att undersöka möjligheter till rationalisering av mtiner och till regelförenklingar.
De nu gällande reglema för föräldraförsäkringen medger en mycket stor flexibilitet i utnyttjandet, vilket i vissa fall också medför att den administrativa hanteringen blir mycket besvärlig och resurskrävande för kassorna. Jag avser därför att ge RFV i uppdrag att göra en översyn av de administrativa konsekvensema av nuvarande regelsystem och komma med förslag till förändringar som skulle underlätta hanteringen av försäkringen. Inriktningen bör vara att uppdraget skall redovisas så att vissa förändringar beträffande föräldraförsäkringsförmånema skall kunna träda i kraft redan den 1 juli 1991.
Det lokala ADB-stödet
I likhet med vad min företrädare uttalade i föregående års budgetproposition delar jag i princip RFVs uppfattning om uppbyggnaden av ett kraftfullt lokalt datorstöd vid försäkringskassoma för att möjliggöra rationell ärendehandläggning, tidig bevakning och uppföljning av sjukfall och sammanställning av mer systematisk information om sjukfrånvaron och dess orsaker. Datorstödet kommer att vara av stor betydelse för effektiviteten i försäkringskassomas arbete. De uppgifter som registreras kan emellertid vara av mycket känslig karaktär, vilket ställer särskilda kravpå integritetsskydd. En fömtsättning för det slutliga stallningstagandet till utformning och innehåll av de lokala registren är att riksdagen tagit stallning till regleringen av de ADB-baserade personregister som är aktuella i sammanhanget. Som framgår nedan har jag bemyndigat en särskild utredare att utreda och lägga fram förslag om en sådan författningsreglering.
11990 års budgetproposition betonades behovet av en investeringskalkyl av mer omfattande slag än vad som förelåg vid denna tidpunkt samt att investering i lokala sjukförsäkringsregister inte bara borde ses som en administrativ rationalisering utan också som ett väsentligt hjälpmedel i arbetet med att minska sjukfrånvaron, att minska antalet arbetsskador samt att förbättra rehabiliteringsarbetet. I de särskilda direktiven inför den fördjupade anslagsframstallningen ålades RFV att redovisa en plan som skulle omfatta dels tekniska och organisatoriska konsekvenser, dels uppgifter om kostnader och finansiering.
I RFVs fördjupade anslagsframstallning redovisas verkets bedömning vad gäller vissa rationaliseringseffekter, varvid bör beaktas att verket utgick från det då aviserade förslaget om införande av lagstadgad sjuklön.
29¶Vad beträffar konsekvenser i termer av förbättrad rehabilitering och Prop. 1990/91:100 därmed förknippade välfärdsvinster, konstaterar verket att införande av Bil. 7 FAS 90-förslaget ger verksamlieten det stöd som gör det möjligt att minska försäkringsutgiftema. Verket avstar dock från att beräkna storleken av dessa effekter.
Med hänsyn bl.a. till vikten av att integritetsfrågoma beaktas i samband med ADB-utvecklingen har jag den 4 oktober 1990 efter regeringens bemyndigande förordnat en särskild utredare att utreda och lägga fram förslag om författningsreglering av personregister på socialförsäkringsområdet. Enligt direktiven för utredningen bör utredaren i en första etapp redovisa förslag till reglering av lokala sjukförsäkringsregister (Dir. 1990:59). Jag avser senare att föreslå regeringen att i proposition till riksdagen lägga fram förslag om en särskild registerlag. Mot bakgmnd härav och då RFV ännu ej funnit det möjligt att upprätta någon mer omfattande investeringskalkyl för lokala sjukförsäkringsregister är jag för närvarande inte beredd att ta ställning till ifrågavarande registempplägg-ning och genomförandeplan. En förstarkning av det lokala datorstödet är dock nödvändig för att kassoma skall klara de ökade krav som stalls på dem. Regeringen har nyligen givit RFV i uppdrag att i samråd med statskontoret och i nära samarbete med försäkringskassoma utreda behovet av en utökning av antalet arbetsplatsutmstningar och deras tekniska utformning. 1 samband härmed bör bl.a. riksdagens uttalande att regeringen bör återkomma med ett :Förslag om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar belysas. Jag avser att föreslå regeringen att senare återkomma till riksdagen i 1991 års kompletteringsproposition om medelsbehov för ADB-resurser budgetaret 1991/92.
Sammanfattningsvis anser jag att följande bör gälla i fråga om socialförsäkringens administration:
* Det organisatoriska fömyelsearbete som syftar till förbättrad service till de försäkrade och en aktiv satsning på rehabilitering skall fullföljas.
* Det är väsentligt att försäkringskassan får möjlighet att pröva nya arbetssätt och att organisationen utvecklas mot större ansvar och befogen heter på den lokala nivån.
* ADB-stödet bör utvecklas.
* Mot bakgmnd av det pågående förnyelsearbetet och kraven på resursbe sparingar inom den statliga förvaltningen skall socialförsäkringens admini stration ses över i syfte att utveckla en strategi för regelförenkling, ratio nalisering och utveckling av organisationsstmkturema.
B 1. Riksförsäkringsverket
1989/90 Utgift 473 917 794 1990/91 Anslag 461 421 000 1991/92 Förslag 509 952 000
Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem - dvs. sjukförsäkring
30
inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, till- Prop. 1990/91:100 läggspensionering - samt delpensionsförsäkring och arbetsskadeförsäk- Bil. 7 ring, allmäima bambidrag och bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning till smittbärare, ersättning för vård av närstaende samt för ärenden som rör utbetalning av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och dagpenning till vissa vämpliktiga m.fl.
RFVs arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1204) med instmktion för riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket
RFV föreslår i sin anslagsframstallning bl.a. följande.
1. RFV har i samråd med försäkringskassoma utformat en samlad verksamhetsidé som vägledning för socialförsäkringsadministrationen. Härvid avses att genom en allmän socialförsäkring ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, bamfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
2.1 enlighet med givna direktiv har RFV redovisat ett huvudförslag för treårsperioden 1991/92 - 1993/94 om 5 %, dvs. en minskning av resursema med 13 638 000 kr. Med hänsyn till de stora insatser som under tidsperioden kommer att krävas av verket i samband med den nya verksamhetsinriktningen inom socialförsäkringsadministrationen anser RFV sig endast kunna klara en begränsad resursminskning. För budgetaret 1991/92 kan verket genom bl.a. fortsatt avveckling av yrkesskade- och avgiftsenheten minska kostnadema med 1 825 000 kr.
3. Statsmaktemas ökade krav på resultatredovisning har medfört successivt ökade satsningar från RFVs sida. För fortsatt utveckling av resultatanalysverksamheten, särskilt vad gäller rehabilitering och kampen mot ohälsan samt servicemätningar, behövs medelsförstärkning för 1991/92 med 6,2 milj.kr. I beloppet ingår 2 milj.kr. för viss intervjuundersökning.
4. Det s.k. FAS 90-projektet är en central del i stödet av RFVs och försäkringskassomas nya roll. För närvarande pågår utveckling av lokala sjukförsäkringsregister i syfte att ge ett förbättrat stöd för den rehabiliterande och förebyggande verksamheten samt att få till stand en mer rationell sjukfallshantering. De lokala registren avses att byggas upp successivt och vara klara för drift vid samtliga försäkringskassor i mitten av år 1992. I samband härmed krävs en väsentlig investering i ADB-utmstning vid försäkringskassoma. Bl.a. behövs ytterligare 3 900 terminaler. För maskinell utmstning m.m. behövs ett tillskott under RFVs anslag om drygt 186 milj.kr. Investeringsbeloppet uppgår härvid till 370 milj.kr. För utvecklingsarbete och registemppbyggnad krävs för budgetaret 1991/92 resursförstarkning med sammanlagt 87 milj.kr.
5. För att säkerstalla datorstödet vid ett eventuellt avbrott i elkraftförsörjningen eller vid andra stömingar i driften fordras vissa insatser, bl.a. an-
skaflhing av reservkraftsaggregat. För budgetaret 1991/92 behövs 7 milj.kr. RFV har härvid samrått med överstyrelsen för civil beredskap.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
1990/91
Beräknadändring
1991/92
Föredraganden
Personal
Anslag
Utgifter
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader Kostnader för drift av datamaskinanläggning m.m.
(därav engångsanvisning) Försöksverksamhet pä ADB-området
Ersättning till postverket m.m. Medlemsavgift till internationella social försäkringsförbundet issa'
Summa utgifter
Inkomster
Försäljning av publikationer m.m.
Ersättning frän allmänna pensionsfonden Ersättning från de allmänna försäkringskassorna Ersättning från de affärsdrivande verken
Summa inkomster
Nettoutgift
835
2O0 598 000
(182 488 000)
43 983 000
198 912 000 ( 10 590 000)
42 400 000 234 556 000
720 449 000
25 000
61 108 000
191 895 000
6000 000 259 028 000 461 421 000
-6
-I- 17 184 000
(-1- 16 016 000)
-I- 21 316000
-I- 14 417 000 (- 500 000)
-I- 10 893 000
-I- 289 000 + 64 099 000
-¥ 1 408 000
-I- 13 865 000
+ 300 000 + IS 568 000 -I- 48 531 000
' Medel har tidigare anvisats pä anslaget Bidrag till Världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt samarbete m.m.
Föredragandens överväganden
I juni 1989 utfårdade regeringen särskilda direktiv för fördjupad anslagsframstallning för budgetaren 1991/92 - 1993/94 för RFV och försäkringskassoma. I enlighet med direktiven lämnar RFV i årets anslagsframstallning en redovisning för verksamhetens resultat och utveckling under perioden 1985/86 - 1989/90. linledningen till B-avsnittet har jag närmare redogjort för RFVs resultatanalys. Jag godtar inriktningen av verksamheten framöver såsom den presenteras i RFVs s.k. verksamhetsidé. Jag avser vidare att föreslå regeringen att komplettera instmktionen för verket såvitt avser vidtagande av aktiva åtgärder i syfte att reducera behovet av långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar.
Somjag anfört i avsnittsinledningen bör social försäkringens organisation ses över, bl.a. med målsättningen att minska kostnadema för socialförsäkringens administration och att frigöra resurser för ökade rehabiliteringsinsatser. Jag föreslär mot denna bakgmnd att en ettårig budgetram skall gälla för RFV.
32
Jag utgår från att RFV kommer att fortsätta det inledda arbetet med att Prop. 1990/91:100 förbättra resultatanalysverksamheten. Behovet av att studera effektiviteten Bil. 7 ökar med satsningen på rehabilitering, arbetslinjen och kampen mot ohälsan. I anslutning härtill anser jag att den av verket planerade intervjuundersökningen bör genomföras. Vidare instammer jag i verkets bedömning att en ökad grad av målstyrning och den pågående decentraliseringen av ärendehandläggning och beslutsbefogenheter innebär ett ökat behov av uppföljning med syfte att säkerställa en likformighet i tillämpningen av regelsystemen.
Mot bakgrund härav har jag vid min beräkning av resurser till RFV för budgetåret 1991/92 av det för statsförvaltningen generella produktivitetskravet om 1,5 % endast beräknat en resursminskning om 0,5 %.
RFV är ftinktionsansvarig myndighet för total försvars ftinktionen Socialförsäkring m.m. Eventuella medel för beredskapsåtgärder koinmer att beräknas i särskild proposition om anslag inom försvarets område som chefen för försvarsdepartementet avser att senare föreslå regeringen att förelägga riksdagen.
Utbetalning av pension kan göras genom kontoinsättning eller särskild pensionsanvisning. För att begränsa portokostnadema anser jag det motiverat att pensionsmottagare som har konto får underrättelse från RFV om utbetald pension endast vid första utbetalningen och vid ändring av beloppets storlek. Avsikten är vidare att RFV skall utarbeta mtiner för att vid varje årsskifte ge pensionsmottagaren besked om utbetalt årsbelopp samt aktuellt månadsbelopp för följande år. Liknande mtiner gäller redan för utbetalning av barabidrag. Förändringen bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 1992. För budgetåret 1991/92 kan kostnadema härigenom minska med ca 12 milj.kr.
Med hänvisning till sammanstallningen beräknar jag anslaget till 509 952 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksförsäkringsverket för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 509 952 000 kr.
B 2. Allmänna försäkringskassor
1989/90 Utgift 586 527 855 1990/91 Anslag 567 350 000 1991/92 Förslag 637 951 000
Försäkringskassorna handlägger enskilda ärenden inom socialförsäkrings-och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Ärendenas karaktär och komplexitet varierar, från mtinmässig hantering av korta sjukfall till omfattande utredningsarbete avseende arbetsskade- och rehabiliteringsfall.
Det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet, en i varje landstings-
33
3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
kommun och i kommun som inte tillhör landstingskommun. I försäkrings- Prop. 1990/91:100 kassan finns en styrelse där ordförande och vice ordförande utses av Bil. 7 regeringen. Huvuddelen av den verksamhet som innebär kontakt med de försäkrade sker vid något av de 420 lokalkontoren. I varje kommun finns minst ett lokalkontor. Härtill kommer ett 30-tal filialexpeditioner/servicekontor.
Beslut i vissa socialförsäkringsfrågor fattas av socialförsäkringsnämnden som är förtroendevald. Det finns 167 socialförsäkringsnämnder i landet.
Hos försäkringskassoma finns för närvarande omkring 15 100 årsarbetare, varav ca 11 700 årsarbetare på lokalkontor och 3 400 på centralkontor.
Bestammelsema om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Från anslaget finansieras 15 % av kostnadema för försäkringskassoraas administration. Resterande 85 % finansieras med arbetsgivaravgifter och egenavgifter från inkomsttitel på statsbudgeten. Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket mellan de olika försäkringskassoma.
Riksförsäkringsverket
I enlighet med givna direktiv har RFV lagt fram ett huvudförslag som innebär en minskning av utgiftema med 5 % för budgetperioden 1991/92 - 1990/94. För att kunna genomföra de förändringar av verksamheten, som var aktuella vid tidpunkten för anslagsframstallan, förordar RFV att medel tilldelas enligt ett s.k. tilläggsförslag. Verket utgick därvid från att en sjuklöneperiod skulle införas den 1 januari 1991 och att de därmed frigjorda resurseraa skulle disponeras för ökade rehabiliteringsinsatser. Tilläggsförslaget innebär i huvudsak oförändrade resurser med tillägg för särskilda resursbehov. RFVs anslagsframstallning innebär i huvudsak följande.
1. Den kompetensutveckling som behövs för omstallningen till och genomförandet av ett aktivt rehabiliteringsarbete fordrar stora resurser. RFV hemstaller att kompetensutvecklingsprogrammet i huvudsak finansieras genom de resurser som frigörs genom införandet av sjuklön.
2. För ersättning till riksförsäkringsverket för den del av verkets ADB-kostnader som avser sjukförsäkringen har 392,3 milj.kr. begärts för budgetaret 1991/92.1 beloppet ingår beräknade kostnader för genomförandet av det s.k FAS 90-projektet vad gäller sjukförsäkringen.
3. För fortsatt projekt- och försöksverksamhet beräknar RFV 10 milj .kr. för budgetåret 1990/91.
4. För inköp av nya telefonväxlar under budgetaret 1991/92 begär RFV medel engångsvis på 6,6 milj.kr. för en investering som är beräknad till knappt 15 milj.kr. de närmaste tre budgetaren.
5. Decentraliseringen till lokalkontoren påverkar lokalbehovet. Viss ombyggnad av lokaleraa är också nödvändig för att kunna uppfylla de krav på fysiskt skydd av bl.a datoreraa som formulerats i förordningen (1989:29) om säkerhetsanalyser av statliga myndigheters ADB-system.
34
RFV beräknar i sitt tilläggsförslag det ökade resursbehovet till Prop. 1990/91:100 120,0 milj.kr. för budgetaret 1991/92. Bil. 7
1990/91
Beräknad ändring
1991/92
Föredraganden
Anslag
Utgifter
Förvaltningskostnader 3 625 627 OOO'
(därav lönekostnader) (3 064 805 000)
Försöksverksamhet 18 500 000
Lokalkostnader 471 959 000
Pensionskostnader 84 400 000
Ersättning till postverket 43 748 000
Avgifter till SFV O
Summa utgifter, kr. 4 244 234 000
Inkomster
Ersättning från allmänna pensionsfonden 234 000 000 Ersättning för extern verksamhet 2 900 000 Ersättning från arbets skadeförsäkringen 225 OCX) 000 Arbetsgivaravgifter m.m 3 214 984 000
Summa inkomster, kr. 3 676 884 000
Nettoutgift
567 350 000
+ 441 357 000' (-1-386 001 000)
-I- 92 345 000
-I- 12 100 000
- 6 359 000
-(- 1 230 000
+ 540 673 000
-I- 35 000 000
-1-35 000 000 -I- 400 072 000
-H 470 072 000
-Ir 70 601 000
'Varav 2 033 492 000 kr. ställs till regeringens disposition
Föredragandens överväganden
Utgångspunkten och fömtsättningama för myndighetemas anslagsframstallning har formulerats i särskilda direktiv till myndigheteraa. Sedan RFV lämnat sin anslagsframstallning har emellertid fömtsättningama ändrats. Regeringen lade i november 1990 fram förslag om vissa ändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen (prop. 1990/91:59). Vidare fastlades att den statliga administrationen skall minska med 10 % under den närmaste treårsperioden. Somjag tidigare redovisat skall en översyn av socialförsäkringsadministrationen genomföras.
Försäkringskassoma ingår i den gmpp myndigheter som förts till den första av de nya treåriga budgetcyklama med start budgetaret 1991/92. Fömtsättningama för den fördjupadeanslagsframstallningenharemellertid förändrats till följd av nyss nämnda regeringsförslag. Mot bakgmnd av detta tillämpas därför för försäkringskassoma en ettarsram avseende 1991/92.
Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassoma för budgetaret 1991 /92 utgått ifrån dessa nya fömtsättningar. För statsförvaltningen gäller vidare ett generellt krav på en produktivitetsökning på 1,5 %. För att samtidigt klara ambitionema att förnya verksamheten i riktning mot en mer aktiv roll i rehabiliteringsarbetet krävs vissa förstarkningar av försäkringskassoraas resurser. Därför har endast en resursminskning om 0,5 % genomförts.
35¶För försäkringskassoraas personalkostnader beräknar jag för nästa Prop. 1990/91:100 budgetar drygt 3,5 iniljarder kr. Vid min beräkning av resurstilldelningen Bil. 7 har jag tagit hänsyn dels till ökad arbetsbelastning till följd av kommande förändringar inom sjuk- och föräldraförsäkringen, dels till ambitionen att genomföra arbetslinjen inom socialförsäkringen. Jag vill framhålla att jag anser att satsningen på kompetensutveckling har stor betydelse för försäkringskassans möjlighet att klara av sina framtida uppgifter vad gäller såväl rehabiliteringsarbetet som den övriga verksamheten.
Mitt förslag innebär i princip oförändrade resurser till försäkringskassorna budgetaret 1991/92 och att de resurser som kan frigöras genom fortsatt rationalisering och regelförenkling tills vidare får behållas och sättas in i kampen mot ohälsan. Fömtsättningama för försäkringsadministrationen kommer emellertid att påverkas av införande av en arbetsgivarperiod i enlighet med riksdagens uttalstnde (SfU9, rskr. 104) i samband med beslutet efter regeringens förslag (prop. 1990/91:59) om vissa förändringar i sjukförsäkringen. Hälften av försäkringskassoraas förvaltningskostnader bör därför ställas till regeringens disposition. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen om försäkringskassomas förvaltningskostnader i samband medl ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod som beräknas träda i kraft den 1 januari 1992.
Liksom tidigare anser jag att den nuvarande försöksverksamheten med förändrings- och utvecklingsarbete bör fortsätta. Projektmedlen ger försäkringskassoma incitament att själva ta initiativ till och delta aktivt i förayel-sen av försäkringskassans verksamhet och organisation. Jag föreslår att 10 milj .kr. avsätts även för nästa budgetar för särskild projektverksamhet.
I anslagsposten övriga förvaltningskostnader har jag beräknat medel motsvarande 6,6 milj.kr. för investering i nya telefonväxlar.
1 beräkningen av kostnader för lokaler har jag tagit hänsyn till inträffade och beräknade kostnadsökningar. De senaste åren har i stort sett all individrelaterad ärendehandläggning decentraliserats till lokalkontoren, vilket bidrar till ökade lokalbehov. Samtidigt har kassoraa svårigheter att på kort sikt minska lokalytan på centralkontoren. Det är angeläget att försäkringskassoma i ökad utsträckning ges incitament att avväga lokal-kostnaderaa mot övriga förvaltningskostnader. Jag kommer därför att föreslå att anslagspostens konstmktion ändras på ett sådant sätt att lokal-kostnadema i princip jämstalls med övriga förvaltningskostnader.
Föregående års budgetförslag beträffande statens löne- och pensionsverk iimebär att kostnadema för pensionsadministrationen skall tackas av avgifter fr.o.m budgetaret 1990/91. Detta förslag kom även att beröra försäkringskassoma. Jag har därför vid min medelsberäkning tagit hänsyn till dessa avgifter.
Med hänvisning till sammanstallningen och vad jag i övrigt anfört beräknar jag anslagsbehovet för de allmänna försäkringskassomas förvaltningsutgifter under nästa budgetar till 637 951 000 kr. varav hälften av beräknade förvaltningsutgifter stalls till regeringens disposition.
36 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmännaförsäkringskassor för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 637 951 000 kr.
37
c. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. p™p- i990/9i:ioo
•' Bil. 7
Samhällets direkta ekonomiska stöd till bamfamiljema utgörs främst av allmänna bambidrag inkl. flerbamstillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappat bara. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera bam från utlandet.
För att underlätta för bamfamiljema har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge ett ekonomiskt stöd under den period de har en stor försörjningsbörda. Familjer med bara är generellt sett unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livscykeln genom att inkomsttagare som inte är försörjningsansvariga för bara, bidrar till att stödja barafamiljema under den period deras ekonomiska behov är som störst.
Ekonoinisk gmndtrygghet är särskilt viktigt för familjer i utsatta situationer t.ex när en förälder av något skäl blir ensam vårdnadshavare till ett eller flera bam.
Följai\de exempel visar de bidrag som år 1991 kan utgå till en ehsamsta-ende förälder med två bam som har bidragsförskott, vid en beräknad bostadskostnad på 4 000 kr./mån. och en förvärvsinkomst på 80 000 kr.
Bidrag Kr./månad Kr./år
Barnbidrag 1 500 18 000
Bidragsförskott 2 146 25 752
Bostodsbidrag 2 410 28 920
Totolt 6 056 72 672
Utveckling av det ekonomiska familjestödet
Följande sammanstallning visar omfattningen och utvecklingen av samhällets direkta ekonomiska stöd till bamfamiljema (milj.kr.).
År
Barn-
Bostods-
Föräldra- Vård-
Bidrags-
Barn-
Summa
bidrag
bidrag
försäkring
bidrag
förskott
pension
1980
4 995
2 210
3 539
300
815
425
12 284
1985
8 289
2 865
6 144
427
1 518
574
19 817
1989
10 540
2 690
12 118
695
1 935
682
28 660
1990
12 155
2 690
16 350
790
2 160
738
34 883
1991
16 300
4 400
16 711
870
2 330
734
41 345
Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.
38
Om man till dessa belopp lägger studiehjälpen kan samhällets direkta Prop. 1990/91:1(X) stöd till bamfamiljema år 1991 beräknas till 44 miljarder kr. Till detta Bil. 7 kommer statens bidrag till bamomsorgen med 13 miljarder kr.
De allmänna barnbidragen
Genom de allmänna barabidragen tillförsäkras alla familjer med bam ett gmndläggande ekonomiskt stöd. Allmänt bambidrag lämnas till dess bamet fyller 16 år. För elever i gmndskolan eller viss annan utbildning som lyllt 16 år utgår förlängt bambidrag. Bidraget utgår med samma belopp per månad som det allmänna bambidraget.
Som ett led i skattereformen höjs det allmänna bambidraget i två etapper. Den 1 januari 1991 höjs bambidraget med 2 280 kr. och från den 1 januari 1992 föreslås en höjning med ytterligare 1 020 kr. per bara och år. Av följande tabell framgår bidragsbeloppen åren 1991 och 1992 vid olika baraantal samt antalet hushåll som fick bambidrag i april 1990 efter antal bara.
Antal barn
Är 1991
Är 1992
Antal hus-
0-15 år
håll
1
9000
10 020
450 340
2
18 000
20 040
366 000
3a/
31 500
35 070
135 440
4a/
49 500
55 110
26 080
5a/
72 000
80 160
4 780
6a/
94 500
105 210
1 160
7a/
117 000
130 260
290
8a/
139 500
155 310
140
Summa 984 230
a/ Inkl. gymnasiestuderande.
Utöver det tidigare nämnda förslaget om höjning av det allmänna bambidraget fr.o.m. den 1 januari 1992 kommer i det följande att lämnas vissa förslag till förändringar av reglema för bambidrag vid uflandsvistelse. Förslagen innebär att den utvidgade rätt till bambidrag vid utlandsvistelse, som nu gäller för bam till präster och missionärer, utvidgas till att omfatta också t.ex. bam till biståndsarbetare knutna till frivilliga organisationer och bam till medhjälpare till präster och missionärer. Också för dessa gmpper kommer i fortsättningen en treårsgräns för bambidrag vid utlandsvistelse att gälla. Dessa förslag star i överensstammelse med den uppfattning riksdagen gett regeringen till känna i frågan (1989/90:SoU27, rskr. 314). För att finansiera de ökade utgifter som utvidgningen av rätten till bambidrag leder till och dessutom uppnå parallellitet i bambidragslag-stiftningen med skattelagstiftningen föreslås samtidigt att den generella tidsgränsen för att uppbära bambidrag vid utlandsvistelse sänks från ett år till sex månader.
39¶Föräldraförsäkringen Prop. 1990/91:100
Bil 7 Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldraraa ersättning för inkomstförlust i samband med ledighet för vård av bam. Genom föräldraförsäkringen har föräldraraa rätt till ersättning och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda barn. Från anslaget till föräldraförsäkringen betalas kostnadema för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspeiming.
Den beräknade kostnadsutvecklingen för de olika förmånsslagen framgår av följande tabell (milj.kr. avmndat).
Föräldraförsäkring
1992 Föräldrapenning
8 996
12 737
13 068
13 464
Tillfällig föräldra-
2 831
3 248
3 300
3 294
jenning
Havandeskapspenning
401¶Avdrag från föräldra-
-28
-33
-34
-34
penning vid förlossnings-
vård
Summa
12 118
16 350
16 711
17 125
Stotsbidrag
1 820
2 448
2 505
2 569
Riksdagen beslöt efter förslag från regeringen i proposition (1988/89:69) om utbyggnad av föräldraförsiäkringen och förstärkt föräldraledighet (SfU12, rskr. 137) om riktlinjer för en utbyggnad av föräldraförsäkringen i tre etapper till att omfatta 18 månader med ersättning på förälderns sjukpenningnivå. Samtidigt fattades beslut om den första etappen i utbyggnaden vilken genomfördes den 1 juli 1989 och innebar en utbyggnad av försäkringen med 90 dagar med ersättning på förälderns sjukpenningnivå.
I 1990 års budgetproposition föreslogs att en andra etapp i utbyggnaden skulle genomföras den 1 juli 1990, varvid de 90 dagama med ersättning på garantinivån skulle omvandlas till dagar med ersättning på sjukpenningnivån. Riksdagen beslöt emellertid att avslå propositionen i denna del i avvaktan på att de ekonomiska fömtsättningaraa för ett genomförande av reformen skulle förbättras (SfU24, rskr. 305).
Föräldrapenning i samband me
En förälder som behöver avsta från förvärvsarbete för att vårda bam under 12 års ålder har rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 60 (i vissa fall 120) dagar per bam och år. Vid särskilda behov kan tillfållig föräldrapenning utges även för bam mellan 12 och 16 år. Ersättningen utges med samma belopp som sjukpenningen. Riksdagen har nyligen i
40
syfte att minska kostnadsutvecklingen för den allmänna försäkringen Prop. 1990/91:100 beslutat om sänkt kompensationsgrad för tillfållig föräldrapenning från Bil. 7 90 % till 80 % av den sjukpeiminggmndande inkomsten för de första 14 dagama (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104). För tid därefter skall kompensationsgraden utgöra 90 %. De nya regleraa träder i kraft den 1 mars 1991.
Tillfållig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos baraet eller dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med baraet till baraa-vårdscentral m.m. Hämtöver har fadern rätt till tillfållig föräldrapenning i samband med baras födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är 10 för varje nyfött eller adopterat bam.
Inom den tillfålliga föräldrapenningen har föräldraraa utöver de nu nämnda ersättningaraa möjlighet att varje år disponera två särskilda dagar (kontaktdagar) för varje bara som har fyllt 4 men inte 12 år. Dagama är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med bamens vardagliga miljö, t.ex. barnomsorg och skola.
Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på gmnd av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspeiming. Dennautges tidigast fr.o.m. den60:edagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den ll:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspeiming utges med samma belopp som sjukpenningen. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Avsikten är att kvinnor som på gmnd av sitt havandeskap inte kan fortsätta sitt vanliga arbete skall omplaceras till mindre ansträngande arbete och alltså först om detta inte är möjligt få ersättning i form av havandeskapspenning.
Värdbidrag för handikappade barn
Föräldrar med ett sjukt eller handikappat bam som behöver särskild tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag med samma belopp som folkpension jämte pensionstillskott för en förtidspensionär. Vårdbidraget utges med helt, halvt eller Qärdedels bidrag. Omkring 16 200 vårdbidrag per månad beräknas utges under det kommande budgetaret. Vid beräkning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på gmnd av bamets sjukdom eller handikapp. Bidraget beskattas som inkomst av tjänst. En viss del av vårdbidraget kan dock bestammas som ersättning för merkostnader. Denna del är skattefri. För bam som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag lämnas när baraet vistas i föräldrahemmet.
Bidragsförskott m.m.
Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt gmndskydd för bara vars föräldrar lever åtskilda. Bidragsförskott utgår vanligen med 40 % av basbeloppet. Antalet bara för vilka bidragsförskott utgår kan
beräknas till drygt 278 000. Prop. 1990/91:100
Underhållsbidragskommittén har överlämnat ett betänkande (SOU Bil. 7 1990:8) Samhällsstöd till underhållsberättigade bara. Betänkandet bar remissbehandlats. Mot bakgmnd av bl.a. remissinstansemas synpunkter har en arbetsgmpp tillsatts inom regeringskansliet med uppgift att med utgångspunkt från kommitténs förslag arbeta fram en proposition i frågan som skall kunna läggas fram under år 1991.
I det följande kommer jag att föreslå att maximigränsen för bidraget vid utländska adoptioner höjs från 20 000 kr. till 24 000 kr, vilket i huvudsak motsvarar den inflationsurholkning som skett sedan bidraget infördes.
Barnpensioner
Nya regler för efterlevandepensioneringen trädde i kraft den 1 januari 1990. Enligt de nya reglema utges bampension från folkpensioneringen till bam under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar avlidit. För bam som går i gmndskola, gymnasium eller liknande kan bampension dock utges t.o.m. juni månad det år bamet fyller 20 år. Nivån för bampension är högst 40 % och lägst 25 % av basbeloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldem om båda föräldrarna avlidit.
C 1. Allmänna bambidrag
1989/90 Utgift 11392 694 740 1990/91 Anslag 14 010 000 000 1991/92 Förslag 17 200 000 000
Det allmänna barabidraget höjs den 1 januari 1991 med 2 280 kr. till 9 000 kr. per år och bam under 16 års ålder. Dämtöver lämnas flerbamstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barabidrag för det tredje bamet, 100 % av ett helt bambidrag för det Qärde bamet samt 150 % av ett helt bambidrag till det femte bamet och varje ytterligare bam. Även 16-19-åringar som studerar medräknas vid bedömningen av rätt till flerbarastillägg. Bambidragshöj ningen svarar för merparten av anslagets ökning.
Barabidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter baraets födelse. Motsvarande gäller när rätten till barabidrag inträder av annat skäl än födelse. Bidraget utges t.o.m. kvartalet då baraet fyller 16 år.
Förlängt barabidrag utgår med samma belopp som det allmänna bambidraget fr.o.m. kvartalet efter det då bamet har fyllt 16 år, när bamet studerar vid gmndskolan eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.
Kostnaderaa tacks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barabidragen handhas av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
42
Riksförsäkringsverket Prop. 1990/91:100
Bil 7 Verket beräknar medelsbehovet för budgetaret 1991/92 till 17405 milj.kr.
Beräkningaraa gmndas på statistiska centralbyråns befolkningsprognos för riket från år 1989 men med en uppjustering gmndad på de senaste två årens oväntat höga födelsetal. Med ledning härav beräknas antalet bidrags-berättigade bam vara ca 1 672 000 vid utgången av år 1991. Antalet familjer med flerbamstillägg beräknas till lägst 163 000. Antalet mottagare av förlängt bambidrag beräknas till ca 36 000.
Föredragandens överväganden
Vissa frågor om barnbidrag vid utlandsvistelse
Socialutskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1989/90:27 anfört följande:
"Utskottet förordar mot bakgmnd av det anförda en ändrad lydelse av 1 § tredje stycket lagen om allmänna bambidrag. Utskottets förslag innebär att en ettarsgräns gäller som huvudregel men att undantag såvitt nu är i fråga görs för viss ideellt inriktad verksamhet. Utskottet föreslår att undantaget avgränsas så att det omfattar bam till personer som är ansfållda av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant samfiind knutet organ eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. Utskottet fömtsätterattriksförsäkringsverketisamråd med SIDA till ledning för försäkringskassoma upprättar en förteckning över ideella organisationer som har en uppbyggd och fungerande biståndsverksamhet. Utskottet anser alltså att för här nämnda fall bör barnbidrag kunna utgå under utlandsvistelser som inte avses vara längre än tre år.
Regeringen bör framlägga förslag i enlighet med vad utskottet nu anfört."
Jag framlägger nu förslag i enlighet med vad riksdagen begärt och tar dessutom upp frågan om hur lång tid bambidrag i normalfallet skall utgå vid utlandsvistelse.
Sedan tidigare gäller för präster/missionärer och biståndsarbetare att bambidrag får behållas även om utlandsvistelsen kommer att vara upp till tre år. Jag föreslår nu att också bara till andra personer anstallda av svenska kyrkan, ett svenskt trossamftmd eller ett organ som är knutet till sådant samfund ges rätt till bambidrag upp till tre år i samband med utlandsvistelse.
Till kyrklig verksamhet bedriven i utlandet av svenska kyrkan eller annat svenskt trossamfund liksom till svensk missionärsverksamhet finns ofta personal knuten som varken är präster/missionärer eller biståndsarbetare. Exempel på sådana personalkategorier är ekonomibiträden och administrativ personal. Sådan personal bör nu omfattas av undantagsregleringen i 1 § tredje stycket bambidragslagen och därmed ha rätt till barabidrag när de vistas utomlands, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år. Trossamfund som här avses skall ha sin styrelses säte i Sverige och
43
i övrigt vara så organiserat att det har stadgar och revisorer samt avger Prop. 1990/91:1(X) verksamhetsberättelse. Anstallningsavtalet skall ha ingåtts i Sverige och Bil. 7 den som sänds ut skall ha varit bosatt i Sverige sedan minst sex månader.
Samma krav på organisationens uppbyggnad bör stallas på biståndsorganisationer som på samfiind och kyrkor. Likaså bör även i dessa fall krav sfållas på att ansfållningsavtalet ingås i Sverige och att den utsände då uppfyller bosättningskravet.
Riksdagen har fömtsatt att en lista på organisationer som uppfyller kraven framsfålls av riksförsäkringsverket i samråd med SIDA till ledning för försäkringskassoma. En sådan lista bör uppta de organisationer som har bidrag från SIDA, men också andra organisationer som uppfyller kraven bör kunna föras upp på listan. Beslut om barabidrag i de enskilda fallen bör fattas av försäkringskassan i vanlig ordning varvid organisa-tionslistan har vägledande karakfår.
Enligt gällande regler kan i normalfallet barabidrag utgå längst under ett år vid utlandsvistelse. Denna regel överensstammer med motsvarande regel inom den allmänna försäkringen.
Inom beskattningen gäller däremot en sexmånadersregel. Det är enligt min mening logiskt att tiden under vilken man är skyldig att betala skatt sammanfaller med tiden under vilken man har rätt att uppbära barabidrag. Jag föreslår därför att tiden under vilken man kan uppbära barabidrag begränsas till sex månader. En begränsning av rätten till barabidrag på detta sätt ger också besparingar för staten vilka behövs för att finansiera de utvidgningar av rätten till barabidrag som jag nyss beskrivit.
Kostnadskonsekvenser och ikraftträdande
Ca 100 bam kan beräknas få rätt till bambidrag enligt de nya regleraa för personer som är anställda av svenska kyrkan eller svenskt trossamfund. Ca 275 bara till biståndsarbetare kan också beräknas få rätt till barabidrag. Sammanlagt ökar kostnaderaa på barabidragsanslaget med 3,4 milj.kr. På utrikesdepartementets anslag bör beräknas en utgiftsminskning motsvarande kostnaderaa för de 275 bamen till biståndsarbetare. Jag har samrått med statsrådet Hjelm-Wallén i denna fråga.
Ca 1 500 bam om året kan beräknas lämna landet under sådana förhållanden att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Kostnadsminskningen sedan den föreslagna sexmånadersregeln trätt i kraft kan beräknas till 6,8 milj.kr. per år.
Den totala kostnadsminskningen på anslaget C 1. Allmänna bambidrag kan beräknas till 3,4 milj.kr. för budgetaret 1991/92.
Förslagen bör genomföras den 1 juli 1991.
Jag föreslår vidare att det allmärma bambidraget och det förlängda barabidraget höjs fr.o.m. den 1 januari 1992 med 1 020 kr. till 10 020 kr. per bam och år. Statsrådet Persson kommer senare denna dag att föreslå motsvarande höjning av studiebidraget inom studiehjälpen.
Förslagen föranleder ändringar i 1 § lagen (1947:529) om allmänna bambidrag och 1 § lagen (1986:378) om förlängt bambidrag. Förslag till lagar
44
om ändring i nämnda lagar har upprättats inom socialdepartementet och Prop. 1990/91:100 bör fogas till protokollet som bilagorna 7.1 och 7.2. Bil. 7
Anslagsberäkning
Med hänsyn tagen till de föreslagna förändringarna av rätten till bambidrag vid utlandsvistelse, den beslutade höjningen av barabidragen den 1 januari 1991, den föreslagna höjningen av barnbidragen den 1 januari 1992 samt till att antalet födda bara beräknas överstiga de antaganden som tidigare gjorts av statistiska centralbyrån, beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till 17 200 milj.kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag,
2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barabidrag,
dels att till Allmänna barnbidrag för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 17 200 000 000 kr.
C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen
1989/90 Utgift 2 091 892 229 1990/91 Anslag 2 240 000 000 1991/92 Förslag 2 550 000 000
Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnadema för föräldrapenning, tillfållig föräldrapenning samt havandeskapspenning.
Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet vad gäller såväl finansieringen som administrationen av försäkringen. Kostnadema för föräldrapenningen, den tillfålliga föräldrapenningen och havandeskapspenningen finansieras således till 15 % genom statsbidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel.
Riksförsäkringsverket
Beräkningaraa av det totala antalet ersatta dagar år 1991 grundas på statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda bara med en uppjustering grundad på de senaste två årens oväntat höga födelsetal.
Med hänsyn härtill och med beaktande av kända löneökningar beräknar riksförsäkringsverket de totala kostnadema för föräldraförsäkringen till 16 711 milj.kr. respektive 16 373 milj.kr. för åren 1991 och 1992. Anslagsbehovet för budgetåret 1991 /92 beräknas därmed till ca 2 482 milj .kr.
45 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Bil. 7 I samband med genomförandet av den första etappen av utbyggnaden av föräldraförsäkringen avsattes särskilda medel för informationsinsatser i syfte att öka papporaas uttag av föräldrapenning. Sådana insatser avser i första hand attitydpåverkan och behöver därför ske under en längre tidsperiod för att ge erforderlig effekt. I den avsikten avsattes därför särskilda medel även för innevarande budgetar. Jag föreslår mot denna bakgrand att 1,5 milj.kr. avsätts för informationsinsatser i detta syfte under budgetaret 1991/92. Regeringen avser att senare i vår återkomma till frågan om pappaledighet i en särskild jämsfålldhetsproposition.
Föräldraförsäkringens regler möjliggör för föräldrarna att ta ut ersättning i hela, halva eller fjärdedels dagar. Denna möjlighet ska finnas även i framtiden. I vissa fall har emellertid flexibiliteten utnyttjats på ett sätt som förorsakat en icke obetydlig administrativ belastning hos försäkrings-kassoraa. Till detta kommer att uttagsregleraa i vissa fall ter sig svåröverskådliga. Jag avser därför att ge riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en översyn av de administrativa konsekvensema av det nuvarande regelsystemet och komma med de förslag till förändringar i systemet som behövs för att underlätta handläggningen av försäkringen. Inriktningen bör vara att uppdraget skall redovisas så att vissa förändringar beträffande förmånema skall kunna träda i kraft redan den 1 juli 1991.
På grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar, riksdagens beslut angående ändrade kompensationsnivåer inom den tillfålliga föräldrapenningen och vad jag redovisat i övrigt beräknar jag med beaktande av löneutvecklingens inverkan på de olika föräldraförsäkringsförmånema de totala kostnadema för föräldraförsäkringen under nästa budgetar till 16 990 milj.kr. Statsbidragskostnadema uppgår därmed till 2 550 milj.kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 550 000 000 kr.
C 3. Vårdbidrag för handikappade bam
1989/90 Utgift 695 130 424 1990/91 Anslag 790 000 000 1991/92 Förslag 870 000 000
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar bam under 16 års ålder som behöver särskild tillsyn och vård på gmnd av sjukdom eller handikapp.
46 Riksförsäkringsverket Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under budgetåret 1991/92 till 838 milj.kr. utgående från ett antaget basbelopp om 31 800 kr. Antalet vårdbidrag beräknas uppgå till 16 200 varav 7 300 hela, 6 200 halva och 2 700 Qärdedels bidrag i genomsnitt under budgetåret. Vidare har en uppräkning gjorts till följd av retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag.
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av riksförsäkringsverkets beräkningar och med hänsyn till *
utvecklingen av basbeloppet beräknar jag de totala kostnadema för vårdbidrag för handikappade bam under nästa budgetår till 870 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 870 000 000 kr.
C 4. Bidragsförskott
1989/90
Utgift
2 048 750 161
1990/91
Anslag
2 055 000 000
1991/92
Förslag
2 445 000 000
Bidragsförskott lämnas för bam som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldraraa har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för bam som studerar i åldem 18-20 år. De bidragsberätligade bamen garanteras ett generellt ekonomiskt bidrag, som i regel motsvarar 40 % av basbeloppet.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 31 800 kr. kostnaderna för bidragsförskott under budgetaret 1991/92 till 2 355 milj.kr.
Föredragandens överväganden
Antalet bam för vilka bidragsförskott utgår kan för budgetåret 1991/92 beräknas till ca 278 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet 32 200 kr. till 12 864 kr. per bam och år.
47
På grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar och prisutvecklingen Prop. 1990/91:100 beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetar till 2 445 milj.kr. Bil. 7
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidragsförskott för budgetaret 1991 /92 anvisa ett förslagsanslag på 2 445 000 000 ler.
C 5. Barnpensioner
1989/90 Utgift 225 426 420 1990/91 Anslag 250 000 (X)0 1991/92 Förslag 272 000 000
Från detta anslag bekostas bampension från folkpensioneringen. Bampension utges till bam som är under 18 års ålder och vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Bampension kan utges även efter 18 års ålder om baraet bedriver gymnasiestudier eller annan grundutbildning. Pension kan dock utges längst t.o.m. första halvåret det år då bamet fyller 20 år.
Barapension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne förälderas arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgiften redovisas inte över statsbudgeten.
Riksförsäkringsverket
Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1991 uppgå till 30 400. Barapensionens medelbelopp beräknas vid samma tidpunkt uppgå till 26,3 % av basbeloppet.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderaa för barnpensionen från folkpensioneringen under budgetaret 1991/92 till 262 milj.kr. utgående från ett basbelopp av 31 800 kr.
Föredragandens överväganden
På gmndval av riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetar till 272 milj.kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Barnpensioner för hudgetkret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 272 000 000 kr.
48
c 6. Särskilt bidrag för vissa adoptivbam Prop. 1990/91:100
Bil. 7 1989/90 Utgift 6 505 412
1990/91 Anslag 8 200 000 1991/92 Förslag 8 200 000
Ett särskilt bidrag länmas till sådana bara som är adopterade av endast en person. Regleraa för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget länmas således i normalfallet med 40 % av basbeloppet per år för bam under 18 år och för bam som studerar i åldera 18-20 år.
Riksförsäkringsverket
Antalet bidragsberätligade bara beräknas till 620 under budgetaret
1991/92.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderaa till 7 890 000 kr. utgående
från ett basbelopp av 31 800 kr.
Föredragandens överväganden
Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderaa för bidraget till 8,2 milj.kr. för budgetaret 1991/92.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 8 200 000 kr.
C 7. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
Reservation 36 731 792
1989/90
Utgift
15 506 208
1990/91
Anslag
8 000 000
1991/92
Förslag
1000 Från den 1 januari 1989 lämnas under vissa fömtsättningar ett bidrag till föräldrar som adopterar bara från utlandet. Bidrag lämnas med 50 % av kostnadema enligt schabloner för olika länder, dock högst 20 000 kr. per bara. Bidraget administreras av riksförsäkringsverket och försäkrings-kassoraa.
Riksförsäkringsverket
RFV har mot bakgmnd av reservationen beräknat anslagsbehovet till ett formellt belopp på 1 000 kr.
4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
49 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Bidragets maximibelopp
Det maximala bidraget vid interaationella adoptioner har, sedan det infördes, varit 20 000 kr. Med hänsyn till den inflationsutveckling som varit sedan dess föreslår jag att maximibidraget höjs till 24 000 kr fr.o.m. den 1 juli 1991. Förslaget föranleder en ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bara. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i nämnda lag bör fogas till protokollet som bilaga 7.3.
Anslagsberäkning
Antalet adoptioner av bara från utlandet har blivit väsentligt lägre än vad som beräknades när bidraget infördes. Statens nämnd för interaationella adoptionsfrågor räknar med att ca 1 000 bara skall komma till Sverige nästkommande budgetar. Anslaget är ett reservationsanslag och RFV beräknar att det vid slutet av budgetaret 1990/91 skall finnas en reservation på 24,4 milj.kr. Det innebär att kostnaderaa för bidraget, inkl. den höjning somjag tidigare föreslagit, under budgetaret 1991/92 tacks av reservationen. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen att
1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bara,
2. till Bidrag tillkostnaderför internationella adoptionerförhud-getaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.
50¶D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ™p- i990/9i:ioo
ålderdom
Försäkring vid sjukdom och handikapp
Under detta avsnitt redovisas de delar av den allmänna försäkringen som behandlar ersättning vid nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom eller handikapp. Ersättningssystemet syftar till att ge ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av sjukdom eller handikapp. Ersättningen är därför relaterad till den försäkrades aktuella eller tidigare förvärvsinkomster. Ett annat syfte med sjukförsäkringen är att ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner inkl. läkemedel och tandvård till en rimlig kostnad.
Utgifteraa för de socialförsäkringsförmåner som har sin gmnd i nedsatt arbetsförmåga på gmnd av sjukdom eller handikapp har ökat kraftigt under senare år. Det s.k. ohälsotalet, som utgör ett mått på frånvaro från arbetsmarknaden till följd av sjukdom, arbetsskada eller förtidspension, har under den senaste tioårsperioden stigit med omkring 20 %, vilket i sin tur resulterat i en kraftig ökning av försäkringens kostnader. Dessa kostnadsökningar har inneburit en kraftig påfrestning på samhällsekonomin.
Ökningen av ohälsotalet har i stort sett avstannat under år 1989. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetaret 1990/91 angett som mål en minskning av ohälsotalet med två dagar.
För att samhället även fortsättningsvis skall kunna garantera inkomsttryggheten för personer som drabbas av sjukdom eller handikapp har riksdagen efter förslag från regeringen (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104) beslutat om vissa förändringar av kompensationsgraden inom sjukperjiingförsäkringen m.m. Vidare har regeringen i en skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) aviserat att en mera fullständig samordning av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen bör ske. Avsikten är att förslaget skall träda i kraft den 1 juli 1991. Vidare bör ett system införas med obligatorisk rehabiliteringsutredning och krav på rehabiliteringsplan. Syftet är att påskynda rehabilitering och återgång till arbete, vilket förväntas minska kostnadema för den allmänna försäkringen. Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag om en förbättrad rehabilitering med utgångspunkt från förslag i rehabiliteringsberedningens betankande (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering.
På rehabiliteringsområdet kan också nämnas att den överenskommelse som staten under hösten 1990 träffat med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1991 och som finns redovisad i en proposition (1990/91:51) till riksdagen innehåller införandet av en ny särskild ersättning på 400 milj.kr. för att tillsammans med en anpassning av landstingens resurser och verksamhet minska väntetiderna för den medicinska rehabiliteringen.
Även försäkringens utgifter för sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt under senare år. För att motverka dessa utgiftsökningar är det bl.a.
nödvändigt att kontinuerligt anpassa avgiftsnivåeraa på de olika delom- Prop. 1990/91:100 rådena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Detta har medfört olika Bil. 7 förslag om höjda avgiftsnivåer för budgetaret 1991/92. Inom flera av dessa områden pågår ett förändringsarbete för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av resursema. Regeringen har nyligen träffat en överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om ett överförande av huvudmannaskapet försjukresoma, både administrativt och ekonomiskt, från försäkrings-kassoraa till huvudmännen fr.o.m. år 1992. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen en proposition om detta.
Under våren 1990 lades den första propositionen med anledning av rehabiliteringsberedningens nyss nänmda betänkande. I regeringens proposition (1989/90:62) om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m.m. lämnades även förslag till riktlinjer för hur de medel bör användas som enligt lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift tillförs den genom lagen tillskapade arbetslivsfonden samt förslag till en organisation för bidragsprövning och utbetalning av fondens medel.
Propositionen antogs av riksdagen, vilket innebär att försäkringskassan har fått förbättrade möjligheter att aktivt arbeta med långa sjukfall och rehabilitering. Försäkringskasssm har fr.o.m. den 1 juli 1990 möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster till ett belopp motsvarande 500 milj. kronor. Hittills har det i första hand gällt platser för arbetsträning m.m. hos Samhall och väglednings-och rehabiliteringsinsatser från arbetsmarknadsinstituten (AMI). Samtidigt anslogs medel till försöksverksamhet vid två försäkringskassor. Syftet med försöken är att utveckla arbetsmetoder och samarbetsfonner som främjar en effektiv rehabilitering. För att finansiera åtgärder som bedöms nödvändiga, men där ingen betalningsansvarig kan hittas får försökskassoraa disponera 10 milj. kronor. Till försökskassor utsågs Malmöhus läns allmänna försäkringskassa och Norrbottens läns allmänna försäkringskassa. Fyra sjukpenningnivåer har införts fr.o.m. den 1 juli 1990. Samtidigt lagfåstes möjligheten att få ersättning för resekostnad i stallet för sjukpenning.
Chefen för arbetsmarknadsdepartementet koinmer senare idag att föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett förslag till en lag om tillfållig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Det bör ankomma på regeringen att med stöd av lagen besluta om överföring av 500 milj.kr. från arbetslivsfonden till statens inkomsttitel. Medlen skall användas av försäkringskassoraa förköp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under budgetaret 1991/92. Arbetsmarknadsministera har i denna fråga samrått med mig.
Regeringen avser att under våren förelägga riksdagen en andra proposition om rehabilitering m.m. Utöver rehabiliteringsberedningens betänkande utgör arbetsmiljökommissionens betankande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa ett viktigt underlag för arbetet med den kommande propositionen. Jag avser att i det sammanhanget återkomma med förslag bl.a. omen rehabiliteringspenning, som ger fiill fåckning för den försäkrades inkomstbortfall under rehabilitering. Utgiften för rehabiliteringspenningen under budgetaret 1991/92 har beräknats till 650 milj.kr.
52¶Vidare kommer jag i den nämnda propositionen att behandla vissa frågor Prop. 1990/91:100 om arbetshjälpmedel som en rehabiliteringsåtgärd. Mina förslag i denna Bil. 7 del kommer att medföra minskade utgifter för arbetsmarknadsmyndig-heteraas bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag därför beräknat att anslaget skall tillföras 86 482 000 kr. som omfördelats från tolfte huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Om satsningen på tidig och effektiv rehabilitering skall få den avsedda effekten måste attityder och arbetssätt förändras. Det gäller att förändra förhållningssättet både hos de berörda - långtidssjuka, arbetsgivare, fackliga företrädare, försäkringskassor, arbetsförmedlingar, företagshälsovård m.fl. - och i samhället som helhet. För att informera om nya regler och om försäkringskassoraas nya arbetssätt har 8 milj .kr. avsatts för sådan information från RFV och försäkringskassoraa.
Ersättningama från den allmänna försäkringen är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet som fastsfålls för varje år på gmndval av den allmänna prisutvecklingen. Basbeloppet har för år 1991 fästsfållts till 32 200 kr. Vid beräkning av basbeloppet för år 1991 har enligt beslut av riksdagen bortsetts från de prisförändringar som blivit en följd av att indirekta skatter höjts för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförs åren 1990 och 1991.
Sj ukförsäkringen
Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom, hittills i regel med 90 % av arbetsinkomster upp till 7,5 gånger basbeloppet (241 500 kr. år 1991).
Sjukförsäkringen svarar vidare för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård samt sjukresor. Vid vissa sjukdomar har den sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och förbmkningsartiklar.
Sjukpenning
Riksdagen har, som jag tidigare nämnt, nyligen beslutat om nya regler inom sjukpenningförsäkringen i syfte att dämpa kostnadsutvecklingen för försäkringen. De nya reglema träder i kraft den 1 mars 1991 och innebär att kompensationsgraden sänks från 90 % till 65 % för de första tre dagama med sjukpenning i varje sjukperiod och till 80 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen 90 %. Regleraa innehåller också särskilda bestammelser för bl.a. den som genomgår rehabilitering samt för hälsosvaga personer med återkommande sjukdomsfall.
53¶I följande tabell belyses utvecklingen av antalet sjukdagar, sjukfalls-frekvens m.m.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Är
Ersatta
sjukdagar
Sjukfallsfrekvens
Genomsnittligt
per försäkrad
Antal fall
per
antal dagar
försäkrad
per fall
15,7
0,66
23,9
19,8
1,09
18,2
22,0
1,37
15,6
21,2
1,49
14,9
20,9
1,68
11,8
21,5
1,66
12,2
23,1
1,75
12,3
25,3
2,23
10,4
24,5
2,18
10,6
En förändring av det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar med en dag motsvarar en kostnadsförändring för sjukförsäkringen med totalt drygt 1 600 milj.kr. per år.
Av följande diagram framgår hur andelen sjukdagar resp. sjukfall fördelar sig på sjukfall av olika längd.
Som framgår av diagrammet svarar de korta sjukfallen för ca 80 % av det totala antalet fall men endast för 20 % av sjukdagarna. De långa sjukfallen är däremot få till antalet men svarar för 48 % av det totala antalet sjukdagar.
Sjukdagamas fördelning efter ukfallens längd, 1989
90 dagar och fler
7-89 dagar
/Vide! av sjuk dagama Andel av sjukfall en
1-6 dagar
10 20 30 40 50 80 70 80
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
Det system för ersättning till sjulcvårdshuvudmännen som infördes fr.o.m. år 1985 konuner år 1991 att ändras i flera avseenden till följd av den överenskommelse som under hösten 1990 träffades med sjukvårdshuvudmännen för år 1991. Regeringen har genom proposition 1990/91:51 berett riksdagen tillfålle att ta del av överenskommelsen (1990/91:SfU7, rskr. 94).
54¶De två största förändringaraa i överenskommelsen för år 1991 är att de Prop. 1990/91:100 särskilda ersättningaraa för avinstitutionalisering, förebyggande åtgärder Bil. 7 samt tillhandahållande av hjälpmedel inordnas i den allmänna sjukvårdsersättningen samt att en ny särskild ersättning på högst 400 milj.kr. införs för att tillsammans med en anpassning av landstingens resurser och verksamhet minska väntetideraa för den medicinska rehabiliteringen.
Andra nyheter i ersättningssystemet fr.o.m. år 1991 är att särskilda ersättningar till sjukvårdshuvudmännen införts för handledning av kiro-praktorer, för överföring av vissa patienter från Sverige till Finland samt för anordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas enligt smittskyddslagen (1988:1472).
Eftersom partema inte kunde nå en uppgörelse om beloppet för den allmänna sjukvårdsersättningen för år 1991 har detta faststallts av regeringen. Sammanlagt är ersättningama från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1991 beräknade till 15 262 milj.kr., varav 14 772 milj.kr. avser allmän sjukvårdsersättning.
Patientavgifter i öppen hälso- och sjukvård
I anslutning till den träffade överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1991 avskaffas systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna hälso- och sjukvården fr.o.m. år 1991. Härigenom har sjukvårdshuvudmännen fått möjligheter att genom en anpassning av avgiftsnivåerna uppnå ett effektivare utnyttjande av vårdens resurser och organisation. Detta har redan medfört att huvudmännen i betydande utsträckning beslutat tillämpa en differentierad avgiftssättning mellan olika typer av mottagningar.
En fömtsättning för denna avreglering är att systemet för skydd mot höga sjukvårdskostnader blir beloppsbaserat. Riksdagen har nyligen beslutat om en sådan ändring efter förslag från regeringen (prop. 1990/91:51, SfU7, rskr. 94). Jag återkommer till detta senare.
Även de avgiftsbesfåmmelser som gäller för patienter vid besök och behandling hos de till försäkringen anslutna privatpraktiserande läkaraa och sjukgymnasteraahar reviderats till följd av avregleringen. En samordning av deras avgifter har skett med den avgiftssättning som tillämpas hos respektive sjukvårdshuvudman med utgångspunkt från att avgiftsnivån hos de privata vårdgivaraa skall motsvara vad som gäller för motsvarande vård i sjukvårdshuvudmannens regi.
Jag vill här också framhålla att Landstingsförbundet åtagit sig att noga följa hur sjukvårdshuvudmännen utnyttjar avregleringen som styrmedel för ett effektivare resursutnyttjande och att redovisa detta till regeringen i samband med kommande överläggningar mellan parteraa om sjukförsäkringsersättningar för tiden efter år 1991.
55¶Läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd Prop. 1990/91:100
Bil 7 Läkemedelsförmånema omfattar prisnedsatta och kostnadsfria läkemedel,
kostnadsfria förbmkningsartiklar vid sjukdom samt prisnedsatta livsmedel
vid vissa sjukdomar för bara under 16 år. Vid inköp av prisnedsatta
läkemedel och livsmedel betalar patienten den faktiska kostnaden, dock
högst 75 kr. vid varje inköpstillfålle. Kostnadema dämtöver betalas av
sjukförsäkringen.
För personer med stort behov av sjukvård och läkemedel finns ett s.k. högkostnadsskydd. Det omfattar inköp av lakar- och tandläkarordinerade läkemedel samt läkarvårdsbesök och annan sjukvårdande behandling. I princip innebär skyddet för närvarande att en person blir befriad från ytterligare kostnader för vårdbesök och läkemedel när avgift erlagts för sammanlagt 15 läkarvårdsbesök eller inköp av prisnedsatta läkemedel. Befrielsen gäller under en 12-ininadersperiod räknat från första inköpet eller vårdbesöket. För barafamiljer gäller att inköp eller vårdbesök för samtliga bara under 16 år får sammanräknas.
Fr.o.m. år 1991 gäller - somjag nyss redovisat - att kostnadsbefrielse uppnås när de sammanlagda utgifteraa för öppenvård och läkemedel under en 12-månadersperiod uppgår till lägst 1 500 kr., i stallet för som tidigare 15 inköp eller vårdbesök (prop. 1990/91:51, SfU7, rskr. 94). De nya besfåmmelseraa ger sjukvårdshuvudmannen möjlighet att besluta om en lägre nivå för högkostnadsskydd än 1 500 kr., vilken skall gälla för dem som är bosatta inom huvudmannens område. Enligt vad jag inhämtat har flertalet huvudmän beslutat om ett lägre högkostnadsskydd än 1 500 kr.
Sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsförmåneraa fortsätter att öka i ungefår samma höga takt som tidigare. Ökningen kan till stor del hänföras till prisutvecklingen, i synnerhet vad gäller tillkomsten av nya produkter. Ett förändringsarbete pågår på läkemedelsområdet med olika inriktningar.
I den nyss redovisade överenskommelsen som staten nyligen träffade med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till huvudmännen m.m. anges att parteraa gemensamt skall utreda fömtsättningama för att ge sjukvårdshuvudmännen i stallet för riksförsäkringsverket det direkta kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso-och sjukvården. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och en första redovisning skall lämnas under våren 1991, som gmnd för ett stallnings-tagande i denna fråga vid de då pågående överläggningama mellan parterna om ersättningaraa till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för tiden efter år 1991. Min avsikt är att ändringen skall kunna genomföras fr.o.m. år 1992.
I avvaktan på genomförandet av denna, enligt min bedömning, angelägna systemförändring på läkemedelsområdet förordar jag med hänsyn till bl.a. den allmänna kostnadsutvecklingen en höjning av den enskildes avgift för läkemedel till 90 kr. för varje inköpstillfålle fr.o.m. den 1 juli 1991. Ätgärden beräknas medföra minskade försäkringsutgifter med ca
180 milj.kr. räknat per helår. Detta förslag föranleder ändring i 3 § lagen Prop. 1990/91:100 (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Bil. 7
11990/91 års budgetproposition redovisade min företrädare att riksdagen vid behandlingen av det tidigare framförda förslaget om förändringar i systemet med läkemedelsförmåner för att skapa bättre rättvisa mellan olika gmpper som har betydande kostnader till följd av sjukdom eller handikapp begärt att en fömtsättningslös utredning skulle tillsättas. Dock skulle de vedertagna principeraa om kostnadsfria läkemedel bibehållas, med den begränsning detta kunde innebära i utredningens direktiv. En sådan parlamentariskt sammansatt utredning (S 1990:4) har tillsatts och den skall slutföra sitt arbete senast den 1 juli 1991.
Sjukhusvård m. m.
För varje dag som en försäkrad vårdas på sjukhus görs avdrag från sjukpenningen med 65 kr. Avdraget får dock utgöra högst en tredjedel av den sjukpenning som utges före skatt.
Det avgiftsfria året för pensionärer vid sjukhusvård avskaffades fr.o.m. år 1989, varvid dock undantag gjordes för pensionärer med hel förtidspension. Samtidigt infördes vid sjukhusvård för ålderspensionärer och de förtidspensionärer som förbmkat ett s.k. fritt år ett nytt avgiftsystem som i stort sett motsvarar det som gäller vid sjukhusvård för sjukpenning-försäkrade. Avgiften utgör per vårddag en tredjedel av summan av utbetalda pensionsförmåner från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 55 kr., och tas ut genom avdrag vid utbetalning av nämnda förmåner. Med pensionsförmåner avses ålderspension och förtidspension i form av folkpension och tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.
Enligt vad jag nyss nämnt undantogs pensionärer med hel förtidspension från beslutet att avskaffa det avgiftsfria året för pensionärer vid sjukhusvård. Detta motiverades med denna gmpps behov av egna ekonomiska medel för rehabilitering. Härmed åsyftades i första hand de yngre förtids-pensionärema. Dessa utgör dock en mycket liten del av hela gmppen förtidspensionärer på ca 360 000. Flertalet förtidspensionärer lever under ekonomiska förhållanden som är jämförbara med vad som gäller för ålderspensionäreraa. Mot bakgmnd härav finner jag att den nuvarande ordningen ur rättvisesynpunkt inte är tillfredsstallande och förordar därför ett slopande av det avgiftsfria året vid sjukhusvård även för pensionärer med hel förtidspension. Avgift för sjukhusvård för dessa pensionärer bör tas ut fr.o.m. den 1 juli 1991. För den gmpp av framför allt yngre förtidspensionärer som på gmnd av sjukdom eller handikapp bedöms ha särskilda behov av egna ekonomiska medel för sin rehabilitering bör åtgärder vidtas så att de på annat sätt får erforderlig kompensation för detta. Jag avser därför att snarast föreslå regeringen att ge den av regeringen tillsatta utredningen (S 1990:4) om det samlade förmånssystemet för försäkrade
med betydande kostnader för sjukdom eller handikapp tilläggsdirektiv Prop. 1990/91:100 för att utarbeta förslag till lämpliga åtgärder för nämnda gmpp. Mitt Bil. 7 förslag beträffande det avgiftsfria året vid sjukhusvård föranleder ändring i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Somjag nyss redovisat infördes systemet med avdrag på pensionsförmå-neraa med högst 55 kr. per vårddag den 1 januari 1989. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen därefter är det enligt min uppfattning rimligt att avdraget för pensionäreraa höjs med 10 kr. till högst 65 kr. per vårddag fr.o.m. den 1 juli 1991 och får gälla även för pensionärer med hel förtidspension. Av samma skäl förordar jag samtidigt en höjning av det sjukpenningavdrag som görs för för\'ärvsarbetande vid sjukhusvård med 5 kr. till högst 70 kr. per vårddag. Ätgärderaa, som beräknas minska försäk-ringsutgifteraa med sammanlagt ca 120 milj. kr. per år, föranleder ändring i 2 kap. 12 § och 3 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I detta sammanhang vill jag erinra om att sjukförsäkringens ersättning för konvalescentvård, meddelad vid konvalescenthem upptagna i en av riksförsäkringsverket faststalld förteckning, avskaffades genom beslut av riksdagen fr.o.m. den 1 juli 1990. Rätten till ersättning från försäkringen för resekostnader i samband med vård vid dessa förtecknade konvalescenthem kvarstar dock.
Tandvård
I sjukförsäkringen ingår också den allmänna tandvårdsförsäkringen. Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Bara och ungdomar under 20 års ålder har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktandvård. De vuxnas kostnader för tamdvård ersätts enligt tandvårdstaxan med 40 % upp till 3 000 kr. och med 75 % för kostnader däröver.
Försäkringens utgifter för tandvård har ökat mer än beräknat under senare år. Samtidigt har tandhälsan blivit allt bättre för större delen av befolkningen. Orsakerna till utgiftsutvecklingen är flera, men det nuvarande prestationsinriktade ersättningssystemet är sannolikt den främsta förklaringen till utgiftsökningen. Under de senaste åren har därför ett antal olika åtgärder vidtagits för att dämpa utgiftsutvecklingen. Samtidigt har mer genomgripande förändringar på sikt i tandvårdsförsäkringen och dess konstruktion diskuterats.
Mot denna bakgmnd uppdrog regeringen i början av år 1990 åt riksförsäkringsverket att enligt vissa angivna rikflinjer och fömtsättningar utarbeta ett detaljerat förslag till en ändrad tandvårdstaxa. En riktlinje avsåg utformning av s.k. bastandvård som skulle omfatta undersökning och förebyggande åtgärder till en fast och förhållandevis låg avgift för patienten och en fast ersättning till vårdgivaren, oberoende av om delar av vården utfördes av annan personalkategori än tandläkare. Dette åtgärdspaket skulle erbjudas alla försäkrade med viss regelbundenhet. I övrigt skulle nuvarande taxekonstmktion behållas med undantag för de förändringar som riksförsäkringsverket ansåg vara nödvändiga. En annan viktig riktlinje var att ersättningsbestammelsema endast skulle omfatta sådana
behandlingar och åtgärder som kan motiveras från odontologisk synpunkt Prop. 1990/91:100 för att uppnå ett funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat. Bil. 7 Vidare angavs att redovisade förslag totalt sett måste rymmas inom gällande utgiftsram för tandvårdsförsäkringen.
Riksförsäkringsverketredovisadenyligensittutredningsuppdragtill regeringen. Sammanfattningsvis föreslår verket att bastandvård införs, men att denna av ekonomiska skäl begränsas till åldersgmppen 20-29 år med möjlighet till etappvis påbyggnad. Vidare föreslår verket ett antal olika förändringar i de gällande ersättningsreglema. Bl.a. föreslås att en ytterligare ersättningsnivå på 50 % införs för kostnadsintervallet 2 000 - 7 000 kr. i syfte att minska de vårdstyrande effektema som uppkommer till följd av att tandvårdsersättningen för närvarande ökar från 40 till 75 % när behandlingskostnadema överstiger 3 000 kr. Verket föreslår också en mindre utvidgning av den avgiftsfria tandvården så att patienter som är muntorra till följd av Sjögrens syndrom omfattas av denna. När det gäller den s.k. estetiska tandvården föreslås vissa begränsningar i ersättningen, bl.a. i fråga om partiella implantat, samt vissa ändringar i förhandsprövningsinstitutet. I övrigt föreslår verket ändringar i föreskriftema rörande behandlingsperiodens längd och ändringar i taxans sanktionsystem vid brott mot taxans bestammelser.
Sammanfattningsvis gör jag den bedömningen att vissa delar av verkets förslag bör kunna genomföras under år 1991. För att motverka den ogynnsamma utgiftsutvecklingen kommer jag att föreslå regeringen att bestammelseraa om tandvårdsersättning i 7 § tandvårdstaxan ändras fr.o.m. den Ijuli 1991 så att försäkringskassan lämnar tandvårdsersättning med 50 % i stallet för 75 % för den del av en behandlingskostnad som överstiger 3 000 kr. men understiger 7 000 kr. För den del av en behandlingskostnad som överstiger 7 000 kr. skall tandvårdsersättningen vara oförändrad 75 %. Vidare fömtsätter jag att riksförsäkringsverket fr.o.m. den 1 juli 1991 genomför sitt förslag om en skärpning av föreskriftema angående behandlingsperiodens längd. Dessa åtgärder beräknas sammantaget reducera försäkringens utgifter med ca 270 milj.kr. per år.
Jag vill i anslutning härtill anmäla att riksdagen vid behandlingen av socialförsäkringsutskottets betänkande Tandvårdsförsäkringen (1990/91:SfU5, rskr. 34) bifallit en reservation om tandvårdsersättning vid amalgamsanering. I denna anförs att det är rimligt att den som på gmnd av sjukdomsbesvär vill byta ut sina amalgamfyllningar skall kunna göra detta på ett enkelt sätt och till en rimlig kostnad. Vidare anförs att de olika utredningar som riksförsäkringsverket anser bör föregå en amal-gamsanering är såväl kostnadskrävande som tidsödande. Slutligen anförs att patienter som inte får byta sina amalgamfyllningar kostnadsfritt bör, därför att utredning inte kunnat faststalla samband mellan deras avvikande reaktion och amalgamfyllningar, omfattas av huvudregeln om ersättning inom tandvårdsförsäkringen. Med anledning härav fömtsätter jag att riksförsäkringsverket, i samverkan med socialstyrelsen, gör en översyn av rekommendationeraa om tillämpningen av besfåmmelseraa i 9 § tandvårdstaxan vad gäller utbyte av amalgamfyllningar i vissa fall. Detta
kommer sannolikt att medföra ökade utgifter för försäkringen. Prop. 1990/91:100
När det gäller frågan om införande av bastandvård är jag inte, främst Bil. 7 beroende på utgiftsaspektema, nu beredd till ett stallningstagande. Enligt min uppfattning fordras ytterligare utredning och överväganden angående utformningen av såväl själva basfcindvården som de administrativa mtinerna som en sådan åtgärd kräver. Jag anser därför att det är angeläget att genom i första hand försöksverksamhet skaffa underlag för ett beslut. Ett sådant underlag bör vara möjligt att åstadkomma, eftersom flera landsting under det senaste året påbörjat ett utrednings- och utvecklingsarbete för att uppnå både en ännu bättre tandhälsa och ett effektivare utnyttjande av tandvårdens begränsade resurser till lägre kostnader. Den gemensamma utgångspunkten för dessa projekt är att det nuvarande ersättningssystemet styr mot ökade utgifter inte bara för landsting utan även för patienter och försäkring. En annan viktig utgångspunkt för förändringsarbetet är de stora geografiska skillnaderaa i vårdresurser och därmed även i utbetald försäkringsersättning per behandlad patient mellan olika delar av landet. Dessa skillnader ifrågasätts då några motsvarande skillnader inte anses föreligga ur tandhälsosynpunkt.
Det är främst landstingen i Blekinge, Bohuslän, Gävleborg och Kristianstad samt folktandvården i Göteborg som har aktuella sådana projekt. Landstinget i Kristianstads län och folktandvården i Göteborg i samverkan med landstinget i Bohus län har redan redovisat resultaten av sitt arbete till socialdepartementet och har clärvid gjort framstallning om att få driva försöksverksamhet. Övriga nämnda landsting förväntas också inkomma med framsfållningar om försöksverksamhet.
Dessa utvecklingsaktiviteter ligger, enligt min bedömning, väl i linje med vad som anges i regeringens skrivelse (1990/91:50) om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgiftema, då de har en inriktning mot ökad avreglering och decentralisering samtidigt som de skapar fömtsättningar för ett effektivare utnyttjande av tandvårdens resurser.
De försöksverksamheter som kim komma att genomföras avses bli utformade enligt följande huvudsakliga riktlinjer. Försöksverksamhetema skall syfta till att pröva olika system föir ersättning från försäkringen till huvudmännen med utgångspunkt från att ersättningen beräknas efter ett visst belopp per individ som oinfattas av försöket. Några av försöken omfattar även en satsning på undersökande och förebyggande åtgärder, bl.a. i form av bastandvård som skall erbjudas de försäkrade med viss regelbundenhet till en låg kostnad för dem. En ersättningsmodell som innehåller klara incitament för patienterna att genom bättre förebyggande arbete - fräinst i form av egeninsatser - kunna förbättra tandhälsan och därmed sänka sina vårdavgifter har också utvecUats för försöksverksamhet. Av det sagda följer också att det bör öppnas möjlighet att försöksvis helt eller delvis tillämpa lokalt anpassade ersättningssystem i sfållet för den nuvarande tandvårdstaxan. En viktig utgåjigspunkt för samtliga försöksverksamhetema är dock att patientema inte skall komma att vidkännas några avgiftshöjningar. Inom försöken kan såväl försäkringskassans som lands-
tingets roll komina att förändras väsenfligt. I något av försöken kan det Prop. 1990/91:100 också bli aktuellt att frångå de nuvarande regleraa för anslutning till Bil. 7 försäkringen.
Enligt min mening är det önskvärt att kunna genomföra försöksverksamheter enligt de principiella riktlinjer som jag har redovisat och att dessa kan påbörjas den 1 juli 1991 och pågå under en tid av högst tre år med årlig uppföljning.
Försöksverksamhetema koinmer - som framgått av det nyss sagda -att i vissa avseenden behöva avvika från nuvarande ordning, vilken alltjämt bygger på den proposition (1973:45) och det riksdagsbeslut som låg till gmnd för tandvårdsförsäkringens införande. Till följd härav anser jag att riksdagen bör föreläggas förslag om godkännande av de riktlinjema för försöksverksamhetema somjag nu har redogjort för. Under fömtsättning att riksdagen ger sitt bifall avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag om de närmare föreskrifter som bör gälla för försöksverksamheten.
Sjukresor
Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom. Detsamma gäller resekostnader i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgynmast inom företags- och studerandehälsovård samt konvalescentvård. Sjukreseersättningen lämnas av försäkringskassan till den försäkrade i efterhand efter prövning av ersättningsanspråken.
Den försäkrade betalar ett karensbelopp för varje enkel resa. Äterstaende kostnad för resan ersätts med vissa undantag av försäkringskassan. Karensbeloppet är 15 kr. för resa med allmänna fårdmedel, 20 kr. för resa med bil och 30 kr. för taxiresa. Vid samåkning i taxi eller bil gäller lägre karensbelopp.
Regelsystemet för ersättning vid sjukresa har sedan år 1987 varit föremål för olika förändringar med syfte att både förenkla detta och bryta den otill-fredstallande utgiftsutvecklingen. De senaste åtgärdema vidtogs i samband med taxinäringens avreglering den 1 juli 1990, då bl.a. karensbeloppet för sjukresor med taxi höjdes med 10 kr. till 30 kr. samtidigt som ett kostnadstak för ersättning infördes för dessa resor.
11990 års budgetproposition framhöll min företrädare att det var naturligt att förorda en överflyttning av huvudmannaskapet för sjukresead-ministrationen från försäkringskassoraa till sjukvårdshuvudmännen. Som skäl för detta anfördes att försäkringskassoraa saknade möjligheter att inom ramen för gällande ersättningsregler och ansvarsfördelning på olika huvudmän och med hänsyn till tillgängliga resurser bedriva en sådan planering och samordning av sjukresoraa som skulle krävas för att bryta utgiftsutvecklingen. En överflyttning av huvudmannaskapet till sjukvårdshuvudmännen skulle dessutom möjliggöra införandet av ett system med sjukreseersättning som ger utrymme för hänsynstagande till de varierande
lokala förhållandena, t.ex. vad gäller kommunikationer och hälso- och Prop. 1990/91:100 sjukvårdens organisation. Bil. 7
Det är därför med stor tillfredssfållelse somjag nu kan meddela att över-läggningaraa med sjukvårdshuvudmännen om detta har resulterat i en överenskommelse om ett överförande av huvudmannaskapet för sjukrese-administrationen till huvudmännen fr.o.m. år 1992. Med anledning härav kommer jag att föreslå regeringen att en proposition härom föreläggs riksdagen i början av år 1991.
Totala sjukförsäkringskostnader
Kostnaderaa för sjukförsäkringen (exkl. föräldraförsäkringen) beräknas för år 1991 till 52 874 milj.kr. Kostnadsutvecklingen (milj.kr.) framgår av följande sammanstallning.
Ar
Sjuk-
Öppen
Tand-
Läke-
Ovr.
Summa
penning
sjukvård
vård
medel
sjukv.
2 683
4 111
8 024
1 181
1 276
11 931
12 635
3 739
2 174
2 326
1 721
22 595
17 925
5 388
3 369
3 830
3 337
33 849
20 212
4 316
3 114
4 199
3 351
35 192
23 111
7 823
2 905
4 763
39 308
31 088
8 298
3 206
4 449
47 836
33 942
8 969
3 495
6 100
53 387
35 853
9 590
3 872
57 296
30 017
9 603
4 159
1 084
52 874
Uppgifterna för åren 1990 och 1991 år beräknade.
I Öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas till sjukvårdshuvudmännen utom tandvård.1 läkemedel ingår prisnedsatta livsmedel och kostnadsfria förbmkningsartiklar.
Enligt lagen om allmän försäkring skall utgiftema för sjukförsäkringen till 85 % finansieras genom socialavgifter och till 15 % över statsbudgeten. För reglering av över- och underskott finns en fond, benänmd allmänna sjukförsäkringsfonden. Enligt regeringens beslut 1982-06-17 är fonden placerad på ett räntelöst konto hos riksgäldskontoret. Enligt de av riksdagen år 1983 antagna riktlinjema för budgetregleringen i finansplanen för år 1983/84, skall tills vidare inga ytterligare avsättningar till fonden göras. Bakgmnden till dessa sfållningstaganden var en bedömning att överskott skulle komma att uppvisas för en rad år framöver.
I och med den avsättning som gjordes 1983-06-28 uppgår fondens behållning till 4 913 milj.kr. De över- resp. underskott som uppkommit efterföljande år har avräknats direkt mot statsbudgeten.
RFV har löpande följt upp det finansiella utfallet av sjukförsäkringen. Under 1980-talet har sjuktalet successivt stigit, varför det finansiella överskottet av sjukförsäkringen sedan år 1985 förbytts i underskott. Enligt RFVs anslagsframsfållning för 1991/92 - 1993/94 har utvecklingen inneburit att det samlade överskottet av sjukförsäkringsavgiften t.o.m. år 1988 uppgick till 1 006 milj.kr. För åren 1989 och 1990 beräknas
löpande underskott med 4 885 milj.kr. resp. 4 900 milj.kr. Prop. 1990/91:100
Regeringen har mot denna bakgmnd tidigare denna dag beslutat att Bil. 7 överföra fondens behållning på 4 913 milj.kr. till statsbudgetens inkomstsida (inkomsttitel 1221 sjukförsäkringsavgift netto).
Förtidspensioner
I ohälsotalet ingår också effekteraa av förtidspensioneringen. Förtids-pensioneraas antal har ökat kraftigt under senare år. Antalet förtidspensioner från folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen och kostnaderaa för dessa framgår av följande sammanstallning.
Folkpension
ATP
I slutet
Antal
Kostnad
Antal
Kostnad
av år
milj.kr.
milj.kr.
150 900
22 900
189 500
1 040
77 500
284 200
2 660
176 500
1 830
291 400
5 200
212 200
4 640
322 700
261 100
8 950
355 300
10 450
305 400
13 750
363 000
11 320
15 270
371 000
12 520
328 000
17 360
Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.
Regeringen ser med oro på det höga antalet nybeviljade förtidspensioner. En tidig och aktiv rehabilitering skall i möjligaste mån medföra att förtidspensioneringar undviks.
Handikappersättningar
Antalet och kostnaderaa för handikappersättningen har genomgått följade utveckling.
Är
Antal
Kostnad (milj.kr.)
11 300
14 600
21 900
38 200
42 200
48 400
49 700
50 800
795¶Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.
63¶Arbetsskadeförsäkringen Prop. 1990/91:100
Bil 7 Arbetsskadeförsäkringenomfattaransfållda, uppdragstagare och egenföretagare. Den ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete.
Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utges från sjukförsäkringen för de första 90 dagaraa sedan skadan uppkom (samordningstiden). Från arbetsskadeförsäkringen utges efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra kostnader. Vidare utges sjukpenning och livränta. Livränta kan också utges till efterlevande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersättning för arbetsskada utges vid bestaende nedsättning av arbetsförmågan i form av en livränta, som i princip skall utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1991 motsvarar 241 500 kr.
Antalet arbetsskadeärenden har hittills ökat mycket snabbt. Är 1985 var antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassoma drygt 64 000. Är 1988 var antalet drygt 117 OOO. Statistiken över inkommande ärenden tyder emellertid på att den kraftiga ökningen har avstannat. För år 1990 kan antalet ärenden som skall prövas av försäkringskassoma beräknas till 120 000. Försäkringens kostnader har under perioden 1985 - 1990 ökat från 1 813 milj.kr. till 10 066 milj.kr.
Antalet livränteprövningar fortsätter också att öka. I januari 1988 var antalet livräntetagare 19 000.1 januari 1990 hade antalet ökat till 44 800. Tillväxten av livräntoraa medför höga kostnader för försäkringen under lång tid.
Är 1980 uppgick utgifteraa för arbetsskadeförsäkringen till 1 115 milj.kr. Utgiftsutvecklingen från år 1985 framgår av följande diagram.
64¶Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1985-1990. Miy.kr.
Milj.kr. 12000
10000-
ED Livränta B Sjukpenning
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
8000-
6000-
4000 ■
2000-
1985 1986 1987 1988 1989 1990
Antalet godkända arbetssjukdomar har tidigare ökat mycket kraftigt. Under år 1989 sjönk dock andelen godkända skador med nästan två procentenheter och andelen godkända sjukdomar sjönk med drygt två procentenheter.
Utvecklingen för arbetsskadeförsäkringen är mycket osäker. Det finns - som tidigare nämnts - en tendens till att den tidigare ökningen av antalet inkommande ärenden har avstannat. Med hänsyn till ärendebalansema är det dock på kort sikt utvecklingen av antalet avgjorda ärenden som är viktigast för utvecklingen av antalet dagar med arbetsskadesjukpenning och antalet livräntor. Antalet avgjorda ärenden kan förväntas öka kraftigt under år 1990, bl.a. beroende på att försäkringskassoma har fått ett antal nya tjänster för arbetsskadeprövning budgetaret 1989/90. Av det skälet torde även antalet dagar med arbetsskadesjukpenning fortsätta att öka kraftigt. För åren därefter är det troligt att det sker en utplåning av antalet avgjorda ärenden och därmed också av antalet dagar med arbetsskadesjukpenning. Antalet livräntor kommer dock med stor sannolikhet att fortsätta öka under en följd av år.
Arbetsskadefondens medelsbehållning har stadigt minskat och uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1989 var underskottet i fonden drygt 8 400 milj.kr. För år 1990 kan underskottet beräknas till 14 100 milj.kr. Främst är det kostnadema för arbetsskadesjukpenning som har stigit mycket kraftigt. De senaste två åren har även kostnadema för livräntor börjat stiga avsevärt.
I en skrivelse (1990/91:50) om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifteraa har regeringen aviserat
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
förändringar, som innefattar bl.a. en mera fiillständig samordning av Prop. 1990/91:100 sjukpenningen inom den allmänna försäkringen och arbetsskadesjukpen- Bil. 7 ningen. I regeringskansliet bereds för närvarande dessa frågor. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1991 och att ett ikraftträdande skall ske den 1 juli samma år.
Försäkring vid ålderdom m.m.
I detta avsnitt behandlas de delar av den allmänna försäkringen som avser ersättning till försäkrade i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner till olika typer av pension (pensionstillskott, KBT, hustmtillägg och bamtillägg). Dessa ersättningar syftar till att ge ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas frånfålle går miste om inkomster av förvärvsarbete.
Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta har framför allt haft effekt på utgifteraa inom ATP-systemet i och med att en allt större andel av ålderspensionärerna tjänat in rätt till ATP-förmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för den som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att antalet utbetalda pensionstillskott minskat.
Antalet och kostnaderaa (milj.kr.) för ålderspensionsförmåneraa från folkpensioneringen har genomgått följande utveckling.
I slutet
Ålderspens
ion
Hustrutillägg
Barntillägg
år
Antal
Kostnad
Antal Kostnad
Antal
Kostnad
1965
851 400
3 146
41 000
88
11 100
13
1970
966 300
5 180
52 800
170
12 000
14
1975
1 082 000
9 945
67 400
450
16 000
19
1980
1 381 000
21 940
53 600
675
32 000
50
1985
1 480 100
33 295
37 700
600
34 400
68
1989
1 544 100
42 590
18 500
380
39 800
101
1990
1 552 000
45 615
15 900
356
36 500
98
1991
1 557 000
49 890
13 900
361
30 000
93
Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade
66¶Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i form Prop. 1990/91:100 av ålderspension framgår av följande tabell. Bil. 7
I slutet Antal Kostnader
av år
1965 1970 1975 1980 1985 1989 1990 1991
76 500
257 700
455 300
2 450
792 400
12 350
994 000
28 840
1 135 800
48 390
1 165 000
54 260
1 189 000
61 730
Utgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.
ATP-pensioneraa finansieras genom socialavgifter och avkastning från allmänna pensionsfonden. Denna uppgick vid utgången av år 1989 till 384 410 milj.kr.
Pensionsberedningen (S 1984:03) som gjort en översyn av hela det offentliga pensionssystemet har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension. I betankandet redovisas överväganden om bl.a. fömtsättningama för finansiering framdeles av den allmänna pensioneringen, reglema för intjänande av rätt till ATP, indexering av pensionsrätt och pensionsförmåner, den övre gränsen för beräkning av pensionsgmndande inkomst samt möjlighetema till integrering av folk- och tilläggspensioneringen. Till betänkandet är också fogade ett antal expertrapporter som berör dessa frågor samt pensionssystemet och sparandet. Av betänkandet framgår att möjlighetema att finansiera pensionsutfåstelsema inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. Regeringen koinmer, med utgångspunkt från att beslut rörande pensionssystemets utformning inåste vara långsiktiga och präglas av en hög grad av stabilitet samt behovet av ett högre långsiktigt sparande, att ta stallning till vilka åtgärder som behöver vidtas beträffande pensionssystemet i framtiden.
Bostadsstöd till pensionärer
De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är obligatoriska för kommuneraa. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall KBT svara för minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr. och 1 900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för makar. Kommunen får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i dessa intervall.
Kommuneraa bestammer själva vilka gmnder som skall gälla, men bostadstillägget måste minst tacka 80 % den bostadskostnad som ligger till gmnd för statsbidraget.
Inkomstprövningsregleraa är faststallda i lag. KBT administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma och betalas ut
samtidigt med folkpension. Under år 1990 utges KBT till ca 542 000 Prop. 1990/91:100 pensionärer. Bil. 7
Kostnadema för KBT ökar genom den allmänna hyreskostnadsstegringen. Samtidigt har den fortgående ökningen av antalet pensionärer med ATP en återhållande effekt på kostnadsutvecklingen.
Delpension
Förvärvsarbetande i åldem 60-65 år har möjlighet att minska arbetsinsatsen genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft ATP-gmndande inkomst under sammanlagt minst 10 år fr.o.m. 45 års ålder och att vederbörande under de senaste tolv månadema före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader.
För ansfållda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem timmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunltt från pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen till den inkomst som motsvarar den genomsnittliga pensionsgmndande inkomsten för de återstaende tre åren. Den genomsnittliga inkomsten räknas upp med aktuellt basbelopp. Delpensionen är knuten till basbeloppet och är pensionsgrundande för ATP.
68¶Av följande sammanstallning framgår hur antalet delpensionärer och Prop. 1990/91:1(X) kostnadema för försäkringen har utvecklats. Bil. 7
I slutet av år
Antal
Utgifter per år (milj.kr.)
1978
41 900
687
1980
67 800
1 239
1982
61 700
1 457
1984
47 200
1 135
1986
32 200
764
1988
38 500
1 402
1989
39 200
1 523
1990
40 400
1 688
Uppgiften för år 1990 är beräknad.
Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift om 0,50 % av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1990 uppgick till 7 080 milj.kr.
Den kraftiga minskningen av antalet delpensionärer i mitten på 80-talet berodde på att kompensationsnivån under perioden januari 1981 - juli 1987 var sänkt till 50 % av inkomstbortfallet.
D 1. Bidrag till sjukförsäkringen
1989/90 Utgift 8 138 481 724 1990/91 Anslag 9 009 000 000 1991/92 Förslag 7 867 000 000
Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassomas utgifter för sjukförsäkringsförmåner (utom föräldraförsäkringen, som redovisas under anslaget C 2). Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnadema för den obligatoriska försäkringen, medan 85 % finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Sedan år 1988 är avgiften 10,1 % av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6 % för egenföretagare.
De gmndläggande bestammelsema finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) och lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverkets utgi ftsberäkningar för nästa budgetar utgår från det förväntade utfallet för budgetaret 1989/90. Sjukpenningutgiftema har beräknats utifrån antagandena om oförändrade ersättningsregler och en fortsatt sjuktalsminskning, vilken i stort sett överensstammer med det mål för en sänkning av ohälsotalet som regeringen angett i regleringsbrevet för budgetaret 1990/91. När det gäller utgiftsberäkningama av sjukvårdsförmånerna har verket utgått från de regler och ersättningsbelopp som
gäller för år 1990. Detta innebär också att de medel som fr.o.m. den 1 Prop. 1990/91:100 juli 1990 har avsatts för köp av yrkesinriktade rehabiliteringsinsatser och Bil. 7 försöksverksamhet föreffektivarerehabiliteringmedtagits i beräkningaraa. Utifrån ovannämnda fömtsättningar har riksförsäkringsverket beräknat anslagsbehovet under budgetaret 1991/92 till 7 832 milj.kr.
Föredragandens överväganden
Vid min beräkning av de sammuilagda sjukförsäkringsutgifteraa för nästa budgetar har jag utgått från riksförsäkringsverkets beräkningar. Hämtöver har jag beaktat de förändringar i kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen m.m. som efter beslut av riksdagen kommer att genomföras fr.o.m. den 1 mars 1991. Vidare har jag beaktat en viss löne- och prisutveckling samt vissa volymförändringar. Jag har också tagit hänsyn till de tidigare redovisade ändringama i ersättningsreglema för läkemedel, tandvård och sjukhusvård, vilka innebär en sammanlagd utgiftsminskning för sjukförsäkringen på ca 715 milj .kr. Med dessa fömtsättningar beräknar jag de sammanlagda sjukförsäkringsutgiftema (exkl. föräldraförsäkringen) till 7 867 milj.kr. för nästa budgetar.
Inom socialdepartementet upprättade förslag till dels lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring bör fogas till protokollet i ärendet som bilagorna 7.4 resp. 7.5.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels att
3. godkänna de av mig redovisade riktlinjema för planerad försöks verksamhet på tandvårdsområdet,
dels att
4. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 7 867 000 000 kr.
D 2. Förtidspensioner
1989/90 Utgift 11330 000 000 1990/91 Anslag 12 450 000 000 1991/92 Förslag 13 510 000 000
Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension och bamtillägg till förtidspension. Anslaget
70
utgör en del av det tidigare anslaget D 2. Folkpensioner. Prop. 1990/91:100
Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbets- Bil. 7 förmåga varaktigt nedsatt med minst hälften. Förtidspension kan också utges av enbart arbetsmarknadsskäl. Denna möjlighet upphör dock den 1 oktober 1991. Hel förtidspension utges för år räknat med belopp som motsvarar 96 % av basbeloppet för en ogift pensionstagare och 78,5 % för gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Detta utgör fr.o.m. år 1991 högst 104 % av basbeloppet. Det reduceras med ATP-pensionens storlek.
Bestammelsema om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Från anslaget bekostas även vissa läkamndersökningar m.m. för den allmänna försäkringens behov främst vid riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
Riksförsäkringsverket
För budgetaret 1991/92 har riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget förs upp med 12 920 000 000 kr.
Föredragandens överväganden
Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnadema under anslaget till 13 510 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Förtidspensioner för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13 510 000 000 kr.
D 3. Handikappersättningar
1989/90 Utgift 671 000 000 1990/91 Anslag 765 000 000 1991/92 Förslag 860 000 000
Från anslaget bekostas fr.o.m. budgetaret 1991/92 handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning. Anslaget D 3. Handikappersättningar ingick tidigare som en del under anslaget D 2. Folkpensioner.
Handikappersättning utbetalas till personer över 16 år som innan de fyllt 65 år fått sin fiinktionsförmåga nedsatt och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan eller har merkostnader på gmnd av sitt handikapp.
Handikappersättning utbetalas enligt nya ersättningsnivåer som gäller
fr.o.m. den 1 januari 1991 med belopp som per år motsvarar 36 %, 53 % Prop. 1990/91:1(X) respektive 69 % av basbeloppet. Handikappersättning kan utges tillsam- Bil. 7 mans med t.ex. förtidspension eller ålderspension, men också som enda folkpensionsförmån.
Bestammelser om handikappersättning finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket
Vid beräkningen av utgiftema för handikappersättning för budgetaret 1991/92 har riksförsäkringsverket utgått från ett framskrivet antal ersättningar och utbetalt medelbelopp i december 1991. Antalet handikappersättningar i de respektive ersättningsnivåema 36 %, 53 % och 69 % uppskattas till 15 300, 8 400 och 27 100. Med basbeloppet 31 800 beräknar riksförsäkringsverket anslagsbehovet för handikappersättningar till 827 milj.kr. för budgetaret 1991/92.
Föredragandens överväganden
Med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utve<;kling beräknar jag kostnaden under detta anslag till 860 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föpreslår riksdagen
att till Handikappersättningar fÖT budgetåret 1991/1992 anvisa ett förslagsanslag på 860 000 000 kr.
D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
1989/90 Utgift 2 750 000 1990/91 Anslag 2 800 000 1991/92 Förslag 3 000 OCiO
Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i anledning av skadefall, där ersättningen på gmnd av speciella författningar eller särskilda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.
Riksförsäkringsverket
För budgetåret 1991 /92 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till 1,5 milj.kr. varav ca 0,4 milj.kr. för kvarstaende uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till 1,4 milj.kr. Riksförsäkringsverket
72
föreslår att anslaget förs upp med 2,9 milj.kr. med utgångspunkt från ett Prop. 1990/91:100 basbelopp av 31 800 kr. Bil. 7
Föredragandens överväganden
Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnadema under anslaget till 3 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.
D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård
1989/90 Utgift 1 603 000 1990/91 Anslag 5 000 000 1991/92 Förslag 3 000 000
Fr.o.m. den 1 juli 1989 gäller rätt till ersättning vid närstaendevård (prop. 1987/88:176, 1988/89:SoU6, rskr. 55) Reglema innebär att en närstaende som vårdar en svårt sjuk person i hemmet får rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anstallning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantelet räknas för den person som vårdas. Bestammelser-na finns i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstaendevård.
Ersättningen utges med belopp motsvarande vårdarens sjukpenningnivå och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels dagersättning.
Kostnadema för ersättning vid närstaendevård finansieras enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Statsbidraget till ersättningen vid närstaendevård finansieras från detta anslag.
Riksförsäkringsverket
Under budgetaret 1989/90 har totalt 11 milj.kr. utbetalats i ersättning vid närstaendevård. Kostnadema har blivit lägre än de beräkningar som gjordes i propositionen vilket torde bero på att kännedom om ersättnings-möj lighetema ännu inte nått ut till alla berörda. För budgetaret 1990/91 räknas med en viss ökning och för budgetaret 1991/92 beräknas ett anslagsbehov på 2 550 000 kr.
73
Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Bedömning av anslagsbehovets utveckling är ännu svår att göra eftersom ersättningsformen bara funnits under kort tid. Jag utgår dock från att utnyttjandet av möjligheten till ersättning vid närstaendevård kommer att öka. Med hänsyn till ett ökat utnyttjande och den förväntade löneutvecklingen beräknar jag anslagsbehovet till 3 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.
D 6. Ålderspensioner
1989/90 Utgift 44 450 000 000 1990/91 Anslag 47 495 0(X) 000 1991/92 Förslag 51 345 000 000
Från detta anslag bekostas folkipension som utges i form av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension, hustmtillägg och baratillägg till ålderspension. Anslaget D 6. Älderspensioner ingick tidigare som en del av anslaget D 2. Folkpensioner.
Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. Älderspension utges från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv besfåmma tidpunkten för sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder riiduceras den utgående pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i sfållet en höjning. Det är även möjligt att ta ut halv ålderspension.
Folkpensionsförmåneraa är indexreglerade, vilket innebär att pensionsbeloppen automatiskt ändras i takt med basbeloppets utveckling.
Älderspension utges för år räknat med 96 % av fastsfållt basbelopp för ensam pensionär och med sammanlagt 157 % för två pensionsberättigade makar. För den som inte har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott, som fr.o.m. 1991 utges med 54 % av basbeloppet för ensam ålderspensionär och med 108 % för makar gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan pension eller annat slag av inkomst.
Bestammelseraa om folkpensionsförmåneraa finns i lagen (1962:381)om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
Vid beräkningen av folkpensionskostnaderaa för budgetaret 1991/92 har riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner
74
och utbetalt medelbelopp i december 1991. Verket har uppskattat antalet Prop. 1990/91:100 ålderspensionärer till 1 557 000. Bil. 7
Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 31 800 beräknar riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner till 49 475 milj.kr. för budgetaret 1991/92.
Föredragandens överväganden
Folkpensioneraas gmndbelopp koinmer fr.o.m. den 1 januari 1991 och vid basbeloppet 32 200 kr. att uppgå till 30 912 kr. per år för en ensam pensionär och 50 554 kr. för ett pensionärspar. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till 17 388 kr. för en ålderspensionär.
För budgetaret 1991/92 beräknar jag med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet de sammanlagda kostnadema under detta anslag till 51 345 milj.kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Ålderspensioner för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 51 345 000 000 kr.
D 7. Särskilt pensionstillägg
1990/91 Anslag 17 000 000 1991/92 Förslag 41 000 000
Från detta anslag bekostas särskilt pensionstillägg till ålderspensionär som har vårdat sjukt eller handikappat bam under minst 10 år.
Det särskilda pensionstillägget till ålderspension införs fr.o.m. den 1 januari 1991. Pensionstillägget avser att kompensera föräldrar som på gmnd av vård av sjukt eller handikappat bam under lång tid har gått miste om förvärvsinkomster och därmed fått låg ATP eller inte alls fått sådan pension. Rätt till det särskilda pensionstillägget har en förälder som har vårdat ett sjukt eller handikappat bara under minst 10 år och därvid avstatt från förvärvsarbete. Pensionstillägget är till sin konstmktion av temporär karaktar. I takt med att allt fler människor kommer att uppbära vårdarlön från bl.a. landstinget kommer behovet av tillägget att minska. Storleken av det särskilda pensionstillägget beräknas på gmndval av det antal vårdar som föräldem räknas till godo, lägst 10 och högst 15. Pensionstillägget utges med ett belopp som per kalenderår motsvarar lägst 25 % och beloppet höjs dämtöver för varje ytterligare vårdar i hela 5 % -intervaller upp till högst 50 % av basbeloppet.
Besfåmmelsema om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjiikt eller Prop. 1990/91:100 handikappat bara. Bil. 7
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg under budgetaret 1991/92 till 39 milj.kr. vid ett antaget basbelopp om 31 800 kr.
Föredragandens överväganden
Det särskilda pensionstillägget kommer fr.o.m. den 1 januari 1991 och vid basbeloppet 32 200 kr. att uppgå till 8 050 kr. per år för 10 förvärvade vårdar och 16 100 kr för 15 förvärvade vårdar.
För budgefåret 1991/92 beräknar jag med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet kostnaden för detta imslag till 41 milj.kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt pensionstillägg för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 41 000 COO kr.
D 8. Bidrag till kommunaJia bostadstillägg till folkpension
1989/90 Utgift 1 277 201 019 1990/91 Anslag 1 365 000 000 1991/92 Förslag 1 525 000 000
Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommuneraas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT). KBT skall enligt de nya statsbidragsregler som träder i kraft den 1 januari 1991 före avdrag på gmnd av inkomst fåcka minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kr. men inte 1 900 kr. för ogift pensionär oeh 2 050 kr. för makar. Kommuner erhåller statsbidrag med 25 % av sina bidragsberättigade kostnader för KBT.
Besfåmmelseraa om statsbidrag till kommimala bostadstillägg till folkpension fmns i lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension.
76 Riksförsäkringsverket Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oförändrad hyresnivå efter 1990 har riksförsäkringsverket beräknat anslagsbehovet för budgetaret 1991/92 till 1 450 milj.kr.
Föredragandens överväganden
Mot bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkning och med beaktande av de förändringar avseende statsbidrag till KBT somjag tidigare har redovisat beräknar jag utgifteraa under detta anslag till 1 525 000 000 kr. för budgetaret 1991/92.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen förslår riksdagen
att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 525 000 000 kr.
D 9. Efterlevandepensioner till vuxna
1989/90 Utgift 1512 000 000 1990/91 Anslag 1 650 000 000 1991/92 Förslag 1 765 000 000
Från detta anslag bekostas folkpensionsförmåneraa omsfållningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner. Anslaget D 9. Efterlevandepensioner ingick tidigare som en del under anslaget D 2. Folkpensioner.
Pension till vuxna efterlevande kan ges i form av omsfållningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor fömtsatt de inte fyllt 65 är. Omstallningspensionen utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om bam under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omstallningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.
De nya pensionsregleraa för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.
Omstallningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 % av faststallt basbelopp. För den som inte har någon ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott, som fr.o.m. 1991 utges med högst 54 % av basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension.
Bestammelseraa om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
77
Riksförsäkringsverket Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepensioner
till vuxna under budgetaret 1991/92 till 1 700 milj.kr. utgående från ett antaget basbelopp om 31 800 kr och ett beräknat antal efterlevandepensioner i december 1991. Uppdelat på respektive förmån utgör detta antal 57 900 änkepensioner, 3 800 onLstallningspensioner och ca 300 särskilda efterlevandepensioner.
Föredragandens överväganden
Folkpensioneraas gmndbelopp vid omstallningspension och särskild efterlevandepension kommer fr.o.m. den 1 januari 1991 och vid basbeloppet 32 200 kr. att uppgå till 30 912 kr. per år. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till högst 17 388 kr.
Mot bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkningar och med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnadema under detta anslag till 1 765 milj.kr. för budgetaret 1991/92.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Efterlevandepensioner till vuxna anvisa ett förslagsanslag på 1 765 000 000 kr.
78¶E. Hälso- och sjukvård m.m. p™p- 1990/91:100
•' Bil. 7
Målet för en utveckling och förnyelse inom hälso- och sjukvärden
Hälso- och sjukvården tar i anspråk en betydande del av landets samlade tillgångar. Inom området arbetar ca 450 000 personer eller omkring 10 % av samtliga yrkesverksamma i landet. Vårdens andel av bmttonationalprodukten (BNP) uppgår till drygt 8,5 %, inkl. kostnadema för läkemedel och privat meddelad hälso- och sjukvård, men exkl. kostnadema för omsorgsvården. Inräknas även den del av socialförsäkringen som avser ersättning vid sjukdom och handikapp samt till förtidspensionärer, utgör andelen drygt 15 % av BNP.
Målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Detta gäller för alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort.
Föredragande statsrådet har i budgetpropositionen 1990 (bil. 7) bl.a. anfört att arbetet inom hälso- och sjukvården måste inriktas mot följande, nämligen
* att ge patientema, oavsett var de bor, bättre tillgänglighet till en hälso-och sjukvård av god kvalitet och utökade möjligheter att välja var de vill bli behandlade,
* att utveckla hälsofrämjande och förebyggande insatser, riktade mot de stora folksjukdomarna, såsom hjärt- och kärlsjukdomar och cancer,
* att ge personalen en god arbetstillfredsstallelse och ett gott utbyte av de insatser den gör för att svara upp mot patientemas behov och önskemål,
* att skapa incitament för ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekono miska och personella resurser,
* att skapa ett system för kontinuerlig granskning av vårdorganisationen för att kunna upptacka och avlägsna onödiga hindrande faktorer som stoppar upp vårdprocessen, s.k. flaskhalsar,
* att ge goda fömtsättningar för en samordning av samhällets insatser för vård och rehabilitering,
* att skapa goda fömtsättningar för en effektivitet inom vård- och social- försäkringssektora som resulterar i en god samhällsekonomi,
* att utveckla mål- och resultatstyraing med krav på uppföljning och utvärdering,
* att decentralisera ansvar och befogenheter genom minskad detaljreglering och införande av friare former för verksamheten på basenhetsnivå.
Riksdagen har inte haft något att erinra mot uttalandena i denna del. Vad som anförts bör vara vägledande för det fortsatta förnyelsearbetet inom svensk hälso- och sjukvård inom en resursram, som är förenlig med en samhällsekonomi i balans.
I samband med förhandlingaraa om ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1991 slöts en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet om inriktningen på förändrings- och Prop. 1990/91:100
utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. Nänmda krav utgjorde Bil. 7
därvid en av utgångspunkteraa. Enligt överenskommelsen skall
utvecklingsarbetet, som har ett flerårsperspektiv, ha som mål att säkra ett
effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personella resurser,
att kontinuerligt förbättra hälso- och sjukvården och att öka patienteraas
möjligheter att fritt välja vårdgivare. Utvecklingsarbetet skall skapa
fömtsättningar att bättre styra verksamheten och underlätta
resultatuppföljningen. I arbetet ingår bl.a. att utveckla former för att mäta
och värdera vårdens kvalitet samt att utarbeta kriterier för att sätta upp
patienter på väntelista och indikationer för intagning för behandling eller
operation för ett antal diagnoser m.m.
Socialdepartementet och Landstingsförbundet har påbörjat ett gemensamt utredningsarbete i fråga om fömtsättningaraa att ge sjukvårdshuvudmännen i stallet för riksförsäkringsverket det direkta kostnadsansvaret för läkemedlen även inom den öppna hälso- och sjukvården. En första redovisning av detta utredningsarbete skall kunna lämnas i sådan tid att den kan beaktas inför den överenskommelse som parteraa fömtsätts träffa under nästa år för tiden efter år 1991. Min avsikt är att sjukvårdshuvudmännen skall kurma överta det direkta kostnadsansvaret för läkemedel i den öppna hälso- och sjukvården fr.o.m. den 1 januari 1992.
Den aktuella situationen
Hälso- och sjukvården är en av gmndstenama i den svenska välfårds-politiken. Detta innebär, utöver att den skall vara tillgänglig för alla på samma villkor, att den skall finansieras solidariskt.
Den svenska hälso- och sjukvården håller en hög standard. Den är i ett interaationellt perspektiv av hög klass och har större resurser, personellt och ekonomiskt, till sitt förfogande än tidigare. Personalens kunnighet, tjänstvillighet, varsamhet och omtanke omnämns ofta i positiva termer.
Generellt sett har hälsoläget i befolkningen successivt förbättrats i takt med höjningen av den allmänna levnadsstandarden. Svenskaraas hälsa är en av de bästa i Europa. Medellivslängden är bland de högsta och späd-bamsdödligheten är bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt äldre patienter kan behandlas och rehabiliteras.
Trots denna generellt sett mycket positiva hälsoutveckling i Sverige är skillnadema i hälsoläge mellan olika sociala gmpper emellertid fortfarande alltför stora och förefaller därtill att för vissa av dessa vara växande. Att utjämna dessa skillnader staller särskilda krav på de förebyggande och hälsofrämjande insatsema. Dessa bör omfatta - fömtom åtgärder som riktas mot de stora folksjukdomama hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, psykisk ohälsa, olycksfallsskador och allergier - också insatser mot tobaksbmket och mot alkoholnuissbmk.
Skillnadema i vårdresurser och vårdkonsumtion mellan olika delar av landet och mellan olika delar av befolkningen är också betydande. Kost-
nadema varierade år 1989 mellan drygt 9 000 kr. och knappt 13 000 kr. Prop. 1990/91:100
per invånare och år mellan olika sjukvårdshuvudmän. Dessa och andra Bil. 7
skillnader vad gäller vårdens omfattning och inriktning mellan landets
sjukvårdsområden tycks inte motiverade av skillnader i hälsosituation eller
av demografiska eller epidemiologiska förhållanden. Till detta kommer
problem med bristande tillgänglighet och service inom vissa verksamheter
och inom vissa områden i landet. På samma gång bidrar en bristande
samordning mellan olika samhällssektorer till såväl ökande problem som
mindre god resurshushållning.
Samtidigt som hälso- och sjukvården och dess huvudmän brottas med frågan om hur man skall få resurseraa att räcka till den vård som efterfrågas ökar utgifteraa för sjukpenning, arbetsskadeersättning och förtidspension kontinuerligt.
Inom den offentliga sektom behövs en större flexibilitet i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Styming, ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver successivt ses över och revideras. Ett viktigt inslag i förändringsarbetet är att ta bort de sektorsgränser som inverkar negativt på resursanvändningen och som försvårar en anpassning av den offentliga sektoms resurser till medborgaraas behov.
En viktig fömtsättning för att skapa likvärdiga villkor för olika huvudmän i fråga om att upprätthålla en god kvalitet i sjukvårdsservicen är att resursema är fördelade över landet efter vårdbehov hos befolkningen. Jag vill i detta sammanhang också peka på att de stora vinstema - humanifårt och ekonomiskt - sannolikt inte kan uppnås enbart genom rationaliseringar inom ramen för ett strikt sjukvårdsperspektiv. Dagens splittring av de totala sjukvårdsresursema för vård, rehabilitering och försäkring innebär att möjlighetema till samordning och effektiv resursanvändning inte utnyttjas fullt ut. För att åstadkomma en bättre hushållning med resursema krävs en bättre samordning av ansvaret för hälso- och sjukvård och sjukförsäkring.
Aktuella utvecklingsliivjer
Hälso- och sjukvården befinner sig för närvarande i ett intensivt utvecklings- och fömyelsearbete.
An svaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetensfördelning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. Under de två-tre senaste åren har dessa skisserat och i några fall beslutat om relativt betydande ändringar av organisation, stmktur och ekonomiadministrativa system. Detta gäller t.ex. i Kopparbergs läns landsting, Bohuslandstinget, Malmöhus läns landsting m.fl. Gemensamt för dessa och flera andra pågående projekt är att man, inom det offenfliga huvudmannaskapets ram, vill ta till sig de positiva elementen i marknadens sätt att fungera, såsom t.ex. att skapa positiva incitament för att effektivisera verksamheten utan att göra avkall på dess kvalitativa nivå samt att skilja på politikemas roller som konsument- resp. producentföreträdare. Härtill kommer en gemensam strävan att öka patientemas valfrihet och att öka personalens engagemang m.m.
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
På det ekonomiadministrativa området pågår en utveckling som syftar Prop. 1990/91:100 till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för hälso- och Bil. 7 sjukvård från landstinget centralt till primärvårdsdistrikt eller nämnder. Enligt rapport 1990:2 från Institutet för Hälsoekonomi i Lund (IHE) angående Ekonomistyrsystem i sjukvården har åtminstone 14 av de 26 sj ukvårdshuvudmännen utvecklat en modell för befolkningsbaserad resurstilldelning; Ambitionen är att fördela anslagen i relation till befolkningsunderlaget med justering för vissa socioekonomiska variabler.
På flera håll i landet pågår ett intensivt arbete för att effektivisera hälso-och sjukvården, minska vårdköer och förbättra tillgängligheten till vården. I västsvenska regionen har beslut fattats om att patientema fritt får välja vårdgivare inom hela regionen. Ett motsvarande beslut har även fattats i den södra regionen.
Utvecklingsarbetet hittills har av naturliga skäl i huvudsak utgått från den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan primärkommuner, landsting och staten. Vissa möjligheter att pröva en annan fördelning finns emellertid enligt lagen (1985:1089)om försöksverksamhet inom hälso-och sjukvårdens område.
Mot bakgmnd av vad jag framfiållit i det föregående föreligger det starka skäl att granska hur förändringar kan göras för att åstadkomma en nödvändig samordning över nuvarande sektorsgränser och vilka konsekvenser sådana förändringar medför ur såväl ett befolkningsperspektiv som ett samhällsekonomiskt perspektiv. En sådan ansats har det översynsarbete som nu pågår inom Landstingsförbundets projekt Vägval, i vilket socialdepartementet och socialstyrelsen deltar.
När det gäller hälso- och sjukvården i relation till såväl socialtjänsten som socialförsäkringen är det angeläget att verksamheteraa utformas så att en helhetssyn på medborgamas situation främjas och att tillgängligheten förbättras.
Möjlighetema att bedöma effektema enbart med hjälp av teoretiska analyser är begränsade. Det är därför angeläget med en brett upplagd försöksverksamhet, där skilda vägar att samordna berörda sektorer prövas. Härvid behöver försök även göras där ansvaret för produktionen och för finansieringen skiljs åt.
Regeringen har i skrivelse till riksdagen i oktober 1990 (skr. 1990/91:50) redovisat att regeringen avser att lägga fram en proposition om försöksverksamhet, som skall göra det möjligt att snarast inleda försök i några primärvårdsoinråden metl befolkningsbaserad resurstilldelning och totalkostnadsansvar. I ett sådant ansvar skall ansvaret för de samlade ekonomiska resursema för befolkningens hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk-och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension kunna ingå.
I skrivelsen diskuteras två skilda modeller för en sådan försöksverksamhet. I den ena modellen läggs det samordnade kostnadsansvaret hos den landstingskommunala primärvården och i den andra hos primärkommunal primärvård. Enligt skrivelsen bör vidare försök övervägas, där någon eller några försäkringskassor har totalkostnadsansvaret.
Väsentliga mål för försöksverksamheten är att utnyttja resursema inom
hälso- och sjukvård och socialförsäkring totalt sett på ett mer effektivt sätt Prop. 1990/91:100 samt att minska de samhällsekonomiska kostnadema för socialförsäkringen Bil. 7 genom en reduktion av det s.k. ohälsotalet.
Avsikten är att en proposition med förslag om den här skisserade försöksverksamheten skall framläggas till riksdagen under våren 1991.
Försöksverksamheten bör inledas så snart som möjligt, dock senast den 1 januari 1992.
Vidtagna och planerade åtgärder
Olika stimulansåtgärder
För att underlätta för kliniker och sjukvårdshuvudmän att förändra och effektivisera verksamheten inom hälso- och sjukvården avsattes 50 milj. kr. i förhandlingaraa om ersättning från staten till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen för år 1990 - de s.k. Dagmarförhandlingar-na. Medlen skall stödja sådan utvecklings- och försöksverksamhet som syftar till att höja produktiviteten, förbättra tillgängligheten och reducera köeraa samt minska antalet intagna, färdigbehandlade patienter. Under år 1990 har ytterligare 29 milj.kr. omdisponerats för detta ändamål. Medlen används för olika stimulansåtgärder och för incitament till förändringsarbete, bl.a. genom att lyfta fram exempel på goda lösningar. För år 1991 har 10 milj.kr. avsatts för dessa ändamål samt visst annat utvecklings- och utredningsarbete.
Till ca 150 projekt som hittills beviljats medel hör t.ex. sådana som syftar till en effektivisering av operationsverksamheten, utökad poliklinise-ring av kimrgisk verksamhet, samverkan över eller avveckling av klinikgränser, förbättrade samarbetsformer mellan sjukhus, kliniker och primärvård m.m.
Socialstyrelsen m.m.
Socialstyrelsen koncentrerar fr.o.m. den Ijanuari 1990 de centrala delama av sina insatser kring tillsyn och uppföljning samt kunskapsutveckling och kunskapsförmedling. Socialstyrelsens gmndläggande uppgift är att följa och värdera kommunemas och landstingens verksamhet och utveckling samt att därvid bedöma om de mål som finns uppfylls, vilka problem som orsakar eventuella brister i måluppfyllelsen och hur effektiv verksamheten är. Denna aktiva tillsyn koinmer att understödja och driva på den nödvändiga fömyelsen och omstallningen av hälso- och sjukvården.
Regionala tillsynsenheter knutna till socialstyrelsen inrättas nu. Vid en-heteraa kommer att finnas tillgång till kvalificerad medicinsk, odontologisk ochjuridisk expertis. Enheterna skall bl.a. handlägga patienfårenden och utöva tillsyn, t.ex. genom besök i förebyggande syfte. De skall vidare följa och stödja lokalt utvecklings- och förayelsearbete. Den regionala organisationen har också en uppgift att med hänsyn till patientsäkerheten bedriva en "systemtillsyn" genom att följa upp att det finns fungerande
kvalitetssäkringssystem inom samtliga vårdenheter. Härigenom bevakas Prop. 1990/91:100 patientsäkerheten och den enskilde patientens behov. Bil. 7
Den överenskommelse som slutits mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1991 bygger på att det är ett ansvar för sjukvårdshuvudmärmen att kontinuerligt följa upp verksamheten som ett led i egenkontrollen. Dettaiimebärbl.a. att sjukvårdshuvudmännen i samverkan med Landstingsförbundet och med stöd från socialstyrelsen och Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) inom ramen för sin egenkontroll påbörjar arbetet med att utveckla former för att mäta och värdera vårdens kvalitet som underlag för att vid behov förbättra denna. Genom denna överenskommelse har en tydligare markering skett av huvudmännens eget ansvar för kontroll, uppföljning och utvärdering av sina verksamheter. Samtidigt har staten och sjukvårdshuvudmännen startat ett gemensamt utvecklingsarbete, som har som mål dels att säkra ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personella resurser, dels att meA utnyttjande av dessa resurser kontinuerligt förbättra hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsens uppgift att svara för den statliga uppföljningen och tillsynen inåste utformas mer tydligt med den ansvars- och rollfördelning som jag nämnt som utgångspunkt. Det ankommer på socialstyrelsen att beakta detta.
Vid den senaste översynen av socialstyrelsens uppgifter och organisation lämnades beredskapsuppgiftema utanför denna. Jag anser att en översyn av beredskapsuppgiftema nu bör göras. Därvid bör även möjlighetema undersökas att göra effektivitets- och rationaliseringsvinster genom en samordning av sådana beredskapsuppgifter som helt eller delvis sammanfaller vid olika myndigheter, förutom socialstyrelsen bl.a. de inom försvarsmakten. Jag har i denna fråga samrätt med chefen för försvarsdepartementet.
Bekämpningen av HIV/aids
Sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome) utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Vid infektion av HIV (Humant Immunbrist Vims), som kan leda till aids, uppkommer risk för smitta på samma sätt som vid de veneriska sjukdomama.
Arbetet med att motverka en spridning av HIV i det svenska samhället har bedrivits mycket intensivt under de senaste åren. Samhället har satt in stora ekonomiska resurser. P'rivilliga organisationer spelar en viktig roll i detta arbete.
HIV/aids är emellertid fortfarande ett allvarligt samhällsproblem. Ännu krävs det speciella insatser i kampen mot HIV/aids. Omfattningen av samhällets insatser för att motverka smittspridningen bör i dagsläget inte reduceras.
Både den till socialdepartementet knutna AIDS-delegationen och socialstyrelsen initierar och bedriver med stöd av de av riksdagen anvisade aids-
medlen informations- och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka Prop. 1990/91:100
smittspridning. Det bör vara möjligt att uppnå kostnadsbesparingar i den Bil. 7
centrala organisationen genom rationellare drift och bättre samordning.
Viss samordning bör ske mellan socialdepartementets och socialstyrelsens
resurser i fråga om sådant förebyggande arbete med HIV/Aids, som utgörs
av insatser för att uppnå ett besfåmt mål, dvs. det operationellt inriktade
arbetet.
Läkemedelsförsörjningen
Sedan läkemedelsutredningen år 1987 lade fram sitt slutbetänkande (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa har utvecklingen inom EG och det pågående integrationsarbetet medfört nya fömtsättningar för en reformerad läkemedelslagstiftning. Beredning av utredningens förslag pågår bl.a. mot denna bakgmnd. En proposition planeras bli framlagd under år 1992 med sikte på att en ny, med EG harmoniserad lagstiftning skall kunna genomföras fr.o.m. den 1 januari 1993.
Vissa av läkemedelsutredningens förslag har redan genomförts. Den statliga läkemedelskontrollen har behandlats i regeringens, av riksdagen godtagna proposition om en ny myndighet för kontrollen och tillsynen på läkemedelsområdet m.m. (prop. 1989/90:99, SoU21, rskr. 270). Den nya myndigheten, läkemedelsverket, harbörjat sin verksamhet den Ijuli 1990.
Andra frågor, särskilt förslag rörande producentobunden läkemedelsinformation, har realiserats i samarbete mellan socialstyrelsen, läkemedelsverket, Apoteksbolaget och landstingen.
En fråga som uppmärksammats bl.a. vid riksdagsbehandlingen av propositionen om det nya läkemedelsverket m.m., är behovet av ökad läkemedelsepidemiologisk kunskap. Regeringen har den 1 november 1990 tillsatt en arbetsgmpp med uppgift att utreda fömtsättningama för att bilda ett läkemedelsepidemiologiskt centmm, knutet till läkemedelsverket, med uppgift att verka för en starkt läkemedelsepidemiologisk verksamhet och en utveckling av läkemedelsterapier avseende redan registrerade läkemedel. I gmppens uppdrag ingår att överväga hur en aterföring av förskrivningsdata till läkaraa bäst skall kunna organiseras. Vidare skall frågan om biverkningar genom beroendeframkallande medel särskilt uppmärksam- -• mas. Arbetsgruppen skall vara fårdig med sitt arbete senast den 1 maj 1991.
Läkemedelskostnaderna i Sverige har under de senaste åren ökat med omkring 10 % per år. Under år 1989 innebar detta en ökning med 730 milj.kr. Enbart en mindre del av ökningen (2-3 %) är prishöjning. Äter-stoden, 7-8 % eller 500 - 600 milj.kr. under år 1989, berodde på övergång från billigare till dyrare preparat och i vissa fall på ökad förskrivning.
Läkemedelskommittéeraa star för en del av informationen till läkaraa. För att göra läkarna mer kostnadsmedvetna krävs särskilt anpassat informationsmaterial som ger upplysning om t.ex. billigaste preparat inom de vanligaste gmpperaa av läkemedel.
85¶Läkemedelsverket och Apoteksbolaget arbetar kontinuerligt med att Prop. 1990/91:1(X) förse läkemedelskommittéeraa med obunden läkemedelsinformation och Bil. 7 därmed stimulera användningen av prisbilliga generika.
Folkhälsofrågor
För att påskynda arbetet me
I det följande vill jag nänrna två viktiga frågor inom folkhälsoområdet.
* Allergi förebyggande åtgärder
Allergi och annan överkänslighet är numera så vanlig att den kan betraktas som en folksjukdom. T.ex. är vart tredje bara drabbat. Allergiutredningen överlämnade i november 1989 sitt betänkande (SOU 1989:76) Att förebygga ALLERGI/överkänslighet. Detta har därefter remissbehandlats. Utredningen föreslår åtgärder inom en rad områden. För att skapa bättre möjligheter vad gäller utbildning, information och forskning föreslår allergiutredningen bl.a. att ett särskilt allergicentmm skall inrättas. Verksamheten föreslås drivas av en stiftelse med stat och näringsliv som finansiärer. Jag kommer att under förslagsanslaget E 16. Bidrag till allmän sjukvård m.m. föreslå att staten tillskjuter 1 milj.kr. till ett sådant allergicentmm som ett engångsvis lämnat startbidrag.
* Insatser mot tobaksanvändningen
Levnadsvanoma har stor betydelse för risken att drabbas av olika sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer. Tobaksrökning framstar som en av de viktigaste riskfaktorerna för dessa sjukdomsgmp-per och har även betydelse för många andra sjukdomar. WHO har slagit fast att ingen annan förebyggande åtgärd i de industrialiserade länderaa kan bidra mer till en förbättrad hälsa än minskad tobaksrökning.
Tobaksutredningen avlämnade sitt betänkande i mars 1990. Detta behandlar frågor om rökfria miljöer, reklam, prissättningens effekter och produktkontroll m.m. Betänkandet har remissbehandlats.
86¶Särskilda frägor Prop. 1990/91:100
Cancerbekämpning
Sverige har vid genomförandet av EGs aktionsprogram mot cancer under den första perioden 1987-1989 medverkat som observatör. Aktionsprogrammets uppgift är i första hand att verka för att förebygga cancer, men också för en tidig upptackt av sjukdomen. Sverige har för den andra perioden 1990-1994 erbjudits möjlighet till ett mer aktivt samarbete.
Riksdagen har för ettvart av budgetaren 1989/90 och 1990/91 anvisat 1 milj.kr. för Sveriges medverkan i EGs handlingsprogram mot cancer. En formalisering av denna medverkan har skett genom skriftväxling med EG-kommissionen med innebörd att Sverige nu skall delta aktivt i hela aktionsprogrammet. Experter från Sverige ingår numera i nästan alla de arbetsgmpper som genomför programmet. I den flemationella rådgivande expertkommittén, som arbetar direkt med EGs samordningskansli för cancerprogrammet i Bryssel, representeras Sverige av två personer.
För att skapa fömtsättningar för en utökad samlad aktivitet har cancerfonden beslutat bidra med 1,5 milj.kr. per år för Sveriges arbete inom ramen för EGs aktionsprogram mot cancer. Överenskommelsen med EG innebär att Sveriges ekonomiska bidrag till programmet och kostnadema för vårt deltagande i olika projekt och delprogram skall administreras från Sverige. För att samordna detta arbete och samtidigt skapa en formell kontaktväg till kansliet för cancerprogrammet i Bryssel har regeringen den 4 oktober 1990 beslutet att inrätta en särskild ledningsgmpp. I denna ingår företrädare för regeringskansliet, cancerfonden, socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Ledningsgmppens kansli är knutet till folkhälsogmppen.
Specialistutbildning av läkare
Ett nytt utbildningssystem för specialistutbildningen av läkare avses att bli infört den 1 januari 1992.
Socialstyrelsen skall senast under mars 1991 komma in med förslag till specialitetsförteckning samt målbeskrivningar för allmäntjänstgöringen och för olika specialiteter. Nuvarande system med tidsbesfåmda utbildningsavsnitt ersätts av en målrelaterad utbildning med stor flexibilitet och variation i uppläggningen. Systemet med FV-block för specialistutbildningen avskaffas.
Socialstyrelsen skall svara för en övergripande planering och administration av specialistkompetenskurser (SK-kurser). Kursema anordnas som uppdragsutbildning vid de högskolor som har läkaratbildning.
Under år 1991 koinmer att gälla hittillsvarande ordning för specialistutbildningen av läkare. Jag räknar med att socialstyrelsen skall kunna anordna ca 260 kurser under nästa budgetar för läkare som genomgår utbildning till specialistkompetens.
Läkaraas allmäntjänstgöring avslutas med ett sammanhållet s.k. AT-prov i slutet av tjänstgöringsperioden. Detsamma gäller för tandläkamas allmän-
tjänstgöring. Avsikten är att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) Prop. 1990/91:100 skall organisera dessa kunskapsprov fr.o.m. budgetaret 1991/92. Medel Bil. 7 för dessa prov koinmer därför att beräknas under utbildningsdepartementets huvudtitel under anslaget D 7. Utbildning för vårdyrken, att disponeras av UHÄ. Jag har i denna fråga samrått med utbildningsministera.
Tandvården
Jag har tidigare under avsnittet D 1. kommenterat utgiftsutvecklingen inom tandvården. Jag har även under detta avsnitt redovisat vissa riktlinjer för försöksverksamheter inom tandvården i syfte att nå en jämnare resursfördelning inom riket och en bättre hushållning med resurseraa. Försöksverksamheteraa innebär en decentralisering av ansvaret från central statlig nivä till lokal nivå samt en möjlighet till ökad avreglering. Jag avser att föreslå regeringen att under våren 1991 förelägga riksdagen förslag om en ändring i behörighetsregleringen som ger ökade möjligheter att delegera arbetsuppgifter från tandläkare till andra per-sonalgmpper inom tandvården under hänsynstagande till den reella kompetensen hos varje ansfålld.
Patienternas säkerhet i hälso- och sjukvården
Det är viktigt att målsättningen för statens tillsyn över hälso- och sjukvården uttrycks klarare och att lagstiftningen bringas i överensstammelse med denna målsättning. Mot bl.a. denna bakgmnd har utredningen (S 1987:03) om översyn av besfåmmelsema om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen, m.m. (tillsynsutredningen) tillkallats. Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1991.
Av särskild betydelse för patientemas säkerhet i hälso- och sjukvården är de nya besfåmmelseraa om chefsöverläkare och patientansvarig läkare, som träder i kraft den 1 juli 1991 i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90:81, SoU24, rskr. 313). Besfåmmelseraa i hälso- och sjukvårdslagen om det medicinska ledningsansvaret ersätts då av besfåmmelser om att det, när det behövs med hänsyn till patienteraas säkerhet, skall finnas en särskild läkare med ett samlat ledningsansvar för en enhet för diagnostik eller vård och behandling, en chefsöverläkare. Samtidigt införs att varje patient vid en sådan enhet skall få en särskilt utsedd patientansvarig läkare.
88¶Psykiatriutredningen Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Regeringen har i november 1990 beslutat att de uppgifter som åvilat
utredningen (S 1989:01) om service, vård och stöd till psykiskt störda skall övertas av en parlamentariskt sammansatt kommitté med tre ledamöter. De tidigare direktiven har avgränsats och preciserats. Kommitténs uppdrag inriktas fräinst på att överväga och föreslå åtgärder som avser ansvarsfördelning och organisation av de öppna stöd- och vårdformerna till psykiskt störda bam, ungdomar och vuxna.
Den psykiatriska tvångsvården
Regeringen har den 15 november 1990 beslutat förelägga riksdagen en proposition om psykiatrisk tvångsvård m.in. (prop. 1990/91:58). I propositionen föreslås en ny lag om psykiatrisk tvångsvård och en särskild lag om tvångsvård för bl.a. personer som har övériämnats till sådan vård i ett brottmål (rättspsykiatrisk vård). Vidare föreslås nya påföljdsregler för psykiskt störda lagöverträdare och nya regler om rättspsykiatriska undersökningar.
Förslagen syftar fräinst till att starka patientemas rättssäkerhet och att öka den rättsliga kontrollen över den psykiatriska tvångsvården. Ett annat viktigt syfte är att bättre kunna tillgodose samhällsskyddet vid behandlingen av de psykiskt störda lagöverträdama.
Patientens eget vårdbehov blir utgångspunkten vid bedömningen av om patienten skall ges tvångsvård. Samhällsskyddet skall givetvis beaktas men det ges inte fullt så självständig betydelse som enligt nu gällande lag.
Riksdagsbehandling beräknas ske under våren 1991 och den nya lagstiftningen beräknas kunna träda i kraft den 1 januari 1992.
Civil hälso- och sjukvård i krig
Anslagsfrågor av totalförsvarskaraktar som berör den civila hälso- och sjukvården i krig kommer att behandlas i en särskild försvarsproposition, som lämnas i februari 1991. I samband därmed koinmer även frågan om huvudmaimaskapet för akuta luftburna sjuktransporter att tas upp.
E 1. Socialstyrelsen
1989/90 Utgift 202 265 515 1990/91 Anslag 196 144 000 1991/92 Förslag 206 117 000
Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör alkohol och andra missbmksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan staflig myndighet.
89¶Socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1236) med instmktion för socialstyrelsen.
Socialstyrelsens nya organisation trädde i kraft den 1 januari 1990(prop. 1988/89:130, SoU24, rskr. 296).
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen föreslår i sin anslagsframstallning utökning av resursema för bl.a.:
1. Kompensation för övertalighet i personalen (sammanlagt 4,5 milj.kr.).
2. Teknikstöd (2,7 milj.kr.).
3. Personalstrukturförändringar (2,4 milj.kr.).
4. Trainees (1,6 milj.kr.).
5. Lokalkostnader (3,4 milj.kr.).
6. Psykiatriska nämnden (1,2 milj.kr.).
Socialstyrelsen föreslår bl.a. följande intäktsförsfårkningar som fömtsätter riksdagens/regeringens mfjdgivande:
1. Avgifter för registemtdrag ur hälsoregistren (825 000 kr.).
2. Avgifter för legitimationer (3,7 milj.kr.).
3. Avgifter för anmälan till specialistkompetenskurser (1 milj.kr.).
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader
160 272 000
H- 15 449 000
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
(116 527 000) 25 826 000
(-(- 12 877 000) -t- 2 419 000
Ersättning för varor och tjänster Psykiatriska nämnden och rättsliga rådet m.m.
0 2 151 000
0¶Engångsanvisningar
7 895 000
- 7 895 000
Summa kr.
196 144 000
+ 9 973 000
Föredragandens överväganden
Riksdagen har våren 1989 beslutat om socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter och verksamhetsinriktning (prop. 1988/89:130, SoU24, rskr. 296). Enligt beslutet skall socialstyrelsen i första hand inrikta sitt arbete på uppföljning och utvärdering av de kommunala verksamhetema. I regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifteraa betonas för socialstyrelsens del denna uppgift. Av skrivelsen framgår i övrigt att en omsfållning och bantning skall ske av den statliga administrationen.
Som ett inslag i regeringens program för en omstallning och bantning av den statliga administrationen kommer redan nu vissa åtgärder att
genoinföras som ett led i en precisering av socialstyrelsens uppgifter och Prop. 1990/91:100 roll. Ytterligare åtgärder kan bli aktuella vid en senare tidpunkt. Bil. 7
Jag har tidigare vid min anmälan av reservationsanslaget A 5. Insatser mot aids anfört att det bör vara möjligt att göra kostnadsbesparingar genom en bättre samordning av de utatriktade förebyggande insatser som bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets sida. Jag har även förordat att kostnaderaa för erforderliga kansliresurser skall bestridas från nämnda anslag. Vid min beräkning av medelsbehovet vid socialstyrelsen har jag tagit hänsyn till kostnadskonsekvenseraa av dessa förslag.
Socialstyrelsen har ett funktionsansvar för den civila hälso- och sjukvården, hälsoskyddet och socialtjänsten i krig. Överbefålhavaren har ett funktionsansvar för den milifåra hälso- och sjukvården samt försvarsmaktens hälsoskydd i krig. Försvarets sjukvårdsstyrelse har inte något motsvarande ansvar men har tillsammans med försvarsgrenscheferaa ett produktionsansvar samt ett medicinskt fack- och tillsynsansvar.
För att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster avser jag att låta genomföra en särskild översyn av hur socialstyrelsens uppgifter som ftinktionsansvarig myndighet inom nämnda område kan lösas framöver. I sammanhanget bör också övervägas om det finns några samordningsvinster att uppnå vid en samordning av hela eller delar av verksamheten vid socialstyrelsen med nuvarande uppgifter av likartat slag hos försvarsmakten. En utgångspunkt bör vara att fiinktionsansvaret för hälso- och sjukvård m.m. skall ligga kvar inom socialdepartementets verksamhetsområde. Detta ökar fömtsättningama för att beredskapsaspektema skall beaktas inom olika delar och på olika nivåer av det omfattande verksamhetsområdet. Möjligheten att beakta de krav som stalls av hänsyn till totalförsvaret i beredskapsplaneringen ökar genom att de planeringsansvariga har nära kontakt med den fredstida utvecklingen på området. Översynen bör bedrivas skyndsamt. I avvaktan på resultatet av översynen har jag tills vidare beräknat ett oförändrat medelsbehov för dessa uppgifter vid socialstyrelsen.
Ansvaret för utformningen och organisationen av kunskapsproven efter läkaraas och tandläkarnas allmäntjänstgöring har fömtsätts övergå till högskolemyndighetema fr.o.m. den Ijuli 1991. Socialstyrelsens medelsbehov beräknas av den anledningen minska med 400 000 kr. under budgetaret 1991/92. Medel koinmer i stallet att beräknas under åttonde huvudtitelns anslag.
Jag har räknat med vissa besparingar till följd av rationaliseringar vid socialstyrelsen med sammanlagt 400 000 kr.
Regeringen har aviserat skärpta krav på åtgärder för att begränsa utgiftstrycket. Ambitionen bör därför vara att snarast uppnå den personaldimensionering vid det centrala verket som styrelsen bedömer optimal mot bakgmnd av den ekonomiska ram samt övriga fömtsättningar som angivits i budgetpropositionema för budgetaren 1990/91 och 1991/92. För att underlätta omsfållningsprocessen finns fr.o.m. den 1 april 1990 ett trygghetssystem, som innefattar ett trygghetsavtal, fonderade medel samt en partgemensam stiftelse. För kostnader för eventuell övertalighet
som inte kan tackas under anslaget avser jag att göra en särskild bedöm- Prop. 1990/91:100 ning inför utgången av budgetaret 1991/92. Bil. 7
Jag har inte räknat med att de av socialstyrelsen föreslagna intäktsökningar som fömtsätter ett medgivande från riksdagen eller regeringen kommer att vara aktuella under budgetaret 1991/92.
Med hänvisning till sammanstallningen föreslår jag att anslaget tas upp med 206 117 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Socialstyrelsen för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 206 117 000 kr.
E 2. Läkemedelsverket
1989/90
Utgift
0'
1990/91
Anslag
661 000'
1991/92
Förslag
1 000
' Anslaget Statlig kontroll av läkemedel m.m.
En fristaende myndighet för kontroll och tillsyn på läkemedelsområdet m.m. - läkemedelsverket - inrättades den 1 juli 1990 och arbetsuppgifterna vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning fördes över till den nya myndigheten. Läkemedelsverket ligger, liksom tidigare läkemedelsavdelningen, i Uppsala. Vid verket fanns den 1 juli 1990 ca 185 anstallda.
Farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter får i regel inte säljas utan att vara registrerade av läkemiedelsverket. Varje registrerad specialitet skall fortlöpande kontrolleras genom verkets försorg. Verket utövar också kontroll av bl.a. naturmedel, kosmetiska och hygieniska medel, fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt narkotika.
Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall fåckas med avgifter.
Verksamheten omfattar följande tre huvudprogram.
Program 1. Godkännande och registrering av läkemedel m.m.
Programmet omfattar de verksamlieter som ligger före en registrering av en farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Häri ingår arbetet med ansökningar om försäljning av oregistrerade preparat på licens, anmälningar om klinisk prövning av läkemedel samt arbetet med registrering av farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Programmet omfattar även godkännande av ny indikation för sådan farmacevtisk specialitet, som redan har registrerats för viss annan indikation.
92¶Program 2. Efterkontroll av och information om läkemedel m.m. Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Programmet omfattar arbetet med kontroll av registrerade farmacevtiska
och radiofarmacevtiska specialiteter. I programmet ingår vidare den inspektionsverksamhet som omfattar bl.a. tillverkare, partihandel och apotek. Programmet omfattar även biverkningskontroll, annan tillsynsverksamhet samt konsumtionsstudier och de informationsinsatser som i första hand riktar sig till personalen i hälso- och sjukvården och på apoteken.
Program 3. Andra produkter än läkemedel
Programmet omfattar kontroll av andra produkter än läkemedel såsom bl.a. naturmedel, naturmedel för injektion, kosmetiska och hygieniska medel, diabetestest, fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, handeln med injektionsspmtor och kanyler samt narkotika.
Läkemedelsverket
För budgetaret 1991/92 begär läkemedelsverket att ramen ökas med 5 milj.kr. varav 2,5 milj.kr. avser kostnadema för tillsyn och kontroll av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat och 2,5 milj .kr. en utbyggd läkemedelsepidemiologisk verksamhet.
Föredragandens överväganden
Verksamheten vid läkemedelsverket är avgiftsfinansierad. Ett nytt avgiftssystem har införts vid läkemedelsverket. En strävan har därvid varit att bättre än tidigare anpassa varje avgift till den specifika kontroll- och tillsynsuppgift som avgiften är avsedd att tacka. Avgifter tas dock ännu inte ut för vissa av de arbetsuppgifter som ingår i kontrollen inom program 3. Andra produkter än läkemedel. Detta gäller bl.a. för kontroll av medicinska gaser, preventivmedel, tillsyn och kontroll av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, handel med injektionsspmtor, kanyler och narkotika samt utfårdande av certifikat för export. Läkemedelsverket har till socialdepartementet länmat förslag till hur avgifter bör tas ut för dessa arbetsuppgifter.
I propositionen (1989/90:99) om en ny myndighet för kontrollen och tillsynen på läkemedelsområdet m.m. informerade jag om att regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med förslag till författningsändringar för att möjliggöra uttag av avgifter för vissa verksamheter. Jag föreslår i det följande att bestammelser införs som ger gmnd för ett sådant avgiftsuttag när det gäller medicinska gaser, narkotika, preventivmedel samt injektionsspmtor och kanyler. Jag föreslår att regeringen får riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter om detta. Frågan om avgifter för kontroll av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat avses bli behandlad i en proposition som planeras kunna föreläggas riksdagen senare under
våren 1991. Prop. 1990/91:100
De medicinska gaserna utgör läkemedel men kan inte betraktas som Bil. 7 farmacevtiska specialiteter. Läkemedelsverket meddelar tillstånd för tillverkning av dessa gaser. Tillstandsgivningen fömtsätter inspektion av tillverkningsförhållandena.
Enligt 16 § läkemedelsförordningen (1962:701) skall den som söker eller erhållit registrering av en faraiacevtisk specialitet erlägga särskilda avgifter som besfåms av regeringen. I förordningen (1990:543) om avgifter för den stafliga kontrollen av läkemedel m.m. för tiden den 1 juli 1990-den 30 juni 1991 har regeringen meddelat föreskrifter om sådana avgifter. De medicinska gasema omfattas emellertid inte av föreskriftema i denna förordning, eftersom de som nämnts inte kan betraktas som farmacevtiska specialiteter.
Jag föreslår att en ändring görs i läkemedelsförordningen, så att den som söker eller erhållit tillstånd att tillverka sådana medicinska gaser som kontrolleras med stöd av förordningen skall erlägga särskilda avgifter som bestams av regeringen. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701) bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.6.
Tillstånd för införsel, utförsel, tillverkning och handel med narkotika regleras i narkotikaförordningen (1962:704). Verksamheten bestar i att pröva ansökningar om tillstånd for införsel, utförsel, tillverkning eller handel med narkotika. Stallningstagande till beviljandet av tillstånd fömtsätter oftast inspektion. Dessutom måste certifikat för export och import utfårdas för varje parti, innehållande narkotika som exporteras resp. importeras. För att tacka statens kostnader för kontroll av narkotika föreslår jag att den som importerar, exporterar, tillverkar eller driver handel med narkotika skall erlägga särskilda avgifter som bestams av regeringen. Mitt förslag föranleder ett tillägg i narkotikaförordningen. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i denna förordning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.7.
Handehi med injektionsspmtor och kanyler regleras i förordningen (1968:70) med vissa bestammelser om injektionsspmtor och kanyler. Läkemedelsverkets tillstandsgivning gäller handel med och import av spmtor och kanyler, som används huvudsakligen för sjukvårdsändamål. För att fåcka statens kostnader för kontroll av dessa varor föreslår jag att den som söker eller erhållit tillstand att driva handel med eller till riket införa sådana varor skall erlägga särskilda avgifter som besfåms av regeringen. Mitt förslag föranleder ändring i förordningen. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestammelser om injektionsspmtor och kanyler bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.8.
Handeln med preventivmedel regleras i kungörelsen (1970:149) om handel med preventivmedel. Villkor för försäljning av preventivmedel är att de är godkända av läkemedelsverket. För kondomer och pessar sfålls krav i fråga om kvalitet och säkerhet. Kravet på spiraler och kemiska preventivmedel motsvarar kraven på farmacevtiska specialiteter, vilket
innebär bl.a. att ändamålsenligheten skall visas i kliniska prövningar. Prop. 1990/91:100 Kontrollen innebär huvudsakligen utredningsarbete och bedömning av Bil. 7 dokumentation. Avgift bör lämpligen tas ut i samband med att produkterna godkänns och därefter årligen så länge de säljs. Mitt förslag föranleder ändring i kungörelsen. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om handel med preventivmedel bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.9.
Den svenska läkemedelsindustrin har i vissa fall behov av att få certifie-rat att produktema är registrerade som farmacevtiska specialiteter i Sverige eller tillverkade i Sverige enligt s.k. GMP-krav, dvs. internationellt gällande regler om Good Manufacturing Practice. Läkemedelsverket kan åta sig uppgiften att utfårda sådana certifikat. Ersättning för uppdrag av detta slag skall enligt 3 § läkemedelsverkets instmktion (1990:434) tas ut med belopp som svarar mot kostnaden för uppgiftens utförande.
Läkemedelsverket har för nästa budgetar föreslagit en ökad ekonoinisk ram. Jag delar uppfattningen att en ökning av ramen bör ske med anledning av de tillämnade avgiftema för kontroll av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, eftersom detta är en ny verksamhet. När det gäller andra nya avgifter, för vilka jag nu har lagt fram förslag om författningsstöd, bör däremot en motsvarande reduktion göras vid beräkningen av avgiftema för läkemedelsverkets övriga arbetsuppgifter så att en rättvis fördelning av kostnadema uppnås.
Jag delar läkemedelsverkets uppfattning om vikten av en förstarkt läkemedelsepidemiologisk verksamhet. Regeringen tillsatte den 1 november 1990 en arbetsgmpp med uppgift att utreda möjlighetema att tillskapa ett läkemedelsepidemiologiskt centmm. Jag menar att en kraftsamling på detta område där olika intressenters kompetens och kapacitet tas till vara kommer att minska behovet av en utbyggnad av läkemedelsverkets egna resurser. Läkemedelsverket kommer givetvis att utgöra stommen i ett sådant centmm. Några nya medel bör mot denna bakgmnd inte tillföras läkemedelsverket genom höjning av avgiftema.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
1. att anta förslaget till lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701),
2. att anta förslaget till lag om ändring i narkotikaförordningen (1962:704),
3. att anta förslaget till lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa besfåmmelser om injektionsspmtor och kanyler,
4. att anta förslaget till lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om handel med preventivmedel,
5. att till Läkemedelsverket för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
95¶E3. Statens rättskemiska laboratorium Prop. 1990/91:100
Bil. 7
Statens rättskemiska laboratorium (SRL) har till uppgift att utföra undersökningar av rättskemisk och biodgmppsserologisk art samt att bedriva annan hithörande verksamhet med praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet är uppdelat på en toxikologisk-kemisk och en biodgmppsserologisk avdelning. Laboratoriets uppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1237) med instmktion för statens rättskemiska laboratorium.
Föredragandens överväganden
I regeringskansliet bereds f.n. vissa frågor om den rättsmedicinska och rättskemiska verksamheten m.m. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1991.
Jag förordar att anslaget, i av/aktan på att beredningen slutförs, förs upp med ett oförändrat belopp av 26 702 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rättskemiska laboratorium för budgetaret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på 26 702 000 kr.
E 4. Statens rättsläkarstationer
Statens rättsläkarstationer har till huvudsaklig uppgift att utföra rättsmedicinska undersökningar av olika slag såsom obduktioner, undersökningar av misshandlade eller för brott misstänkta personer samt laboratorieundersökningar. Rättsläkarstationema är understalida socialstyrelsen. Rättsläkarstationer finns i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.
Föredragandens överväganden
Med hänvisning till vad jag anfört under anslaget E 3. Statens rättskemiska laboratorium förordar jag att förevarande anslag förs upp med ett oförändrat belopp i förhållande till riksdagens anvisning för budgetaret 1990/91, eller med 43 149 000 kr.
96 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i änrnet, till Statens rättsläkarstationer för budgetaret 1991 /92 beräkna ett förslagsanslag på 43 149 000 kr.
E 5. Rättspsykiatriska stationer och kliniker
1989/90 Utgift 106 843 673 1990/91 Anslag 105 372 000 1991/92 Förslag 112 979 000
Från anslaget bekostas verksamheten vid rättspsykiatriska stationer och kliniker.
De rättspsykiatriska stationeraas och klinikeraas huvuduppgift är att utföra rättspsykiatriska undersökningar enligt lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. Dämtöver utförs ett betydande antal s.k. § 7-undersökningar,dvs. läkamndersökningarenligtlagen(1964:542) om personundersökning i brottmål av häktade och icke häktade personer misstänkta för brott. Vidare bedrivs viss vård samt rättspsykiatrisk forskning och utbildning. Det rättspsykiatriska undersökningsväsendet har socialstyrelsen som chefsmyndighet. Arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1239) med instmktion för statens rättspsykiatriska kliniker och stationer.
Rättspsykiatriska stationer finns i Linköping och Umeå. Rättspsykiatriska kliniker finns i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen avser att vidta förändringar i den rättspsykiatriska organisationens stmktur. För närvarande pågår en omstmkturering av verksamheten i Lund. För att kunna genomföra ininskning av vårdplatser och rationalisering av utredningskapaciteten anser styrelsen det nödvändigt att den får disponera 1,5 % av anslaget till utbildning och förstarkning av rättspsykiatrikerkåren.
Styrelsen föreslår att 2 milj.kr. tillförs anslaget, som engångsanvisning, för utbyte av manöverpaneler. Dessa är förslitna och olämpliga ur arbetsmilj ösynpunkt.
Styrelsen föreslår vidare att 4 milj.kr. tillförs anslaget för att tacka beräknade awecklingskostnader för omstmkturering av den rättspsykiatriska kliniken i Lund.
7 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
296
-
Anslag
Utgifter
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
83 428 000
(65 434 000)
15 278 000
-1- 7 197 000
(-1- 5 948 000)
+ 410 000
Vårdverksamhet (löner)
6 231 000
Engångsanvisning (teknikstöd)
500 000
Summa utgifter
105 437 000
-1- 7 607 000
Inkomster
Uppbördsmedel
60 000
Nettoutgifter
105 372 000
-h 7 607 000
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Föredragandens Överväganden
En arbetsgmpp inom socialstyrelsen utarbetade år 1981 ett planeringsunderlag, "Förslag till rättspsykiatrisk regionvård". Underlaget har överlämnats till socialdepartementet. I planeringsunderlaget redovisas ett förslag till en ny organisation av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. Enligt förslaget skulle en regional organisation ha ett integrerat ansvar för rättspsykiatriska undersökningar och psykiatrisk vård i vissa fall samt inordnas i den allmänpsykiatriska vårdstmkturen.
Regeringen gav år 1985 statens förhandlingsnänmd i uppdrag att träffa avtal med berörda landsting och Göteborgs kommun om ett överförande av den rättspsykiatriska verksamheten till dem. Landstingsförbundet anförde emellertid i skrivelse den 10 november 1988 till statens förhandlingsnänmd att förbundets styrelse beslutat avbryta förhandlingaraa. Bakgrunden angavs vara att parteraas ståndpunkter i förhandlingaraa var så skiljaktiga att fömtsättningar för fortsatta förhandlingar inte förelåg.
Regeringen gav den 21 december 1989 departementsrådet Thomas Luttropp i uppdrag att träffa avtal om att överföra driften av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten till sjukvårdshuvudmännen. Förhandlingar pågår.
Verksamhetssituationen inom den nuvarande rättspsykiatriska undersökningsorganisationen har under en följd av år varit problematisk. Ett stort antal undersökningar har inte fårdigsfållts inom den lagstadgade maximitiden om sex veckor och väntetideraa inför undersökning av häktade har tidvis varit alldeles för långa. Med hänsyn till att detta inte kan accepteras har regeringen vidtagit olika åtgärder för att skapa fömtsättningar för en förbättring av förhållandena.
Ett exempel härpå är att regeringen den 1 december 1988 gav statskontoret i uppdrag att i samarbete med socialstyrelsen genomföra en
översyn av de administrativa mtinerna m.m. inom de rättspsykiatriska Prop. 1990/91:100 stationeraa och klinikeraa i syfte att lämna förslag till åtgärder, som Bil. 7 skulle leda till att tillåtna maximala undersökningstider ej överskrids och att arbetet inom rättspsykiatrin effektiviseras. En rapport från statskontoret överlämnades till regeringen i februari 1989.
Mot denna bakgrund har socialstyrelsen också prövat olika åtgärder för att höja effektiviteten i verksamheten. Dessa åtgärder omfattar bl.a. förbättrade undersökningsmtiner med utveckling av teamarbete på klinikeraa, teknikstöd i form av automatiserad skrivfunktion och viss annan datorisering samt telefax, begränsning av vårdtid i samband med väntan på placeringsbeslut från socialstyrelsen och i väntan på plats vid sjukvårdsinrättning inom allmänpsykiatrin samt effektivare ledning och uppföljning av verksamheten. Jag har noterat att läget för verksamheten också förbättrats något under år 1990.
Enligt min bedömning skulle en organisationsförändring med en närmare samordning av vården och undersökningaraa tillsammans med en ny lagstiftning om rättspsykiatriska undersökningar, som verkar i samma riktning, ge avsevärt förbättrade fömtsättningar för såväl undersökningsverksamhet som vård. Den proposition om psykiatrisk tvångsvård m.m., som regeringen i november 1990 förelagt riksdagen (prop. 1990/91:58), ansluter till det jag här sagt. I propositionen läggs fram förslag till ny lagstiftning om bl.a. rättspsykiatrisk vård och rättspsykiatriska undersökningar. Förhandlingaraa med berörda sjukvårdshuvudmän om överföring av ansvar för rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet kan leda till att rättspsykiatriska undersökningar i framtiden i övervägande antalet fall kommer att utföras inom hälso- och sjukvården. Under föratsättning att avtal kan träffas, avser jag att återkomma till regeringen med förslag om att uppgörelsen redovisas för riksdagen. Därvid avses förslag läggas fram om nya riktlinjer för organisationen av den rättspsykiatriska verksamheten. I den mån rättspsykiatriska undersökningar inte utförs inom hälso-och sjukvården, får dessa även i fortsättningen utföras vid undersökningsenheter som drivs av staten.
Socialstyrelsen har föreslagit att vissa medel tillförs anslaget för utbyte av manöverpaneler och för avveckling i samband med en omstmkturering av den rättspsykiatriska kliniken i Lund. I avvaktan på resultatet av de pågående förhandlingama med sjukvårdshuvudmännen om övertagande av hela eller delar av undersökningsverksamheten har jag inte ansett mig böra beräkna medel till dessa ändamål.
Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört bör medel motsvarande produktivitetskravet om 1,5 % få disponeras till utbildning m.m.
Jag vill i detta sammanhang peka på att den nya regleringen av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten enligt propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m. föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. Om riksdagen antar förslagen, som bl.a. syftar till att åstadkomma en begränsning av det totala behovet av rättspsykiatrisk verksamhet, kommer således en ny lagstiftning att gälla på området under
första halvåret 1992. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till Prop. 1990/91:100 detta. Bil. 7
Med hänvisning till sammanstallningen beräknar jag anslaget till 112 979 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättspsykiatriska stationer och kliniker för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 112 979 000 kr.
E 6. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
1989/90 Utgift 7 691 120
1990/91 Anslag 9 825 000 1991/92 Förslag 11 117 000
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnänmd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen).
Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instmktion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnänmd.
Hälso- och sjukvärdens ansvairsnämnd
Verksamhetens omfattning beror på antalet anmälningar till nämnden. Antalet avgjorda ärenden har ökat från 982 under budgetaret 1986/87 till 1 471 under budgetaret 1989/90. Under sistnänmda budgetar inkom 1 292 anmälningar. Antalet inte avgjorda ärenden och handläggningstidema har minskat. I juni 1990 var den genomsnittliga handläggningstiden 19 månader, vilket var en minskning med en halv månad i förhållande till år 1989.
1. Nänmden redovisar ett huvudförslag som innebär en minskning med 1,5 % eller med 146 000 kr. under budgetaret 1991/92. En konsekvens blir enligt nänmden längre handläggningstider och en ökad ärendebalans. Huvudförslaget star därmed i strid med strävandena att få en snabbare handläggning och en minskad ärendebalans. Med hänsyn härtill föreslås att nämnden undantas från tillämpningen av huvudförslaget.
2. Nämnden föreslår att medel beräknas till vissa ökade arvoden och löner samt till ökade lokalkostnader (4-614 000 kr.).
3. En engångsanvisning till viss utmstning m.m. fråndras (- 98 000 kr.).
4. Nänmden föreslår också att medel beräknas till en ny tjänst som vaktmästare (-1- 203 000 kr.).
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
Personal
-
Anslag Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
8 073 000
(6 803 000)
934 000
-1- 1 100 000
(4- 1 039 000)
-t- 290 000
Teknikstöd
720 000
—
Engångsanvisning
98 000
- 98 000
Summa
9 825 000
+ 1 292 000
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Föredragandens överväganden
HSANs verksamhet utgör en tillsyn över att hälso- och sjukvårdspersonalen utför sina sysslor på ett korrekt sätt. Verksamheten har nära anknytning till socialstyrelsens allmänna tillsyn och övervakning över hälso- och sjukvården.
Det är angeläget att patienter, som av någon anledning anser sig ha blivit illa behandlade inom hälso- och sjukvärden, har möjlighet att få saken prövad. Med hänsyn såväl till anmälaren som till den som kan bli utpekad inom hälso- och sjukvården bör avgörandet komma så snabbt som möjligt, utan att behövlig utredning åsidosätts.
Rätten att klaga till HSAN är i princip obegränsad.
Mot bakgmnd av att ärendebalansen ökat sedan HSAN kom till år 1980 uppdrogs i januari 1988 åt statskontoret att genomföra en översyn av vissa administrativa frågor vid HSAN. Statskontoret lämnade sin utredning HSAN-88 i juni 1988.
Statskontorets förslag hänsköts i vissa delar till tillsynsutredningen, som lämnade vissa förslag rörande HSAN i september 1989 (SOU 1989:80). Andra förslag borde enligt statskontoret kunna genomföras på HSANs eget initiativ.
På gmndval av statskontorets och tillsynsutredningens förslag har regeringen vidtagit olika åtgärder. Medel till ett omfattande teknikstöd har beräknats fr.o.m. den 1 juli 1989. Tillsynslagen har ändrats från nämnda tidpunkt så att ordföranden i ansvarsnämnden får ensam fatta beslut, som innebär avgörande av ärende om disciplinansvar i sak, under fömtsättning att det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd. HSAN upphandlar själv den medicinska expertisen fr.o.m. den 1 juli 1990, vilket ger möjlighet för HSAN att sfålla krav som besfållare. Medel har beräknats fr.o.m. sistnänmda tidpunkt till ytterligare två handläggare samt för ansfållning av särskild läkarexpertis, placerad på HSANs kansli, för att biträda handläggama vid bedömningen av ärenden m.m.
HSAN har ålagts att senast den 1 mars 1991 redovisa hur resursema till nämndens förfogande utnyttjas för att HSAN skall kunna bedriva arbetet effektivare, undvika alltför långa handläggningstider och minska ärende-
balansen. Situationen vad gäller ärendebalansen och handläggningstider Prop. 1990/91:100 skall därvid redovisas. Bil. 7
Ordföranden har i överenssfåmmelse med statskontorets förslag förlagt sin verksamhet till HSANs kansli i stor utsträckning.
Med de åtgärder som vidtagits för att effektivisera arbetet vid HSAN finns det anledning att anta att ärendena skall komma att behandlas snabbare än som hittills skett.
Det är emellertid önskvärt att målsättningen för statens tillsyn över hälso- och sjukvården görs klarare och att lagstiftningen bringas i överensstammelse med denna målsättning. Mot denna bakgmnd har tillsynsutredningen tillkallats med uppgift att bl.a. utreda hur tillsynen över hälso- och sjukvården skall utformas och organiseras och att även undersöka om förenklingar kam göras i bestammelsema om HSANs verksamhet. Tillsynsutredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1991.
Med hänsyn till de skäl som HSAN har anfört bör nänmden undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5%.
Med hänvisning till sammanstallningen beräknar jag anslaget för nästa budgetar till 11 117 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 11 117 000 kr.
E 7. WHO-enheten för rapportering av läkemedel sbiverkningar
1989/90 Utgift 2 075 126 1990/91 Anslag 2 146 000 1991/92 Förslag 2 329 000
Från anslaget bekostas driften av de operativa delama av verksamheten vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Dmg Monitoring Centre) som fr.o.m. 1978 har förts över till Sverige och verkar som ett WHO Collaborating Centre. Verksamheten bedrivs i stiftelseform.
Styrelsen för stiftelsen
Under budgetaret 1989/90 har ca 90 000 biverkningsrapporter bearbetats. Databasen innehöll den 30 juni 1990 ca 820 000 rapporter med medicinsk information rörande iakttagna läkemedelsbiverkningar.
Styrelsen framför i sin anslagsframstallning bl.a. att de ekonomiska ramama inte är tillräckliga och att medelstilldelningen är otillräcklig för verksamheten, som fullgörs enligt avtal med WHO. Sveriges förpliktel-
ser bör fullgöras. Det föreskrivna huvudförslaget bör därför inte tillämpas.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
Personal
5
-
Anslag Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
2 009 000
(1 075 000)
137 000
+ 183 000 (-1- 113 000)
Summa
2 146 000
-1- 183 000
Föredragandens överväganden
Med hänsyn till de skäl som WHO-enheten anfört bör ett återläggande göras som motsvarar produktivitetskravet.
Med hänvisning till sammanstallningen beräknar jag anslaget till 2 329 000 kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till WHO-enhetenför rapportering av läkemedebbiverkningar för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 329 000 kr.
E 8. Statens institut för psykosocial miljömedicin
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
4 245 039
4 374 000
5 170 000
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgmpper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information.
Institutets arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1242) med instmktion för statens institut för psykosocial miljömedicin.
Statens institut för psykosocial miljömedicin
Institutet föreslår i sin anslagsframsfållning bl.a. följande:
1. Att IPM undantas från tillämpningen av huvudförslaget.
2. Att IPM erhåller fiill kostnadsfåckning för nuvarande fasta tjänster, vilket innebär en förstarkning av lönekostnadsanslaget med 340 000 kr.
3. Att lönekostnadsanslaget dämtöver försfårks med 695 000 kr. för
budgetaret 1991/92 (en
forskan
j, en forskningsassistent och en sekretera-
re) och att övriga kostnader
i konsekvens
därmed räknas upp med
Bil. 7
150 000 kr.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
-(- 1
Anslag Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
3 490 000
(2 794 000)
884 000
-1-714 000
(+ 661 000)
-1-82 000
Summa
4 374 000
+ 796 000
Föredragandens överväganden
Jag anser att det är angeläget att IPM:s verksamhet kan bedrivas så effektivt som möjligt och utvecklas i enlighet med riksdagens tillkännagivanden härom (SoU 1988/89:16, rskr. 214; SoU 1989/90:17, rskr. 172). Jag föreslår därför att myndighetens anslag förstarks med medel som motsvarar en sekreterartjänst och som fåcker lönekostnadema för nuvarande personal.
Med hänsyn till de skäl som IPM anfört bör myndigheten undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.
Med hänvisning till sammanstallningen beräknar jag anslaget till 5 170 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 5 170 000 kr.
E 9-12. Statens bakteriologiska laboratorium
Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med socialstyrelsen landets centrala organ för epidemiologiskt befolkningsskydd. Dess huvudsakliga uppgift bestar i att förebygga infektionssjukdomar, speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, framsfåller bakteriologiska preparat och utövar epidemiologisk övervakning. En speciell gren av verksamheten är upprätthållandet av beredskap mot epidemier.
Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1241) med instmktion för statens bakteriologiska laboratorium.
104¶Program Prop. 1990/91:100
Bil 7 SBL tillämpar programbudgetering. Följande indelning i huvudprogram
gäller för närvarande.
1. Huvudprogrammet D/agnojr/fc omfattar diagnostiska undersökningar av prov från människa samt från läkemedel, livsmedel, vatten eller annat material.
2. Huvudprogrammet Vacc/n/örjörymVi innefattar tillhandahållande av bakteriologiska preparat (vacciner, immunglobuliner m.fl.) genom egen produktion eller inköp från annan tillverkare. I progranunet ingår även leveranser till civila och militara beredskapslager.
3. Huvudprogrammet Centrallaboratorieuppgifier omfattar ftinktioner för bekämpning av och beredskap mot infektionssjukdomar, speciellt epidemiska. I uppgiftema ingår verifikation av epidemiologiskt viktiga diagnoser; s.k. fagtypningar för att spåra smittkällor; introduktion, standardisering och utprovning av nya metoder; framsfållning och standardisering av laboratoriereagens; konferenser för att främja enhetlighet i teknik och tolkning av diagnostiska undersökningar och för att ge en avancerad fortbildning. Programmet omfattar även genomförandet av olika åtgärder, som är ägnade att motverka spridningen av HIV/aids, såsom utveckling av rapporteringssystein, speciell analys av epidemiologiska data, screening med antikroppstester, särskild diagnostik av HIV, medverkan i informationsinsatser samt medverkan i internationellt samarbete för att bekämpa aids. Viss del av driften av ett säkerhetslaboratorium för produktion av HIV-antigen ingår i programmet, som vidare omfattar vattenundersökningar, sterilitetsundersökningar av medicinska engångsartiklar, interaationell referensverksamhet och bekämpning av sjukhusinfektioner.
Centrallaboratorieuppgifteraa utgör gmnden för SBL:s viktigaste fimktion, nämligen att från centralt håll delta i bekämpningen av infektionssjukdomar, speciellt epidemiska, och att hålla beredskap mot dessa sjukdomar. Uppgiftema berörföljandearbetsområden, nämligen mikroorganismer relaterade till sjukdomar som i smittskyddslagen karaktariseras som samhällsfarliga sjukdomar, potentiellt samhällsfarliga mikroorganismer med epidemisk utbredning, mikroorganismer i sjukhusmiljö av potentiellt epidemiologiskt intresse, mikroorganismer av betydelse för vattenburaa infektioner med epidemisk spridning samt mikroorganismer, vars diagnostik kräver nationell samordning.
4. Huvudprogrammet Försvarsmedicinsk verksamhet omfattar utveckling av diagnostik och övervakning av infektionsepidemiologi av betydelse för totalförsvaret samt försvarsepidemiologisk verksamhet.
5. Huvudprogrammet Epidemiologiskverksamhet omfattar bevakning av epidemiläget i Sverige och utomlands, informations- och rådgivningsverksamhet av olika slag (inkl. undervisning), epidemiologiskt fåltarbete vid utbmtna epidemier samt undersökningar för att följa befolkningens immunitet mot vissa sjukdomar.
6. Huvudprogrammet/4nnart M/pJrajverfcya/MÄcr omfattar uppdrags- Prop. 1990/91:100 verksamhet som inte faller in under övriga huvudprogram. Bil. 7
Forsknings- och utvecklingsarbetet inom huvudprogrammet Diagnostik tar bl.a. sikte på att förbättra diagnostiska metoder för identifiering av infektionssjukdomar. Det syftar också till att öka kunskapen om infektionssjukdomars uppkomst och utveckling.
Inom huvudprogrammet Vaccinförsörjning syftar forsknings- och utvecklingsverksamheten till kvalitetsförbättring av nuvarande vaccinsortiment samt till utveckling av nya produkter.
Anslag
Medel för laboratoriets verksamliet anvisas under följande anslag: E 9. Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter E11. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet E 12. Statens bakteriologiska laboratorium: Utmstning E 14. Epidemiberedskap m.m. (Vissa anslagsposter) SBL:s verksamhet berörs vidare av följande anslag för statens insatser inom den sjukdomsförebyggande verksamheten.
E 18. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig E 19. Driftkostnader för beredskapslagring m.m. Förslagsanslaget till uppdragsverksamhet tas upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmen 1, 2 och 6 och till viss del även program 3. Anslaget får i princip inte belastas. Regeringen har dock medgett att anslaget får belastas med vissa merkostnader för löner till arbetshandikappade. För att lösa tillfålliga eller säsongsmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten samt för att tills vidare tillgodose behovet av rörelsekapital disponerar SBL en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 18 milj.kr.
E 9. Statens bakteriologislca laboratorium: Uppdragsverksamhet
1989/90
Utgift
3 144 275
1990/91
Anslag
lOOO
1991/92
Förslag
1 OOO
Uppdragsverksamheten omfattar tillhandahållande av tjänster och preparat till andra statliga myndigheter, enskilda kimder, kommuner och landsting samt viss export av preparat. För undersökningar och preparat uppbär SBL ersättning enligt en taxa, som SBL faststaller efter visst samråd med riksrevisionsverket, varvid skall eftersträvas full kostnadsfåckning.
106¶SBL Prop- 1990/91:100
Bil. 7 Huvudprogram 1. Diagnostik
Antalet debiterade undersökningar framgår av följande tabell.
Antal debiterade 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92
undersökningar Utfall Utfall Budget Budget
02 640
87 252
81 041
75 000
38 631
39 169
40 000
42 800
42 332
46 863
47 910
49 910
18 275
21 263
17 529
17 355
Bakteriologisk diagnostik Virologisk diagnostik Immunologisk diagnostik Parasitologisk diagnostik
Summa huvudprogram 1 201 878 194 547 186 480 185 065
SBL;s bakteriologiska diagnostik har minskat kraftigt under den senaste 10-årsperioden. Samtidigt har imdersökningaraa blivit mer arbetskrävande.
Huvudprogram 2. Vaccinförsörjning
Programmet är framför allt inriktat på att förse den svenska förebyggande sjukvården med erforderliga vacciner och immunglobuliner. Export sker också till främst övriga nordiska länder. SBL:s sortiment domineras av preparat som ingår i de officiellt rekommenderade och av samhället finansierade vaccinationsprogrammen.
En modem metodik med cellkulturer fot tillverkning av poliovaccin leder till ett kraftigt minskat behov av apor vid SBL. Det nya poliovaccinet avses ersätta det nuvarande vaccinet i slutet av år 1992.
Ett nytt vaccin mot kolera har tagits fram genom ett internationellt samarbete. Arbete pågår att utveckla vaccinet vidare. Stort internationellt intresse för detta SBL-vaccin har noterats.
SBL;s exportintäkter av vacciner under budgetaret 1989/90 uppgick till ca 21,8 milj.kr.
107¶Resultatutveckling Prop. 1990/91:100
Bil 7 Resultatutvecklingen för program 1-7 (numera huvudprogram 1-6) framgår av följande tabell (tkr).
1987/88
1988/89
1989/90
1. Diagnostiska undersökningar
(Diagnostik)
Intäkter
61 954
61 704
66 056
Kostnader
68 145
67 746
62 776
Resultat
- 6 191
- 6 042
+ 3 280
2. PreparatJSrsörjning (Vaccinförsörjning) Intäkter
145 322
172 203
159 261
Kostnader
133 129
162 131
169 005
Resultat
->r 12 193
-1- 10 072
- 9 744
3. Centrallaboratorieuppgifter Intäkter
23 532
23 853
45 584
Kostnader
23 532
23 853
45 584
Resultat
4. Försvarsmedicinsk verksamhet
Intäkter
4 270
4 362
5000 Kostnader
4 270
4 362
5000 Resultat
5. Epidemiologisk verksamhet Intäkter
6 199
6 536
8 609
Kostnader
6 199
6 536
8 609
Resultat
0¶Tidigare program som nu ingår i
huvudprogrammet för centrallaboratorieuppgifter:
Bekämpning av AIDS Intäkter
20 589
15 886
_
Kostnader
22 854
15 886
-
Resultat
- 2 265
Ö
-
6. Säkerhetslaboratorium
Intäkter
5 184
7 348
5 328
Kostnader
5 609
7 400
5 628
Resultat
•- 425
- 52
- 300
7. Service till utomståerule
(6. Annan uppdragsverksamhet) Intäkter
6 731
11 649
17 129
Kostnader
6 731
11 649
17 129
Resultat
0¶Summa intäkter
273 781
303 541
306 967
Summa kostnader
270 469
299 563
313 731
Rörelseresultat
+3 312
+ 3 978
- 6 764
1987/88
1988/89
1989/90
Personal
587'
554'
Inberäknat personal som tidigare varit projektanknuten.
108 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Bil 7 Jag föreslår att anslaget tas upp med ett formellt belopp om 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statensbakteriologlskalaboratorium: Uppdragsverksamhet för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
1989/90 Utgift 43 614 000 1990/91 Anslag 42 947 000 1991/92 Förslag 46 195 000
Detta anslag fmansierar huvudprogram 3. Centrallaboratorieuppgifter.
SBL
SBL redovisar i sin anslagsframsfållning ett huvudförslag, som innebär en minskning med 1,5 % av anslaget eller en besparing med 644 000 kr. för budgetaret 1991/92.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget till sammanlagt 46 195 000 kr. Produktivitetskravet genomförs därvid med en minskning av utgifteraa om 1,5 % för budgetaret 1991/92 i enlighet med SBL:s förslag.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 46 195 000 kr.
Ell. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet
1989/90 Utgift 4 507 000 1990/91 Anslag 4 604 000 1991/92 Förslag 4 943 000
Detta anslag finansierar program 4. Försvarsmedicinsk verksamhet.
109¶SBL Prop. 1990/91:100
Bil 7 SBL föreslår för budgetaret 1991/92 ett anslag på 4 535 000 kr. Härvid
har en besparing på 1,5 % genomförts.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget till 4 943 000 kr. Produktivitetskravet genomförs därvid i enlighet med vad SBL förordat med en ininskning av anslaget med 1,5 % för budgetaret 1991/92.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 943 000 kr.
E 12. Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning
1989/90 Utgift 2 710 711 Reservation 4 209 010 1990/91 Anslag 3 190 000 1991/92 Förslag 3 190 000
S6L:s anskaffiiing av utmstning finansieras dels genom utnyttjande av detta reservationsanslag för anskaffning av utmstningsobjekt, vars värde överstiger 10 000 kr. och har en livslängd överstigande tre år, dels genom anlitande av medel under resp. huvudprogram för utmstningsobjekt, vars värde inte uppgår till ifrågavarande belopp. Medel motsvarande avskrivning och förräntning av utmstningskapitalet tas upp i SBL:s budget och inlevereras till staten under inkomsttitel.
SBL
SBL beräknar investeringsbehovet beträffande utmstning under budgetåret 1991/92 till 6 096 000 kr.
Behovet av ersättning av försliten utmstning har ökat. De nya verksamhetema - aidsbekämpningen och HIV-produktionen vid säkerhetslaboratoriet - sfåller också krav på högspecialiserad utmstning.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar för budgetaret 1991/92 ett medelsbehov av oförändrat 3 190 000 kr. för utmstningsanskaffhing.
110 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil 7 Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning för
budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 190 000 kr.
E 13. Bidrag till hälsoupplysning, m.m.
1989/90 Utgift 3 620 001 1990/91 Anslag 6 764 000 1991/92 Förslag 7 035 000
Från förevarande anslag bekostas upplysningsverksamhet genom vissa organisationer, bl.a. Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar (NTS) och Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU).
Socialstyrelsen
Anslaget fördelas till organisationer som arbetar för att förbättra folkhälsan och därvid bedriver hälsoupplysning till angelägna målgmpper.
Anslaget har under inånga är fördelats på samma organisationer. Från och med budgetaret 1990/91 har en organisation tillkommit, nämligen Cancerfonden.
NTS och Riksförbundet Visir har under senare år haft stora svårigheter att total finansiera sina verksamheter. Socialstyrelsen har påtalat behovet av att rationalisera arbetet bl.a. genom ökad samverkan. Organisationerna har nu sett över arbetsuppgifter och arbetssätt vilket bl.a. har lett till ett administrativt samgående. Socialstyrelsen anser att en både önskvärd och ändamålsenlig rationalisering har åstadkommits.
1990/91 Beräknad
ändring 1991/92 Föredraganden
Bidrag till
organisationer 6 764 000 -I- 271 000
Föredragandens överväganden
Folkrörelser och organisationer har en viktig uppgift i arbetet med hälsoupplysning. Det är enligt min mening viktigt att se hälsoupplysningen som en del av ett folkbildningsarbete som syftar till att fördjupa befolkningens kunskaper om hälsorisker och bredda intresset för hälsofrämjande verksamhet. Det är därför av avgörande betydelse att samhällets insatser inom hälsoupplysningen bedrivs i samarbete med folkrörelser och organisationer. Härigenom ökar fömtsättningama för en mer nyanserad debatt och opinionsbildning i hälsopolitiska frågor, som kan bli en viktig mot-
lade människosyn som präglar vissa delar av t.ex. den kommersiella Prop. 1990/91:100 reklamen och massmediautbudet, vars genomslagskraft är stor hos bl.a. Bil. 7 bam och ungdom.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetar till 7 035 000 kr. Regeringen beslutar efter förslag av socialstyrelsen om den närmare fördelningen av tillgängliga medel under anslaget.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till hälsoupplysning m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 7 035 000 kr.
E 14. Epidemiberedskap m.m.
1989/90 Utgift 20 146 940 1990/91 Anslag 19 462 000 1991/92 Förslag 19 072 000
Anslaget kan beskrivas som ett allmänt beredskapsanslag för hälso- och sjukvården såvitt avser smittsamma sjukdomar.
Från anslaget utgår ersättning för vissa kostnader och förluster som uppkommit på gmnd av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Besfåmmelsema i ämnet fmns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Från anslaget bekostas också planläggning av epidemiberedskap inom riket och medicinsk katastrofberedskap m.m.
Från anslaget bekostas även den epidemiologiska verksamhet, som bedrivs vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL).
112¶Socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och SBL , Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Beräknat medelsbehov för verksamheten under budgetaret 1991/92 är
följande.
1. Socialstyrelsen
Planläggning av epidemiberedskap inom riket, medicinsk katastrofbe redskap samt diverse kostnader, främst för epidemiförebyggande åtgärder med avseende på den internationella trafiken 1 045 000
Kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador
enligt socialdepartementets beslut 1 379 000
2. Riksförsäkringsverket
Ersättning till smittbärare 9 500 000
3. SBL
Epidemiologisk verksamhet 5 572 000
Immunitetsanalyser 1 478 000
Civil beredskapslagring 272 000
Summa 19 246 000
1. Inom ramen för sin planläggning av epidemiberedskapen i riket avser socialstyrelsen att följa upp de förebyggande åtgärderaa mot sexuellt överförbara sjukdomar (STD), vilka ökat kraftigt under de senaste åren, och tillsätta en arbetsgmpp för STD. Skyddet genom vaccination mot difteri hos äldre personer kommer att bevakas. Vidare avses en utvärde ring av den nya smittskyddslagen att påbörjas.
Socialstyrelsen medverkar även till en samordnad planering av den medicinska katastrofberedskapen, bl.a. genom socialstyrelsens katastrof-kommitté (SKK) och den katastrofmedicinska organisationskommittén (KAMEDO), som utvärderar större olyckor och lämnar rapporter härom. Verksamheten inom SKK och KAMEDO har huvudsakligen finansierats genom medel från förslagsanslaget E 19. Driftkostnader för beredskapslagring m.m. Medel till ändamålet begärs emellertid fr.o.m. budgetaret 1991/92 under förevarande anslag.
Medel erfordras vidare enligt styrelsen till åtgärder för att hindra införande i riket av karantänssjukdomar och andra sjukdomar m.m.
2. Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, som gäller fr.o.m. den Ijuli 1989, handhas alla sådana ersättningsärenden av försäkringskassoma. Riksförsäkringsverket beräknar kostnadema för budgetaret 1990/91 till 9,2 milj. kr och för budgetaret 1991/92 till 9,5 milj.kr.
3. Den epidemiologiska verksamheten vid SBL avser epidemibekämpning genom övervakning, fåltepidemiologisk verksamhet, rapportering, rådgivning och information. Anslagsposten är avsedd att fåcka utgiftema för den epidemiologiska basorganisationen vid SBL. Anslaget har under budgetaret 1989/90 belastats med vissa extraordinära utgifter till följd av insatser för akut epidemibekämpning. Relativt omfattande immunitetsstudier har påbörjats och bör fortsätta. SBL håller vissa bakteriologiska preparat i lager såsom en civil beredskap. Om de inte kommer till an-
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
vändning kan de behöva kasseras. SBL beräknar visst behov av medel för Prop. 1990/91:100 sådan kassation. Bil. 7
En besparing på 1,5 % för SBL:s epidemiologiska verksamhet kan uppnås genom minskat anlitande av extern statistisk expertis och höjda prenumerationsavgifter för veckorapporter.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar medelsbehovet för budgetaret 1991/92 för ersättning till
smittbärare m.m. i enlighet med riksförsäkringsverkets förslag till
9 500 000 kr. och för socialstyrelsens planeringsverksamhet till
297 000 kr. Jag har därvid utgått från att behovet av medel till den
samordning av planeringen av den medicinska katastroföeredskapen som
sker genom SKK och KAMEDO skall kunna tillgodoses på annat sätt än
genom medel från förevarande anslag. Anslagsbehovet för den löpande epidemiologiska verksamheten vid
statens bakteriologiska laboratorium (SBL) beräknar jag till 6 025 000 kr.
Härtill kommer 298 000 kr. för civil beredskapslagring vid SBL. Jag har
vid medelsberäkningen godtagit förslaget från SBL om besparingar, som
tillgodoser produktivitetskravet-Socialstyrelsen har lagt fram ett förslag om seroepidemiologiska studier
för en uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen vilken kan ligga
till gmnd för en fortlöpande omprövning av det allmänna vaccinationsprogrammet. Ett program för en sådan uppföljning har tagits fram vid SBL.
Jag anser att det är angeläget att arbetet med dessa immunitetsanalyser
kan fortsätta. Jag beräknar därför en ram för budgetaret 1991/92 på
1 598 000 kr. för denna uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen. Till kostnader för patientförsiikring och ersättningar för vissa skador
enligt socialdepartementets beslut beräknar jag 1 354 000 kr. Anslaget för nästa budgetar bör tas upp med sammanlagt 19 072 000 kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Epidemiberedskap m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 19 072 000 kr.
E 15. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut
1989/90 Utgift 26 200 000 1990/91 Anslag 29 925 000 1991/92 Förslag 30 375 000
Från anslaget utgår statens bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri). Institutet har till uppgift att främja, samordna och medverka i huvudmännens planerings- och rationa-
liseringsverksamhet inom hälso- och sjukvården samt socialvården. Prop. 1990/91:100 Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet (prop. Bil. 7 1967:68, SoU 105, rskr. 251, prop. 1976/77:100 bil. 8, SoU 25, rskr. 200).
Staten och Landstingsförbundet har den 15 juni 1989 träffat ett nytt avtal om Spri för perioden 1990 - 1995. Vidare har staten och Landstingsförbundet träffat en överenskommelse om finansieringen av Spri under åren 1990 - 1992. Bidragen från staten och Landstingsförbundet lämnas till en fond som används till Spris verksamhet. Av överenskommelsen framgår att staten och Landstingsförbundet för finansieringsperioden sammanlagt skall tillskjuta 175 100 000 kr. till fonden. Av detta belopp skall staten enligt överenskommelsen svara för hälften.
Staten och Landstingsförbundet har den 11 december 1990 träffat ett avtal och en överenskommelse om ytterligare finansiering. Enligt avtalet skall standardiseringsuppgifteraa fr.o.m. den 1 januari 1991 övergå till ett nybildat fackorgan, anslutet till standardiseringskommissionen i Sverige (SIS), Hälso- och sjukvårdsstandardiseringen (HSS). Spri skall för budgetaret 1991/92 erhålla ytterligare medel, vilka tillskjuts Spris fond, för medverkan i standardiseringsarbetet.
Föredragandens överväganden
Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten för år 1991 fillskjuta 29,25 milj.kr. samt för år 1992 30,3 milj.kr. För Spris medverkan i standardiseringsarbetet skall staten tillskjuta 600 000 kr.
Jag föreslår att Spri för sin verksamhet under budgetaret 1991 /92 tillförs medel med sammanlagt 30 375 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut för budgetaret 1991/92 anvisa ett anslag på 30 375 000 kr.
E 16. Bidrag till allmän sjukvård m.m.
1989/90 Utgift 4 538 396 233 1990/91 Anslag 4 613 682 000 1991/92 Förslag 4 512 682 000
Från anslaget utgår dels det särskilda statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den Ijanuari 1985 utgår till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen, dels ett bidrag till sjukvårdshuvudmännen enligt överenskommelse med Landstingsförbundet om ändring i 1966 års avtal om den psykiatriska vården m.m. (prop. 1983/84:190, SfU 31, rskr. 393 och prop. 1985/86:167, SfU 1, rskr. 9).
115¶Från anslaget utgår även ersättning till landstingen och Gotlands kom- Prop. 1990/91:100 mun enligt överenskommelse mellan staten och dessa kommuner om Bil. 7 deras övertagande av statens ansvar för provinsialläkaraas pensionering (prop. 1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom utbetalning av dels ett engångsbelopp motsvarande pensionsskulderaa, dels årliga bidrag.
Vidare betalas från anslaget vissa övergångsbidrag till Uppsala läns landsting enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset i Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267).
Riksförsäkringsverket
I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag ■ hittills utgått med 4 300 milj.kr. för budgetar. Verket räknar med ett oförändrat belopp och föreslår att 4 300 milj.kr. beräknas för ändamålet för budgetaret 1991/92.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för pensioner till provinsialläkarna för budgetaret 1991/92 till 15 025 000 kr.
Enligt överenskommelse skall staten till sjukvårdshuvudmännen utge ett särskilt bidrag till den psykiatriska vården fr.o.m. 1985 t.o.m. 1991. Preliminärt beräknas samma belopp som för år 1990, eller 176 milj.kr. Socialstyrelsen beräknar vidare 70 657 000 kr. till pensionskostnader enligt överenskommelsen.
Föredragandens överväganden
En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1991. Den bygger vidare på det system med schabloniserade ersättningar till huvudmännen som har gällt sedan år 1985. Parteraa har emellertid inte kunnat enas om storleken på den generella höjningen av den allmänna sjukvårdsersättningen för år 1991. Överenskommelsen finns redovisad i regeringens proposition 1990/91:51 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Jag räknar emellertid med att det från förevarande anslag skall utgå oförändrat 4 300 milj.kr. till detta ändamål för budgefåret 1991/92.
Enligt en överenskommelse om särskilt bidrag till den psykiatriska vården m.m. för år 1991 skall ett sådant bidrag utgå med 186 milj.kr. Något bidrag för tiden efter år 1991 skall inte utgå. Överenskommelsen redovisas också i nänmda proposition. Mot bakgmnd av den träffade överenskommelsen beräknar jag ett medelsbehov för ändamålet under budgetaret 1991/92 på 93 milj.kr. Med anledning av nämnda överens-
kommelse kommer också belastningen på detta anslag under budgetaret Prop. 1990/91:100 1990/91 att öka med 5 milj.kr., vilket riksdagen bör underrättas om. Bil. 7
Ett belopp på 2 milj.kr. bör liksom för innevarande år sfållas till regeringens disposition för att möjliggöra särskilda statliga utrednings- och utvecklingsinsatser inom hälso- och sjukvården.
De övergångsbidrag, som staten betalar till Uppsala läns landsting enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset i Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267) är angivna i prisläget i juli 1981. Övergångsbidragen minskar successivt. Den sista utbetalningen skall ske i oktober 1992. Med beaktande av indexutvecklingen beräknar jag att medelsbehovet för ändamålet koinmer att uppgå till 30 milj.kr. för budgetaret 1991/92.
Sverige har anslutit sig till EGs program mot cancer, som har en stark inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Under reservationsanslaget Medverkan i EGs aktionsprogram mot cancer har för budgetaret 1990/91 beräknats 1 milj.kr. Jag föreslår att medel för svensk medverkan i EGs cancerprogram i fortsättningen beräknas under förevarande anslag. Därvid bör 1 milj.kr. tas upp som en särskild anslagspost till regeringens disposition.
Allergiutredningen har föreslagit inrättandet av ett Allergicentmm (SOU 1989:76). Verksamheten avses drivas som en stiftelse. En expertgmpp för allergiförebyggande arbete avses knytas till stiftelsen. Allergicentmm, som skall ha ett eget kansli, skall ägna sig åt infonnation, utbildning och forskning samt åt att initiera samarbete mellan kommuner, landsting, lokala allergikommittér, myndigheter, departement, branscher och forskare m.fl. Ett Allergicentmm är ett viktigt led i folkhälsoarbetet. Staten bör i inledningsskedet skjuta till 1 milj.kr. såsom ett engångsvis lämnat startbidrag. Beloppet bör tas upp som en särskild anslagspost till regeringens förfogande.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetaret 1991/92 till 4 512 682 000 kr. Av detta anslag föreslås riksförsäkringsverket disponera 4 300 000 000 kr. som statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen. Socialstyrelsen föreslås disponera dels 178 682 000 kr. tilldel särskilda bidraget till den psykiatriska vården, vissa pensionskostnader och provinsialläkarpensioner, dels 30 000 000 kr. för övergångsbidrag enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset i Uppsala. Som jag nämnt bör regeringen få disponera sammanlagt 4 000 000 kr. till olika insatser.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 512 682 000 kr.
117¶E 17. Specialistutbildning av läkare m.m. Prop- 1990/91:100
Bil. 7 1989/90 Utgift 39 459 8:55 Reservation 901 817
1990/91 Anslag 37 089 000 1991/92 Förslag 30 042 000
Från anslaget bekostas olika utbildnings- och informationsinsatser som socialstyrelsen svarar för. Dessa avser i huvudsak vidareutbildning av läkare till specialistkompetens, viss specialistutbildning av tandläkare, viss eftemtbildning av läkare m.fl., kompletteringsutbildning för hälso-och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning samt konferenser m.m.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen anför i sin anslagsframsfållning bl.a. följande.
På grundval av betänkandet (SOU 1987:53) Kompetensutvecklingen efter läkarexamen jämte huvudbilaga (SOU 1987:54) Målbeskrivningar, har regeringen lagt fram förslag i proposition (1988/89:138) om rikflinjer för specialiseringstjänstgöring för läkare m.m. (1988/89:SoU9, rskr. 16). Styrelsen framhåller att ett nytt utbildningssystem, som utgår från målbeskrivningar för respektive sp&Dialitet, avses bli infört fr.o.m. år 1992.
Socialstyrelsen har i uppdrag att före den 31 mars 1991 komma in med förslag till specialitetsförteckning, målbeskrivning för all män tjänstgöringen samt målbeskrivningar för olika specialiteter. Nuvarande utbildningssystem med tidsbesfåmda utbildningsavsnitt avses bli ersatt av en målrelaterad utbildning med stor flexibilitet och variation i uppläggningen. Systemet med FV-block för specialistutbildningen avskaffas därvid.
Socialstyrelsen skall svara för en övergripande planering och administration av specialistkompetenskurser (SK-kurser). Kurserna skall förläggas till de högskolor som har läkamtbildning.
Allmäntjänstgöringen skall avslutas med ett sammanhållet AT-prov i slutet av tjänstgöringsperioden. Provet avses bli utarbetat och genomfört av högskolemyndighetema. Socialstyrelsens ansvar för AT-prov skall därmed upphöra. I avvaktan på beslut om överförandet av verksamheten till högskolan beräknar socialstyrelsen emellertid medel till AT-prov för nästa budgetar.
Antalet årligen avlagda examina för läkare beräknas uppgå till omkring 720 för budgetaret 1991 /92. Härtill konuner ca 200 läkare med utländska examina.
Socialstyrelsen redovisar att styrelsen föreslagit att regeringens hälso-och sjukvårdsberedning skall i sitt läkarfördelningsprogram ta upp 990 block för fortsatt vidareutbildning för år 1991. Ett blockförordnande för läkare under vidareutbildning omfattar alla de tjänstgöringsavsnitt som behövs för att läkaren skall uppnå specialistkompetens. Som nämnts skall systemet med FV-block upphöra med utgången av år 1991. Enligt gällande vidareutbildningsbesfåmmelser krävs för specialistkompetens, fömtom praktisk läkartjänstgöring, att sex kurser genomgås.
Socialstyrelsen anser att det för budgetaret 1991/92 bör, för att behovet
skall tillgodoses, anordnas ca 260 specialistutbildningskurser för läkare om vardera en vecka med i genomsnitt 25 deltagare i varje kurs. Varje kurs beräknas kosta ca 105 000 kr. Hänsyn har därvid tagits till att traktamente inte längre betalas ut till kursdeltagaraa, vilket minskar kostnaden för bidragen till dessa med omkring en tredjedel. Socialstyrelsen beräknar kostnaden för 260 kurser till 30 030 000 kr., sedan också viss uppräkning för förväntad pris- och lönestegring har gjorts.
För vidareutbildningen av läkare till specialistkompetens under budgetaret 1991/92 beräknarsocialstyrelsen för omkostnader 370 000 kr., för prov under allmäntjänstgöringen 1 500 000 kr. och för sekretariat hos regionkommittéerna 900 000 kr. Administrationen av olika kurser kommer emellertid saimolikt att överföras till högskoloraa från de regionala sekretariaten i den nya specialistutbildningen.
Antalet s.k. AT-prov i en centralt utformad kunskapskontroll, som skall avsluta allmäntjänstgöringen (AT) för tandläkare, beräknas under budgetaret 1991/92 bli ca 235. Anordnandet av provet och material till det m.m. beräknas kosta 335 000 kr. Om ansvaret för dessa AT-prov överförs till annan huvudman bör medlen emellertid omfördelas.
Det sammanlagda medelsbehovet för vidareutbildning av läkare och tandläkare beräknar socialstyrelsen alltså till 35 135 000 kr.
Till eftemtbildningskurser för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. beräknar socialstyrelsen att 1 152 000 kr. erfordras.
Kurser m.m. för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning syftar till att skapa fömtsättningar för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning att utöva olika vårdyrken i Sverige. Till detta ändamål föreslås 4 405 000 kr.
Genom konferenser och seminarier kan socialstyrelsen bidra till att sprida kunskaper och erfarenheter, samtidigt som styrelsen får tillfålle att följa utvecklingen inom vårdområdet. Verksamheten är ett betydelsefiillt led i styrelsens tillsyn och planering. Styrelsen föreslår att 2 000 000 kr. anvisas för detta ändamål.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
1990/91
Beräknadändring
1991/92
Föredraganden
1. Vidareutbildning av läkare
30 074 000
- 7 322 000
(därav kostnader för
systematisk undervis-
ning med kunskapsprov)
(27 320 000)
(- 6 065 000)
2. Efterutbildningskurser
för hälso- och sjukvårds-
personal m.fl.
2 728 000
- 858 000
3. Kurser m.m. för hälso-
och sjukvårdspersonal
med utländsk utbildning
3 614 000
-1- 1 079 000
4. Konferenser m.m.
673 000
-1- 54 000
Summa
37 089 000
- 7 047 000
119 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Bil 7 Ett nytt utbildningssystem för specialistutbildningen av läkare skall införas den 1 januari 1992.
Socialstyrelsen har i uppdrag att före den 31 mars 1991 konuna in med förslag till specialitetsförteckning, målbeskrivning för allmäntjänstgöringen samt målbeskrivningar för olika specialiteter. Under år 1991 kommer emellertid att gälla hittillsvarande ordning för specialistutbildningen av läkare. Även fr.o.m. år 1992 skall socialstyrelsen anordna kurser för specialistkompetens för läkare.
Rese- och traktamentsersättningama till kursdeltagarna har begränsats genom en avtrappning. Den innebär att ersättningama under innevarande budgetar har minskats med en tredjedel av vad som skulle ha utgått med ett oförändrat ersättningssystem. Ersättningama bör kuima minskas med ytterligare en tredjedel under andra halvåret 1991 för att sedan helt upphöra fr.o.m. den 1 januari 1992.
Jag räknar med att socialstyrelsen bör kunna anordna sammanlagt ca 260 kurser under nästa budgetar för läkare, som genomgår utbildning till specialistkompetens, inom ramen för de medel som jag beräknar för ändamålet.
När det däremot gäller anordnandet av prov under läkaraas och tand-läkaraas allmäntjänstgöring är - som jag redan nämnt vid behandlingen av anslaget E 1. Socialstyrelsen - avsikten att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) skall organisera dessa kunskapsprov fr.o.m. budgetaret 1991/92. Medel för dessa prov, för vilka 1 478 000 kr. beräknats för budgetaret 1990/91 under förevarande anslag, koinmer att i stallet beräknas fr.o.m. nästa budgetar under utbildningsdepartementets huvudtitel under reservationsanslaget D 7. Utbildning för vårdyrken. Medlen skall disponeras för ändamålet av universitets- och högskoleämbetet. Vid min medelsberäkning under förevarande anslag tar jag därför inte upp medel för ändamålet. Jag har i denna fråga samrått med utbildningsministera.
Socialstyrelsen har redovisat ett förslag om eftemtbildningskurser för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. Styrelsen föreslår bl.a. att vissa kurser inom medicinska ämnen för specialistutbildning för tandläkare anordnas. Jag beräknar medel i överenssfåmmelse med socialstyrelsens förslag. Jag beräknar vidare hämtöver 500 000 kr. under anslagsposten till sådan utbildning inom hälso- och sjukvården som regeringen finner vara särskilt angelägen. Dessa medel bör sta till regeringens disposition.
Hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk vårdutbildning bör ges möjlighet att utöva sitt yrke i Sverige. Fömtsättningen för detta är dock att erforderliga kurser anordnas för denna personal med inslag av kompetenshöjande åtgärder och kunskapsprövning. Jag godtar socialstyrelsens förslag i denna del och räknar upp anslagsposten för ändamålet med 1 079 000 kr., inberäknat pris- och löneomräkning.
Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att anslaget tas upp med 30 042 000 kr.
120 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Specialistutbildningav läkare m.m. för budgetaret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 30 042 000 kr.
E 18. Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig
Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anfört (bil. 6) att han avser att i februari 1991 föreslå regeringen att besluta att lägga fram en särskild försvarsproposition. I samband därmed koinmer anslagsfrågor för den civila hälso- och sjukvården i krig av totalförsvarskarakfår att tas upp till behandling.
Jag föreslår att anslaget i avvaktan härpå förs upp med ett oförändrat belopp av 62 790 000 kr.
Hemställan
Jag hemsfåller att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Beredskapslagring och utbildningm.m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetaret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 62 790 000 kr.
E 19. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.
Med hänvisning till vad jag nyss anfört under föregående anslag E 18. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig förordar jag att anslaget tas upp med ett oförändrat belopp av 67 210 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetaret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på 67 210 000 kr.
121¶F. Omsorg om barn och ungdom p™p- i990/9i:ioo
Barnomsorg
Bamomsorgen omfattar verksamhet för bam i åldem 0-12 år. Den bedrivs i form av daghem, familjedaghem, deltidsgmpp, öppen förskola, fritidshem och öppen fritidsverksamhet. Barnomsorgen är en kommunal uppgift.
Barnomsorgens uppgift är att genom pedagogisk gmppverksamhet ge baraen stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor. Den är också viktig för för-äldraraas möjligheter att förena förvärvsarbete eller studier med vård och ansvar för bara.
Baraomsorgen skall finansieras solidariskt så att alla bara, oavsett föräldraraas inkomst, kan efterfråga plats i omsorgen, den skall styras demokratiskt så att verksamheten planeras för alla bara och fördelas efter behov så att också bara med behov av särskilt stöd kan ges lika rätt till omsorg. Mot denna bakgmnd kommer bamomsorgen att prioriteras även i framtiden och nya vägar prövas bl.a. för en flexiblare resursanvändning och större valfrihet.
Det är nödvändigt att utveckla och uppvärdera arbetet i barnomsorgen. Genom att decentralisera ansvar och befogenheter och genom att satsa på fortbildning och annan personalutveckling kan verksamheten ges ett bra innehåll och hög status.
Med familjepolitiken, där bamens rätt till bamomsorg är en viktig del, blir det möjligt för nästa generation medborgare att utvecklas efter sina egna fömtsättningar, att känna respekt för sina medmänniskor och att växa i harmoni. I detta syfte bör också samverkan mellan bamomsorg och skola stegvis utvecklas.
Riksdagen har år 1985 fattat ett principbeslut om att alla bara över 11/2 års ålder senast är 1991 skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet.
Bara till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas plats i kommunalteller annat statsbidragsberättigat daghem eller familjedaghem. Bam som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas möjlighet att deltaga i öppen förskola eller få plats i deltidsgmpp.
Fömtsättningaraa för att nå målet om en förskola för alla bara senast år 1991 har förändrats efter det att beslutet togs. I propositionen om en förskola för alla bara (prop. 1984/85:209) uppskattades det återstaende utbyggnadsbehovet till ca 55 000 nya platser i daghem och familjedaghem. Av diagram 1 framgår att de projoser om baraafödande, som var underlag för de beräkningar som gjordes i samband med propositionsarbetet, innebar en kraftig underskattning. Fram t.o.m. utgången av år 1990 har det fötts närmare 90 000 fler barn än vad som beräknades. Samtidigt har det tillkommit fler bam i förskoleåldem än beräknat som en följd av en oväntat hög invandring.
122¶Diagram 1. Antal födda bam åren 1983-1990 jämfört med SCBs prognos 1983 Prop. 1990/91:100
Bil. 7
1000-tal
125-
1 zo-
♦- Födda
/
ns-
o- Prognos
y
y
110-
/
105-
V
/
100-
>
95-
• "■
—1------ 1----- 1--------- K-
ö—
----- 1—
—o---------- 0
—1---------- 1
\ Sr
83 84 85 86 87 88 89 90
En annan faktor som har påverkat behovet av baraomsorg är kviimoraas förändrade förvärvsmönster. Andelen kvinnor i arbetskraften har i stort sett utvecklats i enlighet med de antaganden som tidigare gjorts. Vad som däremot inte kunde fömtses var att kvinnor med förskolebara skulle förlänga sina arbetstider i den omfatting som har skett. Av diagram 2 kan man utläsa att antalet förskolebara med förvärvsarbetande mödrar som normalt arbetar heltid har ökat med ca 100 000 mellan åren 1980 och 1990. Antalet bam med mödrar som arbetar lång deltid (26-34 tim/vecka) har under samma period ökat lika mycket, medan antalet bam med en mor som inte alls förvärvsarbetar har minskat med närmare 175 000.
123¶Diagram 2. Antal bam 0-6 år fördelade efter moderns arbetstid (för föräldra- Prop. 1990/91:100 lediga den arbetstid som gällde före ledigheten). År 1980 och 1990 Bil. 7
An[ bam 1000-tal
250 ■■
ArlSSO -1990
■
" Tim/vecka
1-15 16-25 26-34 35-
Käla: Bam omsorgs un ders ökningarna 1980 och 1990
En tredje faktor som påverkat efterfrågan på kommunal bamomsorg är att antelet bara hos privata dagmammor och bara som tas omhand av en mormor eller farmor har minskat med drygt 100 000 under samma tidsperiod (se rf/aram i.)
Diagram 3. Bam i åldem 0-6 år fördelade efter tillsynsform år 1980 och 1990
Modern som dsgbarnvSrdare
Privat betald tillsyn
Annan privat tijlsgn
Enbart deltidsgrupp
Kommunala daghem
Alternativa daghem
n Sr 1980 H Sr 1990
Familjedaghem
O 50 100 150 200 250
Källa: Barnomsorgs undersök ningar na 1980 och 1990
1000-tal
124¶Under de senaste åren har det skett en kraftig utbyggnad av den kommunala bamomsorgen. Mellan åren 1980 och 1989 ökade antalet bam i daghem, fritidshem och familjedaghem med ca 206 000 eller närmare 70 %. Antalet öppna förskolor ökar, medan antalet bara i deltidsgmpp minskar något i takt med att daghemmen byggs ut. Av diagram 4 framgår att i början av år 1990 fick 86 % av samtliga bam i åldera 18 månader t.o.m. sex år, del av den kommunala baraomsorgen i någon form.
Diagram 4. Barn i åldern 18 mänader — 6 år fördelade efter baraomsorgsform år 1990. Procent
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
ID
Kommunalt daghem
39??
■ Alternativt daghem
2%
B
Familjedaghem
\9%
■
Deltidsgrupp*
9%
m
Öppen förskola*
\6%
D
Annan
149S
♦ Avser endaat bsom utan annan kommunal barnomsorg
Källa: Bamomsoresundersökningen 1990
Av baraomsorgsundersökningen år 1990 framgår att det ijanuari månad stod 62 600 bara i kö till kommunal baraomsorg, varav närmare hälften var under 18 månader. Baraomsorgsundersökningen visar också att för 85 % av de bara som star i kö önskas plats i kommunalt daghem, 8 % i familjedaghem och 7 % i alteraativt daghem. I kö för plats i alteraativ bamomsorg fanns ca 4 700 bam.
Antalet bam i kö till kommunal bamomsorg fördelar sig efter ålder enligt nedanstaende tabell.
Ålder
Antal barn
Procent
totalt
i kö
i kö
6 år
94 300
2600
3
Sår
93 121
2900
3
4 år
101 000
4900
5
3 år
103 200
6 200
6
2 år
106 500
8 900
8
18-23 mån
59 900
8 300
14
12-17
man
51 400
14 300
28
3 -11
mån
89 500
14 600
16
Totalt 699 000
Källa: Barnomsorgsundersökningen 1990.
62 600
125 Prop. 1990/91:100
Födande sammanställning visar utvecklingen av antalet bam i daghem, familje- Bil. 7 daghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1960 till är 1991.
Är
daghem
Antal barn
(31 dec.)
familjedagi
lern
fritids-
sammanlagt
antal barn i
0-6 år
7-12 år
hem
antal barn
delt.gr
1960
10 300
4000
2 400
16 700
38 400
1970
33 000
32 000
6 500
71 500
82 900
1980
129 100
90 200
35 300
48 800
303 400
104 700
1985
184 400
113 500
48 900
73 800
420 600
78 000
1989
231 500
117 300
51 400
109 100
509 300
67 000
1990'
258 500
116 100
47 400
117 700
539 700
67 000
1991'
279 500
116 100
47 400
126 700
569 700
67 000
' Uppskattat
Enligt gällande statsbidragssystem utgår statsbidrag per varje femtontal bam som är inskrivna i daghem, fritidshem eller deltidsgmpp. Bidrag utgår också för öppen förskola. Statsbidrag till familjedaghem utgår per inskrivet bara. I statsbidraget till daghem och fritidshem har inräknats dels ett belopp för insatser för bara med behov av särskilt stöd, dels ett belopp för fortbildningsinsatser för personalen inom baraomsorgen.
Statsbidrag lämnas till kommuneraa även för alteraativa daghem och fritidshem under vissa fömtsättningar.
Statsbidraget till baraomsorgen finansieras över statsbudgeten som tillförs en särskild socialavgift från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften uppgår till 2,2 % av avgiftsunderlaget.
I det följande koinmer att föreslås att statsbidraget till hemspråksträning i förskolan görs om till ett mer generellt stöd till invandrar- och flyktingbara i förskolan.
För att skapa fler altemativ och underlätta utbyggnaden av bamomsorgen har rätten till statsbidrag utvidgats. Enligt vad riksdagen har godkänt (prop. 1990/91:38, SoU8, rskr. 49) skall från den Ijanuari 1991 statsbidrag lämnas till daghem och fritidshem som ägs och drivs av personal (personalkooperativ) under vissa fömtsättningar. I det följande kommer vidare att föreslås att statsbidrag skall lämnas också till daghem och fritidshem som drivs av svenska kyrkan.
Regeringen tillsatte i mars 1990 en aktionsgmpp med uppgift att i nära samarbete med kommunema inventera möjliga åtgärder för att snabbt bygga ut och förbättra situationen i bamomsorgen samt att överväga möjlighetema att införa en lagstadgad rätt till plats i baraomsorgen för alla bam. Aktionsgmppen har avslutat sitt arbete och redovisar i sin rapport (SOU 1990:80) Förskola för alla bam 1991 - hur blir det? olika åtgärder som kan underlätta utbyggnaden i kommuneraa. Rapporten remissbehandlas för närvarande.
Inom utbildningsdepartementet pågår, i samverkan med socialdepartementet, en utredning för att utveckla samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg. Kommitténs slutbetänkande väntas före sommaren 1991.
126¶En arbetsgmpp inom regeringskansliet har haft till uppgift att kartlägga Prop. 1990/91:1(X) praktiska och planeringsmässiga hinder för baraomsorgsutbyggnaden. Bil. 7 Kartläggningen har bl.a. omfattat om det finns statliga regler som kan utgöra hinder för en fiillt utbyggd baraomsorg. I gmppens arbete har därvid särskilt uppmärksammats tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10), arbetsmiljölagen(1977:1160)och livsmedelslagen (1971:511). Arbetsgmppen har konstaterat att den aktuella lagstiftningen inte innebär hinder för utbyggnaden av bamomsorgen. Lagstiftningen och de föreskrifter som meddelas med stöd av denna innehåller oftast funktionskrav som preciseras vid tillämpningen i särskilda fall. Det är i stallet så att en god arbetsmiljö, en god livsmedels- och hygienstandard m.m. är en fömtsättning för en bra bamomsorgsverksamhet. De krav som stalls på arbetsförhållandena gagnar effektivitet i verksamheten och ger möjligheter att rekrytera och behålla personalen, den viktigaste resursen vid baraomsorgsutbyggnaden.
Arbetsgmppen har i sitt arbete inhämtat synpunkter från olika företrädare för kommuner, från bamomsorgspersonal och från centrala och regionala statliga myndigheter. Det har därvid framkommit att det ofta kan uppsta oklarheter om kravens innebörd i enskilda fall. Naturligtvis kan också olika bedömningar göras av vilka faktiska åtgärder som måste vidtas för att uppnå ett visst resultat. Av antalet överklaganden, t.ex. när det gäller beslut enligt arbetsmiljölagen, att döma accepteras emellertid oftast de enskilda myndighetsbeslut som fattas.
Arbetsgmppen har också kuimat konstatera att det ofta kan föreligga skilda bedömningar och prioriteringar från olika organ inom samma kommun när det gäller de frågor som regleras i den berörda lagstiftningen och att sådana skiljaktigheter kan ha större betydelse än den statliga tillsyn som kommunen utsätts för. Kommunen har genom sina specialreglerade nämnder också en egen myndighetsroll vid tillämpningen av lagstiftningen.
En slutsats av arbetsgmppens arbete blir att svårighetema att hitta bra och rationella lösningar vid baraomsorgsutbyggnaden, med beaktande av de olika krav som stalls, bl.a. beror på en bristande dialog eller ett bristande förtroende mellan kommunen och de aktuella statliga myndigheteraa. En förbättring i dessa avseenden kan bl.a. åstadkommas genom en bättre dialog i beredningen av ärendena med beaktande av kommunemas beslutsorganisation. Det är också viktigt att personalen och deras representanter på ett tidigt stadium får delta i planeringen av nya daghem och förskolor och i myndighetsdialogen. En annan slutsats är att ett bra sätt att åstadkomma förändringar är att visa på konkreta goda exempel på lösningar.
I aktionsgmppens för bamomsorg betänkande redovisas exempel från olika delar av landet på hur baraomsorgsverksamheten kan förenklas och rationaliseras. Inom socialdepartementet planeras att under febmari -mars 1991 tillsammans med Svenska kommunförbundet anordna konferenser där bl.a. effektiviseringen av baraomsorgen skall diskuteras och där olika exempel på bra och billiga lösningar skall presenteras. I det sammanhanget kommer också arbetsgmppens erfarenheter att tas tillvara.
127¶Med utgångspunkt i arbetsgmppens arbete räknar jag vidare med att Prop. 1990/91:1(X) senare föreslå regeringen att i proposition lägga fram förslag om att Bil. 7 kommuneraa skall överta länssty relseraas nuvarande uppgift att enligt 69 § socialtjänsflagen pröva frågor om tillstånd att inrätta enskilda hem för vård eller boende som avses användas för daghems- och fritidshemsända-mål. En försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning har redan inletts med stöd av en särskild lag inom ramen för frikommunförsöket.
Regeringen har tidigare uppdragit åt socialstyrelsen att utarbeta ett särskilt informationsmaterial om vilka regler och villkor som gäller när man startar alteraativa daghem och fritidshem. Arbetet kommer att redovisas under våren 1991.
I samband med behandlingen av propositionen (1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr. 27) om förskola för alla bara slog riksdagen fast vissa gmndläggande principer för verksamheten i förskolor (daghem, deltidsgmpp och öppen förskola) och familjedaghem. Socialstyrelsen har på gmndval av riksdagens beslut utarbetat ett pedagogiskt program för förskolan. Socialstyrelsen har under år 1990 också presenterat ett kompletterande material till det pedagogiska programmet för förskolan för de äldre förskolebarnen.
Gemensamt ansvar för barnomsorg och skola - flexibel skolstart
Regeringen har i skrivelse till riksdagen (1990:50) redovisat det pågående arbetet vad gäller ett gemensamt måldokument för bamomsorg och skola, samverkan mellan bamomsorg och skola och flexibel skolstartsålder. Arbetet sker i utbildningsdepartementet i nära samarbete med socialdepartementet.
Gemensamt måldokument för barnomsorg och skola
Baraomsorgens utbyggnad betyder att allt fler bara har erfarenhet av pedagogisk verksamhet och organiserad social samvaro när de börjar skolan. Fömtsättningaraa att se bamomsorg och skola ur ett pedagogiskt helhetsperspektiv har därmed ökat.
Det finns pedagogiska och utvecklingsmässiga argument för att ha ett samlat pedagogiskt måldokument för förskola, gmndskola och skolbams-omsorg. Vid en granskning av de dokument som nu styr respektive verksamhetsform är det också tydligt att bärande principer som helhetssynen på baraets utveckling, synen på demokratiska principer och människosyn är desamma.
I ett gemensamt måldokument är det angeläget att lyfta fram hur skola och barnomsorg kan stödja varandra. Många av de teman, vardagssituationer och aktiviteter som förekommer i förskolan är utmärkta miljöer för att utveckla bamens kunskaper, färdigheter och förstaelse av omvärlden. Denna kunskapsutveckling och de tillfallen som bamen bör få till reflektion, tanke- och färdighetsutvesckling är att betrakta som en inledande undervisning.
128¶Statsrådet Persson avser att senare under året föreslå regeringen att Prop. 1990/91:100 påbörja arbetet med att ta fram en ny läroplan för grundskolan. I detta Bil. 7 sammanhang bör också frågan om ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola behandlas.
Samverkan bamomsorg och skola
De senaste decennierna har inneburit en stegvis ökad samverkan mellan förskola, skola och skolbarasomsorg. En ökad kunskap om och insikt i baras behov och vilka fömtsättningar som är viktiga för bamets utveckling har lett till att ansträngningama ökat när det gäller att finna de praktiska och organisatoriska formema för en samverkan.
De övergripande målen för samhällets verksamhet för bara och ungdom är desamma från tidig förskoleålder till avslutad gmndskola. En nödvändig fömtsättning för att samhället skall kunna bedriva en bra verksamhet för bara och ungdomar är att berörda gmpper samverkar. Samtidigt som ansvaret för skolområdet decentraliseras till kommunal nivå i samma utsträckning som sedan länge varit fallet inom förskoleområdet måste motiven för en samordning i första hand sökas i vad som är bäst för bamen.
Med en fullt utbyggd bamomsorg har vi en av samhället driven social och pedagogisk verksamhet som når alla bam i åldrama 1,5 till 16 år, vartill koinmer det kommunala uppföljningsansvaret som sträcker sig till dess eleven fyllt 18 år. Hur samhället utformar denna verksamhet är av stor betydelse för dessa bam och ungdomar. Genom forskning vet vi t.ex. att bamens språkliga utveckling gmndläggs mycket tidigt och att denna utveckling är av avgörande betydelse för bamets möjlighet att i skolan tillägna sig kunskaper och färdigheter. Likaså vet vi att baraets intellektuella utveckling är beroende av att bamet får stöd och stimulans i sin kreativa, sociala och känslomässiga utveckling.
Gemensam lokal organisation för skola och barnomsorg
De krav på helhetssyn som stalls på baraens pedagogiska och sociala utveckling talar nu för att föra samman baraomsorg och skola i en gemensam lokal organisation. Starka pedagogiska och sociala skäl talar således för att låta dem växa samman.
Inom skolområdet har redan fattats beslut som underlättar en samordning av de två områdena inom en gemensam organisation. Flera av de hinder som tidigare angetts för en i och för sig önskad samordning är nu undanröjda. Riksdagen har beslutat att kommunen får ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal i skolan (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58). Därmed har kommunen det fulla arbetsgivaransvaret för all berörd personal.
Genom det nyligen fattade riksdagsbeslutet får kommuneraa frihet att organisera och administrera skolverksamheten och använda de tillgängliga resurseraa på det för skolan och skolans uppgifter mest effektiva sättet.
9 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Riksdagen har vidare nyligen (SoU9, rskr. 97) beslutat om en ändring Prop. 1990/91:100 i socialtjänstlagen som innebär att det i fortsättningen skall sta kommuner- Bil. 7 na fritt att utforma sin nämndorganisation pä det sätt som passar de lokala förhållandena. Även detta kan underlätta samordningen mellan baraomsorg och skola.
Nu nämnda beslut öppnar möjligheteraa till en gemensam lokal organisation för barnomsorg och skola vilket betyder att kommuneraa kan planera, organisera och administrera hela området i ett sammanhang. Det ger en ökad flexibilitet och därmed ökade fömtsättningar för ett effektivare resursutnyttjande. Det är dock imgeläget att framhålla att motiven för en samordning i första hand måste vara att höja kvaliteten på verksamheten. Utgångspunkten måste vara bamets behov och kvalitetsaspekten måste vara starkt framträdande.
Flexibel skolstart
Statsrådet Persson kommer senare att föreslå regeringen att baras skolstart görs flexibel på så sätt att vårdnadshavaren får avgöra om baraet skall börja skolan det år då bamet fyller sex år eller påföljande år. Utbildningen i gmndskolan skall dock normalt vara nioårig.
Alla bam skall ha rätt att börja sin skolgång det år de fyller sex år. Börjar de inte sin skolgång då, skall de påbörja den när skolplikten inträder, dvs. höstterminen påföljande år. Det bör ytterst ankomma på bamets vårdare att avgöra om baraet är moget för den utbildning som skolväsendet kan erbjuda. Föreskrifter om skolmognad som villkor för att få påbörja sin skolgång bör därför slopas.
Den flexibla skolstarten ökar valfriheten för föräldrar och elever inom skolområdet. En bättre samverkan mellan bamomsorgen och skolan avdramatiserar själva skolstarten och leder till att det blir lättare för föräldrarna att välja att deras bara börjar skolan vid sex års ålder. En sådan utveckling koinmer att få ekonomiska konsekvenser som i ett samhällsekonomiskt perspektiv måste uppfattas som betydande. Reformen kommer bl.a. att underlätta genomförandet av den fulla behovstackningen inom baraomsorgen.
På längre sikt blir de samhällsekonomiska konsekvensema än mer gyrmsamma. En sänkning av skolstartsåldera till sex år medför att ungdomaraa kan länma ungdomsskolan, dvs. normalt efter avslutad gymnasieskola, ett år tidigare än de gör idag. I ett läge där bedömningen på lång sikt är att landets arbetskraftstillgång i stort kommer att vara fullt utnyttjad kan ett tillskott av en åldersklass till arbetsmarknaden få mycket positiva effekter för ekonomisk tillväxt och utvisckling. Även om samtliga linjer i gymnasieskolan blir treåriga, kvarstar en betydande del av de positiva effekterna för arbetsmarknaden. Dessa förstarks dessutom genom den kvalitetshöjning av utbildningen som gymnasiereformen innebär.
130¶Fortbildning Prop. 1990/91:100
Bil. 7 En kontinuerlig fortbildning för personalen inom baraomsorgen är inte
bara ett sätt att utveckla den enskilde individen eller verksamheten. Fortbildningen har också stor betydelse för att klargöra och utveckla verksamhetens mål och innehåll samt att skapa trivsel, omväxling och förayelse i arbetet. Riksdagen har hemstallt hos regeringen om en uppföljning av konununeraas användning av de särskilda fortbildningsmedel som avdelats inom statsbidragets rara och vilka åtgärder som erfordras (1988/89: SoU 18, rskr. 166).
Som en följd av detta har Svenska kommunförbundet erhållit medel för ett projekt om personalutveckling inom baraomsorgen. Den första delen i projektet har bestatt i en kartläggning av fortbildnings- och personal-utvecklingsinsatseraa i kommunema. Denna visar bl.a. att av kommuner med över 200 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av kommuner med 75 000 - 200 000 invånare erbjuder ca 25 % personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av kommuner med 25 000 - 75 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än 30 timmars fortbildning, undantaget dagbamvårdama. Av kommuner med färre än 25 000 invånare erbjuder 37 % personalen mer än 30 timmars fortbildning.
Vid en jämförelse med en undersökning som gjordes år 1985 på socialstyrelsens uppdrag, visar det sig att fortbildningens omfattning inte har ökat nämnvärt under de senaste fem åren. Personalgrapper som var eftersatta då, är också eftersatta nu. Fortfarande är det bara cirka hälften av landets kommuner som ger sin bamomsorgspersonal minst 30 timmars fortbildning om året. I planema för 90-talet har dock många kommuner uttalade ambitioner att öka omfattningen av fortbildningen.
Projektets andra del bestar av regionala konferenser som kommer att genomföras av Svenska kommunförbundet i samarbete med socialdepartementet. Konferenseraa är upptakt till det fortsatta arbetet - lokalt och regionalt - med att stimulera erfarenhetsutbyte, samarbete och nytänkande inom baraomsorgens fortbildning och personalutveckling. Projektet beräknas vara avslutat den 1 juni 1991.
Barn- och ungdomskultur
I samarbete med företrädare för utbildningsdepartementet och civildepartementet har inom socialdepartementet utarbetats ett gemensamt bara- och ungdomskulturprogram, vars tema ärbaras och ungdomars skapande verksamhet. Syftet är att ge mer plats för bam och ungdomar inom alla kulturverksamheter. Programmet skall inspirera och underlätta för dem som i sitt dagliga arbete har hand om bara och ungdomar. Det tar upp några områden som kommer att ges särskild uppmärksamhet under den närmaste treårsperioden.
Socialdepartementet kommer att stödja utvecklingsprojekt som syftar till att bygga upp ett samarbete och en kompetens på barnkulturområdet för
personalen inom förskolan. Onuråden som särskilt kommer att prioriteras Prop. 1990/91:1(X) är utvecklingen av barnkulturcentra, forskning och utvecklingsarbete om Bil. 7 baras lek samt utvecklingen av ett interaationellt kontaktnät på barnkultur-området.
Barnkonventionen
FNs konvention om baraets rättigheter, som antogs den 20 november
1989, har efter riksdagens godkännande ratificerats av Sverige den 29 juni
1990. Konventionen trädde för svenskt vidkommande i kraft den 2 septem ber 1990. Hittills har konventionen ratificerats av totalt 63 stater.
För att kontrollera efterlevnaden av konventionen skall FN tillsätta en särskild kommitté. Sverige har till ledamot i kommittén föreslagit generalsekreteraren i Svenska Rädda Baraen, Thomas Hammarberg. Val till kommittén äger mm den 27 febmari 1991.
Regeringen beslutade den 15 febmari 1990 att från allmänna arvsfonden anvisa 10 milj.kr. per år under en treårsperiod för att bl.a. ge frivilligor-ganisationeraa möjlighet att sprida kunskap om barnkonventionen. Av det första årets anslag har hittills ca 7,5 milj.kr. fördelats för olika sådana ändamål.
Regeringen har vidare den 20 december 1990 beslutat tillkalla en särskild utredningsman för att i enlighet med riksdagens hemstallan (1989/90:SoU17, rskr. 172) utreda de närmare fömtsättningama för och behovet av en statligt utsedd bamombudsman. Utredningen skall avse arbetsuppgifteraas innehåll, de organisatoriska formema samt de finansiella fömtsättningama (dir. 1990:80).
I anslutning till öppnandet av FNs generalförsamlings höstsession 1990 hölls på bl.a. svenskt initiativ ett toppmöte om bamens villkor. Vid toppmötet deltog fler stats- och regeringschefer än som någonsin tidigare varit samlade. Bamtoppmötet antog en deklaration och en handlingsplan för bams överlevnad och utveckling under 1990-talet. Avsikten är att varje land under år 1991 formulerar en plan för att uppnå de av toppmötet antagna målsättningama.
F 1. Bidrag till kommuniil bamomsorg
1989/90 Utgift 10 353 532 245 1990/91 Anslag 12 064 000 000 1991/92 Förslag 13 045 000 000
Statsbidrag för baraomsorg länmas enligt förordningen (1987:860) om statsbidrag till kommuneraa för baraomsorg (ändrad senast 1990:1188) för inskrivna bam i följande omsorgsformer och fr.o.m. år 1990 med följande belopp.
132¶Bidrag kr. Prop. 1990/91:100 per år Bil. 7
Daghem
För varje femtontal inskrivna bara 475 000
- varav för bara med behov av särskilt stöd 20 000
- varav för fortbildning av anstallda i:
* daghem 15 000
* familjedaghem 10 000
* deltidsförskola/öppen förskola 5 000 Dämtöver för varje nattöppen avdelning 150 000 Dämtöver för varje avdelning med förlängt öppethållande 75 000
Fritidshem
För varje femtontal inskrivna bara 210 000
- varav för öppen fritidsverksamhet 25 000
- varav för bara med behov av särskilt stöd 20 000
- varav för fortbildning av anstallda i fritidshem/öppet
fritidshem 10 000
Dehidsgrupp
För varje femtontal inskrivna bara 50 000
Öppenförskola
För varje enhet som hålls öppen minst tre dagar per vecka 50 000
Familjedaghem
För bara inskrivna minst 7 tim./dag 18 000
För bam inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000
Statsbidragen till alteraativa daghem och fritidshem beräknas enligt samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser insatser för bara med behov av särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av kommimen till den som driver bamomsorgen endast i den mån denne har kostnader för den verksamhet som avses.
Statsbidragen beviljas och betalas ut av socialstyrelsen. Förskott lämnas med 75 % av statsbidraget för året före bidragsåret. Förskottet betalas ut med en fjärdedel i vardera april, juli och oktober under bidragsåret samt i januari året efter bidragsåret. Slutavräkning sker i april året efter bidragsåret.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens statistik över utbetalda statsbidrag, kommuneraas baraomsorgsplaner och SCB:s bara-omsorgsundersökningar. Socialstyrelsen föreslår att bidragen för fortbildningsinsatser höjs från
2,5 milj .kr. till 3,5 milj.kr., att medlen för utvecklings- och förayelsearbe- Prop. 1990/91:100 te höjs från 14,5 milj.kr. till 20 milj.kr. och att 1,5 milj.kr. beviljas Bil. 7 styrelsen för granskning av statsbidraget till baraomsorgen.
Socialstyrelsen beräknar det totala medelsbehovet för statsbidragen till baraomsorgen för budgetaret 1991/92 till 12 781 000 000 kr.
Föredragandens överväganden
Utbyggnaden av bamomsorgen sker i enlighet med riksdagens beslut. Avsikten är att alla förskolebam från ett och ett halvt års ålder ska få delta i någon form av förskoleverksamhet. Deltagandet innebär att plats erbjuds i daghem, familjedaghem, deltidsgmpp eller att bam erbjuds att delta i öppen förskoleverksamhet beroende på föräldramas förvärvsarbete eller studier och bamens behov.
Statsbidrag till daghem och fritidshem som drivs av svenska kyrkan
Statsbidrag för driften av daghem och fritidshem lämnas för närvarande till kommunema för dels den kommunala verksamheten, dels vissa alteraativa dag- och fritidshemsformer. För dessa senare lämnas statsbidrag under fömtsättning att den som driver daghemmet eller fritidshemmet är antingen en sammanslutning av föräldrar, som gemensamt tar ansvaret för omsorgen om sina egna eller varandras bam, eller en sammanslutning som har anknytning till en ideell organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik eller arbetar på liknande ideella gmnder. Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1990/91:38, SoU8, rskr. 49) att statsbidrag även skall lämnas för bamomsorg i form av daghem och fritidshem som ägs och drivs av personal (personalkooperativ). Som ytterligare fömtsättningar för statsbidrag gäller att daghemmet eller fritidshemmet är upptaget i kommunens bamomsorgsplan samt uppfyller de krav som finns för motsvarande kommunal verksamhet, dvs. verksamheten skall bedrivas fortlöpande, baraen skall vara inskrivna och det skall finnas en överenskommelse med föräldraraa om baraens vistelsetider. För de s.k. personalkooperativen gäller vissa ytterligare fömtsättningar för att statsbidrag skall länmas.
Innebörden av dessa bestämmelser är bl.a. att statsbidrag kan lämnas för av kommunen godkänd dag- och fritidshemsverksamhet som bedrivs av t.ex. frikyrkliga församlingar. Däremot kan statsbidrag för närvarande inte lämnas för motsvarande verksamhet om den bedrivs av församlingar tillhörande svenska kyrkan.
Sedan länge bedriver emellertid svenska kyrkans församlingar en omfattande bam- och ungdomsverksamhet med stöd av kompetensbestammel-sen i 1 kap. 3 § andra stycket 1. församlingslagen 1988:180 (jfr prop. 1987/88:31, s. 247). Hit hör bl.a. kyrklig förskoleverksamhet och "kyrkans baratimmar", som av många upplevs som ett värdefullt komplement till den kommunala baraomsorgen. I den mån verksamheten bedrivs i sådana former och med samma fömtsättningar som gäller för motsvarande
verksamhet som andra ideella organisationer bedriver, kan jag inte se Prop. 1990/91:100 något hinder för att även svenska kyrkans församlingar skulle komma i Bil. 7 fråga för statsbidrag till altemativ daghems- och fritidshemsverksamhet.
Jag föreslår nu att statsbidrag lämnas till kommuneraa även för daghem och fritidshem som drivs av församlingar inom svenska kyrkan. Som fömtsättning för statsbidrag skall gälla de riktlinjer som riksdagen tidigare stallt sig bakom när det gäller altemativa former för bamomsorg genom sammanslutningar i form av t.ex. föräldrakooperativ.
Kompletterande föreskrifter om statsbidragsvillkoren avses bli intagna i förordningen (1987:860) om statsbidrag till kommunema för baraomsorg. Föreskrifteraa bör träda i kraft den 1 juli 1991, men tillämpas även för verksamhet som bedrivs under förste halvåret 1991.
I
Införande av statsbidrag för baraomsorg som drivs av kyrkliga församlingar väcker frågan om primärkommunens formella befogenheter att ge egna bidrag till den kyrkliga kommunen. Under fömtsättning att verksamheten av kyrkan bedrivs som alteraativ inom den kommunala baraomsorgen kan jag inte se några hinder för att så sker.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet och statsrådet Wallström.
Jag har under anslaget beräknat oförändrat 2,5 milj.kr. till socialstyrelsen för fortbildningsinsatser. Jag har vidare beräknat oförändrat 14,5 milj.kr. för utvecklings- och fömyelsearbete inom baraomsorgen samt 5 milj.kr. för initiativverksamhet inom baraomsorgsområdet. Jag har vidare beräknat medel för en ny bamomsorgsundersökning år 1992. Det totala anslagsbehovet beräknar jag till 13 045 milj.kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till kommunal barnomsorg för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13 045 000 000 kr.
F 2. Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan'
Nytt anslag (förslag) 40 000 000
Tidigare benämnt Bidrag till hemspråksträning för barn i förskolan.
Föredragandens överväganden
Från anslaget F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan utgår statsbidrag till kostnadema för hemspråksträning för bam i förskoleåldrarna med annat hemspråk än svenska. Under de senaste åren har antalet inskrivna bam i förskolan med annat hemspråk än svenska ökat med 3 000 bara per år. En bidragande orsak är att allt fler flyktingbara kommit in i baraomsorgen. Regleraa för statsbidrag till hemspråksträning i förskolan har detaljstyrt stödet till invandrar- och flyktingbara på ett sätt som kan ha försvårat ett effektivt resursutnyttjande. Jag förordar därför en friare
resursanvändning som väntas innebära att fler invandrar- och flyktingbara Prop. 1990/91:100 i förskolan får del av stödet, anpassat till olika behov, t.ex. hemspråksträ- Bil. 7 ning, tvåspråkig personalförstarkning, föräldrautbildning, kunskaps- och metodutveckling.
Medlen bör inom den anvisade ramen fördelas av socialstyrelsen efter ansökan från kommunema och beräknas på gmndval av antalet inskrivna invandrar- och flyktingbara i baraomsorgen i resp. kommun.
Jag avser att sedan riksdagen behandlat bidragsfrågan återkomma till regeringen med förslag om nya förordningsbestammelser avseende statsbidraget. De nya regleraa bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 och då ersätta den nuvarande förordningen (1977:628) om statsbidrag till hemspråksträning i, förskolan.
Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetar till 40 milj.kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till invandrar-och flyktingbarn iförskolan för budgetaret 1991/92 anvisa ett anslag på 40 000 000 kr.
F 3. Bammiljörådet
1989/90 Utgift 4 427 982 1990/91 Anslag 4 472 000 1991/92 Förslag 4 991 OOO
Baramiljörådet är en central för\'altningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor rörande baras miljö och bams säkerhet. Instmktion för bammiljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).
Bammiljörådet leds av en styrelse bestaende av ordförande och tio övriga ledamöter. I styrelsen, som utses av regeringen, ingår ledamöter med anknytning bl.a. till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, konsumentverket, plan- och bostadsverket och trafiksäkerhetsverket.
Baramiljörådets verksamhet omfattar olika samordningsprojekt inom bamsäkerhets- och baramiljöområdet. Vidare arbetar rådet med särskild information inom dessa områden genom skrifter, konferenser, utstall-ningar, seminarier m.m.
Bammiljörådet
För att på ett tillfredsstallande siitt kunna svara mot de krav som stalls på rådet anser rådet att dess löneanslag bör förstärkas. Rådet framhåller bl.a. att baras livsvillkor har förändrats påtagligt under de senaste åren både från bamsäkerhets- och baramiljösynpunkt. Ett ökande fysiskt våld i samhället visar sig bl.a. genom att baraolyckoma i skolåldraraa har ändrat karaktar. Detta staller ökade krav på förebyggande insatser från bara-miljörådets sida.
136¶Bammiljörådet föreslår i sin anslagsframstallning bl.a. följande:
1. Att rådet slipper genomföra en minskning på 5 % enligt huvudalteraa tivet. Att genom produktivitets- och effektivitetsförbättringar göra be sparingar i denna storleksordning är inte möjligt utan att verksamheten avsevärt påverkas negativt.
2. Medel begärs för en ny tjänst som handläggare av baramiljöfrågor (-1- 247 000 kr.), för förstarkning av informationsanslag (-f- 100 000 kr.) och för effektivisering av verksamheten genom dataanskaffning ( + 20 000 kr.).
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
Personal
11
0 Anslag Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader Engångsanvisning
3 951 000
(2 289 000)
491 000
30 000
-1- 463 000
(-1- 325 000)
+ 36 000
+ 20 000
Summa
4 472 000
+ 519 000
Föredragandens överväganden
För budgetaret 1991/92 delar jag i huvudsak barnmiljörådets bedömning av effekteraa av en resursfördelning enligt huvudförslaget. Jag föreslår att rådet undantas från det för statsförvaltningen generella produktivitetskravet på 1,5 %.
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 4 991 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Barnmiljörådet för budgetaret 1991 /92 anvisa ett förslagsanslag på 4 991 000 kr.
F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
1989/90 Utgift 4 664 578 1990/91 Anslag 4 688 000 1991/92 Förslag 5 479 000
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en central förvaltningsmyndighet med ansvar för infonnation, tillsyn och kontroll i frågor rörande interaationella adoptioner. Instmktion för NIA framgår av särskild förordning (1988:1128).
Socialnämnderaa skall enligt socialtjänsflagen (1980:620) inhämta ett
yttrande från NIA om tillförlitligheten i ett förmedlingsärende när det är fråga om adoption av utländskt bara utan medverkan av auktoriserad organisation.
Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländska beslut om adoption (ändrad 1981:674) samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om interaationell adoptionshjälp (ändrad 1981:580 och 1984:1093). Efter ansökan och särskild prövning kan NIA ge auktorisation till ideella organisationer som avser att arbeta med internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelningen av statsbidrag till sådana organisationer samt faststaller årligen genomsnittskostnader att ligga till gmnd för beräkning av bidrag vid adoption av utländska bara.
Nämnden bestar av elva ledamöter, som förordnas av regeringen.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
NIA föreslår i sin anslagsframstallning att myndigheten kompenseras för de nedskärningar som följer av det för statsförvaltningen generella produktivitetskravet på 1,5 % samt dämtöver tilldelas vissa resurser. NIA föreslår också att statsbidraget till de auktoriserade organisationema räknas upp med 1 milj.kr. NIA föreslår vidare bl.a. följande:
1. Pris- och löneomräkning.
2. För bl.a. förstarkt informationsverksamhet och expenser önskas extra medel (+ 60 000 kr.).
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Anslag Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader Bidrag till auktoriserade
organisationer
Summa
2 885 000
(2 142 000)
340 000
1 463 000 4 688 000
+ 317 000
(+ 233 000)
+ 415 000
+ 59 000 + 791 000
Föredragandens överväganden
Jag delar i huvudsak NIAs bedömning av effekteraa av en resursfördelning enligt huvudförslaget för budgetaret 1991/92. Jag föreslår att nämnden undantas från produktivitetskravet om 1,5 %. Jag föreslår också att NIA ges möjlighet att anskaffa inventarier för 30 000 kr.
138¶Med hänvisning till sammanstallningen beräknar jag medelsbehovet för Prop. 1990/91:100 nästa budgetar för nämndens verksamhet och för bidrag till auktoriserade Bil. 7 organisationer för interaationell adoptionshjälp till 5 479 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens nämndför internationellaadoptionsfrågorför budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 5 479 000 kr.
139¶G. Omsorg om äldre och handikappade °p- i990/91:100
Mål och utveckling inom äldreomsorgen
Målen för samhällets service och vård till äldre har lagts fast i olika sammanhang. I propositionen (1987/88:176) om äldreomsorgen inför 90-talet angavs riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av äldreomsorgen. Riksdagen stallde sig bakom de riktlinjer som presenterades i propositionen (1988/89:SoU6, rskr. 55). I propositionen fastslogs att människors rätt att själva få bestamma och behålla sin integritet skall respekteras och vara vägledande både för planeringen och i det dagliga service- och vårdarbetet. Samhällets service och vård måste fortsätta att utvecklas så att det är möjligt för människor att kunna välja att bo kvar hemma också när vårdbehoven är stora. För dem som väljer att flytta till någon särskild boende- eller vårdform bör det finnas ett varierat utbud.
I propositionen anfördes också att en av de viktigaste frågoma för den framtida utvecklingen inom äldreomsorgen är ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan kommuner och landsting. Den av regeringen i maj 1988 inrättade äldredelegationen fick 1 uppdrag att analysera konsekvensema av de ändringar i huvudmannaskapet som aktualiserades i propositionen. Delegationen överlämnade i maj 1989 rapporten Ansvaret föräldreomsorgen (Ds 1989:27) med förslag i syfte att ge kommuneraa ett mer samlat ansvar för service och vård till äldre och handikappade. Äldredelegationens rapport har varit föremål för en bred remissbehandling.
Regeringen överlämnade i oktober 1990 till riksdagen propositionen (1990/91:14) Ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m.
Riksdagen har på gmndval av propositionen fattat beslut den 13 december 1990 (1990/91 :SoU9, rskr. 97) om att kommuneraa skall ges ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handikappade. Syftet med förändringen är att skapa klara ansvarsförhållanden och ändamålsenliga organisatoriska fömtsättningar för att utveckla samhälls-insatseraa efter de målsättningar som riksdagen tidigare lagt fast i fråga om samhällets äldre- och handikappomsorg. Kommuneraa skall den 1 januari 1992 överta de sjukhem och andra somatiska långvårdsinrättningar i landstingen som har ett lokalt upptagningsområde samt, vid nämnda tidpunkt eller senare, vårdinrättningar som ett landsting och en kommun koinmer överens om skall föras över till kommunen. Övertagandet av sjukhemmen sker genom särskild lagstiftning. Det kommunala ansvaret för äldres och handikappades boende, service och vård förtydligas i socialtjänstlagen (1980:620). Kommuneraa får en skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre. Vidare får kommuneraa skyldighet att inrätta bostader med särskild service för handikappade. Kommuneraas ansvar för dagverksamheter förtydligas. Kommuneraa ges skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård vid de övertagna sjukhemmen liksom vid övriga särskilda boendeformer och vid kommunala dagverksamheter. Kommuneraa ges också en befogenhet att
erbjudahemsjukvård i ordinärt boende. Kommuneraas skyldighet respekti- Prop. 1990/91:100 ve befogenhet när det gäller hälso-och sjukvård omfattar inte läkarinsatser. Bil. 7 Kommuneraa får vidare ett ekonomiskt ansvar för sådan somatisk långtidssjukvård som annan har verksamhetsansvar för liksom för de medicinskt färdigbehandlade vid landstingens akutsjukvärdskliniker och vid de geriatriska klinikeraa. Det kommunala betalningsansvaret fastslås i särskild lagstiftning.
Principeraa för den ekonomiska reglering mellan kommuner och landsting som reformen fömtsätter redovisas i propositionen och har godtagits av riksdagen. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att under våren 1991 lägga fram en proposition avseende de lagändringar m.m. som behövs i detta hänseende.
Riksdagen fattade också beslut om ett utökat statligt stöd uppgående till totalt 5,5 iniljarder kronor under en femårsperiod. Av medlen skall 1,5 miljarder kronor avsättas till stimulansbidrag till gmppboende för åldersdementa och psykiskt utvecklingsstörda. Ett motsvarande stimulansbidrag om totalt 0,5 miljarder kronor avsätts för att stimulera utbyggnaden av nya gmppboendeformer för psykiskt sjuka och fysiskt handikappade.
En miljard kronor avsätts under en femårsperiod för utbyggnad och ombyggnad av institutioner så att alla som önskar det skall kunna få bo i ett eget mm.
Kommunema kompenseras under en treårsperiod med ett statsbidrag om 1,5 miljarder kronor för att tacka kostnader för betalningsansvaret avseen-dede medicinskt färdigbehandlade inom den somatiskakorttidssjukvården.
Landstingen och de landstingsfria kommuneraa tillförs ett särskilt statsbidrag på 500 miljoner kronor under 1992 med syfte att bl.a. nedbringa kötidema inom den somatiska korttidssjukvården.
Ett stafligt stöd till utbildningsinsatser och viss information kommer att utgå under 1991 med 500 miljoner kronor.
I propositionen anges vidare att försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaskap för primärvården bör komma till stånd. Riksdagen har uttalat att regeringen skyndsamt bör lägga fram de förslag till lagändringar som är påkallade för att kunna inleda försöksverksamhet med primärkommunal primärvård.
Regeringen gav i maj 1989 ett uppdrag till socialstyrelsen att i samverkan med boverket följa upp och analysera hittillsvarande kunskaper och erfarenheter av gmppbostader för åldersdementa. Uppdraget redovisades i november 1990 till socialdepartementet (Gmppboende och gmppbostader för äldre, huvudrapport november 1990). Av rapporten framgår bl.a. att antalet platser i gmppboende ökat kraftigt. Hösten 1987 fanns det ett sextiotal gmppboendeenheter för äldre och åldersdementa med sammanlagt 500 boende. Två år senare fanns det närmare 350 enheter för cirka 2 500 boende. Kommunemas bedömningar tyder på att det finns ett stort framtida behov av gmppbostader för gmppen åldersdementa. Av rapporten framgår att gmppbostadsformen visat sig vara särskilt lämplig för människor med åldersdemens men att gmppboendet inte skall betraktas som den enda lösningen. Med socialstyrelsens och boverkets nu redovisade analys
av gmppboendet som underlag pågår ett beredningsarbete inom regerings- Prop. 1990/91:100 kansliet. När det gäller standardkraven anser riksdagen att regelsystemets Bil. 7 låneregler och statsbidragsbestammelser för gmppboende för åldersdementa bör ses över och sådana lösningar sökas att ett decentraliserat beslutsfattande möjliggörs.
För att uppnå målen med äldre- och handikappomsorgen måste tillgången till personal säkerstallas och åtgärder för att minska personalomsättningen prövas. Socialstyrelsen redovisade våren 1988 ett regeringsuppdrag avseende situationen inom hemtjänsten och lämnade ett antal förslag till åtgärder i syfte att säkra den framtida personalförsörjningen. Regeringen har uppdragit åt socialstyrelsen att senast den 1 januari 1991 redovisa en uppföljning och utvärdering av utvecklingen på personalområdet samt bedöma den utveckling som kan fömtses under de närmast kommande åren. I syfte att stödja kommunema har regeringen vidare gett socialstyrelsen i uppdrag att samla in och sprida erfarenheter och idéer på det personalpolitiska området. Detta arbet(; kommer att slutföras under våren 1991. Jag har erfarit att det sker ett omfattande utvecklingsarbete i landet och att det i en mängd projekt prövas en förändrad arbetsorganisation och andra åtgärder för en bättre arbetsmiljö och högre arbetstillfredsstallelse.
I regeringens proposition (1987/88:176) Äldreomsorgen inför 90-talet uppmärksammades de äldre invandrama. Antalet äldre med invandrarbak-gmnd förväntas öka under kommande år. En sådan utveckling koinmer att stalla nya och annorlunda krav på samhällets äldreomsorg. Kommuner och landsting måste ta hänsyn till olika invandrargmppers etniska, språkliga och kulturella särdrag, så att de socialpolitiska målen kan uppnås även för äldre invandrare. Mot denna bakgmnd har regeringen gett socialstyrelsen och statens invandrarverk i uppdrag att kartlägga och beskriva de äldre invandramas situation i Sverige med speciell betoning på behoven av service, omsorg och vård. Upj)draget skall avrapporteras senast den 1 september 1991.
Mål och reformer inom handikappområdet
Staten, kommunema och landstingen ansvarar tillsammans för att människor med funktionshinder skall få möjligheter till ett liv på samma villkor som övriga medborgare. Målet för handikappolitiken är att tillförsäkra varje människa ekonomisk trygghet och inflytande över sin situation samt att utforma samhället så att det, i vid bemärkelse, blir tillgängligt för alla.
Det arbete som för närvarande bedrivs i 1989 års handikapputredning (S 1988:03) är av stor betydelse för utformningen av den framtida handikappolitiken.
Handikapputredningen har hittills avlämnat tre delbetänkanden. Betankandet (SOU 1989:54) Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar har legat till gmnd för regeringens proposition (1989/90:92) om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. I propositionen, som riksdagen stallde sig bakom (1989/90:SoU20, rskr. 271), föreslogs bl.a. en i skollagen fasflagd rätt till gymnasieut-
bildning för svårt rörelsehindrade ungdomar med behov av speciellt Prop. 1990/91:100 anpassad gymnasieutbildning. Vidare föreslogs inrättande av ett särskilt Bil. 7 statsbidrag för finansiering av boende i elevhem, övriga omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till den specialanpassade utbildningen.
Betänkandet (SOU 1990:2) Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten har remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning inom socialdepartementet.
I betänkandet (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd har handikapputredningen redovisat det omfattande kartläggningsarbete som genomförts när det gäller situationen för personer med stora funktionshinder. Genom utredningens försorg har betänkandet skickats ut på remiss till ett stort antal myndigheter, huvudmän och organisationer.
Hjälpmedelsutredningen redovisade i sitt betänkande (SOU 1989:39) Hjälpmedelsverksamhetens utveckling en ingående kartläggning och analys av hjälpmedelsförsörjningen. På gmndval av hjälpmedelsutredningens förslag har, inom ramen för den överenskommelse som träffats mellan staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1991, vissa åtgärder vidtagits för att utveckla och starka Handikappinstitutet i dess roll som samhällets centrala organ inom hjälpmedelsområdet.
Överenskommelsen iimebär att Handikappinstitutet i framtiden inte skall ha uppgifter av normerande karaktär, utan i stället betonas dess roll på forsknings- och utvecklingsområdet ytterligare. Den väsentliga höjning av institutets anslag för år 1991 som följer av överenskommelsen ger goda fömtsättningar att ytterligare utveckla Handikappinstitutets verksamhet inom forsknings- och utvecklingsområdet. Uppgörelsen innebär bl.a. att Handikappinstitutets fond för att stödja produktion av vissa hjälpmedel utökas från 1,5 till 4 milj.kr. Ett ytterligare resultat av överenskommelsen är att institutet numera har ett uttalat ansvar för frågor om datateknik och handikapp.
1 enlighet med vad hjälpmedelsutredningen föreslagit innebär överenskommelsen att den rekommenderande hjälpmedelsförteckningen inte kommer att utges fr.o.m. år 1991. Denna ersätts med kontinuerligt utgivna förteckningar över bra hjälpmedelsprodukter samt information om centrala mål och rikflinjer för hjälpmedelsförsörjningen. Det ankommer på socialstyrelsen att bedriva tillsyn över hjälpmedelsverksamheten.
Riksdagen har nyligen fattet beslut med anledning av regeringens proposition om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. (prop. 1990/91:14, SoU9, rskr. 97). Avsikten med reformen är att ge kommunema ett mer samlat ansvar för service och vård till äldre och handikappade. Beslutet irmebär bl.a. att kommunema, genom ett tillägg till 21 § i socialtjänstlagen, får en skyldighet att inrätta bostader med särskild service för handikappade. Det beslutade tillägget iimebär dock ingen förändring av nu gällande ansvarsförhållanden när det gäller gmppbostäder för psykiskt utvecklingsstörda m. fl. enligt omsorgslagen. Jag vill här påminna om att riksdagen samtidigt, i enlighet med vad som föreslagits i propositionen, beslutat inrätta ett särskilt femårigt statligt stimulans-
bidrag för att påskynda utbyggnaden av bl.a. gmppbostader för psykiskt Prop. 1990/91:100 utvecklingsstörda inom landstingen. Bil. 7
Sverige har under många år s]}elat en aktiv roll i det interaationella handikapparbetet. Regeringen tog under Qolåret ett initiativ till att inom Förenta Nationeraa (FN) inleda ett arbete för att få till stånd interaationella regler om handikappades rätt till full delaktighet och jämlikhet. Initiativet behandlades vid FNs sociala och ekonomiska råds (Ecosoc) första session i maj 1990. Det svenska resolutionsförslaget, som hade fått stöd av ett femtiotal medförslagsstallare, antogs enhälligt av Ecosoc.
Avsikten är att arbetet med de interaationella reglema skall bedrivas i en särskild arbetsgmpp, som FNs sociala utvecklingskommission har bemyndigats att tillsätta. Förhoppningen är att ett slutgiltigt förslag till interaationella regler skall kunna föreläggas generalförsamlingen år 1993.
Sverige kommer även fortsättningsvis att spela en aktiv roll i arbetet med de interaationella reglema om hajndikappades rätt till full delaktighet och jämlikhet. Det är givetvis av stor betydelse att handikapporganisationema ges möjligheter att på lämpligt sätt medverka i arbetet.Den förstarkning av statsbidraget till handikapporganisationema somjag strax avser föreslå med bl. a. inriktning på interaationellt handikapparbete bör ge organisationema goda möjligheter att medverka aktivt i processen.
Årets budgetproposition präglas genomgående av stramhet, och i princip läggs inte några förslag om reforminsatser fram. Även på handikappområdet är fömtsättningaraa för reformer begränsade. Orsaken till detta är dels det statsfinansiella läget, dels det arbete som nu bedrivs i handikapputredningen. Somjag redan framhållit bedömerjag handikapputredningens arbete vara av stor betydelse för utformningen av det framtida samhällsstödet för människor med fiinktionshinder. De resurser som kan frigöras för insatser på handikappområdet bör enligt min mening i första hand användas för att finansiera reformer med anknytning till handikapputredningen. Jag räknar med att på gmndval av utredningens bedönmingar och överväganden kunna föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag som bl.a. syftar till att i högre grad än för närvarande tillförsäkra svårt handikappade ett väl fiingerande samhällsstöd.
Genom omprioriteringar har likväl ett visst reformutrymme skapats inom handikappområdet. Jag föreslår således en fortsatt utökning av statsbidraget till handikapporganisationema. Mitt förslag innebär att statsbidraget för nästa budgetar bör höjas med 21 milj.kr. för att därmed uppgå till drygt 100 milj kr. Vidare lämnar jag förslag om särskilda resurstillskott dels till den nyhetsförmedling som bedrivs av Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB), dels till Synskadades riksförbund (SRF) för dess depåverksamhet för synskadade hantverkare. För att säkra värdebeständigheten i bilstödet föreslår jag också höjningar av gmndbidraget och anskaffhingsbidraget, samt justeringar av inkomstgränsema vid faststallande av anskaffhingsbidrag.
144¶Omsorger om utvecklingsstörda Prop. 1990/91:100
Bil 7 Lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. (omsorgslagen) ger psykiskt utvecklingsstörda och vissa andra
gmpper rätt till de särskilda omsorger som de behöver på gmnd av sitt
handikapp. Verksamhetens mål är att ge personer som ingår i lagens
personkrets möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra.
Det är av stor betydelse att utvecklingsstörda bam och ungdomar får växa upp i sina föräldrahem. För bam och ungdomar som trots allt inte kan bo hemma finns familjehem eller elevhem. Ett tillfredsstallande samhällsstöd är avgörande för att familjer med utvecklingstörda bam eller ungdomar skall kunna leva ett aktivt, tryggt och gott liv.
Ett mål för omsorgsverksamheten är att inte heller vuxna utvecklingsstörda skall behöva bo på vårdhem eller specialsjukhus. Avvecklingen av vårdhemmen är beroende av utbyggnaden av gmppbostader, daglig verksamhet och service i samhället. Huvudmännen gör betydande satsningar för att bygga ut omsorgsverksamheten. Satsningarna har i huvudsak kommit utbyggnaden av gmppbostader till del. Antalet lägenheter i gmpp-bostad har under tiden 1980-1988 ökat med drygt 500 per år till totalt cirka 7 500 lägenheter. Cirka 800 lägenheter har färdigstallts under år 1989 och under år 1990 beräknas landstingen att ha färdigstallt 1 100 -1 200 nya lägenheter i gmppbostad. Ändå råder fortfarande en betydande brist på gmppbostader. Både avvecklingen av vårdhemmen och utvidgningen av omsorgslagens personkrets har skapat ett ökat behov av sådana bostader och också av bostader av mer varierande art än tidigare. Ett relativt stort antal vuxna utvecklingsstörda personer som fortfarande bor hos sina åldriga föräldrar behöver egna bostader som är förenade med särskild omsorg. Riksdagen har, som tidigare framgått, beslutat om ett särskilt stimulansbidrag för gmppbostader till bl.a. utvecklingsstörda.
Omsorgslagen ger ett landsting möjlighet att, efter regeringens medgivande, överlåta uppgifter enligt lagen till en kommun i landstinget. Syftet med sådan huvudmannaskapsförändring bör vara att utvecklingsstörda personer skall få en god service på sin hemort, att undvika gränsdragningsproblem mellan landsting och kommun samt att utnyttja de samlade resursema så rationellt som möjligt. Under år 1990 har regeringen medgivit kommunema i Hallands och Jämtlands län samt Avesta, Vara och Tidaholms kommuner att från respektive landsting överta ansvar för särskilda omsorger.
Allmänna arvsfonden
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av bam och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltes av kammarkollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från stetskapitelet. Under budgetaret 1989/90 uppgick det utdelningsbara beloppet till 167 milj.kr. Stöd ur fonden beslutes av regeringen samt bam- och ungdomsdelegationen. Enligt regeringsbeslut kan bam- och ungdomsdelegationen disponera
10 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 7
25 % av det utdelningsbara beloppet åriigen. För budgetaret 1989/90 Prop. 1990/91:100 disponerade bam- och ungdomsdelegationen 42 milj.kr. för stöd till Bil. 7 fostran av ungdom. Med ungdom avses i detta sammanhang åldrarna 7 - 25 år. En närmare redovisning av bara- och ungdomsdelegationens stöd ur allmänna arvsfonden återfinns under femtonde huvudtiteln.
Regeringen beviljar stöd till aiktiviteter för bara under 7 år samt till aktiviteter rörande fysiska, psykiska och sociala handikapp för alla åldrar.
Under budgetaret 1989/90 har regeringen beviljat stöd till 234 ansökningar med ett sammanlagt belopp av ca 122 milj.kr. Stöd till omsorg om handikappade har uppgått till ca 93 milj.kr. medan stöd till bara och ungdomar utgått med sammanlagt ca 29 milj.kr.
Huvuddelen av stödet till handikappade har omfattat försöks- och utvecklingsverksamhet bl.a. datorteknik för handikappade, verksamhet för dövblinda och hörselskadade, verksamhet för flerhandikappade, psykiskt handikappade m.m. Ca ISmilj.kr. har utgått till handikapporganisationernas informationsverksamhet, kurser och konferenser m.m. För vissa insatser inom handikappområdet har medel överförts till socialstyrelsen och handikappinstitutet med upfidrag att handlägga och besluta om projektansökningar.
Stödet till projekt rörande bara och ungdomar har uppgått till ca 29 milj.kr. Här kan särskilt nämnas drogförebyggande verksamhet, information om FNs barnkonvention, kulturaktiviteter samt insatser för utsatta ungdomar.
Stöd ur allmänna arvsfonden har framför allt utgått till föreningar och organisationer.
Regeringen har i mars 1990 överlämnat en skrivelse (1989/90:131) till riksdagen med redovisning för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under budgetaret 1988/89.
Riksdagen beslutade i anslutning till behandlingen av denna skrivelse ge regeringen till känna att en översyn bör göras av arvsfondens ändamålsbestämmelse (1989/90:SoU29, rskr. 318).
Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till direktiv för en sådan översyn.
En redovisning av fördelningen av stöd ur allmänna arvsfonden under budgetaret 1989/90 avses senare att överlämnas till riksdagen.
G 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m.
1989/90 Utgift 3 087 290 656 1990/91 Anslag 3 157 821 000 1991/92 Förslag 3 496 852 000
Ändringar i statsbidraget till den sociala hemhjälpen genomfördes fr.o. m. den 1 januari 1989. Ändringaraa innebar att bidraget gjordes likvärdigt oavsett omsorgsform. Statsbidraget utges med 34 000 kr. per årsarbetare inom hemtjänsten och med ett halvt årsarbetarbidrag per ålderdomshems-plats. Vissa övergångsregler gällde under åren 1989 och 1990.
146¶Statsbidraget till social hemhjälp och ålderdomshem betalas från detta Prop. 1990/91:100 anslag. Bidraget betalas för kalenderår i efterskott. Anslaget för budgetaret Bil. 7 1991/92 avser således bidrag för verksamhetsåret 1991. Socialstyrelsen utbetalar statsbidraget.
Under anslaget anvisas dessutom särskilda medel för utvecklings- och förayelsearbete. Vidare anvisas under detta anslag bidrag till pensionärsorganisationer.
Socialstyrelsen
Antalet ålderspensionärer uppgår för närvarande till ca 1,5 milj. motsvarande ca 18 % av befolkningen. Både antalet och andelen personer som är 65 år och äldre förblir i stort sett konstant fram till sekelskiftet. Andelen personer som är 80 år och äldre koinmer att öka kraftigt. Omstmkturering av vård och omsorg innebär att allt fler gmpper med speciella behov behöver hemtjänst. Kommunema måste klara omsorgen om yngre människor med flerhandikapp, psykiskt sjuka, missbrakare och långtidssjuka. Det totala antalet personer som får hjälp har minskat under senare år. Samtidigt har en förskjutning av ålderssammansättningen hos dem som får hemhjälp skett där de som får hemhjälp har blivit allt äldre och där hjälpbehoven har blivit allt större. Undersökningar visar att många av de personer som får social hemhjälp också får allt mer omfattande hjälpinsatser.
Socialstyrelsen föreslår att statsbidraget kompletteras med ett årsarbetarbidrag för arbetsledare inom hemtjänsten. Socialstyrelsen anser vidare att statsbidragsregleraa till den sociala hemhjälpen bör ses över så att de stimulerar en utbyggnad av dygnet-mnt-service. Dämtöver föreslår socialstyrelsen att statsbidrag till hemhjälp även skall kunna utgå till personal i landstingskommunala gmppbostader för utvecklingsstörda.
Föredragandens överväganden
En strävan inom omsorgerna om äldre och handikappade är att det skall vara möjligt för den som så önskar att bo kvar i den egna bostaden och där få den service och vård som behövs. En utbyggd hemtjänst och tillgång till sjukvårdsinsatser i hemmet är en fömtsättning för att dette skall kunna uppnås. För att valfrihet i boendet skall bli en realitet måste ett varierat utbud av olika särskilda boende- och vårdformer utvecklas av kommunema. Den ökande gmppen personer över 80 år och ökningen av människor med demenssjukdomar ställer ökade krav på en såväl kvantite-tiv som kvalitativ utveckling av särskilda boende- och vårdformer.
Medelsbehovet för statsbidraget för verksamhetsåret 1991 beror på omfattningen av de kommunala insatsema. I denna del har medelsbehovet för statsbidraget beräknats öka med 343 941 000 kr.
För budgetaret 1991 /92 föreslås inga ändringar av stetsbidraget till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. De förändringar som riksdagen beslutede
om med anledning av regeringens proposition (1990/91:14) /ansvaret för Prop. 1990/91:1(X) service och vård till äldre och handikappade m.m. får betydelse för Bil. 7 utformningen av statsbidragssystemet först för budgetaret 1992/93. Gmndema för fördelning av statens bidrag till kommunerna för stöd och hjälp i boendet avses då bli ändrade så att medlen fördelas efter vissa behovskriterier som antalet förtidspensionärer, antalet personer i de högsta åldraraa i kommunen, andelen ensamboende samt glesbygdsgraden.
Medel bör också för budgetaret 1991/92 anslås för att stimulera utvecklingen och förayelsen av äldreomsorgen. För innevarande budgetar har 14,5 milj.kr. anvisats för utvecklings- och förayelsearbete. För det kommande budgetaret anser jag att 5 milj.kr. av dessa bör tas i anspråk för kostnader avseende uppföljning och utvärdering av förslagen i regeringens proposition (1990/91:14) Ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. Jag beräknar medelsbehovet för fortsatt utvecklings- och fömyelsearbete till 9,5 milj.kr. för budgetaret 1991/92.
Vidare utges från detta anslag bidrag till vissa pensionärsorganisationer. I enlighet med vad som föreslogs i föregående års budgetproposition har regleraa för bidrag till organisationeraa justerats i syfte att göra fördelningen mellan organisationema mer rättvis och likvärdig. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 2 352 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 496 852 000 kr.
G 2. Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.
1989/90 Utgift 582 499 554' 1990/91 Anslag 640 000 000 1991/92 Förslag 729 000 000
' Anslaget Bidrag till färdtjänst
Från anslaget betalas statsbidrag till landstingskommuner och kommuner för färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Bidraget utgår med 35 % av bmttodriftskostnadema. Det får dock inte öka med mer än ett belopp som star i visst förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre samt utvecklingen av konsumentprisindex. Från anslaget utgår statsbidrag till kommuners och landstingskommuners kostnader för servicelinjer och motsvarande trafikformer. Bidragsbestammelseraa finns i förordningen (1990:489) om statsbidrag till färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Bidraget betalas för kalenderår i efterskott. Anslaget för budgetaret 1991/92 avser således bidrag för verksamheten under år 1991.
148 Socialstyrelsen Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Färdtjänsten har i praktiskt taget samtliga kommuner vuxit i omfattning
och kostnader långt mera än beräknat. På olika sätt försöker kommuneraa minska sina kostnader och begränsa tillväxttakten bl.a. genom att förändra färdtjänstens organisation, servicenivå samt egenavgifteraas storlek och även kriteriema för vem som är berättigad till färdtjänst. Huvudmännen försöker också firma nya former för att tillgodose transportbehovet för människor med olika slag av funktionsnedsättningar som altemativ till färdtjänsten. Mot bakgmnd av de stora olikheterna mellan kommuneraa när det gäller utbyggnad och utformning av färdtjänsten föreslår socialstyrelsen vissa förändringar av statsbidragskonstmktionen i syfte att utjämna skillnadema men också för att möjliggöra en lämplig avvägning mellan färdtjänst, servicelinjer och andra alteraativ till den traditionella färdtjänsten.
Föredragandens överväganden
Det finns enligt min mening för närvarande inte tillräckligt underlag för att bedöma och ta stallning till en genomgripande förändring av statsbidragets utformning och konstmktion. Jag är därför inte beredd att nu föreslå några förändringar när det gäller statsbidragskonstmktionen i dess helhet.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 729 000 000 kr.
G 3. Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
1989/90 Utgifter 45 395 186 1990/91 Anslag 40 136 000 1991/92 Förslag 43 347 000
Psykiskt utvecklingsstörda och bamdomspsykotiska bam har enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. rätt till rådgivning och personligt stöd av olika specialister. Landstingskommunema och de kommuner som inte ingår i landstingskommun har t.o.m. budgetaret 1988/89 erhållit statsbidrag till lönekostnader för vissa förskolekonsulenter och talpedagoger som arbetar med utvecklingsstörda förskolebara. Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår statsbidrag för specialpedagogiska insatser som görs för förskolebam som tillhör eller kan antas komma att tillhöra den personkrets som omfattas av omsorgslagen. De specialpedagogiska insatseraa skall kunna ges av förskolekonsulenter, talpedagoger.
logopeder eller andra liknande yrkesutövare inom omsorgsverksamheten Prop. 1990/91:100 eller den samordnade barnhabiJiteringen. Bidraget betalas ut i efterskott Bil. 7 för kalenderår. Bidragsreglema finns i förordningen (1989:791) om statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebam.
Socialstyrelsen erhåller medel för viss kurs- och konferensverksamhet för personal inom verksamheten med omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Syftet är bl.a. att främja utvecklingen och ge tillfälle till erfarenhetsutbyte inom verksamhetsområdet.
Socialstyrelsen
Bidraget till specialpedagogiska insatser föreslås att uppräknas med 7,2 % i förhållande till det föreslagna beloppet för år 1990. Med ett beräknat antal av 2 200 förskolebam inom omsorgslagens personkrets och ett bidrag av 193 000 kr. per vart tionde bam uppgår anslagsbehovet för år 1991 till 42 460 000 kr. Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för kurs- och konferensverksamhet till 210 000 kr.
Föredragandens överväganden
Ansvaret för bamomsorgen för psykiskt utvecklingsstörda förskolebam ligger enligt socialtjänstlagen på primärkommuneraa. De psykiskt utvecklingsstörda förskolebarnen behöver emellertid särskilt pedagogiskt stöd. Detta behov tillgodoses genom att landstingskommuneraa star för specialpedagogiska och rådgivande insatser åt det enskilda baraet och dess familj.
Jag beräknar statsbidraget för specialpedagogiska insatser till 43 130 000 kr. För socialstyrelsens kurs- och konferensverksamhet för personal inom omsorgsverksamlieten för psykiskt utvecklingsstörda beräknar jag 217 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 43 347 000 kr.
G 4. Nämnden för vårdartjänst
1989/90 Utgift 42 146 669
1990/91 Anslag 83 717 000 1991/92 Förslag 100 989 000
Nämnden för vårdartjänst har till uppgift att organisera verksamheten med vårdartjänst samt att administrera det stafliga bidraget till denna. Nämnden administrerar också det statliga bidraget till verksamheten med
särskilda omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och Prop. 1990/91:100 habilitering) i anslutning till gymnasieskola med specialanpassad utbild- Bil. 7 ning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Vidare skall nämnden bista med kansliresurser för den särskilda nämnd som skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning. Från anslaget betalas också kostnader för nämnden för vårdartjänsts kansli samt för viss utvecklingsverksamhet.
Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instmktion för nämnden för vårdartjänst.
Nämnden för värdartjänst
1. Nänmden för vårdartjänst beräknar anslagbehovet för verksamheten med vårdartjänst åt svårt rörelsehindrade som studerar vid universitet, högskolor och folkhögskolor till 48 200 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.
2. Nämnden beräknar kostnaderaa för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar vid gymnasieskola till sammanlagt 36 000 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.
Nämnden räknar också med ett medelsbehov av 1 000 000 kr. i samband med planeringen av verksamheten på respektive skolort samt för ofömtsedda kostnader.
3. Nämnden begär ytterligare 300 000 kr. för informationsinsatser och för omkostnader i samband med de administrativa uppgifter som åläggs nämnden för den särskilda intagningsnämnden samt 220 000 kr. till att fmansiera en lönebidragberättigad arvodestjänst från anslaget för kansli- verksamheten.
Nämnden begär också en förhöjd anslagsnivå för utvecklingsarbete utöver pris- och löneomräkning.
Nänmden begär vidare att bli befriad från den besparing som huvudalternativet innebär.
Föredragandens överväganden
1. Jag räknar med en fortsatt ökad efterfrågan på vårdartjänst åt elever som studerar i eftergynmasial utbildning eller vid folkhögskola och beräknar ett medelsbehov för denna på 56 481 000 kr.
2. Riksdagen har i maj 1990 (prop. 1989/90:92, SoU20, rskr. 271) antagit en lag om ändring i skollagen (1985:1100). Lagändringen, som träder i kraft den 1 januari 1991, innebär bl.a. att speciellt anpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar skall kunna anordnas i gymnasieskolan i de kommuner som regeringen bestammer. Utbildningen skall kombineras med särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering. Kostnadema för de särskilda omvårdnadsinsatsema tacks enligt riksdagsbeslutet av stats-
bidrag. Sådant statsbidrag har lämnats redan från och med höstterminen Prop. 1990/91:100 1990. Bil. 7
Under hösten 1990 har träffats överenskommelser mellan staten och Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Stockholms läns landsting om åtaganden att t.o.m. den 30 juni 1991 bedriva verksamhet med särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade elever, som intagits till speciellt anpassad utbildning i gymnasieskolan. Partema är ense om att före den 1 maj 1991 uppta förhandlingar om statens ersättning fr.o.m. den 1 juli 1991. I avvaktan på fömyad överenskommelse med huvudmännen beräknar jag medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser till 39 086 000 kr.
3. Nämnden för vårdartjänst bör som tidigare disponera medel för att bidra till utveckling av metoder för boendeservice och andra kvalificerade insatser för personer med omfattande funktionshinder. Jag beräknar medelsbehovet för detta till 1 273 000 kr.
Nämnden har en lönebidragsfmansierad arvodestjänst som datatekniker. Jag anser att tjänsten bör ombildas till en lönetjänst och beräknar medelsbehovet till 220 000 kr.
Jag finner också att nänmden bör undantas från produktivitetsr och sparkravet om 1,5%.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Nämndenför vårdartjänst för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 100 989 000 kr.
G 5. Ersättning till televerket för texttelefoner
1989/90 Utgift 35 944 492 1990/91 Anslag 39 100 000 1991/92 Förslag 52 800 0(X)
Från anslaget ersätts televerket dels för texttelefoner som lämnas åt döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade, dels för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen betalas budgetarsvis i efterskott och innefattar även ränta på nedlagt kapital.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen uppskattar att omkring 520 texttelefoner koinmer att ordineras under det innevarande budgetaret. Inom förmedlingstjänsten beräknas en trafikökning om ca 10 %. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt socialstyrelsen till 47 900 000 kr.
152 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Min bedömning är att 520 texttelefoner koinmer att ordineras under budgetaret 1990/91. För engångsavgifter beräknarjag därmed sammanlagt 9,1 milj.kr., medan servicekostnaderaa uppskattas till 0,8 milj.kr. Kostnaderaa för förmedlingstjänsten beräknarjag till 40,2 milj.kr. Kostnadsökningen inom förmedlingstjänsten beror dels på att mervärdeskatt införs på teletjänster fr.o.m. den 1 januari 1991, dels på att en viss trafikökning kan fömtses. Medelsbehovet för ersättning till televerket för texttelefonverksamheten utgör därmed 50 100 000 kr. Härtill kommer ränta på gmnd av att ersättningen till televerket betalas i efterskott. Anslaget för nästa budgetar bör tas upp med 52 800 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 52 800 000 kr.
G 6. Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
1989/90 Utgift 47 976 000 1990/91 Anslag 58 192 000 1991/92 Förslag 68 769 000
Från anslaget ersätts postverket för befordran av portofria blindskriftsförsändelser. Ersättningen erhålls halvårsvis i efterskott.
Socialstyrelsen
Medelsbehovet för budgetaret 1991/92 anges av socialstyrelsen till 68 769 000 kr. Ökningen i förhållande till föregående budgetar beror på att postavgiftema förändrats under år 1990 och på ett beräknat ökat antal punktskriftsförsändelser. Socialstyrelsen aviserar en översyn av mtiner m.m. avseende antalsberäkningama av portofria blindskriftsförsändelser.
Föredragandens överväganden
De portohöjningar som skett under år 1990 samt ett beräknat ökat antal punktskriftsförsändelser kommer enligt min bedömning att medföra ökade kostnader. Medelsbehovet för budgetaret 1991/92 bör därför beräknas till 68 769 000 kr.
153 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil 7 Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 68 769 000 kr.
G 7. Kostnader för viss verksamhet för handikappade
1989/90 utgift 38 213 000 1990/91 Anslag 37 533 000 1991/92 Förslag 42 748 000
Från anslaget får Synskadades riksförbund (SRF) bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) erhåller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund (SDR) för sin teckenspråksavdehiing. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska kiboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet. De handikappades riksförbunds och Synskadades riksförbunds rekreationsanläggningar samt till Föreningen Rekryteringsgmppen.
Synskadades riksförbund (SRIO
1. Kostnadema för depåverksamlieten beräknas av SRF till 7 250 000 kr.
2. Medelsbehovet för verksamlieten med ledarhundar anges av SRF till 16 500 000 kr.
3. Under anslaget utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen avser utgivning av ersättiiingstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt punktskriftprojekt. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetaret 1991/92 till 13 935 000 kr.
Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB)
4. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utveckling av Tele-Nuet. Medels behovet för 1991/92 anges till 4 725 000 kr.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderaa för verk samheten under 1991/92 beräknas av SDR till 2 803 000 kr.
Handikappinstitutet
6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtroendevalda i handikappades organisation<;r behöver när de utför uppdrag av riks-
övergripande karaktar. Handikappinstitutet beräknar medelsbehovet under det kommande budgetaret till 3 830 000 kr.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Naturhistoriska riksmuseet
7. Palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet mäter och rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Kostnaderaa för verksamheten anges till 660 000 kr.
De handikappades riksförbund (DHR) och Synskadades riksförbund
(SRF)
8. DHR hemstaller om bidrag på 10 000 000 kr. till sina rekreationsan läggningar för budgetaret 1991/92. För Almåsa semesterhem och kursgård begär SRF för det konunande budgetaret 2 000 000 kr.
Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)
9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild inriktning på nyhandikappade. Medelsbehovet för 1991/92 anges av RG till 2 491 000 kr.
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
1. SRF Hantverk, depåverksamheten
2. SRF för ledarhundar
3. SRF för viss övrig verksamhet
4. FSDB för tidningsutgivning
5. SDR för teckenspräksavdelning
6. Rikstolktjänst
7. Palynologiska laboratoriet
8. Bidrag till rekreationsanläggningar
9. Bidrag till rekryteringsgruppen
Summa utgifter
6 284 000
10 546 000
8 360 000
4 140 000
1 965 000
2 730 000 480 000
2 360 000 1 774 000
38 639 000
-1--1--t--1--(-+ -1--1-+
-1-
1 166 000
2 368 000 502 000 585 000
18 000 273 000 38 000 94 000 71 000
5 215 000
Föredragandens överväganden
1. Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframstall-ningar anfört att det statliga bidraget inte har tackt verksamhetens faktiska kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverksamhetens ekonomi föreslog jag i fjolårets budgetproposition ett utökat statligt stöd om 500 000 kr. utöver den reguljära pris- och löneomräkningen. Även för budgetaret 1991/92 vill jag föreslå ett särskilt resurstillskott - 600 000 kr. - utöver pris- och löneomräkning. SRF genomför för närvarande, i
samråd med socialdepartementet, en översyn av depåverksamheten. Jag Prop. 1990/91:100 har i min beräkning av det föreslagna resurstillskottet för det kommande Bil. 7 budgetaret lagt in de kostnader som SRF har haft för genomförandet av översynen.
Till depåverksamheten bör mot denna bakgmnd anvisas ett sammanlagt belopp om 7 450 000. Min bedömning är att verksamheten i och med denna och fjolårets satsning fortsättningsvis bör kunna bedrivas inom de nu givna ekonomiska ramama.
2. För ledarhundsverksamheten uppgår pris- och löneomräkningen till 2 368 000 kr., varför ett belopp på 12 914 000 kr. bör anvisas.
3. Under detta anslag erhåller SRF statsbidrag till viss övrig verksamhet som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstidningar till synskadade, individinriktade insatser för synskadade med flera funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett särskilt punktskriftsprojekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda verksamhet. Sammanlagt 8 862 000 kr. bör anvisas till SRF för viss övrig verksamhet.
4. FSDB bedriver nyhetsförmetidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och arman information. Dövblinda är svårt eftersatte i informationssammanhang och jag instammer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen. För budgetaret 1991/92 har jag beräljiat 4 725 000 kr. för ändamålet.
5. SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att få till stånd en utveckling av ttsckenspråket. En fortlöpande utveckling av teckenspråket är en fömtsättning för dövas kommunikation och delaktighet i samhället. För budgetaret 1991/92 bör 2 083 000 kr. anvisas till teckenspråksavdelningen.
6. Medlen till rikstolktjänst avser bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationema behöver för att kurma utföra uppdrag av riksövergripande karaktar. Jag beräknar pris- och löneomräkning till 273 000 kr., varför totalt 3 003 000 kr. bör anvisas för verksamheten under budgetaret 1991/92.
7. Till naturhistoriska riksmuse<;ts palynologiska laboratorium beräknar jag för det kommande budgetaret ett anslag på 518 000 kr.
10. Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisa tionens rekreationsanläggningar bör för budgetaret 1991/92 fäststallas till 1 790 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och kursgård bör 664 000 kr. anvisas.
11. Rekryteringsgmppen har genom sina tränings- och rehabiliterings läger erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och själv- standigt liv. Jag föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Sammanlagt 1 845 000 kr. bör anvisas till Föreningen Rekryteringsgmppen.
156 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 42 748 000 kr.
G 8. Statens hundskola
1989/90
Utgift
1990/91
Anslag
1 000
1991/92
Förslag
1 000
Enligt riksdagsbeslut (1987/88:SoU24, rskr. 303) har riksdagen godkänt propositionen (1987/88:126) om inriktningen av verksamheten vid statens hundskola m.m. Stetens hundskola är en renodlad uppdragsmyndighet med uppgift att mot ersättning tillhandahålla polis- och ledarhundar. Kostnadema för skolan skall tackas av intäkter från försäljningen av produkter och tjänster.
Statens hundskola
Statens hundskola hemstaller för budgetaret 1991 /92 utöver sedvanlig kostnadstäckning för pris-, hyres- och löneökningar om ett tillskott med 3,8 milj.kr. för att undvika ett rörelseunderskott. Hundskolan har också hemstallt att verksamheten bör delas upp i skilda redovisningsenheter där avelsverksamheten bör vara anslagsfinansierad och övrig verksamhet intäktsfinansierad.
Föredragandens överväganden
Frågan om hundskolans organisation och finansiering har varit aktuell i många år. Hundskolan ombildades senast 1988 till en intäktsfinansierad myndighet efter att ha varit en anslagsfinansierad myndighet åren 1978 - 1988. I samband med ombildandet reglerades en ackumulerad skuld på 12,4 milj.kr. Vidare beslutade riksdagen om ett omstallningsbidrag som successivt skulle avvecklas fram t.o.m. innevarande budgetar. Trots de åtgärder som vidtagits har hundskolan inte kunnat redovisa ett tillfredsstallande ekonomiskt resultat. För budgetaret 1990/91 har hundskolan hemstallt om ett tillskott om 2,6 milj.kr. för att undvika ett rörelseunderskott. Hundskolan har vidare i sin anslagsframstallning hemställt om ett årligt bidrag om 3,8 milj.kr. Skolan har inte heller lyckats fylla behovet av framförallt ledarhundar för synskadade som fömtsattes i samband med omorganisationen.
Jag har nyligen bemyndigats att tillkalla en särskild utredare som skall utreda om det finns fömtsättningar för att driva statens hundskola i form av aktiebolag. Mot bakgmnd av bl.a. utredarens förslag har jag för avsikt att föreslå regeringen att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.
157¶Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om att hundskolans kostnader skall tackas av avgifter från verksamheten förordar jag att anslaget förs upp med 1 000 kr.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens hundskola för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G 9. Statens handikappråd
1989/90 Utgift 5 065 613 1990/91 Anslag 5 202 000 1991/92 Förslag 5 621 OOOi
Stetens handikappråd skall verkii för förbättrade levnadsförhållanden för handikappade och främja samarbetet i handikappfrågor mellan samhällsorganen samt mellan dem och handikapporganisationema. Regler om rådets organisation finns i förordningen (1988:1094) med instruktion för stetens handikappråd.
Statens handikappråd
Stetens handikappråd hemstaller om dels löne- och prisomräknade medel, dels ökade medel om 300 000 kr. för övriga förvaltningskostnader.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
13 Anslag Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
3 812 000
(2 912 000)
1 390 000
-1- 350 000
(-(- 298 000)
-1-69 000
Summa
5 202 000
-h 419 000
Föredragandens överväganden
Stetens handikappråd skall, enligt sin instmktion, bedriva verksamhet som i förste hand inriktas på handikappfrågor som berör flera samhällsområden. Till stetens handikappråds uppgifter hör bl.a. att främja samordning och samarbete inom handikappområdet. Särskild uppmärksamhet har sedan några år tillbaka ägnats frågor om insatser för flerhandikappade. Sådana frågor fömtsätter en samordnad verksamhet mellan många organ i samhället. Denna inriktning av handikapprådets arbete bör enligt min mening fortsatte. Jag har i mina bedömningar av anslagsbehovet för
budgetaret 1991/92 fiinnit att stetens handikappråd bör undantas från Prop. 1990/91:100 produktivitets- och sparkravet om 1,5 %. Bil. 7
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens handikappråd för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 5 621 000 kr.
G 10. Bidrag till handikapporganisationer
1989/90 Utgift 70 615 284
1990/91 Anslag 79 075 000 1991/92 Förslag 100 238 000
Från anslaget erhåller handikapporganisationema bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationema efter förslag av statens handikappråd. Följande 35 organisationer har fått bidrag under innevarande budgetar:
Afäsiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningaraas riksorganisation. De handikappades riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté. Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter. Föreningen för de neurosedynskadade. Föreningen Sveriges dövblinda. Hörselskadades riksförbund, ILCO- Svenskt förbund för stomiopererade, Laryngförbundet,Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka. Riksförbundet för dementes rättigheter. Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda bara, Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka. Riksförbundet för mag- och termsjuka, Riksförbundet för njursjuka. Riksförbundet för rörelsehindrade bam och ungdomar. Riksförbundet för social och mentel hälsa. Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda bam, ungdomar och vuxna. Riksförbundet mot astma/allergi, Riksförbundet mot reumatism. Riksförbundet för cystisk fibros. Riksföreningen AUTISM, STROKE-Riksförbundet mot hjämans kärl sjukdomar. Svenska celiakiförbundet, Svenska diabetesförbundet. Svenska epilepsiförbundet. Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stennningsföreningars riksförbund. Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet.
Föredragandens överväganden
Handikapporganisationeraas verksamhet fullföljer en folkrörelsetradition. Deras insatser har haft och har alltjämt en avgörande betydelse för utvecklingen av synen på handikapp och handikappfrågor.
Stetsbidraget till handikapprörelsens riksorganisationer utgör innevarande budgetar 79 075 000 kr. Handikapporganisationema har i flera sammanhang betonat vikten av att stetsbidraget till dem fortsätter att utvecklas.
159¶Jag bedömer det viktigt att så sker och kan också konstetera att stets- Prop. 1990/91:100 bidraget förbättrats betydligt under en följd av år. Bil. 7
Enligt min bedömning bör bidraget till handikapporganisationema även inför det kommande budgetaret vara ett prioriterat område. Jag vill i det följande peka på några omständigheter som talar för att statsbidraget till dem bör förstarkas ytterligare.
Ett starkt skäl är att handikapporganisationema har höga merkostnader för den verksamhet som man beidriver. Förbunden organiserar personer med olika slag av ftmktionshinder. I många fåll rör det sig om omfattande funktionshinder. Av detta följer att verksamheten måste ha en hög grad av anpassning. Det handlar bl.a. om att möteshandlingar och annan information måste anpassas efter de speciella krav som ställs, t. ex. att infonnation för synskadade finns i punktskrift eller på kassett eller att psykiskt utvecklingsstörda kan erhålla information i lättläst form. För att döva och dövblinda skall kunna bedriva och delte i verksamhet fordras tillgång till tolkar. När rörelsehindrade och andra personer med fysiska eller medicinska funktionshinder har sammankomster, krävs att lokaleraa är väl anpassade. I inånga fäll stalls det också krav på att personliga assistenter finns att tillgå. Detta iimebär att kostnaderaa för organisationernas verksamhet blir höga.
Handikapporganisationeraa har vidare i skrivelser till regeringen uttryckt oro över de effekter som skattereformen får för deras möjligheter att bedriva verksamhet. Enligt vad man framhållit imiebär bl.a. momsbredd-ningen att handikapporganisationema åsamkas betydande kostnadsökningar i sin verksamhet.
Ett ytterligare skäl för mitt förelag om ett företarkt statsbidrag är handikapporganisationemas ökande engagemang och utökade verksamhet när det gäller interaationella handikappfrågor. Det är enligt min bedömning väsentligt att organisationema kan ges rimliga ekonomiska fömtsättningar att bygga upp och bedriva intressepolitisk verksamhet inom det internationella området. Jag vill i sammanhanget bl.a. påminna om det initiativ som den svenska regeringen tagit inom FN-systemet om utarbetande av internationella regler med inriktning på full delaktighet och jämlikhet för handikappade. Det är givetvis väsentligt att de svenska handikapporganisationema ges möjligheter att medverka i detta arbete. Jag tänker här också på den verksamhet som organisationema bedriver eller planerar att starta med anknytning till EG.
Utöver vad jag nu har framhållit syftar den föreslagna förstarkningen även till att ge organisationema möjligheter att genom t.ex. uppsökande verksamhet söka integrera nya handikappgmpper i den ordinarie verksamheten.
Med hänvisning till vad jag nu sagt anser jag att statsbidraget till handikapporganisationema för budgetaret 1991/92 bör utökas med 21 163 000 kr., vilket innebär att totalt 100 238 000 kr. bör anvisas för ändamålet.
160 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till handikappoiganisationer för budgetaret 1991 /92
anvisa ett reservationsanslag på 100 238 000 kr.
Gli. Bilstöd till handikappade
1989/90 Utgift 293 984 967 Reservation 121 214 419 1990/91 Anslag 214 163 000 1991/92 Förslag 206 000 000
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till handikappade bam för anskaffiiing och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika gmpper och omfattar gmndbidrag, anskaffhingsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma. Bestammelser om bilstödet finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.
Riksförsäkringsverket
Riksföreäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetaret 1991/92 till 117 milj.kr. RFV föreslår att gmndbidraget och det inkomst-prövade anskaffiiingsbidraget höjs, samt att inkomstgränsema vid fäst-stallandet av anskaffhingsbidraget justeras uppåt.
Föredragandens överväganden
Bilstödet, som infördes den 1 oktober 1988, har fått stor betydelse för många förflyttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte längre ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även lämnas till handikappade föräldrar med bam under 18 år eller till föräldrar med handikappade bam under fömtsättning att föräldem sammanbor med baraet och har behov av fordon för förflyttning tillsammans med baraet. Under den period som förflutit sedan stödet infördes har omkring 10 000 pereoner beviljats bilstöd. I förhållande till de regler som gällde före oktober månad 1988 innebär det nya bilstödet väsentliga förbättringar även när det gäller bidragsbelopp och inkomstgränser.
Det är givetvis av stor betydelse att bilstödet inte urholkas på gmnd av inflation och höjda bilpriser. Det har nu gått drygt två år sedan de nu gällande reglema trädde i kraft och enligt min uppfattning finns väsentliga motiv för att såväl höja gmndbidraget och det inkomstprövade anskaffningsbidraget som att justera de inkomstgränser som gäller vid fästställande av anskaffningsbidraget. Därmed kan värdebeständigheten i stödet säkras. Med instammande i vad riksförsäkringsverket föreslagit anser jag
11 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 7
att följande justeringar bör göras fr.o.m. den 1 juli 1991. Prop. 1990/91:100
Helt gmndbidrag, som för närvarande uppgår till 50 000 kr., bör höjas Bil. 7 till 60 000 kr. I linje härmed bör halvt gmndbidrag höjas från nuvarande 25 000 kr. till 30 000 kr. Enligt nu gällande regler utgör högsta anskaffningsbidrag 35 000 kr., vilket kan lämnas till den som har en årlig bmtto-inkomst som understiger 75 000 kr. Rätten att erhålla anskaffhingsbidrag upphör i dag när årsinkomsten når upp till 138 000 kr. Högste anskaffningsbidrag bör fr.o.m. den 1 juli 1991 utgöra 40 000 kr. och kunna länmas till den vars årsinkomst understiger 88 000 kr. Rätten till anskaffningsbidrag bör upphöra vid årsinkomster över 160 000 kr. Anskaffnings-bidraget bör lämnas enligt följimde skala.
Årlig bruttoinkomst
Bidrag i % av
Bidragsbelopp
kr.
helt bidrag 40 000 kr.
kr.
- 87 999
40 000
88 000 - 95 999
36 000
96 000 - 103 999
32 000
104 000 - 111 999
28 000
112 000- 119 999
24 000
120 000- 127 999
20 000
128 000 - 135 999
16 000
136 000 - 143 999
12 000
144 000- 151 999
152 000 - 159 999
160 000-
0¶Genom de av mig nu föreslagna höj ningama av bidragsbeloppen koinmer maximalt bilstöd att uppgå till 100 000 kr. Dämtöver kan bidrag till anpassning av fordonet lämnas.
Enligt min bedömning råder en viss osäkerhet när det gäller det antel personer som kan förväntes erhålla bilstöd under det kommande budgetaret. Med hänsyn till denna (jsäkerhet och till de höjningar av bidragsbeloppen som jag nyss förordat anser jag att anslaget för budgetaret 1991/92 bör beräknas till 206 i300 000 kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Bilstöd till handikappade för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 206 000 000 kr.
162¶H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och p""?- 1990/91 :100
Bil. 7
narkotikapolitik
Individ- och familjeomsorg
Översyn av socialtjänstlagen m.m.
Genom 1982 års socialtjänstreform förändrades i gmnden fömtsättningama för det sociala arbetet. Socialtjänstlagen (1980:620) anger målen för samhällets socialtjänst. Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens gmnd främja människomas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.
Socialtjänstreformen innebar viktiga förbättringar för den enskildes möjligheter att få samhällets stöd på sina egna villkor. Lagstiftningen gav vidare kommuneraa större frihet att arbeta utifrån lokala fömtsättningar och individens egna behov.
Under senare tid har dock kritiska uppfattningar framförts vad gäller såväl socialtjänstlagens utformning som dess praktiska tillämpning.
På regeringens uppdrag har socialstyrelsen i det s.k. REBUS-projektet genomfört en utvärdering av socialtjänstlagen, bl.a. med avseende på lagens praktiska tillämpning i förhållande till bara och ungdom. Projektet har vidare behandlat möjligheteraa att ge människor alteraativ till socialbidrag, liksom organisatoriska och andra fömtsättningar för socialtjänstens individ- och familjeomsorg att i praktiken arbeta enligt socialtjänstlagens intentioner. Projektet presenterar en i stora delar kritisk bild vad gäller innehållet i verksamheten men också brister i planering, uppföljning och utvärdering.
Inom ramen för ett annat projekt har socialstyrelsen i rapporten Behövs socialbyrån?analyserat socialbyråemas arbete inom individ- och familjeomsorgen. Rapporten visar bl.a. på de ökade krav som stalls på socialbyråerna. Enligt socialbyråprojektets uppfattning lever socialbyråerna i dag inte upp till de högt stallda förväntningaraa.
En annan del av kritiken gäller socialtjänstens insatser för de mest vårdbehövande ungdomaraa. Inom ramen för den överenskommelse som träffats mellan staten och de båda kommunförbunden om statsbidrag till missbmkarvård och ungdomsvård har socialstyrelsen redovisat en analys av tillgången på vårdresurser för de mest utsatta ungdoms- och miss-bmkargmppema. En efterfrågeundersökning visar på stor brist på platser såväl när det gäller de särskilda ungdomshemmen som på de hem som anordnas med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrakare i vissa fall (LVM).
Handikapputredningens delbetänkande (SOU 1990:2) Överklagningsrätt och ekonoinisk behovsprövning inom socialtjänsten har nyligen remissbehandlats. Remissinstansema har skiftande synpunkter men många har ansett att en precisering behöver göras av socialtjänstlagens bistånds-
paragraf. Vidare har Svenska kommunförbundet i en skrivelse till rege- Prop. 1990/91:100 ringen hemstallt om en översyn av biståndsreglema och ansvarsförhållan- Bil. 7 dena mellan olika huvudmän.
Riksdagen har nyligen (1990/91;SoU6, rskr. 50) som sin mening givit regeringen till känna att tiden nu är mogen för en allmän översyn av socialtjänstlagen. En parlamentarisk kommitté bör enligt socialutskottet tillkallas för ändamålet.
Jag har för avsikt att under våien 1991 föreslå regeringen att besluta om en översyn av socialtjänstlagen.
Om utsatta barn
Under det gångna året har ett antal fall av barnmisshandel med dödlig utgång inträffat. Dessa tragiska fall har riktat uppmärksamheten mot att det även i vårt land finns bam som lever i ytterst utsatta situationer.
Under 1980-talet har det skett en viss ökning av antalet polisanmälningar om baramisshandel och om sexuella övergrepp mot bara. När det gäller våld och övergrepp inom familjen är emellertid mörkertalen stora, varför det är svårt att med rimlig säkerhet uttala sig om den faktiska omfattningen av sådana brott mot bam.
De fall av baramisshandel och vanvård som uppmärksammats under det senaste året har givit upphov till en debatt om socialtjänstens förmåga att skydda barn i utsatta situationer. Sedan en tid tillbaka pågår också inom socialarbetarkåren en diskussion om det som bmkar kallas bristen på bara-perspektiv i det sociala arbetet.
Socialstyrelsen har genom REBUS-projektets huvudrapport. Växa i väZ/ärdrZam/, riktat kritik mot socialtjänsten för otillräckliga kunskaper när det gäller bam och ungdomar. Likaså anser styrelsen att dokumentationen av det sociala arbetet ofta är bristfällig.
Socialstyrelsen har vidare inorn ramen för sin tillsynsverksamhet särskilt granskat ett antal utredningar om hjälp till familjer och bara. Granskningen visar bl.a. att socialsekreterama sällan träffar bamen, att bedömningaraa av bamen framstår som ytliga eller saknas helt, att föräldramas egna problem som regel beskrivs men att föräldramas relation till bamen och deras förmåga att tillgodose bamens behov sällan analyseras.
I arbetet med utsatta bam och ungdomar är det baraens och ungdomarnas behov som skall sta i centmm. Jag anser att det nu krävs en kraftfull satsning för att utveckla ett bamperspektiv i det sociala arbetet. Ett systematiskt förändringsarbete bör inledas i syfte att utveckla bamkompetensen inom individ- och familjeomsorgen. Observansen på baraens situation måste öka. Även förhållandet mellan bara och föräldrar behöver uppmärksammas mer än vad som uppenbarligen sker i dag.
En utvecklad barnkompetens och en ökad observans på bamens situation är enligt min mening en fömtsättning för att socialtjänsten i tid skall upptäcka vilka bam och föräldrar som är i behov av särskilt stöd. Det är också en väg att förhindra barnmisshandel och allvarlig försummelse av bara. Grava fall av baramisshandel är dessbättre relativt sällsynta. Det
krävs därför en hög vaksamhet och en lyhördhet bland socialarbetare i Prop. 1990/91:100 mötet med bam för att dessa fall skall upptackas i tid. Bil. 7
Socialstyrelsen bör upprätta en plan för arbetet med att höja medvetenheten och öka kompetensen inom socialtjänsten när det gäller utsatta bam. En brett upplagd fortbildning bör ingå som en del i en sådan plan. Arbetet bör vidare syfta till att utveckla arbetsformer och metoder. De ideella organisationeraas erfarenheter och kunskaper bör tillvaratas i utvecklingsarbetet.
För att initiera en utveckling i den riktning somjag skisserat här föreslår jag att 8 milj.kr. stalls till socialstyrelsens förfogande för en samlad satsning för att i det sociala arbetet öka kompetensen att arbeta med och för utsatta bara. I denna satsning bör även fortsättningsvis flykting- och invandrarbarn ägnas särskild uppmärksamhet.
Ungdomsvård och missbrukarvård
Inom såväl ungdomsvården som missbmkarvården för vuxna har det skett stora förändringar efter socialtjänstreformens genomförande. Antalet institutionsplatser totalt sett har ökat. Under senare år har utbyggnaden framför allt inom nykterhetsvården och narkomanvården men också på bam- och ungdomssidan genomförts av stiftelser och organisationer eller i annan privat regi. Många behandlingskollektiv och stiftelsedrivna behandlingshem har haft en förayande och vitaliserande effekt på vårdområdet. I vissa fall har dock privata hem för vård eller boende inte fungerat tillfredsstallande och i en del fall har hemmen utnyttjat den brist på vårdresurser som fimnits och kunnat ta ut mycket höga vårdavgifter.
Regeringen har gett socialstyrelsen i uppdrag att analysera utvecklingen vad avser verksamhet i enskild regi inom missbmkarvården och bam- och ungdomsvården. Styrelsen skall därvid analysera för- och nackdelar med den utveckling som hittills skett. Detta uppdrag kommer att redovisas inom kort.
En rad olika rapporter och utvärderingar har dock visat att tillgången på vårdresurser inom vissa områden, framför allt för de mest utsatta miss-bmkaraa och ungdomaraa, ar otillfredsstallande. Den efterfrågeundersökning som socialstyrelsen gjort i samverkan med de båda kommunförbunden visar att många ungdomar och grava missbrakare inte kunnat få plats i särskilda ungdomshem eller i LVM-hem trots att de haft akuta behov av sådana placeringar. Antalet platser i särskilda ungdomshem har minskat från 573 år 1983 till 464 år 1990, medan platsantelet i LVM-hem i stort sett är oförändrat trots en ökad efterfrågan.
Problemen inom den tyngste institutionsvården gäller dock inte enbart platsbrist utan hänger också samman med brister i planering, styming och ansvarstegande. En ökad samordning av resursema fordras.
Jag avser att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om stetsbidragen till ungdomsvård och missbmkarvård m.m. Förslaget kommer att syfte till en snabb utbyggnad av institutionsvården för de mest utsatte ungdoms- och missbmkargmppema. Vidare kommer
riktlinjeraa att dras upp för det fortsatta arbetet med att förändra organisa- Prop. 1990/91:100 tionen av institutionsvården för att göra den bättre skickad att motsvara Bil. 7 kraven på vårdmnehåll m.m.
Ökad uppmärksamhet har ägnats frågan om missbmk bland kvinnor. Socialstyrelsen har lämnat stöd till stiftelsen Kviimofomm som initierat utvecklings-och utvärderingsinsatser när det gäller vården av kvinnliga missbrakare. Stiftelsen driver också en omfattande utbildnings- och konferensverksamhet. Socialstyrelsen har också gett stöd för att utveckla behandlingshem för kvinnliga missbrakare. Under de senaste åren har ett drygt tiotal sådana hem kommit igång.
Stöd har också utgått till utvecklingsprojekt som uppmärksammat utsatta flickor i tonåren liksom bara till föräldrar som är missbrakare.
I samband med arbetet att bekämpa spridningen av HIV/aids har stöd lämnats för insatser mot prostitutionen. De tre storstadskommunema har fått stöd för att utveckla sina prostitutionsförebyggande insatser. Utvärderingsprojekt har initierats, bl.a. har studier gjorts om prostituerades kunder. Stöd har också utgått till behandlingsinsatser för prostituerade missbrakare.
Fortsatt uppmärksamhet bör ges åt problemet med missbmk av alkohol och narkotika bland kvinnor. En del av anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet bör användas för detta ändamål. Initiativ bör tas för att fortsätta utvecklingen av vården för kvinnliga missbrakare. Särskilt bör gravida missbmkares vårdbehov uppmärksammas.
Spridningen av Hl V-smitta bland narkotikamissbrukare fortsätter att öka. Den 1 oktober 1990 fanns 569 rapporterade Hl V-positiva missbrukare och 14 missbrakare med diagnosen aids. Ökningstakten har varit relativt konstant de senaste tre åren. Huvuddelen av de HIV-positiva missbrakaraa är heroinmissbrukare. Merparten av de nysmittade är däremot amfetamin-missbmkare. Detta inger oro eftersom amfetaminmissbraket har en väsentligt större utbredning i Sverige än heroinmissbruket.
För att bekämpa spridningen av HIV bland narkotikamissbrakare måste narkomanvården utvecklas och utvärderas. Under en femårsperiod - innevarande budgetar inräknat - har uppemot 370 milj.kr. satsats på att förstarka narkomanvården.
Chefen för socialdepartementet har tidigare i dag föreslagit att en medelsram om 193,5 milj.kr. stalls till regeringens förfogande för fortsatta insatser mot HIV/aids. En del av dessa resurser bör användas för fortsatt utveckling av en offensiv narkomanvård.
I denna satsning bör ingå att te initiativ till att förbättra vården av HIV-positiva missbrakare och för missbrakare med diagnosen aids. Stöd bör kunna utgå till effektiva öppenvårdsprogram, liksom till en utveckling av vårdinnehåll och behandlingsmetoder inom institutionsvården.
Vissa gmpper av missbrakare inåste uppmärksammas särskilt. Hit hör missbrakare med grava psykiska störaingar, gravida missbrakare och missbrakare med små bam, samt missbrakare med invandrarbakgmnd.
En del av anslaget bör användas för fortsatte samordningsinsatser mellan socialtjänst och psykiatri, liksom mellan kriminalvård och narkomanvård.
166¶Stöd bör vidare kunna utgå till fortbildning av personal samt till doku- Prop. 1990/91:100 mentetion och utvärdering. Bil. 7
Våld mot kvinnor
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag kartlagt kvinno- och mans-joureraa i Sverige. Av kartläggningen framgår bl.a. att det finns 112 ideellt verksamma kvinnojourer och nio mansjourer.
Kvinnojoureraa vänder sig till kvinnor som är utsatta för våld. Många av dessa kvinnor vill av olika skäl inte ha kontakter med samhällets hjälpinstanser. De män som söker sig till mansjourema gör det främst på grand av skilsmässokriser eller vårdnads- och umgängestvister.
Kvinnojoureraa får som regel kommunala bidrag i varierande omfattning. En del fär även bidrag från landstingen. För mansjoureraas vidkommande är förhållandena likartade.
Den verksamhet som bedrivs vid landets kvinnojourer utgör enligt min mening ett värdefiillt komplement till kommuneraas och landstingens verksamhet. Kvinnojoureraa har sedan år 1984 kunnat bedriva projektverksamhet med stöd av de medel för försöks- och utvecklingsverksamhet som socialstyrelsen disponerar. Jag anser att stödet till kvinnojourema och deras riksorganisation nu bör utökas och ges en fastare form. Jag kommer därför att föreslå ett särskilt organisationsanslag om 2 milj.kr. för detta ändamål.
Socialbidrag
Under första hälften av 1980-talet ökade antalet socialbidragstagare kraftigt. Därefter - fr.o.m. år 1987 - har en viss minskning av socialbidragsberoendet skett. Bakom den kraftiga uppgången under 1980-talets första år låg fräinst en kraftig konjunktumedgång och en hög arbetslöshet. Trots de senaste årens högkonjunktur ligger emellertid antalet socialbidragstagare kvar på en hög nivå.
167¶Antal socialbidragstagare åren 1980 och 1985-1989
1000-tal 600
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
1980 1985 1986 1987 1988 1989
Steget ut på arbetsmarknaden har, även under högkonjunkturen, förblivit långt bl.a. för ungdomar som aldrig hunnit få en fast plats på arbetsmarknaden, för invandrare och för fysiskt eller socialt handikappade.
För att förbättra dessa gmppers möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden har socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen på regeringens uppdrag gemensamt genomfört en rad insatser för att förbättra samverkan mellan arbetsförmedlingaraa och socialtjänsten. Regeringen har därefter gett ett nytt uppdrag åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med riksförsäkringsverket och socialst}'relsen initiera ytterligare försöksverksamhet med ökad samverkan mellan socialtjänst, försäkringskassor och arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut i storstadsområden med en stor andel socialbidragstagare och långtidssjuka.
Särskilda åtgärder har vidtagits för att förbättra flyktingars och invandrares möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Riksdagen har antagit regeringens proposition (1989/90:105) om ett nytt schabloniserat ersättningssystem till konununema för kostnader i samband med mottagandet av flyktingar. Huvudsyftet med det nya ersättningssystemet är att skapa en stor frihet för kommunema att i samverkan med arbetsförmedlingen på orten vidta aktiva åtgärder för att flyktingama skall bli självförsörjande. Det nya ersättningssystemet gäller fr.o.m. den 1 januari 1991.
168¶Alkoholpolitik Prop- 1990/91:100
Bil. 7 Mäl
Överkonsumtion och missbmk av alkohol för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis social- och sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga. Därtill koinmer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drabbar enskilda och deras anhöriga.
Mot denna bakgmnd antog riksdagen år 1977 ett samlat alkoholpolitiskt program (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). Härigenom faststalldes det regelsystem som omgärdar hanteringen av alkohol. Riksdagen slog fast att samhället måste vidta åtgärder på en mängd olika områden i syfte att minska alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna.
Sverige har stallt sig bakom WHOs hälsopolitiska strategi där bl. a. målet att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden 1980-2000 ingår.
Utvecklingstendenser
Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20 % under tioårsperioden 1976-1985. Under senare delen av 1980-talet ökade försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under denna period.
Tabell: Försäljning av alkoholdrycker i liter alkohol 100 % per invånare 15 år och äldre 1975, 1980 och 1985-1989.
Är
Spritdrycker
Vin
Starköl
öm
Totalt
1975
3,75
1,36
0,21
2,29*
7,61
1980
3,42
1,53
0,78
1,01
6,74
1985
2,52
1,74
0,85
0,96
6,07
1986
2,59
1,77
0,96
1,02
6,34
1987
2,38
1,75
1,04
1,04
6,21
1988
2,31
1,81
1,17
1,11
6,40
1989
2,25
1,86
1,27
1,17
6,55
*Inklusive öl IIB (s.k. mellanöl)
Även i ungdomsgmppema ökade alkoholkonsumtionen under senare delen av 1980-talet, enligt de särskilda undersökningar som görs av ungdomars alkoholvanor.
Preliminära försäljningssiffror för perioden januari-oktober 1990 visar dock på en tydlig nedgång i försäljningen.
Vidtagna och planerade åtgärder
Sverige har medverkat till åtgärder pä det internationella planet mot alkoholmissbruket. Sverige kommer att delta i en samnordiskt finansierad insats för att starka WHOs alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen.
169¶Tillsammans med de övriga nordiska ländema har Sverige medverkat till Prop. 1990/91:100 att ECOSOC uppmanat FNs generalsekreterare att vidta vissa åtgärder Bil. 7 som skulle leda till ökade alkoholpolitiska åtgärder inom FN.
Under åren 1989 och 1990 har en landsomfattande aktion mot alkohol och andra droger genomförts. Aktionen leds av en arbetsgmpp, i vilken ingår representanter för folkrörelser och myndigheter som arbetar med drogfrågor. Arbetsgmppen, som kallar sig ATHENA-gmppen, har initierat olika drogförebyggande verksamheter och opinionsbildande insatser. Gmppen har disponerat cirka 10 milj.kr. per år. Regeringen har nyligen beslutat att förlänga gmppens muidat fram till den 1 juli 1991 för att tillsammans med regeringens aktionsgmpp mot narkotika ytterligare intensifiera och förstarka de lokala drogförebyggande insatsema.
Från olika håll har framlagts förslag om förändringar av den samlade alkoholpolitiken. Riksdagen har stallt sig bakom ett av socialutskottet framlagt betänkande (1989/90:SoU2, rskr. 13) omen aktiv alkoholpolitik som redovisar behov av stallningstaganden på det alkoholpolitiska området. Socialstyrelsen har äveit till regeringen överlänmat ett handlingsprogram för att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000 och en rapport om minskad tillgänglighet av alkohol i ungdomsgmppema. Våldskommissionen har vidare behandlat sambandet mellan alkohol och våld i offentliga miljöer och länmiat förslag till åtgärder som bl.a. berör servering av alkoholdrycker vid restauranger.
Jag delar helt den uppfattning som socialutskottet uttalade i sitt nyss nänmda betänkande, nämligen att vi inåste finna konkreta åtgärder som leder till en varaktig sänkning av alkoholkonsumtionen. Inte minst viktigt anser jag det därvid vara att sätta in informationen om alkohol och andra droger i ett vidare folkhälsoperspektiv, i syfte att ge individen ett bättre imderlag för medvetna val när det gäller både alkoholvanor och andra levnadsvanor vilka är av strategisk betydelse för den enskildes hälsa. Under våren 1991 avser jag att föreslå regeringen att i en proposition till riksdagen lämna förslag till åtgärder inom det alkoholpolitiska området.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är i enlighet med riksdagens beslut fr.o.m. den 1 juli 1990 en fristaende organisation i förhållande till socialstyrelsen. CAN erhåller statsbidrag som fristaende folkrörelseorgan för att fullfölja de arbetsuppgifter och den inriktning som riksdagen föratsatte år 1984.
Statsbidrag utgår till folkrörelserna och andra organisationer dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till verksamheter med drogförebyggande syfte.
Nykterhetsrörelseraa och vissa andra organisationer får omfattande bidrag för sin centrala verksamhet. Socialstyrelsen fördelar medel till föreningslivet för informationsinsatser och annan drogförebyggande verksamhet. Särskilda medel utgår för insatser inom området alkohol och arbetsliv. Medlen bör även kunna användas till insatser mot narkotika. Socialstyrelsen fördelar också bidrag till organisationeraa för deras insatser i samband med rehabilitering av missbrakare.
170¶För bidrag till organisationeraas insatser mom drogområdet m.m. beräk- Prop. 1990/91:100 nar jag för nästa budgetar drygt 63 milj.kr. Bil. 7
Narkotikapolitik
Mäl
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Detta mål har en stark förankring i den svenska medborgaropi-nionen, de politiska partieraa, ungdomsorganisationeraa och övriga folkrörelser. Den svenska regeringen har därför med kraft vänt sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i samhället.
Utvecklingstendenser
Narkotikaläget i världen inger stor oro. Produktionen av illegal narkotika ökar dramatiskt. Den illegala handeln av narkotika blir allt mer välorganiserad och svår att bekämpa. Från praktiskt taget hela världen rapporteras dessutom en kraftig ökning av narkotikamissbmket, liksom av narkotika-relaterade sjukdomar och skador. Spmtmissbrakaraa utgör en snabbt växande andel av de aids-sjuka.
I takt med att narkotikaproblemet ökar i världen tilltar också uppgivenheten. Ett tecken på detta är att allt fler röster börjar höjas för en legalisering av narkotika. Sådana krav framförs i den allmänna debatten i bl.a. USA, liksom i flera europeiska länder.
Under det senaste decenniet har narkotikamissbmket pressats tillbaka i Sverige. Haschmissbruket bland unga har minskat liksom nyrekryteringen av intravenösa missbrukare. Narkotikasituationen är dock fortfarande mycket allvarlig. Narkotikaläget i världen påverkar naturligtvis också situationen i Sverige. Tillgången på narkotika är stor. Nya preparat som kokain har introducerats på den illegala marknaden. Läget är alltjämt så labilt att kampen mot narkotikamissbruket måste fortsätta att föras med oförminskad styrka.
Vidtagna och planerade åtgärder
Hösten 1989 inrättade regeringen en aktionsgmpp mot narkotika bestaende av cheferaa för berörda myndigheter, företrädare för kommun- och landstingsförbunden och ordförandena för ATHENA-grappen, Statens ungdomsråd och regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK).
, Aktionsgmppen har bl.a. initierat en offensiv över hela landet för att stärka det drogförebyggande arbetet. I samarbete med ATHENA skall gmppen under våren 1991 engagera kommuner, skolor och frivilliga organisationer för att ytterligare starka det drogförebyggande arbetet. Gmppen samlar nu också narkomanvård, polis, kriminalvård och andra
berörda i landets samtiiga län i syfte att starka de samordnade insatseraa Prop. 1990/91:100
mot narkotikamissbraket i kommuneraa. Särskilda insatser kommer vidare Bil. 7
att göras mot detaljhandeln med narkotika. Gmppen har också initierat
åtgärder riktade mot spridningen av kokain liksom insatser för att bekämpa
missbmket bland flyktingar och invandrare. Aktionsgmppen skall avsluta
sitt arbete den 1 juli 1991.
Sverige delter mycket aktivt i det interaationella narkotikasamarbetet. I januari 1990 genomfördes ett nordiskt ministermöte om narkotika i Sverige. Vid mötet diskuterades den handlingsplan mot narkotika som nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor haft ansvaret att genomföra. Ministermötet faststallde ett åttapunktsprogram för det fortsatta nordiska samarbetet inom detta område.
Inom den s.k. Pompidougmppen, som är en europeisk arbetsgrapp för narkotikafrågor kopplad till Europarådet, hölls ett ministermöte i november 1990. Mötet beslöt att genomföra ett nytt europeiskt åtgärdsprogam mot narkotika. Våren 1991 kommer Pompidougmppen att anordna ett nytt ministermöte, som helt skall ägnas åt den allvarliga narkotikasituationen i Östeuropa.
Vid 1989 års generalförsamling i FN föreslog Sverige att FN skulle utveckla ett globalt aktionsprogram mot narkotika. Förslaget accepterades och vid FNs särskilda generalförsamling om narkotika i febmari 1990 faststalldes innehållet i programmet. Efter förslag från Sverige har vidare FNs generalsekreterare låtit göra en översyn av arbetet i de sekretariat inom FN som arbetar med narkotikafrågan. På gmndval av utredningens rekommendationer har 1990 års generalförsamling beslutat att den 1 januari 1991 inrätta ett nytt FN-program i vilket de befintiiga sekretariaten integreras. Härmed kan FN samordna sina insatser effektivare och får ökade möjligheter att stödja ländernas insatser mot produktion, handel och missbmk av narkotika.
Sverige har också givit aktivt stöd åt WHOs nya drogprogam. Genom programmet ökar WHO sina insatser för att förebygga alkohol- och narkotikamissbmk. Även åtgärder för att motverka den illegala handeln med och missbmket av sådana läkemedel som klassas som narkotika inkluderas i programmet. Regeringen beslöt i november 1990 att anslå 12 milj.kr. för detta program inom WHO.
Sverige tillhör de länder som ger de största frivilliga bidragen till FNs arbete mot narkotika. Under hösten 1990 beslöt regeringen att under innevarande budgetar bidra med 34 milj.kr. till FNs narkotikafond. Sverige lämnar också ett årligt bidrag till narkotikafondens allmänna verksamhet. Under anslaget A 6. beräknas 840 000 kr. för detta ändamål samt för andra interaationella insatser inom alkohol- och narkotikaområdet.
172¶H 1. Centralförbundetföralkohol-och narkotikaupplysning, Prop- 1990/91:100 CAN »•'• 7
1989/90 Utgift 8 369 757 Reservation - 713 490
1990/91 Anslag 9 167 000 1991/92 Förslag 10 542 000
Från anslaget utgår bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) som fr.o.m. den 1 juli 1990 är en fristaende organisation.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
CAN hemstaller om reservationsanslag på 15 105 000 kr. Som skäl för hemstallan redovisar CAN behov av att öka den verksamhet som anses önskvärd utifrån samhällets drogpolitiska målsättningar. Därtill redovisar CAN ökade kostnader med anledning av sin nya ställning som fristaende organisation.
Föredragandens överväganden
För CANs verksamhet har jag för budgetaret 1991/92 beräknat totalt 10 542 000 kr., vilket är en uppräkning med 1 375 000 kr. Hänsyn har då tagits till de ökade kostnader som CAN fått i och med den nya organisationen.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, C/VN, för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 10 542 000 kr.
H 2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
1989/90 Utgift 874 956 387 1990/91 Anslag 950 000 000 1991/92 Förslag 950 000 000
En överenskommelse om ett nytt statsbidragssystem har den 20 juni 1989 träffats mellan statens förhandlingsnänmd. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Riksdagen har beslutat bemyndiga regeringen att godkänna överenskommelsen (prop. 1989/90:25, SoU14, rskr. 91). Bidragssystemet gäller enhgt överenskommelsen t.o.m. år 1992.
173 Socialstyrelsen Prop. 1990/91:100
Bil 7 Socialstyrelsen föreslår att bidrag skall utgå i enlighet med överenskommelsen mellan statens förhandlingsnänmd och de båda kommunförbunden.
Föredragandens överväganden
Jag avser att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om vissa ändringar i statsbidragssystemet.
Kostnaderaa för statsbidrag till missbmkarvård och ungdomsvård för budgetaret 1991/92 har jag berälmat till 950 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 950 000 000 kr.
H 3. Bidrag till organisationer
1989/90 Utgift 54 003 456 Reservation 1 509 636 1990/91 Anslag 59 135 000 1991/92 Förslag 63 501 000
Från anslaget utgår bidrag till organisationer enligt vad som redovisas i sammanfattning nedan.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har en central uppgift när det gäller att stödja och utveckla den drogförebyggande verksamheten inom organisationslivet och i kommunema.
De kamratstödjande insatser som görs inom arbetslivet bör även fortsättningsvis stödjas. Styrelsen föreslår att anslaget till arbetsmarknadens organisationer ökas med 183 000 kr.
Bidrag till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet bör ökas till 10 milj.kr. Socialstyrelsen hemstaller om föreskrifter avseende anslaget H 3 så att det framgår att organisationsstöd kan utgå till Föreningen Fruktdryckers allmänna verksamhet.
De frivilliga organisationer och föreningar som arbetar med rehabiliterings- och stödinsatser inom missbmksområdet fyller sedan länge en viktig uppgift. Socialstyrelsen äskar oförändrat anslag för budgetaret 1991/92.
Socialstyrelsen föreslår ett nytt anslag för kommunemas och landstingens drogförebyggande verksamhet på 2 milj.kr. Vidare föreslår styrelsen ett nytt anslag på 2 500 000 kr. för bidrag till nöjesaktiviteter i alkoholfri miljö.
Socialstyrelsen äskar 2 milj.kr. för organisationsstöd för kvinnojourer
och andra organisationer som arbetar med kvinnor som utsatts för våld, Prop. 1990/91:100 samt 2 milj.kr. till stiftelsen Kviimofomm vars verksamhet syftar till att Bil. 7 synliggöra kvinnoraa i missbrakarvården.
Vissa ideella organisationer bedriver verksamhet som inriktar sig på utsatta bara och familjer. Bidrag har under budgetaret 1989/90 utbetalats till Baraens rätt i samhället (BRIS), familjehemmens organisationer och Hassela solidaritet. Styrelsen föreslår att vissa andra organisationer skall kunna ges stöd och att anslaget höjs till 3 milj.kr.
Vidare föreslår styrelsen att bidraget till de homosexuellas organisationer för deras arbete på riksplanet skall räknas upp till 1,5 milj.kr.
Statens ungdomsråd
För att kompensera det senaste årets kostnadsökning föreslår rådet att bidraget höjs med 205 000 kr.
Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
Samarbetsnämnden äskar anslag med 26 milj.kr.
KALV-organisationerna
Organisationeraa anhåller om att bidraget ökas till 6,6 milj.kr.
175 Sammanfattning
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Anslag
19<»0/91 Beräknad ändring 1991/92
Mynd.* Föredraganden
1. Bidrag för insatser inom området alkohol, narkotika och arbetsliv
2. Bidrag till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet
3. Bidrag till ungdomsorganisationernas droginformation
4. Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare, sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete
5. Organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
- Samarbetsnämnden för för delning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.n.
- Nykterhetsrörelsens lands förbund
6. Bidrag till KALV-organisationerna (Länkens kamratförbund, Alkoholproblematikers riksorganisation. Länkarnas riksförbund och Nykterhets-organisationen Verdandi)
7. Bidrag till organisationer som arbetar för utsatta barn och familjer
8. Bidrag till de homosexuellas organisationer
9. Bidrag till kvinnojourernas riksorganisation m.m.
Summa utgifter
4 584 000 -t- 183 000-1- 183 000
8 212 000 -t- 1 788 000 - O
5 125 000 + 205 000-1- 205 000
18 092 000 - O -(- 724 000
16 155 000 -1-9 845 000-1- 974 000 398 000 H- 52 000 -I- 16 000
3 489 000 -t- 6 600 000 -I- 140 000
2 040 000 -I- 960 000-1- 82 000
1 040 000 -I- 460 000 -I- 42 000
+ 2000000 -I- 2000000
5SI 135 000 + 22 093 000 + 4 366 000
* Punkterna 1-2,4 och 7-9 socialstyrelsen, punkt 3 statens ungdomsråd, punkt 5 samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl., punkt 6 KALV-organisationerna.
Föredragandens överväganden
De frivilliga organisationeraa utgör en viktig resurs i samhällets drogförebyggande arbete.
Som tidigare nämnts har regeiingen beslutat att förlänga ATHENA-gmppens mandat för att i samarbete med aktionsgmppen mot narkotika intensifiera och förstarka det lokala drogförebyggande arbetet.
Genom en prioritering av de bidrag som fördelas av socialstyrelsen och statens ungdomsråd till verksamheter som främst är inriktade på ungdomar
skapas fömtsättningar för en bättre samordning och kraftsamling av Prop. 1990/91:100 resurseraa. Bil. 7
De områden som särskiU bör uppmärksammas är:
* Arbetslivet, genom bl. a. arbetsmarknadens organisationer och företags hälsovården.
* Skolområdet, såväl vid högstadier, gynmasier och folkhögskolor som vid universitet och högskolor.
* Socialtjänsten, bl.a. för att informera om droger, lagstiftning och hjälpmöjligheter, att bidra till att utveckla drogfria nöjesaktiviteter och metoder för att nå och stödja ungdomar som är på väg in i ett missbrak.
* Fritidssektorn, genom bl.a. utveckling av drogfria nöjesalteraativ för ungdomar över 15 år, aktiviteter som bidrar till gemenskap i bostadsområden och andra fritidsaktiviteter.
Statsrådet Wallström kommer senare denna dag att föreslå ett särskilt bidrag till folkrörelser som bedriver bam- och ungdomsverksamhet av olika slag, som kompensation för deras ökade kostnader till följd av skattereformen.
Socialstyrelsen fördelar medel till arbetsmarknadens organisationer som bedriver ett viktigt drogförebyggande arbete inom arbetslivet. Jag beräknar för den verksamheten 4 767 000 kr.
Vidare fördelar socialstyrelsen medel till förebyggande projekt till övriga riksorganisationer och till kommuner som genomför lokala projekt. Jag beräknar för den verksamheten 8 212 000 kr.
Statens ungdomsråd fördelar medel för drogförebyggande insatser genom ungdomsorganisationeraa. Jag beräknar för den verksamheten 5 330 000 kr.
För bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbmkare, sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrakare samt vissa organisationer sombedriver rehabiliteringsarbete inom missbraksområdetberäknar jag för nästa budgetar 18 816 000 kr.
Organisationsstöd utgår till vissa nykterhetsorganisationer för deras centrala verksamhet. Genom riksdagsbeslut år 1977 (prop. 1976/77:108, KrU40, rskr. 232) uppdrogs åt en särskild nämnd att pröva frågor rörande statsbidrag till sådana organisationer. Denna nämnd - samarbetsnämnden - bestar av fem ledamöter samt personliga ersättare. Nämnden utses av regeringen för tre år i sänder, efter förslag från de bidragsberättigade organisationeraa. Samarbetsnämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande.
Jag har för avsikt att föreslå regeringen att vidta ändringar i förordningen (1977:486, omtryckt 1984:369 och ändrad senast 1986:883)omstatsbidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete, med innebörden att regeringen skall utse ordförande i samarbetsnämnden och att övriga ledamöter utses av de bidragsberättigade organisationeraa.
Organisationsstödet till nykterhetsorganisationeraa bör för nästa budgetar räknas upp med sammanlagt 974 000 kr. För samarbetsnämndens fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer har jag beräknat
12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
17 129 000 kr. och för Nykterhetsrörelsens Landsförbund 414 000 kr. Prop. 1990/91:100 Bidrag som fördelas av samarbetsnämnden bör i fortsättningen även kunna Bil. 7 utgå till Föreningen Fmktdrycker. För KALV-organisationerna bör beräknas 3 629 000 kr.
Jag delar socialstyrelsens uppfattning att organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta bara och familjer gör betydelsefulla insatser för dessa bam. Föreningar som Bamens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer svarar för opinionsbildning, egna insatser och en metodutveckling inom sina områden. Jag beräknar drygt 2 milj.kr. för organisationsstöd till dessa organisationer.
De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande informations-och rådgivningsverksamhet. För stöd till dessa organisationers arbete på riksplanet beräknarjag drygt 1 milj.kr.
Kvinnojourema och deras riksorganisation driver en omfattande och värdefull verksamhet. Som stöd till deras verksamhet bör ett särskilt organisationsanslag länmas till riksorganisationen. Från anslaget bör även stöd kunna länmas till invandrarorganisationer som stöder misshandlade kvinnor. Jag har för detta ändamål beräknat 2 milj.kr.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de av mig föreslagna förändringama angående rikflinjema för fördelning av anslaget Bidrag till organisationer samt
att till Bidrag till organisationer för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 63 501 000 kr.
H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet
1989/90 Utgift 33 038 801 Reservation 9 781 551 1990/91 Anslag 26 167 000 1991/92 Förslag 27 214 000
För innevarande budgetar disponerar socialstyrelsen 18 467 000 kr. för utvecklings- och försöksverksamhet inom den öppna missbrukarvården, socialbyråeraas arbete med bara och ungdomar och socialtjänsten i övrigt, inklusive kurs- och konferensverksamhet, utbildning av handläggare av alkoholärenden hos länsstyrelseraa, kvinnojourer, mansjourer samt socialt arbete bland zigenare.
Av medlen skall minst 4 milj.kr. användas för utvecklingsarbete för flyktingbara och -ungdomar. Vidare skall minst 2 milj.kr. användas för att stimulera utvecklingsarbete i kommuner och organisationer rörande bara som utsatts för sexuella övergrepp.
Styrelsen disponerar även 5,7 milj.kr. till utvecklingsinsatser inom narkomanvårdsområdet.
178¶Socialdepartementet disponerar 2 milj.kr. för utvecklingsarbete inom Prop. 1990/91:1(X) socialtjänstens individ- och familjeomsorgsarbete m.m. Bil. 7
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen konstaterar att försöks- och utvecklingsverksamheten inom socialt behandlingsarbete på det hela taget varit framgångsrik och avsatt goda spår. Utvärderingar visar att verksamheter med stor livskraft har kommit igång och kunnat utvecklas kvalitativt tack vare det stetliga stödet. Styrelsen föreslår ett delvis förändrat utvecklingsarbete där bl.a. en satsning på utveckling av socialbyråeraas arbete med bara ingår.
Föredragandens överväganden
Somjag anförde i inledningen till dette avsnitt är en utvecklad barnkompe-tens och en ökad observans på baraens situation en fömtsättning för att socialtjänsten i tid skall upptacka vilka bara och föräldrar som är i behov av särskilt stöd. Olika rapporter har under senare tid visat på brister i socialtjänstens arbete med utsatta bam. Ett stort behov föreligger av utbildning, fortbildning, uppföljning och metodutveckling för att öka kompetensen i det sociala arbetet med de utsatta baraen. Socialstyrelsen bör ta ett samlat grepp för att initiera en sådan utveckling och jag föreslår att av anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet skall minst 8 milj.kr. avsättas för detta ändamål. Detta inkluderar socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med bara som utsatts för sexuella övergrepp samt flykting- och invandrarbara.
För att stimulera utvecklingsarbetet inom narkomanvården beräknarjag 6 milj.kr. Särskilt bör olika insatser som syftar till ett närmare samarbete mellan socialtjänst och polis prioriteras liksom andra insatser som syftar till en uppföljning av arbetet inom regeringens aktionsgmpp mot narkotika.
För att utveckla och utvärdera nya behandlingsmetoder och förbättra utbildningen inom missbmkarvården, socialt arbete bland zigenare, utveckling och utvärdering inom områdena vårdnad och umgänge, ekonomiskt bistånd, familjehem och institutioner samt organisationsutveckling och utvärdering med anledning av decentraliseringar inom socialtjänsten har jag beräknat ca 11,2 milj.kr. I detta ingår även kurs- och konferensverksamhet bl.a. för handläggare av alkoholärenden vid länsstyrelsema.
Hemställan
Jag hemstaller att regeringen föreslår riksdagen
att till Utvecklings-ochförsöksverksamhet för budgetaret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 27 214 000 kr.
179 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna bambidrag' skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7 Bilaga 7.1
Nuvarande lydebe
Föreslagen lydelse
If
För bara, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt bambidrag med 9 000 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.
För bam, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barabidrag med 10 020 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barabidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt bam, som icke är svensk medborgare, såframt bamet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock bamet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.
Ett bam som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst e« dr. Medföljande bam till den somav en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande bam till en svensk missionär eller präst, som i annat fall är anstalld i utlandet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre är.
Ett bam som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande bam till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande bara till en person, som i annat fall är anstalld i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfundeller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverk-
ISO
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:100
Bil. 7 samhet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § första stycket den 1 januari 1992 och i övrigt den 1 juli 1991.
2. Äldre föreskrifter i 1 § tredje stycket om var bamet skall anses vara bosatt gäller fortfarande för bara som lämnat Sverige före ikraftträdandet.
' Lagen omtryckt 1973:449. Senaste lydelse 1990:491.
13 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt bambidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:378) om förlängt bambidrag skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7 Bilaga 7.2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§'
En elev i gmndskolan har rätt till förlängt bambidrag av allmänna medel med 750 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma gäller elever som deltsir i motsvarande utbildning i sameskolan, en riksintematskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100).
En elev i gmndskolan har rätt till förlängt bambidrag av allmänna medel med 835 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma gäller elever som deltar i motsvarande utbildning i sameskolan, en riksintematskola eller en sådan fristaende skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Senaste lydelse 1990:492.
182 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption
av utländska bam
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bara skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7 Bilaga 7.3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§
För varje bara lämnas bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från bamets ursprangsland, dock högst med 20 000 kronor.
För varje bam lämnas bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från bamets ursprangsland, dock högst med 24 000 kro-
nor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrift gäller fortfarande i fråga om bara som kommit i adoptivföräldraraas vård här i landet före ikraftträdandet.
183 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. att 3 § i dess lydelse enligt lagen (1990:000) om ändring i nänmda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestammelser-na till lagen (1990:000) skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7 Bilaga 7.4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
I andra fall än som avses i 2 och 2 a §§ skall det faststallda priset för samtidigt på grand av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 75 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefonförskrivna läkemedel.
I andra fall än som avses i 2 och 2 a §§ skall det faststallda priset för samtidigt på grand av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 90 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefonförskrivna läkemedel.
Bestämmelseraa i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat fall än som avses i 2 § imdra stycket förskrivs till havande eller ammande kvinna eller till bara.
Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett visst läkemedel eller en viss gmpp av läkemedel som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Har en kommun och en landstingskommun med stöd av övergångsbestammelseraa till lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdinrättning till kommunen tillämpas de nya bestämmelseraa från och med den
Denna lag träder i kraft ifråga om beloppet av prisnedsättning den 1 juli 1991 och i övrigt den 1 januari 1992. Har en kommun och en landstingskommun med stöd av övergångsbestammelseraa till lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdinrättning till kommunen tillämpas de nya
184¶Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:100
Bil. 7 dag övertagandet skedde för dem bestammelseraa från och med den som vistas vid vårdinrättningen. dag övertagandet skedde för dem
som vistas vid vårdinrättningen.
185 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § och 3 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Bilaga 7.5
Nuvarande lydebe
Föreslagen lydelse
2 kap. 12 §
För varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får sjukhusvård på grand av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift enligt vad som anges i denna paragraf.
Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension. Avgift tas även ut från den som uppbärhéi förtidspension och som under tid med sådan pension erhållit sjukhusvård på grund av sjukdom under 365 dagar.
Avgiften beräknas av försäkringskassan med hänsyn till storleken vid vårdtillfället av pensionsförmåner i form av ålderspension och förtidspension enligt denna lag, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och särskilt pien-sionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bara. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av förmåneraa räknade per dag, dock högst 55 kronor för varje viird-dag. Vid beräkningen av avgiften per vårddag skall förmånernas månadsbelopp delas med 30. Avgiften per vårddag avmndas till nämiast lägre hela krontal. Avgiften för en kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 vårddagar.
Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension.
Avgiften beräknas av försäkringskassan med hänsyn till storleken vid vårdtillfället av pensionsförmåner i form av ålderspension och förtidspension enligt denna lag, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av förmånema räknade per dag, dock högst 65 kronor för varje vårddag. Vid beräkningen av avgiften per vårddag skall förmånernas månadsbelopp delas med 30. Avgiften per vårddag avrandas till närmast lägre hela krontal. Avgiften för en kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 vårddagar.
Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsförmåner som är avgiftsgmndande enligt andra och tredje styckena. Försäkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på grand av att avgiftsgrandande förmåner inte längre lämnas, skall någon avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmåneraa vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller
186 Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe Prop. 1990/91:100
Bil. 7 uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Av-gifteraa tillfaller den allmänna försäkringen.
3 kap.
4§'
Om inte annat följer av 10—10 b §§ utgör hel sjukpenning för dag följande andel av den faststallda sjukpeiminggrandande inkomsten, delad med 365, nämligen
1. 65 procent för de första tre dagaraa med sjukpenning i varje sjukperiod, dock med undantag som anges i 4 b §,
2. 80 procent för tid därefter till och med den nittionde dagen i sjukperioden,
3. 90 procent för tid därefter. Sjukpenningen avrandas till närmaste hela krontal.
För varje dag då den försäkrade För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning får sjukhusvård skall sjukpenning enligt derma lag minskas med enligt denna lag minskas med 65 kronor, dock med högst en 70 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrandas till när- minskning sker avmndas till när mast lägre hela krontal. mast lägre hela krontal.
Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den försäkrade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.
Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser, skall sjukpenning som utges med den procentandel som anges i första stycket 1 eller 2 minskas med det belopp som lönen under sjukdom överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han varit i arbete, och sjukpenning som utges med den procentandel som anges i första stycket 3 minskas med hela lönen under sjukdom. Till den del lönen under sjukdom utges i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjuk-penninggmndande inkomst som kan beräknas enligt 2 § skall minskning dock endast ske med belopp som överstiger 75 procent av lönen i arbete när sjukpenning utges med den procentandel som anges i första stycket 1 och 90 procent av lönen i arbete när sjukpenning utges med den procentandel som anges i första stycket 2 eller 3.
Vid tillämpning av bestammelseraa i Qärde stycket skall ersättning som utges på grand av förmån av fri gmppsjukförsäkring som åtnjuts enligt gmnder som faststalls i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.
Det belopp varmed minskning skall göras avmndas till närmast lägre hela krontal. Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av
187 Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe Prop. 1990/91:100
Bil. 7 sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift och sjukpenning vid sjukhusvård som avser tid före ikraftträdandet.
' Lagen omtryckt 1982:120. ' Senaste lydelse 1990:774. ' Senaste lydelse 1990:000.
188 Förslag till
Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)
Härigenom föreskrivs att 16 § läkemedelsförordningen (1962:701) skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Bilaga 7.6
Nuvarande lydebe
Föreslagen lydelse
16 §'
För att tacka statens kostnader för kontrollen av farmacevtiska specialiteter och för granskningen av kliniska läkemedelsprövningar skall den som söker eller erhållit registrering eller gör anmälan om klinisk prövning erlägga särskilda avgifter som bestams av regeringen. Motsvarande gäller för den som anmäler vara eller fått vara undantagen från läkemedelskontrollen enligt 1 § 3 mom. första stycket 2.
För att tacka statens kostnader för kontrollen av farmacevtiska specialiteter och för granskningen av kliniska läkemedelsprövningar skall den som söker eller erhållit registrering eller gör anmälan om klinisk prövning erlägga särskilda avgifter som bestäms av regeringen. Motsvarande gäller för den som anmäler vara eller fått vara undantagen från läkemedelskontrollen enligt 1 § 3 mom. första stycket 2 och den som söker eller erhållit tilbtånd att tillverka sådana medicinska gaser på vilka denna förordning tillämpas enligt föreskrift med stöd av 1 § 5 mom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse 1990:429.
189 Förslag till Prop. 1990/91:100
Lag om ändring i narkotikaförordningen (1962:704) Bil. 7
Bilaga 7. 7
Härigenom föreskrivs att det i narkotikaförordningen (1962:704) skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe
Sfl§
För att täcka statens kostnaderför kontrollen av narkotika skall den som söker eller erhållit tillstånd enligt 3, 5 eller 6 § erlägga särskilda avgifter som bestäms av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
190 Förslag till Prop. 1990/91:100
Lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa be- B''- stämmelser om injektionssprutor och kanyler , Bilaga 7.8
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprator och kanyler skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse
4a
För att täcka statens kostnaderför kontrollen av sprutor och kanyler skall den som söker eller erhållit tillstånd enligt 2 eller 4 § erlägga särskilda avgifter som bestäms av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
191 Förslag till
Lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om handel med
preventivmedel
Härigenom föreskrivs att 3 § ktingörelsen (1970:149) om handel med preventivmedel skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
Bilaga 7.9
Nuvarande lydebe
Föreslagen lydebe
3§'
Kostnader för undersökning eller annan åtgärd, som äger ram utan samband med införsel och som läkemedelsverket föreskriver som villkor för att godkännande skall lämnas eller besta, betalas av den som saluhåller preventivmedlet.
För att täcka statens kostnaderför kontrollen av preventivmedel skall den som söker eller erhållit godkännande erlägga särskilda avgifter som bestäms av regeringen. Kostnader för undersökning eller annan åtgärd, som äger mm utan samband med införsel och som läkemedelsverket föreskriver som villkor för att godkännande skall länmas eller besta, betalas av den som saluhåller preventivmedlet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
' Senaste lydelse 1990:552.
192¶Register Kronor Prop. 1990/91:100
Bil. 7 Sid
1 Översikt
15¶Femte huvudtiteln
15¶A. Socialdepartementet m.m.
3.
4,
15 1. Socialdepartementet, förslagsanslag 39 861 000
16 2. Utredningar m.m., reservationsanslag 33 575 000 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag 72 179 000 Informationsförsörjning, reservationsanslag 6 270 000 Insatser mot aids, reservationsanslag 193 500 000 Internationell samverkan, förslagsanslag 28 367 000
373 752 000
22 B. Administration av socialförsäkring m.m.
Inledning 30 1. Riksförsäkringsverket, förslagsanslag 509 952 000
33 2. Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag 637 951 000
1 147 903 000
38¶C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.
Inledning 42 1. Allmänna barabidrag, förslagsanslag 17 200 000 000
45 2. Bidrag till föräldraförsäkringen, för-
slagsanslag 2 550 000 000
46 3. Vårdbidrag för handikappade bara, för-
slagsanslag 870 000 000
47 4. Bidragsförskott, förslagsanslag 2 445 000 000
48 5. Barnpensioner, förslagsanslag 272 000 000
49 6. Särskilt bidrag för vissa adoptivbam,
förslagsanslag 8 200 000
49 7. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, reservationsanslag 1 000
23 345 201 000
51¶D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och älderdom m.m.
Inledning
69 1. Bidrag till sjukförsäkringen, förslags-
anslag 7 867 000 000
70 2. Förtidspensioner, förslagsanslag 13 510 000 000
71 3. Handikappersättningar, förslagsanslag 860 000 000 Prop. 1990/91:100
72 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m., för- Bil. 7
slagsanslag 3 000 000
73 5. Bidrag till ersättning vid närstaende-
vård, förslagsanslag 3 000 000
74 6. Ålderspensioner, förslagsanslag 51 345 000 000
75 7. Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag 41 000 000
76 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension, förslagsanslag 1 525 000 000
77 9. Efterlevandepensioner till vuxna,
förslagsanslag 1 765 000 000
76 919 000 000
79¶E. Hälso- och sjukvård m.m.
206 117 000
26 702 000*
43 149 000*
112 979 000
11 117 000
2 329 000
5 170 000
1 000
46 195 000
4 943 000
3 190 000
7 035 000
19 072 000
30 375 000
4 512 682 000
30 042 000
Inledning 89 1. Socialstyrelsen, förslagsanslag 92 2. Läkemedelsverket, förslagsanslag 96 3. Statens rättskemiska laboratorium,
förslagsanslag
96 4. Statens rättsläkarstationer, förslags-
anslag
97 5. Rättspsykiatriska stationer och kliniker,
förslagsanslag 100 6. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag
102 7. WHO-enheten för rapportering av läke-
medelsbiverkningar, förslagsanslag
103 8. Statens institut för psykosocial miljö-
medicin, förslagsanslag
Statens bakteriologiska laboratorium:
106 9. Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
109 10. Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag
109 11. Försvarsmedicinsk verksamhet, för-
slagsanslag
110 12. Utmstning, reservationsanslag
111 13. Bidrag till hälsoupplysning m.m.,
reservationsanslag
112 14. Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag
114 15. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut
115 16. Bidrag till allmän sjukvård m.m.,
förslagsanslag 118 17. Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag
* Beräknat belopp
18.
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig, reservationsanslag
62 790 000*
Prop. 1990/91:100 Bil. 7
19.
Driftkostnader för beredskapslagring m.m..
förslagsanslag
67 210 000* 5 191099 000
122 F.
Omsorg om barn och ungdom
Inledning
1.
Bidrag till kommunal bamomsorg, förslagsanslag
13 045 000 000
2.
Bidrag till invandrar- och flykting-bara i förskolan
40 000 000
3.
Baramiljörådet, förslagsanslag
4 991000
4.
Statens nämnd för interaationella adoptionsfrågor, förslagsanslag
5 479 000 13 095 470 000
140¶G. Omsorg om äldre och handikappade
Inledning 146 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdoms hem m.m., förslagsanslag 3 496 852 000
148 2. Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.,
förslagsanslag 729 000 000
149 3. Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl., reservationsanslag 43 347 000
150 4. Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag 100 989 000
152 5. Ersättning till televerket för text-
52 800 000
68 769 000
42 748 000
5 621 000
100 238 000
206 000 000
4 846 365 000
telefoner, förslagsanslag
153 6. Ersättning till postverket för befordran
av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag
154 7. Kostnader för viss verksamhet för handi-
kappade, förslagsanslag
157 8. Statens hundskola, förslagsanslag
158 9. Statens handikappråd, förslagsanslag
159 10. Bidrag till handikapporganisationer,
reservationsanslag 161 11. Bilstöd till handikappade, reservationsanslag
Beräknat belopp
163¶H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- Prop. 1990/91:100
och narkotikapolitik Bil. 7
Inledning 173 1. Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning, CAN, reservations anslag 10 542 000
173 2. Bidrag till missbmkarvård och ungdoms-
vård, förslagsanslag 950 000 000
174 3. Bidrag till organisationer, reservations-
anslag 63 501 000
178 4. Utvecklings- och försöksverksamhet,
reservationsanslag 27 214 000
1 051 257 000
Totalt för socialdepartemientet 125 970 047 000
Lagforslag
180 7.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag
182 7.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om födängt
bambidrag
183 7.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag
vid adoption av utländska bara
184 7.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring
i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 186 7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
189 7.6 Förslag till lag om ändring i läkemedelsförordningen
(1962:701)
190 7.7 Förslag till lag om ändring i narkotikaförordningen
(1962:704)
191 7.8 Förslag tiU lag om ändring i förordningen (1968:70) med
vissa bestammelser om injektionsspmtor och kanyler
192 7.9 Förslag till lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om
handel med preventivmedel
gotab 97414, Stockholm 1991
196¶Regeringens proposition 1990/91:100 Bilaga 8
Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)
\\
1 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 8
Bilaga 8 till budgetpropositionen 1991
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bil. 8
Översikt
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer, trafiksäkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet på transportområdet. Till kommunikationsdepartementet hör också bl.a. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) och statens geotekniska institut (SGl).
Det ungefärliga antalet antällda vid myndigheterna under kommunikationsdepartementet framgår av nedanstående sammanställning.
Myndighet
Antal
Myndighet
Antal
anställda*
anställda*
1990 Vägverket
8400 Postverket
68 500
Trafi ksäkerhetsverket
650¶Televerket
42200 Statens järnvägar
22000 Transport rådet
58¶Banverket
6900 Sveriges meteorologiska
Sjöfartsverket
och hydrologiska
Handelsflottans
institut
pensionsanstalt
4¶Statens väg- och tra-
Handelsflottans
fikinstitut
kultur- och fritidsråd
37¶Statens geotekniska
Luftfartsverket
3 300
institut
82¶Statens haveri-
Transportforsknings-
kommission
beredningen
14¶Sjösäkerhetsrådet
2¶Statens telenämnd
5¶Exkl. de anställda vid statliga bolag.
Inriktning
Utgångspunkten för regeringens arbete är riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988. Riksdagsbeslutet omfattar inriktningen av trafikpolitiken under 1990-talet samt ett flertal åtgärder. Regeringen avser att efter hand utvärdera det trafikpolitiska beslutet. Uppföljningen av grunderna för kostnadsansvaret inom trafiksektorn har redan inletts och kommer att redovisas år 1992. Det krävs dock redan nu en vidareutveckling av trafikpolitiken på vissa punkter.
Regeringen redovisade i november 1990 för riksdagen sina övervägan- Prop. 1990/91:100 den och aviserade samtidigt vissa åtgärder för att stabilisera den svenska Bil. 8 ekonomin, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna mot bakgmnd av en befarad obalans i statens budget.
De åtstramningsåtgärder som regeringen aviserat inom kommunikationsdepartementets område innebär en nivåsänkning av utgifterna på 946 milj.kr. i förhållande till innevarande budgetår. Åtstramningsåtgärderna har utformats så att de inte skall försämra tillväxtbetingelserna i ekonomin och har för övrigt i vissa delar givits en stmkturell inriktning.
Även om det ekonomiska läget är allvarligt kommer utvecklingen av trafiksektorns infrastmktur att prioriteras som ett led i en fortsatt tillväxt-inriktad näringspolitik. I regeringens finansplan framhålls infrastmktu-rens betydelse för samhällsutvecklingen. Under våren kommer regeringen i en särskild proposition att återkomma med förslag som bl.a. gäller finansieringen av trafikinfrastmkturen och en reformerad investeringsplanering. Förslag om en infrastmkturfond kommer att lämnas till riksdagen.
En annan prioriterad fråga gäller minskningen av trafikens miljöproblem främst i storstäderna. Regeringen kommer under våren att återkomma med en särskild proposition om bl. a. trafikens miljöfrågor.
Vidare prioriteras en effektivisering av trafiksäkerhetsarbetet samt arbetet med att verka för en gemensam europeisk transportmarknad. Inom regeringskansliet pågår en översyn av den ekonomiska och politiska styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område.
Utvecklingen inom transpoilområdet
Persontrafiken har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Sedan början av 1960-talet har persontransportarbetet fördubblats. Det totala persontransportarbetet var år 1989 ca 112 miljarder personkilometer.
Privatbilismen har ökat snabbt sedan slutet av 1940-talet, bortsett från en stagnationsperiod under 1970-lalet. Det är bl. a. privatbilismens tillväxt under senare år som medverkat till att det totala persontransportarbetet ökat. Personbilarnas transportarbete var år 1989 ca 88 miljarder personkilometer.
Kollektivtrafiken spelar en roll för lokalresor framför allt i tätorter med fler än 25000 invånare. För de regionala resorna varierar kollektivtrafikandelen främst beroende på standard och trafikunderlag. När det gäller de interregionala resorna ökar de kollektiva transportmedlen sina andelar med ökat resavstånd.
Vad gäller kollektivtrafik är det framför allt den regionala tåg- och busstrafiken som ökat under 1980-talets första del. I övrigt svarar inrikesflyget för en kraftig tillväxt under 1980-talet.
Transportarbetets utveckling är för godslrafiken liksom för persontrafiken nära förknippad med den ekonomiska utvecklingen i samhället. Efter en kraftig uppgång under 1960-talet ägde en stagnation rum efter år 1974. Sedan dess har godstrafikens omfattning fluktuerat mer än tidigare. År
1989 var det totala godstransportarbetet i landet - inkl. utrikestranspor- Prop. 1990/91:100 temas inrikesdel — ca 73 miljarder tonkilometer. Bil. 8
Lastbilstrafikens totala transportarbete ökade från ca 3 miljarder tonkilometer år 1960 till 26 miljarder tonkilometer år 1989. Särskilt de långväga transportema ökade snabbt från drygt en miljard tonkilometer i början av 1950-talet till drygt 19 miljarder tonkilometer år 1989. Under 1980-talet har lastbilstrafikens transportarbete varit relativt konstant.
Järnvägens transportarbete mer än fördubblades från 8 miljarder tonkilometer år 1950 till ca 19 miljarder tonkilometer år 1989. Utvecklingen var kraftigast under 1960-talet. Trafikökningen avbröts år 1974. Därefter har trafikutvecklingen stagnerat med vissa kortsiktiga fluktuationer. För järnvägen utgör de långväga transporterna den helt dominerande delen av transportarbetet.
Sjöfarten svarar för den dominerande delen av utrikestransporterna. Transportarbetet för utrikes sjöfart utmed svenska kusten minskade emellertid successivt mellan åren 1974 och 1982, bl.a. som följd av en omfördelning mellan utrikes och inrikes transporter och från hamnar på östkusten till hamnar på västkusten. Från år 1982 har dock transportarbetet ökat. Transportarbetet för utrikes sjöfart utmed svenska kusten uppgick år 1989 till 21 miljarder tonkilometer. Det är betydligt större än det inrikes transportarbetet med sjöfart som år 1989 var ca 8 miljarder tonkilometer.
Flygfrakten svarar jämfört med övriga transportmedel för en obetydlig del av godsmängden. Värdemässigt har dock flygfrakten större betydelse.
I slutet av år 1989 beslöt riksdagen att genomföra en skattereform. Principen för skatteomläggningen är bl.a. att inkomstskatten minskas, vilket finansieras främst genom en breddning av skattebasen såsom utvidgad mervärdeskatt och ökade punktskatter. Reformen innebär att bensin och dieselolja har belagts med mervärdeskatt fr.o.m. den I mars 1990. Vidare införs en koldioxidskatt på bensin den I januari 1991. En höjd bensinskatt med ett motsvarande belopp som denna koldioxidskatt har dock gällt under tiden I januari till 31 december 1990. Koldioxidskatt införs på inrikesflyget den 1 januari 1991. Därutöver införs mervärdeskatt på persontransporter fr. o. m. den Ijanuari 1991.
Utvecklingen på världsmarknaden under år 1990 har vidare inneburit kraftigt ökade oljepriser som tillsammans med skatteomläggningens effekter initialt ökade bensinpriserna med 2 —3 kr. per liter mellan hösten 1989 och hösten 1990.
Den oförutsett kraftiga effekt som de ökade världsmarknadspriserna på bensin åstadkom under hösten, föranledde regeringen att avisera en höjning av avdraget för resor till och från arbetet. Särskilt stora är problemen för dem som har långa resor till arbetet, inte minst i glesbygden. Avdraget höjs till 11 kr. per mil år 1990 och till 12 kr. per mil år 1991. Regeringen har också aviserat en utredning om hur avdragen skall utformas i framtiden.
Det är ännu för tidigt att bedöma de totala effekterna av de ökade drivmedelspriserna. Vissa preliminära bedömningar från bl.a. vägverket tyder emellertid på att de senaste årens kraftiga trafiktillväxt inom vägtra fiken har bmtits under år 1990. 5
Som en följd av att mervärdeskatt införs på persontrafiken har prishöj- Prop. 1990/91: 100 ningar och minskat utbud aviserats för både flyg och järnväg. I fråga om Bil. 8 lokal och regional kollektivtrafik varierar prishöjningar och trafikförändringar kraftigt mellan olika län. Effekterna för de olika trafikslagen är också svåra att bedöma eftersom priskänsligheten varierar mellan de olika trafikslagens resenärer. Möjligheter att kvitta in- och utgående mervärdeskatt varierar också mellan olika delar av transportnäringen. En uppföljning av dessa förändringar kommer att ske både för gods- och persontrafik.
Vägväsende
Det svenska väg- och gatunätet uppgår till ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring 104300 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på omkring 98 200 km statlig väg. Väghållningen för de resterande 6 100 km - de s. k. statskommun vägarna — sköts av de kommuner som förordnats som egna väghållare. Vägverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av fördelningen av väghållningsansvaret mellan stat och kommun. Utgångspunkten för översynen har varit att staten skall vara väghållare för de allmänna vägarna på landsbygden samt för de övergripande vägarna i tätorter, främst riksvägar och primära länsvägar. Kommunerna bör i sin tur svara för väghållningen för de övriga allmänna vägarna i tätorterna. Översynen har inneburit att ca 200 kommuner nu är förordnade som väghållare från och med den I januari 1991. 1 1988 års trafikpolitiska beslut anges att det övergripande målet för samhällets trafikpolitik är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Bl.a. vägpolitiken skall syfta till att förverkliga detta mål. För att möjliggöra detta har sex delmål lagts fast
—ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat
—vägkapitalet måste säkras
—en god miljö skall åstadkommas
—trafiksäkerheten måste förbättras
—vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande
—en tillfredsställande vägstandard skall säkerställas på hela vägnätet För verksamhetsåret 1989 har 8449,7 milj. kr. anvisats till vägväsendet.
Effekterna av verksamheten samt fördelningen mellan olika åtgärder har dock redovisats i 1989 års verksamhetsberättelse. Det särskilda programmet för bärighetshöjande åtgärder har av vägverket redovisats i en särskild verksamhetsberättelse. Programmet syftar bl.a. till att anpassa delar av vägnätet till de bärighetsnormer som gäller inom EG. Under år 1990 har, som en följd av programmet, betydande delar av vägnätet upplåtits för 10 tons axel- och 16 tons boggitryck samt 56 tons bmttovikt.
Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88, bil. 2, TU27, rskr. 325) har vägverket givits ökade möjligheter att finansiera avgiftsbelagda vägobjekt genom lån i riksgäldskontoret. Objekt vars byggkostnad understiger 100 6
milj.kr. beslutas av regeringen medan objekt vars byggkostnad överstiger Prop. 1990/91:100 100 milj. kr. beslutas av riksdagen. Vägverket har rätt att självt besluta om Bil. 8 åtaganden som vart och ett understiger 30 milj. kr. Den sammanlagda ramen för lånefinansierade objekt beslutade av regeringen och vägverket får uppgå högst till 500 milj. kr.
Som en följd av regeringens åtstramningspaket föreslås att nivån på anslagen till vägar minskar med 300 milj.kr. vilket skall kompenseras genom rationaliseringsåtgärder.
Vidare föreslås att vägverket genom lån i riksgäldskontoret även får finansiera vissa speciella investeringar som inte avses avgiftsbeläggas. Kostnaderna för lånen skall betalas med inbesparade driftkostnader.
Trafiksäkerhet
Riksdagen lade år 1988 fast målen för trafiksäkerhetsarbetet inför 1990-talet. Målen innebär att trafiken skall göras säkrare så risken att skadas eller dödas i trafiken minskar. Det gäller i särskilt hög grad de oskyddade trafikanterna.
Olycksutvecklingen sedan år 1982 visar att målen inte har uppnåtts. Olyckskurvan pekar åt fel håll med undantag för åren 1987 och 1990. Bl.a. mot denna bakgrund kommer regeringen att föreslå att det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation ses över i syfte att uppnå de av riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen samt åstadkomma en effektivare resursanvändning.
Riksrevisionsverket har utrett vissa frågor angående trafiksäkerhetsinformationen. Bl. a. mot denna bakgrund avser Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande att anpassa sin verksamhet för att kunna träffa samarbetsavtal avseende informationsmedel.
För att mer effektivt utnyttja resurserna för den statliga fordonskontrollen kommer regeringen senare att ta ställning till en utglesning av besiktningstillfällena samt ett förenklat efterkontrollsystem.
Den s. k. körkortsutredningen har med förtur behandlat frågan om utbyte av utländska körkort. Utredningen har föreslagit att rätten att byta ut ett utländskt körkort mot ett svenskt upphävs utom för körkort utfärdade i Norden. Möjligheter till avsteg från de nya reglerna förutsätts kunna ske genom överenskommelser med andra länder. Regeringen avser att ta ställning till förslagen under våren 1991.
Järnvägar
Som en följd av den nya järnvägspolitiken har investeringarna i järnvägs nätet ökat avsevärt. I takt med att järnvägstrafiken utvecklas ökar kraven på infrastmkturen då det gäller kapacitet och kvalitet. De banavgifter trafikutövarna betalar för nyttjandet av infrastmkturen täcker endast en mindre del av statens totala kostnader för järnvägsnätet. Arbetet med att utveckla nya och kompletterande finansieringslösningar för såväl vägar som järnvägar pågår och kommer att redovisas under våren. Banverket har under år 1990 presenterat en plan för investeringar i 7
stomnätet för perioden 1991—2000. Planen utgår från den investerings- Prop. 1990/91:100 nivå på lOmiljarder kronor under lOår som riksdagen lagt fast. Utöver Bil. 8 detta har banverket redovisat vad som skulle kunna åstadkommas med investeringsnivåer på 20 resp. 30 miljarder kronor. Regeringen föreslår för budgetåret 1991/92 ett nyinvesteringsanslag för stomjärnvägar på 1,5 miljarder kronor.
SJ befinner sig mitt i ett omfattande rekonstmktionsarbete som skall vara avslutat vid utgången av år 1992. Affärsverket har för kalenderåret 1989 uppvisat ett positivt resultat efter finansnetto. Därmed bröts den negativa utveckling som enligt tidigare prognoser befarades leda till miljardförluster i böljan av 1990-talet. Resultatförbättringen för affärsverket har åstadkommits dels genom SJs interna åtgärdsprogram, dels genom införandet av den s.k. vägtrafikmodellen som innebär att ansvaret för infrastrukturen och trafiken har åtskilts. SJ har genom omfattande rationaliseringar och effektiviseringar minskat antalet anställda med ca 4000 personer utan att tappa försäljningsvolym. Ytterligare åtgärder krävs dock för att SJ skall nå upp till kravet att genom ett åtgärdsprogram uppnå en resultatförbättring på en miljard kronor fram till år 1992.
SJs ledning har utarbetat en koncernstrategi som syftar till att SJ skall vara ett heltäckande transportföretag med järnvägen som kärnaffar. Regeringen föreslår att den av SJ utarbetade koncernstrategin godkänns. Som en konsekvens härav föreslår regeringen att SJs ensamrätt till bl. a. trafikeringen på stomnätet samt associationsform prövas. SJ har utnyttjat hela den ram om 2,7 miljarder kronor för utförsäljning av fastigheter och aktier som gavs i samband med rekonstruktionsperiodens början. Det frigjorda kapitalet har använts till omfattande investeringar i rullande materiel och fasta anläggningar. Som exempel på större investeringsobjekt kan nämnas uppmstning av ca 70 järnvägsstationer runt om i landet samt inköp av det nya snabbtåget X2000. Det första snabbtåget sattes i trafik mellan Stockholm och Göteborg i september 1990.
Godstransportdivisionen har sedan år 1988 genomfört ett omfattande åtgärdsprogram. Produktionsapparat och säljorganisation har anpassats för att bättre svara mot transportmarknadens krav och behov. Fortfarande återstår dock ett stort omstmktureringsarbete för godstransportdivisionen. En koncentration av verksamheten till tunga och långväga transporter med kundanpassade transportlösningar är nödvändig. Kombitrafiken bedöms ha en fortsatt god utvecklingspotential. Målsättningen är att IO miljoner ton gods skall fraktas via kombitrafik år 2000.
Den persontrafik som SJ inte anser sig kunna driva på företagsekonomiska villkor offereras till staten. Genom transportrådet upphandlar sedan staten den interregionala tågtrafik som anses regionalpolitiskt viktig. Bland den trafik som därigenom tryggas är sovvagnstrafiken till och från övre Norrland. Som en del i regeringens åtstramningspaket föreslås en nivåsänkning av anslaget för upphandling av persontrafik med 60 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Staten köper därmed tågtrafik för 558 milj.kr. budgetåret 1991/92. Vidare avvecklas anslaget för ersättning till SJ för utveckling av godstrafik.
Transportrådet har på uppdrag av regeringen utrett möjligheten till en 8
förnyad handläggningsordning av tågupphandlingen. Avsikten är att få en Prop. 1990/91: 100 mer långsiktig och regionalt förankrad upphandling. För närvarande sak- Bil. 8 nas dock förutsättningarna för en sådan förändring.
Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har ytterligare ett steg tagits i trafikhuvudmannareformen genom att ansvaret för lokal och regional persontrafik på järnväg tillförts trafikhuvudmännen. Ansvaret för persontrafikförsörjningen har nu övertagits av trafikhuvudmännen. I flertalet fall har regionerna valt att satsa på järnvägstrafik. Det har också kommit in privata aktörer på länsjärnvägarna i form av BK Tåg som kör på entreprenad för trafikhuvudmännen i Hallands, Jönköpings och Kalmar län.
Sjöfart
För den internationella sjöfarten har den gynnsamma utvecklingen av världshandeln de senaste åren inneburit en avsevärd förbättring.
Även den svenska handelsflottan har påverkats av denna utveckling. Den positiva utvecklingen för svensk sjöfart avspeglar sig främst i den stora volymen beställningar för svenska redare. Beställningarna omfattar ca 100 fartyg med en sammanlagd lastförmåga om ca 7 miljoner ton.
Det är i dagsläget svårt att bedöma hur stor andel av de beställda fartygen som kommer att bära svensk resp. utländsk flagg. Genom de sjöfartspolitiska åtgärder som riksdagen beslutade om år 1988 har emellertid fömtsättningama för rederiverksamhet under svensk flagg kraftigt förbättrats.
Regeringen föreslår en överföring av kostnaden för isbrytarnas bränsle från statsbudgeten till sjöfartsverkets affärsverksamhet. Åtgärden är en del av de åtstramningsåtgärder som gäller statsbudgeten för budgetåret 1991/92. Vad gäller stödet till gotlandstrafiken avskaffas stödet till vissa lastbilsföretag för merkostnader vid godstransporter till och från Gotland. Vissa besparingar föreslås också i fråga om anslaget till Trollhätte kanalverk.
Sjöfartsverket räknar i sin prognos för åren 1991 — 1993 med en i förhållande till år 1989 oförändrad fartygstrafik och godsomsättning. Godsomsättningen har de senaste kalenderåren legat på omkring 100 milj. ton per år. Därav svarar färjegodset för 20%, oljetransporterna för 30% och övrigt gods för 50%.
Luftfait
Flygtrafikens ökning fortsatte även under år 1989. Utrikestrafiken stod under året för den största tillväxten, 13,5% mätt i antal passagerare. Inrikestrafikens ökningstakt dämpades något — till 5% — medan chartertrafiken, som karaktäriseras av stora fluktuationer mellan åren, noterade en minskning med 2%. Flygets utveckling ställer stora krav på luftfartsverkets verksamhet och innebär att arbetet med kapacitetsförbättringar inom flygplats- och flygtrafikledningssystemen måste fortsätta. Som en del i regeringens åtstramningspaket avvecklas stödet till flygtra-
fik på Gotland. Vidare minskas bidraget till den civila trafikflygarutbild- Prop. 1990/91: 100 ningen med 25 milj.kr. Bil. 8
Luftfartsverket redovisar i sin treårsplan en kraftig ökning av investeringsnivån till 4,7 miljarder kronor under perioden 1991 — 1993. Planen har som grund en bedömd stabil årlig trafiktillväxt fram till år 2000 med i genomsnitt 5,4% för inrikes flygtrafik, 6,7% för utrikes flygtrafik och 2% för chartertrafik på svenska flygplatser. Samtidigt anmäler verket att man i den nuvarande ekonomiska situationen inte kan klara den föreslagna investeringsnivån inom ramen för de fastlagda ekonomiska målen.
Regeringen ser allvarligt på den avvikelse från den fastlagda soliditets-nivån som redovisats av luftfartsverket. Verket föreslås få i uppdrag att återkomma med förslag till åtgärder i syfte att under treårsperioden uppfylla de fastslagna ekonomiska målen. I avvaktan på en sådan redovisning bör fastställas endast en investeringsram för åren 1991 — 1992 på 1,2 miljarder kronor.
Postväsende
Posten räknar med en fortsatt stabil efterfrågan på sina tjänster. Vidare bedöms att stmkturförändringar i postkontorsnätet blir nödvändiga samt att produktiviteten måste öka. Affärsområdet Lättgods beräknas år 1993 ha vänt sin förlust till ett noll-resultat.
Post- och Teleutredningens betänkande (SOU 1990:27) Post och Tele — Affärsverk med regionalt och socialt ansvar har remissbenandlats. Dagens tidningstaxesystem föreslås upphävas och ersättas med affärsmässiga avtal mellan parterna. Regeringen återkommer till frågor om postens verksamhetsinriktning och ekonomiska mål under våren 1991.
Telekommunikationer
Teletrafiken har ökat starkt under senare år. Under år 1990 ökade teletrafiken i Sverige med 10,6%, vilket är den kraftigaste ökningen någonsin. Det är främst mobiltelefoni och faxkommunikation som växer. Den totala efterfrågeökningen inom telefoni, data och text beräknas innebära att det totala kapacitetsbehovet i telenätet ökar med 10% per år under planeringsperioden 1991 till 1994.
Riksdagen fattade under våren 1987 beslut om inriktning av telepolitiken. Enligt beslutet skall telesystemet utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer.
Televerket skall som affärsverk drivas enligt affärsmässiga principer med krav på tillfredsställande lönsamhet. Verkets kostnader skall således täckas av intäkter från dem som utnyttjar tjänsterna. 1 princip skall varje tjänst bära sina kostnader. En översyn av de ekonomiska målen för televerket pågår.
Regeringen återkommer till frågor om televerkets verksamhetsinrikt ning och ekonomiska mål under våren 1991. 1 det sammanhanget kommer också vissa telepolitiska frågor med anknytning till Post- och Teleutred- 10
ningens betänkande att behandlas. Regeringen kommer samtidigt att redo- Prop. 1990/91:100 göra för sin syn på televerkets framtida associationsform. Bil. 8
Översyn av affärsverken
Under våren 1990 påbörjades ett arbete inom regeringskansliet med att se över styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område. Syftet med arbetet är att inom ramen för dagens treåriga verksamhetsplanering utveckla en bättre tillämpning av såväl företagsekonomiska som politiska styrmedel. Arbetet har hittills koncentrerats på den företagsekonomiska styrningen och förslag beträffande televerket avses presenteras under våren 1991.
Miljö
Riksdagen fattade år 1988 beslut om inriktningen av trafikpolitiken och miljöpolitiken inför 1990-talet. Miljömålet för trafikpolitiken är att genom omedelbara och långsiktiga åtgärder kraftigt begränsa trafikens miljöpåverkan. Riksdagen beslöt också att trafiken skall bidra till att utsläppen av kväveoxider begränsas med 30% från år 1980 till år 1995. Riksdagen antog även ett mål för begränsning av koldioxidutsläppen, innebärande att de inte bör öka över 1988 års nivå.
Den strategi för hur transportsektorn bör utvecklas för att medverka till en bättre miljö som lades fast år 1988 innebär att miljövänliga och energieffektiva lösningar bör eftersträvas. Målsättningen är rent vid källan. Miljökostnaderna skall omfattas av trafikens kostnadsansvar, tätorternas situation bör särskilt uppmärksammas och det internationella arbetet bör öka.
Regeringen har för avsikt att under våren 1991 återkomma med en särskild proposition om trafikens miljöfrågor. Genom förslag i budgetpropositionen avvecklas anslagen för stöd till reningsutrustning för lastbilar, bussar och personbilar. Detta är en del i regeringens åtstramningspaket och innebär en besparing med 162,5 milj.kr. Dessa stöd har för övrigt utnyttjats i liten utsträckning.
Våren 1990 tillsatte regeringen tre storstadsförhandlare. Storstadsförhandlarna, en vardera för Stockholmsregionen, Göteborgsregionen och Malmöregionen, skall senast i mitten av januari 1991 presentera förslag till förbättrade trafiksystem som dels ökar effektiviteten dels minskar miljöbelastningen i storstadsregionerna.
Storstadstrafikkommittén (STORK) överlämnade under år 1990 till regeringen sitt slutbetäknande (SOU 1990:16) Storstadstrafik 5 - Ett samlat underlag. 1 betänkandet ges förslag till hur miljöproblemen i storstäderna, med ett stort antal samverkande åtgärder, skall bekämpas.
Även trafikverken har lämnat förslag inom sina resp. områden på miljöförbättrande åtgärder.
Under år 1990 har det internationella arbetet getts kraftigt ökad betydel se. Inom CEMT — den permanenta europeiska transportministerkonfe rensen som under år 1990 har haft svenskt ordförandeskap — har arbetet 11
med miljöfrågorna under året fått en betydligt större omfattning än tidiga- Prop. 1990/91:100 re. Bil. 8
Inom nordiska ministerrådet har också miljöfrågorna fått en ökad betydelse. Arbetet med en rad program och projekt har intensifierats men även policyfrågor och gemensamt IntemationeUt agerande i internationella fora behandlas.
Kollektivtrafik
Regeringen har låtit göra en översyn av transportrådets verksamhet. En särskild utredningsman avlämnade sitt betänkande (SOU 1990:4) Transportrådet i början av år 1990. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen föreslår att transportrådet avvecklas och att verksamheten delas upp på andra myndigheter. Detta innebär en besparing på 5 milj. kr. På transportstödet till Norrland föreslås en besparing på 20 milj.kr. Besparingama är en del i regeringens åtstramningspaket.
Inom yrkestrafikområdet fortgår den av riksdagen beslutade avregleringen. Behovsprövningen har slopats för beställningstrafik med buss och turisttrafik. För den långväga linjetrafiken med buss har tillståndsgivningen förenklats. En prövning sker i dag i vad mån trafiken kan skada redan etablerad järnvägstrafik eller trafikhuvudmännens trafik. Skadlighetspröv-ningen gentemot järnvägstrafik föreslås upphöra fr.o.m. den I januari 1992. Regeringen återkommer med erforderlig lagändring.
Den 1 juli 1990 avreglerades taxitrafiken. Kvittoskrivande och registrerande taxametrar är obligatoriska från och med årsskiftet 1990/91. En skärpt lämplighetsprövning av den som söker tillstånd till yrkesmässig trafik har genomförts, liksom en förstärkt tillsyn av lämpligheten. Som ett led i detta arbete har under hösten 1990 införts krav på en särskild utformning och färg på taxifordonens registreringsskyltar.
En betydande del av transportrådets överprövning av länsstyrelsernas beslut i tillståndsfrågor har övertagits av kammarrätterna.
Föreskriftema om handikappanpassning av kollektiva färdmedel har i enlighet med riksdagens trafikpolitiska beslut kompletterats med föreskrifter för bussar i beställningstrafik. Transportrådet har genomfört en utvärdering av föreskrifterna om handikappanpassad kollektivtrafik. Regeringens ställningstagande redovisas under avsnittet Särskilda frågor om handikappanpassning 3V kollektivtrafiken.
Riksfardtjänsten syftar till att ge gravt handikappade personer möjligheter att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Målet med riksdagens beslut våren 1989 är bl. a. att förenkla beställning och genomförande av resor med riksfärdtjänst.
Ett treårigt planeringssystem har inrättats för ett statsbidrag som syftar till att främja miljöförbättringar, samordning och energihushållning i lokal och regional kollektivtrafik. Bidraget utbetalas från anslaget B 4. Byggande av länstrafikanläggningar.
Transportrådet har på uppdrag av regeringen utarbetat en trafikprognos för perioden 1989— 1995 samt för åren 2000 och 2020. Prognosen avser både person- och godstransporter. 12
Trafikhuvudmännen har under år 1990 fått fri trafikeringsrätt för den Prop. 1990/91:100 linjetrafik med buss som de ansvarar för. Det innebär att de fått avsevärt Bil. 8 bättre möjligheter att planera sin trafik. Härigenom har trafikeringen kunnat effektiviseras. Vidare har de kunnat handla upp trafiken under marknadsmässiga former, vilket lett till icke oväsentliga besparingar.
Forsknings- och utvecklingsverksamhet
För att effektiviteten inom transportsektom skall kunna höjas krävs ett fortlöpande forsknings- och utvecklingsarbete rörande bl. a. fordon, transportsystem och transportorganisation. Inte minst kraven på framförhållning för att möta nya problem ställer krav på en långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning. Dessutom kan relevant forskning ge förbättrade möjligheter för samhället att leva upp till och utveckla de trafikpolitiska målen. En målmedveten satsning på forsknings- och utvecklingsverksamhet är därför en viktig del av regeringens trafikpolitik.
Riksdagen antog våren 1990 en proposition om forskning, vari FoU om infrastmktur, säkerhet och miljö prioriterades.
Det intensifierade arbetet med järnvägsforskning, bl. a. inrättandet av en särskild järnvägsavdeining vid statens väg- och trafikinstitut, har lett fram till ett FoU-program för järnvägsforskning.
Transportforskningsberedningen har tillsammans med statens väg- och trafikinstitut, SJ, banverket, styrelsen för teknisk utveckling (STU), industrin samt representanter för universitet och högskolor tagit fram ett program om järnvägssystem. Syftet med programmet är att stimulera nya forskningsinsatser inom järnvägsområdet.
Kommunikationer och regional utveckling
En grundfömtsättning för att en balanserad regional utveckling i landet är att det finns goda kommunikationsmöjligheter. Det gäller såväl person-och godstransporter som post- och telekommunikationer. Kommunikationssektorn betraktad som näringsgren har en omfattande sysselsättning i olika delar av landet. Sektorn har därmed också från den utgångspunkten betydelse för den regionala utvecklingen.
Riksdagen har framhållit kommunikationssektorns betydelse för den regionala utvecklingen exempelvis i de trafik- och telepolitiska besluten år 1988. Dessa beslut har ökat möjligheterna att tillgodose regionalpolitiska krav inom kommunikationssektorn.
Banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägverket lämnade vid årsskiftet 1990/91 till regeringen långsiktiga investeringsplaner för infra-stmkturens utbyggnad under 1990-talet. En av utgångspunkterna för planeringen är att investeringarna skall bidra till en balanserad regional utveckling. Regeringen kommer under våren att föreslå en reformering av investeringsplaneringen.
1 fråga om vägar bör framhållas det lO-åriga investeringsprogrammet för särskilda bärighetshöjande åtgärder som syftar till att anpassa bärighets- normerna på det svenska huvudvägnätet till de regler som gäller inom EG. 13
Detta program är viktigt inte minst från regionalpolitisk synpunkt. Bud- Prop. 1990/91: 100 getåret 1991/92 föreslås 724,7 milj. kr. till bärighetshöjande åtgärder. Bil. 8
Statens köp av bl. a. regionalpolitiskt viktig interregional persontrafik av SJ minskas med 60 milj. kr. kommande budgetår enligt förslag i regeringens åtstramningspaket.
Trafikhuvudmännen har övertagit trafikeringsrätten för flertalet länsjärnvägar.
Budgetåret 1990/91 har anvisats totalt 320 milj. kr. till regionalpolitiskt gods- och persontransportstöd samt till stöd som gäller datakommunikation. Regeringen tillsatte i slutet av år 1989 en utredning om transportstöden som nyligen överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:73) Transportstöd. Regeringen föreslår i enlighet med utredningens alternativ 2 att nuvarande godstransportstöd bibehålls, men koncentreras mot de inre delarna av stödområdet. Frigjorda resurser — ca en tredjedel av anslaget — används till regionala utvecklingsbidrag som bör administreras av länsstyrelserna. De nya reglerna införs den I januari 1992. Som en del i åtstramningspaketet föreslår regeringen vidare att persontransportstödet, stödet till datakommunikation samt godstransportstödet i zon 1 till transporter kortare än 40 mil avvecklas vilket innebär en minskning av anslaget med 20 milj.kr.
Staten lämnar för närvarande 40 milj.kr. per år i stöd till färjetrafiken på Gotland samt 6 milj.kr. per år i stöd till vissa lastbilsföretag för merkostnader vid godstransporter till och från Gotland. Som en del i regeringens åtstramningspaket föreslås att stödet till lastbilsföretag avskaffas fr.o.m. Ijuli 1991.
1 utredningen om transportstöden övervägdes också vissa förslag på sjöfarts- och luftfartsområdena. Förutsättningarna för dessa stöd har emellertid också ändrats som följd av regeringens åtstramningspaket.
Regeringen föreslår att anslaget till trafiken på Trollhätte kanal och Vänem minskas till 59,8 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Det minskade anslaget får bl. a. mötas med möjlighet för kanalverket att ta ut särskild avgift för godset. En särskild utredn ingsman tillsätts för att se över stödet till Vänersjöfarten.
Regeringen föreslår vidare att ersättningen för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland avskaffas. Ersättningen är 14,5 milj.kr. innevarande budgetår. Länsstyrelsen har möjlighet till vissa transportutvecklingsinsatser inom ramen för sitt befintliga länsanslag.
Budgetåret 1991/92 anvisas 14,5 milj.kr. för bidrag till kommunala flygplatser huvudsakligen i Norrland. Bidragsgivningen koncentreras mot Norrlands inland.
Regeringen föreslår att ersättningen till sjöfartsverket för bränslekostnader för isbrytning fortsättningsvis skall belasta handelssjöfarten genom avgiftssystemet. Den statliga isbrytarassistansen kan därvid lämnas i samma utsträckning som tidigare.
Både postverket och televerket har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Televerket investerar för närvarande ca 10 miljarder kronor per år i bl.a. nät och växlar. Televerket kommer därmed successivt att kunna erbjuda ökad kapacitet och fler nättjänster i stora delar av landet. 14
Postverkets servicenät har stor betydelse för servicen i glesbygd. Den inom Prop. 1990/91:100 regeringskansliet pågående översynen av styrningen av affärsverken inom Bil. 8 kommunikationsdepartementets område behandlar bl.a. postens och televerkets regionalpolitiska ansvar.
Enligt uppdrag från regeringen har televerket under år 1990 slutfört en omlokalisering av ca 100 arbetstillfällen till Gällivare.
Öresundsfbrbindelserna
1 februari 1989 överlämnade den svenska Öresundsdelegationen betänkandet (SOU 1989:4) Fasta Öresundsförbindelser. Den danska delegationen överlämnade samtidigt en dansk version av betänkandet till den danske trafikministern.
Betänkandet remissbehandlades under år 1989. En sammanställning av remissyttrandena har utarbetats inom kommunikationsdepartementet och finns redovisad i promemorian (Ds 1989:54) Remissynpunkter på betänkandet Fasta Öresundsförbindelser (SOU 1989:4).
Under år 1990 har de danska och svenska Öresundsdelegationerna i enlighet med sina direktiv påbörjat arbetet med att utforma ett förslag till regeringsöverenskommelse om fasta Öresundsförbindelser. Arbetet är inriktat på att nå en överenskommelse om en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö. Förbindelsen skall avgiftsfi-nansieras.
Som underlag för en sådan överenskommelse har kompletterande studier om bl.a. miljö, anläggningsteknik och ekonomi inletts. Arbetet, som bedrivs av delegationernas expertgrupper, beräknas vara klart i början av år 1991. I anslutning härtill avses ett förslag till regeringsöverenskommelse presenteras för den danska och den svenska regeringen.
Nordiska och internationella frågor
Det nordiska samarbetet på trafik- och transportområdet är väl utvecklat. Inom Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT) drivs ett flertal projekt som i huvudsak finansieras över Nordiska ministerrådets budget. Under senare år har tyngdpunkten i projektverksamheten alltmer kommit att ligga på trafikpolitiska frågor som tillsammans med miljöfrågor och högteknologifrågor prioriteras vid val av nya projekt.
Nordiska trafiksäkerhetsrådet (NTR) har utarbetat en reviderad handlingsplan för trafiksäkerhet i Norden. Handlingsplanen, som har antagits av Nordiska ministerrådet, ligger till grund för det nordiska samarbetet på trafiksäkerhetsområdet. Handlingsplanen föreslås gälla till och med år 1994. Förslaget till reviderat handlingsprogram har överlämnats till Nordiska rådet för behandling vid den ordinarie sessionen år 1991.
En arbetsgrupp under NÄT har under år 1990 fortsatt sitt arbete med transporttjänster för handikappade. En sammanfattning har gjorts av de båda tidigare rapporterna "Handikappanpassning av kollektivtrafiken" och "Utveckling av transportjänster för handikappade". Sammanfattning-
en består av en illustrerad guide som visar olika tekniska och organisatoris- Prop. 1990/91:100 ka lösningar som underlättar handikappades förflyttningar. Bil. 8
Sverige deltar aktivt i arbetet med internationella transportpolitiska frågor. Samarbete sker bl. a. inom ramen för Europeiska transportministerkonferensen (CEMT), Landtransportkommittén inom FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE), FNs konferens för handel och utveckling (UNCTAD), Sjöfartskommittén inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Konsultativa sjöfartsgruppen (CSG), Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) och Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC). Sverige har år 1990 innehaft ordförandeskapet i CEMT.
Inom GATTs s.k. Uruguay-runda har Sverige, som nordisk talesman, aktivt deltagit i ansträngningarna att åstadkomma ett handelsavtal för tjänstesektorn. Kommunikationsfrågor har där haft en framträdande roll. För telekommunikationstjänster föreligger ett förslag till sektorsannex som kan ses som ett viktigt första steg i strävandena att öppna en global handel med dessa tjänster. Även för land-, luft- och sjötransporter har framlagts förslag till sektorsannex.
EGs stats- och regeringschefer beslöt år 1985 att den s.k. vitbokens förslag om inrättande av en fri gemensam marknad inom EG fr.o.m. år 1993 skall genomföras. Flera viktiga beslut har därefter fattats för att förverkliga detta mål, inte minst i fråga om en gemensam framtida transportpolitik.
Denna utveckling kommer att få mycket stor inverkan på Sverige och möjligheterna att på transportområdet bedriva konkurrens på lika villkor med EG-länderna. Sverige har däi'för tillsammans med Norge i juni 1988 begärt förhandlingar med EG på luftfartsområdet. Sådana förhandlingar har inletts år 1990. Förberedande samtal har förts med EG-kommissionen om att tillsammans med Norge octi Finland ta upp förhandlingar med EG vad avser landtransporter. Dessa diskuteras emellertid också inom ramen för de s. k. EEA-förhandlingarna. Samtidigt fortsätter arbetet inom CEMT med att undersöka förutsättningarna för ingående av ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken. En arbetsgrupp under svenskt ordförandeskap studerar för närvarande frågan.
Vid CEMTs ministermöte i november 1990 antogs en resolution om vikten av god tillgänglighet för handikappade vid resa med buss och tåg. Resolutionen betonar vikten av såväl tekniska lösningar som service- och informationsåtgärder.
Det internationella samordningsarbetet beträffande trafik och miljö har varit intensivt under år 1990.
Den rapport som "Världskommissionen för miljö och utveckling" lade fram hösten 1988 diskuterades vid ECEs konferens i Bergen år 1990.1 den ministerdeklaration som blev resultatet av konferensen lyftes bl.a. trafikens klimatpåverkan fram och deklarationen angav behov av åtgärder.
Arbetet med att förbereda 1992 års stora FN-konferens om miljö och utveckling inleddes under år 1990. SWCC-Second World Climate Confe rence — i november 1990 antog en ministerdeklaration som tillsammans med den från Bergenkonferensen skall ligga till grund för kommande 16
klimatförhandlingar inom FNs ram. Trafiken berörs i dessa förhandlingar. Prop. 1990/91: 100
Förutsättningarna för ett vidgat och mer handlingsinriktat europeiskt Bil. 8 och internationellt arbete på trafik- och miljöområdet förbättrades avsevärt hösten 1989 då CEMT antog en särskild trafik- och miljöresolution för vägtrafiken. Resolutionen ger de europeiska regeringarna en gemensam plattform för det framtida miljöarbetet.
CEMT har i enlighet med resolutionen vidgat sitt miljöarbete under år 1990 och en särskild arbetsgrupp har bildats. Gmppens uppgift har under året varit att dels medverka i förberedelsena för en europeisk kontaktkonferens med öststaterna om miljöarbetet inom trafiken, dels att medverka i förberedelserna för den internationella hearing CEMT arrangerade i november 1990 med företrädare för den internationella bil- och bränsleindustrin.
Även det nordiska arbetet har breddats under år 1990 genom att en särskild miljögrupp bildats inom NÄT.
Gruppen har under året särskilt arbetat med förutsättningarna för ett vidgat nordiskt engagemang vad gäller sjöfartens och flygets internationella miljöarbete.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Östeuropa har under det senaste året medfört ökad aktivitet på kommunikationsområdet mellan Sverige och länderna i denna del av Europa. Det gäller framför allt vårt närområde dvs. Polen och de baltiska delrepublikerna i Sovjetunionen men också exempelvis Tjeckoslovakien och Ungern. Den ökade öppenheten och övergång till marknadsinriktade ekonomier har medfört ett starkt ökat behov av ny kunskap inom berörda länder för att bl.a. förändra näringslivet.
Regeringskansliet och myndigheter inom kommunikationsdepartementets område har fått ett flertal förfrågningar och propåer om samarbete. Exempelvis gäller det utbildning och konsulthjälp i administrativa och ekonomiska frågor samt önskemål om teknologiöverföring. Hittills har aktiviteten varit störst inom väg- och telekommunikationssektorerna. Verkens internationella utvecklingsbolag är exempelvis engagerade i detta arbete. Under år 1990 har seminarier och utbildning genomförts bl.a. för deltagare från Polen och Baltikum.
Mot bakgrund av att det ekonomiska utbytet i form av bl.a. handel mellan Sverige och Östeuropa är under uppbyggnad, har ännu inte frågor om de faktiska kommunikationerna tagit särskilt stort utrymme vid kontakterna med länderna i denna del av Europa. Hittills har uppbyggnaden av vissa flyg- och färjelinjer varit aktuell. Arbetet med att utveckla kommunikationerna med Östeuropa bedöms dock komma att intensifieras i takt med ett ökat ekonomiskt utbyte. Frågorom transitförbindelsergenom östländerna till exempelvis Sydeuropa kan också aktualiseras för svenskt vidkommande.
Förutom trafikverkens egna kontakter på olika plan med länderna i Östeuropa, har regeringskansliet med företrädare för bl.a. kommunika tionsdepartementet, genomfört en delegationsresa till Baltikum. Besök har även skett i Ungern. Kommunikationsministern har under året besökt Tjeckoslovakien och Polen. Sverige och Polen förbereder en konferens om 17
2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 8
kommunikationer för ländema kring Östersjön. Inom Nordiska minister- Prop. 1990/91:100 rådet arbetar en grupp inom NÄT med uppslag för samarbete med de Bil. 8 östeuropeiska länderna på ett nordiskt plan.
Sammanfattning av budgetförslageii
Sammantaget innebär förslagen att anslagen under sjätte huvudtiteln ökar med 576,0 milj.kr. enligt nedanstående sammanställning.
Anvisat
Förslag
Föränd-
1990/91
1991/92
ring
Milj. kr.
Kommunikationsdepartementet m.m.
34,7
39,0
4,3
Vägväsende m.m.
10313,1
11003,1
690,0
Trafiksäkerhet
193,1
31,8
-161,3
Järnvägstrafik
4 734,7
5024,0
289.3¶Sjöfart
813,9
758,0
- 55,9
Luftfart
127,3
88,5
- 38,8
Postväsende
164,9
-164,9
Kollektivtrafik m. m.
1 164.6
1 106,4
- 58,2
Transportforskning
90,0
100,7
10,7
Övriga ändamål
156,5
9,0
Telekommunikationer
3,7
4,0
0,3
Summa
17787,5
18312,0
524,5
Affärsverkens driftskostnader tas inte upp i statsbudgeten. De beräknade driftskostnaderna inkl. avskrivningar för affärsverken under kommunikationsdepartementet för kalenderåret 1991 är följande.
SJ 9,7 miljarder kronor
Sjöfartsverket 0,8 miljarder kronor
Luftfartsverket 2,3 miljarder kronor
Postverket 18,0 miljarder kronor
Televerket*
* Regeringen behandlar frågor om televerket under våren 1991.
Kostnaderna skall täckas av verkens intäkter.
Kommunikationsdepartementet Prop. i990/9i:ioo
Bil. 8 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990
Föredragande: statsrådet G. Andersson
Anmälan till budgetpropositionen 1991
Inledning
Genomförande och vidareutveckling av det trafikpolitiska beslutet
Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, TU 13, 15 — 24 och 27) anger inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-talet. Beslutet omfattar också ett flertal åtgärder inom transportsektorn. Jag bedömer att huvuduppgiften för regeringen under budgetåret 1991/92 är att fortsätta genomförandet av det trafikpolitiska beslutet samt verka för en vidareutvecklad trafikpolitik.
Regeringen har under hösten 1990 i en skrivelse (1990/91:50) till riksdagen presenterat ett åtstramningsprogram för att komma till rätta med de allvarliga problemen i samhällsekonomin. Det gäller att stabilisera den svenska ekonomin, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. Avsikten är också att åstadkomma strukturella förändringar i samhällsekonomin. Jag kommer längre fram i min framställan att redogöra för omfattningen av dessa åtstramningsåtgärder. Dessa aktualiserar också ett behov av utveckling av trafikpolitiken bl.a. vad gäller marknadernas funktion.
Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 utgår från fem stora uppgifter. Det gäller att kraftigt begränsa trafikens miljöpåverkan, minska antalet dödade och skadade i trafiken, utveckla infrastrukturen för 2000-talets behov, höja effektiviteten i transportsystemet samt säkerställa en tillfredsställande trafikförsörjning i alla delar av landet.
Det övergripande målet för trafikpolitiken är enligt riksdagsbeslutet år 1988 att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta mål vidareutvecklas i fem delmål:
—Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov tillgodoses.
—Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt reslirsutnyttjande i samhället som helhet.
—Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken.
—Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas.
—Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans. 19
Inriktningen av trafikpolitiken i stort innebär att konsumenterna i så Prop. 1990/91:100 stor utsträckning som möjligt själva skall få välja trafikmedel. Effektiv Bil. 8 konkurrens mellan trafikutövare och transportsystem skall förenas med ökad samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag. Beslut om hur transporterna skall utföras bör Hittas i så decentraliserade former som möjligt. Samhället skall ansvara för att trafikanläggningar som behövs för allmänna transportbehov kommer till utförande. I riksdagen finns en bred enighet om dessa trafikpolitiska mål och riktlinjer.
Riksdagens regionalpolitiska beslut år 1990 (prop. 1989/90:76, AU 13, rskr. 346) är också viktigt från trafikpolitisk synpunkt. Enligt riksdagsbeslutet skall en särskild regionalpolitisk redovisning årligen ske i budgetpropositionen (se översikten).
En prioritering sker nu av åtgärder för att utveckla infrastrukturen inom trafiksektorn. Detta är enligt riksdagens beslut år 1990 (prop. 1989/90:88, TU27, rskr. 325) en viktig del i en tillväxtinriktad näringspolitik. Infrastrukturens betydelse för samhällsutvecklingen framhålls i årets finansplan. Trafikens negativa miljöpåverkan särskilt i storstadsområden ställer krav på ytterligare åtgärder. Vidare anser jag att en effektivisering av trafiksäkerhetsarbetet bör ske för att minska olyckorna och dess effekter inom vägtrafiken.
Riksdagens trafikpolitiska mål och riktlinjer ställer också krav på utvärdering av utvecklingen som helhet, vilket kommer att kräva beslut och forskningsinsatser inom skilda delsektorer under de närmaste åren. Under år 1990 inleddes en uppföljning av principerna för trafikens kostnadsansvar.
Vidare pågår inom regeringskansliet en översyn av styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område. Syftet med översynen är att inom ramen för dagens treåriga verksamhetsplanering utveckla en förbättrad tillämpning av såväl företagsekonomiska som politiska styrmedel.
Särskilda åtstramningsåtgärder
Det åtstramningspaket som regeringen under hösten aviserade i skrivelse (1990/91:50) till riksdagen innebär sammanlagt förslag om en nivåsänkning av anslagen under kommunikationsdepartementets huvudtitel med 946 milj.kr. för budgetåret 1991/92 i förhållande till innevarande budgetår. Skälet till åtstramningsåtgärderna är det ansträngda statsfinansiella läget och en befarad obalans i statsbudgeten kommande budgetår om inte kraftfulla besparingsåtgärder vidtas. Det är också regeringens avsikt att åtstramningsåtgärderna skall medföra stmkturella förändringar i bl.a. transfereringssystemen för att hejda en accelerande kostnadsutveckling.
Även om dessa skäl för åtstramningen är överordnade andra sakskäl, har dock regeringen strävat efter att begränsa effekterna av åtgärderna för bl. a. trafikanter, resenärer och näringsliv.
Regeringen föreslår en besparing på 300 milj.kr. inom vägområdet. Anslagen C4. och C 5. som avser bidrag till avgasreningsutrustning för lastbilar och bussar resp. äldre personbilar bör nu avskaffas. Anslagen har 20
hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Förslaget att helt avskaffa dessa Prop. 1990/91:100 anslag på sammanlagt 162,5 milj.kr. bedöms därför ha begränsad effekt. Bil. 8
Avskaffandet av stödet på 14,5 milj.kr. som gäller flygtrafiken till Gotland och avskaffandet av den del på 6 milj.kr. av transportstödet till Gotland som gäller vissa lastbilsföretag, innebär att staten koncentrerar stödinsatserna till den koncessionsbundna färjetrafiken.
Regeringen föreslår vidare att betalningsansvaret för isbrytningens bränslekostnader överförs till sjöfartsverkets affärsrörelse. Med hänsyn taget till vissa ytterligare besparingar uppgår anslagsminskningen till 46 milj.kr. Dessutom föreslås en minskning av anslaget till Trollhätte kanalverk med 10 milj. kr.
Inom den civila trafikflygarutbildningen råder vidare viss överkapacitet vilket medför att en besparing på 25 milj. kr. kan genomföras med bibehållen grundläggande utbildningskapacitet.
Transportrådets avveckling innebär en kostnadsbesparing på 5 milj. kr. samt att verksamheten överflyttas till regeringskansliet (kommunikationsdepartementet) och andra myndigheter. Minskningen på 20milj.kr. av anslaget till transportstöd för Norrland medför att driftstödet till datakommunikationer och persontransportstödet avskaffas samt att godstransportstödet i zon I för transporter kortare än 40 mil avskaffas. Från regionalpolitisk synpunkt är det dock viktigt att de mest stödberoende företagen i Norrlands inland undantas från effekterna av besparingen.
Inom järnvägsområdet föreslås bidraget till SJ för utveckling av godstrafik avvecklas. Genom rationaliseringar inom SJ bedöms dock effekten på trafikservicen kunna begränsas. En neddragning med 60 milj.kr. föreslås av anslaget för statens köp av interregional persontrafik. Av regionalpolitiska skäl kommer dock bl. a. sovvagnstrafiken till och från övre Norrland att tryggas.
Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde övervägs även vissa andra struktur- och rationaliseringsåtgärder. Det gäller bl. a. en översyn av trafiksäkerhetsarbetet samt vissa förslag som gäller rationalisering av den statliga fordonskontrollen.
Trafiksektorns infrastruktur
1 riksdagens beslut (prop. 1989/90:88, TU27, rskr. 325) om en samlad näringspolitik inför 1990-talet, framhölls bl.a. att nya finansieringsformer bör utvecklas för att öka resurserna till vägar, järnvägar och kollektivtrafik. En inriktning mot ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering bör därför ske. Vidare bör investeringsplaneringen utvecklas. En särskild infrastmkturfond skall inrättas.
Inom regeringskansliet pågår ett arbete som gäller åtgärder för att utveckla trafiksektorns infrastruktur. Under våren kommer regeringen att återkomma med bl.a. förslag om infrastmkturens finansiering samt förslagom en reformerad investeringsplanering.
Miljö Prop. 1990/91:100
Bil. 8
Regeringen arbetar med att begränsa trafikens miljöproblem. Riktlinjema för detta arbete lades fast i de trafik- och miljöpolitiska besluten år 1988 och det är av största vikt att arbetet med att minska trafikens negativa inverkan på miljön fullföljs.
Trafiken svarar i dag för en betydande del av Sveriges utsläpp av skadliga ämnen. Hittills har effekter på framför allt lokal och regional nivå beaktats. I det framtida arbetet måste även de globala effekterna ges en ökad uppmärksamhet.
Hittills vidtagna åtgärder inom transportsektorn har medfört avsevärda förbättringar men är inte tillräckliga.
Regeringen avser bl.a. därför att under våren 1991 återkomma med en särskild proposition om trafikens miljöfrågor.
Miljöläget i Europa är bekymmersamt. Man har såväl inom EG som inom EFTA och OECD redovisat uppgifter som visar på behovet av omfattande åtgärder. Även uppgifter från COMECONs sekretariat om förhållandena i öststaterna pekar på ett behov av omfattande åtgärder.
Jag betraktar det som mycket angeläget att finna åtgärder som förbättrar trafikens miljösituation i Europa.
Ett genombrott för miljöarbetet inom trafiken kom i november 1989. Då antog CEMTs medlemsländer i stor enighet en särskild trafik- och miljöresolution. Genom denna har grunden lagts för ett samlat europeiskt miljöarbete.
Som ordförande i CEMT under år 1990 har jag arbetat mycket aktivt med dessa frågor i syfte att följa upp de åtaganden resolutionen pekar ut.
Resolutionen behandlar ett flertal olika aspekter av trafikens miljöproblem. Den rekommenderar medlemsländerna att aktivt arbeta på bred front med miljöförbättringar, bl. a. effektivare avgasrening och större krav på bränslet, användning av ekonomiska styrmedel, infrastmktursatsningar och förbättrad trafikplanering särskilt i storstadsområdena.
De rapporter jag fått visar tydligt att i stort sett alla CEMTs medlemsländer nu har intensifierat sitt miljöarbete inom trafiken. Den nya politiska situationen i Europa har också möjliggjort kraftigt utbyggda kontakter med flertalet av Östeuropas länder.
Vid ett på svenskt initiativ arrangerat möte i oktober 1990 med transportministrar från såväl Öst- som Västeuropa diskuterades förutsättningarna för ett väsentligt ökat samarbete på bl.a. miljöområdet. Frågan väcktes även om att utforma ett för hela Europa gemensamt trafikpolitiskt program.
Av särskilt stor betydelse för ett vidgat samarbete i Europa är att gemensamma fordonskrav och bränslekrav kan utvecklas som baseras på kunskap om bästa tillgängliga teknik. En bredare uppslutning för skärpta krav är önskvärd.
För att diskutera fömtsättningama för detta arrangerade CEMT en särskild hearing i november 1990 kring dessa frågor. Företrädare för världens bil- och bränsleindustri medverkade i en utfrågning som Europas transportministrar genomförde. 22
Den dialog som nu har inletts är viktig att fullfölja. CEMTs sekretariat Prop. 1990/91:100 har getts uppgiften att redan i maj 1991 framlägga förslag till hur industri- Bil. 8 kontakterna skall kunna bibehållas och utvecklas. Avgörande för framgång på detta område är att Europas regeringar samfällt medverkar till skärpta krav både vad gäller utsläpp av skadliga ämnen och koldioxidreduktion.
Det nordiska samarbetet kring trafikens miljöarbete blir allt viktigare. Jag har tillsammans med mina kollegor i de nordiska länderna tidigare dryftat detta och fr.o.m. år 1990 finns en särskild miljögrupp inom Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT).
Storstadstrafikfrågor
Under år 1990 avlämnade storstadstrafikkommittén (STORK) sitt slutbetänkande (SOU 1990:16) Storstadstrafik 5 - Ett samlat underlag. Betänkandet har remissbehandlats och kommer att utgöra ett av underlagen för en proposition som regeringen lägger fram under våren i vilken bl.a. trafikens miljöfrågor behandlas.
Tre förhandlare har tillkallats — en för Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för Malmöregionen — med uppdrag att med berörda parter utarbeta överenskommelser som skall syfta till att genom åtgärder i det samlade trafiksystemet förbättra regionernas miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling.
Förhandlarna skall medverka till att långsiktiga överenskommelser om åtgärder och finansiering kan träffas. Överenskommelserna skall i första hand omfatta perioden fram till år 2000.
Sverige och den europeiska integrationen
Den europeiska gemenskapen (EG) har som mål att en gemensam inre marknad skall införas år 1993. Denna marknad omfattar även transporterna. Ministerrådet har tagit flera viktiga beslut för att genomföra en gemensam transportmarknad, senast t. ex. om ytterligare liberalisering av luftfarten och införande av cabotage i vägtrafiken. Det återstår dock vissa frågor att lösa innan den gemensamma transportmarknaden kan genomföras, främst frågan om utformningen och nivån på vägtrafikbeskattningen för tunga fordon, gemensamma regler för den internationella busstrafiken och införande av cabotage i sjöfarten.
Det är min uppfattning att svenska regler på sådana områden där EG redan fattat eller förbereder beslut om en gemensam politik på transportområdet skall utformas på ett sådant sätt att konkurrenssnedvridningar inte uppstår. Samtidigt är det väsentligt att förutsättningarna för att uppnå de svenska miljömålen inte försämras. Svenska företag måste i framtiden kunna arbeta på en gemensam europeisk transportmarknad på samma villkor som konkurrenterna, utan risk för diskrimineringar.
Transportfrågorna ingår som en del i pågående EEA-förhandlingar. Vi dare pågår förhandlingar mellan Sverige, Norge och EG-kommissionen på luftfartsområdet med sikte på ett tidigare ikraftträdande av en gemensam 23
marknad inom luftfarten. Vidare har sonderingar företagits tillsammans Prop. 1990/91: 100 med Norge och Finland hos EG-kornmissionen att på motsvarande sätt få Bil. 8 till stånd förhandlingar på landtransportområdet.
Sverige söker också samtidigt som en följd av beslutet i Nordiska ministerrådet år 1987 att avveckla de hinder för trafiken som alltjämt finns mellan de nordiska länderna. Beslut har därför tagits under år 1990 om införande av cabotage i lastbilstrafiken i Norden. Sverige har också tagit initiativ till att inom ramen för den europeiska transportministerkonferensen (CEMT) utarbeta ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken. För den samlade europeiska transportpolitiken kommer CEMT att kunna spela en mer aktiv roll åren framöver inte minst inom miljöområdet.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Östeuropa kommer med stor sannolikhet att kräva ökade insatser under de närmaste åren. Det finns inte minst från länderna i vårt närområde ett uttalat behov av kunskapsutbyte och uppbyggnad av kommunikationerna med bl.a. Sverige. Utbytet med Östeuropa bör ske på olika plan.
24
A. Kommunikationsdepartementet m. m. A 1. Kommunikationsdepartementet
Prop. 1990/91:100 BiL8
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
25 503 976
26 348000 30044000
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Personal
Anslag
Förvalt n i ngskostnader
(därav lönekostnader) Engångsanvisningar
Summa
75
(20478000) 1000000
+ 4096000
( + 3 772 500) - 400000
+ 3696000
Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget för nästa budgetår till 30044000 kr. Jag har därvid beräknat medel motsvarande tre tjänster som överförs till detta anslag från anslaget A 2. Utredningar m. m. Jag har vidare som engångsanvisning beräknat medel för fortsatt utbyggnad av ADB-stödet inom departementet.
I avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina överväganden med anledning av den översyn av transportrådets verksamhet som gjorts. Mitt ställningstagande är att transportrådet bör avvecklas vid årsskiftet 1991/92. Med anledning härav föreslår jag att regeringen skall bemyndigas att senast den 31 december 1991 kunna överföra erforderliga förvaltningsmedel från anslaget H I. Transportrådet lill anslaget A 1. Kommunikationsdepartementet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 30044000 kr.
A 2. Utredningar m. m.
1989/90 Utgift 8 836130 Reservation 1473 589
1990/91 Anslag 3 900000
1991/92 Förslag 4804000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 4804000 kr. under nästa budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 4 804 000 kr.
25
A 3. Viss internationell verksamhet
6515403 4450000 4119000
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
Prop. 1990/91:100 BiL8
Anvisat
Beräknad ändring
1990/91
1991/92
1. Förhandlingar rörande
luftfarten
2. Förenta nationernas
ekonomiska kommission
för Europa (ECE)
3. Europeiska transport-
ministerkonferensen
(CEMT)
4. Internationellajärn-
vägsfördragen (COTIF)
5. Internationellt sam-
arbete rörande sjö-
farten samt Interna-
tionella sjöfartsorga-
nisationen (IMO)
6. Diverse internationell
verksamhet
7. Ministermöte 1990
(CEMT-SEV)
-1000000
Summa kr.
4450000
- 331000
Anslagsposten 6. inkluderar kostnader i samband med utländska besök. Anslaget har beräknats till 4 119000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 119 000 kr.
26¶B. Vägväsende m.m. Prop. 1990/91: lOO
Bil. 8
1. Vägverkets uppgifter
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning. Verkets uppgifter är att svara för statens väghållning, planering av riksvägar, fördelning av statsbidrag till vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m. samt svara för tillsyn av statskommunvägar samt viss enskild väghållning.
Väglagen (1971:948) samt vägkungörelsen (1971:954) innehåller de grundläggande bestämmelserna om väghållningen.
År 1982 bildades ett av vägverket belagt bolag, Swedish National Road Consulting Aktiebolag. Syftet med bolaget är att på affärsmässiga gmnder bedriva exportverksamhet på väghållningsområdet.
2. Vägnätet
Det svenska väg- och gatunätet är mycket omfattande och uppgår för närvarande till ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring 104300 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på omkring 98 200 km statliga vägar. Väghållningen för resterande 6 100 km — de s. k. statskommunvägama — sköts av de kommuner som har förordnats till egna väghållare.
Vägverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av fördelningen av väghållningsansvaret mellan stat och kommun. Utgångspunkten för översynen har varit att staten skall vara väghållare för de allmänna vägarna på landsbygden samt för de övergripande vägarna, främst riksvägar och primära länsvägar, i tätorter. Kommunerna bör vara väghållare för övriga allmänna vägar i tätorter. Översynen har inneburit att ca 200 kommuner nu är väghållare fr. o.m den 1 januari 1991. Beslut om förordnande av nya väghållare fattas enligt väglagen (1971:948) av regeringen.
Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och gator — omkring 29 400 km — samt av en mängd enskilda vägar vars sammanlagda längd har uppskattats till omkring 210000 km. Av de enskilda vägarna får omkring 72 500 km statliga bidrag.
I nedanstående tabell redovisas omfattningen vid slutet av vart och ett av åren 1986—1990 av de statliga insatserna på vägnätet i resp. års prisnivå, väglängden, antal anställda m. m.
Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar. Riksvägnätet uppgår för närvarande till omkring 13 800 km och länsvägnätet till omkring 84 400 km. Vilka vägar som skall vara riksvägar beslutas enligt I § vägkungörelsen (1971:954) av regeringen. Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i enlighet med 1950 års deklaration om Europavägar. En ny konvention om Europavägar antogs år 1975 till vilken Sverige beräknas ansluta sig under år 1991. Sverige kommer därefter att numrera om berörda vägar under år 1992.
27
Prop. 1
[990/91:100
Bil. 8
1990*
Allmänna vägar m.m.
Statsvägar:
våglängd (km)
98 300
98 100
98 200
anslag/medel (milj. kr.)
- drift (inkl. invest. i
anläggningstillgångar)
4 544
- byggande***
a) riksvägar
b) länstrafikanläggningar
c) bärighetshöjande
åtgärder
- beredskapsarbeten
(VVregi)
personal**
12 100
därav fast anställda
5 800
statskommunvägar:
våglängd (km)
5 800
5 800
5 800
bidrag (milj. kr.)
- drift
700¶Kommunala gator
gatulängd (km)
32 500
29400 Enskilda vägar
bidragsberättigade
vägar (km)
7:200
72 200
72 300
bidrag (milj. kr.)
- drift****
- byggande
icke bidragsberättigade
vägar (km)
210000 Totalt
väglängd 30juni (km)
motorfordon (antal)
3 608000
3 373000
3 840000
anslag/bidrag (milj.kr.)
7 004
8 568
* Beräknat för år 1990.
** Per den 31 december.
*** Ingår fr.o.m. år 1989 i riksvägs-och länstrafikanslaget.
****Fr.o. m. år 1988 avser anslaget både drift och byggande.
3. Trafik och trafikutveckling
(Avsnittet bygger på transportrådets prognos 1990:10 Framtidens trafik)
3.1¶Inledning
Trafikarbetet på det statliga vägnätet ökade med drygt 5% under både år 1988 och år 1989. Den största ökningen ägde rum på de riksvägar som inte är Europavägar samt på de primära länsvägarna. Det totala persontransportarbetet uppgick under år 1989 rill nästan 112 miljarder personkilome-
28
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Figur 1. Statliga vägar med trafik över 2 000 fordon per dygn
ter. Av dessa genererades 97 miljarder av vägtrafiken. Det totala transport- Prop. 1990/91:100 arbetet beräknas minska till 108 miljarder personkilometer år 1990 för att Bil. 8 därefter återigen öka till drygt 129 miljarder personkilometer år 2000. Förändringen av det totala persontransportarbetet beror till största delen på personbilstrafikens utveckling.
Nedan redovisas dels trafikflödet på de mer trafikerade vägarna, dels trafikarbetet på statsvägarna åren 1980— 1990.
140
130 120 110 100 90 80
----- 1---- —I------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ i------- 1
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Figur 2. Trafikarbetet på statsvägarna åren 1980—1990. Indexserie över trafikarbetetåren 1980-1990. Basår = 1980
3.2¶Personbilstrafiken
Antalet personbilar i trafik har tredubblats mellan åren 1960 och 1989, och uppgår i dag till ca 3,6 miljoner. År 2000 beräknas antalet ha ökat till 4,1 miljoner.
Personbilarnas transportarbete uppgick under år 1989 till 88 miljarder personkilometer vilket innebär en ökning med 4% jämfört med år 1988. Det totala persontransportarbetet ökade till nästan 112 miljarder personkilometer år 1989. Persontransportarbetet år 1990 beräknas minska med ca 6% jämfört med år 1989 för att därefter öka med ca 20% till ca 99 miljarder personkilometer år 2000. Minskningen i personbilarnas transportarbete år 1990 torde bero på dels skattereformens effekter på bensinpriset, dels det stigande världsmarknadspriset på olja till följd av höstens händelser i Mellanöstern.
3.3¶Lastbilstrafiken
1 slutet av år 1989 fanns det ca 295000 lastbilar i trafik. Av dessa hade
drygt 34000 en totalvikt under två ton. Större delen av antalet lastbilar — 30
179000 - fanns i totalviktsklassen 2-3,5 ton, medan drygt 22000 last- Prop. 1990/91: 100
bilar hade en totalvikt i intervallet 3,5-10,0 ton. Resterande del - 59000 Bil. 8
— var registrerade för en totalvikt över 10,0 ton. Antalet registrerade
påhängsvagnar i trafik uppgick i slutet av år 1989 till drygt 8000 och
antalet släpvagnar med en maximilastvikt över ett ton var vid samma
tidpunkt 45000.
Lastbilarnas godstransportarbete uppgick år 1989 till 26 miljarder tonkilometer. Av dessa svarade de långväga transporterna — över 10 mil — för 19 miljarder tonkilometer. Under de senaste tio åren ökade lastbilarnas långväga transportarbete med 18%. Lastbilarnas totala godstransportarbete beräknas till 30 miljarder tonkilometer år 2000, vilket innebär en ökning med 15%. De långväga transporterna uppgår till drygt 70% av dessa.
Totalt sett har den med lastbil transporterade godsmängden sedan början av 1970-talet minskat från omkring 450 miljoner ton till 370 miljoner tonår 1989.
Utvecklingen under 1980-talet visar en i stort sett oförändrad medel-lastvikt och medeltransportlängd för den yrkesmässiga lastbilstrafiken, medan den totala lastbilstrafiken uppvisar en ökning av medellastvikten med 4% och av medeltransportsträckan med 20%. Lastbilstransporterna till och från utlandet har ökat kraftigt under de senaste åren. Detta sammanhänger med en allt mer omfattande utrikeshandel. 1 början av 1980-talet passerade omkring 10 miljoner ton gods Sveriges gränser med lastbil. Motsvarande siffra för år 1989 var drygt 16 miljoner ton. Detta ställer stora krav på en fortsatt internationell harmonisering av villkoren för lastbilstransporter. Transportköparnas val av transportmedel styrs i stor utsträckning av värdet på det aktuella godset. Den ökade andelen högvär-digt gods har inneburit en förskjutning mot bl. a. lastbils- och ftygtranspor-ter. Vid varuvärden över 500 kr. per kilo dominerar i stor utsträckning flygtransporterna, i intervallet 10 — 500 kr. per kilo dominerar lastbilstransporterna, medan sjö- och järnvägstransporter dominerar vid varuvärden under 10 kr. per kilo.
Inom transportmarknaden finns en ökande efterfrågan på systemlösningar vilka ofta innebären kombination av flera transportmedel. Lastbilarna är en viktig länk i den totala transportkedjan.
Den utveckling av effektiva transportsystem som nu pågår såväl inom Sverige som i övriga Europa kommer att ställa stora krav på en anpassad utveckling inom hela transportkedjan. Inte minst gäller detta lastbilstransporterna som måste svara mot de krav som t.ex. järnvägssystemet ställer. Detta gäller särskilt viktbestämmelserna för lastbilstransporter.
3.4¶Kollektivtrafiken
Den lokala och regionala kollektivtrafiken omfattade år 1989 totalt ca 19 miljarder personkilometer. Av detta svarade den spårburna trafiken för ca 40%. Till följd av länstrafikreformen i början av 1980-talet ökade antalet resande, framför allt inom den regionala busstrafiken. Därefter har en nedgång skett av antalet resande inom den lokala kollektivtrafiken. Detta 31
förklaras av bl.a. ett tidigare realt sett lågt bensinpris, höjda kollektivtra- Prop. 1990/91:100 fiktaxor samt höjda disponibla inkomster som i sin tur har inneburit ett Bil. 8 ökat bilresande.
Kollektivtrafiken har i huvudsak koncentrerat sina resurser till att tillgodose behovet av arbets- och skol resor. Kollektivtrafiken har sin största procentuella andel av resenärerna i stora och medelstora tätorter där förutsättningarna är bättre för att bedriva en effektiv kollektivtrafik.
4. Väghållningsansvaret
Ansvaret för väghållningen delas som nämnts mellan staten, kommunerna och enskilda. Staten är ansvarig för de allmänna vägarna och är genom vägförvaltningarna väghållare för de flesta av dessa vägar. För närvarande är dock sammanlagt ca 200 kommuner väghållare för vissa allmänna vägar. De flesta av dessa kommuner är väghållare i centralorternas tätortsområden.
Ansvaret för de enskilda vägarna åvilar i princip ägarna till de fastigheter som har nytta av vägarna. Kommunerna har dock i stor utsträckning engagerat sig såväl ekonomiskt som rent praktiskt i den enskilda väghållningen. Den hittillsvarande uppdelningen av väghållningsansvaret mellan stat, kommuner och enskilda bygger på de bestämmelser som infördes vid vägväsendets förstatligande år 1944. Denna uppdelning har dock visat sig vara alltmer otidsenlig. Som en fi3ljd av riksdagens trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. I, TU 20, rskr. 297) har som tidigare nämnts vägverket på regeringens uppdrag genomfört en översyn av väghållningsansvaret.
5. 1989 års resultat
För verksamhetsåret 1989 har 8449,7 milj.kr. anvisats till vägväsendet. Effekterna av under året genomförda väghållningsinsatser samt fördelningen mellan olika åtgärder har av vägverket redovisats i 1989 års verksamhetsberättelse.
5.1¶Anslagsredovisning
Kostnaderna under verksamhetsåret har uppgått till totalt omkring 8 740,1 milj. kr. med fördelning enligt figur 3. Förutom med anslag har verksamheten finansierats med intäkter m.m. till ett belopp av omkring 105 milj.kr.
32
Anslagsredovisning för räkenskapsåret 1/1-31/12 1989 (kkr.)
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Ingående
Regle-
Kost-
Intäkter
Beviljat
Utgående
reserva-
rings-
nader
över-
reserva-
tion
brev
skridande
tion
1. Anslag
B 1. Vägverket: Ämbetsverksupp-
gifter m.m. (0
9950 B 2. Drift av statliga vägar (r)
(1)
7 169
-191301
B 3. Byggande av riksvägar
(r)(2)
-125841
1 150265
32 509
- 21597
B 4. Byggande av länstrafik-
anläggningar (r)
- 29016
B 5. Bidrag till drift av kommuna-
la vägar och gator (r)
668 100
141948 B 6. Bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar (r)
419000 B 7. Tjänster till utomstående (0
(3)
45 209
B 8. Vägverket; Försvarsuppgifter
(r)
38 325
6 328
B 9. Vägverket: Särskilda bärig-
hetshöjande åtgärder (r)
55 227
46251 Summa
92790
8449675
8740096
105035
45209
- 47387
Figur 3. Anslagsredovisning for räkenskapsåret 1/1—31/121989 (kkr.)
Källa: Vägverkets verksamhetberättelse år 1989.
5.2¶Drift
Beläggningar: Under året utfördes beläggningsarbeten för I 368 milj.kr. 1 detta belopp ingår en tidigareläggning av medel från 1990 års anslag med 300 milj. kr. Tillskottsmedlen användes till att höja kvalitén på det högtra-fikerade vägnätet. Under året fattades dessutom beslut om att utöka mätningsverksamheten av spår och ojämnheter på vägarna. Fr.o.m. år 1991 kommer ett mätprogram att finnas tillgängligt som ökar möjligheterna att bedöma effekterna av beläggningsinsatserna på vägnätets tillstånd.
De tillståndsmätningar som utförts under året visar att endast en liten del av de viktigaste vägarna har för stort medelspårdjup. Mätningarna visar vidare att tillståndet på det lågtrafikerade vägnätet i många fall är dåligt. Vägverket anger att åtgärderna på detta vägnät i fortsättningen kommer att prioriteras högre.
Broar: Det finns totalt ca 12000 broar på det allmänna vägnätet. Ett särskilt tioårigt program för bärighetshöjande åtgärder har inletts i syfte att öka effektiviteten i näringslivet genom att bl.a. anpassa bärighetsnormerna på det svenska vägnätet till de som gäller inom EG. Verksamhetsåret 1989 var programmets andra år. Under året har sammanlagt 73 objekt färdigställts samtidigt som arbete har påbörjats på ytterligare 46. Under året har förberedelser genomförts inför den höjning av tillåtna fordonsvikter som genomfördes den 1 april 1990. Fr.o. m. detta datum är det tillåtet att på det s.k Bk I-vägnätet (bärighetsklass I) använda fordon med 10tons axel- och 16 tons boggitryck samt 56 tons bruttovikt. Kostnaderna för programmet uppgick år 1989 till 599,3 milj. kr.
3 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 8
33
Bärighet: Varma vintrar med mycket nederbörd och temperaturer kring noll haren negativ påverkan på vägarnas bärighet. Under året har 7% eller ca 4 800 km av det belagda vägnätet haft nedsatt framkomlighet under tjällossningsperioden. Antalet km väg som stängdes under året var lägre under år 1989 än under tidigare år, samtidigt som antalet dagar under vilka vägarna varit avstängda har ökat. Medelavstängningstiden har ökat från 39 dagar åren 1984- 1986 till 46 dagar åren 1987 - 1989.
I figur 5 redovisas dels kostnaderna för ordinarie bärighetsåtgärder under åren 1986—1989, dels kostnaderna för underhåll och nyinveste-ringar/reinvesteringari broar under åren 1987—1989.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Mkr
1986 1987 1988 1989 Figur 4. Kostnader för beläggningsunderbåll åren 1986 —1989
Käl/a: Vägverkets verksamhetsberättelse är 1989.
34
Mkr
450-
Prop. 1990/91:100 ,Bil. 8
1987 1988 1989
1989 Ny- och reinvestering
Figur 5. Kostnaderna för ordinarie bärighetsåtgärder under åren 1986-1989 samt kostnaden for underhåll och nyinvesteringar/reinvesteringar i broar åren 1987— 1989.
Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1989.
Vinterväghållning: Kostnaderna för vinterväghållningen uppgick under året till 531 milj. kr. En mild och snöfattig vinter i Syd- och Mellansverige medförde att kostnaderna för vinterväghållningen i dessa områden blev lägre än beräknat. Av denna anledning har medel kunnat frigöras till annat arbete på vägnätet såsom dikning, siktröjning och andra trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder. 1 figur 6 redovisas kostnaderna för vinterväghållningen under åren 1986-1989. Mkr
:98e 19g: 198ÉI 1989
Figur 6. Kostnaden för vinterväghållning åren 1986 —1989
Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1989.
35
Trafiksäkerhet: Under året skadades ca 12000 personer och 578 omkom på det statliga vägnätet. Detta innebär en ökning jämfört med föregående år. Det totala antalet polisrapporlerade olyckor uppgick till drygt 43000. De investeringar som gjorts i vägnätet under år 1989 beräknas av vägverket medföra ca 200 färre olyckor per år i framtiden. Ett särskilt trafiksäkerhetssekretariat har inrättats på vägverkets huvudkontor.
Under året har en rapport presenterats avseende säkerheten vid vägarbeten. 1 rapporten anges att vid större arbeten bör trafiken om möjligt dirigeras om eller arbetet bedrivas när trafiken är ringa. Förbättrad skyltning och information till trafikanterna direkt vid vägarbetsplatsen är också åtgärder som bidrar till ökad säkerhet för både trafikanter och vägarbetare. 1 figur 7 redovisas den s. k. skadekvoten, dvs. antalet dödade och skadade per miljon axelparkilometer.
0,30
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
0,25
0.15
0,05
oooooocooooooooocooo
G301(J)01CTlCn010CJ01
r-i.t-ty-iT-i-r-{y-.r-tr-i,-i.r-t
Figur 7. Skadekvot 1980-1989
Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1989.
Miljö: Under året har samtliga vägförvaltningar beskrivit miljöläget i resp. län. Dessa beskrivningar kommer att ligga till gmnd för det fortsatta miljöarbetet i vägverket. Miljökonsekvensbeskrivningar har gjorts för alla objekt som fastställts samt dessutom för ett tjugotal utredningsplaner. För att samordna miljöarbetet finns ett särskilt miljösekretariat på vägverkets huvudkontor. Som ett led i satsningen på att bygga vackra och ändamålsenliga vägar och broar har vägverket inrättat ett råd för kultur och skönhet.
5.3¶Byggande
Under år 1989 har 30 objekt med vardera en byggkostnad över 10 milj. kr. öppnats för trafik.
Vägverket räknar med att en vägs ekonomiska livslängd uppgår till 40 år. För att vägnätets värde kalkylmässigt skall behållas krävs att investe-
ringarna är minst lika stora som avskrivningarna. Som investeringar räknas anslagen till byggande av statliga vägar, särskilda bärighetshöjande åtgärder, 10% av anslaget till drift och underhåll av statliga vägar samt Övrigt byggande av statliga vägar.
Fram till början av 1980-talet översteg investeringarna de årliga avskrivningarna och vägkapitalets nettovärde ökade. Efter år 1983 har dock investeringarna varit lägre än de totala avskrivningarna, vilket medfört att vägkapitalet har minskat. Mellan åren 1983 och 1989 har enligt vägverket vägkapitalet minskat med ca 6,5 miljarder kronor i 1989 års prisnivå. Enbart under år 1989 minskade det beräknade vägkapitalet med ca I miljard kronor — från 71 till 70 miljarder kronor i 1989 års prisnivå. Vägkapitalets nettovärde samt investeringar och avskrivningar redovisas i figur 8.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Ärliga investeringar och avskrivningar 1943' prognos 1990-2000
1989
1940
1950
1960
1970
1980
1090
2000
Vägkapitalets nettovärde 1943 -1989 prognos 1990 - 2000
10000
1950
1960
1970
1990
2000
Figur 8. Vägkapitalets nettovärde samt investeringar/avskrivningar pä vägar åren 1943-1989
37
6, Vägverkets anslagsframställning Prop. 1990/91:100
6.1¶Problem
Vägverket pekar i sin anslagsframställning för verksamhetsåret 1992 på betydande problem inom väghållningen. Verket konstaterar att det för att 1988 års trafikpolitiska beslut skall kunna uppfyllas krävs att avsevärt mycket mer medel används till infrastrukturen än vad som för närvarande anslås. Det underhåll som ryms inom de nuvarande anslagen till vägväsendet är inte tillräckligt för att tillgodose behoven av väghållningsåtgärder. Vägverket bedömer att behovet av investeringar i riksvägar fram till år 2000 uppgår till sammanlagt 70 miljarder kronor i 1992 års prisnivå. För byggande av länstrafikanläggningar bedöms det totala behovet uppgå till 60 miljarder kronor. Av dessa avser 33 miljarder kronor länsvägar, 5 miljarder kronor länsjärnvägar och 22 miljarder kronor kollektivtrafikanläggningar.
Broar: På det statliga och det statskommunala vägnätet finns sammanlagt ca 14000 broar. Av dessa är ca 7000 byggda före år 1965. Till broarna på det statliga och statskommunala vägnätet kommer ett betydande antal på det enskilda vägnätet. Under år 1988/89 har allvarliga skador upptäckts på ftera stora broar.
Under år 1989 har revidering påbörjats av den plan för särskilda bärighetshöjande åtgärder som upprättats i samråd med bl.a. vägverket och näringslivet. Syftet med planen är bl. a. att höja den tillåtna belastningen på huvudvägnätet till de bestämmelser som gäller inom EG. Den nu gällande planen omfattar 5 750 milj.kr. i 1988 års prisnivå. I samband med den nu pågående revideringen har länen redovisat ett utbyggnadsbehov av totalt 6 600 milj. kr. i 1990 års prisnivå för att till fullo genomföra den ursprungliga planen.
I sin anslagsframställning anger vägverket att förslag har väckts om att inrätta ett motsvarande program för de broar som finns på de mindre vägarna i de södra och mellersta delarna av landet. Förslaget — som omfattar ca 1 000 broar på det statliga vägnätet —beräknas kosta ca 3,5 miljarder kronor. 1 förarbetena till det s. k. bärighetspaketet konstaterades att broarna på väg E 4 över Ångermanälven — det s. k. Sandökomplexet — inte kunde upplåtas för de nya viktbestämmelserna. Med hänsyn till objektets stora kostnad förutsattes finansiering ske i särskild ordning. Projektets totalkostnad är beräknad till 2 miljarder kronor.
Beläggning och bärighet: 1 sin anslagsframställning konstaterar vägverket att en betydande del av vägnätet har dålig bärighet. Bristerna är mest påtagliga i de s.k. skogslänen samt i Älvsborgs län. 1 dessa områden finns sammanlagt 90% av alla vägar med bärighetsrestriktioner under tjällossningsperioden. Under denna period är totalt 18000 km av det statliga vägnätet avstängt för tung trafik. Tillståndet på vägnätets beläggning varierar mellan olika delar av landet. De mätningar som vägverket genomfört mellan åren 1987- 1989 visaratt spårdjupen och ojämnheterna på riksvägarna inte förändrats i någon större omfattning. Däremot tenderar spårdjupen och ojämnheterna att öka på länsvägarna.
På så gott som samtliga statliga vägar är det högsta tillåtna axel- resp. 38
boggitrycket 10 resp. 16 ton. Den högsta tillåtna fordonsvikten för de Prop. 1990/91:100 största fordonstågen uppgick fram till och med den 31 mars 1990 till 51,4 Bil. 8 ton. Fr. o. m. den I april 1990 är genom en ändring i vägtrafikkungörelsen (1972:603) den högsta tillåtna bmttovikten 56 ton på stora delar av det allmänna vägnätet — det s.k. Bk I-vägnätet.
Bärighetsprogrammets andra steg innebär en höjning av den högsta tillåtna bmttovikten till 60 ton och en höjning av det högsta tillåtna boggitrycket till 18 ton. Denna höjning beräknas kunna genomföras omkring år 1995. Enligt vägverket är det framför allt de mindre, belagda vägarna med en trafik över 125 fordon/dygn — ca 5000 km — som behöver åtgärdas för att klara de högre vikterna.
Grusvägar: Vägverket anger att gmsvägarna har små trafikmängder och ett relativt sett lågt värde vilket leder till att åtgärder på dessa vägar prioriteras bort. Det finns ett stort behov av en fungerande dränering på grusvägnätet. Bristande dikning etc. innebär att vägarna får dålig bärighet och att de i anslutning till tjällossningsperioderna under långa perioder är avstängda.
Landsbygdsvägar: Vägverket konstaterar att det under de senaste åren varit svårt att bibehålla och höja standarden på det lågtrafikerade vägnätet. Utanför de större tätorterna och de stora pendlingsrelationerna är såväl boende som företag hänvisade till landsvägstransporter. De boende runt om i landet upplever olika problem när det gäller att klara de dagliga transporterna. 1 framför allt de nordliga delarna av landet är avstånden mycket långa. Detta kombineras ofta med dåliga vägar med bristande bärighet. 1 andra delar av landet har utbyggnaden av infrastmkturen inte lyckats hålla samma takt som senare års kraftiga trafiktillväxt. Detta har medfört att stora trafikströmmar går genom områden med tät bebyggelse.
Trafiksäkerhet: Trafikutvecklingen och den ännu snabbare olycksut-vecklingen skapar en hotbild inför 1990-talet som endast kan mötas med kraftfulla och samlade insatser. Det är därför viktigt att väghållaren kan tillskapa en trafikmiljö som är anpassad till trafikanternas förmåga och kapacitet och där konsekvenserna av de olyckor som ändå inträffar blir så lindriga som möjligt.
Miljö: I sin anslagsframställning konstaterar vägverket att miljö- och naturresursfrågorna förutses bli dominerande och samtidigt utvecklings-pådrivande. Inom transportsektorn kommer långtgående åtgärder att vidtas för att förhindra större belastningar än vad miljön tål. Inriktningen skall vara att klara miljökraven utan att produktionsförmågan eller rörligheten i transportsystemet försämras. Samtidigt pekar vägverket på att de krav som såväl enskilda som samhället ställer på transportsystemet är motstridiga. Det snabba och flexibla, men samtidigt säkra, miljövänliga, billiga och energisnåla transportmedlet existerar för närvarande inte. Enligt vägverket måste en satsning göras på teknisk utveckling och på en ökad systemsyn och integration mellan transportslagen både från samhället och andra aktörers sida.
Problemen med buller, avgaser och barriäreffekter återfinns oftast i tätorterna. Ca 75% av antalet bullerstörda finns i storstadsområdena. För att minska störningarna skall vägverket och kommunerna i samspel ge- 39
nomföra åtgärder som avlastar samhällen, ger vägförkortningar, jämn Prop. 1990/91:100 trafikrytm och förbättringar för kollektivtrafiken. Detta kan uppnås bl.a. Bil. 8 genom byggande av förbifarter, satsningar på kollektivtrafikanläggningar och samordning av trafiksignaler. Barriäreffekterna kan mildras genom byggande av s.k. miljöprioriterade genomfarter. Tidigareläggning av förbifartsprojekt är angeläget för tätorter med stora buller-, avgas- och barriärproblem.
Väghållarens miljöansvar innebär ett aktivt ansvar för vägtrafikens och väghållningens miljöeflfekter. Väghållarens planeringsansvar innefattar krav på denna att bidra till att transportsystemet utvecklas så att en god miljö och hushållning med naturresurserna främjas. Miljökonsekvensbeskrivningar på olika nivåer i planeringsprocessen, liksom utökad samrådsplikt, är medel för att få med miljöhänsyn i arbetet.
Näringslivet: Effektiva transporter, liksom effektiva logistiksystem, får allt större betydelse för näringslivets och hela samhällets produktivitetsutveckling. Transportsystemets utformning, och däribland godstransportsystemets effektivitet är en mycket väsentlig förutsättning för industrins konkurrenskraft.
Godstransporternas betydelse har ökat under senare år. Från att tidigare närmast ha betraktats som en belastning på produktionen börjar transporterna alltmer uppfattas som ett konkurrensmedel och ett led i produktförädlingen. Förändringar i produktions- och konsumtionsmönstret, tillsammans med en tilltagande förädling och högre vamvärde, ställer ökade krav på tidsprecision och säkerhet hos transporterna.
Forskning: Vägverkets forskningsverksamhet är ett viktigt medel för att utveckla kompetens, metoder, tekniker och beslutsunderlag, som svarar mot trafikanternas och statsmakternas förväntningar. Vägverkets verksamhet är till sin karaktär teknikintensiv. Sektorsforskningen avser därför till största delen trafik-, väg-, bro- och produktionsteknik. Vägverket bedriver dock även betydande forskningsverksamhet av samhällsplaneringskaraktär.
6.2¶Vägverkets medelsberäkning för budgetåret 1991/92 m. m.
Vägverkets verksamhet är uppdelad på åtta programinriktade anslag i statsbudgeten. Anslagsframställningen avser för samtliga anslag verksamhetsåret 1992.
I anslagsframställningen pekar vägverket på att kraftiga ökningar vad gäller såväl drift- och underhållsåtgärder som investeringar krävs för att vidmakthålla vägkapitalet. Det samlade behovet av investeringar i riksvägar uppgår fram till år 2000 enligt vägverket till minst 70 miljarder kronor i 1992 års prisnivå. Det totala behovet av investeringar i länsvägar uppgår enligt verket till 33 miljarder kronor.
Vägverket hemställer för budgetåret 1991/92 om ett anslag på sammanlagt 20057 milj.kr.
40
7. Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Ril 8 7.1 Målen för vägpolitiken
1 1988 års trafikpolitiska beslut anges att samhällets trafikpolitik har som sitt yttersta syfte att bidra till att bibehålla och utveckla välfärden.
Det övergripande målet för samhällets trafikpolitik är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Vägpolitiken skall i sin tur syfta till att förverkliga detta mål. För detta ändamål har sex olika delmål för vägpolitiken lagts fast. Dessa delmål skall vara vägledande i beslutsprocessen bl.a. för hur de resurser som anvisas till väghållningen bör fördelas.
Som vägpolitikens första delmål anges att ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat. Staten bör därvid ha ett ansvar för den övergripande vägplaneringen, medan kommunerna och trafikhuvudmännen bör svara för lokala och i viss mån regionala bedömningar. Som en följd av det trafikpolitiska beslutet (prop. 1987/88:50 bil. I, TU 20, rskr. 297) har, som tidigare redovisats, vägverket på regeringens uppdrag gjort en översyn av väghållningsansvaret mellan stat och kommun.
Såsom vägpolitikens andra delmål anges att vägkapitalet skall säkras. De medel som anvisas till väghållningen skall så långt som möjligt användas till att upprätthålla standarden på vägnätet. Det trafikpolitiska beslutet innebar en kraftig förstärkning av anslaget till Drift och underhåll av statliga vägar i syfte att vidta åtgärder mot det eftersläpande underhållet på vägnätet.
Vägpolitikens tredje delmål är att åstadkomma en god miljö. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det enligt 4§ väglagen (1971:948) vid väghållning skall tas hänsyn till enskilda och allmänna intressen, såsom t.ex. trafiksäkerhet och miljö. Detta betyder att vid fastställelse av arbetsplaner för byggande av vägar bör minsta möjliga miljöeffekter eftersträvas. Jag vill också i detta sammanhang påminna om de ändringar i väglagen som riksdagen beslutade om år 1987 (prop. 1986/87:135, JoU 25, rskr. 319). Det är från miljösynpunkt viktigt att miljökonsekvenserna av en åtgärd blir belysta på ett så tidigt stadium som möjligt. Av denna anledning har väglagen bl.a. kompletterats med krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av vägar (15 § väglagen). Det är med denna ordning naturligt att miljöintressen beaktas i ett tidigt skede i planerings-och projekteringsprocessen. Jag kommer i annat sammanhang för regeringen att redovisa ytterligare förslag om hur miljöaspektema i vägplaneringen ytterligare skall kunna beaktas.
Som det fjärde delmålet anges att trafiksäkerheten måste förbättras. Bra vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken. Det är vidare angeläget att vidta åtgärder som förbättrar trafikantemas respekt för gällande hastighetsbestämmelser. Av denna anledning kommer den under år 1989 inledda försöksverksamheten med automatisk hastighetsövervakning att fortsätta även år 1992. Denna verksamhet har även betydelse för att minska utsläppen från vägtrafiken.
Som det femte delmålet anges att vägnätet skall bidra till ett effektivt 41
resursutnyttjande. Goda kommunikationer är av strategisk betydelse för Prop. 1990/91: 100 utvecklingen av näringslivet i en ort eller region. För utvecklingen behövs Bil. 8 ett väl fungerande övergripande vägnät. En aktiv vägpolitik bör därför ses som en integrerad del i näringspolitiken. Det trafikpolitiska beslutet innebar därför bl. a. att ett särskilt anslag för byggande av riksvägar inrättades och att anslagsnivån för detta ändamål höjdes.
Det sjätte och sista delmålet är att säkerställa en tillfredsställande standard i landets alla delar även på det lågtrafikerade vägnätet. Vägsystemet är den mest vittförgrenade delen av transportinfrastmkturen. Då det täcker i stort sett hela landets bebyggda yta innebär samhällets olika åtaganden för att säkerställa ett så omfattande vägnät en mycket stor regionalpolitisk insats.
7.2¶Finansiering avvägarna
1 sin anslagsframställning har vägverket framfört betydande anspråk på medel till vägväsendet. Riksdagen har för verksamhetsåret 1991 anslagit 10313 milj.kr. för ändamålet. Vägverket begär 20057 milj.kr. för verksamhetsåret 1992.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tidigare uttalat att det inte är möjligt att över statsbudgeten tillgodose de stora behov som finns inom väghållningen. Det framtida arbetet måste därför inriktas på att finna kompletterande finansieringsformer.
Sedan några år finns möjlighet att finansiera infrastrukturinvesteringar på annat sätt än med anslagsmedel. Riksdagens trafikpolitiska beslut innebar möjligheter att avgiftsbelägga nya vägar, dvs. vägar byggda efter den I juli 1988. Dessutom skapades möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och företag, att via förskottering av medel bidra till att vägobjekt som inte inom rimlig tid kan byggas med traditionell finansiering nu kan realiseras tidigare. De förskotterade medlen skall betalas tillbaka när medel finns tillgängliga inom de ordinarie anslagen. För närvarande finns inget objekt som finansierats med avgifter. Det finns dock långt framskridna planer på avgiftsfinansierade broar bl.a. över Svinesund och Sunningesund i Göteborgs och Bohus län samt över Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i Jämtlands län. Möjligheterna till förskottering har däremot utnyttjats i viss utsträckning. För närvarande gäller att samtliga beslut om förskottering skall underställas regeringens prövning.
För de båda möjligheter till kompletterande finansiering som nyss redo visats gäller att de enligt min mening inte i annat än begränsad omfattning kommer att kunna bidra till att säkerställa en väl fungerande infrastmktur i hela landet. Av denna anledning föreslog regeringen i propositionen om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 bil. 2, TU27, rskr. 325) ytterligare åtgärder för att utveckla möjligheterna till kompletterande fi nansiering. För det första innebar riksdagens beslut att vägverket ges rätt att ta upp lån i riksgäldskontoret eller ställa borgen för delägda bolag. Syftet med detta är att stimulera privat medfinansieringav väghållningen. Riksdagens beslut innebär att objekt vars byggkostnad understiger 100 milj. kr. skall få finansieras genom kredit i riksgäldskontoret och att kredi- 42
ten skall återbetalas med de avgifter som uppbärs från objektet. Beslutet Prop. 1990/91:100 innebär vidare att vägverket ges rätt att gå in som delägare i bolag samt att Bil. 8 ta i anspråk anslagsmedel för att teckna aktier i sådana bolag. Regeringen har därefter med stöd av riksdagens beslut delegerat beslutanderätten i fråga om åtaganden som vart och ett understiger 30 milj. kr. Det sammanlagda åtagandet i form av lån eller borgen för avgiftsbelagda objekt får tills vidare uppgå till högst 500 milj.kr. Eventuella förluster skall belasta vägverkets anslagsmedel. För objekt vars byggkostnad överstiger 100 milj.kr. skall riksdagens bemyndigande inhämtas. Av detta följer att den högsta ramen om 500 milj. kr. inte innefattar objekt beslutade av riksdagen.
Det finns för närvarande ett antal objekt där en lånefinansiering även utan avgifter är samhällsekonomiskt lönsam. Detta gäller ersättandet av färjor med broar. Av denna anledning bör enligt min mening vägverket i sådana fall ges möjlighet att ta upp lån i riksgäldskontoret för investeringar som inte skall finansieras med avgifter. Räntor och amorteringar skall därefter återbetalas med inbesparade driftmedel. Härigenom erhålls en garanti för att endast ekonomiskt lönsamma objekt kommer till stånd. Varje enskilt fall bör tills vidare underställas regeringens prövning. Den totala låneramen för denna typ av lånefinansierade objekt bör tills vidare uppgå till 200 milj.kr. Det är i sammanhanget angeläget att påpeka att denna möjlighet inte får medföra en minskad strävan efter att realisera avgiftsfinansierade objekt. Av denna anledning skall till de förslag som underställs regeringens prövning bifogas en redovisning av möjligheterna till att avgiftsfinansiera det aktuella objektet.
Som jag tidigare redovisat har möjligheten till förskottering av väginvesteringar funnits i ett par år. Rutiner och mallar för avtal mellan vägverket och de berörda intressenterna har utarbetats. Förskotteringsförfarandet har kommit att i allt väsentligt bli rutinärenden. Det finns därför enligt min mening inte längre några skäl att regeringen i fortsättningen skall pröva varje enskilt fall. Jag föreslår därför att vägverket självt får besluta om förskotteringsärenden där verkets åtaganden inte överstiger 20 milj. kr. Förskotteringar, som innebär att vägverkets åtagande överstiger detta belopp, sträcker sig över mer än en planperiod (dvs. objektet återfinns i vägplanen efter kommande revideringstillfälle) eller innehåller index-och/eller räntevillkor o. d. bör dock även fortsättningsvis underställas regeringens prövning. Summan av de av vägverket och regeringen godkända förskotteringarna bör dock inte överstiga 20% av det under året beviljade anslagen. Det är en fråga för regeringen att meddela närmare anvisningar för denna typ av förskottering.
7.3¶Driften avvägarna
De senaste årens trafikökningar har överstigit de prognoser som gjorts. Av denna anledning har också vägslitaget väsentligt överstigit de nivåer för vilket anslagen för bl.a. Drift och underhåll av statliga vägar, Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar samt Bidrag till drift och byg gande av enskilda vägar baserats på. Det är därför angeläget att nu vidta 43
åtgärder mot det eftersläpande underhållet på vägnätet. En större del av uppräkningen bör därför enligt min mening avsättas till en förstärkning av dessa anslag. Detta är angeläget inte minst mot bakgrund av vägunderhållets regionalpolitiska betydelse. Jag avser att i annat sammanhang senare i vår för regeringen redovisa mina överväganden när det gäller insatser för en ökad investeringsnivå.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
7.4¶Resultatuppföljning
Inom vägverket har ett omfattande utvecklingsarbete genomförts i syfte att utveckla metoder och modeller för verksamhetsuppföljning. Inom ramen för detta arbete har vägverket publicerat en rapport som vägledning för en fungerande och effektiv tillämpning och utveckling av målstyrningen i vägverket. Av rapporten framgår att verksamheten bedrivs med utgångspunkt i ett marknadsorienterat synsätt. Resurser sätts in för att bedriva verksamheter som leder till produkter och tjänster. Dessa har sådana egenskaperatt de efterfrågas på marknaden, dvs. kunderna upplever att de har nytta av dem. Insatta resurser omvandlas eller förädlas till något som kunden efterfrågar. Detta flöde betraktas i modellen som en jörädlings-kedja. Denna får i modellen följande utseende:
Resurs
Verksamhet
Produkt
E£fekt
H
Kund
=
Produktlon*-ratUfMr
■ personal
- omsflttninQS-i:iig4rioar
■ aniaggnlngs- tillQ&ngar
Prlmlr vvrkMmhat
Stöd-v*rkuinh«t
V*i1ctannhatB' utv«ckling
VignAt
Myndighvts- sMn/lc«
■ b«aiut - t)emölande
ivansport- kvalité
Omgivnings* kVBiné
Konsakvenssr för s*rvlc«-mottagarwi
Kundars/ Intrasaantsra bahov, krav och (ön/lntnlngar
VÄGVERKET
_J
:
_-A-
lar o? 1 D3*
Rasurser Verksamhet Produkter Effekter Omvärlden
Figur 9. Väghållningens förädlingskedja
Verksamhetsuppföljning och rcsultatutvärdering motsvarande det jag redovisat ovan är enligt min mening av betydelse för den framtida verksamheten och för att vägverket såväl som statsmakterna skall kunna värdera resultatet av gjorda insatser. Jag anser det därför vara av stor vikt att denna typ av uppföljnings- och utvärderingsprocess utvecklas till att bli ett permanent inslag i verksamheten.
7.5¶Investeringsplanering
Av tradition är planeringsprocessen vad gäller byggande av vägar decentraliserad. För närvarande sker byggandet av vägar i enlighet med tioåriga
44
planer som revideras vart tredje år. Planen för byggande av riksvägar Prop. 1990/91:100 fastställs av vägverket, medan planerna för byggande av länstrafikanlägg- Bil. 8 ningar fastställs av resp. länsstyrelse. För att länsstyrelsen skall få fastställa planen för byggande av länstrafikanläggningar och vägverket få fastställa planen för byggande av riksvägar krävs att länsstyrelsen och vägverket är överens om innehållet i planen. 1 annat fall beslutar regeringen om fastställelse.
Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 innebar att samma investeringsplaneringssystem som tidigare använts för väginvesteringar också skall användas för investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar.
Medel för dessa ändamål skall således prioriteras samordnat i länsvisa planer för byggande av länstrafikanläggningar. Planen för byggande av länstrafikanläggningar faststäUs som tidigare nämnts av länsstyrelsen.
Upprättandet av planerna sker i ett särskilt samordningsorgan bestående av företrädare för länsstyrelsen, vägverket, trafikhuvudmannen, banverket och statens järnvägar. Vägförvaltningen har i detta sammanhang en kansliroll. Underlaget för planeringen tas fram av de verksamhetsansvariga, dvs. vägförvaltningen, trafikhuvudmannnen, banverket resp. kommunerna.
Riksrevisionsverket har i en förvaltningsrevision granskat vägverkets investeringsplanering. Resultatet av revisionen har redovisats i rapporten Vägverkets investeringsplanering (1989:716). I rapporten framförs i vissa stycken kritik mot planeringssystemet. Enligt riksrevisionsverket bör de vägpolitiska målen ges ökad betydelse i vägverkets investeringsplanering. Vidare anser riksrevisionsverket att de objektanalyser som tas fram för de olika objekten endast i begränsad utsträckning används vid prioriteringen av olika objekt.
Jag anser att delar a v denna kritik är berättigad. Jag avser därför att i annat sammanhang för regeringen föreslå vissa förändringar i planeringssystemet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att regeringen får bemyndiga vägverket att inom en ram på 20000000 kr. besluta om förskottering av väginvesteringar i enlighet med vad jag har anfört,
2. godkänna att regeringen får bemyndiga vägverket att ta upp lån i riksgäldskontoret även för icke avgiftsfinansierade objekt i enlighet med vad jag har anfört samt
3. ta del av vad jag i övrigt anfört om vägväsendet m. m.
45
8. Anslag Prop. 1990/91:100
Ril 8
B 1. Vägverket: Ambetsverksuppgifter m. m.
1989/90 Utgift 11 105000
1990/91 Anslag 11484000
1991/92 Förslag 8661000
Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration (andel), översiktlig vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt vägverkets internrevision.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 12 milj. kr. för budgetåret 1991/92 avseende verksamheten under år 1992.
Föredraganden
Jag beräknar medelsbehovet till 8,7 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur förbmkningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1992. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.
Plan
1991 kr.
Central administration (andel) Översiktlig vägplanering Fastställande av arbetplaner Internrevision (andel)
1 165000
2 906000 990000
3 600000
8661000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vägverket: Ambetsverksuppgifter m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 8 661 000 kr.
B 2. Drift och underhåll av statliga vägar
1989/90 Utgift 5 815 951061 Reservation 2 200386 354
1990/91 Anslag 5 859900000 1991/92 Förslag 6 125 900000
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar. Vidare betalas från anslaget vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av anläggningstillgångar.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 8020 milj.kr. för budgetåret
1991 /92 avseende verksamheten under år 1992. 46
Föredraganden Prop. 1990/91:100
Jag beräknar medelsbehovet till 6125,9 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1992. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.
Bil. 8
Plan
1992 kr.
Driftarbeten
2310000000 Underhållsarbeten
3 320900000
Förbättringsåtgärder
370000000 Smärre trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder
120000000 Anskaffning av utrustning för hastighets-
övervakning
5000000 6125900000
I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör vägverket ha möjlighet att göra mindre justeringar under ett enskilt år mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen.
En förutsättning för en effektiv väghållning är att gällande hastighetsbestämmelser respekteras. Både från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt skulle påtagliga förbättringar uppnås om trafikanterna följde gällande hastighetsgränser. Regeringen redovisade i 1989 års budgetproposition sina överväganden om försök med automatisk hastighetsövervakning (prop. 1988/89:100, bil. 8 s.44). Enligt min mening bör medel för inköp av utrustning för automatisk hastighetsövervakning även fortsättningsvis ställas till rikspolisstyrelsens förfogande. Jag föreslår således att 5 milj. kr. beräknas för anskaffning av sådan utmstning för polisens behov. Jag kommer i annat sammanhang att för regeringen redovisa mina överväganden när det gäller den automatiska hastighetsövervakningens betydelse från miljösynpunkt.
I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för trafik förekommer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras in från allmänt underhåll. Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskilda. Dessa vägar uppfyller ofta fordringarna för att få statsbidrag till enskild väghållning. 1 de fall vägverket saknar medel under anslaget B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för detta ändamål bör det även under nästa budgetår vara möjligt för vägverket att besluta om överföring av medel motsvarande gällande statsbidrag till anslag B 6.
Som jag tidigare har redovisat har vägverket på regeringens uppdrag genomfört en översyn av antalet väghållande kommuner. Resultatet av översynen är att antalet väghållande kommuner har ökat från 110 vid årsskiftet 1989/90 till ca 200 vid årsskiftet 1990/91. Då det är svårt att fullt ut förutse omfattningen av denna och kommande ändringar i väghåll ningsansvaret, bör regeringen även för budgetåret 1991/92 inhämta riksda gens bemyndigande att vid ändringar i väghållningsansvaret få överföra medel mellan anslag B 2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslag B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar. Vidare bör det även under budgetåret 1991/92 vara möjligt att använda anslag B 2. Drift 47
och underhåll av statliga vägar vid utbetalning av tilläggsbidrag enligt Prop. 1990/91:100 förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtra- Bil. 8 fikanläggningar m. m. till de kommuner som blir väghållare även efter den 1 januari 1991.
För närvarande pågår inom många samhällsområden en omfattande anpassning av inhemska regler till de som gäller inom EG. Som ett led i denna anpassning beslutade riksdagen i anslutning till 1987 års budgetproposition om ett tioårigt broförstärkningsprogram i syfte att bl. a. anpassa de svenska viktbestämmelserna till de som gäller inom EG (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235). Omkring år 1995 kommer det på betydande delar av vägnätet att vara tillåtet att köra med fordon med 10 tons axeltryck och 18 tons boggitryck. De största fordonstågen kommer då att tillåtas ha en högsta tillåten bmttovikt på 60 ton. Trots detta program återstår fortfarande vissa frågor att lösa när det gäller fordonens mått och vikter.
I Sverige är högsta tillåtna drivaxeltryck för närvarande 10 ton. Inom stora delar av Västeuropa tillåts ett drivaxeltryck på 11,5 ton för internationell trafik. Denna fråga har stor betydelse för anpassningen av den svenska transportmarknaden till den som kommer att gälla inom EG. Det finns enligt min mening en överhängande risk att den svenska åkerinäringens konkurrenskraft försvagas om svenska åkare inte får trafikera kontinenten på samma villkor som transportörer från andra länder. Detta kommer att bli särskilt påtagligt vid ett avtal mellan EG och EFTA om en gemensam transportmarknad. Ett sådant avtal kommer i slutändan att fömtsätta att betydande delar av vägnätet upplåts för 11,5 tons drivaxeltryck.
Vägverket har på regeringens uppdrag utrett fömtsättningama för och effekterna av att tillåta 11,5 tons drivaxeltryck och därmed 19 tons boggitryck för dels den gränsöverskridande, dels den nationella trafiken. Vägverket konstaterar att den årliga merkostnad som den gränsöverskridande lastbilstrafiken skulle medföra under vissa fömtsättningar endast skulle bli av marginell betydelse. De ringa effekterna innebär enligt vägverket att det inte finns några behov av förberedelser. När det gäller den nationella trafiken konstaterar vägverket att det är av stor betydelse att de svenska viktbestämmelserna anpassas så att Sverige kan tillåta fordon som uppfyller de gemensamma reglerna inom EG. De ändrade reglema bör enligt vägverket på sikt gälla såväl internationell som nationell trafik. En höjning av högsta tillåtna drivaxeltryck från 10 till 11,5 ton innebär dock krav på ett ökat årligt underhåll på de belagda vägarna med ca 180 milj. kr. per år. Av vägverkets redovisning framgår dock att det skulle vara mer ekonomiskt att genomföra ett särskilt förstärkningsprogram till en kostnad av ca 1,5 miljard kronor utöver vad som ryms inom ramen för det nu pågående programmet för bärighetshöjande åtgärder samt ordinarie medel till drift och underhåll. Jag kommer i annat sammanhang att för regeringen redovisa mina överväganden vad gäller det fortsatta anpassningsarbetet.
Det är med hänsyn till samhällsekonomin nödvändigt att inom flera samhällsområden genomföra förändringar för att effektivisera statsförvaltningen. Inom vägverket har ett utredningsarbete genomförts i syfte att
åstadkomma en mer ändamålsenlig organisation. Vägverket har presente- Prop. 1990/91: 100 rat sina överväganden för regeringen och jag avser att i annat sammanhang Bil. 8 för regeringen redovisa mina förslag med anledning av vägverkets utredning. Jag har dock i min medelsberäkning redan nu tagit hänsyn till möjliga besparingar. Jag bedömer således att en förändrad regional organisation inom vägverket bör innebära en rationaliseringvinst motsvarande 300 milj.kr. I avvaktan på särskild proposition i ämnet anser jag att besparingen kalkylmässigt bör redovisas under anslaget till Drift och underhåll av statliga vägar. Regeringen bör dock inhämta riksdagens bemyndigande att senare göra den slutliga fördelningen av besparingen. Det förslag jag nu har redovisat är ett inslag i regeringens program för en omställning och bantning av den statliga administrationen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1991 /92 an visa ett reservationsanslag på 6 12 5 900 000 kr.,
2. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
3. medge att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra medel mellan detta anslag och anslag B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,
4. godkänna att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad jag har anfört,
5. godkänna vad jag har anfört om användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator,
6. godkänna vad jag anfört om användning av anslaget för anskaffning av utmstning för hastighetsövervakning samt
7. godkänna att regeringen får göra den slutliga fördelningen på vägverkets anslag av den besparing som jag förordat.
B 3. Byggande av riksvägar
1989/90 Utgift 1535451971 Reservation 607 300326
1990/91 Anslag 1512000000 1991/92 Förslag 1588270000
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av riksvägar samt lämnas bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som är riksvägar. Från anslaget betalas vidare vägverkets ränteutgifter för kredi ten i riksgäldskontoret för utbyggnad av väg E 6, delen Stenungsund — Ljungskile. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m. 49
4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 8
Vägverket Prop. 1990/91:100
Ril 8 Vägverket hemställer om ett anslag på 4170 milj.kr. för budgetåret "-o
1991 /92 avseende verksamheten under år 1992.
Föredraganden
Jag beräknar medelsbehovet till I 588,3 milj. kr. Riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235) bl. a. att godkänna att en kredit inrättas i riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund —Ljungskile och att kapitalkostnaden år 1987 får belasta anslaget. Regeringen har den 29 oktober 1987 hemställt att riksgäldskontoret inrättar krediten. Utbyggnaden av väg E 6 mellan Stenungsund —Ljungskile pågår. Kapitalkostnaden för krediten beräknas under år 1992 uppgå till 120 milj. kr.
1 förarbetena till det s.k. bärighetsprogrammet konstaterades att broarna på väg E 4 över Ångermanälven, det s. k. Sandökomplexet inte skulle kunna upplåtas för de nya viktbestämmelserna. Samtidigt ansågs kostnaderna vara så stora att finansiering skulle ske i särskild ordning. Den totala kostnaden för en ny bro över Ångermanälven har bedömts till ca 2 miljarder kronor. Vägverket har av denna anledning hemställt dels att 50 milj. kr. anvisas för år 1992 till fortsatta förberedelser för projektet, dels att regeringen beslutar att fortsatta förberedelser för genomförandet av projektet sker med utgångspunkt från att det får särskild finansiering över statsbudgeten. Jag kommer i annat sammanhang för regeringen att redovisa mina överväganden vad gäller en ny förbindelse över Ångermanälven.
I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1992. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.
Plan 1992
kr.
Byggande och bidrag till byggande av riksvägar 1 453 270000
Utrednings-och utvecklingsverksamhet 15000000 Kapitalkostnader för år 1992 för väg E 6
Stenungsund-Ljungskile 120000000
1588270000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Byggande av riksvägar för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på I 588 270000 kr.,
2. godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund —Ljungskile samt
3. ta del av vad jag anfört om en ny bro över Ångermanälven.
50
B 4. Byggande av länstrafikanläggningar Prop. 1990/91:100
1989/90 Utgift 764242 836 Reservation 634396 709 ''-
1990/91 Anslag 1041800000 1991/92 Förslag 1073 519000
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av länsvägar och banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar. Vidare lämnas från anslaget bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar, till väg- och gatuanläggningar samt till spåranläggningar för kollektiv persontrafik och cykelleder. Vidare lämnas från anslaget bidrag till kollektivtrafikåtgärder som främjar miljö, energieffektivitet och samordning. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1 017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m. samt förordningen (1988:953) om statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv persontrafik.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 4030 milj.kr. för budgetåret 1991/92 avseende verksamheten under år 1992.
Föredraganden
Jag beräknar medelsbehovet till 1073,5 milj.kr. 1 följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1992. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.
Plan 1991
kr.
Investeringar i länstrafikanläggningar 966 519000
Bidrag till investeringar i trafikmedel m. m. 87000000
Bidrag till byggande av cykelleder 20000000
1073519000 Svenska lokaltrafikföreningen har i en skrivelse i oktober 1989 tagit upp frågan om vem som skall bekosta investeringar som i första hand är betingade av lokal och regional trafik. 1 dagsläget kan investeringar i stomjärnvägsnätet som i första hand är betingade av lokal och regional trafik till 50% bekostas via anslaget för byggande av länstrafikanläggningar. Resterande andel får bekostas av resp. region. Investeringar i länsjärnvägar kan till 100% bekostas via anslaget till byggande av länstrafikanläggningar. Detta förhållande kan enligt min mening medföra en suboptime-ring av regionens resurser och jag anser därför att även investeringar i stomjärnvägar av tidigare omnämnt slag inom ramen för tillgängligt anslag till 100% bör kunna bekostas via anslaget för byggande av länstrafikanläggningar.
Hemställan Prop. 1990/91:100
Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1991 /92 anvisa ett reservationsanslag på I 073 519000 kr. samt
2. medge att investeringar i stomjärnvägar som är betingade av lokal och regional trafik till 100% skall kunna belasta anslaget för byggande av länstrafikanläggningar.
B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar
1989/90 Utgift 668100000 Reservation 558148000
1990/91 Anslag 595000000* 1991/92 Förslag 811400000
»Genom riksdagsbeslut (prop. 1989/90:88 bil. 2, TU27, rskr. 325) disponerar vägverket 750000000 kr. (or bidragsäret 1991.
Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik m.m. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 1215 milj.kr. för budgetåret 1991/92 avseende verksamheten under år 1992.
Föredraganden
Svenska kommunförbundet har i en skrivelse i november 1990 föreslagit att de medel som avsätts till forskning och utveckling för år 1992 höjs till 1,9 milj. kr. Vägverket tillstyrker att så sker. De till forskning och utveckling anvisade medlen är enligt min mening till stor nytta för den kommunala väghållningen. Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs är inriktat mot de speciella problem som gäller väghållningen i tätorter. Jag anser den föreslagna ökningen vara väl motiverad och föreslår därför att medlen till forskning och utveckling ökas till 1,9 milj.kr.
Jag beräknar medelsbehovet till 811,4 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1992.
Plan 1992
kr.
Administration 2400000
Forskning och utveckling 1 900000
Bidragsbelopp 807 100000
811400000 2
Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil 8
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 811 400000 kr.
B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
1989/90 Utgift 534184414 Reservation 286 518 348
1990/91 Anslag 582000000 1991/92 Förslag 629 600000
Från anslaget lämnas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 818 milj. kr. för budgetåret 1991 /92 avseende verksamheten under år 1992.
Föredraganden
Jag beräknar medelsbehovet till 629,6 milj. kr. 1 följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1992.
Plan 1992
kr.
Administration och rådgivning 33 650000
Bidragsbelopp 595950000
629600000 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 629600000 kr.
B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
1989/90 Utgift 750 717 560 Reservation 295 923037
1990/91 Anslag 669900000 1991/92 Förslag 724 700000
Från anslaget betalas vägverkets kostnader och lämnas bidrag till vissa bärighetshöjande åtgärder på riksvägar och primära länsvägar samt på länsvägar i övrigt i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Från anslaget läm nas även bidrag till byggande av vissa enskilda vägar i dessa län. Denna 53
bidragsgivning regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till Prop. 1990/91: 100 enskild väghållning. Bidragsgivningen till statskommunvägar regleras ge- Bil. 8 nom förordningen (1988:1019) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 1750 milj.kr. för budgetåret 1991/92 avseende verksamheten under år 1992.
Föredraganden
År 1992 är det femte året i det av riksdagen beslutade tioåriga investeringsprogrammet för bärighetsupprustningen av de allmänna vägarna i de s.k. skogslänen samt de viktigaste vägarna riksvägarna och de primära länsvägarna i övriga delar av landet (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235). En upprustning av broarna på dessa vägar är nödvändig för att näringslivets transporter skall kunna tillgodoses och en viktig del i en fortsatt regional utveckling. Vägverket beslutade i december 1987, efter samråd med berörda näringslivsorganisationer, om en tioårig plan för de nödvändigaste upprustningsåtgärderna. Denna plan har under år 1989 reviderats. Under år 1989 har sammanlagt 129 objekt åtgärdats. Mellanåren 1989 och 1992 beräknas sammanlagt 350 objekt åtgärdas.
Jag beräknar medelsbehovet till 724,7 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1992.
Plan 1992
kr.
Administration 20000000
Bärighetshöjande åtgärder 684800000 Bidrag till bärighetshöjande åtgärder på det
enskilda statsbidragsberättigade vägnätet 19900000
724700000 Under åren 1989— 1991 har medel anvisats under anslaget för inköp av vågutrustning och byggande av fasta vågstationer. Det är enligt min mening av stor vikt från såväl trafiksäkerhets- som vägslitagesynpunkt att gällande viktbestämmelser respekteras. Av denna anledning anser jag att medel även fortsättningsvis skall anvisas för detta ändamål.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budget året 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 724700000 kr. 54
B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter Prop. 1990/91:100
Ril 8 Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslagen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del kommer att behandlas i en proposition som kommer att föreläggas riksdagen under våren 1991.1 avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 41 000000 kr.
55
c. Trafiksäkerhet Prop. 1990/9i:ioo
Bil. 8 1. Trafiksäkerhetsverkets uppgifter
Trafiksäkerhetsverket (TSV) är central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken. TSV skall särskilt samordna trafiksäkerhetsarbetet. Verket ansvarar också för bil- och körkortsregistreringen, frågor om körkort, frågor om trafik på väg, fordon och trafiksäkerhetsinformation.
TSVs verksamhet finansieras helt med avgifter via anslagen C 1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant samt C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m. m.
Statsmakternas styrning sker genom att trafiksäkerhetsmål och ekonomiska krav fastställs.
2. Trafiksäkerhetssituationen
Under år 1989 omkom enligt polisens uppgifter 904 personer i vägtrafiken, 5 790 skadades svårt och 17 741 skadades lindrigt. Jämfört med år 1988 ökade antalet dödade och skadade. Den kraftigaste ökningen skedde liksom förra året bland bilisterna.
Om man jämför de första tio månaderna år 1990 med motsvarande period år 1989 kan man skönja ett trendbrott. Enligt preliminära uppgifter har antalet dödade och skadade minskat. Antalet dödade under årets tio första månader uppgår till 556 personer, vilket är en minskning med ca 12% jämfört med motsvarande uppgifter för år 1989. Av antalet skadade är det främst olyckor där motorcykJister och fotgängare varit inblandade som minskat. Dessa olyckor har minskat med 14%. Det totala antalet personskadeolyckor har minskat med 6%.
3. Trafiksäkerhetsprogrammet
Vägtrafikens höga olycksrisker beror främst på dagens komplicerade trafiksituation med stor variationsrikedom i trafiken. Strävan är därför att göra trafikmiljön och trafiken enklare och mindre krävande. För att underlätta för TSV att fullgöra sin viktigaste uppgift — samordning — finns under ledning av verket ett trafiksäkerhetsråd. I rådet ingår förutom TSV representanter på högsta ledningsnivå för rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, vägverket, transportforskningsberedningen, skolöverstyrelsen. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Rådet utarbetar årligen ett rullande treårsprogram. Programmets främ sta syfte är att beskriva vilka åtgärder som måste vidtas för att uppnå trafiksäkerhetsmålen. För perioden 1991/92—1993/94 har rådet antagit 1990 års trafiksäkerhetsprogram. Prioriteringen av åtgärderna har gjorts utifrån samhällsekonomiska kostnader. För perioden prioriterar rådet främst ett nytt hastighetsbegränsningssystem för landsbygdens vägnät. Därefter prioriteras genomförandet av ett flertal ändringar i trafikmiljön 56
som t.ex. byggande av minicirkulationsplatseroch guppoch hålor i vägen. Prop. 1990/91: 100
Bil. 8
TSVs resuhat för budgetåret 1989/90
Målet för TSV är att varje verksamhetsområde skall bära sina egna kostnader samt att avgiftssättningen skall vara jämn över tiden.
För budgetåret 1989/90 visar verksamheten ett överskott på 8 milj.kr. Detta är 36 milj. kr. mindre än föregående budgetårs överskott.
Verksamhetsområdet Register ger det största överskottet. Även Fordonsområdet ger ett visst överskott. För övriga områden är resultaten däremot negativa. 1 synnerhet verksamhetsområdet Trafikant går med förlust. Underskottet för det området uppgick till närmare 14 milj. kr.
4. TSVs anslagsframställning
TSV ingår bland de myndigheter som försöksvis har treåriga budgetramar. Perioden omfattar budgetåren 1989/90—1991/92. Kommande budgetår är således sista året i perioden.
TSV har i anslagsframställningen hemställt att verksamhetsområdet Samordning skall vara det högst prioriterade området. Verket har vidare hemställt att vid prövning av alternativt höjda ambitionsnivåer bör föreslagna insatser inom verksamhetsområdena Samordning och Trafikant prioriteras i nämnd ordning. Slutligen har verket hemställt att full kostnadstäckning skall eftersträvas inom varje verksamhetsområde samt att ev. överskott skall tillföras verkskapitalet. Detta får tas i anspråk om volymerna minskar ofömtsett.
Riksdagen har fastställt följande mål för landets trafiksäkerhetsarbete:
1. Det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande minska.
2. Risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för alla trafikantkategorier.
3. Risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Barnens problem skall särskilt beaktas.
5. Föredragandens överväganden
Under avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina överväganden med anledning av den översyn av transportrådets verksamhet som gjorts. Mitt ställningstagande är att transportrådet bör avvecklas vid årsskiftet 1991/92. Med anledning härav föreslår jag att regeringen bemyndigas att senast den 31 december 1991 kunna föra över erforderliga arbetsuppgifter från transportrådet till trafiksäkerhetsverket.
S.l Målen för trafiksäkerhetsarbetet och trafiksäkerhetsprogrammet
Under 1950- och 1960-talen ökade antalet olyckor i trafiken markant.
Antalet dödade följde tillväxten av antalet bilar. Riksdagens beslut att 57
fr.o.m. år 1965 införa obligatorisk kontrollbesiktning, det radikala beslutet att gå över till högertrafik år 1967 och de kraftfulla informationsinsatser från bl.a. frivilligorganisationerna som gjordes i samband med omläggningen bidrog starkt till att minska antalet dödade i trafiken.
Jag kan konstatera att sedan mitten av 1960-talet har mycket gjorts på vägtrafiksäkerhetens område och s;tora resurser har satsats.
Trots detta har ökningen av antalet dödade sedan år 1982, när målen först fastställdes, ökat med 146 personer eller 19% fram t.o.m. år 1989. För år 1990 kan vi märka en nedgång i antalet dödade och skadade i trafiken. Om detta är ett trendbrott är för tidigt att säga. Det kan noteras att även år 1987 var relativt bra från trafiksäkerhetssynpunkt jämfört med tidigare och följande år.
Olycksutvecklingen (dödade och skadade i vägtrafiken) från år 1982 framgår av följande diagram.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Diagram 1.1. Dödade resp. skadade i vägtraåkolyckor, 1982-1989. Index = 100, år 1982
m
PS
ridex
120-
11
IS
<'' j
110-
I
V \
t
\ v
\ \
\ II
*
(
105-
ino.
'
ms
Skadade
1 årets trafiksäkerhetsprogram är åtgärderna prioriterade utifrån samhällsekonomiska kostnader. Bland de högprioriterade åtgärderna finns ett nytt hastighetsbegränsningssystem för andra vägar än tätortsvägar. TSV har även i en särskild rapport redovisat kriterier för att fastställa hastighetsgränserna för vägar utanför tätort. Regeringen har uppdragit åt TSV att komplettera detta förslag utifrån samhällsekonomiska aspekter. Jag avser därför att efter sedvanlig beredning senare återkomma till riksdagen med mina ställningstaganden till TSVs förslag till ett nytt hastighetsbegränsningssystem.
Trafiksäkerhetsarbetet är spritt på många myndigheter och organisationer. Samordningsarbetet är därför svårt.
Jag kommer därför senare denna dag föreslå regeringen att det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation ses över i syfte att åstadkomma en effektivare resursanvändning samt öka förutsättningarna att uppnå de av riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen.
1 avvaktan på resultatet av översynen av trafiksäkerhetsarbetet anser jag Prop. 1990/91:100 att TSV, liksom hittills, skall prioritera verksamhetsområdena Samord- Bil. 8 ning och Trafikant.
5.2¶Ekonomiska mål
Jag delar TSVs uppfattning att full kostnadstäckning skall eftersträvas. Samtidigt vill jag erinra om att prisutvecklingen bör vara jämn över tiden. Dessa två mål kan vara motstridiga. För budgetåret 1991/92 bör TSV utöver den genomsnittliga inleveransen på 9% av intäkterna inleverera 163 milj.kr. Detta senare belopp utgör ersättning för länsstyrelsernas arbete med körkortshanteringen och bilregistreringen.
5.3¶Besparingar
Regeringen föreslog i prop. (1987/88:50) om ny trafikpolitik inför 1990-talet att 450 milj. kr. skulle anvisas som bidrag till köpare av nya lastbilar och bussar som i förtid uppfyller kommande obligatoriska avgaskrav. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Regeringen har senare beslutat att skärpta utsläppskrav för tunga fordon skall införas tidigare än som föreslogs i nyss nämnda proposition.
Regeringen har med anledning av riksdagens beslut (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) infört ett bidrag till den som installerar avgasrenande utrustning på äldre bilar. Bidraget har utnyttjats i mycket liten omfattning. Som en del i regeringens åtstramningspaket föreslår jag att bidragen fr.o.m. budgetåret 1991/92 avvecklas. Besparingen uppgår till 162,5 milj. kr.
5.4¶Den statliga fordonskontrollen
Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport till regeringen granskat den statliga fordonskontrollen. Revisionen berör framför allt den obligatoriska periodiska kontroll som utförs av AB Svensk Bilprovning (ASB) samt polisens och TSVs kontroller på väg, s. k. flygande inspektioner. RRV finner vid sin granskning att flera förhållanden föranleder behov av förändringar inom trafiksäkerhetsområdet. Mot denna bakgrund har RRV föreslagit åtgärder som enligt verkets bedömning bör leda till ett mer effektivt utnyttjande av de resurser som satsas på trafiksäkerhetssektorn.
RRVs rapport har remissbehandlats. ASB har i sitt remissvar ställt sig positiv till RRVs förslag att överföra verksamheten med flygande inspek tion från polisen och TSV till ASB. ASB är också i princip positiv till att ersätta vissa efterkontroller med verkstadsintyg. Rikspolisstyrelsen (RPS) delar RRVs inställning till stora delar. RPS anser att polisen bör vara med vid kontroller på väg men att den bör biträdas av ASBs expertis på området. RPS är positiv till att efterkontroller ersätts med intyg från en verkstad. TSV instämmer i stort i RRVs bedömningar och förslag till åtgärder, TSV anser dock att trafikövervakningen bör skötas av specialin- riktad trafikpolis. Statens naturvårdsverk (SNV) anser att årlig besiktning 59
är nödvändig för att behålla nuvarande miljöambitioner. Verket delar inte Prop. 1990/91:100 RRVs förslag i fråga om verkstadsintyg. SNV anser vidare att kontroll på Bil. 8 väg är ett bra komplement till den periodiska kontrollen. En utökning av kontrollen på väg kan enligt SNV ge positiva miljöeffekter. Kungliga Automobil Klubben (KAK) stöder i allt väsentligt RRVs förslag. KAK framhåller vikten av ett mer nyanserat kontrollsystem där tidsintervallen varierar med hänsyn till fordonens ålder och slitage. Motormännens riksförbund delar i stort de bedömningar och slutsatser som RRV kommit fram till. Statens mät- och provstyrelse stöder RRVs förslag till stora delar men anser inte att få anmärkningar motiverar att nästa kontrolltillfalle senareläggs.
Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att besiktningen för tre år gamla personbilar samt lätta lastbilar och bussar bör slopas. I övrigt skall besiktningen ske enligt nu gällande ordning.
Motorcyklar och lätta släpvagnar bör besiktigas efter två år och därefter vartannat år till dess att fordonen är tio år och därefter som hittills årligen. Effekterna av dessa åtgärder bör utvärderas. Om utvärderingen visar att åtgärderna innebär en effektivare användning av resursema bör senare övervägas att fem år gamla personbilar samt lätta lastbilar och bussar undantas från besiktning, om de har varit felfria året dessförinnan. Möjlighet till efterkontroll med användning av verkstadsintyg bör införas. I princip bör alla kategorier av fordon komma i fråga.
När det gäller efterkontrollen anser jag att den nuvarande inställelseskyldigheten hos ASB i viss utsträckning bör kunna ersättas med ett intyg från en verkstad om att felet har åtgärdats. Den nuvarande möjligheten att göra efterkontroll hos ASB bör dock vara kvar som ett alternativ. Efterkontroll bör anses ha skett när intyget kommit in till och godtagits av TSVs regjsteravdelning. Vissa krav bör ställas på de verkstäder som får rätt att utfårda verkstadsintyg. En verkstad bör därför godkännas efter ansökan.
Administration av ett system med godkända verkstäder och kontroll av dessa verkstäder medför vissa kostnader som bör täckas av avgifter från verkstäderna.
En sådan ordning skulle innebära stora samhällsekonomiska besparingar, framför allt för den enskilde. Sammanlagt kan antalet besiktningar beräknas minska med ca 850000 per år. Dessutom frigörs resurser som skulle kunna användas till en ökad trafikövervakning på väg och för ökad kontroll av tunga fordon.
Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag i de hänseenden jag nu har berört. Genomförandet bör ske så snart som möjligt.
6. Hemställan
Mot bakgmnd av vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat om inriktningen av trafiksäkerhetsverkets verksamhet,
2. regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har 60
anfört om den statliga fordonskontrollen samt Prop. 1990/91:100
3. godkänna att bidragssystemet för Bidrag tdl reningsutrustning Bil. 8 på nya lastbilar och bussar och Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar skall upphöra.
7. Anslag
C 1. Trafiksäkerhets verket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant
1989/90 Utgift O
1990/91 Anslag 1000
1991/92 Förslag 1000
Anslaget omfattar verksamhetsområdena Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant.
7.1¶Trafiksäkerhetsverkets anslagsframställning
TSV har som särskild uppgift att samordna trafiksäkerhetsarbetet. Samordningsansvaret omfattar alla nivåer, dvs. central, regional och lokal.
Med samordning avses arbetet med att bl. a. rikta olika myndighetsinsatser mot de gemensamma mäl som satts upp för trafiksäkerhetsarbetet.
För det centrala samordningsarbetet skall trafiksäkerhetsrådet samordna och planera de övergripande programplanerna för trafiksäkerhetsarbetet.
Verket pekar i sin anslagsframställning på att det som ett led i fortsatt effektivisering satsar på utveckling av genomförd decentralisering och delegering, ökad effektivitet genom fortsatt datorisering, utbildnings- och utvecklingsmöjligheter för de anställda samt arbete i projektform. Detta innebär att verket centralt och gentemot distrikten fortsätter att arbeta med målstyrning, decentralisering, budgetdialog, förbättrad ekonomistyrning och kostnadskontroll.
Föredragandens överväganden
Övergången till försök med ett treårigt budgetsystem och målstyrning av verksamheten har visat sig positiv. Verksamhetens planering underlättas genom ökad långsiktighet. Det har dock visat sig att de åtgärder som vidtagits varit otillräckliga för att uppnå trafiksäkerhetsmålen.
Jag avser att senare föreslå regeringen vissa höjningar av bl.a. förar-provsavgifter i verkets taxa. Budgeten kan utifrån dessa avgifter och de förutsättningar jag tidigare har angett beräknas enligt nedan. För budgetåret 1991/92 beräknas ett nollresuUat.
,991/92 Prop. 1990/91:100
milj.kr. Bil. 8
Inkomster
Samordning 32.3
Trafikmiljö 17,0
Fordon 45.0
Trafikant 126.2
Räntor 8.1
Utgifter
Samordning 25,0
Trafikmiljö 23.6
Fordon 43.8
Trafikant 116.8
Inleverans 20,0
Resultat* 0,0
Verkskapital -6,8
* För budgetåret 1990/91 beräknas underskottet till 3,4 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Trafik.säkerhetsverkel: Satnordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m. m.
1989/90 Utfall O
1990/91 Anslag 1000
1991/92 Förslag 1000
Anslaget omfattar verksamhetsområdet Register.
8. Trafiksäkerhetsverkets anslagsframställning
Verksamheten består i att administrera ett antal rikstäckande informationssystem. TSV svarar för driften av de datorbaserade bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren. Verket administrerar även systemet med parkeringsanmärkningar samt tillhandahåller datorkapacitet och program- och systemeringsresurser för båtregistret. Dessutom bedriver TSV uppdragsverksamhet på kommersiell basis genom försäljning av registeruppgifter och personliga skyltar.
Föredragandens överväganden
Övergången till försök med ett treårigt budgetsystem och målstyrning av verksamheten har visat sig positiv. Verksamhetens planering underlättas genom ökad långsiktighet. Det har dock visat sig att de åtgärder som vidtagits varit otillräckliga för att uppnå trafiksäkerhetsmålen.
TSV har föreslagit ADB-investeringar för sammanlagt ca 45,5 milj.kr. Jag föreslår att investeringar får göras för ca 5 milj. kr. av egna medel och för ca 40,5 milj. kr. över trettonde huvudtitelns anslag B 2. Anskaffning av 62
ADB-utrustning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepar- Prop. 1990/91: 100 tementet. Bil. 8
Jag avser att senare föreslå regeringen vissa smärre avgiftshöjningar i verkets taxa. Budgeten för budgetåret 1991/92 kan utifrån dessa avgifter och de förutsättningar jag tidigare angett beräknas enligt nedan. Underskottet beräknas då till 16,7 milj. kr.
1991/92 milj.kr.
Inkomster
Fordon 231,9
Körkort 95,5
Vägtrafikskatt 136,7
Parkeringsanmärkningar 14,5
Yrkesmässig trafik 2.0
Uppdrag 38,5
Räntor 25,0
Utgifter
Fordon 150.8
Körkort 77,0
Vägtrafikskatt 85,7
Parkeringsanmärkningar 15,2
Yrkesmässig trafik 2.0
Uppdrag 21,0
Inleverans* 209.1
Resultat** -16,7
Verkskapital 152,8
* Varav länsstyrelsekostnad 163,1 milj.kr. ** För budgetåret 1990/91 beräknas resultatet till 2.8 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregisler m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
C 3. Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
1989/90 Utgift 29400000
1990/91 Anslag 30576000
1991/92 Förslag 31799000
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) hemställer om 34,4 milj.kr. i bidrag för verksamheten under budgetåret 1991/92. Av detta avses 2 milj. kr. användas för utvecklingsarbeten i syfte att hitta nya och effektivare metoder för information och utbildning.
NTF har för budgetåret 1991/92 budgeterat kostnader för sin verksam het till 43 milj. kr. Kostnaderna avser särskilda aktiviteter och kampanjer m.m. för 25,1 milj.kr. samt basverksamhet för 17,9 milj.kr., varav 9,8 milj. kr. avser regional och lokal verksamhet och 1.7 milj. kr. avser försälj ningsverksamheten. 1 kostnaderna ingår intäkter från Barnens Trafikklubb 63
samt förlagsverksamheten till en summa av 13,4 milj.kr. Verksamheterna Prop. 1990/91:100 går dock med förlust och redovisas endast som kostnader. Bil. 8
NTF har budgeterat intäkterna för budgetåret 1991/92 till 43 milj.kr. Dessa utgörs av 34,4 milj.kr. i statsbidrag och 8,6 milj.kr. från försäkringsbranschen.
1 syfte att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet för budgetåret 1991/92 avser NTF att koncentrera verksamheten på ett mindre antal informationsobjekt enligt följande prioriterade områden
—hastighetsanpassning
—oskyddade trafikanter
—barn i trafiken
—trafikonykterhet
På NTFs uppdrag skall VTl bedriva långsiktig, kunskapsuppbyggande forskning i syfte att på sikt effektivisera NTFs trafiksäkerhetsarbete.
Verksamheten har under år 1990 styrts mot en omfattande decentralisering och överföring av resurser till trafiksäkerhetsförbunden och föreningarna. Decentraliseringen kommer att fortsätta.
Föredragandens överväganden
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag utvärderat riksdagens beslut att dela upp trafiksäkerhetsinformationen i s.k. sakinformation och s.k. pläderande information. Verkets sammanfattande bedömning är att målsättningen med uppdelningen inte har uppfyllts. Som ett alternativ till nuvarande uppdelning av informationsmedlen föreslår RRV att ansvaret för statligt finansierad trafiksäkerhetsinformation bör ligga på TSV.
RRV har vidare bl. a. föreslagit att all statlig trafiksäkerhetsinformation bör belasta fordonsägarna direkt.
Jag delar RRVs uppfattning om finansieringen av den statliga trafiksäkerhetsinformationen. Jag avser därför i samband med förslag till budget för budgetåret 1992/93 lämna förslag till samverkansformer mellan staten och NTF. Den slutliga utformningen bör avgöras när förslaget föreligger från översynen av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation enligt vad jag informerats om avser NTF" att anpassa sin verksamhet med hänsyn till att informationsmedlen fr. o. m. budgetåret 1992/93 kan komma att utgå i andra former.
I avvaktan på resultatet av översynen föreslår jag att NTFs anslag för nästa budgetår räknas upp med 4% till 31 799 milj. kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 31 799000 kr.
64¶D. Järnvägstrafik Prop. 1990/9hioo
Bil. 8 Banverket
Banverket är enligt sin instmktion (SFS 1988:707) central förvaltningsmyndighet för frågor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens spåranläggningar samt att ha hand om säkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet. 1 detta ligger planering, projektering och byggande av nya banor samt drift och underhåll av nuvarande banor.
Banverkets uppgift är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del av transportsystemet.
1. Planeringsförutsättningar
För persontrafikens utveckling är det avgörande om järnvägen kan erbjuda snabba, frekventa och tillförlitliga förbindelser. Det är möjligheterna att erbjuda högre hastighet, fler avgångar och god tidtabellshållning som blir avgörande för järnvägens framtida konkurrenskraft.
På motsvarande sätt är det möjligheterna att minska den totala transporttiden, skräddarsy transportlösningar samt förbättra punktlighet och effektivitet som avgör om godstrafiken kan behålla och utöka sina marknadsandelar.
1.1¶Plan for nyinvesteringar för perioden 1991 — 2000
Banverket har i enlighet med förordningen om plan för stomjärnvägar (SFS 1989:67) i maj år 1990 redovisat ett förslag till plan för investeringar i stomjärnvägsnätet för perioden 1991—2000. Planen har upprättats utifrån nationella behov och omfattar ombyggnader som innebär en väsentlig förbättring av de aktuella banorna samt nybyggda banor som kommer att ingå i stomnätet. Prioriteringen mellan olika objekt har gjorts utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Regeringens direktiv angav att planen skulle baseras på en nivå som uppgick till 1000 milj.kr. per år i 1989 års prisnivå. Utöver denna nivå, som i planen kallas Plan 10, har banverket valt att redovisa vad som kan utföras vid två alternativa nivåer på nyinvesteringsanslaget. Dessa båda nivåer innebär en dubblering resp. en tredubbling av Plan 10 och benämns Plan 20 resp. Plan 30. Förslaget till jtomnätsplan har remissbehandlats och fastställts av banverket.
1.2¶Godstrafikens utveckling
Järnvägens andel av godstransportarbetet ökade under 1980-talet. Ökning en gällde både inrikes och utrikes transporter. Transportrådets prognos över godstrafikutvecklingen fram till år 2000 visar på en 20-procentig 65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
ökning av antalet tonkilometer. Det är enligt prognosen framför allt de Prop. 1990/91:100 långväga transporterna och kombitrafiken som ökar. Motsvarande siffra Bil. 8 förökningen av det totala transportarbetet är 12%.
1.3¶Persontrafikens utveckling
Ökningen av persontransportarbetet på järnväg på 1970-talet övergick till en viss minskning under första hälften av 1980-talet. De senaste åren har järnvägsresandet varit tämligen konstant.
Med utgångspunkt i en utbyggnad av infrastrukturen i enlighet med det trafikpolitiska beslutet beräknar transportrådet att det totala persontransportarbetet kommer att öka med 50% fram till år 2020. I samma prognos beräknas den interregionala järnvägstrafiken öka med 50% fram till år 2000 och med 100% till år 2020. Om prognosen i stället baseras på banverkets planeringsnivå om 30 miljarder kronor blir motsvarande ök-ningssiff"ror för järnvägstrafiken 100% år 2000, resp. 170% år 2020.
1.4¶Persontrafik på länsjärnvägar
I enlighet med det trafikpolitiska beslutet har trafikhuvudmännen under våren 1990 träffat överenskommelser med transportrådet om den framtida persontrafiken på länsjärnvägarna. Endast i två fall har länen beslutat om nedläggning av persontrafik. Flera län har dessutom beslutat om utökad trafik. Detta innebär en ökning av antalet tågkilometer i 1990 års tågplan med 14% jämfört med samma plan för år 1989.
2. Övriga frågor
2.1¶Förskottering vid järnvägsinvesteringar
Under det gångna året har regeringen prövat frågan om förskottering av medel till byggande av länsjärnvägar. Dagens regler innebär att samtliga förskotteringar skall prövas av regeringen. Som jag tidigare nämnt under avsnittet om finansiering av vägar (7.2) bör vägverket få möjlighet att självt pröva förskotteringar där verkets åtaganden uppgår till högst 20 milj. kr. och där förskotteringen inte sträcker sig över mer än en planperiod eller innehåller uppgörelser om indexuppräkning. Vidare bör summan av de godkända förskotteringarna inte överstiiga 20% av de under året beviljade anslagen.
Föredragandens överväganden
Samma mtiner som för väginvesteringar bör enligt min mening gälla för banverket vid järnvägsinvesteringar i både stom- och länsjärnvägar. Be loppsgränsen bör dock vara 50 milj.kr. då det gäller järnvägsinvesteringar. Förskotteringsuppgörelser om medel till järnvägar som faller utanför ovan stående villkor bör även fortsättningsvis prövas av regeringen. 66
2.2¶Inlandsbanan Prop. 1990/91:100
Bil 8 Regeringen tillsatte den 9 juni 1988 en särskild förhandlare för persontrafi-
ken på inlandsbanan (K 1988:A). Förhandlingsmannens uppdrag var att "pröva hur trafiken på inlandsbanan kan utvecklas i former som främjar en ökad turisttrafik".
Förhandlingsmannen rapporterade slutligt sitt uppdrag i juni år 1990. I sin rapport behandlar han frågan om fortsatt huvudmannaskap för persontrafiken på inlandsbanan och konstaterar att trafikhuvudmännen i den trafikpolitiska lagstiftningen åläggs ett ansvar för transportförsörjningen inom sitt län. Detta innebär enligt utredaren att varje annan trafiklösning för inlandsbanan än en överlåtelse av driften på trafikhuvudmännen måste göras i samförstånd med dessa. Då det gäller turismen i inlandet säger utredaren att en samlad marknadsföring av inlandet som riktar sig till bilturister förmodligen skulle ge ökade volymer av resenärer långt över den möjliga ökningen av resenärer på inlandsbanan.
Föredragandens överväganden
Jag anser att trafikhuvudmännen bör ges möjlighet att ta över trafiken på inlandsbanan. Staten bör således inte upphandla trafik på sträckan Mora —Gällivare. Vidare anser jag att godstrafiken på inlandsbanan bör ges möjlighet att utvecklas där statens järnvägar (SJ) anser att det finns ett långsiktigt underlag. För att detta skall kunna genomföras måste banverket anvisas särskilda medel. Sådana medel har beräknats under anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. För att trafikhuvudmännen skall kunna ta över trafiken bör regeringen ges bemyndigande att sluta avtal med dessa om ersättning för övertagandet av ansvaret för trafikförsörjningen.
2.3¶Malmbanan
Den 6 juni 1988 tillkallade regeringen en svensk delegation (K 1988:03) med uppgift att tillsammans med en norsk delegation se över rationaliserings- och samverkansmöjligheter mellan statens järnvägar och Norges statsbaner i syfte att minska transportkostnaderna för jämmalmen från LKAB.
Den svenska delegationen slutförde och rapporterade sitt arbete den I mars 1990. Delegationens arbete har i första hand inriktats på sådana rationaliseringsåtgärder som kan vidtas ensidigt inom resp. land. Utgångs punkten har varit att finna den mest kostnadseffektiva och rationella lösningen för den transportapparat som krävs för att frakta malmen från gruva till hamn med beaktande av de krav som malmkunderna ställer. Arbetet har berört tidtabeller, terminaler, infrastrukturanläggningar, lok- och vagnunderhåll samt bundet kapital i form av lok, vagnar och spåran läggningar. Inom samtliga dessa områden har delegationen lagt fram för slag till rationaliseringsåtgärder på den svenska sidan. Genomförandet av 67
dessa åtgärder har inletts och fortsätter inom ramen för de berörda organi- Prop. 1990/91:100 sationernas ordinarie verksamhet. Bil. 8
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att regeringen får bemyndiga banverket att inom en ram på 50 milj.kr. besluta om förskotteringar av jämvägsinveste- ringar i enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 2.1),
2. godkänna vad jag anfört om den framtida trafiken på inlandsbanan samt
3. bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att träffa avtal med trafikhuvudmännen längs med inlandsbanan om ekonomisk ersättning för övertagande av ansvaret för trafikförsörjningen.
3. Anslagsfrågor
D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
1989/90 Utgift 2 930106000 1990/91 Anslag 2 784000000 1991 /92 Förslag 3 127 300 000
Anslaget finansierar banverkets kostnader för underhåll och reinvesteringar avseende det statliga järnvägsnätet.
Banverkets anslagsframställning
För att långsiktigt vidmakthålla järnvägsnätet anser banverket att det behövs en kostnadsram på 3,8 miljarder kronor per år under den kommande treårsperioden. Bakgmnden till detta är enligt banverket prognosema om den framtida trafikutvecklingen samt de ökade behoven av underhåll som följer av höjda krav på punktlighet, tillförlitlighet och komfort. Dessutom har den totala anläggningsmassan ökat. Vid en lägre anslagsnivå är det enligt banverket främst de långsiktiga satsningarna i form av reinvesteringar som får senareläggas eller ges en lägre ambitionsnivå.
Föredragandens överväganden
Under anslaget har jag beräknat medel för de åtgärder som jag tidigare, under avsnitt 2.2, föreslagit avseende trafiken på inlandsbanan. För detta ändamål bör regeringen ges bemyndigande att föra över erforderliga medel till anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg.
Jag beräknar det totala medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 3 127,3 milj. kr. inkl. pris- och löneotnräkning. Kostnadsramen för år 1992 bör beräknas till 3 359 milj. kr. Banverket har i enlighet med det trafikpoli tiska beslutet möjlighet att låna i riksgäldskontoret för finansiering av 68
investeringar i eldriftsanläggningar och för de s.k. SL-investeringarna. Prop. 1990/91:100 Vidare får upplåning ske för produktions- och teleutrustning, rörelsekapi- Bil. 8 tal samt för finansiering av omsättningstillgångar. Jag föreslår att banverkets upplåning för år 1992 får ske inom en ram av 1 800 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budget året 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 127 300000 kr..
2. godkänna att en kostnadsram på 3 359000000 kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret 1992,
3. godkänna att banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1992 får ske inom en kostnadsram av 1 800 milj. kr. samt
4. bemyndiga regeringen att från anslaget föra över medel till anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg.
D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
1989/90 Utgift 552110000 Reservation 70536000
1990/91 Anslag 1200000000 1991/92 Förslag 1500000000
Anslaget finansierar banverkets kostnader för nyinvesteringar på stomjärnvägsnätet.
Banverkets anslagsframställning
Banverket anser att den givna planeringsramen på 10 miljarder kronor fram till sekelskiftet inte är tillräcklig för att motsvara de förväntningar på nysatsningar som debatten i samband med det trafikpolitiska beslutet har skapat. Anslagsnivån borde enligt banverket minst fördubblas för att de mest angelägna investeringarna skall kunna genomföras inom rimlig tid. Planeringsarbetet i samband med framtagandet av stomnätsplanen har enligt banverket understmkit detta förhållande.
Föredragandens överväganden
Jag föreslår att anslaget för nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 höjs med 300 milj.kr. till 1 500 milj.kr.
Det är angeläget att medlen under anslagen D 1. och D 2. kan utnyttjas så effektivt som möjligt. Banverket bör därför ges möjlighet att föra medel mellan anslagen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 69
anvisa ett reservationsanslag på 1 500000000 kr., Prop. 1990/91:100
2. godkänna att medel kan föras mellan anslagen D 1. Drift och Bil. 8 vidmakthållande av statliga järnvägar och D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar.
D 3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader
1989/90 Utgift 68 354000
1990/91 Anslag 189000000 1991/92 Förslag 346000000
Anslaget finansierar banverkets kapitalkostnader på riksgäldslån för de s. k. SL-investeringarna i Stockholmsområdet samt avskrivningskostnader för eldriftsanläggningar.
Banverkets anslagsframställning
Banverket har fr.o. m. år 1989 övertagit befintliga riksgäldslån och befintligt statskapital från SJ avseende eldriftsanläggningar. Räntor på lånen betalas via anslaget D I. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
Investeringarna inom ramen fijr den överenskommelse som år 1983 träffades mellan Stockholms Läns Landsting, SJ och staten finansieras fr.o.m. budgetåret 1987/88 genom riksgäldslån frånsett den del som utgörs av direkta finansieringsbidrag.
Avskrivningskostnaderna för eldriftsanläggningar beräknas för budgetåret 1991/92 till 63 milj.kr. Statens andel av kapitalkostnaderna för SL-investeringarna beräknas till 283 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Detta innebär att de totala kostnaderna under anslaget beräknas till 346 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Föredragandens överväganden
Behovet av medel under anslaget har ökat kraftigt. Denna utveckling kommer att fortsätta eftersom banverket måste ta upp nya lån för att täcka statens andel av kostnaderna vid byggandet av Grödingebanan mellan Flemingsberg och Järna. Det framtida behovet av medel för den del av anslaget som avser SL-uppgörelseti beräknas utvecklas enligt följande:
Budgetår milj. kr.
1992/93 348
1993/94 423
1994/95 450
1995/96 448
Kostnaderna beräknas därefter successivt avta i takt med att lånen amorteras och ingen ytterligare nyupplåning görs.
Jag tillstyrker banverkets medelsberäkning och föreslår att 346 milj. kr. anvisas till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92. 70
Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen '"- °
att till Ersättning lill banverket for vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 346000000 kr.
D. Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar
Anslaget finansierade tidigare kostnader för utbyggnad av dubbelspår på västkustbanan i enlighet med den Nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning. För budgetåren 1989/90 och 1990/91 anvisades dessutom medel för fortsatt utbyggnad av dubbelspår på sträckan Göteborg— Kungsbacka. Det senare avsåg statens andel av den uppgörelse om utbyggnad som träffades mellan staten, banverket och de regionala intressenterna. Finansieringen av denna etapp är färdig och därmed avvecklas anslaget.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ta del av vad jag anfört rörande särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar.
D4. Järnvägsinspektionen
1989/90 Utgift 15 529000
1990/91 Anslag 11052000
1991/92 Förslag 13136000
Anslaget finansierar kostnaderna för den till banverket knutna järnvägsinspektionen.
Järnvägsinspektionen skall verka för att all spårbunden trafik skall kunna bedrivas med hög trafiksäkerhet. Inspektionen har satt som mål att spårtrafik skall vara säkrare än varje annat person- eller godstransportsystem i Sverige samt att risken för att dödas eller skadas vid spårtrafik fortlöpande skall minskas.
Banverkets anslagsframställning
Jämvägsinspektionens verksamhet kommer att påverkas av lagen (1990:1157) om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg som träder i kraft den I januari 1991. Järnvägsinspektionen räknar med ett omfattande tekniskt och operativt normarbete samt ökad tillsynsverksamhet till följd av den nya lagen. Därutöver tillkommer också tillsyn av handikappanpassning av spårtrafikfordon.
Anslagsbehovet för järnvägsinspektionen för budgetåret 1991/92 beräknas av banverket till 13,1 milj.kr.
Föredragandens överväganden Prop. 1990/91: 100
Ril 8 Jag delar banverkets uppfattning oim ett ökat resursbehov inom järnvägs-
inspektionen i samband med den nya säkerhetslagstiftningen och föreslår
därför ett anslag för budgetåret 1991/92 på 13,1 milj. kr. inkl. pris- och
löneomräkning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13 136000 kr.,
2. godkänna en kostnadsram på 14900000 kr. för kalenderåret 1992.
D 5. Banverket: Försvarsuppgifter
Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslagen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del avses föreläggas riksdagen under vären 1991. 1 avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att,
i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 37 600 000 kr.
72
Statensjärnvägar Prop. 1990/91:100
1. Utvecklingen hittills
Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ givits möjligheter att utvecklas till ett modernt, effektivt och kundinriktat tågtrafikföretag. SJ befinner sig mitt i den av riksdagen angivna rekonstruktionsperioden som sträcker sig t. o.m. år 1992. SJ redovisar för år 1989 ett resultat efter finansnetto på 28 milj. kr. för aflärsverket och 337mi(j. kr. för koncernen. SJs interna åtgärder har därmed börjat ge positiva effekter på resultatet. Affärsverket har sedan år 1988 genom rationaliseringar minskat antalet anställda, utan att tappa försäljningsvolym, med ca 4000 årsanställda.
Enligt SJ-koncernens delårsrapport för 1990 års åtta första mänader uppgår resultatet efter finansnetto till 21 milj.kr. för alTärsverket jämfört med en förlust på 13 milj. kr. motsvarande tidsperiod år 1989 (justerat för överföringen av SJ Buss från affärsverket till Swedcarriergmppen). För helåret 1990 förväntas resultatet för både affärsverket och koncernen uppgå till 1989 års nivåer.
2. AfTärspIan för åren 1991 -1993
2.1¶Ytterligare rationaliseringar
SJs affärsplan för åren 1991-1993 innebär ytteriigare rationaliseringar och effektivisering av kapitalanvändningen. Dessutom krävs det enligt SJ nedskrivningar av anläggningstillgångar med drygt 2 miljarder kronor på grund av försämrad avkastningsförmåga. Som skäl till åtgärderna anges ändrade förutsättningar beslutade under år 1990, avseende bl.a. momsplikten för persontrafiken.
2.2¶Omfattande investeringar
Stora investeringsbehov anges för den kommande treårsperioden. Totalt planerar SJ att investera för i genomsnitt 2,5 miljarder kronor årligen i aflfärsverket under åren 1991 — 1993. Som större investeringsobjekt kan nämnas snabbtåget X2000, upprustning av drygt lOOstationer runt om i landet samt förnyelse och komplettering av Hagalundsverkstaden i Solna.
2.3Afiärsidé
Affärsidén beskrivs som att SJ-koncernen skall erbjuda heltäckande godstransport- och persontrafiktjänster i Sverige samt till och från Sverige. Verksamheten skall bedrivas affärsmässigt och rationellt. Den skall med verka till internationell konkurrenskraft för det svenska näringslivet. Per sontrafik som inte har förutsättningar att utvecklas till lönsamhet ofFereras till staten eller till trafikhuvudmän. Järnvägstrafiken är kärnaffären. Övriga delar av verksamheten har nu organiserats så att de uppfyller kraven på affärsmässighet samtidigt som de stödjer järnvägstrafiken. 73
2.4¶Beräknad ekonomisk utveckling Prop. 1990/91:100
Ril 8 Den ekonomiska utvecklingen har för den kommande treårsperioden be-
räknats bli enligt följande tabeller med belopp i miljarder kronor:
Affärsverket
År
1993 Omsättning
Resultat efter finansnetto
Investeringar
Soliditet (%)
9,9 0,1 3,0 43
10,7 0,4 2,8
11,6 0,7 1,8
44¶Koncernen
År
1993 Omsättning
Resultat efter finansnetto
Investeringar
Soliditet (%)
22,4 0,5 3,5
23,9 1,0 3,3
25.4 1,4 2,3
2.5¶Persontrafikdivisionen
Enligt SJ är fortfarande endast en mindre del av det totala järnvägsnätet lönsamt. Genom kraftfulla marknadsåtgärder och effektivisering av verksamheten räknar SJ med att på 2 —3 års sikt nå lönsamhet på största delen av persontrafiken på stomnätet. Det anges dock att införandet av mervärdeskatt försvårar denna möjlighet.
Enligt de kundanalyser som divisionen genomfört kommer man att rikta in sig på att i första hand tillfredsställa följande kundgruppers behov:
—affärsresenärer/tjänsteresenärer
—barnfamiljer
—studerande/ungdomar
—pensionärer
Omfattande åtgärder genomförs för att utveckla nya produkter som tillgodoser detta syfte. Snabbtåget X2000, nya sovvagnar, kontorsvagnar och barnfamiljevagnar är exempel på denna produktutveckling. Stora investeringar görs också för att förstärka sälj- och distributionssystemen. Totalt planeras investeringarna inom persontrafikdivisionen uppgå till drygt 2,5miljarder kronor under åren 1991 - 1993.
2.6¶Godstransportdivisionen
Ett omfattande åtgärdsprogram genomförs vid godstransportdivisionen för att komma till rätta med de lönsamhetsproblem som divisionen vidkänns. Verksamhetens känslighet för konjunkturförsämringar försvårar emellertid situationen på kort sikt.
SJ Gods anger att dess konkurrensfördelar främst kommer till sin rätt i långa, tunga och frekventa transporter. En koncentration av verksamheten kommer därför att ske för att tillvarata dessa konkurrensfördelar. Konti nenttrafiken skall utvecklas för att kunna erbjuda exportindustrin attrakti- 74 va transportlösningar. Kombitrafiken skall fortsätta utvecklas till ett hög-
effektivt transportnät baserat på ett fåtal huvudterminaler mellan vilka Prop. 1990/91:100 direkttåg går i fast tidtabell. Bil. 8
För godsdivisionen planeras det för investeringar på drygt 1,3 miljard kronor under den närmaste treårsperioden.
Färjeverksamheten är ett eget afTärsområde inom godsdivisionen. SJ vill samordna denna färjeverksamhet med den övriga färjetrafik som bedrivs inom SJ-koncernens Swedcarriergmpp. Fördelarna för affärsverket skulle då bl. a. vara att godsdivisionen i fortsättningen belastas med marknadsmässiga och därmed lägre priser för färjetransporterna. SJ hemställer att denna överföring av färjeverksamhet från affärsverket till ett bolag inom SJ-koncernen godkänns.
2.7¶Maskindivisionen
Maskindivisionen genomgår även den omfattande förändringar. Underhållsverkstäderna bedöms ha potential att konkurrera med övriga företag inom teknikområdena men behöver för detta en marknadsorienterad och flexibel organisation. En samordning med det helägda dotterbolaget TGOJs verkstad i Eskilstuna, genom en överföring av affärsverkets underhållsverkstäder till detta bolag, skulle ge sådana förutsättningar. SJ hemställer att dessa överföringar godkänns.
2.8¶Fastighetsdivisionen
Fastighetsdivisionen planerar fortsätta utvecklingen inom sina tre verksamhetsgrenar: fastighetsförvaltning, byggproduktion samt exploatering. Förbättring av stationsmiljöerna är ett prioriterat område och upprustning av stationer pågår runt om i landet. SJ anser att det stora fastighetsinnehavet utgör en viktig finansieringskälla för investeringar i mllande materiel, stationer och verkstäder. SJ framhåller samtidigt att det krävs ett omfattande planeringsarbete och samarbete med kommuner för resp. fastighet innan SJ kan tillgodogöra sig något betydande värde från fastigheterna.
2.9¶Dotterbolagen
Bolagen i SJ-koncernen, dels de av afTärsverket direktägda och dels bolagen inom Swedcarriergruppen, bedöms stärka SJ-koncernens konkurrensmöjligheter och därmed bidra till att utveckla järnvägstrafiken. SJ planerar av denna anledning ett helt eller delvis fortsatt ägande av dessa bolag. SJ hemställer att denna inriktning för koncernen godkänns.
2.10¶Hemställan om utökade befogenheter
SJ hemställer om följande utökade beslutsbefogenheter: — att det helt skall åligga SJ att fatta beslut om finansiering av verksamhe ten oavsett löptid och i vilken valuta det sker 75
—att obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotterbolagen Prop. 1990/91:100 kan ske på samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag Bil. 8
—att få besluta om avyttringar av verksamhet inom affärsverket
—att få bestämma om aktieöverföringar och överföring av verksamheter mellan SJ och Swedcarrier AEi och att samma skatteregler gäller vid sådana överföringar som mellan bolag i en aktiebolagskoncern
—att självt få besluta om chefsförordnanden och chefslöner.
3. Föredragandens överväganden
3.1¶Verksamhetens inriktning
1 1988 års trafikpolitiska beslut angavs att SJ skulle koncentrera sin verksamhet till jämvägstrafiken. Endast verksamheter som direkt stärkte järnvägens konkurrenskraft skulle behållas inom SJ-koncernen. En avyttring av större delen av aktieinnehavet i Swedcarriergruppen ansågs som en förutsättning för att fullfölja den av riksdagen fastlagda koncernstrategin.
SJs styrelse och ledning har därefter ingående analyserat SJs förutsättningar på transportmarknaden. Slutsatsen har blivit densamma för persontrafiken och för godstrafiken: SJ anser att järnvägens konkurrenskraft stärks genom att resenärer och näringsliv erbjuds heltäckande transportlösningar. Järnvägen skall fortfarande vara kärnaffären. Ett helt eller delvis ägande i kringverksamheterna är enligt SJ en fömtsättning för att få tillräckligt inflytande över alla delar i transportlösningarna.
Riksdagens revisorer anser i en rapport om SJ-koncernens verksamhet (1989/90:6) att riksdagen snarast bör ta ställning till om de riktlinjer om koncentration av verksamheten som fastställdes i 1988 års trafikpolitiska beslut skall ligga fast eller ändras.
I syfte att klargöra konsekvenserna av olika strategier för SJs verksamhet har en extern utredning genomförts. På uppdrag av kommunikationsdepartementet har revisionsbyrån Öhrlings Reveko AB analyserat 1988 års trafikpolitiska beslut i de delar som rör SJs inriktning samt den strategi som SJ föreslår. Utredarna kommer fram till att SJs lönsamhet och kon-kurrensfömtsättningar skulle försämras om verksamheten koncentrerades till enbart tågtrafik. En inriktning mot ett heltäckande transportföretag överensstämmer med koncemstrategin hos såväl SJs konkurrenter på den svenska transportmarknaden som hos ett flertal europeiska järnvägsförvaltningar.
Det är viktigt att det rekonstmktionsarbete som SJ nu är inne i inte störs av oklarheter om vilken inriktning det fortsatta arbetet skall ha. Jag är för min del beredd att godta den av SJ utarbetade koncemstrategin och föreslår att riksdagen godkänner denna.
Med den nämnda inriktningen att vara ett heltäckande transportföretag måste enligt min mening SJs ensamrätt till bl. a. trafikeringen av stomnätet ifrågasättas. Jag återkommer till detta i följande avsnitt.
3.2¶SJs trafikeringsrätt Prop. 1990/91:100
Ril 8 SJ kan i dag i egen regi, som enda transportföretag i Sverige, producera och
sälja heltäckande transportlösningar där järnvägstransporter ingår. Det
gäller såväl persontrafiken, där tåg och buss kan komplettera varandra,
som godstrafiken där tåg-, färje- och lastbilstransporter kan kombineras
för att uppnå optimala transportlösningar. Dessa möjligheter anser jag i
princip också måste ges till övriga transportföretag.
Innan ett beslut kan fattas om den fortsatta trafikeringsrätten på stomnätet för persontrafik och på hela järnvägsnätet för godstrafik behöver en mängd problem av principiell och praktisk natur belysas och lösas. Som exempel kan nämnas trafikledningens organisatoriska placering, ansvaret för systemsamordning av trafikplanering och tidtabellsarbete, det praktiska tillvägagångssättet vid konkurrens på spåret, frågan om rätten till nyttjande av stationsbyggnaderna samt effekterna för SJ i en konkurrenssituation. Jag avser att föreslå regeringen att ge SJ, banverket, transportrådet, svenska lokaltrafikföreningen (SLTF) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) i uppdrag att redovisa konsekvenserna av och fömtsättningama för fri konkurrens på järnvägsnätet.
Jag vill i sammanhanget erinra om betänkandet 1990/91:TU9 angående konkurrensneutral form för järnvägens trafikledning. Med det jag här anfört om kommande utredningar rörande trafikeringsrätten anser jag att trafikutskottets begäran tillgodosetts.
I och med utgången av år 1992 är den av riksdagen angivna rekonstruktionsperioden slut. Regler för trafikeringsrätten skulle därefter kunna ändras. Jag vill i det här sammanhanget föreslå att SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt förlängs t. o. m. den Ijuli 1993 så att bokslutet för år 1992 kan ligga till grund för utvärderingen av SJs resultat. Detta innebär att nya förutsättningar för SJ kan träda i kraft fr. o. m. den Ijuli 1993.
I detta sammanhang vill jag även nämna den s. k. skadlighetsprövningen för interregional busslinjetrafik. Enligt 8 § yrkestrafiklagen (1988:263) får tillstånd till linjetrafik ges endast om den avsedda trafiken inte kan antas bli till skada för bl. a. redan etablerad järnvägstrafik. Ett sätt att öka konkurrensen för SJ är att slopa denna bestämmelse för SJs trafik. Jag föreslår att detta sker redan den 1 januari 1992. Frågan behandlas också i avsnittet Särskilda frågor. Avveckling av transportrådet.
3.3¶SJs associationsform
SJs framtida konkurrensfömtsättningar påverkas också av SJs associationsform. Vid eventuell konkurrens om trafikeringsrätten på järnvägsnätet och med utökad konkurrens från busstrafiken måste SJ få samma villkor som andra aktörer på transportmarknaden.
I ovan nämnda rapporter från riksdagens revisorer och revisionsbyrån påtalas att SJs konkurrensförutsättningar skulle förbättras samt att styrning och uppföljning skulle förenklas om SJs verksamhet bedrevs i aktiebolagsform.
Inom regeringskansliet pågår ett arbete med att se över styrningen av affärsverken. Detta arbete beskrivs i avsnittet Särskilda frågor. Översyn av 77
affärsverken. Eftersom SJ skiljer sig från de övriga affärsverken på några Prop. 1990/91: 100 avgörande punkter (bl.a. pensionsskulden, redovisningsmässiga principer Bil. 8 samt regionalpolitiska åtaganden) bör förutsättningarna för SJ att byta associationsform redan nu kunna prövas. Principiella ställningstaganden som soliditets-, avkastnings- och utdelningskrav efter rekonstruktionsperiodens utgång bör dock samordnas med arbetet i affarsverksöversynen.
3.4¶Soliditetskrav for koncernen
Under rekonstruktionsperioden har soliditetskravet för affärsverket fastställts till 40%. Eftersom jag föreslår att SJs inriktning som ett heltäckande transportföretag skall godkännas bör det även fastställas ett soliditetskrav för hela SJ-koncernen under återstoden av rekonstruktionsperioden.
Soliditetskravet för såväl affärsverket som koncernen bör fastställas först efter en noggrann analys av SJs finansiella struktur och riskexponering. En sådan analys pågår för närvarande inom regeringskansliet och jag avseratt senare under våren 1991 föreslå nya soliditetsmål.
3.5¶Resultatkravet t.o.m.år 1992
SJ skall enligt 1988 års trafikpolitiska beslut förbättra sitt resultat för år 1992 med 1 miljard kronor jämfört med tidigare resultatprognoser. Detta resultatkrav gäller enbart för affärsverket. Det mest intressanta vid utvärderingen av SJs rekonstruktionsperiod är nämligen hur själva järnvägsrörelsen utvecklats. Dessutom vill jag poängtera att resultatkravet gäller SJs förbättring genom interna åtgärder. Effekter av den s.k. vägtrafikmodellen samt av förändrade former för statens köp och bidrag skall alltså inte påverka bedömningen av SJs interna resultatförbättring.
3.6¶Utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter
SJs stora behov av investeringar i kombination med resultatet medför finansieringsproblem. SJs internt tillförda medel via rörelsen i affärsverket är inte tillräckliga för att finansiera dessa investeringar. Soliditetskrav pä affärsverket och koncernen förhindrar samtidigt en kraftigt ökad upplåning. SJ föreslår att man löser finansieringsfrågan genom försäljning av anläggningstillgångar.
SJ gavs genom det trafikpolitiska beslutet år 1988 bemyndiganden att försälja och genom tomträtt uppläta fast egendom samt tillgodogöra sig medel från försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag inom en ram på 2,7miljarder kronor. Detta bemyndigande har SJ utnyttjat fullt ut, bl.a. genom en stor fastighetsförsäljning under hösten 1990. SJ hemställer att denna ram undanröjs eller i andra hand höjs till 6 miljarder kronor.
Jag anser att det är viktigt att SJ kan genomföra sitt planerade investe ringsprogram. Detta program tyder på en stark framtidstro och innebär en offensiv satsning på järnvägen som positivt bidrar till järnvägens utveck ling. Jag anser mot denna bakgrund att SJ ges ett bemyndigande att under återstoden av rekonstruktionsperioden sälja aktier och fastigheter inom en 78
ram på 2,5 miljarder kronor. I samband med att soliditetsmålen senare Prop. 1990/91:100 fastställs för affärsverket och koncernen kan dock ramen komma att juste- Bil. 8 ras. Som tidigare angivits kommer jag att återkomma i dessa frågor i samband med tillväxtpropositionen.
3.7¶Färjeverksamhet och underhållsverkstäder tili bolag
SJs planer på att överföra underhållsverkstäder och färjeverksamhet från affärsverket till bolag inom SJ-koncernen anser jag vara ett steg i den nödvändiga omstruktureringen av SJ.
Jag föreslår därför att dessa överföringar av verksamheter till bolag godkänns att genomföras under år 1991. Beslut om genomförande av överföringarna får dock inte fattas förrän efter riksdagens godkännande.
3.8¶Utökade befogenheter
Att det finns gränser för SJs befogenheter är en konsekvens av SJs associationsform som affärsverk. SJ har under rekonstruktionsperioden medgivits långtgående befogenheter jämfört med övriga affärsverk. Att utöver detta ge ytterligare befogenheter anser jag inte vara rimligt. Enligt min mening bör i stället undersökningen av förutsättningarna för SJ att byta associationsform prioriteras.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om SJ-koncernens inriktning i avsnitt 3.1,
2. godkänna vad jag anfört om förlängningen av SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt i avsnitt 3.2,
3. godkänna vad jag anfört om ekonomiska mål för statensjärnvägar i avsnitt 3.4 och 3.5,
4. godkänna vad jag anfört om utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter i avsnitt 3.6 samt
5. godkänna vad jag anfört om överföringar av verksamhet från affärsverket till bolag inom SJ-koncernen i avsnitt 3.7.
79¶Anslagsfrågor Prop. 1990/91:100
Ril R
D. Ersättning till statens järnvägar för utveckling av godstrafik
Från anslaget ges ersättning till utveckling och omstrukturering av SJs godstrafik.
Statensjärnvägar
SJ har i en skrivelse till regeringen den 22 november 1990 redovisat hur anslaget använts under budgetåret 1989/90. Som exempel på åtgärder kan nämnas:
—kampanjprissättning av kombitrafik
—utveckling av kombivagnar
- kombiterminalutveckling
- direkta godståg till kontinenten med låg beläggning i introduktionsfasen
- ombyggnad av systemvagnar
- färietrafikutveckling
—ombyggnad av terminallok
—rationalisering av produktionsstrukturen.
Föredragandens överväganden
Med anslagen innevarande budgetår inräknade har SJ sedan år 1988 totalt erhållit drygt 1,1 miljarder kronor för godstrafikens utveckling. Enligt min bedömning har SJ använt och kommer använda dessa medel enligt de riktlinjer som angavs i 1988 års trafikpolitiska beslut. Ett flertal av de vidtagna åtgärderna kan beskrivas som engångsinsatser som dock kan förväntas ge positiva effekter på godstrafikens långsiktiga utveckling.
Fortsatta årliga bidrag från statsbudgeten till SJ kan inte anses vara förenligt med SJs nya roll som ett modernt affärsmässigt transportföretag. Detta i kombination med det ansträngda statsfinansiella läget gör att jag föreslår att ersättningen till SJ för utveckling av godstrafik avskaffas fr.o.m. budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anslaget Ersättning lill statens järnvägar for utveckling av godslrafik avskaffas fr. o. m. budgetåret 1991/92.
80¶D6. Ersättning till statensjärnvägar i samband med Prop. 1990/91:100
utdelning från AB Swedcarrier Bil. 8
1989/90 Utgift 520758000 1990/91 Anslag 1000
1991/92 Förslag 1000
Från anslaget ges ersättning till statens järnvägar motsvarande det belopp som SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter betalar i skatt på gmnd av att inget koncernförhållande enligt aktiebolagens mening finns med SJ.
Statensjärnvägar
Som ovan nämnts under kapitel 3.2 Affärsplan för åren 1991 — 1993 begär SJ att obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotterbolagen kan ske på samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag.
Föredragandens överväganden
Den inriktning somjag föreslår skall godkännas för SJ-koncernen förhindrar inte att delar av aktieinnehavet i AB Swedcarrier avyttras. Medel vid sådan avyttring bör även i fortsättningen få användas till att stärka affärsverkets finansiella ställning och jag anser därför att anslaget skall vara kvar under rekonstruktionsperioden. För budgetåret 1989/90 hade SJ dessutom möjlighet att disponera anslaget även i samband med en extra ordinär utdelning av obeskattade vinstmedel från AB Swedcarrier. Denna möjlighet var av engångskaraktär i syfte att påskynda den finansiella rekonstmktionen av SJ och skall därför inte gälla för budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetaret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
6 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 8
E. Sjöfart Prop. 1990/91:100
Bil. 8 Sjöfartsverket
Sjöfartsverket har inom transportsektorn till uppgift att svara för väsentliga delar av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former. Därtill svarar sjöfartsverket för säkerheten ombord på svenska fartyg oberoende av farvatten. Verksamheten inriktas huvudsakligen på handelssjöfartens intressen, men även fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas.
Statsmakternas styrning av sjöfartsverkets verksamhet sker genom att ekonomiska mål och servicemål fastställs på grundval av mllande treårsplaner. Verket tillämpar fr.o.m. år 1988 kalenderårsredovisning. Kostnader för verksamheten som inte skall ingå i handelssjöfartens betalningsansvar finansieras genom anslag över statsbudgeten.
Verksamhetens inriktning m. m.
Sjöfartsverket anger i sin treårsplan för 1991-1993 mål för samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten under perioden.
Målet för farleder och utmärkning är att
— skapa förutsättningar för säker vägledning av sjöfarten i Sveriges omgi vande farvatten samt säkerställa framkomlighet och underlätta hamn- anlöp av fartyg vid nedsatt sikt och vintersjöfartsförhållanden. Inriktningen av verksamheten under treårsperioden går ut på en fortsatt
anpassning av farledshållningen med hänsyn till ändrad trafikstruktur och den tekniska utvecklingen.
Mälet för lotsningen är att
—alla hamnar av betydelse för handelssjöfarten skall kunna påräkna lotsningsservice,
—inom ramen för lotsningssamairbetet i Östersjön och Nordsjön erbjuda öppensjölotsning och tillhandahålla genomlotsning av Öresund. Inriktningen innebär att verket skall ge en fullödig service som inte
påverkas av de rationaliseringar som planeras.
Målet för sjöräddningen är att
— efterforskning och räddning av människor i sjönöd och sjuktransporter från fartyg skall kunna utföras under alla väderleksförhållanden och inom de vattenområden som läddningstjänstlagen och internationella överenskommelser anger,
— ett räddningsfartyg når olycksposition inom tre timmar på svenskt territorialhav och inom sex timmar på internationellt överenskommen svensk sjöräddningsregion utanför svenskt territorialhav. Räddningstjänstlagen har gett sjöfartsverket ett tydligare och mer om fattande ansvar för sjöräddningen än tidigare. Lagen innebär att verket har
ansvaret för sjöräddningstjänstens planering, ledning och genomförande 82
inbegripet övningsverksamhet och samordning med andra räddningstjäns- Prop. 1990/91: 100 ter. Bil. 8
Sjöfartsverket förstärker nu sin roll till att också omfatta ansvaret för regional samordning av informationsverksamhet, resursproduktion, övningsplanering, utvärdering m. m. För att svara upp mot de krav som ställs kommer verket att svara för utbildning av medverkande organisationers personal.
Målet för isbrytningen är att
— vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla hamnar av betydelse. Inriktningen av isbrytningsverksamheten har inneburit och kommer
fortsättningsvis att innebära en strävan att uppnå det angivna målet till lägsta möjliga kostnad. Som en följd av vintrarnas olika svårighetsgrad varierar kostnaderna for isbrytningen kraftigt mellan olika år med hänsyn till gångtider och underhållsbehov.
Målet för sjökartläggningen är att
— få Sveriges sjöterritorium och övriga intresseområden tillfredsställande
sjömätta och resultatet redovisat på storskaliga djupkartor.
Mätverksamheten omfattar även den militära sjökartläggningen. Sjömätningarnas resultat från en säsong skall vara utvärderat i djupkartans form senast den 31 augusti nästföljande år.
Målet för sjökortsproduktionen är att
—producera moderna och tillförlitliga sjökort av olika slag och i olika skalor över svenska och angränsande farvatten för att möjliggöra en säker sjöfart — civil och militär — och förse förvaltning, näringsliv, forskning, miljövård, fritidsverksamhet m.fl. med en för olika uppgifter ändamålsenlig information,
—ä jourföra alla befintliga sjökort så att de ständigt ger en aktuell bild av inträffade förändringar, nya sjömätningar etc.
Målet för sjöjarisinspektionen är bl. a.
— att tillse att kraven på fartygs säkerhet och skydd mot vattenförorening ar från fartyg uppfylls med beaktande av internationell standard i utvecklade länder.
Vidare har verket redovisat detaljerade mål för fartygstekniska frågor, fartygsoperativa frågor och sjöolycksutredningar.
Ekonomiska mål m. m.
Som övergripande ekonomiskt mål för sjöfartsverket anges, liksom tidiga re år krav på full kostnadstäckning, dvs. intäkterna skall täcka samtliga kostnader inkl. avskrivningar och därutöver lämna en av statsmakterna fastställd avkastning. Finansieringen av verksamheten sker i dag främst genom avgifter på handelssjöfarten. Verkets kostnader för bl.a. fritids båtsverksamheten finansieras över statsbudgeten. Från den 1 juli 1990 har finansieringen av sjöfartsinspektionens verksamhet överförts från stats budgeten till handelssjöfartens kostnadsansvar. Sjöfartsverket sätter som mål för sitt ekonomiska resultat för treårspe- 83
rioden att klara statsmakternas krsiv på avkastning på verkets fasta statska- Prop. 1990/91: 100 pital enligt fastställd avkastningsränta. Avkastningsräntan utgör för närva- Bil. 8 rande 11,50%.
Sjöfartsverkets resultat de senaste åren har väsentligt överstigit förränt-ningskravet. Som affärsverk har sjöfartsverket fått möjlighet att fondera överskottsmedel vilket givit möjlighet till en rimlig konsolidering. Fonderade medel krävs bl.a. som gardering för stränga vintrar, oförutsedda svängningar i konjunkturen och för att möjliggöra en betydande självfinansiering av investeringarna.
Verket förordar som lämplig konjunkturmarginal ett överskott i förhållande till omsättningen på 1,5 — 2% efter kapitalkostnader och avkastningskrav, utjämnat över en konjunkturcykel.
Resultatprognosen för åren 1991 — 1993 präglas av lägre rationaliseringspotential och förväntade kostnadsökningar på grund av bl.a. ökade resursbehov inom sjöfartsinspektionen och sjömätningsverksamheten. Utfallet av verkets totala verksamhet kommer att följas kontinuerligt inte minst mot bakgrund av osäkerheten om den framtida konjunkturutvecklingen, de ändrade principerna för sjöfartsinspektionens finansiering samt gällande soliditetskrav.
Beträffande prissättningen har verket sedan början av 1980-talet haft som mål att höjningar av de allmänna sjöfartsavgifterna skall hållas inom inflationsramen. Vidare har verket eftersträvat full kostnadstäckning vid prissättning på de produkter och ijänster som sjöfartsverket tillhandahåller. Verket föreslår att detta skall gälla som mål även under treårsperioden 1991-1993.
Sjöfartsverket anser dock att prishöjningarna på verkets allmänna fyr-och farledsvaruavgifter fr.o.m. den 1 januari 1991 utöver inflationskompensation även måste täcka kostnaderna för sjöfartsinspektionens verksamhet.
Verket anser sig inte ha ett lämpligt sammanvägt mått för att redovisa produktivitetsförbättringar. Verket tar dock fram ett antal nyckeltal som utnyttjas i resultatanalyser. Sammantaget ger dessa ett gott underlag för att bedöma utvecklingen av sjöfartsverkets intäkter och kostnader och relaterar dessa till sjötrafikens utveckling. Verket anser också att en bild av produktionsförändringar erhålls genom den sänkning av kostnadsnivån i fast pris som löpande rationalis(;ringsåtgärder åstadkommer, dvs. 16,6 milj. kr. för kommande treårsperiod med en oförändrad servicenivå.
Soliditeten beräknas som andelen eget kapital (verkskapitalet) i förhållande till balansomslutningen. Sjöfartsverket bedömer att soliditeten för den närmaste treårsperioden, tack vare de goda ekonomiska resultaten hittills och på grund av nedskärningar i investeringsplanen, kommer att ligga runt 85%.
Investeringar
Verkets investeringsplan för treårsperioden omfattar ett belopp på 248.3
milj. kr. enligt följande fördelning. 84
Milj. kr.
Farleder och
utmärkning
Lotsning
Sjöräddning
Sjökartläggning
Isbrytning
Övrigt
Summa
21,7
9,4
19,6
4,4
4,7
86,8
28,4
18,6
4,4
11,6
5,5
71,1
29,1
16,8
6,3
30,0
5,5
2,6
90,3
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Investeringarna avser till övervägande del återanskaffningar.
Sjöfartsverket har vanligtvis en jämn och relativt låg investeringsnivå. 1 förhållande till övriga trafikverk är den mycket låg. När en enhet i flottan av större arbetsfartyg skall ersättas ökar emellertid investeringsvolymen kraftigt under ett å två år, varefter nivån åter sjunker tillbaka.
Jämfört med den investeringsplan som presenterades förra budgetåret har ett par projekt inom sjökarteverksamheten, bl. a. laserbathymetrin, för närvarande stmkits från planerna.
Treårsplanens investeringsprogram om totalt 248,3 milj.kr. beräknas finansieras till övervägande del av avskrivningsmedel, balanserade vinstmedel samt till viss del genom lån i riksgäldskontoret.
Verket föreslår liksom för innevarande budgetår att marknadsmässig upplåning kan ske i riksgäldskontoret inom en ram av 70 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att verket till den del löpande utbetalningar inte kan bestridas med löpande inbetalningar under budgetåret 1990/91 får disponera en ram för kortfristig upplåning hos riksgäldskontoret på 40 milj.kr. och att verket får sätta in kassamässigt överskott på räntebärande konto i riksgäldskontoret.
Sjöfartsverket hemställer vidare om godkännande av den i planen föreslagna allmänna inriktningen och omfattningen av verksamheten under perioden 1991 — 1993 samt av föreslagna servicemål och ekonomiska mål för perioden.
Föredragandens överväganden
Verkets huvudsakliga uppgifter är att svara för att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former.
En annan viktig uppgift för verket är inspektionsverksamheten. Genom den ökade miljömedvetenheten, och som en effekt av den ökande konkurrensen inom sjöfarten ställs också ökade krav på inspektionsverksamheten för att värna om sjösäkerheten.
Jag anser att inspektionens resurser, inom ramen för den ekonomiska planeringen, måste ges nödvändig prioritet.
Mot denna bakgmnd godtar jag den av verket föreslagna allmänna inriktningen och omfattningen av verksamheten under treårsperioden 1991 -1993 samt föreslagna servicemål.
Beträffande de ekonomiska målsättningama vill jag anföra följande.
85¶Den av verket föreslagna investeringsplanen för åren 1991 — 1993 kan Prop. 1990/91: 100 fullföljas i sina huvuddrag. Bil. 8
Jag godkänner verkets rationaliseringsplan för treårsperioden där målsättningen är att inom nuvarande servicemål uppnå en kostnadsminskning på 16,6 milj.kr. Beträffande målet för produktiviteten vill jag dock understryka vikten av att verket fortsätter arbetet med att ta fram och analysera nyckeltal för de delar av verksamheten där detta är möjligt.
Jag finner ingen anledning att nu revidera de ekonomiska mål som verket ställt upp för ekonomiskt tesultat och prissättning för treårsperioden 1991-1993.
Jag vill erinra om att inspektionsverksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91 ingår i handelssjöfartens, betalningsansvar. Jag kommer senare under anslag E I. att redovisa ett förslag om överföring av ansvaret för isbrytningens bränslekostnader till affärsverksamheten fr.o.m. budgetåret 1991/92.
1 enlighet med verkets förslag föreslår jag att verket under budgetåret 1991/92 får disponera en rörlig kredit hos riksgäldskontoret inom en ram av 40 milj.kr. till löpande utbetalningar som inte kan bestridas med löpande inbetalningar. Jag föreslår därutöver en ram för långfristig upplåning på 70 milj. kr. för nästa budgetår varav 50 milj. kr. för finansiering av det av riksdagen tidigare beslutade sjömanspensionssystemet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden 1991 — 1993,
2. godkänna de resultat-, pris-, soliditets- och servicemål för sjöfartsverkets verksamhet som jag har förordat för perioden 1991 — 1993,
3. godkänna vad jag har anfört om sjöfartsverkets investeringar under perioden 1991 — 199:1 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvikelser därifrån.
E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster
1989/90 Utgift 105 616000
1990/91 Anslag 120200000 1991/92 Förslag 74200000
Från anslaget betalas kostnader inom sjöfartsverkets ansvarsområde som inte skall ingå i handelssjöfanens betalningsskyldighet.
Sjöfartsverkets anslagsframställning
Verket föreslår att 113,8 milj.kr. före pris- och löneomräkning anvisas som ersättning till verket för vissa Ijänster avseende farleds- och far tygsverksamhet för budgetåret 1991/92. Anslagsposten tjänster inom fårled.sverksamheten omfattar kostnader 86
inom farledsverksamheten som inte skall belasta handelssjöfarten. Av det Prop. 1990/91: 100 totala beloppet på 56,2 milj. kr. faller största delen på kostnader för fritids- Bil. 8 båtstrafik och yrkesfiske. Dessa kostnader avser åtgärder av typen särskild utmärkning av farleder, sjöräddning m.m. Resterande medelsbehov skall täcka kostnaderna för bl. a. bemanning av fyrar av regionalpolitiska skäl, underskott i driften av Falsterbokanalen, viss verksamhet inom totalförsvaret samt deltagande i vissa internationella organisationers arbete.
Under anslagsposten tjänster inom farlygsverksamheten tar verket upp kostnader för bl.a, sjömansregistret och deltagande i vissa internationella organisationers arbete. Verket yrkar för anslagsposten tjänster inom fartygsverksamheten ett belopp på 4,5 milj. kr.
Anslagsposten vissa bemanningskostnader rymmer kostnader för resor och traktamenten för anställd militär personal på isbrytarna samt bemanningskostnaderna för anställd militär personal på sjömätningsfartyg. Verket föreslår att 20 milj. kr. anslås för dessa ändamål.
Från anslaget har hittills även bränslekostnader för isbrytning betalats. Slutligen finansieras även sjösäkerhetsrådet, sjöfartens del av statens haverikommissions verksamhet samt vissa kostnader för åtgärder som sjöfartsverket får föreskriva med hjälp av lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Föredragandens överväganden
1 mitt förslag till anslag har jag beaktat den ändring som skett genom utvidgningen av statens haverikommissions verksamhet. Den tidigare anslagsposten Ersättning till statens haverikommission, m.m. bör därför fr.o.m. budgetåret 1991/92 endast inbegripa ersättning för åtgärder mot vattenjÖrorening från fartyg.
1 regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen redovisas en minskning av utgifterna inom kommunikationsdepartementets område. Jag förordar att bränslekostnaderna för isbrytningen fortsättningsvis skall betalas av näringen och att följaktligen det belopp som för innevarande budgetår tagits upp för detta ändamål, 43,9 milj. kr., skall utgöra del av denna besparing. Den särskilda anslagsposten bränslekostnader m. m. kan därför utgå. Vidare föreslår jag att ytterligare ca 2 milj. kr. sparas inom anslagsposten tjänster inom jarledsverksamhelen vad avser bidrag till samtrafikkostnaderna för farledsverksamheten.
Kostnaderna för deltagande i vissa internationella organisationers arbete skall senast budgetåret 1991/92 enligt den plan som tidigare redovisats för riksdagen helt överföras från anslaget till affärsrörelsen. För nästa budgetår har jag därför inte tagit upp några särskilda medel för detta ändamål.
1 anslagsposten ingår även medel för sjöfartens beredskapsinvesteringar. Dessa uppgår till 0,8 milj. kr. 1 avvaktan på den särskilda försvarspolitiska proposition som avses föreläggas för riksdagen våren 1991 föreslår jag oförändrat 0,8 milj. kr. för detta ändamål.
Under anslagsposten tjänster inom fartygsverksamheten har samlats den 87
del av sjöfartsverkets kostnad för fartygsverksamheten som inte skall belasta handelssjöfarten.
Även i denna anslagspost ingår kostnader för deltagande i vissa intemationeUa organisationers arbete. Min bedömning är här liksom tidigare att den successiva överföring av dessa kostnader till affärsverksamheten som fastlagts skall slutföras. För budgetåret 1991/92 har jag därför inte räknat med särskilda medel för detta ändamål.
Mitt förslag till anslagsfördelning för budgetåret 1991/92 framgår av följande tabell. Någon särskild pris- och löneomräkning har inte beaktats i anslaget.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Anslagsposter
1990/91
1991/92
Anvisat
Enl. verkets
Före-
förslag
draganden
tusental kr.
1. Sjösäkerhelsrådet
3 170
3 460
2. Tjänster inom
farledsverksamheten
52 220
3. Vissa bemannings-
kostnader
4. Åtgärder mot
vattenförorening
från fartyg
förslagsvis
5. Tjänster inom
farlygsverk-
samheten
4485 Summa anslag
76300*
83949*
74200
* Exkl. Bränslekostnader för isbrytning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 74 200000 kr.,
2. godkänna vad jag har anfört om betalningsansvaret för isbryt ningens bränslekostnader.
E 2. Fritidsbåtsregister
1989/90 Utgift 9100000
1990/91 Anslag 7 900000
1991/92 Förslag 1000
Enligt lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall registrering av vissa båtar ske i ett fritidsbåtsregister som administreras av sjöfartsverket och länsstyrelserna. Kostnaderna för registeruppläggning, drift, underhåll och administration av registret skall täckas genom avgifter. Ägaren av register-pliktig båt skall betala en årlig registeravgift.
Influtna registeravgifter har hittills redovisats under en särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Sjöfaitsverket avses årligen före den 1 sep-
tember till regeringen lämna förslag till registeravgift för nästföljande år. Prop. 1990/91:100 Som underlag för beräkningen av avpjften skall redovisas influtna avgifter Bil. 8 och samtliga utgifter för registret under föregående budgetår samt de beräknade utgifterna för såväl löpande som för nästföljande budgetår.
Sjöfartsverkets anslagsframställning
Sjöfartsverket redovisar i sin anslagsframställning att registerbevis hade skickats ut för 259 782 båtar den 30 juni 1990. Sjöfartsverket och SCB bedömer att det totala antalet registerpliktiga båtar uppgår till ca 295000.
Registreringsbenägenheten hos ägare till registreringspliktiga båtar har inledningsvis varit låg. Detta har skapat problem och förseningar i uppbyggnaden av registret och av system kring detta och därmed för användandet av registret för de ändamål det skall tjäna.
Registreringsläget har emellertid nu förbättrats jämfört med föregående år. Förbättringen är enligt verkets uppfattning ett resultat dels av de informationskampanjer som drivits, dels av den intensifierade övervakningen av efterlevnaden av reglerna om registreringsskyldighet från kustbevakningens och polisens sida.
Registeravgiften är 30 kr. för år 1990. Den principiella utgångspunkten vid fastställande av avgiften var att avgiftsintäkterna de närmaste åren skulle täcka hela driftskostnaden för registret inkl. en periodiserad del av uppläggningskostnaden. Vidare förutsattes att det färdiga registret skulle komma att omfatta 400000 båtar. Som framgått är det verkliga antalet båtar betydligt lägre.
Registeravgiften, för närvarande 30 kr./båt, föreslår verket skall höjas till50kr./båt.
Medelsbehovet för budgetåret 1991/92 beräknar sjöfartsverket till 10,1 milj.kr.
Föredragandens överväganden
Jag förordar fr.o.m. nästa budgetår att nuvarande anslagsfinansiering ersätts med ett tusenkronorsanslag.
Det innebär att verket får disponera de avgifter som flyter in. Eftersom avgiften nu i det närmaste kan beräknas täcka de löpande kostnaderna för registerhållningen anser jag tills vidare att avgiften kan hållas oförändrad. Jag vill emellertid erinra om att det finns balanserade kostnader på ca 9,6 milj. kr. som successivt också skall täckas av registeravgiften.
Jag är för närvarande inte beredd att föreslå en höjning av registeravgiften. Den blir därmed för år 1991 oförändrat 30 kr.
Influtna registeravgifter skall förutom sjöfartsverkets kostnader för registret även täcka trafiksäkerhetsverkets och länsstyrelsernas kostnader.
Med hänsyn till att merparten av fritidsbåtarna redan har registrerats bedömer jag inte att det finns skäl till kostnadsökningar för registerhållningen.
Jag avser ge sjöfartsverket i uppdrag att inkomma med förslag till driftstat för fritidsbåtsregistret för kommande budgetår. I det fall att 89
löpande kostnader inte skulle kunna täckas med influtna medel anser jag Prop. 1990/91: 100 att sjöfartsverket övergångsvis bör få möjlighet att finansiera detta genom Bil. 8 upplåning i riksgäldskontoret. Verket bör vidare i sin anslagsframställning redovisa erfarenheterna av registret.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Fritidsbåtsregister för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
E3. Transportstöd för Gotland
1989/90 Utgift 44952000
1990/91 Anslag 46000000
1991/92 Förslag 69000000
Från anslaget ges statsbidrag till linjesjöfarten till och från Gotland. Transportstödet omfattar såväl person- som godsbefordran och är inbyggt i den taxa som tillämpas. Vidare ges i dag från anslaget bidrag till vissa lastbilsföretag för att täcka de merkostnader för godstransporter till och från Gotland som inte kompenseras av det s. k. Gotlandstillägget. Anslaget administreras av transportrådet.
Resultat under år 1989
1 budgeten för kalenderåret 1989 beräknades att stödet till färietrafiken skulle uppgå till ca 38 milj. kr. Det verkliga utfallet blev 40milj. kr. Avvikelsen från budget beror bl.a. på att bunkerpriser och hamnavgifter har Ökat mer än beräknat. I reala termer har statsbidraget under perioden 1985— 1989 minskat. Under samma period har både antalet passagerare och godsvolymen i färjetrafiken öksit.
Transportrådet
Transportrådet har för budgetåret 1991/92 beräknat kostnaderna för transportstödet till 85 milj. kr. varav 6 milj. kr. avser statsbidraget till lastbilsföretagen. Den relativt stora ökningeni i förhållande till föregående budgetårs anslag beror på kraftigt ökade bunkerpriser och räntekostnader samt intäktsbortfall till följd av förväntat trafikbortfall. Antal passagerare förväntas minska avsevärt till följd av höjda taxor på gmnd av införande av mervärdeskatt på resor. Statistik för perioden januari —oktober 1990 visar på en nedgång i resandet.
Under år 1990 har en ny färja köpts in, främst för att tillgodose de ökade transporterna av gods och transporter av farligt gods.
Utredningar om transportstödet
I betänkandet (SOU 1990:73) Transportstöd, som övériämnats till rege ringen, föreslås att administrationen av stödet till färjetrafiken till och från 90
Gotland överförs till länsstyrelsen i Gotlands län. Transportrådet föreslås Prop. 1990/91: 100 dock ha kvar ansvaret för förhandlingar, avtalsfrågor m. m. med rederiet. Bil. 8 Vidare föreslås att stödet till lastbilsföretagen överförs till länsstyrelsen i Gotlands län under länsanslaget för regionala utvecklingsinsatser.
Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har regeringens uppdrag att följa och utvärdera stöden till godstransporterna. SPK anser att det s.k. Gotlandstillägget bör avvecklas och att transportköparna får bidrag i varje enskilt fall efter prövning. SPK anser vidare att nuvarande bidrag som utgår till vissa lastbilsföretag är överskattat och förmodligen är större än de verkliga merkostnaderna.
Föredragandens överväganden
Som en del i regeringens åtstramningspaket föreslår jag att statsbidraget till vissa lastbilsföretag för merkostnader i godstransporter till och från Gotland upphör fr. o. m. den Ijuli 1991. Vad gäller behovet av att utveckla olika transportsystem för Gotland vill jag, efter samråd med industriministern, erinra om att länsstyrelsen med medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser har möjlighet att stödja utvecklingsprojekt även inom transportområdet.
Riksdagen har i beslut (prop. 1985/86:105, TU26) uttalat att en rimlig nivå för transportstödet till Gotland är ca40milj. kr. Denna nivå motsvarar ca 55 milj. kr. i 1990 års prisnivå. Riksdagens uttalande har dock skett utan beaktande av bl. a. införande av mervärdeskatt på resor och kraftiga variationer i drivmedelspriser och ränteläge.
En tredje färja i koncessionstrafiken har ansetts nödvändig för att tillfredsställa godstransporterna, däribland transporterna av farligt gods. Denna färja bör efter viss ombyggnad kunna sättas i trafik under våren 1991.
Införande av mervärdeskatt på resor år 1991 har skapat en viss osäkerhet i bedömningen av antalet resande i Gotlandstrafiken. Det är i sammanhanget viktigt att beakta den samlade effekten av skattereformen som innebär en inkomstförstärkning. Min bedömning är att antalet resande inte kommer att minska i den utsträckning transportrådet angivit.
Systemet med det s. k. Gotlandstillägget och högstprisregleringen är ett konkurrensbegränsande och provisoriskt system. Riksrevisionsverket kommer under våren 1991 att redovisa förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillägget och högstprisregleringen slopas.
Regeringen har den 8 november 1990 beslutat om att förordna en auktoriserad revisor för att granska den del av koncessionsinnehavarens verksamhet som påverkar inkomster och utgifter i koncessionstrafiken.
Jag anser att förhandlingsuppgifterna och administrationen av transportstödet till Gotland är av sådan art att de bör vara kvar på en central nivå. I avsnittet Särskilda frågor, om en avveckling av transportrådet, kommer jag att behandla frågan om den framtida administrationen m. m. av transportstödet till Gotland.
Med beaktande av ovannämnda beräknar jag medelsbehovet för ansla get till 69 milj. kr. för budgetåret 1991/92. 91
Hemställan Prop. 1990/91:100
Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Transportstöd jör Gotland rör budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 69000000 kr.,
2. godkänna vad jag anfört om statsbidraget till vissa lastbilsföretag för merkostnader i godstransporterna till och från Gotland.
E 4. Handelsflottans pensionsanstalt
1989/90 Utgift O
1990/91 Anslag 1000
1991/92 Förslag 1000
Handelsflottans pensionsanstalt (BPA) handlägger ärenden om pensionering av sjömän enligt kungörelsen (1972:412) om sjömanspension (ändrad senast 1989:264).
Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skall arbetsgivare som sysselsätter sjömän betala sjömanspensionsavgift.
Kostnaderna för pensionsanstaltens administration betalas med dessa avgifter. Av medlen tas ett så stort belopp i anspråk till pensionsanstalten, som motsvarar summan av anstaltens avlöningar och omkostnader med avdrag för 1 000 kr.
HPAs anslagsframställning
HPA beräknar utgiftema för administration av pensionssystemet till 1 836000 kr. före pris- och löneomräkning under budgetåret 1991/92.
Föredragandens överväganden
Efter pris- och löneomräkning beräknarjag kostnaderna för HPAs administration till 1983000 kr. under budgetåret 1991/92. Över statsbudgeten anvisas oförändrat 1 000 kr.
Riksdagen har i december 1989 beslutat om slopande av den särskilda sjömanspensioneringen fr.o.m. den 1 januari 1990.
Beslutet innebär att en sjöman som vid utgången av år 1989 har beviljats pension eller som då har fyllt 55 år har rätt till pension enligt år 1989 gällande basbelopp. För en sjöman som vid utgången av år 1989 uppnått en ålder av 46 år och 8 månader men inte 55 år och som i övrigt kvalificerat sig för pension utgår reducerad pension enligt följande:
51 år eller lägre
20%
52 år
40%
53 år
60%
54 år
80%
Den övergångsordning som beslutats innebär att fondkapitalet kan be räknas vara slut under budgetåret 1991/92. Den fortsatta finansieringen av pensionsåtagandena — efter det att fondkapitalet förbrukats — bör som 92
tidigare redovisats ske genom upplåning i riksgäldskontoret och genom Prop. 1990/91: 100 redaravgifter. Upplåningsbehovet kan uppskattas till ca 75 milj.kr. exkl. Bil. 8 räntekostnader. Jag anser att upplåningen i riksgäldskontoret bör ske genom sjöfartsverkets försorg. Sjöfartsverket får därefter ställa nödvändiga medel till HPAs disposition. Upptagna lån och därmed sammanhängande räntekostnader skall återbetalas genom redaravgifter.
HPA har för budgetåret 1991/92 bedömt upplåningsbehovet till 50 milj.kr. Detta belopp skall följaktligen lånas upp i riksgäldskontoret av sjöfartsverket.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.
E 5. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
1989/90 Utgift O
1990/91 Anslag 1000
1991/92 Förslag 1000
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) planlägger, samordnar och genomför kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. Rådets verksamhet inriktas på kulturell service till ombordanställda i den svenska handelsflottan som avses ge en bild av det svenska kulturutbudet genom distribution av böcker, tidningar, telegrafiska nyhetssammandrag, inspelade TV-program, film m. m. Vidare lämnas även service till utländska handelsfartyg i fem svenska hamnar.
HKF beräknar utgifterna till 17 866000 kr. före pris-och löneomräkning under budgetåret 1991/92.
HKFs verksamhet finansieras genom att kostnaderna till viss del avräknas mot handelssjöfanens erlagda fyravgifter. Resterande kostnader för filmverksamheten m.m. finansieras genom intäkter.
Rådet hemställer att för budgetåren 1991/92 - 1993/94 ytterligare medel beviljas motsvarande en procent av fyravgifterna, eller ca 2,5 milj.kr. för att
a) bestrida lönekostnaderna för HKFs lönebidragsanställda, totalt ca 2 milj.kr. i 1990/91 års löneläge, samtidigt som vissa länsarbetsnämnder successivt avlastas motsvarande kostnad under treårsperioden,
b) beträffande återstående medel ingå i en nyinrättad investerings- och utjämningsfond för främst investeringsändamål, samt att fonden förvaltas av HKFs styrelse.
Föredragandens överväganden
Handelsflottans kultur- och fritidsråds främsta uppgift är att erbjuda sjö män ett så meningsfullt och attraktivt fritids- och kulturliv som möjligt. 93
HKF har till regeringen utföriigt redovisat en fördjupad anslagsframs- Prop. 1990/91:100 tällning för budgetåren 1991/92-1993/94. Bil. 8
Ett viktigt element i den statliga budgetprocessen är att kontinuerligt ompröva de statliga verksamheterna. Jag anser att det finns skäl att närmare undersöka om det kan finnas bättre alternativ till dagens statliga huvudmannaskap för handelsflottans kultur- och fritidsråd.
Mot denna bakgrund vill jag avvakta med ett ställningstagande till den föreslagna treårsbudgeten.
För nästa budgetår räknar jag med att 16930000 kr. avräknas från fyravgifterna för HKFs verksamhet.
Över statsbudgeten anvisas ett oförändrat belopp om I 000 kr.
Eftersom det saknas samband mellan sjöfartsverkets inkomster från fyravgifter och HKFs verksamhet anser jag att systemet med procentav-räkning, för närvarande 9%, slopas.
HKF har föreslagit att nuvarande handelsflottans kultur- och fritidsråds fond får ombildas till en fond för investeringar, utvecklingsarbete och utjämningsändamål. Behållningen i fonden uppgår för närvarande till 3 200000 kr. Jag anser att detta belopp skall kunna användas av HKF efter särskilt beslut av regeringen. Det överskott som kan uppstå fr.o.m. budgetåret 1991 /92 bör fritt få disponeras efter beslut av HKFs styrelse.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 6. Ersättning till viss kanaltrafik m. m.
1989/90 Utgift 60500000
1990/91 Anslag 69 780000 1991/92 Förslag 59 780000
Från anslaget kompenseras Trollhätte kanalverk och Vänerns segla-tionsstyrelse enligt statsmakternas beslut om att slopa de särskilda passageavgifterna för Vänertrafiken (prop. 1978/79:24, TU6, rskr. 61). Riksdagen har därefter beslutat (prop. 1985/86:100 bil. 8, TUM, rskr. 228) att kostnaderna över anslaget skall betalas av staten.
Statens vattenfallsverks anslagsframställning
Trollhätte kanalverk som ingår i Vattenfallskoncernen beräknar driftsun derskottet under andra halvåret 1991 till 36,3 milj.kr. samt för år 1992 till 75,5 milj. kr. Enligt verket skulle mot denna bakgrund anslaget för budget året 1991/92 behöva uppgå till 71,9 milj.kr. Den kraftiga ökningen beror enligt kanalverket framför allt på löneökningar och ökade underhållskost nader. 94
Vänerns seglationsstyrelse begär en ersättning för budgetåret 1991/92 på Prop. 1990/91:100 7 780000 kr. I detta belopp ingår kostnader för utmärkning av fritidsbåts- Bil. 8 leder i Vänern. Ökningen av anslaget motiveras av kostnadsökningar speciellt på personalsidan, vilka inte kunnat kompenseras trots rationaliseringsåtgärder och justeringar av de taxor som styrelsen kan påverka.
Transportstödsutredningen
Transportstödsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:73) Transportstöd berört anslaget till viss kanaltrafik m.m. och därvid övervägt frågan om en regionalisering av ansvaret för stödet till Vänersjöfarten. Utredningen uttalar i sammanhanget att Vänerregionens transportsystem av vägar, järnvägar och sjöfart bör ses i ett samlat perspektiv.
Utredningen föreslår bl.a. mot den bakgmnden i sitt betänkande att transportrådet skall överta ansvaret för anslaget Ersättning till viss kanaltrafik m.m. En uppgift för transportrådet i dess nya roll skulle enligt utredningen bli att gemensamt med berörda parter närmare överväga om nuvarande avgifts- och anslagssystem är optimalt och om så anses lämpligt ge förslag på altemativa system.
Föredragandens överväganden
Det nuvarande systemet med kompensation via statsbudgeten för uteblivna passageavgifter för Vänersjöfarten tillkom som framgått år 1986. Anslagsbelastningen har under de gångna åren ökat väsentligt, och har nu enligt min mening nått en nivå då ytterligare överväganden måste göras om det statliga stödet till Vänersjöfarten.
1 regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviseras somjag tidigare har berört ett åtstramningspaket inom kommunikationsdepartementets område. För nästa budgetår föreslår jag mot denna bakgrund ett anslag på 59,8 milj.kr. Ersättningen till kanalverket uppgår därvid till 52,8 milj.kr. och till Vänerns seglationsstyrelse till 7,0 milj.kr. Jag har därvid inte beräknat någon särskild ersättning för utgifter i samband med utmärkning m. m. av fritidsbåtsleder.
Kanalverket bör emellertid enligt min mening nu även ges möjlighet att ta ut särskilda avgifter av trafiken på kanalen. En stor del av trafiken är numera fullt avgiftsbefriad genom att den utförs som inrikes trafik. Kanalverket bör avväga denna avgift mot olika servicenivåer och rationaliseringsåtgärder i syfte att åstadkomma bästa möjliga service i förhållande till Vänersjöfartens behov och betalningsvilja.
Transportstödsutredningen har som framgått föreslagit att stödet till Vänersjöfarten fortsättningsvis skulle administreras centralt för att åstad komma en nödvändig systemsyn på Vänerregionens transportbehov och på inlandssjöfartens framtid. Detta förslag tillstyrks av samtliga berörda remissorgan, bl.a. transportrådet, sjöfartsverket, statens vattenfallsverk, Vänerns seglationsstyrelse och hamnförbund samt länsstyrelserna i Skara borgs och Värmlands län. Även utredningens förslag om en översyn av nuvarande avgifts- och anslagssystem tillstyrks av samma remissinstanser. 95
Jag delar i allt väsentligt utredningens syn i dessa frågor. Jag kommer Prop. 1990/91: 100 emellertid senare denna dag att redogöra för mitt förslag beträffande en Bil. 8 avveckling av transportrådet. Chefen för industridepartementet avser att senare under riksmötet redovisa ett förslag om att ombilda statens vattenfallsverk, till vilket kanalverket hör, till aktiebolag. Mot denna bakgrund finns anledning till ytterligare överväganden rörande bl. a. de administrativa frågorna. Jag vill för egen del särskilt ta fasta på den systemsyn på Vänerregionens transportbehov som transportstödsutredningen presenterat. Jag avser därför senare att föreslå att en särskild utredningsman får i uppdrag att utvärdera det hittillsvarande stödet till Vänersjöfarten och tillsammans med berörda parter utforma ett förslag till hur en sådan systemsyn kan uppnås.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört i fråga om införande av en passageav gift för Vänersjöfart,
2. till Ersättning till viss kanaltrafik m. tn. för budgetåret 1991 /92 anvisa ett förslagsanslag på 59 780000 kr.
E 7. Stöd till svenska rederier
1989/90 Utgift O
1990/91 Anslag 20000000
1991/92 Förslag 5000000
Våren 1982 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop. 1981/82:217, TU 37, rskr. 437). Beslutet innebar bl.a. ett tidsbegränsat stöd till svenska rederier. Stödet grundas i normalfallet på den sjömansskatt som inbetalats åren 1982—1985. Stödet administreras av nämnden för rederistöd.
Nämndens for rederistöd anslagsframställning
Nämnden för rederistöd redovisar i sin anslagsframställning att man t.o.m. halvårsskiftet 1989 utbetalat sammanlagt 643 milj.kr. i stöd. Av beloppet avser 424 milj.kr. konsclideringsstöd. Budgetåret 1989/90 har nämnden inte beviljat något stöd. För budgetåret 1991/92 beräknar nämnden att stödet kommer att uppgå till ca 5 milj. kr.
Föredragandens överväganden
Jag förordar för nästa budgetår ett anslag på 5 milj. kr. för stöd till svenska
rederier. 96
Hemställan Prop. 1990/91: 100
Bil 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 5000000 kr.
E 8. Bidrag till svenska rederier
1989/90 Utgift 451000000 1990/91 Anslag 550000000 1991/92 Förslag 550000000
Våren 1988 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska åtgärder (prop. 1987/88:129, TU27, rskr. 337). Beslutet innebar att ett särskilt statsbidrag lämnas till svenska rederier för att sänka redarnas bemanningskostnader. Bidraget infördes fr.o.m. den 1 januari 1989 med 38000 kr. per helårsanställd sjöman sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Statsbidraget administreras av nämnden för rederistöd. Från anslaget utbetalas även bidrag motsvarande den sjömansskatt som erläggs för sjömän anställda på svenska handelsfartyg i fjärrfart.
Nämndens för rederistöd anslagsframställning
Nämnden för rederistöd beräknar kostnaderna för bidraget avseende sjömansskatt för budgetåret 1991/92 till ca 250 milj.kr. och bidraget till kostnaderna för socialavgifter till ca 300 milj.kr. Nämnden beräknar administrationskostnaderna till 1,2 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Nämnden för rederistöd har vidare överlämnat en skrivelse i vilken nämnden begär att den del av bidraget som är relaterat till de sociala kostnaderna räknas upp från 38000 kr. till 49000 kr. per helårsanställd sjöman.
Föredragandens överväganden
Jag förordar i likhet med nämnden ett anslag på 550 milj.kr. för nästa budgetår. Jag har vidare inte någon erinran mot nämndens beräkning av administrationskostnaderna.
Bidraget har till syfte att bl. a. motsvara den skattefrihet som i många fall gäller för sjöfart under utländsk flagg.
Nämnden har som framgått begärt en uppräkning av en del av stödet. Eftersom stödet också är bundet till sjömansbeskattningen vill jag i sam manhanget erinra om regeringens förslag om fortsatt reformering av inkomst- och företagsbeskattningen (prop. 1990/91:54). I denna föreslås att sjömansskattelagen upphävs och att sjömännen fr.o. m. 1993 års taxering beskattas enligt landskattesystemet. För att inte övergången skall medföra en påtaglig skärpning av sjömännens beskattning är regeringens avsikt att ett system med särskilda sjöarbetsinkomstavdrag för inkomster ombord på svenska handelsfartyg skall införas i samband med övergången till landskat- 97
7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 8
tesystemet. Med hänvisning till detta är jag inte beredd att tillstyrka förslå- Prop. 1990/91:100 get om en uppräkning av bidraget. Bil. 8
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag Ull .svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 550000000 kr.
98¶F. Luftfart Prop. 1990/91: lOO
Bil. 8 Luftfartsverket
Det övergripande målet för luftfartsverket är att främja en på sunda ekonomiska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för att en tillfredsställande flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till lägsta möjliga kostnader. Verket har fem huvuduppgifter:
—att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser,
—att i fred svara för civil och militär flygtrafikledning,
—att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten,
—att utöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt
—att ombesörja beredskapsplanläggning i fråga om den egna verksamheten och den civila flygtransportsektorn i övrigt.
Styrningen av luftfartsverket sker genom fastställande av ekonomiska mål och servicemål på grundval av rullande treårsplaner.
Luftfartsverket tillämpar fr.o.m. den I januari 1991 kalenderårsredovisning, varför den aktuella treårsplanen avser perioden 1991 — 1993.
Verksamhetens inriktning m. m.
Luftfartsverket anger i sin treårsplan för 1991 — 1993 mål för samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten under perioden.
Luftfartsverkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verkets agerande tar sikte på att stärka flygtransportsektorns konkurrensförmåga. Förutom en stor följsamhet av tjänsteutbudet till förändrade behov eller möjligheter skall flygbolagen kunna erbjudas förutsättningar för hög regularitet, korta markuppehåll och smidig trafikavveckling utan att detta sker på bekostnad av flygsäkerheten eller miljön.
Luftfartsverkets tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels kommersiella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en nödvändig och obligatorisk förutsättning för att en flygtransport skall kunna ske. Övriga tjänster som luftfartsverket tillhandahåller benämns kommersiella tjänster. Servicemålen för systemtjänster är följande: För start- och landningstjänst att: — medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell flygverksamhet använda flygplanstyper under resp. flygplats öppethåll-ningstid. Trafikbortfallet av antalet rörelser med flygplan över 15 ton under vinterperioden skall uppgå till högst I %. Det antal starter och landningar skall medges med olika flygplanstyper och trafikslag (in- och utrikes linjefart och chartertrafik) som följer av de tidtabeller som godkänts.
99¶För pa.s.sagerartjänst att: Prop. 1990/91: 100
— tillhandahålla passagerarutrymmen, passagerarservice och övrig service Bil. 8 som kan förväntas av kunder under resp. flygplats öppethållningstid
eller i övrigt efter överenskommelse. ¥ör flygtrafiktjänst en route att:
— befrämja en säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginforma- tionsregioner. Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall tillhandahållas åt såväl civil som militär luftfart så att all luftfart kan bedrivas säkert och rationellt.
För jlygsäkerhetstjänst att:
— säkerhetsarbetet skall bedrivas med ökad kraft och intensitet, och flyg säkerhetsstandarden skall lägst vara i nivå med den som finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer.
För trafikpolitiska tjänster att:
—verket genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppföljning av utvecklingen inom flygtransportsektorn skall bygga upp kunskap som underlag till förslag och beslut som leder till sektorns sunda utveckling,
—verket i sin prisreglerande verksamhet skall se till konsumenternas intresse av rimliga priser på en marknad av monopol- eller oligopolka-raktär. Samtidigt skall flygföretagens behov av att hålla en intäktsnivå som är tillräcklig för långsiktig lönsamhet tillgodoses.
Syftet med att producera kommersiella tjänster är att öka effektiviteten och konkurrensförmågan i flygtransportsystemet, bl.a. genom att hålla tillbaka priserna på de trafikinriktade tjänsterna. Till de kommersiella tjänsterna hör ramptjänst, expeditionstjänst, hangar- och parkeringstjänst, bilparkering, lokaluthyrning, tankningstjänst, konferensservice, reklamplatsförsäljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende.
Produktionen av kommersiella tjänster skall vara ett komplement till produktionen av systemtjänster. Den får således inte bedrivas så att den primära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken hindras eller blir eftersatt.
Luftfartsverket skall vara öppet för att lansera nya kommersiella tjänster. Härvid skall den konkurrensRirdel som ligger i att verket på flygplatserna har tillgång till personal, byggnader, mark och utrustning tas tillvara.
Luftfartsverket föreslår som mål för kommersiella tjänster att priset i princip skall sättas så att överskottet blir så stort som möjligt, dock med möjlighet till vissa avsteg från denna princip.
Ekonomiska mål m. m.
100¶Luftfartsverket anger i treårsplanen beträffande ekonomiska mål att verket under budgetåret 1990/91 till staten skall inleverera avkastning på verkets fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta (11,5%), samt inrikta sin verksamhet på att uppnå ett resultat som därutöver medger en återbetalning till staten på 260 milj. kr. Eieloppet utgör en del av före budgetåret 1987/88 ackumulerad underförräntning, som den I juli 1990 utgjorde 429 milj.kr. Staten skall senast budgetåret 1991/92 helt ha kompenserats för ackumulerad underförräntning.
Som en följd av övergången till kalenderårsredovisning har budgetåret Prop. 1990/91: 100 1989/90 föriängts till 18 månader. Bil. 8
Enligt verkets delårsrapport uppgick det ekonomiska resultatet för 12-månadersperioden I juli 1989 —30 juni 1990 till 486 milj.kr., vilket översteg det statliga förräntningskravet med 317 milj.kr. För det förlängda budgetåret 1989/90 beräknas resultatet före dispositioner uppgå till 709 milj.kr. Redovisade och bedömda överskott medger förutom återbetalning till staten en fondering av överskottsmedel för kommande investeringar.
Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd årlig passagerart ill växt fram till år 2000 med i genomsnitt 5,4 % för inrikes trafik, 6,7 % för utrikes trafik och 2 % för chartertrafik på svenska flygplatser.
För att kunna upprätthålla nuvarande servicenivå med den ökning i trafiken som förutses bedöms personal och övriga driftresurser behöva ökas med i genomsnitt ca 3 % per år. Som mål för produktiviteten under treårsperioden föreslås en ökning med i genomsnitt 2 % per år, vilket innebären sänkning jämfört med gällande mål. Som motiv fördetta anger verket en lägre förväntad trafiktillväxt tillsammans med ökade personalbehov till följd av genomförda investeringar. För innevarande budgetår beräknas således endast en enprocentig produktivitetsförbättring.
Vid ingången av tolvmånadersperioden juli 1989—juni 1990 uppgick soliditeten till 52 %. Till följd bl.a. av fördyringar i samband med den nya inrikesterminalen på Arlanda anger verket att soliditeten vid utgången av det förlängda budgetåret 1989/90 beräknas ha sjunkit till 40%. Luftfartsverket redovisar att man med anledning av detta har vidtagit kraftfulla åtgärder under hösten 1990. Bl.a. har i princip införts investeringsstopp och investeringsramen för år 1991 har skurits ned med ca 25%.
För treårsperioden 1990/91 — 1992/93 gäller enligt regeringens beslut att soliditeten inte får understiga 45 %. Luftfartsverket anser att detta mål bör sänkas till 40% för treårsperioden 1991 — 1993, varjämte verket föreslås få viss möjlighet till extern finansiering utanför riksgäldskontoret.
Nuvarande målsättning för prissättningen innebär att höjningen av luftfartstaxorna skall begränsas till att ligga något under den allmänna prisökningen. Detta styrs av det s.k. SI LA-protokollet, vilket för närvarande begränsar möjligheten att via prissättningssystemet täcka kostnader för verkets totala investeringsbehov. Diskussioner pågår mellan företrädare för kommunikationsdepartementet och SILA om protokollets utformning i denna del. Inom luftfartsverket pågår i anslutning till detta en översyn av verkets prispolicy och prissättningssystem. 1 avvaktan på dessa översyner föreslår luftfartsverket att nuvarande målsättning skall gälla.
Treårsplanens investeringsprogram, som omfattar totalt 4,7 miljarder kronor beräknas finansieras genom verkets resultatöverskott från tidigare år, genom avskrivningsmedel och genom lån i riksgäldskontoret. Mot bakgrund av de stora investeringsbehoven och svårigheterna att klara soliditetsmålet föreslår verket vidare att det ges ökade möjligheter att frigöra kapital ur fast egendom, vilket skulle begränsa upplåningsbehovet och utgöra ett alternativ till dagens finansieringsmöjligheter. 101
Verket föreslår mot denna bakgmnd att inom en ram på 1,5 miljarder Prop. 1990/91:100 kronor få rätt till "fastighetsrenting" och "sale-lease-back" där försäljning Bil. 8 av fast egendom ingår som ett led i affären.
För tolvmånadersperioden juli 1989—juni 1990 uppgick riksgäldsfinansieringen till I 020 milj.kr. och för perioden juli-december 1990 bedöms behovet till 550 milj.kr. Behovet av riksgäldsmedel för treårsperioden 1991 — 1993 beräknas till ca 250 milj.kr. under fömtsättning att verkets föreslagna nya finansieringsformer kan godtas. Luftfartsverket föreslår i sin treårsplan att de beloppsmäss iga begränsningarna för verkets upplåning i riksgäldskontoret fortsättningsvis skall slopas. Verket föreslår också att det skall få befogenhet att besluta om samtliga investeringar oavsett belopp och hur de skall finansieras inom ramen för en av statsmakterna godkänd inriktning av investeringsverksamheten och med beaktande av uppställda servicemål samt miljöpolitiska och ekonomiska mål.
Luftfartsverket föreslår vidare att verket bemyndigas att inom en ram av IO 000 000 kr. teckna aktier i ett bolag med uppgift att exploatera mark för kommersiell användning på Göteborg—Landvetter flygplats samt att där uppföra anläggningar och förvalta fastigheter och anläggningar.
Remissyttranden
Linjeflyg AB (LIN) och Scandinavian Airlines System (SAS) har yttrat sig över luftfartsverkets treårsplan. Båda företagen instämmer i allt väsentligt i luftfartsverkets bedömningar om behovet av investeringar. Man understryker angelägenheten av att färdigställandet av en tredje start- och landningsbana på Arlanda påskyndas.
LIN och SAS anser att produktivitetsutvecklingen inom luftfartsverket är oacceptabelt låg och att nya och bättre produktivitetsmått snarast måste utvecklas. LIN och SAS framför också krav på att luftfartsverkets soliditetsmål bör sänkas inför den kommande perioden med stora investeringar.
Föredragandens överväganden
Flygtrafikens ökning fortsatte även under år 1989. Utrikestrafiken stod under året för den största tillväxten, 13,5% mätt i antal passagerare. Inrikestrafikens ökningstakt dämpades något till 5 % medan chartertrafiken, som karaktäriseras av stora fluktuationer mellan åren, noterade en minskning med 2 %. Den kontinuerliga utvecklingen av flyget ställer stora krav på luftfartsverkets verksamhet och innebär att arbetet med kapacitetsförbättringar inom flygplats- och flygtrafikledningssystemet måste fortsätta.
Konkurrenskommittén har i sitt betänkande (SOU 1990:58) Konkur rens i inrikesflyget framfört förslag till vissa avreglerande åtgärder inom det svenska inrikesflygnätet. Vidare har flygplatsutredningen i sitt betän kande (SOU 1990:55) Flygplats 2000 framfört förslag angående de svens ka flygplatsernas huvudmannaskap i framtiden m. m. Remissförfarandet av dessa betänkanden har nyligen avslutats. Jag avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor under våren 1991. 102
Jag godtar den av verket föreslagna allmänna inriktningen av verksam- Prop. 1990/91:100 heten under treårsperioden 1991 — 1993 samt föreslagna servicemål. Verk- Bil. 8 samhetsinriktningen syftar till att stärka flygets konkurrenskraft. Verksamheten utformas i nära samarbete med flygbolag, kommuner och andra berörda intressenter såväl i fråga om inriktningen som omfattningen av service och investeringsåtgärder.
Målet för luftfartsverkets kommersiella tjänster innebär dels att verksamheten skall täcka alla kostnader, dels ge en av verksledningen fastställd avkastning. Mot bakgmnd bl.a. av den ökande konkurrensen inom sektorn är det enligt min mening viktigt att i denna avkastning även inräknas den risk som kan hänföras till verksamheten. Den kommersiella verksamheten bör också särredovisas i verkets treårsplan och i bokslut.
I treårsplanen för perioden 1990/91 — 1992/93 föreslog luftfartsverket en väsentligt höjd investeringsnivå till 3,6 miljarder kronor. Genom framför allt den positiva trafikutvecklingen med därvid följande intäktsökningar bedömde verket att detta investeringsprogram skulle kunna genomföras utan ändring av vare sig soliditetsmålet, något av de övriga ekonomiska målen eller av servicenivån. Riksdagen godkände mot denna bakgrund investeringsnivån.
1 årets treårsplan redovisar verket en ny investeringsnivå på 4,7 miljarder, en ökning med 1,1 miljarder jämfört med föregående plan. Vidare anmäler verket att man inte kan klara det fastställda soliditetsmålet för innevarande treårsplan. Man föreslår också ett sänkt krav på produktivitetsökning. Som huvudorsak till den nya situationen nämns att den nya inrikesterminalen på Arlanda på gmnd av en kraftig fördyring tagit en stor del av det tillgängliga soliditetsutrymmet i anspråk och att en lägre trafikökning än beräknat påverkat produktiviteten negativt.
Genom flera riksdagsbeslut, bl.a. åren 1985, 1987 och 1989 har luftfartsverket successivt givits ökade befogenheter och betydande finansiell rörelsefrihet och därmed ökade möjligheteratt möta kundernas önskemål. Samtidigt innebär denna delegering av ansvar och befogenheter till verket att statsmakternas styming av verksamheten genom fastlagda mål ökar i betydelse. Jag ser mot denna bakgmnd med allvar på den sjunkande soliditeten i luftfartsverket. Eftersom de ekonomiska målen sammantaget avses vara dimensionerande för verksamheten kan det allmänt sett inte vare sig vara lämpligt att ändra målen när dessa inte kan uppnås på gmnd av den aktuella ekonomiska utvecklingen, eller att ge verket vidgade befogenheter för att uppnå dessa mål. Detta gäller särskilt som det arbete som pågår i regeringskansliet och som berör affärsverken inom kommunikationsdepartementets område ännu inte slutförts för luftfartsverkets del.
Med hänsyn till den betydelse som således målstyrningen av affärsverken måste tillmätas, ställs stora krav på verkens system för ekonomisk styrning och resultatuppföljning. Jag anser mot den redovisade bakgunden att luftfartsverket med stöd av utomstående expertis bör genomföra en skyndsam översyn av verketsekonomiska styrsystem och resultatuppföljningsamt återkomma med förslag på förbättringsåtgärder.
Beträffande de av luftfartsverket föreslagna ekonomiska målen för peri oden 1991-1993 vill jag anföra följande. 103
1 ett ansträngt ekonomiskt läge bör enligt min mening produktivitets- Prop. 1990/91:100 höjande åtgärder prioriteras. Jag anser detta vara av särskild betydelse i Bil. 8 den period av dämpad efterfrågan som nu kan förväntas. Jag kan således inte godta det av verket föreslagna, sänkta målet för produktivitetsförbättring under perioden 1991 — 1993.
Det hittills använda måttet för totalproduktivitet är inte heltäckande. Jag anser att det är viktigt att ett mer komplett produktivitetsmått utvecklas för luftfartsverkets verksamhet. Jag har erfarit att ett sådant utvecklingsarbete pågår inom verket och jag vill understryka vikten av att detta arbete påskyndas. 1 avvaktan på detta bör ett oförändrat mål på 3 % produktivitetsförbättringgälla för perioden 1991 — 1993. Jag harockså under hand erfarit att luftfartsverket i sin interna styrning fastlagt ett besparings- och resultatförbättringskrav för år 1991 på 4% jämfört med föregående budgetår.
Beträfifande avkastning, resultat och priser har jag ingen invändning mot de av verket föreslagna målen för verksamheterna. Beträffande målet om prissättning bör detta gälla tills vidare i avvaktan på slutförande av de pågående diskussionerna om en eliminering av SILA-protokollets begränsningar.
Beträffande soliditetsmålet kan som framgått konstateras att verket redan försatt sig i en situation där soliditetsmålet 45% inte kan uppnås innevarande budgetår. För år 1991 finns inom ramen för gällande mål och befogenheter endast ett investeringsutr)'mme på 200 milj. kr. Denna nivå anser jag i likhet med verket vara orimligt låg och närmast orealistisk i förhållande till de nödvändiga investeringar soin krävs inte minst av flygsäkerhetsskäl. Samtidigt är jag som framgått inte beredd att nu förorda ett generellt sänkt soliditetsmål eller externa finansieringslösningar i syfte att uppnå soliditetsmålet. Jag efterlyser därför en kompletterande redovisning av ett investeringsalternativ som fömtsätter oförändrade ekonomiska mål.
Jag avser mot denna bakgmnd att ge luftfartsverket i uppdrag att snarast återkomma till regeringen med en redovisning av åtgärder för att kunna uppfylla även det soliditetsmål som riksdagen fastställt. Redovisningen bör innefatta en nivå, inriktning och prioritering av investeringarna samt rationaliseringsåtgärder i syfte att kraftsamla verksamheten inom verket mot de mest prioriterade områdena och projekten. Det gäller bl.a. den planerade tredje rullbanan på Arlanda, som för närvarande prövas av regeringen enligt naturresurslagen. 1 avvaktan på de förslag till åtgärder som verket senare kommer att redovisa vill jag ange en planeringsram för investeringar för endast åren 1991 — 1992 på totalt 1,2 miljarder kronor. Jag avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor.
Beträffande verkets förslag till ökade befogenheter i fråga om beslut om investeringar och slopande av ram för riksgäldsupplåning anser jag mot den angivna bakgmnden inte det som lämpligt att biträda dessa förslag. Jag beräknar att de förordade ekonomiska ramarna innebär ett upplåningsbehov i riksgäldskontoret på ca 250 milj.kr. under treårsperioden. I likhet med innevarande budgetår anser jag att verket från samma konto i riksgäldskontoret bör få disponera 40 milj. kr. för kortfristig upplåning av-likviditetsförsöriningsskäl. Det bör ankomma på regeringen att ge
luftfartsverket nödvändiga bemyndiganden för upplåningen i riksgälds- Prop. 1990/91: 100 kontoret. Bil. 8
Beträffande förslaget om rättighet till nya finansieringsformer anser jag som framgått inte att "sale-lease-back" etc. kan accepteras som ett medel för att uppfylla uppsatta soliditetsmål. En sådan lösning ställer sig i regel dyrare än riksgäldsupplåning. Däremot är möjliglieterna att genom olika lösningar frigöra resurser och öka förräntningen av verkets fasta egendom intressant som ett sätt att bättre använda tillgängliga resurser. Detta kan också användas i en långsiktig strategi för att renodla verksamheten mot luftfartsverkets kärnområden. Jag anser att sådana lösningar bör diskuteras och behandlas från fall till fall.
Verket föreslår liksom i föregående treårsplan att det bemyndigas att inom en ram av 10000000 kr. teckna aktier i ett bolag med uppgift att exploatera mark för kommersiell användning på Göteborg —Landvetter flygplats samt att där uppföra anläggningar och förvalta fastigheter och anläggningar. Jag är emellertid mot bakgrund av tidigare nämnda översyn inte nu beredd att tillmötesgå verket i denna fråga.
Beträffande verkets redan inledda engagemang i den kommersiella anläggningen Arlanda Centmm/Sky City har verket redovisat att det bolag — LFV Airport Center AB — som enligt riksdagens beslut har till uppgift att uppföra och förvalta anläggningen, nu har bildats. Bl. a. med anledning av igångsättningstillståndets utformning står luftfartsverket under byggnationen som byggherre med bolaget som ombud, dock titan att luftfartsverkets upplåning påverkas. Regeringen och riksdagen har vid flera tillfällen, senast våren 1990 ställt sig bakom verkets engagemang i detta projekt. Jag har ingen erinran mot den av verket valda uppläggningen.
Jag vill slutligen beröra frågan om tull- och passkontrollsystemet vid SAS svävarterminal i Malmö. Sedan år 1984 får luftfartsverket en årlig ersättning för bortfallna intäkter från Stumpterminalen till följd av att SAS driver sin terminal i egen regi. För budgetåret 1990/91 uppgår ersättningen till 675000 kr. Med hänsyn till dagens förändrade konkurrensbild bör enligt min mening denna ersättning slopas.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om inriktningen av luftfartsverkets verksamhet under perioden 1991 — 1993,
2. godkänna de resultat-, pris-, och servicemål för luftfartsverkets verksamhet som jag förordat för perioden 1991 — 1993,
3. godkänna vad jag har anfört om luftfartsverkets investeringar under perioden 1991 — 1993 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvikelser därifrån,
4. godkänna vad jag har anfört om ersättning till luftfartsverket för tull- och passkontrollsystemet vid Stump.
105¶Anslagsfrågor Prop. 1990/91: 100
F 1. Beredskap för civil luftfart
Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under beredskapstillstånd och krig.
Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslagen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del kommer att behandlas i en särskild försvarspolitisk proposition som avses föreläggas riksdagen under våren 1991. 1 avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1991 /92 anvisa ett reservationsanslag på 48 500000 kr.
F 2. Bidrag till kommunala flygplatser m. m.
1989/90 Utgift 16 715000
1990/91 Anslag 14000000
1991/92 Förslag 14 560000
Från anslaget kan bidrag utgå för drift och investeringar till huvudmän för kommunala flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik.
Luftfartsverket
Luftfartsverket har för nästa budgetår föreslagit ett anslag på 18 milj. kr.
Transportstödsutredningen
Transportstödsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:73) Transportstöd föreslagit att, som en del i en större reform av transportstöden till Norrland, driftsdelen av anslaget till kommunala flygplatser bör administreras av länsstyrelserna och i samband därmed överföras till en ny delpost kallat regionalt transportutvecklingsbidrag inom ramen för anslaget Regionala utvecklingsinsatser under industridepartementets huvudtitel.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har sedan budgetåret 1987/88 anvisat ett bidragsanslag till drift och investeringar vid kommunala flygplatser i skogslänen. För budgetåret 1990/91 har anvisats totalt 14 milj.kr., varav 4 milj.kr. till investeringar och resten till drift. Beträffande förslaget om en regional administration av anslaget till de 106
kommunala flygplatsema bereds denna fråga för närvarande inom rege- Prop. 1990/91:100 ringskansliet. Jag avser att återkomma till riksdagen i denna del i budget- Bil. 8 propositionen för år 1992/93.1 dessa frågor har jag samrått med chefen för industridepartementet.
För budgetåret 1991/92 beräknar jag eU anslag på 14 560000 kr. Av detta anslag bör 4 milj. kr. användas för investeringar och resten för drift.
Under det senaste året har flera projekt aktualiserats rörande tvärgående flygtrafik på Nordkalotten. För egen del har jag stor förståelse för önskemålen att förbättra transportförsörjningen genom satsningar i flygets infrastmktur. Som en huvudprincip anser jag att stödinsatserna inte bör utformas som bidrag till själva flygtrafiken. Enligt min mening bör en större tyngd i bidragsgivningen läggas på flyget i Norrlands inland. Genom en sådan förändring bedömerjag att den regionalpolitiska effekten av anslagsmedlen ytterligare kan ökas. Jag vill emellertid inte utesluta att viss inter-nordisk tvärgående flygtrafik på Nordkalotten kan komma ifråga för stöd. Om det skulle bli nordisk enighet om att inrätta och stödja sådan flygtrafik anser jag dock att detta bör tas upp i särskild ordning med riksdagen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till kommunala flygplatser m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 14560000 kr.
F 3. Civil trafikflygarutbildning
1989/90 Utgift 50310000 Reservation 13211000
1990/91 Anslag 50400000
1991/92 Förslag 25 400000
Från anslaget utbetalas ersättning till chefen för flygvapnet (CFV) för civil pilotutbildning vid trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed (TFHS). Vidare kan från anslaget utbetalas bidrag för sådan civil pilotutbildning som bedrivs i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av trafikflygare m. m.
Chefens för flygvapnet anslagsframställning
Under budgetåret 1989/90 slutfördes grundinvesteringarna vid TFHS. Samtidigt har en avmattning i flygbolagens behov av piloter inträtt. Tidi gare har utbildningskapaciteten planerats för 60 elever, vartill kommer högst 40 norska elever enligt särskilt avtal. Utbildningen av de norska eleverna bekostas av den norska staten. I den nu uppkomna situationen har TFHS i samråd med flygbolagen beslutat minska intagningen på sko lan till 50 svenska elever 1991/92, vartill kommer 14 norska elever. Chefen för flygvapnet föreslår i årets anslagsframställning mot denna bakgrund ett 107
minskat anslag på 50,0 milj.kr. I denna summa innefattas då 800000 kr. Prop. 1990/91: 100 till flyglärarutbildning men inga ytterligare medel till pilotutbildning vid Bil. 8 andra skolor än TFHS.
Föredragandens överväganden
Den civila pilotutbildningen bedrivs i samarbete mellan staten (chefen för flygvapnet), SAS, Linjeflyg och Swedair i enlighet med ett avtal mellan parterna. Flygbolagen svarar i det sammanhanget för den bolagsanpassade utbildningen.
Under år 1990 har flygbolagen jmmält väsentligt mindre behov av piloter än vad som tidigare planerats. TFHS har under hösten ytterligare minskat kursstorleken förutbildningen under år 1991/92.
1 regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviseras ett åtstramningspaket inom kommunikationsdepartementets område. Enligt min mening bör 25 milj.kr. av besparingen ske genom en neddragning av detta anslag. Jag beräknar följaktligen att 25,4 milj.kr. bör anvisas för utbildningen vid TFHS under budgetåret 1991/92. Något utrymme finns då inte för att bibehålla bidraget till lärarhögskolan i Stockholm för utbildning av flyglärare.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till CivU trafikflygarutbildning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 25 400000 kr.
F. Ersättning för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland
1989/90 Utgift 14 500000
1990/91 Anslag 14 500000
Från anslaget utbetalas ersättning till flygbolag för särskilda rabatter vid flygtrafik till och från Gotland. För närvarande bedrivs reguljär flygtrafik till och från Gotland av Linjeflyg cch flygbolaget Avia.
Verket anser att syftet med stödet skall kunna uppnås med ett oförändrat anslag.
Föredragandens överväganden
I regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviseras ett åtstramningspaket inom kommunikationsdepartementets område. Enligt min mening bör 14,5 milj.kr. av besparingen ske genom att detta anslag slopas. Med det system med lågprisavgångar som inrikesflyget utvecklat har den särskilda rabatten successivt minskat i betydelse.
Vad gäller behovet av att utveckla olika transportsystem för Gotland vill jag, efter samråd med industriministern, erinra om att länsstyrelsen, med medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser, har möjlighet att stödja utvecklingsprojekt även inom transportområdet. 108
Hemställan Prop. 1990/91:100
Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen " ■ °
att ta del av vad jag har anfört rörande regionalpolitiskt stöd till
flygtrafik på Gotland.
109¶G. Kollektivtrafik m.m. Prop. 1990/91: lOO
Bil. 8 G.l Transportrådet
1989/90 Utgift 22014 397
1990/91 Anslag 23094000
1991/92 Förslag 13 613000
Transportrådet (TPR) har enligt sin instmktion (SFS: 1179) uppgifter inom i huvudsak följande områden:
—trafikplanering
—energihushållning inom transportområdet
—handikappanpassning av kollektiva färdmedel
—civil transportverksamhet under kriser och krig
—riksfärdtjänsten
—statlig upphandling av viss persontrafik på järnväg
—regionalpolitiskt transportstöd
—yrkestrafik och internationell vägtrafik
—ransonering av drivmedel
TPRs generaldirektör är chef f()r rådet och leder myndigheten. I rådets styrelse ingår generaldirektören samt högst sju ledamöter och två personalföreträdare. Vid transportrådet finns två rådgivande delegationer, en för beredskapsfrågor och en för hand ikappfrågor samt en nämnd för yrkestrafikfrågor.
Transportrådets anslagsframställn ing
Grunden för transportrådets verksamhet är de trafikpolitiska målsättningar och principer som riksdagen fastställt i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Den övergripande målsättningen för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Trafikpolitikens: inriktning skall präglas av valfrihet för konsumenterna, mindre detaljreglering, viss decentralisering samt av att konkurrens mellan olika trafikutövare och transportmedel tas till vara. Vidare innebär inriktningen att samhället även i framtiden skall ha huvudansvaret för transportinfrastrukturen. Transportrådet arbetar med att inom ramen för ett samhällsekonomiskt synsätt ta fram utredningar och beslutsunderlag, fördela resurser till enskilda och företag för att kompensera för handikapp eller långa avstånd, skapa förutsättningar för internationella vägtransporter samt verka fcir hög funktionssäkerhet inom den civila delen av totalförsvaret.
För att transportrådet skall kunna svara mot statsmakternas ökade krav på beslutsunderlag, beträffande i synnerhet investeringplanering och trans portprognoser, krävs enligt rådet ökade resurser. Den samordnade investe ringplaneringen anses ha en viktig roll för att möjliggöra att de resurser som avsätts till infrastrukturinvesteringar används på ett effektivt sätt. En ökad tonvikt har också från statsmakternas sida lagts vid prövning av bl. a. olika finansieringsformer. För att nya finansieringskällor skall kunna ut- 110
vecklas och användas i framtiden kan också fömtses att länsstyrelserna Prop. 1990/91:100 måste ha kunskap om trafikunderlag och effekter av olika investeringar Bil. 8 och finansieringsformer. TPR tillhandahåller därför länsstyrelserna underlag i form av analyser av olika investeringsinriktningar.
TPR anser därför att tre nya tjänster bör inrättas för frågor om trafikekonomi och trafikprognoser.
Föredragandens överväganden
I avsnittet Särskilda frågor avser jag senare att redovisa mina överväganden med anledning av den översyn av transportrådets verksamhet som gjorts. Därvid behandlas också anslaget Gl. Transportrådet.och vilka organ som efter avvecklingen av TPR vid årsskiftet 1991/92 skall disponera detta anslag.
Jag har vid medelsberäkningen av anslaget G 1. beaktat denna organisationsförändring. Vid beräkningen av förvaltningskostnaderna har således hänsyn tagits till att TPRs nuvarande uppgifter skall utföras av andra organ. En besparing på 5 milj. kr. i statsbudgeten uppnås genom en omorganisation och slopande av vissa uppgifter inom verksamheten. Dämtöver minskar belastningen på statsbudgeten med ytterligare drygt en miljon genom att tre tjänster som nu finns hos rådet föreslås bli avgiftsfinansierade hos den mottagande myndigheten. Kostnadsminskningar på anslaget uppnås också genom att transportrådets lokalkostnader för budgetåret 1991 /92 är beräknade endast på halvårsbasis.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Transport rådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13613000 kr.
G 2. Transportstöd för Norrland m. m.
1989/90 Utgift 304 555423 1990/91 Anslag 320300000 1991/92 Förslag 300300000
Från anslaget ges stöd för att utveckla och stärka näringslivets konkurrenskraft i de norra delarna av landet genom kompensation för merkostnader till godstransporter och persontransporter samt till datakommunikation.
Godstransportstödet är ett fraktbidrag i efterskott till företag. Bidrag lämnas för jämvägs- och landsvägstransporter i yrkesmässig trafik. Det gäller transporter av dels varor som förädlats inom stödområdet till hel- eller halvfabrikat, dels råvaror och halvfabrikat som anskaffas av företag i stödområdet inom vissa bestämda näringsgrenar samt vissa jordbmks- och livsmedelsprodukter som härrör från stödområdet. Stödet lämnas med 10—50% av nettofraktkostnaden beroende på transportsträckans längd och var avsändningsorten är belägen. 111
Persontransportstödet omfattar tjänsteresor med flyg och järnväg för Prop. 1990/91: 100 personal anställda vid industriföretag med arbetsställe inom stödområdet. Bil. 8 Företagens produktion skall vara sådan att den är berättigad till godstransportstöd eller är inriktad på uppdragsverksamhet av datateknisk och teknisk natur samt vissa former av ekonomisk natur.
Datastödet möjliggör kraftigt reducerade kostnader för datakommunikation med malmfälten.
TPRs anslagsframställning
Behovet av bidragsmedel för godslransportstödet är beroende dels av de stödberättigade transporternas omfattning, dels av de taxor som transportföretag och SJ tillämpar. Volymförändringar i transportstödet följer i stort konjunkturutvecklingen för svensk industri. Ökningstakten i stödet har därför varierat mellan åren. För år 1989 utbetalades 294 milj. kr. vilket är en ökning med drygt 13% jämfört med föregående år. Denna ökning förklaras till största delen av att transportföretagen ökat sina priser. Transportrådet har beräknat en kommande volym- och fraktprisökning på 2 resp. 6% och yrkar mot bakgrund av detta ett anslag på 342,9 milj. kr.
För persontransportstödet är det bidragsreglerna som styr medelsåtgången. TPR räknar med en volym- och prishöjning på 4 resp. 5% för budgetåret 1991/92 och yrkar på 12,4 milj.kr.
För datastödet bedrivs en förlängd försöksverksamhet inom en kostnadsram på I milj. kr per år.
Transportstödsutredningen
En översyn av transportstödet har gjorts under året. Utredningen har till regeringen överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:73) Transportstöd.
I betänkandet har två förslag för ett reformerat transportstöd redovisats.
Det första alternativet innebär att godstransportstödet, persontransportstödet, datastödet samt driftsdelen av anslaget till kommunala flygplatser upphör från den 1 januari 1992. Medlen, som budgetåret 1990/91 uppgick till 330 milj. kr., överförs till en ny delpost kallat regionalt transportutvecklingsbidrag inom ramen för anslaget Regionala utvecklingsinsatser under industridepartementets huvudtitel och administreras av statens industriverk. Medlen fördelas sedan mellan länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelserna får inom ramen för sina resp. anslag frihet att utforma stödet till näringslivets transporter av gods och personer på ett för regionen lämpligt sätt. Som grundregel för insatserna gäller att dessa bör avse drifts- eller utvecklingskostnader.
Det andra alternativet innebär att nuvarande godstransportstöd behålls, varvid TPR svarar för central administration av transportstödet, men koncentreras mot de inre delarna av stödområdet och till längre trans portsträckor. Anslagen till persontransportstöd, datastöd och driftsdelen av anslaget till kommunala flygplatser upphör. Frigjorda resurser används till regionala utvecklingsbidrag administrerade av länsstyrelserna i Väster- 112
norriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelserna Prop. 1990/91: 100 får fördela dessa medel enligt de regler som beskrivits för det första Bil. 8 alternativet. Statens industriverk föreslås även i detta alternativ få ansvaret för uppföljning och utveckling av det regionala utvecklingsbidraget medan transportrådet skulle svara för det kvarstående transportstödet till Norrland.
Remissinstanserna
Vid remissbehandlingen har länsstyrelserna i Värmlands län och i Norrbottens län tillsammans med glesbygdsdelegationen förordat en fullständig regionalisering enligt det första alternativet. Det andra alternativet har förordats av SJ, sjöfartsverket, statens industriverk, länsstyrelsema i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt av Bjur-holms kommun. TPR och länsstyrelsen i Västerbottens län är tveksamma till en regionalisering och påpekar en del problem. Norrlandshandelskam-rarnas trafikpolitiska råd har ställt sig avvisande till en förändring.
En fullständig remissammanställning finns att tillgå på kommunikationsdepartementet.
Föredragandens överväganden
Transportstödsutredningen konstaterar att godstransportstödet i dess nuvarande form fyller en viktig funktion för företag specieUt i Norrlands inland, och att den centrala administrationen av detta stöd fungerar effektivt.
Samtidigt finns det en rad skäl för att förändra systemet. Driftsstöd kritiseras ofta för att de kan bidra till att konservera en förlegad näringslivsstruktur. Vidare är det svårt att mäta effektema av stödet. Konstruktionen av stödet har också inneburit en automatik t de åriiga kostnadsökningarna. Detta kan dels förklaras av ökade transportvolymer och dels av ökade fraktpriser. Tveksamhet råder dessutom om transportstödet kan accepteras vid ett svenskt närmande till den Europeiska Gemenskapen.
Enligt min mening innebär det alternativ som utredningen förordar, vilket innebär en delvis regionalisering av godstransportstödet, en väl avvägd förändring mot ett förbättrat stödsystem.
Förändringarna innebär att:
—Nuvarande godstransportstöd bibehålls med central administration av TPR, men koncentreras mot de inre delarna av stödområdet och mot de längsta transporterna. Frigjorda resurser används till regionala transportutvecklingsbidrag administrerade av länsstyrelserna.
—Godstransportstödet för transporter under 400 km slopas i hela landet.
—Godstransportstödet i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län slopas utom för Torsbys, Malungs, Moras, Orsas, Älvdalens och Ljusdals kommuner, där stödet i stället höjs från 10% till 30% på transporter över 400 km.
—Godstransportstödet i Västernorrlands län slopas i Sundsvalls, Timrås 113
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8
och Härnösands kommuner, men höjs i Ange kommun från 20% till Prop. 1990/91: 100 30% för transporter över 400 km. Bil. 8
—Godstransportstödet i Västerbottens och Norrbottens kustland (hittillsvarande zon 4) sänks från 35% till 20%.
—De frigjorda resurserna (ca 70 milj. kr.) överförs till anslaget Regionala utvecklingsinsatser under industridepartementets huvudtitel budgetåret 1992/93.
—Medlen fördelas mellan länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Medlen skall användas för att uppnå en hög grad av transportkvalité för företagen i berörda områden. För små företag kan det t. ex. röra sig om förbättrad transportplanering och samverkansprojekt och för medelstora företag mera kvalificerade materialadministrativa projekt. Det bör ankomma på regeringen att utforma regler för dessa bidrag. Transportutvecklingsbidragen bör sålunda användas för utvecklingsinsatser medan bidrag till löpande transportutgifter lämnas via godstransportstöclet.
1 övrigt bör det ankomma på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att fortsättningsvis utforma de övriga regler som skall gälla för godstransportstödet.
Förändringarna bör genomföras den 1 januari 1992. På grund av systemets konstruktion kommer dock inte anslagen att beröras förrän från och med budgetåret 1992/93.
Förslaget innebär att stödet koncentreras till de mindre företagen i Norrlands inland för vilka det har störst betydelse. Företag belägna i inlandet i de norra delarna av landet har otvetydigt höga transportkostnader till följd av lokaliseringen och de stora avstånden till sina marknader.
Samtidigt frigörs medel (ca 70 milj. kr.) för andra stöd- och utvecklingsinsatser inom transportområdet i de regionalpolitiskt mest angelägna delarna av landet. De decentraliserade transportutvecklingsbidragen gör det möjligt för resp. län att utveckla och pröva nya idéer inom transportområdet. Jag bedömer, i enlighet med utredningens förslag, att en del av de frigjorda medlen, transportutvecklingsbidragen, kan komma att användas för att kompensera vissa företag till följd av de ändrade generella reglerna. Detta är sålunda ett avsteg från de generella reglerna som innebär att bidrag till löpandetransportutgifterbörtäckaviagodstransportstödet. Det börmed hänsyn taget till internationella harmoniseringssträvanden, ske under en övergångsperiod och det bör ankomma på regeringen att utforma riktlinjer för användningen av de frigjorda medlen.
1 denna fråga har jag samrått med chefen för industridepartementet och med chefen för civildepartementet.
I regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviserades ett åtstramningspaket inom kommunikationsdepartementets område. Enligt min mening bör ca 20 milj.kr. av dessa inbesparingsmedel fördelas på transportstödet genom att data- och persontransportstöden samt godstransportstödet för transporter kortare än 40 mil i nuvarande stödzon 1 slopas.
1 avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina överväganden med anledning av den översyn av TPRs verksamhet som gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 2. Transportstöd för Norr- 114
land m.m. och vilket organ som efter avvecklingen av TPR årsskiftet Prop. 1990/91:100 1991/92 skall disponera detta anslag. Bil. 8
Jag beräknar att medelsbehovet för godstransportstöd till Norrland för budgetåret 1991/92 uppgår till 300 300000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Transportstöd för Norrland m. tn. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 300300000 kr.,
2. godkänna vad jag anfört om en systemförändring i transportstödet från och med den I januari 1992,
3. godkänna vad jag anfört om en besparing på godstransportstödet för transporter kortare än 40 mil i zon 1 och indragning av data-och persontransportstödet.
G 3. Riksfärdtjänst
1989/90 Utgift 88 214 953
1990/91 Anslag 96 500000
1991/92 Förslag 96 500000
Från anslaget ges stöd till riksfärdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som på grund av sitt handikapp och brist på tillgängliga trafikmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänsten kan ske med flyg, tåg, båt, taxibil eller med specialfordon som motsvarar kostnaden för att åka andra klass med tåg inkl. anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsagare medfölja. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.
TPRs anslagsframställning
TPRs bedömning av anslagsbehovet för nästkommande budgetår grundar sig på ett förväntat utfall beträffande anslaget för innevarande år med 121,9 milj.kr. att jämföras med utfallet för budgetåret 1989/90 som var 88,2 milj.kr. Den stora ökningen beror bl.a. på avregleringen av taxi och ökade priser på inrikesflyget.
För budgetåret 1991/92 förväntas bidraget per resa öka med 16% jämfört med nuvarande budgetår. Antalet resor beräknas öka med 5% och antalet resenärer med 2%. Att genomsnittskostnaden blir så hög jämfört med resandefrekvensen beror bl. a. på införandet av moms på persontransporter och prishöjningarna vid årsskiftet 1990/91.
Kostnaderna för riksfardtjänsten har ökat varje år. Utvecklingen av bidragsbehovet är dock svårbedömt på sikt på grund av mängden faktorer som kan påverka kostnadsutvecklingen för riksfardtjänsten. TPR har dock antagit beträffande kostnadsutvecklingen på lång sikt att ökningen av antalet resenärer är konstant, ökningstakten av antalet resor är låg åren 1990— 1992 och att bidraget per resa ökar med 5% per år. 115
Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Ril 8 1 sin anslagsframställning aviserar TPR en fortsatt ökning av kostnadema.
Bara mellan föregående budgetår och budgetåret 1991/92 beräknas kostnaderna öka med ca 70% och till mitten av 1990-talet förväntas medelsbehovet mer än fördubblas jämfört med den nuvarande nivån. För att begränsa kostnadsökningarna föreslår jag därför att anslaget görs om till ett reservationsanslag.
1 avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina överväganden med anledning av den översyn av TPRs verksamhet som gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 3. Riksfardtjänst och hur ansvaret föreslås bli efter avvecklingen av TPR vid årsskiftet 1991/92.
1 avvaktan på att förhandlingar genomförs med kommunförbunden om överförandet av huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1991 /92 till 96 500 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksjärdtjänst för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 96 500000 kr.
G 4. Kostnader för visst värderingsförfarande
1989/90 Utgift 1000
1990/91 Anslag 1000
1991/92 Förslag 1000
Från anslaget betalas kostnadeina för buss- och taxivärderjngsnämn-dens verksamhet. Nämnden prövar frågor om inlösen av trafikrörelser enligt 5§ lagen (1985:449) om riitt av driva viss linjetrafik. Nämnden består av tre ledamöter med ersättare som samtliga utses av regeringen. Nämndens kostnader förskotteras av staten och belastar slutligen den inlösenskyldige genom utdebitering efter varje värdering. TPR svarar för nämndens kanslifunktion.
TPRs anslagsframställning
TPR förordar att anslagsbeloppet under nästa år förblir oförändrat I 000 kr.
Föredragandens överväganden
1 avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina överväganden ined anledning av den översyn av TPRs verksamhet som gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 4. Kostnader för visst värderingsförfarande och vilket organ som efter avvecklingen av transportrådet årsskiftet 1991/92 skall disponera detta anslag.
Jag ansluter mig till TPRs bedömning och föreslår att anslaget under nästa budgetår förs upp med ett formellt belopp på I 000 kr. 116
Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kostnader för visst värderingsförfarande för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
G 5. Köp av interregional persontrafik på järnväg
1989/90 Utgift 583 800000 1990/91 Anslag 618000000 1991/92 Förslag 558000000
Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik på järnväg som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan upprätthållas på företagsekonomiska villkor. Anslaget kan även disponeras för ersättning till statensjärnvägar (SJ) för vissa samkostnader på länsjärnvägar.
Transportrådet
Transportrådet har på uppdrag av regeringen redovisat ett förslag till tågupphandling för budgetåret 1991/92. Förslaget förutsätter ett anslag på 668 milj. kr. för budgetåret 1991/92, vilket innebären indexuppräkning av 1990/91 års anslag. Förslaget omfattar i princip samma trafik som upphandlats för budgetåret 1990/91.
Transportrådet begär 1 milj.kr. som ersättning för administrationskostnader i upphandlingsarbetet.
Ny handläggningsordning
Transportrådet har på regeringens uppdrag utrett hur statens upphandling av tågtrafik kan förnyas. 1 uppdraget angavs i enlighet med riksdagsbeslutet (prop. 1989/90:100, bil. 8, TU 17) att man skulle utreda möjligheterna till långsiktiga avtal, ökad regionalisering samt om alternativa trafikmedel kan användas för att begränsa medelsbehovet för upphandlingen.
1 en rapport till regeringen den 12 september 1990 föreslår transportrådet att trafikavtal skall kunna slutas på upp till tio år. Vidare förordas en fortsatt regionalisering av upphandlingsförfarandet där valet av modell bör avgöras med hänsyn till den aktuella trafikens förutsättningar. För att få en mer affärsmässig trafikupphandling som kan främja den regionalpolitiska nyttan föreslås att det i princip inte läggs några restriktioner vid val av trafikmedel. I första hand bör en närmare prövning av kompletterande busstrafiklösningar göras enligt transportrådet.
Föredragandens överväganden
Jag föreslår, som en del i regeringens åtstramningspaket, en nivåsänkning av anslaget för statens köp av interregional persontrafik på järnväg med 60 milj.kr. i förhållande till 1990/91 års anslag. Detta innebär att viss trafik inte längre blir föremål för statlig upphandling. Transportrådet har därför 117
den 11 december 1990 på regeringens uppdrag redovisat en reviderad Prop. 1990/91:100 tågupphandling inom kostnadsramen 558 milj.kr. Efter överväganden Bil. 8 med hänsyn till den berörda trafikens regionalpolitiska och interregionala betydelse, bedömda utvecklingsmöjligheter samt vilka alternativa resemöjligheter som finns har transportrådet upphandlat följande trafik för budgetåret 1991/92:
Sträcka .Antal tågpar
per dag
Nattåg till och från övre Norrland 3 + 1 sommartid
Malmbanan 2 + 1 sommartid
Östersund —Storlien 4
Mora —Borlänge 4
Gävle —Borlänge —Örebro 4 Gävle-Falun
3¶Falun-Örebro
Eskilstuna —Södertälje 4*
Västerås-Katrineholm 4
Örebro-Mjölby 4
Karlstad-Charlottenberg 3
Uddevalla-Herrljunga-Borås 6
Kalmar/Karlskrona —Alvesta 8
Alvesta-Göteborg 4
Nässjö —Falköping —Skövde 8
* Antal tågpar på sträckan Eskilstuna-Södertälje sammanhänger med resultatet från överläggningar mellan SJ och berörda trafikhuvudmän.
Jag godtar transportrådets bedömning och beräknar anslaget för statens köp av interregional persontrafik på järnväg till 558 milj. kr. för budgetåret 1991/92. 1 medelsberäkningen ingår transportrådets förhandlingskostnader och ersättning till SJ för samkostnader på länsjärnvägar. Denna samkostnadsersättning har trappats ner ytterligare från föregående år.
Den trafik som offererats av SJ men som inte ryms inom medelsramen är följande:
Sträcka
Milj.kr.
Antal tågpar
Inlandsbanan
Gävle - Avesta/Krylbo - Örebro
Kristianstad - Hässleholm
Fjärranslutningar i Värmland
Sundsvall-Östersund
8 10
3,5
1-3 3
5¶Vidare har besparingar på nattågen till och från övre Norrland med 28 milj. kr. skett genom bl. a. indragning av vissa helgtåg under vintersäsongen och genom en omläggning av SJs taxesystem. På sträckorna Örebro-Mjölby, Västerås—Katrineholm och Eskilstuna —Södertälje sker en sammanlagd besparing med 10 milj.kr. På sträckan Nässjö —Falköping — Skövde sker en besparing med 5 milj. kr. genom en neddragning av SJs ersättning för trafiken på sträckan.
Frågan om inlandsbanan behandlas utförligare under littera D. Järnvägstrafik.
118¶Handläggningsordningen Prop. 1990/91:100
Ril 8 Upphandlingen av interregional tågtrafik bör enligt min mening på sikt ges
en inriktning mot långsiktiga trafikavtal och ökat regionalt inflytande. Jag vill i det här sammanhanget emellertid referera till min redogörelse för SJs verksamhet där jag anger att frågan om trafikeringsrätten på stomnätet bör prövas. Jag avser att föreslå regeringen att ge SJ, banverket, transportrådet. Svenska Lokaltrafikföreningen samt statens pris- och konkurrensverk i uppdrag att utreda vilka konsekvenser en förändring av trafikeringsrätten på stomnätet kan få bl.a. för den statliga upphandlingen av tågtrafik. Jag anser att man därvid bör beakta möjligheten att upphandla trafik av andra trafikutövare än SJ och även med inriktning mot långsiktiga trafikavtal.
Av ovannämnda skäl anser jag att den statliga upphandlingen av interregional persontrafik på järn väg även för budgetåret 1992/93 i huvudsak bör grundas på nuvarande förutsättningar. Som utgångspunkt inför förhandlingarna om tågtrafiken för budgetåret 1992/93 bör den nu föreslagna anslagsnivån gälla efter omräkning med hänsyn till pris- och rationaliseringseffekter.
I avsnittet Särskilda frågor, om transportrådets avveckling, redovisar jag mina överväganden om vilket organ som bör överta förhandlingsuppgifterna och administrationen av anslaget för köp av interregional persontrafik på järnväg.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 558000000kr.,
2. godkänna vad jag anfört om tågupphandlingens handlägg ningsordning och principerna om en kostnadsnivå på 558000000 kr. för budgetåret 1992/93.
G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg
1989/90 Utgift 88 812 000
1990/91 Anslag 103 500000 1991/92 Förslag 138000000
Under anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall lämnas till trafikhuvudmännen för viss trafik på länsjärnvägar.
TPRs anslagsframställning
TPR har fått ett regeringsuppdrag att administrera bidraget till trafik huvudmännen. För budgetåret 1991 /92 räknar TPR med att ersättningsbe loppet för den aktuella trafiken på länsjärnvägarna kommer att uppgå till 138000000 kr. Detta belopp är indexuppräknat med utgångspunkt i de 119
ersättningsbelopp som trafikhuvudmännen avtalsenligt har rätt till. Vid Prop. 1990/91:100
anslagsberäkningen har vidare beaktats det krav som banverket har ställt i Bil. 8
enlighet med vad som anfördes i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Enligt
det beslutet har trafikhuvudmännen rätt att få sin ersättning uppräknad
om banverket ställer krav på utökade tåginsatser för att banhållningen
skall vara samhällsekonomiskt motiverad. Staten är därmed förpliktigad
att utbetala drygt I milj. kr mer i bidrag.
Föredragandens överväganden
I avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina överväganden med anledning av den översyn av TPRs verksamhet som gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg och vilket organ som efter avvecklingen av TPR årsskiftet 1991/92 skall disponera detta anslag.
1 1988 års trafikpolitiska beslut (1987/88:50, TU 19, rskr. 230) lades reglerna för ersättningen till trafikhuvudmännen beträffande länsjärnvägarna fast. Jag beräknar, i likhet med TPR, detta belopp till 138000000 kr.
Med hänsyn till att anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen G5. och G6. kan komma att behöva justeras bör regeringen bemyndigas att göra erforderliga omfördelningar mellan anslagen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontra fik på järnväg för budgetårei: 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 138000000 kr.,
2. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 vid behov omfördela medel mellan anslagen G 5. Köp av interregional per sontrafik på järnväg och G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg.
120¶H. Transportforskning Pop. 1990/91: lOO
Bil. 8 H 1. Statens väg- och trafikinstitut
1989/90 Utgift
1990/91 Anslag
1991/92 Förslag
1000 H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut
1989/90 Utgift 46107831
1990/91 Anslag 44 881000
1991/92 Förslag 52 289000
Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har enligt sin instruktion till huvuduppgift att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet som avser vägar och järnvägar, vägtrafik och järnvägstrafik, samt säkerhet i sådan trafik. Institutet skall också bedriva informations- och dokumentationsverksamhet inom sitt verksamhetsområde.
VTl leds av en styrelse. I denna ingår generaldirektören och åtta andra ledamöter som utses av regeringen. Antalet heltidsanställda vid institutet uppgår till ca 220 personer. Institutet är administrativt uppdelat på fem avdelningar: en vägavdelning, en trafikant- och fordonsavdelning, en trafikavdelning, en järnvägsavdelning och en driftavdelning. Verksamheten är för närvarande indelad i fem olika program, nämligen trafiksystem, väg, järnväg, trafikant och fordon samt myndighetsuppgifter.
VTls verksamhet finansieras dels med bidrag direkt över statsbudgeten, dels med ersättning för uppdragsforskning. Bidraget över statsbudgeten avser att täcka kostnader för programmet Myndighetsuppgifter samt egen FoU-verksamhet vid institutet.
Bidragsmedel används huvudsakligen för att höja kunskapsnivån och förändra kunskapsprofilen så att institutets attraktionskraft som uppdragsmyndighet kan öka samt för att utföra forskning inom områden som av statsmakterna angivits som viktiga men där uppdragsgivare saknas. Till grund för VTls verksamhet ligger ett av institutet utarbetat s.k. ramprogram.
VTIs anslagsframställning
Institutet föreslår i sin anslagsframställning att anslaget H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut bibehålls på en realt oförändrad nivå för budgetåret 1991/92.
Institutet redovisar även ett besparingsalternativ med en tvåprocentig nedskärning budgetåret 1991/92. VTl avvisar dock detta alternativ. Beho vet av en stark egen FoU beror framför allt på att det enligt alla erfarenhe ter krävs en väl etablerad och erkänd forskning på hög nivå för att upp dragsgivare skall anlita institutet. Risken för ett negativt rörelseresultat för VTls del ökar också på grund av att 80% av uppdragsgivarna är statliga organ som själva i flera fall har fått sina anslag minskade. 121
Institutet räknar med att utbyggnaden av en järnvägsforskning fortsätter som planerat. Det innebär en real ökning med 3 milj.kr. för budgetåret 1991/92 enligt riksdagens beslut år 1990 om forskning för att VTl tillsammans med SJ och banverket skall kunna prioritera järnvägsforskningen på det sätt regeringen uttalat.
Institutet yrkar 7 milj.kr. under en treårsperiod, för att utveckla VTls metodkunnande, i första hand för samordnad investeringsplanering och storstadstrafik. VTl beräknar för budgetåret 1991/92 en ökning av anslaget med 3 milj. kr.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Föredragandens överväganden
1 följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den föreslagna ändringen.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal (årsarbetskrafter)
Kostnader (tkr)
Myndighetsuppgifter Egen FoU FoU-uppdrag Div. försäljning
Totalt
Intäkter
Anslag myndigheten Anslag egen FoU
Summa anslag
FoU på uppdrag Div. försäljning
Totalt
67 500
2 500
+ 1850 + 5558 + 4 900
+ 12308
11000 33 881
+ 1850 + 5 558
+ 7408
67 500 2 500
+ 4 900
+ 12308
Institutet fick genom riksdagens forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90 avsnitt 15, TU26, rskr. 335) en real nivåhöjning av sitt bidragsanslag med I milj.kr. för budgetåret 1990/91, 3 milj. kr. för budgetåret 1991/92 samt 2 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för FoU inom järnvägsområdet. Jag anser att utvecklingen av järnvägsforskningen vid VTl är av stor vikt och mitt förslag är att anslaget skall realt räknas upp med 3 milj. kr. för nästa budgetår i enlighet med forskningspolitiska beslutet.
1 avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina överväganden med anledning av den översyn av transportrådets verksamhet som gjorts. Mitt ställningstagande är att transportrådet bör avvecklas vid årsskiftet 1991/92: Med anledning härav föreslår jag att regeringen skall bemyndigas att senast den 31 december 1991 kunna överföra erforderliga förvaltningsmedel från anslaget G 1. Transportrådet till anslaget H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut.
122 Hemställan Prop. 1990/91:100
Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att • "
1. till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 52 289000 kr.
H 3. Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss basutrustning
Utgift 1989/90 3698539 Reservation 1301460
Anslag 1990/91 5000000
Förslag 1991/92 5 000000
VTls anslagsframställning
En stor del av institutets nuvarande utrustning finansierades i samband med utlokaliseringen till Linköping. Denna utrtistning är nu över 10 år gammal och måste enligt VTl successivt förnyas för att institutet skall kunna bibehålla och vidareutveckla sin kompetens så att inte konkurrenskraften går förlorad. Institutet saknar möjligheter att fondera medel i den omfattning som behövs för sådana tillfälliga och relativt omfattande reinvesteringar. För detta krävs att extraordinära finansieringsåtgärder prövas. VTl hemställde i sin anslagsframställning för budgetåret 1989/90 om ett särskilt anslag för återanskaffning av viss basutmstning. Därvid angavs att det totala medelsbehovet uppgick till 25 milj.kr. fördelat över en femårsperiod varav 5 milj.kr. har anvisats för budgetåren 1989/90 och 1990/91. I årets anslagsframställning för budgetåret 1991/92 redovisar myndigheten ett totalt behov på 50 milj. kr.
Föredragandens överväganden
Jag delar VTls bedömning att det föreligger ett medelsbehov på 5 milj. kr. för budgetåret 1991/92 för återanskaffning av viss basutrustning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föieslår riksdagen
att till Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss basul-ruslning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 5000000 kr.
123¶H 4. Transportforskningsberedningen Prop. 1990/91:100
1989/90 utgift 46494 564 Reservation 6494472 ''-
1990/91 Anslag 40133000
1991/92 Förslag 43 361000
Transportforskningsberedningen (TFB) har enligt sin instmktion till uppgift att initiera, stödja och samordna forskning, utveckling och demonstrationsprojekt som rör transporter, trafik och trafiksäkerhet.
TFB leds av en styrelse på nio personer. Vid beredningen finns ett kansli på 14 personer som leds av överdirektören, samt en rådgivande delegation som företräder olika intressenter på transportforskningens område.
Beredningen arbetar enligt ett långsiktigt forskningsprogram och verksamheten har indelats i följande områden: persontransporter, godstransporter, trafiksäkerhet, samhälls- och transportekonomi, post- och telefrågor samt information och dokumentation, miljö- och energi samt infrastruktur.
TFBs anslagsframställning
Eftersom beredningen inte har separata anslag för förvaltning och övriga ändamål redovisas TFBs hela verksamhet i enlighet med regeringens anvisningar för förvaltningsanslag. Anslagsframställningen omfattar tre budgetår.
TFB anför i sin anslagsframställning ett ökat anslag för FoU-verksamhe-ten till 47,2 milj.kr., vilket skall jämföras med 40,1 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Denna ökning är nödvändig för att TFB skall kunna fullfölja åtaganden inom europeiska samarbetsprojekt (t.ex. DRIVE, EURET) och för att få till stånd en meningsfull forskning på post- och teleområdet utan att viktiga områden skärs ner.
Under budgetåret 1988/89 tecknade TFB kontrakt med ftera svenska forskare för arbete inom EG-projektet DRIVE. TFB kommer under en treårsperiod att satsa 5 milj. kr. per år. Den viktigaste orsaken till att nya satsningar inte blir möjliga annat än på sikt vid oförändrad anslagsnivå är enligt TFB att en stor del av FoU-medlen är uppbundna i långsiktiga projekt.
TFB hemställer om ett nytt engångsanslag för att utveckla den lokala och regionala kollektivtrafiken i miljövänlig riktning.
TFB har för förvaltningskostnadsdelen begärt att få bli undantaget från huvudahernativet. Fr.o.m. budgetåret 1990/91 ställs det ökade krav på TFB när det gäller samordning av all transportforskning samt samordning av energirelaterad transportforskning. Om en nedskärning sker enligt budgetanvisningarna innebär detta att reseanslaget måste reduceras. TFB anser dock att resorna är ytterst angelägna för att beredningen skall kunna följa med i utvecklingen, upprätthålla kontakter med forskare och avnämare både inom Sverige och internationellt.
Beredningen har för närvarande en projektanställd vaktmästare. Denne vill TFB anställa för att klara utskick och andra praktiska göromål. Kost nadsökningen beräknas till 120000 kr. 124
Beredningen hemställer slutligen även att få göra åtaganden under anslaget H 4. för budgetåret 1992/93 om 36 milj. kr. och för budgetåret 1993/94 om 25 milj.kr.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Föredragandens överväganden
I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den av mig föreslagna förändringen.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
14
0¶Kostnader (tkr.)
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader Bidrag till forskning, utveckli demonstrationsprojekt Uppdragsforskning
,ng och
6 567
(4241)
32950 1
+ 593 ( + 479) + 317
+ 2318 0
Totalt
40134
+ 3228
Inkomster (tkr.)
Anslag H 4. Transportforskningsberedningen Ersättning Tör uppdrag m. m.
+ 3 228 0
Totalt
40134
+ 3228
Transportforskningsberedningen fick genom riksdagens forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90 avsnitt 15, TU26, rskr. 335) en real nivåhöjning av sitt bidragsanslag med 2 milj.kr. för budgetåret 1990/91, I milj.kr. för budgetåret 1991/92 samt 1 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för att möjliggöra ytterligare forskningsinsatser inom de av beredningen prioriterade områdena. Beredningens förslag i anslagsframställningen är i enlighet med detta beslut. Min bedömning är att 1 milj. kr. bör tas upp för budgetåret 1991/92 under denna anslagspost. Till detta kommer särskilda medel för energirelaterad transportforskning.
Jag föreslår att en uppräkning med 4% på FoU-medelsdelen sker för budgetåret 1991/92 i likhet med vad som förordas beträffande andra forskningsstödjande organ.
Jag har inget att erinra mot beredningens hemställan angående medelsdispositioner för budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att till Transportforskningsberedningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 43 361 000 kr.,
2. att medge att regeringen bemyndigar transportforskningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och demonstrationsprojekt under budgetåren 1992/93 och 1993/94 inom en ram av 36000000 kr. resp. 25000000 kr.
125¶I. övriga än(damål
I 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
1989/90 Utgift
1990/91 Anslag
1991/92 Förslag
1000 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) är central förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frågor. SMHl skall bedriva uppdragsverksamhet samt tillämpad forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde.
SMHl leds av en styrelse. 1 styrelsen ingår generaldirektören och sex ledamöter som utses av regeringen. En av ledamöterna är ordförande.
SMHIs verksamhet finansieras dels med bidrag över statsbudgeten, dels med ersättning för uppdragsverksamhet. Bidraget avser att täcka kostnaderna för institutets myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning.
Resultat under år 1989
Det ekonomiska resultatet av SMHls verksamhet för budgetåret 1989/90, budget för 1990/91 samt bedömningar för anslagsåret 1991/92 framgår av följande sammanställning.
Utfall
1989/90
tkr.
Budget
1990/91
tkr.
Prognos 1991/92 tkr.
Intäkter
Myndighetsuppgifter Uppdragsverksamhet Övrigt
Kostnader
Resultat före avskrivningar
105 367
24 159
260776
251531
9245
II778I
143 800
272581
267 281
5 300
286665
279665
7000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sveriges tneleorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 000kr.
126¶I 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Reservation
4 288000
1989/90 Utgift 105 367000
1990/91 Anslag 117 781 000 1991/92 Förslag 125665000 Anslaget skall täcka kostnaderna för SMHls myndighetsuppgifter
SMHls anslagsframställning
SMHl har redovisat ett huvudförslag enligt anvisningarna. SMHl har begärt ökat anslag för olika reformer, totalt 33,5 milj. kr., varav de största redovisas i det följande.
Sverige är sedan starten år 1986 medlem i den europeiska vädersatellitorganisationen EUMETSAT. Organisationen skall inom en snar framtid ersätta både ett geostationärt och ett polärt satellitprogram. För budgetåret 1991/92 begär SMHl knappt 19 milj. kr. Om organisationen bestämmer att ett konstant belopp skall betalas årligen, kommer årskostnaden för Sveriges vidkommande att bli ca 30milj. kr. under perioden 1991 —2010.
För att SMHl skall utgöra ett kunskapscentrum inom sina fackområden och därmed kunna fullgöra sin roll som central förvaltningsmyndighet begärs medel för ökad FoU-verksamhet.
Föredragandens överväganden
Arbetet inom den europeiska vädersatellitorganisationen EUMETSAT har jag redovisat tidigare i prop. 1988/89:100 (bil. 8). Sverige bör enligt min mening fortsätta att delta i EUMETSAT-samarbetet. SMHl kan nu, som jag har angivit tidigare, ange ett genomsnittligt medelsbehov om ca 30milj.kr. under ca20år. Frågan om finansiering av kostnaderna för Sveriges deltagande i EUMETSAT skall beredas vidare under våren 1991 inom regeringskansliet.
Jag föreslår att SMHl tilldelas ett realt oförändrat anslag för budgetåret 1991/92 enligt följande:
Plan 1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader Internationella organisationer
Summa
94 269
(73251)
13010 II778I
(6446)
-696
7884
127 Hemställan Prop. 1990/91:100
Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 125665000
kr.
I 3. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning
1989/90 Utgift 15197 364 Reservation 18 550718
1990/91 Anslag 17000000 1991/92 Förslag 17000000
SMHls anslagsframställning
Totalt beräknar SMHl investeringsbehovet till ca22milj.kr. för budgetåret 1991/92 varav de största investeringarna redovisas i det följande.
Medel begärs för arbetsplatsutmstning för prognosproduktion samt för produktionssystemet där tre olika projekt ingår: DRIFT 90, anskaffning av nya lagringsmedia samt anpassning av datorsystemstrukturen. Samtliga projekt är av rationaliseringskaraktär.
Föredragandens överväganden
För kommande budgetår anser jag att investeringsbeloppet skall beräknas till 17 milj.kr. Prioritering mellan ny- och ersättningsinvestering bör SMHl göra. Räntor och avskrivningar för investeringar skall till den del de används inom uppdragsverksamheten återföras till statsbudgetens inkomstsida.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 17000000 kr.
14. Statens geotekniska institut
1989/90
Utgift
1990/91
Anslag
1991/92
Förslag
1000 Statens geotekniska institut (SGl) är central förvaltningsmyndighet för geotekniska frågor. Institutets verksamhet består av geoteknisk forskning, utveckling av metoder för grundläggning och jordförstärkning, jordskreds- övervakning, miljö- och energifrågor. SGl sprider också geoteknisk kun- 128
skåp samt utför uppdrag åt i huvudsak statliga myndigheter och kommuner.
SGl leds av en styrelse. Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbudgeten, dels med uppdragsintäkter. Bidraget avser att täcka institutets myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
SGls resultat samt uppdragsverksamhet
SGls rörelseintäkter inkl. statens bidragsanslag uppgick till ca 42 milj.kr. för budgetåret 1989/90. Resultatet för budgetåret 1989/90 före avsättningar blev ca 1,5 milj.kr. Uppdragsverksamheten stod för 68% av institutets intäkter. Institutet strävar efter en uppdragsdel på 60% av de totala intäkterna. I uppdragsverksamheten ingår konsultverksamhet, informationsverksamhet och forskningsverksamhet.
Det ekonomiska resultatet av SGls verksamhet framgår av följande sammanställning.
Utfall
Budget
Prognos
1989/90
1990/91
1991/92
tkr.
tkr.
tkr.
Intäkter
Bidrag, anslag 1 5.
13825 Uppdragsverksamhet
28 365
31091 Övrigt
41965
42503
44979
Kostnader
40470
41704
44807
Resultat Tore
avsättningar
1495
799
172
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens geotekniska institut för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.
I 5. Bidrag till statens geotekniska institut
1989/90 Utgift 12857000 Reservation 378148
1990/91 Anslag 12 725000 1991/92 Förslag 13 825000 Från anslaget betalas kostnaderna för SGls myndighetsuppgifter.
SGls anslagsframställning
SGl begär ett pris- och löneomräknat anslag samt extra medel om 3450000kr. De extra medlen avser inköp av en telefonväxel, utökning av remiss- och rådgivningsverksamheten och medel för anpassning av svenska regler till EGs regelsystem. Av bidragsanslaget för budgetåret 1989/90 användes ca 7,3 milj. kr. eller
9 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 8
ca 48% av institutets totala forsknimgsbudget för i huvudsak kunskapsupp- Prop. 1990/91:100 byggande forskning. En viss del av dessa utgifter användes för samfinansie- Bil. 8 rade forskningsprojekt. Av bidragsanslaget användes vidare ca 4,7 milj. kr. för informationsverksamhet (litteraturtjänst m.m.) och ca 0,9 milj.kr. för remiss- och rådgivningsverksamhet.
Föredragandens överväganden
Vid beräkning av reservationsanslaget har jag utgått från ett pris- och löneomräknat anslag utan något krav på besparing.
Plan Beräknad ändring
1990/91 1991/92
(8423)
(786)
145¶Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
Summa 12725 1100
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till statens geotekniska institut för budgetåret 1991 /92 anvisa ett reservationsanslag på 13 825 000 kr.
I 6. Statens haverikommission
1989/90
Utgift
1990/91
Anslag
1991/92
Förslag
1000 Statens haverikommission (SHK) inrättades den 1 juli 1978 med uppgift att utreda allvarliga civila och militära olyckor.
Fr.o.m. den Ijuli 1990 (prop. 1989/90:104, TU23, rskr. 265) utökades SHKs uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffat till sjöss, i luften eller någon annanstans.
SHK skall vidare följa den nationella och den intemationeUa utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras haveriförebyggande verksamhet.
För varje utredning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts de experter som erfordras för utredningen.
Statens haverikommissions anslagsframställning
SHK hemställer i sin anslagsframställning att ett förslagsanslag å I 000 kr. anslås för budgetåret 1991/92. SHK redovisar i sin anslagsframställning ett förslag till driftstat på ca 130
5400000 kr. för budgetåret 1991/92. Driftstaten är ett uttryck för en Prop. 1990/91:100 uppskattning av kostnader för administration och utredningar. Enligt gäl- Bil. 8 lande principer skall dessa kostnader slutligt fördelas på luftfartsverket, sjöfartsverket, banverket, chefen för flygvapnet och staten genom försvarsdepartementet.
Föredragandens överväganden
Jag förordar i likhet med SHK ett anslag på 1 000 kr. för nästa budgetår.
Mot bakgrund av att kommissionen i sin nya roll endast verkat under knappt ett halvår saknas ett mer precist underlag för att nu lägga fast en driftstat för den fasta administrationen. Som framgått av riksdagsbeslutet om den utvidgade haverikommissionen skall kostnaderna för själva utredningsverksamheten belasta berörda intressenter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens haverikommission för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
131¶J. Telekommunikationer Prop. 1990/91: lOO
Bil. 8 Televerket
Föredragandens överväganden
Jag avser att återkomma till frågor om televerkets verksamhetsinriktning och ekonomiska mål under våren 1991. Jag kommer i det sammanhanget också att behandla vissa telepolitiska frågor med anknytning till post- och teleutredningens betänkande (SOU 1990:27) om post och tele, affärsverk med regionalt och socialt ansvar samt redogöra för mina synpunkter på televerkets framtida associationsform.
J 1. Statens telenämnd
1989/90
Utgift
3022 155
1990/91
Anslag
3 721000
1991/92
Förslag
4019000 Statens telenämnd (STN) inrättades den I juli 1989 och påböriade sin egentliga verksamhet den I januari 1990. Nämnden har till uppgift att meddela föreskrifter och registrera utrustning enligt 2 § teleförordningen (1985:765). Nämnden skall också följa den tekniska utvecklingen, det nationella och internationella standardiseringsarbetet samt konkurrenssituationen inom nämndens verksamhetsområde och göra de framställningar till regeringen och andra statliga myndigheter som nämnden anser behövas.
Nämnden består av högst åtta ledamöter samt chefen för nämndens kansli.
Nämndens registreringsverksamhet är avgiftsbelagd. Intäkterna redovisas under en särskild inkomsttitel. Televerket skall till samma inkomsttitel betala för den delen av nämndens verksamhet som är av mer allmänt intresse för verkets kunder. Avgifterna och ersättningen från televerket skall sammantaget balansera nämndens utgifter.
STNs anslagsframställning
STNs personalstyrka är ännu inte fulltalig och rekrytering pågår. Vidare är ADB-systemet under uppbyggnad.
Nämnden erinrar om att frekvensrättsutredningen (K 1990:02) enligt sina direktiv (dir. 1990:4) i första hand skall överväga ett alternativ som innebär att STN tar över myndig;hetsuppgifter på radioområdet. Nämndens anslagsframställning är dock baserad på oförändrade arbetsuppgifter.
STN beräknar de totala utgiftema under budgetåret 1991/92 till ca 3,8 milj. kr. varvid hänsyn tagits till beräknade prisökningar men ej till löneökningar.
Föredragandens överväganden
Jag förordar för nästa budgetår att ett pris- och löneomräknat anslag på
4019000 kr. anvisas för STN. 132
Hemställan Prop. 1990/91:100
Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens telenämnd för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4019000 kr.
133¶Postväsende Prop. 1990/91:100
Bil. 8 Postens verksamheter
Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingår att distribuera brev och paket samt att förmedla betalningar. Postverket får också driva annan verksamhet som det har särskilda förutsättningar för.
Postverket bildar tillsammans med sina aktiebolag en aIfärsverkskoncern. Koncernen (posten) leds av en styrelse som utses av regeringen. Rörelseintäkterna för posten beräknas för år 1990 till ca 20,5 miljarder kronor, varav aktiebolagen beräknas svara för ca I miljard kronor. Medelantalet anställda i posten uppgår till ca 57000 varav drygt 2000 inom bolagssektorn.
Postverket består av fem affärsområden och ett antal resultatenheter. Affärsområdena är Brev, Lättgods, Postgirot, Bank och Kassa samt Utrikes.
Statsmakterna styr posten genom servicemål, kvalitetsmål och ekonomiska mål. Regeringen beslutar om priset på normalbrev och för postbefordran av vissa tidningar medan posten bestämmer priserna på övriga produkter. Postverket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen tillgängliga medel. En konsolidering av postverkets ekonomi sker helt i verkets räkenskaper.
Postverket får självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen med iakttagande av särskilda regler för denna förvaltning som anges av regeringen.
Mål och resultat
Mål
Regering och riksdag har lagt fast följande mål för posten.
Service och kvalitet
En god gmndläggande service skall ges till såväl stora som små kunder i hela landet till rimliga priser. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för postens insatser. Anpassningen av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt.
—Postverkets produktionssystem skall vara uppbyggda så att i princip 100% av normalbreven kan gå fram över natten. Andelen normalbrev som faktiskt går fram över natten skall vara minst 95 %.
—Den höga geografiska täckningsgraden för daglig postkassaservice via postkontor och lantbrevbäring till hushållen skall behållas.
Ekonomi
Posten skall driva verksamheten på ett så effektivt sätt att det möjliggör
ekonomisk överlevnad av egen kraft.
— Postens verksamhet bör drivas så att den över åren kan ge ett genom- 134
snittligt överskott som motsvarar 5% av rörelseintäkterna. Överskottet Prop. 1990/91: 100 skall användas till att ge staten en tillräcklig avkastning på verkets fasta Bil. 8 statskapital, till nödvändiga investeringar och till en viss konsolidering.
Resultat
Posten har redovisat sin måluppfyllelse på följande sätt.
1. Den höga geografiska täckningsgraden för daglig postkassaservice har bibehållits under år 1989. Antalet postkontor minskade med 35. Berörda kunder har erbjudits alternativa serviceformer, ofta genom lantbrevbäring.
2. Andelen normalbrev som kom fram över natten låg under år 1989 i genomsnitt på 94,1%, vilket innebär att kvalitetsmålet inte uppnåddes helt. Under första halvåret år 1990 låg genomsnittet dock på 96,0%.
3. Postens ekonomiska resultat uppgick år 1989 till 942 milj. kr. — varav 17 milj. kr. genererades av bolagssektorn —, vilket motsvarar 5,5% av rörelseintäkterna. För år 1990 beräknas resultatet till 8% av rörelseintäkterna.
Postens treårsplan 1992-1994 Mål
Av de mål som posten satt upp för verksamheten märks bl.a. mål för kundupplevd kvalitet, mål för personalens trivsel samt mål för en högsta kötid på postkontoren. Vidare har posten preciserat målen för verksamheten enligt följande:
—att kvalitetsmålet för normalbrev bör vara att lägst 98% av lokalbreven och lägst 95% av riksbreven skall komma fram över natten
—att servicemålet bör avse "att alla hushåll normalt skall kunna få postservice fem dagar i veckan"
—att det ekonomiska målet bör anges till "att postens resultat långsiktigt skall vara lägst 5 % av rörelseintäkterna".
Posten anför också att dess syfte skall vara "att över hela landet förmedla meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjänster". Med meddelanden avser posten individuell kommunikation och massproducerad kommunikation. Med finansiella tjänster avser posten traditionella banktjänster, privatekonomisk och juridisk rådgivning samt likviditetsplanering.
Verksamhetsinriktning
Posten vill satsa på kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och kommunikation. Några av de viktigaste åtgärderna som posten vill genomföra är att: - bygga upp Postnet
Postnet är samlingsnamnet på alla de tjänster som posten utvecklar för att öka sin effektivitet och konkurrenskraft genom data- och telekommuni- 135
kation. Alla ledningar hyrs av televerket. Stora företag och myndigheter Prop. 1990/91: 100 skall också kunna ansluta sig till nätet. Elektronisk post och en ny genera- Bil. 8 tion postkassamaskiner kommer att kopplas in på nätet. Postgirot och banktransaktioner kommer att utgöra den grundläggande beläggningen på telematiknätet. 1 ett längre perspektiv skall det vara möjligt för en avsändare att skicka information genom det medium han eller hon vill — stordator, persondator, telefax, teleguide, brev — och veta att meddelandet och/eller pengarna når mottagaren oberoende av var denne befinner sig eller har för mottagningsmöjligheter.
— effektivisera och utveckla kassanätet
Hela kontorsnätet och lantbrevbäringen kommer att vara datoriserade år 1994. Installationen av postens nya kassasystem medför att postgirot i Stockholm kan effektivisera sin verksamhet så att 300 — 400 årsanställda kan frigöras. Inom postverket pågår en översyn av postkontorsnätet (NÄT 92). Affärsområdet Lättgods kommer att pröva nya utlämningsstäl-len för postpaket för att därigenom effektivisera och bättre kundanpassa sina distributionsformer.
—utveckla bankverksamheten
—begränsa köerna
—införa ett nytt brevsortiment
—genomföra nya produktionssystem för postpaket och för företagspaket, .'kfiarsområdet Lättgods beräknar att uppnå ett nollresultat år 1993
—att förbättra kostnadseffektiviteten genom att låta postens åkerier få konkurrera med privata åkerier samt att investera i brevsorteringsma-skiner
—utveckla den internationella posttrafiken genom att höja kvalitén i den internationella posttrafiken. Det krävs därvid ytterligare produktutveckling och några strategiska företagsförvärv, i vilka posten behöver delta för att utvecklingen skall drivas vidare
—utveckla cash-managementtjänsterna
—skapa 2000-talets arbetsorganisation, bl.a. genom delegering, bildande av lokala resultatenheter, extern och intern konkurrens och förbättrad arbetsmiljö.
Posten beräknar att under perioden 1992— 1994 höja investeringsnivån med anledning av den snabba tekniska utvecklingen inom meddelande-hanteringsområdet, rationaliseringen inom lättgodsområdet och affärsutvecklingen mellan de nationella postverken.
Re.sullatprognos
För att kunna självfinansiera en högre investeringsnivå anser posten att resultatnivån de närmaste åren behöver uppgå till 6% av rörelseintäkterna. Förutsättningarna för resultatutvecklingen är enligt posten:
—en fortsatt stabil efterfrågan på postens tjänster
—strukturförändringar inom affärsområdet Bank och Kassa
—en ökad produktivitet.
Posten beskriver sin långsiktiga finansiering enligt följande.
1994 Utfall
Prognos
Prognos
Affärsplan
Resultat
1900 Avskrivningar
970¶Investeringar
-1 132
-1540
-2020
-2230
-2470
-2 500
Utdelning
- 47
- 50
- 50
- 50
- 50
50 Prop. 1990/91:100 Bil. 8
Netto
124
495
15 - 10
170
320
Postens regionala och sociala ansvar
Posten beskriver sitt regionala och sociala ansvar på följande sätt.
Posten har ansvar för att hålla en grundläggande postservice i hela landet där samma tjänst kostar lika mycket oberoende av var i landet den köps. Det väsentliga i postservicen är inte formerna för den utan innehållet. Ändringar i kundunderlag och postmängd liksom den tekniska utvecklingen samt kraven på en fortgående effektivisering gör att posten fortlöpande måste förnya formerna för postservicen.
Postens bolag
Inom postkoncernen finns 17 aktiebolag, varav ett är vilande. I koncernen finns också smärre aktieinnehav i ett tjugotal bolag. Postbolagen AB är moderföretag för 13 aktiebolag medan Fastighetsaktiebolaget Certus har ett helägt bolag. Moderbolagen ägs helt av postverket och dotterbolagen ägs fullt ut av resp. moderbolag. Postverket anser att aktiebolagen på ett naturligt sätt stödjer och kompletterar den egentliga postverksamheten.
Nedan följer en kortfattad beskrivning av de viktigaste bolagens verksamheter. Tidningstjänst AB
Bolaget delar ut ca I miljon tidningar varje morgon. Hultbergs Inrikes Transporter AB
Bolaget distribuerar kvällstidningar och företagspaket. Bolaget köper alla transporttjänster. Falcon Aviation AB
Bolaget hyr (leasing) fyra flygplan, som vardera lastar 15 ton. Nattetid fraktas brev och paket och på dagtid passagerare. Postens Transporttjänst AB (postens bud)
Bolaget driver kurirverksamhet i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bolaget kan också sy ihop transportlösningar mellan dessa städer. Bertex Mail AB
Bolaget paketerar veckotidningar och förser dem med adresslappar. Postverket distribuerar sedan tidningarna. Swedpost Consulting AB Bolaget säljer postal know how utomlands. Malmfältens Omnibus AB
Bolaget utför person- och godstransporter. Verksamheten drivs i nära samarbete med Postverkets Diligenstrafik.
137¶Internationell utveckling Prop. 1990/91:100
Bil 8 Den beslutade avregleringen inom EG kommer att innebära nya fömtsatt-
ningar för transport- och betalningsverksamheten. Postens konkurrenter — expressföretag, åkerier och banker — stärker sina positioner inför år 1993 genom bl.a. företagsförvärv och allianser. Posten anser att de måste gå samma väg och medverka i utvecklingen av nya produkter och produktionssystem tillsammans med andra postförvaltningar och giroföretag. Utvecklingen i Östeuropa öppnar nya möjligheter för posten. Affärsområdet Utrikes har i samarbete med andra postverk och Unipost (ett samordnings- och utvecklingsbolag som ägs av några postverk, bl.a. den svenska posten) utarbetat ett grundkoncept för integrerade transporttjänster med tidsgaranti i tre olika standards med avseende på hastighet och pris.
Särskilda frågor
Postverket föreslår att nuvarande ordning för beslut om porton för normalbrev ändras. Verket anser att dessa beslut bör delegeras till postverket samt att statsmakterna fastställer stt prismål för portoökningen på normalbrev. Prismålet bör därvid kopplas till ett index och till en produktivitetsfaktor. Prisökningen, sedd över ett antal år, skulle då, enligt verket, högst få uppgå till index minus två procentenheter.
Postverket anser vidare att styrningen av posten successivt bör anpassas till vad som gäller för styrning av aktiebolag. Postverkets beslutsbefogenheter bör sålunda anpassas till vad som gäller för näringslivet i övrigt. Förutom prissättningsfrågan, som är den viktigaste, bör verket ges möjligheter att bl.a. fritt få försälja fast egendom, rätt att ta upp lån på kreditmarknaden, rätt att fatta beslut om koncernbidrag m. m.
Posten anser också att statsmakterna bör fastställa treårsplanen så nära planeringsperioden som möjligt.
Föredragandens överväganden
Jag avser att återkomma till frågor om postens verksamhetsinriktning och ekonomiska mål under våren 1991. Jag kommer då att närmare redovisa inriktningen av analysen av förutsättningarna för postens verksamhet inom ramen för den pågående affarsverksöversynen.
Ersättning till postverket för iefordran av tjänsteförsändelser
Anslaget G I. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser upphör.
Tjänstebrevsrätten och den s.k. frankeringsfriheten upphörde den Ijuli 1990. Under innevarande budgetår utgår medel i efterskott för de tjänster som postverket utfört under budgetåret 1989/90. Vidare utgår medel till postverket för de kostnader verket har för att utföra särskild postdelgiv- ning. För innevarande år beräknas dessa kostnader till 3,9 milj. kr. Institu tet särskild postdelgivning skall finnas kvar och utföras av postverket. Jag 138
anser att kostnaderna för den särskilda postdelgivningen, i likhet med vad Prop. 1990/91: 100
som numera gäller för myndigheternas tjänstepost, bör betalas av dem som Bil. 8
nyttjar tjänsten. Medel om 3,9 milj. kr. för budgetåret 1991/92 bör därför
överföras till de myndigheter som använder sig av denna tjänst. Anslaget
upphör därmed. Jag har i denna fråga samrått med cheferna för finans-,
justitie- och civildepartementen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag förordat om finansieringen av den särskilda postdelgivningen.
Ersättning till postverket för tidningsdistribution
Anslaget G 2. Ersättning till postverket för tidningsdistribution upphör.
Riksdagen beslöt år 1976 (prop. 1975/76:127, TU22, rskr. 301) att anslaget till postverket för att täcka särkostnadsunderskottet i verkets tidningsrörelse skulle upphöra i och med utgången av budgetåret 1990/91.
Bakgrund
Riksdagen beslöt år 1970 (prop. 1970:112, SU 1970:130, rskr. 1970:294) bl.a. att avgifterna i postverkets tidningsrörelse skulle fastställas av regeringen sedan reella överläggningar i frågan skett mellan representanter för postverket och tidningarna. Tidningarna representeras av Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), Svenska Veckopressens Tidningsutgivare-förening (Vectu) och av Fack- och Konsumentpressens Postkommitté (FKP).
Regeringen beslöt hösten 1973 att införa en rabattklausul i tidningstax an. Denna s.k. trohetsrabatt innebär att rabatt ges åt tidningar som är beredda att anlita postverket i samma utsträckning ett år framåt som under det år som gått. I prop. 1975/76:127 (TU22, rskr. 301) bestämdes också följande: Taxesystemet skall bygga på principen om full särkostnads- täckning via taxeavgifter, enhetsportoprincipen skall gälla dvs. postverket och enskilda tidningsutgivare skall inte kunna träffa separata avtal om avgifter och villkor för tidningsdistributionen i andra fall än som dittills förekommit och att postverket har transportplikt över hela landet mot fastställda avgifter. Det beslöts också att komponenterna i avgiftssystemet bl.a. skall utgöras av: grundavgift, exemplaravgift och viktavgift. Avgifter na skall variera beroende på avstånd, snabbhet, periodicitet på utgivning en samt om tidningarna skall delas ut på lördagar eller inte. Vidare be stämdes att postverket får avtala om olika rabatter beroende på vilka volymgarantier som tidningarna kan åta sig. Slutligen beslöts att det bris tande särkostnadsunderskottet skulle avvecklas under en period av 15 år. År 1961 beräknades underskottet till 50 milj. kr. och för år 1975 till 90 milj. kr. För att få bort särkostnadsunderskottet beslutade staten att postverket skulle erhålla ett bidrag om 90milj.kr. fr.o.m. budgetåret 139
1976/77. Under samma period skulle taxorna samtidigt höjas på så sätt att Prop. 1990/91: 100 postverket efter 15 år inte skulle uppvisa något särkostnadsunderskott. Bil. 8
Marknad
Volymutveckling i postverkets tidningsrörelse:
Dagstidningar (abonnemang med utdelning samma dag eller senast dagen efter): Antalet dagstidningar beräknas för år 1990 uppgå till 154 miljoner exemplar. Sedan år 1987 har volymerna minskat årligen och sammanlagt med 43 miljoner exemplar. Konkurrenterna utgörs av de företag som delar ut dagstidningarna som moigontidning. Det totala antalet dagstidningar är ca 1 500 miljoner exemplar.
Veckotidningar (abonnemang med utdelning O —2 dagar): Antalet veckotidningar beräknas för år 1990 uppgå till 85 miljoner exemplar. Volymutvecklingen har varit relativt konstant sedan år 1987. Konkurrenter saknas.
Fack- och konsumentpress (abonnemang med utdelning O —3 dagar): Antalet fack- och konsumenttidningar beräknas för år 1990 uppgå till 275 miljoner exemplar. Volymutvecklingen har varit relativt konstant sedan år 1987, dock med en tendens att vika. Konkurrenter saknas.
Gällande bestämmelser
Villkor och avgifter i postverkets tidningsrörelse regleras i postala tidningskungörelsen (1968:489). De närmare villkoren för att postbefordran skall få ske meddelas av postverket. Kungörelsen är tillämplig på periodiska skrifter som normalt trycks och utges i Sverige.
Post- och teleutredningen
Den 5 maj 1988 bemyndigade regeringen min ställföreträdare att tillkalla en kommitté för att bedöma och fijreslå preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele- och postområdena. Kommittén avslutade sitt arbete i mars 1990 genom att överlämna sitt betänkande (SOU 1990:27) Post & Tele — Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. Betänkandet har remissbehandlats,
Kommittén föreslår vad avser postverkets tidningsrörelse,
att postens regionalpolitiska och sociala ansvar inte skall omfatta distribution av tidningar
att postens distribution av tidningar och tidskrifter bör ske på marknadsmässiga villkor till full kostnadstäckning
att skäl saknas för regeringen att fastställa priser eller övriga villkor i postens tidningsrörelse
att posten dock skall vara beredd att på begäran offerera distribution av tidningar.
En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag. Fack- och Konsumentpressens Postkommitté och Landsorganisationen i Sverige avstyrker dock förslaget. Invändningarna tar främst sikte på att ett 140
affärsmässigt avtal mellan parterna blir dyrare än om regeringen reglerar Prop. 1990/91:100 avgifter och villkor. Bil. 8
Postverkets förslag
Regeringen gav under våren 1987 postverket i uppdrag att — efter förhandlingar med berörda parter — föreslå nya principer för fastställande av taxorna i postverkets tidningsrörelse.
Postverket barden 30november 1990 redovisat sitt uppdrag. Postverket föreslår att priser och villkor för tidningsdistributionen fastställs efter årliga aflarsförhandlingar mellan parterna och att regeringens fastställelse av priser och villkor skall upphöra. Postverket har ingått ramavtal med TU och Vectu enligt de föreslagna principerna. Med FKP har postverket inte kunnat sluta något avtal. Vectu:s skäl för en avreglering av dagens tidningstaxesystem är följande. Veckotidningar (även fack- och konsumentpress) är enligt dagens system tvingade att utnyttja postverkets tjänster för samtliga delar av distributionen från tryckeri till prenumerant. Detta gäller dock inte för dagstidningarna som genom att själva utföra distanstransporter från tryckeri till postterminalerna kan minska sina prenumerationsporton. Vidare kan dagstidningarna i vissa fall välja bort postverket och låta andra företag dela ut dagstidningarna. De intäktsminskningar som härvid uppstår hos postverket har inte kompenserats med motsvarande kostnadsminskningar. Kostnaderna har i stället fått betalas av veckopressen (och av fack-och konsumentpressen). Dagens tidningstaxesystem bör därför enligt Vectu avskaflfas.
Föredraganden
Postverket utför i dag åt samhället en rikstäckande grundläggande postservice. Poslkoncernens verksamheter skall över åren ge en vinst på i genomsnitt 5% av rörelseintäkterna. Postverkets tidningsrörelse uppvisar i dagen förlust på ca 300 milj. kr. Andelen samkostnader och särkostnader är ungefär lika stora. En enig post- och teleutredning samt de två huvudaktörerna på tidningsutgivarsidan har uttalat sig för en marknadsmässig prissättning av den tidningsdistribution som i dag sker genom postverket. Jag anser att dagens tidningstaxa bör ersättas av avtal med marknadsmässiga villkor mellan postverket och tidningsutgivarna. Regeringen bör således i fortsättningen inte fastställa priser och villkor i postverkets tidningsrörelse, varför den postala tidningskungörelsen bör upphävas.
För vissa tidningar inom FKP-gruppen (framför allt fackföreningstid ningar) som inte kan påverka postverkets priser bör ett prismål anges. Detta prismål bör bygga på principen om full kostnadstäckning och knytas till ett kostnadsindex och en produktivitetsfaktor. Prismålet bör fastställas av regeringen. Den rikstäckande grundläggande postservice som postver ket i dag har bör garantera att postverket också i fortsättningen på begäran kommer att offerera distribution av tidningar i hela landet. Den nya ordningen bör träda i kraft den Ijuli 1991. En utvärdering av den nya 141
ordningen bör ske efter det att systemet varit i kraft i tre år. Jag har i denna Prop. 1990/91: 100 fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet. Bil. 8
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag anfört om en ny ordning för postverkets tidningsrörelse.
142¶Särskilda frågor Prop. i990/9i: lOO
Bil. 8 A. Översyn av affärsverken
1. Affarsverksöversynen
Under våren 1990 påbörjades inom regeringskansliet ett arbete med att se över styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område, dvs. posten, televerket, statensjärnvägar, sjöfartsverket och luftfartsverket. Översynen innefattar bl.a. redovisningsfrågor, ekonomisk styrning, treårsplaner samt hur verkens redovisning av det regionalpolitiska och sociala ansvaret skall utformas. Arbetet skall bl.a. utmynna i en precisering av formerna för den ägarmässiga resultatuppföljningen inom regeringskansliet.
Syftet med arbetet är att inom ramen för dagens treåriga verksamhetsplaner utveckla möjligheterna till en bättre tillämpning av både företagsekonomiska och politiska styrmedel.
Jag kommer i det följande att redogöra för resultatet av det arbete som genomförts och för det arbete som planeras inom ramen för översynen.
1.1¶Genomfört arbete
Arbetet har i den första fasen inriktats på den företagsekonomiska styrningen. Nuvarande förhållanden både vad gäller redovisning och resultatmätning har kartlagts.
Syftet med kartläggningen har varit att ta fram de redovisningsmässiga skillnader som i dag finns mellan de olika affärsverken och mellan affärsverken och aktiebolag. Med kunskap om dessa skillnader kan relevanta jämförelser göras mellan de båda verksamhetsformernas resultat. Dessutom kan balans- och resultaträkningar användas för att på ett rättvisande sätt bedöma verksamhetens effektivitet.
Arbetet har medfört att samtliga affärsverk har lämnat förslag till revidering av sina balans- och resultaträkningar för att uppnå största möjliga överensstämmelse med vad som i dag gäller för aktiebolag. Detta har bl. a. inneburit beräkningar av pensionsskuld och årliga pensionskostnader.
1.2¶Det fortsatta arbetet
Nästa steg blir att mer specificerat ange vilka krav på afTärsverken som betingas av statens roll som ägare och vilka som kommer utifrån rollen som uppdragsgivare eller beställare. Beställarkraven avser produkter, tjänster, service- och kvalitetsnivå m.m. Ägarkraven är i stort sett de företagsekonomiska kraven såsom avkastning, utdelning och soliditet.
Som en tredje del i arbetet skall det sociala och regionalpolitiska ansvaret tas upp och en kartläggning göras av de krav som ställs på verken i dag. Vidare skall metoder för att kostnadsberäkna detta ansvar utvecklas.
Därefter skall verkens befogenheter behandlas. Skillnader i befogenheter mellan affärsverk och aktiebolag skall redovisas. Ett försök att värdera dessa skillnader med hjälp av kostnadsberäkningar skall utföras och resul- 143
tera i en utvärdering av vilka skillnader som är befogade. I detta samman- Prop. 1990/91:100 häng skall också belysas de fördelar som verken har av att vara en integre- Bil. 8 rad del av staten samt de fördelar som uppkommit via tidigare och nuvarande monopolställning på resp. område.
Översynen skall avslutningsvis behandla affärsverkens nuvarande organisation och framtida organisationsform.
2. Resultat av den första arbetsfasen
Det arbete som genomförts har utmynnat i en modell för förändrade redovisningsmetoder inom affärsverken. Modellen innebär en anpassning till vad som i dag gäller för aktiebolag. Genom en sådan förändring möjliggörs relevanta jämförelser med liknande verksamheter samtidigt som det innebär att en mer rättvisande bild av verkens faktiska ekonomiska ställning kan presenteras. Detta underlättar i sin tur fastställandet av rimliga och effektivitetsfrämjande avkastningskrav på afTärsverken.
3. Förändrade redovisningsprinciper
En anpassning av affärsverkens redovisning till aktiebolagslagen innebär följande förändringar:
— Redovisning av pensionsskulder
— Redovisning av total årlig pensionskostnad
— Införande av skattemotsvarighet
3.1¶Redovisning av pensionsskulder
1 dag redovisar de flesta afTärsverken inte sin pensionsskuld i balansräkningen. SJ är på denna punkt det enda undantaget bland afTärsverken inom kommunikationsdepartementets område. Inom SJ har avsättningar bl.a. gjorts i samband med 1987 års bokslut och pensionsskulden redovisas i dag fullt ut.
Redovisning av pensionsskulder får konsekvenser både vid beräkning av soliditet och räntabilitet. Det egna kapitalets andel blir lägre och därigenom sjunker soliditeten. Vid en sådan redovisning måste motsvarande uppskrivning göras av balansräkningens tillgångssida. Finns det inga dolda övervärden på tillgångssidan måste införandet av pensionsskulden göras via resultaträkningen. Detta påverkar resultatet i negativ riktning vilket i sin tur påverkar det egna kapitalets storlek och därigenom även soliditeten. Med samma resonemang kan även räntabiliteten bli lägre om pensionsskulden redovisas. En rättvisande redovisning av verkens pensionsåtaganden förbättrar möjligheterna att föra meningsfulla resonemang kring verkens ekonomiska resultat.
3.2¶Redovisning av total årlig pensionskostnad
I dag kostnadsredovisar affärsverken, med undantag för SJ, endast under
året utbetalda pensioner till redan pensionerad personal. Detta påverkar 144
naturiigtvis resultatet eftersom den verkliga pensionskostnaden är betyd- Prop. 1990/91: 100
ligt större än den som redovisas. För att åstadkomma en riktig kostnadsre- Bil. 8
dovisning av pensioner måste en försäkringsteknisk beräkning av den
årliga pensionskostnaden genomföras för samtliga affärsverk. Ett sådant
arbete har inletts i samarbete mellan de aktuella verken och Statens löne-
och pensionsverk (SPV).
3.3¶Införande av skattemotsvarighet
För att underlätta jämförelser med liknande verksamheter bör en skattemotsvarighet införas för afTärsverken. Skattemotsvarigheten skall belasta resultatet och levereras in.
4. Särredovisning av regionalpolitiska och sociala åtaganden
Kostnader för regionalpolitiska och sociala åtaganden skall i den mån de inte är aflarsmässigt betingade särredovisas. Riksdagen kan härigenom lättare ta ställning till dessa kostnader. Metoder för att beräkna dessa åtaganden måste kartläggas och utvecklas.
5. Subsidier mellan olika verksamhetsgrenar inom ett affärsverk skall redovisas öppet
En redovisningsfråga som inte direkt hänger samman med en anpassning till aktiebolagslagen är frågan om intern subsidiering mellan olika verksamhetsgrenar inom affärsverken. Genom en öppen redovisning av sådana förhållanden ges riksdagen möjlighet att ta ställning till och besluta om korssubsidiering mellan olika verksamhetsgrenar.
6. Förändrad resultatmätning
En förändring av redovisningsprinciperna i enlighet med vad jag nyss redogjort för kräver även en förändring av de av staten uppsatta resultatkraven på affärsverken.
6.1¶Förändrade avkastningskrav
Avkastningskraven för affärsverken bör fastställas med beaktande av motsvarande krav inom liknande privata verksamheter. Förändrade avkastningskrav bör kombineras med nya mål för soliditeten. Soliditeten kommer i hög grad att påverkas av den föreslagna redovisningen av faktisk pensionsskuld.
6.2¶Utdelningskrav
Staten bör ställa krav på direktavkastning från affärsverken i form av utdelning. En sådan utdelning bör ersätta de inleveranskrav som finns i dag. Storleken på utdelningskravet bör bl.a. fastställas mot bakgrund av 145
10¶Riksda.iien 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 8
motsvarande utdelningskrav på liknande privata verksamheter. Statens Prop. 1990/91: 100 totala inleverans från aflärsverken kommer då att bestå dels av utdelning Bil. 8 men även av en inbetalning av fiktiv skatt. Från denna summa bör av statsmakterna godkända kostnader för verkens regionalpolitiska och sociala åtaganden avräknas.
7. Genomförande
Ett genomförande av förändrad ekonomisk styrning av affärsverken måste anpassas till de speciella förutsättningar som gäller för resp. verk och genomföras när förutsättningar för en sådan omläggning finns. Jag bedömer att det redan i samband med den tillväxtpolitiska propositionen bör vara möjligt att presentera en omläggning av televerkets redovisning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag i det föregående anfört om genomfört och planerat arbete inom ramen för affarsverksöversynen.
146¶B. Avveckling av transportrådet Prop. 1990/91: lOO
Bil. 8 1. Inledning
1.1¶Bakgrund
Transportrådet (TPR) inrättades den Ijanuari 1980 som en följd av 1979 års trafikpolitiska beslut. Rådet övertog de arbetsuppgifter som tidigare ombesörjdes av transportnämnden, fraktbidragsnämnden och bussbi-dragsnämnden. Vidare tillfördes rådet arbetsuppgifter rörande bl.a. viss trafikplanering, den yrkesmässiga trafiken, handikappanpassning av den kollektiva trafiken och energihushållning inom transportsektorn.
Enligt förordningen (1988:1179) med instruktion för TPR är TPR central förvaltningsmyndighet för frågor som rör
—trafikplanering,
—energihushållning inom transportområdet,
—handikappanpassning av kollektiva färdmedel,
—civil transportverksamhet under kriser och krig,
—riksfärdtjänsten,
—statlig upphandling av viss persontrafik på järnvägar,
—regionalpolitiskt transportstöd,
—yrkestrafik och internationell vägtrafik samt
—ransonering av drivmedel.
TPRs generaldirektör är chef för rådet och leder myndigheten. 1 rådets styrelse ingår generaldirektören samt högst sju ledamöter och två personalföreträdare. Vid TPR finns fr.o.m. den Ijanuari 1989 två rådgivande delegationer, nämligen en för beredskapsfrågor och en för handikappfrågor, samt en nämnd för yrkestrafikfrågor. Vidare finns olika samrådsgrupper bl. a. för trafikplaneringsfrågor.
1.2¶Hittillsvarande förändringar i transportrådets verksamhet
Transportrådets uppgifter är av skiftande karaktär och utförs inom skilda områden. Helt naturligt har därför genomförts fortlöpande förändringar av rådets arbetsuppgifter. Exempelvis har det statliga driftbidraget till lokal och regional kollektivtrafik avvecklats. Detta administrerades tidigare av rådet.
TPR har emellertid också fått nya arbetsuppgifter. En sådan utvidgning skedde år 1984 då riksdagen beslöt om en permanentning av riksfärdtjänsten och att administrationen av denna skulle förläggas till rådet. Vidare har godstransportstödet kompletterats med ett persontransportstöd och ett stöd till viss datakommunikation. TPR har fått vidgade uppgifter också inom energihushållningsområdet. Rådet har därutöver blivit funktionsansvarig myndighet för beredskapsplaneringen inom transportsektorn.
Stora förändringar i arbetsuppgifterna har vidare ägt rum till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1. TUM, rskr. 157). Förändringarna innebär både att vissa uppgifter minskat i omfattning och att andra uppgifter tillkommit. Förändringarna har skett inom i huvudsak följande fem sakområden: 147
—yrkestrafiklagstiftningen och därmed närbesläktad lagstiftning, Prop. 1990/91:100
—handikappanpassning av fardiriedel och terminaler inom den kollektiva Bil. 8 trafiken,
—statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv persontrafik,
—upphandling av interregional persontrafik på järnväg,
—forhandling om avtal för ersättning till trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik på järnväg.
En annan omständighet som i grunden förändrat fömtsättningama för TPRs befattning med yrkest ra fik frågorna är att prövningen av överklaganden i dessa frågor till större delen flyttats från rådet till domstol (prop. 1988/89:26, TU 4, rskr. 49). Härigenom har en stor ärendegrupp bortfallit utöver vad som följer av själva avregleringen av yrkestrafiken.
Regeringen har alltsedan rådets tillkomst lagt ett antal utrednings- och förhandlingsuppdrag på rådet. 1 utvecklingsarbetet som föregick 1988 års trafikpolitiska beslut biträdde TPR med utredningsmaterial beträffande utvecklingen inom person- och godstransportmarknaderna, energihushållnings- och miljöfrågor m. m. Bland de senaste årens uppdrag kan nämnas den långväga busstrafiken, nedlägjjningsprövning av trafiksvaga järnvägar, riksfärdtjänsten, taxitaxan. Gotlandstrafiken m. m. TPR har även tilldelats vissa uppgifter inom ramen lor en samordnad investeringsplanering inom transportsektorn. Så skedde i en första omgång inför 1988 års trafikpolitiska riksdagsbeslut. Därefter har arbetet utvidgats genom det uppdrag regeringen givit åt TPR i november 1988. Rådet skall enligt detta uppdrag utarbeta ett gemensamt planerings- och prognosunderlag till grund för trafikverkens långsiktiga investeringsplanering. TPR skall också utvärdera planerna och redovisa till regeringen resultatet härav. Vidare kan nämnas att regeringen genom beslut den 31 maj 1990 gett TPR i uppdrag att utarbeta ett beslutsunderiag till gmnd för en vidareutveckling av den samordnade investeringsplaneringen inom transportsektom. Uppdraget redovisades i början av oktober 1990.
Inför regeringens arbete med en proposition år 1991 om bl.a. trafikens miljöfrågor har TPR tilldelats ett antal uppdrag. Vidare har TPR på uppdrag av regeringen utarbetat en trafikprognos för perioden 1989 — 1995 samt för åren 2000 och 2020. Prognosen avser både person- och godstransporter.
Det är kännetecknande för TPRs utveckling att det är trafikplanerings-och utredningsverksamheten inom myndigheten som vuxit i omfattning och betydelse. Ett betydande antal rapporter har givits ut, varav en del på uppdrag av regeringen. TPRs roll som stabsorgan åt regeringen har således blivit allt mer markant.
TPRs verksamhet har under årens lopp inte varit oomstridd. Hantering en av frågor såsom nedläggningsprövning av olönsamma järnvägar har av naturliga skäl mött åtskillig kritik även om de statsfinansiella och sam hällsekonomiska vinsterna varit stora. Kritiken har, som en direkt följd av de medelsramar som stått till förfogande, bl. a. tagit sig uttryck i riksdags motioner i vilka föreslagits mer eller mindre långtgående uppdelningar av TPR. Något särskilt tillkännagivande till regeringen har dock inte före kommit från riksdagens sida. Under senare tid har i stället hänvisats till 148
den översyn av TPR som regeringen aviserade i 1988 års budgetproposi- Prop. 1990/91: 100 tion. Bil. 8
1.3¶Uppdraget till utredningsmannen
1988 års trafikpolitiska beslut och beslutet om den ändrade instansordningen vid prövningen av yrkestrafikfrågor har som tidigare nämnts inneburit väsentliga förändringar för TPR. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade min företrädare därför i december 1988 en särskild utredningsman för att förutsättningslöst se över verksamheten vid rådet.
1 direktiven (Dir. 1988:70) framhålls bl.a. att regeringen även fortsättningsvis har behov av tillgång till högkvalitativa utredningsresurser på transportområdet. De frågor och problem som hänger samman med att det även inom andra myndigheter bedrivs verksamhet, liknande den som finns inom TPR, borde emellertid också belysas. 1 det sammanhanget omnämns ett stort antal gränsdragningsområden, bl.a. följande:
—energihushållning
—miljöfrågor och hushållningen med naturresurser
—yrkestrafikfrågor
—intäkts- och kostnadsutvecklingen i buss- och taxitrafiken
—handikappanpassning av den kollektiva trafiken
—statsbidrag till den kollektiva trafiken
—statistikproduktion inom kommunikationsområdet
—transportstöd
Sammanfattningsvis framhölls i direktiven att gränsdragningen i förhållande till andra statliga organ var en viktig fråga, både när det gäller de områden som nämnts och inom andra eventuellt förekommande gränsområden. En arbetsfördelning som innebär förenkling och decentralisering och undvikande av dubbelarbete borde eftersträvas. Vidare skulle kostnadseffekterna av olika tänkbara förslag klariäggas.
Utredningen (K 1988:04) Översyn av transportrådets verksamhet (utredningsman f.d. generaldirektören Sven Moberg) avgav i januari 1990 betänkandet (SOU 1990:4) Transportrådet.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena finns tillgänglig på kommunikationsdepartementet (Dnr IV 176/90). En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 1.
Jag avser nu att ta upp de frågor om transportrådet som aktualiserats av betänkandet.
2. Övergripande trafikpolitiska frågor
Mitt förslag:
—Utrymmet för politisk styrning från regering och riksdag över centrala trafikpolitiska frågor ökas. Målstyrning från regeringens sida av myndigheterna bör också öka.
—Formulering av mål inom trafikpolitiken, trafikpolitiska analyser samt utformning av underlag för regeringsbeslut skall i ökad utsträckning ske
i regeringskansliet — inte på myndighetsnivå. 149
-Till regeringskansliet (kommunikationsdepartementet) överförs från Prop. 1990/91:100
TPR medel motsvarande fem års arbetskrafter för beredning av övergri- Bil. 8
pande trafikpolitiska frågor.
Utredningens förslag: TPR bör ombildas till ett renodlat prognos-, planerings- och utredningsorgan med ställning som ett kvalificerat stabsorgan åt regeringen.
Remissinstanserna: Rent allmänt kan sägas att ungefär hälften av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag. Det finns emellertid också ett betydande antal som är negativa eller tveksamma, särskilt när det gäller frågan om rådet bör vara det centrala stabsorganet inom kommunikationssektorn. Dit hör bl.a. vägverket, statens väg- och trafikinstitut (VTl), luftfartsverket, statskontoret, statens pris- och konkurrensverk (SPK), statens naturvårdsverk, AE: Svensk Bilprovning, Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet. Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) och Svenska vägföreningen. Flera av dessa instanser förordar i stället att ett alternativ med ett utredningsorgan i regeringskansliet övervägs. Vägverket anser att TPR bör avskaffas.
Skälen till mitt förslag:
Nya förutsättningar nödvändiggör omprövningar
Jag bedömer att TPR på ett förtjänstfullt sätt medverkat i det trafikpolitiska utvecklingsarbetet och aktivt bidragit till en på samhällsekonomiska grunder förbättrad trafikförsörjning. TPRs insatser att ta fram planerings-och beslutsunderlag, genomförandet av olika förhandlingsfrågor och hanteringen av dess tillsynsuppgifter har varit betydelsefulla och skötts på ett effektivt sätt. De utgångspunkter som låg till grund för TPRs bildande behöver dock omprövas med hänsyn till de nya förutsättningar och den förändrade omvärld som vi nu står inför. Jag har härvid gjort följande övergripande trafikpolitiska bedömning.
Stabsfunktionen är en uppgift jÖr regeringskansliet
Förslaget om att ombilda TPR till ett renodlat stabsorgan åt regeringen med uppgift att ansvara för prognos-, planerings- och utredningsverksamhet inom kommunikationssektorn har mött kritik från åtskilliga håll. Flera remissinstanser har ifrågasatt om inte en sådan stabsfunktion snarare hör hemma i regeringskansliet. För egen del har jag kommit fram till att det finns anledning att överväga detta.
Den kritik som har förts fram mot förslaget att omvandla TPR till ett stabsorgan åt regeringen går i huvudsak ut på följande.
Centrala trafikpolitiska beredningsuppgifter bör handläggas på ett departement och inte på myndighetsnivå. Det är felaktigt att lägga sådana uppgifter på en fristående myndi:ghet som kan komma att bli betraktad som ett politiskt organ.
Kritik framförs också mot att TPR fått alltför vittgående uppgifter på kollektivtrafikens område. Detta skulle än mer förstärkas om utredningens förslag skulle genomföras. Svenska kommunförbundet, landstingsförbun- 150
det och SLTF riktar på den punkten skarp kritik mot att TPR skulle få Prop. 1990/91:100 karaktär av en central myndighet för kollektivtrafiken. Enligt förbundens Bil. 8 uppfattning ger nuvarande lagstiftning kommuner och landsting ett fullständigt och självständigt ansvar för kollektivtrafiken inom länen. Förbunden motsätter sig därför bestämt en sådan central ställning som TPR uppfattas få i betänkandet.
Några remissinstanser betonar de olika myndigheternas självständiga ansvar att vidta åtgärder på transportområdet. TPRs roll som utvärderingsorgan gentemot andra myndigheters verksamhet ifrågasätts av bl.a. vägverket, luftfartsverket och statens naturvårdsverk. Man menar att utvärderingarna i stället bör ske inom regeringskansliet eftersom det rör sig om politiskt betonade avvägningar mellan skilda samhällssektorer.
Det finns således starka skäl som talar mot att TPRs verksamhet ges den av utredningen föreslagna inriktningen. 1 stället bör övervägas om inte vissa centrala funktioner i fråga om planerings- och utvärderingsverksamheten samt resultatuppföljningen bör åvila regeringskansliet.
Det finns naturligtvis skäl som talar emot att belasta regeringskansliet med nya arbetsuppgifter. Fortlöpande och mera omfattande utredningsverksamhet är något som naturligen hör hemma på myndighetsnivå. Prognosverksamhet och utarbetande av statistiskt underlag inom transportsektorn bör således inte vara en departementsuppgift, något som jag återkommer till längre fram (avsnitt 3).
Däremot är det otvetydigt så att 1988 års trafikpolitiska beslut, liksom också riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition (1989/90:88) om vissa näringspolitiska frågor (TU27, rskr. 325), ställer allt högre krav på politiskt betonade avvägningar mellan de skilda målen för trafikpolitiken i förhållande till bl.a. näringspolitikens mål om ökad effektivitet inom transportnäringen.
Målen inom trafikpolitiken behöver preciseras
Det övergripande målet för trafikpolitiken är att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Det trafikpolitiska målet har indelats i delmål som gäller tillgänglighet, effektivitet, säkerhet och regional balans samt god miljö och hushållning med naturresurser.
Trafikpolitikens inriktning skall präglas av valfrihet för konsumenterna, mindre detaljreglering, viss decentralisering samt av att konkurrens mellan olika trafikutövare och transportlösningar främjas. En långtgående delegering från riksdagen och regeringen av beslutanderätten i frågor av central betydelse måste emellertid kombineras med en väl utvecklad målstyrning. Behovet av en vidareutvecklad målstyrning från riksdag och regering skall ses inte minst i belysningen av de komplicerade sammanväg-ningar av intressen som krävs när man skall ta ställning i övergripande trafik- och transportfrågor.
Ett av instrumenten för att åstadkomma en ökad målstyrning på infra strukturområdet är den av riksdagen beslutade samordnade, långsiktiga 151
investeringsplaneringen. Denna planering är ett av flera områden där Prop. 1990/91:100
avvägningar måste göras mellan skilda mål inom trafikpolitiken och inom Bil. 8
närings- och regionalpolitiken för att långsiktiga investeringsstrategier
skall kunna utarbetas. För att detta skall vara möjligt krävs ett fullgott
beslutsunderlag.
Utformning av beslutsunderlag inom trafikpolitiken
Utformningen av ett sådant beslutsunderlag är enligt min och också enligt åtskilliga remissinstansers uppfattning en uppgift som bör ligga på regeringskansliet. Avvägningar mellan de skilda mål som jag nämnt är av politisk natur och är inte en myndighetsuppgift. Själva den utredningsverksamhet som bör ligga till gmnd för beslutsunderlaget kan däremot, som jag tidigare framhållit, med fördel bedrivas inom en myndighet. Utformningen av direktiven för utredningarna och utvärderingen av resultaten av dessa bör emellertid ske inom regeringskansliet. Jag har på den punkten en förståelse för den oro som en del trafikverk hyser över att TPR skulle kunna få rollen av något av en "övermyndighet" inom transportsektorn. Verksamhet som är sektorsövergripande, där en styrning kan erfordras av verk och myndigheter, hör vanligtvis inte hemma hos en myndighet.
I ett läge med begränsade invesv.eringsmedel är det särskilt viktigt att resurserna används på bästa sätt och fördelas mellan de olika trafikslagen så att den samhällsekonomiska nyttan blir så stor som möjligt. Som framgår av regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna behöver planering och resursutnyttjande avseende väg- och järnvägsinvesteringar effektiviseras och koncentreras på större projekt.
Därvid framhålls att en ökad användning av systemanalys och en bättre samordning av de olika trafikslagens investeringar ger förutsättningar för att öka effektiviteten i det samlade transportsystemet. De för nationella transportbehov strategiska väg- och järnvägsnäten behöver identifieras och en större del av investeringsmedlen avsättas för dessa. Detta förbättrar möjligheterna till rationella transporter i hela landet. Vidare bör en systematisk uppföljning och utvärdering av genomförda investeringar införas.
In vesteringsplaneringen behöver förstärkas
Som framgår av skrivelsen behöver den samordnade investeringsplane ringen utvecklas. 1 en samlad strategi för hur infrastrukturen skall finansi eras ingår det att på samhällsekonomiska grunder avväga resurserna mel lan de olika trafikgrenarna och att utföra analyser över sådana strategiska investeringar som på ett avgörande sätt kan påverka färdmedelsfördel ningen, kapaciteten inom andra trafikgrenar m.m. Även en ökad grad av samfinansiering av olika infrastmkturobjekt ställer krav på en bättre pla neringsberedskap från statens sida och en systemsyn i planeringen. Min slutsats är således att arbetet med utvärderingar och resultatuppföljning behöver förstärkas och att planeringen av tyngre investeringsobjekt inom 152
infrastmkturen behöver förenklas och koncentreras till vad som är poli- Prop. 1990/91: 100
tiskt relevant för statsmakterna. Detta arbete bör ledas från regeringskan- Bil. 8
sliet.
Kraven på ökad effektivitet och bättre resultat nödvändiggör en omprövning av verksamheter. Regeringskansliet måste ges fömtsättningar att leva upp till denna, delvis nya roll. Man måste således självt, inom sin egen organisation, kunna förfoga över de planeringsresurser som krävs för att snabbt kunna åstadkomma nödvändiga omprövningar.
Kraven på myndigheterna behöver preciseras
Det ligger ett ökat ansvar på regeringskansliet när det gäller förnyelsen av den statliga verksamheten. Det sätt på vilket den statliga administrativa verksamheten leds håller nu målmedvetet på att ändras. Genom verksledningsbeslutet år 1987, genom den nya budgetprocessen och genom en sedan flera år pågående delegering av arbetsgivamppgifter får myndigheterna ökade befogenheter att avgöra hur verksamheten skall bedrivas och ett ökat ansvar för resultaten av verksamheten.
Det nya ledningssystemet bygger på att regeringen bättre än i dag preciserar sina krav på myndigheterna. För att bringa klarhet och medvetenhet i dessa frågor krävs en kvalificerad analysverksamhet som är verklighets-förankrad och i samklang med den politiska ledningens värderingar.
Resultaten av denna analys skall komma till uttryck i bl. a. de myndighetsspecifika direktiven för den fördjupade anslagsframställningen. En kvalificerad analysfunktion behövs också vid bedömningen av särskilda rapporter och av den fördjupade anslagsframställningen, liksom när de förväntade resultaten skall preciseras i de årliga regleringsbreven och när den årliga resultatredovisningen skall bedömas. Regeringen behöver med andra ord vara kompetent beställare av offentliga tjänster och kunna värdera erhållna tjänster på ett riktigt sätt.
Det är utomordentligt viktigt att det inom regeringskansliet finns den kompetens som behövs för att man skall kunna ta initiativ till fömyelseåt-gärder, beställa analyser t.ex. hos statskontoret och RRV samt ange önskad inriktning och förväntade resultat av myndighetemas verksamhet. Detta är av helt avgörande betydelse för att den ansvarsfördelning som det nya ledningssystemet bygger på skall kunna förverkligas.
Behov av resurser för analysverksamhet
Regeringskansliets organisation och personalresurser är i första hand an passade för att hantera den traditionella budgethanteringen, utforma pro positioner och handlägga ärenden. I likhet med många andra departement har kommunikationsdepartementet — för att nu återgå till de frågor som betänkandet aktualiserar — mycket begränsade egna analysresurser av det slag som jag har beskrivit. Hittills har detta behov tillgodosetts genom uppdrag till bl.a. TPR i skilda frågor. Mot bakgmnd av de grannlaga 153
politiska avvägningar som inryms i dessa arbetsuppgifter bör den stabs- Prop. 1990/91: 100 funktion på det trafikpolitiska området som jag tidigare beskrivit knytas Bil. 8 till regeringskansliet (kommunikationsdepartementet).
Enligt den sammanställning över arbetsfördelningen inom TPR som redovisas i utredningen (s. 92) och som bygger på uppgifter lämnade av personalsektionen vid TPR, fanns det vid årsskiftet 1989/90 sex årsarbetskrafter inom funktionen Trafikplanering (exkl. frågorom köp av interregional järnvägstrafik). Härtill kommer att av de 14 årsarbetskrafter, som av utredningen förts till områdena Gd-sekretariatet samt Personal och ekonomi, några årsarbetskrafter har en viss budgetmässig anknytning till funktionen Trafikplanering.
För egen del vill jag föreslå att medel motsvarande fem årsarbetskrafter förs över från TPR till regeringskansliet (kommunikationsdepartementet).
3. Trafikprognoser, planeringsmetoder och samhällsekonomiska bedömningar
Min bedömning och mitt förslag:
—Statens väg- och trafikinstitut (VTl) skall utarbeta prognoser, planeringsmetoder samt samhällsekonomiska bedömningar av effekter av trafikutvecklingen. Från TPR överförs till VTI medel motsvarande sju årsarbetskrafter.
—Statens väg- och trafikinstitut (VTI) skall utarbeta nulägesbeskrivningar och statistik rörande transporter och trafik. Från TPR överförs till VTI medel motsvarande tre årsarbetskrafter.
—Regeringens roll skall vara att ge direktiv för prognosverksamheten och de samhällsekonomiska bedömningarna, att utvärdera resultaten och konsekvensbeskrivningarna samt på gmndval härav utarbeta beslutsunderlag av trafikpolitisk natur. Till kommunikationsdepartementet överförs från TPR medel motsvarande fyra årsarbetskrafter.
—TPRs databas för person- och godstransporter och teknisk utrustning för denna verksamhet samt utarbetad metodik för prognoser och för samhällsekonomiska bedömnin:ar bör överföras till statens väg- och trafikinstitut.
Utredningens förslag: Verksamheten bör i allt väsentligt ske inom TPR, i samverkan med VTI, TFB och SCB.
Remissinstanserna: I ett tiotal remissvar tas särskilt upp frågor som hänger samman med prognosverksamheten. Banverket anser att det krävs ett i förhållande till trafikmedlen neutralt organ vilket svarar för grundläggande prognos- och planeringsverksamhet och att TPR, efter förstärkning, bör vara den lämpligaste myndigheten lor detta. Även andra remissinstanser pekar på vikten av att TPR tillförsäkras erforderlig kompetens och samarbetar med andra organ som VTL TFB och SCB för att förbättra kvaliteten i prognoserna. Vägverket, statens naturvårdsverk och AB Svensk Bilprovning ifrågasätter om TPR är den lämpligaste organisationen för denna verksamhet.
Skälen till min bedömning och mitt förslag: Jag delar utredningens upp- 154
fattning att prognosverksamheten och utarbetande av samhällsekonomis- Prop. 1990/91:100 ka bedömningar inte bör vara en uppgift för regeringskansliet. Bil. 8
Ett argument som TPR åberopat för att rådet skall bibehållas oförändrat är att dess olika arbetsuppgifter har ett naturligt inbördes samband eftersom de bidrar till att uppfylla trafikpolitikens gemensamma mål. TPR anför:
"Transportstöden och upphandlingen av järnvägstrafiken bidrar till regional balans. Handikappanpassningen och riksfärdtjänsten gäller bl.a. målen om tillgänglighet och säkerhet över hela landet. Energihushållningen bidrar till effektiva transporter och miljöförbättringar. Administrativa åtgärder som gäller trafiktillstånd bidrar till effektivitet och bättre säkerhet i trafiken genom utbildning och uppföljning av trafikutövarna."
Om man vill bibehålla TPR som en myndighet inom trafikpolitiken, håller jag med om att rådet bör ha kvalificerade arbetsuppgifter. Ett "avlövat" TPR skulle inte heller enligt utredningen kunna fungera särskilt tillfredsställande under någon längre tid.
När det gäller huvuddelen av rådets nuvarande uppgifter finns det bland remissinstanserna en klar majoritet för förslaget om överflyttning av de flesta av uppgifterna till andra myndigheter. Även jag kan i princip ansluta mig till utredningens förslag i den delen. Jag återkommer längre fram (avsnitt 7) till hur denna överflyttning av TPRs s. k. tillsynsuppgifter lämpligen bör ske.
De uppgifter som med dessa utgångspunkter i fortsättningen skulle ankomma på TPR blir då så få och sinsemellan så olika att det inte är försvarligt att ha kvar en central myndighet enbart för dessa. Till dessa uppgifter hör arbetet med trafikprognoser och samhällsekonomiska bedömningar.
1 fråga om de trafikprognosmodeller som är grundläggande för det mesta inom vår trafikpolitik har TPRs insatser ansetts vara de bästa som i dag finns på området. Det ligger ett omfattande vetenskapligt grundat utvecklingsarbete bakom dagens modeller. Det finns dock alltid anledning att på metodområdet utveckla och fördjupa det så nödvändiga utvecklingsarbetet med prognosmetodiken och med metodik för samhällsekonomiska bedömningar.
Jag kan då konstatera att flera remissinstanser såsom vägverket, statens naturvårdsverk och AB Svensk Bilprovning hänvisar till VTls höga kompetens på dessa områden.
Inom TPR finns en i sammanhanget unik databas för både gods- och persontransporter och kompetens för att snabbt kunna ta fram detaljerade beräkningsresultat beträffande den framtida trafikutvecklingen. VTl har vetenskaplig kompetens inom transportekonomi. En sammanslagning av de båda myndigheternas arbetsuppgifter skulle därför på sikt kunna ge en förstärkning och en fruktbar integrering av olika kunskapsområden. VTl anser självt att institutet kan ta ett betydligt större ansvar för metodutvecklingen inom hela det transportekonomiska området.
Mitt förslag är således att resurser motsvarande sju årsarbetskrafter bör överföras från TPR till VTI för arbetet med trafikprognoser, planerings metoder och samhällsekonomiska bedömningar. Hämtöver bör resurser 155
motsvarande tre årsarbetskrafter överföras från TPR för nulägesbeskriv- Prop. 1990/91:100
ningar rörande transporter och trafik. Detta kan motiveras med att det är Bil. 8
viktigt att det finns resurser för allmänna utredningar i trafikgrensöver-
skridande frågor och att det kontinuerligt byggs upp en allmän kunskap om
transportsektorn.
Jag har erfarit att arbete pågår med att dokumentera TPRs databaser och prognosmetoder samt metodik för samhällsekonomiska bedömningar. Det är ett betydande samhällskapital som under en tioårsperiod byggts upp inom TPR i form av databaser och prognosmetodik m. m och framför allt genom kompetens hos personalen. Verksamheten har till inte ringa del fått stöd genom statliga forskningsmedel. Det är angeläget att det kvalificerade utvecklingsarbete som utförts: inom TPR så långt som möjligt under övergångstiden kan föras vidare i nära samverkan mellan TPR och VTI.
Som jag tidigare har nämnt är arbetet med trafikprognoser och samhällsekonomiska bedömningar en viktig grund för trafikpolitiken. På regeringskansliet ankommer det att utvärdera beräkningsresultaten och konsekvensbeskrivningarna. Av och till kan det också bli fråga om att ge direktiv, t. ex. för att få fram underlag för den samordnade investeringsplaneringen. Även om det egentliga utvecklings- och beräkningsarbetet skall äga rum inom ett förstärkt VTl, kan även regeringskansliets arbete bli resurskrävande. Jag bedömer att medel motsvarande fyra årsarbetskrafter bör överföras från TPR till kommunikationsdepartementet.
4. Länstrafikanläggningar
Mitt förslag:
—Dispositionsrätten till delposten "Bidrag för investeringar i trafikmedel m. m." inom anslaget B 4. Byggande av länstrafikanläggningar överförs till vägverket. Trafikhuvudmännen skall kunna ansöka om bidragsmedel direkt hos vägverket.
—Vägverket och banverket skall vara statens företrädare för kollektivtrafikfrågor på central nivå.
Utredningens förslag: Till TPR överförs från och med den Ijuli 1991 från vägverket uppgiften att på länen fördela medel för investeringar i länsvägar, statskommunvägar som inte är riksvägar, kollektivtrafikanläggningar och länsjärnvägar. Vägverket och banverket skall dock även fortsättningsvis ha ansvaret för beräkningshandledning och objektanalyser för de nämnda slagen av investeringar.
Remissinstanserna: Förslaget att TPR skall från vägverket överta hand läggningen av länstrafikanslaget tillstyrks av SJ, banverket, luftfartsverket, TPR, statens industriverk (SIND), länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Jämtlands och Norrbottens län. 1 flera remissvar framhålls vikten av att TPR tillförs erforderhg kompetens för uppgiften. Länsstyrel sernas organisationsnämnd vill inte motsätta sig att förslaget genomförs och länsstyrelsen i Göteborg och Bohus lan varken motsätter sig eller tillstyrker de föreslagna ändringarna. Vägverket, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen i Västmanlands län. Svenska kommunförbundet, landstings- 156
förbundet, SLTF, Svenska vägföreningen, LO och Statstjänstemannaför- Prop. 1990/91:100 bundet avstyrker förslaget. Bil. 8
Skälen till mitt förslag: Remissinstanserna har framfört uppfattningar som i ovanligt stor utsträckning är delade beträffande utredningens förslag att överföra länstrafikanslaget till TPR. Flera, däribland banverket, trycker hårt på att det bör vara ett i förhållande till trafikgrenarna neutralt organ som fördelar medlen på de olika länen. Självfallet ligger det mycket i detta. Jag noterar emellertid att de remissinstanser som företräder de bidragsmottagande kommunerna och trafikhuvudmännen, nämligen Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet och SLTF, finner att vägverket hittills skött uppgiften på ett tillfredsställande sätt. Dessa remissinstanser framhåller i stället vikten av att det på länsnivå finns en trafikneutral beslutsinstans, nämligen länsstyrelsen. Länsstyrelsemas ställning kommer härvidlag att stärkas genom riksdagens beslut om en samordnad länsförvaltning (prop. 1989/90:154, BoU:4 och 9, rskr. 89). Beslutet innebär att beredningen inför länsstyrelsernas ställningstagande till länstrafikplanen kan komma att ske inom länsstyrelsen. Föredragande blir länsstyrelsens expert i kommunikationsfrågor.
En annan invändning mot att på central nivå överföra medlen från vägverket till TPR är att medlen där riskerar att få en mindre god samordning mellan de skilda investeringsplanerna för riksvägar, bärighetsupprustning och länstrafikanläggningar. 1 denna planering fordras hela tiden en dialog mellan å ena sidan långsiktig och kortsiktig planering och å den andra sidan verkställigheten och genomförandet, vilket TPR har mindre goda förutsättningar än vägverket att klara. En koppling måste således finnas till byggandet, dvs. till vägförvaltning, kommun och trafikhuvudman. Utredningen har heller inte beaktat problemen med att överföra delar av vägverkets vägdatabank till TPR.
En svaghet med utredningens förslag är att TPR är en central organisation utan egen regional representation, vilket kan komma att leda till ett sämre utbyte av erfarenheter mellan den centrala nivån och den regionala och lokala nivån om nuvarande system skall bibehållas. Inom vägverket finns ett sådant erfarenhetsutbyte etablerat sedan lång tid. Dessutom sker en samverkan med länsstyrelserna på ett formaliserat sätt enligt flera olika bestämmelser i väglagstiftningen. Vägverket har dessutom börjat bygga upp en egen kompetens inom kollektivtrafiksektorn i form av ett kollektivtrafiksekretariat.
Om man vill behålla kraven på trafikneutralitet även på riksplanet, men ändå kunna göra kvalificerade samhällsekonomiska bedömningar, måste man behålla och även utveckla ett omfattande samarbete med vägverket och banverket oavsett vilket organ som gör den slutliga bedömningen. Härutöver skulle krävas en personalförstärkning hos TPR som troligtvis skulle behöva bli större än vad utredningen anger. Utredningen har t.ex. inte berört den så viktiga budgetuppföljningen och hur arbetet med denna skulle fördelas mellan TPR, vägverket och banverket. En annan komplika tion är att arbetet med länstrafikplanerna är starkt säsongbundet med mycket ojämn arbetsfördelning under treårsperioderna. Sådana ojämnhe ter klaras självfallet mycket bättre av i en stor organisation som vägverket. 157
Sammanfattningsvis finner jag att utredningens förslag är förenat med Prop. 1990/91:100 en rad praktiska olägenheter. Detta talar för att man bör behålla vägverket Bil. 8 som ett centralt organ för länstrafikanslaget. I den mån statsmakterna vill anlägga synpunkter på den övergripande medelsanvändningen är detta fullt möjligt inom ramen för planerings- och budgetprocessen. Jag vill också peka på att de egentliga besluten om medelsanvändningen sker hos länsstyrelsema. Jag utgår härvid också från att länsstyrelsernas beredningsarbete liksom hittills får sitt stöd i en samverkan mellan vägverket, banverket, trafikhuvudmännen och kommunerna.
En konsekvens av mitt ställningstagande är att dispositionsrätten till den delpost i anslaget B4. Byggande av länstrafikanläggningar, som får användas för statsbidrag till investeringar i trafikmedel m. m. som främjar miljö, samordning och energieffektivitet bör flyttas från TPR till vägverket. Härigenom nås samordning med vägverkets handläggning av statsbi-dragsgivningen till investeringar i kollektivtrafikanläggningar. Detta bör ur de bidragssökande organens synvinkel vara en fördel.
Ansvaret för den lokala och regionala kollektivtrafiken ligger otvetydigt på trafikhuvudmännen i länen. Vägverket har under senare år lagt ner mycket arbete på kollektivtrafikfrågorna. Den nya situationen med att planerings- och utredningsuppgifterna inom trafiken överförs från TPR till andra organ innebär dock att vägverket får en delvis ny roll. Vägverket blir då statens företrädare på den centrala nivån för frågor om kollektivtrafiken på väg. Därvid bör det åvila verket att tillhandahålla viktiga delar av det beslutsunderlag som regering och riksdag behöver för att kunna följa utvecklingen. Det kan ställa krav på en ytterligare kompetenshöjning inom verket på detta område och av en markering utåt och inåt av att verket skall tillgodose såväl drifts- som investeringsbehoven inte bara för biltrafiken i allmänhet utan även med särskild inriktning för kollektivtrafiken. Särskilt i de delar av landet där kollektivtrafiken svarar för en betydande del av trafikarbetet är det naturligt att vägverket utvecklar sin kompetens i kollektivtrafikfrågor. På samma sätt bör banverket vara statens företrädare på central nivå beträffande järnvägstrafiken.
När det gäller det praktiska förfärandet vid ansökan om statsbidrag till investeringar i trafikmedel m. m. vill jag föreslå en förenkling.
Nuvarande regler innebär att trafikhuvudmän och kommuner lämnar in sina ansökningar till länsstyrelsen som gör en prioritering. Länsstyrelsen skall därvid, med ledning av de preliminära ramar som TPR meddelar, upprätta en treårig plan över de åtgärder som uppfyller förutsättningarna för bidrag och som planeras påbörjas under planperioden. Planen skall lämnas till TPR senast den 15 februari under planperiodens första år.
Länsstyrelsens plan skall utgöra en förteckning över åtgärderna i angelä-genhetsofdning med uppgifter om bidragsgrundande kostnader och deras fördelning över tiden.
På grundval av upprättande planer och tillgång till medel fastställer TPR definitiva länsvisa planer.
Dessa länsvisa planer är ett uttryck for en alltför ambitiös planerings strävan. Trafikhuvudmännen har ju hela det ekonomiska och politiska ansvaret för trafiken. Man frågar sig därför om det är nödvändigt att 158
länsstyrelsen upprättar planerna. Betydligt enklare blir det om trafik- Prop. 1990/91:100 huvudmännen ansöker om bidrag direkt hos vägverket. Liksom hittills Bil. 8 skall även åtgärder som genomförs av entreprenörer till en trafikhuvudman kunna få bidrag via trafikhuvudmannen. Med entreprenör menas här även kommunala trafikföretag. Förutsättningen är att det finns ett avtal mellan parterna om den aktuella åtgärden och kostnadsfördelningen dem emellan. Eventuellt bidrag betalas ut via trafikhuvudmannen.
Om mitt förslag i denna del godtas innebär det att förordningen (1988:933) om statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv persontrafik behöver ändras.
1 denna fråga har jag samrått med chefen för civildepartementet.
5. Förhandlingsuppgifter
Mitt förslag:
—En eller flera särskilda förhandlare utses vid behov för förhandling om statens köp av interregional persontrafik på järnväg som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan upprätthållas affärsmässigt (anslag G5.).
—I förhandlingsuppgiften ingår att administrera det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall lämnas till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på länsjärnvägar (anslag G 6.).
—Kostnaderna för förhandlingsverksamheten på järnvägsområdet finansieras inom ramen för anslaget G 5.
—Administrationen av transportstödet till Gotland överförs från TPR till sjöfartsverket och finansieras inom ramen för anslaget E3. Transportstöd för Gotland.
—Ansvaret för förhandlingar om avtal om koncessioner för linjesjöfarten till och från Gotland skall åvila regeringskansliet.
Utredningens förslag: De båda förhandlingsuppgifterna på järnvägsområdet kvarstår hos TPR. Stödet till Gotlandstrafiken behandlades inte i utredningen.
Remissinstanserna: Endast banverket och TPR tillstyrker förslaget. De flesta av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga ställer sig avvaktande. Länsstyrelsen i Östergötlands län och NO framför särskilda synpunkter.
Skälen till mitt förslag: Förhandlingsarbetet inom TPR är ett alldeles specifikt arbetsområde. Jag avser därvid statens köp av olönsam interregional persontrafik på järnväg (anslag G 5.) och administrationen av statsbidraget till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på länsjärnvägar (anslag G 6.) samt statsbidraget till linjesjöfarten till och från Gotland (anslag E 3.).
Särskilt statens köp av interregional järnvägstrafik kan tidvis vara ett krävande och tidsödande förhandlingsarbete. Under vissa perioder ligger emellertid det direkta förhandlingsarbetet nere till förmån för uppföljande och förberedande arbete. Detta talar för att förhandlingsuppgiften egentligen inte hör hemma hos en myndighet utan hellre bör anförtros en eller flera förhandlare som utses i särskild ordning när behovet så påkallar.
De båda förhandlingsuppgifterna på järnvägsområdet bör utföras med
iakttagande av trafikhuvudmännens och länsstyrelsernas synpunkter på Prop. 1990/91:100 val av trafikmedel och standard inom trafikförsörjningen. Bil. 8
För förhandlarnas verksamhet behövs vissa resurser. Personalen bör stå till resp. förhandlares förfogande, dels under och inför det egentliga förhandlingsarbetet, dels i löpande verksamhet. För upphandling av tågtrafiken krävs att det kontinuerligt samlas in underlag som möjliggör bedömning och prioritering av vilken trafik som skall handlas upp. Upphandlingen kan ju sägas bestå i att å statens vägnar handla upp rätt trafik till rätt pris. Vidare ingår i uppgiften att utbetala de statliga medlen.
Administrationskostnaderna för förhandlingsarbetet på järnvägsområdet bör finansieras inom ramen för anslaget G 5. I kostnaderna ingår arvoden, resor m. m. för resp. förhandlare samt kostnader för löner m. m.
Formellt får verksamheten karaktären av en statlig kommitté som disponerar de båda anslagen. Det är viktigt att kommittén får en självständig ställning i förhållande till kommunikationsdepartementet i sitt förhandlingsarbete inom de ekonomiska ramar som statsmakterna ställer till förfogande.
Administrationen av transportstödet till Golland bör åvila sjöfartsverket som övertar dispositionsrätten till anslaget E 3. Transportstöd för Gotland. 1 uppgiften ingår bl.a. att besluta om taxor och trafikutbud i koncessionstrafiken. Kostnaderna för verksamheten bör finansieras inom ramen för anslaget E3.
Färjetrafiken till och från Gotland bedrivs nu i enlighet med ett tioårigt avtal. Ansvaret för förhandlingar om avtal i denna trafik bör fortsättningsvis åvila regeringskansliet.
6. Beredskapsplanering
Mitt förslag:
—Till statens väg- och trafikinstitut (VTl) överförs ansvaret för funktionen Transporter inom den civila delen av totalförsvaret.
—Till statens väg- och trafikinstitut (VTI) överförs ansvaret för uppgiften drivmedelsransonering inom delfunktionen bränslen och drivmedel.
—Från TPR bör medel motsvarande fem årsarbetskrafter överföras till VTL
—Från TPR bör till VTI överföras den rådgivande delegation för beredskapsfrågor.
Utredningens förslag: Uppgifterna bör åvila TPR.
Remissinstanserna: Utredningens förslag att TPR bör behålla sina uppgifter inom totalförsvaret tillstyrks nästan genomgående av det tiotal remissinstanser som behandlat denna fråga.
Svenska kommunförbundet pekar på alternativa lösningar, medan länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att statens energiverk bör svara för frågor om drivmedelsransonering.
Bakgrund till mitt förslag: Enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del ansvarar TPR för funktionen Transporter.
Inom funktionen har fömtom TPR följande myndigheter uppgifter: statensjärnvägar 160
banverket Prop. 1990/91:100
vägverket Bil. 8
luftfartsverket
sjöfartsverket
trafiksäkerhetsverket
statens räddningsverk
1 egenskap av funktionsansvarig myndighet skall TPR dels samordna verksamheten inom funktionen, dels samordna denna verksamhet med verksamhet vid andra myndigheter inom totalförsvaret. I fred innebär funktionsansvaret bl. a. att TPR skall utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen, samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser, svara för att personal utbildas, svara för att övningar genomförs och att regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget. TPR skall också svara för programplanering inom transportfunktionen.
Under kriser och krig skall TPR verka för att landets civila transportresurser utnyttjas så att de transporter som är nödvändiga för totalförsvaret genomförs. TPR skall besluta föreskrifter i detta avseende.
TPR har ett speciellt ansvar för att planera och leda landsvägstransporter under kriser och krig. TPR skall också, i den mån det inte ankommer på någon annan myndighet, planlägga, samordna och genomföra ransoneringar och andra regleringar av förbrukningen av flytande bränsle för motordrift.
Skälen till mitt förslag: Mina förslag i det föregående bygger på att TPRs nuvarande planerings- och utredningsuppgifter flyttas över till andra organ. Det finns då inte någon anledning att behålla beredskapsplaneringen inom TPR.
En viktig utgångspunkt för vilket organ som i fortsättningen bör svara för beredskapsplaneringen är att samordningsfunktionen bör finnas hos en myndighet som hör till kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Detta ökar förutsättningarna för att beredskapssynpunkter skall kunna beaktas i olika delar av och på olika nivåer inom det komplexa transportområdet. Kvaliteten i beredskapsplaneringen bör också vinna på att de för planeringen ansvariga har nära kontakt med den fredsmässiga utvecklingen på området.
Ett alternativ som övervägts är att låta vägverket svara för samordningsuppgiften. För en sådan lösning talar vägtrafikens stora betydelse för transportförsörjningen och för att delfunktionen Landsvägstransporter skulle kunna inordnas i verkets övriga beredskapsplanering. Alternativet bör emellertid avvisas med hänsyn till de praktiska svårigheter som vägverket såsom sektorsansvarigt organ skulle få att samordna beredskapsplaneringen för vägtrafiken med järnvägs- och flygtrafiken och med sjöfarten. På samma grunder bör SJ och banverket avvisas. Dessa båda verk har visserligen en gemensam beredskapsplanering och har därför en viss vana vid samordningsarbete men skulle ändå ha svårigheter att samordna planeringen för järnvägstrafiken med planeringen för de tre andra trafikgrenarna.
Man kan naturligtvis också tänka sig att dela upp beredskapsplaneringen 161
11 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 8
inom TPR och lägga ansvaret för drivmedelsransoneringen på statens Prop. 1990/91:100 energiverk. För genomförande av ransonering av bl. a. flytande bränsle för Bil. 8 annat ändamål än motordrift svarar bränslenämnden enligt förordningen (1988:521) med instruktion för bränslenämnden. Vid nämnden finns ett kansli vars personal är anställd vid statens enerigiverk. Det fredstida arbetet med bränsleransonering utförs av energiverket. Jag ser det emellertid som klart olämpligt med en uppdelning. Planeringen av drivmedelsransonering har ett mycket nära samband med den övriga delen av TPRs nuvarande beredskapsplanering. En uppdelning skulle därför medföra effektivitetsförluster.
Mot bakgrund av att beredskapsplaneringen bör hållas samman och att verksamheten kan dra viss nytta av utrednings- och prognosverksamheten inom transportsektorn i övrigt finner jag det följdriktigt att ge VTl ansvaret. Detta mitt ställningstagande kan måhända te sig överraskande med hänsyn till VTls nuvarande uppgift att i första hand vara ett forskningsorgan. Man bortser emellertid då från att VTl genom mina förslag i det föregående (avsnitt 3) omvandlas till ett delvis nytt organ med kvalificerade utredningsuppgifter inom hela transportsektorn av det slag som legat till grund för TPRs nuvarande beredskapsplanering. VTI skall således vara en allmän kunskapskälla rörande trafik och transporter samt, vilket är särskilt viktigt för planeringen av drivmedelsransonering, ha uppgiften att göra detaljerade prognoser över trafikutvecklingen för samtliga trafikslag. Allt detta är betydelsefullt för beredskapsplaneringen i dess helhet. Jag vill också hänvisa till mina förslag i det följande (avsnitt 7.4) rörande VTls arbete med att utföra konsekvensbeskrivningar på energiområdet med hänsyn till trafikutvecklingen. Denna verksamhet förstärker ytterligare institutets roll som ett lämpligt organ för beredskapsplanering.
Med anledning av mitt förslag bör medel motsvarande fem årsarbetskrafter överföras från TPR till VTl. Enligt uppgifter lämnade till utredningsmannen av personalsektionen vid TPR var vid årskiftet 1989/90 6,5 årsarbetskrafter verksamma i beredskapsplaneringen. Successiva rationaliseringar sedan dess gör att medelsbehovet vid VTl bör kunna begränsas på det sätt som jag angivit. Den rådgivande delegation för beredskapsfrågor som nu är knuten till TPR bör genom mitt förslag i organisationsfrågan knytas till VTl.
Återstående medel för budgetåret 1991/92 under anslaget Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret bör med anledning av mitt förslag senast den 31 december 1991 överföras till VTl.
I denna fråga har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet och med chefen för industridepartementet.
7. Överföring av TPRs tillsynsuppgifter till andra organ
7.1¶Allmänt
Mitt förslag: TPRs tillsynsuppgifter bör i princip överföras till andra organ.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt, men med delvis andra motiv. 162
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som behandlat denna fråga Prop. 1990/91: 100 mera principiellt ställer sig positiva till att TPRs tillsynsuppgifter förs över Bil. 8 till andra myndigheter i den utsträckning som utredningen föreslagit.
TPR, RRV, SACO och Statstjänstemannaförbundet avstyrker dock de föreslagna överföringarna. Enligt TPRs uppfattning utgör handikappanpassning, riksfardtjänst, energi- och miljöfrågor samt yrkestrafikfrågor centrala planerings- och utredningsfrågor inom trafikpolitiken. Uppgifterna har ett naturligt samband med TPRs övriga uppgifter varför de även framgent bör handläggas inom TPR.
Skälen till mitt förslag: Utredningens förslag att överföra tillsynsuppgifterna till andra organ motiveras närmast med att TPR borde koncentrera sig på planerings- och utredningsuppgifterna. När jag nu i det föregående har föreslagit att dessa uppgifter skall utföras inom andra organ än TPR bortfaller detta motiv. Jag kommer nu att i det följande behandla de olika uppgifternas organisatoriska placering.
7.2¶Handikappanpassning av den kollektiva trafiken m. m.
Mitt förslag:
—Trafiksäkerhetsverket skall ha den överordnade rollen att definiera funktionskrav, initiera, planera och följa upp handikappanpassningen av kollektiva färdmedel samt verka för att handikappanpassningen samordnas mellan olika trafikslag.
—Banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och trafiksäkerhetsverket skall inom sina resp. verksamhetsområden genom åtgärder i fordonens och terminalernas konstruktion och utrustning verka för att handikappades resor underlättas.
—Statens järnvägar, banverket, luftfartsverket, trafiksäkerhetsverket och vägverket skall genom driftsåtgärder inom sina resp. verksamheter underlätta handikappades resor.
—Resursåtgången inom TSV för de nya uppgifterna bör uppgå till medel motsvarande en årsarbetskraft och bör avgiftsfinansieras.
—Den rådgivande delegationen för handikappfrågor som nu finns inom TPR bör knytas till TSV.
— Boverket skall inom ramen för projektet TRÅD verka för samordning
av handikappanpassning av färdmedel med trafikmiljön i övrigt.
Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Dock omnämns inte i utredningen att trafikverken skulle ha ett särskilt ansvar för att genom driftåtgärder underlätta handikappades resor. Ej heller betonas lika starkt som i mitt förslag de olika trafikgrenarnas direkta ansvar för handikappanpassningen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till förslagen, däribland Synskadades Riksförbund, AB Svensk Bilprovning och TSV. Statens handikappråd, Handikappinstitutet, De Handikappades Riksför bund (DHR), Handikappförbundens Centralkommitté (HCK) genom Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR) samt TPR avstyrker emellertid förslaget. Socialstyrelsen framhåller att TPR även fortsättnings vis bör ha den överordnade rollen att initiera, planera och följa upp handi- 163
kappanpassningen samt verka för att anpassningen samordnas mellan Prop. 1990/91: 100 skilda trafikslag. Bil. 8
Bakgrund till mitt förslag: Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall de färdmedel som används i kollektivtrafik så långt som möjligt vara lämpade för handikappade resenärer. När kollektivtrafik planeras och genomförs skall handikappades särskilda behov beaktas så långt det är möjligt. Den som har tillsyn över kollektivtrafik och den som utövar sådan trafik skall se till att trafiken anpassas med hänsyn till handikappade.
TPR skall enligt förordningen (1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik initiera, planera och följa upp anpassningen samt verka för att anpassningen samordnas. Vidare skall rådet meddela de föreskrifter om anpassningen som behövs.
TPR har utfärdat föreskrifter för handikappanpassning av alla slag av kollektiva färdmedel, med undantag för fordon som används i taxitrafik.
När det gäller vägtrafikfordon skall AB Svensk Bilprovning kontrollera att kraven uppfyllts. För kontrollen av övriga transportmedel som flyget och passagerarfartyg svarar luftfartsinspektionen resp. sjöfartsinspektionen. Avsikten är att järnvägsinspektionen skall få motsvarande funktion för den spårbundna trafiken.
I arbetet med handikappanpassning av fordon har TPR kontakter med trafikmedelstillverkare, trafikföretag, trafikverken, TSV, branschorgan, handikappinstitutet, handikapporganisationer, forskningsprojekt m. fl.
Skälen till mitt förslag: För att innehållet i föreskriftema skall få effekt i form av bättre tillgänglighet för handikappade ligger det i sakens natur att de måste vara detaljerade och grundade på konstmktionsmässiga egenskaper hos de olika färdmedlen. Det skall också gå att på ett rutinmässigt sätt kontrollera att fordonens utformning överensstämmer med vad som sägs i föreskrifterna. Det betyder att utformningen av föreskrifter för handikappanpassning i sina huvuddrag bör överensstämma med vad som allmänt gäller beträffande tekniska och säkerhetsmässiga krav på fordon.
När det gäller vägtrafiken utfärdar TSV i enlighet med fordonskungörelsen (1972:595) föreskrifter beträffande fordons lämplighet i olika avseenden. Handikappanpassningen borde, har hävdats från flera håll, kunna ske på grundval av de föreskrifter sorn TSV utfärdar för just detta ändamål.
Från fordonstillverkare, AB Svensk Bilprovning och trafikhuvudmän har framförts önskemål om att endast en myndighet skall svara för föreskriftsarbetet rörande fordons beskaffenhet och utrustning. Man har funnit det opraktiskt med flera föreskrivande myndigheter på det fordonstekniska området utöver TSV och naturvårdsverket. Detta kan leda till oklarheter beträffande definitioner, till variationer i anpassningen till internationella reglementen m.m. Även detta talar för att TSV bör handha handikappanpassningen av vägtrafikfordon.
Jag kommer senare denna dag föreslå regeringen att besluta om en översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation. Mitt förslag om TSVs ansvar för handikappanpassningen gäller därför i avvaktan på resultatet av översynen.
1 analogi med vad jag nu har anfört beträffande vägtrafiken bör myndig- 164
hetsansvaret för handikappanpassningen för övriga trafikslag åvila resp. Prop. 1990/91: 100 trafikverk, dvs. banverket, sjöfartsverket och luftfartsverket. För undvi- Bil. 8 kände av missförstånd vill jag tillägga att banverkets ansvar för föreskrifter för handikappanpassning av järnvägstrafiken omfattar såväl fasta anläggningar som rullande materiel.
Mitt förslag innebär, om det godtas, att ändringar krävs i förordningen (1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik samt i instruktionerna för resp. verk.
Mitt förslag innebär att bestämmelserna om föreskrifter för handikappanpassning delas upp på det sätt som gällde under början av 1980-talet. Huvudmotivet för en återgång är att allt föreskriftsarbete som rör en trafikgren och som avser fordonens och terminalernas konstruktion, utrustning och drift bör utföras av resp. trafikverk.
Enligt min mening skall handikappanpassningen vara en naturlig del inom de olika trafikgrenarnas verksamhet. Detta är en uppfattning som ofta framförs av handikapporganisationerna. I detta ligger att trafikverken bör få ett större ansvar, inte bara för teknisk anpassning av fordon och terminaler utan också för driftsåtgärder, d. v. s. för servicen gentemot handikappade. Servicekravet gäller då även SJ. Inte minst viktigt är en god information till resenären före och under resan. Med nuvarande system finnsen risk med att verken undandrarsigsitt serviceansvar med hänvisning till TPRs föreskrifter om teknisk utformning. Genom mitt förslag kan de handikappade tydligare se var det samlade ansvaret ligger för de olika trafikgrenarna.
Det kan emellertid fortfarande finnas många frågor som är gemensamma för trafikverken. Mycket av det grundläggande utvecklingsarbete som behövs är gemensamt för de olika trafikslagen. Det är också viktigt att inriktningen av anpassningsåtgärderna sker på ett .samordnat sätt med beaktande av de funktionskrav som olika grupper av handikappade kan ställa. Det är därför lämpligt att TSV från TPR övertar den övergripande rollen att initiera och driva på, planera och följa upp handikappanpassningen samt att verka för att anpassningen samordnas mellan skilda trafikslag. Medicinsk kompetens finns vid TSV sedan verket den Ijanuari 1990 tillförts en ny enhet för trafikmedicin.
TSV bör också från TPR överta eventuellt återstående medel från det engångsanslag för handikappanpassning av kollektivtrafiken som riksdagen beslöt om med anledning av förslag i 1988 års trafikpolitiska proposition (1988/89:50 bil. I, TU20, rskr. 297).
Den rådgivande delegationen for handikappfrågor inom TPR bör knytas till TSV. Den skall bistå TSV och trafikverken i frågor om handikappanpassning av färdmedel. Ordförandeskapet bör utövas av generaldirektören för TSV.
För att TSV skall kunna fullgöra sitt samordningsansvar och sitt före skriftsarbete vad gäller handikappanpassning av vägtrafikfordon krävs resurser motsvarande en årsarbetskraft. Banverket, luftfartsverket och sjöfartsverket bör kunna fullgöra sina uppgifter utan förstärkning eftersom det grundläggande föreskriftsarbetet på fordonsområdet redan är gjort. Uppföljning av effekterna av hittills meddelade föreskrifter är emellertid 165
en viktig uppgift.
I utredningen redovisas också behovet av att bättre kunna samordna Prop. 1990/91: 100 handikappanpassningen av färdmedel och terminalbyggnader. Målet bör Bil. 8 vara att omgivningen, både transportmedlen och närmiljön, anpassas till handikappades förflyttningsbehov.
Flertalet frågor med tyngdpunkt i trafikmiljön behandlas av boverket, vägverket, TSV, naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet i ett projekt benämnt TRÅD: Allmänna råd för planering av stadens trafiknät. De publikationer projektet utarbetat och löpande reviderar innehåller bl. a. råd angående trafiknätens och bebyggelsens utformning så att bättre förutsättningar skapas för kollektivtrafik och för gång- och cykeltrafik med beaktande av handikappades behov. I arbetet är även handikapporganisationerna representerade. TPR har hittills inte deltagit i detta arbete.
Eftersom handikappanpassningen av kollektiva färdmedel är beroende av trafikmiljöns utformning i vid mening bör alla projekt som avser samordning av de olika trafikmedlen med miljön i övrigt ske inom ramen för TRÅD. TRÅD ligger till grund för ARGUS, Handbok för allmänna råd för gators utformning och standard, som utarbetas av Svenska kommunförbundet och vägverket i samarbete med boverket och TSV. Det bör ankomma på boverket att verka f()r att trafikmiljöns handikappfrågor följs upp i såväl TRÅD som ARGUS.
1 denna fråga har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.
7.3¶Riksfardtjänst
Min bedömning:
— Överläggningar skall tas upp med kommunförbunden om överföring av
huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten. Inriktningen skall därvid vara
att verksamheten kommunaliseras vid årsskiftet 1991/92.
Utredningens förslag: Socialstyrelsen bör från den Ijuli 1991 ha ansvaret för riksfärdtjänsten.
Remissinstanserna: Utredningens förslag att ansvaret för riksfärdtjänsten skall överföras från TPR till socialstyrelsen tillstyrks av RRV, länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet samt med vissa reservationer också av Svenska Busstrafikförbundet. Av-styrkan kommer från TPR samt från socialstyrelsen och de myndigheter i övrigt och organisationer som arbetar med handikappfrågor. DHR framhåller därutöver att en särskild nämnd för handikappades resor bör inrättas. Enligt NHR bör den rådgivande delegationen för handikappfrågor få beslutande befogenheter.
Bakgrund till min bedömning: Riksfärdtjänsten inrättades år 1980 som en försöksverksamhet. Genom riksdagens beslut år 1984 permanentades verksamheten och ansvaret lades på TPR.
Ersättning för riksfärdtjänst sker i enlighet med förordningen (1989:340) om riksfärdtjänst samt TPRs föreskrifter (TPRFS 1989:6) om riksfärdtjänst och (TPRFS 1989:7) om egenavgifter vid resor med riksfärdtjänst. TPR har också meddelat allmänna råd (1989:3) för verksamheten.
Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet att 166
göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till Prop. 1990/91:100 riksfärdtjänst är personer som på grund av sitt handikapp och brist på Bil. 8 tillgängliga trafikmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt.
Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, tåg, taxibilar eller med specialfordon till ett pris som i princip motsvarar kostnaden för att åka andra klass tåg. I vissa fall kan även ledsagare medfölja. TPR har till uppgift att utfärda föreskrifter, fördela medelsramar till kommunerna, betala ersättning för genomförda resor, informera och ge råd samt i vissa fall att träffa avtal med trafikföretag.
Riksfärdtjänsten bekostas genom statliga medel som täcker resenärens resekostnader exkl. dennes egenavgift. Det är emellertid kommunerna som meddelar tillstånd till riksfärdtjänst och också anger de villkor som är förknippade med tillståndet såsom valet av färdmedel.
Skälen till min bedömning: Resandet inom riksfardtjänsten har successivt ökat. Så till exempel har antalet resenärer ökat från 6600 budgetåret 1981/82 till 24900 budgetåret 1990/91. Antalet resor har ökat ännu snabbare, nämligen från 10600 till 48 800. Någon påtaglig tendens till avmattning i resandet med riksfärdtjänsten kan heller inte skönjas. I stället sker en viss ökning av antalet resor per resenär. Ett annat problem hänger samman med att inte mindre än en tredjedel av resorna sker på avstånd under lOmil vilket bör ställas i relation till syftet med inrättandet av riksfärdtjänsten som var att tillgodose i huvudsak det långväga resandet.
En annan brist i måluppfyllelsen gäller färdmedelsvalet. Statsmakternas intentioner med riksfärdtjänsten var att de flesta resorna skall utföras med reguljära fjärrtrafikmedel, dvs. tåg, buss, båt eller flyg. Den s.k. HAKO-utredningen angav i sitt betänkande (SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik att endast 10% av resorna skulle komma att göras med taxi eller specialfordon. Detta antagande har visat sig vara helt felaktigt. Andelen taxi/specialfordonsresor uppgår i stället till drygt 80%.
En sådan färdmedelsfördelning har naturligtvis bidragit till att kostnaderna för riksfärdtjänsten blivit oväntat höga. Härtill kommer att själva resandet har ökat i omfattning på ett sätt som knappast förutsågs vid riksdagsbeslutet år 1979 om att riksfärdtjänsten skulle inrättas.
När det gäller kostnadsutvecklingen ser jag ett särskilt problem i att det finns en uppdelning i beslutsfattande och kostnadsansvar för riksfärdtjänsten. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna medan det är staten som står för den allra största delen av kostnaderna. Detta är ett gmndläggande systemfel i administrationen av riksfardtjänsten.
Genom riksdagens beslut våren 1989 med anledning av regeringens proposition (1988/89:81, TU 17, rskr. 230) om riksfärdtjänsten gjordes ett försök att förenkla regelsystemet och att bromsa kostnadsutvecklingen.
Det skall således finnas en möjlighet för kommunerna att i sina beslut om riksfardtjänst kunna pröva i vad mån sökanden behöver resa särskilt ofta. Vidare infördes en ordning som innebär att beslut och kostnadsramar har lagts på ett och samma organ. Det statliga anslaget för ersättning för riksfärdtjänst överförs årligen till kommunerna, inom Stockholms län till landstinget. Besluten om tillstånd till riksfärdtjänst skall ske med beaktande av de medelsramar som staten genom TPR ställer till förfogande. 1 det fall 167
större generella taxehöjningar uppstått under det löpande budgetåret och Prop. 1990/91: 100 som rimligen inte kunnat förutses, kan TPR dock utöka medelsramarna. Bil. 8 Det är också möjligt för kommunerna att, om behov föreligger, förskottera medel för riksfärdtjänstresor varvid avräkning sker utifrån vad som finns tillgängligt under kommande budgetår.
Detta nya system har kanske i en del fall varit återhållande på kommunernas beslut att bevilja tillstånd för riksfärdtjänst. Fortfarande gäller ju dock att riksfärdtjänsten finansieras med ett statligt förslagsanslag, vilket i praktiken innebär att de årliga ramar som tilldelas kommunerna får överskridas.
Detta är bakgrunden till mitt förslag i avsnittet Kollektivtrafik m. m. om att riksfardtjänsten från och med budgetåret 1991/92 skall finansieras inom ramen för ett reservationsanslag. Ramarna till kommunerna får därmed inte överskridas.
Många skäl talar för att det samlade ansvaret för riksfärdtjänsten även i formell mening bör ligga på kommunerna. Som jag tidigare har nämnt består en stor andel av resorna med riksfärdtjänst av kortväga resor. En fjärdedel av resorna sker exempelvis inom länsgränserna. För denna del av resandet finns ett uppenbart samband inte bara med den kommunala färdtjänsten utan också med sjukresorna och med den länsfärdtjänst som håller på att växa fram. Alla dessa verksamheter syftar till att underlätta rörligheten för handikappade och äldre men är nästan alltid organiserade var för sig och på ett sådant sätt att det som regel irte sker någon samåkning i fordonen trots att resmålen kan vara de samma.
En mera övergripande och samord nande syn såväl på riks-, läns- och den kommunala färdtjänsten som på sjukrese verksam heten bör kunna leda till rationaliseringsvinster, t.ex. i samband med upphandling av transporttjänster från taxi och andra transportföretag och genom inrättande av moderna gemensamma beställnings- och samordningsenheter. Möjligheterna att styra resandet i tid och mm och att öka samåkning mellan de olika resandekategorierna är sannolikt inte obetydliga. Administrations-och kostnadsfunktionerna i de olika verksamheterna kan också behöva förbättras.
Mitt tidigare lämnade förslag om att riksfärdtjänsten skall finansieras med ett reservationsanslag kan ses som ett steg mot att verksamheten också i formell mening blir en kommunal uppgift. Samåkningen kan då organiseras bättre, liksom också beställningsverksamheten vilket bör kunna leda till kostnadsminskningar och inbesparade allmänna medel. Detta bör särskilt kunna gälla om samverkan sker med trafikhuvudmannen i länet. Genom ökad handikappanpassning av färdmedel och terminaler och genom att inrätta s. k. servicelinjer bör, som erfarenheterna visar från bl.a. Borås, kostnaderna för handikappades resor kunna minska. En ytterligare fördel med att lägga det formella ansvaret för riksfärdtjänsten på kommunerna är att beslut och kostnadsansvar då ligger på samma organ. För handikappade som söker tillstånd till riksfärdtjänst innebär detta ett förenklat resande med färre inblandade.
En sådan överföring av ansvaret till kommunerna förutsätter lag. Jag återkommer längre fram (avsnitt 8.1;) på vad sätt författningsfrågorna bör 168
lösas i samband med mina ställningstaganden till de uppgifter som nu Prop. 1990/91:100 åvilar TPR. Bil. 8
Ett överförande av riksfärdtjänsten till kommunerna och i Stockholms län till landstinget bör tas upp i överläggningar med kommunförbunden. Inriktningen bör vara att riksfärdtjänsten kommunaliseras från och med årsskiftet 1991/92.
Min avsikt är att föreslå regeringen att under kalenderåret 1991 återkomma till riksdagen med de lagförslag och med de förslag till ekonomiska ramar som kommunaliseringen föranleder. Tillsvidare disponerar TPR anslaget G 3. Riksfardtjänst.
7.4¶Energihushållning, miljö m. m.
Mitt förslag:
—Banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägverket får ansvaret för information om energianvändning, energisparande och miljö inom resp. trafikgren.
—Konsumentverket övertar från TPR ansvaret för förhandlingar med personbilsleverantörer om begränsning av bränsleförbrukningen hos nya personbilar.
— Uppgiften att ta fram beslutsunderlag i form av konsekvensbeskriv ningar för energihushållningen och miljön av olika trafik- och miljöpo litiska åtgärder inom transportsektorn överförs från TPR till VTI. Till VTI överförs från TPR medel motsvarande tre årsarbetskrafter. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Utred ningen föreslår dock att TSV i stället för vägverket får ansvaret för infor mation om energianvändning, energisparande och miljö inom vägtrafiken och att TSV skulle överta ansvaret för förhandlingar med personbilsleve rantörer om begränsning av bränsleförbrukningen. Uppgiften att utarbeta konsekvensbeskrivningar för energihushållningen och miljön behandlades inte i betänkandet.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen, TSV, sjöfartsverket, boverket, statens energiverk, NTF och Bilindustriföreningen tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslagen. TPR, konsumentverket, statens naturvårdsverk, AB Svensk Bilprovning och Svenska kommunförbundet framför olika invändningar och alternativa lösningar. De förslag till ansvariga myndigheter som nämns är bl. a. konsumentverket, statens naturvårdsverk och statens energiverk.
Skälen till mitt förslag: Mot bakgrund av att varje trafikslag kräver sin speciella utformning av energispar- och miljöinformation och svårigheten att samordna olika intressen bör ansvaret för information om energisparande och trafikens miljöpåverkan i första hand åvila trafikverken. Detta är i linje med det ansvar som riksdagen genom 1988 års trafikpolitiska beslut lagt på trafikverken att i sina beslut beakta följdeffekterna med avseende på energiförbrukning och miljöpåverkan. Informationen kan härigenom utformas efter varje trafikslags behov och samordnas med verkens övriga informationsverksamhet.
Denna gmndtanke stöds av ett stort antal remissinstanser. Statens ener- 169
giverk (STEV) erinrar visserligen om att STEV är den centrala myndighet Prop. 1990/91: 100
som har ansvaret för energiförsörjning. STEV anser det emellertid princi- Bil. 8
piellt riktigt att resp. ansvarig sektorsmyndighet bevakar såväl energi- som
miljöfrågorna. De skall också ha ansvaret att informera om energisparmöj-
ligheter.
Mot bakgrund av 1988 års trafikpolitiska beslut finner jag det mest logiskt att resp. trafikverk, dvs. banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägverket skall ansvara för information om energianvändning, energisparande och miljö inom resp. tiafikgren.
Detta innebär att jag på ett delområde frångår utredningens förslag att informationsansvaret rörande vägtrafiken skulle åvila TSV. Jag finner således att vägverket har större föt utsättningar än TSV att i samband med investeringplaneringen för vägtrafiksektorn beakta följdeffekterna för energihushållning och miljö. Jag vill också hänvisa till att väghållaren genom modern informationsteknik kan medverka till energibesparingar i trafiken, t.ex. genom minskade köbildningar. Miljön är också ett av vägverket särskilt utpekat satsningsområde inom ramen för projektet "Vägvisaren".
Med hänsyn till att banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägverket redan nu bedriver ett omfattande arbete på miljö- och energihushållningsområdena bedömer jag att den nu aktuella informationsverksamheten skall kunna klaras inom ramen för oförändrade resurser. Jag förutsätter också att de fyra verken samverkar sinsemellan i sina informationsinsatser samt utnyttjar den kompetens som finns t.ex. inom statens naturvårdsverk, STEV och konsumentverket.
TPR förhandlar också om nya personbilars bränsleförbrukning. Utredningens förslag är att uppgiften flyttas till TSV. Förslaget har rönt kritik från ett antal remissinstanser, bl.a. statens naturvårdsverk och konsumentverket som menar att förslaget bygger på missuppfattningar rörande TSVs nuvarande uppgifter på området.
Jag har tagit intryck av kritiken. På samma sätt som naturvårdsverket haft att svara för personbilars avgasemissioner har konsumentverket kommit att bli en myndighet som haft en betydande del av ansvaret beträffande personbilars bränsleförbrukning. Konsumentverket har under hela 1980-talet även bevakat den internationella utvecklingen inom ramen för arbetet i ECE.
Konsumentverket hänvisar ock;;å till att verket har lång erfarenhet av olika slag av förhandlingar med billeverantörerna. Åtskilliga överläggningar har förts med nybilsleverantörerna om förbättringar av produkter, tjänster, marknadsföring, avtalsvillkor m.m. från konsumentsynpunkt och förbättringar har uppnåtts på flera områden.
Med hänsyn till konsumentverkets höga kompetens på personbilsområdet bedömerjag att verket inte behöver någon extra resursförstärkning för uppgiften.
I denna fråga har jag samrått med chefen för civildepartementet.
Ytterligare ett område som har ett samband med TPRs arbete med miljöfrågor och energihushållning gäller utarbetandet av konsekvensbe skrivningar for miljön och energiåigången av olika slag av åtgärder inom 170
transportsektorn. Exempel på sådana utredningar som TPR utfört är Prop. 1990/91:100 "Mål, miljö, trafikstrategi" (TPR rapport 1990:1), "Trafik, miljö, kostna- Bil. 8 der" (1990:8), "Trafik, energi och koldioxid" (1990:11) samt det material som redovisas i Miljöavgiftsutredningens betänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i dess bilagedel (SOU 1989:84). Där redovisas bl.a. konsekvenserna i form av trafikmängder, olika slag av avgasutsläpp, energiåtgång m.m. som resultat av miljöavgifter och olika slag av beskattningsåtgärder. Sådana konsekvensberäkningar utgör ett viktigt beslutsunderlag inom trafik- och miljöpolitiken. För att man skall kunna utföra beräkningarna är det nödvändigt att ha en tillförlitlig databas som successivt byggs upp för att kunna användas med kort varsel. Verksamheten har ett nära samband med det arbete som jag i avsnitt 2 benämnt Övergripande trafikpolitiska frågor och som jag föreslagit bli överfört från TPR till kommunikationsdepartementet. Själva beräkningsarbetet och vidmakthållandet av databasen bör emellertid förläggas till VTl. Detta gäller således både arbetet med trafikprognoser enligt mitt förslag i det föregående (avsnitt 3) och det nu beskrivna arbetet med konsekvensbeskrivningar för miljön och energiåtgången.
Resursåtgången vid institutet bedömerjag bör motsvara tre årsarbetskrafter.
7.5¶Inrikes yrkestrafik
Mitt förslag:
—TSV skall få ansvaret för frågor om inrikes yrkestrafik. 1 detta ansvar ligger bl. a. uppgiften att som första instans svara för tillståndsprövning av sådan inrikes linjetrafik som berör flera län, att avgöra om en trafikhuvudman skall kunna utan tillstånd få driva linjetrafik över länsgräns samt meddela vissa föreskrifter i fräga om yrkesmässig trafik, transportförmedling och biluthyrning.
—Nämnden för yrkestrafikfrågor knyts till TSV.
—Kanslifunktionen för buss- och taxivärderingsnämnden, resp. för kollektivtrafiknämnden skall finnas hos TSV.
—Resursåtgången inom TSV för de nya uppgifterna motsvarar två årsarbetskrafter och bör avgiftsfinansieras.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Tillståndsprövning för linjetrafik med buss som berör flera län föreslås emellertid ankomma på regeringen. Utredningen har heller inte behandlat frågorna om biluthyrning och transportförmedling samt kanslifunktionen för buss- och taxivärderingsnämnden, resp. för kollektivtrafiknämnden. Utredningen utgår från att skadlighetsprövningen enligt 8 § yrkestrafiklagen skall finnas kvar.
Remissinstanserna: Förslaget att TSV skall svara för frågor om inrikes yrkestrafik tillstyrks av TSV, länsstyrelsernas organisationsnämnd och Svenska kommunförbundet. TPR, Svenska taxiförbundet och Svenska Busstrafikförbundet avstyrker förslaget.
Svenska kommunförbundet och SLTF tillstyrker förslaget att regeringen (kommunikationsdepartementet) bör såsom första instans vara ansvarig 171
förtillståndsprövningenavbusstrafiksomberörfleralän.TPR, NO, SPK Prop. 1990/91: 100 och länsstyrelsen i Malmöhus län avstyrker eller ifrågasätter förslaget. Bil. 8
Bakgrund till mitt förslag: Yrkestrafiken har under de senare åren successivt avreglerats. Härigenom har TPRs uppgifter inom detta område minskat i samma takt.
Vidare gäller numera en ändrad instansordning vid prövning av tillstånd till yrkesmässig trafik, transportförmedling och biluthyrning. Instansordningen är inte längre länsstyrelsen — TPR — regeringen utan länsstyrelsen - kammarrätten - regeringsrätten.
Detta innebär sammantaget att ett mycket stort antal överprövnings-ärenden per år avlastats TPR. En konsekvens härav har redan tagits genom att riksdagen med anledning av förslag i 1990 års budgetproposition beslutat sänka TPRs förvaltningsanslag H 1. med I milj.kr.
TPR fattar numera beslut endast om tillstånd till interregional linjetrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263) samt beslutar enligt lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik om trafikhuvudmännens rätt att driva länsgränsöverskridande linjetrafik utan tillstånd. Rådet överprövar också länsstyrelsernas beslut i dispensärenden om taxameter och om s. k. skyddskåpa i taxifordon.
TPR meddelar föreskrifter om det yrkeskunnande som krävs för att få tillstånd till yrkesmässig trafik resp. till biluthyrning i enlighet med yrkes-trafikförordningen (1988:1503) och förordningen (1988:1505) om biluthyrning. Föreskrifter finns redan utfärdade men kräver självfallet ett visst uppföljningsarbete. Rådet granskar och godkänner bl.a. de olika kursplanerna för gods-, buss- och taxitrafik. Vidare får rådet enligt förordningen (1988:1 504) om transportförmedling föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna oin transportföl medling inte skall tillämpas på sådana godstransporter som utförs endast inom visst begränsat område eller på en viss vägsträcka.
TPR har utarbetat allmänna råd för handläggning av trafiktillstånd. Dessa har haft en stor betydelse för att en enhetlig praxis inom detta område utbildas hos länsstyrelserna.
En viktig uppgift för TPR är att följa upp den nya yrkestrafiklagstiftningen. Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut skall uppföljningen särskilt gälla effekterna av avregleringen av taxitrafiken.
Nämnden för yrkestrafikfrågor är knuten till TPR. Nämnden har enligt TPRs instruktion till uppgift att följa utvecklingen på yrkestrafikområdet och ge förslag till åtgärder.
Rådet har även kanslifunktionen för buss- och taxivärderingsnämnden och för kollektivtrafiknämnden.
Skälen till mitt förslag: TSV skall utöver sitt arbete med trafiksäkerhetsfrågor svara för frågor om körkort, föramtbildning och förarprov, frågor om trafik på väg och i terräng samt frågor om fordons beskaffenhet och utrustning. Fr.o. m. år 1986 svarar TSV för såväl arbetstids- som fordonskontroll inom yrkestrafiken. Härtill kommer att TSV nyligen fattat beslut om en ökad satsning på yrkestrafik.
Efter den nu genomförda avregleringen är det naturligt att TSV övertar ansvaret för de frågor rörande inrikes yrkestrafik som nu åligger TPR. Jag 172
ansluter mig härmed i huvudsak till utredningens förslag och vill särskilt Prop. 1990/91:100 fästa uppmärksamheten på vikten av en uppföljning av den ändrade Bil. 8 yrkestrafiklagstiftningen. I riksdagens trafikpolitiska beslut nämns särskilt effekterna av avregleringen av taxitrafiken. Jag vill vidare anföra följande.
När regeringen i samband med arbetet med 1988 års trafikpolitiska proposition övervägde om behovsprövningen skulle slopas för linjetrafik, befarades att en fullständigt fri konkurrens på området skulle medföra skadeverkningar för den trafik som samhället bedriver genom trafikhuvudmännen och SJ. Den rekonstruktion av SJ som skulle ske motiverade att tågtrafiken borde skyddas under i vart fall en viss övergångstid. Trafikhuvudmännen som ansvarar för trafikförsörjningen inom sina resp. län och således skall driva både lönsam och olönsam trafik borde få möjlighet att täcka kostnaderna för den olönsamma genom att få ensamma driva den lönsamma trafiken. Därför infördes en skadlighetsprövning som innebär att tillstånd till linjetrafik får ges endast om den avsedda trafiken inte kan antas bli till skada för redan etablerad järnvägstrafik eller trafik som drivs enligt lagen om rätt att driva viss linjetrafik.
TPR har i en rapport i december 1990 till regeringen redovisat resultaten av en uppföljning av skadlighetsprövningen. TPR konstaterar att intentionerna bakom avregleringen av busstrafiken inte har uppnåtts. Prövningen av ansökningarom linjetillstånd har varit alltför restriktiv. Det har resulterat i att få nya linjer har kunnat etableras. TPR anser att busstrafiken måste kunna utvecklas i samverkan och konkurrens med järnvägstrafiken. TPR föreslår därför att skadlighetsprövningen avskaffas. För det fall statsmakterna inte är beredda att avskaffa prövningen lämnar TPR förslag till förändringar i lagen som syftar till att göra skadlighetsprövningen väsentligt mindre restriktiv.
Jag har för egen del kommit fram till att lagstiftningen rörande skadlighetsprövningen bör ses över. Ett avskaffande av denna prövning skulle för SJs del kunna ses som ett steg mot en ökad konkurrens. Jag vill här hänvisa till remissyttranden från SPK och NO som har starka invändningar mot att denna prövning skall behållas. Under avsnittet om Järn vägstrafik föreslås att skadlighetsprövningen gentemot tågtrafik skall avskaffas vid årsskiftet 1991/92. Avgränsningen av den interregionala busstrafiken gentemot huvudmannatrafiken ställer emellertid krav på särskilda överväganden. Jag har för avsikt att initiera ett lagstiftningsarbete i syfte att ytterligare avreglera busstrafiken.
Förslaget om att regeringen skulle som första instans pröva tillstånd till interregional linjetrafik finner jag mindre lämpligt. Det bör liksom hittills finnas en tvåinstansordning. Med hänsyn till att TSV även i övrigt enligt mitt förslag bör svara för frågor om inrikes yrkestrafik, bör TSV också svara för prövning av tillstånd för sådan inrikes linjetrafik med buss som berör flera län.
Enligt 2§ lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik får TPR besluta att en trafikhuvudman utan tillstånd får driva linjetrafik på be stämda linjer som sträcker sig från det län där huvudmannaskapet gäller in i ett angränsande län. Denna möjlighet till fri trafikeringsrätt har tillkom mit genom 1988 års trafikpolitiska beslut. Trafikhuvudmannen kan på så 173 sätt få större flexibilitet i sin trafikering.
Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om TSVs uppgifter i Prop. 1990/91: 100 övrigt inom yrkestrafiken finner jag att TSV bör överta beslutanderollen Bil. 8 från TPR även när det gäller ärenden enligt nämnda lag.
Många gemensamma frågor in.Dm yrkestrafiken, inte minst lämplighetsprövning och åtgärder mot olika missförhållanden inom de olika branscherna, motiverar att nämnden föir yrkestrafikfrågor finns kvar och knyts till TSV. En viktig fråga är som tidigare nämnts uppföljningen av avregleringen av taxi men också av busstrafiken. Knytningen till TSV medför att nämnden bör kunna ta upp andra frågor av väsentlig betydelse, t.ex. trafiksäkerhets- och trafikmiljöfrågor.
Två andra smärre uppgifter vill jag också ta upp till behandling. Det gäller kanslifunktionerna för buss- och taxivärderingsnämnden i enlighet med lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden och för kollektivtrafiknämnden i enlighet med lagen (1978:440) om kollektivtrafiknämnd. Antalet ärenden hos de båda nämnderna kan i framtiden beräknas bli ytterst få. Kanslifunktionerna bör emellertid tills vidare finnas kvar och fullgöras av TSV.
Utredningen har bedömt att TSV skulle behöva förstärkas med en årsarbetskraft. Mitt förslag innebär emellertid fler arbetsuppgifter för TSV. TSV bör därför förstärkas med ytterligare medel motsvarande en årsarbetskraft, alltså sammanlagt två. Uppgifterna inom TSV förutsätts bli avgiftsfinansierade. 1 denna resursbehovsbedömning har jag beaktat att TSV får utökade befogenheter, låt vara mycket begränsade, vad gäller frågor om utrikes yrkestrafik. Dessa frågor behandlar jag i det följande.
7.6¶Utrikes yrkestrafik
Mitt förslag:
—Uppgiften att föra förhandlingar om tillstånd och kvoter överförs från TPR till regeringskansliet.
—Till regeringskansliet överförs från TPR medel motsvarande en årsarbetskraft för handläggning av förhandlingsverksamheten.
—Länsstyrelserna prövar frågor om åkares lämplighet att utföra internationella vägtransporter såvitt rör godstrafik och beställningstrafik med buss.
—Tullverket meddelar transporttillstånd i fråga om godstrafik och beställningstrafik med buss.
—TSV handlägger frågor om internationell linjetrafik och bemyndigas att utfärda föreskrifter om internationella vägtransporter.
—Till tullverket överförs från TPFt medel motsvarande tre årsarbetskrafter.
Utredningens förslag: Regeringskansliet bör svara för hela förhandlingsverksamheten efter inrättandet av en gemensam europeisk transportmarknad, beräknat till den Ijanuari 1993. Vid denna tidpunkt bör tullverket svara för utdelning av tillstånd. Fram till dess ligger båda arbetsuppgifterna på TPR.
Remissinstanserna: Förslaget att flytta verksamheten från TPR avstyrks av TPR, Svenska åkeriförbundet och Svenska Busstrafikförbundet. Övriga 174
instanser som yttrat sig i denna fråga har en positiv inställning till forsla- Prop. 1990/91:100 gen, däribland tullverket, som dock gör vissa reservationer i resursfrågan. Bil. 8
Skälen till mitt förslag: På uppdrag av regeringen i varje enskilt fall biträder TPR med vissa förhandlingar med företrädare för trafikministerier i skilda länder, som Sverige har avtal med, om storleken av tillståndskvoter. Avtalen i sin tur bygger på överenskommelser på regeringsnivå. TPR handhar vidare frågor om tillstånd till internationella vägtransporter.
Beträffande förhandlingsverksamheten bör observeras att om EG planenligt genomför en gemensam transportmarknad den Ijanuari 1993, kommer Sverige sannolikt inte längre att förhandla med enskilda EG-länder utan med EG direkt om villkoren för den internationella vägtrafiken mellan Sverige och EG-området. Redan nu har emellertid TPRs förhandlingsverksamhet en nära anknytning till det internationellt inriktade arbete som bedrivs i regeringskansliet i förhållande till EG och EFTA. Även när det gäller förhandlingsarbetet med öststaterna och med andra länder finns en politisk dimension som växer i omfattning. Den innebär att det grundläggande arbetet måste ske i regeringskansliet. Dubbelarbete kan undvikas om den del av verksamheten som nu finns på TPR flyttas från myndighetsnivån till regeringskansliet.
På den punkten delar jag således inte vad som framförs av TPR i dess remissyttrande, nämligen att även uppgiften att förhandla om nya avtal skulle flyttas från regeringskansliet till rådet. Detta är en politisk uppgift som inte bör ligga på en myndighet. Även förhandlingar om årliga kvoter får, som jag nyss nämnde, allt mer en politisk dimension och bör därför flyttas från TPR till regeringskansliet. Jag bedömer att det skall räcka med att medel motsvarande en årsarbetskraft överförs från TPR till departementet för uppgiften.
Den konkreta tillståndsgivningen regleras genom kungörelsen (1974:681) om internationella vägtransporter.
Kungörelsen innebär i huvudsak följande. Internationella vägtransporter med svenskregistrerade fordon får i princip utföras endast av den som har tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) att bedriva motsvarande trafik.
För transporter som rör godstrafik och beställningstrafik med buss med svenskregistrerade fordon fordras av vissa länder särskilda, i fråga om godstrafik oftast kvoterade tillstånd, s.k. transporttillstånd. Tillstånden ges i form av antingen årstillstånd eller resetillstånd. Årstillstånden utdelas i december, vilket föranleder en hård belastning hos tillståndsmyndigheten vid den tiden av året. I de fall fråga om tillstånd skall behandlas av en svensk myndighet är TPR behörig myndighet. Tillstånd får endast meddelas den som kan förväntas iaktta de bestämmelser som gäller för trafiken. Enligt praxis sker denna lämplighetsprövning genom ett särskilt beslut av TPR, där sökanden godkänns för internationella vägtransporter. Den som fått ett generellt godkännande kan sedan komma i fråga för transporttillstånd.
Internationell vägtransport i Sverige med i utlandet registrerade fordon fordrar tillstånd, om inte annat avtalats genom överenskommelse mellan 175
Sverige och annan stat. Tillståndsmyndighet är TPR. Tillstånden som Prop. 1990/91:100 sådana utfärdas dock av utländska myndigheter. Bil. 8
Meddelade tillstånd kan återkallas vid svåra eller upprepade överträdelser mot reglema om yrkesmässig trafik m.m. Olaga trafik medför straffansvar.
TPRs beslut enligt kungörelsen får överklagas hos regeringen.
TPR får meddela ytterligare föireskrifter för verkställigheten av förordningen.
Utredningen har övervägt flera olika alternativ beträffande vilket organ som skulle svara för tillståndsgivningen. Alternativen har varit tullverket, en polismyndighet i Skåne, kommerskollegium och länsstyrelsen i Malmöhus län. Utredningen har slutligen föreslagit tullverket, eftersom verket har en organisation som täcker hela landet och redan svarar för kontroll av utrikestrafiken. Tullverket har för sin del tillstyrkt förslaget men reserverar sig i resursfrågan.
Jag gör följande bedömning.
Meddelande av transporttillstånd jÖr godstrafik och beställningstrafik med buss är som framgår av vad jag nyss har sagt uppdelat i två beslut. Först meddelar TPR ett beslut som avser lämpligheten. Därefter tilldelar TPR transportören i mån av tillgång transporttillstånd. Denna ordning gmndas på internationella avtal och kan inte ändras ensidigt av Sverige. Det är dock inte nödvändigt att båda prövningarna sker hos samma myndighet.
Frågor om tillstånd till godstrafik och beställningstrafik med buss prövas enligt yrkestrafiklagen av den länsstyrelse där sökanden är kyrkobokförd eller i fråga om juridisk person den länsstyrelse där företagets ledning finns. Den länsstyrelse som har meddelat ett tillstånd är tillsynsmyndighet.
Den länsstyrelse som är tillständsmyndighet i fråga om tillstånd till inrikes transporter har i allmänhet en sådan kännedom om en sökande till ett generellt tillstånd att bedriva internationella transporter, att denna länsstyrelse utan tvekan framstår som bäst skickad att göra ifrågavarande lämplighetsbedömning vad gällei internationella transporter i godstrafik och beställningstrafik med buss.
Jag delar utredningens uppfattning att transporttillstånd för godstrafik och beställningstrafik med buss bör meddelas av tullverket. Beslut i fråga om lämplighet kan utan större anordningar införas i yrkestrafikregistret och således finnas lätt tillgängligt för tullverket.
Tillstånd till internationell linjetrafik beviljas av det land där trafiken skall bedrivas. I allmänhet överenskommer ett svenskt och ett utländskt bussföretag om att bedriva viss internationell linjetrafik. Ansökan från företagen görs hos TPR i fråga orn den linjesträcka som går inom Sverige och hos vederbörande utländska myndighet i fråga om linjesträckningen i det landet. En första lämplighetsprövning görs i vardera företagets hemland varefter samarbete sker mellan myndigheterna.
Frågor om tillstånd till interregional linjetrafik inom Sverige beslutas enligt yrkestrafiklagen av TPR. Jag har tidigare (avsnitt 7.5) föreslagit att TSV bör handlägga sådana frågor. Detsamma bör gälla frågor om interna tionell linjetrafik. Som skäl härför kan anföras dels att sådan linjetrafik i 176
allmänhet är av interregional natur, dels att samarbetet med utländska Prop. 1990/91:100 myndigheter kan fordra särskild samordning och ställa särskilda krav på Bil. 8 handläggama av sådana ärenden.
TPRs föreskriftsrätt enligt kungörelsen om internationella vägtransporter bör överflyttas till TSV.
Beträffande resursbehovet för tillståndsgivningen gör jag följande bedömning.
Utredningen har för tullverkets del anfört att den tillkommande uppgiften inte skulle behöva något resurstillskott. För egen del har jag bedömt att nya resurser behövs. Det krävs nämligen både stor noggrannhet vid utfärdandet av tillstånden och snabb expediering. Det bör obeserveras att även om förhandlingsverksamheten kommer att gä ner i omfattning efter det att EG bildat en gemensam transportmarknad, minskar för den skull inte antalet tillstånd. Det beror på att den utrikes buss- och lastbilstrafiken både till EG och till andra länder hela tiden ökar. Jag har med anledning härav bedömt att från TPR bör överföras medel motsvarande tre årsarbetskrafter till tullverket. Sammanlagt innebär mitt förslag ändå en viss rationaliseringsvinst i förhållande till resursåtgången inom TPR.
I denna fråga har jag samrått med chefen för finansdepartementet.
För TSVs del bedömerjag att arbetsbelastningen kommer att öka endast marginellt. Behovet av resurser får tillgodoses, som jag tidigare nämnt (avsnitt 7.5), inom ramen för de resurser som TSV avgiftsfinansierar för att handlägga frågor om inrikes yrkestrafik.
7.7¶Regionalpolitiskt transportstöd till Norrland m. m.
Mitt förslag:
— Administrationen av transportstödet till Norrland bör skötas av statens industriverk (SIND).
— Till SIND överförs från TPR medel motsvarande fyra årsarbetskrafter. Utredningen: 1 avvaktan på resultatet av en särskild utredning om trans portstödet har frågan inte närmare studerats.
Remissinstanserna: Behandlar inte denna fråga.
Skälen till mitt förslag: Från anslaget G 2. Transportstöd till Norrland m. m. ges stöd för att utveckla näringslivet i de norra delarna av landet genom bidrag till gods- och persontransporter samt till datakommunikation.
Utredningen om transportstödet har i september 1990 överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:73) Transportstöd till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats.
Av de alternativ som har studerats har jag tidigare i denna budgetproposition föreslagit att nuvarande godstransportstöd behålls och då med central administration av TPR, men koncentreras mot de inre delarna av stödområdet. Frigjorda resurser används till regionala utvecklingsbidrag, administrerade av länsstyrelserna.
I konsekvens med mitt tidigare ställningstagande beträffaiide TPRs nu varande tillsynsuppgifter föreslår jag att den centrala handläggningen av transportstödet överförs till en annan myndighet. Det lämpligaste organet 177
12 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 8
för uppgiften är statens industriverk (SIND) som även i övrigt handlägger Prop. 1990/91: 100 olika former av regionalpolitiskt stöd. Bil. 8
Jag bedömer att SIND behöver tillföras medel motsvarande fyra årsarbetskrafter. Härvid har beaktats mina tidigare lämnade förslag i denna budgetproposition att stöden till persontransporter och datakommunikation skall avvecklas.
I denna fråga har jag samrått med chefen för industridepartementet.
8. Genomförandet av avvecklingen av transportrådet
8.1¶Tidpunkt för genomförandet m. m.
Mitt förslag:
—Avvecklingen av TPR skall vara genomförd vid årsskiftet 1991/92.
—Uppgifter motsvarande 44 årsarbetskrafter skall överföras från TPR till andra organ.
—Regeringen bemyndigas att senast den 31 december 1991 överföra återstående förvaltningsmedel från anslaget G I. Transportrådet till de organ som senast vid årsskiftet 1991/92 får ansvaret för uppgifterna.
—Senast den 31 december 1991 överförs återstående medel från anslagen G 2., G 4., G 5., G 6. och E3. samt engångsanslaget för handikappanpassning av kollektivtrafiken till de organ som föreslås få ansvaret för uppgifterna.
Skälen till mitt förslag: Mitt förslag innebär att TPR bör avvecklas. Det är angeläget att avvecklingen kan ske så att kompetensen inom TPR kan tas till vara. Eftersom så många myndigheter är inblandade och eftersom avvecklingen förutsätter ett inte obetydligt författningsarbete, bedömerjag den 31 december 1991 vara den tidigaste möjliga tidpunkten vid vilken rådet skall vara helt avvecklat.
Mina förslag i det föregående sammanfattas i följande tabell som anger omfattningen av uppgiftsöverföringarna vid en avveckling av TPR.
178 Prop. 1990/91:100 Bil. 8
D Z
in
m r-i
>
>
u.
>
CQ
> >
>
EL
>
c/2
>
il
r* m —
I I
H
:0
T3
:•= B
o
ra o.
t/1 r
3£t
. -o
ii=
:0 'I
I
J2 rt
.C
E
o
o
"6 a
v;
C3
ra c
x:
ji:
Jl
o
o
ra
o
L.
s
00 >
k>
ra
o T3
*-*
Sn
3i
1- J
u
(U
O C 00
o
k.
c
« ."
ra
■o c a a
'c >
op ra
OJ c
■o t
oo c
•o
"u
a
jk:
c
OX)
.
Ui
1- o
ra
u OJ
>
o
1>
oo
■5 c
« °
5i5
a a
Cl O.
ä X U
C
ra
-C
i2
(O
C
C O
ra ra
o Z
. t i
' CO VI
o_2
t- u- ra I oo
I J= I u —
c " OJ J=
s? fe
■fl :ra
c (/I
ra .
il'
■ 00 ra
Si2
: (u ra c:
;.:£J: o i-S N ■ >■> J
I- :0
11 ij
> ;> r- -
J|>ilz
> > u_ ii; 3 £;
> aa _) c/21— c/1
179
De uppgifter, motsvarande 44 årsarbetskrafter, som föreslås bli överflyt- Prop. 1990/91:100 tade till andra organ finansieras på följande sätt: Bil. 8
—Övertagande myndigheter får kompensation med medel motsvarande 35 årsarbetskrafter med 349 tkr. per årsarbetskraft = 12 215 tkr., beräknat på helår.
—Medel motsvarande en årsarbetskraft för handikappanpassning av kollektivtrafiken överförs till TSV varvid verksamheten avgiftsfinansieras.
—Medel motsvarande två årsarbetskrafter för inrikes yrkestrafik m. m. överförs till TSV varvid verksamheten avgiftsfinansieras.
—Medel motsvarande tre årsarbetskrafter för riksfärdtjänsten finansieras inom ramen för anslag G 3. i avvaktan på en kommunalisering av verksamheten.
—Medel motsvarande tre årsarbetskrafter för förhandlingar om statens köp av interregional järnvägstrafik, för handläggning av statsbidraget till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg och för stödet till linjesjöfarten till och från Gotland finansieras inom ramen för anslagen G 5. och E 3.
Med hänvisning till den icke oväsentliga besparing som mina förslag innebär och som jag närmare beskriver i det följande (avsnitt 8.2) bör regeringen hemställa om riksdagens bemyndigande om överföring senast den 31 december 1991 av återstående medel inom anslaget G I. Transportrådet. Medelsöverföringen kan dock i sina detaljer tänkas bli något annorlunda än vad som framgår av tablån. Under det år som löper efter avlämnandet av denna proposition och fram till tidpunkten för avvecklingen av TPR kan en del förskjutningar ske i inriktningen av de olika verksamheterna och som nu inte kunnat förutses. Regeringen bör kunna bemyndigas att kunna verkställa även sådana smärre förskjutningar av arbetsuppgifterna och därmed medelstilldelningen.
Det kan heller inte uteslutas att personal på TPR lämnar rådet under året. För att inte verksamheten skall skadas kan det därför bli nödvändigt att redan före den Ijanuari 1992 överföra såväl uppgifter som anslagsmedel från TPR till de organ som efter årsskiftet 1991/92 blir ansvariga för uppgifterna. Av praktiska skäl bör således regeringen bemyndigas till sådana successiva överföringar.
Det är också viktigt att "mottagande" myndigheter och organ tillvaratar den kompetens som finns samlad på TPR. Således bör dessa redan under våren 1991 — i samverkan med TPR — förbereda bemanningen för de uppgifter som föreslås föras över. Genom ett sådant förfarande kan man undvika att kompetensen inom TPR skingras. Jag vill i detta sammanhang också erinra om det statliga trygghetssystemet och vad som i övrigt sägs av chefen för civildepartementet i denna fråga under bilaga 2 beträffande Utveckling av den offentliga sektorn — gemensamma frågor.
Under våren 1991 boren departementspromemoria utarbetas med för slagtill de ändringar av lagar som behövs. Ändringar behöver också göras i ett mycket stort antal andra författningar. Efter remissbehandling av de partementspromemorian är avsikten att regeringen skall återkomma till riksdagen under hösten 1991 med lagförslagen och med de återstående frågor som jag berört i det föregående och som inte behandlats av riksda- 180
gen i dess principbeslut våren 1991 med anledning av mitt förslag om en Prop. 1990/91: 100 avveckling av TPR. Bil. 8
8.2¶Besparingar av förvaltningsmedel
Mitt förslag:
— 5,0 milj.kr. per år bör kunna inbesparas på statsbudgeten. Härutöver sker en besparing inom statsbudgeten med 1,1 milj.kr. genom att uppgifter motsvarande tre årsarbetskrafter förs över till TSV och där finansieras genom avgifter.
Utredningens förslag: Den sammanlagda minskningen på statsbudgeten blir 5,6 milj. kr. Häremot skall ställas en avgiftsfinansierad kostnadsökning för TSV på 1,6 milj. kr.
Remissinstanserna: De remissinstanser som redovisat synpunkter i resursfrågan är få. Deras synpunkter framgår under resp. avsnitt i det föregående.
Skälen till mitt förslag: Jag har tidigare i min redovisning föreslagit att uppgifter motsvarande 44 årsarbetskrafter bör överföras till andra myndigheter och organ. TPR har enligt sin anslagsframställning för budgetåret 1991/92 58 årsarbetskrafter. Det innebär en minskning av medel motsvarande 14 årsarbetskrafter. Med utgångspunkt i rådets förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 uppräknat till 1991/92 års pris- och lönenivå beräknas detta medföra en besparing med 5 milj. kr.
Det sker emellertid också en besparing på 1,1 milj.kr. genom att vissa uppgifter fortsättningsvis kommer att finansieras på annat sätt än över statsbudgeten. Det gäller frågor rörande handikappanpassning av kollektivtrafiken och inrikes yrkestrafik m.m., vilka båda uppgifter förs till trafiksäkerhetsverket och förutsätts bli avgiftsfinansierade där.
9. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att beträffande övergripande trafikpolitiska frågor
1. godkänna de riktlinjer jag anfört om ökad politisk styrning av myndigheterna, om målformuleringar och trafikpolitiska analyser samt om utformning av beslutsunderlag (2),
dels atl beträffande transportrådet
2. godkänna vad jag anfört om att transporträdet avvecklas vid års skiftet 1991/92(8.1),
dels alt beträffande transportrådets nuvarande uppgifter
3. godkänna vad jag anfört om de uppgifter och medel som senast vid årsskiftet 1991/92 skall överföras till vissa organ och myndig heter (2, 3, 4, 6, 7.1, 7.2, 7.4, 7.5, 7.6, 7.7 och 8.1),
dels att beträffande anslaget G 1. Transportrådet för budgetåret 1991/92
4. bemyndiga regeringen att, med anledning av vad som sägs under punkterna (2) och (3), under året få disponera återstående medel (8.1,8.2),
dels alt beträffande byggande av länstrafikanläggningar 181
13¶Riksdagen 1990/91. 1 .saml Nr 100. Bilaga 8
5. godkänna vad jag anfört om att trafikhuvudmännen skall kunna Prop. 1990/91:100 söka bidrag direkt hos vägverket (4), Bil. 8
6. godkänna de riktlinjer jag i övrigt anfört för vägverkets statsbi-dragsgivning och om vägverkets och banverkets ansvar för kollektivtrafiken (4),
delsalt beträffande vissa förhandlingsuppgifter
7. bemyndiga regeringen att senast vid årsskiftet 1991/92 förordna en eller flera förhandlare för statens köp av interregional persontrafik på järnväg (anslag G 5.) och för ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg (anslag G 6.) (5),
8. att godkänna vad jag anfört om att förhandlingsverksamheten under punkt (7) skall finansieras inom ramen för anslaget G 5. (5),
9. godkänna vad jaganfört om att administrationen av transportstödet till Gotland överförs till sjöfartsverket (5),
10. godkänna vad jag anfört om att verksamheten under punkt (9) skall finansieras inom ramen för anslaget E3. Transportstöd för Gotland (5),
11. godkänna vad jag anfört om förhandlingar om avtal om konces sioner för linjesjöfarten till och från Gotland (5),
Härutöver hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
12. tadel av vadjagharanförtom transportrådets databas och metodik för prognoser och samhällsekonomiska bedömningar (3),
13. ta del av vad jag har anfiirt om riksfärdtjänsten (7.3).
182¶Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:4) Prop. 1990/91:100
Transportrådet Bil. 8
Utredningsmannen (f d. generaldirektören Sven Moberg) framhåller att det under utredningsarbetets gång framförts från andra myndigheter, organisationer och enskilda personer delvis kritiska synpunkter på TPRs arbetsuppgifter och verksamhet. Dessutom har från flera håll framhållits att ansvars- och arbetsfördelningen mellan verk och myndigheter inom transportsektom i dess helhet i några avseenden är mindre ändamålsenlig.
1 några avseenden ansluter sig utredningsmannen till den kritik som framförts mot nu gällande ansvars- och arbetsfördelning. För det första anser han att vägverkets roll som centralt organ för planering av länstrafiken och för tilldelningen av resurser till länen för investeringar i länsvägar, statskommunvägar, kollektivtrafikanläggningar och länsjärnvägar i princip är olämplig. Den uppgiften bör handhas av ett gentemot enskilda trafikslag neutralt organ. För det andra är ansvarsfördelningen i fråga om olika tillsynsuppgifter inom trafiksektorn olämplig, vilket bidrar till dubbelarbete och andra störningar mellan myndigheterna. För det tredje är ansvars- och arbetsfördelningen mellan TPR, statens väg- och trafikinstitut (VTI) och transportforskningsberedningen (TFB) i praktiken oklar.
Effektiviteten och rationaliteten i det omfattande arbete som verk och myndigheter inom transportsektorn utför för att förverkliga intentionerna bakom 1988 års trafikpolitiska beslut kan förbättras om ett antal förändringar görs i ansvars- och arbetsfördelningen mellan berörda myndigheter.
Utredningen har därvid övervägt olika typer av förändringar och stannat för att TPR bör förändras till ett renodlat prognos-, planerings- och utredningsorgan med ett utökat ansvar för stödet till länstrafiken.
För att förstärka metodutvecklingen rörande prognoser och samhällsekonomiska analyser och modeller förordas ett organiserat samarbete mellan TPR och VTI.
De tillsynsuppgifter som TPR för närvarande har, föreslås bli överförda till trafikverken och till andra tillsynsmyndigheter, främst TSV och socialstyrelsen.
Den konkreta innebörden av förslagen är att TPR den Ijuli 1991 får följande arbetsuppgifter: prognosverksamhet, medverkan i samordnad investeringsplanering, handläggning av länstrafikanslaget, för statens räkning köpa sådan interregional persontrafik som är regionalpolitiskt önskvärd, förhandla om och utbetala ersättning till trafikhuvudmännen för trafikeringsrätten på länsjärnvägar, beredskapsplanering av civila transporter inkl. drivmedelsransonering samt utredningsuppgifter i övrigt inom kommunikationsdepartementets hela verksamhetsområde.
Vidare föreslås att TPR tills vidare bör ha kvar handhavandet av det regionalpolitiska transportstödet. Rådet bör också ha kvar ansvaret för utrikes yrkestrafik i avvaktan på inrättandet av en gemensam europeisk transportmarknad.
Den totala personalstyrkan för dessa uppgifter vid ett ombildat TPR bör uppgå till sammanlagt 47 årsarbetskrafter (åa), varav fem åa avser det regionalpolitiska transportstödet och fem åa utrikes yrkestrafik. Det inne- lg3
bär att TPRs myndighetsanslag budgetåret 1991/92 beräknas till 18,7 Prop. 1990/91:100 milj.kr. dvs. en minskning med 4,4 milj.kr. jämfört med förslaget i bud- Bil. 8 getpropositionen 1990 avseende budgetåret 1990/91.
184 Innehåll Prop. 1990/91:100
1. Inledning......................................................... 147
1.1¶Bakgrund 149
1.2¶Hittillsvarande förändringar i transportrådets verksamhet ... 149
1.3¶Uppdraget till utredningsmannen .................... 151
2. Övergripande trafikpolitiska frågor........................ 151
3. Trafikprognoser, planeringsmetoder och samhällsekonomiska bedömningar 156
4. Länstrafikanläggningar ....................................... 158
5. Förhandlingsuppgifter......................................... 161
6. Beredskapsplanering ......................................... 162
7. Överföring av TPRs tillsynsuppgifter till andra organ. 164
7.1¶Allmänt .................................................... 164
7.2¶Handikappanpassning av den kollektiva trafiken m. m 165
7.3¶Riksfardtjänst ............................................. 168
7.4¶Eneregihushållning, miljö m. m......................... 171
7.5¶Inrikes yrkestrafik......................................... 173
7.6¶Utrikes yrkestrafik ....................................... 176
7.7¶Regionalpolitiskt transportstöd till Norriand m, m. 179
8. Genomförandet av avvecklingen av transportrådet.. 180
8.1¶Tidpunkt för genomförandet m.m..................... 180
8.2¶Besparingar av förvaltningsmedel .................... 183
9. Hemställan .................................................... 183
Bilaga I Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:4) Transport rådet ................................................................ 185
c. Handikappanpassning av kollektivtrafiken Prop. i990/9i: lOO
Bil. 8 1. Bakgrund
1.11979 års trafikpolitiska beslut
Utgångspunkten för arbetet med handikappanpassning av kollektivtrafiken under 1980-talet har varit 1979 års trafikpolitiska beslut (prop. 1978/79:99, TU18).
Därvid slogs fast att målet för trafikpolitiken bör vara att tillförsäkra medborgarna en tillfredsställande transportförsörjning. Som en följd därav utfärdades lagen (1979:538) om handikappanpassad kollektivtrafik. Av denna framgår det att när kollektivtrafik planeras och genomförs skall handikappades särskilda behov beaktas så långt det är möjligt.
1 beslutet angavs att målet bör vara en så långt möjligt fullständig anpassning av den kollektiva trafiken till handikappades behov. Av tekniska och ekonomiska skäl måste anpassningen ske successivt och man framhöll särskilt att det borde satsas på forsknings- och utvecklingsarbete. Beslutet byggde på HAKO-utredningen som år 1975 avgav betänkandet (SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik. 1 betänkandet redovisades ett ramprogram för anpassningen som avsåg färdmedel, närmiljö, terminaler samt forskning och utveckling. Riksdagen anslöt sig i huvudsak till programmet. Vissa justeringar gjordes dock från riksdagens sida beträffande hur långtgående handikappanpassningen skulle vara för tätortstrafiken. Man framhöll bl.a. att en långtgående handikappanpassning kan innebära vissa problem när det gäller närtrafik med buss och tunnelbana i rusningstid då trafiksystemet är känsligt för förseningar. Kraven på anpassning borde utformas med beaktande av de särskilda förhållanden som gäller för tätortstrafiken.
Beslutet innebar att man valde att driva arbetet med handikappanpassningen genom att prioritera generella åtgärder som skulle komma så stora grupper som möjligt till godo. En utgångspunkt var att man i planeringen av kollektivtrafiken skulle undvika permanenta speciallösningar som en väg att lösa förflyttningsproblemet för handikappade. I stället fastställdes att man så långt som möjligt skulle anpassa den kollektiva trafikapparaten till handikappades behov.
1.2 1988 års trafikpolitiska beslut
I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, TU 15, rskr. 201) angavs att en helhetssyn borde läggas på samhällets olika insatser — kommunal färdtjänst, bilstöd, handikappanpassning av kollektiva färdmedel och riksfardtjänst — för att säkerställa handikappades förflyttningsmöjligheter. Valfrihet var en grundläggande princip i beslutet och det ansågs önskvärt att öka möjligheterna till frihet i färdmedelsval för handikappade. Därmed konstaterades att handikappade och äldre kan erhålla denna valfrihet först när den kollektiva trafiken kan tillgodose deras behov
på ett bättre sätt. Å andra sidan borde behovet av ekonomiska medel till Prop. 1990/91:100 olika former av särlösningar kunna minska allteftersom handikappanpass- Bil. 8 ningen av kollektivtrafiken ökar.
Beslutet innebar också att det inrättades ett statligt engångsstöd till investeringar för ökad handikappanpassning av befintliga fordon och äldre terminaler. Skälet var att öka incitamenten för trafikföretagen att vidta åtgärder utöver de fastställda kraven.
Dessutom ändrades lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik så att även fordon i beställnings-, turist- och färdtjänsttrafik omfattades. Syftet var att tillskapa fler resalternativ för handikappade. Med anledning av lagändringen gavs transportrådet i uppdrag att meddela föreskrifter om handikappanpassning också för dessa slag av färdmedel.
1.3¶Föreskrifter om handikappanpassad kollektivtrafik
Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall de färdmedel som används inom kollektivtrafiken så långt det är möjligt vara lämpade för handikappade resenärer.
Transportrådet (TPR) har enligt förordningen (1980:398, ändrad 1985:815) om handikappanpassad kollektivtrafik till uppgift att initiera, planera och följa upp anpassningen samt verka för att anpassningen samordnas. Vidare skall TPR meddela de föreskrifter om anpassningen som behövs. Rådet skall samråda med företrädare för handikappade. TPR skall vidare samråda med SJ, vägverket, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket och luftfartsverket innan rådet meddelar föreskrifter inom myndigheternas verksamhetsområden, om föreskrifterna avser färdmedlens konstruktion, utrustning eller driftsfrågor.
Med stöd av förordningen om handikappanpassad kollektivtrafik har TPR under 1980-talet utfärdat föreskrifter som rör utformningen av bussar, loktågsvagnar, spårvagnar, tunnelbanevagnar, färdtjänstfordon, fartyg, motorvagnar, förortståg och flygplan.
1.4¶TPRs rapport om handikappanpassning av kollektivtrafiken
TPR har till regeringen överlämnat sin rapport (1990:3) "Handikappanpassning av kollektivtrafiken. Utvärdering av tio års anpassningsarbete och förslag till inriktning under 1990-talet". Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av innehållet i remissvaren finns att tillgå på kommunikationsdepartementet.
TPR som har ansvaret för att utfärda föreskrifter för handikappanpassningen, har i denna rapport utvärderat hittills genomförda åtgärder. I rapporten lämnas också förslag till inriktning av handikappanpassningen under 1990-talet.
TPR konstaterar i rapporten att en allmän höjning av tillgängligheten har ägt rum för de allmänna färdmedlen. Bl. a. har en transportstol och en mllstolslyft utvecklats för att underlätta för rullstollsbundna personer att åka med t.ex. flyg, buss och tåg. Det har utvecklats teknik för att sänka bussens framvagnsdel i förhållande till gatunivån vid hållplatser så att det 187
är lättare att kliva på bussen. Svårigheter för gravt handikappade att färdas med allmänna kommunikationsmedel kvarstår dock. Vidare måste de tekniska förbättringarna avse hela resekedjan, det vill säga från start till mål, för att handikappade skall kunna åka kollektivt.
För att tekniska förbättringar och hjälpmedel skall få avsedd verkan måste de kompletteras med kunskap om förflyttningshandikappades situation hos den servicepersonal som arbetar i transportsektorn i en större omfattning än för närvarande.
Prop. 1990/91:100 Bil. 8
1.5¶Utbyggnaden av den kommunala llardtjänsten
Ett komplement till kollektivtrafiken är den kommunala färdtjänsten som underlättar resandet väsentligt för personer med förflyttningssvårigheter. Färdtjänsten sker med taxi eller specialfordon. Färdtjänsten inrättades i slutet av 1960-talet och var från börian ett frivilligt åtagande för kommunerna. År 1975 infördes statsbidrag för färdtjänst. Bestämmelser om färdtjänsten finns i socialtjänstlagen (1980:620).
Andelen Tärdtjänstberättigadc av hela befolkningen
Antal resor per år
%
Miljoner
1 ..
I I 1 I I I I i
Ar
85¶Till grund för beslut om legitimering för kommunernas färdtjänst ligger, utöver fysiska och psykiska handikapp, även sociala handikapp. Färdtjänsten har under 1970- och 1980-talen haft en konstant ökning. Antalet färdtjänstberättigade har ökat med 9% per år sedan år 1974 och antalet resor uppgick år 1989 till knappt 19 miljoner till en sammanlagd kostnad av 1,8 miljarder kronor.
2. Handikappanpassningen på 1990-talet
2.1¶Trafikverkens ansvar
Mina förslag:
- Trafiksäkerhetsverket (TSV), banverket, luftfartsverket och sjöfartsverket skall ha ett ansvar for handikappanpassningen inom sina resp.
verksamhetsområden genom utformning av föreskrifter vad gäller åt- Prop. 1990/91: 100 gärder i fordonens och terminabrnas konstruktion och utrustning. I Bil. 8 fråga om TSV gäller mitt förslag i avvaktan på översynen av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation.
—SJ, banverket, luftfartsverket, vägverket och TSV skall genom driftsåtgärder underlätta handikappades resor.
—Kostnaderna för åtgärder skall rymmas inom trafikverkens och trafikföretagens ordinarie ekonomiska ramar.
—TSVs föreskriftsarbete skall — i avvaktan på den tidigare nämnda översynen — ske i samverkan med trafikverkens, boverkets och kommunernas insatser för att underlätta resandet för handikappade. Arbetet skall präglas av en helhetssyn. I detta ingår att beakta behovet av insatser längs hela resekedjan.
—Handikappades erfarenheter bör bättre tas till vara i det fortsatta arbetet.
Rapporten: Överensstämmer delvis med mitt förslag. Dock behandlas inte frågan om verkens ansvar och inte heller deras ansvar för serviceåtgärder. TPR anser att rådet skall ha ansvar för att utfärda föreskrifter. TPR anser också att det bör införas plana insteg på regionaltågen och på tätortsbussar.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna instämmer i att de som utför transporter bör ta ett ökat ansvar utan att ange hur långt detta ansvar bör sträcka sig. När det gäller kostnaderna för handikappanpassningen framförs många kritiska synpunkter. SJ, Svenska Kommunförbundet och Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) framhåller att dessa måste begränsas till rimliga ramar. Även transportforskningsberedningen (TFB) framhåller att man noga bör överväga vilka kostnader som åtgärderna medför. TFB, statskontoret. Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, SLTF och Svenska Busstrafikförbundet anser att frågan om kostnader kräver en avsevärt bredare utredning än vad som har redovisats i rapporten. Olika åtgärders kostnader måste redovisas betydligt mera ingående. Socialstyrelsen, TSV, luftfartsverket, TFB, boverket, statskontoret. Synskadades Riksförbund, Svenska Busstrafikförbundet och SLTF påpekar särskilt vikten av helhetssyn och samordning längs hela resekedjan. De Handikappades Riksförbund, Handikappinstitutet, Handikappförbundens Centralkommitté och Neurologiskt Handikappades Riksförbund anser att rådet gjort en bra beskrivning av genomförda åtgärder och att den föreslagna inriktningen är bra men att ytterligare åtgärder bör vidtas.
Skälen till mina förslag:
Trafikverken behandlar redan i dag frågor som hänger samman med han dikappades behov. Handikappanpassningen skall vara en naturlig och viktig del inom de olika trafikgrenarnas verksamhetsområde. Ett uttalat ansvar för de olika trafikverken beträffande handikappanpassningen inne bär ett förtydligande avseende ansvaret för att utföra anpassningsåtgärder. Anpassningsåtgärderna skall drivas på ett samordnat sätt med beaktande 189
av de funktionskrav som olika gmpper av handikappade kan ställa. Strä- Prop. 1990/91:100 van bör vara att hela resekedjan från dörr till dörr är anpassad och att Bil. 8 insatser i fordon, terminaler och kollektivtrafikens närmiljö samordnas.
Den övergripande rollen att initiera, planera och följa upp handikappanpassningen samt att verka för att anpassningen samordnas mellan olika trafikslag kommer från den I januari 1992 att övergå från TPR till TSV enligt vad jag tidigare redovisat i min föredragning under punkten Särskilda frågor: Avveckling av transportrådet. I fråga om TSV gäller mina förslag i avvaktan på översynen av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation. TPR har under år 1990 utfärdat allmänna råd om handikappanpassning av taxibilar. De anger bl. a. hur taxibilar bör utformas för att passageraren lättare skall kunna kliva i och ur bilen. I TSVs ansvar skall särskilt ingå att se över de möjligheter som finns för en ytterligare handikappanpassning vad gäller taxibilar.
TPR har i sin rapport angivit en ambitiös målsättning att inga hinder bör finnas för handikappade att utnyttja kollektiva färdmedel. Flertalet remissinstanser har dock framfört allvarlig kritik mot att kostnaderna för att vidta åtgärder inte behandlas i tillräcklig omfattning i rapporten. Instanserna menar att innan åtgärder kan vidtas måste man beakta vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva. Jag har beaktat denna kritik.
Dämtöver finner jag att vissa åtgärder även ur teknisk synpunkt inte i tillräcklig utsträckning har utretts. Som exempel kan nämnas att införandet av plana insteg på regionaltågen avsevärt kompliceras av att perrongerna är byggda i tre olika plan vilket gör införandet av plant insteg tekniskt svårgenomförbart.
1 SLTFs nya normbusspecifikation, som för närvarande remissbehandlas, ingår så kallade låggolvbussar som ett alternativ. Utvecklingen av dessa är dock ännu i ett inledande skede.
Ytterligare en aspekt som bör beaktas vid en översyn och förnyelse av handikappanpassningen är det stöd som stat och kommuner står för beträffande handikappades och äldres resor. Under 1970- och 1980-talen har ett antal kompletterande färdsätt \id sidan om den reguljära kollektivtrafiken utvecklats i en omfattning som är unik. Den kommunala färdtjänsten, som kompletterar kollektivtrafiken och underlättar handikappades och äldres resor, har haft en snabb utveckling både beträffande antal resor och antal resande. Detsamma gäller för riksfärdtjänsten. Genom bilstödet kan handikappade ges bidrag till inköp och anpassning av bil. Genom den reform som genomfördes den 1 oktober 1988 har mottagarkretsen för bilstödet vidgats väsentligt.
Jag har beaktat remissinstansernas utförliga kritik om kostnadsberäk ningarna i TPRs rapport. Innan beslut om ytterligare krav på skärpta bestämmelser för kollektivtrafiken införs måste därför kompletteringar göras i fråga om kostnadsberäkningar för olika åtgärder. Dessa komplette ringar bör visa vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva för att anpassa kollektivtrafiken till äldre och handikappades behov. Det är viktigt att ansvariga myndigheter har kunskap om hur man skall väga olika insatser mot varandra och efter vilka kriterier man bör välja olika insatser. Åtgär derna bör även präglas av den helhetssyn som jag tidigare redogjort för. 190
Därvid bör tillgången på färdtjänst, riksfärdtjänst och bilstöd beaktas. Inte Prop. 1990/91:100
minst viktigt är också att klargöra vilken målgrupp som den framtida Bil. 8
handikappanpassningen inom kollektivtrafiken skall ha som utgångspunkt
för valet av strategi och åtgärder. Detta är också nödvändigt för att ange
hur åtgärderna skall finansieras. Denna typ av underlag är bristfälligt i
rapporten. Jag anser att det fortsatta arbetet bör ha till syfte att skapa
klarhet i dessa frågor.
En central förutsättning för det framtida arbetet är att det kan ske inom en rimlig kostnadsram. Ombyggnader av i dag befintliga terminaler och fordon kräver stora resursinsatser, bl. a. beroende på deras långa livslängd. Beträffande terminalerna har boverket beräknat att en total uppmstning till högsta tillgängJighetsstandard av hela kollektivtrafiknätet skulle kosta ca tre miljarder kronor. Inriktningen bör därför liksom hittills vara den att anpassningen sker i samband med nybyggnader. Det gäller bl. a. höjden på perronger. För offentligt tillgängliga miljöer, terminaler, busshållplatser m. m. är ansvaret för utformning och drift delad meJJan flera huvudmän. Boverket svarar för anvisningama till plan- och bygglagen, medan kommunerna, trafikhuvudmännen, SJ, banverket och vägverket både svarar för drift och utförande av terminaler m. m. En ökad handikappanpassning kan också ur trafikföretagens synvinkel vara kommersiellt motiverad då det ger fler personer möjlighet att resa.
Med hänsyn till att det för närvarande saknas ett tillfredsställande underlag beträffande bl.a. kostnader och tekniska problem är jag inte beredd att biträda de förslag som TPR presenterat. Härtill kommer det mycket stora stöd med statliga och kommunala medel som vuxit fram under senare år.
Det har i det tidigare arbetet med handikappanpassning funnits en tendens att nästan enbart inrikta insatserna på tekniska åtgärder. Studier som gjorts av bl. a. TFB har dock visat att det är lika viktigt med sociala faktorer, trygghet och service. För att kollektivtrafiken skall vinna flera trafikanter bland äldre och handikappade måste verkens och företagens åtgärder också inriktas på att förändra attityder och utveckla servicen. Tekniska åtgärder måste kompletteras med lösningar som ses i ett vidare sammanhang. Denna aspekt behandlas inte tillräckligt i TPRs rapport.
Kunskapen om brukarnas erfarenheter är också begränsad. En del studier har gjorts men det är angeläget att få ytterligare klarhet i resenärernas syn på handikappanpassningen och behovet av andra åtgärder för att underlätta handikappades resor. Inför kommande arbete med föreskrifter om tekniska åtgärder hos fordon, terminaler och närmiljö och om driftsåtgärder från trafikföretagens sida bör studier om resenärernas uppfattning tas fram. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om att ge ett uppdrag till TFB om att utvärdera handikappanpassningen ur brukarnas synvinkel och utifrån detta föreslå åtgärder som trafikverken och föreskrivande myndigheter kan använda som utgångspunkt i arbetet med handikappanpassningen. På det viset bör också den helhetssyn som behövs för att genomföra lämpliga åtgärder för en ökad handikappanpassning inom transportsektorn förstärkas.
I verkens ansvar ingår också att ta ansvar för de driftsåtgärder som är J9J
nödvändiga för att gjorda åtgärder skall upprätthållas. Beträffande kostna- Prop. 1990/91: 100 derna gäller även för driftsåtgärderna att dessa skall ingå i verkens ordina- Bil. 8 rie kostnadsramar.
2.2¶Servicelinjer Min bedömning:
— Serviceliiijer är ett värdefullt komplement till den reguljära kollektivtrafiken, där reseunderlaget är begränsat. Brukarnas erfarenheter av servicelinjer kommer att ses över. Rapporten: Överensstämmer med min bedömning. Remissinstanserna: TFB och boverket instämmer i rapportens slutsats att servicelinjernas omfattning bör öka. Det gör också Svenska Kommunförbundet som dock särskilt påpekar vikten av att reglerna för statsbidrag förenklas. Socialstyrelsen hänvisar vill att verket initierat en uppföljning av de ekonomiska effekterna.
Skälen till min bedömning:
En anpassning av kollektivtrafiken måste ske i olika stor omfattning beroende på hur stort förflyttningshandikapp resenären har. Målet bor emellertid vara att resenären så långt möjligt använder sig av färdmedel som innebär att resandet normaliseras. Ett sådant färdmedel är servicelinjer.
Servicelinjer är en form av kollektivtrafik, särskilt avpassade för äldre och handikappade, där ett stort steg har tagits mot kravet på integrering och normalisering av äldre och handikappade i samhället. Vid inrättandet av en servicelinje tas särskilda hänsyn till resenärernas behov i fråga om bl. a. linjesträckning, turintervall och fordonsutformning. Effekterna av en sådan utformning av resandet blir att stressmoment i resandet försvinner, den personliga servicen ökar och resan upplevs som tryggare, säkrare och trevligare. Att resa med bussar på servicelinjer innebär emellertid också att resenären slipperatt beställa färdtjänst, vänta på fordonet och på olika sätt särbehandlas. Servicelinjer är kollektivtrafik, öppen för alla och tidtabells-bunden med fasta avgångstider.
1 Borås har inrättandet av servicelinjer utvärderats av TFB. Resultatet av de studier som gjorts visar att det totala resandet ökat samtidigt som en stor del av de resor som tidigare gjordes med färdtjänst nu i stället sker med servicelinjerna. 1 Borås minskade antalet färdtjänstresor betydligt vilket innebar en besparing för kommunen. De resande upplevde också resorna med servicelinjerna som bekvämare än resorna med färdtjänsten. Dessutom ansåg resenärerna att servicelinjerna gav en större valfrihet i resandet.
Servicelinjerna upplevs som tillgängliga, servicemässigt nära samt trygga och säkra. De kompletterar kollektivtrafiken då de löser många av de problem för äldre och handikappade som inte till rimliga kostnader kan lösas genom tekniska förändringar i normala bussar.
Utbudet av servicelinjer har ökat kraftigt under slutet av 1980-talet. För 192
närvarande finns servicelinjer i ca 20 kommuner. Detta är mycket positivt. Prop. 1990/91: 100 Servicelinjerna innebär att allt fler äldre och handikappade börjat åka Bil. 8 kollektivt och att människor med olika former av funktionshinder ges större möjlighet att resa där det finns förutsättningar för servicelinjer. Servicelinjerna medför också besparingar i färdtjänsten.
Servicelinjerna bör också betraktas i ett vidare perspektiv utifrån brukarnas erfarenheter av ett ökat utbud av servicelinjer. Ett sådant underlag skulle kunna ge möjligheter att ytterligare förbättra servicelinjerna för resenärerna. Jag avser därför att i uppdraget till TFB om att utvärdera handikappanpassningen ur brukarnas synvinkel även ta upp frågan om brukarnas erfarenheter av ett ökat utbud av servicelinjer.
3. Hemställan
Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer som jag anfört om trafikverkens ansvar (kap. 2.1),
dels bereder riksdagen tillfälle att
2. ta del av vad jag anfört om servicelinjer (kap. 2.2).
193 Register
3 översikt
19 Inledning
Sjätte huvudtiteln
25¶A. Kommunikationsdepartementet m.m.
25 1 Kommunikationsdepartementet
25 2 Utredningar m.m.
26 3 Viss internationell verksamhet
30044000 4804000 4119000
38967000 Prop. 1990/91:100 Bil. 8
27¶B. Vägväsende m. m.
46 1 Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. 8661000
46 2 Drift och underhåll av statliga vägar 6 125900000
49 3 Byggande av riksvägar 1588 270000
51 4 Byggande av länstrafikanläggningar 1073519000
52 5 Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar 811400000
53 6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar 629600000 53 7 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder 724700000 55 8 Vägverket: Försvarsuppgifter 41000000
56¶C. Trafiksäkerhet
Trafiksäkerhet.sverket
61 1 Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant
62 2 Bil-och körkortsregister m.m.
63 3 Bidrag till NationalTöreningen för trafiksäker-
hetens främjande
1000 1000
31799000 31801000
65 68 69 70 71 72 81
D. Järnvägstrafik
Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader
Järnvägsinspektionen
Banverket: Försvarsuppgifter
Ersättning till statensjärnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier
3 127 300000
1 500000000
13 136000
37 600000
1000 5024037000
82 E.
1
8 Sjöfart
Sjöfartsverket
Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster
f;ritidsbåtsregister
Övriga sjöfårtsändamål
Transportstöd för Gotland
Handelsflottans pensionsanstalt
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Ersättning till viss kanaltrafik m. m.
Stöd till svenska rederier
Bidrag till svenska rederier
74 200000 1000
59 780000
99¶F. Luftfart
106¶I Beredskap för civil luftfart
106 2 Bidrag till kommunala flygplatser m. m.
107 3 Civil trafikflygarutbildning
48 500000 14 560000 25400000 88460000
194
110 G.
1 III
121 H.
3¶Kollektivtrafik m. m.
Transportrådet
Transportstöd för Norrland m. m.
Riksfardtjänst
Kostnader för visst värderingsförfarande
Köp av interregional persontrafik på järnväg
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
persontrafik pä järnväg
H. TransporHbrskning
Statens väg- och trafikinstitut Bidrag till statens väg- och trafikinstitut Statens väg- och trafikinstitut; Återanskaffning av viss basutrustning 124 4 Transportforskningsberedningen
13613000 300300000
96 500000
138000000 I 106414000
1000 52 289000
43 361000
100651000 Prop. 1990/91:100 Bil. 8
126 126
128 3
128 129 130
övriga ändamäl
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Utrustning
Statens geotekniska institut
Bidrag till statens geotekniska institut
Statens haverikommission
J. Telekommunikationer
I Statens telenämnd
Summa kr.
1000 125 665000
17000000 1000
13 825000 1000
18311875000
134¶Postväsende
138¶Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser
139¶Ersättning till postverket för tidningsdistribution
143¶Särskilda frågor
143¶A. Översyn av affärsverken
147¶B. Avveckling av transportrådet
186¶C. Handikappanpassning av kollektivtrafiken
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991
195¶Bilaga 9 till budgetpropositionen 1991
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bil. 9
Översikt
Finansdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om ekonomisk politik och skattepolitik och frågor som rör statens budget och resursfördelningen inom den offentliga sektom samt frågor rörande finansiella institutioner och marknader.
Vidare omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m.fl. generella statliga bidrag till den kommunala sektom och andra kommunalekonomiska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också frågor som rör statsskuldens förvaltning och tullfrågor, exkl. frågor som rör tulltaxan och befrielse från tull. Vidare bereder departementet frågor som rör statlig lokalförsörjning, bank- och försäkringsväsendet, värdepappersmarknaden, vissa statliga bolag och AP-fonden samt frågor om Sveriges medverkan i intemationeUt ekonomiskt och finansiellt samarbete.
De förslag till utgifter inom finansdepartementets verksamhetsområde som nu läggs fram för budgetåret omfattar 28 776 milj. kr. Detta innebär en ökning med 2 397 milj. kr. i förhållande till motsvarande budgeterade utgifter under innevarande budgetår. Ökningen beror främst på att utgiftema för bidrag och ersättningar till kommunema ökar med 1 980 milj. kr.
Samtliga utgiftsökningar utöver pris- och löneomräkning av anslagen har finansierats inom ramen för en i princip oförändrad budget.
Vidare redovisas under resp. myndighetsavsnitt olika stmkturella projekt för ökad effektivitet och produktivitet. Dessa projekt kommer under en tre- till femårsperiod leda till radikalt minskade utgifter i statsbudgeten.
Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
Inom finansdepartementet utarbetas riktlinjema för den ekonomiska politiken. Vidare utarbetas budgetpolitiska riktlinjer på kortare och längre sikt. Regeringskansliets arbete med budgetförslaget leds och samordnas av finansdepartementet.
Riktlinjema för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken redovisas i finansplanen tillsammans med förslaget till statsbudget. I bilagor till
1¶Riksdagen 1990191. 1 saml Nr 100 Bilaga 9
Rättelse: S. 10 rad 12 nedifrån Står: 14 433 000 Rättat till: 11 261 000
finansplanen redovisas en preliminär nationalbudget (PNB) samt riks- Prop. 1990/91 revisionsverkets inkomstberäljiing och beräkning av budgetutfallet. Bil. 9 Nationalbudgeten utarbetas incm finansdepartementet, med underlag från bl.a. konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten irmehåller analyser av och prognoser för den ekonomiska utvecklingen internationellt och i Sverige.
Inom finansdepartementet görs även analyser av fördelningsfrågor och frågor som rör den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Finansdepartementet svarar vidare för arbetet med de statliga långtidsutred-ningama och de s.k. långtidsbudgetarna över statens utgifter och inkomster för de kommande fem budgetåren. Ett huvudsyfte med långtidsutredningarna är att analysera olika strategier för att uppnå de gmndläggande ekonomisk-politiska målen. I detta arbete kartläggs både de resurser som finns tillgängliga i framtiden och de anspråk på resursema som kan komma att ställas. Långtidsutredningar publiceras vart tredje år.
Långtidsbudgeten presentera;s i samband med kompletteringspropositionen varje år. Långtidsbudgetkalkylema beskriver vilken budgetutveckling som blir följden av redan fattade beslut och gjorda åtaganden med i övrigt oförändrade skatte- och utgiftsregler. De utgör däremot inte någon prognos över innehållet i kommande statsbudgetförslag, utan är rena konsekvensframskrivningar av gällande åtaganden.
Internationellt ekonomiskt och Fmansiellt samarbete
Sverige deltar aktivt i arbetet inom flera internationella organisationer för ekonomisk-politiskt och fmansiellt samarbete. Finansdepartementet verkar härvid i samråd med övriga, berörda departement och myndigheter. Finansdepartementets ekonomiska attachéer, liksom handelsråden i de större länderaa och i Norden, spelar en viktig roll genom att tillhandahälla värdefull information på det ekonomiska och ekonoinisk-politiska området.
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är den mest betydelsefiilla organisationen för ekonomiskt samarbete mellan industriländerna. Inom ramen för OECD analyseras det ekonomiska läget och utsiktema samt diskuteras aktuella ekonomisk-politiska frågor. Ungefär en gång per år granskas dessutom varje enskilt medlemsland med avseende på den ekonomiska utvecklingen och den förda ekonomiska politiken.
Internationella valutafonden (IMF) spelar en central roll i det internationella valutasamarbetet och i arbetet med att lösa betalningsproblemen i de skuldtyngda ländema. Konsultationer sker regelbundet mellan IMF och vaije enskilt medlemsland om den ekonomiska och ekonomiskpolitiska utvecklingen i landet.
Ekonomisk-politiska och finansiella spörsmål avhandlas även i den s.k. Tio-gmppen (G 10) där Svtrige som ett av de numera elva medlemsländema aktivt deltar.
Världsbanksgruppen omfattar Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Muhilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA). Tyngdpunkten i gmp-
pens verksamhet ligger på projekt- och programlånegivning till utveck- Prop. 1990/91 lingsländer samt på olika former av tekniskt bistånd. Under de senaste Bil. 9 åren har utlåning för att främja stmkturanpassning fått särskild betydelse. Finansdepartementet har huvudansvaret för frågor rörande världsbanks-gmppen med undantag för IDA.
I Parisklubben sker överläggningar om konsolidering av skulder till offentliga kreditorer, i huvudsak OECD-ländema. De multilaterala överenskommelser som träffas inom klubbens ram ligger till gmnd för bilaterala avtal med enskilda skuldländer. Parisklubben är vidare ett viktigt samrådsfomm för kreditorländema.
Från svensk sida följer vi noggrant och analyserar den pågående integrationen i Västeuropa. För finansdepartementets del gäller detta arbete framför allt frågor rörande allmän ekonomisk-politisk samordning, kapitalliberalisering, finansiella tjänster, skatter och upphandling. Departementet deltar också i överläggningar inom den europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och med de europeiska gemenskaperna (EG) för att förbereda ett närmare samarbete mellan EFTA och EG.
Inom ramen för Sveriges samarbete med EG genomförs vidare årliga överläggningar med EG-konunissionen. Därvid diskuteras frågor om den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska politiken samt om den pågående integrationen i Västeuropa.
Inom EFTA är arbetet i väsentligt ökad utsträckning inriktat på integrationen i Västeuropa. EFTAs roll som fomm för diskussioner om det ekonomiska läget i medlemsländema kvarstår dock.
Sverige deltar aktivt i det intemationeUa arbetet inom den s.k. 24-gmppen, vars huvudsakliga syfte är att samordna OECD-ländemas bilaterala stöd till Central- och Östeuropa. Vidare ansvarar finansdepartementet för frågor rörande den Europeiska banken för åtemppbyggnad och utveckling (EBRD). Banken, vars syfte är att stödja övergången till öppna marknadsorienterade ekonomier i Central- och Östeuropa, väntas inleda sin verksamhet under våren 1991.
Under de senaste åren har vidare ett brett bilateralt besöks- och mötesutbyte etablerats med länder i Central- och Östeuropa och i synnerhet Sovjetunionen.
De nordiska finansministrarna möts normalt två gånger per år varvid frågor av gemensamt intresse och förberedelser för gemensamma nordiska ställningstaganden i intemationeUa sammanhang diskuteras. En framskjutande plats har därvid olika aspekter av den västeuropeiska integrationen. Frågor inom finansministramas område bereds av den nordiska ämbetsmannakommittén for ekonomi och finanspolitik. Som ett resultat av arbetet i den nordiska konjunkturgmppen publiceras varje höst en gemensam nordisk konjunkturrapport. Nordiska ståndpunkter i IMF och Världsbanken förbereds i det nordiska finansiella utskottet resp. i den nordiska bankgmppen. Nordiska ekonomiska forskningsrådet ger stöd till analyser av och utredningar om aktuella frågor rörande de nordiska ekonomierna.
En viktig del av det nordiska ekonomiska samarbetet har under de senaste åren skett inom ramen för ekonomiska handlingsplaner. Den sista, "Ett starkare Norden", fastställdes av ministerrådet i mars 1989
och avser perioden 1989-1992. I handlingsplanen har frågor i direkt an- Prop. 1990/91 slutning till den pågående integrationen i Västeuropa samlats i arbetspro- Bil. 9 grammet "Norden i Europa".
Finansdepartementet har också huvudansvaret för frågor som rör Nordiska investeringsbanken. Nordiska ministerrådet har under 1990 beslutat om en utvidgning av lamen för bankens projektinvesteringslån. En betydande del av projektfinansieringslånen går till kreditvärdiga länder i Central- och Östeuropa. Dessutom har ministerrådet lättat beslut om att upprätta ett nordiskt miljöfinansieringsbolag, NEFCO.
Finansdepartementet deltar också i arbetet inom FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE), där bl.a. den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i kretsen av medlemsländer analyseras. ECEs verksamhet är för närvarande föremål för översyn mot bakgmnd av utvecklingen i Central- och Östeuropa.
FNs konferens för handel och utveckling (UNCTAD) håller normalt möten vart fjärde år. Den senaste konferensen ägde mm i juli 1987. Dessemellan hålls möten med UNCTADs styrelse, olika expertgmpper etc. Nästa konferens äger mm den 19 september till den 8 oktober 1991. Finansdepartementets medverfcin avser främst monetära och finansiella frågor.
Under 1989 inleddes intemationeUa överläggningar om åtgärder för att stävja s.k. tvättning av inkomster från narkotikahandel. Arbetet utmynnade i ett antal rekommendationer som flertalet industriländer, bl.a. Sverige, har ställt sig bakom. Finansdepartementet deltar i den särskilda aktionsgmpp som har utarbetai: rekommendationerna och som nu följer upp hur de genomförs.
Finansdepartementet deltar även i samarbetet i GATT, som verkar för att främja multilateral frihandel. I den senaste förhandlingsomgången, den s.k. Uruguayrundan, deltar finansdepartementet aktivt i förhandlingama gällande finansiella tjänster.
Finansdepartementet medverllcar vidare i de bilaterala blandade rege-ringskommissionema med bl.a, Tyskland, Norge och Japan.
Myndighetsfrägor inom finansdepartementets verksamhetsområde
Finansdepartementet har under föregående budgetår påbörjat en mål-och resultatdialog med flertalet av myndighetema inom finansdepartementets verksamhetsområde. Detma dialog är ett centralt element i den nya budgetprocessen. Avsikten är att detta arbete skall vidareutvecklas under kommande budgetår samt omfetta samtliga myndigheter. Metoderna för mätning och redovisning: av myndighetemas resultat skall förbättras liksom uppföljningen av resultaten med syfte att höja kvaliteten och öka effektiviteten i verksamheten. Det är de olika myndighetsverksamheternas resultat som skall vara avgörande vid kommande prövningar av verksamhetemas resursbehov.
Denna förändrade styming via mål och resultatkrav fömtsätter att myndighetema ges ett ökat utrymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter.
Vidare har samtliga förvaltningskostnadsanslag inom sjunde huvudtiteln Prop. 1990/91 minskats med 1,5 % i effektivitets- och produktivitetshöjande syfte. Bil. 9 Härav har 1 % återlagts på olika effektivitetshöjande åtgärder inom finansdepartementets verksamhetsområde.
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om folkbokföring och allmänna val.
En huvuduppgift för verket inom skatteområdet är att verka för en effektiv skatteadministration och en rättvis beskattning. Inom skatteförvaltningen fiims på regional nivå 24 skattemyndigheter. Inom dessa fiims lokala skattekontor på sammanlagt 120 orter.
Ett väl fungerande skattesystem och en effektiv skatteadministration är av stor betydelse för samhällets verksamhet. De senaste åren har en lång rad reformer genomförts i syfte att förenkla och förbättra skattesystemet. En genomgripande skattereform har genomförts och huvuddelen av de nya skattereglema gäller fr.o.m. år 1991. Reformer har också genomförts vad gäller såväl organisationen som taxeringsförferandet och andra förferanderegler.
Inom den nya organisation som nu har trätt i kraft, med en gemensam skattemyndighet i varje län, kommer under de närmast följande åren den inre organisationen att förändras med sikte på integrerad verksamhet och decentralisering. Målet är att varje skattskyldig i princip bara skall ha en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen.
Ett viktigt syfte med den nya organisation för exekutionsväsendet som genomfördes den 1 juli 1988 var att fä en mera flexibel organisation, där resurser lättare kan omfördelas så att insatsema görs där de bäst behövs. RSV har redovisat en plan för hur omfördelning skall kunna ske fram till utgången av juni 1993.
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har i likhet med andra myndigheter utsatts för én strikt budgetprövning med ökade krav på omprioriteringar och höjd verkningsgrad. Ett långsiktigt rationaliseringskrav har också ställts upp för den närmaste femårsperioden.
Statlig lokalförsörjning
Stymingen av byggnadsstyrelsen kommer att fortsätta utvecklas mot ökad resultatorientering. Ett resultatkrav om 1 272 milj. kr. kommer ställas på fastighetsförvaltningen inom verket för budgetåret 1991/92. Till detta kopplas även räiitabilitetskrav. De statliga lokalbmkama kommer att få ett större kostnadsansvar för sin lokalförsörjning i och med övergången till treårsbudgetering och ramanslag.
Tullverket Prop. 1990/91
Bil. 9 Tullverket har till uppgift att debitera, uppbära och redovisa tullar,
skatter och avgifter som skall tas ut för varor vid införsel. Vidare
övervakar verket att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs
samt utövar uppsikt och kontroll över trafiken till och från utlandet. Inom
tullkontrollen är bekämpning av narkotikasmuggling ett högt prioriterat
område. Bekämpning av ekonomisk brottslighet är ett annat särskilt
prioriterat område inom tull verksamheten.
Inom de närmaste åren är det särskilt angeläget att tullverket fortsätter uppbyggnaden av tulldatasystemet så att det blir tillgängligt i hela landet. Det är samtidigt av stor vikt att det snarast tillskapas en mer effektiv och rationell tullorganisation enligt de riktlinjer som nu föreslås. Under den kommande femårsperioden skall besparingar om totalt 300 milj.kr. åstadkommas inom tullverksamheten.
På lite längre sikt kommer det saimolikt att bli en mycket avgörande fråga att anpassa tullverksamhet(;n till de förhållanden som kommer att råda vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.
Resursförstärkningar föreslås för tullinsatser i samband med nya färjelinjer m.m., för utbyggnad av tullverkets s.k. SPADI-system för narkotikabekämpning och för det fortsatta arbetet med granskning och registrering av enhetsdokumentet i EG/EFTA-handeln. Vidare föreslås medel för nyanskaffningar av teknisk utmstning för narkotikabekämpning samt för sambands- och telemattiriel.
Bank- och försäkringsverksamhet m.m.
Den svenska finansmarknaden har förändrats radikalt som följd av den avreglering som successivt skelt under 1980-talet. Den pågående utvecklingen präglas i hög grad av snabba och omfattande förändringar. Nya finansiella instmment och nya aktörer tillkommer i takt med en utvidgad internationalisering av tjänstehandeln. Bankemas, de övriga kreditinstitutens och försäkringsbolagens verksamheter breddas under tilltagande konkurrens mellan instituten. Tendenserna till en utsuddning av de traditionella verksamhetsgränsema blir allt starkare (bianschglid-ning). Arbetet på genomförande av en europeisk inre marknad för handel med finansiella tjänster föranleder genomgripande förändringar av nationell lagstiftning. Avskaffandet av praktiskt taget alla återstående valutarestriktioner har gett förutsättningar för liberaliserade svenska regler om etablering av filialer till banker och andra kreditinstitut och för ökat utländskt ägande i svenskii finansiella företag. Utvecklingen har allmänt sett medfört ett ökat risldnslag i verksamhetema, vilket belyses bl.a. av den nyligen inträffade finansbolagskrisen. Internationella överenskommelser har också träffets om en samordning av tillsynsfunktioner och om interaationell standard för bl.a. kapitalkrav i banker. Utvecklingen har påkallat genomgripande utredningar och reformer på de olika marknadsområdena.
Kreditmarknadskommitténshmnidhetårikande(SO\J 1988:29) Fömyelse av kreditmarknaden avlämnades 1988. Förslagen har hittills resulterat i
internationellt anpassade kapital täckningsnormer. Dessutom har tidigare Prop. 1990/91 förbud mot utländskt ägande i banker och andra kreditinstitut upphävts. Bil. 9 Utländska banker har fått rätt att etablera filialer här i landet. Vidare kommer hypoteksutredningens betänkande (SOU 1989:103) Hypo-teksinstituten i framtiden att behandlas. Detsamma gäller en inom finansdepartementet upprättad promemoria (Ds 1990:57) Branschglidning i den finansiella sektom. Dessutom är den framtida sparbanksstrukturen föremål för beredning inom finansdepartementet.
Värdepappersmarknadskommittén avlämnade sitt betänkande (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden i slutet av år 1989. Betänkandet har hittills lett till en ny internationellt anpassad insiderlag (SFS 1990:1342), som träder i kraft den 1 februari 1991. För närvarande bereds förslag till nya regler om handel på värdepappersmarknaden, om fondkommissionärer samt om börs- och clearingverksamhet.
Regler om en ny försäkringsform, livförsäkringar med aktiefondsanknytning, har införts i början av 1990. Samtidigt ändrades försäkringsrörelselagens pantsättningsregler och placeringsbestämmelser avseende forsäkringstekniska skulder. Regeringen har i september 1990 tillsatt en kommitté som ska se över stora delar av försäkringsområdet (Dir. 1990:56). Syftet är att skapa mer rationella och internationellt anpassade rörelseregler för försäkringsbolagen. I juni 1990 tillsattes en utredning för att undersöka på vilket sätt Lloyd's och andra försäkringssammanslutningar kan få möjlighet att etablera sig här i landet (Dir. 1990:49).
Intresset av att åstadkomma ett vidgat interaationellt samarbete på bl.a. det finansiella området föranleder allt större arbete. Sveriges närmande till den Europeiska ekonomiska gemenskapen kommer att kräva avsevärda resurser för deltagande i förhandlingsarbetet, för den lagstiftning som behövs för harmonisering och för vidgade tillsynsuppgifter. Inom GATT och andra samarbetsoian bedrivs ett arbete som syftar till global liberalisering av handel med tjänster. Den finansiella sektoms betydelse för ekonoinisk utveckling och Sveriges engagemang i frågoma kräver allt större insatser.
Sammantaget kan vad som nu sagts föranleda ny eller ändrad lagstiftning inom praktiskt taget hela det finansiella området. Samtidigt ställs ökade krav på tillsynen av de finansiella marknadema. Inspektionsmyn-dighetema kommer därför att ställas inför nya och betydande arbetsuppgifter under de närmaste åren. Regeringen har i februari 1990 gett direktiv till en utredning (Dir. 1990:12) med uppgift att se över tillsyns-myndigheteraas organisation och tillsynsarbetets inriktning. Resultatet av utredningsmannens arbete kan konuna att påverka tillsynsmyndigheterna redan imder budgetåret 1991/92.
Bankinspektionen och försäkringsinspektionen
Utvecklingen inom den finansiella sektora har redan föranlett betydande förstärkningar av bank- och försäkringsinspektionemas resurser och ställer även under det närmaste budgetåret krav på vissa resursförstärkningar. Verksamheten hos inspektionerna finansieras genom obligatoriska
avgifter från de institut som står under tillsyn. Den ökade aktiviteten och Prop. 1990/91 de skärpta kraven på tillsyn av de finansiella marknadema har lett till att Bil. 9 bankinspektionen och försäkringsinspektionen föreslås få förstärka sina resurser för att möta de ökade Itraven.
Riksgäldskontoret
Riksgäldskontoret huvuduppgift iir att handha statens upplåning, inom och utom landet, och att förvalta stjitsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl.a. till uppgift att ge kniter till och motta inlåning från vissa statliga myndigheter samt att sköta viss statlig garantigivning. Riksgäldskontoret har en arbetsstyrka på ca 160 årsarbetskrafter.
Riksdagen behandlade i november 1990 en proposition (1990/91:29) om riksgäldskontorets uppgifter iiiom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen. Det festslogs då att riksgäldskontorets övergripande mål skall vara att minimera kostnadema för statens upplåning. Dessutom bestämdes att riksgäldskontoret skall ha en central roll vid finansiering av statlig verksamhet utanför stitsbudgeten, och att sådan finansiering skall ske på marknadsmässiga villkor. Riksgäldskontoret gavs också i uppgift att verka för att statlig kreditgarantigivning bedrivs på ett systematiskt och effektivt sätt.
För den kommande treårsperioden redovisas i avsnittet Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning vissa riktlinjer för uppföljning och utvärdering av riksgäldskontorets verksamhet. Upplåningen och förvaltningen av statsskulden är härvidlag av central betydelse; utgiftema för statsskulden utjgjorde för budgetåret 1989/90 ca 16 % av de totala utgifteraa på statsbudgeten. Riksgäldskontoret har utarbetat en metod som möjliggör en förbättrad uppföljning av upplåningsverksamheten. För kontorets garantiverk.samhet skall en redovisning utarbetas som möjliggör att verksamhetens kostnader, inkl. förändringar av värdet av garantiåtaganden och fordringar, kan beräknas årligen.
Bidrag och ersättningar till kommunema
Konsumtion och investeringar i kommuner och landsting uppgår i dag till cirka 300 iniljarder kr. Det mots/arar ca 20 % av BNP.
Staten finansierar ungefär en fjärdedel av den kommunala verksamheten genom statsbidrag och ersättningar från sjukförsäkringen. Budgetåret 1991/92 uppgår statsbidragen till den kommunala sektora till ca 85 iniljarder kr. Det största enskilda statsbidraget är skatteutjämningsbidra-get. Totalt kommer 18,3 miljarder kr. i sådant bidrag att fördelas budgetåret 1990/91.
Skatteutjämningsbidraget är en del i skatteutjämningssystemet. Systemet i sin helhet omfattar, utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift och särskild skatteutjämningsavgift. Bidrag minus avgifter uppgår till 10,5 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. År 1991 uppgår den allmänna skatteutjämningsavgiften till 0:79 kr./skr. för kommuner och 0:56 kr./skr. för landstingskommunen
Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som Prop. 1990/91 finns mellan enskilda kommuner resp. landsting i fråga om skattekraft Bil. 9 och kostnader för att bedriva kommunal verksamhet. Systemet skall främja en i möjligaste mån likvärdig kommunal service, oavsett skattekraft, i olika delar av landet.
Sedan år 1985 får kommuneraa bidrag med anledning av att den kommunala beskattningen av juridiska personer har upphört. Bidraget uppgår till 0,9 iniljarder kr. för budgetåret 1990/91. Kommuner, landsting och kyrkliga kommuner har också fått bidrag som kompensation för avskaffendet av den kommunala garantibeskattningen m.m. Bidraget utbetalas för sista gången till kommuner och landsting år 1990. För budgetåret 1990/91 uppgår bidraget till 0,5 miljarder kr.
Bolag inom finansdepartementets verksamhetsområde
Finansdepartementet har det senaste året bedrivit ett arbete med syfte att utveckla rollen som ägare av de statliga bolagen. Som ett led i detta arbete genomför departementet, på gmndval av ett tidigare utarbetat policydokument, diskussioner med resp. bolag om strategierna för den fortsatta verksamheten. Vidare utvecklas ett system för uppföljning av de berörda bolagens resultat.
Sammanfattning
Förändringama inom finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1991/92 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1990/91 framgår av följande sammanställning.
Anvisat
Förslag
Föränd-
1990/91
1991/92
ring
milj. kr.
milj. kr.
milj. kr.
A Finansdepartementet m.m.
105,5
141,2
35,7
B Skatteförvaltningen och
4 775,3
5 269,3
494,0
exekutionsväsendet
C Statlig lokalförsörjning
23,0
12,0
-11,0
D Riksgäldskontoret och kostnader
för statsskuldens förvaltning
747,8
681,1
-66,7
E Vissa centrala myndigheter m.m.
1 049,1
1 078,8
29,7
F Bidrag och ersättningar
till kommunerna
19 596,8
21 577,2
1 980,4
G Övriga ändamäl
81,9
17,0
-64,9
Totalt för finansdepartementet
26 379,4
28 776,6
2 397,2
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990
Föredragande: statsrådet Larsson såvitt avser frågoma under littera A, C, F och punktema E2, G4 (ekonomiska rådet), G5 samt avsnitten om vinstsparandet och AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten; statsrådet Asbrink såvitt avser övriga frågor
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Anmälan till budgetpropositionen 1991
A. Finansdepartementet m.m. A 1, Finansdepartementet
1989/90 Utgift 91 639 000
1990/91 Anslag 83 094 000 1991/92 Förslag 99 527 000
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)
244
83 094 000 (71 803 000)
83 094 000
+ 16 433 000 (+ 11 261000)
-H 16 433 000
Med hänvisning till sammanstälhiingen beräknarjag anslaget för nästa budgetår till 99 527 000 kr.
Arbetsbelastningen i finansdepartementet är fortsatt hög. Bidragande orsak härtill är t.ex. det omfettande arbetet med EG-anpassning av lagstiftningen inom finansmarknads- och skatteområdena.
Utöver pris- och löneomräkningen har jag beaktat, att arbetet med uppföljning av ekonomisk-politiska och andra åtgärders fördelningspolitiska effekter fordrar omfettande extem dafebashantering, m.m. För detta ändamål har jag beräknat 2 milj. kn, som har finansierats genom omprioriteringar inom departementets verlcsamhetsområde.
10 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 9
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Finansdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 99 527 000 kr.
A 2. Ekonomiska attachéer
1989/90 utgift 3 685 000 1990/91 Anslag 3 403 000 1991/92 Förslag 3 680 000
Från anslaget bestrids kostnadema för ekonomiska attachéen Sådana tjänster finns inrättade i Bryssel, Paris och Washington. Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag till 3 680 000 kn
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiska attachéer för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 680 000 kr.
A 3. Utredningar m.m.
1989/90 Utgift 20 535 000 Reservation 3 245 474
1990/91 Anslag 19 000 000 1991/92 Förslag 38 000 000
Från anslaget bestrids
- kostnaderaa för departementets kommittéer
- kostnaderaa för de ekonomiska långtidsutredningaraa
- kostnadema för vissa arbetsgmpper
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten inkl. förväntad tidigareläggning av vissa kostnader för kommande långtidsutredning m.m., beräknarjag anslagsbehovet till totalt 38 milj. kr. under nästa budgetån
För budgetåret 1990/91 anvisades på anslaget for riksskatteverket 5 milj. kr. till regeringens disposition för uppföljning av skattereformen. Efter beslut av regeringen den 7 juni 1990 tillkallades en kommitté under finansdepartementet med uppdrag att följa upp och rapportera om olika effekter av 1990-1991 års skattereform. Uppdraget skall redovisas löpande och arbetet avslutas genom en slutrapport i maj 1995. Jag anser att kostnaderaa för kommitténs fortsatta arbete bör belasta detta anslag Utredningar m.m. och har vid bedömningen av medelsbehovet beräknat kostnadema för kommittén under budgetåret 1991/92 till 5 milj. kn
Vid beräkningen av medelsbehovet för konmiande budgetår har jag
även tagit hänsyn till nödvändigheten av att för olika uppgifter i finans- Prop. 1990/91:100 departementets verksamhet, bl.a. inom finansmarknadsområdet och i frå- Bil. 9 gor gällande de statliga bolagen, anlita konsulter och annan expertis. Jag beräknar kostnaderaa för detta ändamål till 2 milj. kr. Jag har i bilaga 1 till budgetpropositionen 1991 under avsnittet särskilda frågor redogjort för utgångspunkterna i det utvecklingsarbete som inletts inom finansdepartementet med avseende på den finansiella stymingen av statsförvaltningen. För särskilda utrednings- och konsultinsatser m.m. avseende detfe ändamål beräknarjag kostnadema till 1 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 38 000 000 kr.
12¶B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet °p- 1990/91
1¶Allmänt om skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
Ett väl fungerande skattesystem är av stor betydelse för samhällets verksamhet. Regeringen har under senare år gjort en målmedveten satsning i syfte att förenkla och förbättra skattesystemet. Insatsema gäller såväl de materiella beskattningsreglerna som förferandereglema. Arbetet med en genomgripande skattereform är nu i princip avslutat och huvuddelen av de nya bestämmelsema tillämpas fno.m. år 1991. Ett nytt taxeringsförferande tillämpas för första gången vid 1991 års inkomst- och förmögenhets taxering.
Vidare har organisatoriska förändringar gjorts för att få en mer ändamålsenlig förvaltning samt för att förbättra centralmyndighetens lednings- och stymingsfunktion. Den 1 januari 1991 träder en ny organisation för skatteförvaltningen i länen i kraft (SOL 90). Nuvarande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en gemensam skattemyndighet i varje län. På de orter där det i dag fiims en lokal skattemyndighet skall det i fortsättningen finnas ett lokalt skattekonton Inom den gemensamma myndigheten skall en ny inre organisation införas successivt. Verksamheten skall decentraliseras till de lokala skattekontoren och arbetet skall bedrivas mera integrerat än för närvarande i fråga om olika skatter och avgiften Ett mål för omorganisationen är att alla skattskyldiga med undantag av större företag skall kunna vända sig till det lokala skattekontoret i alla frågor som rör deras beskattning.
Den 1 juli 1991 förs de arbetsuppgifter för folkbokföringsmyndighet som i dag ankommer på pastorsämbetena över till skatteförvaltningen. Arbetet med att genomföra folkbokföringsreformen bedrivs för närvarande i en organisationskommitté (Fi 1988:02). All löpande folkbokförings-verksamhet skall i den nya organisationen skötes på lokal nivå, dvs. vid de lokala skattekontoren. De allmänna försäkringskassoma skall medverka i arbetet genom att lämna information till allmänheten, tillhandahålla blanketter samt hjälpa enskilda med att upprätte anmälningar eller kontrollera anmälningar som dessa har upprättat på egen hand. Registerföring och handläggning av folkbokföringsärenden skall ske med ADB-stöd. Riksdagen har nyligen beslutat en lag om folkbokföringsregister, som reglerar ändamål och iimehåll m.m. för de dator-baserade registren (prop. 1990/91:53, SkU9, rskn 109).
En ny lag om betelningsföreläggande och handräckning (SFS 1990:746) har beslutets av riksdagen och avses träda i kraft omkring årsskiftet 1991/92. Den nya lagen innebär bl.a. att den summariska processen (lagsökning, betelningsföreläggande och handräckning) flyttes över från tingsrätteraa till kronofogdemyndigheteraa. Genom att den summariska processen kan samordnas med verkställighetsförferandet hos kronofogdemyndigheten görs rationaliseringsvinsten Samordningen iimebär också väsentliga förenklingar för de enskilda och ett snabbare förfarande.
Den totela anslagsökningen för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet uppgår fill ca 860 milj. kn
2¶Resultatet av verksamheten under det senaste p°p- i990/9i
verksamhetsåret, m.m. ''-
Enligt den senast avgivna årliga resultetredovisningen för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet, som i princip avser kalenderåret 1989, har under perioden 1986-1989 de totela kostnaderaa för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet ökat med 182 milj. kr. i feste prisen Det är främst ADB-stödet som svarar för ökningen, medan bl.a. lönekostnaderaa minskat.
Av de samlade resurseraa inom riksskatteverkets verksamhetsområde används ca 79 procent för beskattning. Inom beskattningsverksamheten är det administrationen av inkomst- och förmögenhetsskatten som kräver mest resurser, ca 84 procent av de totela resurseraa för beskattning. Enbart för texeringen till inl:omst- och förmögenhetsskatt förbmkas närmare 40 procent av beskattningsverksamhetens totala resursen
Det totela antelet inkomstskattebetelare har under 1980-telet ökat med i genomsnitt en procent per år och under samma tid har antelet skattskyldiga juridiska personer fördubtilats. Antelet arbetsgivare har ökat med ca tio procent under de senaste fem åren. Under samma tid har antelet mervärdeskattedeklarationer ökat med ca 15 procent.
Revisionsverksamheten svarade under år 1989 för tio procent av resursförbmkningen. Antelet genomförda revisioner har minskat något jämfört med år 1986. Som en följd aw att verksamheten allt mera inriktets på stora och komplicerade revisionsobjekt har emellertid antalet revisionsdagar trots dette ökat. De totela föreslagna skattehöjningarna som följd av revisioner har ökat från ca 2,5 miljarder kr. år 1986 till drygt 7,3 miljarder kn år 1989, vilket motsrarar en ökning från ca 19 000 kn till ca 57 000 kn per revisionsdag. Vad gäller processföringen i skattedomstol har antalet mäl minskat de senaste åren, bl.a. har antelet överklaganden av myndigheteraa (offensiva processer) minskat från närmare 26 000 år 1985 till knappt 16 000 år 1989. Trots dette har har det beloppsmässiga utfellet, beräknat som debiterad tillkommande skatt, mer än fördubblats under samma tid och uppgick uppbördsåret 1989 till ca 2,3 miljarder kn
Riksskatteverket redovisar också beräkningar av produktivitetsutvecklingen under perioden 1986-1989. Uppgifteraa i resultatredovisningen ger enligt verkets bedömning stöd för slutsatsen att produktiviteten för skatteförvaltningen totelt sett har ökat med ca 4,5 procent under perioden eller således med i genomsnitt 1,5 procent per ån Vid beräkningen har fastighetstexeringen och punktskatteområdet uteslutits.
Resursåtgången för exekutionsväsendet motsvarar ca 19 procent av de samlade resursema. Antelet allmänna mål (mål som avser indrivning av skatter och avgifter samt böter m.m.) minskade i början av perioden 1986-1989 men har åter ökat mot slutet. Däremot har antelet enskilda utsökningsmål (dvs. mål om verkställighet av fordringsanspråk m.m. på civilrättslig gmnd) ökat kraftigt under hela den senaste femårsperioden och med sex procent, från drygt 483 000 till 513 000 mål, enbart från år 1988 till år 1989. Ökningen motsvarar grovt räknat 2,7 procent av myn-digheteraas samlade arbetsmängd. Antelet konkurser har ökat kraftigt.
vilket påverkar arbetet med konkurstillsyn. Produktivitetsberäkningar för Prop. 1990/91 exekutionsväsendet har gjorts med användande av två skilda prestetions- Bil. 9 mått, nämligen dels antelet handlagda mål, dels inlevererat belopp. Resultaten av mätningaraa går sterkt isär, vilket kan sägas belysa behovet av att ytterligare analysera verksamheten och vidareutveckla resultetmått-en inom detta område.
3¶Prioriteringar under budgetåret 1991/92
Under budgetåret 1991/92 kommer verksamheten inom skatteförvaltningen att påverkas i hög grad av de stora reformer som nu skall genomföras. Som redan har nämnts genomförs år 1991 den förste inkomst- och för-mögenhetstexeringen med det nya förferandet. År 1992 sker texeringen för förste gången med tillämpning av det nya skattesystemets materiella regien Genomförandet av dessa båda reformer, liksom övergången till en ny organisation, medför bl.a. behov av omfettende utbildning för personalen, information till allmänheten och anpassning av ADB-stödet till de nya regelsystemen.
Vidare genomförs under år 1992 den allmäima festighetstexeringen av jord- och skogsbmksfestigheter, vilket är siste steget i den uppdelade fästighetstexering som påbörjades år 1988.
För exekutionsväsendet gäller att det under näste budgetår kommer att krävas särskilda insatser för genomförandet av den nya summariska processen. Vid sidan härav måste arbetet med att förkorte handläggningstidema och i andra avseenden höja ambitionsnivån i verksamheten i de mest arbetstyngda länen fortsatte.
Prioriteringen av de stora reformer som skall genomföras gäller givetvis också riksskatteverket som centralmyndighet. Hämtöver bör verket ägna särskild uppmärksamhet åt det fortsatta arbetet med aft utveckla system för planering och uppföljning av verksamheten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet och vidareutveckla resultatredovisningen samt vidta andra åtgärder som behövs inför övergången till den nya budgetprocessen. Riksskatteverket bör också vidta åtgärder för att förbättra den intema kontrollen av penningflödet vid skatteuppbörden. Ett annat område där det är angeläget att nu vidte åtgärder är statistiken över de indirekte skatterna. Bl.a. har finansutskottet (1989/90:FiU4) framhållit behovet av bättre mervärdeskattestetistik. Förbättringar av stetistiken över de indirekte skattema behövs med hänsyn till skatteomläggningen, EG-integrationen och de indirekte skatteraas allt större ekonomiska betydelse.
4¶Omställning och bantning av den statliga op- i990/9i
administrationen 'i-
Som jag nyss har redogjort för är det omfattande reformer som under den närmaste tiden skall genomföras inom riksskatteverkets verksamhetsområde. För att genomförandet inte skall äventyras kommer jag i det följande att föreslå vissa reala resurstillskott till skatteförvaltningen och exekutionsväsendet för närmare angivna ändamål.
Den omstmkturering som nu pågår ger riksskatteverket och ledningen för skatteförvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter och en mer flexibel resursanvändning och även ökade möjligheter till rationalisering. Den nya organisationen för folkbokföringen koinmer på sikt att kunna drivas till en lägre kostnad än vad som är möjligt i inledningsskedet. Jag vill i det här sammanhanget också peka på de möjligheter som enligt min mening bör finnas atf genom samverkan mellan myndigheter minska kostnadema för olika intemadministrativa ftinktionen Jag tänker i förste hand på servicekontorslösningar, vad gäller löpande administrativa göromål etc, för flera myndigheter och organ på samma ort, men också på möjlighetema till sådan samverkan och samverkan i fråga om t.ex. personalutbildning meillan flera myndigheter av samma slag.
Förändringama i organisation och arbetssätt på regional och lokal nivå inom skatteförvaltningen är så stora att det nu är naturligt att också inleda en översyn av fördelningen av arbetsuppgifter öch ansvar mellan centralmyndigheten och länen. Regeringen har redan, i regleringsbrevet för budgetåret 1990/91, uppdragit år ril!csskatteverket att undersöka möjlighetema till bl.a. en ändrad fördelning tiv kostnadsansvaret för ADB-stödet. Den översyn somjag nu tänker på bör emellertid omfette all verksamhet som i dag bedrivs centralt, formema för styming, utveckling och drift av tekniska system etc. Övergripande mål för översynen bör vara decentralisering, utvecklad målstyming och besparingan Jag avser att inom den närmaste tiden återkomma till regeringen med förslag till hur utredningsuppdraget närmare bör utlbrmas.
Utan att avvakte resultetet av den översyn som jag nu har förordat, anser jag det klart att resursförbmkningen inom verksainhetsområdet bör kunna minskas fram till budgetilret 1996/97 med ett belopp som motsvarar 5—10 procent av anslagen till skatteförvaltningen. Jag är inte beredd att för närvarande te ställning lill hur besparingen skall fördelas mellan olika anslag eller ange närmare hur den bör fördelas på de mellanliggande budgetåren.
5¶Översyn av taxesättning m.m.
Med anledning av ett förslag från riksdagens revisorer (1986/87:7) har riksdagen uttelat att det är angeläget att närmare utreda riktlinjer för texesättningen inom exekutions'v'äsendets område (utsökningsavgiftema). I samband därmed bör nivåema för de olika avgiftema ses över och frågor om ansökningsavgift och differentierad gmndavgift och försäljnings-
avgift prövas fömtsättningslöst (LU 1986/87:21, rskr. 231). Gmndavgif- Prop. 1990/91 ten har därefter höjts och en viss differentiering skett med verkan fno.m. Bil. 9 den 1 oktober 1989. Vid behandlingen av 1989 års kompletteringsproposition, där den kommande justeringen av avgiftema aviserades, vidhöll riksdagen att frågan om taxesättningen borde bli föremål för närmare överväganden (prop. 1988/89:150 bil. 4, LU 37, rskr. 279).
I samband med tidigare höjningar av utsökningsavgiftema har det slagits fest att principen om full kostnadstäckning bör gälla. Av bl.a. riksskatteverkets senast avgivna resultatredovisning och uppgifter som därefter har inhämtats från verket framgår emellertid att statens inkomster av utsökningsavgifter för närvarande bara täcker något mer än hälften av kostnadema för verkställigheten.
Jag avser att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt riksrevisionsverket, i samarbete med riksskatteverket, att göra den av riksdagen begärda översynen av taxesättningen. Uppdraget bör redovisas i etappen I en förste etepp bör förslag lämnas till de ändringar som krävs med anledning av den nya summariska processen.
Utan att awakte översynen av texesättningen avser jag emellertid att föreslå regeringen att gnmdavgiften i enskilda utsöknings- och återteg-ningsmål höjs så att den i huvudsak täcker kostnaderaa för förferandet. Höjningen torde kunna genomföras tidigast den 1 juli 1991.
Jag avser vidare att inför kompletteringspropositionen återkomma med förslag om att ändra redovisningen av utsökningsavgiftema. Inriktningen bör vara att avgiftema redovisas mot anslaget till kronofogdemyndighetema i stället för som i dag mot en inkomsttitel (2532) i statsbudgeten. Syftet med detta är i första hand att fl en smidigare anpassning av resurstillgången till förändringar i arbetsmängden. Jag gör emellertid också bedömningen att man genom en mera direkt koppling mellan inkommande uppdrag och resurstillgång kan bidra fill bl.a. ett stärkt resultat-medvetande hos de anställda.
6¶Vissa regionalpolitiska frågor
De omfettande reformer som nu genomförs inom riksskatteverkets verksamhetsområde får vissa effekter på lokaliseringen av arbetstillfällen inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. En omfördelning av resurser pågår också, vilken syftar till att uppnå balans mellan resurstilldelning och arbetsmängd i länen. Den fortsatte omfördelningen innebär en viss ytterligare överflyttning av resurser fill framför allt Stockholms län. Jag återkommer strax till den saken. I huvudsak kommer emellertid de närmaste årens utveckling att medföra endast inomregionala förändringan Den sammantagna effekten av reformema på skatteförvaltningens område (SOL 90, det nya taxeringsförferandet och folkbokföringsreformen) blir att antalet arbetstillfällen inom skatteförvaltningen i residensstäderna minskar något, medan arbetstillfällena kan komma att öka på övriga orter där det finns ett lokalt skattekonton Det torde fortferande finnas obalanser i resurstilldelningen mellan
2 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
länen. Jag vill mot den bakgrunden tmderstryka vikten av att riksskatteverket ter till vara möjligheten att fördela de reala resurstillskott som skatteförvaltningen och exekuticnsväsendet föresläs fä med anledning av vissa reformer på ett sådant sätt att omfördelningen mellan länen påskyndas.
Prop. 1990/91 Bil. 9
B 1. Riksskatteverket
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
779 890 000
848 406 000
I 000 071 000
Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om skatter och socialavgifter samt folkbokföring och val, i den män annat inte följer av särskilda föreskriften Vidare är verket central förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan förfett-ning samt frågor om tillsyn i och lönegaranti vid konkurs, likaledes i den mån annat inte följer av särskilda foreskriften
Bestämmelser om riksskatteveirkets ledning och organisation m.m. finns i 2 kap. förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
911
Anslag
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Expenser för annat än eget behov Utbildning och information ADB-verksamhet Till regeringens disposition
234 577 000
(173 383 000)
72 390 000
38 420 000
431 019 000 72 000 000
-(- 52 631
(-1- 46 520)
■h 7 053
-1- 15 263
-1- 140 395
- 63 677
Summa
848 406 000
-t 151 665
Riksskatteverkets yrkanden
Riksskatteverket har i anslagsfiamställningen för 1991/92 redovisat ett tvåårigt huvudförslag som, jämfört med anslaget för innevarande budgetår, iimebär en ininskning med 11,5 procent för 1991/92 och 1,7 procent för 1992/93.
I enlighet med regeringens direktiv till myndighetema har någon pris-och löneomräkning för budgetåret 1991/92 inte gjorts.
Riksskatteverket har i anslagsframställningen yrkat imdanteg från rationaliseringskravet. Som skäl anförs att stora förändringar för närvarande pågår inom verksainhetsområdet. För att klara hela förändringsarbetet
ställs det stora krav på förvaltningen, inkl. centralmyndigheten, vad gäl- Prop. 1990/91 ler såväl pengar som personal och organisation. Bil. 9
Utöver huvudförslaget lämnar riksskatteverket ett budgetförslag som för verkets del innebär en utbyggnad av verksamheten med 171 milj. kr. För skattereformens genomförande begärs 77,4 milj. kr. och för det nya texeringsförferandet 3,7 milj. kr. För bl.a. ADB-stödet för den nya folk-bokföringsorganisationen och visst fortsatt projektarbete inom folkbokföringsområdet begärs 78 milj. kr. För projektarbete m.m. på fkstighets-taxeringsområdet begärs 22,3 milj. kr., för den nya summariska processen och en utbyggnad av tenninalbeståndet hos kronofogdemyndighetema sammanlagt 34,9 milj. kr., för ADB-verksamheten vid riksskatteverket i övrigt 43 milj. kn och för förbättrad intemrevision m.m. 4,7 milj. kr.
Föredragandens överväganden
Som framgår av det jag redan har sagt inbegriper de stora reformer som nu skall genomföras inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsendet även riksskatteverket. Genomförandet ställer stora krav på utvecklingsarbete samt ledning och styming från verkets sida. Vid sidan härav finns det, somjag redan har påpekat, anledning att särskilt uppmärksamma vissa frågor som inte har med genomförandet av reformema att göra. För att göra det möjligt att trots anhopningen av reformer vidta de mest angelägna åtgärdema pä dessa områden föreslår jag att, av de medel som sparas genom tillämpningen av ett rationaliseringskrav, medel motsvarande en procent av anslaget ställs till regeringens disposition för att kunna användas för effektivitetshöjande åtgärden
Beträffende anslaget till riksskatteverket vill jag i övrigt framhålla följande.
Pris- och löneomräkningen uppgår till 87,7 milj. kr.
För genomförande av skattereformen har jag beräknat 47,6 milj. kr. För utvecklingsarbete m.m. inför 1992 och 1994 års allmänna fastighetstaxeringar har jag beräknat 22,3 milj. kr. För utveckling m.m. av ADB-stödet för den nya summariska processen har jag beräknat 9,2 milj. kr. och för åtgärder som ankommer på verket med anledning av det nya texeringsförferandet 3,7 milj. kr. För ADB-stöd, utbildning m.m. för den nya folkbokföringsorganisationen har jag beräknat 78 milj. kr. För anskaffning av ADB-utmstning har vissa medel beräknats på trettonde huvudtitelns reservationsanslag Anskaffning av ADB-utmstning. Jag har under förevarande anslag beräknat medel för de ökade kostnader i form av avgifter till statskontoret och för tekniskt imderhåll m.m. som följer med anskaffningama med, utöver vad som ingår i de nyss uppräknade beloppen, 11,5 milj. kr.
Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sanmianställ-ningen beräknarjag anslaget till 1 000 071 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksskatteverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 071 000 kr.
19¶B 2. Regional och lokal slcatteförvaltning
1989/90 Utgift 2 760 428 000 1990/91 Anslag 2 684 396 000 1990/91 Förslag 3 325 774 000
Den regionala och lokala skatteförvaltningen utgörs av 24 skattemyndigheten Inom dessa finns lokalla skattekontor på sammanlagt 120 orten
Skattemyndigheten är regional förvaltningsmyndighet för frågor om skatter, socialavgifter, pensionsgnmdande inkomst och folkbokföring, om inte annat följer av särskilda föreskriften
Bestämmelser om skattemyndighetens ledning och organisation m.m. finns i 3 kap. förordningen (1990:1293) med instmktion för skatteförvaltningen.
Prop. 1990/91 Bil. 9
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
11304
Anslag
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
2 444 797 000
(2 163 386 000)
383 724 000
+ 561 569 000
(-1- 506 870 000)
-1- 55 124 000
Engängsutgifter
Till regeringens disposition
43 806 000 0
- 3 806 000 -1- 29 834 000
Summa
2 872 327 000
-1- 642 721 000
UppbOrdsmedel
Ersättning från allmänna
pensionsfonden Ersättning frän dataenheterna
180 131 000 7 800 000
-1- 9 143 000 - 7 800 000
Nettoutgifl
2 684 396 000
-1- 641 378 000
Riksskatteverkets yrkanden
Riksskatteverket har i anslagsframställningen för 1991/92 redovisat ett tvåårigt huvudförslag som, jämfört med anslaget för innevarande budgetår, innebär en minskning mid 1,5 procent för 1991/92 och med 1,7 procent för 1992/93.
I enlighet med regeringens direktiv till myndigheteraa för budgetåret 1991/92 har någon pris- och löneomräkning inte gjorts.
Riksskatteverkets beräknade huvudförslag för budgetåret 1991/92 innebär att anslaget räknas ned me
20
Utöver huvudförslaget redovisar riksskatteverket ett budgetförslag som Prop. 1990/91 innebär en utbyggnad av verksamheten med 482,3 milj. kr. För genom- Bil. 9 förande av utbildning med anledning av skattereformen begärs 2,7 milj. kr. För arbetet med omprövning i första instans enligt den nya taxeringslagen begärs 99,9 milj. kr. För skattemyndighetemas arbete med folkbokföringen begärs 256 milj. kr., för förbättrad kontroll av stora företag m.m. 5 milj. kr., för åtgärder för att förbättra personalförsörjningen i Stockholms län 20 milj. kr. och för anskaffning av inredning m.m. i samband med flyttningar och byte av telefonväxlar 93,5 milj. kn
Föredragandens överväganden
Somjag redan har anfört anser jag att inriktningen för skattemyndigheterna främst bör vara att genomföra beslutede reformer och 1992 års allmänna fastighetstaxering. Men det är också angeläget att, så långt det är möjligt, upprätthålla den förbättrade kontroll av stora företag som har kuimat byggas upp de senaste åren och höja ambitionsnivån i kontrollverksamheten i övrigt i de mest arbetstyngda länen till en nivå som bättre än för närvarande motsvarar den som gäller för landet i övrigt. Jag föreslår att, av de medel som sparas genom tillämpning av ett rationaliseringskrav, medel motsvarande en procent av anslaget ställs till regeringens disposition för att kunna användas för sådana effektivitetshöjande åtgärden
Beträffande anslaget till skattemyndighetema vill jag i övrigt framhålla följande.
Pris- och löneomräkningen uppgår till 388,3 milj. kr.
Genomförandet av skattereformen medför behov av betydande utbildningsinsatser för skatteförvaltningens personal. För budgetåret 1991/92 har jag beräknat 2,7 milj. kr. för detta ändamål. Under den senare delen av budgetåret börjar den nya ordningen med omprövning av taxeringsbeslut m.m. i förste instans successivt att tillämpas. Samtidigt gäller att organisationen för prcKessfÖring i skattedomstol delvis inåste hållas intakt ännu någon tid, för att handläggningstidema inte sicall bli alltför långa. Den nya arbetsuppgiften medför därför behov av visst personalfillskott till skattemyndighetema. För dette ändamål har jag beräknat 52,7 milj. kr., varav 12 milj. kr. avser engångsutgifter för inredning och utbildning etc. För arbetet med folkbokföringen har jag beräknat 230,6 milj. kr. Det innebär att jag i allt väsentligt ansluter mig till den bedömning av resursbehovet som redovisats av oiganisationskommittén för folkbokföringen. Regeringen har nyligen lagt fram ett förslag till bestämmelser om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företag. Bestämmelsema föreslås träda i kraft den 1 april 1991. För administrationen av återbetalningssystemet har jag beräknat 3 milj. kr.
Många myndigheter inom skatteförvaltningen inåste flytta under budgetåret och hos ett antal myndigheter bör äldre telefonväxlar bytes ut. För dessa ändamål har jag engångsvis beräknat 40 milj. kr.
Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till 3 325 774 000 kr.
21 Hemställan
Jag hemställer att regeringen fi5reslår riksdagen
att till Regional och lokal skatteförvaltning budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag pä 3 325 774 000 kr.
Prop. 1990/91 Bil. 9
B 3. Kronofogdemyndigheterna
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
780 402 iDOO 717 760 iDOO 844 648 iDOO
Kronofogdemyndigheternas verksamhet avser dels indrivning av det allmännas fordringar på skatter, avgifter och böter m.m., dels verkställighet i mål som anhängiggörs av enskilda rättsägare. Förferandet hos kronofogdemyndigheterna regleras bl.a. i utsökningsbalken. Dessutom handlägger kronofogdemyndigheterna ärenden enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkuni. Vidare är vissa kronofogdemyndigheter tillsynsmyndigheter enligt 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) och har i denna egenskap tillsyn över förvaltningen i konkursen
I varje län finns en kronofogdemyndighet. Bestämmelser om kronofogdemyndighetens ledning och organisation m.m. finns i 3 kap. förordningen (1988:784) med instmktion för exekutionsväsendet.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
2 764
Anslag
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader
597 264 000
(538 707 000)
99 240 000
-t- 97 435
(-1- 88 079)
H- 12 074
Exekutiva förrättningskostnader Diverse ändamäl
7 927 000 15 386 000
- 118 -1- 9 120
Till regeringens disposition
-1- 8 021
Summa
719 817 000
-t- 126 532
Uppbördsmedel
Ersättning från allmänna pensionsfonden
2 057
-356
Nettoutgifl
717 760 000
-1- 126 888
Riksskatteverkets yrkanden
Riksskatteverket redovisar i anslagsframställningen för 1991/92 ett tvåårigt huvud-förslag som, jämfcirt med anslaget för innevarande budgetår, innebär en minskmng med 1,5 procent för 1991/92 och 1,6 procent för 1992/93.
I enlighet med regeringens direktiv till myndighetema för budgetåret 1991/92 har någon pris- och löneomräkning inte gjorts.
22
Riksskatteverket yrkar att kronofogdemyndigheterna skall imdantas från Prop. 1990/91 tillämpning av rationaliseringskravet. Som skäl för yrkandet anför verket Bil. 9 bl.a. att en ininskning av resursema i den omfettning som tillämpning av rationaliseringskravet innebär ger ännu längre handläggningstider, utebliven utdelning i vissa fell för enskilda boi;genärer och minskade skatteinkomster for staten.
Utöver huvudförslaget redovisar riksskatteverket ett budgetförslag som, jämfört med anslaget för innevarande budgetår, innebär en utbyggnad av verksamheten med 69,5 milj. kr. För att de mest arbetstyngda länen och verksamhetsortema skall kunna få en omedelbar förstärkning begärs ett fillfälligt resursfillskott även för budgetåret 1991/92. Resursbehovet beräknas till 6 milj. kr. För arbetet med den nya summariska processen begärs 48,3 milj. kr. För anskaffiiing av inredning m.m. i samband med flyttningar samt byte av telefonväxlar hos vissa myndigheter begärs 14,7 milj. kr.
Föredragandens överväganden
Jag har redan pekat pä att det finns behov av att höja ambifionsnivån i kronofogdemyndigheternas verksamhet vad gäller bl.a. handläggningsti-der i de mest arbetstyngda länen. Jag föreslår att, av de medel som sparas genom tillämpningen av ett rationaliseringskrav, medel motsvarande en procent av anslaget ställs till regeringens disposition för att kunna användas för effektivitetshöjande åtgärder av det nu angivna slaget.
Beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna vill jag i övrigt anföra följande.
Pris- och löneomräkningen uppgår till 91,6 milj. kr.
Lagen (1990:746) om betelningsföreläggande och handräckning, som bl.a. innebär att arbetet med den summariska processen flyttas över från tingsrätteraa fill kronofogdemyndighetema, avses träda i kraft omkring årsskiftet 1991/92. För budgetåret 1991/92 beräknar jag resursbehovet för den nya arbetsuppgiften till 26,2 milj. kr.
Den kostnadskalkyl som tidigare har gjorts för den summariska processen bygger bl.a. på att resursbehovet delvis kan täckas genom rationalisering av handläggningen av enskilda mål hos kronofogdemyndighetema (jfr prop. 1989/90:85). Utgångspunkten för kostnadskalkylen är måltillströmningen till kronofogdemyndighetema under år 1988. Som tidigare redovisats har antalet mål därefter ökat kraftigt. Uppgången av antalet mål har också medfört att stetens inkomster i form av utsökningsavgifter har ökat. För att kronofogdemyndighetema skall kunna avsatte de resurser som behovs för den summariska processen krävs det enligt min bedömning att de fär viss resursförstärkning med anledning av den ökade målmängden. För detta ändamål har jag beräknat 10 milj. kr.
Ett antal myndigheter behöver anskaffe inredning i samband med flyttningar eller byta ut äldre telefonväxlan För detta ändamål har jag beräknat 10 milj. kr.
Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till 844 648 000 kr.
23
Hemställan Prop. 1990/91
Bil. 9 Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Kronofogdemyndighetema för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 844 648 (XX) kr.
B 4. Stämpelkostnader
1989/90 Utgift 2 643 632
1990/91 Anslag 2 812 OOO
1991/92 Förslag 2 812 OOO
Från detta anslag bestrids kostnadema för postverkets uppbörd av influtna stämpelmedel och tillhandahållande av stämpelmärken.
Kostnadema för stämpel väsendet under nästa budgetår beräknarjag till oförändrat belopp, dvs. 2 812 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att fill Stämpelkostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 812 000 kr.
B 5. Fastighetstaxering
1989/90 Utgift 134 802 000
1990/91 Anslag 99 925 000
1991/92 Förslag 40 000 000
Från detta anslag, som tidigare har benämnts Kostnader för årlig taxering m.m., har hittills betelats bl.a. ersättningar till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnder enligt 129 § taxeringslagen (1956:623) samt kostnader för handräckning på gmnd av avtel med en främmande stet i vissa beskattningsärenden. Från anslaget har även kostnader som kunnat bli aktuella för allmän eller särskild festighetstaxering fått bestridas. Sedan det nya taxeringsförferandet börjat tillämpas kommer anslaget i princip endast att belastas med kostnader för fkstighetstaxerings-nämnderaa och eventuell lekmsinnagranskning av festighetsdeklarationer samt kostnader för medverkan i fastighetstaxeringen av bl.a. lantmäteriverket.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Fastighetstaxering för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 40 000 000 kr.
24
B 6. Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med Prop. 1990/91
skatteuppbörd m.m. Bil. 9
1989/90 Utgift 33 498 000
1990/91 Anslag 52 000 000
1991792 Förslag 56 000 000
Från anslaget betalas ersättningar fill postverket och bankema för deras medverkan vid skatteuppbörden. Ersättningaraa avser bl.a. uppbörd och redovisning av skatt som betalas in genom postverket och bankeraa, utbetalning genom postkontor av överskjutande preliminär skatt samt kostnader för postverkets bestyr med mervärdeskatten. Från anslaget betalas vidare ersättning till postverket för de kostnader som uppstår genom att posten vidarebefordrar de anmälningar om adressförändringar som har gjorts till postkontoren.
Enligt en promemoria som har upprättats inom postverket beräknas ersättningen Ull verket för näste budgetår till drygt 71 milj. kr. Post-befordringsavgifter och inbetelningsavgifter i postgirorörelsen har av postverket beräknats i gällande avgiftsnivå.
Föredragandens överväganden
Jag förordar att anslaget förs upp i stetsbudgetförslaget för näste budgetår med 56 milj. kr. Det ankommer på regeringen att senare beslute om de ersättningsbelopp som skall betelas ut. Dette sker på gmndval av särskilda framställningar som bygger på vederbörandes faktiska medverkan m.m.
HemstäUan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att fill Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m. for budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 56 000 000 kr.
c. Statlig lokalförsörjning Prop. i990/9i:ioo
1. En effektivare statlig lokalförsöijning
I regeringens direktiv för myndigheteraas anslagsframstälhiingar för budgetåret 1991/92 anmodas i likhet med tidigare år de civila stetliga myndigheteraa att i anslagsframstälhiingen för 1991/92 redovisa i vilken omfettning och vid vilka tidptmkter som begränsningar i lokalinnehavet beräknas kunna genomföras under de närmast följande tre budgetåren. Resultetet av hittills redovisade lolialbesparingar är att sedan 1982 har ca 100 000 m lokaler till en årskostnad om ca 50 milj. kr. länmats.
Det kan därmed konsteteras att det ekonomiska resultetet av det hittillsvarande systemet varit dåligt. Det har funnits en inbyggd tröghet i systemet som motverkat besparingar och effektiviseringar i det stefliga lokalinnehavet.
En arbetsgmpp inom regeringskansliet med uppgift att se över bestämmelseraa för handläggning av stetliga lokalförsörjningsärenden lade i april 1990 fram en rapport (Ds 1990:50) med förslag till nya rikflinjer för handläggningen av stetliga lolcalförsöqningsärenden inför övergången till treårsbudgetering och ramanslag.
Riktlinjeraa för den stetliga lokalförsörjningen som lagts fest av riksdagen baseras på regeringens förslag i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden av dessa riktlinjer är följande.
Stetsmaktema och myndigheteraa bör lägga ökad vikt vid lokalkost-naderaa och deras förändringar Verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat - Lokalförsörjning bör prövas långsiktigt
Myndigheter bör ges ökade möjligheter att imder kostnadsansvar disponera resurser för lokaler
Handläggningen av lokalförsörjningen bör i ökad utsträckning kunna delegeras till myndigheteraa
En fömtsättning för att inom ramen för nuvarande budgetpolitik kunna delegera denna typ av beslut till myndigheteraa är att dessa har ett kostnadsansvar för lesursawägningem mellan lokaler och övriga resursslag.
Övergången till treårsbudget och ramanslag får till följd att myndigheteraas ekonomiska ansvar för lokalförsörjningen koinmer att ökas och anpassas till det ekonomiska ansvar myndighetema har för verksamheten i övrigt. Inom givet ramanslag skall myndighetema — under löpande budgetår — kunna beslute om sitdana förändringar i lokalförsörjningen som inte fömtsätter ändrad medelstilldelning utöver priskompensafion. Myndigheterna skall på motsvarande sätt fä tillgodoräkna sig besparingar under löpande bud-getån
En friare resursanvändning för myndighetema ökar incitamenten för besparingar bl.a. genom ett effektivare lokalutnyttjande. Den friare resursanvändningen möjliggör ocksil att myndigheteraa kan utöka sitt lokalinnehav. Om myndigheteraa själva beslutar om ny eller ändrad verksamhet så ingår det i fömtsättningaraa för beslutet att även ev. lokalkostnads-
förändringar liksom kostnader för inredning och utmstning m.m. kan Prop. 1990/91:100 finansieras inom ramen för en oförändrad medelstilldelning. Det ökade Bil. 9 ekonomiska ansvaret innebär vidare att myndighetemas ansvar i frågor om lokalförsörjning utökas och att framförallt ansvarsfördelningen mellan lokalbmkama och byggnadsstyrelsen förändras. Myndigheteraa övertar bl.a. en del av byggnadsstyrelsens programansvar för dimensioneringen av lokalbehoven. Myndigheteraa stärks som part och det blir en fråga om ett delat ansvar för optimeringen av lokalförsörjningen.
Inför budgetåret 1991/92 går den förste tredjedelen av myndigheteraa in i treårsbudgetering och erhåller ramanslag. Vid beslutet om medelstilldelning för dessa myndigheter har hänsyn tegits till att kostnadsansvaret för verksamhetsknutna lokalåtgärder övergår från byggnadsstyrelsen till dessa myndigheten Inför 1992/93 räknar jag med att övriga myndigheter ska kunna överta kostnadsansvaret för dessa lokalåtgärden
Stetsmaktema beslutar således om medelstilldelning och ramar för verksamhetema. Myndighetemas ekonomiska ansvar och beslutskompetens blir större. Om överenskommelse träffas med byggnadsstyrelsen skall myndigheteraa även kunna te ett ansvar för delar av festighetsdriften och det löpande imderhållet. Jag återkommer till detta i det följande.
Viktiga restriktioner finns dock. Myndigheteraas samlade och enskilda agerande måste vara optimalt ur stetens synvinkel. Dette kan komma till uttryck i handlingsregler för byggnadsstyrelsen som ansvarig för den stetliga lokalförsörjningen så att byggnadsstyrelsen i ekonomiska frågor kan kompensera en enskild myndighet om ett optimalt agerande ur stetens synvinkel i en lokal försörj ningsfråga ger negativa kostnadskonsekvenser för myndigheten i form av högre lokalkostnader, flyttkostnader e.d.
Jag har för avsikt att imder våren 1991, efter remissbehandling av arbetsgmppens rapport Ds 1990:50, föreslå regeringen rikflinjer för handläggningen av statliga lokalförsörjningsärenden där fömtsättningar anges för tillämpningsföreskrifter inom affärsverken, försvaret och den övriga civila statsförvaltningen.
Som ett led i att effektivisera den statliga lokalförsörjningen har utrikesministera tidigare denna dag, i bilaga 5 till budgetpropositionen under littera A. Utrikesdepartementet, föreslagit att en treårig försöksverksamhet inleds i syfte att åstadkomma en effektivare och mer flexibel resursanvändning inom utrikesförvaltningen. Den föreslagna verksamheten är i linje med de av riksdagen beslutade riktlinjeraa för den statliga lokalförsörjningen (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr. 338). Projektet innebär att utrikesdepartementet ges kostnadsansvaret för såväl resurser för verksamhet som lokaler (kanslier och chefsbostäder). Inom ramen för utrikesdepartementets totala resurser ges departementet frihet att själv bestämma fördelningen mellan kostnader för löner, övriga förvaltningskostnader samt kostnader för kanslilokaler och chefebostäden
En aktiv förmögenhetsförvaltning fömtsätter ett samlat agerande från stetsmaktema. Den statliga förvaltningens lokalförsörjning bygger därför på en samordnad kompetens för festighetsförvaltningen, koncentrerad till ett fätal myndigheten Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighetsbestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den stetliga förvaltningen.
27
Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets- och festighets- Prop. 1990/91:100 förvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndigheteraa skapas nu bety- Bil. 9 dande handlingsfrihet för de lokalbmkande myndighetema i och med att de erhåller ramanslag för sina förvaltningskostnaden Enligt de riktlinjer som lagts fäst av riksdagen kan myndighetema fä ökade befogenheter om de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret för driften av sina lokaler (prop. 1987/88:100 bil. 9, sid. 38—40, FiU26, rskr. 338). Dessa beslut kan fettas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns fömtsättningar för bättre resursav%'ägningar på initiativ av myndighetema.
2. Entreprenaduppdrag inom den statliga fastighetsförvaltningen
Inom den stetliga sektom sköts festighetsförvaltning i huvudsak av affärsverken, försvaret samt bygjadsstyrelsen. I fråga om den civila stetliga sektom är byggnadsstyrelsen festighetsförvaltande myndighet och bedriver fåstighetsdrift i statsägda lokaler i egen regi.
Stetliga festigheter skall förvaltas på ett företegsekonomiskt effektivt sätt. När det gäller festighetsförvaltningen inom byggnadsstyrelsen sker stymingen genom tillämpning av ett resultetkrav. Givet ett visst resul-tetkrav fär byggnadsstyrelsen själv beslute och prioritera frågor som rör kostnader för drifts- och underhållsinsatser samt administration.
Jag koinmer i det följande att förorda att resultetkravet för byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning skärps för budgetåret 1991/92.
Det skärpta resultatkravet innebär bl.a. att fastighetsförvaltningen måste utföras pä ett för steten mer kostnadseffektivt sätt.
Enligt min mening bör effektiviseringar och besparingar åstadkommas genom att konkurrensen skärps på fastighets- och byggmarknaden. Statliga festighetsförvaltande myndigheter bör istället för att bedriva festighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning uppdra åt utomstående producenter att sköta festighetsdriften och för detta betala en överenskommen ersättning. Detta under fömtsättning att den utomstående producenten kan bedriva fåstighelsdriften bättre (mer kostnadseffektivt) eller minst lika bra som den statliga fastighetsförvaltaren.
Som ett led i att åstadkonuna en effektivare och friare resursanvändning för myndigheteraa vid övei;ången till treårsbudget och ramanslag bör möjligheten öppnas för myndighetema att lämna anbud på att sköte festighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjan Detta möjliggör en effektivare resursanvändning i och med att den enskilda myndigheten själv i högre grad kan styra servicenivån på fåstighelsdriften.
För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheteraa öppnas för att låta andra aktörer på fastighets- och byggmarknaden lämna anbud på festighetsdrifttjänster inom det stetsägda fastighetsbeståndet.
Det finns inget egenvärde för staten att bedriva festighetsdrift i egen regi utan det viktiga är att tjänsten utförs på ett för staten kostnadseffektivt och rationellt sätt.
28¶Dessa förändringar av producentansvaret för fkstighetsdrifttjänster Prop. 1990/91:1(X) fömtsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen Bil. 9 förstärks och utvecklas. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att precisera detto i ett förvaltningsbeslut med ett uppdrag till byggnadsstyrelsen.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att statens uppdrag till byggnadsstyrelsen att förvalto de stotsägda fåstigheteraa ligger fäst. Någon överföring av det stotsägda festighetskapitalet till de lokalbrukande myndigheteraa är som tidigare sagts inte aktuell.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om
1. en effektivare stotlig lokalförsörjning,
2. entreprenaduppdrag rörande den statliga festighetsförvaltningen.
C 1. Byggnadsstyrelsen
1989/90
Utgift
-
1990/91
Anslag
1991/92
Förslag
1000 Byggnadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för civila statliga myndigheter i frågor om lokalförsöijning, festighetsförvaltning och byggproduktion. Verkets uppgift är att åstadkomma en från samhällsekonomiska utgångspunkter effektiv statlig lokalförsörjning genom att utreda behovet av, anskaffe och upplåta lokaler för myndigheteraa inom statsförvaltningen. Vidare skall byggnadsstyrelsen förvalta de festigheter som ägs av staten på ett företagsekonomiskt effektivt sätt och efter uppdrag från regeringen utföra byggnadsföretag för statens räkning. Byggnadsstyrelsen svarar även för ortsvis planering av generella lokaler for samtliga statliga myndigheter inkl. affärsverken och totalförsvaret.
Inom byggnadsstyrelsen fanns vid utgången av budgetåret 1989/90 sammanlagt 2 138 anställda vilket är 20 fler än vid utgången av foregående budgetån Sett över de fem senaste åren har antalet anställda minskat med ett par procent. Samtidigt har verksamheten decentraliserats så att den regionala organisationen har utökats på bekostnad av den centrala.
Kostnaderaa för lokalförsöijningsplaneringen och för byggproduktionen finansieras med hyresintäkter inom fastighetsförvaltningen.
Intäkteraa inom festighetsförvaltningen består till övervägande del av hyror från statsmyndigheteraa. Kostnaderaa fördelas på statsägda lokaler, inhyrda lokaler samt administration. Kostnadema för de statsägda lokaleraa består av drift och underhåll m.m. samt kapitalkostnaden
I statsbudgeten förs endast upp ett formellt anslag av 1 000 kr. Anslag for inredning redovisas särskilt. Tidigare fördes även upp ett anslag för
investeringan Dessa finansieras fno.m. budgetåret 1990/91 genom lån i riksgäldskontoret.
Resultat av verksamheten 1989/90
Verksamhetens totala intäkter inom festighetsförvaltningen uppgick under 1989/90 till 6 847 milj. kr., vilket skall jämföras med antagandet i regleringsbrevet om 6 314 milj. llcr. Skillnaden förklaras framför allt av högre hyror från myndigheter och större övriga intäkter än prognostiserat. Årets resultat uppgick till 702 milj. kr., att jämföra med kravet i regleringsbrevet om 651 milj. kr. Om intäkteraa utöver budget hade genererats med samma förhållande mellan intäkter och kostnader som gällde för det totala utfellet 1989/90 hade resultotet dock blivit 150 milj. kr. högre.
Verksamhetens totala intäkter, kostnader, resultot efter finansiella poster samt årsresultot för de sju senaste budgetåren framgår av tobellen nedan.
Resultatutveckling 1983/84-1989/90 (miU. kr.)
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Budgetår
1983/84
1984/85
1985/86
1986/87
1987/88
1988/89
1989/90
Intäkter Kostnader Intäkter/Kostnader Resultat efter finansiella poster
Årets resultat
4 475
2 665
1,68
331 331
4 953
2 980
1,66
386 465
5 294
3 150
1,68
528 563
5 447
3 255
1,67
521 665
5 765
3 453
1,67
662 1208
6 049
3 787
1,60
490 467
6 847
4 290
1,60
753 702
Intäkteraa har ökat med i genomsnitt drygt 7 % per år, medan kostnadema ökat med drygt 8 % per ån Detto innebär att relationen mellan intäkter och kostnader successivt iförsämrats. Däremot har resultatutvecklingen varit mycket god, vilket till stor del beror på att de finansiella kostnadema endast stigit med i genomsnitt 2 % per ån
Intäktema består till 96 % av hyror, vilka i sin tur till 96 % härrör från statliga myndigheten Övriga intäkter, vilka ökat starkt under senare år, består av uppdragsintäkter, parkeringsverksamhet, rådgivning m.m.
Kostnaderaa fördelade sig på fciljande sätt 1989/90:
Inhyrda lokaler 54 %
Driftskostnader 25 %
Underhåll och ombyggnad 15 %
Administration 4 %
Uppdrag 2 %
Inhyrda lokalers andel har minskat under senare ån Samtidigt har andelen för underhåll och ombygjjnad ökat.
För budgetåret 1989/90 uppvisar verksamheten med inhyrda lokaler ett underskott om ca 157 milj. kr., vilket är betydligt mer än tidigare ån
30
Huvuddelen av årets underskott beror på att byggnadsstyrelsen, liksom Prop. 1990/91:100 tidigare budgetår, vid debitering av lokalhyror normalt inte får avvika Bil. 9 från den hyresavisering som gjorts (SFS 1980:598).
Det bokförda värdet av de statsägda fåstigheteraa inkl. mark uppgick vid utgången av 1989/90 till 13 137 milj. kr. Fastighetemas marknadsvärde uppskattas av byggnadsstyrelsen till 45 miljarder kronon
Räntabiliteten på genomsnittligt sysselsatt kapital (bokförda värden) uppgick 1989/90 till 17,2 %, vilket är högre än tidigare ån
Direktavkastningen, dvs. rörelseresultatet före avskrivningar i relation till festigheteraas marknadsvärde, uppgick till 5,7 %, vilket är lägre än tidigare ån
Byggproduktionen omfettar såväl den civila statsförvaltningen som uppdragsverksamhet för vissa affärsverk m.fl. Volymen för 1989/90 var 2 420 milj. kr., varav uppdragsverksamheten omfettade investeringar för 1 070 milj. kr.
Under 1989/90 har fastigheter förvärvats för 164 milj. kr. och avyttrats för 40 milj. kr.
Byggnadsstyrelsens budgetförslag för 1991/92
Inom huvudområde lokalförsörjning koinmer byggnadsstyrelsen fortsätta att ompröva tidigare standard vad gäller areabehov. En fortsatt utveckling av ramprogram och mtiner för ortsplanering kommer att ske. Kraven på besparingar och de stora kraven på investeringar medför att arbetet med att effektivisera lokalförsörjningen i hög grad inåste inriktas på det befintliga lokalbeståndet. Lokalförsöijningsplaneraa liksom de förstudier och prioriteringar som byggnadsstyrelsen fört fram pekar på ett, i förhållande till nuvarande planeringsram för byggproduktion, starkt ökat investeringsbehov.
Inom huvudomr&de fastighetsförvaltning har arbetet med att utveckla upplåtelsehandlingen fortsatt. I upplåtelsehandlingen regleras ansvarsfördelningen mellan byggnadsstyrelsen och de statliga lokalbmkama i takt med att de går in i det nya systemet med treårsbudgetering. I de nya upplåtelsehandlingama, som är ömsesidiga, redovisas de villkor som gäller för lokalupplåtelsen.
Byggnadsstyrelsen planerar för att kunna utnyttja överskott från festighetsförsäljningar för att ha möjlighet att öka det statliga fastighets-innehavet när det med hänsyn till hyreskostnadsutvecklingen är lönsamt med ett statligt ägande. Byggnadsstyrelsen pekar på att hyreskostaadsut-vecklingen inom vissa kommuner resulterar i en ökad lönsamhet med stotsägda lokalen
Byggnadsstyrelsens förslag till budget för fastighetsförvaltningen innebär ett resultot före extraordinära poster om 998 milj. kr. Rörelsens intäkter beräknas uppgå till 7 817 milj. kr., vilket innebär en ökning med knappt 17 % i förhållande till budgeten i anslagsframstälhiingen för 1990/91. Kostnaderaa beräknas öka med knappt 23 % till 4 626 milj. kr. Avskrivningar och räntekostnader bedöms öka med 8 % till 2 193 milj. kn
31¶För huvudområde byggproduktion redovisar byggnadsstyrelsen en tre- Prop. 1990/91:100 årsplan som i likhet med tidigare år innehåller en angelägenhetsgradering Bil. 9 av aktuella byggnadsprojekt.
Byggnadsstyrelsen föreslår att planeringsnivån höjs kraftigt med hänsyn till redovisat lokalbehov.
Föredragandens överväganden
I 1989 års budgetproposition retlovisade föredragande stotsrådet förslag till hur styraingen av byggnadsstyrelsen skall förändras genom en övergång till en mer resultotorienterad styrning.
Den arbetsgmpp inom finansdepartementet som genomfört en översyn av de förordningar och bestämmelser som styr byggnadsstyrelsens verksamhet har lagt fram en rapport (Ds 1989:14) Statsmaktemas styming av byggnadsstyrelsen. I rapporten fcireslås att den förändrade stymingen av byggnadsstyrelsen bör utgå ifrån de tre huvudområdena lokalförsörjning, festighetsförvaltning och byggproduktion. Uppdragsverksamheten bör styras och redovisas separat. Den ökade kundorienteringen gentemot lokalbmkama betonas. Fastighetsförvaltningen föreslås styras genom resultetkrav. Utbytbarhet bör gälla mellan kostnader för festighetsdrift, festig-hetsunderhåll och ombyggnad samt administration. Administrationen för lokalförsörjning och byggprodulction bör styras genom någon form av nyckeltel. Högstsättningen av byggnadsstyrelsens administration tes bort. Förändringaraa är avsedda att ske successivt fram t.o.m. budgetåret 1993/94, då byggnadsstyrelsen går in i en treårig budgetoykel.
I 1990 års budgetproposition föreslog föredragande stetsrådet, i enlighet med arbetsgmppens förslag, att ett resultetkrav om 910 milj. kr. skulle ställas på byggnadsstyrelsens festighetsförvaltning, med ett antagande om intäkter på 6 670 milj. kr. Inom denna ram skulle byggnadsstyrelsen besluta och prioritera frågor som rörde kostnader för drifts- och underhållsinsatser samt administration.
Inför budgetåret 1990/91 togs vidare högstsättningen av byggnadsstyrelsens administration inom området byggproduktion bort och ersattes med ett nyckeltal relaterat till omsättningen.
Inför budgetåret 1991/92 föreslår jag att utvecklingen mot en resultatorienterad styming fortsattes genom att till resultatkravet även kopplas räntabilitetskrav och villkor för dan händelse de faktiska intäktema skiljer sig från de antagna.
Resultatkravet skall gälla före extraordinära intäkter och kostnaden Dessutom föreslår jag, i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag, att intäkter och kostnader avseende uppdrag, samordnad drift m.m., lyfts in i resultetbudgeten.
Med utgångspunkt i ett antegande om intäkter om 7 817 inilj. kr. föreslår jag att ett resultetkrav om 1 272 milj. kr. före extraordinära poster bör ställas på byggnadsstyrelsens festighetsförvaltning, vilket är 274 milj. kr. högre än byggnadsstyrelsens förslag. Kravet innebär en intäkts—kostnadsrelation om 1.80, vilken bör utgöra riktlinje om faktiska intäkter avviker från antegna.
32
Vidare föreslår jag att resultatkravet kompletteras med ett krav på Prop. 1990/91:1(X) drygt 20 % räntabilitet på genomsnitUigt sysselsatt kapital för 1991/92. Bil. 9
Jag avser att till budgetåret 1992/93 återkomma till regeringen med förslag om utformning av ett realt avkastningskrav, baserat på marknadsvärden. Vidare bör det ankomma på regeringen att utveckla nyckeltel för en fortsatt, utvecklad resultatstyming av verksamheten. Att utveckla räntobilitetsmått och avkastningskrav baserat på marknadsvärden är ett led i strävandena att effektivisera den stotliga förmögenhetsförvaltningen (reg. skr. 1990/91:50).
Finansdepartementet och byggnadsstyrelsen har under 1990/91 inlett en mål- och resultotdialog i syfte att bl.a. vidareutveckla mål och resultotmått.
En försöksverksamhet med förändrad finansieringsmodell för investeringar i viss ADB- och kommunikationsutmstning initierades budgetåret 1990/91. Byggnadsstyrelsen ingår i försöksverksamheten. För investeringar i ADB-utmstning beräknas byggnadsstyrelsen för budgetåret 1991/92 to upp lån i riksgäldskontoret pä 20 milj. kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Byggnadsstyreben för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Investeringar m. m.
Föredragandens överväganden
Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållmngsområde redovisas i form av en mllande treårsplan (prop. 1989/90:100, bil.9, FiU26, rskr. 266). Planen omfettor medel för både byggnadsarbeten och fes-tighetsförvärv.
Gällande treårsplan för 1990/91 till 1992/93 omfettor investeringar på 1 650 milj. kr. i prisläget den 1 januari 1991. Beloppen för de två sisto åren är preliminära. Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen om genomförande av enskilda byggnadsobjekt. För innevarande år får byggnadsstyrelsen to upp lån i riksgäldskontoret intill ett belopp av 2 000 milj. kr. för investeringar m.m. Lånen tillhandahålls på marknadsmässiga villkon Av praktiska skäl sätts ramen för upplåningen något högre än det beräknade medelsbehovet, eftersom det erferenhetsmässigt kan inträffe förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen har även möjlighet att justera låneramen i erforderlig omfettning vid ofömtsedda händelser eller större förändringan
Investeringsbehovet för treårsperioden 1991/92 till 1993/94 beräknas till ca 4 650 milj. kr. En bedömning av investeringarnas fördelning på resp. budgetår firamgår av följande tobell. Min bedömning baseras på de lokalförsörjningsplaner som har utorbetats av byggnadsstyrelsen och jag har i dessa frågor samrått med berörda statsråd. Det bör noteras att
3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
33
byggnadsobjekten befinner sig i skilda planeringsstodien Erferenhetsmäs- Prop. 1990/91:100 sigt innebär det att kostnaderaa för de enskilda projekten kan konrnia att Bil. 9 ändras. Det ankommer på regeringen att besluto om mindre justeringar av aktuella kostnadsraman
investeringar mifj. kr. i prislfiget 1990-01-01
Treårsplan 1991/92 1992/93 1993/94
Pågående/beslutade investeringar 1 370 1 250 720
Nya investeringar m.m. 180 300 830
Summa investeringar 1 550 1 550 1 550
Treårsplanen är mllande. Av de byggnadsobjekt som redovisades i 1990 års budgetproposition har regeringen beslutat att igångsätta följande större byggnadsobjekt, nämligen ombyggnad i kv. Bmnkhalsen i Stockholm, om- och tillbyggnad vid naturhistoriska riksmuseet i Stockholm samt nybyggnad av förvaltningsbyggnad i Karlskrona.
Detta innebär att flera av de byggnadsobjekt som redovisades i 1990 års budgetproposition ännu inte har igångsatts. Dessa kvarstår i redovisningen som ett mått pä det åtagande som regeringen har inom ramen för treårsplanen. Vid beräkningen av medelsförbrukningen i treårsplanen beräknas dessa projekt som pågående/beslutade. Dämtöver redovisas förslag till ett utökat åtagande i form av nya investeringar m.m.
Sammanfettningsvis innebär detto att inom ramen för treårsplanen bör följande byggnadsobjekt med kostnadsramar överstigande 50 milj. kr. (exkl. ränto på investeringslån) kunna påbörjas under perioden 1991—1993. Objekten redovisas i prioriteringsordning inom resp. huvudtitel. Nya objekt, som inte tidigare redovisats för riksdagen, markeras med kursiv stil i sammanställningen.
34
Dep
Byggnadsprojekt
Kostnad (milj.kr.)
Ju
Skogome. Om- och tillbyggnad av riksanstalt
68¶Vänersborg. Nybyggnad av lokalanstalt
70 UD
Washington. Kansli
121¶New York. Kansli
121 Fi
Stockholm. Ombyggnad i kv. Johannes Större
115¶Östersund. Förvaltningsbyggnad
90 U
Solna. Kl. Mikrobiologi
135¶Stockholm. Kungl. biblioteket
246¶Uppsala. Om- och nybyggnad för landsarkivet
89¶Göteborg. UG/CTH. Matematiskt centrum
112¶Stockholm. US. Nybyggnad for geologi
110¶Lund. Nybyggnad av ekologihus
150'
Umeå. Nybyggnad av matematik- och informations-
teknologiskt hus
142'
Lund. Max-lab II
62¶Göteborg. V G. Nybyggnad för biomedicinskt centrum
135¶Uppsala. Nybyggnad flr lärarutbildningar
64 C
Huddinge. Förvaltningsbyggnad
187¶Örebro. Förvaltningsbyggnad
129¶Prop. 1990/91:100 Bil. 9
' Se prop. 1989/90:90 om forskning.
I den nya treårsplanen föreslås nya byggnadsprojekt i Skogome, Uppsala, Lund och Göteborg. Årskostnadsökningen till följd av dessa projekt finansieras inom ramen för en i princip oförändrad medelstilldelning för resp. huvudtitel.
I den nya treårsplanen föreslås en kostnadsram om 68 milj. kr. för om- och tillbyggnad av riksanstalten i Skogome. Vidare har en utökad kostnadsram om 70 milj. kr. förts upp i treårsplanen för byggnadsprojekt med kostnadsramar överstigande 50 milj. kr., för nybyggnad av lokalanstalt i Vänersborg. Projektet har redovisats till riksdagen i tidigare års budgetpropositionen
En kostnadsram om 62 milj. kr. föreslås för nybyggnad av Max-lab II i Lund.
Vidare föreslås en kostnadsram om 135 milj. kr. för nybyggnad av biomedicinskt centmm i Göteboi.
Vidare föreslås en kostnadsram om 64 milj. kr. för om- och nybyggnad av lokaler för nyetablering av läramtbildning i Uppsala. Riksdagen beslutade våren 1988 om inrättande av gmndskolläramtbildning samt återetablering av förskollärarlinjen fno.m. hösten 1989.
För kommande treårsperiod räknar jag dessutom med att treårsplanen inrymmer att antal nya mindre byggnadsprojekt under 50 milj. kr. Omfettningen av och kostnaderaa för de objekt som redovisas i detta sammanhang har prövats av regeringen.
Inom utrikesdepartementets område räknar jag med att en ombyggnad för kansli och bostäder i Talliim bör kunna komma till stånd under den
kommande treårsperioden. Vidiire räknar jag med att en nybyggnad av Prop. 1990/91:100 kansli för SIDA och ambassaden i Dar Es Salaam bör kunna komina till Bil. 9 utförande.
Inom utbildningsdepartementets område räknar jag med att tillbyggnad i Kronoparken, etepp II för högskolan i Karlstad och att en nybyggnad av marint forskningscentmm i Kristineberg bör kunna komma till utförande.
Inom finansdepartementets område räknar jag med att en ombyggnad och uppmstning av Sagerska huset i Stockholm bör komma till utförande.
11990 års budgetproposition angavs planeringsnivån till 1 400 milj. kr. i prisläget 1989. Beloppen för 1991/92—1992/93 angavs som preliminära. Den föreslagna treårsplajien uppgår till 1 550 milj. kr. per ån Treårsplanen avser planeringsläget i prisläget den 1 januari 1990. Investeringama konmier att betalas ut i det prisläge som gäller vid tidpunkten för genomförandet. Medelsbehovet för nästa budgetår för färdigställda, pågående och beslutede byggnadsobjekt, tillkommande byggnadsobjekt, större ombyggnader och planerade festighetsförvärv beräknarjag till 1 850 000 000 kn i aktuellt genomförandeprisläge.
Som jag inledningsvis nämnde bör ramen för upplåningen sättes något högre än det i dagsläget b<5räknade medelsbehovet, eftersom det erferenhetsmässigt kan inträffe f(3rändringar i de olika byggnadsprojekten. Jag föreslår därför att byggnadsstyrelsens ram för upplåning festställs till 2 250 000 000 kr. Det bör få ankomma på regeringen att vid ofömtsedda händelser eller större förändringar kunna justera ramen i erforderlig omfettning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkäima treårsplanen för Investeringar m.m. i enlighet med vad jag förordat,
2. bemyndiga regeringen att beslute om att byggnadsstyrelsen fär te upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad jag förordat.
C 2. Inredning och utrustning m.m.
1989/90 Utgift 23 364 194 Reservation 3 393 158
1990/91 Anslag 23 000 000 1991/92 Förslag 12 000 000
Föredragandens överväganden
Anslaget disponeras av byggnadsstyrelsen och får användas för inredning och utmstning m.m. av stetliga lokaler efter beslut av regeringen.
I gällande inredningsplan finns uppfört kostnadsramar för inredning och utrustning om drygt 200 milj. ler. för regeringskansliets lokaler i Södra Klara, säkerhetslaboratorium vid Stetens bakteriologiska laboratorium i
36¶Sohia, Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg samt plan- och bostads- Prop. 1990/91:100 verket i Karlskrona. Medelsförbmkningen för dessa pågående och beslu- Bil. 9 tade projekt beräknas till ca 27 milj. kr. under innevarande år och nästa budgetån
För nästa budgetår föreslås inga nya kostnadsramar utöver dem som redan finns uppförda i planen. Det ankonmier pä regeringen att besluta om mindre justeringar av aktuella kostnadsraman För den fortsatte ADB-utbyggnaden för regeringskansliet i Södra Klara beräknar regeringskansliets förvaltningskontor ett tillkommande behov av 9,85 milj. kr.
Anslagsbehovet för nästa år beräknas till 12 milj. kr. Under anslaget bör en anslagspost ställas till byggnadsstyrelsens disposition för inredning och sådan utmstning som sammanhänger med byggnadsåtgärder, medan övriga medel bör ställas till regeringens disposition.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Inredning och utrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 12 000 000 kn
37
D. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens Pop. 1990/91:100 förvaltning ii. 9
Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl.a. till uppgift att ge krediter till och motto inlåning frän stetliga myndigheter samt att sköte viss stetlig garantigivning.
I prop. 1990/91:29 om riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga finansförvaltningen lämnade regeringen förslag till inriktning av riksgäldskontorets verksamhet. Riksdagen har nyligen behandlat propositionen och antagit regeringens förslag (FiU1990/91:4, rskr. 38). Därmed har den övergripande inriktningen av riksgäldskontorets verksamhet på väsentliga områden beslutets. Här behandlas därför framför allt verksamhetens utveckling under de senaste åren och utformningen av en resultetinrikted styming av verksamheten samt förslag till anslag för budgetåret 1991/92.
Riksgäldskontoret har inkommit med fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94. Resultetanalys avseende budgetåren 1986/87—1988/89 har länmats i en särskild rapport till regeringen i mars 1990.
Huvuddelen av kostnaderaa för stetens skuld är räntekostnaden Dessa redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde huvudtiteln. Övriga kostnader för stetsskulden redovisas under anslagen Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning under sjunde huvudtiteln. Vid analys av de totela kostnadema för stetsskulden bör dessa kostnadskomponenter betraktas i ett samjnanhang. I nästa avsnitt redovisas därför vissa delar av riksgäldskontorels resultatanalys av kostnadema för statsskulden samt mina överväganden av hur dessa kostnader framdeles bör behandlas vid utvärdering av riksgäldskontorets uppgift att handha statens upplåning och förvalta statsskulden. I de följande avsnitten behandlas sedan riksgäldskontorets anslag och i samband därmed riksgäldskontorets övriga verksamhet.
Kostnader för statens skuld
Bakgrund
Genom riksdagens behandling av den nyss nämnda propositionen slogs det fest att det övergripande miilet för riksgäldskontoret och statsskuldspolitiken skall vara att minimera kostnaderaa för stetens upplåning. Övriga ekonomisk-politiska mål som berör riksgäldskontorets förvaltning av stetsskulden skall uttryckas som restriktioner för riksgäldskontorets möjligheter att uppfylla målet om kostnadsminimering. En sådan restriktion är normen för statens upplåning i uUändsk valuta, utiandslånenor-men. Enligt denna norm skall steten inte nettolåna i utiändsk valute för att finansiera stetiiga budgetunderskott eller för att förvalte stetsskulden. Vidare gäller att riksgäldskontoret skall samråda med riksbanken om
stotsskuldspolitiken för att säkerställa att denna avvägs mot penningpoliti- Prop. 1990/91:1 (X3 ken. För upplåning från hushållen skall samma krav ställas som för an- Bil. 9 nan upplåning, dvs. att den skall vara kostnadseffektiv. Upplåning från hushållen i syfte att stimulera sparandet skall i regel ej ske om detta strider mot det övergripande målet om kostnadsminimering.
Statsskuldens utveckling sedan budgetåret 1986/87 framgår av följande tabell.
Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp. år
Procentuell andel
Mdr 1990
1990 Statsräntelån och riksobligationslån
Statsskuldväxlar
Summa pemung- och obligationsmarknad
43 14
43 13
56
43 12
55
41 13
41 15
56
235 86
321
Premieobligationslän
Sparobligationslån
Allemansspar
Summa hushållsmarknad
127
Övrig upplåning i svenska kronor
51¶Län i utländsk valuta
83¶Total statsskuld, miU årder kr.
596
609
598
590
582
582
Tabellen visar att statsskuldens utveckling under de senaste fyra åren har varit stabil. Den totala stetsskulden har varierat kring 600 miljarder kronon Upplåningen på den svenska penning- och obligationsmarknaden har utgjort ca 55 % av stotsskulden. Den mest märkbara förändringen av stotsskuldens sammansättning är att andelen lån i utländsk valuto har fellit, vilket är en följd av tillämpningen av uUandslånenormen. Under 1987—89 ökade i stället upplåningen från hushållen genom allemansspan Under budgetåret 1989/90 minskade upplåningen från hushållen. I stället ökade viss övrig upplåning, exempelvis genom att arbetslivsfondens medel och medel från det tillfälliga sparandet placerades i riksgäldskontoret.
Utgifteraa för stotsskulden kan delas in i tre komponenter: Ränteutgifter och andra finansiella kostnader, såsom realiserade valutovinster och valuteförluster; kostnader för upplåning och låneförvaltning, t.ex. provisioner till banker för formedling och inlösen av upplåning; riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader, bl.a. lönekostnader för den egna personalen. Vid analys av stetsskuldens kostnader är det väsenUigt att betrakta dessa komponenter sammantagna eftersom de inte är oberoende av varandra. För viss slags upplåning utgår betydande provisioner, men kostnadema för upplåningen ter sig ändå acceptabla genom att räntenivån
är förmånlig. I andra fell kan en avvägning behöva göras mellan att be- Prop. 1990/91:1(X)
tala provisioner för förmedling av lån och att i riksgäldskontorets egen Bil. 9
regi administrera upplåningen., varav det senare altemativet leder till
högre förvaltningskostnader för riksgäldskontoret. Vägledande för dessa
typer av avvägningar, och utvärderingen av dem, bör vara att de totala
kostnaderaa för statsskulden skall minimeras.
Utgifteraa för statsskulden under budgetåren 1986/87-1989/90 framgår av följande sammanställning.
Utgifter fSr statsskulden budgetåren 1986/87-1989/90
Miljarder kronor
Budgetär
1986/87
1987/88
1988/89
1989/90
Räntor pä statsskulden m.m.,
brutto Kostnader för upplåning
och låneförvaltning Riksgäldskontorets
förvaltningskostnader
65,69 0,84 0,05
54,03 0,78 0,05
59,06 0,59 0,05
65,27 0,52 0,06
Summa utgifter
66,58
54,86
59,70
65,85
Utgifter i relation till statsskuldens storlek, procent
10,79
8,92
9,95
11,14
- Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret
- Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor frän utlånings-verksamheten och efter justering för förändrad redovisningsprincip för statsskuld-växlar
Utgifteraa för statsskulden äir givetvis beroende av statsskuldens storlek. Den sista raden i tabellen eliminerar denna volymeffekt; där visas utgifteraa i procent av statsskulden. Variationerna i denna utgiftsprocent beror framförallt av variationer i ränteläget på den inhemska och den utländska marknaden och variationer i realiserade valutavinster och valutaförluster på lån i utländsk valuta.
Riksgäldskontoret kan påverla variationeraa i utgiftsprocenten genom val av upplåningsinstrament. Om långfristiga obligationer till fest ränta emitteras blir genomslaget av ränteförändringar mindre. Om valutaskulden komponeras pä samma sätt som den valutakoig som definierar kronans värde i uUändsk valute, blir likaså genomslaget av förändringar i enskilda valutors värde mindre på utgiftsprocenten för statsskulden. Därmed ökar fömtsägbarheten i ränteutgiftema på statsskulden.
En inriktning mot långfristig upplåning resp. en sammansättning av valutaskulden som liknar valutakorgen minskar således variationeraa i utgifteraa för en statsskuld av given volym. Dette innebär även att möjligheteraa minskar att erhålla finansiering av stetsskulden till låga kostnader genom kortfristig finansiering när marknadsräntoraa är låga, eller genom koncentration av uppliiningen till en valute som förväntes ge
40
särskilt låga upplåningskostnaden Ä andra sidan minskar riskerna att Prop. 1990/91:100 upplåningskostnaderaa ökar kraftigt om marknadsutvecklingen blir en Bil. 9 annan än vad som förväntets. I denna bemärkelse reduceras riskema i förvaltningen av stetsskulden genom att långfristig upplåning används och genom att en balanserad sammansättning av valutaskulden eftersträvas.
Utlandslånenormen innebär en bindande restriktion för val mellan upplåning i svenska kronor och upplåning i uUändsk valuta. Detta innebär att det är lämpligt att styra och utvärdera dessa var för sig. Riksgäldskontorets styrelse har fettat beslut om riktlinjer för valutaskuldens sammansättning som innebär att andelaraa för resp. valuta inte får avvika mer än ett visst antol procentenheter från motsvarande valutaandelar i riksbankens valutakorg, och att räntebindningstiden skall ligga inom ett visst intervall. För skulden i svenska kronor tillämpas på försök en liknande modell fÖr styrning av den genomsnittliga räntebindningstiden. Jag har inhämtot att avsikten är att riksgäldskontorets styrelse framdeles skall fette beslut om ett intervall för den tillåtna räntebindningstiden för skulden i svenska kronon
För budgetåren 1986/87—1989/90 har rikUinjer av nyss nämnda art ej tillämpats. Riksgäldskontoret har ändå i sin resultetanalys för den perioden redovisat beräkningar av upplåningens kostnader och jämfört dessa med kostnaderaa för en stotisk upplåningsstrategi, en "riktmärkes-portfölj ". Upplåning enligt riktmärkesportföljen antas i stort ha inneburit upplåning i penning- och obligationsmarknadsinstmment med en genomsnittlig löptid på ca tre år och en valutofördelning för lån i utländsk valute som sammanfeller med valutakorgens.
Genom att jämföra kostnaderaa för den faktiska upplåningen med de beräknade kostnaderaa för upplåning enligt en riktmärkesportfölj kan riksgäldskontorets förvaltning av stetsskulden utvärderas inom ramen för de öveiripande riktlinjer som styrelsen lagt fest för förvaltningen. Eftersom rikUinjer ej varit fksUagda tidigare fär jämförelser för de gångna åren en hypotetisk karaktän De är ändå av intresse för att studera kostnaderaa för stetsskulden under de senaste åren.
Av metodskäl används en kostnadsmässig ansats för dessa beräkningan Även orealiserade förändringar av skuldens marknadsvärde ingår i kostnadsberäkningarna. Därigenom kan hänsyn tas till att upplåningsbesluten imder ett visst år påverkar utgifteraa även under konunande budgetån Metoden innebär dock att kostnaderaa inte på ett enkelt sätt kan relateras till utgifteraa för stetsskulden ett enskilt ån I stället bör differensen mellan kostnaderaa för den faktiska upplåningen och kostnaderaa för riktmärkesportföljen studeras. Strävan är att kostnaderaa för den faktiska skulden skall vara lägre än kostnaderaa för riktmärkesportföljen.
I följande tebell presenteras en del av den resultetanalys som riksgäldskontoret har redovisat till regeringen.
41¶Prop. 1990/91:100 Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportfSs kostnader „.. ~.
under budgetåren 1986/87-1989/90 ""•
Procentuell kostnad
1986/87
1987/88
1988/89
1989/90
Upplåning i svenska kronor
Penning- och obligationsmarknad Hushållsmarknad
7,20 9,78
10,45 11,39
9,85 6,72
8,02
7,22
Total upplåning i svenska kronor
7,79
10,51
8,81
8,02
Riktmärkesportföljen i svenska kronor
7,33
10,68
9,72
8,17
Upplåning i utländsk valuta
Lån i utländsk valuta
2,26
4,81
7,86
5,11
Riktmärkesportföljen i utländsk valuta
5,63
7,36
7,93
5,68
Här skall endast ges några sunmiariska kommenterer till den presenterade sammanfettningen av riksgäldskontorets resultetanalys av stets-upplåningen.
Upplåningen i svenska kronor har genomsnittligt varit något billigare än upplåning enligt den definierade riktmärkesportföljen, vilken enbart innehåller penning- och obligationsmarknadsinstmment. Awikelsema beror framförallt på de faktiska kostnaderaa för hushållsupplåningen och viss övrig upplåning vid sidan av penning- och obligationsmarknaden.
Av ett mer deteljerat material framgår att upplåning via allemansspar och sparobligationer varit förhållandevis kostsam. Reglema för denna upplåning har i stor utsträckning styrts av önskemålet att främja hushållens sparande. Riksgäldskontont beräknar att stoten under budgetåren 1986/87—1988/89 hade kunnat spara 2,4 miljarder kronor om upplåningen genom allemansspar genomförts pä annat sätt. Från den 1 juli 1989 bestämmer riksgäldskontoret själv räntan på allemansspan Denna förändring skapar tillsammans med det öveigripande målet om en kostnadseffektiv förvaltning av stotsskulden fömtsättningar för att allemansspar fortsättningsvis skall kunna utgöra en upplåningsform som är både kostnadseffektiv för riksgäldskontoret och attraktiv för hushållen.
Kostnaderaa för riksgäldskontoirets premieobligationsskuld har under budgetåren 1988/89 och 1989/90 varit låga. Detto har delvis sin grund i förändrade skatteregler som har medfört att kurserna på premieobligationer har fellit kraftigt. Genom att orealiserade förändringar i marknadsvärdet ingår i kostnadsberäkningaraa med den valda metoden för utvärdering, bidrar detto storkt till en låg uppmätt kostnad för upplåning via premieobligationen
Den övriga upplåningen, ej särredovisad i tabellen, har bidragit till låga kostnader av orsaker som står utom riksgäldskontorets kontroll. En del av den övriga upplåningen består nämligen av inlåning från myndigheter som enligt förfettningsföreskrifter löper med icke marknadsmässig ränta.
Sammanfettningsvis förklaras således awikelseraa mellan kostnaderaa
42
för skulden i svenska kronor och motsvarande riktmärkesportfölj i stor utsträckning av faktorer som riksgäldskontoret har liten kontroll öven
Av tabellen framgår att upplåningen i utländsk valuto genomsnitUigt har lett till betydligt lägre kostnader än vad som hade följt av upplåning enligt motsvarande riktmärkesportfolj. För budgetåren 1986/87 och 1987/88 är skilhiaderaa väsentiiga. Även för budgetåren 1988/89 och 1989/90 har den fektiska upplåningen skett till lägre kostnader än upplåning enligt riktmärkesportföljen, men skillnaden är för dessa år mindre.
De goda resultoten för valutaupplåningen förklaras av att den faktiska skuldens sanunansättning har avvikit relativt kraftigt från riktmärkes-portföljens. Awikelseraa har i genomsnitt varit väl valda. Bl.a. genom en överrepresentation av upplåning i amerikanska dollar kunde kostnaderna för den faktiska skulden hållas på en nivå som under budgetåren 1986/87 och 1987/88 var hela tre procentenheter lägre än kostnaderaa för riktmärkesportföljen. Besparingen möjliggjordes således bl.a. genom en förhållandevis hög risknivå, i tidigare angiven bemärkelse, i valutaskulden. Riksgäldskontorets styrelse har som nämnts numera beslutot om riktlinjer för förvaltningen av valutoskulden som innebär att valuta-riskeraa begränsas.
Utlandslånenormen är överordnad målet att minimera kostnaderaa för statsskulden. Syftet med normen är att bidra till att förtroendet för kronans värde upprätthålls. Detta fräriijar de grundläggande ekonomiskpolitiska målen. Värdet härav är i praktiken omöjligt att kvantifiera. De direkta statsfinansiella kostnaderaa för att upprätthälla normen kan däremot uppskattas, åtminstone under snävt givna fömtsättningan Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning angett att upplåningskostnaderaa genom tillämpningen av utlandslånenormen, som inneburit att valutaskulden har amorterats vid valutainfiöden, har varit sammanlagt ca 2 miljarder kronor högre under budgetåren 1986/87—1989/90 än om ingen amortering hade skett på valutaskulden under dessa än
Prop. 1990/91: Bil. 9
100 Föredragandens överväganden
Min bedömning: Riksdagen har nyligen lagt fast att den övergripande målsättningen för upplåning och förvaltning av statsskulden skall vara att minimera kostnaderaa för statens upplåning.
Upplåningsverksamhetens resultet bör tills vidare utvärderas genom att den faktiska skuldens kostnader jämförs med en riktmärkesportföljs kostnader. Målsättningen bör vara att kostnaderaa för den faktiska skulden är lägre än kostnaderaa för riktmärkesportföljen, sett över en längre tidsperiod.
Skälen för min bedömning: Riksdagen har genom behandlingen av prop. 1990/91:29 lagt fäst vissa riktlinjer för riksgäldskontorets upplåningsverksamhet. Jag anser för min del att det inte nu föreligger något
43
behov att från regeringens sida ytterligare precisera dessa riktlinjen Riks- Prop. 1990/91:1(X) gäldskontoret bör, med utgångsi)unkt i riktlinjeraa, avgöra hur upplå- Bil. 9 ningsverksamheten skall bedrivas, vad gäller val av låneinstmment ete., så att kostnaderaa för statsskulden minimeras.
Utgifteraa för statsskulden utgjorde för budgetåret 1989/90 ca 16 % av de totala utgiftema pä stotsbudgtsten. Det är av stor vikt att styrningen och utvärderingen av stotens upplåning är ändamålsenlig och välawägd. För min del anser jag att det beslut om riktlinjer fÖr sammansättningen av valutaskulden, med avseende på skuldens valutofördelning och ränte-bindningstid, som riksgäldskontorets styrelse har togit ger en tillfredsställande ram för förvaltningen av valutaskulden. En liknande styrning tillämpas på försök för upplåningen i svenska kronon Det är enligt min uppfettning väsentligt att denna styrning ges en fäst form. Jag avser därför föreslå regeringen att i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 anmoda riksgäldskontoret att verka för att styrningsformen förankras genom ett styrelsebeslut om riktlinjema för förvaltningen av skulden i svenska kronon Även för upplåningen i svenska kronor bör enligt min uppfettning risken för att en uppgång i marknadsräntoraa snabbt slår igenom på ränteutgifteraa för stotsskulden kontrolleras genom att en nedre gräns för skuldens genomsnitUiga räntebindningstid fastställs.
Den modell för utvärdering av stotens upplåning som riksgäldskontoret använt i sin resultotanalys, nämligen att mäto den faktiska skuldens kostnader mot kostnaderaa för en riktmärkesportfolj vars egenskaper festställts av riksgäldskontorets styrelse, ger goda fömtsättmngar för uppföljning av upplåningsverksamheten. Val av räntebindningstider, upplåningsinstrament och valutasanunansättning i valutaskulden kan utvärderas i efterhand. Enligt min meidng bör riksgäldskontoret därför i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 åläggas att tills vidare i dess resultatredovisningar presentera en jämfiiirelse mellan kostnaderaa för den faktiska skulden och för en riktmäikesportfölj. Eftersom utvärderingsmodellen nyligen har utvecklats och ytterligare preciseringar behöver göras, bör det inte i detalj anges hur resultatredovisningen skall ske.
Vad gäller resultatmål för upplåningsverksamheten ligger det i sakens natur att, med den styrningsform som här diskuterats, en målsättning blir att kostnaderaa för den faktiska iiipplåningen skall vara lägre än kostnaderaa för upplåning enligt en riktmärkesportfolj. Det är dock inte enkelt att precisera detta krav. Enskilda perioder kan upplåningskostnaderaa överstiga den av riktmärkesportfiiljen givna jämförelsenormen utan att detta betyder att upplåningen genomförts på ett oskickligt sätt; en förvaltore kan inte förväntas uppnå bättre resultot än ett marknadsindex imder varje enskild tidsperiod. Jag anser därför att det tills vidare är tillräckligt att kräva att riksgäldskontoret skall redovisa jämförelser av upplåningskostnaderaa med den ovan nämnda inriktningen. Frågan humvida ett specificerat resultotmål sicall ställas upp av regeringen bör anstå till ett senare tillfälle. Kravet på resultatredovisning ger i sig en stark styreffekt, vilken riksgäldskontoret kan förstärka genom att sätto upp intema resultotmål för upplåningst'erksamheten.
I och med att det inte tidigare fimnits preciserade riktlinjer för förvalt-
44
ningen av statsskulden är en renodlad utvärdering av förvaltningen inte Prop. 1990/91:100 möjlig att göra för de gångna åren. Fömtsättningaraa för utvärderingar Bil. 9 förbättras nu väsentligt dels genom att riksdagen har festställt att det öveiTgripande målet för statsskuldsförvaltningen är att minimera kostnaderaa för statsskulden, dels genom att en metod för utvärdering har utarbetats vilken är kopplad till de övergripande ramar för förvaltningen av statsskulden som riksgäldskontorets styrelse beslutar om. De i föregående avsnitt nämnda svårigheteraa att utvärdera förvaltningen av skulden i svenska kronor, som härrörde från att riksgäldskontorets inflytande över villkoren för hushållsupplåning och viss övrig upplåning har varit förhållandevis begränsat, kommer härigenom att elimineras eller åtminstone avsevärt begränsas.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
te del av vad jag har anfört om styrningen och uppföljningen av de totala kostnaderaa för statsskulden.
D 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
1989/90 Utgift 62 070 000'
1990/91 Anslag 67 792 000*
1991/92 Förslag 70 043 000
' Inkl. anslaget Riksgäldskontoret: Systemutveckling m.m. För budgetåret 1991/92 föreslås dels att det anslaget skall uppiiöra, dels att vissa kostnader för riksgäldskontorets garantiverksamhet, som budgetåren 1989/90 och 1990/91 belastar anslaget for förvaltningskostnader, i stället skall belasta anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet.
Riksgäldskontorets yrkande
Riksgäldskontoret yrkar att anslagskonstruktionen for riksgäldskontoret skall ändras på så sätt att
- anslaget D5. Riksgäldskontoret: Systemutveckling m.m. slopas och att motsvarande medel i stället anvisas under anslaget Dl. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnaden
- löner och andra förvaltningskostnader för garantiverksamheten fortsättningsvis inte belastar anslaget Dl. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnaden Utgifteraa föreslås i stället belasta D3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet.
Anslaget för systemutveckling uppgår för budgetåret 1990/91 till 10 397 000 kr. Utgifter för löner och andra förvaltningskostnader för garantiverksamheten beräknas till 2 460 000 kr.
Riksgäldskontoret redovisar en resursplan enligt vilken den totala arbetsstyrkan (antel årsarbetskrafter) minskar från 162 för budgetåret 1990/91 till 159 för budgetåret 1993/94. För verksamheter som finansieras via avgifter planeras en ökning av arbetsstyrkan med fyra personen Den planerade minskningen av personal som finansieras via
anslaget för förvaltningskostnader är således sju personen Personalminskningen möjliggörs av rationaliseringsvinster från en förändring av organisationen som riksgäldskontoret avser göra med stöd av en nyligen beslutad ändring i dess instruktion samt av övergången till kontobaserad upplåning. På vissa delområden fömtsätts dock en ökning av personal-insatseraa, bl.a. vad gäller anal3'sarbete.
Riksgäldskontoret bedömer att ett genomförande av ett huvudförslag, som innebär en real minskning av förvaltningskostnaderaa med 5 % över treårsperioden, inte är möjligt att klara om angelägna reformer av verksamheten skall kunna genomföras. Riksgäldskontorets reformförslag består dels i en förbättring av de ekonomiska informationssystemen, dels en satsning på att öka flexibilittiten i ADB-användningen. För att möjliggöra en utvecklad analys och styrning av upplåningsverksamheten anser riksgäldskontoret det vara nödvändigt att förbättra redovisnings-och analyssystemen. För detto Ij-ävs resurser både för utökad personal och för utbyggnad och utveckling på systemsidan. Dessutom krävs resurser för inköp av hårdvara som medger en övergång till en mer flexibel datomiljö på riksgäldskontoret. Siksgäldskontorets förslag iimebär en real ökning av förvaltningskostnaderaa, inkl. kostnaderaa för systemutveckling som hittills har täckts av anslaget Riksgäldskontoret: Systemutveckling m.m., med i genomsnitt 4 % under treårsperioden.
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Föredragandens överväganden
Mitt förslag: Till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader anvisas för budgetåret 1991/92 ett ramanslag på 70 043 000 kr.
Budgetram: Budgetramen för perioden 1991/92—1993/94 har beräknats till 210 129 000 kr.
Skälen för mitt förslag: Rilsgäldskontorets förslag om förändrad konstmktion av anslaget bör enligt min mening genomföras. Riksgäldskontoret måste i sin verksamhet arbeto aktivt med utveckling av /VDB. Utgifter för systemutveckling och kapitolutgifter fÖr investeringar i datautrastning kan förväntos \'ara förhållandevis stobila över åren. Riksgäldskontoret bör ha möjlighet att löpande överväga humvida verksamheten kan bedrivas mest effektivt genom ytterligare systeminvesteringar som finansieras gtjnom att andra förvaltningskostnader minskas. Riksdagens och regeringens styrning av förvaltningskostnaderaa bör därför normalt avse kostnaderaa inkl. de för verksamheten nödvändiga ADB-kostnaderaa.
Jag anser att även förslaget om förändrad finansiering av löner och övriga förvaltningskostnader i garantiverksamheten bör genomföras. Genom riksdagens ställningstogande till prop. 1990/91:29 festslogs att en utgångspunkt för den statliga ganmtigivningen skall vara att kostnader för verksamheten skall finansieras genom avgiften Löner och och övriga förvaltningskostnader för riksgäldskontorets garantiverksamhet bör därför
finansieras på anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Prop. 1990/91:100
De reformer som riksgäldskontoret föreslagit är enligt min uppfettning Bil. 9 angelägna. En fömtsättning för en förbättrad målstyrning av riksgäldskontorets upplåningsverksamhet är att redovisningssystem och andra system för ekonomisk information är av sådan karaktär att man med en rimlig arbetsinsats kan få erforderligt underlag för analyser och ställningstaganden i frågor som sammanhänger med låneportföljens sammansättning. Detta är väsentligt för den dagliga verksamheten inom riksgäldskontoret, for en regelbunden rapportering till riksgäldskontorets styrelse och för redovisningen av resultatanalys till regeringen. De nuvarande systemen för ekonoinisk information fyller inte dessa krav och resurser inåste tillföras för att förbättra situationen. Även ADB-miljön behöver förbättras. Riksgäldskontoret föreslår att vissa investeringar genomförs för att skapa en mer flexibel datorlösning, så att det nuvarande förhållandevis starka beroendet av en enda leverantör kan minskas. Mot bakgmnd av storleken på de lån som riksgäldskontoret förvaltar anser jag att en sådan utveckling är nödvändig.
Vad gäller resursbehov för verksamheten är jag dock inte beredd att föreslå de reala resursökningar som riksgäldskontoret begän De av riksgäldskontoret föreslagna reformema bör kunna genomföras inom en oförändrad real resursram för förvaltningskostnaderaa (inkl. kostnader för systemutveckling m.m.). Detta motsvarar en anslagsnivå på 70 043 000 kronor för budgetåret 1991/92. För de två följande budgetåren bör utgångspunkten vara en oförändrad real nivå på förvaltningskostnaderaa varför budgetramen för treårsperioden har beräknats till 210 129 000 kr. Därmed krävs ytterligare rationaliseringar under treårsperioden för att uppnå besparingar på genomsnittligt 4 %, jämfört med vad riksgäldskontoret föreslagit. Det ankommer på riksgäldskontoret att avgöra hur dessa rationaliseringar skall genomföras.
En försöksverksamhet med förändrad finansieringsmodell för investeringar i viss ADB- och kommunikationsutmstning initierades budgetåret 1991/92. Riksgäldskontoret ingår i försöksverksamheten. För investeringar i ADB-utmstning beräknas riksgäldskontoret för budgetåret 1991/92 ta upp lån i riksgäldskontoret på 1,45 milj.kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 70 043 000 kr.
47
D 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och Prop. 1990/91:100
låneförvaltning Bil. 9
1989/90 Utgift 519 329 000
1990/91 Anslag 680 000 000
1991/92 Föralag 611040 000
Anslaget avser andra kostnader f 5r upplåning och låneförvaltning än finansiella utgifter och riksgäldskontorets egna förvaltningskostnaden Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av exteraa tjänster för upplåning och låneförvaltning. För budgetåret 1991/92 föreslås den förändringen att anslaget fortsättningsvis belastas med exteraa kostnader för marknadsföring av alleinanss])arkonton.
Bakgrund
Riksgäldskontoret redovisar i den fördjupade anslagsframställningen utvecklingen av kostnaderaa för upplåning och låneförvaltning inkl. vissa förvaltningskostnader för upplåningsverksamheten. Kostnaderaa har utvecklats på följande vis under budgetåren 1986/87—1989/90.
Kostnader för upplåning och
låneförvaltning budgetåren 1986/87-1989/90
Miljoner kronor
1986/87
1987/88
1988/89
1989/90
Upplåning i svenska kronor Upplåning i utländsk valuta
Totalt, upplåning
489 313
516 119
517 38
555¶Den största delen av nedgångem i upplåningskostnaderaa förklaras av att bmttoupplåningen i utländska valutor har minskat kraftigt under perioden. Minskningen av upplåningen i utländsk valuta är en följd av tillämpningen av utlandslånenoraien. Denna del av nedgången i upplåningskostnaderaa kan därmed inte hänföras till åtgärder som riksgäldskontoret på egen hand kontrolleran
Kostnaderaa har dock minskat även genom åtgärder som beslutats av riksgäldskontoret. Valöreraa på premieobligationer har höjts från 200 till 1 000 kr., och vinstplaneraa har förändrats så att färre vinster betalas ut. Därigenom har provisioner för försäljning och vinstutbetalning kunnat minskas. Riksgäldskontoret beräknar besparingen vad avser försäljningsprovisioner tUl sammanlagt 120 milj.kr. t.o.m. budgetåret 1989/90. För vinstutbetalningsprovisioner uppgår besparingen till ca 70 milj.kr. årligen fno.m. budgetåret 1988/89. Provisioneraa för inlösen av premieobligationer har däremot ökat. Dette beror på att innehavaraa av premieobligationer inte längre ges möjlighet att byta dessa till nyemitterade premieobligationer när de urspmngliga premieobligationeraa förfellen Förändringen har genomförts bl.a. för att möjliggöra att nyemissioner av premieobligationer sker vid annan tidpunkt än då utelöpande premieobli-
gationer förfeller till inlösen. Därmed erhålles en ökad flexibilitet i Prop. 1990/91:100 upplåningen, vilket ger möjlighet till lägre totala upplåningskostnaden Bil. 9 Utgifteraa för inlösenprovisioner ökar dock på grund av att bankeraas hantering vid inlösen blir mer omfettande. För budgetåret 1989/90, då premieobligationslän med en volym av 11,8 miljarder kronor löstes in, medförde detto en utgiftsökning på ca 60 milj. kr.
Riksgäldskontoret har vidare utvecklat ett nytt upplåningsinstrament. Riksgäldskonto, under de två senaste budgetåren. Riksgäldskonto är en kontobaserad låneform, riktod framförallt till hushållen, vilken avses ersätto upplåning genom sparobligationen Riksgäldskontoret har i den till regeringen inlämnade resultotanalysen bedömt att upplåning genom Riksgäldskonto kan reducera kostnadema för provisioner m.m. med 3 milj. kr. per upplånad miljard kronor, jämfört med den traditionella upplåningen genom sparobligationen
För budgetåret 1991/92 har riksgäldskontoret beräknat anslagsbehovet för anslaget Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning till 611 040 000 kr., vilket är en ininskning jämfört med anslaget för budgetåret 1990/91 med knappt 69 milj. kr. För budgetåret 1989/90 var utfellet betydligt lägre än anslaget för 1990/91 och det föreslagna anslaget för 1991/92. Detta förklaras av den ringa omfettningen på upplåningen i utiändsk valuta under 1989/90. I det underlag som ligger till gmnd för anslagsframställningar antar riksgäldskontoret att förfellande lån i uUändsk valuto skall refmansieras så att valutaskulden förblir oförändrad. När detto inte sker, såsom under 1989/90, minskar anslagsbelastningen, eftersom valutaupplåning är förenad med förhållandevis höga provisionskostnaden
Den föreslagna minskningen av anslagsbehovet på 69 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beror till viss del på minskade provisioner för vinstutbetalning och inlösen av premieobligationen Vidare beräknas provisioneraa för sparobligationer/Riksgäldskonto och allemansspar minska.
Riksgäldskontoret redovisar även bedömningar av anslagsbehovet för budgetåren 1992/93 och 1993/94. För 1992/93 bedöms utgifteraa bli 532 milj, kr. och för 1993/94 ytteriigare något lägre, 521 milj. kr. Minskningen från nivån för 1991/92 förklaras huvudsakligen av minskade provisioner för inlösen av premieobligationer genom att inga premie-obligationslån förfeller under 1992/93 och 1993/94.
4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
49 Föredragandens överväganden
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Mitt förslag: Till Riksgäldskontoret: Kostnaderför upplåning och låneförvaltning anvisas för budgetåret 1991/92 ett förslagsanslag på 611 040 000 kr.
Min bedömning
- Styraingen av kostnadema för riksgäldskontorets upplåningsverksamhet bör inte inriktos specifikt på de kostnader som belastar detta anslag, utan i stället på de totala kostnaderaa för upplåningen. Informationen om de kostnader som belastar anslaget bör dock förbättras.
- Riksgäldskontoret bör te över ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton per den 1 juli 1991.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: Riksgäldskontoret har beräknat anslagsbehovet till 611 040 000 kr. för budgetåret 1991/92 under vissa av riksgäldskontoret angivna fömtsättningan Jag föreslår att detta belopp anvisas på anslaget.
För närvarande ansvarar spardelegationen bl.a. för annonsering och annan marknadsföring av allemanssparkonton. Dessa utgör en väsentlig upplåningsform för riksgäldskontoret. Kontoret bestämmer sedan den 1 juli 1989 räntan på allemanssparkonton. Det är därför enligt min mening ändamålsenligt att riksgäldskontoret i framtiden svarar för annonsering och annan marknadsföring av allemanssparkonton. Jag föreslår i ett annat avsnitt att spardelegationens veiksamhet skall upphöra den 30 juni 1991. Riksgäldskontoret bör därför svara för marknadsföring av allemanssparkonton fno.m. den 1 juli 1991. De erforderliga medlen för marknadsföringen bör göras tillgängliga genom omdisponeringar av riksgäldskontorets totala marknadsförijigskostnaden Jag föreslår därför inga ytterligare anslagsmedel med anledning av denna nya uppgift.
I det inledande avsnittet om de totala kostnaderaa för statens skuld påpekade jag att belastningen på detta anslag inte är oberoende av belastningen på anslaget för räntor på statsskulden. Detta sammanhänger med att fördelningen mellan räntekostnader och andra kostnader, såsom provisionskostnader, varierar mellan olika låneinstmment. För viss upplåning på utländsk marknad gäller dessutom att provisionskostnadema, som kan vara av betydande storlek, de fecto utgör en finansiell utgift. De förmedlande bankeraa sätter nämligen räntesatsen förhållandevis lågt och säljer sedan lånet till underkurs, Dessa fektorer gör det nödvändigt att vid styrning av upplåningsbeslut och vid resultatanalys i efterhand beakta de totala kostnaderaa för upplåningen sammantagna, snarare än att se på kostnaderaa under resp. anslag för sig.
Belastningen på anslaget är svår att fömtsäga. Den totala upplåningsvolymen påverkas direkt av utfellet på statsbudgeten och är därför inte känd på förhand. Fördelningen av upplåningen på de olika upplåningsin-stmmenten är inte heller given. Visserligen erfordras en hög grad av
stobilitet i riksgäldskontorets emissionsverksamhet, framför allt för att Prop. 1990/91:100 upprätthålla marknaden för de olika låneformeraa. Inom denna restriktion Bil. 9 finns ändå betydande möjligheter att inrikto nyupplåningen mot de marknader som förväntas erbjuda de lägsto totola upplåningskostnaderaa. På så vis påverkas belastningen på anslaget av utvecklingen på marknaden. Om riksobligationer är den mest effektiva upplåningsformen vid ett visst beslutstillfälle, uppkommer bara en mycket begränsad belastning på anslaget. Om i stället premieobligationer är den mest kostnadseffektiva upplåningsformen, uppkommer en betydande belastning i form av kostnader för provisioner, marknadsföring och distribution.
På grund av de nämnda fåktorema anser jag att något resultotmål eller resultotkrav inte bör tillämpas separat för detto anslag. Resultotstymingen bör avse de totola kostnaderaa för upplåningen. Det är däremot angeläget att vidareutveckla redovisningen av kostnaderaa under anslaget. Riksgäldskontoret har i samband med den fördjupade anslagsframställmngen påbörjat en utveckling som innebär att utgifteraa för resp. upplåningsinstrament relateras till storleken på de emitterade lånen och den utestående lånestocken m.m.
Denna typ av infonnation är nödvändig för att utvärdera rationaliseringsförslag som innebär en väsentlig förändring av verksamheten. Ett aktuellt exempel är det ovan nämnda låneinstmmentet Riksgäldskonto. Det medför initialt en viss ökning av riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader samtidigt som (de exteraa) kostnaderaa för upplåning och låneförvaltning kan minskas avsevärt.
Bl.a. i syfte att underlätto analys av framtida förändringar i upplånings-verksamhetens uppläggning är det således önskvärt att informationen om sammansättningen av kostnaderaa för upplåning och låneförvaltning ytterligare förbättras. De skärpto kraven på informationen bör tillämpas för resultotredovisningen avseende upplåningen fno.m. budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen deb föreslår riksdagen att
1. till Riksgäldskontoret: Kostnaderför upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 611 040 000 kr.,
deb bereder riksdagen tillfälle att to del av vad jag har anfört om
2. styrningen av anslaget, och
3. ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton.
51¶D 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet Prop. 1990/91:100
Bil. 9
1989/90
Utgift
-
1990/91
Anslag
1991/92
Förslag
1000 Under detto anslag redovisas delar av den stotliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att tllcka eventuella förluster dels till följd av stotliga garantier till svensk vairvsindustri och beställare av fertyg, dels till följd av statliga garantier som inte belastor annat anslag på stotsbudgeten. Influtna avgifter och återvunna medel skall användas till att bestrida verksamhetens kostnaden Eventuella överskott, netto, redovisas för närvarande på inkomsttiUaraa Avgifter för statliga garantier resp. Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier. För budgetåret 1989/90 uppkom ett överskott i verksamheten.
Bakgrund
Riksgäldskontoret förvaltor en betydande andel av samtliga stoUiga garantien Per den 30 juni 1990 var den garanterade kapitolskulden för de av riksgäldskontoret förvaltode garantieraa 42 miljarder kr. Den totola . stotliga garantivolymen var 108 miljarder kronon Bland övriga myndigheter som förvaltor statliga garantier är exportkreditnämnden volymmässigt den största med en garanterad kapitalskuld på knappt 35 miljarder kronor per den 30 juni 1990. Ytterligare myndigheter med omfettande garantigivning, vad gäller storleken på de garanterade beloppen, är statens vattenfellsverk, televerket, Sveriges riksbank och lantbraksstyrelsen.
Riksgäldskontoret har utfärdat i huvudsak två typer av garantier, grundfondsförbindelser och kreditgarantier.
Grundfondsförbindelser ligger som bottensäkerhet för mottagaraas förbindelser och stärker därmed deras kreditvärdighet. De har riktats framför allt till vissa kreditmarknad sinstitut.
Kreditgarantier är kopplade till en viss kredit. Riksgäldskontorets kreditgarantigivning har utgjorts i'rainför allt av fertygskreditgarantier och garantier riktade till eneigisektora.
Med gällande bestämmelser är det riksdag och regering samt, såvitt avser fertygskreditgarantier, statens industriverk som fettar beslut om att statlig garanti skall lämnas för ett visst ändamål. Detta innebär att riksgäldskontoret inte gör någon riskanalys av låntagare och projekt före garantins utfärdande. Riksgäldskontorets primära roll är att påverka prissättningen på de garanterade lånen och att bevaka statens rätt sedan garantieraa har utfärdats.
Avgifter utgår för flertolet garantien Riksdag och regering beslutor vilka garantier som skall avgiftsbeläggas. Avgifterna varierar mellan 0,25 % och 1,25 % per år av det garanterade lånebeloppet.
Riksgäldskontoret redovisar i resultotanalysen och den fördjupade anslagsframställningen utgifter och inkomster under 1980-tolet för de garantier som förvaltots av rillcsgäldskontoret. Sammanfettningsvis har
fertygskreditgarantieraa åsamkat stoten betydande nettoutgifter, medan Prop. 1990/91:100 övriga åtoganden sammantagna har gett staten nettoinkomsten Den ute- Bil. 9 stående garanterade kapitalskulden för fertygskreditgarantier kulminerade 1984 dä den uppgick till ca 25 miljarder kronon Fartygskreditgarantieraa är nu under avveckling, garantiåtagandet per den 30 juni 1990 var mindre än 4 miljarder kronon
I följande tobell redovisas de ackumulerade nettoutgifteraa under 1980-tolet (budgetåren 1980/81-1989/90) för fertygskreditgarantier resp. för övriga garantiåtoganden som riksgäldskontoret förvalton Inkomster och utgifter har ackumulerats med ränto på ränto; räntesatsen har schablonmässigt satts till 10 %. De redovisade uppgifteraa avser således en uppskattning av de totola nettoutgifteraa för verksamheten under 1980-tolet i 1990 års prisnivå.
Uppskattade totala nettoutgifter under 1980-talet för de av riksgäldskontoret förvaltade statliga garantiåtagandena
Miljarder kronor
Fartygskreditgarantier
Övriga garati-ätaganden
Totalt
Utgifter
Infrianden av garantier
9,98
0,01
9,99
Inkomster
Garantiavgifter Återvinning av tidigare
1,01 infrianden 2,34
0,62 0,00
1,63 2,34
Nettoutgift
6,63
-0,61
6,02
BerSkningsprincip: Se text omedelbart ovanför tabellen.
Redovisningen av anslagsbelastningen i garantiverksamheten är kassamässig vad avser betolningar med anledning av infrianden av garantier och återvinningar av fordringar som härrör från tidigare infrianden. Detto innebär att anslagsbelastningen under ett visst budgetår inte nödvändigtvis speglar händelseutvecklingen under det året. Utgifter för infrianden kan hänföra sig till garantier som redan tidigare har identifierats som riskabla, utan att avsättningar för förväntode utgifter har gjorts. Likaledes kan återvinningar på fordringar som uppkommit vid tidigare infrianden härröra från fordringar där det varit uppenbart att åtminstone en del skulle komma att återvinnas, även om hela utgiften för infriandet omedelbart belastot stotsbudgeten. För en längre tidsperiod blir dessa periodiseringsproblem av mindre vikt om utgifter och inkomster ackumuleras över perioden. Redovisningen i tobellen torde därför ge en god bild av kostnaderaa för de av riksgäldskontoret förvaltode garantiåtogandena under 1980-tolet.
I följande tobell återfinns mer detoljerade uppgifter om riksgäldskontorets garantiverksamhet under budgetåren 1986/87—1989/90.
53¶Riksgäldskontorets garantiverksanihet budgetåren 1986/87-1989/90
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Miljoner kronor
1986/87
1987/88
1988/89
1989/90
Fartygskreditgarantier
Utgifter och inkomster
- Utgifter
Infrianden
9¶Löner och övriga förvaltningskostii.
- Inkomster
Garantiavgifter
25 Återvinning av tidigare infrianden
- Resulterande nettoutgift
-70
-193
Utestående garantiåtagande
vid budgetårets slut
11 995
8 910
5 822
3 709
Grundfondsförbindelser
Utgifter och inkomster
- Utgifter
Löner och övriga förvaltningskostii.
- Inkomster
Garantiavgifter
- Resulterande nettoutgift
-55
-66
-73
-86
Utestående garantiåtagande
vid budgetårets slut
26 461
26 440
26 440
30 855
Övriga garantiåtaganden
Utgifter och inkomster
- Utgifter
Infrianden
-
-
-
Löner och övriga förvaltningskostii.
- Inkomster
Garantiavgifter
15 Återvinning av tidigare infrianden
-
-
-
- Resulterande nettoutgift
-30
-13
-18
Utestående garantiåtagande
vid budgetårete slut
7 408
7 997
7 159
7 453
Tabellen bekräftar att fertygskreditgarantieraa har varit mest kostsamma för staten och att de har avvecklats i stor utsträckning under de senaste åren. Beloppsmässigt dominerar nu gmndfondsförbindelser och övriga garantiåtaganden (framförallt garantier till energisektorn). Kostnadema för dessa har varit: ringa under de redovisade budgetåren.
Genom att riksdagen har antsigit förslagen i prop. 1990/91:29 utvidgas riksgäldskontorets uppgifter påi garantiområdet. Riksgäldskontoret skall verka för att stoUig kreditgarantigivning bedrivs på ett systematiskt och effektivt sätt och därvid fungera som samordnare och rådgivare till andra myndigheter som handhar kreditgarantien Riksgäldskontoret skall vidare fortlöpande följa upp de kosb:iader som stoUiga kreditgarantier medför och verka för att garantieraa btsläggs med en avgift som står i proportion till den ekonomiska risk som garantin innebär för staten.
54 Föredragandens överväganden
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Mitt förslag: Till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet anvisas för budgetåret 1991/92 ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Min bedömning: Riksdagen har nyligen lagt fast att statlig kreditgaranti bör beläggas med avgift som står i proportion till den ekonomiska risk som garantin medför för steten och att utgångspunkten för avgiftssättningen skall vara att avgiften skall täcka förväntade kostnader för garantin samt hanteringskostnader. Riksgäldskontoret skall arbete efter dessa riktlinjer i sin garantiverksamhet.
Riksgäldskontoret bör utveckla en metod för årlig resultatredovisning av sin garantiverksamhet där hänsyn tas inte bara till garantiavgifter och utgifter för infrianden utan även till förändringar av värdet av garantiåtaganden och fordringar.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: Det har av detta avsnitt framgått att principen för redovisning på statsbudgeten innebär att resultotet av garantiverksamheten på kort och meddellång sikt är svårt att uppskatto. Detto är otillfredsställande. Enligt min mening bör riksgäldskontoret därför i de framtida årliga resultotredovisningaraa ange en uppskattning av kostnaderaa för den egna garantiverksamheten under budgetåret. Resultotredovisningaraa bör därför innehålla en marknadsmässig värdering av riksgäldskontorets garantiåtoganden och de fordringar som kontoret har med anledning av att garantier har infriats. Resultotmätning-en bör således to hänsyn till, fömtom avgifter och utgifter för infrianden, även förändringar av värdet av garantiåtoganden och fordringan En sådan redovisning, i preliminär form, bör lämnas i resultotredovisningen för budgetåret 1991/92, för att under nästpåföljande budgetår finna fkstore formen
Riksdagen har beslutat att utgångspunkten för avgiftsnivån på statliga kreditgarantier skall vara att avgifterna täcker förväntade kostnader för kreditgarantin inkl. hanteringskostnaden Därmed bör målsättningen för riksgäldskontorets garantiverksamhet vara att resultatet, enligt en kostnadsmässig redovisning, varken är negativt eller positivt, åtminstone sett över en längre tidsperiod. Eftersom riksgäldskontoret med gällande regler inte får bestämma vilka villkor som skall förenas med de garantier man förvaltar, finns det dock enligt min mening inte nu fömtsättningar att specificera ett övergripande resultatmål för kontorets garantiverksamhet. Det är nödvändigt att avvakta den genomgång av villkoren för stotliga kreditgarantier som riksgäldskontoret i prop. 1990/91:29 föreslogs få i uppdrag att göra.
Jag har i anslutning till behandlingen av anslaget Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader föreslagit att den av riksgäldskontoret begärda förändringen av behandlingen av löner och övriga förvaltningskostnader i garantiverksamheten genomförs. Förändringen innebär att dessa utgifter
fortsätbiingsvis belastor anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Prop. 1990/91:100 Riksgäldskontoret har vidare ledovisat att man planerar att förstärka Bil. 9 arbetskraften inom garantiverlsamheten med två personer över en tvåårsperiod. Denna förstärkning förefeller rimlig eftersom kontorets arbetsuppgifter inom garantiområdet har utökats. För att underlätto en fortlöpande bedömning från regeringskansliets sida av resursinsatsen inom garantiverksamheten bör lönekostnader, andra förvaltningskostnader och antolet årsarbetskrafter för denna verksamhet anges särskilt i riksgäldskontorets årliga resultatredovisning till regeringen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
deb föreslår riksdagen att
1. till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
deb bereder riksdagen tillfiille att to del av vad jag har anfört om
2. resultotredovisning av riJcsgäldskontorets garantiverksamhet.
D 4. Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet
1989/90
Utgift
-
1990/91
Anslag
1991/92
Förslag
1000 Under detto anslag redovisas riksgäldskontorets kreditgivning till affårs-verk m. fl. Kreditgivningen sker inom av riksdagen angivna raman På anslaget redovisas avgifter för kreditgivningen samt riksgäldskontorets kostnader för personal m.m. Ränteinkomster från kreditgivningen och ränteutgifter för det för kreditgivningen anskaffede kapitolet redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m.
Bakgrund
Riksgäldskontorets kreditgivning till affärsverk och andra statliga myndigheter har under de senaste åren expanderat relativt kraftigt. UUåningen uppgick totalt till 16,2 miljarder kronor per den 30 juni 1990.
Kostnaderaa för personal m.m. i utlåningsverksamheten täcks mer än väl av kreditavgiften Under budgetåret 1989/90 uppgick intäkteraa till 8,7 milj. kr., medan utgifteraa var 1,1 milj. kr.
Kapitol för utlåningsverksamlieten anskaffas gemensamt med riksgäldskontorets upplåning för att refinansiera stotsskulden. Det är för närvarande inte möjligt att särskilja ett resultot för utlåningsverksamheten som inkluderar ränteutgifter och ränteinkomsten
Riksgäldskontoret tor emot icJåning från ett antal staUiga myndigheten Denna inlåning bedrivs inte som uppdragsverksamhet. Verksamheten är emellertid åtminstone till vissa delar av samma karaktär som utiånings-verksamheten.
56¶Riksgäldskontoret har i den fördjupade anslagsframställningen begärt att all uUåning och inlåning skall få bedrivas som uppdragsverksamhet. Eftersom det i vissa fell kan vara svårt att dra en gräns mellan inlåning och den reguljära upplåningen begär riksgäldskontoret frihet att avgöra hur uppdragsverksamheten i detalj bör avgränsas.
Riksdagen har i behandlingen av prop. 1990/91:29 tagit stälhiing för att riksgäldskontoret skall ha till uppgift att granska avtalsvillkor vid affärsverkens upplåning och garantigivning på utländsk marknad. Riksgäldskontoret bör to ut en avgift som täcker kostnaderaa för arbetet. Riksgäldskontoret hemställer att denna verksamhet skall fä bedrivas under uppdragsverksamheten.
Föredragandens överväganden
Prop. 1990/91: Bil. 9
100¶Mitt förslag: TiU Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet anvisas för budgetåret 1991/92 ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Min bedömning: Riksdagen har nyligen lagt fast att riksgäldskontorets möjligheter till kostnadseffektiv upplåning skall användas för att ge statliga myndigheter finansiering till låga kostnader och att utlåning och inlåning i riksgäldskontoret som huvudregel bör ske på marknadsmässiga villkor. Utlåning och inlåning bör därför i allmänhet bedrivas som uppdragsverksamhet. Riksgäldskontoret bör avgöra hur uppdragsverksamheten i detolj skall avgränsas vad gäller utlåning och inlåning.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: Jag ansluter mig till riksgäldskontorets uppfettning att utlåning och inlåning i allmänhet bör bedrivas som uppdragsverksamhet. Fömtsättningaraa för en stobil utveckling av verksamheten är goda. Risken för underskott är liten. Riksgäldskontoret bör ha frihet att avgöra hur uppdragsverksamheten i detalj bör avgränsas vad gäller uUåning och inlåning. Även granskning av avtelsvillkor vid affärsverkens upplåning och garantigivning på utländsk marknad bör bedrivas som uppdragsverksamhet, eftersom denna verksamhet skall finansieras helt och hållet med avgiften
För närvarande omfettas inte riksgäldskontorets uUåningsverksamhet av den övergripande styrningen av stetsskuldens sammansättning som har beskrivits i ett tidigare avsnitt. Det är inte heller möjligt att beräkna ett resultot för utlåningsverksamheten som inkluderar ränteutgifter och ränteinkomster eftersom den upplåning som behövs för utlåningen inte är separerad från annan upplåning. Detto innebär sammantaget att styrningen av utlåningsverksamheten inte är tillfredsställande. Olika åtgärder är tänkbara för att komma till rätto med detto problem. Jag har erferit att riksgäldskontoret under våren konmier att presentera ett förslag på hur problemet skall lösas. Frågan om resultotredovisning för uUåningsverk-samheten koinmer att behandlas i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.
57¶UUåningen och inlåningen i liksgäldskontoret skall bedrivas på ett Prop. 1990/91:100 sådant satt att underskott i verksjimheten undviks. Syftet med verksam- Bil. 9 heten är dock inte att generera så stora överskott som möjligt. Riksgäldskontorets utlåning skall bidra till att andra myndigheter får tillgång till finansiering till så låga kostnader som möjligt med restriktionen att riksgäldskontorets kostnader för uUåningen skall vara ftillt täckta. En lämplig förutsättning för planering av avgiftssättningen är därför att ett måttligt överskott i verksamheten skall genereras. Därmed skapas en viss marginal för att täcka verksambietens festa kostnader vid en oväntad nedgång i uUåningsvolymen. Stabila överskott av mer betydande omfettning bör dock föranleda i;n sänkning av avgiftsnivån i kreditgivningen.
Riksgäldskontoret har i sin anskgsframstälhiing redovisat en planerad förstärkning av personalstyrkan för verksamhetsområdet utlåning och inlåning med två personer över en tvåårsperiod. Dessutom planeras en utbyggnad av ADB-stödet för verlcsamheten till en kostnad av 1 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Kostnaderaa för dessa satsningar kan täckas utan att avgifteraa för kreditgivningen höjs, och utan att underskott i verksamheten riskerar att uppkomma. Eftersom riksgäldskontorets utlåning och inlåning expanderat Ikxaftigt under de senaste åren bedömer jag dessa förstärkningar vara rimliga.
På samma sätt som för garantierksamheten bör lönekostnader, andra förvaltningskostnader och antelet årsarbetskrafter för uppdragsverksamheten anges säiskilt i riisgäldskontorets årliga resultatredovisning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen deb föreslår riksdagen att
1. till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 0(X) kr.,
deb bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
2. avgränsningen av riksgäldskontorets uppdragsverksamhet.
58¶E. Vissa centrala myndigheter m.m. Prop. i990/9i:ioo
E 1. Tbllverket: Förvaltningskostnader
1989/90 Utgift 1 095 988 247' 1990/91 Anslag 1 024 801 000' 1991/92 Förslag 1 054 523 000
' Anslagen Tullverket: Förvaltningskostnader och Tullverket: Anskaffning av viss materiel.
Tullverket har till uppgift att debitera, uppbära och redovisa tullar, skatter och avgifter som skall tas ut för varor vid införsel. Det ankommer vidare på tullverket att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om införsel och utförsel av varor samt att bedriva viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot dessa bestämmelsen Verket utövar uppsikt och kontroll över trafiken till och från utlandet och har även vissa andra övervakningsuppgiften
Den centrala ledningen för tullverket utövas av generaltullstyrelsen. Chef för verket är en generaltulldirektön Till verksledningen hör ett tullråd, ett sekretariat och en organisationsenhet. Inom styrelsen finns sex byråer, nämligen kanslibyrån, ekonomibyrån, personalbyrån, tariffbyrån, bevaknings- och kontrollbyrån samt ADB-byrån.
Tullverkets regionala organisation består av sju tullregioner, nämligen Norrbottens tullregion. Norra tullregionen. Östra tullregionen, Södra tullregionen, Helsingborgs tullregion. Västra tullregionen och Karlstads tullregion. Chefsmyndigheter för tullregioneraa är tulldirektionerna i Haparanda, Sundsvall, Stockholm, Malmö, Helsingborg, Göteborg och Karlstad. Tullregioneraa är indelade i sammanlagt 21 tulldistrikt. Ledningsorgan för tulldistrikten är distriktstullkammare. Tulldistrikten vid landgränsen är indelade i sju gränsbevakningsområden.
Generaltullstyrelsen
Resultatredovisning
Tullverket har klarat av stora årliga volymökningar av antelet dokument m.m. i utrikeshandeln utan att ha erhållit särskilda resurser härfön För det i EG/EFTA-handeln införda enhetsdokumentet har dock tullverket engångsvis tillförts ett begränsat resurstillskott om 7,4 milj. kr. per år under de senaste budgetåren. Genom att dessutom överföra vissa resurser från kontrollområdet till klareringsområdet har tullverket kunnat upprätthålla en effektiv uppbörd och åstedkomma ett acceptebelt underlag för utrikeshandelsstetistiken.
Inom tullkontrollen är narkotikabekämpniagen ett högt prioriterat område. Det är ännu för tidigt att göra en mer samlad bedömning av de två rörliga gränskontrollstyrkoraas verksamhet, som inleddes under senare delen av år 1989 i de södra resp. västra delaraa av landet. Det eftersträvade målet med dessa styrkor, nämligen att kunna variera insatseraa i tid och mm efter kontrollbehoven, håller dock på att uppnås.
59¶Fram till den 1 juli 1990 har tullverket klarat av att utbilda drygt 200 Prop. 1990/91:100 tjänstemän i den nya grundutbildrdngen, som på sikt skall öka flexibilite- Bil. 9 ten i organisationen och därmed imderlätto de förändringar som införandet av tulldatasystemet och en ny organisation medfön Under innevarande budgetår har tullverket förstärkt sina utbildningsinsatser för att komma till rätta med det besvärliga vakansläget och ytterligare ca 230 tulltjänste-n beräknas bli färdigutbildade till den 1 juli 1991.
Försöksverksamhet med fördjupad budgetdialog har under innevarande budgetår påbörjats med den Västra tullregionen. Försöket går ut på att styrningen av verksamheten skall baseras på en "budgetöverenskommelse". I överenskommelsen specificeras målen för verksamheten och önskat resultot. Regionen skall sedan ha frihet att inom givna ramar avgöra hur målen skall uppnås. Inom försöksverksamhetens ram koinmer verksam-hetsmått att utorbetas och indelning i verksamhetsgrenar att ske. Försöksverksamheten avses även ge underlag till en dialog mellan finansdepartementet och tullverket om innehållet i de myndighetsspecifika direktiv som skall utorbetas under våren 1991.
Tullverkets ADB-baserade uppföljningssystem — "TUSS" — har nu varit i drift i drygt ett år. Det är ett tidregistreringssystem som innehåller uppgifter om resursinsatser (mantimmar), prestotioner samt dokument-och trafikstotistik uppdelat på verksamhetsområdena Kontroll, Klarering och Administration. Med denna uppdelning är det emellertid svårt att to fram uppgifter om t.ex. hur stora resursinsatser som tullverket sätter in för sin narkotikabekämpning. De liittills gjorda erferenheteraa är dock att den översikUiga uppföljningen och analysen av verksamheten har underlättats genom TUSS. Uppgiftema ur TUSS har för försto gången konkret kunnat utnyttjas för dimensioneriiagsberäkningar i oiganisationsförslaget (TOR-rapporten) samt även kunniit användas för interabudgetarbetet för budgetåret 1990/91 och för den kontrollstrategiutredning som har genomförts av generaltullstyrelsen.
Generaltullstyrelsen har i bokshit för Tullverket 1988/89 och 1989/90 använt sig av TUSS för fördelning av tullverkets kostnader på olika verksamhetsgrenar enligt följande uppställningan
60¶Ekonomisk verksamhetsredovisning 1988/89 (tkr) Kostnaderna fördelade på verksamhetsområden
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Verksamhetsområden
Lönemedel
Omkostnader
Lokaler
Drift o
underhåll
anskaffning
Summa
Kontroll fördelning
700 312 0,29
34 544 0,29
20 752 0,29
15 488 0,68
271096 0,29
Klarering fördelning
262 478 0,38
45 264 0,38
27 192 0,38
5 333 0,24
340 267 0,38
Administration/ utbildning fördelning
227 942 0,33'
39 309 0,33
23 614 0,33
1 778 0,08
292 643 0,33
Summa
690 732
119 117
71559
22 598
9«4 006
'Därav 7 % utbildning
Ekonomisk verksamhetsredovisning 1989/90 (tkr) Kostnaderna fördelade pä verksamhetsområden
Verksamhets- Lönemedel områden
Omkostnader
Lokaler
Drift 0 Summa
underhåll
anskaffning
Utgifter
Verksamhetsområden:
Kontroll 241 218 fördelning 0,29 (exkl. TDS)
35 065 0,30
21358 0,30
17 405 0,68
315 046 0,30
Klarering 303 362 fördelning 0,37 (exkl. TDS)
44 100 0,37
26 861 0,37
6 143 0,24
380 466 0,37
Administration 273 108 fördelning 0,33 (exkl. TDS)
39 701 0,33
24 182 0,33
2 048 0,08
339 039 0,33
TDS-utveckling 19 828
94 543
8 398
122 973
Summa 837 516
213 409
80 799
25 800
1 157 524
(exkl .TDS) (817 688) (118 866)
(72 401)
(25 596).
(1034 551)
Organisationsöversynen
Generaltullstyrelsen har med en skrivelse den 20 juni 1990 överlämnat rapporten Tullverkets organisationsöversyn (TOR), etopp 2 och bilagt samrådsyttranden från riksrevisionsverket (RRV) och stotskontoret samt yttrande från Svenska tulltjänstemannaförbundet. I rapporten har den s.k. TOR-utredningen lämnat följande förslag orn tullverkets regionala och lokala organisation:
- indehiing av tullverket i fem tullregioner med en tulldirektion i varje Prop. 1990/91:100 region för regionala ledningsfiinktioner samt för operativt och admi- Bil. 9
nistrativt stöd;
- indelning av tullregioneraa i 41 tulldistrikt med en tullkammare som har totalansvar för verksamheten i varje distrikt;
- minskning av antalet årsarbetskrafter med 352 under en femårsperiod med början under budgetåret 1991/92;
- införande av den nya organisationen den 1 juli 1991.
Generaltullstyrelsen har i huvudsakliga delar ställt sig bakom TOR-rapportens förslag. På en punkt, nämligen i fråga om antalet tullregioner, har dock styrelsen ansett att en annan lösning bör väljas än den som föreslagits av TOR-utredningen.
Enligt styrelsens mening bör ett regionalt organ ha något tiotal myndigheter under sig för att man skall kunna ge ledningsftinktionen en reell innebörd. Det är därför enligt styrelsen svårt att se vilken ledningsfunktion den av TOR-utredningen föreslagna Sydvästra tullregionen med Helsingborg som huvudort skulle tänkas kunna ha i förhållande till fyra tullmyndigheter, varav en föreslås disponera över ca 80 % av resurseraa. Med hänsyn härtill anser generaltullstyrelsen att tullmyndigheten för Helsingborg åter bör ingå i Södra tullregionen medan tullmyndigheteraa för Halmstad, Varberg och Jönköping bör föras till den Västra tullregionen. Vad gäller valet av huvudort för den Södra tullregionen anser styrelsen att Malmö är det mest naturliga, vilket torde komma att bli än mer tydligt vid ett genomförande av en fast förbindelse över Öresund. Styrelsen konstaterar att valet av Malmö dessutom innebär en återgång till vad som tidigare har gällt för den Södra tullregionen med en organisation som kan jämföras med den nu föreslagna. Genom den föreslagna ordningen skulle enligt styrelsen de resurser som på så sätt koinmer att frigöras inom administrationen kunna utnyttjas för att bygga upp ytterligare en rörlig kontrollstyrka, förlagd till Norrland.
I sin skrivelse hemställer generaltullstyrelsen att regeringen godkänner:
- indelningen av tullverket i f/ra tullregioner, nämligen den Norra, Östra, Västra och Södra med Haparanda, Stockholm, Göteborg resp. Malmö som regionorter med tm tulldirektion för regionala ledningsfunktioner samt för operativt och administrativt stöd;
- indelningen av tullregioneraa i ett visst antal lokala tullmyndigheter (ca 40), där lokalisering och öppethållandetider bör utgå från trafikens och näringslivets behov av tullinsatser samt stotsmakteraas krav på en effektiv klarerings- och kontrollverksamhet hos tullverket;
- utnyttjandet av rationaliseringspotentialen för finansiering av tulldatosy-stemet som årligen bör bedömas i ekonomiska termer i stället för såsom TOR-utredningen föreslagit i årsarbetskraften
Stotskontoret och RRV har inte ställt sig bakom förslaget att behålla den regionala nivån genom att indela tullverket i fyra regionen Enligt statskontoret finns det i tullverksamheten inte något behov av en organisatorisk mellannivå utan landet skulle kunna indelas geografiskt och
62
administrativt i 14 tullkammare direkt underställda den centrala nivån. Prop. 1990/91:100 RRV anser att den föreslagna central/lokala datorstrukturen talar för en Bil. 9 organisation utan tullregioner och att därför ett alteraativ med 24 lokala myndigheter med anknytning till länsgränseraa hade bort undersökas närmare.
I sin anslagsframställning förordar generaltullstyrelsen ett successivt genomförande av de föreslagna organisationsförändringaraa, där kostnader och intäkter årligen presenteras i kommande anslagsframställningan För denna ordning talar enligt styrelsen säiskilt det förhållande att företagens anslutningsgrad till tulldatasystemet har en avgörande betydelse för i vilken takt rationaliseringaraa kan tas hem. För budgetåret 1991/92 föreslår generaltullstyrelsen en personalminskning med 30 halvårsarbetskrafter motsvarande 3 milj. kr. Vidare föreslår styrelsen att en verksstyrelse med lekmannainflytande blir inrättad hos tullverket hösten 1991 till en årlig kostnad om 150 000 kr.
Tulldatasystemet (TDS)
Införandet av TDS har enligt generaltullstyrelsen numera inletts i Norrbottens tullregion med en provdriftsstart i Haparanda i juni 1990 för export- och transitsystemen. Generaltullstyrelsen räknar med att export-och transitsystemen därefter successivt skall kunna införas i hela landet till juni 1992, då därmed också samtliga lokaldatorer skall ha installerats. Beträffande import- och uppbördssystemen har införandet senarelagts med ca ett halvår, så att styrelsen numera beräknar att systemen skall vara färdigutvecklade och börja tos i bruk under hösten 1991. Styrelsen räknar dock med att sluttidpunkten för införandet i oktober 1992 skall kunna hållas. Styrelsen anser vidare att de återstående systemen för vissa im-portfunktioner och efterkontroll m.m. skall kunna införas enligt den ursprungliga tidsplanen så att i stort sett samtliga tullplatser skall kunna ha tillgång till ett komplett tulldatasystem under år 1993.
För att kunna fortsätta att utveckla och införa TDS uppskattar generaltullstyrelsen numera medelsbehovet för innevarande budgetår, 1990/91, till totelt 130 milj. kr. För budgetåret 1991/92 behövs enligt styrelsen totelt 131,5 milj. kr. för bl.a. löner, omkostnader och lokaler för ADB-byrån i Luleå (69,7 milj. kr.) samt systemkonstruktion, utbildning m.m. (38,2 milj. kr.).
Generaltullstyrelsen har med en skrivelse den 10 oktober 1990 överlämnat en i förhållande till tulldateutredningens slutrapport i juni 1989 fömyad ekonomisk bedömning och lönsamhetskalkyl för TDS samt bilagt samrådsyttrande från stetskontoret och protokoll från förhandling med personalorganisationeraa. Den nya kalkylen visar att kostnaderaa för att utveckla och driva TDS under uppbyggnadsskedet, dvs. under perioden 1989/90-1993/94, numera beräknas uppgå till 520 milj. kr. i 1990 års prisläge, vilket innebär en ökning med ca 75 % i förhållande till tulldateutredningens slutrapport. Dette gör att lönsamheten för TDS i motsvarande grad har försämrats, så att hela investeringen är återbeteld först budgetåret 2001/02, dvs. sex år senare än enligt tidigare beräkning.
63¶Stetskontoret konsteterar i sitt samråd att generaltullstyrelsen valt att Prop. 1990/91:100 inte föreslå några åtgärder för ai;t förbättra den redovisade lönsamheten Bil. 9 för TDS till en företagsekonomiskt sett rimlig tidsperiod, varför en stats-finansiell belastning kommer att kvarstå under en lång tid. Då möjligheteraa att påverka kostnadssidan är begränsade anser statskontoret att ytterligare personalbesparingar utöver TOR-utredningens förslag måste göras. För att åstadkomma en tidigareläggning av lönsamhetstidpunkten från budgetåret 2001/02 till budgetåret 1996/97, med beaktande av ca två års försening av TDS-projektet, krävs enligt stetskontoret ytterligare besparingar om 200 årsarbetskrafter eller 50 milj. kr. per ån Enligt stetskontoret bör tullverkets totela resursram och förekomsten av bl.a. vakanser ge ett visst utrymme för omjmoriteringan
Generaltulbtyrebens förslag till resursförstärkningar
TXillens s.k. SPADI-system bedri>'s för närvarande med 72 dateterminaler och är avsett att ge informationsstöd till tullkriminal- och tullkontrollverksamheten. Generaltullstyrelsen har gjort en utvärdering av den hittillsvarande verksamheten som pågått under 2 1/2 ån Utvärderingen visar att SPADI är ett effektivt hjälpmedel för verksamheten, även om det visat sig svårt att mate effekteraa av systemet i konkrete termer, t.ex. antalet beslag.
Generaltullstyrelsea föreslår eu utbyggnad med 100 terminaler på tre år till en kostnad av 15,8 milj. kr., vartill koinmer löpande driftskostnader med 1,5 milj. kr. per ån För 1991/92 begärs en utbyggnad med 33 terminaler till en ökad kostnad av 6,9 milj. kr., varav 2,1 milj. kr. behövs för att driva systemet på nuvarande nivå.
Den provverksamhet med flygcvervakning som har pågått under två år inom Norrbottens, Helsingborgs och Karlstads tullregioner visar enligt generaltullstyrelsen att flygspaning utgör ett värdefullt komplement till övriga resurser, såväl för den allmänna tillsynen i gränsområden som vid målinriktade aktionen Styrelsen anser därför att flygspaning bör utgöra ett permanent inslag i den framti(fe tull verksamheten och begär 1,5 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
I avvaktan på att tulldatasysteinet kommer att införas yrkar generaltullstyrelsen 4,2 milj. kr. motsvaiande 14 tjänster för det fortsatta merar-betet i den s.k. produktionen med enhetsdokumentet och 4,5 milj. kr. för att klara de fortsatte problemen i samband med den omfettande stotistik-bearbetningen på central nivå.
Styrelsen begär vidare en utbyggnad av systemet med elevlöner för förtidsrekrytering av tulltjänstemiin.
64¶Aniilagsöversikt
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
(antal tjänster)
Ceneraltullstyrelsen Tullstaten
320 3 540 3 860
Anslagsposter
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)
Lokalkostnader
Uppbyggnads- och investeringskostnader för ett nytt tull-datasystem
Summa kostuader
894 701 000
(775 235 000)
99 800 000
80 000 000 1 074 501 000
+ 104 309 000
(+ 75 034 000)
+ 25 913 000
-80 000 000 + 50 222 000
Intäkter
Ränta på tullverkets checkräkning Tullförrättningsavgifler Försäljning av informations-
och statistiktryck m.m. Summa intäkter
10 000 000 41 500 000
1 700 000 53 200 000
+ 8 500 000
+ 8 500 000 + 17 000 000
Nettokostnad
1 021 301 000
+ 33 222 000
Föredragandens överväganden
Inriktning och resultat av \'erksamheten
Inom de närmaste åren är det särskilt angeläget att tullverket fortsätter uppbyggnaden av tulldatasystemet så att det blir tillgängligt i hela landet. Stora ansträngningar bör ägnas åt att förmå företagen att ansluta sig till den elektroniska överföringen av uppgifter för import och export. En förutsättning för att datoriseringen skall ge positiva effekter för samhället är också att tullverkets organisation blir mer effektiv och rationell. Jag återkommer i det följande till dessa frågon
På lite längre sikt kommer det sannolikt att bli en mycket avgörande fråga att anpassa tull verksamheten till de förhållanden som koinmer att råda vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.
Ett övergripande mål för den nuvarande tullverksamheten är att göra eu lämplig avvägning mellan näringslivets krav på en snabb och smidig tullhantering samt statsmakteraas krav på en effektiv tullkontroll. Härutöver skall tullverket säkerställa en riktig debitering och uppbörd av tullar, skatter och avgifter samt ta fram underlag för utrikeshandelsstatistiken.
I budgetpropositionen 1990 (bil. 9, s. 49-50) redovisades resultatet av redan gjorda satsningar på tullens narkotikabekämpning, där personalför-stärkningar, fler narkotikahundar och bättre teknisk utmstning medfört fler narkotikabeslag. Uppbyggnaden av särskilda gränskontrollstyrkor och
5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
65¶SR\DI-systemet syftar till en ännu effektivare narkotikabekämpning. Prop. 1990/91:100
Under innevarande budgetår är det min avsikt att särskilt följa upp den Bil. 9 pågående försöksverksamheten med budgetöverenskommelse mellan generaltullstyrelsen och Västra tullregionen samt tullverkets försök att vidareutveckla uppföljningssystemet TUSS. Resultatet av denna uppfölj-ningsverksamhet anser jag bör kunna ligga till grund för den kommande dialogen mellan finansdepartementet och tullverket avseende de myndighetsspecifika direktiv som skall utformas under våren 1991.
Enligt boksluten för tullverket 1988/89 och 1989/90 framgår av den ekonomiska verksamhetsredovisningen att de totala kostnadema för tullverket har Ökat med 130,5 milj.kr. Ökningen utgörs till övervägande del av lönekostnader inkl. kostnader för administration och utbildning. Härutöver tillkommer kostnader om ca 123 milj.kn för att utveckla tulldatasystemet. En analys av kostnadsutvecklingen har inte gjorts i tullverkets bokslut. Det är nu enligt min mening angeläget att generaltullstyrelsen i samband med kommande bokslut gör en kostnadsanalys av sin verksamhet, varvid det nämnda uppföljningssystemet TUSS bör kunna vara till god hjälp.
Organisationsöversynen
Generaltullstyrelsens förslag till ny regional och lokal organisation för tullverket har remissbehandlats. Yttranden har inhämtats från länsstyrelsema, kommerskollegium och näringslivets oiganisationer samt de feck-liga organisationeraa.
Länsstyreberna uttrycker varierande åsikter beroende på hur den egna regionen har behandlats i tulloiganisationsförslaget och motsätter sig i princip föreslagna indragningar av tullmyndigheten Länsstyrelsen i Malmöhus län motsätter sig förslaget att inordna Helsingborgs tullmyndighet i den Södra tullregionen med Ivlalmö som huvudort.
Flera av länsstyrelseraa anser att det hade varit till stor fördel om också förslaget till central organisation samt konsekvenseraa av statskontorets och RRVs förslag hade lämnat utgöra underlag för en samlad bedömning av den framtida tullorganisationen.
Näringslivets organisationer föratsätter generellt att även den framtida tullservicen kan fiillgöras på ett tillfredsställande sätt. För ett genomförande av det nu föreliggande o:rganisationsförslaget uttrycks en stor tveksamhet med anledning av oklaiheter bl.a. i fråga om generaltullstyrelsens kommande organisation, behovet av tullregioner, företagens benägenhet att ansluta sig till tulldatasystemet och resultatet av tullens interaa kontrollstrategiutredning.
De fackliga organisationerna ställer sig tveksamma till det nu presenterade oiganisationsförslaget och pekar på ett antal osäkerhetsfektorer, såsom företagens beräknade aiislutningsgrad och därmed också den rationaliseringspotential som kan frigöras, utvecklingen i Östeuropa och EG-integrationens effekten
Svenska tulltjänstemannaförbundet har i en skrivelse den 13 december 1990 krävt att den s.k. TOR-utredningens förslag inte genomförs och att
nuvarande tullorganisation fryses i avvaktan på en EG-anslutning samt att Prop. 1990/91:100 en särskild tullkommission i EG-frågor med bred tull- och samhällskun- Bil. 9 skåp tillsätts.
Den avvaktande hållning som ett flertal av remissinstanseraa ger uttryck för måste enligt min mening vägas mot önskemålet om att så snart som möjligt få en rationellare organisation också inom tullverket så att verket står bättre mstet att möta de nya krav som tullverksamheten kommer att ställas inför inte minst genom den europeiska integrationen. Jag har också erferit att generaltullstyrelsen har inlett ett visst arbete som syftor till att belysa frågan om hur ett eventuellt svenskt medlemskap i EG skulle påverka tullens verksamhet. Det är dessutom viktigt att tullverket — i likhet med andra stotliga myndigheter — snarast underkastes de ökade kraven på förayelse och effektivitet.
I en analys av stetskontorets och RRVs alteraativa organisationsförslag anför generaltullstyrelsen följande. De 14 tullmyndigheter som stetskontoret föreslagit innebär i sig ingen ändring i förhållande till TOR-för-slaget när det gäller var tullverksamhet skall vara lokaliserad. Stetskontoret har också utgått från samma resursmängd. Om budgetdelegering kopplat till verksamhetsansvar skall ske från de föreslagna 14 myndigheteraa till de lokala enheteraa innebär dette, enligt generaltullstyrelsen, att i praktiken 14 regioner har upprättets med stetskontorets förslag, att jämföra med de av styrelsen föreslagna fyra regioneraa. Vid mer omfettande förändringar av verksamheten som berör flera myndigheter måste besluten enligt stetskontorets förslag flyttas upp till central nivå. Styrelsen anser att sådana frågor primärt skall lösas på regionnivå, dvs. så nära verksamheten som möjligt.
Den av RRV föreslagna organisationen med 24 lokala tullmyndigheter med anknytning till länsgränseraa blir menar styrelsen, med tanke på verksamhetsunderlaget, för stor i vissa delar av landet. Spännvidden skulle variera mellan ca 900 tjänster vid tullmyndigheten i Malmöhus län och 7 tjänster vid tullmyndigheten på Gotland. Vidare pekar styrelsen på att den trafik- och näringslivsstruktur som utgör tullverkets verksamhetsområde ser annorlunda ut än samverkansmyndigheteraas. Vad gäller tulldatesystemets central/lokala struktur är denna enligt styrelsen endast ett uttryck för en teknisk lösning och har ingen direkt koppling till led-ningsstmkturen för tullverkets organisation.
Eldigt min mening är det angeläget att nu lägga fest strukturen i tullverkets lokala och regionala organisation. Ett genomförande av det förslag som stetskontoret lagt fram i samrådsyttrande skulle — liksom för övrigt även RRVs förslag — medföra en inte obetydlig försening, eftersom ytterligare utredningsarbete skulle behövas. Finansieringen av tull-datesystemet skulle därmed också försämras och den erforderliga förayelsen av tullverket få skjutas framåt i tiden.
Ledning, styrning och uppföljning — liksom budgetdelegering — kopplat till verksamhetsansvar i en så komplex och för hela landet täckande organisation som tullverket, fömtsätter som styrelsen anfört ett led mellan den lokala verksamhetsnivån och den centrala nivån. Jag delar således styrelsens uppfettning att en regional nivå inom tullverket bör
finnas kvan I likhet med generdltullstyrclseu anser jag också att antalet Prop. 1990/91:100 regioner bör begränsas så att det endast bör inrättas tyra tullregionen Bil. 9 Tullmyndigheten i Helsingborjf! oi* 80 % av resureema skulle såsom styrelsen påpekat bli alltför domineiande i den av tullverkets oiganisa-tionsutredning föreslagna Sydvästra tullregionen, som därtill endast skulle omfetta ytterligare tre tullmyndigheten Utvecklingen mot en fäst förbindelse över Öresund talar oclså euligt min mening för Malmö framför Helsingborg som regionhuvudort.
Inom de fyra regioneraa bör det euligt miu mening finnas ett lämpligt antal lokala tullmyndigheten Det bör dock iute ankomma på vare sig regeringen eller riksdagen att eiakt fastställa antalet lokala tullmyndigheter eller lokaliseringen av dessa. I stallet auser jag att det är trafikens och näringslivets behov av tulliusatier samt statsiuakteiuas krav på en effektiv och rationell klarerings- och kontrollverksamhet hos tullverket som bör vara styrande för hur tull verksamheten oigauiseras och lokaliseras.
I vilken takt som rationaliseriugania kan genomföras är, som styrelsen påpekat, i mycket hög grad beroende av företagens beuägeuhet att ansluta sig till tulldatasystemet. Del är också av detta skäl euligt min mening inte ändamålsenligt att festställa en exakt organisation för tullverket. Jag fömtsätter i stället att generaltidlstyreiseu kontinuerligt anpassar organisationen till rådande behov av tulliusatsen I samband med frågan om finansiering av tulldatasystemet återkommer jag till de besparingar som behöver göias under de närmaste fem åren.
Sammanfettningsvis ställer jag mig således bakom de av geueraltullsty-relsen föreslagna oiauisatiousäiidriugarna som innebär en indehiing av Sverige i fyra tullregioner ~ Norra, Östra, Västra och Södra — med Haparanda, Stockholm, Göteboi;g resp. Malmö som regionhuvudorten Regionerna bör vidare indelas ii ett autal tulldistrikt med en tullkammare som har totalansvaret för verksamlieten inom distiiktet. Som en delvis finansiering av tulldatasystemet godtar jag också förslaget om en personalminskning med 352 åiarbetskiafter uuder en femårsperiod med början under budgetåret 1991/92. Härutöver tillkouimer de besparingar som krävs för att förbättra lönsamheten för tulldatasystemet, som jag senare återkommer till. Den nya orgauisationen bör kunna införas den 1 januari 1992.
I likhet med vad som gäller för de flesta andra myndigheter bör det enligt min mening även hos tullverket inrättas en verksstyrelse med lekmannainflytande. Det är därför miu avsikt att inom kort föreslå regeringen att vidta erforderliga ändringar i tullverkets instmktion. Jag har iute beräknat några särskilda medel för imättaudet av verksstyrelsen.
Vid utformningen av den centrala organisationen hos tullverket utgår jag från att generaltullstyrelseu anpassar även denna organisation till de förändrade krav som framöver kommer att ställas på tullverket.
68¶Thlldata.sysfemet (TDS) Prop. 1990/91:100
Bil. 9 Införandet av TDS har numera inletts i Norrbottens tullregion med en
provdriftsstart i Haparanda i jimi 1990 för export- och transitsystemen. Vad gäller import- och uppbördssystemen har tidpimkten för införandet senarelagts med ca ett halvår, varför siysteroen numera beräknas börja tas i drift under hösten 1991. General tullstyrelsen räknar dock med att den urspmngliga tidsplanen skall kunna hållas i fråga om införandet av de återstående .systemen för vissa importfunktioner och efterkontroll m.m., så att i stort sett samtliga tullplatser skall kimna ha tillgäng till ett komplett tiilldatasystem under år 1993.
För att generaltullstyrelsen skall kunna fortsätta att utveckla och införa TDS enligt de urspmngliga planerna har jag för avsikt att i samband med förslag om utgifter på tilläggsbudget It till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 återkomma till behovet av medel för TDS.
I budgetpropositionen 1990 föreslog jag att 80 milj. kn skulle anvisas för ytterligare uppbyggnads- och investeringskostnader för TDS i avvaktan på att generaltullstyrelsen presenterar förslag om en finansiering av TDS. I sin anslagsframställning har styrelsen pekat på sin särekilda skrivelse med förslag till tullverkets regionala och lokala organisation som en lämpUg finansiering. Enligt förslaget kan totalt 352 årsarbetskrafter inbesparas, varav 260 på grund av datoriseringen och 92 genom andra effektiviseringar av verksamheten. Detta besparingsförslag bygger på den lönsamhetskalkyl som lämnades i samband med tiilldatautredningens slutrapport i juni 1989. Generaltullstyrelsen har i samråd med statskontoret gjort en förayad ekonomisk bedömning och lönsamhetskalkyl för TDS. Den nya kalkylen visar att kostnaderna för att utveckla och driva TDS under uppbyggnadsskedet uppgår till 520 milj. kn i 1990 års prisläge, vilket innebär en ökning av kostnaderaa med ca 75 % i förhållande till tulldatautredningens slutrapport. Detta gör att lönsamheten för TDS i raotsvarande grad har försämrats, så att hela investeringen är återbetald först budgetåret 2001/02, dvs. sex år senare än enligt tidigare beräkning.
Enligt min mening är det angeläget att åtgärder vidtas som förbättrar den nu redovisade lönsamheten för TDS till en företagsekonomiskt sett rimlig tidsperiod för att undvika att en statsfinansiell belastning kvarstår under en alltför lång tidsperiod. Såsom också statskontoret framhållit är möjligheteraa att påverka ko.stnadssidan begränsade varför ytterligare besparingar utöver de föreslagna 352 årsarbetskrafterna måste göras. För att få lönsamhet i systemet enligt den tidigare kalkylen krävs det ytterligare besparingar om 50 milj. kr. per år under en femårsperiod, dvs. totalt 250 milj.kr.
En förbättrad lönsamhet för TDS kan enligt generaltullstyrelsen huvudsakligen åstadkommas genom personalbesparingar, eftersom tullverkets förvaltningskostnader till drygt 80 % består av lönen
Genom att maximalt utnyttja en tidigareläggning av de föreslagna per-sonalminskningaraa kan enligt tullverkets hittillsvarande planering kostnaderaa minska med ytterligare 35 milj.kn under den närmaste femårsperioden. Hämtöver anser jag att det bör vara möjligt, bl.a. genom att
endast inrätta fyra tullregioner samt genom vissa ändringar i den lokala Prop. 1990/91:100 och centrala organisationen, att under åren 1992—1996 minska kostnader- Bil. 9 na för tullverket med ytterligars 40 milj.kr.
Om tullverket dessutom skall klara av att finansiera de 175 milj.kr. som återstår av de totalt 250 railj.kr. måste stora ingrepp göras i kvarvarande tullstationers öppethållande eller i verksamhetens totela kon-trollnivå. Effekteraa härav skulle i inånga fell innebära att stora avsteg måste göras från rimliga kontn>llambitionen
Mot denna bakgrund är jag inte beredd att föreslå ytterligare besparingar inom tullverksamheten för att även finansiera de återstående 175 milj.kr. för att f TDS lönsamt till budgetåret 1996/97. Redan de föreslagna besparingarna innebär stora påfrestningar för tullverksamheten samtidigt som det kan fömtses att rörligheten från framför allt Östeuropa men även från andra delar av vår omvärld koinmer att öka kraftigt och att det därmed ställs ökade krav på tullverket. Det är enligt min uppfettning inte heller rimligt att tullverket helt skall bekoste den fördyring av datoriseringen som beror på lokaliseringen av tulldatecentralen till Luleå, införandet av ett tekniskt mycket komplicerat system i central/lokal struktur och som dessutom drivs som stetligt pilotfell inte minst vad gäller elektronisk överföring av uppgifter och därtill knutna regler för ansvarighet för lämnade uppgiften Även de mycket avancerade säkerhets-anordningaraa vid tulldatecentralen i Luleå har bidragit till de ökade kostnaderaa.
Av vad som framgått av den tidigare redogörelsen utgör de totela besparingaraa som tullverket behöver göra under de närmaste 5-6 åren för att finansiera TDS 352 årsarbetskrafter motsvarande ett ackumulerat belopp om ca 225 milj.kr. samt ytterligare 75 milj.kr., dvs. totalt 300 milj.kr. För budgetåret 1991/92 har generaltullstyrelsen föreslagit en besparing om 3,8 milj.kr. Det bör dock vara möjligt att åstadkomma en större besparing redan under dette förste ån Jag är dock inte nu beredd att exakt ange storleken på besparingen för 1991/92. Jag räknar ändå med att generaltullstyrelsen efter hand skall kunna te fram erforderligt material för stetsmakteraas uppföljning av de ekonomiska konsekvenseraa av tullverkets datorisering. Utgångspunkten måste dock vara att de ovan nämnda besparingama skall kanna åstedkommas under den kommande femårsperioden.
Vissa resursförstärkningar
Vid tillämpning av ett rationaliseringskrav på tullverket för budgetåret 1991/92 har jag beräknat 13,6 milj. kr. för konkrete effektivitetshöjande åtgärder inom tullverksamheten. Medlen bör kunna disponeras av generaltullstyrelsen först efter särslalt beslut av regeringen.
Som jag har nämnt i det föregående anser jag det viktigt att tullverket skall kunna ha en sådan rörlighet i sin organisation att den kan anpassas till de olika krav som ställs frim stetsmakteraas och näringslivets sida. I ett läge med så kraftiga besparingar inom tullverksamheten för att finansiera tulldatasystemet finner jag det särskilt angeläget att tullverket
70
ges möjlighet att kunna upprätthålla en fullgod infrastrakturell klarerings- Prop. 1990/91:100 och kontrollservice för att kunna tillgodose näringslivets och samhällets Bil. 9 ökade krav på tullinsatser i samband med nya färjelinjer m.m. För tullförrättningar på obekväm tid och utom tullplats ter tullverket in avgifter som beräknas uppgå till 50 milj. kn för budgetåret 1991/92. Av dessa tullförrättningsmedel disponerar tullverket för närvarande 41,5 milj. kr. för sin förvaltning. Med anledning av dessa oftast snabbt uppkonrma behov av tullinsatser för nyinrättede färjelinjer m.m. anser jag att även de återstående 8,5 milj.kr. av tullförrättningsmedlen bör få återföras till tullverket för sådana insatsen
För att effektivisera tullverkets narkotikabekämpning har jag beräknat 6,9 milj.kr. för en utbyggnad av SPADI-systemet. Däremot har jag inte beräknat några särskilda medel för en verksamhet med flygövervakning. I den mån generaltullstyrelsen ändå bedömer att denna verksamhet är angelägen får den klaras av inom ramen för anvisade medel, t.ex. genom en något lägre utbyggnadstakt av SPADI-systemet.
För det fortsatte arbetet med granskning och registrering av enhetsdokumentet förordar jag att tullverket även under nästa budgetår får disponera 7,4 milj.kr. i avvaktan på att tulldatesystemet tes i bruk.
I samband med att tullverket övertar ansvaret för tillståndsgivning för viss utrikes yrkestrafik från Transportrådet fno.m. den 1 januari 1992 har jag beräknat medel för 3 årsarbetskrafter motsvarande 750 000 kr.
Den av generaltullstyrelsen föreslagna utbyggnaden av systemet med elevlöner för förtidsrekrytering av tulltjänsteman är jag inte beredd att ställa mig bakom med hänsyn till den anpassning av tullorganisationen som behöver göras om Sverige blir medlem i EG. Jag räknar med att styrelsen skall återkomma till regeringen med en förayad bedömning av framtida rekryteringsbehov.
Ändrad anslagskonstruktion
Anslaget E 2. Tullverket: Anskaffning av viss materiel föreslås tas in under anslaget E 1. Tullverket: Förvaltningskostnader med ett oförändrat belopp om 3,5 milj.kr. Under anslaget föreslås vidare den särskilda anslagsposten Drift och underhåll av teknisk materiel m.m. införas under posten för Förvaltningskostnaden Intäkteraa under anslaget för Tullför-rättningsavgifter och för Försäljning av informations- och stetistiktryck m.m. föreslås öka med 8,5 milj.kr. vardera, vilket motsvarar de beräknade inkomsteraa för budgetåret 1991/92. Tullverket får tillgodoräkna sig de totela inkomsteraa under dessa två poster för sin förvaltning.
Honställan
Jag hemställer att regeringen
1. deb besluter att bereda riksdagen tillfälle att te del av vad jag har anfört angående inriktningen av de föreslagna ändringaraa i tullverkets organisation,
2. deb föreslår riksdagen att till E 1. Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 054 523 000 kr.
71¶E2. Konjunkturinstitutet Prop. 1990/91:100
1989/90 Utgift 21 308 000 ' '
1990/91 Anslag 22 257 000
1991/92 Förslag 24 270 000
Konjunkturinstitutet är ett vetenskapligt forsknings- och utredningsorgan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, utarbete prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning härtill.
Chef för konjunkturinstitutet är en generaldirektön Institutets uppgifter är fördelade på tre verksamhetsområden: Forskning, löpande verksamhet och administration.
Bakgrund
Konjunkturinstitutets verksamhet kan indelas i tre produktområden:
1. Konjunkturanalys och konjunturprognoser
2. Forskning och metodutvecldiag
3. Särskilda utredningar
Det dominerande inslaget i iristitutets arbete har varit konjunkturanalyser och prognoser (löpande verksamhet), där också konjunkturbarometera spelat en viktig roll. Den information som produceras ger underlag främst för den ekonomiska politiken men också för andra bedömares konj unk turprognosen
De senaste 3—4 åren har ekonomiskt modellarbete blivit en betydelse-ftill del i verksamheten. Delvis rör det sig om metodutveckling för de egna prognoseraa, men modellerna är också hjälpmedel för bl.a. låmg-tidsutredningaraa samt i analyscT och utvärderingar av ekonomisk politik.
Det viktigaste spridningssättet för analysresulteten är via olika slags publikationer: Konjunkturrapporter, analysunderlag, konjunkturbaromet-raraa och pressmeddelanden. Uppdragsverksamheten har byggts ut de senaste åren, men den är fiartferande av relativt begränsad omfettning. Huvuduppgiften inom dette område är att tillhandahålla statistisk information för vissa stora avnämars bland företeg och organisationen
Resursåtgången för konjunkturinstitutets löpande verksamhet bar kunnat minskas de senaste åren, trots en viss utökning av verksamheten. Till dette har bl.a. en mer systematisk ADB-användning bidragit. Betydligt större förändringar i det avseendet håller emellertid på att genomföras, och det gäller också beträffande utnyttjandet av modellarbetets resultet i prognoseraa. Konsekvensema av denna metodutveckling för analysarbetets kostnader och kvalitet är än så länge svåra att överblicka.
Konjunkturinstitutets förslag
Institutets förslag för budgetåret 1991/92 och för den kommande treårsperioden kan sammanfettas enligt följande. Konjunkturinstitutets huvudförslag ansluter sig till budgetdirektiven och
72
innebär en reducering av ramanslaget med 5 % under perioden 1991/92—1993/94. Nedskäroingen har fördelats med 1,5 procentenheter på vardera av de två första budgetåren och 2 procentenheter på det tredje året. Institutet framhåller att nedskäraingen måste åstadkommas genom personalminskning inom den löpande analys- och prognosverksamheten.
I ett alteraativt förslag före.slår konjunkttirinstitutet: att de rationaliseringsvinster som kan uppnås i den löpande prognos-verksamheten under budgetåren 1991/92—1993/94 får användas inom institutet för utredningsprojekt inom särskilt angelägna områden samt metod- och kompetensutveckling i anslutning till det översynsprojekt som bedrivs i samarbete med ekonomiska rådet, att personalstyrkan utökas med en heltidstjänst fr.o.m. budgetåret
1991/92 för konjunkturbarometera, att en anslagsökning med 750 000 kr. beviljas för kompetenshöjande
åtgärder, att en investeringsram för ADB-utmstning på totalt 1 360 000 kn för treårsperioden godkänns.
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Föredragandens överväganden
Mitt förslag: Till Konjunkturinstitutet anvisas för budgetåret 1991/92 ett ramanslag på 24 270 000 kr. Min bedömning:
— Huvudmålet för institutets verksamhet är att på ett effektivt sätt göra högkvalitativa analyser av den ekonomiska utvecklingen.
— Konjunkturinstitutet bör under den kommande treårsperioden vidareutveckla såväl förmågan att te fram träffsäkra korttidsprognoser som förmågan att göra ekonomisk-politiskt relevanta analyser av förloppen och samband i tidsperspektivet 1—3 år.
Budgetram: För treärsperioden 1991/92—1993/94 bör medel för konjunkturinstitutets verksamhet beräknas med utgångspunkt från det huvud-alteraativ, med en reducering av ramanslaget med 5 % i volym under treårsperioden, som konjunkturinstitutet utgär ifrån i .sin anslagsframställning. Minskningen av utgiftema bör ske med 1,5 % vardera av de första två budgetåren och med 2 % det tredje budgetåret.
Skälen för mitt förslag: Konjunkturinstitutets produkter utgör viktigt underlag för regering.skansliets ~ framför allt finansdepartementets — verksamhet. En stor del av institutets produktion används som avgörande underlag för budgetpropositionen, kompletteringspropositionen, andra propositioner, långtidsutredningaraa samt annat arbete som finansdepartementet ansvarar fön Institutet skall också utföra forskning och metodutveckling samt särskilda utredningan
Efterfrågan på snabb, aktuell konjunkturinformation har ökat på senare
73
tid. Institutet måste vidareutveckla såväl förmågan att ta fram träffsäkra Prop. 1990/91:100 korttidsprognoser som förmågan att göra ekonomisk-politiskt relevanta Bil. 9 analyser av förloppen och sambajid i tidsperspektivet 1—3 ån Det stora översynsprojekt, som har initierats i samarbete med ekonomiska rådet, koinmer att innehålla en genomgång av analysmetoder och prioriteringar, särskilt med hänsyn till informationsbehovet för stabiliseringspolitiken. Redan nu bör emellertid en förstji prövning göras av detaljeringsgraden i prognosarbetet på olika områden mot behovet av disaggregerad prognosinformation och ökad precision i prognosema. Detto aktualiseras i samband med att den ekonometriska makromodellen KOSMOS nu integreras som hjälpmedel i prognosarbetet. Möjligheteraa till tidsbesparingar genom ett ökat inslag av modellkalkyler bör övervägas. Så t.ex. bör känslighetsanalys och olika alteraativa prognoskalkyler kunna genomföras med KOSMOS. Flera delområden i den löpande verksamheten kan också urskiljas, där ökade satsningar på metodutveckling och förbättrat prognosunderlag är angelägna. På två sådana områden har en utbyggnad redan inletts. Det gäller dels analyser av löneutveckling och lönebildning, dels en utvidgning av barometemndersökningaraa till att också omfetta varuhandeln och en del andra tjänsteproducerande branschen
Forskningsenhetens verksamhet har i uppbyggnadsskedet dominerats av arbetet med makroekonomiska modellen Utrymmet för att formulera och driva fristående, probleminriktode projekt har varit begränsat. Vidareutveckling av modellema (särskilt prognosmodellen KOSMOS) kommer att to stora resurser i anspråk också de följande åren. Det gäller bl.a. att utveckla utbudssidan i KOSMOS och komplettera den med delmodeller för finansiella marknader och lönebildning. Vidare kommer modellutvecklingsarbete i anslutning till den kommande långtidsutredningen att krävas. Samarbetet med utomstående forskare i KIs och ekonomiska rådets översynsprojekt kommer i hög grad att engagera personalen vid forskningsenheten. Bland särskilda projekt med hög angelägenhetsgrad kan nämnas dels analyser av skattesystemets betydelse för resursanvändning, kapitolbildning och inkomstfördelning, dels tidsserieanalys av kva-litotiva indikatorer (barometerdata) som kan förbättra underlaget för konjunkturprognosen
Vid en genomgång av framtida arbetsuppgifter måste slutligen beaktas den snabbt ökande efterfrågan på insatser inom särskilda utredningsprojekt. Det kan gälla utvärdering av ekonomisk-politiska reformer, utveckling av ekonomisk statistik och "politikanalys" inom ramen för statligt kommittéarbete. Denna tredje huvuduppgift för institutet — vid sidan av löpande verksamhet och forskning/metodutveckling — bör vara en viktig del av verksamheten de närmaste åren.
Enligt min bedömning står de resultat som uppnåtts, huvudsakligen i form av publikationer, rapporter, analysunderlag etc., i god relation till de mål som uppställts. Effektiviteten har sålunda varit god och produktiviteten har ökat med avseende på det som är möjligt att kvantitativt mäta.
Sammanfettningsvis anser jag att konjunkturinstitutet under den kommande treårsperioden bör vidareutveckla såväl förmågan att ta fram träff-
74
säkra korttidsprognoser som förmågan att göra ekonomisk-politiskt rele- Prop. 1990/91:100 vante analyser av förloppen och samband i tidsperspektivet 1—3 än En Bil. 9 prövning bör göras av detaljeringssgraden i prognosarbetet på olika områden mot behovet av disaggregerad prognosinformation och ökad precision i prognoseraa. På forskningsområdet bör verksamheten, vid sidan av arbetet med det pågående översynsprojektet samt modeluttvecklings-arbete, inriktas på att analysera dels skattesystemets betydelse för resursanvändningen, kapitalbildning och inkomstfördelning, dels indikatorer som kan förbättra underlaget för konjunkturprognosen
Från och med budgetåret 1991/92 beräknarjag, utöver den reducering med 1,5 % i enlighet med det rationaliseringskrav som konjunkturinstitutet utgår ifrån i sin anslagsframställning samt utöver pris- och löneomräkning, 230 000 kr. årligen för utvidgningen av barometerundersökningen till att också omfetto tjänsteproducerande företog. Denna utvidgning bedömer jag som mycket angelägen.
Förändringaraa i arbetsuppgifter för enskilda handläggare och utredare vid institutet ställer krav på kompetens över ett bredare falt. Denna kompetensutveckling kan i viktiga delar åstodkommas genom omdisponering-an Det är emellertid också nödvändigt att i större utsträckning än nu kunna rekrytera och behålla personal med forskningsmeriter och stor utredarerferenhet. Det är enligt min mening angeläget att andelen anställda med kvalificerad utbildning över grundexamen ökas. Dessutom bör institutet ges möjlighet att rekrytera personer med bred utredarerferenhet för att stärka den ekonomisk-stotistiska kompetensnivån.
Jag förordar att konjunkturinstitutet från och med budgetåret 1991/92 tillförs ett belopp på 500 000 kn per år för en sådan kompetensutveckling.
En försöksverksamhet med ändrad finansieringsmodell för investeringar i viss ADB- och kommunikationsutmstning initierades budgetåret 1990/91. Konjunkhirinstihitet omfettas fno.m. budgetåret 1991/92 av denna verksamhet. För investeringar i ADB-utmstning beräknas konjunkturinstitutet för budgetåret 1991/92 att få to upp ett lån i riksgäldskontoret på 760 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
deb föreslår riksdagen att till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 24 270 000 kr.
deb bereder riksdagen tillfälle att to del av vad jag anfört om inriktningen av konjunkturinstitutets verksamhet.
75
E 3. Bankinspektionen Prop. 1990/91:100
Bil. 9 1989/90 Utgift 1 000 Reservation -
1990/91 Anslag 1 000
1991/92 Förslag 1000
Bankinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift att utöva tillsyn över banker, bankfilialer och representationskontor för banken Inom bankområdet ingår det i inspektionens uppgifter att följa såväl sven.ska bankers etobleiringar i uflandet som verksambeten vid utländska bankers dotterbolag, filialer och representationskontor i Sverige. Inspektionen är vidare tillsynsmyndighet för finansbolag, kreditaktiebolag, hypoteksinstitutioneraa, Stockholms fondbörs, fondkoromis-sionsbolag. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Upplysningscentralen UC Aktiebolag samt för fondbolag, dvs. bolag som förvaltar aktiefonden Bankinspektionen är registreringsmyndigbet för bankeraa och häller en förteckning över finansbolag. En särskild uppgift för bankinspektionen är att följa utvecklinge.n av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom tillsynsområdet samt att föra kar- tellregisten Inspektionens tillsynsverksamhet omfettar även uppgifter inom konsuroentskyddsområdet, t.ex. granskning av avtalsvillkor samt tillsyn enligt konsumentkreditlagen. Bankinspektionen har uppgifter av övervakande och utredande karalctär avseende den s.k. insiderhandeb med värdepappen Vidare har bankinspektionen ett samordningsansvar rörande kapitelraarknadsstatistikeii.
Bankinspektionen leds av en generaldirektör som också är ordförande i inspektionens styrelse. Under generaldirektören finns en överdirektör med samordnings- och utvecklingsansvar beträffende främst interaationella frågon Efter omorganisationen vid halvårsskiftet 1990 finns inom inspektionen tre huvudenheter, kre
Bankinspektionens verksamhet finansieras genom obligatoriska avgifter från de institut ocb bolag som står under tillsyn av inspektionen. Avgifteraa tas inte upp på statsbudgetens inkomstsida utan förs till ett reser-vation.sanslag som uppbördsmedel. För inspektionens verksamhet skall regeringen fastställa en utgiftsstat för varje budgetån
I den pågående omläggningen av budgetprocessen ingår bankinspek tionen i budgetcykel 2 (1992/93-1994/95). Med hänsyn till den pågående utredningen av omfettningen, inriktningen och organisationen av tillsynen över de finansiella instituten och marknaderaa (Din 1990:12) beslutade regeringen den 7 juni 1990 att bankinspektionen — i avvaktan på ytterligare direktiv från regeringen — inte skall påbörja någon fördjupad verksamhetsanalys.
76¶BankinspekUonen PrP- 1990/91:100
Bil. 9 Bankinspektionens förslag kan sammanfettas enligt följande.
Inspektionen konstaterar att den står inför uppgiften att tillgodose kvalitetskraven på tillsyn inom finausniarknader som fortlöpande för-äiidias och växer i omfettning samt att det inte finns någonting som tyder på att denna utveckling skulle avstanna utan att det tvärtom förefeller som om omvaudlingstakten ökar och får nya dimensionen Den snabba utvecklingen av finansniarknadeu med omfettande strukturföräudriugar och interaationalisering av de finansiella företagen medför att kompetens-och resursfrågorna är särskilt angelägna för inspektionen. Enligt inspektionens mening framstår det som oundvikligt att tillsynsverksamheten rustas upp både på kortare och längre sikt och att generella resursminskningar i enlighet med givna budgetdirektiv däiför över huvud inte framstår som realistiska.
Inspektionen redovisar i stallet ett altemativt budgetförslag för budgetaret 1991/92 som nära ansluter till inspektionens motsvarande förslag i anslagsfrauiställniugeu för innevarande budgetån
Med hänsyn till kommande lagstiftning och till den i övrigt fortsatt suabba utvecklingen inom tillsynsområdet har således inspektionen ftinnit särskilda skäl att lägga fram ett budgetförslag som omfettor endast det närmaste budgetåret. Förslaget innebär kompensation för pris- och löne-omräkningar samt en förstärkning av resurseraa med 8 528 000 kr., varav 680 000 kr. engångsvis. Av förstärkningen avser 4 290 000 kr. lönekostnader motsvarande elva nya tjänsten Under perioden måste en bemanning och uppmstning komma till stånd som gör det möjligt för bankinspektionen att fullgöra sina tillsynsuppgifter inom de områden som förändras snabbast och som är mest komplexa nämligen i företo hand pen-niug- och valutamarknaderna, derivatmarknaden och ADB-teknik med anknytning till dessa områden.
Inspektionen redovisar uppnådda resultat i den del av verksamheten som låter sig registreras numeriskt, såsom exempelvis klagoniålsären-den. Inspektionen pekar emellertid på att huvuddelen av dess verksamhet inte är av den arten att den låter sig mätas på det sättet.
Beträffande rationaliserings- och effektivitetseffekter av gjorda ADB-investeiingar menar inspektionen att dessa, på grund av att frigjorda resurser genast måste sättas in för att kompensera brister på andra områden, är svåra att mäta. luspektioneu anmäler att den i samarbete med statskontoret för närvarande utvecklar en ADB-strategi men att det redan nu står klart att inspektionen kommer att satsa på ett s.k. öppet system med samverkan mellan en basdator och persondatoren Under budgetåret föreligger därför behov av medel för att ersätta 10 terminaler med persondatorer samt i övrigt för att upprätthålla nödvändig ADB-standard.
77
Föredragandens överväganden
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Stat
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader Engångsanvisning
- ADB
- kapitalmarknadsstatistik
35 312 000
(21 194 000)
4 462 000
1 120 000
40 894 000
+ 10 286 000
(+ 4 290 000)
+ 357 000
-440 000
(+ 550 000)
(+ 130 000)
(- 1 120 000)
+ 10 203 000
Jag har i det föregående erinrat om att bankinspektionens verksamhet finansieras genom avgifter från dti kreditinstitut m.fl. som står under inspektionens tillsyn. I statsbudgeten tas upp ett reservationsanslag om 1 000 kr. och i regleringsbrevet festställer regeringen en utgiftsstat för det kommande budgetåret. I likhet med tidigare år skall jag redovisa de ändringar som nu kan beräknas i fråga om utgiftsstoten.
Jag har beräknat pris- och lönÉmräkningen för innevarande budgetår till 3 765 000 kr.
Som öveigripande mål för verlcsamheten gäller att inspektionen skall se till att laglighet, säkerhet och sundhet råder inom tillsynsområdet och att förtroendet upprätthålls för de finansiella marknaderaas stabilitet och funktionsförmåga. Inspektionen skall också se till att en ändamålsenlig straktur och inriktning på kredit- och värdepappersmarknaden främjas. Enligt min mening är det angeläget att inspektionens tillsynsverksamhet präglas av en hög ambitionsnivå såväl nationellt som interaationellt.
Som tidigare översiktligt nämnts präglas tillsynsområdet alltjämt av snabba och omfettande förändringan Denna utveckling kräver ändrad eller ny lagstiftning samt ökade tillsynsinsatsen De lagändringar som nyligen genomförts kommer, liksom de olika lagändringar som föranleds av större eller mindre utredningsförslag som lagts eller kommer att läggas fram, att på olika sätt påvcjrka arbetsuppgiftema för inspektionen och medföra ökade krav på tillsynsinsatsen
Den tilltagande intemationaliseringen, bl.a. i form av ett växande antal etableringar och delägarskap i utlandet från de svenska kreditinstitutens sida och vice versa, samt EG-frågoraas ökade vikt ställer också nya krav på insatser från inspektionens sidla. Detsamma gäller konsumentskydds-frågoraa, bl.a. bevakningen av knxlitinstitutens avtalsvillkon Över huvud taget innebär allmänhetens stora mtresse för ekonomiska frågor att även massmedieraa ställer krav på inspektionens service och insatser i olika avseenden.
Det är angeläget att inspektionens resurser successivt förstärks såväl kvalitativt som kvantitativt så att organisationen klarar att möta de krav som utvecklingen inom tillsynsområdet ställen Under det kommande budgetåret bör inspektionen därför fiirstärka sina resurser i syfte att i första
hand bygga ut sin verksamhet för att möta behoven på penning- och va- Prop. 1990/91:100 lutamarknaderaa, derivatmarknaden samt i övrigt för att möta de nya Bil. 9 och ökade krav på tillsyn som ställs genom ny lagstiftning. För att i första hand möta de behov jag nu nämnt bör inspektionen tillföras förstärkta resurser, inkl. engångsanvisningar netto, med 6 438 000 kr.
Det jag nu sagt innebär emellertid inte att inspektionen undantas från krav att rationalisera och på ett relevant sätt redovisa uppnådda rationaliseringseffekten
I det här sammanhanget finns anledning att uppmärksamma följande. Jag kommer i det följande att förorda att inspektionen skall tillföras viss del av de uppgifter som nu ankommer på spardelegationen. Jag har vid min medelsberäkning för inspektionen togit hänsyn till detto.
Beträffande medel för teknikstöd förordar jag att 948 000 kr. beräknas på inspektionens utgiftsstat. I detta belopp ingår dels en engångsanvisning på 550 000 kr., dels en avgift till statskontoret på 160 000 kr. för upp-gradering av basdatora och byte av dataterminaler mot persondatoren Detta svarar mot en investeringskostnad av 750 000 kr., vilken bekostas med medel under trettonde huvudtitehis anslag Anskaffiiing av ADB-utmstning.
Bankinspektionen arbetar kontinuerligt med att rationalisera, utvärdera och ompröva sin verksamhet. Somjag nämnt har inspektionen i sin anslagsframställning i en allmänt hållen beskrivning redovisat rationaliserings- och effektivitetseffekter av ADB-investeringan Inspektionens beskrivningar av rationaliserings- och effektivitetseffekter liksom uppnådda resultat i övrigt måste dock fortsättningsvis konkretiseras och ställas i relation till förbmkningen av de medel som ställs till inspektionens förfogande.
Med hänvisning till sammanställningen och vad jag anfört tidigare beräknar jag inspektionens utgifter till 51 097 000 kr. för nästa budgetån I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett belopp om 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bankinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.
79¶E 4. Försäkringsinspektionem Prop. 1990/91:100
Bil. 9 1989/90 Utgift 1 000 Reservation -
1990/91 Anslag 1 000
1991/92 Förslag 1 000
Försäkringsinspektionen har som central förvaltningsmyndighet att utöva tillsyn över det enskilda försäkringsväsendet, inkl. försäkringsmäk-laraa.
Försäkringsinspektionen leds av en styrelse. Chef för inspektionen är en generaldirektör, som också är styrelsens ordförande. Under generaldirektören finns en chefstjänsteman med samordnings- och utvecklingsansvar inom de verksamheter som inspektionen bestämmen Inom inspektionen finns en avdelning för allmänna tillsynsärenden och en för försäkringsjuridiska ärenden samt en byrå för administrativa ärenden.
Försäkringsinspektionens verksamhet finansieras genom obligatoriska bidrag från försäkringsbolag, understödsföreningar samt försäkringsmäklare. På samma sätt som gäller för bankinspektionen tas tillsynsbidragen upp som uppbördsmedel under ett reservationsanslag utan att redovisas på statsbudgetens inkomstsida. För inspektionens verksamhet festställer regeringen en stat för varje budgetån
I den pågående omläggningen Jiv budgetprocessen ingår försäkringsinspektionen i budgetoykel 2 (1992/93-1994/95). Med hänsyn till den pågående utredningen angående omfattningen, imiktningen och oig;anisatio-nen av tillsynen över de finansiella instituten och marknaderna (Din 1990:12) beslutade regeringen den 7 juni 1990 att försäkringsinspektionen
— i avvaktan på ytterligare direktiv från regeringen — inte skall påbörja någon fördjupad verksamhetsanalys.
Föiäkriiigsiiispektionen
Inspektionens förslag avseende budgetåret 1991/92 kan sammanfettas enligt följande.
Inspektionen har redovisat två alteraativa budgetförslag, dels ett s.k. huvudförslag enligt regeringens 'direktiv, dels ett alternativ som utgör inspektionens budgetförslag. Det första alteraativet avser budgetåren 1991/92 och 1992/93, dvs. fram till övergången till den nya budgetprocessen, och motsvarar 98,5 % av föregående års anslag. Inspektionen anser att en sådan minskning av resurseraa inte är realistisk med hänsyn de ökade krav på tillsynsverksamlieten som följer av utvecklingen på försäkringsområdet. Till detta kommer att frågan om inspektionens tillsyns-inriktning och organisation är under utredning. Mot denna bakgrund anser inspektionen att resursramen bör läggas fast för endast ett budgetår dvs. för budgetåret 1991/92.
Inspektionen har föreslagit en njal resursförstärkning på 1 700 000 kr., varav
- 1 200 000 kr. för personalförelärkningar eller köp av konsulttjänster, samt
80
- 500 000 kr. för övriga förvaltningskostnader, inkl. driftskostnader för ADB, 200 000 kr.
Föredragandens överväganden
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Stat
Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader) Lokalkostnader Engångsanvisning - ADB
18 343 000
(14 793 000)
2 577 000
785 000
21 705 000
+ 3 562 000
(+ 2 978 000)
+ 873 000
-585 000
(+ 200 000)
(- 785 000)
+ 3 850 000
I det föregående har jag erinrat om att försäkringsinspektionens verksamhet finansieras genom avgifter från inspektionens tillsynsobjekt. I statsbudgeten tas upp ett reservationsanslag på 1 000 kr. och i regleringsbrev fästställer regeringen en utgiftsstat för det kommande budgetåret. I likhet med vad som har skett tidigare år skall här redovisas de ändringar som nu kan beräknas i fråga om utgiftsstaten.
Jag har beräknat pris- och löneomräkningen för innevarande budgetår till 2 935 000 kr.
Tillsynsområdet präglas av snabba och omfettande förändringan
Sedan den s.k. behovsprincipen upphävdes år 1985 har antalet konces-sionsansökningar ökat. Mycket talar för att den höga aktiviteten på kon-cessionsområdet koinmer att fortsätta.
Ny lagstiftning har medfört ytterligare arbetsuppgifter för försäkringsinspektionen. En lag om försäkringsmäklare trädde i kraft den 1 januari 1990. Varje försäkringsmäklare skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under dess tillsyn.
Den 1 februari 1990 trädde lagstiftning om en ny försäkringsform, livförsäkringar med aktiefondsanknytning, i kraft. Samtidigt genomfördes en genomgripande reformering av försäkringsrörelselagens pantsättnings-regien
Även andra utvecklingstendenser kräver ökad uppmärksamhet och aktivitet från försäkringsinspektionens sida. Försäkringsbolagens placeringsverksamhet och marknadsföring har blivit alltmer offensiv till följd av ökad konkurrens. Gränsema mellan försäkringsbolag och andra institut på finansmarknaden tenderar att luckras upp (branschglidningen).
Den interaationella bevakningen — särskilt av utvecklingen inom EG — och kontakteraa med tillsynsmyndigheter i andra länder kommer att kräva ökade resursen
Det är angeläget att inspektionen har möjlighet att möte de krav som utvecklingen inom tillsynsområdet ställen
Det sagda innebär att jag anser att resurseraa i allt väsentiigt skall
6 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
förstärkas i enlighet med inspektionens yrkande. Vad gäller ökade kost- Prop. 1990/91:100 nåder för ADB, 200 000 kr., är dessa av engångskaraktän De bör därför Bil. 9 behandlas som en engångsanvisiaing.
Vad jag nu sagt innebär inte att inspektionen undantas från kravet att rationalisera sin verksamhet. Det är angeläget att detta arbete fortsätten Vidare bör inspektionens redovisningar av rationaliseringsåtgärder, effekteraa av dessa och uppnådda resultat i övrigt fortsättningsvis konkretiseras, så att en resultatorienterad styraing och budgetdialog kan komma till stånd.
Med hänvisning till sammanställningen och till det anförda beräknarjag inspektionens utgifter till 25 555 (XX) kr. för näste budgetån I likhet med föregående år bör anslaget i stetsbudgeten föras upp med ett belopp om 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Försäkringsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.
82¶F. Bidrag och ersättningar till kommunerna Prop. 1990/91 :ioo
1. Den kommunala ekonomin
1.1¶Inledning
En dominerande del av den offentliga verksamheten sker i den kommunala sektora. Det gäller främst hälso- och sjukvård, baraomsorg, äldreomsorg och skolväsende. Totelt uppgår den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar till närmare 300 miljarder kr. år 1991, dvs. drygt 20 % av BNP. Inkluderas även transfereringama blir utgiftema ca 360 miljarder kr.* Omkring 85 % av de totela kommunala utgifteraa finansieras med kommunalskatt eller skattefinansierade stetliga transfereringan
Anspråken på den kommunala sektora har successivt ökat. Under 1960-och 1970-telen expanderade sektora mycket snabbt. Under 1980-telet har utrymmet för den kommunala expansionen begränsats. Trots dette har ambitioneraa att tillfredsställa människoraas önskemål varit stora. Under 1980-telet har den kommunala konsumtionen realt ökat med 23 %, dvs. drygt 2 % per ån Det innebär att den kommunala sektora i dag förfogar över mer resurser än någonsin tidigare.
Den snabba volymutvecklingen under 1980-telet har varit väsentligt högre än den av riksdagen uttelade målsättningen att volymökningen skall begränsas till ca 1 % per ån Stetsmakteraa har vidtegit olika åtgärder i syfte att dämpa volymökningen. Genom att te i anspråk fonderade medel och sälja ut tillgångar har kommuner och landsting ändå kunnat expandera snabbare än vad deras inkomster har medgett. Kommunalskatten har ökat med i genomsnitt ca 2 kr./skr. under 1980-telet. Under senare år har dock den kommunala konsumtionens ökningstakt allt mer närmat sig riksdagens målsättning.
Enbart förändringar i befolkningens sammansättning förklarar en volymökning på ca 0,4 % per år under 1980-telet. Det innebär att merparten av volymökningen har sin gmnd i bl.a. nya åteganden och ökad kvalitet i befintlig verksamhet. Bamomsorgen och omsorgen om de psykiskt utvecklingsstörda är exempel på prioriterade områden som har expanderat mycket kraftigt. Den redovisade volymökningen kan också till viss del bero på en lägre produktivitet. Det finns emellertid inte något bra underlag för att bedöma hur produktiviteten i sektora som helhet har utvecklats.
Det saknas också en samlad och systematisk uppföljning av om resulteten i den kommunala verksamheten överensstämmer med uttelade mål för de olika verksamheteraa. Under 1990-telet måste mål- och resultetuppföljning ställas i fokus. Dette föratsätter att fördelningen av ansvaret mellan steten och kommunerna klargörs och att kommuneraa får befogenheter som överensstämmer med det ansvar som stetsmakteraa
' Uppgifterna i detta avsnitt bygger på nationalräkenskaperna, om inget annat anges i texten. Det innebär att de affärsdrivande verksamheterna ej ingår i redovisningen annat än till den del de finansieras med skattemedel.
83
lägger på kommuneraa. Chefen för civildepartementet koinmer senare i Prop. 1990/91:1(X) dag att redovisa sin syn på hur bl.a. dessa frågor bör drivas vidare. Bil. 9
Jag övergår nu till att redovisa min bedömning av den kommunala ekonomins utveckling mot bakgrand av de samhällsekonomiska problemen.
1.2¶Kommunema behöver em svensk ekonomi i balans
Den svenska ekonomin präglas av allvarliga problem. Under de senaste åren har inflationen varit högre än i omvärlden, tillväxten har dämpats allt mer och underskottet i bytesbalansen har ökat. Arbetet med att stebilisera ekonomin måste fiillföljas med kraft under det närmaste året.
Det centrala stabiliseringspolitiska problemet i dag är inflationen. Den svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling måste brytas om välfärden och sysselsättningen skall kunna värnas. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar som är snabbare än i omvärlden. I en politik för rättvisa och fiill sysselsättning måste inflationsbekämpningen sättas i första mmmet. Inflationsbekämpningen inåste därför överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att mycket starka restriktioner framgent inåste läggas på statens liksom på kommunernas och landstingens utgiften
För att balans i ekonomin slzall kunna uppnås måste den ekonomiska politiken vidare vara inriktad så att den bidrar till tillväxt genom att stimulera produktiviteten och skapa utrymme för investeringar i produktionen och infrastrukturen. I motsvarande mån måste tillväxten i privat och offentlig konsumtion begränsas. Den konkurrensutsatta sektora måste förstärkas. Investeringama i Sverige ligger i dag under den nivå som är förenlig med långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren måste utrymmet för framtidssittsningar säkras både i näringslivet och i den offentliga sektom. Investeringama inåste öka såväl i den konkurrensutsatta sektora som i infrastmkturen, t. ex. i transport- och kommunikationssystem och i yrkeskunnande. Ökade investeringar kräver ökat sparande, både privat och offentligt, och återhållsamhet både i offentlig och privat konsumtion.
Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen för hushållens, näringslivets, kommuneraas och statens verksamhet. I nuvarande ekonomiska läge m.!iste finanspolitiken vara stram. Ökningstakten i statsutgifteraa reduceras. Stetens utgiftskvot i förhållande till BNP minskar liksom skattekvoten. Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik som leder till att de offentliga utgifteraas andel av BNP minslcan Dette skall göra det möjligt att på sikt sänka skattetrycket. Därmed ställs krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på omprövning av existerande utgiftsprogram.
Mot denna bakgrund inåste även volymtillväxten i den kommunala sektora begränsas så att utgiftsökningen inte överskrider vad samhällsekonomin tillåten
84
1.3¶Obalans i den kommunala ekonomin
För år 1990 beräknas kommuneraas utgifter bli ca 20 iniljarder kr. högre än inkomsteraa. Differensen motsvarar ca 7 % av utgifteraa. Enligt den preliminära nationalbudgeten beräknas utvecklingen i den kommunala sektora bli följande.
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Tabell 1.1 Konununeraas inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser
Miljard 1989
er kr. 1990
1992 Procentuell föränd
Iring
1992 Altemativ 1
Inkomster
294,4
326,8
354,6
388,8
10,0
11,0
8,5
9,6
Skatter
181,1
204,7
232,5
275,4
9,7
13,0
13,6
18,5
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn
74,7
80,2
78,5
68,3
9,8
7,4
-2,1
-13,1
Övriga inkomster
38,6
41,8
43,6
45,1
11,5
8,5
4,2
3,5
Utgifter
299,4
345,9
358,7
376,2
9,4
15,5
3,7
4,9
Transfereringar till hushåll
23,0
25,5
29,1
30,0
9,7
11,2
14,1
3,0
Övriga transfereringar
28,2
30,8
33,8
35,7
9,0
9,1
9,9
5,5
Konsumtion
227,8
264,2
269,6
281,2
10,1
16,0
2,0
4,3
Investeringar'
20,4
25,3
26,1
29,3
2,2
24,1
3,2
12,1
Finansiellt sparande
-5,0
-19,1
.1
12,6
Altemativ 2
Inkomster
355,2
390,1
8,7
9,9
Utgifter
362,7
386,2
4,9
6,5
Finansiellt sparande
-7,5
3,9
1 investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
De föratsättningar som ligger till grund för beräkningaraa i alteraativ 1 är att konsumtionsvolymen ökar med ca 1 % per år och att befintliga löneavtel prolongeras är 1991. I alteraativ 2 beräknas ett nytt avtel leda till att utbetalda löner ökar med ca 2 % ytterligare år 1991. I dette alteraativ beräknas konsumtionsvolymen öka något långsammare. Hänsyn har i båda alteraativen tegits till de förslag som jag avser presentera i det följande.
Beräkningaraa visar att det finansiella sparandet förbättras något år 1991 och blir betydligt bättre år 1992. År 1992 beräknas den kommunala sektora få ett positivt finansiellt sparande. Förbättringen av det finansiella sparandet är emellertid av tillfällig karaktän År 1993 väntas utvecklingen vända och det finansiella sparandet bedöms återigen bli negativt i mitten på 1990-telet. Den tillfälliga förbättringen förklaras av att utvecklingen av kommuneraas utgifter och inkomster inte ligger i fås med varandra på grand av det avräkningsförferande som tillämpas mellan steten och kommuneraa beträffande kommunalskatten. Utgifteraas ökningstakt begränsas något med anledning av att löne- och prisökningstakten minskar fno.m. år 1991. Kommuneraas skatteinkomster däremot baseras på skatteunder-
laget två år tidigare. Löneutvecldingen 1990 påverkar därmed kommunernas skatteinkomster först år 1992, och då med dubbel effekt till följd av avräkningsförferandet. Den positiva utvecklingen fram till år 1992 fömtsätter således att löneökningaraa i kommuner och landsting kan hållas på en rimlig nivå.
Bedömningaraa av den kommunala sektoms ekonomi visar också på lång sikt ett underliggande underskott i det finansiella sparandet. Dette gäller under fömtsättning att kommuneraas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca 1 % per ån Rörelsekapitelet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder, blir då negativt. En omfettande kommunal upplåning och utförsäljning av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte kommuneraas grandläggande problem. I stället måste åtgärder vidtes för att långsiktigt nå balans mellan kommuneraiis utgifter och inkomsten Dessa åtgärder inåste vara utformade så att den kommunala sektoras utveckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.
1.4¶Föredragandens överväianden
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Min bedömning:
- Kommuner och landsting måste inrikta sig på att klara sin verksamhet med en volymtillväxt som är mindre än 1 % per år.
- Kommunalt skattestopp råder t.o.m. år 1992. Den kommunala utdebiteringen fömtsetts inte heller höjas efter år 1992.
- Stetsmakteraa bör aktivt bidra till att den kommunala sektoras utgifter kan begränsas.
Mitt förslag:
- År 1992 dras 3 miljarder ler. tillfälligt in från den kommunala sektora genom att skatteutjämningsavgiften höjs med 0:25 kr./skr.
- Avräkningsskatten minskas fr.o.m. år 1992 för att neutralisera effekter av skattereformens senaste steg.
Skälen till min bedömning och mitt förslag: Problemen i den svenska ekonomin kräver att åtgärder vidtas för att stebilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifteraa. Regeringen har presenterat åtgärder i syfte att begränsa de offentliga utgifteraa. Det gäller bl.a. åtgärder inom socialförsäkriiagens område och inom den stetliga administrationen.
Också kommuner och landsting inåste bidra till att stebilisera den svenska ekonomin. Enligt den preliminära nationalbudgeten beräknas den kommunala sektora fä ett övei-skott i det finansiella sparandet på drygt 15 iniljarder kr. år 1992, fömtsatt att inga särskilda åtgärder vidtas. Den kommunala konsumtionen har där beräknats öka med ca 1 % per ån Även i ett altemativ med en högre löne- och prisökning beräknas sektora redovisa ett positivt finansiellt sparande som uppgår till ca 7 iniljarder kn Bedömningar på olika håll visar att den kommunala sektora har ett
mycket stort underliggande underskott, dvs. utgifteraa blir på sikt Prop. 1990/91:1(X) väsentiigt större än inkomsteraa om utgifteraa realt ökar med 1 % per ån Bil. 9
Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektoras volymtillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga. Regeringen har under det senaste året vidtegit olika åtgärder som skall underlätte nödvändig och önskvärd omstmkturering.
Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin under år 1992 får inte leda till att kommuner och landsting underlåter att vidte sådana strukturella förändringar som innebär att utgifteraa långsiktigt anpassas till de löpande inkomsteraa. Mot denna bakgmnd föreslår jag att ca 3 iniljarder kr. år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektora. Beloppet motsvarar knappt 1 % av sektoras totela utgiften
Trots indragningen beräknas sektora redovisa ett stort överskott i det finansiella sparandet år 1992. Dette överskott bör inte utnyttjas för att utöka verksamhetsvolymen. Det bör i stället utnyttjas för att konsolidera den kommunala ekonomin eller användas till sådana investeringar i infrastrakturen som på sikt leder till en ökad tillväxt i ekonomin.
Indragningen av 3 iniljarder kr. bör ske genom en extra höjning av skatteutjämningsavgiften med ca 0:25 kn/skr. år 1992. Utöver denna höjning av skatteutjämningsavgiften kommer jag i det följande (avsnitt 3.4) att föreslå en ytterligare höjning med 0:11 kr./skr. i syfte att finansiera de automatiska höjningaraa av skatteutjämningsbidragen.
Jag har vidare övervägt frågan om en förlängning av det kommunala skattestoppet. Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutet kommunalt skattestopp. Regeringen och företrädare för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommuneraa och landstingen därför inte bör höja sin utdebitering. Jag är emellertid beredd att föreslå regeringen ett förlängt lagfäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.
Kommunalekonomiska kommittén (Dir 1990:20) har bl.a. i uppdrag att presentera förslag som innebär att en utjämning av kommunalskatteraa kan uppnås. Sådana förändringar i skattesatseraa som följer av att ett nytt stetsbidragssystem införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994. Ett ändrat stetsbidragssystem föratsätter att det kommunala skattetrycket inte höjs och att ändringaraa leder till att skillnaderaa i kommunal utdebitering minskan
Kommande förslag frän kommittén kan i vissa fell tänkas leda till sådana omfördelningseffekter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att underlätte en övergång från dagens stetsbidragssystem till ett nytt mer generellt utformat system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kn som år 1992 dras in från kommunema skall kunna återföras till dem.
Givetvis bör inte heller de kyrkliga kommuneraa höja sin utdebitering efter år 1992.
87¶Neutralisering av skattereformens effekter fullföljs Prop. 1990/91:100
Bil. 9 På grundval av propositioner om inkomstskatten 1990 m.m. (prop.
1989/90:50), om reformerad inkomst- och företegsbeskattning (prop.
1989/90:110) och om reformerad mervärdesskatt m.m.
(prop. 1989/90:111) har rikdsdagen i anslutning till behandlingen av 1990
års kompletteringspioposition (prop. 1989/90:150 bil.4, FiU29, rskr.
359) beslutet införa en särskild avräkningsskatt för kommuneraa, lagen
(1990:609) om avräkningsskatt. Syftet med avräkningsskatten är att
neutralisera de budgetmässiga effekteraa av skattereformen i förhållandet
mellan stet och kommun.
Riksdagen har sedermera behandlat vissa kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företegsbeskattningen, m.m. (prop. 1990/91:54, SkUlO, rskr. 106). De beslutede kompletteringaraa av 1991 års skattereform ger sammanteget ett neutralt budgetmässigt utfell för den konsoliderade offentliga sektora. Kompletteringaraa påverkar emellertid balansen mellan stet och kommun genom att bl.a. skatten på grapplivförsäkringar tillfeller stiten medan kommuneraa bär huvuddelen av skattebortfellet genom högre reseavdrag, högre särskilda gmndavdrag för pensionärer samt delvis skattefri barapension.
För att även fbrtsättaiingsvis upprätthålla en budgetmässig balans i förhållandet mellan stet och kommun föreslår jag att avräkningsskatten reduceras. Reduceringen skall motsvara det beräknade inkomstbortfellet för kommuner och landsting till följd av riksdagens beslut. Avräknings-skattens storlek bör således reduceras med de belopp som anges i tebell 1.2.
Tabell 1.2 Utfall för kommuner och landsting av beslutad fortsatt reformering av inkomst och företagsbeskattning (miarder kr. i 1991 års löne- och prisnivå)
1992 1993 1994 1995
Minskade skatteinkomster:
Permanent effekt 0,2 1,1 1,1 1,1
Effekt på avräkningslikviden 0,2 1,1 0,9
Summa 0,4 2,2 2,0 1,1
Vid beräkningen av storleken på redovisade belopp har samma beräkningsprinciper tillämpats .som när avräkningsskatten infördes. Det bör för ftillständighetens skull nämnas att den särskilda löneskatten för pensionspremier m.m., som också ligger med i det kompletterande beslutet, redan tidigare har bttets vid beräkningen av avräknings-skattens storlek. Denna komplettering bör därför inte föranleda några ytterligare åtgärden Den tillfälliga höjningen av den allmänna löneavgiften är likvärdig med det senarelagda utteget av särskild löneskatt på pensionsförmåner också i fråga om balansen mellan stet och kommun. Inte heller denna komplettering föranleder därför någon åtgärd.
88¶Efter reducering av avräkningsskattens storlek blir skattesatseraa Prop. 1990/91:100 följande (kr./skr.): Bil. 9
Tabell 1.3 Avräkningsskatt kr./skr.
Är
Landsting
Kommuner
Landstingsfria kommuner
1991
0:34
0:60
0:94
1992
0:82
1:17
1:99
1993
1:20
1:63
2:83
1994
1:12
1:49
2:61
1995
1:03
1:41
2:44
Riktlinjer
Somjag tidigare har nämnt är det samhällsekonomiska utrymmet för en volymtillväxt i den kommunala sektom ytterst begränsad 1991 och 1992. Det iimebär att kommuner och landsting måste använda sina befintliga resurser mer effektivt för att de skall kunna möte medborgaraas krav på god vård och service. 1 många kommuner och landsting pågår redan nu ett omfettande arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Det är angeläget att de goda erferenheteraa sprids så att resultet snabbt kan åstedkommas i hela kommunsektora.
Stetsmakteraas stöd för att bidra till att kommuner och landsting kan genomföra förändringar i verksamheten bör vägledas av följande principer:
- Kommuner och landsting åläggs inte nya uppgifter utan att de samtidigt ges möjlighet att finansiera eventuella nya åteganden med andra medel än höjda skatten
- Ansvarsfördelningen mellan steten och kommuneraa resp. landstingen klaigörs. Steten formulerar övei;gripande mål och decentraliserar ansvaret för verkställigheten ytterligare.
- Stetliga riktlinjer som inte är nödvändiga för att trygga grundläggande samhällsintressen i fråga om bl.a. likvärdig service för medborgarna tas bort.
- Stetsbidragen ges en mer generell utformning.
- En övergång till ökad målstyrning av kommunal verksamhet bör ske samtidigt som större krav koinmer att ställas på uppföljning av resulteten.
- Åtgärder som syftar till att öka produktivitet och effektivitet i den kommunala sektora skall eftersträvas.
I det omstmktureringsarbete som krävs bör högste prioritet ges åt kommunemas primära ansvarsområden, dvs. hälso- och sjukvård, skola, bara- och äldreomsoig och grundtrygghet för de svaga gmpperaa i samhället. Det betyder emellertid inte att dessa områden skall undantas från en ingående omprövning av hur tillgängliga resurser bäst kan
utnyttjas. Tvärtom är det nödvändigt att dessa verksamheter bedrivs så Prop. 1990/91:100 effektivt som möjligt för att välfärden skall kunna tryggas. Bil. 9
Chefen för civildepartementet kommer som nämnts att utveckla dessa frågor ytterligare senare i dag (bilaga 2.), Utveckling av offentiig sektor -gemensamma frågor
2¶Åtgärder för att neutralisera effektema av skattereformen och folkbokföringsreformen för de kyrkliga kommunema
2.1¶Inledning
Skattereformen påverkar även de kyrkliga kommuneraas ekonomi. I 1990 års kompletteringsproposition (prop. 1989/90:150 bil. 4) uttelades att regeringen avsåg att återkomma till frågan om hur skattereformens effekter bör neutraliseras vad gäller förhällandet mellan steten och de kyrkliga kommuneraa. Vidare uttelades att regeringen senare skulle te upp firågan om vissa justeringar vad gällde finansieringen av svenska kyrkans verksamhet med anledning av att kyrkans kostnader minskar som ett resultet av att folkbokföringen fno.m. den 1 juli 1991 överförs till skattemyndigheteraa. Jag ter nu upp dessa frågor till behandling.
2.2¶Reformernas effekter
Inkomstskattereformen iimebär att de kyrkliga kommunernas skatteunderlag koinmer att öka på samma sätt som för kommuner och landsting. De i tebell 2.1 angivna beloppen avseende inkomstskattereformen är beräknade enligt samma principer som tillämpats för kommuner och landsting.
Breddningen av basen för mervärdeskatten innebär att de kyrkliga kommuneraas utgifter för bränsle, el, vatten, viss fåstighetsservice, hyror etc. ökan Att reduceringsregleraa för mervärdeskatt inom byggområdet slopas medför också ökade utgiften Till skillnad mot kommuner och landsting har de kyrkliga kommuneraa inte fått möjlighet att dra av ingående mervärdeskatt. Reformen innebär alltså i denna del ökade kostnader för svenska kyrkan.
De kyrkliga kommuneraas kostnader för folkbokföringen bedöms uppgå till närmare 600 milj.kr. per ån Bidömningen är gjord med utgångspunkt i en av stetistiska centralbyrån i annat sammanhang gjord enkätundersökning. Uppjustering har gjorts till 1991 års förväntede pris- och lönenivå. I och med att folkbokföiingen överförs till skattemyndigheteraa frigörs resurser i de kyrkliga kommuner som nu handhar dessa uppgiften Eftersom resurseraa är fördelade på ett stort antel kyrkliga kommuner — främst pastorat — är det svårt att bedöma i vilken omfettning och i vilken takt medel kan frigöras. De i tebell 2.1 upptegna beloppen bygger på ett antagande om att ca hälften av nuvarande resurser successivt bör kunna frigöras på några års sikt. Vid betlömningen har engångskostnader under åren 1991 och 1992 för inköp av datomtmstning, utbildningsinsatser m.m. beaktats.
90¶I tebellen sammanfettas de bedömda effekteraa av skattereformen resp. folkbokföringsreformen. Beträffande skattereformen har hänsyn tagits till de tvååriga eftersläpningseffekter som beror på det avräkningsförferande som tillämpas mellan staten och kommuneraa vad gäller kommunalskatten.
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Tabell 2.1 Utfall av skattereformen och folkbokföringsreformen för kyrkliga kommuner
(miljarder kr. i 1991 års pris- och lönenivå)
1995 Folkbokföringen Breddad mervärdeskan Inkomstbeskattningen
Summa
+ 0,1 -t- 0,2 + 0,3 + 0,3 + 0,3
-0,2 -0,2 -0,2 -0,2 -0,2
-I- 0,3 + 0,5 + 0,4 + 0,4
- 0,1 + 0,3 + 0,6 + 0,5 + 0,5
- = försämrar den ekonomiska situationen för de kyrkliga kommunerna + = förbättrar det ekonomiska situationen för de kyrkliga kommunerna
2.3¶Neutralisering av skattereformens och folkbokföringsreformens effekter
Mitt förslag: Skattereformens och folkbokföringsreformens effekter bör ge ett för de kyrkliga kommuneraa budgetmässigt neutralt utfall. Åtgärder bör vidtas i ett sammanhang för båda reformeraa.
Skälen för mitt förslag: Riksdagen har beslutat om neutralisering av skattereformens effekter för kommuner och landsting fno.m. år 1991. En motsvarande neutralisering bör göras även för de kyrkliga kommuneraa. Denna bör också omfetta den kostnadsminskning för kyrkan som folkbokföringsreformen innebän
Avmndat till hundratal milj.kr. beräknas som tidigare redovisats (tebell 2.1) de båda reformema sammanteget innebära att kyrkan far en merkostnad på 100 milj.kr. år 1991. Däremot beräknas kyrkans ekonomiska utrymme öka med 300 milj.kr. år 1992, 600 milj.kr. år 1993 och 500 milj.kr. per år däreften Dessa medel bör återföras till steten för att bidra till en hel finansiering av skattereformen och folkbokföringsrefonnen.
För åren 1991 och 1992 bör neutraliseringen genomföras enligt följande. Nettoeffekten för de båda åren innebär att ca 140 milj.kr. skall återföras till steten. Det föreslås ske genom indragning av stetsbidragen till kyrkofonden, eftersom dessa till störste delen är avsedda att vidarefördelas till de kyrkliga kommunerna. Bidragen uppgår sammanlagt till 68 milj.kr. per år, dvs. 136 milj.kr. för båda åren. Stetsbidrags-indragningaraa berör sjunde huvudtiteln (finansdepartementet) och trettonde huvudtiteln (civildepartementet).
Beträffande sjunde huvudtiteln har riksdagen för innevarande budgetår
beslutet (prop. 1989/90:150 bil. 4, FiU29, rskr. 359) att anvisa medel Prop. 1990/91:100
avseende bidrag till de kyrkliga kommuneraa med anledning av avskaf- Bil. 9
fkndet av den kommunala garantibeskattningen m.m. Jag föreslår nu att
dette bidrag på 30 milj.kr. per år slopas, vilket överensstämmer med vad
som tidigare har beslutets för kommuner och landsting. För att uppnå
tillräcklig neutraliseringseffekt Siimmanteget för åren 1991 och 1992
föreslår jag att bidraget dras in per den 1 januari 1991.
Chefen för civildepartementet koinmer senare idag att lämna förslag om indragning av de stetsbidrag som är att hänföra till trettonde huvudtiteln.
Fno.m. år 1993 måste ytterligare åtgärder — utöver nämnda stetsbi-dragsindragningar — vidtes för att en neutralisering skall uppnås. Frågan måste emellertid utredas ytterligare. Jag avser att återkomma om dette senast i samband med 1992 års budgetproposition.
3¶Skatteutjämningssystemet
Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som finns mellan enskilda kommuner resp. landsting i fråga om skattekraft och kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Systemet skall främja en i möjligaste mån likvärdig kommunal service i olika delar av landet, oavsett skattekraft. Systemet i sin helhet omfettar ordinarie skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift samt särskild skatteutjämningsavgift.
Skatteutjämningsbidrag minus slatteutjämningsavgifter motsvarar en för år 1991 kommunal skattesats på 1:70 kr./skr. i genomsnitt för landet, eller 1 238 kr./invånare. Den stiirsta betydelsen har skatteutjämningssystemet för Gotlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Utvecklingen av skatteutjämningsbidrag och skatteutjämningsavgifter under senare år framgår av följan
Tabell 3.1 Skatteuljämningsbidrag till kommuner och landsting åren 1986-1991
(milj.kr.)
1991'
Ordinarie skatteuljämningsbidrag
n 699
12 908
13 924
15 329
16 988
19 061
varav till kommuner landsting
6 470
5 229
7 143 5 765
7 684 6 240
8 599 6 730
9 564 7 424
10 855 8 206
Extra skatteuljämningsbidrag
230
356
323
287
230
230
Totalt
11 929
13 264
14 247
15 616
17 218
19 291
Skatteutjämningsavgifter
1 167
2 700
3 987
4 576
6 719
8 734
Bidrag, netto
10 762
10 564
10 260
11 040
10 499
10 557
' Preliminära uppgifter
3.1¶Ordinarie skatteutjämningsbidrag Prop. 1990/91:100
Bil. 9 Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag finns i lagen (1988:491) om
skatteutjämningsbidrag och förordningen (1988:494) om skatteutjämningsbidrag.
Skatteutjämningsbidrag garanteras kommuner och landsting vars egen skattekraft är lägre än den de anses behöva för att kunna ge medborgaraa likvärdig kommunal service oavsett i vilken kommun man bon Denna garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften och omfettar följande delar:
- gmndgaranti
- tillägg eller avdrag på gmnd av ogynnsam resp. gynnsam åldersstmktur och social struktur
- tillägg för befolkningsminskning.
Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU35, rskr. 335, SFS 1979:362) om en omfettande förändring av skatteutjämningsystemet. Reformen var fiillt genomförd år 1982 och iimebar att grundgarantinivån höjdes i framför allt de södra och mellersta delama av landet. Inriktningen av reformen ledde emellertid till att skattesatsema generellt sett blev betydligt högre i Norrland, framför allt i skogslänen, än i övriga delar av landet. För att bryta denna utveckling och åstadkomma en bättre regional balans beslöt riksdagen våren 1988 (prop. 1987/88:100 bil.9, FiU19, rskn 244) att ändra systemet för kommunal skatteutjamning.
Åndringen innebar att man inom en i stort sett oförändrad ram höjde gmndgarantinivån för kommuneraa i Norrland liksom för de kommimer i mellersta och södra Sverige som ingår i stödområden. Även i vissa delar av Östergötland, östra Småland och Blekinge höjdes grand-garantieraa. Höjningaraa motsvarades av sänkta garantier för övriga delar av landet.
Grundgarantieraa har på så sätt fatt en mer markerad regionalpolitisk profil, vilket fömtsätts leda till minskade utdebiteringsskilhiaden Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet, med bl.a. anknytning till medelskattekraften som en viktig del, ändrades inte.
En maximering av den skattesats som läggs till grund för bidragsbe-räkningen har införts i syfte att begränsa den enskilda kommunens möjligheter att påverka bidragets storlek. Den är satt till 16:00 kr./skn för kommuneraa, 13:50 kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingär i landsting. De kommuner och landsting som hade en högre skattesats fick genom denna ändring minskat skatteutjämningsbidrag. Denna bidragsminskning har kommuneraa och landstingen i norra Sverige kompenserats för genom en högre gmndgaranti.
För år 1991 får kommuner och landsting tillsammans ordinarie skatteutjämningsbidrag med preliminärt 19 061 milj.kr. Av landets totalt 284 kommuner erhåller 236 (83 %) skatteutjämningsbidrag. Samtliga landsting utom tre, Stockholms, Uppsala samt Göteborgs och Bohus läns landsting, får skatteutjämningsbidrag.
3.2¶Extra skatteutjämningsbidrag Prop. 1990/91:100
Bil. 9 Utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag fär regeringen enligt 7 § lagen
(1988:491) om skatteutjämningsbidrag bevilja extra skatteutjämningsbidrag. För år 1991 har regeringen hittills beviljat 224 milj. kr. i sådana bidrag. Extra skatteutjämningsbidrag beviljas, efter ansökan, kommuner och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheten Vid denna prövning tas hänsyn till bl.a. förluster i eldningsanläggningar avsedda för inhemska bränslen. Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas också för att trygga kollektivtrafilc i glesbygd sedan statsbidraget för detta ändamål slopats samt, efter sänikild ansökan, till de kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckon
3.3¶Allmän skatteu'ämningsav;;ift
Bestämmelser om allmän skatteutjämningsutgift finns i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift.
Den allmänna skatteutjämningsavgiften infördes år 1986 och bestämdes då till 0:14 kr./skr. Avsikten \'ar att avgiften skulle finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen mellan åren 1985 och 1986. Av sanuna skäl har avgiften höjts för åren 1987, 1988, 1990 och 1991. Höjningaraa har uppgått till 0:08 - 0:10 kr./skr. för dessa ån Fno.m. år 1987 höjdes dessutom skatteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. för kommuneraa för atl ersätta en utebliven besparing inom skolans område. År 1990 höjdes avgiften för kommunema med 0:09 kr./skr. för att delvis finansiera 1990 års satsning på baraomsorgen.
Sedan år 1990 beräknas skatteutjämningsavgiften enbart på det egna skatteunderiaget (prop. 1988/89:150 bil.6, FiU 29, rskr. 326). Tidigare beräknades avgiften på summan av det egna taxerade skatteunderlaget och tillskottet av skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. För att inkomsteraa från skatteutjämningsavgiften efter förändringen skulle uppgå till oförändrat belopp, höjdes avgiften för år 1990 med 0:05 kr./skr. för kommuneraa och 0:04 kr./skr. för landstingen.
3.4¶Särskild skatteuämningsavgift
Bestämmelseraa om särskild skatteutjämningsavgift finns i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift.
Fno.m. år 1986 tas en särskild skatteutjämningsavgift ut av kommuner med hög skattekraft. Denna avgift, som är progressiv, skärptes år 1988 (prop. 1986/87:100, FiU29, rskr. 343 ) och år 1989 (prop. 1987/88:100, FiUI9, rskr. 244). Våren 1989 Oprop. 1988/89:150 bil.6, FiU29, rskr. 326) beslöt riksdagen att ändra reglema så att den särskilda avgiften fno.m. år 1990 skall omfetta alla kommuner med ett skatteunderlag som överstiger medelskattekraften. Avgiften tas ut på den del av det egna skatteunderlaget som överstiger 100% av medelskattekraften, dock inte för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen garanterade skatteunderlaget enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. Avgiften har fno.m. år 1990 följande utformning:
94¶Prop. 1990/91:100 Tabell 3.2 Särskild skatteuämningsavgifl (kr./skr.) p... g
Skattekraften i % av Avgiften per skattekrona
av medel skattekraften i intervallet
100-109,99 1
110-119,99 2
120-124,99 3
125-129,99 4
130-134,99 6
135-139,99 8
140-144,99 10
145-149,99 12
150- 14
Skatteutjämningsavgifteraa uppgår år 1991 till sammanlagt 8 734 milj.kr., varav 644 milj.kr. avser den särskilda skatteutjämningsavgiften. År 1991 betalar 42 kommuner särskild skatteutjämningsavgift.
3.5¶Finansiering av skatteuämningsbidragen
Skatteutjämningsbidragen följer automatiskt skatteunderlagets förändringar, eftersom de är knutna till medelskattekraften.
Skatteutjämningsavgifteraa tas sedan år 1986 ut för att neutralisera ökningen av bidraget. Vid oförändrat avgiftsuttag beräknas ökningen mellan åren 1991 och 1992 uppgå till ca 1 500 milj.kr. netto. Skatteutjämningsbidragen beräknas då öka med ca 2 800 milj.kr. och skatteutjämningsavgifteraa med sammanlagt ca 1 300 milj.kr.
För att neutralisera ökningen av kostnaderaa i skatteutjämningssystemet mellan åren 1991 och 1992 föreslår jag att den allmänna skatteutjämningsavgiften höjs med 0:11 kr./skr. för år 1992. Jag har tidigare (avsnitt 1.4) föreslagit att skatteutjämningsavgiften dessutom tillfälligt höjs med 0:25 kr./skr för år 1992. Skatteutjämningsavgiften 1992 blir därmed 1:15 kr./skr. för kommuner och 0:92 kr./skr. för landsting.
3.6¶Grundgarantier till vissa nybildade kommuner
Regeringen har beslutat att Nyköpings kommun skall delas i tre nya kommuner vid årsskiftet 1991—1992. De nybildade kommuneraa skall benämnas Gnesta, Nyköping och Trosa.
I lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag ges samtliga kommuner och landstingskommuner en garanterad skattekraft — gmndgaranti — uttryckt i procent av medelskattekraften. Således skall gmndgarantier fastställas för de nybildade kommuneraa.
Enligt 4 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag är gmnd-garantin 100 % för samtliga kommuner i Södermanlands län. Enligt min uppfettning bör grundgarantin utgöra 100 % även för de tre nybildade kommuneraa. Någon ändring i lagen behöver då inte göras med anledning av delningen av Nyköpings kommun.
95¶Prop. 1990/91:100 4. Upprättade lagförslag Bil. 9
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift
2. lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.1
och 9.2..
5. Hemställan
Med hänvisning till vad jag har iinfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
1. att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skat teutjämningsavgift,
2. att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt,
3. att bidraget till de kyrUiga kommuneraa med anledning av avskaffendet av den kommunala garantibeskattningen m.m. upphör för tiden efter utgången av år 1990,
4. att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag skall vara 10(D % av medelskattekraften i riket för de nybildade kommuneraa Gnesta, Nyköping och Trosa.
6. Anslagsberäkningar
F 1. Skatteutjämningsbidrag till kommunema m.m.
1989/90 utgift 16 413 991 976 1990/91 Anslag 18 240 000 000 1991/92 Förslag 20 698 000 000
Från anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag samt lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m.m. Ytterligan; föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningen (1988:494) om skatteutjämningsbidrag. Vidare betelas kostnaderaa för skatteutjämningsnämnden, som är ett rådgivande organ i frågor om extra skatteutjämninjjsbidrag, från dette anslag.
Med utgångspunkt i 1990 års skattesatser och en viss antegen höjning av skatteunderlaget samt med antsigande att åldersstrukturen är densamma som för 1990 bedöms det ordinarie skatteutjämningsbidraget uppgå till 19 061 milj.kr. år 1991.
96¶Extra skatteutjämningsbidrag beviljas efter ansökan sådana kommuner Prop. 1990/91:1(X) och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheten Bil. 9 För år 1991 har sådana bidrag hittills beviljats med 129 milj.kr. Dessutom utbetelas vissa andra, riktede bidrag inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget. Föi att trygga kollektivtrafik i glesbygd, sedan stetsbidraget för detta ändamål slopats, utbetalas ett särskilt bidrag om 70 milj.kr. till Gotlands kommun samt till kommuneraa och landstingen i de s.k. skogslänen. Inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag beviljas ocksä efter ansökan 25 milj. kr. som stöd till kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckon
Anslagsbehovet år 1992 för extra skatteutjämningsbidrag beräknas till oförändrat 230 milj.kr.
Medelsbehovet under budgetåret 1991/92 avser bidrag som utbetelas under andra halvåret 1991 och förste halvåret 1992. Bidragen under 1991 uppgår till 19 291 milj. kr. och beräknas för 1992 till 22 105 milj. kr. Hälften av beloppen för kalenderår 1991 resp. 1992, 20 698 milj.kr., utbetelas under budgetåret 1991/92. Jag föreslår att anslaget förs upp med detta belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1992 i enlighet med vad jag förordat,
2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 20 698 000 000 kr.
F 2. Bidrag till kommunema med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen
1989/90 Utgift 887 621 546
1990/91 Anslag 879 172 000
1991/92 Förslag 879 172 000
Från anslaget betalas bidrag till kommuneraa som kompensation för det intäktsbortfell som blivit en följd av att den kommunala beskattningen av juridiska personer upphört (prop. 1983/84:133 bil.l, FiU39, rskr. 422, SFS 1984:504). Första bidragsåret var 1985. För år 1986 beslöt riksdagen (prop. 1984/85:150, FiU29, rskr. 29) att kompensationen skulle reduceras med 30 kr./invånare. En ytterligare reducering med 90 kr./invånare har riksdagen beslutat om fno.m. år 1988 (FiU 1986/87:29, rskr. 343). Regeringen har i september 1990 fastställt beloppet till sammanlagt ca 879 milj.kr. för år 1991.
Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
97 Hemställan
Bil 9 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 879 172 000 kn
98¶G. Övriga ändamål Prop. 1990/91 :ioo
G 1. Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m.m.
1989/90 Utgift
225 828
1990/91 Anslag
250 000
1991/92 Förslag
250 000
Från anslaget bestrids för närvarande Sveriges bidrag till nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet.
Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag till avrundat 250 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 250 000 kr.
G 2. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon
1989/90 Utgift 18 860 000
1990/91 Anslag 15 000 000
1991/92 Förslag 15 000 000
Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, som upphävts vid utgången av september 1988 men som tillämpas öveigångsvis i vissa fell, utgår bidrag till sådana handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från årlig vägtrafikskatt. Bidragen motsvarar skattekostnadema för viss mängd bensin som för ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter för helt ån Bidragen betalas i efterskott för budgetån Ärenden om bidrag handläggs av riksskatteverket.
En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1 oktober 1988 kan väntas medföra att utbetalningaraa på detta anslag min-skan I avvaktan på att effekteraa av det nya bilstödet kan bedömas säkrare beräknarjag för budgetåret 1991/92 kostnaderaa för bidrag enligt detta anslag till oförändrat 15 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 15 000 000 kr.
99¶G 3. Exportkreditbidrag Prop. 1990/91:100
Bil. 9
1989/90
Utgift
2 270 000
1990/91
Anslag
1991/92
Förslag
1000 Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401) om exportkreditstöd.
En fömtsättning för att expoitkreditstöd skall komma i fråga är bl. a. att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd görs i första hand hos exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de allmänna fömtsättningaraa för stöd föreliggen Stödet kan ges i form av antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bidrag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag skall göras hos riksskatteverket senast en månad efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft.
Riksskatteverket
Under de år möjlighet fiinnits till exportkreditbidrag har endast ett fåtal ansökningar kommit in till riksskatteverket. Då någon prognos för budgetåret 1991/92 inte låter sig göras föreslår riksskatteverket att anslaget tas upp med 1 000 kr. i statsbudgeten.
Föredraganden
Någon tillförlitiig beräkning av medelsbehovet under detta anslag är inte möjlig att göra. Till svårigheten att överblicka omfettningen av underlaget för exportkreditstödet kommer att det inte är möjligt att fömtse taxerings-utfellet och de därav föranleddi yrkandena om bidrag. Med hänsyn till osäkerheten om vilket medelsbc-.hov som kan bli aktuellt förordar jag att anslaget förs upp med ett formellt belopp av 1 000 kn också i statsbudgeten för budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Exportkreditbidrag för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
100¶G 4. Kostnader för vissa nämnder Prop. 1990/91:100
1989/90 Utgift 1 026 296
1990/91 Anslag 1 588 000
1991/92 Förslag 1 740 000
Från anslaget bestrids kostnader för statens krigsförsäkringsnämnd och stetens krigsskadenämnd. Medelsförbmkningen för näste budgetår beräknar jag för stetens krigsförsäkringsnämnd till 62 500 kr. och för stetens krigsskadenämnd till 37 500 kr.
Vidare bestrids från detta anslag kostnader för det ekonomiska rådet. Medelsförbmkningen nästa budgetår beräknas till 1 640 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kostnaderför vissa nämnder för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 740 000 kr.
G 5. Ränteersättningar m. m.
1989/90
Utgift
-
1990/91
Anslag
1991/92
Förslag
1000 I prop. 1987/88:150, bil. 1, anmälde regeringen att en räntebärande placeringsmöjlighet borde öppnas inom ramen för statens betalningssystem. Arbetet med att utveckla denna placeringsform pågår för närvarande inom riksrevisionsverket. Den ränteersättning som skall utbetalas i samband med den nya placeringsformen skall bmttoredovisas under dette anslag. Inledningsvis skall endast vissa av länsstyrelsernas och kronofogdemyndigheteraas förvaltede medel placeras i den nya placeringsformen. I avvaktan på en precisering av vilka medel som avses föreslår jag att anslaget förs upp med ett belopp av 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ränteersättningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
övriga frågor inom finansdepartementets område Prop. i990/9i:ioo
1. Sparfrämjande åtgärder
Föredragandens överväganden
Spardelegationen inrättedes genom beslut av regeringen den 13 juni 1985. Dess huvudsakliga uppgift har varit att svara för breda informations- och utbildningsinsatser i syfte att långsiktigt främja hushållssparandet samt att ansvara för stetens informationsinsatser avseende allemanssparandet och ungdomsbosparandet. Betydelsefiilla insatser har gjorts för att öka kunskapen om ekonomi och sparande för en rad olika gmpper, såsom ungdomar, kvinnor, handikappade,, invandrare ete. Spardelegationen publicerar också jämförande information över olika sparalteraativ vilket vänder sig till såväl de professionella aktöreraa som till allmänheten. Spardelegationens arbete kännetecknas av relativt vida ramar där arbetsformer och samarbetspartner varierar mellan olika projekt.
Den nyligen genomförda skittereformen och det ökade intresset för privatekonomi förändrar föratsättningaraa för spardelegationens arbete. Sparandet kommer att gynnas i det nya skattesystemet samtidigt som låntegandet koinmer att missgynnas genom sänkningen av marginalskat-teraa och förändringar i kapitelbeskattningen. Hushållens sparande för-väntes därigenom öka under de närmaste åren, företrädesvis genom ett ökat amorteringssparande.
Allmänhetens intresse för privatekonomiska frågor har successivt vuxit. Insatser frän spardelegationen och organisationer har bidragit till en ökad medvetenhet och kunskap om s]parfrågon Inte minst diskussioner rörande skattereformen och dess effekter har bidragit till dette. Behovet av allmänt inriktede reklamkampanjer i offentlig regi avseende sparande beräknas minska efter skattereformens införande.
Mot bakgrund av ovanstående samt nödvändigheten att prioritera i den offentliga sektora (se även regeiingens skrivelse 1990/91:50) förordar jag en nedläggning av spardelegati
Om speciella behov föreligger beträffende målgmppsinriktede informationsinsatser kan sådan informationsverksamhet bedrivas av berörda myndigheter eller oiganisationen Marknadsföring rörande allemansspar kan med fördel överlåtas åt riksgäldskontoret resp. fondbolagen. Därmed erhålles en närmare koppling mellan sparinstitutet och marknadsförings-insatseraa. Jag avser att senare: återkomma angående ungdomsbosparandet.
Någon form av objektiv infiirmation rörande olika sparformers egenskaper och avkastning bör dock alltjämt bedrivas i offentlig regi. Den infonnation som för närvarande framställs av spardelegationen jämför olika sparalteraativ. Den enskilde spararen erhåller därmed ett bättre beslutsunderlag, till rimliga kostnader, för sitt placeringsbeslut. En sådan viktig information skulle sannolikt inte bli producerad på marknaden. Jag föreslår att bankinspektionen ter över denna verksamhet från spardelegationen.
102 Hemställan Prop. 1990/91:100
Bil. 9 Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att bemyndiga regeringen att vidte de åtgärder som behövs för att
avveckla spardelegationen.
2. Vinstsparandet
Den 1 januari 1985 upphörde stetens ekonomiska ansvar för vinstsparandet. Banker och sparkassor fick möjlighet att driva denna sparform i egen regi (prop. 1984/85:51, FiU7, rskr. 59). För stetens del kvarstår emellertid inflytande över vinstsparandet dels genom att regeringen enligt lotterilagen (1982:1011) skall lämna tillstånd att anordna vinstsparandet, som är en form av lotteri, dels genom att riksdagen alltjämt skall godkänna sparbeloppets storlek.
Regeringen har således festställt regler för det vinstsparande som drivs genom affärs- och föreningsbankeraas "Vinnarkonto", sparbankeraas "Miljonkonto" och Kooperativa förbundets "Vinstkonto". När det i fortsättningen telas om bankeraas vinstsparande avses samtiiga dessa formen
Regeringens lotteritillstånd för vinstsparandet begränsar, i enlighet med vad riksdagen godkände vid avvecklingen av stetens ekonomiska ansvar för vinstsparandet, den högste tillåtna månadsinsättningen till 8(X) kr. Riksdagen har dock vid tre tillfällen efter 1985 tillåtit extra insättningar, varje gång med maximalt 5 (XX) kr. Det senaste tillfället avsåg perioden den 1 april - 30 juni 1989 (prop. 1988/89:100, bil. 9 s. 81, FiU21, rekr. 104).
I en skrivelse till regeringen den 29 juni 1990 har Svenska Bankföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Svenska Sparbanksföreningen gemensamt föreslagit dels att maximibeloppet för ordinarie må-nadsinsättningar i vinstsparandet höjs från 800 kr. till 1 600 kr., dels att en ny möjlighet till extra insättning om maximalt 5 000 kr. införs, dels att riksdagen bemyndigar regeringen att i fortsättningen fette beslut om ändrade beloppsgränser och extra insättningar för vinstsparandet. Bankerna har i sin skrivelse framhållit att tillvägagångssättet vid beslut om ändring av sparbeloppets storlek blivit både tidsödande och administrativt omständligt.
Vidare har bankeraa i en skrivelse hemställt att lotterivinstskatten på vinster i vinstsparande skall sänkas betydligt.
Skrivelsen rörande sparbeloppens storlek m.m. har remissbehandlats.
Bankinspektionen har förklarat att framställningen inte möter nägon invändning i fråga om tillsynen över vinstsparandet i bankeraa och därtill knuten utlottningsverksamhet. Konsumentverket anser att framställningen inte bör bifellas om bankeraa inte kan säkerställa en förbättrad kontroll och insyn, garantera möjlighet till kompensation vid uppkommna fel samt lämna tydligare infonnation om regleraa för deltegande och vinstutdelning. Riksgäldskontoret har, med hänsyn till vinstsparandets speciella konstruktion, inget att invända mot bankeraas förslag. Fullmäktige i
103¶Sveriges riksbank har inget att erinra mot den omprövning och höjning Prop. 1990/91:1(X) av gränsen för de månatliga insättningarna på vinstsparkonto som ban- Bil. 9 keraa hemställer om. Däremot är fullmäktige tveksamma till förslaget om nya extrainsättningan Fullmäktige anser att behovet av extrainsätt-ningar försvagas om den ordinarie beloppsgränsen anpassas till en ny, högre nivå. Vinstutlottningaraa i systemet sker efter tillstånd av regeringen. Fullmäktige anser att beslut om olika regeländringar bör kunna fettes av regeringen med stöd av lotterilagen.
Jag delar bankeraas uppfettning att nuvarande ordning kan förenklas. Sedan stetens ekonomiska ans\'ar för vinstsparandet upphört bör enligt min mening samtliga frågor som rör denna sparform beredas i ett sammanhang, det vill säga i sambiind med att regeringen meddelar tillstånd enligt lotterilagen. Några särskilda skäl som motiverar att riksdagen skall godkänna sparbeloppets storlek finns inte längre enligt min mening. Riksdagen bör således överlåte till regeringen att beslute i frågor som rör sparbeloppet.
Sparbeloppets storlek har tidigare anpassats till de belopp som gäller för allemanssparandet. Det kan dock övervägas om denna koppling bör bestå. Allemanssparandet innehåller även efter den 1 januari 1991 ett moment av skattegynnande, medan vinstsparandet avses bli beskattet enligt de regler som gäller för kapitelinkomster och lotterivinsten Utan att föregripa regeringens prövning av ändrade villkor för vinstsparandet vill jag ifrågasatte om någon gräns för sparbeloppet verkligen behövs. Frågan bör dock övervägas ytterligare.
Vinst vid vinstsparande beskittes enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinsten Skatten utgår med 40 % av vinstens värde vid vinstsparande anordnat av bank eller sparkassa och med 30 % i fråga om annan vinst. Vinster som uppgår till högst 100 kr. beskattas inte och pä vinster med högre värde utgår inte skitten med högre belopp än att av vinsten återstår 100 kr. Skattesatsen för vinster vid vinstsparande är vald så att skattebelastningen skall ligga pä en nivå som motsvarar inkomstbeskattningen av den fäste räntan i vinstsparandet. Fno.m. inkomståret 1991 kommer skatten på inkomst av kapitel att vara 30 %. Lotterivinstskatten på vinstsparande bör därför sänkas till samma nivå. För att ytterligare förstärka likformigheten i besksittningen bör även småvinsteraa beskattes vid vinst i vinstdragning anordnad av bank eller sparkassa. Under ärendets beredning har diskussioner förts med företrädare för Svenska Bankföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Svenska Sparbanksföreningen.
Slutligen vill jag beröra den fråga om förbättrad information till spa-raraa som konsumentverket tagit upp.
Det är betydelsefiillt att de sparare som överväger att placera sitt spar-kapital på konto i vinstsparande får tillgång till infonnation som klargör skillnaden i storlek på räntan i vinstsparandet och den ränta som banken erbjuder motsvarande placering på annat sparkonto. En sådan jämförelse skall visa vad det kostar i utebliven ränta att delta i utiottningen på vinstsparandet, eller med andra ord, vad "lotteraa" för deltagande i vinstsparandets lotteridel kostan Den genomsnittliga utlottningsprocenten bör
också anges. Spararen fkr därigenom möjlighet att själv bedöma om han Prop. 1990/91:100 vill byta en jämn och säker avkastning mot en lägre sådan förenad med Bil. 9 viss vinstchans. Det är också betydelsefullt att vinstplanen blir överskådlig och att spararen därigenom kan fä en god uppfettning om en lotteriandels procentuella vinstehans vid dragning i vinstsparandet. Bankeraa bör därför snarast utarbete förslag till bestämmelser om hur den förbättrade informationen skall utformas. Bestämmelseraa skall utformas så att de kan tas in i reglema för det tillstånd för vinstsparandet som regeringen beviljar
Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats ett
förslag till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinsten Den föreslagna lagändringen är av sådan beskaffenhet att lagrådets
hörande skulle sakna betydelse. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.3.
Hemställan
Jag hemställer, att regeringen föreslär riksdagen att
1. godkänna vad som förordats i fråga om vinstsparandet,
2. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinsten
3. AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten
Riksdagens revisorer har granskat AB Tipstjänsts kostnader i form av reklam samt stöd till olika ändamål inom den svenska idrotten (Rapport 1988/89:2). Revisoreraa ifrågasatte det direkta stöd som bolaget lämnar till idrotten eftersom det enligt deras mening inte var förenligt med de föreskrifter som reglerade bolagets verksamhet.
Revisoreraa granskade särskilt bolagets verksamhet år 1987. Bolagets kostnader för reklam och PR-verksamhet uppgick 1987 till 73,9 milj.kr. År 1987 betalade AB Tipstjänst dels vissa ersättningar till svenska idrottsoi;gaiiisationer som ett led i företagets marknadsföringsinsatser, dels lämnades direkt penningstöd till föreningar och organisationen Enligt en bokslutskommenter i verksamhetsberättelsen för år 1987 utbetalades i direkt stöd till idrotten 40,7 milj.kr. till bl.a. en idrottsprofessur. Stora Tipsveckan, Riksidrottsförbundet, hallar och arenon I denna summa ingick inte ersättningar enligt avtel med Svenska Fotbollsförbundet eller sponsring av idrottsoianisationen
Riksdagen beslutede (1989/90:FiU36, rskr. 288) vid behandlingen av regeringens skrivelse (1989/90:121) med anledning av riksdagens revisorers granskning av AB Tipstjänsts stöd till idrotten att en större del än för närvarande av AB Tipstjänsts vinst bör gå tillbaka till idrotten.
Den typ av stöd som rikdagens revisorer kritiserade uppgick år 1988
till ca 13 milj.kr. År 1989 utgick inget stöd av dette slag. Efter riks- Prop. 1990/91:100 dagens beslut har stödet ökat till ca 20 milj. kr. år 1990. Enligt min me- Bil. 9 ning bör AB Tipstjänst tills vidare vara oförhindrat att använda medel för denna typ av stöd till idrotten upp till en ram på 50 milj. kr. årligen. Dette stöd skall inte behöva anses kommersiellt befogat på kort sikt. Alla insatser i form av ersättningar m.m. skall dock av bolaget bedömas vara av värdefiill goodwillkaraktär på längre sikt eller på annat sätt vara långsiktigt kommersiellt befogade i enlighet med riksdagens beslut.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att te del av vad jag har anfört i det föregående om AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten.
106¶Bilaga 9.1 Prop. 1990/91:100
„.. , ,.,, Bil. 9
Forslag till
Lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift;
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse
3§' Avgiften utgör för landstings- Avgiften utgör för landstingskommun 56 öre per skattekrona. kommun 92 öre per skattekrona.
4f Avgiften utgör för kommun 79 Avgiften utgör för kommun 115 öre per skattekrona. öre per skattekrona.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas förste gången i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1992.
'Senaste lydelse 1990:610. Senaste lydelse 1990:610.
107¶Bilaga 9.2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt;
Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1990:609) om avräkningsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydebe
Föreslagen lydebe
3§
Avräkningsskatt utgör för landstingskommun 0,34 kronor per skattekrona avseende år 1991, 0,85 kronor per skattekrona avseende år 1992, 1,35 kronor per skattekrona avseende år 1993, 7,25 kronor per skattekrona avseende år 1994, 1,10 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande ån
Avräkningsskatt utgör för landstingskommun 0,34 kronor per skattekrona avseende år 1991, 0,82 kronor per skattekrona avseende år 1992, 1,20 kronor per skattekrona avseende år 1993, 1,12 kronor per skattekrona avseende år 1994, 1,03 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande ån
4§
Avräkningsskatt utgör för kommun 0,60 kronor per skattekrona avseende år 1991, 1,20 kronor per skattekrona avseende år 1992, 1,80 kronor per skattekrona avseende år
1993, 1,65 kronor per skattekrona avseende år 1994, 1,50 kronor pjr skattekrona avseende år 1995 och följande ån
För kommun som inte ingår i landstingskommun utgör avrälc-ningsskatten, i stället för vad som föreskrivs i förste stycket, 0,94 kronor per skattekrona avseende iir 1991, 2,05 kronor per skattekrona avseende år 1992, 3,15 kronor per skattekrona avseende år 1993, 2,90 kronor per skattekrona avseende iir
1994, 2,6Ö kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande år.
Avräkningsskatt utgör för kommun 0,60 kronor per skattekrona avseende år 1991, i,i7 kronor per skattekrona avseende år 1992,1,63 kronor per skattekrona avseende år
1993, 1,49 kronor per skattekrona avseende år 1994, 1,41 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande ån
För kommun som inte ingår i landstingskommun utgör avräkningsskatten, i stället för vad som föreskrivs i förste stycket, 0,94 kronor per skattekrona avseende år 1991, 1,99 kronor per skattekrona avseende år 1992, 2,83 kronor per skattekrona avseende år 1993, 2,61 kronor per skattekrona avseende år
1994, 2,44 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande ån
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas förste gången i fråga om avräkningsskatt för år 1992.
108¶Bilaga 9.3 Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe
Skatt betelas enligt denna lag till steten för vinst i svenskt lotteri.
Skatten utgör fyrtio procent av Skatten utgör trettio procent av vinstens värde ifråga om vinst vid vinstens värde. För andra vinster vinstdragning i vinstsparande an- än vinst vid vinstdragning i vinst-ordordnat av bank eller sparkassa sparande anordnat av bank eller och trettio procent av vinstens vär- sparkassa skall skatt dock inte be-de i fråga om annan vinst. Skatt telas med högre belopp än att av skall dock inte betelas med högre vinsten återstår etthundra kronon belopp än att av vinsten återstår etthundra kronon
Skatt skall inte betelas för
1. vinst vid vadhållning genom totelisator vid hästtävlingar eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer,
2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,
3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,
4. vinst i pengar som utfellit på lott i lotteri som har anordnats av sådan sammanslutning som avses i 11 § lotterilagen (1982:1011),
5. annan vinst i pengar som upp- 5. annan vinst i pengar som uppgår till högst etthundra kronon går till högst etthundra kronor och
som inte utgör vinst vid vinstdragning i vinstsparande anordnat av bank eller sparkassa. Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt som belöper på vinsten.
Skatt skall inte betelas för vinster som utfellit på lotter som inte sålts, eller för vinster som inte tegits ut av vinnaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
'Lagen omtryckt 1984:152. Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:152. Senaste lydelse 1988:840.
109
Register Prop. 1990/91:100
. , . Bil- 9 Sid. Anslag kr.
I Översikt —
10¶A. Finansdepartementet im.m.
10¶Finansdepartementet 99 527 000
II Ekonomiska attachéer 3 680 000
11¶Utredningar m.m. 38 000 000
141 207 000
13
B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
18¶Riksskatteverket
1 000 071 000
20¶Regional och lokal skatteförvaltning
3 325 774 OOO
22¶Kronofogdemyndighetema
844 648 000
24¶Stämpelkostnader
2 812 000
24¶Fastighetstaxering
40 000 000
25¶Ersättning till postverket m.fl. för bestyret
med skatteuppbörd m.m.
56 000 000
5 269 305 000
26
C Statlig lokalförsörjnir
29¶Byggnadsstyrelsen
36¶Inredning och utmstning m.m.
12 000 000
12 001 000
38¶D. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret: 45 Förvaltningskostnader 70 043 000
48¶Kostnader för upplåning och låneförvaltning 611 040 000
52¶Garantiverksamhet 1 000
56¶Uppdragsverksamhet 1 (XX)
59
59 72 76 80
681 085 000
Vissa centrala myndigheter m.m.
Tullverket: Förvaltningskoshiader
1 054 523 000
Konjunkturinstitutet
24 270 000
Bankinspektionen
1 000
Försäkringsinspektionen
1 000
1 078 795 000
83¶F. Bidrag och ersättningar till kommunema Prop. 1990/91:100
96¶Skatteutjämningsbidrag till Bil. 9 kommuneraa m.m. 20 698 000 000
97¶Bidrag till kommuneraa med anledning av avskaffandet av den
kommunala företegsbeskattmngen 879 172 000
21 577 172 000
99
G. Övriga ändamäl
99 Bidrag till vissa interaationella byråer och
organisationer m.m.
250 000
99¶Bidrag till vissa handikappade ägare av
motorfordon
15 000 000
100¶Exportkreditbidrag
101¶Kostnader för vissa nämnder
1 740 000
101¶Ränteersättningar m.m.
16 992 000
Totalt för flnansdepartementet 28 776 557 000
102 övriga frägor inom finansdepartementets område
102 1. Sparfrämjande åtgärder
103 2. Vinstsparandet
105 3. AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten
107¶Bilaga 9.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift
108¶Bilaga 9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt
109¶Bilaga 9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster
gotab 97410, Stockholm 1991
Regeringens proposition 1990/91:100 Bilaga 10
Utbildningsdepartementet
o
(Åttonde huvudtiteln)
1 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 10
Bilaga 10 till budgetpropositionen 1991
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln)
Prop.
1990/91:100 Bil. 10
Översikt
Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör skolväsendet, den grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarutbildningen, vuxenutbildningen, folkbildningen, studiestödet, kulturverksamheten samt massmedierna.
På .skolområdet pågår ett intensivt arbete med att förändra skolan från en regelstyrd till en målstyrd skola. Ett steg i den riktningen är de beslut som riksdagen nyligen fattat med anledning av propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76). Bl.a. kommer ett nytt stats-bidragssytem att inforas för det kommunala skolväsendet fr.o.m. den I juli 1991.
Förslag redovisas avseende ett samordnat ansvar för barnomsorg och skola samt om en flexibel skolstart. Vidare föreslås att undervisningen i hemspråk förläggs utanför timplanebunden tid men att kommunerna har ansvaret for undervisningen och har skyldighet att anordna hemspråksundervisning.
Till fristående skolor föreslås ett utökat statsbidrag. Sameskolstyrelsen föreslås få ett ökat inflytande över och ansvar för sameskolorna och produktionen av läromedel på samiska samtidigt som resurserna ökas med 1,2 milj.kr. Till resurscentra vid specialskolorna föreslås ökade medel med 1,7 milj. kr. Vidare räknas kostnaderna för elevernas resor upp med 2 milj.kr.
Tillgången på lärare skall förbättras. För innevarande budgetår har 35 milj.kr. anslagits till ökad lärarutbildning. För nästa budgetår föreslås ytterligare 55 milj. kr. för ändamålet. Pengarna skall bl. a. användas till en utbyggd grundutbildning av lärare och till utbildning av personer som tjänstgör som lärare, men som saknar behörighet.
Organisationen av den statliga .skoladministrationen utreds tor närvarande.
En proposition om den framtida gymnasieskolan beräknas avlämnas i februari 1991. Avsikten är att den strukturförändring och utbyggnad som föreslås i propositionen skall börja genomföras den 1 juli 1992 och genomföras under en fyraårsperiod. 1 propositionen tas även upp frågor om vu.xenutbildnlng.
Folkbildningen kommer att behandlas i en proposition som föreläggs riksdagen i början av 1991.
I budgetpropositionen 1990 redovisade regeringen ett treårsprogram för Prop. 1990/91: 100 grundläggande utbildning inom högskolan. Detta program utgick från att Bil. 10 högskolans dimensionering och ekonomiska resurser i huvudsak skulle vara oförändrade under budgetåren 1990/91-1992/93. Riksdagen anslöt sig i stort till de principer som redovisades. Detta program fullföljs nu. Detta innebär bl.a. att den pågående reformeringen av ingenjörsutbildningen fortsätter.
Regering och riksdag har våren 1990 beslutat om resurser för forskning och forskarutbildning under treårsperioden 1990/91 — 1992/93. Resurserna för verksamhet inom utbildningsdepartementets område kommer under perioden att öka med sammanlagt ca 650 milj.kr. Budgetåret 1991/92 uppgår ökningarna till cirka 210 milj.kr. Stora insatser görs för att ytterligare förbättra studiefinansieringen inom forskarutbildningen. Över 30 milj.kr. avsätts för kostnader för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster. Ökningarna i övrigt avser bl.a. forskningsråden, dyrbar vetenskaplig utrustning, särskilda forskningsresurser inom högskolan och internationellt forskningssamarbete. Nya professurer tillkommer inom en rad ämnesområden. Häribiand kan nämnas professurer i ekonomi, sociologi och allmänmedicin, samtliga med särskild inriktning på kvinnoforskning. Anslagen till forskning och forskarutbildning kommer budgetåret 1991/92 att uppgå till sammanlagt 6,5 miljarder kronor.
Inom studiestöd.sområdel föreslås bl.a. höjt studiebidrag inom studiehjälpen fr.o.m. den 1 januari 1992. Även inackorderingstillägg och extra tillägg höjs liksom korttidsstudiestöd och internatbidrag.
Budgetförslaget på kulturområdet innehåller i princip inte några real-förstärkningar. Med hänsyn till det statsfinansiella läget skjuts delar av den tredje och sista etappen i det pågående treårsprogrammet på framtiden. Genom omprioriteringar inom kulturbudgeten skapas utrymme för en konstnärspolitisk reform.
Inom medieområdet ökas insatserna för handikappade. Stödet till taltidningar förstärks med 1,5 milj. kr. Även bidraget till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram för döva ges en realförstärkning. Utgivningen av en klassikerserie för skolans behov förlängs till att gälla även nästa budgetår. Uppbyggnaden av finländska TV-sändningar i Sverige fortsätter. En finländsk TV-kanal beräknas vid fullt utbyggd verksamhet i slutet av år 1991 vara tillgänglig för kabelnät på 24 orter. För nästa budgetår förstärks stödet med ca 12 milj. kr.
En parlamentariskt sammansatt beredning har tillkallats inom radio-och TV-området. Förslag rörande reklam-TV och Sveriges Radio m.m. läggs fram i en särskild proposition under mars 1991. 1 en proposition i februari 1991 kommer frågor avseende filmavtal m. m. att tas upp.
På investeringsområdet förs nya objekt upp i investeringsplanen: lokaler för nyetablering av lärarutbildningen i Uppsala, nybyggnad av ekologihus och MAXLABll i Lund, nybyggnad för biomedicinskt centrum i Göteborg, nybyggnad för matematik och informationsteknologi i Umeå, marint forskningscentrum i Kristineberg samt tillbyggnad för högskolan i Karlstad.
Under budgetåret 1989/90 har ur behållningen av de särskilda lotterier 4
som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturändamål anvisats medel med sammanlagt 9825000 kr. Medlen har fördelats enligt följande:
2 100000 kr. till statens kulturråd för fördelning till investeringar, 3425000 kr. för investeringar inom teater-, dans- och musikområdet,
3 700000 kr. till investeringar inom konst-, musei- och utställningsområdet,
600000 till andra ändamål.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Sammanslällning
Lit-
Anslagsgrupp
Belopp i milj. kr.
tera
Anvisat 1990/91
Förslag 1991/92
Förändring
A
Utbildningsdepartementet
2.0 B
Det ofTenlliga skolväsendet'
32 112,6
33425,1
1312,5
C
Folkbildning-
1 888.6
1 888,6
0,0
D
Grundläggande högskoleutbildning
m.m.
7 155.9
864,2
E
Forskning och forskarutbildning
5 670.8
6 540.2
869,3
F
Studiestöd
7 366.9
1 119,8
G
Kulturverksamhet m. m.
2441,1
227.5 H
Massmedier m. m.
1
Lokalförsörjning m. m.
544,4
684,3
139.9¶Totalt för utbildningsdepartementet
57018,3
61592,4
4574,1
' För 1990/91 haren sammanslagning av anslag gjorts från såväl förutvarande littera
B - Skolväsendet som littera C - Vuxenutbildning för att ge en jämförelse med
1991/92.
- Anslagen till folkbildning är upptagna med oförändrade belopp då en särskild
proposition om folkbildningen kommer att föreläggas riksdagen till våren 1991.
Diagram 1
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
UTGIFTSFÖRDELNING 1991/92
Övrigt
Massmedier m.tn.
Kulturverksamhet m.m. \ \
Det offentiiga skolväsendet
Studiestöd
Forskning och —■ forskar utbildning
Grundläggande högskoleutbildning
Folkbildning
1¶Anslagen till folkbildning är upptagna med oförändrade belopp 1 avvaktan på särskild proposition under våren 1991.
Utbildningsdepartementet Pp. 1990/91: lOO
Bil. 10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990.
Föredragande: Statsrådet Göransson såvitt avser frågorna punkterna 1, 3, 4, 5, 6, 7 littera A, D, E, G, H, 1;
statsrådet Persson såvitt avser punkten 2, littera B, C och F.
Anmälan till budgetpropositionen 1991
Utbildningsministern anför
1 Inledning
Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Persson.
Ett centralt mål i svensk utbildnings- och kulturpolitik är att främja jämlikhet och rättvisa. Alla skall ha rätt till en likvärdig utbildning. Alla skall ha möjligheter att vara kulturellt aktiva och att berikas av kulturupplevelser.
Det praktiska reformarbetet under efterkrigstiden har utformats utifrån denna jämlikhetssyn. Huvuduppgiften har varit att undanröja de ekonomiska, sociala och geografiska hinder som begränsat individens möjligheter att skatTa sig en önskad utbildning och att ta del av kulturlivet. Jag vill här ta upp några principiella resonemang som gäller hur väl utbildnings-och kulturpolitiken medverkat till att bryta traditionella klassmönster. 1 följande inledningsavsnitt redovisas därefter vissa större frågor inom utbildnings- och kulturområdet som behandlas i årets budgetproposition.
Svensk utbildnings- och kulturpolitik har under senare år utvärderats i olika internationella undersökningar. 1 huvudsak måste resultaten av dessa granskningar sägas ha fallit väl ut för svensk del. Den svenska skolan bedöms hålla en hög och jämn kunskapsstandard. Den sammanhållna grundskolan med en för alla elever gemensam läroplan framstår som efterföljansvärd och har även införts i flera länder. Utbyggnaden av gymnasieskolans yrkeslinjer och de goda möjligheterna till återkommande utbildning är andra inslag i det svenska skolväsendet som rönt positiv uppmärksamhet. Den högre utbildningen och forskningen hävdar sig väl vid en internationell jämförelse. För kulturområdets del konstaterades nyligen i en Europarådsrapport att Sverige när det gäller deltagandel i kulturlivet nått längre än de flesta andra länder.
Svensk utbildnings- och kulturpolitik får i dessa internationella bedömningar således ett gott betyg. Som en vanlig förklaring till att utbildnings- och kulturpolitiken lyckats anges ofta dess generella karaktär, som gynnat medborgerligt engagemang och ansvarstagande. Utbildnings och kulturpolitiken har därigenom inte bara handlat om att skapa goda möjligheter för
individuell förkovran och upplevelser. Den har också betraktats som ett Prop. 1990/91: 100 medel att reformera samhället i riktning mot jämlikhet och demokrati. Bil. 10
Pä en punkt konstateras dock både i svenska och utländska studier att utbildnings- och kulturpolitiken inte varit så framgångsrik som önskat; den har endast i begränsad grad medverkat till att bryta traditionella studievai och kulturmönster. Detta förhållande har i viss mån dolts genom att den snabba kvantitativa utbyggnaden av utbildningsväsendet och kulturverksamheterna hela tiden vidgat kretsen personer som fått del av reformerna.
På utbildningsområdet har det - sett över en längre tidsperiod - skett en kraftig höjning av den genomsnittliga utbildningsnivån, som i sig bidragit till social utjämning. 1 början av 1950-talet fick den stora majoriteten ungdomar bara en sjuårig utbildning, medan endast ett fåtal fortsatte till universitetet. Spännvidden mellan ungdomarnas utbildning har sedan dess dramatiskt minskat. 1 dag erhåller ca 90 % av alla ungdomar en utbildning på 11 — 12 år. Utbildningsförsprånget för de ungdomar som fortsätter på högskolan har därmed minskat betydligt.
Samtidigt har utbildningens betydelse för klasskiktningen i samhället gradvis avtagit. Samhälle och arbetsmarknad differentierades tidigare i stor utsträckning efter utbildningens nivå. 1 dag är utbildningens längd troligen mindre avgörande: utbildningens inriktning, kvalitet och möjligheter till påbyggnad torde spela en större roll för framtida inkomster och arbetsvillkor.
Denna positiva utveckling förefaller dock ha avstannat. Aktuella uppgifter om rekryteringen till den högre utbildningen tyder på att den sociala snedrekryteringen till högskolan de senaste årtiondena tilltagit. En studie som statistiska centralbyrån genomfört visar att andelen studerande från arbetarhem under 1970- och 1980- talet har varit oförändrad eller inom vissa utbildningsområden t.o.m. minskat. Andelen nybörjare vid högskolan från akademikerhem har samtidigt ökat.
Forskare och utbildningsexpertcr är osäkra om hur denna utveckling skall tolkas. En förklaring är att den kvantitativa expansionen av utbildningen nu spelat ut sin roll som socialt utjämnande kraft. Valet till högre utbildning bestäms därmed i högre grad av faktorer som det egna hemmets studietraditioner och av den studiestimulans som barn och ungdomar får i grund- och gymnasieskolan.
Sannolikt har detta antagande fog för sig, men vilken betydelse det har för de studerandes utbildningsval jämfört med andra faktorer är i många avseenden oklart. Jag anser det är angeläget att få till stånd en bättre belysning av orsakerna till den sociala snedrekryteringen. Jag avser därför att under våren föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en utredning med uppgift att kartlägga dess omfattning och orsaker. Utredningens analys skall ligga till grund för den fortsatta reformeringen av ungdomsskolan och högskolan.
Av tidigare studier vet vi att den sociala snedrekryteringen grundläggs tidigt. Den sociala selektionen i högskolan bestäms i hög grad av de studieval som eleverna gör i grundskolan och i gymnasieskolan. Snedrek ryteringen förstärks sedan ytterligare vid övergången från gymnasieskolan 8
till högskolan. Insatser för att bryta den sociala snedrekryteringen måste Prop. 1990/91: 100 därlör ta sikte på att föränd ra elevernas studieattityder inom grundskola och Bil. 10 gymnasieskola.
När det gäller att förändra traditionella studieval, bör man enligt min mening även uppmärksamma, att det handlar om förändringar som måste gå åt två håll. En viktig uppgift är att bryta de sociala barriärer som hindrar ungdomar från arbetarhem att söka sig till högre studier. En lika viktig uppgift är att bryta de sociala barriärer som hindrar ungdomar från socialgrupp ett att söka sig till yrkesutbildningar som ges i gymnasieskolan.
Den planerade utbyggnaden av gymnasieskolans yrkeslinjer tillgodoser detta dubbla perspektiv. Målet är att åstadkomma ett fullt utbyggt treårigt gymnasium tor alla i slutet av 1990-talet. Reformen innebär dels att yrkeslinjerna uppvärderas och ges en bredare kompetens, dels att alla gymnasieutbildningar ger allmän behörighet för högskolestudier. Sammantaget bör detta bidra till ett jämnare socialt urval till högskolan.
Det förtjänar att påpekas att vid sidan av den sociala snedrekryteringen finns också en könsmässig snedrekrytering till olika former av utbildning. En stor del av utbildningslinjerna inom de tekniska områdena resp. inom vård och omsorg domineras nästan helt av det ena könet. De nämnda förändringarna av den gymnasiala utbildningen som planeras, bör kunna leda även till en mindre sned könsfördelning på de olika utbildningsvägarna.
När det gäller kulturpolitiken är situationen i många avseenden likartad den som gäller på utbildningsområdet. Den senaste femtonårsperioden har inneburit en utbyggnad av de regionala kulturinstitutionerna, en konsolidering av konstnärspolitiken och en utbyggnad av branschstöden på kulturområdet.
Det har samtidigt blivit allt tydligare att en enbart geografisk eller ekonomisk tillgänglighet inte bryter klassmönstren när det gäller kulturvanorna. Statistik om kulturvanor är svårare att samla in och tolka än utbildningsstatistik. Tillgängliga siffror tyder på att kulturvanorna är relaterade till såväl klass som ålder och livscykelsituation. De visar också att ekonomiska faktorer inte är avgörande, varken den enskildes ekonomi eller kostnaderna för olika aktiviteter. Den viktigaste faktorn förefaller vara utbildnings- och i vidare mening bildningstradition.
Skillnaderna i kulturvanor är förhållandevis små så länge barnen går i skolan. Efter skolåldern ökar skillnaderna, men de är mindre i dag än förr. De som får möjlighet att utveckla ett aktivt kulturintresse under sin uppväxt får impulser för resten av livet. En av de mer framgångsrika metoderna för att ge alla en chans att ta del av och själva pröva olika kulturella uttrycksmedel är satsningen på kultur i skolan. Genom det nya bidragssystemet för skolan ökar såväl ansvaret som möjligheterna för kommunerna att lokalt utforma kulturverksamheterna så att alla barn kan delta.
I det kulturprogram för barn och ungdom som tagits fram gemensamt av utbildningsdepartementet, socialdepartementet och civildepartmentet re dovisas erfarenheterna från kulturverksamhet bland barn och ungdomar under 1980-talet. Där konstateras att rapporterna från barnomsorg, sko- 9
lor, ungdomsgårdar och föreningsliv ofta visar hur just kulturverksamhe- Prop. 1990/91: 100 terna kan engagera dem som annars drar sig undan. Kulturens olika Bil. 10 uttryckssätt kan fungera som en metod att utforska världen, medmänniskorna och den egna personen. Konsten är också ett annat sätt att uppfatta och uttrycka verkligheten och har genom sin ofta upproriska karaktär möjlighet att nå även de bam som känner sig på kant med tillvaron.
För att sprida kunskap dels om framgångsrika arbetsmetoder, dels om de olika stödformer som finns för barn- och ungdomskultur har Svenska kommunförbundet engagerat sig i en landsomfattande informationskampanj. En viktig resurs i det sammanhanget är den kommunala musikskolan, som på många orter i samarbete med skolan lyckats vidga deltagandet till nya grupper.
När det gäller de vuxnas kulturvanor finns det uppgifter som tyder på sjunkande besökssiffror för teatrar och museer. Detta uppvägs troligen mer än väl av ökande siffror för olika amatörverksamheter som t.ex. körsång, folkdans och musik, amatörteater, hembygdsforskning och kulturmiljöengagemang.
Efter förslag i 1990 års budgetproposition ökades resurserna till olika organisationer som är av central betydelse för en folkligt förankrad kultur i hela landet och utgör viktiga mötesplatser för artister, amatörer och olika publikgrupper. Det gäller främst Folkparkerna, Folkets Hus, bygdegårdarna och Våra gårdar samt de centrala amatörorganisationerna.
Kulturverksamheten i folkrörelseregi utgår från ett folkbildningsperspektiv som innebär att den engagerade och intresserade delar med sig av sitt engagemang. På detta område finns också en gammal tradition av samverkan mellan universitet och folkbildning. Studieförbunden fungerade tidigt som en förmedlande länk mellan forskaren och den intresserade allmänheten. Amatörgruppen kunde för sin verksamhet inbjuda konstnärer, regissörer och musiker.
Kontakterna mellan forskare, konstnärer och folkbildning har ökat under senare år. Förutsättningarna för sådana kontakter har också förbättrats genom utbyggnaden av universitet, högskolor och kulturinsitutioner i hela landet. På många håll har ett samarbete etablerats mellan dessa institutioner och amatörer på forsknings- eller kulturområdet. De olika folkrörelseorganisationerna, som hembydsföreningar, konst- och teaterföreningar, studieförbund och lokalhållande oiganisationer fungerar ofta som en för--medlande länk i dessa sammanhang.
För att stimulera kontakter mellan konstnärer och amatörer har kulturrådet fått resurser för att engagera yrkesverksamma konstnärer som vill ägna sig åt att utveckla arbetsmetoder för samverkan med amatörer. En liknande verksamhet med s. k. länskonstnärer har länge bedrivits i Finland.
Genom 1990 års forskningsproposition (1989/90:90 s. 55 Q har kulturrådet fått ökade resurser för kulturpolitiskt forskningsarbete, framförallt när det gäller att få belyst de olika verksamheter som syftar till att vidga deltagandet och göra kulturvanorna mindre klassberoende.
Kulturrådet har i sin nyligen framlagda rapport Att vidga deltagandet i kulturlivet, som behandlas i det följande, sammanfattat den bild dagens forskning ger av deltagandet i olika kulturverksamheter. Jag förutsätter att 10
denna delvis kontroversiella rapport kommer att ge upphov till en bred Prop. 1990/91:100 diskussion och en ökad uppmärksamhet för kulturens klassfrågor. Bil. 10
Statsrådet Persson anför
2¶Skolområdet samt folkbildningen
En genomgripande förändring av styrningen av och ansvaret för skolverksamheten har nyligen beslutats av riksdagen (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Som en konsekvens av detta beslut kommer jag att under våren 1991 förelägga regeringen ett förslag till skollag, som omfattar de skolformer som inte kommer att behandlas i samband med förslagen till förändringar inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
Utbildningsministern har redan inledningsvis berört utbildningen i gymnasieskolan och sambandet mellan den och den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Vid övergången från grundskola till gymnasieskola har en social utjämning skett under de gångna åren. Steg för steg har gymnasieutbildningen kommit att omfatta allt fler ungdomar. Andelen ungdomar som söker gymnasieutbildning direkt från grundskolan har ökat från 75% år 1971 till 97 % år 1989.
Dagens gymnasieskola grundar sig på en struktur och en läroplan som etablerades år 1971 när gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan fördes samman till en ny skolform, gymnasieskolan. Under 1980-talet har förslag till förändringar arbetats fram, och försöks- och utvecklingsarbete har bedrivits för att ge ytterligare underlag för framtida ställningstaganden. Ett omfattande underlag föreligger nu.
Som jag nu tidigare i skilda sammanhang aviserat, kommer jag att i mitten av februari 1991 att föreslå regeringen en omfattande reformering av gymnasieskolan och samtidigt därmed av den kommunala utbildningen för vuxna. Förslaget kommer att innebära att alla studievägar i gymnasieskolan blir treåriga. En ny struktur av färre och bredare studieprogram med radikalt utökade möjligheter för de studerandes individuella val kommer att presenteras. 1 enlighet med de riktlinjer för planeringen av gymnasieutbildningen, som riksdagen tagit ställning till i samband med behandlingen av propositionen om ansvaret för skolan, kommer kommunerna att få utökade möjligheter att besluta om anordnande av utbildningen.
På alla studievägar kommer det att finnas en gemensam kärna av ämnen, en tyngdpunkt av karaktärsämnen och därtill ett fritt tillval. Timplanerna kommer att vara mindre detaljstyrande; hur tiden fördelas över läsåret och mellan årskurserna får avgöras lokalt.
Gymnasieskolan skall vara en brygga för ungdomens väg ut i vuxenlivet, en förberedelse både för arbete och vidare studier. Möjligheten att utan komplettering gå vidare till högskolestudier kommer att bli större.
Den snabba utvecklingen mot ett mera kompetenskrävande och kun- skapsintensivt arbetsliv kommer utan tvekan att skärpa anspråken på vårt 11
utbildningsväsende. Det måste utformas så att det på alla nivåer ger Prop. 1990/91: 100 möjligheter till återkommande utbildning. Bil. 10
Vuxenutbildningen i vårt land kan till del ses som en återkommande möjlighet till gymnasial utbildning. När gymnasieskolan reformeras, är det därför naturligt att samtidigt reformera vuxenutbildningen och knyta samman gymnasieskolan och vuxenutbildningen i en för dessa skolformer gemensam strategi för återkommande utbildning.
Vuxenutbildningen har utvecklats till ett vitalt inslag i vårt utbildningsväsende. Den har skapat en egen profil med en egen läroplan och med ett kursbaserat studiesystem som gör det enklare för vuxna att delta i utbildningen. Vuxenutbildningens erfarenheter, dess öppna system med stor frihet för de studerande att välja kursinnehåll och sätta samman individuella studievägar bör kunna utnyttjas i den reformering av gymnasieskolan som förestår.
1 en strategi för återkommande utbildning är det självklart med en mycket aktiv samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen. På senare år har också strävan till samverkan mellan skolformerna blivit allt tydligare i kommunerna. Det är ett led i att effektivisera utbildningen och göra den mer tillgänglig för alla. Det nyligen fattade beslutet om ansvaret för skolan öppnar nya möjligheter för kommunerna i detta avseende.
Jag avser också att föreslå regeringen en reform på folkbildningens område med ledning av folkhögskolekommitténs betänkande (SOU 1990:65) Folkhögskolan i framtidsperspektiv samt av SÖs rapport Studieförbunden inför 90-talet och remissvaren över den.
Syftet med en sådan reform är att även på detta område övergå till en mera mål- och resultatorienterad styrning och förändra statsbidragssystemet i överensstämmelse härmed.
Folkbildningen är en omistlig del i det svenska samhället som en garanti för en demokratisk kunskapssyn och för den enskilda människans fria kunskapssökande. Folkhögskolorna och studieförbunden är delar av den samlade folkbildningsorganisationen. Denna organisation behöver för sin fortsatta utveckling en tydlig identitet och ett tydligare uppdrag. Detta synsätt kommer att ligga till grund för mina förslag.
Utbildningsministern anför
3¶Grundläggande högskoleutbildning och forskning och forskarutbildning
Budgetåret 1991/92 är andra året i en treårig planeringsperiod för högskolan.
De förslag till förändringar som jag lägger fram innebär i fråga om den grundläggande högskoleutbildningen i huvudsak en uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets budgetproposition. Under det kommande budgetåret fullföljs flera reformer inom högskoleområdet. Det gäller
bl.a. fortsatt uppbyggnad av den matematisk- naturvetenskapliga linjen . Prop. 1990/91:100 Vidare kommer jag att föreslå medel för nästa steg i uppbyggnaden av den Bil. 10 tvååriga ingenjörsutbildningen liksom en ytterligare utbyggnad av grund-skollärarlinjen.
Den I juli 1992 inrättas en ny högskoleenhet med namnet idrottshögskolan i Stockholm och skall svara för grundläggande utbildning i idrott för skolans, idrottsrörelsens och andra avnämares behov. Principbeslut bör också nu fattas om inrättande av en ny tvåårig tandhygienistlinje fr. o. m. budgetåret 1992/93.
Regering och riksdag har våren 1990 beslutat om resurser Kir forskning och forskarutbildning under treårsperioden 1990/91 — 1992/93. Resurserna för verksamhet inom utbildningsdepartementets område kommer under perioden att öka med sammanlagt cirka 675 milj.kr.
Budgetåret 1991/92 uppgår ökningarna till cirka 210 milj.kr. Stora insatser görs för att ytterligare förbättra studiefinansieringen inom forskarutbildningen. Över 31 milj. kr. avsätts för kostnader för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster. Ökningarna i övrigt avser bl. a. forskningsråden, dyrbar vetenskaplig utrustning, särskilda forskningsresurser inom högskolan och internationellt forskningssamarbete. Nya professurer tillkommer inom en rad ämnesområden. Häribiand kan nämnas professurer i nationalekonomi, sociologi och allmänmedicin, samtliga med särskild inriktning på kvinnoforskning. Anslagen till forskning och forskarutbildning kommer budgetåret 1991/92 att uppgå till sammanlagt 6 540 milj. kr.
4¶Kulturverksamhet m.m.
4.1¶Allmänna utgångspunkter
För att främja förnyelse och utveckling i kulturlivet aviserade regeringen i 1989 års budgetproposition att de statliga kulturinsatserna under en treårsperiod skulle förstärkas med 300 milj. kr. Insatserna skulle främst inriktas på att förbättra konstnärernas villkor, på att öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur och på att stärka kulturlivet i hela landet.
De två första etapperna av treårsprogrammet har genomförts. Vid riksdagsbehandlingen har behovet av förstärkningar på ytterligare kulturområden utöver de som angivits i treårsprogrammet uppmärksammats. Detta har medfört att tillgängliga medel kommit att tas i anspråk även för dessa ändamål.
Eftersom det statsfinansiella läget inte medger ytterligare utgiftsökning ar grundar sig mina förslag i det följande på en oförändrad utgiftsnivå. Det innebär att det tredje årets planerade insatser för regionala institutioner m. m. måste anstå till dess att den statsfinansiella situationen har förbätt rats.
Trots att delar av etapp tre får anstå tills vidare vill jag framhålla att kultursektorn likväl är ett av de områden som under senare år erhållit en mycket gynnsam statlig medelstilldelning. Detta är främst ett resultat av dels 13
de nyssnämnda åtgärderna, dels satsningen på en ny musikteaterbyggnad i Prop. 1990/91: 100 Göteborg, till vilken jag strax återkommer. Bil. 10
Av det tredje årets insatser finner jag det dock angeläget att genomföra dem som syftar till att förbättra de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsvillkor. Genom en omfördelning bidraget till Svenska Riksteatern kan förslag till åtgärder inom det konstnärspolitiska området läggas fram. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslaget till Riksteatern.
Jag övergår nu till att ge en översiktlig redovisning av insatserna i anslutning till treårsprogrammet för kulturen.
En strävan vid genomförandet av programmet har varit att reformmedlen, där det är möjligt, skall tillgodose flera av de prioriterade ändamålen. Detta kan illustreras med några konkreta exempel.
Ökat stöd till fria teatergrupper är motiverat för att ge konstnärliga yrkesutövare bättre arbetsvillkor. Det innebär också att barn- och ungdomsteatern lyfts fram, eftersom de fria grupperna svarar för 60% av alla föreställningar för barn och ungdom.
Förstärkningen av filmfonden och insatserna för att förbättra distributionen av film och kvalitetsvideogram fungerar som ett stöd till svensk filmproduktion, bidrar till att stärka biografkulturen i hela landet och utgör samtidigt en satsning på ungdomskulturen.
Det ökade antalet grundbelopp till länens kulturinstitutioner har stimulerat regional utveckling och skapat arbetstillfällen inom kultursektorn, men har också gett möjlighet att ställa krav på länsinstitutionerna att förbättra barn- och ungdomsverksamheten.
När det gäller länsinslitutionerna innebär de insatser som hittills har gjorts inom programmet att vi nu har ett nät av väl fungerande och konstnärligt framstående länsinstitutioner, som effektivt kan stimulera kulturutvecklingen i de olika länen.
Till det regionala strukturmålot kan också föras ambitionen att skapa kraftcentra i landet som kan representera viktiga konkurrenter till huvudstadens institutioner. Detta behov har bl. a. påtalats vid den granskning av Sveriges kulturpolitik som är 1989 utfördes av Europarådet. Det är ett uttryck för den betydelse regeringen tillmäter denna ambition att den har redovisat ett förslag till riksdagen i samband med tilläggsbudgeten under hösten 1990 (prop. 1990/91:25 bil. 4) att staten skall bidra med 347 milj. kr. till investeringen i en ny musikteaterbyggnad i Göteborg.
Intresset för kulturmiljövården är stort och tilltagande. För att utveckla kulturturism och öka attraktionskraften hos kulturhistoriska sevärdheter har riksantikvarieämbetet fått särskilda medel inom ramen för treårsprogrammet. En utredning ser över frågan om vården av industriminnen, slott och herresäten. Jag räknar med att det i en kommande proposition om miljöpolitiken finns anledning att återkomma till kulturmiljövårdens uppgifter i ett miljöpolitiskt perspektiv.
Teater, dans och musik för barn och ungdom har inom programmet fått en förstärkning. Stödet till fria grupper har räknats upp. För att stimulera kvalitetsutveckling har särskilda bidrag gått till Unga Riks, Backateatern och Unga Klara, vilka är ensembler som i praktiken tagit på sig ett ansvar för barn-och ungdomsteaterns utveckling. Medel för barn och ungdom har 14
också avsatts inom grundbeloppssystemet för länsteatrarna. Slutligen kan Prop. 1990/91: 100 nämnas att ett barn- och ungdomsteaterpris nyligen har inrättats. Det Bil. 10 kommer att delas ut första gången under våren 1991.
Barn- och ungdomskulluren kommer att bli viktig under 1990-talet. Kulturprojekten i skolan har visat en metod att förnya arbetet inom en stor samhällsorganisation. Genom centrala projektmedel har skolan uppmuntrats att samarbeta med enskilda konstnärer, länsinstitutioner, lokala biografer eller med centrala institutioner som de s.k. R:en (Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar) och Filminstitutet. En viktig effekt av detta arbete har varit en inbyggd fortbildning av personalen och många gånger en större arbetsglädje.
Det för civil-, social- och utbildningsdepartementen gemensamma Kulturprogram jÖr barn och ungdom som presenterades under augusti 1990 inleder ett treårigt utvecklingsarbete där dessa erfarenheter skall prövas systematiskt.
Dansen och konslblldningen har i vissa avseenden haft svårare än andra områden att hävda sina intressen. Uppbyggandet av Dansens Hus i Stockholm kommer att ge svensk danskonst en egen scen, som tillmäts en stor betydelse långt utanför Sverige. Dansen har också en växande dragningskraft på barn och ungdom, vilket belyses av framgångarna för projektet Dans i Skolan som bedrivs i ett växande antal kommuner. För utveckling av konstbildningen har kulturrådet fått särskilda projektmedel.
Ett centralt inslag i programmet har varit att stimulera kvalitet i amatörverksamheten och att engagera nya grupper i kulturiivet. Anslagen till kulturprogram och amatörverksamhet i studieförbund och folkrörelser har höjts. För att förbättra samspelet mellan amatörer och professionella konstnärer kan efter finsk modell bidrag utgå till s. k. länskonstnärer som något eller några år vill ägna sig åt pedagogiskt arbete tillsammans med amatörer. Hembygdsrörelsen har fått bidrag för att stimulera intresset för kulturmiljö och hembygdshistoria. De centrala amatörorganisationerna har fått ökade bidrag för att utveckla sin verksamhet. Jag vill även särskilt peka på den framgångsrika verksamhet som med statligt stöd bedrivits i hela landet inom ramen för Folkmusik- och dansåret 1990.
Som jag anmälde i 1990 års budgetproposition har statens kulturråd studerat frågan om vilka aktiviteter och arbetsmetoder som är de mest effektiva när det gäller att intressera nya grupper för kultur. Kulturrådet har i november 1990 redovisat en rapport benämnd Att vidga dehagandet i kulturlivet (Rapport från statens kulturråd 1990:4). Kulturrådet kommer genom remisser och andra åtgärder som rådet finner lämpliga att fortsätta beredningen.
För de centrala kulturinstitutionerna har preciseringar av verksamheterna kommit till stånd och avsevärda belopp har också avsatts för olika typer av insatser.
En särskild utredning har tillsatts för att granska de nationella inslilution-steatrarnas ekonomi, bl. a. i ett internationellt jämförande perspektiv.
En stor händelse på museiområdet är givetvis det nya Vasamuseet, som i attraktionskraft och genom utnyttjandet av modern visningsteknik kan tävla med de främsta museerna i världen. Genom den arkitekttävling som 15
utlysts för byggandet av ett nytt modernt museum på Skeppsholmen fästs Prop. 1990/91: 100 åter uppmärksamheten på den roll den moderna konsten kan spela. Sär- Bil. 10 skilda medel har också avsatts för byggandet av en omniteater/planetari-um vid naturhistoriska riksmuseet. Genom det nya avtal som slötsår 1989 med näringslivet angående Tekniska museet har möjligheter skapats till modernisering, upprustning och utveckling av science-centerverksamhe-ten vid museet. De ekonomiska insatserna på museiområdet har under treårsperioden varit betydande. Huvudsakligen har insatserna varit motiverade av behovet att lösa problem som museerna har haft. Jag tänker då i första hand på museernas bevakningssituation.
På arkivområdet har det varit möjligt att under perioden presentera — lör första gången — en sammanhållen arkivpolitik med målpreciseringar, ansvarsfördelning m. m.
För stödet till .samekulturen har resurserna i stort sett fördubblats.
Sektorsforskningen inom kulturområdet har förstärkts kraftigt och kommer under den innevarande treårsperioden att ha flerdubblats.
En redovisning av det kulturpolitiska utvecklingsarbetet under treårsperioden är ofullständig om den enbart behandlade insatser och åtgärder som har kanaliserats över denna huvudtitel. Det finns anledning att också uppmärksamma vissa för kulturpolitiken väsentliga ställningstaganden som regeringen har gjort på föredragning av andra statsråd.
Låt mig sälunda erinra om att i samband med skatteomläggningen har kulturens intressen i viktiga avseenden beaktats. Jag tänker framför allt på undantagen från mervärdeskatten och den fortsatta skattefriheten för vissa stipendier.
Inom regionalpolitikens område har kulturens utvecklingskraft noterats och länsstyrelserna givitsmöjlighet att också mer systematiskt arbeta med kulturfrågorna i ett regionalt perspektiv.
På bostadsdepartementets område har kulturens investeringsbehov observerats och en särskild stödordning etablerats med betydelse för bl. a. de regionala kulturinstitutionerna.
Samverkan mellan naturvården och kulturmiljövården har utvecklats vidare och skapar goda förutsättningar för ett sammanhållet miljöperspektiv i framtiden. Vikten av att ta till vara odlingslandskapets kulturvärden har med eftertryck förts in i livsmedelspolitiken.
4.2¶Framtidsperspektiv
Kulturpolitiken - liksom andra samhällsområden — måste analyseras med utgångspunkt i vad den statsstödda verksamheten faktiskt betyder för medborgarna, hur effektivt resurserna utnyttjas och om verksamheten är ändamålsenligt organiserad.
Det är nödvändigt att denna analys bedrivs fortlöpande men den blir givetvis särskilt angelägen i ekonomiskt besvärliga tider.
För kulturområdets vidkommande aktualiseras dessa frågor bl. a. i sam band med att sektorn inträder i systemet med treåriga budgetramar. Enligt den planering, som tillämpas, kommer regeringen under våren 1991 att ta ställning till de direktiv som skall ligga till grund för myndigheternas 16
arbete med anslagsframställningarna. Dessa anslagsframställningar skall Prop. 1990/91:100
ges in till regeringen under hösten 1992 och ligga till grund för den första Bil. 10
treårsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94. I vissa fall kan underlaget
behöva tas fram genom särskilda utredningar eller genom ett arbete inom
departementet. Även om ett tämligen intensivt arbete med hithörande
frågor har bedrivits inom utbildningsdepartementet under det senaste året
är det ännu för tidigt att mer i detalj kunna redovisa de fortsatta tekniska
förutsättningarna för detta utvecklingsarbete och de ambitioner som det
kan rymma.
Det förefaller mig dock uppenbart att den framtida analysen bör omfatta frågor som rör kultursektorns myndighetsstruktur, ansvars- och kostnadsfördelning samt anslagsstrukturen. Här bör också frågan om marknadens betydelse för kulturverksamheten kunna belysas och analyseras.
Jagavseratt återkomma till regeringen i dessa frågor under våren 1991.
4.3¶Vissa internationella kulturfrågor
De internationella aspekterna tillmäts allt större betydelse inom olika samhällsområden. Även inom kulturområdet kan vi notera ambitioner och aktiviteter på den internationella arenan, som vi har anledning att noga följa.
För riksdagens information finns det därför anledning att förmedla en sammanfattning av den internationella utvecklingen på kulturområdet.
Inom ramen för det nordiska samarbetet pågår en process som bl.a. syftar till att skapa förutsättningar för ett genomförande av den s.k. kulturhandlingsplanen, som fastställdes av Nordiska ministerrådet våren 1988 och trädde i kraft den I januari 1989.
Ett av de viktigaste målen med den nya planen är att stödja de kulturella uttrycksformer som har en klar folklig förankring och som kan synliggöra skaparkraften och vitaliteten i de folkliga kulturerna.
Nordiska ministerrådet har efter hand också förstärkt sin ambition att sprida kunskap och information utomlands om de nordiska ländernas kultur. Beslut att inrätta nordiska informationskontor i de baltiska republikerna är ett tydligt uttryck för denna strävan.
När det gäller Europasamarbete omfattar de pågående överläggningarna mellan EG och EFTA inte kulturfrågorna. Inom det svenska regeringskansliet har dock sedan slutet av år 1988 funnits en arbetsgrupp för kultur-och informationsutbyte med Europa, med företrädare för utrikes- och utbildningsdepartementen, statens kulturråd, Svenska institutet och Sveriges Radio. Arbetsgruppen har dels kartlagt det svenska kulturiivets kontaktytor gentemot Europa, dels etablerat vissa direktkontakter med EG-kommissionen i Bryssel. Inom utbildningsdepartementet övervägs för närvarande de närmare formerna för en analys av konsekvenserna för svensk kulturpolitik och svenskt kulturliv av ett närmande till EGs allmänna regelverk.
Inom Europarådet har under år 1990 genomförts en omorganisation, på bl.a. svenskt initiativ, som innebär en tydligare funktionell uppdelning mellan kulturstyrelsens (CDCC) olika arbetsområden. Sålunda finns nu- 17
2¶Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 10
mera specialkommittéer för kultur, kulturarv, utbildning och universi- Prop. 1990/91: 100 tetsfrågor. Därmed torde förutsättningarna öka att få till stånd ett effektivt Bil. 10 informations- och erfarenhetsutbyte mellan kulturkonventionens medlemsländer, till vilka numera hör också flertalet av de östeuropeiska länderna.
Det på svenskt initiativ etablerade programmet för granskning av medlemsländernas kulturpolitik, som tor svenskt vidkommande genomfördes under år 1989, röner ett allt större intresse inom Europarådet. Antalet länder som vill bli examinerade växer ständigt. Närmast på tur står nu Österrike och Spanien.
Kulturfrågorna har sedan länge en etablerad status inom ramen för den s. k. ESK-processen, dvs. det arbete som har sin utgångspunkt i den europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors år 1975. Från svensk sida förbereds för närvarande deltagandet i den expertkonferens om kulturarvsfrågor, som skall äga rum i Krakow i Polen i maj/juni 1991.
Som jag anmälde i 1990 års budgetproposition fick statens kulturråd i januari 1989 regeringens uppdrag att i samråd med svenska unescorådet, styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och Svenska institutet samordna de svenska insatserna inom ramen för FNs kulturårtionde. Cheferna för de nämnda organen har därefter bildat en årtiondekommitté, till vilken även knutits chefen för statens invandrarverk. Kommittén skall senast den 1 september varje år under årtiondet lämna en redogörelse till utbildningsdepartementet för vad som har åstadkommits under det gångna verksamhetsåret. Den föreliggande redogörelsen för år 1990 kan sammanfattas enligt följande.
Arbetet med att inventera projekt som är lämpade att ingå i kulturårtiondet har fortsatt. Kommittén har fastställt ett huvudtema för de svenska insatserna, nämligen det mångkulturella samhällets möjligheter och problem. För projektarbete med anknytning till detta tema har kommittén beräknat en kostnadsram på 10 milj.kr. utöver vad deltagande myndigheter och organisationer kan anslå av egna medel. Regeringen har, inom ramen för invandrarpolitiken, för ändamålet ställt 4,5 milj.kr. till kommitténs förfogande från arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel, fördelat på tre budgetår. Syftet är bl.a. att främja goda etniska relationer och kommittén avser att stödja projekt som kan bli effektiva inslag i opinionsarbetet. Resterande medel tillskjuts av SIDA.
Ett särskilt projekt har till syfte att genom vetenskapliga studier och vandringsutställningar belysa Östersjön som länk mellan länder och kulturer. Medelsbehoven för projektet förutsätts bli beaktade inom ramen för det biståndsfinansierade samarbete med Östeuropa som regeringen uppdragit åt beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och SIDA att svara för.
En rad andra projektidéer med anknytning till målen för kulturårtiondet kommer att konkretiseras i det fortsatta arbetet.
Enligt den svenska modellen för det bilaterala kidturutbytet med andra länder sköts denna uppgift av kulturlivet självt, i vissa fall med stöd från Svenska institutet och/eller statens kulturråd. Det är en modell som har mycket klara fördelar och därför även i framtiden bör utgöra grund för 18
detta utbyte. Jag vill i detta sammanhang erinra om att både Svenska Prop. 1990/91: 100 institutet och kulturrådet har fått ökade resurser för att kunna medverka Bil. 10 till att öka utbytet.
I enstaka fall kan det dock vara motiverat att regeringens engagemang ges en mer konkret roll än normalt.
Sålunda har under det senaste året kulturdelegationer, ledda av representanter för utrikesdepartementet, besökt de baltiska republikerna för att sondera förutsättningarna för ökat kulturutbyte. Det bör betonas att delegationernas uppgift har varit att svara för kontaktetableringen. Det fortsatta utbytet förutsätts ske i direktkontakter mellan institutioner, organisationer m. fl.
Under hösten 1990 bemyndigades jag av regeringen att träffa en överenskommelse med den grekiska staten om särskWda fondmedel för kulturutbyte mellan Sverige och Grekland. En sådan överenskommelse har också undertecknats vid ett möte i utbildningsdepartementet mellan mig och den grekiske ministern Mikis Theodorakis.
.Avslutningsvis vill jag notera att Sverige — inom ramen för det kulturpolitiska erfarenhetsutbytet och med statens kulturråd som arrangör — på begäran av det sovjetiska kulturministeriet under hösten 1990 engagerades i en seminarieverksamhet, där de svenska kulturpolitiska erfarenheterna förmedlades till representanter för Sovjetunionen och de olika rådsrepu-blikcrna.
5¶Konstnärspolitiken
5.1¶Inledning
Utbildningsdepartementet lörordnade den 15 juni 1989 generaldirektören Carl Tham att göra en översyn av de statliga insatserna för att förbättra konstnärsskapets villkor. Utredaren överlämnade i maj 1990 betänkandet (SOU 1990:39) Konstnärens villkor. Betänkandet har remissbehandlats. En sainmanfattningav förslaget samt en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 10.1 — 10.2.
5.2¶Bakgrund
Grunden för den gällande statliga konstnärspolitiken lades genom det kulturpolitiska reformarbetet i mitten av 1970-talet. Efter ett omfattande utredningsarbete formulerades i de tre kulturpropositionerna (prop. 1974:28, 1975:20 och 1975/76:135) dels generella mål för kulturpolitiken, dels förslag till en rad reformåtgärder bl.a. på det konstnärspolitiska området. Kring både kulturpolitiska mål och medel nåddes en bred poli tisk uppslutning och detta förhållande har i allt väsentligt präglat den fortsatta utvecklingen på bl.a. konstnärsområdet. Av de kulturpolitiska mål. som formulerades i den första kulturpropositioncn. är det främst två som har särskild betydelse för fria konstnärliga yrkesutövare, nämligen att kulturpolitiken skall 19
- medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsätt- Prop. 1990/91:100 ningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, Bil. 10
— möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse.
Ett viktigt motiv för statens stöd till sinsemellan mycket olika strömningar i kulturlivet är att främja mångsidigheten. Kulturell verksamhet erbjuder ett medel att utforska verkligheten och granska förhållanden i samhället. Det är naturligt att den då ofta blir inopportun och inte stämmer överens med gängse värderingar. Väsentliga delar av den kulturella verksamheten är inte lönsam och kan inte förväntas bli det. För att fortleva är den beroende av ekonomiskt stöd från bidragsgivare som samtidigt kan kritiseras av olika konstnärer. Vill vi ha ett fritt och mångsidigt kulturliv får den samhällskritik som konstnärer kan utöva inte tas till intäkt för påtryckningar och styrning från de anslagsbeviljande organens sida. Det tillkommer de politiska organen att svara för kulturpolitikens utformning men detta får inte innebära att också verksamhetens innehåll styrs av dem.
Det konstnärliga arbetet består många gånger av fortlöpande försök och experiment. Detta är ett arbete som måste få bedrivas utan att efterfrågan är säkrad. Samhället måste genom olika slags insatser garantera att det finns konstnärer som under viss tid får möjlighet att inrikta sig på experiment och förnyelse utan krav på att kunna försörja sig på denna verksamhet. Här liksom på andra områden måste man tolerera att försök misslyckas. Tidigare eftersatta verksamhetsformer inom de olika konstarterna bör också få goda möjligheter att utvecklas.
De principresonemang som fördes i den tredje kulturpropositionen och som baserades på betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället äger i dag samma giltighet som utgångspunkt för utformningen av en statlig konstnärspolitik och förtjänar därför att upprepas.
Grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet är människornas behov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet. Konstnärerna skapar och röjer väg for nya synsätt och uttrycksformer. Detta är omistligt för den kulturella utvecklingen och därmed för samhällsutvecklingen som helhet.
Det ligger i den konstnärliga verksamhetens natur att den endast i begränsad utsträckning kan utgå från på förhand kända behov. Många konstnärliga landvinningar blir endast långsamt kända och uppskattade av en större allmänhet. Samtidigt kan de få ett avgörande inflytande på den konstnärliga utvecklingen genom den påverkan de utövar på Lindra konstnärer och indirekt via dem på en bredare publik.
Den konstnärspolitik som riksdagen lade fast till följd av propositionen kan sammanfattas på följande sätt:
Statens insatser bör inriktas mot att öka arbetstillfällena för konstnärer och att förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk. De kulturpolitiska åtgärder som stat. kommuner och landstingskommuner vidtar för att bl.a. stimulera till en ökad kulturell aktivitet gör att behovet av konstnärernas insatser växer. Del finns också outnyttjade möjligheteratt ta konstnärernas kunnande i anspråk inom områden sotn av tradition inte har ansetts ligga inom konstnärernas verksamhetsfält.
Av central betydelse i detta sammanhang är den upphovsrättsliga lag- 20
stiftningen. Det är ett självklart önskemål att upphovsmännen skall kunna Prop. 1990/91: 100 försörja sig på sina konstnärliga prestationer. Därför är det skydd som Bil. 10 lagstiftningen ger dessa prestationer givetvis av stor betydelse. Samtidigt är dock vissa inskränkningar i upphovsrätten nödvändiga, dels av praktiska skäl, dels utifrån allmänna samhällsintressen.
I vilken form upphovsmannen skall få ersättning för sina prestationer mäste avgöras med hänsyn till mänga olika faktorer. Det kan i praktiken visa sig svårt att finna former för att ge upphovsmannen ersättning som är direkt relaterad till hans eget individuella arbete. I vissa situationer kan ersättningen därför behöva ges i kollektiv form.
Vid sidan av nämnda åtgärder finns även ett behov av direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet.
Konstnärernas förhållanden påverkas självfallet också av andra åtgärder än kulturpolitiska. Liksom för andra medborgargrupper har socialpolitiska, arbetsmarknadspolitiska och skattepolitiska åtgärder stor betydelse. I många fall är det naturligt att man prövar sådana generella åtgärder innan man väljeratt söka lösa problemen inom kulturpolitikens ram.
Mot denna bakgrund fastlade riksdagen ett system av ersättningar och bidrag till konstnärer som i stort sett fortfarande gäller. På vissa områden har dock de statliga insatserna senare givits nya former. Sålunda har under 1980-talet tillkommit bildkonstnärernas visningsersättning, en förhandlingsordning för författarnas biblioteksersättning och särskilda ersättningsformer för dramatiker samt för upphovsmän och utövande konstnärer på musikområdet. Det bör framhållas att 1976 års riktlinjer för konstnärspolitiken och den utbyggnad av olika ersättningsformer som sedermera skett har beslutats efter ingående samråd med konstnärernas organisationer. Det får anses vara en förutsättning för en meningsfull och effektiv konstnärspolitik att den utformas i samförstånd med konstnärerna själva.
5.3¶Utgångspunkter for fortsatta insatser
De alltjämt gällande utgångspunkterna vid valet av insatser för yrkesverksamma konstnärer är således att medverka till att öka arbetstillfällena och avsättningen för konstnärliga verk, och därutöver i olika former kompensera konstnärerna för att allmänheten i vissa fall har tillgång till konstnärliga verk och prestationer. Vidare är det angeläget att konstnärer tidvis får ägna sig åt utvecklingsarbete utan tanke på att det skall ge omedelbar förtjänst. Avvägningen mellan skilda insatser skall ske i samråd med konstnärernas organisationer.
När det gäller konstnärspolitiken har de två föregående budgetförslagen inneburit väsentliga förstärkningar i enlighet med de riktlinjer som jag nyss redovisat.
Sålunda har visningsersättningen åt bild- och formkonstnärer ökat med drygt 6 milj. kr. och biblioteksersättningens örestal har höjts från 55 till 69 öre. Även bidraget till talboks- och taltidningsersättningen har höjts. Antalet inkomstgarantier har ökats från 129 till 145, varav tio garantirum avser personer som innehaft befattningar bl.a. inom den högre konstnärliga utbildningen. Konstnärsbidragen har — inkl. medlen för projektbidrag på
filmområdet - höjts med drygt 13 milj.kr. Vidare har bidragen till fria Prop. 1990/91: 100
teater-, dans- och musikgrupper samt arrangerande musikföreningar ökat Bil. 10
med drygt 9 milj. kr. Centrumbildningarna och bidragen till organisationer
på bild- och formområdet har tillförts 3,5 milj.kr. Sammantaget innebär
dessa insatser en ökning av ersättnings- och bidragsbeloppen med drygt 50
milj.kr.
Även andra åtgärder har inneburit förbättringar av konstnärernas arbetsmöjligheter. Resurserna för artistförmedling har ökat och insatser har gjorts för att ge särskilda möjligheter åt unga, oetablerade musiker och sångare att komma i kontakt med publik över hela landet. Etableringen av Dansens hus och de nyligen beslutade insatserna för en ny musikteater i Göteborg kommer att få långsiktigt positiva effekter för resp. konstart. Den förstärkning av den regionala kulturverksamheten som riksdagen beslutade om i våras både sprider och ökar den konstnärliga arbetsmarknaden på ett sätt som är av avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen av ett vitalt kulturliv.
1 direktiven till konstnärsutredningen anmodades utredaren att också bedöma avvägningen mellan utbildningsinsatser och arbetsmöjligheter inom olika konstnärsyrken. Jag vill i detta sammanhang påpeka att regeringen sedermera beslutat att i särskild ordning låta se över de konstnärliga högskoleutbildningarna.
De prioriteringar som ligger lill grund för de förslag som jag i det följande kommer att framlägga har gjorts efter samråd med ordföranden för de konstnärliga oeh litterära yrkesutövarnas samarbetsnämnd (KLYS).
5.4¶Sysselsättningsskapande åtgärder
Min bedömning: Vissa riktade insatser görs för att förbättra sysselsättningsläget för olika konstnärsgrupper. Därför ökas verksamhetsbidragen till främjandeorganisationerna på bild- och formkonstområdet samt till de fria teater-, dans- och musikgrupperna. Utrymmet för regionala frilanspro-duktioner på musikområdet säkerställs. Mina förslag för nästa budgetår redovisar jag under berörda anslag.
Utredarens förslag: Överensstämmer med mina ställningstaganden när det gäller främjandeorganisationer, fria grupper och regionala frilanspro-duktioner. Utredaren föreslår vidare att centrumbildningarna bör få möjlighet att utvecklas till rena branschorganisationer för berörda konstnärsgrupper. Bidraget bör öka med 2 milj.kr. vari inbegrips medel för ett planerat centrum för konst och hantverk. För att förbättra möjligheterna för unga, oetablerade artister att nå en publik bör medel för projektanställning av s. k. husartister anslås. Projektet Konst där vi bor bör permanentas.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag till sysselsättningsskapande åtgärder.
Skälen för min bedömning: Ett av målen för de kulturpolitiska insatserna under nuvarande reformperiod är att skapa förutsättningar för ett vidgat deltagande i kulturlivet. 1 den utsträckning som publiken på olika konst områden ökar genom att nya grupper efterfrågar resultaten av det konst- 22
nädiga skapandet så breddas marknaden för de yrkesverksamma konstnä- Prop. 1990/91: 100 rerna. Bil. 10
På bild- och formkonstområdet är den verksamhet som bedrivs av Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund härvid av stor betydelse. I det följande kommer jag under avsnittet Upphovsrätt m.m. att redovisa mina skäl för att avvisa ett förslag angående en central fond för utställningsersättning till konstnärer som ställer ut i föreningsregi. Jag är i detta ställningstagande överens med utredaren. Jag delar också hans uppfattning att det bästa sättet att främja organisationernas verksamhet — och därmed öka deras ekonomiska förutsättningar att betala utställningsersättning - är genom en allmän förstärkning av deras verksamhetsbidrag. Jag kommer därför under berört anslag att föreslå en sådan ökning.
Nya arbetstillfällen för bildkonstnärer av alla kategorier har under de senaste åren skapats genom informationsprojektet Konst där vi bor. Projektet har haft som mål att informera byggherrar, arkitekter och andra aktiva inom byggnadsproduktionen om de statliga lånen och bidragen till konstnärliga insatser vid ny- och ombyggnad av bostadsområden för att skapa bättre boendemiljöer i Sverige. Genom att kunskapen om låne- och bidragsmöjligheterna spridits har dessa kommit att utnyttjas i betydligt större utsträckning.
Projektet, som finansierats av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och genomförts med statens konstråd som huvudman, startade i januari 1989 och var avsett att pågå i en tvåårsperiod. Utredaren har föreslagit att projektet nu skall permanentas med medel Över kulturbudgeten. För egen del anser jag det rimligt att projektet, som haft karaktären av försöksverksamhet och ännu inte slutförts, först utvärderas för att bl.a. klarlägga hur eventuella resurser i framtiden bäst används för att bidra till att integrera konst i boendemiljöerna. Jag förutsätter därvid också att frågan om kostnadsansvaret för denna typ av informationsinsatser belyses ytterligare.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag redan i förra årets budgetförslag (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 368) behandlat det program för förnyelsen av konstbildningsarbetet som kulturrådet har utarbetat. Den ökning av anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. som genomfördes förra året motiverades bl.a. av att kulturrådet skulle ges möjligheter att stödja olika projekt som syftar till förnyelse av konstbildningsarbetet. Kulturrådets förslag har numera remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10.3. Remissbehandlingen har inte givit mig anledning tili något ändrat ställningstagande. Det ankommer pä kulturrådet att inom ramen för tillgängliga resurser fullfölja förnyelsearbetet på konstbildningsområdet.
De fria teater-, dans- och musikgrupperna bedriver en värdefull och omfattande verksamhet — inte minst för barn och ungdom. De fria grup perna har ofta stått för en vital konstnädig utveckling inom sina konstom råden. Statsbidrag har utgått till de fria grupperna i mer än 20 år. Bidraget från staten har i reala termer ökat kraftigt under denna tid. För nästa budgetår bör bidraget till de fria grupperna, utöver sedvanlig prisomräk ning, öka med 2 milj. kr. för att förbättra villkoren för konstnärerna inom 23
detta område. Jag återkommer till denna fråga under anslaget Bidrag till Prop. 1990/91:100 fria teater-, dans-och musikgrupper m.m. Bil. 10
Inom musikområdet har de frilansande musikerna många gånger svårt att få engagemang. Det är därför viktigt att det i de offentliga bidragssystemen finns utrymme för att bereda arbetstillfällen för dessa musiker. För att möjliggöra detta har staten och Landstingsförbundet i den överenskommelse, som slutits mellan parterna angående statsbidrag till regional musikverksamhet för år 1990, uttalat att av det totala bidragsbeloppet skall minst 10 milj. kr. användas för att på sikt säkerställa nya arbetstillfällen för frilansmusiker.
Jag vill också erinra om att Svenska rikskonserter sedan budgetåret 1989/90 bedriver ett särskilt projekt. Lansering 90, som syftar till att hjälpa unga, oetablerade artister att komma ut på marknaden — både i Sverige och internationellt. För budgetåret 1990/91 har beräknats 1,8 milj. kr. för projektet under kulturbudgeten. Därutöver bidrar arbetsmarknadsverket med särskilda medel.
Centrumbildningarna har en viktig funktion inom resp. konstområde genom sina uppgifter som samarbetsorgan, informatörer, opinionsbildare och arbetsförmedlare. Utredaren har fäst uppmärksamhet vid deras roll i ett samlat program för sysselsättningsfrämjande åtgärder för konstnärer. Han anser att bidraget till centrumbildningarna bör öka. Denna uppfattning delas av kulturrådet, som gjort en egen särskild översyn av verksamheten.
Jag delar synen på centrumbildningarnas betydelse för de olika konstområdena och vill erinra om att bidraget till centrumbildningarna har ökat kraftigt för innevarande budgetår.
5.5¶Upphovsrätt m. m.
Min bedömning: De frågor med anknytning till upphovsrätten, som utredaren har aktualiserat, behandlas i samband med den pågående beredningen av upphovsrättsutredningens slutbetänkande. Statsmakternas år 1987 redovisade ställningstagande i frågan om utställningsersättning bör stå fast. En statlig fond för ersättning till konstnärer som ställer ut i föreningsregi bör därför inte inrättas.
Utredarens förslag: Utredaren förordar att en upphovrättsligt motiverad kassettavgift införs och att konstniirer får rätt till ersättning vid vidareförsäljning av konstverk. Vad gäller frågan om utställningsersättning överensstämmer utredarens uppfattning med min bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i hithörande frågor ansluter sig till vad utredaren har förordat.
Skälen för min bedömning: Genom tillkomsten av nya media och den marknad som utvecklats till följd härav har upphovsrätten fått en allt större betydelse som inkomstkälla för de konstnärliga yrkesgrupperna. Samtidigt har den snabba tekniska utvecklingen gjort det svårare för dessa grupper att hävda sina intressen när det gäller nya former av nyttjande och spridning av konstnärliga verk. Det är mot den bakgrunden angeläget att ha ett upphovsrättsligt regelsystern som skapar en rimlig balans mellan 24
samhällets intresse av att konst och litteratur når ut till så många som Prop. 1990/91: 100 möjligt och upphovsmannens berättigade krav på ersättning för ett ökat Bil. 10 utnyttjande.
1 utredarens uppdrag att kartlägga villkoren för de konstnärliga och litterära yrkesutövarna har därför helt naturligt ingått att beröra utvecklingen av de upphovsrättsliga ersättningama. Utredaren redovisar också översiktligt gällande rätt på området och ger en kortfattad beskrivning av befintliga ersättnings- och bidragsformer med anknytning till upphovsrätten. Vissa av remissinstanserna har kritiserat utredarens summariska behandling av de upphovsrättsliga frågorna.
Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1990:30) Översyn av upphovsrättslagstiftningen i april 1990. Utredningen har i detta och tidigare redovisade delbetänkanden gjort en systematisk genomgång av området mot bakgrund av den utveckling som ägt rum såväl nationellt som internationellt under senare år. 1 utredningsarbetet har konstnärsorganisationerna tagit aktiv del och framlagda förslag har i väsentliga delar karaktären av samförståndslösning. Det har därför inte funnits anledning för konstnärsutredningen att behandla upphovsrätten annat än översiktligt. Utredaren har, som jag uppfattat det, närmast velat framhålla upphovsrättens centrala kulturpolitiska betydelse. Genom att de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för kulturverksamhet numera i så hög grad påverkas av upphovsrättens utformning blir denna också styrande för vilka insatser i övrigt som bör göras inom ramen för den totala kulturpolitiken.
Utredaren har likväl tagit ställning till två av upphovsrättsutredningens förslag. Det gäller dels en upphovsrättsligt motiverad avgift på kassettband, dels en avgift, kopplad till en rätt till ersättning vid andrahandsför-säljning av konstverk (s.k. droit de suite). Utredaren tillstyrker i båda fallen en avgiftsbeläggning, vars juridiska form bör närmare regleras i upphovsrättslagstiftningen.
Remissbehandlingen av upphovsrättsutredningens förslag har nyligen avslutats och beredningen av ärendet fortsätter nu i regeringskansliet.
1 anslutning till upphovsrätten har utredaren behandlat ett förslag som Konstnärernas riksorganisation (KRO), Sveriges konstföreningars riksförbund och Konstfrämjandet har lagt fram angående en central föreningsfond för utställningsersättning, dvs. ersättning till konstnär vid utställning av verk i dennes ägo. Enligt förslaget skulle utställningsersättning betalas direkt ur fonden till konstnärer som ställer ut i föreningsregi. Utredaren avstyrker förslaget. Om man vill främja organisationernas verksamhet och därmed öka deras förutsättningar att betala utställningsersättning bör detta enligt utredarens uppfattning ske genom en allmän förstärkning av verksamhetsbidragen till organisationerna.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att statsmakterna våren 1987, i samband med ställningstagande till kulturrådets rapport 1979:2 Stöd til) konstutställningsverksamhet, redovisat en mycket klar ståndpunkt i den länge diskuterade frågan om hur långt statens ansvar för konstnärernas utställningsersättning skall sträcka sig. Staten har för egen del slutit ett ramavtal om ersättning vid utställningar som anordnas av statliga och 25
vissa statsunderstödda institutioner. Detta avtal förnyades senast år 1988. Prop. 1990/91: 100 När det gäller ersättning vid utställningar med kommunal eller enskild Bil. 10 arrangör har riksdagen motsatt sig statlig medverkan. 1 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 340-341) anfördes att kravet på ersättning skall riktas till den som anordnar utställningen. Vidare uttalades, att det med hänsyn till konstnärens ställning som ägare och upphovsman var självklart att den som vill arrangera en utställning med verk i konstnärens ägo måste träffa överenskommelse med honom om samtliga villkor för visningen. Det var varken lämpligt eller påkallat att en tredje part gick in och påverkade villkoren. Riksdagen hade ingen erinran mot dessa uttalanden (KrU 1986/87:12 s. 27, rskr. 161).
Jag delar således utredarens uppfattning att organisationernas krav på en statligt finansierad fond för utställningsersättning bör avvisas. Utställningsersättning bör liksom hittills ses som en reguljär utgift, vilken varje utställningsarrangör har att bereda utrymme för i kostnadskalkylen för utställningen. Jag har i det föregående föreslagit en ökad bidragsgivning till bl.a. Sveriges konstföreningars riksförbund och Konstfrämjandet. Genom den allmänna förstärkning av organisationernas ekonomi som därmed uppnås bör även förutsättningarna öka för att betala en skälig utställningsersättning.
5.6¶Ersättningar och bidrag
Min bedömning: Jag anser att nu gällande former för ersättning åt konstnärerna för det allmännas utnyttjande av deras prestationer bör bibehållas och tillföras viss medelsförstärkning. Visningsersättningen åt bild- och formkonstnärer bör således ökas med 13,5 milj.kr. Vidare bör talboks- och taltidningsersättningen ökas med 1,5 milj.kr. Anslaget till särskilda insatser för upphovsmän på musikområdet samt musiker och sångare bör ökas med 2 milj. kr. 1 enlighet med den överenskommelse som slutits mellan regeringen och de berörda upphovsmännen bör biblioteksersättningens grundbelopp för hemlån av originalverk höjas till 77 öre. Jag anser slutligen att anslaget till bidrag till konstnärer i övrigt bör ökas med 1 milj.kr. för att ge konstnärena större möjligheter att medverka i internationellt kulturutbyte. Mina förslag för nästa budgetår redovisar jag under berörda anslag.
Utredarens forslag: Utredaren lägger tyngdpunkten vid en kraftig ökning av antalet inkomstgarantier, men föreslår dessutom vissa höjningar av visningsersättningen, konstnärsbidragen och bidragen till deltagande i internationellt kulturutbyte. Utredaren föreslår också en koncentration i ersättnings- och bidragsgivningen så att färre konstnärer tilldelas större belopp än för närvarande. Förutsättningarna för en sammanslagning av konstnärsnämnden och författarfonden bör utredas.
Remissinstanserna: Remissopinionen är delad i vad avser förslaget om ökning av antalet inkomstgarantier. Organisationerna på konstnärsområ det prioriterar förstärkningar av ersättnings- och bidragssystemen. Utreda rens förslag om sammanslagning av konstnärsnämnden oeh författarfon den får inte stöd hos remissinstanserna. 26
5.7¶Skälen för min bedömning: Prop. 1990/91: 100
.Allmänna utgångspunkter
Det system av ersättningar och bidrag till konstnärer som utgör ett fast inslag i den statliga konstnärspolitiken har under de senaste femton åren successivt utvecklats så att det i dag har en utformning som i sina huvuddrag kan godtas av berörda parter. Systemet har utarbetats i nära samförstånd mellan statsmakterna och de konstnärliga yrkesutövarnas organisationer och former för en fortlöpande dialog har etablerats. Den principiella utgångspunkten för systemets utformning är, som jag tidigare framhållit, uppfattningen om det rimliga i att staten på olika sätt ersätter konstnärerna för utnyttjandet av deras verk eller prestationer i de fall där någon upphovsrättslig reglering inte existerar. Som komplement till dessa ersättningar finns ett behov av stöd till det konstnärliga skapandet eller gestaltandet i form av bidrag och stipendier.
Arbetsförhållanden och försörjningsvillkor varierar mellan olika konstnärsgrupper. Konstnärernas förhållanden förändras också till följd av den allmänna samhällsutvecklingen och den varierande efterfrågan på deras prestationer som denna leder till. Utredaren betonar det angelägna i att de resurser som står till buds används på ett effektivt och kvalitetsmedvetet sätt. I valet mellan att utnyttja medlen i form av ett begränsat stöd till många eller mer rejäla stöd till ett färre antal förordar han det senare.
Författarfondens fördelningssystem fungerar enligt väl etablerade principer. Vad gäller de bidragssystem som konstnärsnämnden handlägger föreligger en betydande variation. Enligt utredarens mening bör statsmakterna uttala att den inom nämnden beslutade individuella visningsersättningen till bildkonstnärer bör slopas för att i stället skapa ekonomiskt utrymme för ett färre antal stipendier av mer substantiell omfattning. Också de övriga stödformerna inom konstnärsnämndens ansvarsområde bör prövas i samma syfte.
För egen del vill jag erinra om den vikt som statsmakterna lagt vid principen om en betydande frihet för de beslutande organen, där konstnärsrepresentanterna utgör en majoritet, att själva besluta om fördelningen av ersättningar och bidrag. Det finns vidare anledning att erinra om att väsentliga förändringar faktiskt gjorts i syfte att finna en lämplig avvägning vid fördelningen av de ersättnings- och bidragsmedel som varit tillgängliga.
Liksom tidigare utgår jag dock ifrån att konstnärsnämnden kontinuerligt utvärderar befintliga bidragsformer och inom ramen för de allmänna bestämmelser som gäller gör de förändringar som motiveras av utvecklingen och med beaktande av vad statsmakterna tidigare har uttalat om selektivitet i medelsanvändningen.
Enligt utredarens mening är det angeläget att pröva om inte myndighetsstrukturen på konstnärsområdet borde ändras så att konstnärsnämnden och författarfonden slås samman till ett organ. Detta nya organ skulle utöver de arbetsuppgifter som nu ligger på resp. myndighet också kunna vara en dialog- och förhandlingspartner. Mot förslaget har konstnärsorga-
27
nisationerna rest starka invändningar. För egen del är jag inte beredd att Prop. 1990/91: 100 nu ta upp frågan om organisationssstrukturen till övervägande. Bil. 10
Inkomstgarantier jör konstnärer
Enligt utredaren är den mest angelägna reformen på ersättnings- och bidragsområdet en kraftig ökning av antalet inkomstgarantier. Ökningen bör främst utnyttjas för att ge sådana garantier till kvalificerade dansare, koreografer, mimare, tonsättare, solister, jazzmusiker, fotografer, bild-och formkonstnärer samt konsthantverkare. Utredaren föreslår en ökning av antalet garantirum till sammanlagt 300. Kostnaden beräknas till 15 milj.kr.
Förslaget finner stöd hos vissa remissinstanser. Däremot är företrädarna för konstnärerna själva tveksamma till en satsning på nya inkomstgarantier. KLYS invänder mot garantisystemets praktiska utformning och menar att värdet av garantin av flera skäl är diskutabelt. Även om systemet hade fungerat som den inkomsttrygghet som utredaren anser, skulle KLYS avstyrka förslaget. Skälet är enligt KLYS att garantisystemet binder tillgängliga resurser på ett hårdare salt än andra insatser. Konstnärsnämnden avstyrker också förslaget och föreslår i stället att motsvarande belopp används för att inrätta 150 stycken tioåriga bidrag om tre basbelopp utan avräkning av andra inkomster.
Med en begränsad total reformram till förfogande finner inte heller jag det lämpligt att binda upp en betydande resurs i långsiktiga fasta åtaganden. Mot den bakgrunden är jag inte beredd att ta fasta på utredarens förslag om en fördubbling av antalet inkomstgarantier som en av de mer angelägna reforminsatserna.
Visningsersättning åt bild- och fbrmkonstnärer
De undersökningar som gjorts av konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden visar att särskilt bildkonstnärer och konsthantverkare har låga genomsnittsinkomster. Jag finner det därför speciellt angeläget att staten medverkar till att förbättra dessa gruppers ekonomiska situation. Detta bör i första hand ske genom en ökning av den kollektiva visningsersättningen åt bild- och formkonstnärer. Jag kommer under berört anslag att föreslå en kraftig uppräkning av visningsersättningen. Jag anser att det är inom ramen för denna ersättningsform som de mest konstruktiva insatserna kan göras och goda lösningar kan uppnås i samförstånd med organisationerna. För detta talar den successiva förändring av principerna vid fördelningen av tillgängliga medel ur bildkonstnärsfonden som genomförts under senare delen av 1980-talet. Jag utgår ifrån att den förstärkning som jag nu finner anledning att föreslå ytterligare kommer att underlätta en samstämmighet i synen på hur medlen bör användas.
KRO har i sitt remissvar på konstnärsutredningen erinrat om de önske mål om konstruktion av en beräkningsgrund för visningsersättningen samt förhandlingsrätt rörande ersättningsnivån som organisationen upprepade gånger framfört. 28
Frågan om hur ett system för ersättningsberäkning som knyter an till Prop. 1990/91:100 samhällets faktiska innehav av konst skall utformas behandlades utförligt i Bil. 10 samband med visningsersättningens tillkomst år 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 12, prop. 1981/82:128, KrU 30, rskr. 360), varvid en rad praktiska och principiella svårigheter uppmärksammades. De beräkningsförslag som senare i olika sammanhang förelagts mig av bl.a. KRO har inte övertygat mig om att en på särskilda grunder utförd anslagsberäkning på sikt skulle ge konstnärerna större fördelar än en traditionell budgetprövning.
Jag förutsätter vidare att det inom berörda organisationer råder allmän enighet om att visningsersättningen även i fortsättningen skall utgå kollektivt till konstnärskåren. Därmed finns inte heller något tekniskt krav på att knyta medelsberäkningen till ett faktiskt nyttjande eller innehav av konstverk.
Det samråd om ersättningsbehovet i förhandlingsliknande former, som hittills förekommit som ett led i den årliga budgetberedningen, har alltid avsett ett totalbelopp. Jag har inte uppfattat att detta har utgjort något praktiskt hinder i samtalen. Jag har således inte för avsikt att nu ta initiativ till nya former för regeringens beredningsarbete vad gäller visningsersättningen.
Andra ersättningar och bidrag
Vid avvägningen mellan olika konstnärsgruppers stödbehov har jag tagit hänsyn till det utnyttjande av tonsättares och fonogramartisters verk som sker genom biblioteksutlåningen av noter och fonogram. Jag är dock inte beredd att förorda någon teknisk förändring av beräkningsgrunderna för den särskilda insatsen för tonsättare och fonogramartister. Detta innebär att de medel som ställs till konstnärsnämndens förfogande för ifrågavarande ändamål inte heller i fortsättningen bör vara relaterade till bibliotekens innehav eller utlåning av musikalier. Efter en allmän rimlighetsbedömning vill jag dock föreslå en ökning av det belopp som utgår för särskilda insatser för upphovsmän på musikområdet samt till musiker och sångare. Beloppet bör ökas med 2 milj. kr., vilket jag beräknar under berört anslag.
Jag finner det också motiverat att öka den ersättning som utgår till författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar. Jag har under berört anslag beräknat en höjning av talboks-och taltidningsersättningen med 1,5 milj.kr.
Jag vill slutligen redovisa att jag som ett resultat av den överenskommelse som slutits mellan regeringen och berörda upphovsmannaorganisa-tioner om biblioteksersättningens grundbelopp under berört anslag kommer att föreslå en höjning av ersättningen med 8 öre, så att grundbeloppet för nästa budgetår uppgår till 77 öre för hemlån av originalverk. Biblioteksersättningen kommer därigenom under innevarande treårsperiod att ha ökat med 18 öre.
5.8¶Skatter och sociala avgifter Prop. 1990/91:100
Min bedömning: Under år 1990 har en omläggning av inkomstbeskatt-ningen genomförts. 1 flera avseenden har reglerna utformats med särskild hänsyn till konstnärernas förhållanden. Några ytterligare åtgärder kan inte komma i fråga. Ett särskilt stöd för att motverka uttaget av egenavgifter bör inte införas.
Utredarens förslag: Nuvarande principer för stipendiebeskattning ändras inte. Skattelagstiftningen kompletteras med ytterligare anvisningar rörande avdrag för kostnader i konstnärlig verksamhet. Ett särskilt stöd på 25 milj. kr. inrättas för att kompensera uttaget av egenavgifter hos rörelse-idkande konstnärer.
Remissinstanserna: Konstnärsorganisationerna, konstnärsnämnden m.fl. ansluter sig till vad utredaren anfört i skattefrågorna. Vad gäller kompensation för egenavgifter genom ett särskilt stöd tillstyrker KLYS m. fl. förslaget som principskiss men anser att utformningen av stödet bör bearbetas ytterligare. Riksskatteverket (RSV) motsätter sig en direkt koppling av stödet till egenavgifterna och de ådiga inkomstdeklarationerna, medan riksförsäkringsverket inte har någon principiell invändning mot förslaget eftersom det inte påverkar socialförsäkringens finansiering eller gällande avgifts- och förmånsregler.
Skälen för min bedömning: För att bidrag, ersättningar och sysselsättningsfrämjande åtgärder skall få avsedd positiv effekt är det självfallet angeläget att insatserna inte motverkas av regelsystem på andra områden än det kulturpolitiska. Utredaren har särskilt framhållit vikten av att skatte- och avgiftssystemen anpassas till konstnärernas i många fall särpräglade arbetsförhållanden. Under beredningsarbetet med skattereformen hösten 1989 överlämnade utredaren en skrivelse om konstnärernas skatter och avgifter. Skrivelsen innehöll synpunkter på en rad av de lagförslag pä skatteområdet som var föremål för regeringens prövning. Utredaren pekade bl.a. på att framlagda förslag om utvidgad mervärdesskatt, avskaffande av upphovsmannakontot, höjt vinstkriterium och kvittnings-förbud skulle få svåra konsekvenser för konstnärernas ekonomi om de genomfördes. De konstnärliga och litterära yrkesutövarnas särskilda förhållanden har på väsentliga punkter beaktats vid den reformerade inkomstbeskattningens slutliga utformning (prop. 1989/90:110 och 111, SkU 30-31. rskr. 356). Detta har också noterats med tillfredsställelse i konstnärsorganisationernas remissyttranden över konstnärsutredningens huvudbetänkande.
Utredaren uppehåller sig också vid frågan om beskattningen av bidrag och stipendier. Även i denna del har konstnärernas krav tillgodosetts genom att riksdagen beslutat att stipendier och liknande bidrag skall vara skattefria i samma utsträckning som hittills (prop. 1990/91:54, SkUlO).
Utredaren har vidare pekat på behovet av kompletterande lagregler när det gäller rätten till avdrag för frilansande skådespelares m.fl. arbetskostnader och rörelseidkande konstnärers kostnader för arbetsrum och resor. En av de bärande tankarna bakom skattereformen är att skattereglerna
skall utformas så att de leder till en mera likformig beskattning. Undantag
från kravet på enhetliga regler är därför få i skattereformen. Som framgår Prop. 1990/91:100 av min tidigare redogörelse så utgör konstnärerna antagligen den grupp för Bil. 10 vilken flest undantag gjorts. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att föreslå ytterligare särregler.
Jag har i dessa frågor samrått med chefen för finansdepartementet.
Utredaren föreslår vidare att konstnärer kompenseras för betalning av egenavgifter genom ett särskilt stöd. Med hänsyn bl. a. till att socialavgifter m. m. även betalas på anställda konstnärers lön kan jag inte biträda förslaget. Härutöver vill jag erinra om att jag i det föregående angivit vissa huvudlinjer för avvägningen mellan olika behov inom ramen för den föreslagna totala satsningen i syfte att förbättra konstnärernas villkor. Därvid har jag bl. a. framhållit det angelägna i att tillmötesgå bildkonstnärernas berättigade krav på högre visningsersättning.
5.9¶Internationellt kulturutbyte
Min bedömning: Det är angeläget att kulturlivet i Sverige kan få stimulans och inspiration genom kontakter med andra länder. Staten bör medverka till att dessa möjligheter ökar. Jag föreslår därför att av de medel som avser bidrag till konstnärer skall särskilda insatser göras för att öka konstnäremas möjligheter till kontakter och utbyte med andra länder. Mina förslag redovisas under anslaget Bidrag till konstnärer.
Utredarens förslag: Utredaren föreslår en ökning av medlen till statens kulturråd. Svenska institutet och konstnärsnämnden för att förstärka insatserna för kulturutbyte.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker i princip utredarens förslag.
Skälen for min bedömning: De internationella kontaktema får allt större betydelse inom alla samhällsområden. Det gäller också inom kulturområdet. Det är väsentligt att det svenska kultudivet ges samma möjligheter till stimulans från andra länder och kulturer som verksamhet inom andra samhällssektorer. Vi står nu inför en tid när det internationella kulturutbytet kommer att bli alltmer betydelsefullt, inte minst i ett nytt och öppnare Europa. Detta kommer att öka kraven på medverkan från svenskt kulturliv i olika internationella sammanhang. De impulser utifrån som gästspel, konstutställningar, författar- och konstnärsbesök m. m. kan ge är också av avgörande betydelse för vårt kultudivs mångfald och vitalitet. Europarådets examinatörer av den svenska kulturpolitiken påpekade i sin rapport från år 1989 Statlig kulturpolitik i Sverige att det finns en viss brist på kontakt med andra länders konstnärer och konstnärliga produktion. Den svenska staten borde enligt examinatörerna fundera på möjligheterna att presentera mer av det som produceras utomlands, både för att skola publiken och stimulera konstnärerna.
Det är väsentligt att samhället på olika sätt gör det möjligt för svenskt kulturliv att delta i det internationella kulturutbytet. Statens roll i kulturutbytet är att stödja kulturlivets egna behov och önskemål utan att styra innehåll och inriktning. De statliga stödåtgärderna bör således syfta till att
underlätta och stimulera utbytet över gränserna genom att bidra till att Prop. 1990/91:100 ekonomiska och tekniska hinder kan övervinnas. Bil. 10
För många kulturinstitutioner — i synnerhet de stora teatrarna och museerna — är kulturutbytet en naturlig del av verksamheten. Anslagen till dessa verksamheter förutsätts också täcka kostnaderna för detta utbyte, även om behoven många gånger överstiger tillgångarna. De fritt arbetande konstnärerna har emellertid en svårare situation. Detta har framhållits i betänkandet (SOU 1988:9) Sverigeinformation och kultursamarbete, där utredaren föreslår en kraftig ökning av de statliga bidragen till kulturutbyte inom alla områden. Dessa förslag har fångats upp av konstnärsutredningen.
Jag delar utredarens bedömning att det är väsentligt att resurserna för det internationella kulturutbytet förstärks. Jag vill erinra om att efter förslag i 1990 års budgetproposition Svenska institutet och statens kulturråd fick ökade resurser för detta ändamål. Vidare vill jag erinra om att även konstnärsnämnden fått sådana förstärkningar av sina bidrag. För att ytterligare förbättra konstnärernas möjligheter att delta i internationellt kulturutbyte bör de medel som avser bidrag till konstnärer förstärkas. Jag återkommer till denna fråga under anslaget Bidrag till konstnärer.
6¶Massmedier
Jag har för avsikt att föreslå regeringen att lägga fram en särskild proposition om radio- och TV-frågor för beslut av riksdagen under innevarande riksmöte. Förslagen från TV-utredningen i betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken och radiolagsutredningen i betänkandet (SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV samt frågan om medelstilldelningen till Sveriges Radio, televerket och radionämnden för år 1992 avses komma att behandlas i propositionen. Vid regeringens behandling av dessa frågor medverkar en beredningsgrupp rned representanter för de i riksdagen företrädda politiska partierna.
Nu gällande film- och videoavtal är uppsagt och upphör att gälla den I juli 1991. Regeringen har under den gångna hösten förhandlat om förlängning av avtalet. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att lägga fram en särskild proposition om filmstöd för beslut av riksdagen under innevarande riksmöte. 1 propositionen kommer bland annat det födängda avtalet att redovisas.
Genom omprioriteringar inom medieenhetens område har vissa reforminsatser kunnat föreslås på handikappstödets, litteraturstödets, fonogram-stödets och språknämndens område.
7¶Regionalpolitisk redovisning
Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Persson.
Utbildningen och forskningen cch kulturverksamheten är av stor bety delse för den regionala och lokala utvecklingen. Att sprida dessa verksam heter i landet är ett av de viktigaste instrumenten i regionalpolitiken. 32
En decentraliserad och väl spridd utbildningsorganisation är en viktig Prop. 1990/91:100 förutsättning för att tillgodose allas rätt till en god utbildning och ge alla Bil. 10 delar av landet reella utvecklingsmöjligheter.
1 samtliga kommuner finns nioårig grundskola med en för alla likvärdig utbildning. Gymnasieskolan har vidare byggts ut i alla delar av landet. Skolorna i norra Sveriges inland har ofta ett litet elevunderlag. För utvecklingen i dessa regioner är det dock vitalt att dessa skolor kan finnas kvar och att de kan ge en modern utbildning, såväl studieförberedande som yrkesförberedande.
Gemensamt för praktiskt taget alla kommuner i norra Sveriges inland är att en stor andel av invånarna har kort utbildning. Det innebär att de kan ha svårt att klara en omställning i arbetslivet eller utbildning för ett nytt yrke. Huvuddelen av komvux verksamhet består i att ge kompetensinrik-tad teoretisk utbildning av grundläggande karaktär. Sådan utbildning är ofta nödvändig som grund för en mer kvalificerad yrkesutbildning av det slag som arbetsmarknaden i dag framför allt efterfrågar.
Förläggningen av högskoleutbildning i landet är en av faktorerna för att skapa en infrastruktur för balanserad regional utveckling. Med tillkomsten av högskolan i Trollhättan/Uddevalla den 1 juli 1990 har högskolans organisation geografiskt nått sin fulla utbyggnad. I varje län finns nu minst en högskola eller — vad gäller Gotlands län — en särskild organisation för högskoleutbildning.
Volymmässigt domineras högskolans verksamhet — naturligt nog — av de stora universiteten och fackhögskolorna som finns på sju orter och svarar för ca 80 procent av hela antalet årsstudieplatser i högskolan. De nu sammanlagt sjutton mindre och medelstora högskolorna svarar för ca 20 % av årsstudieplatserna. Tillsammans har universitet och högskolor dessutom förlagt totalt 5 % av sin verksamhet som decentraliserad utbildning utanför själva högskoleorterna.
Den ingenjörsutbildning som nu successivt byggs upp, och den nya grundskollärarutbildningen, har båda såväl stor geografisk spridning som en omfattande volym. Tillkomsten av dessa utbildningar påverkar därigenom fördelningen av högskoleutbildningen i landet i utjämnande riktning. Totalt sett har den andel av årsstudieplatserna som faller på de mindre och medelstora enheterna ökat med 3 % under 1980-talet fram t. o. m. budgetåret 1988/89, enligt vad universitet och högskolämbetet har redovisat i sin verksamhetsberättelse för detta år. Den fortsatta uppbyggnaden av bl.a. dessa utbildningar kommer att medföra en ytterligare förändring i denna riktning.
1 prop. 1989/90:76 om Regionalpolitik för 90-talet lämnades en utfödi-gare redovisning av de åtgärder under de senaste åren som bidragit till att utveckla högskolans verksamhet i ett regionalpolitiskt perspektiv. 1 enlighet med vad som angavs där kommer regeringen att ge samtliga länsstyrelser i uppdrag att utarbeta undertag av betydelse för högskolornas planering av sin verksamhet, och till UHÄ att delta i detta arbete.
Forskningen inom högskolan har en mycket vid regional spridning. Forskning bedrivs vid samtliga högskoleenheter med undantag för vissa
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
högskolor för konstnärlig utbildning. Högskoleenheter med fakultetsorga- Prop. 1990/91:100 nisation finns på sju orter i landet från Luleå i norr till Lund i söder. Bil. 10
Anslagen till forskning och forskarutbildning inom högskolan, fakultetsanslagen, uppgår budgetåret 1990/91 till 3,2 miljarder kr. 1 1990 års proposition om forskning redovisades fakultetsanslagen till forskning och forskarutbildning i relation till antalet invånare i olika delar av landet (prop. 1989/90:90 avsnitt 17, s. 160 f.). Beräknade på detta sätt var resurserna störst i Stockholm. Därnäst hade den norra regionen — kring universitetet i Umeå och högskolan i Luleå — störst resurser, medan resurserna var något lägre i Göteborgs- och Lundaregionerna. Universitetet i Linköping saknar bl.a. humanistisk och matematisk-naturvetenskap-lig fakultet, vilket gör att förhållandena där inte är fullständigt jämförbara.
Till den verksamhet som finansieras via fakultetsanslagen kommer betydande forskningsinsatser finansierade via forskningsråd eller av andra statliga myndigheter, näringslivet ele. Den regionala fördelningen blir här en följd av beslut om stöd till forskningsprojekt o. dyl.
Universitet och högskolor uppfattas allmänt vara av stor betydelse för utvecklingen på och omkring de orter, där de är belägna. Samarbetet i olika former har ökat väsentligt mellan universitet och högskolor å ena sidan och näringsliv och samhälle i övrigt å den andra. Detta samarbete gäller framför allt forskning.
En fråga som uppmärksammats mycket är möjligheterna till forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Sedan högskolereformen i mitten av 1970-talet bedrivs forskniing också vid dessa högskolor. Efter en försiktig början tog utvecklingen fart under 1980-talet. Stort intresse för och engagemang i forskningsfrågor finns nu såväl vid högskolorna i fråga som i deras omgivning. Genom 1990 års forskningsproposition ställs kraftigt ökade resurser till förfogande fi)r forskningsstödjande åtgärder vid de mindre och medelstora högskolorna.
Åtgärderna inom mas.smediernas område har i många fall till syfte att öka välfärden i alla delar av landet
Stödet till dag.spre.s.sen syftar till att vidmakthålla mångfald genom att andratidningarna får hjälp att överteva.
Vid uppbyggnaden av Sveriges Radios verksamhet har regionalpolitisl-a hänsyn haft stor betydelse. Sändningarna kan tas emot i alla bebodda delar av landet. De rikstäckande programmen i ljudradio och TV speglar händelserna i hela landet, bl.a. på grund av att en stor del av programproduktionen är decentraliserad. Det sänds också regionala program, dels i TV 2, dels genom lokalradion, som sedan en tid tillbaka disponerar en egen kanal.
Flera åtgärder är inriktade på att förbättra möjligheten att se film utanför storstadsområdena. Som exempel kan nämnas stödet till parallelldistribution av aktuella filmer på landsortens småbiografer.
Genom att talboks- oeh punktskriftsbibliotekel fungerar som lånecentral inom sitt område kan synskadade i hela landet få tillgång till ett mycket omfattande urval av litteratur.
Inom kulturpolitiken har strävan att stärka kulturens ställning i hela landet länge legat i fokus. Ett viktigt delmål har varit att skapa ett väl 34
fungerande nät av länsinstitutioner som har kunnat utgöra bas för ett Prop. 1990/91:100 aktivt kulturliv i varje region. Bil. 10
Med regeringens förslag till riksmötet 1989/90 togs ytterligare steg i den riktningen. Då presenterades i budgetpropositionen förslaget till en bred satsning på att fullfölja stöd utbyggnaden till länsmuseernas olika verksamhetsområden, till regional teaterverksamhet och till musikverksamheten. Satsningar presenterades också avseende kulturmiljövården och ifråga om stödet till organisationer med betydelse för det lokala kulturlivet.
Förslagen i budgetpropositionen gavs motsvarigheter från mera renodlat regionalpolitiska utgångspunkter i regeringens proposition om regionalpolitiken inför 90-talet (prop. 1889/90:76 s. 144-148). Regeringen föreslog då att länsstyrelserna skulle ges möjligheter att delta i finansieringen av kultursatsningar med medel ur anslaget för regionala utvecklingsinatser. Bakgrunden till förslaget var regeringens uppfattning att insatser inom kulturområdet på olika sätt kan ha stor betydelse för den regionala utvecklingen. Genom den nya roll som därmed tilldelades länsstyrelserna förstärktes den profilering mot regional resursupprustning som följde av budgetpropositionens förslag.
Denna profilering är ett bärande moment även i 1991 års kulturpolitik. Det har blivit nödvändigt att begränsa den satsning som ursprungligen planerades som en stegvis uppbyggnad under två år. Det andra årets tänkta satsningar måste tills vidare skjutas upp.
Andra nya åtaganden verkar dock i kompenserande riktning. Avkort-ningen måste sålunda bl. a. ses i relation till att riksdagen beslutat att i flera avseenden kostnadsmässigt utvidga de förslag som regeringen presenterade i förra årets budgetproposition. Det gäller t. ex. i fråga om stödet till de regionala kulturinstitutionerna. Jag tänker också på det ansvar som staten tagit för att en ny musikteater i Göteborg skall komma till stånd. Som anmäldes på tilläggsbudget för innervarande budgetår uppgår den statliga andelen av musikteaterns finansiering till 347 milj. kr. Betydelsen av denna satsning bör ses utifrån ett perspektiv som är betydligt vidare än enbart det väst-svenska. Etableringen innebär sålunda att Stockholmsdominansen i landets opera- och musikliv får en viktig balansering. Den bör föra med sig positiva och långsiktiga verkningar för kulturens ställning i hela landet.
1 årets budgetförslag läggs den kulturpolitiska tyngdpunkten på att förbättra konstnärernas villkor. Därvid är det naturligt att poängtera vikten av att konstnärerna inom olika områden inte exklusivt hänvisas till Stockholm och de största städerna för sin verksamhet och för att kunna få sin bärgning.
Det är naturligt att utbildning och regionalpolitik sedan mitten av 1980- talet har varit ett växande samarbetsområde. I april 1986 tillsatte dåvaran de industri- och utbildningsministrarna en gemensam arbetsgrupp för dessa frågor. I två propositioner om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64) och Norrbottens län (prop. 1987/88:86) fanns totalt 190 milj.kr. som var avsedda att användas till kompetenshöjande åtgärder inom utbildningsde partementets område. Ungefär 70 milj. kr. var specialdestinerade till vissa 35
högskolesatsningar, bl.a. distansprojekt, och till olika kulturinsatser, me- Prop. 1990/91: 100 dan resten skulle fördelas efter ansökningsförfarande. Bil. 10
Kommuner, landstingskommuner och högskolor har haft möjlighet att vid två tillfällen ansöka om pengar till utbildningsprojekt. Länsstyrelserna har prioriterat bland ansökningarna. Fram till i dag har regeringen fördelat ca 90 milj.kr.
1 propositionerna angavs vissa prioriterade områden som pengarna skulle användas till:
—Förnyelse av utrustning i gymnasieskolan. Många kommuner har haft svårigheter att underhålla och nyinvestera i utrustning i den takt som skulle behövas för att ha en modern yrkesutbildning. Förnyelse av utrustning i gymnasieskolan gynnar ofta också komvux eftersom komvuxutbildningen till stor del är förlagd till gymnasieskolans lokaler.
—Fortbildning av yrkeslärare i gymnasieskolan. Den snabba tekniska utvecklingen har ökat fortbildningsbehovet men utbudet av fortbildning har inte varit i överensstämmelse med detta ökade behov.
—Komvuxutbildning. I huvudsak borde denna utbildning vara ett inslag i projekt som syftar till att utveckla en ort eller en region.
—Högskolekurser som skulle öka kompetensen hos människor med bristfällig utbildning.
Dessutom betonades vikten av att man samplanerade insatserna såväl sinsemellan som med insatser inom andra områden i en kommun.
Insatser som kan stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden skulle också prioriteras. Problemen är likartade i flertalet kommuner, nämligen att unga kvinnor flyttar från inlandet i betydligt högre utsträckning än unga män, ofta beroende på brist på lämplig utbildning och lämpligt arbete.
Av de pengar som har fördelats fram till i dag har ca en tredjedel gått till utrustning i gymnasieskolan. Det har fördelats ungefär lika mycket till komvuxutbildning som till högskoleutbildning.
Regeringen anser att olika former av distansutbildning kan komma att bli ett viktigt komplement till andra utbildningsformer i inlandet och därför har en del pengar beviljats till utveckling av distansundervisning med bl. a. videokonferenssystem.
Om man ser till vilken typ av utbildning som har prioriterats av länsstyrelserna och av regeringen kan man nämna:
—teknik och data
—småföretagarutbildning
—turismutbildning
—utbildning inom skog och trä
—utbildning inom livsmedelsområdet
—vuxenutbildning på grundläggande nivå.
Regeringen har givit SÖ, UHÄ och SIND ett gemensamt uppdrag att utvärdera en del av de utbildningsinsatser som gjorts. Verken har nyligen lämnat en första rapport och skall slutrapportera i början av 1992.
Den reformering av skolan som pågår skapar i viktiga avseenden nya och 36
bättre förutsättningar för skolplaneringen när det gäller att sprida och Prop. 1990/91:100
behålla skolor. Det övergripande målet för reformeringen är att skapa en Bil. 10
mål- och resultatorienterad styrning och att ge kommunerna ett ökat
ansvar för skolväsendet.Riksdagen har nyligen i enlighet med förslagen i
propositionen (prop. 1990/91:18) om ansvaret för skolan beslutat om en
klarare ansvarsfördelning mellan staten oeh kommunerna på skolområdet.
Huvudprincipen är att staten skall styra verksamheten i skolan genom att
ange nationella mål och riktlinjer medan kommunerna skall ha ansvaret
för att de av staten angivna målen uppnås.
1 skollagen skall de grundläggande målen för utbildningen anges. Mål och riktlinjer för utbildningen skall anges i läroplaner samt tim- och kursplaner, som i framtiden blir de direkta nationella styrmedlen för en likvärdig skola över hela landet.
Riksdagen har också beslutat om ett nytt statsbidragssystem för skolan. Syftet med det nya statsbidraget är att ge alla kommuner likvärdiga förutsättningar att bedriva skolverksamhet. Det nya sektorsbidraget till skolan, som träder i kraft fr.o.m. läsåret 1991/92, innebär bl.a. att statsbidragssystemet:
—inte längre skall reglera skolorganisationens utformning i kommunerna
—skall ge möjlighet till en fri resursanvändning i kommunerna
—skall ge incitament till dels ett vardagligt rationaliseringsarbete på kommunal nivå, dels samverkan över kommungränserna.
En schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidragen skall göras enligt olika beräkningsmodeller för skolformerna. Bidraget utgår sedan som ett enda bidrag till skolsektorn. I beräkningsmodellerna skall stmkturella kriterier som bygger på offentlig nationell statistik användas. Beräkningsmodellerna skall beakta kommunernas skiftande strukturella och demografiska förutsättningar och behov. När det gäller beräkningsmodellen för grundskolan tas t. ex. hänsyn till att skolverksamheten i glesbygd är mer kostnadskrävande per elev än i tätort. För såväl gymnasieskolan som för komvuxutbildningar finns det vidare i beräkningsmodellen en faktor som ger små kommuner mer pengar per individ.
Detta är gjort för att det är väsentligt att gymnasieskolan kan leva kvar på de orter dar den finns i dag, trots att elevundertaget sjunker de närmaste åren, och att volymen på komvuxutbildningen kan behållas på minst samma nivå som i dag.
Det nya statsbidragssystemet ger således kommunerna själva möjlighet att utifrån lokala förutsättningar och behov planera hur skolväsendet skall organiseras i kommunen. Kommunerna avgör själva t.ex. om en skola skall läggas ned eller inte och har därigenom möjlighet att i samband med ett sådant beslut väga in skolans betydelse för en byggd.
37
A. Utbildningsdepartementet m. m. A 1. Utbildningsdepartementet
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
47438 606 45 325000 49642000
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Personal
2 Anslag
1. Förvaltningskostnader
+ 4 211 000
(därav lönekostnader)
(35 320000)
+ (3 779000)
2. Besvärsnämnd
257 000
+ 20000
3. Bidrag till internationella
kongresser m. m. i Sverige
+ 38 000
4. Kostnader för vissa nordiska
och övriga internationella
ändamål
1 192000
+ 48000
Summa
45325000
-1- 4317000
Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget för nästa budgetår till 49642000 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 0,5%. Samtidigt kommer 1 % av den reala konsumtionen (i princip förvaltningskostnader) att användas för effektivitetshöjande åtgärder i form av utbildningsinsatser och teknikstöd. Vidare har jag vid min anslagsberäkning beaktat överföring av medel för telefonsamtalsavgifter från regeringskansliets förvaltningskontor.
Från anslagsposten Bidrag till internationella kongresser m.m. i Sverige utgår bidrag till förberedelse- och administrationskostnader för i Sverige anordnade internationella kongresser och symposier.
Från anslagsposten Kostnader för vissa nordiska och övriga internationella ändamål utgår medel enligt särskilda beslut av regeringen.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 49 642000 kr.
A 2. Utredningar m. m.
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
17 550450 24670000 22 330000
Reservation
410031 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
2. att till Utredningar m.tn. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 22 330000 kr.
38¶A 3. Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m.
21420350 21697000 21744000
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
År 1950 anslöt sig Sverige till Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco (Sveriges överenskommelse med främmande makter 1950:114).
Enligt instruktionen för svenska unescorådet (SFS 1988:1462) har rådet till uppgift att för Sveriges del vara ett sådant nationellt samarbetsorgan som enligt stadgan för Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) förutsätts finnas för att samordna de viktigaste nationella organen inom Unescos område med organisationens verksamhet. Rådet skall främja Unescos verksamhet i Sverige och stödja svenska insatser inom ramen för organisationens program.
Medel för den upplysningsverksamhet i Sverige om Unesco, för vilken svenska FN-förbundet ansvarar, anvisas över tredje huvudtiteln.
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
1. Årsbidrag till Unesco
of
2. Svenska unescorådet för
utrednings- och program-
verksamhet, inkl. möten
+ 37000
3. Deltagande i Unescos
generalkonferens 1991
+ 10000
4. Avgift till konvention om
världens kultur- och naturarv
of
5. Medlemsavgift till International
Centre for the Sludy
of the Preservation and the
Restoration of Cultural
Propeny in Rome (ICCROM)
205 000
of
Summa
21697000
+ 47000
Svenska unescorådet
Medlemsländernas bidrag till Unescos reguljära budget fastställs av generalkonferensen. Vid Unescos 25:e generalkonferens hösten 1989 fastställdes organisationens budget för tvåårsperioden 1990 — 91 till ca. US$ 381 miljoner. Den svenska andelen kalenderåret 1990 utgör 1,20 %. Unescorådet uppskattar medelsbehovet för Sveriges bidrag till Unesco år 1991 till ca. 20,5 milj. kr. Avgiften för kalenderåret 1992 beslutas av Unescos generalkonferens hösten 1991.
Unescorådet begär en ökning av bidraget för utrednings- och programverksamhet och för att utgivningen av Unesco-kuriren på svenska skall kunna garanteras. Avgiften till konventionen om världens natur- och
kulturarv samt bidraget till ICCROM uppgår för var och en till I % av Prop. 1990/91:100 Sveriges årsbidrag till Unesco. Bil. 10
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
3. att till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 21 744000 kr.
40
B. Det offentliga skolväsendet Prop. 1990/91: lOO
Bil. 10
1¶En budgetprocess i utveckling
1 regeringens proposition (1990/91:18) om ansvaret för skolan har jag redovisat de grundläggande principerna för styrningen av skolan. Riksdagens beslut med anledning härav (UbU4, rskr. 76) innebär att en utveckling mot en mer mål- och resultatorienterad styrning av skolan har påbörjats.
Inom utbildningsdepartementet pågår ett intensivt arbete med att ta fram riktlinjer för hur de framtida läroplanerna skall utformas. 1 anslutning därtill pågår även ett arbete med att utveckla riktlinjer för den statliga utvärderingen och utvecklingen av ett resultatorienterat uppföljningssystem för skolverksamheten. Samtidigt haren särskild utredare tillsatts med uppdrag att lägga fram förslag om och förbereda en ny statlig myndighet för skolan. Min avsikt är som jag tidigare framhållit att det nya verket skall börja fungera den I juli 1991.
Den förändrade styrningen av skolan får stora konsekvenser för regeringens och riksdagens arbete. De nationella besluten om skolans organisation och resurser kommer att minska i antal när den tidigare så omfattande regelstyrningen till stora delar avvecklas. Regeringens och riksdagens arbete kommer i hög grad att koncentreras till mera övergripande finansiella ställningstaganden och långsiktiga beslut om skollagstiftning och läroplaner samtidigt som intresset fokuseras på frågor om skolans resultat och utveckling.
Förändringsarbetet inom skolområdet måste därför enligt min mening också omfatta formerna för det nationella beslutsfattandet.
Regeringen och riksdagen måste ges möjligheter och former att samlat uttrycka den nationella politiska viljeinriktningen om skolans utveckling. I en nationell utvecklingsplan för skolan kan regeringen och riksdagen lägga fast riktlinjerna för framtiden.
Beslutet om en nationell utvecklingsplan utgör ett naturligt led i den nya statliga budgetprocessen. Myndigheterna skall vart tredje år lämna en fördjupad anslagsframställning till regeringen som underlag för den fördjupade prövningen av verksamheten inför en kommande treårsperiod. Underlaget för den nationella utvecklingsplanen ges således i skolverkets fördjupade anslagsframställning. Regering och riksdag får på detta sätt en redovisning och värdering av de uppnådda resultaten i skolan och ett underlag för att lägga fast inriktningen för den kommande treårsperioden.
En nationell utvecklingsplan skall i första hand omfatta de styrmedel staten har för att utveckla verksamheten i skolan. 1 utvecklingsplanen kan den statliga styrningen konkretiseras och signaler ges om vilka förväntningar som ställs i förhållande till utvecklingen. Krav på den centralt styrda fortbildningen och dess utbud kan formuleras. 1 utvecklingsplanen kan också insatser och inriktning för det centrala utvecklingsarbetet, sektorsforskningen och utvärderingen anges.
Utvecklingsplanen utgör statsmakternas policydokument och är som
sådant en viktig utgångspunkt för det lokala utvecklingsarbetet.
41¶Regeringens och riksdagens ställningstagande till en nationell utveck- Prop. 1990/91: 100 lingsplan kan också ses som ett ftirsök att skapa en arena för den politiska Bil. 10 diskussionen och en möjlighet att rikta utbildningspolitiken mot syfte och mål och en väg att vitalisera den.
Min avsikt är att ett förslag till utvecklingsplan för skolväsendet skall kunna lämnas till riksdagen första gången i anslutning till budgetpropositionen 1994 och avse perioden 1994/95-1996/97.
Den fördjupade anslagsframställningen och beslutet om en utvecklingsplan för den kommande treårsperioden medför att anslagsframställningarna mellan fördjupningstillfällena kan ges en förenklad form och närmast ses som en bekräftelse av tidigare beslut och de eventuella förändringar och avvikelser som rapporterats av myndigheten. Den förenklade anslagsframställningen kommer inom skolområdet liksom på andra områden att åtföljas av en årlig resultatredovisning.
Inom utbildningsdepartementet pågår, som jag tidigare anfört, ett arbete i samarbete med bl. a. Svenska kommunförbundet i syfte att utveckla ett system för resultatuppföljning. Min avsikt är att uppföljningssystemet skall utgöra grunden för resultatredovisningen och -analysen. Jag räknar med att systemet delvis skall tas i bruk under budgetåret 1991/92 och att den första årliga resultatredovisningen kan redovisas för regeringen hösten 1992.
Renodlingen av ansvarsförhållandena och övergången till en mål- och resultatorienterad styrning av skolväsendet får inte bara följder för hur riksdagen och regeringen arbetar med skolfrågorna. Det kommer också att påverka relationen mellan regering och myndigheter. Ett led i denna förändring är naturligtvis övergången till den nya budgetprocessen i vilken den statliga skoladministrationen kommer att inordnas. Syftet med budgetreformen är just att åstadkomma en periodiskt återkommande fördjupad dialog mellan myndigheter och regering samt en genomlysning och prövning av verksamhetsområdet i termer av mål och resultat.
Hittills har såväl anslagsframställningar från myndigheterna som regeringens svar i budgetpropositionen till stor del behandlat detaljer. Förslagen i anslagsframställningarna har gällt en mängd delområden och detaljer som regeringen har tagit ställning till ett och ett. Också regeringens egna initiativ har i inte obetydlig utsträckning haft denna prägel.
Det nya mål- och resultatorienterade synsättet ger nya förutsättningar. Jag har redan i denna budgetproposition i högre grad formulerat mig med hänsyn till det nya styrsystemet. Det är riksdagens och regeringens uppgift att formulera målen och inriktningen för verksamheten och att ange de ekonomiska ramarna för den. Det ankommer på myndigheten att inom de givna ramarna och utifrån de angivna målen göra en optimal prioritering vid medelsanvändningen. Detta är alltså bakgrunden till att jag inte på samma sätt som tidigare så utförligt behandlat myndigheternas förslag. Jag vill här säga att detta inte är någon kritik av hur anslagsframställningarna utformats. Dessa grundar sig på det styrsystem som rått hittills.
Ett samlat resultatansvar för myndigheterna måste enligt min uppfatt ning också leda till att befogenheterna anpassas därtill. Även detta är ett skäl till att jag i många fall avstår från att via budgetprocessen detaljstyra 42
myndigheternas arbete. Ett led i detta är också min strävan att minska antalet anslag och anslagsposter. Som exempel vill jag nämna ändringarna beträffande sameskolan. Ett annat exempel är att anslaget Nationell utvärdering och prov föreslås inordnat i det nya skolverkets myndighetsanslag. Om, som fallet är beträffande det nya skolverket, en myndighets huvudsakliga uppgift är utveckling och utvärdering, finns det inte någon anledning att ha ett särskilt anslag för en verksamhetsgren som är en naturiig del av en av huvuduppgifterna.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
2¶Den nya anslagsstrukturen
På grund av omläggningen av statsbidragssystemet för det offentliga skolväsendet har anslagsstrukturen ändrats för nuvarande anslag under littera B. Skolväsendet och littera C. Vuxenutbildning.
Till littera B. Det offentliga skolväsendet har förts nuvarande anslag under littera B. samt anslag för det offentliga skolväsendet för vuxna under littera C. Anslag som avser folkbildning anvisas under littera C. Folkbildning.
1 följande tabell redovisas anslagen i den nya strukturen för budgetåret 1991/92 samt hur medlen anvisats under budgetåret 1990/91.
Anslagsindelningen är vad gäller myndigheter en följd av omorganisationen av den statliga skoladministrationen. Verksamhetsbidragen är uppbyggda så att först kommer bidrag som riktar sig till kommun (anslagen B 8 - B 11), därefter följer statliga skolor (B 12 - B 14) och sist kommer bidrag till enskild huvudman (B 15-B 16). Utrustningsbidragen har ordnats på motsvarande sätt.
Anslag 1991/92
Myndigheter
B I. Statens skolverk'
B 2. Statens skolhandikapp-
institut'
(preliminär benämning)
Anslag 1990/91
B I. Skolöverstyrelsen
B 2. Länsskolnämnderna
B 9. Nationell utvärdering och prov
B 17. Kostnader för viss personal
vid statliga realskolor
B 4. Statens institut för läromedel
Utveckling av skolväsendet m. m.
B 3. Utveckling och produktion av läromedel
B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m. m. B 6. Stöd förproduktion av läromedel
43
B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet
B 3. Stöd för utveckling av skolväsendet, utom medlen för bidrag till kommunernas lokala skolutveckling
Bil. Bidrag till driften av grundskolor m.m., medlen för
—bidrag till kommuner och organisationer för vissa verksamheter
—särskilda utvecklingsinsatser
—utveckling av skolans dataundervisning
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
B 5. Forskning inom skolväsendet
B 7. Forskning inom skolväsendet
B 6. Fortbildning m. m.
B 8. Fortbildning m. m. Bil. Bidrag till driften av grundskolor m. m., viss del av medlen till kompletteringsfortbildning C 5. Undervisning för invandrare i svenska språket m.m., medlen för fortbildning
B 7. Särskilda insatser på skolområdet
B 10. Särskilda insatser inom skolområdet (ca 25 % av anslaget)
Verksamhetsbidrag
B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet
B 3. Stöd för utveckling av skolväsendet, medlen för bidrag till kommunernas lokala skolutveckling
B 10. Särskilda insatser inom skolområdet (75 % av anslaget) Bil. Bidrag till driften av grundskolor m. m., medlen för
—bas- och förstärkningsresurser m.m.
—bidrag till lokal skolutveckling
—bidrag till kostnader för vissa socialavgifter
—lönekostnadspålägg
—extra bidrag till syo och prao i glesbygd
44
— kompletteringsfortbildning (utom medlen till Sveriges Radio) B 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor
B 19. Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m. m. C 1. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna, utom medlen för särvux ■
F 3. Studiehjälp m. m., medel för vissa elevresor avseende gymnasieskolan
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
B 9. Bidrag till driften av särskolor m. m.
B 16. Bidrag till driften av särskolor
B 10. Bidrag till driften av särvux'
Bil. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket'
B 12. Sameskolor
B 13. Specialskolor m. m.
B 14. Statens skolor för vuxna'
B 15. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m. m.
B 16. Bidrag till driften av fristående skolor
C 1. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna, del av medlen till undervisningsbidrag m. m.
C 5. Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. utom medel för fortbildning
B 13. Sameskolor
B 14. Specialskolan m.m.: Utbildningskostnader
Statens skolor för vuxna:
C 2. Utbildningskostnader
C 3. Undervisningsmaterial m.m.
B 12. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.
Bil. Bidrag till driften av grundskolor m. m., medlen för bidrag till fristående skolor
B 20. Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial nivå
Utrustningsbidrag m. m.
B 17. Bidrag till utrustning för gymnasier m. m.
B 21. Bidrag till utrustning för gymnasieskolan m. m.
45¶B 18. Stimulansbidrag till Nytt anslag
förbättringar av den fysiska miljön i skolorna
B 19. Utrustning för special- B 15. Specialskolan m.m.: Utmst-
skolorm. m. ning m.m.
' Särpropositioner våren 1991
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
3¶Hemspråksundervisningen
De övergripande principerna för undervisningen i hemspråk i skolan slogs fast år 1977 (prop. 1975/76:118, UbU33, rskr. 391 och prop. 1976/77:22, UbUIO, rskr. 111). I anslutning till ställningstagandena till språk- och kulturarvsutredningens förslag (SOU 1983:57 och 58) preciserades elevs rätt till undervisning i hemspråk närmare (prop. 1984/85:100, bil. 10, UbU12, rskr. 149).
Undervisningen i hemspråk skall enligt dessa principer i första hand syfta till att stödja elevens allmänna språkutveckling och därigenom främja utvecklingen mot en aktiv tvåspråkighet. Rätten till hemspråksundervisning grundas på den enskilde elevens behov av språkstöd. Barnet skall för att få rätt till hemspråksundervisning ha grundläggande kunskaper i hemspråket. Vidare skall minst en vårdnadshavare använda hemspråket som ett dagligt umgängesspråk med barnet.
Rätten till hemspråksundervisning motsvaras av en skyldighet för kommunerna att anordna undervisning för de elever som behöver och önskar sådan undervisning. Den skall ges i den omfattning som fordras för att täcka elevens behov. Länsskolnämnden kan befria kommun från skyldighet att anordna undervisning.
Antalet deltagare i hemspråksundervisning har ökat starkt under årens lopp. Under perioden 1986/87— 1989/90 ökade antalet deltagare i grundskolan med 6 751 elever till sammanlagt 63 499. 65 % av de elever som har annat hemspråk än svenska deltar i hemspråksundervisningen i grundskolan, för gymnasieskolan är motsvarande siffra 48 %.
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en förvaltningsrevision av bl.a. hemspråksundervisningen i g:rundskolan. RRV påpekar att det inte är ovanligt att hemspråksundervisning ges till elever som inte uppfyller kraven på grundläggande kunskaper och/eller inte använder språket som dagligt umgängesspråk. Undervisningen bedrivs ofta enskilt eller i mycket små grupper.
Granskningen har också visat alt undervisningen i allmänhet bedrivs parallellt med den ordinarie klassundervisningen, trots att inga formella hinder föreligger mot en annan ordning. 1 klasser med elever som har olika språk ges således hemspråksundervisningen på olika tider, vilket förutom att de enskilda eleverna går miste om den ordinarie undervisningen också innebär svårigheter att hålla samman klasserna. Eleven går miste om t. ex. 46
genomgångar i den ordinarie undervisningen och får därmed sämre möj- Prop. 1990/91: 100 ligheteratt prestera ett gott studieresultat. 1 extrema fall uppstår behov av Bil. 10 stödundervisning. Det förekommer att elever av detta skäl avstår från hemspråksundervisning. Det har förekommit att kommuner avvisat önskemål från elever om att få undervisning utanför ordinarie lektionstid.
RRV påpekar särskilt att länsskolnämnderna som har möjlighet att bevilja särskilda resurser inte gör någon reell bedömning av behovet, utan mer eller mindre automatiskt beviljar sådana.
1 rapporten konstateras vidare att undervisningen inte alltid organiseras utifrån den enskilde elevens behov. Det har framkommit att det är lärarens tjänstgöringsvillkor som i hög grad styr bedömningarna av behoven. RRV hävdar att detta bl.a. beror på bristande lokalt ledningsansvar och att man i kommunerna ofta saknar möjligheter att bedöma underlaget för lärarnas resursäskanden. Därutöver pekar RRV på stora problem med bristande lärarkompetens. Hösten 1989 var 32,5% av hemspråkslärarna obehöriga. Det förekommer t.ex. att föräldrar anställs som lärare enbart på grund av att de behärskar språket.
De nyligen beslutade förändringarna inom skolområdet innebär att kommunerna får ett större ansvar för organisationen av undervisningen och för fördelningen av skolans resurser. Kommunerna kommer därmed själva att fatta beslut om hemspråksundervisning skall anordnas eller inte.
De principer för elevers rätt till hemspråksundervisning som riksdagen tidigare beslutat om skall ligga fast. Det ankommer på kommunen att pröva om angivna villkor för rätt till hemspråksundervisning föreligger.
Det är angeläget både ur den enskildes och samhällets synvinkel att elev med annat hemspråk än svenska så snabbt som möjligt tillägnar sig sådana kunskaper i det svenska språket aft eleven kan följa undervisningen i alla ämnen och får med andra elever likvärdiga möjligheter till framgång i skolarbetet.
Det är kommunens skyldighet att se till att studiehandledning på hemspråk ges till elever som annars inte skulle klara undervisningen tillfredsställande. Denna skyldighet ryms inom det ansvar att ge stöd till elever med särskilda behov som åligger kommunen enligt skollagen.
Kommunerna måste också i större utsträckning eftersträva en kvalitativt god och rationell undervisning i hemspråk. Det bör ankomma på kommunen atl utifrån lokala förutsättningar göra de avvägningar som behövs i detta avseende. Det kan emellertid vara svårt att åstadkomma en god miljö för inlärning och träning när undervisningen sker enskilt eller i mycket små grupper. En rimlig minsta gruppstorlek i ett hemspråk är enligt min mening fem elever. En sådan gruppstorlek används som villkor för anordnande av tillval i tyska och franska i grundskolan. Hittills har bristande tillgång till lärare på hemspråk utgjort skäl för kommun att inte anordna undervisning. I fortsättningen bör även svårigheter att anordna undervisning i ett hemspråk med minst fem deltagare kunna utgöra sådant skäl. Jag utgär emellertid från att kommunerna tillsammans med berörda elever, vårdnadshavare och lärare gör allt för alt skapa sådana lösningar att så många elever som möjligt färden undervisning de behöver.
Detta kan bl.a. ske genom att undervisningen bedrivs i större grupper 47
utanför timplanebunden tid, vilket redan i 1985 års riksdagsbeslut fram- Prop. 1990/91:100 hölls som önskvärt. Olika skolenheter och kommuner kan också gå sam- Bil. 10 man och anordna undervisning i sådana hemspråk, där eleverna är få eller där det är svårt att rekrytera kompetenta lärare.
Särskilda regler gäller för samiska, tornedalsfinska och zigenska elever. Även i fortsättningen bör dessa elever inta en särställning. Vad jag nu anfört berör därför inte elever med dessa hemspråk.
Med de förändringar jag i dag föreslagit räknar jag med att staten kan minska sektorsbidraget till kommunerna (— 300 milj.kr.). Jag vill särskilt understryka att en viktig uppgift, inom ramen för den uppföljning och utvärdering det nya skolverket skall bedriva, blir att följa utvecklingen av hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska som andra språk.
Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag som anpassar föreskrifterna för hemspråksundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan till mina förslag.
4¶Gemensamt ansvar för barnomsorg och skola — flexibel skolstart
4.1¶Bakgrund
Barnomsorgen omfattar verksamhet för barn i åldern 0—12 år. Den bedrivs i form av daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och öppen fritidshemsverksamhet. Barnomsorgen är en kommunal uppgift.
Regeringen har i skrivelse till riksdagen (1990/91:50) redovisat det pågående arbetet vad gäller samverkan mellan barnomsorg och skola samt flexibel skolstartsålder.
En ökad samverkan mellan förskola och skola och mellan skola och skolbarnsomsorg har utvecklats stegvis under de senaste decennierna. Kunskap om och insikt i barns behov och vilka förutsättningar som är viktiga för barnets utveckling har lett till ökade ansträngningar när det gäller att finna de praktiska och organisatoriska formerna för en samverkan.
Olika utredningar under 1970- och 1980-talen har underst i ukit vikten av att finna former för en praktisk och organisatorisk samverkan mellan förskola och skola. Skälet till att flera utredningar behandlat frågan anser jag är ett uttryck för en oro över att den formella gränsen mellan de olika huvudmännens ansvarsområden skulle förhindra en önskvärd samverkan mellan förskolan och skolan.
Utredningen om skolans inn; arbete fastslog i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö nödvändigheten av ett närmande mellan förskola, skola och skolbarnsomsorg.
Den s.k. förskola —skola —kommittén redogjorde i belänkandet (SOU 1985:22) Förskola — skola för förutsättningar för och möjligheter till en samverkan mellan förskolan och skolan. Enligt regeringens proposition om skolans utveckling och styrning (prop. 1988/89:4) bör målsättningen 48
vara att alla barn som behöver heldagsomsorg skall få det inom ramen för Prop. 1990/91: 100 den obligatoriska undervisningen och den frivilliga barnomsorgen i kom- Bil. 10 munen. Riksdagen delade denna uppfattning (UbU7, rskr. 95).
För närvarande arbetar den av regeringen tillsatta skolbarnsomsorgskommittén (dir. 1989:16) med uppgiften att följa, stimulera och påskynda en utveckling i riktning mot en organisatoriskt och pedagogiskt samlad verksamhet för skola och skolbarnsomsorg.
Av kommitténs arbete har framgått att det visserligen lokalt finns organisatoriska och lokalmässiga hinder att övervinna när det gäller samverkan, men att det också, vilket försöksverksamheterna visar, finns både pedagogiska och ekonomiska vinster i en samverkan. Kommittén kommer att redovisa sill arbete i ett betänkande under våren 1991.
4.2¶Samverkan utifrån en helhetssyn på barnets utveckling
De övergripande målen för samhällets verksamhet för barn och ungdom är desamma från tidig förskoleålder till avslutad grundskola. En nödvändig förutsättning för att samhället skall kunna bedriva en bra verksamhet för barn och ungdomar är att olika berörda grupper samverkar fulll ut. Samtidigt som ansvaret för skolan decentraliseras till kommunal nivå i samma utsträckning som sedan länge varit fallet inom barnomsorgen måste motivet för en samverkan i första hand sökas i vad som är bäst för barnen.
Med en fullt utbyggd barnomsorg har vi en av samhället driven social och pedagogisk verksamhet som når alla barn och ungdomar i åldrarna 1,5 till 16 år. Härtill kommer det kommunala uppföljningsansvaret som sträcker sig till dess eleven fyllt 18 år. Hur samhället utformar denna verksamhet är av stor betydelse. Genom forskning vet vi att barnets språkliga utveckling grundläggs mycket tidigt och att denna utveckling är av avgörande betydelse för barnets möjligheter att i skolan tillägna sig kunskaper och färdigheter. Likaså vet vi att barnels intellektuella utveckling är beroende av stöd och stimulans i den kreativa, sociala och känslomässiga utvecklingen.
Alla delar av barnets utveckling är förenade med varandra — det går inte att säga all en del är förknippad med barnets frilid och en annan del med barnets inlärning i kognitiv bemärkelse. All personal som omger barnet, oavsett om den arbetar inom förskolan, skolan eller skolbarnsomsorgen, måste verka utifrån en helhetssyn på barnets utveckling.
4.3¶Gemensam lokal organisation för skola och barnomsorg
De övergripande samhällsmålen för skola och barnomsorg finns beskrivna i skollag och socialtjänstlag. Barnomsorg och skola har ett gemensamt ansvar för att ge barnen goda uppväxtvillkor och utvecklingsmöjligheter och för att förmedla de demokratiska värdeprinciper som vårt samhälle bygger på.
Barnomsorg och skola har kommunen som gemensam huvudman men administreras oftast av skilda förvaltningar. De har vuxit fram utifrån skilda behov; behovet av tillsyn för barnomsorgen och behovet av utbild- 49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
ning för skolan. 1 dag har barnomsorg och skola mer gemensamt i de Prop. 1990/91: 100 bärande principerna för sina resp. verksamheter än de skiljer sig åt. Bil. 10
Målen för verksamheterna ger i de måldokument som finns (läroplan resp. pedagogiska program) uttryck för samma grundläggande syn på barn och barns behov ur såväl social som pedagogisk aspekt. Förskolans kraftiga utbyggnad medför att allt fler barn vid skolstartsålder har erfarenhet av pedagogisk verksamhet och organiserad social samvaro. Samtidigt förändras efter hand skolans arbetssätt mot ett ökat inslag av kreativa uttryckssätt och utrymme för barnens sociala och kulturella behov.
Utvecklingen pekar mot att gränserna mellan förskola och skola suddas ut alltmer. Det är frågan om en gradvis övergång från en verksamhetsform till en annan. Förskolan och skolan växer samman.
Jag menaratt den formella skillnaden mellan barnomsorgen och skolan, som markeras av att ansvaret är fördelat på helt skilda organ i kommunen, nu måste brytas. De krav på helhetssyn som ställs på barnens pedagogiska och sociala utveckling talar nu för alt föra samman barnomsorg och skola i en gemensam lokal organisation.
Inom skolomirådet har redan fattats beslut som underlättar en samordning av de två områdena inom en gemensam organisation. Flera av de hinder som tidigare angetts för en i och för sig önskad samordning är nu undanröjda. Riksdagen har beslutat att kommunen får ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal i skolan (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58). Därmed har kommunen det fulla arbetsgivaransvaret för all berörd personal.
Genom det nyligen fattade riksdagsbeslutet får kommunerna frihet att organisera och administrera skolverksamheten och använda de tillgängliga resurserna på det för skolan och skolans uppgifter mest effektiva sättet.
Riksdagen har nyligen (SoU9, rskr. 97) beslutat om en ändring i socialtjänstlagen som innebär att det i fortsättningen skall stå kommunerna fritt att utforma sin nämndorganisation på det sätt som passar de lokala förhållandena. Även detta kan underlätta samordningen mellan barnomsorg och skola.
Nu nämnda beslut öppnar möjligheterna till en gemensam lokal organisation för barnomsorg och skola, vilket betyder att kommunen kan planera, organisera och administrera hela området i ett sammanhang. Det ger en ökad flexiblitet och därmed ökade förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande. Man bör enligt min mening inte underskatta de positiva effekter som en sammanhållen organisation kan få för en rationell resursanvändning. Det är dock angeläget att framhålla att motiven för en samordning i första hand måste vara att höja kvaliteten på verksamheten. Utgångspunkten måste vara barnets behov och kvalitetsaspekten måste vara starkt framträdande för den nya organisationen.
50
4.4¶Gemensamt måldokument för barnomsorg och skola Prop. 1990/91:100
Bil. 10
Ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola bör utarbetas.
Delta skall innehålla mål för verksamheten samt riktlinjer för verksamhetens genomförande. Måldokumentet skall utformas så atl det är möjligt att utvärdera.
Det finns pedagogiska och utvecklingsmässiga argument för att ha ett samlat nationellt måldokument för barnomsorg och skola. Vid en granskning av de dokument som nu styr resp. verksamhetsform är det också tydligt att bärande principer som helhetssynen på barnets utveckling, synen på demokratiska värderingar och människosyn är desamma.
Personal inom skolan och skolbarnsomsorgen kan på ett mer organiserat sätt samarbeta kring de enskilda barnen. En fömtsättning för samverkan är dock att det finns en gemensam värdegmnd. Av också det skälet är det nödvändigt med gemensamma mål för grundskola och barnomsorg.
Jag avser att senare under år 1991 låta påbörja arbetet med att ta fram ett nytt gemensamt måldokument för skolan och barnomsorgen.
4.5¶En flexibel skolstart
Barns skolstart görs flexibel på så sätt att vårdnadshavaren får avgöra om barnet skall börja skolan det år då barnet fyller sex år eller påföljande år. Utbildningen i gmndskolan skall dock alltjämt normalt vara nioårig. Utbildningstiden inom övriga skolformer förlängs inle heller.
Med en utvecklad samverkan mellan förskola och skola blir lidpunkten för skolstarten avdramatiserad. Med utgångspunkt i barnets behov och förutsättningar bör innehållet i den verksamhet som barnet deltar i vara det viktiga, inte organisationsformen. Med en elevanpassad undervisning kan liden för skolstart bli mer flexibel.
Skolstarten bör inte som nu vara starkt bunden till det år barnet fyller sju år. Oftast torde del med hänsyn till barnets utvecklingsnivå och andra omständigheter vara positivt för barnet att få börja sin reguljära skolgång redan det år barnet fyller sex år. Det bör därför, enligt min mening, vara en angelägenhet för hemmet att, i samråd med skolans och förskolans personal, avgöra om barnet skall börja skolan vid sex eller sju års ålder.
Införandet av en flexibel skolstart i enlighet med vad jag nu har föreslagit kräver ändringar i skollagen. I denna bör slås fast att alla barn har rätt att börja sin skolgång höstterminen det år som de fyller sex år. Börjar de inte sin skolgång då, skall de påbörja den när skolplikten inträder, dvs. höstterminen påföljande år. Det bör ytterst ankomma på ett barns vårdnadshavare att avgöra när barnet skall börja skolan. Föreskrifter om skolmognad som villkor för att få påbörja sin skolgång bör därför slopas. Med hänsyn till detta och till vad jag redan har anfört om skolans skyldighet och möjlighet atl anpassa sin verksamhet efler elevernas mognadsgrad finns del inle något skäl atl behålla möjligheten att skjuta upp skolstarten till det år då barnet fyller åtta år. En sådan syn på skolstart och skolmognad fördes också fram av förskola —skola —kommittén (SOU 1985:22).
De nuvarande reglerna om att skolplikten normalt upphör då eleven 51
tillfredsställande slutfört högsta årskursen eller i vart fall efter det år då Prop. 1990/91:100 eleven fyller 16 år (vid särskild skolplikt 17 år) bör behållas. Avsikten är Bil. 10 således att utbildningstiden normalt inte skall bli längre än i dag.
Med hänsyn till att den nu föreslagna reformen på kort sikt kan vålla stora praktiska problem för en del skolhuvudman bör bestämmelserna åtföljas av övergångsregler som innebär att en skolhuvudman under en övergångstid får möjlighet att avpassa sin organisation för att tillgodose barnens rätt att börja sin skolgång redan det år då de fyller sex år. Om inte plats i skolan under denna övergångstid kan erbjudas alla sexåringar, vilkas föräldrar så önskar, bör enligt min mening barnets biologiska ålder utgöra den främsta urvalsgrunden för skolstarten.
Den flexibla skolstarten ökar valfriheten för föräldrar och elever inom skolområdet. Jag räknar med att inom några år kommer den övervägande delen av föräldrarna att välja att deras barn börjar skolan vid sex års ålder i stället för att fortsätta ytterligare ett år inom barnomsorgen. En sådan utveckling menar jag får ekonomiska konsekvenser som i ett samhällsekonomiskt perspektiv är betydande.
Jag avser att återkomma med förslag till ändring i skollagen med det nu angivna innehållet under våren så att ändringarna kan träda i kraft den 1 juli 1991.
Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Lindqvist.
5¶Åtgärder för att förbättra tillgången på lärare
Under de senaste åren har del blivit svårare att få behöriga lärare till grundskolan. Detta är dock ingen unik situation. Tillgången på behöriga lärare har växlat över åren. Under framför allt den första delen av 1970 — talet ökade antalet behöriga lärare kraftigt som en följd av atl lärarutbildningen byggdes ut. Det gjorde att lärarsituationen var förhållandevis god i mitten av 1970 —talet. Under den senare delen av 1970 —talet ökade andelen obehöriga lärare på nytt. Lärarbristen var som störst läsåret 1980/81, då ca 18% av lärarna i gmndskolan var obehöriga. Andelen obehöriga minskade därefter under en följd av år till 5,8 % läsåret 1986/87. Trenden bröts 1987/88 och under de senaste åren har andelen obehöriga lärare successivt ökat till 10,1% läsåret 1990/91. Det är emellertid stora regionala skillnader. Södermanlands, Stockholms och Örebro län har de högsta andelarna obehöriga lärare i landet. Tillgången är bäst i Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län.
Under 1990 —talet kommer nyrekryteringsbehovet av lärare att öka som en följd av ökade födelsetal och ökade pensionsavgångar bland lärarna. Därtill kommer effekterna av 1989 års avtal för lärarna, som bl. a. innebär att undervisningsskyldigheten sänks för stora lärargrupper. Under de när maste åren kommer samtidigt nytillskottet av lärare att minska på grund av tidigare förändringar i dimensioneringen i samband med övergången till den nya grundskollärarutbildningen. Det är därför sannolikt att ande len obehöriga lärare kommer atl fortsätta att öka under de närmaste åren. Detta är naturiigtvis inte acceptabelt. 52
Jagtogi 1990års budgetproposition (prop. 1989/90:100bil. 10,UbU22, Prop. 1990/91:100 rskr. 233) upp frågan om åtgärder för att förbättra tillgången på lärare. Bil. 10 Under innevarande budgetår har särskilda medel — 35 milj.kr. — avsatts för att förbätta lärarsituationen. Medlen har i huvudsak använts för att selektivt kunna utöka antalet utbildningsplatser inom den reguljära gmnd-skolläramtbildningen. Regeringen har på så sätt tillfälligt kunnat utöka antalet platser vid de högskoleenheter som har ett överskott på sökande. Denna lösning gör att tillgång och efterfrågan balanseras på ett bättre sätt. Också utbildning som bedrivs i samarbete mellan högskoleenheter med läramtbildning och högskoleenheter som normalt inte bedriver läramtbildning har kunnat anordnas. Vissa resurser har också avsatts för utbildning av obehöriga lärare, för kompletteringskurser inom kommunal vuxenutbildning och antagningsprov inom högskolan.
Särskilda medel har också utgått till några högskoleenheter för bl.a. planering av vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till gmndskollärare med inriktning mot årskurserna 1 —7. Att en sådan utbildning kommer till stånd redan fr.o.m. nästa läsår ser jag som synnerligen angeläget mot bakgmnd av den flexibla skolstart som jag tidigare föreslagit (avsnitt 4.5). Det finns enligt min uppfattning anledning att möjliggöra en flexibel uppläggning av denna utbildning. Ett skäl kan vara att utbildningen vänder sig till sådana som är yrkesverksamma inom det pedagogiska området. Den yrkesverksamheten kan utnyttjas som ett led i utbildningen, t. ex. så att de studerande kan fortsätta i sin yrkesverksamhet under utbildningstiden. Det kan också finnas anledning att successivt slussa in dem som genomgår utbildningen i skolans arbete, vilket också kan vara ett stöd i läramtbildningen. Det bör därför vara möjligt att dela in utbildningen i etapper. En rimlig första etapp skulle i så fall ge utbildning för årskurserna 1—3. Utbildningen bör dock inte anses som en slutförd läramtbildning förrän den genomgåtts helt och hållet. En första etapp får således inte ses som en ny lågstadieläramtbildning.
Enligt min mening är det väsentligt att även nästa budgetår utnyttja alla möjligheter till flexibla lösningar i syfte att förbättra tillgången på lärare i grundskolan. Jag menar därför att de särskilda insatserna för att förbättra tillgången på behöriga lärare — bl. a. ökad dimensionering av gmndskollä-rarlinjen och utbildning av obehöriga lärare som har tjänstgjort en längre tid inom skolväsendet — bör fortsätta och utökas nästa budgetår. Som jag tidigare har nämnt anser jag det särskilt angeläget att vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger kommer till stånd. Även bland dessa personalkategorier finns det en del som har tjänstgjort en längre tid som lärare i grundskolan. Vid planeringen av den särskilda vidareutbildningen bör särskild hänsyn tas till detta. Jag kommer därför att under anslaget B 6. Fortbildning m.m. föreslå alt ytteriigare 55 milj.kr. avsätts för detta ändamål.
53
6¶Den Statliga skoladministrationen Prop. 1990/91: lOO
Bil. 10 Riksdagens beslut om ansvaret för skolan innefattade ett ställningstagande
tili grundstrukturen i den framtida statliga skoladministrationen.
Skolöverstyrelsen (SÖ), länsskolnämnderna och statens institut för läromedel (SIL) avvecklas och ett nytt ämbetsverk, statens skolverk, och en ny myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet, inrättas. Skolverkets huvuduppgifter skall vara utveckling av skolan samt uppföljning, utvärdering och tillsyn av skolverksamheten.
Till det nya institutet förs alla uppgifter som rör statens stöd för de handikappade eleverna inom skolväsendet, främst den regionala pedagogiska stödorganisationen och de delar av SlLs verksamhet som är inriktat mot handikappområdet.
Det har varit en medveten strävan under hela 1980-talet att i allt större utsträckning integrera de handikappade eleverna i grundskolan och gymnasieskolan. Denna strävan har varit framgångsrik. Den stödorganisation som funnits vid länsskolnämnderna och de övriga insatser som gjorts av myndigheter och organisationer har varit en förutsättning härför.
Ansvaret för skolverksamheten och därmed för integrationen av handikappade elever blir nu ännu mer uttalat för kommunerna. Det behövs då, enligt min mening, en statlig organisation som kan svara för stöd till eleverna i skolsituationen, ett stöd som medför att de får sådana förutsättningar att genomföra sin skolgång som så långt möjligt är likvärdiga med andra elever. Förändringarna syftar således till att åstadkomma en bättre samordning av olika åtgärder för de handikappade eleverna och därigenom samla kompetensen och skapa goda utvecklingsmöjligheter för den.
Skolverket kommer i den framtida organisationen att ha ansvaret för utvecklingen av bl.a. läroplanerna, som då givetvis skall gälla alla handikappade elever, även om de går i specialskolan. Skolverket kommer också att ha ansvaret för uppföljning och utvärdering av skolverksamheten även avseende frågan i vilken utsträckning och på vilket sätt integreringen genomförs.
Trots att förändringarna innebär en klar gränsdragning mellan de olika myndigheternas ansvarsområden är det från nu angivna utgångspunkter självklart att det finns viktiga beröringspunkter mellan dem. Det är en viktig uppgift för utredarna av de skilda organisationerna, som jag nu har tillsatt, att skapa goda förutsättningar för en samverkan oeh ett samarbete mellan de olika myndigheterna.
Den nya handikappmyndigheten kommer i det nya systemet att ha en verksamhet som i stor utsträckning är decentraliserad. Jag tänker särskilt på stödorganisationen, enheterna för handikappläromedel och specialskolorna. Centralt skall ligga uppgifterna att leda och samordna verksamheten. Frågan om var en myndighet i en sådan organisation skall vara lokaliserad blir under dessa förhållanden mindre avgörande. Jag har därför övervägt möjligheten atl förtägga institutet utanför Stockholm. Skälen för en samlokalisering med skolverket talar inte tillräckligt starkt häremot.
Från regionalpolitisk utgångspunkt finns det ett starkt intresse av att
54
stärka Härnösand som utbildningsstad. Mina överväganden har därför lett Prop. 1990/91:100 mig fram till att institutet bör lokaliseras dit. Bil. 10
1 detta sammanhang vill jag emellertid understryka att det är av vitalt intresse för ledningen av institutets verksamhet att den bedrivs så att de handikappades organisationer kan få inflytande på verksamheten. Lokalisering av institutet får inte tillåtas inverka negativt i detta avseende. Jag har därför gett utredaren i uppdrag att i sitt arbete särskilt beakta denna fråga och komma med förslag som stärker samarbetet med organisationerna.
55¶Myndigheter Prop-1990/91: i oo
Bil. 10 B 1. Statens skolverk
' Ny rubrik. Tidigare Skolöverstyrelsen
Föredragandens överväganden
Enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) avvecklas skolöverstyrelsen (SÖ), länsskolnämnderna, fortbildningsnämnderna och statens institut för läromedel med utgången av juni 1991. Ett nytt ämbetsverk för skolväsendet och en ny myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet, skall inrättas.
1 bilaga 15 till denna proposition beräknar civilministern medel för utbildningsplanering utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv. Jag beräknar en minskning under detta anslag med 12,5 milj. kr. med anledning härav.
Genom beslut den 11 oktober 1990 har regeringen tillkallat en särskild utredare för att lägga fram förslag om och förbereda genomförandet av en ny statlig myndighet för skolväsendet. Arbetet skall bedrivas så att underlag för beslut som bör underställas regering och riksdag lämnas fortlöpande under arbetets gång. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till riksdagen rörande resurs- och budgetfrågor för skolmyndigheten i 1991 års kompletteringsproposition då jag också tar ställning till SÖs olika förslag i anslagsframställningen om resursökningar. I avvaktan härpå föreslår jag att ett preliminärt beräknat belopp förs upp under anslaget B 1. Statens skolverk.
Jag tar också upp vissa frågor med anknytning till den förändrade ansvarsfördelningen på skolans område.
Ansvaret för statistikproduktionen på skolans område ligger i dag hos statistiska centralbyrån (SCB). Regeringen har beslällaransvaret och anvisar medel under anslagen till SCB. Det förändrade ansvaret och avregleringen på skolområdet, som riksdagen nyligen beslutat om, ställer ökade krav på underlag för mätning och analys av resultat samt informationssystem om förhållandena i skolan och den offentligt organiserade vuxenutbildningen. Det nationella ansvaret för resultatuppföljning och utvärdering samt läroplansarbete och utveckling av skolan blir del nya skolverkets huvuduppgifter. Det blir också skolverkets uppgift att förse regeringen med information om läget i det offentliga skolväsendet. Det är då naturligt att också skolverket övertar regeringens roll som beställare av statistik relevant för skolområdet.
Frågan om att i ökad grad låta an\'ändare beställa och finansiera statistik utreds dessutom för närvarande särskilt (dir. 1990:68). 1 avvaktan på ställningstagande till förslag från denna översyn överförs därför på försök 8436000kr. från anslaget XllLC 2. Statistiska centralbyrån till detta anslag för finansiering av skol- och lärarstatistiken. Jag har vidare beräknat ytterligare 0,8 milj. kr. för kostnader för sådan statistikproduktion.
Programmet för nationell utvärdering och prov fortsätter innevarande 56
årenligt den planering som presenterats i bl.a. 1987 års budgetproposition Prop. 1990/91:100 (prop. 1986/87:100, bil. 10 s. 81-83). SÖ kommer alt under våren 1991 Bil. 10 publicera en första s. k. treårsrapport av del slag som riksdagen beslutade om med anledning av regeringens proposition (1988/89:4 s. 17) om skolans utveckling och styrning.
Det nationella programmet för utvärdering, som SÖ har påbörjat, kommer att utvecklas och förändras successivt enligt de riktlinjer som presenterats i propositionen om ansvaret för skolan. Ett arbete pågår inom utbildningsdepartementet för att ta fram ytterligare underlag för det fortsatta uppföljnings- och utvärderingsarbetet.
Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om uppföljning och utvärdering föreslår jag därför att medel som innevarande budgetår anvisas under det särskilda anslaget B 9. Nationell utvärdering och prov (21 009000 kr.) överförs till myndighetsanslaget.
Jag har beräknat pris- och löneomräkning på dessa medel med 1 847000 kr. Med anledning av SÖs förslag om kompensation för ökade kostnader till följd av den förhöjda förvaltningsavgiften inom högskolorna beräknar jag ytterligare 500000 kr. Jag räknar vidare med en allmän förstärkning av medlen för detta ändamål med 400000 kr. till följd av den ökade vikt som kommer att läggas vid uppföljning och utvärdering i det nya skolverket.
Jag beräknar sammanlagt 23 756000 kr. för nationell utvärdering och prov. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1990/91 kan finnas kvar på anslaget B 9. Nationell utvärdering och prov bör föras över lill anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet.
Övrigt
Ur anslaget bekostas bidrag till vissa elev- och föräldraorganisationer dels för stöd till deras verksamhet, dels för utbildning av nya funktionärer och informationsinsatser bland nya medlemmar, dels ock till Elevorganisationen för möjligheter till utbildning för elevföreträdare i arbetsmiljöfrågor. Stöd ur detta anslag utgår även till Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter. Vidare utgår ur anslaget bidrag till löntagarorganisationerna för deras verksamhet med skolinformatörer och för information om utbildning och rekrytering av handledare.
Jag anser att organisationernas verksamhet utgör viktiga inslag i möjligheterna till delaktighet för olika intressenter i skolverksamheten. Jag har därför beräknat 3 734000 kr. för bidrag till vissa organisationer m. m. och 3 874000 kr. för bidrag till löntagarorganisationer.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
I. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens skolverk för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på 371759000 kr. 57
B 2. Statens skolhandikappinstitut Prop. 1990/91:100
Föredragandens överväganden
I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för skolan kommer den 1 juli 1991 ett nytt statligt institut för handikappfrågor inom skolväsendet att inrättas (prop. 1990/91:18, UbU4. rskr. 76). Del nya institutet övertar de uppgifter på handikappområdet som i dag åvilar statens institut för läromedel (SIL). I institutet inordnas också den regionala stödorganisationen för handikappfrågor som nu ligger på länsskolnämnderna. Vidare förs skolöverstyrelsens förvaltningsuppgifter för specialskolan över till det nya institutet.
Genom beslut den 20 december 1990 har regeringen tillkallat en särskild utredare för att lägga fram förslag till organisation om och förbereda genomförandet av en ny myndighet för handikappfrågor. Jag avser återkomma till regeringen med förslag till riksdagen rörande resurs- och budgetfrågor för skolhandikappinstitutet i 1991 års kompletteringsproposition. Benämningen på det nya institutet är preliminär. Jag återkommer till namnfrågan i samband med mina förslag till organisation för institutet.
För innevarande budgetår anvisas medel till SIL under anslaget B 4. Statens institut för läromedel. För den regionala verksamheten för pedagogiskt stöd åt handikappade anvisas medel under anslaget B 2. Länsskolnämnderna. I avvaktan på att beredningen slutförs avseende den statliga skoladministrationen föreslår jag att ett anslag med nämnda rubrik förs upp med anslagsbeloppet för SlLs verksamhet inkl. pris- och löneomräkning samt en överföring om 275000 kr. från nuvarande anslaget B 5. Utveckling och produktion av läromedel. Dessutom bör rationaliseringskravet för statliga myndigheter om 1,5% tillämpas.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
2. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens skolhandikappinstitut för budgetårei 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på 26 533 000 kr.
58¶Utveckling av skolväsendet m. m. Prop. 1990/91: lOO
Bil. 10 B 3. Utveckling och produktion av läromedel
1991/92 Nytt anslag 16084000
Föredragandens överväganden
Mot bakgmnd av vad jag tidigare har redovisat bör till ett nytt anslag, Utveckling och produktion av läromedel, föras de nuvarande anslagen B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m.m. och B 6. Stöd för produktion av läromedel. Från detta nya anslag bör betalas kostnader för utveckling och produktion av samt information om läromedel för elever med handikapp samt för minoritets- och invandramndervisningen. Från anslaget bör även finansieras kostnader för arvoden till externa läromedelsproducenter och annan expertis samt köpta tjänster för denna verksamhet.
Vidare bör ur anslaget utgå bidrag för produktion av läromedel i ämnen där det är brist på lämpliga läromedel. Bidrag bör utgå för produktion av läromedel som är avsedda att användas vid hemspråksträning i förskolan, inom undervisning som står under tillsyn av det nya skolverket, arbetsmarknadsutbildning som anordnas av AMU-gmppen samt till tolkordlistor.
Med anledning av riksdagens uttalande om produktion av läromedel i form av talböcker för elever med grava läs- och skrivsvårigheter (l989/90;UbU3, rskr. 52) vill jag anmäla att jag uppdragit åt den särskilde utredaren för den nya myndigheten för stöd till handikappade elevers skolgång m. m. (skolhandikappinstitutet) att även utreda fömtsättningar-na för en sådan verksamhet inom den nya myndigheten. I uppgiften ingår också att överväga prissättningen på de läromedel som skall produceras inom myndigheten.
Jag förordar att de medel som anvisas under detta anslag får disponeras av både skolverket och skolhandikappinstitutet efter de närmare bestämmelser som regeringen meddelar.
Statens institut för läromedel (SIL) har föreslagit att medel (275 000kr.) överförs från anslaget B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m. m. till anslaget B 4. Statens institut för läromedel för finansiering av ett läromedelsprojekt för flerhandikappade elever. Jag delar SlL:s uppfattning atl detta projekt är ett viktigt insatsområde. Jag har därför fört dessa medel lill det nya anslaget B 2. Statens skolhandikappinstitut. Vidare har jag fört medel (300000 kr.) från anslaget B 6. Stöd för produktion av läromedel till anslaget B 12. Sameskolor för utveckling och produktion av läromedel på samiska.
Under nuvarande anslaget B 6. Stöd för produktion av läromedel finns ett system där förhandsbesked kan ges om produktionsstöd i form av ett garantibelopp inom vissa fastställda ekonomiska planeringsramar, vilka åriigen revideras. Regeringen har fastställt planeringsramar för perioden 1991/92- 1994/95. Detta system bör finnas även i del nya anslaget. Med 59
stöd av SILs förslag föreslårjag för budgetåren 1992/93-1995/96 följande Prop. 1990/91: 100 planeringsramar (milj.kr.). Bil. 10
1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 3,0 2,0 2,0 1,5
Efter pris- och löneomräkning beräknar jag medelshovet under anslaget till 16084000 kr. för budgetåret 1991/92.
Den behållning som vid utgången av budgetåret 1990/91 kan finnas kvar på anslagen B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m. m. och B 6. Stöd för produktion av läromedel bör föras till detta anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
3. medge att förhandsbesked om statsbidrag till stöd för produktion av läromedel får lämnas i enlighet med vad jag har förordat,
4. till Utveckling och produktion av läromedel för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 16084000 kr.
B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet
1989/90 Utgift 59 838 233 Reservation 3629148
1990/91 Anslag 53 585000
1991/92 Förslag 90487000
Ur anslaget utgår medel dels för regionala insatser till stöd för lokalt utvecklingsarbete, dels för korttidsförordnade experter vid länsskolnämnderna och för nämndernas medverkan i programmet för samlad skolledar-utbildning enligt förordningen (SÖ —FS 1987:42) om skolledamtbildning, dels för stöd till undervisningen i miljöfrågor, dels för bidrag till kommunernas lokala skolutveckling enligt förordningen (1983:238) om särskilt statsbidrag till lokal skolutveckling.
Slutligen utgår från anslaget medel för insatser inom undervisningen för internationell förståelse, medel för centralt utvecklingsarbete samt medel för kursplanearbete med anledning av försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar.
Skolöverstyrelsen
1. Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslår att 2,2 milj. kr. av de medel som innevarande år anvisas för länsskolnämndernas medverkan i skolledamtbild-ningen fr.o.m. budgetårei 1991/92 överförs till anslaget Fortbildning m. m., anslagsposten 1.
2. Försök med undervisning på ett modernt språk, främst engelska, i andra ämnen än språk förekommer på ett antal platser i landet. Försöken kan indelas i tre kategorier: a) hela studiegången ges på det främmande språket, b) vissa ämnen ges på del främmande språket, c) ett visst tema studeras utifrån ett främmandespräkligt material. Vanligare torde dock 60
vara att kommentarer och/eller diskussion av det främmandespråkliga Prop. 1990/91: 100 materialet sker på svenska. Bil. 10
SÖ föreslår en särskild satsning för att öka intresset att använda ett främmande språk, företrädesvis engelska, som undervisningsspråk. Anskaffande och bearbetning av lämplig kurslitteratur liksom översättning av vissa prov bör ingå i försöket. SÖ föreslår att 300000 kr. anvisas årtigen under en treårsperiod för att främja användningen av främmande språk som undervisningsspråk i ickespråkliga ämnen i gymnasieskolan.
3. SÖ föreslår atl 300000 kr. anvisas engångsvis för utveckling och förändring av grundvux och etapp 1 i komvux till komvuxutbildning på grundskolenivå.
4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under reservationsanslaget Stöd för utveckling av skolväsendet lill 60314000 kr.
Föredragandens överväganden
Under detta anslag beräknarjag medel inom skolväsendet för olika utvecklingsinsatser enligt de prioriteringar som statsmakterna gör.
Jag förordar således att de medel som nu utgår från olika anslag för utvecklingsinsatser av skilda slag fr.o.m. nästa budgetår förs samman under ett anslag för stöd för utveckling av skolväsendet.
Som jag har anfört inledningsvis avser jag att återkomma i 1991 års kompletleringsproposition till frågan om det nya skolverkets arbetsuppgifter samt resurstilldelning för verksamheten.
Såsom jag redovisat i inledningen lill littera B. Det offentliga skolväsendet (avsnitt 1) bör del nya mål- och resultatorienterade synsättet återspegla sig i budgetprocessen. Det innebär atl myndigheten inom ramen för anvisade medel skall kunna prioritera mellan angelägna ändamål inom verksamhetsområdet.
Vidare har jag i inledningen till littera B. Det offentliga skolväsendet (avsnitt 2) redovisat mitt förslag till ny anslagsindelning med en renodlad anvisning av medlen under anslagen. Jag har därför till underlaget för mina beräkningar av det nya sektorsbidraget under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet fört de särskilda medlen till kommunernas lokala skolutveckling under detta anslag. Till del anslag jag nu behandlar har jag fört medel för särskilda utvecklingsinsatser, för utveckling av skolans dataundervisning och för bidrag till kommuner och organisationer för vissa verksamheter, vilka innevarande budgetår anvisas under anslaget Bil. Bidrag till driften av grundskolor m. m.
1 propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) redovisade jag min syn på riktade statsbidrag vid sidan av sektorsbidraget. Vid t.ex. stora reformer, som den förestående reformen av gymnasieskolan, är del naturligt att stimulansbidrag kan förekomma. Verktygel stimulansbidrag bör dock behandlas med restriktivitet och bidragen bör alltid vara tidsbe gränsade. Riksdagen delade denna uppfattning (UbU4, rskr. 76). Nu pågå ende s. k. särskilda satsningar utgör medlen för särskilda utvecklingsinsats er (kultur i skolan, utvecklingsarbete på grundskolans högstadium, sam verkan mellan skola och skolbarnsomsorg) och för utveckling av skolans 61
dataundervisning. Fastställda planer vid införandet av dessa bidrag omfat- Prop. 1990/91:100 tar i något fall tiden t.o.m. budgetårei 1992/93. Enligt min mening bör Bil. 10 projekt som redan påbörjats eller planerats tilldelas medel även nästa budgetär.
Jag vill nu för riksdagens kännedom redovisa de olika stimulansbidragen.
Särskilda utvecklingsinsatser
Medel för särskilda utvecklingsinsatser inom grundskolan utgår för närvarande till åtgärder för att främja kultur i skolan, till utvecklingsarbete på högstadiet samt till samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg. Medlen för främjande av kultur i skolan avser också gymnasieskolan.
Utvecklingsarbetet på högstadiet tar särskilt fasta på utvecklandet av elevaktiva arbetssätt och arbetsmetoder samt främjandet av en ökad ämnessamverkan, i första hand mellan samhällsorienterande resp. natur-orienterande ämnen.
En mindre del av utvecklingsmedlen har ställts till förfogande för dels skolbarnsomsorgskommittén (dir. 1989:16), dels statens kulturråd för utvecklingsarbete med dans i skolan.
Den särskilda satsningen på kultur i grundskolan och gymnasieskolan inleddes år 1985. De projekt som kommit till stånd med stöd av dessa medel har, från att till en början ha haft försökskaraktär, alltmer inriktats på att bli permanenta inslag i skolans verksamhet. Som framfördes i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10 s. 133) bör strävan vara att inlemma kulturinsatserna i skolans reguljära verksamhet och att det efter hand skall bli naturiigt att de enskilda skolorna tar ansvar för sin egen kulturverksamhet.
Åtgärder för att stimulera kommunernas intresse för dans i skolan bör fortsätta enligt den plan som upprättats av statens kulturråd och som enligt denna skall pågå t.o.m. läsåret 1992/93.
Skolbarnsomsorgskommittén kommer att avsluta sitt arbete våren 1991. Det finns således inte behov av att avsätta medel till denna kommitté.
Ämnessamverkan på högstadiet och elevaktiva arbetsformer och arbetssätt är ännu inte naturliga företeelser i en del skolor. Den s. k. högstadiesatsningen inleddes förra året och bör få fortsätta, som planerat, ytterligare ett år. Bl.a. har det visat sig att tematiska studier, som undervisning i miljöfrågor, är mycket lämpliga som utgångspunkt för ämnessamverkan och elevaktiva arbetssätt.
Medel för nu nämnda verksamheter har hittills av SÖ fördelats till länsskolnämnderna, vilka i sin lur har fördelat dem till kommunerna efter projektansökningar. Medel för budgetåret 1991/92 bör fördelas av skolverksutredningen efter förslag av SÖ och länsskolnämnderna. På så sätt bibehålls kontinuiteten i de projekt som redan inletts eller planerats.
Utvecklingsinsatser av de slag som stimulansbidragen gett upphov till, bör nu betraktas som reguljära inslag i skolans verksamhet. Kommunerna bör därför alltmer ta över ansvaret för sådana utvecklingsinsatser. Behovet 62
av särskilda medel kommer därför att vara lägre än tidigare. För budget- Prop. 1990/91:100 året 1991/92 beräknarjag 33,5 milj.kr. för dessa utvecklingsinsatser. Bil. 10
Utveckling av skolans dataundervisning
Efter förslag i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10) beslöt riksdagen att avsätta särskilda medel för en treårig försöks- och utvecklingsverksamhet kring frågorom dataundervisning i skolan.
Verksamheten bedrivs dels som försöksverksamhet med datorn som pedagogiskt hjälpmedel i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan, dels som utvecklingsarbete med inriktning på utveckling av pedagogisk programvara, dels som regionalt utvecklingsarbete vid universitet och högskolor. Centralt leds arbetet inom ramen för SÖs projekt Datorn och Skolan (DOS-projektet).
Inom DOS-projektet ingår också bl.a. uppgifter som utvärdering av datorutrustning, nordiskt samarbete om utveckling av programvara för skolan och kursplanearbete.
En utvärdering av verksamheten inom DOS-projektet har inletts vid universitetet i Linköping och en fullständig utvärderingsrapport kommer att överiämnas till regeringen hösten 1991.
Försöksverksamheten med datorn som pedagogiskt hjälpmedel avslutas vid utgången av innevarande budgetår. Jag delar den uppfattning som SÖ har framfört i sin anslagsframställning att det behövs fortsatta statliga insatser när det gäller dataundervisningen i skolan. 1 likhet med SÖ anser jag att sådana fortsatta insatser främst bör gälla utveckling och produktion av programvara för skolbruk. Vidare bör det regionala utvecklingsarbete som bedrivs vid universitetet i Uppsala och vid högskolan i Karlstad få fortsätta.
Enligt min mening är dét viktigt att i anslutning till det utvärderingsarbete som kommer att redovisas hösten 1991 också överväga hur den framtida programvaruförsörjningen för skolan bör ske.
Mot denna bakgrund föreslårjag att fortsatta insatser för dataundervisning i skolan bedrivs inom det nya skolverket.
För budgetåret 1991/92 beräknarjag 7,4 milj.kr. fördetta ändamål.
Anslagsberäkning
Ar 1992 är det 150 år sedan tillkomsten av 1842 års folkskolestadga. För att förbereda firandet av 150-årsjubileel, bl. a. planering av centrala aktiviteter inom olika områden, har SÖ tillsatt en särskild projektgrupp med representanter för SÖ, länsskolnämnderna. Svenska kommunförbundet, de fackliga organisationerna och Riksförbundet Hem och Skola. Det gäller bl.a. utgivandet av skrifter som belyser skolans utveckling under 150 år och en jubileumsutställning på Skansen i början av juni 1992. Firandet av folkskolans 150-årsjubileum bör dock ha sin tyngdpunkt i skolorna i landets kommuner.
För genomförande av centrala aktiviteter i samband med 150-årsjubileet beräknarjag 2 milj. kr. som engångsanvisning under budgetåret 1991/92. 63
Under anslaget harjagäven beräknat 2,45milj.kr. för samverkansålgär- Prop. 1990/91:100 der mellan olika skolformer. Jag avser att återkomma till hur dessa medel Bil. 10 skall disponeras i den tidigare aviserade propositionen om en ny gymnasieskola.
Jag anser, i likhet med SÖ, atl de medel som hittills beräknats under detta anslag för skolledarutbildningen bör föras över till anslaget B 6. Fortbildning m.m. (— 2,2 milj.kr.) (I). Jag anser vidare att medel för utveckling av samiska läromedel bör beräknas under anslaget B 12. Sameskolor (- 220000 kr.).
Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet för utvecklingsinsatser m. m. för budgetåret 1991/92 till 83 187000 kr. Jag anser att sådana förslag som SÖ fört fram i anslagsframställningen (2 och 3) bör vara en prioriteringsfråga för det nya skolverket inom ramen för detta belopp.
För bidrag till kommuner och organisationer för vissa verksamheter beräknarjag vidare 7,4 milj. kr. för budgetårei 1991/92 avseende dels bidrag till Riksförbundet finska föreningar i Sverige, dels sommarkurser i teknik för flickor, dels ock för pedagogisk utvecklingsverksamhet för finskspråkiga elever.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
5. att till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 90487000kr.
B 5. Forskning inom skolväsendet
1989/90 Utgift 37 913 807 Reservation 3 387 093
1990/91 Anslag 25 252000
1991/92 Förslag 27 221000
Från anslaget bekostas forskning inom ungdomsskola och vuxenutbildning samt informationsåtgärder i samband därmed. Skolöverstyrelsen (SÖ) ansvarar för planering, samordning, utvärdering och spridning av information om verksamheten.
Skolöverstyrelsen
1. SÖ beräknar pris- och löneomräkning med 3 634000 kr.
2. SÖ beräknar medelsbehovet under anslaget till 28 886000 kr.
Föredragandens överväganden
Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 1 969000 kr.
Den förändrade ansvarsfördelningen på skolområdet innebär att staten skall styra verksamheten i skolan genom att ange nationella mål och riktlinjer medan kommunerna skall ansvara för atl de angivna målen uppnås. 64
Den styrning av skolverksamheten som staten anser nödvändig skall ske Prop. 1990/91: 100 via skollag, läroplaner med tillhörande timplaner och kursplaner. Bil. 10
Genom ett system för uppföljning och utvärdering, såväl innehållsmässigt som ekonomiskt, skall det bli möjligt att följa i vad mån de nationella målen faktiskt uppfylls och hur verksamma olika styrmedel skall anses vara.
Skolan som helhet behöver studeras på ett systematiskt sätt, för att skolverksamheten successivt skall kunna omprövas. Jag ser ett stort värde i tillgången till forskning på skolområdet och menar att detta anslag för sektorsforskning är ett nödvändigt verktyg i den framtida utformningen av skolan. Det nya skolverket bör liksom i dag SÖ förfoga över sektorsanslaget för forskning.
Jag hemställeratt regeringen föreslår riksdagen
6. att till Forskning inom .skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 27 221 000kr.
B 6. Fortbildning m. m.
1989/90 Utgift 79 931682 Reservation 2 057078
1990/91 Anslag 101882000 1991/92 Förslag 178 896000
Under anslaget beräknas medel till högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt universiteten i Uppsala. Linköping, Lund, Göteborg och Umeå för den verksamhet med personalutbildning för skolväsendets behov som fortbildningsnämnderna beslutar om. Vidare beräknas medel till personalkostnader m. m. för fortbildningsnämndernas kanslier.
Från anslaget betalas också kostnader för skolledamtbildning och för sådana övriga utbildningsinsatser där skolöverstyrelsen (SÖ) ansvarar för genomförandet. SÖ ansvarar därvid för att vissa angelägna utbildningar kommer till stånd, säsom vissa riksrekryterande kurser och andra utbildningsinsatser för lärare i yrkesämnen samt kurser för personal vid specialskolan, sameskolan samt fristående skolor på gymnasial nivå. Från anslaget anvisas medel för åtgärder som syftar till att förbättra tillgången på lärare i ungdomsskolan samt medel för utbildning av lärare vid skolor som skall medverka i den skolförlagda delen inom grundskollärarlinjen. Från anslaget bekostas vidare bidrag till lärarorganisationer m.fl. för fortbildningsverksamhet och publikationer samt bidrag till skolpersonal för deltagande i internationella kurser och konferenser. Inom anslaget disponerar SÖ också medel tor planering och uppföljning av samt information om personalutbildning i skolan.
Skolöverstyrelsen
I. Pris- och löneomräkning 9550000kr. Dessutom föreslås en förhöjd prisomräkning med 1.6 milj. kr. av medlen för skolledarutbildningen till följd av fördyrade internatkostnader. SÖ föreslår att 2,2milj.kr. av de 65
5¶Riksdagen 1990/91. I saml. Nr IIH). Bilaga Ii)
medel, som anvisas för skolledamtbildningen under anslaget B 3. Stöd för Prop. 1990/91:100 utveckling av skolväsendet, överföirs till detta anslag i syfte att förenkla Bil. 10 hanteringen av resurserna.
2. För den särskilda fortbildningen av lärare som medverkar i försöksverksamheten med treåriga yrkesutbildningar föreslår SÖ att lOmilj.kr. anvisas.
3. Vidare föreslår SÖ att 2,5 milj. kr. anvisas för fortbildning av lärare, som undervisar i social servicekunskap inom den kommunala vuxenutbildningen.
4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under reservationsanslaget Fortbildning m.m. till 127 732000kr.
Föredragandens överväganden
Jag har i inledningen till littera B. Det offentliga skolväsendet (avsnitt 5) redovisat åtgärder för att förbättra tillgången på lärare i gmndskolan, bl. a. genom en ökad dimensionering av gmndutbildningen för lärare, särskilda utbildningar för obehöriga lärare, kompletteringsutbildningar av olika slag m.m. För nästa budgetår föreslår jag att ytterligare 55 milj.kr. anvisas för dessa åtgärder. Sammanlagt har jag beräknat 93,15 milj. kr. för särskilda lärarutbildningsåigärder nästa budgetår.
Fortbildningens syfte är att öka måluppfyllelsen och utveckla verksamheten i skolan.
Fr. o.m. den Ijanuari 1991 får kommunerna del fulla ansvaret för lärare och övrig personal. Det innebär bl. a. ett mer entydigt ansvar för kommunerna att prioritera fortbildningsinsatserna. Det innebär också atl den statliga detaljregleringen beträffande angelägna fortbildningsbehov upphör.
Låt mig dock understryka att delta inte innebär att staten avslår från att styra fortbildningens inriktning. Staten har fortfarande ett intresse av att utöva ett inflytande på fortbildningen. Detta behov snarare ökar med övergången lill en mål- och resultatorienterad styrning av hela skolväsendel.
Den statliga styrningen kommer att utövas i fråga om hur de statliga resurserna skall användas. Den kan också utövas så att nationella mål ställs upp för innehållet i fortbildningen. En väg att uttrycka delta är den nationella utvecklingsplanen för skolan.
De nya principerna för skolans styrning innebär all skolverket får ett tydligare ansvar och siörre befogenheter att direkt leda den statligt finansierade fortbildningsverksamheten och också att ange dess konkreta innehåll utifrån de mål riksdagen och regeringen ställer upp för fortbildningen eller för skolan som sådan.
Fortbildningen fyller således en viktig funktion som förmedlare av de samhälleliga målen förskolan. Men den harockså en betydelsefull roll som ett stöd på de områden där skolan har lyckats mindre bra.
Man kan alltså säga att de signaler som styr skolverkets prioriteringar inom fortbildningsområdet är av tre slag:
— riksdagens och regeringens målformuleringar för fortbildningen 66
som sådan Prop. 1990/91:100
—målen för skolans verksamhet Bil. 10
—resultaten av utvärderingen av skolan.
Till detta kommer givetvis det intresse som visas från skolpersonalens sida och från de ansvariga skolhuvudmännen.
Fortbildning av lärare i anslutning till den nya läramtbildningen för grundskolan, den s.k. kompletteringsfortbildningen, inleddes läsåret 1989/90 och skall pågå under en tioårsperiod. Regeringen har i en särskild förordning angivit vilka områden som bör prioriteras i fortbildningen. Statsbidraget för kompletteringsfortbildning har hittills betalats ut av länsskolnämnderna till kommunerna. Fr.o. m. den I juli 1991 kommer bidraget att ingå i sektorsbidraget. Mot bakgmnd av den nya ansvarsfördelningen mellan stat och kommun anser jag att staten inte längre skall styra prioriteringen utan den bör ankomma på resp. kommun. Detta får ingalunda tolkas som en nedprioritering av kompletteringsfortbildningen som sådan; endast som en anpassning till det nya styrsystemet.
Fortbildningsnämnderna, sex till antalet och knutna till de fem universiteten och lärarhögskolan i Stockholm, avvecklas den 1 juli 1991. Nämndernas uppgift har bl.a. varit att fördela medel till högskoleenheterna för verksamheten med personalutbildning för skolväsendels behov. De uppgifter som i fortsättningen skall åvila staten inom fortbildningsområdet kommer att fullgöras av skolverket. Det blir skolverkets uppgift att i framtiden använda dessa medel för att planera och genomföra fortbildning.
Fortbildningsnämnderna har även varit en viktig förbindelselänk mellan avnämare och utbildningsanordnare. Den uppgiften övertas nu av skolverket, som får ansvara för samordning av fortbildningsbehov och för all goda kontaktvägar skapas. Högskolan kan med sin kompetens spela en viktig roll som anordnare av fortbildning även i framtiden. Fortbildning som anordnas av högskolan och inte betalas genom högskoleanslag skall organiseras som uppdragsutbildning. Detta innebär att principen om full kostnadstäckning skall tillämpas. Jag vill dock betona att denna princip inte innebär att högskolan har rätt att bedriva denna fortbildning i vinstintresse.
Det är viktigt att planeringen och genomförandet av fortbildningen för budgetåret 1991/92 inte hämmas av den pågående omorganisationen. Jag räknar därför med all fortbildningsnämnderna fortsätter planeringen av fortbildningen och därvid i erforderlig utsträckning samråder med den särskilde utredaren för den nya skolmyndigheten.
Jag vill i detta sammanhang också erinra om alt jag i propositionen om ansvaret för skolan aviserade en översyn av skolledarutbildningen mot bakgrund av de förändrade ansvarsförhållandena inom skolväsendet. Denna översyn pågår nu. Jag räknar med att de som påbörjat sin skolledar-utbildning skall kunna fortsätta den i stort sett som planerat. Redan nästa läsår kan det vara möjligt att inleda försök med en modifierad utbildning.
Vad gäller inriktningen av fortbildning för lärare i gymnasieskolan och vuxenutbildningen återkommer jag i samband med propositonen om gym nasieskola och vuxenutbildning. 67
Stipendier Prop. 1990/91: 100
I enlighet med riksdagens beslut med anledning av kommunaliseringspro-positionen (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58) återkommer jag nu lill riksdagen med frågan om ell särskilt slipendiesystem för den individuellt motiverade fortbildningen. För nästa budgetår föreslårjag att 5 milj.kr. anvisas för sådana åtgärder. Dessa medel skall ses som ett komplement till andra insatser som görs inom fortbildningens ram. Jag föreslår alt varje stipendium skall uppgå till högst 25000 kr. Det innebär att minst 200 lärare kan erhålla stipendium. Enligt min mening bör stipendierna kunna användas för sådana fortbildningsbehov som är särskilt angelägna för den enskilde lärarens utveckling men också viktiga för skolans utveckling, sett framför allt i ett nationellt perspektiv. Det kan t.ex. röra sig om studieresor till annat land eller till andra skolor, där annorlunda verksamhet bedrivs t.ex. med alternativ pedagogik. Det kan också vara fråga om internationella studier eller studier inom yrkeslivet. Stipendierna bör kunna sökas såväl av en enskild lärare som av flera lärare gemensamt, t. ex. ett lärarlag. Del bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om stipendiesystemet.
Lä.s- oeh skrivsvårigheter
I enlighet med riksdagens beslut med anledning av utbildningsutskottets uttalande i betänkandet om vissa skolfrågor m. m.( 1989/90: UbU3, rskr. 52) återkommer jag även till frågan om fortbildning för att öka lärarnas kompetens i atl undervisa elever med grava läs- och skrivsvårigheter.
Som jag tidigare framhållit i propositionen om ansvaret för skolan innebär det fullständiga kommunala huvudmannaskapet bl.a. atl kommunerna i högre grad svarar för fortbildningen av personalen i skolan. Staten har genom bl.a. den nya grundskollärarlinjen, prioriterad fortbildning i specialpedagogik, kompletteringsfortbildningen och den nya specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen vidtagit olika åtgärder för att öka lärarnas kompetens på detta område. Läsåret 1991/92 startar dessutom särskilda tördjupningskurser som bygger på den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen. Där ges möjlighet till ytterligare fortbildning i att undervisa elever med uttalade läs- och skrivsvårigheter. Behövs ytterligare fortbildningsinsatser inom detta område ankommer det i fortsättningen på kommunerna och skolverket att som en följd av uppföljningen och utvärderingen vidta åtgärder för att en sådan fortbildning kommer till stånd.
Teknikens Hus
Teknikens Hus i Luleå tillkom år 1988. För verksamheten ansvarar en stiftelse bildad av högskolan i Luleå och Norrbottens kommuner. Verk samheten har kommit till stånd med hjälp av gåvor och donationer från företag och enskilda. Högskolan i Luleå svarar för en del av driftkostnader na. Avsikten med verksamheten är att göra tekniken i verkligheten mera tydlig och åtkomlig tör besökarna. Bland besökarna är barn och personal 68
från skolor, daghem och fritidshem en mycket stor grupp. En viktig del av Prop. 1990/91:100 verksamheten är lärarutbildning och lärarfortbildning. Ett samarbete sker Bil. 10 med lärarutbildningen vid högskolan i Luleå. Genom sin inriktning har Teknikens Hus kommit att bli en specialresurs för fortbildningen av lärare och barnomsorgspersonal i hela Norriand avseende teknik och matematik. Enligt min mening utgör den verksamhet som Teknikens Hus bedriver en så värdefull resurs för fortbildningen av lärare att särskilda medel fortsättningsvis bör avsättas till stöd för verksamheten. För budgetåret 1991/92 beräknarjag 2 milj.kr. för detta ändamål.
Övrigt
Jag förordar att 2,2 milj. kr. av de medel som anvisas för skolledarutbildningen under nuvarande anslaget B 3. Stöd för utveckling av skolväsendet förs över till detta anslag. (I)
Sedan budgetåret 1987/88 har särskilda medel utgått för kostnader i samband med utbildning av lärare vid de skolor som skall medverka i den skolförlagda delen av den nya lärarutbildningen för grundskolan. Medlen har således utgått under fyra budgetår. Enligt min mening bör utbildningsbehovet nu vara täckt. Jag beräknar därför inga medel för detta ändamål nästa budgetår.
Vidare har sedan budgetåret 1988/89 särskilda medel beräknats för central och regional planering och information i samband med fortbildningssatsningen i anslutning till den nya grundskollärarutbildningen. För nästa budgetår beräknarjag inga medel för detta ändamål.
Av de medel som innevarande budgetår anvisats under anslaget Bil. Bidrag till driften av grundskolor m.m. för kompletteringsfortbildning avser ett visst belopp produktion av utbildningsprogram företersändning. Dessa medel har förts över till detta anslag (+ 2,9milj. kr.). Övriga medel avseende kompletteringsfortbildningen ingår i underlaget för beräkning av sektorsbidraget till skolan.
För kostnader avseende kompletterande kompetensgivande utbildning för lärare i grundläggande svenskundervisning för invandrare m. m. beräknar jag 5,55milj. kr. Dessa medel har förts från nuvarande anslag.U C 5. Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. till detta anslag. Jag återkommer till en redovisning av SÖs förslag om detta i samband med den aviserade propositionen om gymnasieskola och vuxenutbildning som skall föreläggas riksdagen under våren 1991.
1 övrigt räknar jag för nästa budgetår inte med några andra förändringar under detta anslag än sådana som är av automatisk natur.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl
7. bemyndiga regeringen att vidta åtgärder för att förbättra tillgången på lärare i enlighet med vad som redovisats under inledningen (avsnitt 5),
8. bemyndiga regeringen att utfärda föreskrifter vad gäller hand- 69
läggningen av stipendieverksamhet, Prop. 1990/91:100
v
9. till Fortbildning m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser- Bil. 10 ationsanslag på 178 896000 kr.
B 7. Särskilda insatser på skolområdet
1989/90 Utgift 319 425 920 1990/91 Anslag 349180000 1991/92 Förslag 100298000
Från anslaget betalas kostnader för statsbidrag enligt förordningen (1987:738) om statsbidrag till särskilda insatser inom skolområdet.
Skolöverstyrelsen (SÖ) fördelar de medel som anvisats under anslaget mellan länen i huvudsak med utgångspunkt i elevantalet i grund- och gymnasieskolorna i resp. län. Vid fördelningen skall SÖ även beakta behovet av resurser för de regionala undervisningsinsatser som föreslagits av planeringsberedningarna.
Länsskolnämnderna fördelar medlen lill dels kommuner som lar på sig regionala undervisningsinsatser, dels kommuner som har behov av resurstillskott för undervisning av handikappade och sjuka elever eller elever med andra särskilda behov.
Skolöverstyrelsen
SÖs anslagsframställning för budgetåret 1991/92 innebär i huvudsak följande;
1. Pris- och löneomräkning 13793000kr.
2. SÖ föreslår att anslaget minskas med 4073000 kr., varav I 500000 kr. i engångsanvisningar, för att finansiera kostnader som följer av förslag under anslagen till specialskolorna (B 14 och B 15).
3. SÖ föreslår att för regionala insatser för elever med handikapp, planerade i samverkan med planeringsberedningarna, avsätts en större del av anslaget än tidigare. För budgetåret 1991/92 föreslår SÖ att ramen höjs lill 30 milj. kr.
4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under anslaget Särskilda insatser inom skolområdet till 358900000 kr.
Föredragandens överväganden
Från det nuvarande anslaget Särskilda insatser inom skolområdet om ca 349,2 milj. kr. utgår statsbidrag lill kostnader för undervisningsinsatser och elevvårdsinsalser av regional art och undervisningsinsatser av lokal art som kommuner genomför för elever med handikapp eller andra särskilda behov i grundskolan och gymnasieskolan. Resurser från detta anslag utgår i dag utöver vad som avsätts för skolans ordinarie verksamhet.
Innevarande budgetår får för de åtgärder för elever med handikapp som planerats i samverkan med planeringsberedningarna högst 22 milj.kr. 70
användas. Dessa medel kan också användas till bl.a. teckenspråksun- Prop. 1990/91:100 dervisning för hörande barn med döva föräldrar eller syskon. Bil. 10
1 enlighet med riksdagens beslut med anledning av förslagen i propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) skall de medel som avser särskilda insatser på lokal nivå ingå i sektorsbidraget för skolan. Den beräknade andelen insatser på lokal nivå uppgår till ca 75 % av nuvarande anslag. Jag har därför fört över dessa medel till det nya sektorsbidraget under anslaget B 8. Bidrag lill driften av det kommunala offentliga skolväsendet. Ca 25 % av anslaget används för insatser på regional nivå. Dessa insatser är sådana som planerats i samråd med berörda kommuner, länsskolnämnder eller planeringsberedningar och avser undervisningsinsatser för elever med handikapp eller andra särskilda behov, t. ex. elever på sjukhus, skoldaghem eller skolinternat.
Skolöverstyrelsen (SÖ) och länsskolnämnderna avvecklas den I juli 1991. Vidare kommer ett nytt skolverk och ett skolhandikappinstitut att inrättas. Som jag tidigare redovisat pågår utredningar om organisationen av dessa myndigheter. 1 samband därmed kommer också planeringsberedningarnas ställning att ses över.
Med regionala insatser avses i fortsättningen samordnade utbildningsinsatser för elever med handikapp eller andra särskilda behov, t. ex. särskild undervisning på sjukhus, som i stor utsträckning kommer även sådana elever till del vilka inte är mantalsskrivna i den kommun som anordnar utbildningen. Medlen bör i princip få användas för samma ändamål som hittills, dvs. för undervisnings- och elevvårdsinsatser av regional art inom grundskolan och gymnasieskolan samt för elever med flera handikapp inom särskolan. Dessutom bör medlen, liksom hittills, få användas för teckenspråksundervisning för hörande elever med döva föräldrar eller syskon. Jag vill i sammanhanget även erinra om riksdagens beslut med anledning av propositionen om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar (prop. 1989/90:92, SoU20, rskr. 271).
Enligt min mening bör medlen under detta anslag i fortsättningen fördelas av skolhandikappinstitutet och utbetalas direkt till resp. kommun som anordnar undervisningen.
För att kommunerna skall få möjlighet att planera verksamheten för nästa budgetår bör det ankomma på planeringsberedningarna och länsskolnämnderna att under våren 1991 lämna ett planeringsunderlag till den särskilde utredaren för skolhandikappinstitutet, som under våren 1991 gör en preliminär fördelning av medlen. Det ankommer sedan på den nya myndigheten att efter den Ijuli 1991 fastställa fördelningen.
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till de bestämmelser som skall gälla för fördelning av anslaget efter budgetåret 1991/92 när de nya myndigheternas organisation och verksamhet fastställts.
Det nya sektorsbidraget kommer att utbetalas till elevernas hemkommuner. Detta innebär att en kommun som tar emot elever från andra kommuner i sin undervisning måste sluta avtal med resp. elevs hemkommun om den ersättning som skall utgå till värdkommunen för de kostnader som inte täcks via statsbidrag från detta anslag.
Jag beräknar anslaget till 100298000kr. inkl. löne- och prisomräkning. 71
Jag har därvid beaktat vad SÖ har föreslagit i sin anslagsframställning om Prop. 1990/91: 100 att 8 milj. kr. bör tillföras medlen för regionala insatser för elever med Bil. 10 handikapp genom att en minskning sker av de medel som anvisas för lokala insatser. (3)
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
10. all till Särskilda insatser på skolområdet anvisa ett anslag på 100298000 kr.
72
Verksamhetsbidrag Prop. i990/9i: lOO
Bil. 10 B 8. Bidrag till drifl;en av det kommunala offentliga
skolväsendet
1991/92 Nytt anslag 30276451000
Föredragandens överväganden
Från anslaget utgår fr.o.m. den I juli 1991 statsbidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet (gmndskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna exkl. vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda, särvux) bl. a. enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91; 18, UbU4, rskr. 76).
Statsbidraget utbetalas till primärkommunerna som ett samlat finansiellt stöd till driften av det kommunala offentliga skolväsendet (sektorsbidrag).
Från anslaget utgår vidare särskilda bidrag för gymnasial utbildning för döva och hörselskadade samt svårt rörelsehindrade elever, ett särskilt verksamhetsstöd till vissa gymnasiala utbildningar och vuxenutbildningar, bidrag till vissa gymnasiala utbildningar som skall överföras till annan utbildningsform, bidrag till vissa kostnader i samband med försök med treåriga yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan samt ett bidrag av engångskaraktär till driften av gmndskolan.
■4 nslagsberäkn ing
Förslag 1991/92
Föredraganden
1. Sektorsbidrag 27220400000
2. Särskilda bidrag for gymnasial utbildning för döva och hörselskadade
samt svårt rörelsehindrade elever 66 100000
3. Särskilt verksamhetsstöd till vissa gymnasiala utbildningar och
vuxenutbildningar 6000000
4. Gymnasiala utbildningar planerade
alt överföras till annan utbildningsform 14000000
5. Till regeringens disposition
för vissa kostnader i samband med försök med treåriga yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan m. m. 13212000
6. Engångsbidrag 594200000
7. Lönekostnadspålägg 2 362 539000
Summa 30276451000
Sektorsbidragel som införs fr.o.m. den I juli 1991 utgör ett generellt finansiellt stöd till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, dvs. grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna exkl. sär vux. Statsbidrag till särvux beräknarjag under anslaget B 10. Bidrag till driften av särvux. Mina beräkningar för budgetåret 1991/92 gmndarsig lill 73
alla delar på de beräkningsmodeller för de tre skolformerna — gmndskola, Prop. 1990/91: 100 gymnasieskola och vuxenutbildning — som ligger till grund för riksdagens Bil. 10 beslut om riktlinjer för statsbidrag till driften av det offentliga skolväsendet efter förslag i propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76).
Jag delar upp min föredragning av anslaget så att jag först behandlar några allmänna utgångspunkter föir mina beräkningar av sektorsbidraget för budgetåret 1991/92. Därefter behandlar jag uppbyggnaden av ett särskilt skolindex. Som avslutning redovisar jag varje skolforms särskilda frågor och beräkningar enligt det nya sektorsbidraget samt utbetalningsregler för det nya bidraget.
7 Allmänna utgångspunkter
Vid övergången den 1 juli 1991 från de nuvarande statsbidragssystemen till ett finansiellt stöd i form av ett sektorsbidrag till skola och vuxenutbildning skall bidragsnivån i det nya bidragssystemet stämma överens med bidragsnivån framräknad enligt de nuvarande bidragssystemens regler.
En utgångspunkt i beräkningarna av sektorsbidraget för budgetåret 1991/92 är att utbetalning av bidraget skall ske utan ett förfarande med förskott och slutreglering. Detta betyder att sektorsbidragets olika delar anpassas så att hela bidraget för ett pågående verksamhetsår också betalas ut under verksamhetsåret. Någon slutreglering kommer inte att göras av statsbidragen för budgetåret 1990/91.
Vidare har jag, i mina beräkningar av sektorsbidraget för 1991/92 förde delar som avser grundskola och gymnasieskola, utgått från slutregleral statsbidrag för redovisningsåret 1988/89. Med detta som gmnd har jag beräknat sektorsbidraget med hänsyn till såväl volymförändringar som förändringar i organisationen för resp. skolform under budgetåren 1989/90 och 1990/91. Vidare har jag beaktat de löneförändringar som har skett under budgetåren 1989/90 och 1990/91 med anledning av slutna avtal under år 1989 om löner för skolans personal. Detta innebär att den på detta sätt framräknade kostnaden för verksamheten under budgetåret 1990/91 utgör basåret för sektorsbidraget under 1991/92.
Hämtöver har jag beräknal kostnader, som blir följden av att undervisningsskyldigheten förändras för lärare i grundskolan och gymnasieskolan. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om oförändrad bidragsnivå vid övergången till ett nytt bidragssystem, har jag beräknat de totala kostnaderna av sänkt undervisningsskyldighet för gymnasieskolans lärare. För grundskolans lärare har jag endast beaktat de kostnader som föranleds av förändringar per den Ijuli 1990 En kostnadsberäkning av sänkt undervisningsskyldighet per den 1 juli 1991 för gmndskolans lärare avser jag att återkomma till regeringen med i samband med 1992 års budgetproposition. Så hade också varit fallet i det hittillsvarande systemet.
Hänsyn har också för gymnasieskolans del tagits till utbyggnaden av försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar på så sätt att jag har fördelat de särskilda medlen för försöksverksamheten på kommu ner som har sådan försöksverksamhet. 74
För gymnasieskolans del tas under uppbyggnaden av den nya linjestmk- Prop. 1990/91: 100 tur, som jag kommer alt föreslå i annat sammanhang, årligen hänsyn även Bil. 10 till studievägsvalet, dvs. produktionskostnadsfaktorn.
För den del av sektorsbidraget som avser vuxenutbildningen har jag beräknat kostnaden för timramar under 1990/91 och tagit hänsyn till löneförändringar under budgetåren 1989/90 och 1990/91.
Jag har också beaktat att arbetsgivarinträde vid sjukdom inte gäller fr. o. m. den 1 januari 1991 för lärare m.fl. De därav minskade kostnaderna beräknarjag till 588,3 milj. kr.
I mina beräkningar har jag också tagit hänsyn till atl kostnaderna för vissa tjänstledigheter och andra förmåner enligt kommunala avtal är annorlunda än enligt statliga. Bakgrunden till detta är atl det senaste avtalet om löner för skolans personal (december 1989) innehöll en lönemässig kompensation för de förändrade allmänna anställningsvillkor lärarna får på grund av att de går över till kommunala avtal. Dessa allmänna anställningsvillkor, t.ex. bättre sjukförmåner och bättre förmåner vid ledighet, har betalats av kommunerna. Dessa kostnader bortfaller fr.o.m. den 1 januari 1991. Denna minskning av bidraget för att rättställa kostnadsrelationerna mellan stat och kommun beräknarjag lill 500 milj. kr.
Jag har också, mot bakgrund av vad jag närmare redovisat i inledningen till littera B. Det offentliga skolväsendet (avsnitt 3) om hemspråksundervisningen, minskat sektorsbidraget för budgetåret 1991/92 med 300 milj.kr.
Avvecklingen av statligt reglerade tjänster för skolledare och lärare medför att statens ansvar för pensionskostnaderna och andra trygghetsförmåner upphör. Kommunerna övertar detta ansvar för dem som avgår med pension efter den I januari 1991. Staten har dock ett utbetalningsansvar för dem som avgått med pension senast med utgången av december 1990. De successivt minskade pensionskostnaderna för staten motsvaras av en successivt ökad kostnad för kommunerna. Medel härför anvisas på detta anslag och omförs till inkomsttiteln Pensioner. Under en övergångstid om fyra budgetår utgår kompensation för faktisk kostnad genom utbetalning av statens löne- och pensionsverk till kommunernas pensionsanstalt, varefter en successiv överföring till sektorsbidraget sker. I och med budgetåret 2005/06 skall överföringen till kommunerna via sektorsbidraget vara helt genomförd. Jag har i denna del samrått med chefen för civildepartementet.
Som sista led har jag justerat mina beräkningar av sektorsbidraget för budgetåret 1991/92 med hänsyn till föreskrifterna i förordningen (1981:449) om minskning av vissa statsbidrag lill kommunal utbildning. Därmed har dessa föreskrifter om bidrag med 98 resp. 80% lagts in permanent i systemet. Föreskrifterna kan därefter upphävas.
2¶Skolindex
1 enlighet med riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen
om ansvaret för skolan skall sektorsbidragel för skola och vuxenutbildning 75
räknas upp med ett särskilt skolindex. Riksdagens beslut innebär att det Prop. 1990/91: 100 ankommer på regeringen att närmare bestämma hur detta index skall Bil. 10 beräknas.
Med stöd av propositionen om ansvaret för skolan har inom utbildningsdepartementet i samråd med statistiska centralbyrån (SCB) utarbetats ett förslag till ett skolindex.
I förutsättningarna för arbetet ingick att utarbeta ett skolindex som består av
en lönedel, ett sammanvägt löneindex för samtliga offentligan-ställda och
en varuprisdel, ett konsumentprisindex som fåiigar varuprisutvecklingen, exkl. de delar som inte kan sägas ha relevans för kommunernas skolverksamhet.
Till grund för beräkning av lönedelen i skolindex ligger dels lönestatistiken för den offentliga sektorn, dels den totalundersökning av skolans kostnader och intäkter under år 1989, som genomförts av SCB, Svenska kommunförbundet och skolöverstyrelsen (SÖ).
Enligt totalundersökningen av skolans kostnader och intäkter under år 1989 utgjorde lönerna, inkl. personalomkostnadspålägg, 64,8% av den totala kostnaden för kommunernas skolverksamhet. Denna löneandel kan kallas den ursprungliga löneandelen. Från denna löneandel bör kostnadsposterna interkommunala ersättningar och uppdragsutbildning lyftas ut. Detta bör göras eftersom interkommunala ersättningar på totalnivå uppvägs av motsvarande intäkter. Uppdragsutbildning bör lyftas ut på grund av att den skall vara självfinansierad. Efler dessa reduktioner blir löneandelen 66,8% (korrigerad löneandel).
Till den korrigerade löneandelen bör också föras över en större del av kostnadsposten Andra varor och tjänster i konsumentprisindex (KPI). Skälet till detta är att denna kostnadspost till betydande del avser kostnader för tjänster i form av t.ex. inköpt utbildning, där priset sannolikt till största delen motiveras av personalkostnader.
På samma sätt bör också förfaras med en del, en tredjedel, av kostnader för lokaler. Erfarenheter visar nämligen att många kommuner inte kan fördela sina lokalkostnader på löner och andra kostnader.
Med dessa korrigeringar kan vägningstalet för lönedelen av skolindex beräknas till 75,8%. Vägningstalet för varor och tjänster, exkl. löner blir följaktligen 24,2%.
Till grund för beräkningen av varuprisdelen i skolindex ligger KPI.
Ett skolindex med denna utformning bör tillämpas första gången vid regeringens beslut om sektorsbidraget till kommuner för budgetåret 1992/93.
3¶Grundskolan
I beräkningsunderlaget för den del av sektorsbidraget som avser grundsko lan — grundresurs och specialresurs 1 och 2 — ingår medel som för närvarande anvisas under tre olika anslag. Till grundresursen har jag efler pris- och löneomräkning fört huvudde- 76
len, sammanlagt 13 732,3 milj. kr., av nuvarande anslaget B II. Bidrag till Prop. 1990/91: 100 driften av gmndskolor m.m. Från detta anslag har jag fört medel för Bil. 10 basresurser, del (75,5%) av förstärkningsresurser, tilläggsbidrag, skolledningsresurser, kallortstillägg och finskspråklillägg, lokal skolutveckling, studie- och yrkesorientering samt praktisk arbetslivsorientering i glesbygd och kompletteringsfortbildning.
Jag har också tillfört medel för särskilt bidrag till kommunernas lokala skolutveckling under nuvarande anslag B 3. Stöd för utveckling av skolväsendet (11,9 milj.kr.).
Vidare har jag till grundresursen fört medel (ca 75%) efter pris- och löneomräkning från anslaget B 10. Särskilda insatser inom skolväsendet (267,2 milj. kr.).
Grundresursen beräknar jag till sammanlagt 14011,4 milj.kr.
Till specialresursen 1 har jag efter pris- och löneomräkning fört del (24,5 %) av medel för förstärkningsresurser under anslaget Bil. Bidrag till driften av grundskolor m. m. (876,2 milj. kr.).
Till specialresursen 2 har jag efter pris- och löneomräkning fört medel för hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket samt stödundervisning i svenska under anslaget Bil. Bidrag till driften av grundskolor m.m. (911,1 milj.kr.). Jag har därvid beaktat förslaget om minskat bidrag till hemspråksundervisning.
För specialresurs I och 2 beräknarjag sammanlagt 1 787,3 milj. kr.
Bidragen till socialavgifter för grundresursen och de två specialresurserna har jag beräknal till sammanlagt 3 428,6 milj.kr.
Den del av sektorsbidraget som avser driften av grundskolan beräknar jag, efter justeringar — slopat arbetsgivarinträde vid sjukdom och minskade kostnader för vissa tjänstledigheter och andra förmåner — som jag har redovisat under punkt I (för grundskolans del — 775,7 milj. kr.) under detta anslag, för budgetåret 1991/92 till sammanlagt 18451,6 milj.kr.
Vid övergången den Ijuli 1991 från de nuvarande statsbidragssystemen till ett finansiellt stöd i form av ett sektorsbidrag till skola och vuxenutbildning stämmer, som jag tidigare har anfört, bidragsnivån i det nya bidragssystemet överens med bidragsnivån framräknad enligt de nuvarande bidragssystemens regler. Jag har också anfört att det inte kommer att göras någon slutreglering av statsbidragen för redovisningsåret 1990/91.
Det enda undantaget från denna huvudprincip är att det under budgetåret 1991/92 bör ske en engångsvis kompensation för en del av slutregleringen som kan framräknas enligt nuvarande regler för statsbidrag till driften av grundskolan. Denna del motsvarar en lönedel i slutregleringen, som enligt nuvarande regler skulle ha utgått till kommunerna under budgetåret 1991/92. Med denna engångsvisa kostnadskompensation kommer bidragsnivån för grundskoledelen i det nya bidragssystemet att stämma överens med bidragsnivån framräknad enligt nuvarande bestämmelser för statsbidrag till driften av grundskolan.
Jag beräknar ett medelsbehov av 594,2 milj. kr. för denna kompensation (anslagsposten 6).
77
Elevhemsföreståndare Prop. 1990/91:100
Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer (prop. 1989/90:41, UbU 9, rskr. 58) skall den statliga regleringen av nämnda tjänster upphöra att gälla vid utgången av december 1990. Inom grundskolan finns även tjänster som föreståndare och biträdande föreståndare vid elevhem för vilka sektorsavtalet för civila statsförvaltningen (SA-C) gäller. Enligt min mening bör den statliga regleringen upphöra även för dessa tjänster med tillämpning fr. o. m. den I juli 1991.
4¶Gymnasieskolan
SÖ har i sin anslagsframställning fört fram förslag om utökning av försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade linjer med 4000 intagnings-platser fr. o.m. läsåret 1991/92. Med denna utökning skulle försöket kunna omfatta alla intagningsplatser inom en utbildningsinriktning vid skolenheter som nu har både försöksverksamhet och reguljär utbildning. SÖ föreslår vidare att 30 nya klasser får inrättas inom försöket med ettårig tekni-kerulbildning, att de skolhuvudman som så önskar skall få möjlighet att anordna undervisning i engelska som C-språk och i teckenspråk som C-språk, att de finskspråkiga linjerna i gymnasieskolan i Stockholm får bli reguljära samt att resurser för undervisning för svårt rörelsehindrade elever i Göteborg och Umeå får beräknas enligt samma principer som för Skärholmens gymnasium i Stockholm. SÖ bedömer att ett något högre antal ungdomar kommer att omfattas av ungdomsuppföljningen under budgetåret 1991/92 än vad som beräknats för budgetåret 1990/91.
Det nuvarande planeringssystemet avvecklas vid utgången av innevarande läsår. Några statliga beslut om gymnasieorganisationen i kommunerna kommer därmed inte längre att ske.
Utökade statsbidrag till årskurs I av försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade linjer kan jag inte biträda. Som jag har redovisat i inledningen (avsnitt 2) avser jag alt inom kort återkomma till regeringen med förslag till proposition om bl.a. en ny gymnasieskola. Med tanke på den långa planeringstid som är nödvändig för en förändring av den omfattning jag förutser kan en ny linjeslruktur m. m. börja införas först fr. o. m. läsåret 1992/93. 1 avvaktan på dessa förslag föreslårjag nu inte någon utvidgning av försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar. Jag menar dock att intagning till årskurs i läsåret 1991/92 bör få ske i nuvarande omfattning i de kommuner som i dag har försökslinjerna. Det bör också vara möjligt för den kommun som vill, att inom ramen för sektorsbidraget utöka sin försöksverksamhet. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande om intag till försöksverksamhetens linjer även läsåret 1991/92. Till frågan om teknikerutbildning återkommer jag i propositionen om en ny gymnasieskola.
Undervisning i engelska som C-språk resp. teckenspråk som C-språk avgörs inom ramen för sektorsbidraget av skolhuvudmännen. Jag förutsät ter att kursplaner finns för verksamheten. Beträffande försöksverksam- 78
heten med finskspråkiga linjer i gymnasieskolan i Stockholm har jag inget Prop. 1990/91: 100 all invända mot SÖs förslag. Bil. 10
Beräkningar
1 beräkningsunderlaget för gymnasieskolans del av sektorsbidragel ingår medel som i dag anvisas under anslaget B 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor för allmänt undervisningsbidrag (huvuddelen), särskilt undervisningsbidrag, garantiresurs, skolledningsbidrag, särskilda löne-koslnadsbidrag, avgifter för tilläggspension, avgifter för sjukförsäkrings-och folkpensionsavgifter, lokal skolutveckling, studie- och yrkesorientering, inbyggd utbildning, lärlingsutbildning saml huvuddelen av de särskilda medlen för försök med treåriga yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan. 1 denna del ingår också nuvarande anslaget B 19. Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m.m. samt bidrag till vissa elevresor som anvisas under anslaget F 3. Studiehjälp m. m.
Jag beräknar, efler de justeringar som jag har redovisat under punkt I under detta anslag, medelsbehovet för den del av sektorsbidragel som avser driften av gymnasieskolan för budgetåret 1991/92 till sammanlagt 7 511,8 milj.kr.
1 enlighet med mina förslag i propositionen om ansvaret för skolan beräknarjag medel för ell elevbaserat lilläggsbidrag utöver sektorsbidragel till Göteborgs. Stockholms, Umeå och Örebro kommuner för utbildningar i gymnasieskolan i dessa kommuner för svårt rörelsehindrade resp. för döva och hörselskadade med sammanlagt 66,1 milj.kr. Jag har därvid utgått från samma resurstilldelning till de tre kommunerna, som för Stockholm för utbildning för svårt rörelsehindrade elever, exkl. medel från anslaget B 7. Särskilda insatser på skolområdet. Vidare beräknar jag i enlighet med förslag i propositionen om ansvaret för skolan medel för särskilt verksamhetsstöd med 5 milj. kr. Jag avser att i den aviserade särskilda propositionen om bl.a. gymnasieskolan närmare redogöra för vilka utbildningar jag anser skall kunna omfattas av det särskilda verksamhetsstödet.
I pågående beredning inför förslag om en ny gymnasieskola övervägs överförande av vissa utbildningar till annan skolform och annat huvudmannaskap. Jag finner del orationellt att låta resurser för sådana utbildningar ingå i underlaget för sektorsbidragel för att senare lyftas ut och föras till annat system. Jag föreslår all 14milj. kr. beräknas för sådana utbildningar utanför sektorsbidraget och avser att i den aviserade gymnasiepropositionen återkomma till vilka utbildningar jag avser.
5¶Vn.venutbildningen
SÖ har i sin anslagsframställning lämnat olika förslag lill utökning av anslaget Bidrag till kommunal utbildning för vuxna inför schablonisering- en av statsbidragssystemet. SÖ föreslår att ett resurstillskott tillförs grundvux och komvux med ca 5% (200000 undervisningstimmar eller 79
+ 81,9 milj. kr.). Ett sådant resurstillskott skulle enligt SÖ medföra att en Prop. 1990/91:100
utjämning mellan länen kan ske utan negativa effekter. Vidare har SÖ Bil. 10
föreslagit en höjning av skolledningsresursen med 20% (+ 34,3 milj.kr.).
SÖ anför att skolledningsresursen för vuxenutbildningen är mellan 20 och
50% lägre än skolledningsresursen för en gymnasieenhet av motsvarande
storlek. SÖ har också påvisat att komvuxstuderande får mindre tillgång till
syo än gymnasiestuderande och att den andel som används för syo av
schablontillägget varierar i hög grad mellan kommunerna. SÖ föreslår
därför även att schablontillägget räknas upp med 10% (+ 9,7 milj. kr.).
SÖs förslag om ökade resurser vad gäller grundvux och komvux har jag inte kunnat biträda.
Beräkningar
I beräkningsunderlaget för vuxenutbildningens del av sektorsbidraget ingår medel som i dag anvisas under anslaget C 1. Bidrag till driften av kommunal utbildning för vuxna för undervisningsbidrag m.m., skolledningsbidrag, schablontillägg, särskilda lönekostnadsbidrag, bidrag till kostnader för tilläggspensionsavgifter, sjukförsäkrings- och folkpensionsavgift, bidrag till lokal skolutveckling och till vissa handikappåtgärder m. m.
Från beräkningsunderiaget har borträknats medel för vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux. Medel för detta ändamål har beräknats under anslaget B 10. Bidrag till driften av särvux.
Från beräkningsunderlaget har också borträknats medel för undervisning i svenska av nytillkomna invandrare som går i grundvux. Fr.o.m. den 1 januari 1991 beräknas medel för detta ändamål under anslaget Bil. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket.
Jag föreslår att kostnadsansvaret för vuxenutbildning för intagna på kriminalvärdsanstalt och i frivården överförs till kriminalvården. Med anledning härav har 38,7 milj.kr., motsvarande statsbidragskostnaderna för den verksamhet som i dag bekostas från anslaget Bidrag till kommunal utbildning för vuxna, överförts till andra huvudtiteln (justitiedepartementet). Avsikten är att kommunerna på uppdrag av kriminalvården skall ge vuxenutbildning framför allt på den grundläggande nivån. Den vuxenutbildning som kommunerna på uppdrag ger försvarets anställda, får fortsättningsvis bekostas från fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet). Jag har i dessa frågor samrått med cheferna för justitiedepartementet och försvarsdepartementet.
Inom vuxenutbildningen kan göras en mindre besparing genom effektivitetsvinster bl.a. inom grundvux, vilket framgår av rapporten Grundvux —styrning och resursutnyttjande från riksrevisionsverket. Mot den bakgrunden har jag minskat beräkningsunderlaget med 55 milj. kr. Jag har för avsikt att i den i inledningen (avsnitt 2) aviserade propositionen om gymnasieskola och vuxenutbildning återkomma till organisationen av grundvux.
Vidare beräknarjag i enlighet med propositionen om ansvaret för skolan medel för särskilt verksamhetsstöd med 1 milj.kr.
Jag beräknar, efter de justeringar som jag tidigare har redovisat, medels- 80
behovet för den del av sektorsbidraget som avser driften av komvux för Prop. 1990/91: 100 budgetåret 1991/92 till sammanlagt I 257 milj. kr. Bil. 10
Övergångsregler
Med anledning av riksdagens beslut beträffande behovet av övergångsregler vid införandet av ett nytt sätt att beräkna statsbidrag till vuxenutbildningen (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76) vill jag anföra följande.
Den omfördelning mellan kommunerna som följer av det nya statsbidragssystemet, vad avser beräkning av bidraget till vuxenutbildning, skall via övergångsregler göras successivt under en fyraårsperiod. Övergångsreglerna ska tillämpas första gången budgetåret 1991/92. Omfördelningen skall göras inom ramen för det totala beloppet för riket.
Utifrån beräkningarna för budgetåret 1988/89 fastställs för varje kommun avvikelsen mellan slutregleral statsbidragsbelopp och framräknat belopp enligt den nya statsbidragsmodellen. Avvikelsen låses och skall beaktas vid statsbidragsberäkningen över fyraårsperioden enligt fastställda procentsatser.
En kommun som har en negativ avvikelse, dvs. där det slutreglerade statsbidraget tor 1988/89 är större än beloppet beräknat enligt den nya slatsbidragsmodellen, erhåller år ett (1991/92), utöver ordinarie statsbidragsberäkning, 80% av den fastställda avvikelsen. År två erhåller kommunen 60%, år tre 40%, år fyra 20% och år fem 0%.
En kommun som har en positiv avvikelse, dvs. där det slutreglerade statsbidraget för 1988/89 är mindre än beloppet beräknat enligt den nya statsbidragsmodellen, erhåller år ett (1991/92), utöver ordinarie statsbidragsberäkning, en minskning med 80% av den fastställda avvikelsen. År två erhåller kommunen en minskning med 60%, år tre 40%, år fyra 20% och år fem O %.
Övergångsreglerna får konsekvenser för nivåerna på de interkommunala ersättningarna och bör således beaktas vid de kommunala överenskommelserna.
Beräkningen av statsbidraget efter de nya reglerna kommer således att slå igenom fullt ut budgetåret 1995/96.
6¶Totalt medelsbehov
Det totala medelsbehovet för sektorsbidraget till driften av det kommunala offentliga skolväsendet för budgetåret 1991/92 beräknarjag således till 27220,4 milj.kr.
7¶Utbetalning av sektorsbidraget m. m.
1 enlighet med vad jag anförde i propositionen om ansvaret för skolan återkommer jag till hur inhämtande av underlag för samt själva utbetalningen av sektorsbidraget bör ske. För riksdagens information ger jag först en redovisning av dagens system och går sedan över till vad som bör gälla för del nya bidragssystemet.
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
Dagens utbetalningssystem Prop. 1990/91:100
För samtliga tre skolformer tillämpas ell förskotts- och si ut regleri ngsförfa-rande. Länsskolnämnden beslutar om organisationens omfattning för resp. skolform på underlag från huvudmannen. För resp. skolform tillämpas dock skilda utbetalningsregler.
Grunden för förskott utgör för grundskolan 90% av beslutat bidrag för föregående redovisningsår. Förskott för gymnasieskolan och komvux utgår däremot med kostnaderna i aktuellt löneläge, för 100% av preliminärt statsbidragsgrundande limunderiag och skolledningsresurs pågående läsår. Utbetalning sker utan rekvisition varje månad med för resp. skolform olika procentuell fördelning.
Vid slutreglering tas för gymnasieskolan hänsyn till faktiskt antal elever den 15 januari. För komvux tas hänsyn till faktiskt utnyttjat antal undervisningstimmar under redovisningsårel.
Gemensamt för alla tre skolformerna är att hänsyn las till faktisk lönenivå under del gångna redovisningsåret. 1 samband med slutreglering utbetalas för alla tre skolformerna också bidrag till sociala avgifter. Utbetalningen görs för de tre skolformerna med 98% av bidragsunderiaget. Utbetalning av bidraget som avser landstingskommunernas utbildning inom vårdområdet sker med 80% av bidragsunderlaget och den del av komvuxbidra-get som avser grundvux med 100% av bidragsunderlaget.
Del framlida utbetalningssyslemet
För det nya statsbidraget tillämpas inget rekvisitionsförfarande. Bidrag utbetalas ulan förskotts- och slulregleringsförfarande. Detta betyder, till skillnad mot nuvarande bidragssystem, att sektorsbidragets olika delar anpassas så att hela bidraget för ett pågående verksamhetsår också betalas ul under verksamhetsåret. Utbetalning av sektorsbidraget under budgetåret 1991/92 skall ske månadsvis med i huvudsak samma utbetalningsprofil som en sammanvägning av vad de nuvarande systemen ger. Sammanlaget innebär detta all del nya sektorsbidraget från den kommunala sektorns synpunkt kommer atl utgå på samma nivå och vid samma tidpunkt som enligt det gamla systemet. Den kommunala ekonomin påverkas alltså inte av övergången till det nya systemet. En slutreglering för budgetårei 1990/91 blir därmed inte aktuell. Riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret förskolan innebär atl sektorsbidraget kommer att utbetalas direkt till samtliga primärkommuner. Detta innebär i sin tur att landstingskommunerna inle automatiskt får motsvarigheten till slutregleringen för 1990/91. Detsamma gäller primärkommunerna i den mån de tagit emot elever från andra kommuner. Detta kan vägas in i de avtal som kommer att träffas mellan hemkommuner och utbildningsanordnare. I sådana överenskommelser kan också hänsyn las till ulbelalningsprofilen för sektorsbidraget.
De uppgifter som ingär i de behovsrelalerade beräkningsmodellerna kommer all kunna hämtas från befintlig offentlig statistik på nationell nivå. Något uppgiftslämnande från kommunen behövs således inte.
En av det nya skolverkets uppgifter blir att göra det artiga beräkningsun- Prop. 1990/91: 100 dertaget utifrån statistiska uppgifter beträffande elevantalsförändringar Bil. 10 m.m. i kommunerna, per den 15 september för grundskolan och per den 31 december för gymnasieskolan och vuxenutbildningen, lämna regeringen förslag till årligt bidragsbeslut avseende samtliga kommuner samt årligen inge anslagsframställning till regeringen. Jag finner del naturiigt att verket också administrerar utbetalningen av det nya sektorsbidragel.
Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till bestämmelser för sektorsbidraget m. m.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
11. godkänna vad jag har anfört om uppbyggnaden av ett särskilt skolindex,
12. godkänna vad jag har anfört om en engångsvis kompensation för en del av slutregleringen av bidrag till driften av grundskolan enligt det hittillsvarande systemet,
13. godkänna mitt förslag att avveckla den statliga regleringen av tjänster som elevhemsföreståndare och biträdande elevhemsföreståndare i grundskolan,
14. besluta att intagning får ske budgetåret 1991/92 till linjerna inom försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar,
15. godkänna milt förslag till övergångsregler för resurserna för kommunal utbildning för vuxna exkl. särvux,
16. till Bidrag lill driften av det kommunala offentliga skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 30276451000 kr.
B 9. Bidrag till driften av särskolor m. m.
1989/90 Utgift . 722 330063 1990/91 Anslag 918 700000 1991/92 Förslag 992 407000
Landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i landstingskommun samt kommuner som anordnar särskola i fall som avses i 6 kap. 2§ skollagen (1985; 1100) får statsbidrag med 95% av lönekostnaderna för rektorer, studierektorer, tillsynslärare och lärare vid särskolan. Även till särskoleverksamhet som anordnas med enskild huvudman utgår statsbidrag i vissa fall. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1986:188) om statsbidrag till driftkostnader för särskolan m.m. samt i förordningen (1988:740) om statsbidrag till fristående särskolor. Verksamheten regleras i särskoleförordningen (1986:573).
Bidragsbestämmelserna innebär i korthet att statsbidraget till särskolan beräknas efter en grundresurs om sju veckotimmar per elev. Vidare beräk nas tilläggsresurser för undervisning i hemspråk resp. för stödundervisning 83
i svenska med fyra veckotimmar per elev samt för särskild undervisning Prop. 1990/91: 100 med fem veckotimmar per elev. Härutöver kan länsskolnämnden medge Bil. 10 en behovsprövad kompletteringsresurs uttryckt i veckotimmar. För särskoleelever som är integrerade i grundskolan eller gymnasieskolan beräknas en resurs om högst sju veckolimmar. Tilläggsbidrag till kostnader för vikarier m.m. lämnas med 4,9%. av lönebidraget. Regeringen fastställer årligen dels veckotimpris per lärarveckotimme i särskolan, dels årslönebelopp för tjänster som rektor och studierektor. Statsbidrag utgår även för tilläggspensionsavgifter.
Statsbidraget utbetalas i form av förskott och slutreglering. Budgetåret 1991/92 belastas anslaget med förskott för det budgetåret beräknat på statsbidraget för redovisningsåret 1990/91 samt-slulreglering av bidraget för redovisningsåret 1990/91.
Från anslaget betalas vidare kostnader för statsbidrag enligt förordningen (SÖ-FS 1986:100) om statsbidrag till lokal skolutveckling i särskolan (ändrad SÖ-FS 1987:109). Även för detta bidrag gäller ett förskotts- och slulregleringsförfarande.
Ur anslaget utgår bidrag enligt ämbetsskrivelse den 21 augusti 1969 om godkännande av avtal avseende yrkesundervisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda.
Skolöverstyrelsen (SÖ) erhåller dessutom medel till informations- och konferensverksamhet för skolledare och lärare vid särskolor.
Skolöverstyrelsen
SÖs anslagsframställning för budgetåret 1991/92 innebär i huvudsak följande:
SÖ har beräknat kostnaderna för redovisningsåret efter preliminärt veckotimpris.
I. Ungefär 11 300 elever gick i särskolan läsåret 1989/90, vilket innebär i stort sett oförändrat antal elever jämfört med föregående läsår. Antalet skolledare var 140 och antalet utnyttjade lärarveckotimmar var ca 100000.
Anvisat belopp under anslagsposten 1 för budgetåret 1990/91 innehåller medel för kostnader för undervisning vid reguljär särskola och enskilda inrättningar.
SÖs beräkning av anslagsposten 1 för budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning, belopp i tusental kr.
84¶Budgetår
Beräknat
Förskott
Slut-
statsbidrag
50%
reglering
till löne-
kostnader
1989/90
739435'
1990/91
733 296
1991/92
363 578
Summa
730262 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
' Förskottsunderlag för budgetåret 1989/90
2. SÖ beräknar medelsbehovet för bidrag till lokal skolutveckling till 16,9 milj. kr. under budgetåret 1991/92, varav 8,5 milj. kr. i förskott för redovisningsåret 1991/92 och 8,4milj.kr. i slutreglering för redovisningsåret 1990/91.
3. SÖ beräknar bidraget för tilläggspensionsavgifter till 95,3 milj. kr. För reducerat lönekostnadspålägg beräknar SÖ 81,9 milj. kr.
4. SÖ har vidare beräknat 8,6 milj. kr. för bidrag till kostnader för yrkesundervisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda, 51 000 kr. för informations- och konferensverksamhet för skolledare m.fl. samt 360000kr. för försöksverksamhet med databaserad undervisning.
5. SÖ föreslår — i enlighet med Särvux-kommitténs förslag i betänkandet (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda - att 2,7 milj.kr. anvisas för kostnader för yrkesutbildning av vuxna utvecklingsstörda inom yrkessärskolans ram.
6. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsanslaget Bidrag till driften av särskolor m. m. till 936020000kr.
A nslagsberäkn ing
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
1. Bidrag till.
lönekostnader
+ 54521000
2. Bidrag till lokal
skolutveckling
17 170000
+
1 340000
3. Bidrag till kostnader för
tilläggspensionsavgifter
+ 18 328000
4. Lönekostnadspålägg
of.
5. Bidrag till kostnader för
yrkesundervisning för
hörselskadade psykiskt
utvecklingsstörda
+
6. Kostnader för informations-
och konferensverksamhet
för skolledare och
lärare vid särskolan
—
7. Infonnation om ny läroplan
för särskolan
1 113000
—
1 113000
8. Datautbildning i
särskolan
+
9. Till regeringens
disposition
-
+
53000 Summa
918700000
+ 73707000
85 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Den Ijuli 1986 överfördes särskolan från socialdepartementets till utbild-ningsdepartemenlets ansvarsområde. Från samma tidpunkt infördes ett schabloniserat resurssystem för särskolan. Avsikten var att åstadkomma en förenklad handläggning samt att ge huvudmännen större frihet att inom en given ram organisera särskolan. Resurstilldelningssystemel är elevbaserat och beräknas som grundresurs och tilläggsresurs för speciella verksamheter. Härutöver kan länsskolnämnderna medge en behovsprövad kompletteringsresurs uttryckt i veckotimmar. När resurssyslemet infördes beräknades kompletteringsresursen uppgå till 8,7% av grundresursen. Under de budgetår som resurssystemet tillämpats har det emellertid visat sig att kompletteringsresursen ökat kraftigt och den uppgick budgetåret 1989/90 till i genomsnitt ca 19% av grundresursen. Kompletteringsresursen varierar mycket mellan landstingsområdena. Ökningen kan delvis förklaras med att antalet barn och ungdomar som tidigare inte erhållit någon undervisning minskal från 463 år 1983 lill fyra år 1987 samt alt antalet barn och ungdomar som tidigare enbart erhållit särskild undervisning minskat från 253 år 1983 till 81 år 1987. I båda dessa gmpper återfinns myckel resurskrävande elever.
Statsbidrag till lärarlönekostnader utgår enligt ett av regeringen årligen fastställt veckotimpris per lärarveckotimme. Veckolimpriset fastställs på grundval av de faktiska lönekostnaderna för varje landstingskommun och kommun som inte ingår i någon landstingskommun. Statsbidrag till lönekostnader för rektorer och studierektorer har lämnats med hänsyn lill årslönebeloppel för varje — efter beslut av skolöverstyrelsen (SÖ) — inrättad tjänst. Med anledning av att skolledarna numera har individuella löner, har regeringen beslutat om ändring av förordningen (1986; 188) om statsbidrag till driftkostnader för särskolan m.m. (SFS 1990:964). Ändringen innebär all regeringen årligen skall fastställa ett genomsnittligt årslönebelopp för tjänster som rektor och studierektor i särskolan.
1 enlighet med riksdagens beslut med anledning av kommunaliserings-proposilionen (1989/90:41, UbU9, rskr. 58) har de detaljerade personal-bestämmelserna i särskoleförordningen (1986:573) upphävts (SFS 1990:1218). Fr.o.m. den 1 januari 1991 finns föreskrifter om skolledare och lärare i skollagen (1985:1100. ändrad senast 1990; 1477). Från nämnda tidpunkt har styrelsen för särskolan stor frihet att avgöra hur skolan skall organiseras och administreras. Till grund för dessa beslut skall givelvis ligga de mål och riktlinjer som anges i läroplanerna.
Enligt beslut av riksdagen avvecklas SÖ och länsskolnämnderna med utgången av juni 1991 (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). 1 stället inrättas ett nytt ämbetsverk, skolverket. Det nya skolverkets uppgifter skall huvudsakligen vara utveckling a\' läroplaner, uppföljning och utvärdering av skolverksamheten samt tillsyn. Uppgiften att medge en behovsprövad kompletteringsresurs bör inte läggas på skolverket. 1 stället bör bidraget för detta ändamål liksom bidraget till lönekostnader för skolledningen scha-bloniseras. Förordningen (1986; 188) om statsbidrag till driftkostnader för
särskolan m. m. måste därför ändras i vissa avseenden.
86¶Särskolekommittén (U 1989:08), som har till uppgift att utreda frågan Prop. 1990/91:100 om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan från landstingskom- Bil. 10 munerna till primärkommunerna, beräknas slutföra sitt arbete under våren 1991. Kommittén skall också — om den föreslår ett generellt överförande av huvudmannaskapet för särskolan — så långt möjligt anpassa särskolans bestämmelser till det kommunala skolväsendet i övrigt. I denna uppgift ingår bl. a. att se över statsbidragssystemet för särskolan.
I avvaktan på särskolekommitténs förslag, avser jag att föreslå regeringen atl besluta om sådana ändringar av statsbidragsförordningen som föranleds av dels avvecklingen av SÖ och länsskolnämnderna, dels upphävandet av personalbestämmelserna i särskoleförordningen. Jag anser att bestämmelsen om behovsprövad kompletteringsresurs bör upphävas fr.o.m. den 1 juli 1991. 1 stället bör komplelteringsresursen för varje landstingskommun fastställas till 1989/90 års nivå. Jag utgår från att särskolekommittén — i sitt förslag till nytt statsbidragssystem för särskolan — undersöker möjligheten att omfördela komplelteringsresursen, om det behövs för alt bättre svara mot kommunernas förutsättningar och behov. Eftersom lärarna fr.o. m. den 1 januari 1991 har kommunalt reglerade anställningar, bör veckotimpriset i fortsättningen inle baseras på de faktiska lönekostnaderna. Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare beräkningsgrunderna för veckotimpriset. Slutligen bör statsbidraget till lönekostnader för skolledningen beräknas på den organisation som varje landstingskommun hade den 31 december 1990. Motsvarande bör gälla för kommuner som inte ingår i någon landstingskommun.
1 likhet med nuvarande bestämmelser beräknarjag en grundresurs om sju veckotimmar för varje elev som efter beslut av styrelsen för särskolan skall tas emot där. Vidare beräknarjag för varje elev som är berättigad lill undervisning i hemspråk resp. stödundervisning i svenska en lilläggsresurs om högst fyra veckotimmar. För elever som får särskild undervisning i stället för undervisning vid särskola beräknarjag högst fem veckotimmar.
Genom att statsbidraget lill särskolan schabloniseras på detta sätt kan huvudmännen för särskolan själva preliminärt beräkna den resurs som kommer att utgå för verksamheten. Skolverket bör fastställa den slutliga resursen med hänsyn till antalet elever vid särskolan den 15 september resp. den 15 februari under redovisningsåret. Det ankommer därefter på styrelsen för särskolan att besluta om bl.a. anställning av personal samt om fördelningen av resursen på klasser, gmpper och individuellt integrerade elever.
.4 nslagsberäkning
Totalt beräknarjag statsbidraget under anslagsposten I till 750 177000 kr. för redovisningsåret 1990/91. Mina beräkningar grundar sig på antalet inrättade tjänster som skolledare och ett beräknat veckotimlal för under visningen 1990/91 samt på lönelägel i juli 1990 med uppräkning för de kostnadsökningar som kan förväntas under redovisningsåret 1990/91. Vi dare har jag beaktat all ell särskilt veckotimpris skall beräknas för hem- 87
språksundervisning, vilket baseras på skolhuvudmannens lönekostnad för Prop. 1990/91: 100 enbart hemspråkslärarna. Jag har också beaktat de förändrade regler för Bil. 10 arbetsgivarinträde vid sjukdom som gäller fr.o. m. den I juli 1991.
Som jag redovisat i det föregående omfattas denna anslagspost av ett förskotts-och slulregleringsförfarande. Under budgetåret 1991/92 utbetalas till huvudmännen dels förskott baserat på det fastställda bidraget för redovisningsåret 1990/91, dels slutreglering för redovisningsåret 1990/91.
Beräkning av förskott och slutreglering under anslagsposten I, belopp i tusental kr.
Budgetår Beräknat Förskott Slut- Summa
statsbidrag 50% reglering
till lönekostnader
1989/90 679 734'
1990/91 750177 339867
1991/92 37508S 410318 785406
' Förskottsunderlag för budgetåret 1989/90
Jag beräknar medelsbehovet för lokal skolutveckling budgetåret 1991/92 till 18,5 milj.kr., varav 8,7 milj.kr. utgör förskott för redovisningsåret 1991/92 och 9,8 milj.kr. utgör slutreglering för redovisningsåret 1990/91. (2)
Bidrag för tilläggspensionsavgifter beräknarjag till °97,5 milj.kr. Avvecklingen av de statligt reglerade tjänsterna som skolledare och lärare medför att statens ansvar för pensionskostnaderna upphör. Det system somjag har förordat under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet bör tillämpas även för särskolan. Jag beräknar således medel för reducerat lönekostnadspålägg under detta anslag (82 milj. kr.). Dessa medel kommer att omföras till inkomsttiteln Pensioner. (3)
Jag beräknar vidare 8,6 milj.kr. för bidrag till kostnader för yrkesundervisning av hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda, 362000 kr. för försöksverksamhet med databaserad undervisning samt 53000 kr. till regeringens disposition. (4)
I den aviserade propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen avser jag att behandla Särvux-kommitténs betänkande (SOU 1990: II) Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. Jag är därför inte nu beredd att ta ställning till förslaget att under detta anslag beräkna medel för yrkesutbildning av vuxna psykiskt utvecklingsstörda inom yrkessärskolans ram. (5)
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
17. att till Bidrag till driften av särskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 992407 000 kr. 88
Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av Prop. 1990/91:100 vad jag anfört om resurstilldelningssystemet för särskolan. Bil. 10
B 10. Bidrag till driften av särvux
Särvux-kommittén (U 1988; 15) har i februari 1990 lagt fram sitt betänkande (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. Kommitténs förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. Jag avser att återkomma i denna fråga i samband med den aviserade propositionen om gymnasiet och vuxenutbildningen som skall föreläggas riksdagen under våren 1991.
För innevarande år har under anslaget C I. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna anvisats medel även för särvux. Nuvarande omfattning på särvux motsvarar 22 387000 kr. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med kommitténs förslag slutförs, föreslår jag att ett nytt anslag med nämnda rubrik förs upp med ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp för särvux.
Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
18. atl, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag lill driften av särvux för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på 22 387000kr.
Bil. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket
Inom regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor som gäller grundläggande svenskundervisning för invandrare. Avsikten är att dessa frågor skall behandlas i den proposition om gymnasieskolan och vuxenutbildningen som, enligt vad jag tidigare redovisat, skall föreläggas riksdagen under våren 1991.
Medelsanvisningen under anslaget C 5. Undervisning för invandrare i svenska språket m.m. uppgår under innevarande budgetår till 277 316000kr. Den del av medelsanvisningen som avser statsbidrag till kommunerna kommer för budgetåret 1991/92 att redovisas under ett nytt anslag med rubriken Bil. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket. 1 avvaktan på att beredningen slutförs föreslårjag atl anslaget förs upp med ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp.
Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen
19. alt, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till undervisning av invandrare i svenska .språket för budgetåret 1991 /92 beräkna ett förslagsanslag på 277 316000kr.
89¶B 12. Sameskolor Prop. 1990/91:100
Bil. 10
1989/90 Utgift 16989469
1990/91 Anslag 19 558000 1991/92 Förslag 23 509000
Sameskolor finns i Karesuando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby. 1 Kiruna anordnas sameskola på försök. Innevarande läsår förekommer undervisning i årskurserna I —6. Integrerad samisk undervisning bedrivs vid grundskolan i Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna, Krokoms, Stommans, Strömsunds och Åre kommuner. Elevantalet vid sameskolorna uppgår läsåret 1990/91 till 133 och beräknas läsåret 1991/92 till 152. Därutöver deltar innevarande läsår 91 elever i den integrerade sameundervisningen. Verksamheten regleras i sameskolförordningen (1967:216), i förordningen (SÖ-FS 1985:64) om försöksverksamhet med sameskola i Kiruna samt i förordningen (SÖ-FS 1988:78) om integrerad samisk undervisning i grundskolan.
Vid sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet samiska förekommer i samtliga årskurser.
Bestämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen (1989:640) om lärarresurser i sameskolan.
Sameskolorna leds av en styrelse, vars kansli är förlagt till Jokkmokk.
Skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1991/92 innebär i huvudsak följande;
1. Pris- och löneomräkning 2 379000 kr. Engångsanvisning om 200000 kr. avgår.
2. SÖ föreslår alt ytterligare medel (+ 110000kr.) anvisas för elevers resor, att medel anvisas dels för planerings- och personalutvecklande åtgärder (+ 60000 kr.), dels för dokumentations- och projektarbete i sameskolstyrelsen (+247000kr.) samt att sameskolan i Kiruna permanentas och att medel avsätts för att täcka ökade hyreskostnader för Kiruna sameskola (+60000kr.).
3. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsanslaget Sameskolor till 22 077 000 kr.
Översyn av verksamheten vid sameskolstyrelsen och dess kansli
År 1980 inrättades en särskild sameskolstyrelse med uppgift att ansvara för och leda sameskolorna och de elevhem som är knutna till dem. Same skolstyrelsen skall vidare främja och utveckla samiska undervisningsinslag i del allmänna skolväsendet samt bistå kommunerna när det gäller infor mation om sameskolan och om samiska undervisningsinslag i del allmän na skolväsendet. Sedan sameskolstyrelsen inrättades har dess arbetsuppgifter successivt 90
förändrats. Exempelvis har internatdelen avvecklats vid samtliga same- Prop. 1990/91:100
skolor med undantag för sameskolan i Tärnaby. Sameskolan i Ange lades Bil. 10
ner den 30 juni 1988, vilket lösgjorde resurser för utveckling av den
integrerade samiska undervisningen. Denna verksamhet har expanderat
kraftigt.
I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil. 10, s. 82) anmälde föredraganden sin avsikt atl ge den inom utbildningsdepartementet förordnade sakkunnige för en översyn av den samiska kulturens fortbestånd och utveckling uppdraget att också se över verksamheten vid sameskolstyrelsen och dess kansli. Uppdraget kom senare att utföras av sameskolchefen med hjälp av en referensgrupp.
Sameskolstyrelsen har i en särskild skrivelse redovisat översynen. Därvid ges en allmän redogörelse av verksamhetens behov med utgångspunkt från elevernas språkliga utveckling, sameskolornas speciella utbildningskrav, elevrekrytering, samisk integrering i grundskolan, läromedelsutveckling och bemanning vid verksamhetens centrala kansli. 1 skrivelsen föreslås förändringar i sameskolstyrelsens framtida verksamhet samt kansliets funktion och bemanning. Sameskolstyrelsens förslag innebär i huvudsak följande:
—inrättande av en tjänst som förskolekonsulent,
—överföring av medel för fortbildning av samelärare från fortbildningsnämnden i norra regionen till sameskolstyrelsen,
—nedsättning av undervisningsskyldigheten för tillsynslärare,
—utökning av resursen för lokal utveckling av verksamheten vid sameskolorna,
—inrättande av en tjänst som konsulent för den integrerade undervisningen,
—medel anslås för anställning på heltid av en läromedelskonsulent/ projektledare för samiska läromedel,
—utökning av anslaget för utveckling av samiska läromedel,
—utökning av expertmedel för vidgad informationsverksamhet,
—inrättande av en tjänst som språkkonsulent,
—utökning av de administrativa resurserna motsvarande 25% av en tjänst som byråassistent.
91¶A nslagsberäkning
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
Anslag
Utgifter
1. Lönekostnader för
lärarpersonal m.m.
5 837000
2. Integrerad
sameundervisning
3 137000
3. Förvaltningskostnader
7:i05000
•
(därav lönekostnader)
(4 262000)
+ 3 969000
4. Lokalkostnader
5. Engångsanvisning
;'.ooooo
19769000
+ 3969000
6. Inkomster
:> i 1000
+ 18000
Nettoutgifl
19S58000
+ 3951000
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Föredragandens överväganden
Med anledning av de förändringar inom det allmänna skolväsendet som riksdagen nyligen beslutat om avser jag att återkomma till regeringen med förslag till minskad reglering beträffande tilldelning och användning av resurserna i sameskolan, som syftar till att ge sameskolstyrelsen en med kommunerna i detta avseende mera likvärdig ställning.
Med hänsyn tagen till den särställning samerna intar såsom etnisk minoritet och ursprungsbefolkning kommer jag också atl föreslå en förstärkning av samernas inflytande och ansvar över verksamheten genom att samtliga ledamöter i sameskolstyrelsen utses efter förslag från samerna. Jag kommer samtidigt att föreslå att antalet ledamöter minskas från nio till fem.
Vidare förordar jag att sameskolstyrelsen inom ramen för tilldelade resurser får göra de prioriteringar mellan olika ändamål som den finner lämpligt.
För närvarande finns permanenta daghem för samiska barn i Kimna och Gällivare. 1 det senare finns ett integrerat fritidshem. Sameskolstyrelsen föreslår att medel anslås för en förskolekonsulent. Ansvaret för barnomsorgsverksamhet åvilar kommunerna enligt socialtjänstlagen. Jag är därför inte beredd att förorda att medel avsätts för detta ändamål.
Sameskolan i Kimna har bedrivits som försöksverksamhet sedan läsåret 1985/86. Denna bör förlängas med ytterligare tre år. Jag avser att senare återkomma med en analys av förutsättningarna för en eventuell permanentning av verksamheten.
Fortbildningen av sameskolans lärare måste styras av nationella mål, sameskolstyrelsens överväganden samt de lokala behoven. Frågor som rör resurser till fortbildning och villkor för högskolans medverkan har tidigare behandlats under anslaget B 6. Fortbildning m. m. Fortbildningsnämnden i norra regionen, som även deltagit i nordiskt samarbete inom området, har i nära samråd med sameskolstyrelsen planerat fortbildningsinsatserna vilket bl.a. givit samordningsfördelar. Jag är inte beredd att till detta
92
anslag överföra de medel som nu utgår till fortbildningsnämnden i norra Prop. 1990/91: 100 regionen för fortbildning av sameskolans personal. Bil. 10
Jag beräknar pris- och löneomräkningen under anslaget, efter avdrag för engångsanvisning m. m., lill 2261 000kr.
Läromedelssiluationen för sameskolorna har förbättrats men fortsatta insatser krävs. Betydande medel för att utveckla och producera läromedel på samiska har avsatts av skolöverstyrelsen och statens institut för läromedel. Enligt min uppfattning bör sameskolstyrelsen få ett vidgat ansvar för utveckling och produktion av läromedel. Jag förordar därför att medel som för närvarande används för detta ändamål under anslagen B 3. Stöd för utveckling av skolväsendet (220000kr.) och B 6. Stöd för produktion av läromedel (300000 kr.) förs över till detta anslag.
Jag har beräknat 1,2 milj. kr. för åtgärder till följd av den gjorda översynen. Det bör ankomma på sameskolstyrelsen att besluta om hur medlen skall användas.
För statliga myndigheter tillämpas ett rationaliseringskrav. För sameskolorna har därför en reducering gjorts på den del av anslaget som avser administrativa kostnader (- 30000kr.).
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl
20. godkänna vad jag anfört om reglering och användning av resurser inom sameskolan,
21. till Sameskolor för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag av 23 509000kr.
Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om sammansättningen av sameskolstyrelsen.
B 13. Specialskolor m. m.
1989/90 Utgift 269757610 1990/91 Anslag 259 911000 1991/92 Förslag 294638000
Synskadade elever med ytterligare handikapp undervisas vid en skolen het i Örebro (Ekeskolan). Vid Ekeskolan mottas som elever även synskada de barn utan ytterligare handikapp. Döva och hörselskadade elever under visas vid dels fem regionala skolenheter, belägna i Stockholm (Manilla skolan), Lund (Östervångsskolan), Vänersborg (Vänerskolan), Örebro (Birgiiiaskolan) och Härnösand (Kristinaskolan), dels i särskilda klasser förlagda till grundskolan (s. k. externa klasser). Döva och hörselskadade elever med ytterligare handikapp undervisas vid en skolenhet i Gnesta (Äsbackaskolan). Vid skolenheten i Sigtuna (Hällsboskolan) undervisas 93
normalbegåvade barn med grava språkstörningar samt hörselskadade barn med beteendestörningar och vissa andra komplikationer.
Vid Tomtebodaskolan, Ekeskolan, Äsbackaskolan och Hällsboskolan finns specialpedagogiska resurscenter.
Verksamheten regleras i specialskolförordningen (1965:478) samt i förordningen (1988:1384) med instruktion för Tomtebodaskolans resurscenter.
Bestämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen (1987:721) om lärarresurser i specialskolan m. m.
I förordningen (SÖ-FS 1984:66) meddelas bestämmelser om utveckling av verksamheten vid specialskolan.
Från anslaget bekostas även resor för elever jämte ledsagare.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetårei 1991/92 innebär i huvudsak följande;
1. Pris-och löneomräkning m.m. 50184000 kr.
2. SÖ föreslår att resurscentret vid Hällsboskolan förstärks med en lärartjänst (+278000kr.).
3. SÖ föreslår att resurscentren vid Ekeskolan, Hällsboskolan och Ås-backaskolan förstärks med lönemedel motsvarande tre tjänster som assistent och två och en halv tjänster som tekniker (-1- 845000 kr.), en röriig resurs för anlitande av speciell kompetens som skolorna inte kontinuertigt behöver (+ 1 000000kr.) samt med medel till övriga förvaltningskostnader (- 450000kr.).
4. SÖ föreslår att medel anvisas för bidrag vid specialpedagogisk påbyggnadsutbildning (+ 353000 kr.).
5. Vidare föreslår SÖ att medlen för elevernas resor räknas upp (+2 151 000 kr.).
6. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsan slaget Specialskolan m.m.; Utbildningskostnader till 315 172000 kr.
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
Anslag
Utgijier
1. Lönekostnader m. m. för
skolledare och
lärarpersonal
82 508000
+ 12 156000
2. Utveckling av
verksamheten vid
specialskolan
6 390000
+ 864 000
3. Förvaltningskostnader
+ 35224000'
(därav lönekostnader)
(102 226000)
(+10432000)
4. Resor för elever jämte
ledsagare
-19605000
5. Lokalkostnader
+ 6156000
260755000
+ 34795000
6. Inkomster
+ 68000
Nettoutgift
259911000
+ 34727000
' Inkl. anslagsposten Resor för elever jämte ledsagare.
94
Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget till ' ' 30825000 kr.
Skolöverstyrelsen (SÖ) redovisar vissa behov rörande verksamheten vid resurscentren.
Till Hällsboskolans resurscenter anmäls ett ökande antal elever för konsultation och utredning. Efterfrågan bottnar i en ökad medvetenhet om språkstörda bams behov och om de möjligheter lill hjälp och stöd som centret kan ge dessa elever, berörd personal och föräldrar. Jag har därför beräknat medel för ytterligare en lärartjänst enligt SÖ:s förslag. (2)
Dämtöver har jag beräknat medel för förstärkning av assistent/tekniker-resursema (-I-772000kr.) saml för övriga förvaltningskostnader (-1- 150000kr.) vid resurscentren vid Ekeskolan, Äsbackaskolan och Hällsboskolan. Vid resurscentren föreligger också mera tillfälliga behov av speciell kompetens inom exempelvis det medicinska området. Det kan därutöver gälla behov av logoped, sjukgymnast, barnskötare etc. Jag har beräknat en rörlig resurs för detta ändamål (-1- 500000kr.). (3)
SÖ redovisar att specialskolorna har svårigheter att rekrytera behöriga lärare till skolorna. Därtill kommer att pensionsavgångarna under den närmaste tioårsperioden vid vissa skolor är upp till fyra lärare per år. Det är därför angeläget att intressera lärare för undervisning vid specialskolorna. Jag beräknar därför medel för bidrag vid specialpedagogisk påbyggnadsutbildning (-h 353000kr.). (4)
Jag har beräknat ytteriigare medel (+ 1 952000 kr.) förökade kostnader för elevernas resor, bl. a. på grund av ändrade rabattmöjligheter och taxehöjningar. Enligt min mening bör skolorna sträva efter att använda annan personal än lärare då behov av ledsagning föreligger. För att skolorna skall få siörre möjlighet att pröva resekostnaderna i förhållande lill andra kostnader och få större möjligheter att göra prioriteringar förordar jag att anslagsposten Resor för elever jämte ledsagare slås samman med anslagsposten Förvaltningskostnader. (5)
För statliga myndigheter tillämpas ett rationaliseringskrav. För specialskolorna har därför en reducering gjorts på den del av anslaget som avser administrativa kostnader (— 103000 kr.).
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att
22. till Specialskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag av 294 638 000 kr.
B 14. Statens skolor för vuxna
Skolöverstyrelsen (SÖ) har i oktober 1989 på uppdrag av regeringen utvär derat verksamheten vid statens skolor för vuxna (SSV). SÖs utvärderings- 95
rapport bereds för närvarande inom regeringskansliet. SÖ har vidare i sin Prop. 1990/91: 100 fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 lämnat Bil. 10 förslag om en ny inriktning av distansundervisningen. Jag avser att återkomma till en samlad bedömning av dessa frågor i den proposition om gymnasiet och vuxenutbildningen som, enligt vad jag tidigare redovisat, skall föreläggas riksdagen under vären 1991.
För innevarande år har under anslagen C 2. Statens skolor för vuxna; Utbildningskostnader och C 3. Statens skolor för vuxna; Undervisningsmaterial m. m. anvisats ett sammanlagt belopp om 31 096000 kr. I avvaktan på atl beredningen slutförs föreslårjag att medlen lill statens skolor för vuxna beräknas under ett anslag och förs upp med ett i förhållande lill innevarande budgetår oförändrat belopp.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
23. atl, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens skolor för vuxna för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på 31 096000 kr.
B 15. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m. m.
1989/90 Utgift 38084 142
1990/91 Anslag 43 979000 1991/92 Förslag 52086000
Statsbidrag till svensk undervisning i utlandet utgår enligt förordningen (1978:591) om statsbidrag till svensk undervisning i utlandet .
Statsbidrag till utlandsskola utgår i form av bidrag till kostnader för lärarlöner med belopp som i princip motsvarar lönen för motsvarande lärartjänst vid svensk grundskola (grundresurs) samt för kompletterande undervisningstimmar (kompletteringsresurs). Bidrag lill skolans lokalkostnader utgår med 60% av årskostnaden för nödvändiga undervisningslokaler. Statsbidrag i form av särskilt driflbidrag utgår med 16% av lönekostnader och vissa pensionskostnader. Vidare utgår statsbidrag till korrespondensundervisning, kompletterande svensk undervisning och svensk undervisning vid internationell skola.
Från anslaget betalas vidare utgifter för statsbidrag till kostnader för dels tilläggspensionsavgift för vissa lärare (SÖ-FS 1982:187), dels resor och flyttning för lärare vid utlandsskolor (SÖ-FS 1978:182, ändrad senast SÖ-FS 1988:67).
Överensskommelse har den 15 september 1982 träffats mellan Finland, Norge och Sverige om samarbete på utlandsundervisningens område.
Skolöverstyrelsen
Organisationen vid de svenska utlandsskolorna innevarande läsår framgår
av följande sammanställning. 96
Statsunderstödda svenska uiland.sskolor läsåret 1990/91
Låg- och Hög-mellan- stadium stadium
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Europa
Belgien (Bryssel) x
England (London) x
Frankrike (Paris) x
Italien (Milano) x
Portugal (Figuera da Foz) x
(Lissabon) x
Schweiz (Geneve) x
Sovjetunionen (Moskva) x
Spanien (Fuengirola) x
(Madrid) x
(Palma de Mallorca) x
" (Las Palmas) x
Tyskland (Berlin) x
(Hamburg) x
Asien
Bangladesh (Dhaka) Japan (Kosai) Saudi-Arabien (Riyadh) Vietnam (Bai Bång) (Hanoi)
Afrika
Angola (Luanda) x
Botswana (Gaborone) x
Burundi (Bujumbura) x Centralafrikanska
republiken (Berbérati) x
Etiopien (Addis Abeba) x
Guinea Bissau (Bissau) x
Kenya (Nairobi) x Folkrepubliken
Kongo (Pointe Noire) x
Mogambique (Maputo) x
Tanzania (Bukoba) x
(Dåres Salaam) x
(Nzega) X
Republiken Zaire (Semendua) x
Zambia (Lusaka) x
Amerika
Argentina (Tucumän) Bolivia (Coehabamba) Brasilien (Sao Paulo) Nicaragua (Managua) Peru (Lima)
Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1991/92 innebär i huvudsak följande;
1. Pris-och löneomräkning m.m. 6010000kr.
2. För läsåret 1991 /92 beräknar SÖ antalet skolor till 42. Antalet elever i de statsunderstödda utlandsskolorna beräknas till I 150, antalet elever i korrespondensundervisning beräknas till 500 samt i kompletterande svensk undervisning till 2 600.
3. Ekonomisk avräkning skall enligt samarbetsavtalet mellan Sverige.
7 Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 100. Bilaga 10
97¶Norge och Finland ske efter varje läsårs slut. SÖ beräknar att 825000 kr. Prop. 1990/91:100 kommer att inbetalas till SÖ under budgetåret 1991/92 efter avräkning för Bil. 10 budgetåret 1990/91.
4. SÖ föreslår att regeringen tar initiativ till en ny översyn av behovet av och formerna för svensk undervisning i utlandet.
5. SÖ föreslår en höjning av statsbidraget till Lycée International i Saint-Germain-en-Laye, Frankrike, med 350000kr., motsvarande kostnaden för en lågstadielärartjänst och en adjunktsljänst.
6. SÖ föreslår att statsbidrag får utgå även under budgetåret 1991 /92 till förstärkt handledning av korrespondenselever på gymnasienivå i samband med försöksverksamhet vid svenska utlandsskolan i Bryssel och beräknar 370000kr. för ändamålet.
SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991 /92 under förslagsanslaget Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. till 50339000 kr.
Svenska institutet begär ökade bidrag till Riksföreningen Sverigekontakt för föreningens satsningar på Östeuropa (+ 300000kr.)
Föredragandens överväganden
Den snabba internationaliseringen av näringslivet och den pågående euro-peiseringsprocessen kommer att medföra en ökad rörlighet på den internationella arbetsmarknaden. Fler svenska familjer kan i framtiden komma att vistas utomlands för en begränsad tid. För dessa familjer är det angeläget atl skolundervisningen för deras barn kan tryggas under utlandstjänstgöringen. Jag har därför för avsikt att, i enlighet med vad skolöverstyrelsen (SÖ) föreslagit, föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare för att se över formerna för svensk undervisning i utlandet, framför allt på gymnasienivå. 1 utredarens arbete bör även ingå att undersöka i vilken utsträckning samarbetet med Norge och Finland på utlandsundervisningens område kan utsträckas till att omfatta även gymnasienivån. (4)
Enligt regeringens beslut den 26 maj 1988 utgår statsbidrag till kompletterande svensk undervisning av eleverna vid den svenska sektionen vid Lycée International i Saint-Germain-en-Laye med belopp motsvarande kostnaderna för en adjunktstjänst och en mellanstadielärartjänst. Vidare utgår statsbidrag som allmänt drift bidrag motsvarande vad som gäller för kompletterande svensk undervisning. Den svenska sektionen har ca 150 elever.
Jag tillstyrker SÖs förslag om utökat statsbidrag till lycéet med 350000kr. motsvarande kostnadeina för två lärartjänster. (5)
Vid svenska skolan i Bryssel pågår efter regeringens medgivande försöksverksamhet med ändrad form för betygsättning vid korrespondensundervisning samt med visst inslag av internationalisering av undervisningen på grundskolans högstadium och på gymnasienivå. I avvaktan på resultatet av den aviserade utredningen bör försöksverksamheten få pågå även under budgetåret 1991/92, varvid jag beräknar ett utökat statsbidrag för nämnda budgetår med 370000kr. (6)
Svenska skolan på Costa del Sol i Fuengirola har enbart låg- och mellan- 98
stadium. På högstadienivå bedrivs undervisningen i form av korrespon- Prop. 1990/91: 100 densundervisning. Skolföreningen vid skolan har anhållit att statsbidrag Bil. 10 får utgå för reguljärt högstadium fr.o. m. budgetåret 1991/92.
Eftersom elevantalet på högstadienivå vid skolan i Fuengirola är högre än på några av de skolor som har högstadium tillstyrker jag att även skolan i Fuengirola får reguljär högstadieundervisning. Jag beräknar merkostnaden för reguljär högstadieundervisning i stället för korrespondensundervisning till 215 000 kr.
Styrelsen för svenska skolan i Paris har anhållit om bidrag till anskaffande av nya lokaler. Skolan är nu inrymd i svenska kyrkans i Paris lokaler. Enligt de statsbidragsbestämmelser som gällde före år 1978 kunde regeringen medge bidrag för anskaffande av lokaler. År 1971 beviljades skolan i Paris ett sådant bidrag som aldrig utnyttjades.
1 Paris finns flera internationella organisationer, bl.a. OECD och Unesco. Jag anser därför att det ligger i Sveriges intresse att det finns en väl fungerande svensk skola i Paris för de personer som med sina familjer vistas där en längre eller kortare tid. Med anledning därav och eftersom skolan inte utnyttjat ett tidigare beviljat bidrag, föreslår jag att till den svenska skolan i Paris får utgå ett bidrag om 2 milj. kr. som engångsanvisning i samband med anskaffandet av nya lokaler.
Jag förordar ett ökat bidrag till Riksföreningen Sverigekontakt med 100000kr. för föreningens satsningar på Östeuropa.
1 övrigt räknar jag inte med andra förändringar under anslaget än sådana av automatisk natur.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
24. att till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 52086000 kr.
B 16. Bidrag till driften av fristående skolor'
1989/90 Utgift 177024987 1990/91 Anslag 171166000' 1991/92 Förslag 228007000
' Ny rubrik. Tidigare Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial nivå ' Avser anslaget Bil. Bidrag till driften av grundskolor m.m., anslagsposten 3. Bidrag till fristående skolor och anslaget B 20. Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial nivå
Från anslaget utgår bidrag till driften av fristående skolor dels för skol-pliktiga elever, dels på gymnasial nivå.
99¶A nslagsberäkn i ng
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
1990/91
Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
1. Fristående skolor för skolpliktiga elever
2. Fristående skolor på gvmnasial nivå
51300000 II g. 785 000
+ 25400000 + 31441000
3. Till regeringens disposition för extra bidrag till skolor på gymnasial nivå
of.
Summa ■
171 166000
+ 56841000
Skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning innebär i huvudsak följande.
1. SÖ föreslår att bidrag till frislående skolor för skolpliktiga elever utgår med 9 797 000 kr. lill Kristofferskolan, med 4 138000 kr. till Hillelskolan och med 2 870000 kr. till de estniska skolorna. SÖ beräknar för bidrag till övriga fristående skolor för skolpliktiga elever för budgetårei 1991/92 ett anslagsbehov av 46 795 000 kr.
2. Pris- och löneomräkning för skolor på gymnasial nivå 21 462000 kr.
3. SÖ föreslår att regeringen föranstaltar om en översyn av principerna för statens stöd till fristående skolor på gymnasial nivå.
4. SÖ föreslår att elevramen för bidrag till undervisning på grundskolans högstadium vid Grännaskolan utökas (-1-5 årselevplatser).
5. SÖ beräknar behovet av antalet slatsbidragsgrundande årselevplatser budgetåret 1991/92 till oförändrat 4470.
6. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsanslaget Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial nivå till 141828000 kr.
Föredragandens överväganden
Medel för statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever anvisas för närvarande under anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. och för statsbidrag lill skolor på gymtiasienivå under anslaget Bidrag till driften av frislående skolor på gymnasial nivå. Jag föreslår att statsbidrag till de båda skolformerna beräknas under ell gemensamt anslag som benämns Bidrag till driften av fristående skolor. Jag lämnar först en kort redogörelse för grunderna för de olika statsbidragen och övergår sedan till mina förslag och beräkningar avseende resp. skolform.
Bestämmelserom bidrag finns i förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever saml i särskilda förordningar om statsbidrag till Kristofferskolan. Hillelskolan och estniska skolor.
Ur innevarande års anslag B 20. Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial nivå bekostas bidrag till bl. a. riksinternatskolor, skolor som omfattas av privatskolförordningen (1967:270), lill vilka numera även
hänförs lanthushållsskolorna Vackstanässkolan och Apelrydsskolan samt Prop. 1990/91:100 till Bergsskolan i Filipstad. Bidrag lämnas enligt bestämmelser i dels Bil. 10 förordningen (1988:681) om statsbidrag till riksinternatskolor och vissa privatskolor m.m., dels förordningen (1989:374) om statsbidrag för undervisning på gmndskolenivå vid riksinternatskolor och vissa privatskolor, dels ock förordningen (SÖ-FS 1988:97) om Bergsskolan i Filipstad.
Vidare bekostas ur anslaget också statsbidrag till sådana skolor med enskild huvudman som av regeringen har förklarats berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1984:573) om statsbidrag till fristående skolor på gymnasial nivå.
Ur anslaget bekostas även vissa statsbidrag enligt särskilda föreskrifter, bl.a. till engelskspråkig internationell gymnasial utbildning (IB-utbild-ningen) vid Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SÖ-FS 1982:202) och till Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund för riksomfattande kursverksamhet (1984:574).
Fristående skolor på grundskolenivå
Anslagsberäkning
I propositionen (prop. 1990/91:18) om ansvaret för skolan anmälde jag min avsikt att i 1991 års budgetproposition återkomma till vissa frågor gällande fristående skolor. Jag redovisade där bl. a. den uppfattningen att slatsbidragsnivåerna för dessa skolor borde bli mer jämförbara med vad som fortsättningsvis kommer att utgå i form av statligt stöd för kommunernas verksamhet samt att skolor som godkänts bör få bidrag redan från första verksamhetsåret efter godkännandet.
Innevarande år utgår bidrag enligt förordningen (1983:97) om statsbidrag lill fristående skolor för skolpliktiga elever till totalt 37 skolor. Dessutom utgår bidrag till Kristofferskolan, Hillelskolan och de båda estniska skolorna i Stockholm resp. Göteborg enligt särskilda förordningar. Dessa skolor har i dag ett högre bidrag än övriga skolor.
Statsbidragsgivningen lill de fristående skolorna är schabloniserad så till vida att bidrag utgår med skilda belopp per elev för olika stadier. Statsbidraget utbetalas i form av förskott och slutreglering. Förskottet utgör 90% av bidraget för föregående redovisningsår och utbetalas fyra gånger under budgetåret. Slutreglering sker följande redovisningsår. Bidragsbeloppen fastställs årligen av regeringen. För budgetåret 1989/90 utgick ett genomsnittligt bidrag per elev motsvarande 9 240 kr.
Enligt min mening bör bidrag enligt förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever i likhet med det föreslagna nya statsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet utgå med ett enhetligt belopp för varje elev oavsett stadium och utgöra ett finansiellt stöd till skolverksamheten. Detsamma bör gälla bidrag enligt förordningen (1989:374) om statsbidrag för undervisning på grundskolenivå vid riksinternatskolor och vissa privatskolor.
Som en konsekvens av del förändrade statsbidragssystemet för det of fentliga skolväsendet bör förordningen (SÖ-FS 1990:58) om statsbidrag lill kostnader för hemspråksundervisning vid vissa fristående skolor för 101
skolpliktiga elever ändras och anpassas till det nya systemet. Jag återkom- Prop. 1990/91:100 mer till regeringen i denna fråga. Bil. 10
Till internationella skolor bör bidrag även i fortsättningen lämnas med 75% av beloppet.
För budgetåret 1991/92 räknar jag med en väsentlig höjning av bidraget per elev. Jag föreslår ett bidrag om 13000 kr. per elev, vilket motsvarar en ökning av bidragsbeloppet med ca 3000 kr. per elev fömtom automatiska kostnadsuppräkningar. Beloppet bör årligen räknas upp med det skolindex som kommer att fastställas för sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet.
För de skolor på grundskolenivå som nu har högre bidrag än förutnämnda belopp anser jag att bidragen bör "frysas" på 1990/91 års nivå. Någon höjning av bidraget till dessa skolor är således inte aktuell förrän bidraget till övriga fristående skolor nått upp till dessa skolors nivåer. Enligt vad jag senare kommer att redovisa gäller detta inte riksinternatskolor. Jag avser återkomma till regeringen härom med förslag till ändringar i gällande förordningar.
Som jag anförde i propositionen om ansvaret för skolan anser jag det rimligt att frångå den nuvarande regeln om att en nystartad fristående skola skall ha bedrivit sin verksamhet i minst tre år för att få statsbidrag. I fortsättningen bör statsbidrag kunna utgå fr. o. m. första verksamhetsåret efler beslut om godkännande.
Hittills har statsbidrag för en ny fristående skola beviljats successivt för en årskurs i taget. 1 framtiden bör statsbidrag utgå för samtliga elever som undervisas vid skolan. Regeringen bör dock även i fortsättningen fastställa det högsta antalet årselevplatser vid resp. skola som får ligga till gmnd för statsbidrag.
Vidare anser jag att utbetalningen av statsbidrag bör ske enligt samma rutiner som för sektorsbidraget lill det kommunala offentliga skolväsendel, dvs. hela bidraget för ett pågående verksamhetsår betalas ul under budgetåret. Efter det att skolverket fastställt elevunderlaget för läsåret utbetalas bidraget månadsvis och utan rekvisition. Någon slutreglering blir därmed inte aktuell i framtiden.
Jag beräknar bidraget till Kristofferskolan, Hillelskolan och de estniska skolorna till 15,5milj.kr. för redovisningsåret 1991/92. Häri ingår även belopp för bidrag till de s.k. kompletteringsskolorna (viss undervisning i estniska språket m. m. som meddelas skolpliktiga elever av estniskt ursprung på ett tiotal orter i landet).
Kostnaderna för bidrag till fristående skolor berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever beräknarjag till 57,2 milj. kr.
Dessutom har jag avsatt 4 milj. kr. för slutreglering av statsbidraget för 1990/91 avseende samtliga fristående skolor för skolpliktiga elever.
102¶Fristående skolor på gymnasial nivå Prop. 1990/91:100
1 propositionen om ansvaret för skolan anmälde jag också min avsikt att • • " återkomma i 1991 års budgetproposition till vissa frågor om fristående skolor på gymnasial nivå.
Nuvarande regler för statsbidrag till fristående skolor på gymnasial nivå grundar sig på riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om fristående skolor på gymnasial nivå (prop. 1983/84:118, UbU27, rskr. 366). Den ordning som gäller för bidrag lill sådana skolor har, enligt min mening, hittills fungerat väl. Den innebär att riksdagen beslutarom en ram för det totala antalet årselevplatser, som får ligga till grund för statsbidrag till fristående skolor på gymnasial nivå resp. budgetår. Regeringen beslutar om en skola skall förklaras bidragsberättigad och fastställer för varje skola vilken utbildning och hur många årselevplatser som får ligga till grund för statsbidrag. Statsbidrag utgår per ianspråktagen årselevplats. Bidrag utgår med det belopp som regeringen årligen fastställer per högstadieelev enligt förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever multiplicerat med en faktor, som regeringen fastställer för utbildning vid resp. skola. Utbetalning sker genom förskott en gång per kvartal och slutreglering efler budgetårets utgång. Till fristående skolor med statligt reglerade tjänster utgår bidraget med hänsyn till skolornas faktiska lönekostnader. Utbetalning till dessa skolor sker genom förskoll månadsvis och slutreglering sker efter budgetårets utgång.
Jag vill erinra om de villkor för statligt stöd som dåvarande utbildningsministern redovisade i 1983/84 års proposition om fristående skolor på gymnasial nivå. Dessa villkor bör gälla även i fortsättningen. Hon anförde att ett generellt villkor för bidrag bör vara att utbildningen i någon form utgör ett önskvärt komplement till utbildningen inom det allmänna skolväsendet. Statligt stöd på det gymnasiala stadiet bör således utgå till utbildningar som genom sitt utbildningsinnehåll helt eller åtminstone i något väsentligt avseende skiljer sig från vad som förekommer inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Skolor som ger utbildning kombinerat med internalboende fyller också ett behov för samhället och enskilda. Denna typ av skolor gör det bl. a. möjligt för barn till svenska medborgare med anställning utomlands att få en svensk gymnasial utbildning.
Del finns också en grupp frislående skolor som genom sin uppläggning av studierna är särskilt anpassade för elever med annan studiebakgrund och erfarenhet än den som gymnasieskolans elever normall har. Statligt stöd bör kunna utgå till skolor med utbildningar av detta slag. Till denna grupp kan också, enligt min mening, räknas sådana skolor vars utbildningar i och för sig bygger på en genomgången utbildning efter grundskolan men har en uppläggning och ett innehåll som gör all den inte bör tillhöra högskoleområdet.
Jag finner inte anledning att föreslå ändrat ställningstagande till utbildningar vid de skalor som redan förklarats bidragsberättigade. Som jag angav i propositionen om ansvaret för skolan räknar jag inle med att
behovet att bilda nya fristående skolor skall bli av någon större omfatt-
ning. Det kan dock inte uteslutas att det också i framtiden uppkommer Prop. 1990/91:100 behov som inte utan vidare kan tillgodoses inom ramen för det offentliga Bil. 10 skolväsendet och där en fristående skola med statligt stöd kan vara en lämplig lösning. Vid prövning om en skola skall förklaras statsbidragsbe-rättigad bör de villkor för statligt stöd jag redovisat ovan gälla.
Den statliga regleringen av löne- och anställningsvillkor för tjänster som lärare, skolledare m.fl. vid privatskola, som avses i privatskolförordningen (1967:270), riksinternatskolor och Bergsskolan i Filipstad upphör med utgången av år 1990 enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i den s.k. kommunaliseringspropositionen (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58).
Enligt privatskolförordningen (1967:270) skall bestämmelser i grundskoleförordningen (1988:655) och gymnasieförordningen (1987:743) vad gäller bl.a. läroplaner, utbildningens organisation, betyg, uppflyttning m.m. tillämpas. Bestämmelser om statsbidrag till verksamheten överensstämmer i huvudsak med nu gällande statsbidragssystem för gymnasieskolan. Bidraget är kopplat till lärares och skolledares lönenivå. När nu staten inte längre reglerar löne- och anställningsvillkor för personal vid dessa skolor bör reglerna för statsbidraget ändras. Även den avreglering i övrigt som sker för det kommunala offentliga skolväsendet till följd av riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om ansvaret för skolan bör omfatta dessa skolor. Jag avser att senare återkomma med förslag till regeringen i dessa frågor. Jag vill dock redan nu erinra om all riksinternatskolorna har en särställning i gruppen skolor vars skolledares och lärares löne- och anställningsvillkor inte längre regleras av staten. Villkoren för dessa skolor baserar sig på riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om riksinternalskolor (prop. 1970:53, SU 134, rskr. 297).
Jag föreslår att statsbidraget till dessa skolor ändras till att i likhet med sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet utgöra ett finansiellt stöd till skolverksamheten.
Beträffande nivån på statsbidraget uttalade redan dåvarande utbildningsministern i propositionen (1983/84:118) om fristående skolor på gymnasial nivå att bidraget per elev i princip bör vara lika stort för likartade utbildningar. Jag delar i princip denna uppfattning.
1 likhet med vad jag har anfört om bidrag till skolor på gmndskolenivå anser jag att en anpassning av nivån för statsbidrag till skolorna bör göras så atl nivåerna blir mer jämförbara med det statliga finansiella stödet till kommunernas skolverksamhet. I en del fall är dock bidraget i dag högre än vad som i genomsnitt utgår per elev i gymnasieskolan. Stöd lill sådana skolor har utgått sedan en mycket lång tid och utgör en förutsättning för skolans och därmed utbildningens existens. Jag finner det utifrån nationella och kulturella synpunkter viktigt atl stöd i oförändrad omfattning får utgå fortsättningsvis till sådana skolor.
Jag föreslår att statsbidrag till samtliga fristående skolor på gymnasial nivå utformas som ett finansiellt stöd till skolverksamheten uttryckt som ett bidrag per årselevplats inom en av regeringen fastställd ram. Dagens bestämmelse om bidrag per ianspråktagen årselevplats och med tiU lämpning av en omräkningsfaktor bör därvid inte längre gälla. 104
Nivån på bidraget per årselevplats skall för budgetåret 1991/92 relateras Prop. 1990/91:100 till vad som gäller för resp. skolform inom sektorsbidraget till kommuner- Bil. 10 na och med utgångspunkt i för resp. skola fastställt bidrag för budgetåret 1989/90. Den årliga anpassningen till kostnadsutvecklingen efter budgetåret 1991 /92 bör ske genom att samma skolindex används som för uppräkning av sektorsbidraget. Jag föreslår vidare att utbetalning av bidraget skall ske månadsvis. Något förskotts- och slulregleringsförfarande skall inte tillämpas.
Enligt nu gällande ordning utgår bidrag till både grundskole- och gymnasieskolenivån vid riksinlernatskolor och privatskolor ur anslaget B 20. Bidrag till fristående skolor på gymnasial nivå. Med tanke på den särställning riksinternatskolorna har bör bidraget till grundskolenivån vid dessa skolor samordnas med bidraget på gymnasienivå och beräknas under samma anslagspost. Den frysning av bidraget som jag redovisat för skolor på grundskolenivå bör inte gälla vid riksinternalskolor.
Enligt nu gällande bestämmelser lämnas vidare vid sidan av bidrag till kostnader för skolledning och undervisning, bidrag till kostnader för elevhemspersonal m. m. vid riksinternatskolorna. Detta bidrag bör också i fortsättningen beräknas vid sidan av det finansiella stödet till kostnader för undervisningen och utformas som ett bidrag per elev inom en av regeringen fastställd ram. För den årliga uppräkningen bör t.ex. del av skolindexet kunna användas enligt regeringens bestämmande.
Bidrag till kostnader för den s.k. IB-utbildningen vid Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket beräknas enligt en särskild förordning (SÖ-FS 1982:202). Enligt min mening bör bidrag till dessa kostnader också i framtiden regleras särskilt. Det bör ankomma på regeringen att utforma bestämmelser härom.
För elever vid riksinternatskola och med utlandssvenska föräldrar kan dessutom bidrag lämnas motsvarande dagens interkommunala ersättning. Jag ser ingen anledning göra någon ändring härvidlag. Jag ser heller ingen anledning att föreslå någon ändring av villkoren i övrigt för riksinternatskolor.
Anslagsberäkning
Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 23 541 000 kr.
Riksdagen fastställde efter förslag i 1990 års budgetproposition den totala ramen för fristående skolor på gymnasial nivå till 4470 årselevplatser. För att ge utrymme för begärda ökningar av bidragsgrundande organisation vid vissa skolor och i vissa fall för nytillkommande skolor föreslår jag en ökning av ramen lill 4 552 årselevplatser. (4)
I den aviserade propositionen om gymnasieskolan kommer jag att före slå alt den s.k. lilla ramen avvecklas. Enligt förslag från den särskilde utredaren borde utbildningar inom lilla ramen inordnas i det nya tredje året av gymnasieskolans yrkesutbildningar medan resterande utbildningar borde hänföras antingen till komvux eller högskolan. Det finns dock utbildningar som inte är hänförtiga varken till det offentligt anordnade skolväsendet eller högskolan. Så t.ex. har regeringen den 20 december 105
1990 förklarat den av stiftelsen Sveriges Avels- & Hästsportcentrum i Prop. 1990/91:100 Flyinge bedrivna stallchefsutbildningen bidragsberättigad som fristående Bil. 10 skola på gymnasial nivå. Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att få utöka den av riksdagen fastställda ramen om det visar sig nödvändigt.
Jag har beräknat 6 milj. kr för höjning av bidragsnivån utöver prisomräkning för att anpassa bidragsnivån så att skolor med likartade utbildningar får bidrag med i huvudsak samma belopp per årselevplats. Detta betyder en genomsnittlig ökning av bidraget per elev om 5000 kr. till flertalet skolor med lägst bidrag.
1 och med avvecklingen av statligt reglerade tjänster vid vissa skolor upphör också statens ansvar för pensionskostnader. Ansvaret överförs i stället till huvudmannen för skolan. Medel till pensionskostnader, som staten hittills tillgodoräknat sig i form av lönekostnadspålägg bör i stället överföras till huvudmannen och bör därvid inräknas i skolornas statsbidrag. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till detta.
Jag har vidare vid min medelsberäkning för budgetåret 1991/92 tagit hänsyn till att slutreglering av bidraget för budgetåret 1990/91 belastar anslaget.
Det förändrade statsbidragssystemet för det offentliga skolväsendet föranleder ingen ändring när det gäller hemspråksundervisningen vid fristående skolor på gymnasial nivå.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
25. godkänna vad jag förordat om bidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever,
26. godkänna vad jag förordat om den särskilda regleringen beträffande hemspråksundervisning vid fristående skolor,
27. godkänna vad jag förordat om bidrag till fristående skolor på gymnasial nivå,
28. godkänna mitt förslag till ram för budgetåret 1991/92 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor på gymnasial nivå,
29. bemyndiga regeringen atl, enligt vad jag anfört, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen årselevplatser för budgetåret 1991/92,
30. till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1991 /92 anvisa ett förslagsanslag på 228 007 000 kr.
106¶Utrustningsbidrag m. m.
B 17. Bidrag till utrustning för gymnasier m. m.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
156 865076 103 295 000 107 427 000
Reservation
80103 903
Från anslaget utgår statsbidrag lill anskaffning av utrustning i gymnasieskolan. Bestämmelser om bidrag finns i förordningen (1987:708) om statsbidrag till anskaffning av utrustning i gymnasieskolan.
Kommuner har enligt föreskrifterna rätt att i mån av medel få
—startbidrag till anskaffning av stadigvarande utmstning för karaktärsämnena på studievägar inom de tekniskt-industriella och tekniskt-naturve-tenskapliga områdena då en för kommunens gymnasieskola ny studieväg införs eller då antalet platser på en redan införd studieväg utökas,
—kompletteringsbidrag då undervisningen på en redan införd studieväg övergår i försök med treårig yrkesinriktad utbildning eller i andra fall läggs om till följd av nya föreskrifter som medför behov av ny utrustning för karaktärsämnen på samma studievägar som är berättigade till slartbidrag samt för studievägar inom det ekonomiskl-merkantila området.
Särskilda föreskrifter gäller i fråga om statsbidrag lill kostnader jÖr datorutrustning och programvara i gymnasieskolan. Efter beslut av regeringen i varje enskilt fall kan ur anslaget också anvisas medel för särskilt verksamhetsstöd tiW vissa lågfrekventa utbildningar i gymnasieskolan.
Ur anslaget utgår efter särskilda beslut av regeringen medel för stöd för verksamheten vid tekniska centra där gymnasieskolan medverkar.
1990/91 Beräknadändring 1991/92
Föredraganden
Anslag
1.
Statsbidrag till kostnader
tor start- och
kompletteringsbidrag
m. ni.
75 758000
of.
2¶Datorutrustning
och programvara
+ 606000
3.
Stöd till teknikcentra
of.
4.
Till regeringens
disposition
3197 000
+ 3 526000
Si
imma
103 295000
+ 4132000
Skolöverstyrelsen
1. Prisomräkning 13429000kr.
2. Skolöverstyrelsen (SÖ) beräknar medelsbehovet under reservationsanslaget Bidrag till utrustning för gymnasieskolan m.m. till 116 724000 kr.
3. SÖ föreslår oförändrad ram för start- och komplelteringsbidrag till kostnader för utrustning inom gymnasieskolan för följande år.
107 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Jag har beräknat prisomräkningen med sammanlagt 4 132 000 kr.
I sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 föreslog SÖ vissa stmkturella förändringar av statsbidragsbestämmelsema somjag inte kunde biträda. SÖ avsåg dessutom att återkomma i sin anslagsframställning för budgetåret 1991/92 med förslag beträffande utformningen av bidragssystemet.
SÖ har emellertid, med hänsyn till den generella översyn av statsbidragssystemet som pågick när anslagsframställningen utarbetades, avstått från att lägga fram ett sådant förslag.
Jag avser att i den tidigare aviserade propositionen om gymnasieskolan återkomma till frågan om statsbidrag till utmstning. Jag vill emellertid redan nu ta upp frågan om startbidrag till kommuner som ämnar starta nya utbildningar läsåret 1991/92.
Jag avser att föreslå att nya treåriga linjer inrättas i gymnasieskolan. Reformen skall genomföras med början tidigast budgetåret 1992/93. Jag har flera skäl till detta. Helt nya kursplaner måste utarbetas och i andra fall måste de kursplaner som finns för försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade linjer revideras. Till detta kommer att elever, föräldrar, skolans personal och avnämare behöver få information om de nya studievägarna och tid medges till produktion av läromedel. Även fortbildning av lärare bör ha påbörjats.
Det jag nu anfört anser jag utgöra starka skäl till att start- och kompletteringsbidrag inte skall utgå läsåret 1991/92 för årskurs 1. Jag anser det inte vara rimligt att året innan en reform skall börja genomföras, genom startbidrag till utrustning, stimulera en kommun till att anordna en utbildning som senare kommer att förändras. Kompletteringsbidrag för redan påbörjad försöksverksamhet bör däremot utgå på samma sätt som under innevarande år.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
31. godkänna vad jag förordat om start- och kompletteringsbidrag för utmstning till gymnasieskolan,
32. till Bidrag lill utrustning för gymnasier m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 107427000kr.
B 18. Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna
1991/92 Nytt anslag 300000000
Föredragandens överväganden
Riksdagen har med anledning av propositionen om kommunall huvud mannaskap för lärare m. fl. (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58) beslutat att 108
som stimulansbidrag ställa till kommunernas förfogande 300 milj.kr. per Prop. 1990/91:100 år i 1990 års prisläge under en tioårsperiod för förbättringar av skolomas Bil. 10 fysiska miljö.
I propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) har regeringen förelagt riksdagen förslag till närmare bestämmelser om sådant stimulansbidrag. Enligt riksdagens beslut (UbU 1990/91:4, rskr. 76) skall bidrag i första hand lämnas till uppmstning av undervisningslokaler och utmstning dels för att förbättra skolans fömtsättningar att variera såväl innehåll i undervisningen som arbetssätt och arbetsformer, dels till investeringar i inomhusmiljön som har till syfte att förebygga allergi. 1 andra hand skall bidrag utgå till åtgärder för att förbättra övrig arbetsmiljö.
Mot bakgmnd av att situationen kan bedömas vara särskilt bekymmersam i storstadslänen förordar jag att, åtminstone under en femårsperiod, en förhållandevis större andel av stimulansbidraget fördelas till kommunerna i storstadslänen.
1 övrigt bör bidraget fördelas på länsnivå i förhållande till antalet elever i resp. län. Beslut om fördelning av medel till kommunerna bör fattas av länsstyrelserna.
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till fördelning av stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna för budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
33. till Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 300000000 kr.
B 19. Utrustning för specialskolor m. m
1
1989/90 Utgift 7 937 130 Reservation 561307
1990/91 Anslag 9 533000
1991/92 Förslag 8486000
' Ny rubrik. Tidigare Specialskolan m.m.: Utrustning m. m.
Från anslaget betalas utgifter för läromedel, undervisnings- och arbetsmaterial, inventarier m.m., bibliotek samt hörsel- och talteknisk utmstning.
Skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1991/92 innebär i huvudsak följande:
1. Prisomräkning I 022000 kr. Engångsanvisning på I 675000 kr. avgår.
2. SÖ föreslår engångsanvisning för basutrustning till resurscentren (-1- 1500000 kr.).
3. SÖ beräknar en ökning av kostnaderna för läromedel (+ 75000 kr.). 109
4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under reserva- Prop. 1990/91:100 tionsanslaget Specialskolan m.m.: Utrustning m.m. till 10455000 kr. Bil. 10
Föredragandens överväganden
Jag beräknar pris-och löneomräkning under anslaget till 628000 kr.
Den behållning som vid utgången av budgetåret 1990/91 kan finnas kvar på anslaget Specialskolan m. m.; Utrustning m. m. bör föras över till detta anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
34. till Utrustning för specialskolor m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 8486000 kr.
c. Folkbildning Prop. 1990/91: lOO
Bil. 10 Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågor rörande bl.a. förändrade statsbidragssystem till folkbildning m. m. att gälla fr.o. m. budgetåret 1991/92. Detta arbete bedrivs med inriktning på att en särskild proposition skall föreläggas riksdagen under våren 1991.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under utbildningsdepartementets huvudtitel uppförda följande anslag som kommer att behandlas i nämnda proposition: C 4. Bidrag till studieförbunden m. m. C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. C 7. Bidrag till viss central kursverksamhet C 8. Bidrag till kontakttolkutbildning.
Medelsanvisningen under anslagen uppgår innevarande budgetår till 1888 573000 kr. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslårjag att nämnda anslag förs upp med ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, tiW folkbildning m.m. för budgetåret 1991/92 beräkna ett anslag på 1888 573000 kr.
111 Bil. 10
D. Grun(Jläggande Prop. 1990/91: lOO
högskoleutbildning m. m.
utbildningsministern anför
1¶Bakgrund till budgetförslaget
I förra årets budgetproposition redovisade jag ett förslag till ireårsprogram för grundläggande utbildning inom högskolan. Detta program utgick från att dimensioneringen och de ekonomiska resurserna för denna del av verksamheten inom högskolan i huvudsak skulle vara oförändrade under budgetåren 1990/91-1992/93. Riksdagen har i stort anslutit sig till de principer som jag redovisade (UbLl 1989/90:18, rskr. 228 )
De förslag jag nu framlägger kan i huvudsak sägas vara ett fullföljande av de principer och utgångspunkter jag då angav. Den ekonomiska utvecklingen i landet har sedermera gjort det nödvändigt för regeringen att lägga fram ett omfattande åtgärdsprogram för att stabilisera den svenska ekonomin, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa tillväxten av de offentliga resurserna. Detta program redovisades i regeringens skrivelse 1990/91:50.
I skrivelsen redovisar regeringen sin avsikt att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom produktivitetsförbättringar och strukturella förändringar skall reduceras med 10%. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga i vår.
I proposition 1988/89:65 om formerna för högskolepolitiken angav regeringen hur formerna för styrning och anslag inom högskolan skulle utvecklas under de närmaste åren. Det finns nu skäl — bl. a. mot bakgrund av de ökande kraven på en effektiv användning av samhällets resurser — att ytterligare utveckla dessa former, bl. a. så att högskolans utbildningsåtagande mer än för närvarande anges i produktionstermer och så att faktiskt uppnådda resultat påverkar resursfördelningen.
Jag har därför tagit initiativ till att ett särskilt beredningsarbete påbörjats inom utbildningsdepartementet. Ett mål för detta arbete är atl mängden av internationellt gångbara examina bör kunna öka med minst 10% inom ramen för givna resurser under den kommande treårsperioden. Arbetet bedrivs med stor intensitet så att nödvändiga förändringar kan ske fr. o, m. den första treårsbudgetperioden för högskolan d. v. s. från budgetåret 1993/94. Jagavseratt återkomma till regeringen i denna fråga senare i år.
Riksdagen har i sina beslut 1989 och 1990 med anledning av budgetpropositionen bl.a. ökat antalet utbildningsplatser i högskolan. Dessa beslut har medfört kostnader för den statliga delan av högskolan som för budgetåret 1991/92 överstiger det av regeringen tidigare beräknade resursutrymmet med 18,8 milj.kr. De därav motiverade anslagsökningarna motsvaras i mitt förslag av lika stora anslagsminskningar vilka fördelats proportionellt på de olika utbildningsanslagen.
2¶Ny högskoleenhet på idrottens område
Mitt förslag: En ny högskoleenhet med namnet idrottshögskolan i Stockholm inrättas den 1 juli 1992. Idrottshögskolan skall bedriva gmndläggande utbildning i idrott för skolans, idrottsrörelsens och andra avnämares behov.
Den nuvarande idrottslärarlinjen förläggs till idrottshögskolan. Den variant inom linjen, som avser utbildning till specialidrottslärare, avvecklas. Linjen får därmed 24 nybörjarplatser.
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS) skall förtägga utbildningen i ämnet idrott inom gmndskollärarlinjen och ämneslärarlinjen till idrottshögskolan. Förutom medverkan i läramtbildningen skall idrottshögskolan bedriva utbildning på lokala linjer och kurser för yrkesverksamhet som tränare, administratör, ledare m. m. inom idrottsrörelsen och för andra sektorer av arbetsmarknaden samt utveckla och fördjupa ämnet idrott som högskoleämne.
Idrottshögskolan i Stockholm tillförs medel genom omfördelning inom anslagen till gmndläggande högskoleutbildning.
Prop. 1990/91:100 BiL 10
Utredaren: Utredarens förslag överensstämmer i stor utsträckning med mitt. De nya medel som behöver tillföras den nya högskoleenheten bör enligt utredarens mening finansieras inom ramen för statens samlade bidrag till idrotten. En sammanfattning av förslagen finns fogad till protokollet i detta ärende (bil. 10.4).
Remissinstanserna: Som framgår av sammanställningen av remissyttrandena (bil. 10.5) är remissinstanserna i stort eniga om att förslaget bör genomföras. Diskussionen vid remissbehandlingen har främst rört idrottshögskolans uppgifter. Remissinstanser med anknytning till idrottsrörelsen anser att idrottshögskolan inte bara skall bedriva gmndläggande utbildning utan också ha en fast organisation för forskning och forskamtbildning och godkänner därför inte utredarens kostnadsberäkningar. Diskussionen har också rört idrottshögskolans uppgifter inom utbildningen av lärare för skolans behov. Det finns invändningar mot att läramtbildningen splittras och mot de förslag som rör dimensioneringen av läramtbildningen.
Remissinstanser med anknytning till idrottsrörelsen avstyrker förslaget att medel skall tillföras idrottshögskolan från de statliga bidragen till idrotten.
Skälen för mitt förslag:
Regeringen har enligt riksdagens beslut (1988/89: UbU 22, rskr. 197) låtit utarbeta ett förslag om en självständig högskoleenhet i Stockholm för gmndläggande högskoleutbildning på idrottens område. En särskild utredare överlämnade i början av år 1990 förslag i frågan i betänkandet (SOU 1990:3) En idrottshögskolastmktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. Som fömtsattes i riksdagsbeslutet föreslårjag att den nya högskoleenhe-
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
Rättelse: S. 118 rad 2, 10, 17 och 31 nedifrån ändrade belopp.
ten inrättas den I juli 1992. Namnet på den nya enheten diskuteras i ett Prop. 1990/91:100 antal remissyttranden. Enligt min mening bör regering och riksdag redan Bil. 10 nu ta ställning till namnet. Jag föreslår att den nya enheten skall heta idrottshögskolan i Stockholm.
I enlighet med riksdagsbeslutet föreslår utredaren att idrottshögskolan i Stockholm skall vara en självständig högskoleenhet för gmndläggande högskoleutbildning på idrottens område utan egna fasta resurser för forskning. Jag är av samma mening och vill i sammanhanget påminna om att den fakultetsorganisation som finns vid de högskoleenheter som har fasta forskningsresurser är hela högskolans. Fakulteternas och fakultetsnämndernas ansvar är således inte begränsat till de universitet eller de högskolor till vilka de är knutna. Den forskning som kan bli aktuell i anslutning till idrottshögskolan i Stockholm är sådan att den kan stödjas såväl från humanistisk och samhällsvetenskaplig som medicinsk fakultet. Dessa fakulteter finns representerade i Stockholm. 1 Stockholm finns också centmm för idrottsforskning som, inrättades den I juli 1988, och som bl. a. har till uppgift att på riksnivå samordna forskning inom idrottens område. Jag kommer i det följande under anslaget E 5. Medicinska fakulteterna att föreslå att detta centmm skall få disponera ytterligare medel för sin samordnings- och informationsverksamhet. Sammanfattningsvis anser jag att det bör finnas goda möjligheter att bedriva forskning inom den blivande idrottshögskolans område.
1 uppdraget till utredaren ingick att undersöka fömtsättningama för en samordning av verksamheten vid den nya högskoleenheten och vid centrum för idrottsforskning. Jag delar utredarens uppfattning i denna fråga. Mitt förslag är alltså att centmm för idrottsforskning skall finnas kvar med nuvarande uppgifter och organisation och ha samma relationer till idrottshögskolan i Stockholm som till övriga universitet och högskolor som har utbildning med inriktning mot idrottsområdet.
Idrottshögskolan i Stockholm skall alltså som framgår av mitt förslag bedriva gmndläggande utbildning i idrott för skolväsendets, idrottsrörelsens och andra avnämares behov. Därmed ingår det i den nya högskolans uppgift att genom forskningsanknytning utveckla och fördjupa den utbildning som högskolan skall svara för. 1 likhet med utredaren ser jag det som en speciellt viktig uppgift för den nya högskolan att ta ansvar för utvecklingen av ämnet idrott som högskoleämne. Jag kommer i det följande att föreslå att idrottshögskolan får ett tillskott av medel för forskningsanknytning av utbildningen.
Idrottshögskolans huvuduppgift blir att medverka i läramtbildningen. Med undantag för de remissinstanser, däribland skolöverstyrelsen och Tjänstemännens Centralorganisation, som anser att förslaget innebär ett avsteg från principen om en sammanhållen läramtbildning instämmer flertalet remissinstanser i den uppfattningen och godkänner också försla get att den nuvarande idrottslärarlinjen skall förläggas till idrottshögsko lan. Förslaget att idrottshögskolan skall ha en roll i utbildningen i ämnet idrott inom gmndskollärarlinjen och ämneslärarlinjen får också stöd i remissbehandlingen. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och Cent ralorganisationen SACO/SR vill gå ett steg längre än förslaget och föreslår 114
att idrottshögskolan skall utnyttjas för ämnesutbildningen i idrott inom Prop. 1990/91: 100 båda varianterna av gmndskollärariinjen. Bil. 10
Det råder också enighet om förslagen när det gäller idrottshögskolans övriga uppgifter även om flera remissinstanser, bl. a. Sveriges Riksidrottsförbund, anser att förslagen i denna del inte är tillräckligt utförligt behandlade. Enligt förbundet kommer idrottshögskolan med det förslag som föreligger inte att kunna bli den viktiga resurs för utbildning av tränare/ instmktörer, administratörer, konsulenter samt verksamma ledare inom friskvård och hälsofostran som förbundet väntar sig.
Utredaren bygger sitt förslag om linjer och kurser vid sidan av läramtbildning på en avveckling av den variant inom idrottslärarlinjen som avser specialidrottsläramtbildning. Varianten är för närvarande dimensionerad för 45 nybörjarplatser. Genom de medel som frigörs får idrottshögskolan en resurs för utveckling av nya linjer och kurser för idrottsområdet. Förslaget avvisas av bl. a. Sveriges Förenade Studentkårer som anser att konsekvenserna av en avveckling måste diskuteras gmndligare.
Som framgår av mitt förslag har jag inte funnit anledning att frångå utredarens uppfattning vare sig om idrottshögskolans uppgifter inom läramtbildningen eller om dess övriga uppgifter. Jag utgår ifrån att både den nya högskoleenheten, HLS och UHÄ har intresse av att upprätthålla enhetligheten i läramtbildningen. Jag vill också framhålla att läramtbildningen vid idrottshögskolan skall i alla avseenden vara parallell och jämförbar med den utbildning som bedrivs vid högskolan i Örebro.
I samband med att idrottshögskolan inrättas upphör den nuvarande institutionen för idrottsläramtbildning inom HLS. Den nya högskolan kan förläggas till samma område och lokaler som nuvarande institution.
Enligt mitt förslag skall resurser tillföras idrottshögskolan genom omfördelning inom anslagen till den gmndläggande högskoleutbildningen. Huvuddelen av resursema består i överföring av medel från HLS. När det gäller överföringen godtar jag utredarens kostnadsberäkningar. Beräkningarna, som är gjorda i 1989 års pris-och löneläge, innebär att i mnt tal 17 milj.kr., därav 10,1 milj.kr.från anslaget D 2. Lokalkostnader m.m.vid högskoleenheterna, 6,5 milj. kr. från anslaget D 8. Utbildning för undervisningsyrken och 370000 kr. från anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser, kan tillföras idrottshögskolan. Dämtöver föreslår jag i enlighet med utredningsförslaget ett tillskott av nya medel med i mnt tal 1,2 milj. kr., varav 450000 kr. är en ökning av resurserna för forskningsanknytning av utbildningen vid högskolan och resten avsett för kostnader för styrelse och rektorsämbete. Sammantaget kan idrottshögskolan under sitt första verksamhetsår räkna med en budget på i mnt tal 20,6 milj.kr. (i 1989 års pris- och löneläge). Då har jag också räknat med det tillskott som uppstår genom att HLS betalar idrottshögskolan för dess medverkan i läramtbildningen inom gmndskollärar- och ämneslärarlinjen. Mitt förslag till resurstilldelning innebär att resurserna till den nya högskolan är jämförbara med de resurser som står till förfogande för motsvarande utbildning vid högskolan i Örebro.
Jag ansluter mig till utredarens förslag att en viss del av resursema tillförs den blivande idrottshögskolan redan det kommande budgetåret. 115
Det behövs resurser för planering och praktiska förberedelser som jag Prop. 1990/91:100
beräknar till I milj.kr. Jag återkommer till detta vid min anmälan av Bil. 10
anslaget D 8. Utbildning för undervisningsyrken. Min beräkning bygger på
en omfördelning av medel inom de anslag som anvisas för gmndläggande
högskoleutbildning. Övriga förändringar i anslagsberäkningama behöver
inte genomföras förrän budgetåret 1992/93. Det ankommer på regeringen
att föreslå riksdagen de förändringar som då blir aktuella.
Beslut om de övergångs- och förberedelseåtgärder som behövs innan den nya högskoleenheten inrättas ankommer också på regeringen. Jag avser att föreslå regeringen att en interimsstyrelse tillsätts så snart riksdagens beslut föreligger.
3¶Utbildning på miljöområdet
UHÄ har under hösten med anledning av ett utredningsuppdrag från regeringen redovisat förslag beträffande utbildning på miljöområdet i högskolan. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i den miljöpolitiska proposition som framläggs se:nare.
4¶Löne-och prisomräkning
UHÄ har hemställt om löneomräkning för anslag till den gmndläggande högskoleutbildningen budgetåret 1991/92 med 449903000 kr. I detta belopp ingår inte medel för löneomräkning för anslaget D 1. Universitets-och högskoleämbetet, vissa anslagsposter under anslaget D 8. Utbildning för undervisningsyrken eller ökade bidrag under anslaget Dll. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. 1 en bilaga till denna skrivelse anger UHÄ gmnderna för beräkningen. UHÄ:s beräkningar avser endast kostnader för centralt träffade avtal. Endast sådana merkostnader kompenseras genom den löneomräkning, som görs i det artiga budgetarbetet. UHÄ framhåller att högskoleenheterna i vissa fall även tagit upp kostnader till följd av lokalt träffade avtal och förändringar i den individuella lönesättningen. Härigenom ligger högskcileenheternas beräkningar av merkostnaderna för löneökningar högre än vad som följer av de centralt träffade avtalen.
Jag har beräknat löneomräkning för gmndläggande högskoleutbildning i enlighet med UHÄ:s förslag. Den sammanlagda löne- och prisomräkning en för den gmndläggande högskoleutbildningen inklusive ökade lokalkost nader uppgår till sammanlagt 800 546000 kr. Till grund för löneomräk ningen har lagts de avtal om löner för statstjänstemän m. fl. avseende åren 1989 och 1990 som redovisats tidigare idag i bilaga I till budgetproposi tionen, avsnittet 9. Statsbudgeten och särskilda frågor. I löneomräkningen har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts dels för löneåt gärder främst för marknadskänsliga gmpper och för att trygga en långsiktig personalförsörjning vid i första hand anslagsmyndigheter, dels för kompe tensförsörjningsåtgärder, eftersom den lokala fördelningen av dessa löne ökningar ännu inte slutförts. Den högskolevisa fördelningen redovisas sen- 116
are under vaije anslag för den gmndläggande utbildningen och för forskning Prop. 1990/91:100 och forskamtbildning. Bil. 10
Jag har beräknat en generell prisomräkning med 8 %. Däri ingår prisomräkning för bokinköp med 9% samt en uppräkning med 10% av ersättning till kommun och landstingskommun som bereder studerande vid viss statlig högskoleutbildning praktik.
5¶Vissa anslagsfrågor
Riksdagen beslöt våren 1990 att anvisa 25 milj. kr. under ett nytt anslag till utmstning, benämnt Utmstning till gmndutbildning för budgetåret 1990/91. Detta anslag fördelades sektorsvis av UHÄ på högskoleenheter. UHÄ har i sin anslagsframställning lämnat förslag till fördelning av motsvarande belopp på aktuella anslag till gmndläggande utbildning. Jag beräknar medel till utmstning i enlighet med UHÄ:s förslag på de aktuella anslagen för gmndläggande utbildning.
Som jag anmälde i förra årets budgetproposition räknar jag med att det skall vara möjligt att bedriva en fortsatt rationalisering av högskolans administrativa verksamhet under budgetåret 1991/92. Jag kommer därför att beräkna en besparing med sammanlagt 6,5 milj. kr. under anslagen för gmndläggande utbildning.
Efter förslag från regeringen har riksdagen bemyndigat regeringen, eller den myndighet regeringen i sin tur bemyndigar, att medge överföringar mellan anslag på statsbudgeten och mellan anslagsposter som har underställts riksdagen. Detta har bl. a. varit nödvändigt för att erforderliga resurser för handikappåtgärder skall kunna disponeras på det sätt riksdagen beslutade om i enlighet med förslag i prop. 1980/81: 100 bil. 12 (UbU 20, rskr. 246).
För att samma ordning skall kunna gälla även i fortsättningen behövs ett förnyat bemyndigande av denna art. Regeringen bör därför föreslå riksdagen att lämna ett motsvarande bemyndigande för budgetåret 1991/92.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. besluta om inrättande av idrottshögskolan i Stockholm den I juli 1992,
2. bemyndiga regeringen att besluta om överföringar mellan an slag för högskolan i enlighet med vad jag har förordat.
Sammanfattning av budgetförslag för högskoleutbildning
Medlen för gmndläggande högskoleutbildning kommer vid bifall till mina
förslag att fördelas på följande sätt. 117
Medel för grundläggande högskoleutbildning budgetåret 1991/92
Belopp
Andamål
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Utbildning för tekniska yrken I 445 777 000 Utbildning för administrativa, ekonomiska och
sociala yrken 565201000
Utbildning för vårdyrken 537890000
Utbildning för undervisningsyrken 1 007063000
Utbildning för kultur- och informationsyrken 334468000 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser 739826000
Kommunal högskoleutbildning 253004000
Vissa tandvårdskostnader 65 857000
Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m. 78697000
Summa 5027783000
Medel för grundläggande högskoleutbildning budgetåret 1991/92 (exkl. lokalkostnader och kostnaderför central myndighet)
Högskoleenhet m. m.
Belopp
Universitetet i Stockholm 291838 000
Tekniska högskolan i Stockholm 334674000
Karolinska institutet 235596000
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 165 821 000
Danshögskolan 8 779000
Dramatiska institutet 28 352 000 Grafiska institutet och institutet för högre
kommunikations- och reklamutbildning 5 320000
Konstfackskolan 37452000
Konsthögskolan 18 798000
Musikhögskolan i Stockholm 40 258 000
Operahögskolan i Stockholm 6 702000
Teaterhögskolan i Stockholm 9 302 000
Interimstyrelsen för idrottshögskolan i Stockholm 1000000
Högskoleutbildning på Gotland 4912 000
Universitetet i Uppsala 389464000
Högskolan i Eskilstuna/Västerås 59 219000
Högskolan i Falun/Borlänge 59 069000
Högskolan i Gävle/Sandviken 56711 000
Högskolan i Örebro 98 563 000
Universitetet i Linköping 302684000
Högskolan i Jönköping 54 107000
Universitetet i Lund 631528000
Högskolan i Halmstad 32 690000
Högskolan i Kalmar 74 263 000
Högskolan i Karlskrona/Ronneby 20 481 000
Högskolan i Kristianstad 48097 000
Högskolan i Växjö 91686000
Universitetet i Göteborg 481353000
Chalmers tekniska högskola 232419000
Högskolan i Borås 51 442 000
Högskolan i Karlstad 98 142 000
Högskolan i Skövde 26 161 000
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 19401 000
Universitetet i Umeå 330810000
Högskolan i Luleå 161 862 000
Högskolan i Sundsvall/Härnösand 94 138 000
Högskolan i Östersund 38 759000
Kommunal högskoleutbildning 253004000
Ej fördelat 132 867000
Summa kr. 5027783000
118
Centrala myndigheter för högskolan m. m. Pp. 1990/91: lOO
Bil. 10 D 1. Universitets- och högskoleämbetet
1989/90 Utgift 97 835000
1990/91 Anslag 114139000 1991/92 Förslag 116 515000
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. För UHÄ gäller förordningen (1988:670) med instmktion för universitets- och högskoleämbetet.
UHÄ:s roll och uppgifter har preciserats genom regeringens proposition 1988/89:65 om formerna för högskolepolitiken och regeringens beslut med anledning därav.
UHÄ;s uppgifter är framför allt all göra utredningar och lämna underlag för regeringens ställningstaganden till omfattning, inriktning och geografisk fördelning av högskolans verksamhet, att svara för uppföljning och utvärdering av verksamheten samt atl utöva tillsyn över högskolan.
På UHÄ vilar också en rad uppgifter där ämbetet avlastar regeringen och regeringskansliet ärenden av icke-politisk karaktär t. ex. att vara sista instans i nästan alla överklagandeärenden och att företräda Sverige i de europeiska gemenskapemas högskoleutbildningsprogram.
UHÄ svarar också för en rad serviceverksamheter gentemot universitet och högskolor. Den viktigaste av dessa är den centrala antagningen av studerande där centraliseringen till UHÄ medför såväl kostnadseffektivitet som god service och rättssäkerhet för de sökande.
Inom UHÄ finns också rådet för grundutbildning vars uppgift är att inhämta och sprida kännedom om avslutade, pågående och planerade utvecklingsinsatser av principiell och nydanande karaktär i Sverige och utomlands samt att främja utvecklingen av den gmndläggande högskoleutbildningen genom att fördela anslag till experimentbetonade utvecklingsprojekt, som ligger utom ramen för vad som normalt kan och bör bekostas av sektorsanslagen. Rådet för gmndläggande högskoleutbildning utses av universitetskanslern för en period av tre år. Rådet skall ha högst tio ledamöter och de studerande skall vara företrädda med minst tre ledamöter. Medel för rådet för gmndutbildning har beräknats under anslag D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m., anslagspost 2. Rådet för gmndutbildning.
119 A nslagsfördeln ing
Anslagspost
1990/91
Beräknad
Varav
ändring
löne- och pris
1991/92
omräkning
Föredraganden
1. Förvahningskostnader
68 737000
+ 3866000
6 360000
2. Lokalkostnader, f
+ 1715000
3. Drift, underhåll och ut-
veckling av datasystem för
central antagning av stude-
rande, f
+ 712000
4. Högskoleprov, f
+ 904000
5. Personalutveckling inom
högskolan
6 554000
-6 554000
6. Forskning om högskolan
+ 1733000
733000 Summa kr.
114139000
+ 2376000
10424000
Prop. 1990/91:100 BiL 10
Universitets- och högskoleämbetet
UHÄ:s anslagsframställning innebär i korthet följande.
1. Under anslagsposten 1. Förvaltningskostnader redovisas en 1,5-pro-centig besparing. Under denna post begär dock UHÄ en uppräkning med I 190000 kr. för att kunna hålla godtagbar servicegrad på antagningsverksamheten samt för ökade kostnader avseende samordningen av internationaliseringsfrågor och deltagande i europasamarbetet. En engångsanvisning om 500000 kr. begärs också för att kunna fullfölja arbetet med minskningen av ärendebalansen inom ekvivaleringsverksamheten.
2. Under anslagsposten 4. Högskoleprov beräknar UHÄ ytterligare medel (+3218000kr.) för högskoleprovet på gmnd av det ökade antalet prövanden samt för att öka antalet provtillfallen från två till tre per år.
3. UHÄ föreslår att anslagsposten 5. Personalutveckling inom högskolan skall anvisas under anslaget D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.
UHÄ hemställer att
1. resursram för UHÄ fastläggs fir endast ett budgetår,
2. medel för verksamhetens genomförande för budgetåret 1991/92 anvi sas genom ett förslagsanslag för verksamheten under D 1. Universitets- och högskoleämbetet med 1131771300 kr.
Föredragandens överväganden
Jag har under anslagsposten I. Förvaltningskostnader beräknat en fortsatt administrativ besparing på 2034000 kr.
Sverige deltar fr.o.m. 1990 i EG-programmet COMETT (Community action programme for Education and Training for Technology). UHÄ har till uppgift att vara svenskt s.k. COMETT-kontor. Jag beräknar under denna anslagspost ytterligare 40000 kr. för UHÄ:s ökade kostnader för medverkan i C0METT:s joint committee. Förhandlingar pågår för närvarande om svenskt deltagande i EG-programmet ERASMUS (Community action programme for the Mobility of University Students). Jag räknar
med att under det kommande året uppdra åt UHÄ att vara svenskt Prop. 1990/91:100 ERASMUS-kontor. Bil. 10
Under anslagsposten 6. Forskning om högskolan har jag beräknat ytterligare 1 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1991/92 (prop. 1989/89:90, UbU 25, rskr. 328) för att fördjupa kunskapen om högre utbildning och forskning.
UHÄ föreslår att medel för anslagsposten 5. Personalutveckling inom högskolan fortsättningsvis skall anvisas under reservationsanslaget D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m. Jag biträder detta förslag och har beräknat medel för detta ändamål under anslaget D4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.
Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till (114139000+ 2376000=) 116515000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
3. till Universitets- och högskoleämbetet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 116 515 000 kr.
D 2. Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna
1989/90 Utgift 1581348000 1990/91 Anslag 1 760 445 000 1991/92 Förslag 2 011 598 000
Från anslaget betalas innevarande budgetår utgifter för lokalhyror, bränsle, lyse och vatten samt övriga kostnader för fastighetsdriften vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, kung. biblioteket, Manne Siegbahninstitutet för fysik, och Nordiska institutet för samhällsplanering.
Från anslaget betalas även hyreskostnader för lokaler som har upplätits för viss statlig verksamhet vid de kommunala undervisningssjukhusen.
Samtliga under anslaget upptagna anslagsposter är förslagsvis betecknade.
121 A nslagsfördeln ing
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Myndighet
1990/91
Beräknad ändring 1991/92
Föredraganden
Lokalhyror
Universitetet i
Utgifter, f
198 324000
+
24371000 Stockholm'
Inkomster, f
+
0¶Tekniska högskolan
Utgifter, f
+
i Stockholm
Inkomster, f
1 200000
+
0¶Karolinska
Utgifter, f
97 966000
+
institutet
Inkomster, f
1 620000
+
0¶Högskolan för lärarut-
Utgifter, f
+
bildning i Stockholm
Inkomster, f
+
0¶Danshögskolan
Utgifter, f
+
142000 Dramatiska institutet
Utgifter, f
+
925000 Grafiska institutet
Utgifter, f
+
och institutet för högre
kommunikations- och
reklamutbildning
Utgifter, f
+
151000 Konstfackskolan
Utgifter, f
+
1256000 Konsthögskolan
Utgifter, f
+
1577000 Musikhögskolan
Utgifter; f
+
i Stockholm
Operahögskolan
Utgifter; f
+
i Stockholm
Teaterhögskolan
Utgifter; f
+
i Stockholm
Högskoleutbildningen
Utgifter; f
+
på Gotland
Universitetet i Uppsala
Utgifter, f
+
18090000 Inkomster, f
+
0¶Högskolan i Eskilstuna/
Utgifter, f
8 561000
+
4828000 Västerås
Inkomster, f
+
0 Högskolan i Falun/
Utgifter, f
+
1044000 Borlänge
Inkomster
+
0 Högskolan i Gävle/
Utgifter, f
5 583000
+
380000 Sandviken
Inkomster, f
+
0 Högskolan i Örebro
Utgifter, f
+
1795000 Inkomster, f
+
0 Universitetet i
Utgifter, f
95 488000
+
16051000 Linköping
Inkomster, f
1 560000
+
0¶Högskolan i
Utgifter, f
7 880000
+
2072000 Jönköping
Inkomster, f
+
0 Universitetet i Lund
Utgifter,f
249 517000
+
27168000 Inkomster, f
+
0 Högskolan i Halmstad
Utgifter, f
+
1058000 Inkomster, f
+
0 Högskolan i Kalmar
Utgifter, f
9 727000
+
1484000 Inkomster, f
+
0¶Högskolan i Karlskrona/
Utgifter, f
+
3 379000
Ronneby
Högskolan i
Utgifter, f
5 376000
+
693000 Kristianstad
Inkomster, f
+
0 Högskolan i Växjö
Utgifter, f
9 844000
+
2 366000
Inkomster, f
+
0 Universitetet i
Utgifter, f
+
62435000 Göteborg
Inkomster, f
1 620000
+
0 Chalmers tekniska
Utgifter, f
125 559000
+
högskola
Inkomster, f
1 260000
+
0 Högskolan i Borås
Utgifter, f
18 806000
—
68000 Inkomster, f
+
0 Högskolan i Karlstad
Utgifter, f
12 779000
+
1311000 Inkomster, f
+
0 Högskolan i Skövde
Utgifter, f
3 240000
+
1366000 Inkomster, f
+
oo
Högskoleutbildningen i
Utgifter, f
+
3600000 Prop. 1990/91:100
Trollhättan/Uddevalla
Bil. 10
Universitetet i Umeå
Utgifter, f
92 852000
+
22961000 Inkomster, f
1 560000
+
0 Högskolan i Luleå
Utgifter, f
+
6416000 Inkomster, f
+
0 Högskolan i Sundsvall/
Utgifter, f
+
3419000 Härnösand
Inkomster, f
+
0 Högskolan i Östersund
Utgifter, f
7 391000
+
476000 Inkomster, f
+
0¶Nordiska institutet för
Utgifter, f
+
samhällsplanering
Kungl. biblioteket
Utgifter, f
+
0¶Manne Siegbahn-
Utgifter, f
+
institutet för fysik
Utgifter
+ 251 153000
Inkomster
-15000000
+
0 Summa kr.
1760445000
+ 251153000
' Inkl. institutet för internationell ekonomi och statens psykologisk-pedagogiska bibliotek Inkl. institutet för miljömedicin
Universitets- och högskoleämbetet
Anslagsframställning har lämnats av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).
Enligt gällande regleringsbrev skall anslaget tillgodogöras dels ersättningar motsvarande lokalkostnader enligt förordningen (UHÄ-FS 1982:113) om externt finansierad verksamhet vid högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, ändrad senast 1988:28, dels ersättningar och andra inkomster som avser ändamål för vilka utgiftema bestrids från anslaget. Inkomstema har fördelats mellan högskoleenheterna med ledning av uppgifter beträffande den externt finansierade verksamhetens omfattning.
UHÄ föreslår att högskoleenheterna under övergångstiden tills det nya budget- och styrsystemet införs får tillgodogöra sig influtna lokalhyror från den externt finanasierade verksamheten.
Av UHÄ beräknade hyreskostnader för högskoleenheterna budgetåren 1990/91 och 1991/92 (belopp i tkr).
Lokalhyror
1990/91
1991/92
Skillnad mellan
enl. an-
enl. an-
1990/91 och
slagsfram-
slagsfram-
1991/92
ställning
ställning
Statliga
162524 Inhyrda
268 111
96127 Inom kommunala
undervisni
ingssjukhus
6 765
330¶SUMMA
1773020
2032001
258981
123¶UHA hemställer att
1. under förslagsanslaget Lokalkostnader m.m.vid högskoleenheterna för budgetåret 1991/92 anvisas2010236000kr.
2. högskoleenheterna får tillgodogöra sig influtna lokalhyror från den externt finansierade verksamheten.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Föredragandens överväganden
Utbildningsutskottet har bl. a. uttalat (UbU 1984/85:35 s. 3) att det i budgetpropositionen bör kunna utläsas hur stor del av de föreslagna ändringarna av högskoleenhetemas lokalkostnader som beror på utökade eller uppmstade lokaler och hur stor del som beror på kostnadsförändringar för befintliga lokaler.
Byggnadsstyrelsen, som utarbetar underlag för UHÄ:s anslagsframställning, har redovisat att av en lokalkostnadsökning 1990/91-1991/92 på drygt 251 153000 milj.kr. är ca 150690000 milj.kr., eller drygt 60%, att hänföra till prisomräkning och marknadsanpassning för befintliga lokaler.
Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till (1760445000+ 251 153000=) 2011 598000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
4. till Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2011 598000 kr.
D 3. Vissa tandvårdskostnader
1989/90 Utgift 1990/91 Anslag 1991/92 Förslag
54874000 59441000 65 857000
Reservation
-8130000'
' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser den tandvård som bedrivs i anslutning till den odontologiska utbildningen och forskningen vid karolinska institutet.
A nslagsfördelning
Högskoleenhet/Ändamål m.m.
1990/9
Beräknad
ändring
1991/92
Varav
löne- och prisomräkning
Föredraganden
Karolinska institutet
Utgift
Uppbördsmedel Patientavgifter m.m.
59441000 59441000
5 800000
+ 6416000 + 6416000
+ 0
+ 6416000 + 6416000
124¶Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet Prop. 1990/91:100 (UHÄ). Bil. 10
1 likhet med tidigare år räknar UHÄ endast med pris- och löneomräkning av anslaget under den kommande anslagsperioden.
UHÄ hemställer att
under ett reservationsanslag D 3. Vissa tandvårdskostnader för budgetåret 1991 /92 anvisas 59 441 000 kr.
Föredragandes överväganden
Sedan den tandvårdande verksamheten som bedrivs i anslutning till tand-läkamtbildningen och den odontologiska forskningen genom avtal (prop. 1985/86:68, UbU 9, rskr. Ill) överförts till annan huvudman, nämligen landstinget i Västerbottens län (prop. 1985/86:68, UbU 9, rskr. I II) och Göteborgs kommun (prop. 1987/88:170, UbU 39, rskr. 334) avser detta anslag endast verksamheten vid karolinska institutet. UHÄ har för detta anslag endast beräknat kompensation för pris- och löneökningar. Jag biträder UHÄ:s förslag och beräknar anslaget till (59441000 + 6416000= ) 65 857000 kr. för budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
5. till Vissa tandvårdskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 65 857000kr.
D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.
1989/90 Utgift 48 356000 Reservation 17 840000
1990/91 Anslag 117060000 1990/91 Förslag 78 697000
Detta anslag avser verksamhet inom högskoleområdet för vilken medel inte ställts till förfogande under annat anslag. Det avser bl. a. kostnader för internationalisering av högskoleutbildningen och för administrativ utveckling i högskolan samt för ett gmndutbildningsråd. Anslaget avser även bidrag till Svenska institutet dels för uppbyggnaden av ett informations-och dokumentationscentmm i syfte att främja utbytet mellan Sverige och andra länder på högskole- och gymnasienivå, dels för vissa insatser inom undervisning för internationell förståelse m. m. Under anslaget beräknas också kostnader för svenska studenthemmet i Paris.
125 A nslagsfördeln ing
Anslagspost
1990/91
Beräknad
Varav löne-
ändring
och pris-
1991/92
omräkning
Föredraganden
1.
Till universitets- och
högskoleämbetets
disposition
+ 7 343000
2.
Rådet för grundut-
bildning
5 800000
+ 1023000
3.
Ersättning för porto-
kostnader
-60019000
4.
Svenska institutet
2 950000
+ 236000
5.
Svenska student-
hemmet i Paris
+ 63000
6.
Personalutveckling
inom högskolan
+ 6106000
7.
Till regeringens disposi
tion
+ 1885000
1833000 Summa kr.
122060000
-43363000
8029000
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Svenska institutet och Svenska studenthemmet i Paris. UHÄ:s ändringsförslag innebär i korthet följande.
Ändamål
Kostnad
Ändamål
Kostnad
budget-
budget-
året
året
1991/92
1991/92
(tkr.)
(tkr.)
2 Förändringar av anslagstek-
4.
Budgetjorslag
nisk natur
4.1¶STAR-projektet
+ 4600
2.1¶Samverkan över Kvarken
- 195
4.2¶Administrativ informations-
2.2¶Personalutveckling inom
försörjning
+ 1300
högskolan (från D 1)
+ 6 554
4.3¶EFTA-landsutbyte
+ 1000
Summa under 2
+ 6 359
4.4 4.5
Osteuropasamarbete Portokostnader, bortfall
+ 1400 + 5000
3 Konsekvenser av tidigare be-
4.6¶LADOK/LANT drift
+ 2000
slut
utveckling/anpassning
+ 1500
3.1¶ADB-system, H91
- 5000
4.7¶Datakommunikationsinf-
3.2¶ADB-system, LÄNT 91
- 6000
rastruktur, OSl
+ 1900
3.3¶Rådet för grundutbildning
3.4 Personalutveckling, engångs-
+ 500
Summa under 4
+ 18 700
anvisning
- 1000
Summa punkterna 2 — 4
+ 13559
Summa under 3
-11500
UHÄ hemställer att
1. under reservationsanslaget D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.för budgetåret 1991/92 anvisas 118061000 kr.med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.
2. medel anvisas för COMETTavgiften med beaktande av den vid utbetalningstillfället gällande valutakursen.
126¶Svenska institutet Prop. 1990/91:100
Stiftelsen svenska institutet hemställer i sin anslagsframställning om ' ■ 600000 kr. för budgetåret 1991/92 för informations- och dokumentationcentret (National Academic Mobility Information Centre, NAMIC). För kurser och stipendier samt för svensk lektor i Reykjavik föreslås oförändrat belopp.
Svenska studenthemmet i Paris
Svenska studenthemmet i Paris hemställer i sin anslagsframställning om 349 000 kr. för budgetåret 1991/92.
Föredragandens överväganden
Administrativt utvecklingsarbete
Under anslagsposten I. Till universitets- och högskoleämbetets disposition har jag beräknat vissa medel för utveckling av ett nytt datorbaserat system för lokal antagning (LÄNT 91/LADOK) och för att slutföra utvecklingen av det nya centrala antagningssystemet (+13 500000 kr.).
Rådet för grundutbildning
Rådet för grundutbildning som har inrättats inom UHÄ i enlighet med riksdagsbeslut 1989/90 UbU 18, rskr. 228, samt proposition 1990/91:100 bil. 10, tillförs ytteriigare 500000 kr.
Medel för personalutveckling inom högskolan har överförts till anslaget D 4., anslagsposten 6 från anslaget D 1. Universitets- och högskoleämbete, anslagsposten 5.
Ersättning för portokostnader
Tjänstebrevsrätten upphörde den I juli 1990 för samtliga myndigheter inom högskolan. Ersättning för portokostnader för innevarande budgetår beräknas under förevarande anslag, fördelat per högskoleenhet. Jag fördelar nu dessa medel på respektive utbildning och forskningsanslag per högskoleenhet i enlighet med tidigare fördelning. Prisomräkning för medlen ingår i den allmänna prisomräkningen under varje anslag.
Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till (117060000-43 363000) = 78697000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
6. till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 78697000 kr. j27
Grundläggande högskoleutbildning Prop. 1990/91: lOO
Bil. 10 D 5. Utbildning för tekniska yrken
1989/90 Utgift 1122754000 Reservation -76497000'
1990/91 Anslag 1217258000
1991/92 Förslag 1445 777000
' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser gmndläggande utbildning för tekniska yrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor. Under anslaget beräknas vidare medel för försöksverksamhet med ingenjörsutbildning. 1 tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.
128¶Anslagsfördelning
Prop. 1990/91: - BiL 10
100¶Högskoleenhet/Ändamål
1990/91
Beräknad
Varav
m.m.
ändring 1991/92
löne- och prisomräkning
-
Föredraganden
Universitetet i Stockholm
37 385000
+
6 334000
5 310000
Tekniska högskolan i
Stockholm
+ 47 525000
34645000 Högskoleutbildning på Got-
land
+
0 Universitetet i Uppsala
68 326000
+
7 744000
Högskolan i Eskilstuna/
Västerås
+
6 729000
2 243000
Högskolan i Falun/
Borlänge
+
1531000 Högskolan i Gävle/
Sandviken
+
2 530000
1469000 Högskolan i Örebro
+
1 824000
633000 Universitetet i Linköping
+
18 138000
13 877000
Högskolan i Jönköping
7 727000
+
851000 Universitetet i Lund
+
21935000 Högskolan i Halmstad
5 235000
+
705000 Högskolan i Kalmar
+
2 123000
Högskolan i Karlskrona-
/Ronneby
+
1 189000
Högskolan i Kristianstad
+
2 725000
505000 Högskolan i Växjö
+
2 299000
Universitetet i Göteborg
+
3 829000
3050000 Chalmers tekniska
högskola
+
23074000 Högskolan i Borås
+
1393000 Högskolan i Karlstad
+
5 324000
1601000 Högskolan i Skövde
5 287000
+
2 784000
545000 Högskolan i Trollhättan/
Uddevalla
+
641000 Universitetet i Umeå
+
4938000 Högskolan i Luleå
85 369000
+
9 322000
Högskolan i Sundsvall/
Härnösand
22 187000
+
5 993000
2 763000
Högskolan i Östersund
+
463000 Tekniskt basår
+
69000 Vissa kurser för aktiv
sjöpersonal
2 748000
+
207000 Teknikerutbildning
+
491000 Till regeringens disposition
4 741000
+
574000 Summa kr.
1217258000
+ 228519000
146190000
Anslagsframställning jämte komplettering härav har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.
Rättelse: S. 129 mittentabell rad 12 och 19 nedifrån Står: 5 869000 resp. 1 479000 Rättat till: 5 324000 resp. 5024000 S. 130 under Gävle tillkommit 30 summa 60 S. 131 högerrad I nedifrån Rättat till: 725 S. 132 summa under Gävle ändrad till: 60 S. 133 rad 5, 8 under Kalmar och slutsummor ändrade S. 138 mitten nedifrån rad 9, 14 och rad 2 till höger nya belopp.
9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
Prop. 1990/91:100 BiL 10
Planeringsramar för sektom för utbildning för tekniska yrken budgetåret 1991 /92
Utbildningslinje/poäng
Stock-
Uppsala
Eskils-
Falun/
Gävle/
Örebro
Lin- Jön-
Lund/
holm
tuna/ Västerås
Borlänge
Sandviken
köping/ köping Norrköping
Malmö
Viss teknisk utbildning (a-linjer)
Miljö- och hälsoskyddslinjen, 120 p
Summa
Viss civilingenjörsutbildning (b-linjer)
Arkitektlinjen, 180 p 60' 45
Datatekniklinjen, 180 p 90' 120 90
Elektrotekniklinjen,
180p 295' 186
Farkosttekniklinjen, I80p 90'
Geoteknologilinjen, 180 p Industriell arbetsmiljö linjen, 180 p Industriell ekonomi linjen, 180 p 30 188 Kemitekniklinjen, 180 p 120' 125 Lantmäterilinjen, 180 p 90' Maskinteknik linjen, 180 p 250 120 118 Materialfysik linjen, 180p 45 Materialtekniklinjen, 180p 90' Samhällsbyggnads- tekniklinjen. 180 p Teknisk fysik-linjen,
180 p 120' 120 67
180¶Teknisk fysik- och elektroteknik4injen, 180 p
Väg- och vattenbygg nadslinjen, 180 p 100' 90
Summa 1335 165 608 721
Ingenjörsutbildning (b-linjer)
Brandingenjörslinjen.
100 p 30
Data- och elektronik linjen, 80 p 30 30 30 Dataingenjörslinjen, 80 p 30
Driftingenjörslinjen, 80 p 30' 30
Sjöingenjörslinjen. 40 p Textilingenjörslinjen, 80 p Verkstadsingenjörs-linjen, 80 p
Summa 30 30 60 30 60
130 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Utbildnmgshnje/poäng
Halm-
Kal-
Karls-
Växjö
Göte-
Boras Karl-
Skövde Troll-
Umeå
Luleä
Sunds- Summa
stad
mar
krona/ -Ronneby
borg
stad
hättan/ Uddevalla
vall/ Härnösand
Viss teknisk utbildning (a-linjer)
150 510
■ 731
808 45 90
437¶Miljö- och hälsoskyddslinjen, 120 p
Summa
Viss civilingenjörsutbildning (b-linjer)
Arkitektlinjen, 180p 45'
Datatekniklinjen, 180 p 120'
Elektrotekniklinjen,
180p 250'
Farkosttekniklinjen, 180 p
Geoteknologilinjen, 180 p
Industriell arbetsmiljö linjen, 180 p Industriell ekonomi linjen, 180 p 60' Kemitekniklinjen, 180 p 100' Lantmäterilinjen, 180 p Maskinteknik linjen, 180 p 180' Materialfysik linjen, 180 p Materialtekniklinjen, 180p
Samhällsbyggnads-tekniklinjen, 180 p Teknisk fysik-linjen,
180p 100'
Teknisk fysik-och elektroteknik-linjen,
180p 180
Väg- och vattenbygg nadslinjen, 180 p 105' 30 325
Summa 960 30 380 4199
Ingenjörsutbildning (b-linjer)
Brandingenjörslinjen,
100 p 30
30 30
90¶Data- och elektronik linjen. 80 p 20 Dataingenjörslinjen, 80 p 45 30 60 30 30 30 Driftingenjörslinjen, 80 p '" 6n Sjöingenjörslinjen, 40 p Textilingenjörslinjen,
80 p 20
Verkstadsingenjörs-linjen, 80 p
Summa 45 114 16 60 90 20 30 30 20 30
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Utbildningslinje/poäng
Stock-
Uppsala
Eskils-
Falun/
Gävle/
Örebro
Lin- Jön-
Lund/
holm
tuna/ Västerås
Borlänge
Sandviken
köping/ köping Norrköping
Malmö
30 Teknikerutbildning
(b-linjer)
Driftteknikerlinjen, 80 p
60'
Maskinteknikerlinjen,
80 p
Produktionstekniker-
linjen, 80 p
Textil- och konfektions-
tekniklinjen, 80 p
Summa
60¶Yrkesteknisk utbild-
ning YTH
(b-linjer)
Byggnadsteknik-
30'
linjen, 60 p
[60]
Industriell teknik-
30'
linjen, 60 p
[60]
Summa
60¶Nautisk utbildning
(b-linjer)
Radiokommunikations-
linjen, 40 p
Sjökaptenslinjen, 40 p
Styrmanslinjen, 80 p
Summa
Matematisk-naturveien-
skaplig utbildning
(b-linjer)
Biotekniklinjen*, 40 p
12¶Datavetenskapliga
linjen, 160p
60¶Fiskevårdslinjen, 80 p
Matematisk-
naturvetenskaplig
linje, 160 p
264 Summa
.336
Summa a- och b-linjer
1734
:;oi
90
60 [60]
60
0 [60]
0 [30]
30
60
0 90
[30] [90]
[60]
0 90
736
90
1096
132 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Utbiidningslinjc/poäng
Halm-
Kal-
Karls-
Växjö
Göte-
Borås Karl-
Skövde Troll-
Umeå
Luleå
Sunds- Summa
stad
mar
krona/ Ronneby
borg
stad
hättan/ Uddevalla
vall/ Härnösand
Teknikerutbildning (b-linjer)
Driftteknikerlinjen, 80 p Maskinteknikerlinjen, 80 p
Produktionsteknikerlinjen, 80 p
Textil- och konfektions-tekniklinjen, 80 p
60 30 30
15 Summa
15¶Yrkesteknisk utbildning YTH (b-linjer)
Byggnadstekniklinjen, 60 p Industriell teknik-
linjen, 60 p
[60
Summa
30¶Nautisk utbildning (b-linjer)
Radiokommunikationslinjen, 40 p Sjökaptenslinjen, 40 p Styrmanslinjen, 80 p
30 24 60
Summa
114¶Matematisk-naturveten-skaplig utbildning (b-linjer)
Biotekniklinjen*, 40 p Datavetenskapliga linjen, 160 p Fiskevårdslinjen, 80 p
Matematisk-naturvetenskaplig linje, 160 p
Summa
Summa a- och b-linjer 45
348
61
60 435
60 150
30
60'
45'
30
30
O 60
[15] [120]
90 30 555
[105] [60] [810]
90 30 570
40 105 40 30
30'
[45]
[45]
[30]
[90]
[30]
72 120
48' 60'
32
0 [16]
[16]
188""
541
60
120
60
30
263
500
210 7725
' Tekniska högskolan i Stockholm.
Universitetet i Stockholm.
' Chalmers tekniska högskola.
' Universitetet i Göteborg. Antagning vartannat år.
■" Universitetet i Göteborg.
' Antagning till flertalet linjer sker var tredje termin. Här anges antalet nybörjarplatser budgetåret
klämmer det totala antalet årsstudieplatser. * Påbyggnadslinje.
991/92 och inom
133 Prop. 1990/91:100
Bil. 10
Ändamål
Kostnad
Ändamål
Kostnad
budget-
budget-
året
året
1991/92
1991/92
(tk
r.)
(tkr.)
2¶Förändringar av anslagslek-nisk natur
3.12¶Ny ingenjörsutbildning, år 1, KTH, UU, HE/V, HF/B,
2.1¶Medel för gemensamma
HG/S, ULi, HJ, UL, HH,
funktioner. UL
_
33¶HK, HKr, CTH, HB, HKs,
Summa under 2 — 33
HS, UUm, HLu, HS/Hs
+ 30450
Ny ingenjörsutbildning, år 2,
3¶Konsekvenser av tidigare beslut
KTH, UU, HE/V, HF/B, HÖ, ULi, HJ, UL, HH,HK,
3.1¶Datatekniklinjen., KTH
+
525¶HK/R, HKr, HV, CTH, HB
3.2¶Industriell ekonomlinjen.
HKs, HS, HT/U, HLu, HS/H
+ 29148
HLu
+
3.13¶Yrkesteknisk högskoleutbild-
3.3¶Maskintekniklinjen, HLu
+
ning (YTH), KS
+ 1075
3.4¶Teknisk fysiklinjen, UUm
+
3.14¶Vissa kurser för aktiv sjöper-
3.5¶Elektrotekniklinjen, KTH
+
sonal
- 100
3.6¶Elektrotekniklinjen, KTH
+
3.16¶Omfördelning till matema-
3.7¶Materialfysiklinjen, UU
+
tisk-naturvetenskapliga
3.8¶Matematisk- naturvetenskaplig linje, US, UU, ULi
linjen
Utrustning till viss grundut-
- 1750
UL, UG, UUm,
+
3 500
bildning, US, KTH, UU
3.10¶Kemistlinjen, HS/H
_
912¶HE/V, HF/B, HG/S, HÖ,
3.11¶Utökning av matematisk-naturvetenskapliga linjen.
ULi, HJ, UL, HH, HK, HK/R, HV, UG, CTH, HB,
UUm
+
276¶HKs, HS, UUm, HLu, HS/H
+ 6 500
Summa under 3
+ 70057
Summa punkterna 2-3
+ 70024
' US=universitetet i Stockholm, KTH=tekniska högskolan i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HE/V-=högskolan i Eskilstuna/Västerås, H F/B=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro, ULi=universitetet i Linköping, HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HH=högskolan i Halmstad, HK=högskolan i Kalmar, HK/R=högskolan i Karlskrona/Ronneby, HKr=hög-skolan i Kristianstad, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, CTH=Chalmers tekniska högskola, HB=högskolan i Borås, HKs=hög!ikolan i Karlstad, HS=högskolan i Skövde, HT/U=högskolan i Trollhättan/Uddevalla UUm=universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå, HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand, HÖs=högskolan i Östersund
UHÄ hemställer att
I. utbyggnaden av ingenjörsutbildningen sker på det sätt som UHÄ föreslagit,
2.data- och elektroniklinjen vid högskolan i Skövde fr.o.m. budgetåret 1991/92 ersätts med dataingenjörslinjen,
3. vid högskolan i Kalmar tills vidare ingen antagning görs till radiokommunikationslinjen och att friställda resurser används för närliggande verksamhet,
4. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,
5. under reservationsanslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken anvisas för budgetåret 1991/92 I 292296000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.
134 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100
Jag ansluter mig i huvudsak till UHÄ:s förslag till förändringar under detta i • t" anslag som innebär en uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets budgetproposition.
Uppbyggnaden av den nya matematisk-naturvetenskapliga utbildningslinjen fortsätter under budgetåret 1991/92 och avslutas först under budgetåret 1992/93. Jag beräkar medel för budgetåret 1991/92 i enlighet med UHÄ:s förslag, varav (+ 1 750000 kr.) som en förstärkning av anslaget och 1 750000 kr. genom omfördelning inom anslagets ram.
Jag beräknar vidare medel för nästa steg i uppbyggnaden av den tvååriga ingenjörsutbildningen. 1 enlighet med den utbyggnadsplan som presenterades i förra årets budgetproposition tillkommer under budgetåret 1991/92 ytterligare 900 nybörjarplatser (+31 230000 kr.). Statsrådet Persson har tidigare denna dag beräknat en minskning av anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet i förhållande till motsvarande minskning av antalet platser i den tekniska linjens fjärde årskurs. Jag återkommer även i det följande, under anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser, med förslag om en minskning av antalet platser för lokala linjer med teknisk inriktning.
Till frågan om teknikerutbildning i högskolan och gymnasieskolan återkommer regeringen i ett sammanhang i den planerade propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
Under budgetåret 1990/91 minskades anslaget för högskolan i Karlstad tillfälligt på grund av en förskjutning av antagningen till linjen för industriell teknik; förskjutningen gjordes i syfte att åstadkomma en jämnare total antagning till den yrkestekniska utbildningen vid högskolan. Jag beräknar nu medel för ett återställande av anslagsnivån (+ 960000 kr.). Vidare bortfaller nu ett belopp svarande mot en engångsförstärkning budgetåret 1990/91 för vissa utbildningsinsatser inom sjöbefälsutbildningen på grund av ILO-konventionen nr 164 om hälsoskydd och sjukvård för sjömän ( — 100000 kr.).
UHÄ har föreslagit att den befintliga tvååriga data- och elektroniklinjen vid högskolan i Skövde fr.o.m.budgetåret 1991/92 får ersättas med den likaledes tvååriga dataingenjörslinjen. UHÄ har vidare tillstyrkt att data-och elektroniklinjen vid högskolan i Falun/Borlänge fr. o. m. budgetåret 1991/92 får ersättas med dataingenjörslinjen, samt att dataingenjörslinjen fr. o. m. samma budgetår får vara inrättad vid högskolan i Jönköping inom ramen för försöksverksamheten med ingenjörsutbildning. Jag biträder dessa förslag, som inte medför några kostnader.
UHÄ och skolöverstyrelsen (SÖ) har på regeringens uppdrag gemensamt utrett den flygtekniska utbildningens organisation. Vad angår den del av utbildningen som bör förläggas till gymnasieskolan avser regeringen att återkomma i den planerade propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
Beträffande flygteknisk utbildning inom högskolan har utredningsuppdraget inte omfattat utbildning på civilingenjörsnivå. Av annan utbildning finns för närvarande en lokal flygdriftingenjörslinje vid tekniska
högskolan i Stockholm (KTH), en inriktning mot lättkonstruktioner inom Prop. 1990/91:100 försöksverksamheten med ingenjörsutbildning vid universitetet i Linkö- Bil. 10 ping, båda om 80 poäng, samt en flygteknikerutbildning om 40 poäng vid högskolan i Eskilstuna/Västerås. De båda förstnämnda linjerna bygger på treårig naturvetenskaplig eller teknisk linje, den senare på tvåårig flygteknisk gren i gymnasieskolan.
Enligt förslaget från UHÄ och SÖ bör flygteknisk utbildning på ingenjörsnivå kunna inrymmas inom den totalram som riksdagen beslutat om för den nya ingenjörsutbildningen.. Utbildningen bör utformas som studieinriktningar inom den allmänna maskiningenjörslinje som förutses bli inrättad sedan den nu pågående försöksverksamheten upphört. Beslut om inrättande av sådan studieinriktning ankommer därmed på varje enskild högskola. Jag kan för egen del ansluta mig till detta förslag.
UHÄ och SÖ har därutöver föreslagit att de högskolor som startar sådan utbildning — inom en ram om sammanlagt högst 120 årsstudieplatser — skall erhålla extra resurser eftersom utbildningen är mer kostnadskrävande än övriga ingenjörsutbildningar. Resursskälen och det begränsade platsantalet talar enligt UHÄ och SÖ också för att utbildningen endast bör etableras vid ett begränsat antal högskolor; i första hand bör KTH , högskolan i Eskilstuna/Västerås och universitetet i Linköping vara aktuella.
Jag har inget att invända emot övervägandena om utbildningens lokalisering, men är inte beredd att föreslå en särskild förstärkning av det angivna slaget. Sådana variationer i resursbehoven mellan olika utbildningar bör normalt sett kunna utjämnas inom de totala sektorsanslagen för varje högskola.
Jag har i denna del samrått med försvars- och kommunikationsministrarna samt med statsrådet Persson.
UHÄ har föreslagit att högskolan i Borås skall få anordna en längre variant, om 120 poäng, av kemiingenjörslinjen samt att resurser för det tillkommande tredje året skall tillföras förevarande anslag med motsvarande minskning av anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Jag har för egen del inget att invända mot att högskolan försöksvis prövar den föreslagna fördjupningen av kemiingenjörs-utbildningen. Jag anser dock att den tills vidare bör genomföras genom att högskolan utnyttjar möjligheten att inrätta en lokal påbyggnadslinje inom ramen för det nämnda anslaget.
UHÄ har vidare föreslagit att ingen antagning skall göras till radiokommunikationslinjen vid högskolan i Kalmar fr.o.m.budgetåret 1991/92, i avvaktan på att behovet av och förutsättningama för radiotelegrafistut-bildningen utreds. Under tiden bör resursema för utbildningen få användas för närliggande verksamhet inom den tekniska yrkesutbildningssektorn. Jag är för närvarande, innan resultatet av en sådan utredning föreligger, inte beredd att ta ställning till förslaget. Jag har i denna fråga samrått med försvarsministern.
Medel för försöksverksamhet med ingenjörsutbildning på Gotland har under innevarande budgetår beräknats under anslagsposten för tekniska högskolan i Stockholm. Jag tar nu upp motsvarande medel under anslags- 136
posten Högskoleutbildning på Gotland. Detta innebär inte någon föränd- Prop. 1990/91:100 ring av de utgångspunkter för planeringen av högskoleutbildning på Got- Bil. 10 land som regeringen tidigare redovisat (prop. 1987/88:100 bil. 10. s. 33).
Mina förslag i fråga om nybörjarplatser för budgetåret 1991/92 på linjer för utbildning inom sektom framgår av tabellen över planeringsramar. Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högskoleenhet, under b) planeringsramar per grupp av linjer och högskoleenhet tillsammans med ett underlag i form av beräknad antagning per linje och högskoleenhet.
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (1217258000 + 228519000=) 1445 777000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
7. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad jag har förordat,
8.till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på I 445 777 000 kr.
D 6. Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken
1989/90 Utgift 432123000 Reservation -36 777000'
1990/91 Anslag 486121000
1990/91 Förslag 565 201000
' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser grundläggande utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor. 1 tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.
137 A nslagsfördeln ing
Högskoleenhet/Ändamål
1990/91
Beräknad
Varav
m.m.
ändring
löne- och pris-
1991/92
omräkning
Föredraganden
Universitetet i Stockholm
79434 000
+ 14335000
12411000 Universitetet i Uppsala
55 630000
+ 7916000
6 850000
Högskolan i Eskilstuna/
Västerås
5 352000
+ 743000
660000 Högskolan i Falun/Borlänge
5 589000
+ 856000
751000 Högskolan i Gävle/
Sandviken
+ 677000
599000 Högskolan i Örebro
+ 5 723000
4188000 Universitetet i Linköping
24 542000
+ 4 246000
3 592000
Högskolan i Jönköping
+ 576000
503000 Universitetet i Lund
74 783000
+ 11549000
9025000 Högskolan i Kalmar
+ 322000
198000 Högskolan i Kristianstad
2 248000
+ 1092000
350000 Högskolan i Växjö
+ 3 323000
2922000 Universitetet i Göteborg
69 724000
+ 11473000
9 560000
Högskolan i Borås
+ 347000
277000 Högskolan i Karlstad
+ 2650000
2297000 Högskolan i Skövde
6 703000
+ 798000
708000 Universitetet i Umeå
43 516000
+ 7056000
5 888000
Högskolan i Luleå
+ 1029000
825000 Högskolan i Sundsvall/
Härnösand
+ 1515000
1345000 Högskolan i Östersund
+ 3 292000
2410000 Vissa kostnader för ekonom-
linjen
3 742000
- 576000
383000 Till regeringens disposition
1 140000
+ 138000
138000 Summa kr.
486121000
+ 79080000
65880000
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). UHÄ:s förslag till ändring innebär i korthet följande.
138¶Ändamål
Kostnad
budget-
året
1991/92
(tkr.)
2 Förändringar av anslagstek-
nisk natur
2.1¶Medel för gemensamma
funktioner, UL
+ 181
Summa under 2
+ 181
3 Konsekvenser av tidigare be-
slut
3.1¶Juristlinjen, US, UU, UL
3.2 Internationella ekonom-
linjen, UG
+ 504
3.3¶Ekonomlinjen, UG
- 202
3.4¶PEG, US, UG
-1549
3.5¶Ekonom linjen
- 286
3.6 Internationella ekonom-
linjen, UUm
+ 448
Prop.1
1990/91:100
Bil. 10
Ändamål
Kostnad
budget-
året
1991/92
(tkr.)
3.7¶Ekonomlinjen HKr, HB
+ 672
3.8¶Ekonomlinjen
- 309
3.9 Påbyggnadslinjen i socialt ar-
bete, HO, HOs
+ 716
3.10 ADB-linjen, HO, ULi, UL,
UG, HV
+ 2195
3.11 Ekonomlinjen, USUU, ULi,
UL, UG, UUm
- 4233
3.12 Utrustning till grundutbild-
ning
+ 12600
Summa under 3
+ 10595
+ 10777
Summa punkterna 2-3
' US=universitetet i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HE/V=högskolan i Eskilstuna/Västerås, HF/B=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro, ULi-=universitetet i Linköping, HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HK=högskolan i Kalmar, HKr=högskolan i Kristianstad, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HB=högskolan i Borås, HKs=högskolan i Karlstad, HS=högskolan i Skövde, UUm=universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå, HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand, HÖs=högskolan i Östersund
UHÄ hemställer att
1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad somUHÄ förordat,
2. under reservationsanslaget D 6. Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken anvisas för budgetåret 1991/92 496858000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar under detta anslag medel i huvudsaklig överensstämmelse med UHÄ:s förslag och i konsekvens med tidigare fattade beslut.
Mina förslag i fråga om nyböijarplatser för budgetåret 1991/92 på linjer för utbildning inom sektom framgår av tabellen över planeringsramar. Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högskoleenhet, under b) planeringsramar per gmpp av linjer och högskoleenhet tillsammans med ett underiag i form av beräknad antagning per linje och högskoleenhet.
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (486121000 + 79080000=) 565 201000 kr.
139 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Planeringsramar för sektom för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken budgetåret 1991/92
Utbildningslinje/poäng
Stock-
Uppsala
Eskilstuna/
Falun/
Gävle/
Örebro
Linkö-
Jön-
Lund/ Kal-
holm
Västerås
Borlänge
Sandviken
ping/ Norrköping
köping
Malmö mar
Statlig högskole-
utbildning
a) Fortbildning i socialt
behandlingsarbete, 30"
20¶Socialt arbete, 40*
20 Handelslinjen, 60
(YTH)
0[30]'
Kontorslinjen, 60
(YTH)
0[30]'
Linjen för kost-
ekonomi och
kostterapi, 120
54 Psykologlinjen, 200
30 Storhushålls- och
restauranglinjen, 60
(YTH)
30(30]'
b) Förvaltnings-
linjen, 140
(150)
«iO)
(75)
(60)
(95)
Hotell- och restau-
rangekonomlinjen.
140 Linjen för personal-
och arbetslivsfrågor.
(150)
«'0)
(45)
(60)
(60)
Sociala linjen, 140
(210)
(150)
(150)
Ekonomlinjen, 140
(330)
(250)
(60)
(60)
(30)
(160)
(75)
(60)2
(260)
Internationella
ekonomlinjen, 160
(<'0)
(90)
(90)
Juristlinjen, 180
(400)
(290)
(315)
Samhällsvetar-
linjen, 120
(80)
(30)
(110)
Systemvetenskapliga
linjen, 120
(90)
(60)
(50)
(60)
(90)
Turismlinjen, 80
(60)
(60)
ADB-linjen, 60
(100)
(60)
(30)
(20)
(20)
(60)
Planeringsram för
linjer enligt b)
1230 60
Summa a- och b-linjer
1310 60
140 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Utbildningslinje/poäng
Kristian
- Växjö
Göte-
Boras
Karl- Skövde
Umeä Luleä
Sunds-
öster-
Summa
stad
borg
stad
vall/ Härnö sand
sund
Statlig högskole-
utbildning
a) Fortbildning i socialt
behandlingsarbete, 30
*
20¶Socialt arbete 40*
100 Handelslinjen, 60
(YTH)
0[30]'
Kontorslinjen, 60
(YTH)
0[30]'
Linjen för kost-
ekonomi och
kostterapi, 120
164 Psykologlinjen, 200
150 Storhushålls- och
restauranglinjen, 60
(YTH)
30(30]'
b) Förvaltnings-
linjen, 140
(30)
(120)
(30)
(60)
(60)
740¶Hotell- och restau-
rangekonomlinjen.
(60)
60 Linjen för personal-
och arbetslivs-
frågor, 140
(30)
(60)
(30)
(60)
(30)
585¶Sociala linjen, 140
(210)
(120)
(120)
960¶Ekonomlinjen, 140
(60)3
(125)
(230) (60)
(150) (60)2
(100) (90)
(100)
(30)
2 290
Internationella
ekonomlinjen, 160
(30)
(120)
(30)
450¶Juristlinjen, 180
(120)
(40)
1165 Samhällsvetar-
linjen, 120
(20)
(60)
(45)
345¶Systemvetenskapliga
linjen, 120
(40)
(90)
(48) (30)
(60)(30)
(30)
(60)
738¶Turismlinjen, 80
(60)
180¶ADB-linjen, 60
(10)
(60)
(30)
390¶Planeringsram för
linjer enligt b)
258 90
515 120
7903 Summa a- och b-Iinjer
258 90
603 120
8367
* Påbyggnadslinje.
' Antagning sker var tredje termin. Här anges antalet nybörjarplatser budgetåret 1991/92 och inom klämmer det totala
antalet äp. (YTH Ha US, Ko HG/S, St UL).
2¶Varav 30 endast basblock. (Ekonomi. HE/V HF/B HJ HKr HS).
' Endast basblock (Ekonomi. HB).
■* Avser grundläggande rättsutbildning, 80 p. (Juristl. UG UUm).
141 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
9. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad jag har förordat,
10. till Utbildning jör administrativa, ekonomiska och sociala yr ken för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 565 201000 kr.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
D 7. Utbildning för vårdyrken
1989/90 Utgift 438218000 Reservation -53441000'
1990/91 Anslag 477300000
1991/92 Förslag 537 890000
' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser grundläggande utbildning för vårdyrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna yrkcsutbildningssektor. Medel för kommunal högskoleutbildning inom sektorn beräknas under anslaget Dll. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. 1 tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.
A nslagsfördeln ing
Högskoleenhet/ändamål
1990/91
Beräknad
Varav
ändring
löne- och pris-
1991/92
omräkning
Föredraganden
Karolinska institutet
+ 16465000
16752000 Universitetet i Uppsala
67 104000
+ 9 114000
7 510000
Universitetet i Linköping
28 569000
+ 3 117000
3086000 Universitetet i Lund
+ 10851000
10041000 Universitetet i Lund
enheten för tandläkar-
utbildning i Malmö
17 630000
+ 2 285000
2217000 Universitetet i Göteborg
+ 7 123000
8 509000
Universitetet i Umeå
+ 8170000
5 983000
Till universitets- och
högskoleämbetets
disposition
+ 2097000
0 Till regeringens disposition
+ 1368000
79000 Summa kr.
477300000
+ 60590000
54177000
Anslagsframställning har avgivits av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ).
UHÄ:s förslag till ändring innebär i korthet följande.
142 Prop. 1990/91:100
Bil. 10
Ändamål
Kostnad
Ändamål
Kostnad
budget-
budget-
året
året
1991/92
1991/92
(tkr.)
(tkr.)
2 Förändringar av an.slagstek-
3.6¶Utb i psykoterapi. Kl
- 168
nisk natur
3.7 Utrustning till grundutbild-
2.1¶Medel för gemensamma
ning
+ 2 500
funktioner, UL, UL enheten för tandläkarutb i Malmö
+ 251
Summa under 3
+ 3854
Summa under 2
+ 251
4. Budgetjorslag
3¶Konsekvenser av tidigare beslut 3.1 Läkarlinjen, UG
4.1¶Logopedlinjen, förlängning och utökad planeringsram.
-1914
Kl, UL, UG
3.2¶Läkarlinjen, UUm
+ 1837
Summa under 4
3.3¶Apotekarlinjen, UU
3.4¶Receptarielinjen, UU
+ 1465 + 694
Summa punkterna 2-4
+ 4105
3.5¶Tandläkarlinjen, Kl
- 560
' Kl=karolinska institutet, UU=universitetet i Uppsala, ULi=universitetet i Linköping, UL=universitetet i Lund, UG=universitetet i Göteborg, UUm=universitetet i Umeå.
UHÄ hemställer att
1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,
2. logopedlinjen förlängs från 120 till 160 poäng enligt UHÄ:s förslag,
3. under reservationsanslaget D 7. Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1991/92 anvisas 481 405000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.
Föredragandens överväganden
Anslaget Utbildning för vårdyrken avser de statliga utbildningarna inom utbildningsdepartementets område. Under anslaget Dll. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.anvisas medel till de kommunala vårdutbildningarna. För sammanhangets skull behandlar jag här även dessa utbildningar.
Riksdagen fastställde våren 1990 antalet nybörjarplatser för budgetåret 1990/91, vilket något översteg vad som föreslagits i budgetpropositionen. Inför budgetåret 1991/92 föreslårjag endast marginella förändringar av dimensioneringen. En sammanfattning av mina förslag i fråga om nybörjarplatser för budgetåret 1991/92 för den statliga och kommunala utbildningen inom denna sektor finns i tabellerna över planeringsramar.
I min anslagsberäkning har jag beräknat medel för konsekvenser av tidigare beslut i enlighet med UHÄ:s förslag.
143¶Planeringsramar för statlig utbildning inom sektom för utbildning för vårdyrken budgetåret 1991/92
Utbildningslinje m. m.
Apotekarlinjen, 160 poäng Logopedlinjen, 160 poäng Läkarlinjen, 220 poäng Receptarielinjen, 80/40 poäng
Rehabiliteringslinjen, sjukgymnastik, 100 poäng Tandläkarlinjen, 180 poäng Utbildning i psykoterapi, 60 poäng
Påbyggnadslinje i toxikologi, 20/80 poäng' Päbyggnadslinje i sjukgymnastik, 20 poäng Påbyggnadslinje, fördjupning i arbetsterapi, 20 poäng
Påbyggnadslinje, fördjupning i sjukgymnastik, 20 poäng
Summa
Högskoleort
Stockholm
Upi sala
Linköping
Lund/ Göte-Malmö borg
Umeå
Summa
28' 280
100 110 320'
28' 190
0 103
144 100
104 40
248 280
638
60
428
203
208
2067
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
' Antagning var fjärde termin, ingen antagning vid universitetet i Göteborg 1991/92. Varav 100 nybörjarplatser avser receptarielinjen, 80 poäng.
' Antagning var fjärde termin.
144¶Logopedlinjen Prop. 1990/91:100
I förra årets budgetproposition anförde jag att jag inte var beredd att "
tillstyrka UHÄ:s förslag att förlänga logopedlinjen från 120 till 160 poäng och samtidigt glesa ut antagningstillfällena från var tredje termin till var fjärde termin per ort. Skälet för mitt ställningstagande var att en förlängd utbildning skulle innebära att färre studerande per år examinerades från utbildningen och att det fanns oklarheter om tillgång på och behov av logopeder.
UHÄ återkommer nu i sin anslagframställning med förslaget om en föriängning av logopedlinjen med 40 poäng inom oförändrad kostnadsram för linjen och med utglesning av antagningstillfällena. UHÄ föreslår emellertid att antalet nybörjarplatser ökas från 24 till 28 per högskola för att kompensera den lägre examination som blir en följd av reformen. En förlängning av utbildningen kommer enligt UHÄ:s bedömning också att innebära att fler studerande fullföljer utbildningen. Sammantaget anser UHÄ att åtgärdema endast obetydligt kommer att påverka tillskottet av examinerade logopeder till arbetsmarknaden.
UHÄ redovisar också aktuella uppgifter över tillgång och förväntad efterfrågan på logopeder. Enligt dessa finns det ingen anledning att befara att en förlängning av utbildningen skulle innebära att det uppkommer en brist på logopeder.
Jag föreslår i enlighet med UHÄ:s förslag att logopedlinjen omfattar 160 poäng för dem som fr.o.m. höstterminen 1991 påbönar utbildningen. Jag föreslår också en ökad dimensionering från 24 till 28 nyböijarplatser per högskoleenhet och med antagning var fjärde termin inom ramen för oförändrade resurser.
Apotekarlinjen och receptarielinjen
1 samband med att riksdagen under 1989/90 års riksmöte beslöt om en ökning av antalet platser på apotekarlinjen och receptarielinjen gav riksdagen som sin mening regeringen tillkänna att såväl apotekar- som receptarielinjen under den nu aktuella treårsperioden vardera bör tillföras ytterligare 20 nybörjarplatser. Jag har inte bedömt det vara möjligt att i rådande budgetsituation föreslå denna utökning för budgetåret 1991/92.
Kunskapsprov efter läkares och tandläkares allmäntjänstgöring
I regeringens proposition( 1988/89:138) om riktlinjer för läkares speci alisttjänstgöring m. m. föreslogs att ansvaret för att utforma och organisera kunskapskontrollen under läkares allmäntjänstgöring (AT) skulle föras över från socialstyrelsen till utbildningsmyndighetema. Jag utgår från att utformningen av denna kunskapskontroll kommer att ske i nära samver kan mellan utbildningsmyndigheterna och huvudmännen för hälso- och sjukvården och för tandvården samt socialstyrelsen. Regeringen har den 28 juni 1990 gett universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att förbere da denna uppgift, som också innefattar prov under tandläkarnas allmän- 145
10 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 10
Rättelse: S. 152 mittentabell rad 3, 14, 19, och 27 samt S. 159 mittentabell rad 15 och
19 ändrade belopp.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
c n
:0
.C
g
o
OD •O
3 .O
13
>
i-
"rt
O
>
E
k
;o
3 Cm
E
r-
c
II
fN ''f O
( — 00
00 O
■ oo
Vi \0
o —
5l
b Sa
Ii
.2 -o
O O o (N
:Sä
OO
o o
o
o (N
Os —
c
.li. =
1 « -j:
_c C 2 c g (j u ,11 e
x> •-■=•
P- ra
tÄ = '!b=; So-
:; J u c c -
2 - to >. O
c "1 - -g o c s:
o oo I
o c J2 o
" S u 'JS o & ra -£3.52
j — ' ö' " -K H-S2
>> oo c o r; t Jr, ■
o QO
c .o 1ä JS := J2 •.= ra yl c H Cl, ra
i/n
On
o
o
VO
r-
»ri
■*
Os
O
m
oo
On
ir>
yr.
■.o
(N
-*
00 Os
—"
(N
(N
r~
—
(N
■*
fN
u->
r
t
O
■*
sD
rs|
t
m
r-
r-
—
ON
VO
r-
m
t
ir
O
vO
ON
iri
—'
u
•T3
C
u -c-
=«I fll
£ —
Q.
J= o
O - —
o-o
- 3
•:? t/3
c: t-
— S
ra
E E
9 3
t/O
-J J
146 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
— oo<7n(N (Nom ON »rio
O O o '' -
o " w ~ 00
o::
:ÖX)-
< u
•a fc
.-= o
.o J
.• E 1
Ö u\o.=
O t- C .O
S O Ji «
O oo .. o c c — ■= U
§oH c-»- s-os
■p» C
> U (A '
. z: oo-
o-g i;-o
00 c >. oo
J= oZ ■o >, c XJ ra »ra HCu
2¶S c ts >, o
*-• 00 .,*
!-e.H..2 ; ra 1 o
:ra :0 XX
JI
I O
!Z1
T3
■K 2 II
£l
OZ)
u i;; 9 =
—I J
ra c3 cg
5¶OJ ra ra ■ - >
ert
c
:ca
_ "Cd >
ao >
2 £ a
:
tjänstgöring. Som en följd beräknarjag nu medel för detta ändamål under anslaget Utbildning för vårdyrken (-1-2097000 kr.) att disponeras av UHÄ. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Tandvårdsutbildningar
Översyn av tandvårdsutbildningarna
Mitt förslag: Tandhygienistlinjen föriängs från 40 till 80 poäng den 1 juli 1992. Möjlighet att välja tandsköterskekurs skall finnas så att dubbel kompetens, enligt utredningens förslag, kan erhållas. Tandteknikerlinjen, 120 poäng, inrättas den 1 juli 1992 med samma lokalisering som den tidigare utbildningen i gymnasieskolan. UHÄ får i uppdrag att utreda huvudmannaskapsfrågan och dimensioneringen för tandteknikerlinjen samt dimensionering och lokalisering för tandhygienistlinjen.
Utredarens förslag: Utredaren (Utbildningar för framtidens tandvård, SOU 1989:28) föreslår att en ny utbildningslinje skall inrättas inom den kommunala delen av högskolan, tandsköterskelinjen. Den föreslagna utbildningen skall ersätta både den nuvarande tandhygienistutbildningen inom den kommunala högskolan och den nuvarande tandsköterskeutbildningen inom gymnasieskolan. En konsekvens av utredningens förslag blir att dessa två utbildningar avvecklas. Utredningen föreslår också en ny personalkategori i tandvården, benämnd legitimerad tandsköterska.
Den legitimerade tandsköterskans arbetsuppgifter skall sammanfalla med de nuvarande för både tandsköterska och tandhygienist. Förslaget om en dubbel kompetens föranleds enligt utredningen av nya arbetssätt inom tandvården, där patienten skall få en individuellt tillämpad, fullgod vård som skall ges av den personalgmpp som är bäst lämpad för uppgiften i det enskilda fallet. Detta förfaringssätt leder till att resurserna i tandvården utnyttjas på effektivaste sätt.
Utredningen anser att utbildningen både av den legitimerade tandsköterskan och av tandläkaren skall syfta till en relativt självständig roll för den legitimerade tandsköterskan. Mot bakgmnd av den förmodade utvecklingen av tandhälsan är det rimligt att anta att legitimerade tandsköterskor kommer att utföra regelbunden kontroll och behandling av relativt friska patienter som en första nivå av tre inom den framtida tandvården. På de övriga nivåerna behandlas patienten av tandläkare eller specialisttandläkare biträdd av, och i samarbete med, legitimerad tandsköterska.
Utredningen föreslår att utbildningen skall omfatta två års studier omfattande 80 poäng och att den skall omfatta sex månaders allmäntjänstgöring.
148¶Utredningen föreslår att tandteknikemtbildningen får ett mycket nära Prop. 1990/91:100 samarbete med tandläkamtbildningen. Den brist på tandtekniker som Bil. 10 finns i dag beror i stor utsträckning på att examinationsfrekvensen är ovanligt låg. Utredningen anser att detta beror på att den nuvarande gymnasieutbildningen lockat sökande som först under studiema insett yrkets inriktning, och då i många fall valt att avbryta studierna. Utredningen anser att i och med att utbildningen blir en högskoleutbildning kommer de studerande att vara bättre förberedda. Examinationsfrekvensen kommer att öka, så att behovet av tandtekniker bättre tillgodoses.
Remissinstanserna: En fullständig remissammanställning och sammanfattning av betänkandet finns i prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 487-497. De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget med en 80- poängs utbildning till legitimerad tandsköterska som skall ersätta de två personalkategorier som idag verkar inom vården som tandsköterska resp. tandhygienist. Tillstyrkandet är dock ofta kombinerat med förbehåll, speciellt angående yrkes-och utbildningsbenämningen samt den legitimerade tandsköterskans dubbla roll.
Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om att tandteknikerutbildningen flyttas från gymnasieskolan till högskolan. De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att tandteknikemtbildningen skall förläggas till den statliga högskolan i anslutning till tandläkarutbildningen. Några remissinstanser, såsom karolinska institutet (Kl), anser dock att utbildningen bör vara en kommunal högskoleutbildning för att underiätta samverkan med övriga medellånga vårdutbildningar, då förkunskapskraven föreslås vara desamma.
UHÄ:s utvärdering av den tvååriga försöksutbildningen på tandhygienistlinjen: UHÄ redovisade i juni 1990 regeringsuppdraget om utvärdering av försöksverksamheten med tvåårig tandhygienistutbildning i den kommunala högskolan. Utvärderingen redovisar mycket positiva resultat. Utbildningen har lyckats väl med att rekrytera från gymnasieskolans allmänna linjer (63% av de studerande kommer därifrån). De nya behörighetskraven förefaller ha fungerat tillfredsställande. Studievana förefaller ha haft större betydelse för goda studieresultat och få avhopp, än yrkeserfarenhet inom området. Högskolorna uppger även att det är en fördel med olika bakgrund och erfarenhet i undervisningen. Innehållet i utbildningen har fördjupats med den längre utbildningstiden. Vidare har de studerande uppnått högre grad av klinisk mognad, större självständighet och initiativtagande i och med den längre utbildningstiden. Därmed har den tvååriga utbildningen givit de studerande en bättre gmnd för det arbetssätt som anges som mål i den tandvårdspolitiska propositionen.
Skälen for mitt förslag: I samband med prop. 1989/90:100 bil. 10, s. 253 — 257 behandlade jag utredningen Utbildningar för framtidens tandvård (SOU 1989:28). Jag framhöll då att jag skulle avvakta med ett förslag angående de övriga tandvårdsutbildningarna (utom tandläkarlinjen) tills UHÄ:s utvärdering av försöksverksamheten med en tvåårig tandhygienistutbildning presenterades.
Mycket talar för att tandvården i framtiden kommer att behöva själv ständigt arbetande personalkategorier, som kommer att arbeta i tand vår- 149
dsteam. På många orter i landet kommer en kombinationskompetens att Prop. 1990/91:100 innebära ett optimalt utnyttjande av personalens utbildning och ett vari- Bil. 10 erat utbud av arbetsuppgifter. Försöksverksamheten med en tvåårig tandhygienistlinje visar att det finns mycket för tandvårdens del att vinna på att tandhygienistemas kompetens förstärks, såväl ur ekonomisk synvinkel som ur patientens.
Jag anser dock att det åtminstone i ett övergångsskede skall vara möjligt att kunna utbilda sig för i första hand assisterande arbetsuppgifter inom tandvården. Jag föreslår därför att tandsköterskeutbildningen inklusive de påbyggnadskurser som bedrivs i anslutning till denna inom gymnasieskolan fr.o.m. 1992/93 överflyttas till den kommunala delen av högskolan som en del av utbudet inom ramen för lokala linjer och fristående kurser.
Jag föreslår vidare att tandhygienistlinjen, 40 poäng, inom den kommunala högskolan förlängs till 80 poäng den I juli 1992. Den förlängda utbildningen skall i princip baseras på den av UHÄ utvärderade försöksutbildningen. Dessutom bör tandsköterskemoment ingå som en frivillig delkurs för de studerande som inte har tandsköterskeutbildning. På så sätt kan de studerande skaffa sig den dubbla kompetens tandvården behöver i framtiden. Jag har för avsikt att ge UHÄ i uppdrag att se över tandhygienistlinjens dimensionering och lokalisering så att resurserna utnyttjas så elfektivt som möjligt.
När det gäller tandteknikerutbildningen ansluter jag mig till utredarens och remissopinionens syn att utbildningen bör bedrivas i högskolan. Jag föreslår att en ny linje inrättas, tandteknikerlinjen omfattande 120 poäng den 1 juli 1992. När det gäller frågan om statligt resp. kommunalt huvudmannaskap ser jag inga större problem med någotdera alternativet. Lokaliseringen i framtiden bör ändå enligt min mening ske vid samma orter där tandläkamtbildning bedrivs, det vill säga den lokalisering som finns i dag. Jag har för avsikt att under innevarande budgetår ge UHÄ i uppdrag att redovisa ett förslag om den nya tandteknikerlinjens dimensionering samt hur utbildningen kan planeras och genomföras utan ökning av de ekonomiska ramar som finns på statsbudgeten för tandteknikemtbildningen. UHÄ skall dessutom redogöra för de utbildningsmässiga och ekonomiska konsekvenserna av ett statligt resp. ett kommunalt huvudmannaskap.
Jag har i dessa frågor samrått med chefen för socialdepartementet och med statsrådet Persson.
Övriga medellånga vårdutbildningar
Enligt utbildningsutskottets betänkande l989/90:UbU 21, s.l8, finns det anledning att göra en samlad, bred översyn av de medellånga vårdutbild ningarnas längd. Det väsentliga i den översyn som utskottet föreslog var att dels pröva utbildningarnas längd i förhållande till de krav på väl avvägd utbildning som arbetsmarknaden ställer, dels beakta de anpass ningar till internationella förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Beho vet av påbyggnadsutbildningar i anslutning till gmndutbildning på linje borde också omfattas av översynen liksom frågan om hur eventuella på- 150
byggnadsutbildningar skall organiseras. Även vårdutbildningamas sam- Prop. 1990/91:100 verkan med den statliga högskolan bör enligt riksdagen belysas i förekom- Bil. 10 mande fall.
För egen del vill jag anföra följande. Inom regeringskansliet utreds för närvarande hälso- och sjukvårdslinjens längd, innehåll, inriktningar, internationell gångbarhet, benämning och påbyggnadsutbildningar i anslutning till linjen.
Regeringen uppdrog den 3 maj 1989 åt UHÄ att se över sociala omsorgslinjen avseende bl. a. organisation, innehåll, rekrytering och påbyggnadsutbildningar. UHÄ utreder också rehabiliteringslinjens längd, innehåll och förkunskapskrav. Utredningama kommer att redovisas inom innevarande budgetår. Tandhygienistlinjen har redan utretts och jag har tidigare redogjort för mina ställningstaganden vad beträffar denna utbildning. Jag utgår ifrån att UHÄ under budgetperioden även ser över de övriga medellånga vårdutbildningama vad gäller längd och internationell gångbarhet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
11. bemyndiga regeringen att förlänga logopedlinjen med 40 poäng till 160 poäng,
12. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad jag förordat,
13. bemyndiga regeringen att den I juli 1992 förlänga tandhygienistlinjen med 40 poäng till 80 poäng,
14. bemyndiga regeringen att den I juli 1992 inrätta en allmän utbildningslinje, tandteknikerlinjen om 120 poäng.
15 . till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 537 890000 kr.
D 8. Utbildning för undervisningsyrken
1989/90 Utgift 899456000 Reservation -19907000'
1990/91 Anslag 860673000
1991/92 Förslag 1007063000
' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser gmndläggande utbildning för undervisningsyrken vid de statliga högskoleenheterna samt den del av personalutbildningen för skolväsendets behov som hänförs till universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor samt för vissa kurser m. m. 1 tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen. Medel för kommunal högskoleutbildning inom sektorn beräknas under anslaget Dll. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.
151 A nslagsfördelning
Högskoleenhet/ändamål 1990/91
Beräknad
ändring
1991/92
Varav
löne- och prisomräkning
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Föredraganden
Högskolan för lärarutbildning
i Stockholm 138054000
Konstfackskolan 3459000
Musikhögskolan i Stockholm 14618000 Interimstyrelsen för Idrottshögskolan i Stock holm O Universitetet i Uppsala 49 154000 Högskolan i Eskilstuna/Väs terås 12 105000 Högskolan i Falun/Borlänge 20 105000 Högskolan i Gävle/Sandvi ken 20603000 Högskolan i Örebro 29 538000 Universitetet i Linköping 68 105000 Högskolan i Jönköping 24 508 000 Universitetet i Lund 95 841 000 Högskolan i Halmstad 10029000 Högskolan i Kalmar 19 242 000 Högskolan i Kristianstad 24 595000 Högskolan i Växjö 27054000 Universitetet i Göteborg 119467000 Högskolan i Borås 1 467 000 Högskolan i Karlstad 33654000 Högskolan i Trollhättan/Ud devalla 2 357000 Universitetet i Umeå 70239000 Högskolan i Luleå 33 540000 Högskolan i Sundsvall/Här nösand 25008000
Ej fördelade medel
Hemspråkslärarutbildning 973000
Utbildning av instruktörer för näringsliv och förvaltning 1 975000 Särskilda utbildnmgsätgär-der för
vissa lärare m.m. 6 335000
Till regeringens disposition 2210000 Till universitets- och högskoleämbetets disposi tion 6438000
Summa kr.
860673000
+ 22608000 + 608000 + 1587000
+ 1000000
+ 9910000
+ 1964000
+ 3 565000
5 192000 2211000 9 320000 6003000 11932000 3062000
4 794000
5 130000 5 397000
18021000 1833000 6144000
2 333000
12 806000
5 140000
+ 92000 + 215000
+ 453000 + 959000
- 1993000 + 146390000
17 568000
1932000 O 5 238000
1373000 1412000
2625000 4 242000 8477000 3 140000
11 184000 1277000 1776000 2958000 3 364000
293000 9025000 3 770000
92000 215000
453000 267000
551 000 105258000
Anslagsframställning jämte kom,plettering har avgivits av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ). UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.
152¶Andamål
2 Förändringar av anslagslek-
nisk natur 2.1 Medel för gemensamma
funktioner, UL
Summa under 2
Konsekvenser av tidigare beslut
3.1 3.2
3.3¶Bildlärarlinjen, UUm Fritidspedagoglinjen, UUm, HLS
Förskollärarlinjen, UU, HLS, UG, HB, HE/V, ULi, HJ, HH, HT/U, HLu, HS/H, UHÄ
3.4¶Grundskollärarlinjen, inriktn 1-7, HLS, HF/B, ULi, HJ, UL, HKr, HV, UG, HKs, UUm, HLu, HS/H, UU, HG/S, HK
Grundskollärarlinjen, inriktn 4-9, HLS, UU, ULi, UL, UG, HKs, UUm
Kostnad budgetåret
1991/92 (tkr.)
117 117
+ 1042
+ 4157
+ 36748
+ 40515
Prop. 1
[990/91:100
Bil. 10
.Ändamål
Kostnad
budget-
året
1991/92
(tkr.)
3.5¶Hushållslärarlinjen UUm
- 569
3.6¶Idrottslärarlinjen, HÖ
- 1378
3.7¶Musiklärarlinjen
ettämnes, SMH, UG, HLu
+ 2 220
tväämnes, SMH, UL. UG,
HLu
- 4416
3.8¶Slöjdlärarlinjen, ULi
- 2655
3.9¶Ämneslärarlinjen, HLS, UU,
ULi, UL, UG, UUm, HKs
-13153
3.10¶Frigjorda resurser vid reducerad antagning 1987/88
Bamavårdslinjen, UU
- 167
Hushållslärarlinjen, UUm
- 570
Idrottslärarlinjen, HÖ
- 920
Musiklärarlinjen, ettämnes
SMH
- 1267
tvåämnes, UL, UG. HLu
- 2205
Textillärarlinjen, UG
- 1140
Ämneslärarlinjema, HLS,
UU. ULi, UL, UG, HKs,
UUm
-19672
3.11¶Planeringsmedel, UU, HG/S
HK
- 4408
Summa under 3
+ 32257
Summa punkterna 2-3
-i-32140
' HLS=högskolan för lärarutbildning i Stockholm, KF=konstfackskolan, SMH=musikhögskolan i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HE/V=högskolan i Eskilstiina/Västerås, HF/B=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro, ULi=universitetet i Linköping, HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HH=högskolan i Halmstad, HK=högskolan i Kalmar, HKr=högskolan i Kristianstad, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HB= högskolan i Borås, HKs=högskolan i Karlstad, HT/U= högskolan i Trollhättan/Uddevalla, UUm=universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå, HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand.
UHÄ hemställer att
1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,
2. under reservationsanslaget D 8. Utbildning för undervisningsyrken anvisas för budgetåret 1991/92892 813000 kr. med av UHÄ angiven för delning på anslagsposter.
Föredragandens överväganden
Jag ansluter mig till universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) förslag till förändringar under detta anslag. I huvudsak innebär förändringama en uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets budgetproposition. Förändringama i sin helhet och fördelningen på anslagsposter framgår av sammanställningen.
Under anslaget B 6. Fortbildning m. m. har statsrådet Persson beräknat andraårskostnadema för de åtgärder för att förbättra tillgången på lärare i ungdomsskolan som behandlades i förra årets budgetproposition (prop. 1989/90, bil. 10, s. 119, UbU 22, rskr. 233).
153 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Planeringsramar för sektorn för utbildning för undervisningsyrken budgetåret 1991/92
Lllbildningslinje/poäng HLS Kon.sl- SMH Upp- Eskils- Falun/ Gävle/ Örebro Lin- Jön- Lund/
fack sala tuna/ Bor- Sand- köping köping Malmö
Västerås länge viken
Barnavårdslärarlinjen, 120
Bildlärarlinjen, 120 24
270¶Folkhögskollärarlinjen, 40
Fritidspedagoglinjen, 100 154
Förskollärarlinjen, 100 708 60
Grundskollärarlinjen, 140-180 grenen för utbildning av
lärareföråk 1-7 240 120 120 120 120 120 144
grenen för utbildning av lärare för åk 4-9 222 136 120 125
Handels- och kontors lärarlinjen, 40 24 24
Hushållslärarlinjen, 120
Idrottslärarlinjen, 120 69 36
Industri- och hantverks lärarlinjen, 40 148 124
Musiklärarlinjen, 160 52 30 32
Slöjdlärarlinjen, 40 48
Slöjdlärarlinjen, 120 36
Studie- och yrkesoriente ringslinjen, 120 30 60
Textillärarlinjen, 120 12
Vårdlärarlinjen, 60 96 48 32 72
Ämneslärarlinjen
160-220 50 42 20 40
Ämneslärarlinjen, 40 40 20 20 30
LäraHinjen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel*, 20 72
Specialpedagogiska påbygg nadslinjen*, 40-60 192 96
Pedagogik/metodiklärar linjen*, 20 18
Summa 1991 24 52 510 204 258 294 258 711 300 1 113
154 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Utbildningslinje/poäng
Halm-
Kal-
Kris-
Växjö
Göte-
Borås
Karl-
Troll-
Umeä
Luleå
Sunds-
Sum-
stad
mar
tianstad
borg
stad
hättan/ Uddevalla
vall/ Härnösand
ma
Barnavårdslärarlinjen, 120 Bildlärarlinjen, 120 Folkhögskollärarlinjen, 40 Fritidspedagoglinjen, 100 Förskollärarlinjen, 100 Grundskollärarlinjen, 140-180 grenen för utbildning av lärare för åk 1 - 7 grenen för utbildning av lärareföråk 4-9 Handels- och kontorslärarlinjen, 40 Hushållslärarlinjen, 120 Idrottslärariinjen, 120 Industri- och hantverkslärarlinjen, 40 Musiklärarlinjen, 160 Slöjdlärarlinjen, 40 Slöjdlärarlinjen, 120 Studie- och yrkesorienteringslinjen, 120 Textillärariinjen, 120 Vårdlärarlinjen, 60 Ämneslärarlinjen, „ 160-220 Ämneslärarlinjen, 40 Lärarlinjen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel, *20 Specialpedagogiska påbyggnadslinjen, 40-60 Pedagogik/metodiklärarlinjen*, 20
Summa
30 120
30 120
30 138
60 120
84 300
60 150
30 120
36 150
30 120
958'
3 3062
144
12 12
120 36
24 96
40 30
120 18
120 60
60 12 48
20 10
132 30
120 36
180*
212 150
150
270
288
300
1215
60
390
60
760
348
306
9862 Påbyggnadslinje
Härav avser minst 50 platser 50-poängsutbildning.
Härav avser minst 550 platser 50-poängsutbildning och minst 167 platser i Stockholm, Eskilstuna/Västerås, Linköping, Lund. Växjö och Göteborg utbildning för tvåspråkiga studerande. Därutöver finns 120 platser att fördelas av universitets- och högskoleämbetet.
Härav avser högst 45 platser specialidrottslärarutbildning. Härtill kommer 30 platser landstingskommunal högskoleutbildning i Arvika.
155¶För att möjliggöra en ökning av dimensioneringen och förbättra utnytt- Prop. 1990/91:100 jandet av platser på grundskollärarlinjen kommer jag att föreslå vissa Bil. 10 särskilda åtgärder. Mina förslag i fråga om nybörjarplatser (exkl. gmndskollärarlinjen) för budgetåret 1991/92 på linjer för utbildning inom sektorn framgår av tabellen över planeringsramar.
Grundskollärarlinjen
Antalet nybörjarplatser på gmnd<;kollärarlinjen var under budgetåret 1989/90 2952, därav 1 980 på grenen för utbildning av lärare för årskurserna I —7 och 972 på grenen för utbildning av lärare för årskurserna 4 — 9. Under innevarande budgetår har de särskilda medel som anslagits under anslaget B 8. Fortbildning m. m. (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 119, UbU 22, rskr.233) använts för att bl.a. öka dimensioneringen av grundskollärarlinjen vid sådana högskoleenheter, där antalet kvarstående behöriga sökande har medgivit detta.
Antalet antagna på grundskollärarlinjen har ökat mycket kraftigt sedan starten. När utbildningen var ny år 1988 antogs ca 1800 studerande. Antalet antagna ökade ytterligare 1989 och under 1990 räknar jag med att det kommer att finnas ca 3 500 antagna på utbildningslinjen. Antalet kan komma att öka ytteriigare då sökandeintresset inför vårterminen 1991 är mycket stort.
Det finns fortfarande obesatta platser i utbildningen. De finns framför allt inom fördjupningen matematik och naturorienterande ämnen på inriktningen mot årskurserna 1—7 samt inom specialiseringen praktiskt-estetiskt ämne och annat ämne på inriktningen mot årskurserna 4 — 9. Antalet antagna till fördjupningen matematik och naturorienterande ämnen på inriktningen mot årskurserna 1—7 har dock ökat med 84% sedan starten 1988.
Jag vill erinra om att särskilda medel för kurser i barnkunskap, hemkunskap och idrott har anvisats under anslaget D 10. Lokala och individuella linjer och fristående kurser (prop. 1987/88:100, bil.lO, s. 276-277, UbU25, rskr. 333).
Det är också svårt att rekrytera studerande till fördjupningen gmndvux på inriktningen mot årskurserna 1-7. Jag avser därför att närmare behandla dessa frågor i den planerade propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
För att möjliggöra en ytterligare ökning av dimensioneringen på gmndskollärarlinjen under budgetåret 1991/92 har statsrådet Persson tidigare i dag föreslagit att ytterligare medel som kan användas för bl. a. utökat antal nybörjarplatser anvisas under anslaget B 6. Fortbildning m. m.
Enligt min mening bör regeringen bemyndigas att under budgetperioden öka dimensioneringen av gmndskolläramtbildningen. Jag avser att i samråd med statsrådet Persson återkomma till regeringen med ett uppdrag till UHÄ att avgöra till vilka högskoleenheter utbildningsplatserna skall lokaliseras. Detta innebär att de högskoleenheter som har ett överskott på sökande kan få utökad planeringsram när alla platser fyllts.
De högskoleenheter som under budgetåret 1990/91 har lyckats uppnå 156
sin ursprungliga planeringsram och därtill antagit studerande utöver ra- Prop. 1990/91:100 men bör enligt min mening kunna planera för minst samma antal utbild- Bil. 10 ningsplatser under budgetåret 1991/92. Därigenom kan planeringen av utbildningen och lokalanvändningen underlättas.
1 propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr.76) betonades behovet av att öka samverkan mellan högskolan och skolan och därigenom förstärka kvaliteten i läramtbildningen. Detta kan ske på många sätt. Både praktiken i lärarutbildningen och högskolans deltagande i lärarfortbildningen bidrar till fördjupade kontakter. Dessutom kan läramtbildarna delta i utvecklingsarbete eller delta som en särskild resurs i planerings- och utvärderingsarbete i skolan. Jag anser det viktigt att former för en fördjupad samverkan utvecklas och avser att återkomma till regeringen med ett uppdrag till UHÄ med detta syfte. Jag räknar med att särskilda kostnader som kan vara förbundna med läramtbildamas medverkan i skolan skall kunna bestridas från medel som tidigare anvisats för särskilda åtgärder inom lärarområdet (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 119, UbU 22, rskr. 233).
Specialpedagogiska påbyggnadshnjen
Under budgetåret 1991/92 kommer den nya specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen att vara fullt utbyggd. Jag har därvid räknat med att samtliga resurser som frigjorts för planerings- och utvecklingsarbete under föregående budgetår skall användas i utbildningen. Jag har räknat med att dessa medel skall disponeras av universiteten i Lund (+ 195000 kr.) och Göteborg (+ 955 000 kr.). Resterande medel bör stå till UHÄ:s disposition för de påbyggnadskurser som skall kunna anordnas i anslutning till linjen ( + 2 880000 kr.).Kostnaderna för högskoleenheternas antagning av studerande till utbildningen ryms inom ramen för anvisade medel.
Lärarutbildning för gymnasieskola och gymnasial vuxenutbildning
Jag avser att återkomma till gymnasielärarutbildningen i samband med den planerade propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen. I det sammanhanget kommer jag även att behandla studie- och yrkesorienteringslinjen.
Den 1 juli 1988 inrättades en ny allmän linje i trä- och metallslöjd om 120 poäng med lokalisering till Linköping. Antagning till utbildning på slöjdlärariinjen, 40 poäng, skall göras sista gången till vårterminen 1991 (UbU 1987/88:25, rskr. 333). Med tanke på svårigheterna att rekrytera till slöjdlärariinjen, 120 poäng, anser jag att utbildning på slöjdlärariinjen, med varierande omfång, bör anordnas övergångsvis för att utbilda obehöriga slöjdlärare.
övriga frågor Prop. 1990/91:100
För ersättning till kommun som bereder studerande vid studie- och yrke-sorienteringslinjen praktik har medel beräknats i 1990 års budgetproposition (prop, 1989/90:100, bil. 10, s. 274) för berörda högskoleenheter. Under innevarande budgetår har nytt avtal om ersättning slutits. Kostnadema härför ryms inom ramen för anvisade medel.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
16. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad jag har förordat,
17. bemyndiga regeringen att ändra planeringsramen för gmndskollärarlinjen utifrån de skäl som jag har angett,
18. till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1007 063 000 kr.
D 9. Utbildning för kultur- och informationsyrken
1989/90 Utgift 260 519000 Reservation -26 884000'
1990/91 Anslag 289889000
1991/92 Förslag 334468000
' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser gmndläggande utbildning för kultur- och informationsyrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer m. m. inom denna yrkesutbildningssektor. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.
158 A nslagsfördelning
Prop. 1990/91: - Bil. 10
100¶Högskoleenhet/ändamål
1990/91
Beräknad
Varav
än
dring
löne- och pris-
1991/92
omräkning
Föredraganden
Universitetet i Stockholm
15 739000
+ 2 383000
2 262000
Danshögskolan
+
1 148000
Dramatiska institutet
+ 3882000
3 263000
Grafiska institutet och
institutet för högre
kommunikations- och
reklamutbildning
+
486000 Konstfackskolan
+
5 135000
4 760000
Konsthögskolan
15 242000
+
2 779000
Musikhögskolan i Stockholm
+
2682000 Operahögskolan i Stockholm
5 243000
+
1 122000
Teaterhögskolan i Stockholm
7 580000
+
1216000 Universitetet j Uppsala
+
2 893000
Högskolan i Örebro
2 791000
+
415000 Universitetet i Linköping
3 858000
+
558000 Högskolan i Jönköping
+
82000 Universitetet i Lund
29 756000
+
3 984000
3606000 Högskolan i Kalmar
4 721000
+
399000 Högskolan i Växjö
2 634000
+
367000 Universitetet i Göteborg
+
8 378000
7 306000
Högskolan i Borås
+
2 108000
2084000 Högskolan i Karistad
2 708000
+
308000 Universitetet i Umeå
+
2 804000
1674000 Högskolan i Luleå
+
214000 Högskolan i Sundsvall/Här-
nösand
+
218000 Gemensamt för de
konstnärliga högskolorna
+
59000 Antagningskostnader för
vissa konstnärliga ut-
bildningar
+
32000 Utbildning i svenska för
vissa invandrare
+
158000 Till UHÄ:s disposition
-
0 Summa kr.
289889000
+ 44579000
40191000
Anslagsframställning jämte komplettering har avgivits av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ). UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.
159 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
NOOOr-t-OOOOvr-.Tj-— r.jr.tr.4r.tNOr*i — — r.t"/
O O
Tt |ONr-OTtNOOt—rNlw-)NrNtf— —
J, :4
) >< O u-i njD (N ) 5 _ _ _
oo NO oo Tt
o
o
oo
* Jli
oo E
c ._ »
i.e!-
5 "
3.-= O
■ X) J
— 3 Oil CO t/1 C
t:: "O ■-
" X3
Qcuo:
E2
•~o =
.c r- .>
u ii ojs
T3 . c
. i:'E
t*- -* aj
ra T3 t:
o
■* J
— aj
■ Si c c i2
't ra (/,
■u.2?
o o
o c > o „ o H ')
Seco
i- u .
;0;0
lo'c
:- E 1 O c l°° o
5 C
-So
o o » S «J
vo r-- — -'
r-~ —
! ~ = g . idu-O-
= o tn ro
_ E-OJ ra ■-'c'-a
;; e e e JO e e e .E-5-p
E bi-
■ c
j3 o
c o "5
■—■—-—■—■—■— ■ irflH .;> i'ora
5 "
■=«,
E 15 c"
. : c ■ t/1 ■— t
w c -3 ■
:« DO o ■
.S .O s < aa m (
o
O O
" ■== :d
— v£3 O .X,
- — o ."z; c .(i c OJ c: . c
? OJ tS .c
" c --
> :r: c .o ? S 1- ■-
S pee
£ c3 c c
c/1 _.. OJ o c t.: ''
o ;-. E .E
160 Prop. 1990/91:100 Bil. 10
TT O O ** On
------ Tj- IT)
—■ «/~i r* 0 -
! J
O O O O
i ::;; "2 ■■;? c -
Zj. f
• o wo in
° §113
I- :nj o U O a ■O o_ j
Q.OO ,
i/~i o » » r- m o "O - — r-i fi
1 _ ra a
5 ä? E "
• = c >
=5 "5 't- « : c 5 y c I
r m iri IT)
E
O O O O
vo — r- r-
: 2 E
B a c c ( . = O O I
o
Tt .----- ■
Z x>
c oo OJ -jz
*z c
a
.S i>
o
igal
njer
injen. 1 enskapl m för li
c o
ra > Ul
ra
c c
i
t o c
3 'm «J
o
— ■- c
0;
3¶OJ ro
_c
iao.
£ E i 11
- r 3 T3 , M S 2 '
11 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 10
Rättelse: S. 164 mittentabell rad 23 och 30 ändrade belopp S. 166 rad I, 24, 32
ändrade siffror.
Prop.]
1990/91:100
Bil. 10
Ändamål
Kostnad
Ändamål
Kostnad
budget-
budget-
året
året
1991/92
1991/92
(tki
-.)
(tkr.)
2 Förändringar av anslagstek-
3.5¶Informationslinjen, HÖ, HV,
nisk natur
HKs, HJ, HS/H
+ 2029
2.1¶Medel för gemensamma
3.6¶Informationslinjen, HÖ, HV,
funktioner, UL
+
72¶HKs, HJ, HS/H
+ 345
2.2 Bibliotekarielinjen, HB,
3.7¶Religionsvetenskapliga-
UUm (särskild framställning
linjen, UU, UL
- 483
september 1990)
3.8¶Konservatorslinjen, UG
+ 196
Summa under 2
+
3.9¶Kompetensutveckling i design, UHÄ
-4000
3 Konsekvenser av tidigare be-
3.10¶Utrustning till grundutbild-
slut
ning
+ 3400
3.1¶Linjen för fri konst. UUm
0¶Summa under i
+ 4144
3.2¶Designlinjen, UUm
+
3.3 Päbyggnadsutbildning i mu-
Summa punkterna 2-3
+ 4216
sik, SMH, UL, UG
+
3.4¶Journalistlinjen, HS/H
+ 1887
' SMH=musikhögskolan i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HÖ=högskolan i Örebro, HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HKs=högskolan i Karistad, UUm=universitetet i Umeå, HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand, HB= högskolan i Borås
UHÄ hemställer att
l.de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktingen av verksamheten fullföljs,
2. planeringaramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,
3. under reservationsanslaget D9. Utbildning för kultur- och informationsyrken för budgetåret 1991/92 anvisa 294 102000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.
Föredragandens överväganden
UHÄ:s förslag till förändringar under detta anslag innebär i huvudsak en uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets budgetproposition. Jag ansluter mig till UHÄ:s förslag. Förändringarna i sin helhet och fördelningen på anslagsposter framgår av sammanställningen.
I enlighet med mina uttalanden i förra årets budgetproposition kommer dimensioneringen av utbildningen inom sektorn för kultur- och informationsyrken att vara oförändrad under treårsperioden 1990/91-1992/93. Mina förslag i fråga om nybörjanlatser för budgetåret 1991/92 på linjer för utbildning inom sektom framgår av tabellen över planeringsramar. Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högskoleenhet, under b) planeringsramar per grupp av linjer och högskoleenhet tillsammans med ett underlag i form av beräknad antagning per linje och högskoleenhet.
162¶En särskild utredare har nu tillkallats för att göra den översyn av högsko- Prop. 1990/91:100 lans konstnärliga utbildning som jag anmälde i förra årets budgetproposi- Bil. 10 tion. Enligt direktiven skall arbetet leda fram till en samlad utvecklingsplan med förslag om mål, inriktning och struktur för samtliga utbildningar och om fördelningen av ansvar och resurser mellan högskoleorter och högskoleenheter. Arbetet skall vara avslutat i sådan tid att regeringen kan ta ställning till förslagen inför den budgetperiod som inleds med budgetåret 1993/94.
En särskild översyn har gjorts av verksamheten vid dramatiska institutet och behandlas i betänkandet (SOU 1990:104) DI - en högskola i utveckling. Remissbehandlingen av förslaget pågår.
UHÄ:s förslag till fortbildning och vidareutbildning av museitjänste-män, som också anmäldes i förra årets budgetproposition, har mött invändningar från ansvarsmuseernas sida. Framför allt har ansvarsmuseerna invänt mot att huvuddelen av verksamheten skulle förläggas till universitetet i Umeå. Föregen del drar jag därför slutsatsen att det inte är lämpligt att genomföra verksamheten i den föreslagna formen.
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (289889000 + 44 579000=) 334468000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
19. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet med var jag har förordat,
20. till Utbildning jör kultur- och informationsyrken för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 334468000 kr.
D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser
1989/90 Utgift 554642000 Reservation -42 672000'
1990/91 Anslag 664 564000
1991/92 Förslag 739826000
' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser dels utbildning på lokala och individuella utbildningslinjer samt fristående kurser vid de statliga högskoleenheterna (motsv.) inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, dels forskningsanknytning av utbildningen inom hela högskolan.
163 A nslagsfördelning
Högskoleenhet/ändamål 1990/91
Beräknad ändring Varav 1991/92 löne-och pris-
omräkning
Föredraganden
Prop. 1990/91:100 Bil. 10
+ + + + + +
+ 413000
+ 8 522000
+ 550000
- 338000
+ 2 778000
+ 1933000
+ 3024000
- 525000 + 8628000 + 1279000 + 1602000
+ 928000
+ 100000
+ 1 870000 + 10375000
- 460000 + 1089000 + 3 176000 + 1027 000
83000 + 9213000 + 1016000
+ 2 150000
+ 758000
+ 111 000
- 1277000
- 2 345000 + 75262000
Universitetet i Stockholm Tekniska högskolan i
Stockholm Karolinska institutet Högskolan för lärarutbildning i Stockholm Danshögskolan Dramatiska institutet Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning Konstfackskolan Konsthögskolan Musikhögskolan i Stockholm Operahögskolan i Stockholm Teaterhögskolan i Stockholm Högskoleutbildning på
Gotland Universitetet i Uppsala Högskolan i Eskilstuna/
Västerås Högskolan i Falun/Borlänge Högskolan i Gävle/
Sandviken Högskolan i Örebro Universitetet i Linköping Högskolan i Jönköping Universitetet i Lund Högskolan i Halmstad Högskolan i Kalmar Högskolan i Karlskrona/Ronneby Högskolan i Kristianstad Högskolan i Växjö Universitetet i Göteborg Chalmers tekniska högskola Högskolan i Borås Högskolan i Karistad Högskolan i Skövde Högskolan i Trollhättan/
Uddevalla Universitetet i Umeå Högskolan i Luleå Högskolan i Sundsvall/
Härnösand Högskolan i Östersund Långdistansundervisning Till UHÄ:s disposition Till regeringens disposition
Summa
10851000 1 544000
167000 919000 458000 219000 222000 375000
3081000 75 745000
11733000 13 395000
18 609000 22 127000
8 396000 68 726000 10141000 13 282000
9 126000
7 114000 14631000 75437000
3 969000
9 784000 17 438000
9 562000
4815000 68 214000
8 824000
19 535000 9432000 1051000 7093000
5034000 664564000
17 898000
1 105000 121000
+ 18416000
+ 182000 + 128000
+ 479000 459000 + 101000 99000 + 217000 209000
22000 92000 39000 23000 18000 31000
21000 87000 37000 22000 17000 30000
400000 8 724000
1 709000 1034000
1021000 2617000
2 927000 921000
1 234000 1213000
492000 1046000 2951000
2 649000 1075000
111000 523000
609000 84818000
Anslagsframställning har avgivits av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ).
UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.
-5412 + 5247
Ändamål
2 Förändringar av anslagslek-
nisk natur 2.1 Medel för gemensamma
funktioner, UL
Summa under 2
3 Konsekvenser av tidigare be-
slut
3.1¶Avveckling av lokala ingenjörslinjer (till D 5) KTH, UU, HE/V, HF/B, HJ, HKr, CTH, HKs, HT/U, HS/H
3.3¶Täckning av kostnader för internationella ekonomlinjen (tillD6), UG
3.4¶Resurser till påbyggnadslinje i socialt arbete (till D 6), HÖ, Hös
3.5¶Avveckling av lokala informationslinjer (till D 9), HÖ, HV, HKs, HJ, HS/H
Kostnad budgetåret
1991/92 (tkr.)
+ 165 + 165
-9 590
- 504
- 716 -2029
Bil. 10
Andamål
Kostnad
budget-
året
1991/92
(tkr.)
3.6¶Lokala linjer i Bergslagen:
Elkraftteknisk linje, HE/V
+ 812
Linjen för hydraulik med
styrkteknik, HF/B
+ 556
Material- och produktions-
teknisk linje, samt dataingen-
jörslinjen, HG/S
+ 1925
Skogsindustrilinjen, HKs
+ 1970
3.8¶Verksamhet inom kemiom-
rådet (från D 5), HS/H
+ 912
3.9¶Resurser för lokal påbyggnadslinje på ADB-linjen
(från D 6) HV
+ 67
3.10¶Fristående kurser i religionsvetenskapliga ämnen
(från D 9), UU, UL
+ 503
3.11¶Fortsatt regionalpolitisk sats-
ning, HK/R
+ 672
Summa under 3 Summa punkterna 2-3
KTH= Tekniska högskolan i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HE/V=högskolan i Eskilstuna/Västerås, HF/B=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro, HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HK7R= högskolan i Karlskrona/Ronneby HKr=hög-skolan i Kristianstad, HV= högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, CTH=Chalmers tekniska högskola, HKs=högskolan i Karistad, HT/U= högskolan i Trollhättan/Uddevalla, HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand,HÖs=högskolan i Östersund, LångDiU=långdistansundervisning
UHÄ hemställer att
1. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktningen av verksamheten fullföljs,
2. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,
3. under reservationsanslaget Dl 1. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser anvisas för budgetåret 1991/92659 317000 kr.med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.
165¶Planeringsramar för lokala och individuella linjer samt fristående kurser Prop. 1990/91:100
budgetåret 1991/92. Bil. 10
Högskoleenhet (motsv.)
årsstudie-
platser
1. Universitetet i Stockholm
8655'
2. Tekniska högskolan i Stockholm
3. Karolinska institutet
4. Högskolan för lärarutbildning i
Stockholm
5. Danshögskolan
6. Dramatiska institutet
7. Grafiska institutet och institutet för
högre kommunikations- och reklam-
utbildning
8. Konstfackskolan
9. Konsthögskolan
10. Musikhögskolan i Stockholm
11. Operahögskolan i Stockholm
12. Teaterhögskolan i Stockholm
13. Högskoleutbildning på Gotland
14, Universitetet i Uppsala
15. Högskolan i Eskilstuna/Västerås
16. Högskolan i Falun/Boriänge
17. Högskolan i Gävle/Sandviken
18. Högskolan i Örebro
1 150
19. Universitetet i Linköping
20. Högskolan i Jönköping
21. Universitetet i Lund
22. Högskolan i Halmstad
23. Högskolan i Kalmar
24. Högskolan i Kariskrona/Ronneby
25. Högskolan i Kristianstad
26. Högskolan i Växjö
27. Universitetet i Göteborg
5 450
28. Chalmers tekniska högskola
29. Högskolan i Borås
30. Högskolan i Karlstad
31. Högskolan i Skövde
32. Högskolan i Trollhättan/
Uddevalla
33. Universitetet i Umeå
3 450
34. Högskolan i Luleå
35. Högskolan i Sundsvall/Härnösand
36. Högskolan i Östersund
37. Längdistansundervisning
200 Summa
39935
' Härutöver kommer verksamhet dels vid tolk- och översättarinstitutet, dels med teckentolkar i en omfattning som motsvarar 290 årsstudieplatser.
Avvikelser från planeringsramarna skall anmälas till universitets- och högskoleämbetet.
Föredragandens överväganden
Mina liksom också UHÄ:s förslag till förändringar av detta anslag innebär i stort sett en uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets budgetproposition. Förändringarna för anslaget som helhet och fördelningen på anslagsposter framgår av sammanställningen.
1 takt med att den nya tvååriga ingenjörsutbildningen byggs ut avvecklas lokala ingenjörslinjer vid ett antal högskolor, framför allt vid de mindre 166
och medelstora enheterna. Denna fråga har jag redan anmält under anslå- Prop. 1990/91:100 get D 5. Utbildning för tekniska yrken. Avvecklingen leder till en forts