1.1. Den internationella bakgrunden

Omvärldensbetydelse för den svenska utvecklingen har ökat kraftigt under det gångna årtiondet. Den kommer att tillta ytterligare, inte minst genom de politiska förändringama och den ekonomiska integrationen i Europa. .

Vid den europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november 1990 lades grunden till en ny säkerhetsordning i Europa. I Öst- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark- nadsnadsekonomi. Inom EG har samarbetet fördjupats.

Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett omfattande avtal om ekonomiskt samarbete har nu nått fram till ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA togs väsentliga steg mot ett avtal.

Regeringen förklarade i skrivelse till riksdagen hösten 1990 (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa- politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Bak- grunden var den positiva och snabba utvecklingen i Europa. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Euro- peiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i Utrikesnämn- den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

En konsekvens av den internationella utvecklingen är att handeln mel- lan länderna ökar och att konkurrensen skärps. Detta förbättrar förutsätt- ningama för den ekonomiska tillväxten men ställer samtidigt krav på strukturell förnyelse inom länderna. Men intemationaliseringen skapar framför allt möjligheter. Särskilt gäller detta för länder som i likhet med Sverige länge byggt sitt välstånd. på handel med omvärlden. Våra företag har utvecklats i en intensiv ut- ländsk konkurrens och har goda möjligheter att ta vara på de fördelar som den ökade internationella integrationen medför.

1.2. Den svenska ekonomin - starka sidor och svaga

Den svenska ekonomin präglas av problem. Men den har också en rad starka sidor. Den ekonomiska politiken måste baseras på en samlad be- dömning av alla dessa faktorer.

Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är inflationen. Den med— för att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin fun- gerar sämre. Därmed hotas den fulla sysselsättningen. Inflationen leder också till omfattande och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter. I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämp- ningen överordnas andra ambitioner och krav.

Den ekonomiska tillväxten är för låg. Under 1980-talet har visserligen tillväxten varit i nivå med jämförbara industriländers. Till skillnad från tidigare decennier under efterkrigstiden har emellertid tillväxten i stor

• Sida 63
•  Original

utsträckning burits upp av en snabb sysselsättningstillväxt. Produktivitets- tillväxten har särskilt under senare år varit mycket svag.

Bytesbalansen har under flera år försvagats. Det sammanhänger i hög grad med den försämrade konkurrenskraften. Men det är också en följd av att svenska företags investeringar i utlandet har ökat, inte minst i aktier och fastigheter. Delvis är detta en naturlig följd av näringslivets intemationalisering. Det återspeglar också delvis finansiella omplacering- ar av engångskaraktär.

Sparandet i ekonomin är otillräckligt. Även när sparandet var som högst under 1980-talet var det inte i nivå med de bästa åren på 1960- och 1970-talen. Hushållens sparande ökar nu samtidigt som sparandet i den offentliga sektorn upprätthålls. Men detta är inte tillräckligt för att finansiera de nödvändiga investeringarna; det är nödvändigt att återställa konkurrenskraften och att förbättra sparandet också i företagssektom.

Men den svenska ekonomin har också starka sidor som ger goda för- utsättningar för högre tillväxt och ökat välstånd under 1990—talet:

Sverige tillhör de länder som har allra högst levnadsstandard. Väl- ståndet är också jämnare fördelat än i något jämförbart land. Arbetslöshe- ten är låg och i ett internationellt perspektiv fungerar vår arbetsmarknad väl. Det offentliga trygghetssystemet bidrar till att underlätta de omställningar som är en förutsättning för en väl utvecklad och växande ekonomi. '

En annan stark sida är näringslivets finansiella ställning. Efter en lång period med goda vinster är soliditeten god. Investeringarna har under en rad år varit höga, vilket ger goda förutsättningar för en expansion när kostnadsläget har anpassats till vad som råder i omvärlden. Den svenska industrins struktur är väsentligt bättre än i början av 1980-talet.

De ofentliga finanserna är också starka. De offentliga utgiftemas andel av BNP har nedbringats från ca 67 % 1982 till ca 61 1/2 % år 1990. Statsbudgeten, som 1982 visade ett underskott på 13 % av BNP, är i dag i balans.

De struldurella reformer som genomförts eller beslutats kommer att få gynnsamma effekter under hela 1990-talet. Viktigast är skattereformen, som skapar helt nya villkor för arbete, sparande och produktion i Sve- rige. Jordbruket, transportnäringen och de finansiella marknaderna är föremål för avreglering. Inom den offentliga sektorn genomgår flera viktiga verksamheter en förnyelse. Det gäller bl.a. skolan, rättsväsendet, äldreomsorgen och socialförsäkringama.

1.3. Den ekonomiska politikens inriktning

Målen för den ekonomiska politiken ligger fast: full sysselsättning, eko- nomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö.

Den avgörande uppgiften för den ekonomiska politiken under de när- maste åren är att bygga en stark ekonomi, som tål de påfrestningar en föränderlig omvärld kommer att föra med sig under 1990-talet. Mot bakgrund av det ekonomiska läget och utsikterna för de närmaste åren bör följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:

• Sida 64
•  Original

1 . Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.

Det ligger i Sveriges intresse att existerande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs. Vår ekonomi har en sådan styrka att en fortsatt intemationalisering gynnar den ekonomiska tillväxten.

Intemationaliseringen innebär inte att behovet av politiska beslut min- skar. Tvärtom ökar betydelsen av att upprätthålla internationell konkur- renskraft samt ekonomisk och social stabilitet. Varje politiskt beslut blir viktigare än tidigare och vägvalen i den ekonomiska politiken måste i större utsträckning än tidigare göras med hänsyn till intemationalise- rrngen.

2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsut- vecklingen och stärka konkurrenskrajien för att härda sysselsättningen och välfärden. Om svenska varor och tjänster skall bli sålda måste de vara värda sitt pris. Det betyder inte att svensk export måste vara billigast eller svenska löner lägst. Kvalitet får kosta, effektiv produktion ger utrymme för goda löner. Men det finns en gräns där löneökningar och stagnerande pro- duktivitet inte uppvägs av andra faktorer. Den gränsen måste respekteras. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. För att värna sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken de närmaste åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas på statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som den konkurrensut- satta sektorn måste stärkas. De offentliga utgiftemas andel av bruttonatio- nalprodukten måste minskas för att göra det möjligt att på sikt sänka skattetrycket. På kort sikt spelar lönebildningen en avgörande roll för möjligheterna att återställa konkurrenskraften. Det nu framlagda förslaget till stabilise— ringsavtal utgör en nödvändig förutsättning för strävandena att hävda sysselsättning och välfärd. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja denna inriktning.

3. Den ekonomiska politiker: skall bidra till tillväxt genom att stimulera produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat och (Hemlig konsumtion begränsas. Investeringar är nödvändiga för att trygga framtida välstånd. De svarar i dag för drygt en femtedel av BNP; andelen har ökat avsevärt sedan 1980-talets början. Det gäller särskilt industrins investeringar, som har fördubblats. Trots detta ligger investeringarna under den nivå som behövs för att uppnå en långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren gäller det att säkra utrymmet för framtidssatsningar både i näringslivet och i den offentliga sektorn. Det innebär investeringar i den konkurrensutsatta sektom. Det innebär också investeringar i infrastruktur i form av ett effektivt transport- och kommunikationssystem liksom i utbildning och forskning.

• Sida 65
•  Original

lnvesteringama måste finansieras med sparande. Även om internatio- nella kapitalrörelser spelar en växande roll, och kan bidra till att utjämna svängningar i det svenska sparandet, är det nödvändigt att stärka det inhemska sparandet.

Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Regeringens politik syftar till att uppmuntra produktiva investeringar och till att öka sparandet. Äterhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Skattere- formen innebär att hushållen uppmuntras att minska sin skuldsättning och öka sitt sparande. Skattereformen innebär också att näringslivet får inter- nationellt sett goda villkor, vilket främjar lönsamhet och investeringar. .

4. Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor- en och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent hävdas. En rättvis fördelning av möjligheter i livet är ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Den jämlika fördelningen av möjligheter och av ekonomisk trygghet är något gott i sig. Rätt utformad bidrar den också till att hela samhällsekonomin fungerar bättre. Förutsättningen för att välfärdssystemen skall fungera är att de allra flesta har sin ekonomiska trygghet säkrad utan dem. När ekonomin ger det överväldigande flertalet arbete och utkomst, kan de generella trygg- hetssystemen vara stabila och generösa. Hög sysselsättning och tillväxt skapar goda förutsättningar för en ut- jämning. Arbete åt alla är ett mål för den ekonomiska politiken och ett allt mer kvalificerat arbetsliv är ett effektivt sätt att minska klassamhällets löneskillnader. När realinkomstema växer förbättras förutsättningarna för att genom skatter och överföringar omfördela välstånd mellan medborgar- na, och därmed ge alla möjlighet till ett värdigt liv. Utbildning, vård och omsorg av hög kvalitet kan då bli tillgänglig för alla människor på lika villkor. Det är arbetet som är grunden för välfärd och trygghet. Uppbyggnaden av de sociala försäkringssystemen måste utformas så att de ger goda mo- tiv för arbete. Arbetslinjen har präglat utformningen av arbetslöshetsför- säkringen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är väg— ledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbets- skadeförsäkringen som pensionssystemet. Aktiva åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön, förstärka rehabili- teringen och förhindra långvarig eller permanent utslagning ur arbetslivet.

5. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Mil jösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöför- störingen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer. Åtgärder för att förbättra miljön utgör ett viktigt inslag i den ekono- miska politiken. De måste ligga i linje med den ekonomiska politikens allmänna förutsättningar och mål. De måste samtidigt ha en sådan in- riktning att de bidrar till en uthållig tillväxt.

• Sida 66
•  Original

1.4. Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet

Insatserna för att bekämpa inflation och arbetslöshet måste göras över ett brett fält. Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen för hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet.

I det nuvarande ekonomiska läget måste finanspolitiken vara stram. Trots den vikande konjunkturen visar förslaget till statsbudget för bud— getåret 1991/92 balans mellan utgifter och inkomster. Regeringen redo- visar på en rad områden förslag om besparingar och inkomstförstärkning- ar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Särskilda insatser görs samtidigt på ett fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och åtgärder för bättre miljö. Statsutgiftemas ökning beräknas stanna vid 3,4 % jämfört med 10,6 % under budgetåret 1990/91.

Kommunernas och landstingens verksamhet svarar för den helt domine- rande delen av den offentliga verksamheten. Den sammanlagda volymtill- växten i den kommunala sektorn måste begränsas till högst 1 %. Rationa- liseringar och omprövningar i befmtlig verksamhet är därmed nödvän- diga.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte— stopp. Vad avser 1993 och 1994 är Kommunförbundet och Landstingsför- bundet överens med regeringen om att skattetrycket inte heller då skall öka och att den kommunala utdebiteringen inte bör höjas. Om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar efter 1992 eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli för hög är regeringen beredd att omedelbart föreslå ett förlängt skatte- stopp eller att på annat sätt begränsa kommunemas och landstingens möjlighet att expandera.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm— ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utgiftsökning än vad samhällsekonomin och kommunernas långsiktiga inkomster med- ger. Medlen bör senare återföras till konnnunema.

De offentliga utgifterna i förhållande till BNP har kraftigt reducerats under 1980-talet. 1982 uppgick utgiftemas andel av BNP till ca 67 %. Den har nu reducerats till drygt 61 %. De beslut som riksdagen redan fattat om förändringar bl.a. i socialförsäkringssystemet och i bostadsti- nansieringen skapar förutsättningar för att sänka utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren.

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 innehåller inga skatte- höjningar. Den samlade effekten av de tidigare fattade skattepolitiska besluten blir en sänkning av skattekvoten. Den beräknas sjunka från 56,5 % till 55,5 %. '

Det är regeringens uppfattning att de nuvarande problemen i den sven- ska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efter- frågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta

• Sida 67
•  Original

sätt som den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas. Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet.

Ansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter. Under senare år har lönekostnaderna stigit alltför snabbt och underminerat kon- kurrenskraft och sysselsättning. Det är nödvändigt att bryta denna ut- veckling och växla om från inflationslöner till reallöner.

Den av regeringen tillsatta förhandlingsgruppen presenterade i slutet av förra året ett förslag till stabiliseringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att lönenökningar utgår under första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader- na med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten av att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningama begränsas till 3 % genom stabiliSeringsavtalet.

För att långsiktigt klara sysselsättningen måste kostnadsutvecklingen under flera år vara långsammare i Sverige än i våra konkunentländer. På det sättet kan lönsamheten och konkurrenskraften återställas samtidigt som förutsättningar skapas för ett ränteläge i nivå med omvärldens.

Mellan löne- och prisbildningen finns ett nära samspel. I syfte att skapa goda förutsättningar för en uppslutning kring ett stabiliseringsavtal har förhandlingsgruppen haft överläggningar med företagen inom handeln. Företagen har lämnat utfästelse om en aktiv medverkan för att hindra prishöjningar.

Avgörande för prisbildningen är konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. Den ökade internationella integrationen bidrar till att pressa priserna i den svenska ekonomin. Ett brett åtgärdsprogram för ökad konkurrens har också inletts. Det omfattar bl.a. finansiella tjänster, tekovaror, jordbruksprodukter, transporter och byggmaterial. Regeringen kommer under våren i ljuset av GA'IT—förhandlingama att förelägga riksdagen förslag om en sänkning av gränsskyddet på jordbruksprodukter. Detta bör kunna bidra till sänkta matpriser. Förslag om att öka konkur- rensen inom inrikesflyget kommer också att läggas under våren.

Regeringens mål är att förena full sysselsättning med låg inflation. På längre sikt finns ingen motsatsställning mellan dessa mål. Varaktig full sysselsättning förutsätter att kostnaderna inte stiger snabbare i Sverige än i omvärlden.

De senaste årens höga inflation har underminerat sysselsättningen. De närmaste åren kommer att innebära stora påfrestningar på arbetsmarkna- den. Arbetslöshet är inte ett medel i den ekonomiska politiken. Det är företagens möjligheter att rekrytera personer med lämplig utbildning och erfarenhet som avgör om det skall uppstå inflationsdrivande flaskhalsar eller inte.

De som är eller riskerar att bli arbetslösa skall därför få samhällets stöd för att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1

• Sida 68
•  Original

Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den bidrar till inflationsbe- kämpningen. Därför skall insatser som leder till aktivt arbetssökande, yrkesmässig och geografisk rörlighet samt ökad kompetens ges förtur.

1.5. Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och sysselsättning

En hög och stabil tillväxt är ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken. Genom tillväxten skapas nya resurser som kan användas för att tillgodose individuella och gemensamma behov. Ekonomisk tillväxt är också nödvändig för att trygga sysselsättningen och bekämpa arbetslöshe- ten.

Tillväxtförutsättningama i den svenska ekonomin förbättras på ett av- görande sätt av den skatterefomi som nu har trätt i kraft. Arbete och sparande stimuleras samtidigt som produktionsresursema får en mer ändamålsenlig användning. Regeringen avser också under våren lägga fram en proposition där energipolitikens långsiktiga inriktning preciseras.

För att Sverige skall kunna ta vara på de möjligheter som den inter- nationella utvecklingen erbjuder, för att stärka konkurrenskraften och ta vara på människors vilja till arbete skall utbildningen byggas ut och för- bättras.

Gymnasieskolan bör reformeras och de yrkesinriktade linjerna byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Reformen bör inledas 1992 och genomföras successivt.

På lång sikt är forskning av hög kvalitet viktig för produktivitetens tillväxt. Den forskningspolitiska proposition, som regeringen lade fram våren 1990, innehöll åtgärder för att förbättra den vetenskapliga produk- tionen inom en rad områden. Examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefmansiering- en inom forskarutbildningen. Resursutnyttjandet i högskolan skall också ytterligare förbättras. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårs— perioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kun- na öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatsema inom hög- skolan bör också kunna uppnås.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar- betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Genom omdispone- ringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en'ny yrkesut- bildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Genom dessa insatser förbättras företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning.

lnvesteringama i näringslivet har varit mycket omfattande under slutet av 1980-talet. Det är angeläget att en hög investeringsnivå vidmakthålls i näringslivet under 1990-talet, särskilt med tanke på de nya villkor som den europeiska integrationen skapar. Utländska företag kan ge ett värde- fullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. De svenska reg-

Prop. 1990/91:100 Bil. 1

• Sida 69
•  Original

lerna för utlänningars köp och förvärv av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade intemationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren.

Som ett led i den ekonomiska politiken kommer regeringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna intesteringsfonder— na, dels ett friSIäpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Behovet av en förnyelse av infrastrukturen är stort. Utgångspunkten för dessa investeringar bör vara att de skall förbättra näringslivets konkur- renskraft, underlätta strävandena att skapa väl fungerande trafiksystem samt bidra till en bättre miljö.

Det är i stor utsträckning en uppgift för stat och kommun att svara för dessa investeringar. Men det är angeläget att finna former för en bred samverkan kring dem. Regeringen redovisade därför i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. avsättas för denna fond. Förslag om att inrätta fonden kommer att läggas fram i vår i an- slutning till de miljö- och tillväxtpolitiska propositionerna. Under bud- getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Under återstoden av 1990-talet bör fonden tillföras ytterligare minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag.

Regeringen tillkallade på våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att ide tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproble— men. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avdela 5,5 miljarder kr. till investeringar för bl.a. förbättrad tmjikmiliä i stor- städerna under 1990—talet.

1.6. Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och trygghet

Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att skapa en star- kare ekonomisk grund för välfärd och trygghet.

En mycket stor del av statens utgifter gäller välfärden i vid mening; vård, omsorg och utbildning, men framför allt pensioner, barnbidrag, försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessa utgifter växer snabbt på grund av automatik, t.ex. ett ökat antal pensionärer och allt fler barn, men också genom indexuppräkningar.

Grunden för välfärden och tryggheten är arbetet. Det är bara genom arbetet som vi kan skapa de resurser som behövs för en välfärd som omfattar alla, men ger mest åt dem som bäst behöver den.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är baserad på detta. Det är aktiva åtgärder som leder till arbete som skall komma i första hand. Kontantstöd är en viktig trygghetsåtgärd, men det skall komma i sista hand. Det skall finnas goda incitament för utbildning och arbete. Det är detta som avses med arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.

Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet. Det är

• Sida 70
•  Original

arbete, hälsa och ett aktivt liv som är det främsta målet och därför måste nya resurser i första hand satsas på omsorg, vård och rehabilitering.

En kraftfull och samordnad insats görs nu för en bättre rehabilitering. Det sker genom åtgärder för att undanröja farliga arbeten och förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena. Det sker vidare genom att resurser avdelas för rehabilitering och genom förändringar i sjukförsäkringen och tillkomsten av rehabiliteringsersättningen. Under vårriksdagen läggs för- slag fram baserade bl.a. på arbetsmiljökommissionens arbete.

1.7. Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt

Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekono- miska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra långsiktig balans mellan ekono- misk tillväxt och miljö.

Miljöpolitiken i Sverige har på många vis varit framgångsrik. De kom- mande årens miljöpolitik kommer att präglas av ökad intemationalisering, decentraliserat beslutsfattande och ökat miljöansvar inom alla samhälls- sektorer. Ett utbyggt internationellt samarbete ger oss nya möjligheter att påverka miljöpolitiken globalt och att utveckla en internationell strategi för en långsiktigt hållbar utveckling. Därmed kan stora framsteg göras på ett sätt som skapar likvärdiga villkor för företag i olika länder.

De kommande årens miljöpolitik kommer också att präglas av ett ökat miljöansvar inom varje sektor av samhället. De förändringar som nu genomförs av skattesystemet innebär att energikonsumtionen begränsas och att det blir dyrare att skada miljön. Ytterligare förslag som minskar miljöbelastningen kommer att presenteras i den miljöpolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram under vårriksdagen.

För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags— och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåver- kan och resursförbrukning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frå— gor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991.

5.1. Skattepolitiken

I Sverige genomförs nu en mycket genomgripande skattereform. Skatte- satserna sänks, beskattningen görs mera likformig och avdragen begrän- sas. Genom dessa förändringar kommer hushållens och företagens age- rande att i mindre utsträckning styras av skatteöverväganden. Skatterefor- men leder till en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av pro- duktionsfaktorer som arbete, kapital och energi. Samtidigt leder refor- men, särskilt på längre sikt, till ett större utbud av arbete och kapital. Därigenom uppnås väsentligt förbättrade villkor för tillväxt och framtida välstånd.

Den nya företagsbeskattningen skapar goda förutsättningar för inve— steringar och produktion i Sverige. I kombination med en reduktion av olika hinder för utländskt företagande och utländskt ägande i Sverige kan det nya skattesystemet bidra till att de utländska investeringarna i Sverige ökar.

Den ökade likformighet i skattesystemet som uppnås genom skatterefor- men skall bevaras. Krav från olika särintressen om att erhålla lättnader och undantag måste avvisas. Skattesystemets gnmdläggande uppgifter är att så effektivt som möjligt finansiera den offentliga sektorn och att på- verka fördelningen av levnadsstandarden. Andra mål får i huvudsak till- godoses utanför Skattesystemets ram.

Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktas på att befästa de framsteg som uppnås genom reformen:

1. Den väsentligt sänkta statliga inkomstskatten för arbetsinkomster får inte urholkas genom höjningar av andra skatter på arbete. Av bl.a. detta skäl har ett kommunalt skattestopp införts för 1991 och 1992 och överenskommelse träffats även för de efterföljande åren om att det kommunala skattetrycket inte skall höjas.

2. Moderniseringen av det svenska skattesystemet bör fullföljas genom att fårmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten reformeras. Skattereglema bör göras mera likformiga samtidigt som skattesatser- na sänks och skattebasema vidgas. Utrymmet för skatteplanering begränsas.

3. Regeringen avser att senare i är lägga fram förslag om s.k. rullande fastighetstatering. Genom att justera taxeringsvärdena successivt undviks de stora förändringar av taxeringsvärdena med längre mellanrum som kan uppkomma i dag.

5.2. Närings- och energipolitiken

Näringspolitiken skall bidra till att frigöra och stimulera ekonomins växt- kraft. Arbetet med att stärka och utveckla näringslivet måste ses i ett brett perspektiv. För att skapa gynnsamma förutsättningar krävs insatser inom många olika delar av samhällsekonomin. Fasta och långsiktigt be- stående spelregler skall utformas i frågor av stor betydelse för näringsli- vets utveckling. En särskild proposition med denna inriktning kommer att föreläggas vårriksdagen.

Frihandelspolitik, en arbetsmarknads- och socialpolitik som ökar ar- betskraftens rörlighet, god utbildning som höjer arbetskraftens kompe- tens, offentlig efterfrågan som stödjer teknologiska innovationer och en ändamålsenlig fysisk infrastruktur är exempel på offentliga åtgärder som medverkat till att utveckla Sverige som industriland. Det är regeringens avsikt att bygga vidare på denna grund.

För att förena en hög och stabil tillväxt med balans i de utrikes affärerna måste den konkurrensutsatta sektorn byggas ut. Det förutsätter i sin tur att lönsamheten förbättras. För att uppnå detta måste kostnadsök- ningstakten pressas ner till nivåer under omvärldens till dess att kon- kurrenskraften är återställd. Vidare måste produktiviteten förbättras.

För att stimulera investeringsverksamheten i näringslivet kommer rege- ringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfondema, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreser- vema. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Under senare år har svenska företags investeringar i omvärlden vuxit snabbt. Någon motsvarande ökning av utländska företags investeringar i Sverige har inte ägt rum. De svenska reglerna för utlänningars förvärv av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade intemationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Utländska företag kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. Om de utländska investeringarna i Sverige ökar förstärks också bytesba— lansen.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1

• Sida 85
•  Original

Näringslivet utvecklas och omvandlas genom att entreprenörer och företag på ett tidigt stadium förutser och anpassar sig till nya krav. Såda— na bedömningar måste göras nära marknaden. Konserverande, defensiva bransch— och företagsstöd är därför ingen framkomlig väg. Under 1980- talet har politiken på detta område lagts om. De defensiva industristöden uppgick när de var som störst vid början av 1980-talet till ca 12 miljarder kr. per år. De har nu i stort sett avskaffats.

Den industriella utvecklingen i Sverige har gynnats av en god och sta— bil tillgång på energi. Också industrins struktur har påverkats så att den är förhållandevis energiintensiv. Energipolitiken skall medverka till att energimarknadema blir effektiva. Förhållandena på energimarknadema skall vara sådana att förutsättningarna för en god internationell kon- kurrenskraft bevaras. Energisystemets utformning skall medverka till en god miljö och uthållig tillväxt. Regeringen har tagit initiativ till överlägg— ningar om riktlinjer för energipolitiken. Under våren avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om energipolitiken.

5.3. Forsknings- och utbildningspolitiken

Forskning, utbildning och kompetensutveckling har en nyckelroll i rege- ringens politik för att stärka näringslivets konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för att få en hög tillväxt i ekonomin. Samtidigt har na- turligtvis utbildningspolitiken bredare kulturella och sociala syften. Alla delar av utbildningsväsendet måste vara utformade så att de uppfyller högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl ungdomsskola som vuxenut- bildning, högskola och arbetsmarknadsutbildning. Det reformarbete som inletts på utbildningsområdet har därför en central roll i regeringens långsiktiga ekonomiska politik.

Regeringen har tidigare lagt fram ett treårsprogram för grundläggande forskning och högre utbildning. I 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90) angavs att examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen inom forskarutbildningen och av resurserna för vetenskaplig utrustning. Därmed genomförs den andra etappen i det treårsprogram som redovisa- des i forskningspropositionen.

I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) redovisades att ett arbete inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högsko- lan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatsema inom högskolan bör också kunna uppnås. De nordiska länderna har under året kommit överens om att ömsesidigt godkänna examina från högskoleutbildningar med en längd av minst tre år. En liknande överenskommelse eftersträvas i EES- förhandlingarna.

Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer bör nu byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Utbyggnaden föreslås inledas år 1992.

• Sida 86
•  Original

Denna förstärkning av utbildningen omfattar ca 40 000 elever, som på detta sätt får en bättre praktisk och teoretisk utbildning.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar— betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Det är särskilt vik— tigt mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu sker. Genom omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservatio- ner bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Denna utbildningssatsning bör fullföljas under det kommande budgetå— ret. Genom dessa insatser kan arbetslösheten begränsas och företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning förbättras.

5.4. Infrastrukturpolitiken

Investeringar i infrastruktur, dvs. vägar, järnvägar, hamnar och flygplat- ser samt telekommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets utveckling och tillväxt, samtidigt som de spelar en stor roll för de en- skilda medborgarnas levnadsvillkor.

Utgångspunkten för de insatser som nu görs för att stärka infrastruktu- ren skall vara att förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strä- vandena att skapa ett väl fungerande trafiksystem och bidra till en bättre miljö.

Den offentliga sektorn har ett övergripande ansvar för att bygga ut och underhålla en effektiv och väl fungerande infrastruktur. Staten satsar över budgeten ca 5,6 miljarder kr. per år på investeringar 1 vägar, järn- vägar och kollektiva trafikanläggningar. Till detta kommer investeringar på ca 8 miljarder kr. per år inom luftfarten och i telenätet, som finan- sieras utanför statsbudgeten genom avgifter.

Förutsättningama för att finansiera infrastrukturen har i viss mån för- ändrats. Det är inte möjligt att över statsbudgeten finansiera alla önsk- värda satsningar. Det är därför angeläget att finna nya former för en bred finansiell samverkan kring infrastrukturinvesteringar. Regeringen redovisade mot bl.a. denna bakgrund i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Syftet med infrastrukturfonden är att åstadkomma finansiering av klart avgränsade och definierade projekt, t.ex. genom samfinansiering och samplanering. Projekten bör avse investeringar 1 vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. bli avsatta till infra- strukturfonden. Förslag om fondens inrättande kommer att läggas fram i anslutning till propositionen om tillväxtfrämjande åtgärder. För bud- getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden.

Genom att effektivisera den statliga förinögenhetsförvaltningen beräk- nas utrymme kunna skapas för en fortsatt uthållig satsning på investering- ar i infrastruktur. Under återstoden av 1990—talet bör ytterligare totalt minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag kunna avsättas för inve- steringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Regeringen tillkallade våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de

• Sida 87
•  Original

tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen. Bakgrunden till uppdraget var ökande trafikproblem i storstadsregionema med bl.a. betydande miljöproblem som följd. Inom ramen för infrastruk- turfonden är regeringen beredd att avsätta 5,5 miljarder kr. till delfinan- siering av de investeringar som förhandlas—fram för att förbättra miljö- situationen i dessa regioner, underlätta rörligheten samt skapa förutsätt- ningar för storstadsregionemas utveckling.

6.1. Budgetförslaget för 1991/92

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Förslag till besparingar och omprioriteringar läggs fram på en rad områden. En väsentlig del av dessa redovisades i den skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) som regeringen förelade riksdagen under hösten. Ytterligare förslag till besparingar redovisas nu, bl.a. inom bostadsområdet. Nya eller utökade insatser görs endast på ett fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och insatser för en bättre miljö. Till satsningarna på infrastruktur och miljö återkommer regeringen i särskilda propositioner.

Regeringen lägger på en rad områden fram förslag om besparingar och inkvmsgförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Av

Bil. 1

• Sida 88
•  Original

detta belopp är ca 15 miljarder kr. att betrakta som besparingar med bestående effekt för statsbudgetens utgiftsnivå. Närmare 3 miljarder kr. lyfts av statsbudgeten genom att verksamheterna får en annan finansiering via fonder utanför statsbudgeten. Närmare 10 miljarder kr. utgörs av inleveranser från vissa affärsverk som en följd av höjda avkastningskrav och i form av engångsinleveranser baserade på en mer marknadsmässig värdering av tillgångar. Detta är att se som ett led i regeringens arbete med att effektivisera förmögenhetsförvaltningen i staten. I beräkningarna ingår också den föreslagna indragningen från kommunerna.

De beloppsmässigt största besparingarna har gjorts inom transfere- ringssystemen. Riksdagen beslutade i december om en rad förändringar i sjuk- och föräldmförsäkringen. Dessa innebär sammanfattningsvis att ersättningen i sjukförsäkringen sänks från 90 % till 65 % de första tre dagarna samt från 90 % till 80 % fr.o.m. dag 4 t.o.m. dag 89. Den tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 % till 80 % de första 14 då- garna. Totalt innebär dessa förändringar en utgiftsminskning över stats— budgeten om ca 3,7 miljarder kr. Regeringen återkommer senare med en särskild proposition om bl.a. samordning mellan sjuk- och arbetsskade- försäkringarna. Utgiftsminskningen till följd av detta förslag kan beräknas uppgå till ca 1,5 miljarder kr.

I budgetpropositionen ingår förslag om att — liksom tidigare har skett för ålderspensionärer -— slopa friåret vid sjukhusvård för förtidspensionä- rer samt om att genomföra vissa taxeändringar i tandvårdsförsäkringen. Dessa förslag ger minskade utgifter med ca 400 milj. kr.

Inom bostadsdepartementets område föreslås utgiftsminskningar genom att räntebidragen minskas med ytterligare drygt 600 milj. kr. budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att det särskilda stödet till Herbamsfamiljer för köp av egnahem avvecklas, vilket innebär besparingar om närmare 300 milj. kr. Dessutom beräknas tidigareläggningen av det nya bostadsfinan— sieringssystemets ikraftträdande till den 1 januari 1992 ge en utgifts— minskning på 2,8 miljarder kr.

Inom utbildningsdepanementets område föreslås besparingar om närrna- re 1 miljard kr., bl.a. inom skolan och vuxenutbildningen samt när det gäller bidragen till studieförbunden.

I budgetförslaget redovisas besparingar för utrikes- och försvarsdepar- Iementen om sammanlagt ca 1,2 miljarder kr. Besparingama innebär bl.a. att en del av förläggningskostnadema för asylberättigade flyktingar från u-länder — i överensstämmelse med reglerna i OECDs biståndskommitté — avräknas mot biståndsramen.

Inom kommunikations-, industri- och jordbruksdepartementen redovisas utgiftsreduktioner på sammantaget nära 2 miljarder kr. Besparingama avser bl.a. neddragning av anslaget för köp av interregional trafik på järnväg, visst regionalpolitiskt stöd samt bidrag till skogsvård och till beredskapslagring. '

Inom arbetsmarknaztrdepanememets område föreslås att delar av ut- bildningsbidragen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras via arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår nu också utökade resurser för handläggning och utredning av asylärenden, vilket skall leda till kortare

• Sida 89
•  Original

väntetider och beräknas minska kostnaderna för främst förläggningsverk- samheten med drygt 1,7 miljarder kr.

Besparingama innebär i flera fall en kraftig förändring av de berörda verksamheterna. Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella förändringar redu- ceras med 10 %. När detta program har genomförts beräknas de offent- liga utgifterna kunna bli 1 till 2 miljarder kr. lägre.

De skärpta avkastningskraven på framför allt televerket och vattenfall samt en uppräkning av statens tillgångar i domänverket ökar statens in- komkomster med närmare 10 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Förutom ett höjt avkastningskrav om ytterligare 1,5 miljarder kr. på televerket beräknas en engångsinleverans om 5,7 miljarder kr. ske. Från domänver- ket beräknas inleveranser ske om ca 1,5 miljarder kr.

De åtgärder som redovisats innebär att statens nettoupplåning kommer att kunna begränsas och att utgifterna för statsskuldräntor kan reduceras under budgetåret 1991/92. Effekterna av detta är medräknade i den sam- lade förbättringen av budgetsaldot för budgetåret 1991/92 med i stor- leksordningen 30 miljarder kr. som tidigare redovisats.

Sammantaget innebär de åtgärder som här redovisats att statens utgifter under kommande budgetår beräknas växa med 3.4 %. Detta är en väsent- ligt långsammare ökning än under innevarande budgetår, då utgifterna växer med 10,6 %.

Ökningen av statens inkomster mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 uppgår till drygt 36 miljarder kr. eller 9,1 % i löpande priser. För bud- getåret 1991/92 beräknas inkomsterna totalt öka med endast ca 17 mil- jarder kr. eller med 3,9 % i löpande priser. Inkomstökningen inkluderar en inkomstförstärkning om ca 5 miljarder kr. till följd av att sjukförsäk- ringsfondens behållning tillförs statsbudgeten i enlighet med vad chefen för socialdepartementet senare kommer att anmäla.

Utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida är starkt beroende dels av den allmänna ekonomiska tillväxten, dels av utfall resp. antaganden i fråga om pris— och löneutveckling. Den kraftiga inkomstutvecklingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 återspeglar en snabb pris- och löneökningstakt. Till grund för budgetförslaget för 1991/92 ligger där— emot antaganden om en väsentligt dämpad pris- och löneutveckling. Effekten av denna nedväxling i inflationstakt förstärks på statsbudgetens inkomstsida av det förhållandet att kommunalskattemedlen betalas ut till kommunerna med två års eftersläpning. Kommunalskatteutbetalningama budgetåret 1991/92 baseras således på den höga löneökningstakten två år tidigare. Inkomstskattema för fysiska personer, inkl. kommunalskattema, för statsbudgeten beräknas för budgetåret 1991/92 däremot utifrån den betydligt lägre löneökningsmkt som antas fr.o.m. 1991. Den sänkning av inflationstakten som förutses under 1991 och 1992 leder således till en försvagning av inkomstutvecklingen för budgetåret 1991/92.

En ytterligare bidragande orsak till inkornstemas förhållandevis låga ökningstakt under nästa budgetår är den ökning av sparandet som väntas ske i hushållssektom, vilken medför en svag utveckling av intäkterna från mervärdeskatten. Vidare försvagas skatteinkomstema från juridiska per-

• Sida 90
•  Original

soner till följd av konjunktumedgången och de minskade vinsterna i näringslivet.

Här redovisad utgifts- och inkomstutveckling innebär att budgetens saldo för budgetåret 1991/92 förbättras något i förhållande till innevaran- de budgetår.

Det underliggande budgetsaldot är en redovisning av saldot exkl. till— fälliga effekter och förändringar av redovisningsprinciper. För att få fram det underliggande budgetsaldot avräknas för budgetåret 1991/92 bl.a. de tillfälliga inleveransema från affärsverken, den tillfälliga in— dragning som görs från kommunerna samt den överföring som görs från sjukförsäkringsfonden.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 försämras det underliggande budgetsaldot med drygt 15 miljarder kr. Denna försämring kan emellertid inte i sin helhet ses som strukturellt betingad. Den sammanhänger främst med den försvagning av inkomstutvecklingen som inträffar under bud- getåret 1991/92 och som i sin tur till väsentlig del beror på de exceptio- nellt stora kommunalskatteutbetalningar som då sker.

Utvecklingen av statsfinanserna framgår av följande tabell.

Tabell 2. Statsfinansernas utveckling Miljarder kr.

l989/90 1990/91 1991/92 Inkomster 401,6 438,0 454 ,9 Utgifter exkl. statsskuldräntor 334,5 379,9 394,5 Statsskuldräntor 63,7 60,7 61 ,0 Budgetsaldo 3,4 -2,6 -0,6 Underliggande budgetsaldo 1,7 -0,1 -15,6

6.2. Kommunernas ekonomi

En dominerande — och växande — del av den offentliga sektorns verk- samhet och investeringar sker i den kommunala sektorn; hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg samt skolväsende. Totalt uppgår den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar till nära 300 miljarder kr. årligen, dvs. drygt 20 % av BNP. Omkring 85 % av de totala kommunala utgifterna finansieras med skatter — kommunal- skatt eller statsskattefinansierade överföringar.

Under 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen med i genom- snitt drygt 2 % per år. Det var en kraftig dämpning jämfört med 1970— talet då ökningen uppgick till 4 % per år. Olika statliga åtgärder har vidtagits i syfte att begränsa volymökningen, och under senare år har konsumtionens ökningstakt dämpats.

Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektorns volym- tillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och ompröv- ningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga.

År 1990 beräknas den kommunala sektorns utgifter bli ca 20 miljarder kr. högre än inkomstema. Åren 1991 och 1992 förbättras det finansiella

• Sida 91
•  Original

sparandet i kommuner och landsting mycket kraftigt. År 1992 kan till och med ett positivt finansiellt sparande väntas. Denna förbättring är emel- lertid av tillfällig karaktär. Från och med år 1993 väntas utvecklingen vända och i mitten på 1990-talet bedöms det finansiella sparandet återigen bli negativt.

Bedömningarna av den kommunala sektorns ekonomi visar ett underlig- gande underskott i det finansiella sparandet. Detta gäller under förutsätt- ning att kommunernas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca 1 % per år. Rörelsekapitalet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristi- ga skulder, blir då negativt. En omfattande upplåning och utförsäljning av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte kommunernas grundläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och inkomster. Dessa åtgärder måste vara utformade så att den kommunala sektorns ut- veckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.

Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin 1992 får inte leda till att kommuner och landsting underlåter att vidta sådana struktu- rella förändringar som innebär att utgifterna långsiktigt anpassas till de löpande inkomsterna. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kr. år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn. Detta bör ske genom en extra höjning av skatteutjämningsavgiften detta år. Beloppet motsvarar knappt 1 % av sektorns totala utgifter.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte- stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skatte- stopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skatte- höjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Kommunalekonomiska kommittén har bl.a. i uppdrag att presentera förslag som ger möjligheter till en utjämning av kommunalskattema. Sådana förändringar i skattesatserna som följer av att ett nytt statsbidrags— system införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994. Ett ändrat statsbidragssystem förutsätter att det kommunala skattetrycket inte höjs och att ändringarna leder till att skillnaderna i kommunal utde- bitering minskar.

Kommitténs förslag kan i vissa fall leda till sådana omfördelningseffek- ter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem till ett mer gene- rellt system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kr. som 1992 dras in från kommunerna skall kunna återföras till dem.

6.3. Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn

Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik som leder till att de offentliga utgiftemas andel av BNP minskar. Detta ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv-

• Sida 92
•  Original

ningar av existerande utgiftsprogram. På både kort och lång sikt krävs strukturella åtgärder som påverkar utgiftemas utveckling. Regeringen genomför ett antal sådana strukturellt inriktade åtgärder inom den offentliga sektorn.

Det nya system för bostads/inansiering som nu beräknas träda i kraft den 1 januari 1992 utgör ett viktigt inslag i denna politik. Ett utgiftspro- gram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av auto— matik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på statsbudgeten.

Den omläggning som nu sker av sjukförsäkringssystemet i enlighet med de beslut riksdagen nyligen fattat syftar till att minska utgiftstrycket och skapa motiv för rehabilitering och arbete.. Samtidigt har riksdagen uttalat att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en arbetsgivarperiod under de 14 första dagarna i en sjukperiod. Ett berättigat krav i detta sammanhang är att alla försäkrade skall få lika kömpensationsnivå när de är sjuka oavsett vilken grupp på arbetsmarkna- den de tillhör. I syfte att få en rättvis sjukförsäkring är det därför mycket angeläget att arbetsmarknadens parter träffar avtal som inte överstiger de av riksdagen fastställda högsta ersättningsnivåema.

Regeringen kommer senare att redovisa förslag om en samordning av sjuk- och arbetsskada?)rsäkringarna.

Åtgärder vidtas också för att få till stånd en (jfehivare sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukfönräkringssystemet och därmed nå ett bättre resursutnyttjande. Försöksverksamhet genomförs när det gäller hälso- och sjukvårdens organisation och utveckling och denna utsträcks till att även omfatta en samordning av sjukvårdens och sjuk- försäkringens finansiella resurser.

Ett arbete har också inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjan— det i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperio- den. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare väsentlig ökning av utbildningsplatsema inom högskolan bör också kunna uppnås.

På skolområdet drivs nu arbetet vidare för att förverkliga en flexibel skolstart. Barn skall ha rätt att börja skolan vid sex års ålder, men skolstarten skall kunna variera med hänsyn till vårdnadshavarens önske- mål och barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätta att full behovstäckning nås inom barnomsorgen. På längre sikt uppstår betydande samhällsekonomiska vinster genom att arbetsmarknaden kan tillföras ytterligare en åldersklass. Regeringen återkommer under våren med för— slag för att göra det möjligt att tillämpa en flexibel skolstart redan hösten 1991.

Reformarbetet inom den offentliga sektorn omfattar också den statliga administrationen, som måste ställa om från utgiftsexpansion till resultat— orientering. Regeringen genomför därför ett treårigt program för om- ställning och barrtning av den statliga administrationen. Den samlade administrationen skall minska med i genomsnitt 10 %. Programmet om—

• Sida 93
•  Original

fattar även regeringskansliet, vars dimensionering, kompetens och ar- betsformer måste anpassas till de nya krav som ställs på styrningen av den offentliga verksamheten. Regeringen avser att i kompletteringspropo- sitionen återkomma med ett samlat treårsprogram för den statliga admi- nistrationens omställning och bantning.

På viktiga områden är reformarbetet i full gång. Som exempel kan nämnas rättsväsendet, där en effektivisering planeras inom åklagarväsen- det. Resultatorienterad styrning med mindre inslag av detalj- och regel- styming skall skapa utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Strukturförändringar är aktuella både på domstolsverket och inom kriminalvårdsstyrelsen. Polisväsendets organisation och upp- gifter ses över med sikte på ökad effektivitet. Flyktingmottagningen för- bättras så att kostnaderna för bl.a. förläggningsverksamheten kan redu- ceras väsentligt.

Den offentliga sektorn har en betydande förmögenhet. Att förvalta dessa tillgångar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de löpande intäkterna och kostnaderna. Åtgärder vidtas därför för att efek- tivisera den statliga fönnögenhetsförvaltningen i syfte att öka avkastning— en och frigöra kapital för att bereda utrymme för andra satsningar inom näringspolitiken, t.ex. på infrastruktur.

Strukturella reformer inom den offentliga sektorn måste också omfatta pensionssystemet. Pensionerna är den offentliga sektorns största utgifts- post. Nära en femtedel av den offentliga sektorns utgifter går till pensio- ner. Pensionerna spelar därför en viktig roll för utvecklingen av de offentliga utgifterna.

Frågor rörande den framtida utformningen av pensionssystemet har aktualiserats i samband med att pensionsberedningen i november 1990 lade fram sitt betänkande Allmän pension (SOU l990:76). Där framgår bl.a. att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelsema inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekono- miska tillväxten. Detta leder till slutsatsen att det är tillväxttakten som avgör fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan generationerna.

Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet. Det finns emellertid anledning att redan nu under- stryka att en reformering av pensionssystemet måste stå i överensstäm— melse med inriktningen av den ekonomiska politiken.

Beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga och präglas av en hög grad av stabilitet. Den som är pensionerad eller för vilken pensionering är nära förestående har små möjligheter att an- passa sin ekonomi till ändrade villkor. Den som är i aktiv ålder måste ha kännedom om framtida pensionsvillkor för att kunna fatta beslut om sparande m.m. Beslut om förändringar i pensionssystemet har emellertid också direkt betydelse för den mer näraliggande ekonomiska utvecklingen genom sin inverkan på den nu yrkesaktiva generationens sparande och arbetskraftsutbud.

En första utgångspunkt för refomrarbetet på pensionsområdet måste vara behovet av ett högre långsiktigt sparande.

Efter sekelskiftet stiger försörjningsbördan. Detta kommer att ta sig

• Sida 94
•  Original

uttryck i växande krav på överföringar från yrkesaktiva till äldre i form av pensioner och sjukvård. Det finns därför starka skäl för att sparandet under 1990-talet måste ligga på en förhållandevis hög nivå. Mot den bakgrunden är sparandet i den svenska ekonomin i dag för lågt för att trygga en framtida tillväxt som ger utrymme för dagens välfärdssystem.

Folkpension och ATP har minskat hushållens motiv att spara inför pensioneringen. Till viss del har detta kompenserats av ett ökat offentligt sparande genom uppbyggnaden av AP-fonden. Av pensionsberedningens material framgår emellertid att AP-fondens bidrag till Sparandet riskerar att successivt minska under 1990-talet.

Mot den bakgrunden är det naturligt att åtgärder för att öka sparandet knyts just till pensionssystemet. Därvid måste beaktas att utvecklingen av pensionssparandet i avtalsreglerade eller privata pensionsförsäkringar påverkas av hur reglerna i det offentliga pensionssystemet är konstruera- de.

Under det närmaste decenniet bör en ökad fondering inom ramen för det allmänna pensionssystemet komma till stånd för att på så sätt bidra till sparandet och ge bättre förutsättningar att möta framtida belastning på pensionssystemet. För att stimulera till ett högre sparande bör över- vägas om fondering kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga former än vad som nu är fallet i AP-fonderna.

Pensionssystemet måste vidare bidra till att stärka motiven för arbete under den yrkesverksamma perioden i livet. Inkomstbortfallsprincipen, som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör stärkas. Det innebär bl.a. att en större del av den samlade inkomsten under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grund för pensionsför- månema.

Statsbudgeten och särskilda frågor 1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92

1. 1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1990 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst- bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. 1 övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräkningsförutsättningar.

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentucll förändring

1990 1991 1992 RRV Förcdra- RRV Föredra- RRV Föredra- gandcn ganden gandcn Löncsumma 12,7 12,7 4,6 4.4 3.6 3,3 Konsumentpriser, årsgenomsnittl 10,4 10,4 9,7 9,8 2,7 3,0 Privat konsumtion, löpande priser 11,2 9,6 11,0 10,6 4,0 4,1

llnncfnttar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procent- enheter 1990 och med 3,5 procentenheter 1991.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91

RRVs senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1990/91 utgörs av verkets budgetprognos nr '.!/3 från den 17 december 1990. Beräkning- arna av inkomsterna för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets inkornstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat inkomstema till 440 840 milj.kr.

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln [fysiska personers inkomstskatt med 119 milj.kr., inkomsttiteln Fal/tpensionsmgift med 36 milj.kr., inkomst- titeln Barnomsorgsaxgift med 10 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbild- ningsavgift med 1 milj.kr., inkomsttiteln Övriga socialmgifter, netto med 3 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneargif? med 2 milj.kr.

• Sida 97
•  Original

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling och med anledning av riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Sjiukförsäkringsavgiji, netto med 177 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck- ling i löpande priser samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt, räknar jag ned inkomsterna på inkomst- titeln Mervärdeskatt med 2 660 milj. kr. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgi/ier, netto med 117 milj.kr.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad minskning av inkomsterna med 2 891 milj. kr. jämfört med RRVs beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2.

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkonster budgetåret 1990/91 Tusental kronor

RRVs Förändring beräkning enligt före- draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt 69 377 000 - 119 000 1211 Folkpensionsavgift 47 745 000 - 36 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto - 322 000 - 177 000 1231 Barnomsorgsavgift 13 996 000 - 10 000 1241 Yuxenutbildningsavgitt 1 662 000 - 1 000 1251 Ovriga socialavgifter, netto - 5 871 000 - 3 000 1281 Allmän löneavgift 5 709 000 - 2 000 1411 Mcrvärdcskatt 133 700 000 - 2 660 000 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 785 000 + 117 000 Summa inkomster 440 840 222

Summa förändringar enligt föredraganden - 2 891 000

RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringama av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 437 949 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 439 951 milj.kr. Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget 1, där utgifterna uppgick till 2 492 milj. kr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden för statsskuldräntor till 60,6 miljarder kronor. En senare beräkning ger vid handen att utgifterna blir något större. Jag beräknar dessa utgifter till 60,7 miljarder kronor.

• Sida 98
•  Original

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91 Miljarder kronor

Beräkning till Nuvarande grund för stats- beräkning budgeten Räntor på inhemska lån m.m. 51,3 52,8 Räntor på utländska lån 7,2 7,3 Valutaförluster, netto 0,5 0,6 Summa 59,0 60,7

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningama på reserva- tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 494 milj. kr. och uppgå till 24 365 milj.kr. Statsrådet Sahlin kommer senare idag att föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) första halvåret 1991 skall få disponera medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta innebär att de totala anslagsbehållningama kan beräknas minska med sammanlagt 2 000 milj.kr. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags— behållningama mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.

Tabell 4. Anslagsbehållningama vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91 Miljarder kronor

Huvudtitel 1989/90 1990/91 Utrikesdepartementet 7,7 8, 1 Kommunikationsdepartementet 4 ,9 5 ,2 Arbetsmarknadsdcpartementct 3 ,0 l ,2 Industridepartementet 6,6 5 ,6 Ovriga huvudtitlar 2,7 2,8 Summa 24,9 22 ,9

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgilisbehov, netto tar upp 8 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 7 miljarder kronor.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1990/91 till 440 557 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91

Milj.kr.

Statsbudget RRV Föredraganden Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 360 594 370 857 370 857 Statsskuldräntor 59 000 60 600 60 700 Förändring i anslagsbehållningar 1 500 494 2 000 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 4 000 8 000 7 000 Summa 425 094 439 951 440 557

Finansfullmaktsutnyttjande _ - _

Bil. 1

• Sida 99
•  Original

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 434 209 milj. kr. för budgetåret 1991/92. De skillnader i antaganden om pris- och löne- utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling och riksdagens beslut (SfU l990/9l:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 497 milj.kr.

Med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln Folkpensionsatgifi' med 148 milj.kr., inkomsttiteln Barnomsorgsar-gifl med 44 milj.kr., inkomsttiteln WLxenutbildningsaxgi/t med 5 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän lönemgift med 7 milj.kr.

I enlighet med vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt vad chefen för socialdepartementet senare idag kommer att anföra räknar jag upp inkomsttiteln .S'jukförsäkringsmgi/i, netto med 4 187 milj.kr. Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 4 174 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans ut- veckling samt de förslag chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i dag kommer att redovisa avseende finansieringen av utbildningsbidrag för personer som är berättigade till ersättning från erkänd arbetslös- hetskassa samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av vad jag anfört beträffande den privata konsum- tionens utveckling samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt och vad jag senare idag kommer att föreslå beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 9 900 milj.kr.

I enlighet med de förslag beträffande skatteutjämningsavgiften som jag senare idag avser att lägga fram, räknar jag upp inkomsttiteln Skatteut- jämningsavgijt med 2 266 milj.kr.

Enligt de förslag chefen för jordbruksdepartementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag upp inkomsttiteln Miljöargi/i på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 100 milj.kr.

Med anledning av förslag som chefen för kommunikations— departementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag ned inkomsttiteln Avgifter vid registrering av fritidsbåtar med 14 milj.kr.

I enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:68) om böter räknar jag upp inkomsttiteln Bötesmedel med 48 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 500 milj.kr. med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att lägga fram. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgift”, netto med 260 milj.kr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRVs beräkningar en upp— skrivning av inkomsterna för budgetåret 1991/92 med 20 720 milj.kr. Jag

• Sida 100
•  Original

beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 till Prop. 1990/91:100 454 928 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRVS beräkningar Bil. 1 framgår av tabell 6.

Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92 Tusental kronor

RRVs Förändring beräkning enligt före, draganden

Inkomsttitel 1 111 Fysiska personers inkomstskatt 21 213 000 - 497 000 1211 Folkpensionsavgift 49 434 000 - 148 000 1221 Sjukförsäkringsavgiftmetto 4 961 000 + 4 187 000 1231 Barnomsorgsuvgift 14 598 000 - 44 000 1241 Yuxenutbildningsavgih ] 731 000 - 5 000 1251 Ovriga socialavgifter, netto - 7 401 000 + 4 174 000 128] Allmän löneavgift 2 966 000 - 7 000 141] Mcrvärdeskatt 141 400 000 + 9 900 000 2538 Miljöavgil't på bekämpningsmedel

och handelsgödsel 182 000 + 100 000 2543 Skatteutjämningsavgift 9 935 000 + 2 266 000 2546 Avgifter vid registrering av

fritidsbåtar 14 400 - 14 400 2712 Bötesmedel 299 500 + 48 000 2811 Ovriga inkomster av statens verksamhet 400 000 + 500 000 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 879 000 + 260 000 Summa inkomster 434 208 820 Summa förändringar enligt föredraganden +20 719 600

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget- året 1991/92 (tabell 7).

• Sida 101
•  Original

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 BIL 1 lnkomsttitel/lnkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag 1123 Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkringar Ny inkomsttitel 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Namnändring 2115 Affärsverket FFVs inlevererade överskott Upphör 221 ] Overskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning Upphör 2215 Overskott av generaltullstyrclscns fastighetsförvaltning Upphör 2317 Ränteinkomster på luftfartslån Upphör 2326 Räntor på affärsverket FFVs statslån Upphör 2331 Ränteinkomster på egnahemslån Upphör 2334 Räntor på övriga bostadslån. Boverket Namnändring 2533 Avgifter vid statens planverk Upphör 2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar Upphör 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet Upphör 3115 Affärsverket FFVs inkomster av försålda fastigheter och maskiner Upphör 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda b ggnader och maskiner Upphör 4132 terbetalning av luftfartslån __ Upphör 4211 Återbetalning av lån till egnahem Upphör 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket Namnändring 5115 Affärsverket FFVs amorteringar Upphör Utgifter

[ mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgifterna sammanlagt till 455 526 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 390 026 milj. kr.

Schablon mässigt beräknas anslagsbehållningama på reservationsanslag minska med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning, förs på budgetens utgiftssida 3 miljarder kr. upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräk- ningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92

Milj.kr.

Förslag till statsbudget Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 390 026 Statsskuldräntor 61 000 Förändring av anslagsbehållningar 1 500 Beräknat tillkommande utgiflsbehov, netto 3 000 Sunmia 455 526

• Sida 102
•  Original

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.

7.1. Finansiella förutsättningar

Som jag framhållit i det föregående är målet för budgetpolitiken att hävda välfärden och samtidigt minska de offentliga utgiftemas andel av BNP. Detta för att på sikt kunna sänka skattetrycket. l prop. 1990/91:39 anför- de jag följande: "För att skapa förutsättningar för låg inflation, återvun- nen tillväxt och växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram. I arbetet med förslaget till 1991/92 års statsbudget skall detta arbete fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen sker i ett långsiktigt perspektiv och ges den stadga som följer av genom— arbetade normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och samtidigt Sänka de offentliga utgiftemas andel av bruttonationalprodukten för att på sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skatte— trycket föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar. Dessa riktlinjer måste utgå från de förutsättningar som följer av den all- männa ekonomiska utvecklingen".

En neddragning av den offentliga sektorns utgifter bör således ske ut- ifrån ett långsiktigt synsätt. Med en ökad långsiktighet som grund skapas förutsättningar att för det enskilda budgetåret tidigt klargöra de budget- politiska riktlinjerna och ge ramar både för den verksamhetsplanering som bedrivs inom regeringskansli och myndigheter och för kommande

• Sida 111
•  Original

budgetarbeten. En ökad långsiktighet underlättar också en utvidgning av det faktiska budgetansvar som bör åligga varje departement i förhållande till dess verksamhetsområden och ett ökat utnyttjande av rambudgete- ringstekniker.

För att expansionen av de offentliga utgifterna skall kunna bromsas måste budgetpolitiska utgångspunkter formuleras för statsbudgetens utgifts- och inkomstsida. För utgiftssidan måste de förväntningar som idag finns om ständigt utökade resurser brytas. På inkomstsidan bör t.ex. nya principer formuleras för statens förmögenhetsförvaltning. Jag kom- mer i det följande att ge några exempel på sådana budgetpolitiska ut- gångspunkter. -

Effektivitets- och produktivitetskrav

Syftet med förändringsarbetet är att erhålla mer effekt av redan insatta resurser. Detta gäller åtgärder inriktade mot såväl utgifts- som inkomst- sidan. En fortlöpande omprövning och analys av redan gjorda åtaganden måste ske. Det är därför utomordentligt viktigt att de effektivitets- och produktivitetskrav som under senare år ställts på den statliga sektorn vidmakthålls och förstärks och att förvaltningen även fortsättningsvis åläggs sådana krav.

Dock bör myndigheterna ges utökade möjligheter att själva direkt kunna tillgodogöra sig produktivitets- och effektivitetsvinster utan att först behöva underställa frågan regeringens prövning. Jag återkommer till detta i det följande vad gäller en ny modell för finansiering av inves- teringar och en effektivare statlig lokalförsöijning.

Effektivitets- och produktivitetskrav uppstår också genom ökad efterfrågestyming. En sådan styrning uppstår i de fall när myndighetens tjänster erbjuds på marknaden eller när myndigheterna köper tjänster av varandra. Ett ökat kostnadsansvar för myndigheterna i betydelsen att de själva får välja från vem de skall köpa tjänster och samtidigt en ökad rätt för myndigheterna att sälja tjänster till varandra innebär att den säljande myndighetens verksamhet kan dimensioneras till faktisk efterfrågan.

Statsmaktema har det slutliga ansvaret för att göra avvägningen hur effektivitet kan uppnås totalt sett i utnyttjandet av de offentliga resurser- na. Detta kräver en utökad analys av hur befintliga resurser används idag. Jag kommer i det följande att redogöra för inriktningen av ett sådant arbete.

7. 1 . 1 Utgiftsbegränsningar

Pris- och lönekompensation m.m.

Mot bakgrund av vad jag nyss anförde om behovet av att sänka de offentliga utgiftemas andel av BNP bör kraven på kostnadsmedvetande i den offentliga verksamheten skärpas.

En del av förväntan om utgiftsexpansion skapas genom det kompen- sationstänkande som nuvarande system för pris- och löneomräkning ger upphov till. Systemet att fullt ut kompensera myndigheterna för inflation

Bil. ]

• Sida 112
•  Original

gör statsförvaltningen okänslig för de ekonomiska restriktioner som gäller för övriga sektorer i samhället. Incitament saknas t.ex. för myndigheterna till återhållsamhet i lönebildningen.

Nuvarande teknik för prisomräkning innebär att myndigheterna ges kompensation i efterhand för inträffade kostnadsökningar. Vid fluktua- tioner i prisutvecklingen blir följden att nivån på myndigheternas kom- pensation ligger fel i förhållande till den faktiska kostnadsutvecklingen. Detta innebär en risk för att myndigheterna anpassar sin verksamhet utifrån förhållanden som inte är i överenstämmelse med det faktiska ekonomiska läget.

Enligt min uppfattning bör det inte vara givet att myndigheterna alltid med automatik skall kunna påräkna kompensation för kostnadsökningar. I stället bör det i högre utsträckning ankomma på myndigheterna att själva avgöra sin egen betalningsvilja för de produktionsfaktorer som utnyttjas. Detta kräver en ökad flexibilitet för myndigheterna att välja alternativa vägar för att genomföra sin verksamhet. Vidare krävs ett ökat inslag av efterfrågestyming vid dimensionering av de offentliga verksam- heterna. Därmed finns förutsättningar för att bryta kompensationsauto- matiken.

Frågan om kompensation för kostnadsökningar hänger nära samman med frågan om tillämpningen av s.k. utgiftsramar. Jag kommer i det följande att utveckla min syn i denna fråga.

Utgiftsramar

] samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition awisade riksdagen regeringens förslag till löneutgiftsram för 1989. Finansutskottet framhöll därvid (FiU 1988/89120) att ett system utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet för- utsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade kostnadsökningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsut- vecklingen. Enligt utskottets mening .borde därför ett nytt system ut- vecklas som tar sikte på att lägga fast en ram för myndigheternas sam- lade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas till de treåriga budgetramar som successivt kommer att införas.

I 1990 års finansplan anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budget- modellen.

De krav som riksdagen har ställt på en utgiftsram är att den skall medge en klar styrning av förvaltningsutgiftema, ge möjlighet till en verksamhetsanpassad lönebildning samt att verksamhetsinriktningen oför- ändrat skall beslutas av statsmakterna. Dessa mål är svåra att förena. För att de angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas samtidigt som statens personalförsörjningsbehov tillgodoses måste ett nytt system för utgiftsramar bygga på att de fastställs med utgångspunkt i löneut- vecklingen på övrig arbetsmarknad. Statsmaktemas uppfattning om vilka lönekostnadsökningar som är förenliga med en balanserad samhällseko-

• Sida 113
•  Original

nomi bör uttryckas på annat sätt än genom utgiftsramar till myndighe- terna. Min slutsats är således att en utgiftsram som svarar mot riks- dagens beställning måste utformas så att statsmakterna undviker att genom budgetpolitik (utgiftsstyming) driva inkomstpolitik på det statliga området.

I budgetförslaget för verksamhetsåret 1991/92 tillämpas hittills gällande system som innebär full kostnadstäckning till följd av slutna avtal.

Utgiftsstyrning genom ramanslag

Myndigheterna kommer successivt att tilldelas ramanslag för sina för- valtningskostnader. Ramanslag ger myndigheterna flexibilitet i resursan- vändningen i form av möjlighet till omfördelning av resurser mellan olika utgiftsslag och en resursmässig rörlighet mellan budgetåren. Därmed kan myndigheterna lättare anpassa sig till de utgiftsnivåer som statsmakterna har fastställt.

Åtgärder till följd av för höga löneavtal

Nuvarande ordning innebär att om avtalsutfallen medför väsentliga mer- kostnader utöver vad som är förenligt med en balanserad samhällseko- nomi blir det nödvändigt att genomföra ekonomiska åtgärder för att mot- verka effekterna av de höga avtalen.

Valet av ekonomiska åtgärder kan innebära att ytterligare besparingar måste göras inom den statliga administrationen eller andra minskningar av de offentliga utgifterna, t.ex. inom transfereringssystemen. Som jag tidigare nämnt innebär denna ordning att myndigheterna inte får ett direkt incitament att själva ta ansvar för kostnadsökningar i verksamheten. Re- geringen avser därför att återkomma till denna fråga.

Åtgärder för att stödja myndigheterna

De är nödvändigt att de avtal som sluts avseende anställnings- och arbetsvillkor skapar förutsättningar för att genomföra strukturförändringar och i övrigt underlätta utvecklingsarbetet inom den statliga sektorn. För att nå ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt krävs att detalj- stymingen fortsätter att minska inom områden som styrs av avtalsrättsliga förhållanden. Myndigheterna måste ges förutsättningar att ta ett ökat arbetsgivaransvar.

Genom det successiva genomförandet av ett decentraliserat arbets- givaransvar ställs nya krav på myndigheterna. För att myndigheterna skall ges möjlighet att genomföra strukturförändringar, följa nya avtals- konstruktioner, ta ett ökat arbetsgivaransvar m.m. krävs att myndigheter- na har tillgång till professionellt kunnande i dessa frågor. SAV har ett centralt ansvar för att stödja och vägleda arbetsgivarna på myndighets- nivå.

Genom de omfattande strukturförändringar som kommer att genomföras inom den statliga förvaltningen i syfte att rationalisera verksamheten och öka effektiviteten ställs stora krav på myndigheterna. Myndigheterna

• Sida 114
•  Original

kommer därför att behöva ett förstärkt stöd i frågor som gäller personal- avveckling, användning av ADB-stöd, organisationsutformning m.m. Regeringen har tillsatt en utredning (C 1990:O4) om hur stödet till re- geringskansli och myndigheter bör utvecklas. Utredningen omfattar främst de s.k. stabsmyndighetema, däribland SAV.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för civildepartementet.

7. 1 .2 Inkomstförstärkningar

Aktivare förmögenhetsförvaltning i staten

Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den statliga förmögenheten är av stor betydelse också för statsbudgeten. Regeringen har mot den bakgrunden tillsatt en utredning (Dir. 1990:51) om statens fastighetsförvaltning. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att en utredning tillsätts om en effektivare statlig förmögenhets- förvaltning. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra satsningar, t.ex. investeringari infrastruktur.

Under de närmaste åren bör statens "balansräkning" konsolideras dels med avseende på vad staten bör äga, dels med avseende på de bibehållna tillgångamas värdering och avkastningsnivå. Staten bör även se över de organisatoriska formerna i syfte att få en effektivare förvaltning och en högre avkastning. Konkurrensutsatta verksamheter bör åsättas avkast- ningskrav motsvarande kraven på marknaden.

7.2. En förändrad finansiell styrning 7.2.1 Ett förändrat arbetssätt och nya metoder

Syftet med den finansiella styrningen av den offentliga sektorn är att åstadkomma bättre produktivitet i verksamheten och högre effektivitet i resursanvändningen. Verksamhetemas resultat skall vara avgörande vid prövningen av verksamheternas resursbehov. Mål och styrmedel inom den offentliga verksamheten kan komma att behöva omprövas. Detta förutsätter utveckling av kompletterande analysmetoder utöver dem som används idag. Förändrade krav kommer därigenom att ställas på såväl myndigheterna som regeringskansliet.

Att sätta mål och kräva resultat

I årets budgetarbete har drygt 30 myndigheter blivit föremål för en ny form av prövning. Dessa myndigheter ingår i den första cykeln i den nya budgetprocessen och de har lämnat fördjupad anslagsframställning i enlighet med budgetförordningen (19891400).

Erfarenheterna från höstens arbete visar att många svårigheter måste övervinnas i tillämpningen av den nya mål- och resultatstymingen. Ett fösta steg mot resultatorienterad styrning har tagits men brister finns i många myndigheters sätt att redovisa sin egen verksamhet och de resultat

Bil. 1

• Sida 115
•  Original

som uppnåtts. I många fall finns inte resultatmått utvecklade, vilket innebär att underlag saknas för att bedöma produktiviteten och effek- tiviteten i de olika verksamheterna. Dock har några myndigheter visat lowärda ambitioner i detta arbete och kommit ett stycke på väg mot en meningsfull resultatmätning. En fortsatt utveckling av resultatstyming och - resultatmätning är därför nödvändig. I arbetet bör även uppmärksammas regeringens och regeringskansliets arbetsformer.

Modellen med resultat- och målstyming från statsmakternas sida i kombination med ökade befogenheter och ökat ansvar för myndigheterna innebär krav på en förbättrad och intensifierad mål- och resultatdialog mellan regeringskansliet och myndigheterna. Detta är i själva verket ett centralt element i den nya budgetprocessen. Enligt min uppfattning är det särskilt viktigt att denna dialog också förs direkt mellan departements- och myndighetsledningama.

En sådan dialog har inletts. Med anledning av de behov som finns av att utveckla underlagen från myndigheterna och att skapa förutsättningar för en förändrad styrning bör denna dialog utmynna i en ytterligare precisering av målen för verksamheten och tydliga krav från regeringens sida på de resultat som skall uppnås. Den finansiella styrningen måste, enligt min uppfattning, vara grundad på en bedömning av resultatet av verksamheten inför beslut om tilldelning av resurser.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag att återkomma till dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Behovet av sektorövergripande analyser

Enligt min uppfattning kan en resultatanalys av offentlig verksamhet inte begränsas till att avse enbart myndighetsområden, eller ens depar- tementsområden. En systematisk övergång till ett arbetssätt som går ut på att utnyttja mer övergripande analyser kan behöva ske. Bakgrunden är följande.

Under senare år har t.ex. RRV, statskontoret och expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterat sådana analyser av oflimtliga sektom som haft sektorövergripande karaktär. Enligt min upp- fattning har regeringskansliet många gånger haft svårt att hantera dessa studier, delvis av skälet att regeringskansliets arbete är begränsat av den givna organisatoriska indelningen i sektorer och departementsområden.

Det är särskilt angeläget att urskilja vilka frågeställningar, data— mängder etc. som behöver penetreras inom ramen för sådana sektor- övergripande analyser. Beställarfunktionen i förhållande till organ som kommer att få uppdrag att utföra konkreta utredningsuppdrag - RRV, statskontoret, SCB, m.fl. - inom ramen för detta arbete kommer därmed att kunna utvecklas.

I en sektorövergripande analys klarläggs målsättningarna inom områ- det. Vidare bör beskrivas de strukturella förhållanden som gäller, t.ex. av ansvariga myndigheter, graden av kommunalt engagemang, antalet sysselsatta, etc. Den samlade resursförbrukningen redovisas. Valen av styrmedel på området kartläggs. Produktivitets- och effektivitetsanalyser genomförs.

Bil. 1

• Sida 116
•  Original

Resultatet av analysen bör enligt min uppfattning ge bättre kunskap om måluppfyllelse och effektivitet i produktionen av välfärdstjänster. En så- dan analys kan t.ex. innebära att det offentliga engagemanget prövas i förhållande till andra regiformer. Områdets bidrag till ökad tillväxt och ökat utbud i ekonomin kommer också att kunna klarläggas.

För att skapa utrymme för mer kvalificerade budgetanalyser bör arbetet inriktas mot delegering av budgetansvar, budgetberedning på ramnivå och schablonisering av omräkningsmetoder. Det är därmed inriktat på att klarare ge uttryck för fackdepartementens samlade ansvar, också det fi- nansiella, för sina verksamheter. En viktig bas för detta arbete är en ökad långsiktighet i synen på utgiftsutvecklingen vilket jag behandlade inledningsvis.

Ett nytt arbetssätt kommer att innebära behov av mer flexibla organi- sationsformer i regeringskansliet. Ett exempel på hur behovet av analyser över sektorgränsema ger upphov till nya arbetsformer är regeringens in- delning i tre sakpolitiska statsrådsgrupper.

Resultaterienterad styrning förutsätter att myndigheterna ges ett ökat ut- rymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Rege- ringen minskar därför successivt detaljstymingen och ger myndigheterna ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt har regeringen ett övergripande ansvar som innebär att se till att de regelverk, system m.m. inom vilka myndigheterna tillåts agera ger en för statsverket som helhet effektiv lösning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att arbetet med att utveckla in- strument för den finansiella styrningen av statsförvaltningen fortgår. Det återstår fortfarande att i vissa fall klargöra ansvarsfördelningen mellan regering och myndigheter. Behov finns också av att utveckla uppfölj- ningsmetoder och former för återrapportering så att regeringen på ett effektivt sätt kan följa verksamhetens utveckling och resultat. Det gäller inte minst redovisnings- och bokslutsinformation. Slutligen handlar det om revision och utkrävande av ansvar.

Ökad effektivitet i myndigheternas resursanvändning kräver bl.a. kon- kurrensneutralitet i produktionen av offentliga tjänster. Myndigheterna bör kunna välja den regifonn som är mest kostnadseffektiv för att be- driva verksamheten. Omläggningen av mervärdeskattesystemet som ge- nomförs budgetåret 1991/92 (avsnitt 5) medför att konkurrensneutralitet uppnås mellan verksamhet på entreprenad och verksamhet i egen regi.

I det följande redovisar jag min syn på ett antal frågeställningar inom detta område.

Kassahållning i staten

Ett arbete pågår med att utveckla statens kaSSahållning. Statens betal- ningssystem skall vara säkert, effektivt och uppfylla rimliga krav på ser- vice. Systemet skall tillgodose kraven på en god kassahållning för staten totalt sett. Det är ett oeftergivligt krav att detta fungerar tillfredställande.

• Sida 117
•  Original

Utvecklingsarbetet skall inriktas mot att överföra de restriktioner som måste gälla utifrån ett helhetsperspektiv till ett handlingsutrymme för den enskilda myndigheten.

Jag redovisar nu tre aktuella frågeställningar inom detta område.

Ränteincitament i statlig verksamhet

En effektiv kassahållning på myndighetsnivå är svår att uppnå enbart genom administrativa regleringar. Någon form av räntebeläggning av de medel som myndigheterna hanterar behövs därför. Därigenom kan medvetenheten om att staten har kostnader för sin likviditet ökas hos myndigheterna. Denna kostnad redovisas idag hos riksgäldskontoret.

I dagens system kostar olika former av finansiering olika mycket för myndigheterna. Att utnyttja anslagsmedel från statsverkets checkräkning eller att utnyttja anslagskrediten är "gratis" medan däremot utnyttjandet av exempelvis en rörlig kredit i riksgäldskontoret är belagt med ränta. Vissa myndigheter ingår dessutom i en försöksverksamhet där de mot ränta får ta upp lån i riksgäldkontoret för att finansiera investeringar i ADB— och kommunikationsutrustning.

Inom riksrevisionsverket pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete för att förbättra kassahållningen i staten. Ett resultat av detta arbete är ett förslag till regeringen om en ny rutin för att hantera de rörliga kreditema i riksgäldskontoret. Rutinen innebär att myndigheten får tillgång till en effektiv checkräkningskredit samt att incitamenten till en god kassa- hållning ökar. Rutinen prövas fr.o.m. den ljanuari 1991 vid lantmäteri- verket.

En viktig del i utvecklingsarbetet avser förbättrade rutiner för hantering av det statliga betalningsflödet. En fråga som övervägs är hur statliga medelsflöden kan göras räntekänsliga. Här ingår också över- väganden om att göra anslagsmedel räntekänsliga. Jag anser det angeläget att detta utvecklingsarbete drivs vidare. Möjligheten att införa någon form av intemränta på de statliga medelsflödena bör övervägas. En för- utsättning är dock att detta ger den för statsverket som helhet bästa kassa- hållningsmässiga lösningen.

Möjlighet att utnyttja bankgiro för statliga betalningar

Myndigheterna bör ges möjlighet att inom givna ramar effektivisera och anpassa sin betalningsförmedling. Möjligheten att kunna utnyttja bankgirot som betalningsförmedlare efterfrågas av många myndigheter. Regeringen har med gällande regelverk och med den konstruktion av postgirosystemet, med dess koppling till postverkets ekonomi som finns idag, mycket begränsade möjligheter att medge dispens i dessa ärenden.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en följd av år. I förra årets finansplan (prop. 1989/90:100) presenterade re- geringen sin syn i dessa frågor. Regeringen framhöll att, med vissa för- behåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att det skapas en valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja be- talningsförmedlare. Riksdagen framhöll (1989/90:FiU24, rskr. 197) att,

5 Riku/zman [WU/!)]. I rum/. .-'Vr IUU. Hi/ugu I

• Sida 118
•  Original

i avvaktan på en översyn av postverkets ekonomi, inga betalningsom- läggningar bör ske som ger betydande konsekvenser för postgirot och därmed återverkar på möjligheterna för postverket att upprätthålla en rikstäckande service.

Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med förslag som ökar valfriheten vad gäller förmedlingen av vissa statliga betalningar. Förslagen kommer dock att vara av sådan natur att de kan genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi uppstår.

Fordrings- och betalningsbevakning

Det är viktigt att de statliga myndigheterna bevakar sina fordringar och betalningar så att staten inte drabbas av onödiga kostnader eller ränte- förluster. Statens intressen bör bevakas så att de fordringar staten har på annan part betalas in i rätt tid eller, om så inte sker, att fordringen drivs in på ett sådant sätt så att staten inte åsamkas onödiga kostnader. Det gäller vidare att utnyttja de betalningsfrister staten har mot annan part.

Varje myndighet som lyder direkt under regeringen har ansvaret för att i ett första steg bevaka statens fordringar inom sitt område. Inom re- geringskansliet pågår en översyn av det förfarande som nu tillämpas i syfte att effektivisera myndigheternas bevakning och indrivning av ford- ringar. Vad som nu övervägs är bl.a. frågor om uppgifter för en specialistfunktion som kan fullfölja arbetet med bevakning och indrivning av statens fordringar i de fall då myndighetens bevakning inte lett till att betalning skett. Motivet för detta är att den enskilda myndigheten inte behöver bygga upp någon specialistkompetens och att ärendena får en likartad behandling. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga.

Med hänsyn till kraven på god kassahållning är det också viktigt att myndigheterna utnyttjar de betalningsfrister som normalt finns när en myndighet skall betala en faktura så att betalningen inte sker för tidigt, med ränteförluster för staten som följd, eller för sent med risk för att dröjsmålsränta uttas. I det generella redovisningssystemet, system S, finns en frivillig rutin för sådan s.k. betalningsbevakning som utnyttjas av ett antal myndigheter, men långt ifrån av alla. Enligt min mening bör alla myndigheter bevaka sina betalningar på detta eller motsvarande sätt. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att bemyndiga riksrevisionsverket att utfärda riktlinjer för att ytterligare för- bättra myndigheternas betalningsbevakning.

Ny modell för finansiering av investeringar

Myndigheterna bör i ett mer utvecklat system för finansiell styrning kun- na ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fatta beslut om investeringar utan att gå till regeringen för prövning i varje enskilt fall. Produktivitetsvinster som ligger i ny teknik bör kunna tas hem direkt utan den långa beslutsprocess som tillämpas idag. Det är dock viktigt att fram- hålla att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.

• Sida 119
•  Original

En försöksverksamhet med lån i riksgäldkontoret för finansiering av ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret 1990/91. Motiven bakom denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan. Jag har i det föregående (avsnitt 6) beskrivit försöksverk- samhetens villkor och tillämpning.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av de olika typer av investeringar som kan komma att omfattas av en sådan omläggning.

Leasingfrågor

De leasing-avtal som finns på marknaden ger kunden/konsumenten alter- nativ till lånefinansiering av vissa investeringar, t.ex. utrustning, fordon m.m. För verksamheter som disponerar fast egendom erbjuder markna- den dessutom s.k. sale-leasebackavtal, som ger t.ex. en fastighetsägare möjlighet att frigöra bundet kapital för andra investeringar mot överens- kommelse om framtida återlösning etc.

Möjligheterna för statliga-myndigheter att teckna leasingava eller sale- leasebackavtal är starkt beskurna. Vissa myndigheter efterfrågar sådana lösningar. Om myndigheterna i ökad utsträckning skall medges sådana möjligheter förutsätter detta att regeringen kan finna en form som tillgodoser regeringens och riksdagens inflytande och att dessa möjlig- heter kan erbjudas i form av en intern lösning för staten. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att dessa frågor ut- reds.

Försäkring/riskfinansiering

Som ett led i att öka myndigheternas möjligheter att göra egna avväg— ningar i finansiella frågor utreds även frågor om försäkring av statens egendom m.m. (prop. 1988/89:150, Dir. 1990:57). Utredaren skall över- väga om nuvarande regler för försäkring är ändamålsenliga för staten från i första hand ekonomisk synpunkt och lämna förslag inom vilka sakområden som försäkringslösningar kan övervägas. För affärsverk och myndigheter med betydande affärsmässiga inslag i sin verksamhet kom- mer utredaren att behandla olika former av riskfinansiering. Förslag kan föreligga under budgetåret 1991/92.

En effektivare statlig lokalförsörjning

En aktiv förmögenhetsförvaltning förutsätter ett samlat agerande från statsmakterna. Den statliga förvaltningens lokalförsörjning bygger därför på en samordnad kompetens för fastighetsförvaltningen, koncentrerad till ett fåtal myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighets- bestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den statliga administrationen.

Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets— och fastig— hetsförvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndighetema så skapas nu

• Sida 120
•  Original

betydande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndigheterna när de får ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer som lagts fast av riksdagen så kan myndigheterna få ökade befogenheter om de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret för driften av sina lokaler (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU 26, rskr. 338). Dessa beslut kan fattas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns förutsättningar för bättre resursavvägningar på initiativ av myndigheterna.

Entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsdriften

Enligt min mening är ett naturligt steg för att åstadkomma effektivise— ringar och besparingar att öka möjligheterna till konkurrens på fastighets- och byggmarknadema. Statliga fastighetsförvaltande myndigheter bör, i stället för att bedriva fastighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning kunna uppdra åt utomstående producenter att sköta fastighetsdriften och för detta betala en överenskommen ersättning. Sådana uppdrag förutsätter att den utomstående producenten kan bedriva fastighetsdriften bättre och mer kostnadseffektivt eller minst lika bra som den statliga fastighetsför- valtaren.

Som ett led i att åstadkomma en effektivare och friare resursanvänd- ning för myndigheterna vid övergången till treåriga budgetramar och ramanslag bör möjlighet öppnas för myndigheterna att lämna anbud på att sköta fastighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detta möjliggör en effektivare resursanvändning i och med att myndigheten i högre grad själv kan styra servicenivån på fastighetsdriften.

För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheterna öppnas för att låta andra aktörer på fastighets- och byggmarknadema lämna anbud på fastighetsdrifttjänster inom det statsägda fastighets- beståndet.

Det har inget egenvärde för staten att bedriva fastighetsdrift i egen regi utan det viktiga är vem som kan utföra tjänsten på ett för staten kostnadseffektivt och rationellt sätt.

Dessa förändringar av producentansvaret för fastighetsdrifttjänster förutsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen förstärks och utvecklas. Regeringen bör senare precisera detta i uppdrag till byggnadsstyrelsen. Jag återkommer senare idag till denna fråga under redovisningen av statlig lokalförsörjning vid min anmälan av anslagen under finansdepartementets huvudtitel.

Verksamhetsformer

En viktig del i arbetet med att utveckla den finansiella styrningen avser en renodling av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bedrivs. Ett arbete har inletts i denna riktning. Bl.a. har riksrevisionsverket avlämnat en rapport till regeringen om stiftelser för statlig verksamhet och en rapport om myndighetsbolag utanför affärsverkssektom. Vidare bedriver riksrevisionsverket en översyn av reglerna för den s.k. upp- dragsmodellen.

• Sida 121
•  Original

Dessa frågor kommer att beredas inom regeringskansliet i syfte att lägga fast klara principer för verksamhetsformemas tillämpning. I av- vaktan på kommande utredningsarbete kan dock redan nu några principer läggas fast.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftel- seform. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett parts- sammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseformen övervägas för statlig verksamhet. Följande förhållan- den bör dessutom föreligga:

- behov av ekonomisk samverkan med annan part - behov av självständig framtoning - väl avgränsad verksamhet

Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om verksamheten: - helt finansieras av staten

- är av betydande allmänt intresse - kräver omfattande styrning.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana över- väganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Det är enligt min mening i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.

Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att vidare be- handla dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Ekonomiadministrativ kompetens

Den ekonomiadministrativa kompetensen inom statsförvaltningen måste öka. Myndigheternas ekonomi- och redovisningsfunktioner kommer där— för att spela en allt viktigare roll.

Kunskaper om resultatmått, uppföljnings- och utvärderingsmetoder, redovisning, kassahållning och investeringsbedömning är några exempel på kompetens som kommer att bli allt viktigare för statsförvaltningen.

Det är ledningamas ansvar att se till att förvaltningen kan leva upp till de nya krav som ställs och utnyttja de möjligheter som den nya styr— ningen erbjuder.

Revisionen och styrelsernas ansvar

En ökad finansiell frihet för myndigheterna förutsätter en stark och ef— fektiv revision. Revisionens resultat måste tas till vara och åtgärder vidtas för att korrigera påpekade felaktigheter.

Dagens systern fungerar inte helt tillfredställande. Exempel finns där revisionen upprepade gånger påpekat allvarliga brister i en myndighets ekonomiadministration utan att någon åtgärd vidtas från myndighetens sida och utan att myndigheten ställs till ansvar.

Jag anser det viktigt att göra uppgifts-. besluts- och ansvarsför— delningen mellan regering, styrelse och verksledning tydlig.

Prop. 1990/911100

Bil. 1

• Sida 122
•  Original

Frågan om beslutsordning för årsbokslut, resultatredovisningar, revi- sionsrapporter och regeringens ansvar har behandlats av den statliga revi- sionsutredningen (SOU l990:64). Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att återkomma till dessa frågor.

Ekonomistyrning i statsförvaltningen

Regeringen måste säkerställa tillgång till ekonomisk information och underlag för den finansiella styrningen. Därtill krävs regler, metoder och system för budgetering, verksamhetsuppföljning, finansiering m.m. Slut- ligen krävs normering, utbildning, rådgivning och kontroll. Det är viktigt att hålla en hög kompetens inom detta område. En utvecklad ekonomi— stymingsfunktion och en stärkt revision ger förutsättningar att inom ramen för en helhetssyn delegera ansvar och befogenheter till myndighe- terna. Denna fråga behandlas inom ramen för översynen av stabsmyndig- hetemas verksamhet. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen när beredningen av utredningens rapport är avslutad.

Tabell 13. Statliga garantier per den 30 juni 1990 (garantiram per den 1 juli 1990).

Milj.kr.

Garantier utfärdade av

Riksgäldskontoret

Televerket Statens vattenfallsverk Sveriges Riksbank Lantbrukssty relsen

Statens järn 'iigar Statens viigverk

Statens energiverk

Delsumma Ovrigt

Del summa

Exportkreditnämnden

Totalsumma

"Varav varvsgarantier hVarav grundl'ondsl'örbindelse

Gällande garanti- ram per den 1 juli 1990

52 506.1ah 14 020,oh 13 637.0 10 2619b 3 851.4 3156b 503,ob 59,1

96 053.5

] 1669 97 220,4 65 77l.7

162 992,1

15 167.0 58 289,55

Gjorda garantiut- ("tistelser per den 30 juni 1990

37 544,7ab 12 869,3h 12 855.8 10 261,9h : 634,4 505,ob 2,4b 163,6

76 3311

3163 77 153,4 55 5580 132 711,4

"3 875,6 55 265.'3

Garanterad kapi- talskuld per den "30 juli 1990

37 543,51,ab

12 869,35 9 571.6 10 2619h 2 634.4

5,0h 0.0b 163.6 73 049.5

291.0

73 340.5 34 752.2

108 092,7

3 875,6 54 765.3

Under budgetåret 1989/90 per den 30 juni 1990 Utgifter till följd av infri- ade garantier

_a d ..::

voo'noogooo

aoodmooo

A..!)

'.'"1 (t (_

......

00 (— (—

45,1 993.0 l 038.1

9,4 0,0

Inkomster

från garanti avgifter

&. :

J: oooqooo coachooo fr

_.o _D _D

rf»

nn

135,6 377,2 512.8

26,6 86.1

Inkomster till följd av åter— betalningar av tidigare infri- ade garantier

130,1nb

• Sida 126
•  Original

Ott-DININ—

10 10 10 12 13 14 15 17 17 18 18 20 22 22 23 24 25 26 27 27 30 31 34

36 36

36 39 42 44

44

• Sida 129
•  Original

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92 6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för ADB— och kommunikationsutrustning 7 Finansiell styrning av statsförvaltningen

48 50

8 Redovisning av verksamheter med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90 9 Lönenivån i anslagsberäkningama

Hemställan

62 66

67

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991

Bil. ]

Försörj ningsbalans

BNP steg, enligt preliminära siffror, förra året med knappt l%, vilket var en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan. Dämpningen av aktiviteten skedde på bred front och blev allt tydligare under loppet av året. Produktivitetsökningen blev mycket blygsam, varför merparten av tillväxten kan förklaras med stigande sysselsättning. Flera faktorer talar för att BNP faller i år. Det är speciellt investeringarna som utveck- las svagt.

Även om 1992 också blir ett utpräglat lågkonjunkturår, finns ändå för— utsättningar att bryta nedgången och kunna uppnå en positiv tillväxt, bl.a. till följd av en gynnsammare exportutveckling. I alternativet med låga löneökningar kommer aktiviteten i ekonomin genomgående att bli högre, främst därför att den konkurrensutsatta sektorns situation för- bättras.

Diagram l:1 BNP och produktivitetsutveckling Procentuell förändring från föregående år

1981 1985 1985 1987 1989 1991

Källa: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens realinkomster steg med ca 3 1/2% förra året. Den relativt starka uppgången berodde på en kraftig ökning av löneinkomstema efter skatt. Sparandet steg emellertid markant, varför konsumtionen ändå stag- nerade. Till detta bidrog ett stort fall i bilinköpen liksom det varma

• Sida 138
•  Original

vädret under första kvartalet som minskade energikonsumtionen för upp— Prop. 1990/91 :100 värmning. Dessutom innebar det tillfälliga obligatoriska sparandet att Bil. l.l hushållens köpkraft begränsades. I år beräknas hushållens reala disponibla inkomster stiga med knappt 2% i låglönealtemativet och med ca 2 1/2% i höglönealtemativet. Mer- parten av ökningen beror på effekterna av det andra steget i skatte- reformen. Nästa år väntas realinkomstema stiga med knappt 2 1/2% resp. drygt 2 1/2% i de båda alternativen. Visserligen avtar löneöknings- takten markant, men detta kompenseras mer än väl av den kraftiga upp- bromsningen av inflationen. Mycket talar för en fortsatt stigande sparkvot under 1991 och 1992. Det i utgångsläget låga sparandet, skattereformen med bl.a. det minskade värdet av ränteavdragen, en tilltagande osäkerhet om framtiden hos hus— hållen, ett lägre behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och ett rela- tivt högt ränteläge är faktorer som pekar i den riktningen. Uppgången i sparkvoten motverkas dock bl.a. av att inbetalningama till det obliga— toriska, tillfälliga sparandet upphör i är och att återbetalningama börjar nästa år, vilket ökar hushållens köpkraft. Sammantaget förutses emellertid tillväxten i den privata konsumtionen komma att bli måttlig under prog- nosperioden.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

Miljarder Procentucll volymförändring kr 1989 1989 1990 1991 1992

Alt. ] Alt. 2 Alt 1 Alt.2 BNP 1224,3 2,1 0,9 -O,2 -0,5 1,0 0,4 Import 387,5 7,1 1,3 2,0 1,4 2,8 2,4 Tillgång l6ll,8 3,5 1,0 0,4 0,0 1,5 1,0 Privat konsumtion 638,6 1,1 0,0 0,7 1,0 1,0 1,2 Offentlig konsumtion "317,7 2,2 1,3 0,5 0,3 0,5 0,5 Stat 89,9 3,7 0,7 -O,7 -0,8 -O,8 -0,8 Kommuner 227,8 1,6 1,5 1,0 0,8 1,0 1,0 Bruttoinvestcringar 259,8 10,9 1,8 - l ,4 -3 ,5 0,6 —1,9 Lagerinvestcringarl 1,8 0,5 0,3 _o,3 -o,3 0,0 0,0 Export 393,9 2,4 1,2 1,9 1,3 3 ,4 2,8 Användning 16ll,8 3,5 1,0 0,4 0,0 1,5 1,0

! Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och tinansdcpartementct.

' Den offentliga konsumtionen steg förra året med knappt 1 1/2%. Kom- munerna expanderade mer än ekonomin i genomsnitt, trots att brist på arbetskraft under en stor del av året höll tillbaka utvecklingen. Under de kommande åren genomförs nedskärningar i den statliga verksamheten, vilket med för att konsumtionsvolymen sannolikt faller. För kommunernas de] är det ekonomiska utrymmet för expansion mycket begränsat fram- över.

Efter den rekordartade uppgången 1989 steg bruttoinvesteringama rela— tivt blygsamt förra året. Den allt svagare konjunkturen ledde till att in—

• Sida 139
•  Original

dustriinvesteringama började falla. Denna utveckling väntas fortsätta i år. Lönsamheten försämras, kapacitetsutnyttjandet sjunker och efterfrågan viker inom många branscher. Hur stor investeringsnedgången blir hänger delvis samman med den inhemska kostnadsutvecklingen. Låga löneök- ningar skulle sannolikt få en gynnsam effekt på investeringsklimatet och skapa förutsättningar för en vändning uppåt av industriinvesteringama 1992. I motsats till vad som gäller för industrin bedöms investeringarna inom övrigt näringsliv utvecklas ganska stabilt.

Överhettningen i byggsektorn har bestått längre än väntat. Gradvis

kommer dock bilden att ändras. E-fterfrågan på bostäder kommer att be- . gränsas av de snabba kostnadsstegringama och av att skattereformen le- der till höjda relativpriser på bostäder. Under både 1991 och 1992 väntas därför en betydande nedgång i bostadsbyggandet. Samtidigt stagnerar näringslivets byggnadsinvesteringar.

Den internationella konjunkturavmattningen begränsar den svenska exporttillväxten. Dessutom är försvagningen särskilt kraftig på några av Sveriges viktigaste marknader, t.ex. USA, Storbritannien och Finland. Industrins starka inriktning på massa och papper, järn och stål samt tran- sportmedel är också oförmånlig i rådande läge. Till detta kommer att de relativa kostnaderna ökar betydligt snabbare i Sverige än i omvärlden, beroende på en ogynnsam löne- och produktivitetsutveckling. Svenska företag tappade marknadsandelar i betydande omfattning förra året. Andelsförlustema väntas dock bli mindre under prognosperioden, främst till följd av att exportprisema ökar något långsammare än i konkurrent- ländema. Under 1990 steg den samlade exporten med ca 1% och även i år väntas en svag utveckling. En något bättre marknadstillväxt bör re- sultera i högre exportsiffror 1992. Om löneökningarna blir låga gynnas konkurrenskraften och exporten.

Importen begränsas av den allt svagare efterfrågan i ekonomin. Särskilt fallet i maskin- och lagerinvesteringama får en återhållande inverkan i år. En liten ökning av importtillväxten nästa år är sannolik mot bakgrund av att ekonomin kan väntas utvecklas något bättre. Den inhemska produktio- nen bedöms fortsätta att tappa marknadsandelar till importen.

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

1989 1990 199] 1992 Alt.] Alt.2 Alt.l Alt.2

Privat konsumtion 0,6 0,0 0,4 0,5 0,5 0,6 Offentlig konsumtion 0,6 0,3 0,1 O,l 0,1 0,1 Bruttoinvcsteringar 2,2 0,4 -0,3 -0,8 0,1 -0,4 Lagerinvesteringar 0.5 0,3 -0,3 -0,3 0,0 0,0 Nettoexport -1,7 -0,1 -0,1 -0,1 0,2 0,1 BNP 2,1 0,9 -0,2 -0,5 1,0 0,4

Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalcn

• Sida 140
•  Original

Det kan konstateras att nedgången för investeringar och nettoeirport blir så stor i år att konsumtionstillväxten inte förmår kompensera för detta. Därmed faller BNP. Efterfrågan får en oförmånlig sammansättning, vil- ket accentueras i alternativet med högre löner. Den blygsamma tillväxt som uppnås nästa år blir konsumtionsledd.

Bytesbalansen

Handelsbalansens överskott minskade förra året, främst som en följd av ett sämre bytesförhållande i utrikeshandeln. Prisutvecklingen på viktiga exportvaror blev mindre förmånlig samtidigt som oljeprisema steg. För- svagningen av handelsbalansen väntas fortsätta också i år. En stabili- sering eller t.o.m. en vändning uppåt kan komma nästa år, till följd av en högre volymtillväxt för exporten.

Diagram 1:2 llandels- och bytesbalans Procentandel av BNP

—2 —5 _4 ........................................................................ i ..... ........... ? __ —5

1970 1974 1978 1982 1986 1990

Anm: Finansdepartementcts prognas för 199! och 1992 enligt alternativ ]. Källor: Riksbanken och finansdcpartementet.

Bytesbalansen har gradvis försämrats under de senaste fem åren. För- utom en negativ trend för handelsbalansen förklaras förloppet i huvudsak av utvecklingen av resevalutanettot och avkastningen på kapital. Ett väx- ande bytesbalansunderskott samt de omfattande direktinvesteringarna och portföljplaceringama utomlands för med sig en upplåning vars räntekost- nader belastar bytesbalansen. Speciellt efter valutaavregleringen har utlandsinvesteringarna ökat kraftigt.

Det finns skäl att anta att den här utvecklingen i stora drag fortsätter under 1991 och 1992. Troligen kommer dock ökningstakten för utlands- investeringama att dämpas något, särskilt om det inhemska investerings—

• Sida 141
•  Original

klimatet kan förbättras till följd av låga löneökningar. Skuldstockama är ändå så stora att räntebelastningen blir aVSevärd. Ar 1992 beräknas underskottet i bytesbalansen uppgå till ca 4% av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

1989 1990 1991 . 1992

Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Disponibcl inkomst (%) 1,9 3,5 1,7 2,4 2,3 2,6 Sparkvot (nivå, %) -4,3 -0,8 0,3 0,6 1,6 2,0 lndustriproduktion (%) 1,2 -2,0 -l,0 -2,0 1,8 0,5 Arbetslöshet (nivå, %) 1,4 1,5 2,2 2,5 2,7 3,4 Handelsbalans (mdr. kr.) 14,6 13,4 9,1 10,1 13,7 12,6 Bytesbalans (mdr. kr.) -l9,7 -33.l -48,8 -50,9 -58,6 -63,2 (% av BNP) -l,6 -2,4 -3,4 -3,5 -3,9 -4,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt tinansdepartementet

Arbetsmarknaden

Den överhettning som rått på arbetsmarknaden under flera år dämpades under loppet av 1990. Tecknen på avmattning blev allt starkare. Antalet varsel ökade gradvis och låg i genomsnitt under året på 1983 års nivå. Anmälningama om nya lediga platser minskade kraftigt. Arbetslösheten steg från 1,3% andra kvartalet 1990 till nära 2% under det fjärde. Bris- ten på yrkesarbetare inom industrin blev allt mindre kännbar.

I år och nästa år kommer arbetsmarknaden att fortsätta att försvagas och sysselsättningen vika. Arbetslösheten beräknas stiga till 2,2% 1991 i det första och till 2,5% i det andra prognosaltemativet. Motsvarande siffror för 1992 beräknas bli 2,7 respektive 3,4%. Uppgången av arbets- lösheten motverkas av att utbudet av arbetskraft stiger allt långsammare och att medelarbetstiden går ned något 1991. Dessutom väntas produk- tivitetsutvecklingen bli relativt svag 1991, medan det kan ske en uppgång under 1992 till följd av att företagen i allt mindre utsträckning håller kvar arbetskraft i ett sent skede av konjunktumedgången.

Finansiellt sparande

Det samlade finansiella sparandet i ekonomin har under flera år försäm- rats, vilket visar sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Det inhem- ska sparandet har varit otillräckligt för att finansiera investeringarna. Sparandeunderskottet väntas stiga under prognosperioden.

Efter att ha uppgått till hela S% av BNP 1989, minskade överskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande förra året. Nedgången vän- tas fortsätta i år och nästa år. Fortfarande är det dock frågan om ett be— tydande överskott, som 1992 väntas uppgå till ca 3 % av BNP. Kommu- nernas finansiella situation förbättras 1991 och 1992 p.g.a. den tvååriga eftersläpningen av utbetalningar av kommunalskatt i kombination med den förutsedda dämpningen av löneökningstakten.

• Sida 142
•  Original

HushållssParandet har varit kraftigt nedpressat under några år, men en uppgång är på väg. Ökningen väntas dock inte bli av den omfattningen att det kan vända trenden för det totala sparandet i ekonomin. Företa- gens finansiella sparande hölls tillbaka under främst 1989 av omfattande investeringar, men därefter i allt högre grad av fallande lönsamhet. San- nolikt fortsätter resultatförsämringen under 1991 , varför företagens finan- siella situation urholkas ytterligare.

Tabell l:6 Finansiellt sparande Miljarder kr., löpande priser

1989 1990 1991 1992 Alt. ] Alt.2 Alt. ] Alt.2 Offentlig sektor 64,0 55,0 52,3 53,0 47,0 44,5 Hushåll -29,5 -10,7 0,5 2,4 12,0 16,4 Företag -54,2 -77,5 -100,6 -106,3 -117,6 -124,1 Bytesbalans -l9,7 -33,1 48,8 -50,9 -58,6 -63,2 Andel av BNP -l ,6 -2,4 -3,4 -3,5 -3,9 -4,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och fmansdepar- tementet

Kapitalmarknaden

Räntorna steg under 1990 betydligt mer i Sverige än i omvärlden. De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin skapade oro på de finan- siella marknaderna. Betydande utflöde av valuta ägde rum vid två till- fällen. Ett sådant tillfälle var i februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken och den korta räntan steg. Efter att överenskommelse hade träffats i riksdagen om den ekonomiska politiken stabiliserades läget. I oktober inträffade ett betydande valutautflöde, som förde med sig en fömyad uppgång av den korta räntan. Sedan regeringen presenterat ett åtgärdspaket med struktu- rella reformer och neddragning av statsutgiftema gick räntorna ned igen.

Tillsammans med skattereformen och konjunkturavmattningen har de stigande räntorna bidragit till att utlåningen i svenska kronor minskat påtagligt, både till hushåll och företag. Däremot har främst företagen ökat sin kortfristiga upplåning iutlandet. Ränteuppgången har bidragit till att fastighets- och aktiemarknadema pressats och att likviditets- och soliditetsproblemen för vissa finansbolag blivit akuta. Bankerna har fått vidkännas kraftigt stigande kreditförluster. En allt striktare kreditprövning kan väntas framöver. Därmed pågår en faktisk åtstramning av kredit- marknaden.

• Sida 143
•  Original

2.2. Länderöversikter

Förenta staterna

I Förenta staterna har en dämpning av ekonomin ägt rum sedan konjunk- turtoppen i början av 1988. Under 1990 accentuerades avmattningen och tillväxten stannade på ca 1%. Samtidigt steg inflationen och uppgick till 5,5% i genomsnitt för året. Oljeprisuppgången och problem i den finansiella sektorn har Ökat risken för en lågkonjunktur. Avmattningen förutses fortsätta ett tag framöver, men en regelrätt lågkonjunktur bör dock kunna undvikas. Aktiviteten väntas ta fart igen från slutet av innevarande år.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer att fortsätta försvagas ytterligare en tid. Under hösten förra året föll industriproduktionen, kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen. Färre bostadsbyggen på- börjades och detaljhandelsförsäljningen mattades. Samtidigt steg både arbetslösheten och inflationen. '

Andra faktorer talar för att nedgången kan bli både längre och djupare än vad som förutses i grundprognosen. Den privata konsumtionen kommer knappast - som i början av 1980-talet - att kunna ge en kraftig injektion till ekonomin. En långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation verkar dämpande på de reala inkomsterna. Kreditfinansierad konsumtion hålls tillbaka dels därför att hushållens förmögenhet inte längre stiger lika snabbt som tidigare, dels p.g.a. de svårigheter som banksystemet befinner sig i. Det är heller inte uteslutet att oljeprisuppgången och bankernas mer restriktiva utlåning får större effekter även för företagens investeringar än vad som förutses i huvud- prognosen.

Skulle en lågkonjunktur inträffa föreligger begränsade möjligheter att med hjälp av den ekonomiska politiken få fart på ekonomin. Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har lättat på penning- politiken i olika steg sedan våren 1989. Risk för fortsatt hög inflation och stigande räntor i omvärlden gör det i ett sådant läge är svårare att ytterligare sänka de amerikanska räntorna.

Inte heller finanspolitiken kommer att kunna användas för att stimulera ekonomin. Efter att budgetunderskottet hade ökat dramatiskt under första hälften av 1990, kom administrationen och kongressen i oktober överens om att skära ned underskottet med 43 miljarder dollar innevarande budgetår och den närmaste femårsperioden med sammantaget närmare 500 miljarder dollar. Nedskämingama i budgeten innebär en viss

Bil. 1.1

• Sida 149
•  Original

åtstramning av finanspolitiken 1991 och 1992. En omläggning av budgetpolitiken i expansiv riktning skulle dessutom snarare kunna få en återhållande inverkan på ekonomin genom potentiellt negativa effekter på inflation och räntor.

Det finns emellertid också positiva faktorer med i bilden som gör att ekonomin kan väntas undvika en lågkonjunkur. För det första har det inte byggts upp ofrivilliga lager, vilket varit regel före tidigare lågkonjunk- turer. För det andra fortsätter efterfrågan att expandera i omvärlden varför exporten kan väntas hålla uppe tillväxten. Försvagningen av dollarn under 1989_och framför allt 1990 innebär att de amerikanska producenterna nu är mycket konkurrenskraftiga och därför kan väntas ta marknadsandelar på andra länders bekostnad.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 1/2% i år och 1 1/2% nästa år. Att nedgången väntas bli kortvarig innebär samtidigt att inflationen förutses förbli på en relativt hög nivå. Inflationen föruses stiga till 6 1/2% i år för att åter sjunka till ca 5% 1992.

Japan

BNP ökade förra året med närmare 6% i Japan - den kraftigaste till— växten sedan 1973. Det var fortsatt den inhemska efterfrågan som har upp tillväxten. Den långa expansionsfasen har medfört att överhett- ningstendensema i ekonomin tilltagit. Brist på arbetskraft har åtföljts av ett ökat löne- och pristryck. Inflationen steg till 3% 1990.

Inflationsimpulsema kommer inte enbart från det ansträngda läget på arbetsmarknaden, utan beror även på en kraftig ökning av penning- mängden, högt kapacitetsutnyttjande samt höjda oljepriser. Penning- politiken fortsatte att stramas åt under 1990 och både de korta och långa räntorna steg samtidigt som yenen stärktes mot dollarn.

Exporten fortsatte att dämpas förra året främst beroende på inhemska utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad produktion. Samtidigt har den starka inhemska efterfrågan lett till en kraftig importökning. Som ett resultat fortsatte bytesbalansöverskottet att reduceras.

De japanska myndigheterna har klargjort att man inte kommer att lätta på penningpolitiken så lange inflationstrycket 1 ekonomin består. Även finanspolitiken, som under en rad år varit inriktad på att konsolidera de statliga finanserna, kan väntas förbli restriktiv.

Även under 1991 och 1992 kan den inhemska efterfrågan väntas utgöra motorn i expansionen. Tyngdpunkten i efterfrågetillväxten förskjuts från investeringar till privat konsumtion, som stimuleras av en god löneut- veckling och stigande sysselsättning. Investeringsenkäter visar på en relativt kraftig neddragning av investeringarna för i år. Orsaken till detta är att det högre ränteläget och de fallande aktiekurserna medfört att finansieringskostnadema för investeringar ökat kraftigt.

Sammantaget förutses tillväxten dämpas till 4 l/4% i år och ca 4% 1992. De ökade oljeprisema och fortsatta relativt höga löneökningar medverkar till att inflationen troligen stiger till ca 3,5% 1991, för att därefter dämpas 'till ungefär 3% 1992.

• Sida 150
•  Original

Den största risken i prognosen för den japanska ekonomin gäller utvecklingen på aktiemarknaden samt för mark- och fastighetsprisema. Aktiekurserna föll med ca 40 % under 1990. En eVentuell ytterligare penningpolitisk åtstramning med åtföljande fallande aktiekurser skulle kunna leda till en drastisk neddragning av företagens investeringar. Om mark- och fastighetsprisema - som under 1990 var relativt stabila - skulle sjunka kraftigt, kan det leda till allvarliga konsekvenser för de japanska bankerna som har stora utestående krediter med säkerhet i mycket högt värderade tillgångar av detta slag. En sådan utveckling skulle inte enbart riskera att leda till en kraftig kreditåtstramning på hemmamarknaden med åtföljande lägre tillväxt, utan kunde även försvåra för de stora japanska bankerna att fortsättningsvis bidra till finansieringen av det amerikanska budgetunderskottet.

Västeuropa

BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till knappt 3 % 1990. Tyskland fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den fortsatta ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras även av förverkligandet av E65 inre marknad och den vidare integrationen mellan EFTA och EG. Särskilt investeringarna kommer därvid att vara en viktig drivkraft. De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas också av återföreningen mellan de båda tyska staterna. Systemskiftet i det tidigare Östtyskland kommer på kort sikt att leda till en minskad produktion och sysselsättning. Samtidigt kan emellertid den samlade efterfrågan - för såväl konsumtions- som investeringsändamål - förväntas öka kraftigt. Detta kommer särskilt den västra delen av Tyskland tillgodo, men kan även gynna övriga europeiska länder.

I Tyskland' fortsatte produktionen att öka i en snabb takt under 1990. För helåret 1990 beräknas den ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca 4 l/2%. Detta innebär att 1990 var det åttonde året av obruten expan- sion. Det är f.n. den inhemska efterfrågan som driver på tillväxten. Den privata konsumtionen har stimulerats av de skattesänkningar som ägde rum i början av 1990, men även den starka efterfrågan från östra delen av landet har bidragit. Trots en kraftig invandring från det forna

Östtyskland, samt Östeuropa i övrigt, har arbetslösheten fortsatt att sjunka. Hösten 1990 uppgick den till drygt 6%, vilket är den lägsta siffran sedan 1972.

Inflationen var fram till sommaren 1990 mycket låg tack vare pressade råvarupriser och en uppvärderad D-mark. Oljeprishöjningen tillsammans med högre löner spädde emellertid på inflationen under hösten.

Importen ökade under 1990, vilket tillsammans med en vikande export till viktiga länder som Förenta staterna och Storbritannien, medförde att bytesbalansöverskottet minskade väsentligt. Det uppgick för 1990 till motsvarande 4% av BNP.

l Nedanstående prognos är för det tidigare Västtyskland. Siffror för bytesbalans samt budget representerar emellertid hela Tyskland.

• Sida 151
•  Original

Konjunkturindikatorer för senare delen av 1990 pekar på att expan- sionen kommer att hålla i sig i Tyskland. Industriproduktionen har fortsatt att öka i en snabb takt och kapacitetsutnyttjandet är det högsta på 20 år. Företagens förväntningar om framtiden är fortfarande positiva.

Penningpolitiken har under 1990 varit inriktad på att förhindra en ökning av inflationen. Under våren 1990 ledde diskussionerna om valutaunionen mellan de båda tyska staterna till att inflationsförvänt- ningarna steg. Detta bidrog till en ökning av de långa räntorna. Även de korta råntoma har stigit under de senaste månaderna, och i början av november 1990 höj de Bundesbank Lombard-räntan till 8.5 %. Delvis som ett resultat av den strama penningpolitiken i Tyskland är D—marken nu en av de starkaste valutorna inom det europeiska monetära systemet (EMS).

Den tyska återföreningen har budgetmässigt visat sig bli betydligt dyrare än vad regeringen i Bonn räknade med från början. Det totala offentliga kreditbehovet i Tyskland beräknas i år bli 140 miljarder DM. Som ett resultat av detta väntas penningpolitiken förbli stram under prognosperioden. En finanspolitisk åtstramning i syfte att begränsa upplåningsbehovet kan inte uteslutas.

Den ekonomiska tillväxten väntas mattas av till ca 3 % 1991 och något lägre 1992. Under prognosperioden förutses främst den inhemska efterfrågan driva på BNP-tillväxten. Den starka efterfrågan från östra Tyskland riktas även fortsättningsvis mot främst det forna Västtyskland. Inflationstakten kommer sannolikt att tillta något under prognosperioden. Det starka efterfrågetrycket samt ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i västra Tyskland väntas hålla i sig. Konsumentprisema förutses öka med inte fullt 4% både 1991 och 1992.

Tillväxten i Frankrike dämpades 1990 och uppgick till drygt 2,5%. Det är främst exporten som bidragit till avmattningen. Inhemska efterfrågan ökade snabbare än BNP, vilket medverkade till en stark uppgång av importen. Det är särskilt en fortsatt hög investeringstakt i näringslivet och en stark ökning av privat konsumtion som bidrar till efterfrågetillväxten. Konsumentprisema steg med drygt 3%, och arbets- lösheten uppgick till ca 9% förra året.

Penningpolitiken var fortsatt stram under 1990 medan finanspolitiken var neutral. Inga större förändringar väntas i den ekonomiska politiken under prognosperioden.

Den ekonomiska tillväxten beräknas uppgå till ca 2 1/2% både 1991 och 1992. Reallönema och sysselsättningen förutses fortsätta att öka om än i avtagande takt. Samtidigt väntas hushållens sparkvot sjunka. Privat konsumtion tillsammans med näringlivets investeringar bedöms också under 1991 och 1992 bära upp efterfrågetillväxten. Industrin kan under prognosperioden få problem med konkurrenskraften med förluster av marknadsandelar som konsekvens. Utrikeshandeln förutses därför inverka negativt på BNP-tillväxten.

Som en följd av oljeprisuppgången beräknas konsumentprisema öka med knappt 4% 1991. Nästa år väntas inflationen uppgå till drygt 3%.

Den ekonomiska tillväxten i Storbritannien dämpades under 1990, och uppgick för helåret till ca 1,5 %. Under första halvåret i fjol var tillväxten

Bil. 1.1

• Sida 152
•  Original

alltjämt hög, främst till följd av en stark ökning av exporten och den privata konsumtionen. Den avmattning som inträdde under sommaren och framför allt hösten 1990, hänger samman med den strama penningpolitik som förts sedan 1988 i syfte att få ned inflationen. Konsumentprisema steg med ca 10% 1990. Arbetslösheten ökade något under senare delen av förra året och uppgick under hösten till knappt 6%.

Sedan spekulationer om ett brittiskt inträde i växelkursmekanismen i EMS tagit fart under våren 1990 apprecierades pundet kraftigt. Till— sammans med en fortsatt snabb uppgång av enhetsarbetskostnadema, höga räntor och oljeprisstegringama bidrog detta till att den saudade produktionen föll under andra halvåret. På efterfrågesidan var nedgången i privata investeringar och lagren mest markerad. Det största fallet i investeringar skedde inom byggsektorn. Penningmängdstillväxten avtog under 1990. Såväl handels— som bytesbalansunderskottet reducerades under fjolåret tack vare en kraftig ökning av exporten samtidigt som bytesförhållandet utvecklades gynnsamt.

Under fjolåret var penningpolitiken stram även om basräntan i oktober sänktes med en procentenhet, till 14%, i samband med pundets inträde i växelkursmekanismen i EMS. Finanspolitiken var i stort sett neutral. Inga större förändringar i den ekonomiska politiken förväntas ske under prognosperioden.

Ledande konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling i ekonomin den närmaste tiden. Tillväxten kan dock - främst genom ökad export och stigande investeringar - beräknas skjuta fart under senare delen av 1991 och under 1992. Sammantaget bedöms BNP öka med ca 1% 1991 och knappt 2% 1992. Inflationen väntas uppgå till 7 respektive 6 1/2% de båda åren.

Östeuropa

Händelserna i Öst- och Centraleuropa under hösten och vintern 1989- 1990 utgör grunden för en ny ekonomisk era. På sikt torde systemskiftet i regionen medföra en betydande källa till ekonomisk tillväxt och expansion i västvärldens ekonomier, särskilt de europeiska.

Under 1990 har demokratiska val hållits i flertalet av de foma kommuniststaterna, med undantag av Sovjetunionen och Albanien. Den politiska situationen är emellertid fortfarande labil. att döma av det förändrade läget i Polen och Bulgarien. Alla stater har dock uttalat sig för en övergång till ett marknadsekonomiskt system. De initiala stegen i reformeringen av Öst-och Centraleuropa har också inletts under 1990. Viktiga inslag i denna process är makroekonomisk stabilisering i samband med pris-, handels— och valutaliberalisering. Omfattande program för decentraliserat beslutsfattande och privatisering av såväl små som stora företag har i några fall påbörjats. De ekonomiska utsikterna för de närmaste åren är emellertid fortsatt mörka.

BNP föll markant i Öst- och Centraleuropa under 1990. Preliminära siffror tyder på en nedgång med 10. 15 och 20% i Bulgarien. Rumänien respektive Polen. Nedgången har varit mindre i Tjeckoslovakien och

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1

• Sida 153
•  Original

Ungern. BNP i deSSa länder föll med ca 2%. Den ekonomiska tillbaka— gången väntas fortsätta även i år, dock inte lika kraftigt som 1990. Osäkerheten om utvecklingen i Sovjetunionen är stor, men sannolikt kommer nedgången ligga i skiktet mellan ovanstående grupper.

Det främsta hotet mot dessa ekonomier - undantaget Sovjetunionen - är på kort sikt effekterna av ändrade handelsarrangemang inom SEV- området och högre världsmarknadspriser på olja. Övergången till handel i konvertibel valuta 1 januari i år innebär en kraftig försämring av bytesförhållandet för de östeuropeiska länderna gentemot Sovjetunionen. Det högre oljepriset till följd av konflikten vid Persiska viken fördyrar dessutom energiimporten till de energiintensiva östeuropeiska länderna. Detta kommer att medföra stora påfrestningar på bytesbalansema - uppskattningsvis krävs 10-13 miljarder dollar för att täcka underskotten i år.

Norden

Den ekenomiska utvecklingen i de nordiska länderna har under de senaste åren präglats av lägre tillväxt än Västeuropa i övrigt. De närmaste två åren förstärks denna tendens, och BNP-tillväxten i Norden väntas bli knappt hälften av EG:s. Två olika förlopp kan särskiljas inom Norden, mellan å ena sidan Danmark och Norge - med låg men stigande tillväxt, låg inflation samt förbättrad extembalans - och å andra sidan Finland och Sverige med dämpad tillväxt, hög inflation och försämrad bytesbalans.

Efter flera år av svag eller fallande privat konsumtion och investerings— utveckling i Danmark och Norge finns nu tecken på en viss ökning av den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stannade förra året på 3/4% i Danmark och 1 1/4% i Fastlands-Norge. I båda länderna bidrar utrikes- handeln positivt till produktionsutvecklingen. Tillväxten förutses öka något i båda länderna under prognosperioden men arbetslösheten förblir oförändrat hög.

I Finland inträffade förra året en kraftig dämpning av den starka investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är att de höga räntoma fått större effekt än väntat. Tyngdpunkten i efter- frågeutvecklingen under prognosperioden förskjuts till exporten. Den tidigare starka exportutvecklingen kan emellertid samtidigt förutses mattas av. BNP väntas stagnera 1991 efter att ha ökat med ca 2% 1990. Arbetslösheten förutses stiga till 4,5% i år.

Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Norge, med konsumentprisökningar på 3-4% 1990. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande effektiv kronkurs och sänkta avgifter. Resultatet är en förbättring av den inter- nationella konkurrenskraften såväl förra året som i år.

1 Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i konkurrentländema, vilket bidragit till att försämra industrins konkurrens- kraft. Den finska inflationstakten har dock stabiliserats som en följd av dämpad efterfrågan och fallande bostadspriser. Konsumentprisema väntas

Prop. 1990/91:100 Bil. l.l

• Sida 154
•  Original

öka med ca 6 % i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det tvååriga s.k. Kallio-avtalet, som innebär låga nominella löneökningar fram t.o.m. l991. Förra året steg lönekostnaderna med 6%, vilket Försämrade landets kOnkunenskraft. I år väntas emellertid en förbättring då effekterna av stabiliseringsavtalet slår igenom.

I de nordiska länderna har genomgående förts en stram ekonomisk politik. I Norge och Finland får finanspolitiken i år en viss expansiv effekt, medan det i Danmark fortsatt bedrivs en stram finanspolitik för att förbättra extembalansen. En viktig målsättning för att på längre sikt lösa landets balansproblem är att hålla kostnadsutvecklingen i Danmark lägre än i omvärlden. För att få ner arbetslösheten eftersträvas dessutom strukturella förbättringar på arbetsmarknaden. I Norge innebär det reviderade budgetförslaget för 1991 att finanspolitiken ges en mer expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. Satsningen på sysselsätt- ningen ska dock ske utan en försämring för den konkurrensutsatta in- dustrin.

För att ytterligare betona vikten av en fortsatt låg pris- och kostnads- utveckling har den norska kronan ensidigt knutits till en ecu-korg, i förhållande till vilken kursen tillåts avvika med +/- 2,25 %. Den norska valutapolitiken har därigenom givits likartade tekniska förutsättningar som den danska, men utan de stödordningar som medlemskap i EMS ger.

I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i syfte att bromsa underskottet i bytesbalansen, begränsa inflationen och öka sparandet. Finanspolitiken har skapat ett betydande överskott i statsfinanserna, och budgetpolitiken kan väntas förbli restriktiv även i år och nästa år. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöj— ningen 1989 präglats av stramhet.

Den vändning till ett svagt överskott i bytesbalansen som Norge uppnådde 1989 förstärktes 1990 till ett överskott på 16 mdr NOK genom en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av det förbättrade bytesförhållandet som blivit följden av de höjda olje- priserna. Även Danmark har till följd av förbättrad konkurrenskraft en positiv utveckling av handels- och bytesbalansen. I Finland försämras bytesförhållandet, till följd av oförmånlig prisutveckling på olja och skogsprodukter, samtidigt som den tidigare omfattande handeln med Sovjetunionen fortsätter att minska. Detta leder sammantaget till att bytesbalansunderskottet stabiliseras kring 4 1/2% av BNP i år.

För 1992 förväntas Danmark och Norge få en fortsatt positiv utveck- ling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. En god exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 '3/4% i Danmark, medan försvagad nettoexport dämpar tillväxten i Norge till knappt 2%. I Finland väntas inflationen sjunka till 5 % 1992, och landet förutses få en måttlig, exportledd återhämtning av tillväxten.

• Sida 155
•  Original

3.1. Exporten Marknadstillvätt

Under 1989 började den ovanligt långa perioden av högkonjunktur i om- världen dämpas. Därmed påverkades också Sveriges exportmarknadstill- växt. Under de två senaste åren har importökningen av bearbetade varor till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader sammanlagt minskat med två procentenheter 1 volym. Tillväxttakten för 1991 beräknas falla ytterligare, till 4, $%. Okningstakten" ar emellertid fortfarande stark jämfört med låg- konjunkturåren 1981-1982, då marknaden växte med knappt 1 % 1 genom- snitt per år.

Under 1989 och 1990 mattades tillväxten i USA och Storbritannien och den väntas bli ännu svagare under perioden fram till 1992. Under 1990 vek konjunkturen också i Finland och var relativt svag i Danmark. En . tredjedel av Sveriges totala varuexport går till ovan nämnda länder. En fortsatt god efterfrågan i f.d. Västtyskland samt från övriga viktiga exportmarknader som Norge, Frankrike, Holland, Belgien och sydost— asiatiska länder inklusive Japan, motverkar en kraftigare försämring av Sveriges exportmarknadstillväxt. Nya konkurrenter har emellertid ökat sina andelar på dessa marknader, vilket också gör att svenska företag fått allt svårare att hävda sig.

Tabell 3:1 Exportmarlmadstillvåxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring

1988 1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder 7,2 6,2 5,2 4,8 4,8 5,3 5,3 Totalt 8,1 6,8 5,6 5,2 5,2 5,8 5,8

Priser 14 OECD-länders ' 1,6 3.8 2.8 4,1 4,1 3,9 3,9 importpriscr, SEK Svenska exportpriser 5,0 6,1 2,5 3,2 3,8 3,3 3,6 Relativpris 3,3 2,2 -O,3 -O,9 -0,3 -0,6 -0,3 Marknadsandelar, volym 14 OECD—länder -4,1 -5,1 -3,8 -2,0 -2,9 -2,3 -3,2 Totalt -3,5 -4,8 -4,8 -2,3 -3,1 -2.0 -2,7

Exportvolym 14 OECD-länder 2,8 ,8 1,2 2,7 1,8 2,9 1,9

Totalt 4,3 1,7 0,6 2,8 2,0 3,7 2,9

Anm: Exportmarknadstillviixt avser en sammanvägning av importökningen av bear- betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdcpartementet.

• Sida 156
•  Original

Konflikten vid Persiska viken, och de högre oljepriser den medfört, PI'OP- 1990/911100 fördjupar konjunktumedgången i de oljeimporterande industriländerna. Osäkerheten om konfliktens varaktighet är stor, och en krigssituation skulle allvarligt förvärra konjunkturläget i omvärlden. Föreliggande be- dömning bygger inte på ett sådant antagande. En prognosförutsättning är att världskonjunkturen börjar vända uppåt redan under senare delen av 1991. '

Den försvagade tillväxten på viktiga exportmarknader förklarar till stor del varför svensk export av bearbetade varor mattades under 1990. Ex- portens varusammansättning var dessutom ogynnsam. Efterfrågan på bl.a. transportmedel och stål dämpades markant. Dessa varor utgör ca 20% av Sveriges totala varUexport. Råvaruexporten utvecklades också svagt. För pappersmassa minskade exporten både i värde och volym.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

Index 1980=1OO

110

105

95 90 Morknasondel 85 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källor: Konjunkturinstitutet och Gnansdepartementct.

Konkurrens/craft

Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländemas exportpriser i ungefär samma takt som de svenska räknat i gemensam valuta, ca 2 1/2%. För- utom en medveten strategi att hålla tillbaka exportprisema för att stärka sin konkurrenskraft gynnades de svenska exportföretagen av växelkursut- vecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med när- mare 2% under året till följd av, i första hand, dollams nedgång och D- markens uppgång. Däremot ledde relativprisökningama under åren 1984- 1989 till växande marknadsandelsförluster, som är svåra att åter-vinna på kort sikt. Högre priser än konkurrenterna får effekt under en följd av år. Industrins konkurrenskraft mäts vanligen med hjälp av timlönekostna- den dividerad med produktion per timme, d.v.s. arbetskostnaden per producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Vid jämförelser med and-

Bil. 1.1

• Sida 157
•  Original

ra länderna mäts industrins ULC i gemensam valuta för att även ta hän- syn till växelkursemas effekt på konkurrenskraften. Industrins relativa ULC mätt i svenska kronor minskade kraftigt i samband med devalve- ringama 1981 och 1982. Redan fr.o.m. 1984 steg emellertid de relativa enhetsarbetskostnadema, både till följd av snabbare löneökningstakt än i jämförelseländema och en långsammare produktivitetsökning, se diagram 3:2. Ett undantag var 1986 då kronans växelkurs effektivt dep- recierades med nära 5 %, vilket starkt bidrog till förbättringen av konkur- renskraften. 1990 passerades 1981 års nivå i relativ ULC.

Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och relativa produktivitet Index 1980=100

120

100 __..rodulkhvrflet 90 80 70 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källor: U.S Department of Labor, konjunkturinstitutet och frnansdcpartementct.

Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl. sociala avgifter) med drygt 10 1/2% och produktiviteten med 1/2%. Den svenska kronans effektiva depreciering, med nära 2 %, med förde emellertid att den relativa kostnadsutvecklingen begränsades till ca S% gentemot de viktigaste konkurrentländema.

Under 1991 beräknas skillnaden i kostnadsutveckling mot konkurrent- ländema minska. Produktiviteten ökar emellertid lika långsamt som året innan, med 1/2%. Framför allt minskar kostnadsskillnaden enligt prog- nosaltemativ 1, till knappt 2 procentenheter. Enligt alternativ 2 blir dif- ferensen dubbelt så stor. Den snabbare kostnadsutvecklingen medför att företagens lönsamhetsnedgång djupare. eftersom de väntas fortsätta att hålla nere sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft, se vi— dare kapitel 4.2.

Under 1992 väntas industrins negativa kostnadsutveckling relativt om- världen definitivt brytas. Produktiviteten beräknas öka ungefär lika snabbt som för konkurrentländema, medan de svenska lönekostnaderna stiger något långsammare i båda altemativen, med 3 % respektive 5 %. Jämförelrelseländemas ULC för industrin beräknas i gemensam valuta stiga med ca 3 % 1992 mot knappt 1% för industrin i Sverige, alternativt ca 2 1/2%.

• Sida 158
•  Original

Medan exportprisema hålls nere för att försvara marknadsandelarna utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället igenom på hem- mamarknadsprisema. Dessa har ökat märkbart snabbare än exportpriser- na. Hemmamarknadspriset för bearbetade varor steg med nära 6% i års— takt under 1990 mot drygt 3% för importpriserna (enligt producentpris— index). lndustrins orderingång från hemmamarknaden minskade relativt kraftigt under andra och tredje kvartalet. Importens andel av inhemsk varutillförsel växte svagt under första till tredje kvartalet 1990 jämfört med motsvarande period 1989.

Marknadsandelar och svensk export

Världsmarknaden för bearbetade varor växte med nära 7% 1989, medan svensk export av dessa varor ökade med knappt 2%. Därmed tappade Sverige nära S% av sina andelar av världsmarknaden. Under 1990 var andelsförlustema fortfarande stora, men beräknas minska markant under 1991 och 1992, främst till följd av den gynnsammare relativprisutveck- lingen. Under 1992 räknar vi dessutom med att konjunkturen vänder i omvärlden, och efterfrågan på för Sverige viktiga exportvaror återhämtar Slg.

Den totala varuexporten stagnerade mätt i fasta priser mellan 1989 och 1990. Volymen beräknas 1991 öka med 1,6% ialtemativ ] och med bara 1% i alternativ 2. I alternativ 1 för 1992 gynnas exporten ytterligare av relativt låga prisstegringar, som medför en exportökning för varor med drygt 3% i volym. [ höglönealtemativet växer exporten istället med ca 2 1/2% i fasta priser.

Exporten av pappersmassa minskade i både volym och värde under 1990. Exporten av papper steg svagt i värde, men var så gott som oför- ändrad i volym. Dessa produkter svarar för ca 15% av Sveriges varu— export och har därmed stor betydelse för de totala exportintäktema. Exportpriset på pappersmassa minskade med nära 9% 1990 men steg svagt, med drygt 2%, för papper och papp. Konkurrensen från främst de nordamerikanska producentema ökade på huvudmarknaden Västeuropa för dessa varor. Exportörema från främst Förenta staterna har stärkt sin konkurrenskraft till följd av dollarkursens nedgång under året.

Tabell 3:2 Export av varor

Mdr Volymutveckling kr. procent per år

Prisutveckling procent per år

1989 1990 1991 1992 1990 1991 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Bcarbctade varor 276,2 0,6 2,8 2,0 3,7 2,9 2,5 3,2 Fartyg 3,4 -1 1,5 -6,4 -6,4 0,0 0,0 5,7 5,5 Petroleumprodukter 8,1 -6,0 -4,8 -4,8 -1,2 -1,2 15,0 7,8 Ovriga råvaror 44,5 1,8 -2,4 -2,4 2,3 2,3 -2,4 -2.8 Summa varor 332,l 0,3 1.6 1,0 3,2 2,6 2,4 2,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartcmentet.

3,8

I.) IJQUI

y

5 8 8 3

1 992

Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

• Sida 159
•  Original

Exporten av järn- och stål minskade också i både värde och volym under 1990. Priset på dessa produkter föll med drygt 8% från en ökning med ca 16% året innan. Stålindustrin drabbas nu av en allt svagare efter- frågan från exportmarknaden och väntas få fortsatta avsättningsproblem under 1991. Under 1992 förutses konjunkturen vända och utsikterna för stålverken ser därmed ljusare ut.

Exporten av verkstadsprodukter blev 1990 oförändrad jämfört med föregående år. Det gick särskilt dåligt för lastbilar och personbilar. Försämringen var också markant för metallvaror och elektriska produk— ter. Exporten av maskiner, som utgör ca 17% av den totala varuexpor- ten, var fortsatt relativt stark och växte ungefär lika mycket i värde under 1990 som 1989. Under 1991 väntas även exporten av maskiner avta, till följd av de avtagande maskininvesteringama i Sverige och omvärlden.

3.2. Importen

Tillväxten i varuimporten sjönk mycket markant under 1990. Från att ha ökat med 7% 1989 beräknas uppgången 1991 stanna vid knappt l%, Dämpningen av importen blev allt tydligare under loppet av 1990. Första halvåret steg importvolymen med ca 4% medan den föll med ca 3% under andra halvåret. Även priserna har stigit måttligt. Trots kraftiga prisökningar för råolja och petroleumprodukter under andra halvåret steg priserna totalt sett bara med 2 1/2% 1990.

Importen av bearbetade varor ökade, liksom varuimporten totalt, med knappt 1 % 1990. I första hand är det den avtagande investeringsaktivite- ten, men också den svaga exporten, som verkar dämpande på importen. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade med knappt 1%. Detta indikerar att de svenska producentemas marknadsandelar på hem- mamarknaden i stort sett var oförändrade 1990, trots att de inhemska producenterna höjt sina hemmamarknadspriser mer än importprisema. Det sänkta kapacitetsutnyttjandet i svensk industri torde ha medfört en minskad importbenägenhet. Dessutom kan den pressade konkurrenssitua- tionen på exportmarknadema ha medfört en ökad inriktning mot hemma— marknaden.

Råoljeimporten ökade under 1990 medan importen av petroleumpro- dukter minskade något jämfört med 1989. Fallande bensinförbrukning och minskad bränsleförbrukning i industrin bidrog till den låga importen av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror var i stort. sett oförändrad 1990 medan fartygsimporten sjönk något.

Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror försvagas ytterligare. I låglönealtemativet stagnerar den importvägda efterfrågan helt medan- den faller med ca 1 % i höglönealtemativet. Importprisema väntas utveck- las något svagare ån de inhemska producentprisema. Importen av bear- betade varor förutses därför bli något högre. I låglönealtemativet stiger den med knappt 1% medan den i höglönealtemativet blir oförändrad. Importen av petroleumprodukter väntas öka 1991. Dels återställs lagren efter neddragningen i höstas och dels ökar förbrukningen till föjd av att

Bil. l.l

• Sida 160
•  Original

vi utgår från normaltemperatur jämfört med det milda 1990. Totalt väntas varuimporten 1991 öka med 1,8% i alternativ 1 och med 1,3% i alter- nativ 2.

En viss uppgång av tillväxttakten för importen beräknas komma till stånd 1992. Denna ökning är helt häntörlig till bearbetade varor, främst genom att exporten, speciellt i låglönealtemativet, bidrar till en ökad importefterfrågan. I låglönealtemativet väntas också de importtunga maskininvesteringama stiga tämligen kraftigt. Importen av bearbetade varor väntas öka med 3,3% i detta alternativ. I höglönealtemativet blir uppgången svagare och beräknas stanna vid 2 l/2%. Övrig varuimport väntas i stora drag bli oförändrad från 1991 till 1992. Importuppgången för varor totalt skulle därmed bli svagare än för bearbetade varor 1992.

Tabell 3z3 Import av varor

Volymutveckling

1992 Alt.2 Alt. 1 Alt.2 , 3,6 4,0

:

Mdr Prisutveckling kr. procent per år procent per år 1989 1990 1991 1992 1990 1991 Alt. 1 Alt.2 Alt.l Alt.2 Alt. 1 Bearbetade varor 250,2 0,7 0,8 0,0 3,3 2,5 1,9 3,9 Fartyg 4,7 -2,9 62,1 62,1 0,0 0,0 4,0 3,9 Råolja 13,4 7,0 1,0 1,0 0,3 0,3 19,1 8,8 lfctrolcumprodulcter 9.4 -5,0 7,0 7,0 -2,0 -2,0 18,0 5,5 Ovriga råvaror 38,5 0,0 —O.2 -0,2 3,0 3,0 -2,8 3,2 Summa varor 3162 0,8 1,8 1,3 2,6 2,0 2,5 4,1

4 3 8 5 3 4

N lou-000»— N mixo:— QN (JIK/Iom ju N_Lion & Mmom

,

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartcmentet.

3.3. Bytesbalansen

De kraftiga oljeprishöjningama, som inleddes i samband med Iraks in- vasion av Kuwait i augusti 1990, började ge ett märkbart negativt bidrag till handelsbalansen först i oktober, då denna visade ett underskott på drygt 1 miljard kr. För helåret 1990 beräknas överskottet i handelsbalan- sen till 13,4 miljarder kr, drygt 1 miljard sämre än 1989. Förutom den relativt sett dyrare oljeimporten, förklaras försämringen i handelsbalansen av en långsammare exportvolymökning samt Sveriges ogynnsammare bytesförhållande (terms of trade). Den kraftiga dämpningen av importen motverkar en större försämring i handelsbalansen. Under 1991 beräknas överskottet i handelsbalansen krympa ytterligare, men förbättras 1992 till omkring 1990 års nivå.

Förutom utvecklingen i handelsbalansen bidrar nettot för räntebetal- ningar samt resevaluta till att försämra bytesbalansen. Underskottet i. räntenettot ökade med hela 14 miljarder kr. 1990, vilket var en följd av den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av direktinvesteringar i företag och fastigheter utomlands samt för köp av utländska aktier. Trots att direktinvesteringama under 1991 och 1992 sannolikt inte kommer att öka lika mycket som tidigare, utan ligga kvar

• Sida 161
•  Original

på ungefär 1990 års nivå, växer utlandsskulden kraftigt och därmed även räntenettot. Skuldstocken till utlandet ökar också i takt med det växande bytesbalansunderskottet. Den internationella räntenivån steg dessutom med ca en procentenhet 1990, vilket också ledde till större räntebetal— ningar.

Diagram 3:3 Sveriges "temrs of trade" - exportpris/importpris t.o.m. november 1990

Index januari 1985=100

130

120

100

90 1955 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Källa: SCB

Delvis som en följd av den växande skuldbördan väntas inte företagen fortsätta investera utomlands i lika stor omfattning som tidigare. Kon- iunktumedgången på viktiga avsättningsmarknader bidrar också till en försämrad likviditet inom vissa industriföretag, med lägre utlandsinveste- ringar som följd.

Avkastning på kapital i bytesbalansen försämras inte i takt med ränte- nettot eftersom företagens återinvesterade vinstmedel nu räknas in i stati- stiken. Dessa vinstmedel beräknas ha stigit markant under de senaste två åren och fortsätter att växa under 1991 och 1992, om än inte lika snabbt som under de närmast föregående åren.

Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinveste- ringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastig- heter utomlands brutto mer än fördubblades det året, till 12,4 miljarder kr. Övriga direktinvesteringar uppgick till drygt 40 miljarder kr. brutto. Fastighetsinvesteringama utomlands minskade sin andel av de totala direktinvesteringama utomlands under 1990. Tillverkningsindustrin ökade sin andel och mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar jämfört 1989. En stor del av detta förklaras av några stora svenska förvärv av utländska företag under året.

Bland tillverkningsindustrins direktinvesteringar utomlands 1990 kan bl.a. de svenska skogsföretagen STORAs och SCAs förvärv av den tyska industrigruppen Feldmiihle Nobel AG respektive den brittiska pappers- och förpackningstillverkaren Reedpack Limited nämnas. Dessa två för-

Prop. 1990/9l1100

Bil. l.l

• Sida 162
•  Original

värv uppgick till knappt 16 miljarder kr. respektive ca 10 miljarder kr., och är därmed bland de största förvärv som gjorts av svenska industri— företag under 1990. lnvesteringama skall i viss mån ses mot bakgrund av att företagen vill skapa en större industriell bas och stärka sina mark- nadspositioner. Det kan också innebära konkurrensfördelar att ha pro- duktion i olika länder. Det kan t.ex. bli lättare för företag att vinna order vid offentliga upphandlingar om företaget har produktion eller forskning i det land där upphandlingen äger rum. Ytterligare en drivkraft bakom en del svenska direktinvesteringar utomlands under senare år har varit en strävan hos svenska företag att öka sin närvaro inom den Europeiska Gemenskapen.

Diagram 3:4 Resevalntainkomster och utgifter

Miljarder kronor

5 utgifter

% inkomster

50

40

[[B resevaluianetto

1980 1952 1984» 1986 1958 1990 1992

Källa: Riksbanken

Vid sidan av avkastning på kapital är det resevalutanettot som nu för- sämrar bytesbalansen kraftigt. Nettot för resevaluta har under hela 1980- talet visat underskott. I samband med devalveringama 1981 och 1982 minskade underskottet något, men har därefter stadigt Ökat. Under 1990 försämrades resevalutanettot, med drygt 4 miljarder kr. Utvecklingen förklaras av en ovanligt svag inkomstökning från utländska resenärer i Sverige och fortsatt stora utgifter för utlandsresor från Sverige, se diagram 3:4. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra OECD-länder är sannolikt en starkt bidragande orsak till den negativa utvecklingen.

Antalet charterresenärer från Sverige minskade emellertid under 1990, med ca 3% (avser perioden januari-oktober), vilket tyder på att det är utgifter för annan typ av utlandsresande från Sverige som ökat. Enligt en undersökning av riksbanken 1990, svarar fritidsresenärer för 65% av resevalutautgiftema och affärsresenärema för resterande 35 %.

Resevalutautgiftema beräknas inte öka lika snabbt under 1991 som under 1990, vilket förklaras av en fortsatt relativt svag privat konsum-

• Sida 163
•  Original

tion. Resevalutainkomstema väntas minska i volym de närmaste två åren, bl.a. till följd av hög inflation även under 1991.

Underskottet i tjänstebalansen ökade till nära 11 miljarder kr. 1990. Försämringen förklaras främst av resevalutanettot. Underskottet i övriga tjänster minskade med ca 1 miljard då nettot för försäkringar, licenser och övriga tjänster förbättrades. Under de närmaste två åren beräknas nettot för övriga tjänster försämras med inemot 2 miljarder kr.

Tabell 3:4 Bytesbalans Miljarder kr.

1988

Bearbetadc varor

-—w

(>o-uto—

Råolja och petroleumprodukter Ovriga råvaror Fartyg Korrigeringspost llandelsbalans

Sjö fartnetto Ovriga transporter Rescval uta Ovriga t jänstcr

b'oq

N _?)

. .::—— ca.;— & hax'axo »| xl—l

J.. x! AWNOO

».

Tj änstebalans Avkastning på kapital - därav åtcrinvcsterade vinstmedel Transfereringar

.—

Bytesbalans Andel av BN P

og— bono

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

1989

—I»)

|—

. oo när—no & ___—arna '

u ...a-ho 'ax wwoooo

-13,1 12,5 -12,9 -19,7 -l,6

1990

_|»)

ha v--—-Oxoooo 000010—

.—

| _

L..—ro

| b)

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och frnansdepartcmcntet.

1991 Alt.l

33,3 -21,8 3,4 -4,8 -1,0

9,1

10,2 1,9 -22,0 -3,5 -13,4 -30,5 23,0 - 14,0 48,8 -3 _4

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 1992 Alt.2 Alt.l 34,3 37,7 -21,8 -21,4 3,4 3,5 .4,8 -5,1 4,0 -1,0 10,1 13,7 10,2 11,1 1,9 1,6 43,1 45,9 -3,5 -4,7 -14,5 -17,9 -32,6 _39,5 23,0 30,0 .14,0 45,0 -50,9 -58,6 3,5 -3,9

• Sida 164
•  Original

8.1. Näringslivets investeringar

Efter de första åren under 1980-talet utvecklades näringslivets investe- ringar starkt, förutom en tillfällig svacka 1986. Mellan 1986 och 1989 steg investeringarna i näringslivet med ca 25%. Under 1990 bromsades expansionen och uppgången stannade på ca 1%. Tyngdpunkten i upp- gången låg, liksom de närmast föregående åren, på maskiner. Under perioden 1986 till 1990 ökade maskininvesteringama med närmare 35 %, medan byggnadsinvesteringama steg med knappt 7%.

Efter en markant uppbromsning 1986 tog industriinvesteringama åter fart. Mellan 1986 och 1989 steg industriinvesteringama med över 30%. 1990 vände utvecklingen och en nedgång av investeringsvolymen med 3% noterades. Industrins investeringar minskade då för första gången

1992 Alt. 1

10 a ”Niob

r.) o i: N :o

Alt.2

-o,4 -0,7 -7.2 -1,9 -0,7

• Sida 193
•  Original

sedan 1982. Ett sämre efterfrågeläge och vikande lönsamhet inverkade PI'OP- 1990/912100 på utvecklingen. Under perioden 1986 till 1989 utvecklades byggnadsin- Bil. l.l vesteringama svagare än maskininvesteringama. Under 1990 var ned- gången för byggnader kraftigare än för maskiner.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 1992 ”'se' Alt 1 Alt.2 Alt 1 Alt 2 Industri 50.9 5,4 13,9 -3,0 -6,0 -13,0 5,0 -5,0 Basindustri 13,7 . 18,1 16,4 -4.0 -11,0 -22,0 5,0 -6,0 Yerkstadsindustri 19,3 -5,6 16,6 -5.0 -6,0 -16,0 7,0 -9,0 __Ovrig industri 17,9 9,8 9,5 -1.0 2,0 -3,0 2,0 -l,O Ovrigt näringsliv 113.0 3,6 11,7 3,1 1,6 0,6 2,0 1,3 Totalt [63,9 4,1 12,4 1,1 -0,7 -3,6 2,9 -0,4 därav byggnader 55,3 -1 .7 4,9 0,8 0,1 -1,7 2,5 0,1 maskiner 107,6 7,0 16,2 1,5 -l,1 -4,4 3,0 -O,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och tinansdcpartementet.

Under 1990 sjönk investeringarna inom verkstadsindustrin med preli- minärt ca 5 %. Bilden är delvis splittrad med kraftiga minskningar i tran- sportmedels- och maskinindustri medan övrig verkstadsindustri redovisar ökningar. Inom basindustrin föll investeringarna med närmare S%. Inom övrig industri kvarstod i stort sett oförändrad volym. Elektroindustrin tillhör den del inom denna industri som expanderade.

Utvecklingen 1991 och 1992 är svårbedömd. Statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober pekar mot en fortsatt, och än starkare, ned— gång i industrins investeringsplaner 1991. Skälen till detta är flera. Ett svagare efterfrågeläge med vikande lönsamhet, avtagande produktionsm- veckling, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en ytterli- gare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet märkbart försämras. Om löneökningstakten växlas ned, i enlighet med alternativ 1, kommer dock ovanstående negativa tendenser att motverkas. Nedgången 1991 he- räknas då stanna på 6%. Det är främst basindustrin och verkstadsindu- strin som planerar för minskade investeringar. En återhämtning inom in- dustrin totalt förutses 1992, med S% ökad investeringsvolym.

Med fortsatt relativt snabb löneutveckling förstärks problemen inom industrin ytterligare. I prognosen förutses ett fall i investeringsvolymen med 13% 1991 och med S% 1992. Främst drabbas verkstadsindustri och basindustri. Det innebär att de totala industriinvesteringama sjunker till den nivå som rådde 1986, innan de senaste årens kraftiga expansion inleddes.

• Sida 194
•  Original

Diagram &] Näringslivets investeringar Prop. 1990/91:100 Miljarder kr.. 1985 års priser

Bil. 1.1 120 -- 100 .... .............................................................. ' vring nörin sliv 80 ________ .. ............................................................ _ , ........................... 60 ................ : ...... :::.z..f"...ä...../../.,_..=_..N ................................................. ——O .......................................................................................... // .......... >....» fx, , . '*—._,/Xxx// 20 - ............................................................................................................... o—-a...————r..——. . . 197019721974197619781980198219841986198819901992 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och tinansdepartemcutet. Tabell 8:3 Offentliga investeringar Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 1992 priser _— Alt.l Alt.2 Alt ] Alt 2 Statliga myndigheter 8,8 1,4 16,9 13,1 1,0 1,0 0,9 0,9 Statliga affärsverk 18,6 -4,5 9.7 4,7 10,0 10,0 5,0 5.0 Staten 27,4 -2.8 11,9 7,3 5,4 5,4 2,4 2,4 Kommunala myndig— heter 22,8 9,1 8,0 -O,9 -0,4 —2,0 2,8 -1,5 Kommunala affärsverk 4,3 -1,4 -6,8 13,1 3,6 3,6 0,9 0,9 Kommunerna 27.1 7.0 5,3 1,4 0,4 -1,0 2,4 -1,0 Totalt 54,5 1,7 8,7 4,5 3,1 2,5 2,4 0,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntet.

De närmaste åren väntas tillväxttakten inom det övriga näringslivet kvarstå på en relativt stabil och låg nivå. Under 1990 avtog ökningstak- ten markant, från närmare 12% 1989 till ca 3% 1990. De offentliga affärsverken ökade starkt. Där skedde en kraftig expansion inom statens järnvägar och postverket. I de flesta övriga näringsgrenar noterades en nedgång. Under 1991 och 1992 beräknas investeringsaktiviteten avta in- om varuhandel, hotell— och restaurang samt delar av finanssektorn, efter de senaste årens expansion. Den i samband med åtstramningspaketet tillfälligt höjda fästighetsskalten 1991 och 1992, verkar i dämpande rikt- ning. Borttagandet av ramarna för övrigt byggande i landet, förutom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, verkar i motsatt riktning. Inom de statliga affärsverken väntas investeringarna fortsätta att stiga starkt 1991 till följd av att det skett en förskjutning av planerna framåt

• Sida 195
•  Original

i tiden. Även 1992 väntas en uppgång, dock inte lika stark som föregå- ende år. Därmed förhindras ett fall för investeringarna i övrigt närings- liv. Både under 1991 och 1992 stiger de med knappt 2%. I och med att investeringarna i denna sektor inte antas vara särskilt känsliga för kost- nadsutvecklingen blir utvecklingen endast något lägre i fallet med fortsatt höga löneökningar.

Sammantaget innebär det att näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, kvarstår på i stort sett oförändrad hög nivå 1991 och 1992 med ' ca 14,5% av BNP. I fallet med den högre löneutvecklingen förutses en något lägre andel, ca 14% av BNP. Andelen fortsätter därmed att över- stiga den nivå som rådde innan den starka nedgången i slutet av 1970- talet inträffade.

Diagram 8:2 Näringslivets investeringar Procent av BNP, 1985 års priser

15 — —

11

10 r __,__—, | | | F '|' | | | T | | | | r—v | | | !

197019721974197619781980198219841986198819901992

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenetet.

8.2. Bostadsinvesteringar

Vid sidan av industrin har bostadsbyggandet tillhört de mest expansiva investeringsområdena under perioden 1986 till 1989. Under denna period expanderade bostadsproduktioneu med hela 30%. Under 1990 steg bo- stadsinvesteringama med ca 3% ytterligare. Det innebar en betydligt lägre ökningstakt än tidigare.

Sedan 1986 har investeringsvolymen gällande nyproduktion av bostäder fördubblats. 1990 avtog ökningstakten något, då volymen steg med ca 12%. Den kraftiga uppgången av efterfrågan på bostäder, från ett läge med 37 000 outhyrda lägenheter 1983,1edde så småningom till bostads- brist i stora delar av landet och medverkade till en markant stigande bo- stadsproduktion. Den starkt växande efterfrågan orsakades av en förbätt— ring av hushållens ekonomi till följd av bl.a. ökade reallöner och stigande

• Sida 196
•  Original

sysselsättning. Även förändringar i befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet och en hög nettoinvandring inverkade dock till utveck— lingen. Tecken på en något dämpad efterfrågan kunde skönjas under 1990 genom att köerna vid bostadsförmedlingama i landet slutade att växa, med undantag för Stockholmsområdet. En svagt uppåtgående trend av antalet outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostadsföretagen note- rades. I september uppgick antalet outhyrda lägenheter till knappt 4 000. Det innebär en uppgång med 1 000 lägenheter sedan september föregåen— de år. Nivån är dock fortfarande mycket låg, motsvarande 0,5 % av be- ståndet. Bristen på lägenheter gäller inte enbart storstadsområdena. I nästan hälften av kommunerna i landet fanns ingen ledig lägenhet regi- strerad hos allmännyttan i september 1990.

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter 70000 —-

KVA rPöbörjacr ,

50000. , ................................ &. ----------- I. lägenhejer ". --------------------- ...f- -------------- '

jogg-(j J..... f.,; .......................... ............... I _________ "" Oulhyrclo xx- 15600 _ ............................................. lö enhefer .............. " -N=:; ..................... o - r __ . _.— . . 4 __ - __ "9176 1971. 1980 1582 1984 1955 1985 1990

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1989 samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och tinansdepartementet.

I oktober 1988 fördubblades Jen statligt garanterade räntan för om— byggnadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av om— byggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana funnits inom storstadsområdena sedan början av 1987. Övergångsbestämmelser mild- rade effekterna av de nya reglerna något under 1989. Ombyggnadsvoly- men sjönk då med 12%. Utanför storstadsområdena är det främst den högre räntan som begränsat ombygonadsvolymen. Ramarna för 1990 var snävare än under 1989. Restriktionema fick starkare genomslag och därigenom minskade också ombyggnadsinvesteringama kraftigt, med ytterligare ca 14%.

Utvecklingen av bostadsproduktionen 1991 och 1992 är mycket svårbe- dömd. De höga kostnaderna i nyproduktionen kan få till följd att efter— frågan dämpas. Även effekterna av skattereformen samt det nya bostads- finansieringssystemet. som träder i kraft den 1 januari 1992, är svåra att

• Sida 197
•  Original

förutse. Relativprishöjningen av bostäder till följd av skattereformen tor- de medföra en minskad efterfrågan. I motsatt riktning verkar det köp- tillskott som hushållen får genom skattereformen, vilket kan komma till uttryck i ökad bostadskonsumtion.

Det föreligger stora svårigheter att prognosticera det långsiktiga beho- vet av bostäder. Förutom demografiska faktorer inverkar även hushållens inkomstutveckling och utvecklingen av bostadspriserna på efterfrågan av nyproduktion. Enligt boverkets bedömning behövs ett årligt tillskott under 1990-talet på mellan 37 000 och 45 000 lägenheter för att tillgodose det behov som följer av ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur beståndet. Till detta kommer vad som behövs för att på kortare sikt upp- nå balans på bostadsmarknaden. I bilaga 15 till LU9O beräknades det långsiktiga behovet enligt huvudaltemativet uppgå till 63 000 lägenheter per år. Det s.k. nolltillväxtaltemativet i samma bilaga ligger närmare boverkets bedömning. Eftersom beståndet är stort i förhållande till ny- tillskottet, får en liten förändring av efterfrågan stor betydelse för ny- produktionen av bostäder.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989, ———————————-———- löpande 1988 1989 1990 l99l 1992

priser Nybyggnad 43,6 40,3 20,3 12,0 2,0 -8,0 Flerbostadshus 22,l 42,4 20,9 17,5 5 ,9 6,0 Småhus 21,6 38,1 19,7 6,3 -ll,0 42.0 Ombyggnad ' 20,7 -13,7 -12,1 44,0 -10,0 .5,0 Flerbostadshus 17,3 —15,5 -12,7 —l3,9 -7.9 -5,0 Småhus 3,4 -2,9 -9,2 —l4,6 -2l,0 —5,0 Totalt 64,3 11,2 6,8 3,1 -4,3 -7,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntct.

Boverkets lånestatistik tyder på fortsatt expansiva planer för investe- ringar i nyproduktion av bostäder 1991. 1 prognosen väntas dock efter— frågan avta något jämfört med den höga nivån 1990. Antalet påbörjade lägenheter beräknas minska från 62 000 1990 till ca 56 000 1991. Det innebär att investeringsvolymen sjunker med ca 2%. Nedgången väntas fortsätta också 1992, då investeringarna i bostäder beräknas falla med 8% i volym. Antalet påbörjade lägenheter avtar då till 54 000.

Ramama för ombyggnader tas bort 1991 i hela landet förutom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. I prognosen beräknas om- byggnadema fortsätta att sjunka 1991, dock i något lägre takt än under 1990, eller med 10%. Under 1992 förutses ombyggnadsinvesteringama minska med S%. Det förutsätter ett tekniskt antagande att 1991 års restriktioner kvarstår. Det innebär att de totala bostadsinvesteringama sjunker med drygt 4% 1991 och med ca 7% 1992.

• Sida 198
•  Original

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar Miljarder kr., 1985 års priser

197019721974197619781980198219841986198819901992

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntct.

8.3. Byggnadsverksamheten

Byggkonj unkturen var fortsatt stark även 1990. Efter den långa perioden av mycket hög aktivitet tillkom dock alltfler tecken på en något mindre överhettad byggmarknad under loppet av året. Bristen på byggnadsarbeta- re har avtagit sedan slutet av 1989, enligt konjunkturinstitutets byggbaro- meter. Sedan september 1989 har andelen företag som uppger brist på byggnadsarbetare i princip halverats. Arbetslösheten bland byggnadsarbe- tare har stigit under andra halvåret 1990. I slutet av november var 3,1 % av kassamedlemmama arbetslösa, mot 2,3 % november 1989. Kostnadsut- vecklingen inom byggsektorn, som blivit ett problem för hela samhälls- ekonomin, tenderade att avta något mot slutet av året.

Uppgången i byggefterfrågan inleddes 1986. Byggnadsinvesteringama i näringslivet började då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat nybygande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde sin topp under 1987. Subventionema i ROT -sektorn (reparation, om- och tillbyggnad) från 1980-talets början gav en snabb volymökning av om- byggnadema t.o.m. 1987. Under 1988 skedde en viss nedgång av näringslivets byggnadsinvesteringar. Samtidigt uppvisade nybyggandet av bostäder rekordstora tillväxttal. 1989 var ökningstakten åter stark in- om näringslivet, samtidigt som bostadssektoms tillväxt bromsades genom restriktionerna mot ombyggnadssektom.

Under 1990 avtog näringslivets tillväxt markant. Bostadsproduktionen ökade också svagare än året innan, dels genom att ombyggnadsrestriktio- nerna fick större effekt, dels genom att nyproduktionen nått en mycket hög nivå och därigenom uppvisade en avtagande tillväxt. Sysselsättningen inom byggområdet har dock fortsatt att öka. Enligt AKU steg antalet

• Sida 199
•  Original

sysselsatta inom bygggnadsverksamheten från 257 000 personer 1986 till 313 000 personer 1990. Det motsvarar en uppgång med över 20%, varav ökningen under 1990 svarade för 8 procentenheter.

Överhettningen på byggmarknaden de senaste åren har tvingat fram alltmer omfattande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att dämpa det allmänna efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden, dels att frigöra resurser till nyproduktion av bostäder. Förutom begräns- ningarna av ombyggnadsverksamheten gällande bostäder infördes också ramar för s.k. övrigt byggande i hela landet. I Stockholms län och i Göteborgs och Bohus län har byggnadstillståndsgivning använts sedan 1987 i syfte att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under 1989, med stöd av lagen om byggnadstillstånd, begränsa volymen av övrigt byggande till 95% av 1988 års volym. Det gällde även för 1990. År 1991 tas ramarna för övrigt byggande bort i hela landet utom i Stock- holms län och Göteborgs och Bohus län.

Atgärdema mot ombyggnadsverksamheten resulterade i en nedgång av investeringarna inom denna sektor med ca 40% mellan 1986 och 1990. 1991 väntas nedgången fortsätta, dock i något lugnare takt. Effekterna av regleringarna av övrigt byggande är mer oklara. Ramen för övrigt byggande 1990 var i slutet av november i stort sett fylld av pågående och planerat byggande enligt AMS. . I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10% på s.k. oprioriterat byggande inom Stockholms län, med undantag av Norrtälje och Södertälje kommuner. Den höjdes till 30% under våren 1990 och utvidgades till att även omfatta Göteborgsområdet. I oktober 1990 undan— togs Göteborgsområdet från investeringsskatten. Från den 1 januari 1991 undantas även Nynäshamns kommun. Den höjda investeringsskatten har medverkat till att byggnadsinvesteringama inom varuhandel—, hotell och restaurang har minskat.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1989 löpande 1988 1989 1990 1991 priser Alt 1 Alt 2 Byggnadsinvesteringar l42,0 4,4 6,6 1,9 - l ,9 —2,8 därav näringsliv 55,3 -l,7 4.9 0,8 0,1 l,7 myndigheter 22.4 3,6 10,3 1,9 -0,1 vl,3 bostäder 64,3 11,2 6,8 3,1 -4,3 -4,3 Reparationer och underhåll 51.1 0.9 5,5 4,3 2,3 2,3 Summa l93.1 3.4 6,3 ' 2.6 -0,7 -l,3

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och linansdcpartcmentet.

1990 avtog ökningstakten inom den totala byggnadsverksamheten. Ba- kom stagnationen låg en lägre tillväxttakt inom såväl näringsliv som offentliga myndigheter samt ett mindre expansivt bostadsbyggande.

• Sida 200
•  Original

Reparations- och underhållssektom steg relativt starkt, med ca 4%. Utvecklingen inom byggsektorn 1991 och 1992 är mycket svårbedömd i och med att skattereformen och ett nytt bostadsftnansieringssystem med- för ett antal nya förutsättningar. I det lägre lönealtemativet stagnerar samtidigt näringslivets investeringar. Sammantaget väntas en nedgång inom byggnadsverksamheten med närmare I% både 1991 och 1992. Om löneökningstakten blir fortsatt hög förstärks nedgången genom en mer ogynnsam utveckling inom näringslivet och de kommunala myndigheter— na. Utvecklingen av bostadsinvesteringama verkar också neddragande oavsett lönealtemativ. l motsatt riktning verkar reparations— och under- hållssektom där aktiviteten fortsätter att stiga, dock med en svagare takt. Totalt fäller byggnadsverksamheten i alternativ 2 med ca 1,5 % respektive ca 2% 1991 och 1992.

8.4. Lagerinvesteringar

Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveck- ling. Totalt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan— deln. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spann— målslagren samt lagren av oljor och bränsle.

Enligt de preliminära nationalräkenskapema i våras hade en lagerupp— byggnad inträffat under 1989. Dessa hade dock placerat en korrektions- post som uppstod vid avstämning mellan produktions— och användnings— beräkningar som en lagerpost. Denna är nu eliminerad och detta tillsam— mans med en rad mindre revideringar gör att lagren totalt sett minskade något även 1989.

Under 1990 bröts dock den långa perioden av lagemeddragningar. In— om industrin började lagren växa redan under hösten 1989. Denna ut- veckling accentuerades sedan under första halvåret 1990 då färdigvaru- lagren ökade kraftigt. Under hösten anpassades sedan produktionen till den vikande efterfrågan och en marginell nedgång av färdigvarulagren noterades. Däremot ökade lagren av insats/åror och varor i arbete. Även lagren av råolja och bränsle steg kraftigt under första halvåret 1990 för att sedan under hösten avvecklas så mycket att en minskning under 1990 med ca 0,4 miljarder kr. inträffade. Lagren i detaljhandeln exklusive bilar ökade, speciellt under hösten. Denna lageruppbyggnad är i huvud- sak ofrivillig och en följd av hushållens alltmer försiktiga konsumtions- beteende. Lagren av bilar och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan började vika. Under 1990 har endast en mindre del av dessa ofrivilliga lager kunnat awecklas, då efterfrågan försvagats än mer.

Totalt innebär detta att lagren förra året ökade med ca 2,2 miljarder kr. och därmed lämnar ett positivt bidrag till BNP—tillväxten med 0,3 pro- cent. I ftnansdepartementets höstprognos var bedömningen att bidraget skulle vara svagt negativt (0, ] %). Denna skillnad förklaras till betydande del av de revideringar som gjorts i nationalräkenskapema för 1989.

Bil. 1.1

• Sida 201
•  Original

Diagram 8:5 Lagervolymförändringar Miljarder kr., 1985 års priser

1984 1986 1983 1990 Källor: Statistiska centralbyrån och tinansdepartemcntet.

Under 1991 väntas industrilagren (exkl. olja- och bränsleprodukter) minska svagt. Efterfrågeläget bedöms inte vara tillräckligt starkt för att en mer påtaglig reducering av lärdigvarulagren ska kunna komma till stånd. Dessa förblir därmed tämligen stora. Anpassningen av insatsvaru- lagren till den lägre produktionstakten väntas fortsätta varför dessa min— skar måttligt. Bilhandeln väntas 1991 får större möjligheter att minska sina stora lager. Däremot förutses en uppgång av olje- och bränslelagren med drygt en miljard. Därmed skulle lagren totalt sett sjunka med ca 1 miljard kr, vilket innebär ett negativt bidrag till BNP-tilväxten med 0,3 %.

Under 1992 väntas neddragningarna av lagren fortsätta i något snabbare takt än 1991. Det något starkare efterfrågeläget ger möjligheter för indu- strin att dra ner sina tämligen stora färdigvarulager. Även inom parti- och detaljhanden väntas neddragningar ske. Det negativa bidraget till BNP—tillväxten blir dock mycket litet.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1

• Sida 202
•  Original

9.1. Den offentliga sektorn och samhällekonomin

Den offentlig sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7% av BNP. År 1987 fick den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd av underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till över 5% av BNP.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på en kraftig ökning av inkomsterna, samtidigt som utgiftsutvecklingen har varit relativt dämpad. De offentliga inkomstemas andel av BNP steg från ca 60% 1982 till 65,5% 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot. Under samma period minskade utgiftemas andel av BNP från 66,5% 1982 till ca 60% 1989. Den reala resursförbrukningen inom den offentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från 33,5% 1982 till 28,5% 1989 som andel av BNP. Transfereringama till hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter till ca 20,5% 1989. se diagram 9:l. Den offentliga sektorns övriga utgifter består av transfereringar till företag och u-landsbistånd samt ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat med 4 procenten- heter sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på statskulden och minskat stöd till företag.

Diagram 9:1 De offentliga utgiftemas andel av BNP

35 __....__ ..--. ___... Konsumtion och

investeringar

i _ till 'huysofhyl " ' ,

./ - __ 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källa: Finansdepartementet.

År 1990 steg utgiftemas andel av BNP till ca 61 ,5 % medan inkomster- nas andel var oförändrad. Det finansiella sparandet beräknas ha minskat till ca 4% av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde huvudsakligen på att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökade kraftigt till följd av de höga löneavtalen inom det offentliga området. I volym beräknas den offentliga konsumtionen ha stigit med 1,3 %.

Bil. 1.1

• Sida 203
•  Original

Tabell 9:1 Skattekvoten Bil. 1.1 Procentandcl av BNP

1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt. 2 Alt.l Alt.2

Direkta skatter 25,3 24,3 21,3 21,6 21,3 21,7 Hushåll 22.5 21,9 19,5 19,7 19.1 19,5 Företag 2,8 2,4 1,9 1,9 2,2 2,2

lndirckta skatter exkl. arbetsgivaravgifter 14,7 15,1 16,9 16,8 16,4 16,3 Mervärdeskatt 7,6 8,2 9,8 9,8 9,2 9,2 Ovrigt 7,1 6,9 7,1 7,1 7,2 7,1

Arbetsgivaravgifter 16,5 17,4 17,8 17,9 17,8 18,0 Skatter och avgifter 56,4 56,8 56,0 56,3 55,4 55,9

KÖ ':llor Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och tinansdepartemcntct.

Den offentliga sektoms inkomster består till 85% av skatter och av- gifter. Skattemas och arbetsgivaravgiftemas andel av BNP (skattekvoten) steg med ca 7 procentenheter mellan 1982 och 1989. För 1990 beräknas Skattekvoten ha ökat med ytterligare ca 0,5 procentenheter till knappt 57%. För 1991 och 1992 beräknas en succesiv nedgång av Skattekvoten till 55,5 - 56%, se tabell 9:l. Förändringen av Skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels på föränd— ringen i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.

Ett första steg i skattereformen togs förra året. Den statliga inkomst- skatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av lönerna (skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt medförde dock, att endast en mindre nedgång av skatteuttaget från hushållens direkta skatter kom till stånd 1990. I år leder det nya skattesystemet till kraftigt sänkta inkomst- skatter för hushållen. Även nästa år minskar andelen av hushållens direkta skatter i de totala skatteinkomstema. Genom att skatteskalan räknas upp med i princip den historiska inflationen uppkommer en negativ effekt på skatteinkomstema ( "omvänd fiscal drag") när löneök- ningarna blir mindre än föregående åns inflation.

Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet har efter— hand medfört att företagens skatteinbetalningar ökat från ca 1,5% av BNP 1985 till nära 3% av BNP 1989. Skattereformen bidrar till ökat uttag från företagens direkta skatter genom att avkastningen på pensions— fonder och vissa försäkringspremier beskattas. Nedgången i företagens resultat under det senaste året leder dock till en kraftig minskning av företagsskattema i år. Nästa år hålls skatteinkomstema från företagen uppe genom upplösning av skatteskulden på dolda reserver.

Finansieringen av inkornstskattesänkningama 1990 och 1991 sker till stor del genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom är skattesatsen tillfälligt höjd med ] procentenhet från den 1 juli 1990 till utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp

• Sida 204
•  Original

av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. ] januari och på den statliga PIOP- 1990/912100 sektorns inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en minskning 1311- 1.1 av Skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och 1992.

Övriga indirekta skatter uppgick som andel av BNP till ca 7% 1989. Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak, vin och sprit, bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också i år vara i stort sett oförändrad. Inkomsterna av fastighetsskatt stiger till följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på kommer- siella lokaler under 1991 och 1992.

Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig arbetsmiljöavgift på 1,5% under perioden september 1989 t.o.m. december 1990 medförde att inkomsterna av arbetsgivaravgifter steg med ca 1 % som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av skatteinkomstema kommer från arbetsgivavgifter. I reformen ingår nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en särskild löneskatt på pensionspremier m.m.

Tabell 9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1 Inkomster 800,5 888.3 934,2 962,5 13,9 11,0 5,2 3,0 Skatter 514,4 569,7 589,3 600,0 13,5 10,7 3,4 1,8 Socialförsäkringsavgiftcr l76,5 201.1 215 ,2 224 ,5 14,7 14 ,0 7 ,0 4 ,3 Ovriga inkomster 109,6 117.4 129,7 1379 14,6 7,1 10,4 6,4 Utgifter 736,5 833,2 881,9 915,5 11,0 13,1 5,8 3,8 Transt'ereringar tillhushåll 250,2 278,31 305.8 325,6 10.0 11,3 9,9 6,5 Ränteutgiftcr 66,8 68,5 67,7 68,7 7,5 2,6 -1,2 1,5 Ovriga transfereringar 71,8 80,6 92,7 93,9 17,7 12,2 15,0 1,3 Konsumtion 317,7 366.0 373,4 382,6 10,8 15,2 2,0 2,5 lnvesteringarl 30,1 39.8 42.4 44,7 15,3 31 .9 6,4 5,6 Finansiellt sparande 64.0 55,0 52,3 47.0

Procent av BNP

Skatter och avgifter 56,4 56.8 56,0 55,4 Utgifter 60.2 61,4 61,4 61,6 Finansiellt sparande 5,2 4,1 3,6 3,2

Alternativ 2

InkomStcr 944,5 982,1 6,3 4,0 Utgifter 891,6 937,6 7,0 5,2 Finansiellt sparande 53,0 44,5

1 I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De offentliga utgiftemas andel av BNP beräknas ligga kvar på ca 61,5% 1991 och 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet blir utgifterna, liksom inkomstema, något större. Utgiftema dras upp av ökade transfereringar till hushåll. Det är en följd av, dels fördelnings- politiska åtgärder i skatterefomten, dels det försämrade läget på arbets-

• Sida 205
•  Original

marknaden. Övriga transfereringar beräknas vara oförändrade som andel av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifterna sker genom att räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksubventionema tas bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av bostadsbyggan— det, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av investerings— bidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas som utgift, skulle avräknas från mervärdeskatteintäktema minskar både skatte- och utgiftskvoten._ Genom besparingar i den statliga administrationen begrän- sas den offentliga konsumtionens volymtillväxt till ca 0,5% per år. Dessutom bidrar det ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt till att ut- gifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna minskar som andel av BNP.

Summan av skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till drygt 52 miljarder kr. och för 1992 till 47 miljarder kr. i alternativ 1, se tabell 9:2. I det andra alternativet blir sparandet något högre för 1991. Nästa år medför dock den sämre ekonomiska utvecklingen i det andra altema- tivet, att det finansiella överskottet i den offentliga sektorn blir lägre än i alternativ 1.

För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i national- budgetama i många år. Med antagande om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur reala förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till förändringar av BNP. Multiplikatorema är konstanta över tiden och beaktar således inte t.ex. förändringar av hushållen sparande. Både beslutade och automatiska förändringar av inkomster och utgifter inkluderas i modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Tabell 9z3 Finanspolitiska effekter Procent av BNP i fasta priser

1986 1987 1988 1989 1990 1991

Alt.l

Staten inkl. socialförsäkring -l,0 —3,6 -0.5 -l,2 0,1 1,6 Kommunerna . -0,1 0,7 0,4 0,7 -O,7 Totala offentliga selnom -0,7 -3,7 0,2 -0,7 0,8 0,9

Källa: Finansdepartementet.

Beräkningarna visar att den statliga (inkl. socialförsäkring) finanspoliti- ken har haft en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980- talet. Kommunerna har under de senaste åren ökat sina utgifter betydligt snabbare än inkomsterna vilket haft en expansiv effekt på ekonomin, se tabell 9:3.

Försämringen av statens finanser 1991 och 1992 ger en stimulerande

Bil. l . I 1992 Alt.2 Alt.l 1,4 1,4 -0,6 -O.8 0,8 0,7

Alt.2 1,3 -0,6

0,7

• Sida 206
•  Original

effekt på samhällsekonomin. Detta motvägs till en del av en kontraktiv effekt på BNP från den kommunala sektorn. Finanspolitikens expansiva effekt på BNP 1991 och 1992 beror på att inkomsterna ökar relativt måttligt delvis som en följd av bl.a. den, i båda alternativen, förutsatta kraftiga nedgången i löneökningstakten. Det försämrade ekonomiska läget leder till ökade offentliga utgifter i form av arbets-löshetsunderstöd m.m. Dessutom bidrar den väntade uppgången i hus-hällens sparande till minskad finansiering via mervärdeskatt av årets inkomstskattesänkning.

9.2. Statens finanser

Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för staten. Statens finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 miljarder kr. till ett överskott 1989 på ca 36 miljarder kr. Den relativt höga ekonomiska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomst- ökning och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. De under senare år accelererande löne— och prisök- ningarna har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 beräknas det statliga finansiella sparande till ca 27 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör beaktas att en växling på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP- avgiften genomfördes fr.o.m. den 1 januari förra året. Därigenom överfördes inkomster på ca 12 miljarder kr. från staten till socialför— säkringssektom 1990.

De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av statens finansiella sparande och 1992 beräknas statsfinanserna visa ett finansiellt underskott på nära 10 miljarder. kr. i alternativ 1. I det andra altemtivet blir underskottet något lägre, se tabell 9:4.

Försämringen av statsfinansema beror till stor del på vikande skatte— underlag. Det är en följd av den förutsedda nedgången av löneöknings- takten tillsammans med konjunkturavmattningen. Statens skatteinkomster 1991 och 1992 dras dessutom ned av, att ubetalningama av kommunal- skattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheterna får lyfta av ingående mervärdeskatt fr.o.m 1991. För de kommunala myndig- heternas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen redovisas som negativa statsbidrag. De statliga myndigheternas avlyft av mervärdeskatt motsvaras av sänkta utgifter för konsumtion och in- vesteringar. Inkomsterna av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,5%, som gav 9 miljarder kr. 1990, faller bort 1991. Mervärdeskatten är tillfälligt höjd med ] procentenhet under perioden 1 jul 1990 — 31 december 1991. En särskild premieinkomstskatt av tjänstegrupplivför- säkring utgår fr.o.m. 1991 på försäkringsgivare. Fastighetsskatten på kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års taxeringar till 3,5% av taxeringsvärdet. Statens övriga inkomster beräknas öka relativt kraftigt i år till följd av ökade inleveranser från aftärsverken.

Statens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stark ökning av transfereringama till hushåll. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder

• Sida 207
•  Original

ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter PYOP- 1990/911100 m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostadstilläggen och Bii- 1 - 1 studiemedlen i år. Bambidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4 miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 miljarder kr. nästa år. Kostnaderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning väntas stiga kraftigt till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden.

Tabell 914 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ [

Inkomster 433,7 465,2 467,4 443,5 15,1 7.3 -0,5 -5,1 Skatter 326.9 359,6 352,5 323,7 15,7 10,0 -2,0 -8,2 Socialförsäkringsavgifter 63,7 61,6 65,4 67,8 12,2 -3 ,3 6.2 3.6 Ovriga inkomster 43,1 44,0 49,5 52,1 15,5 2,1 12,6 5,2 Utgifter 397,4 438,4 457,6 453,2 10,5 10,3 4,4 -1,0 Transfercringar till hushåll 106,1 117,9 133,0 142,7 8,7 11,1 12,8 7.3 Ränteutgifter 59,4 59,4 59,0 60,5 6,5 -O.2 —0,6 2,5 Ovriga transfereringar 136,5 149,8 150,6 138,3 9,9 9,7 0,5 -8,2 Konsumtion 86,7 96.9 98.8 96,4 12,9 13,0 1,9 -2,5 Investeringarl 9.6 14,5 16,2 15.4 58.4 50,3 12.0 -4,9 Finansiellt sparande 36,3 26,8 9,8 -9,7 Utlåning m.m. -4,8 -3,7 Korrigeringspost 15.8 27,4 Budgetsaldo 25,3 3,1 Budgetsaldo i % av BNP 2,1 0,2

Alternativ 2

Inkomster 474,9 457 ,5 2,1 -3 .7 Utgifter 462,9 463.7 5,6 0,2 Finansiellt sparande 12,0 -6,2

1 I investeringar ingår även lagerreservcringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och iinansdepartemeiitet.

Bland statens transfereringar till företag genomförs flera förändringar 1991 och 1992. Mjölksubventionema, som uppgått till ca 2 miljarder kr., tas bort i år. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs 1991, då de särskilda reduceringsreglema för mervärdeskatten på byggnads- entreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i år genom en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m. 1992 genom att ett nytt bostadsfinansieringssystem (räntelån) börjar införas.

Statens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfe- reringar inom den offentliga sektorn. Statsbidragen till sjukförsäkringen minskar genom sänkt ersättningsnivå och färre antal sjukdagar. För att neutralisera effekterna av skattereformen för den kommunala sektorn skall 7,5 miljarder kr. 1991 och 16,5 miljarder kr. 1992 återföras från kommunema till staten. Genom en tillfällig extra höjning av skatteut- jämningsavgiften 1992 tillförs staten 3 miljarder från kommunema nästa år. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp. Den stigande

• Sida 208
•  Original

arbetslösheten medför att statsbidragen till arbetslöshetskassoma ökar Prop. 1990/91:100 kraftigt. Bil. 1.1 Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat i volym med 0,7% 1990. Genom besparingar i den statliga administrationen väntas den statliga konsumtionen minska med knappt 1% per år 1991 och 1992.

9.3. Socialförsäkringssektoms finanser

Socialföräkringssektom omfattar allmänn tilläggspensionering (inkl. löntagarfonder), allmänn sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkrings- sektom består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. De övriga delarnas sparande är obetydligt.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondernas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit större än avgiftsinkomstema och 1989 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kr. Genom AP-fondernas inkomster av räntor, utdelningar och skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomstema balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till drygt 47 miljarder kr. 1990.

Tabell 9:5 Sociallörsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1

Inkomster 182,5 213,8 223,4 230,2 12,7 17,1 4,5 3,0 AVgiftcr I 12,7 1395 149,8 156,8 16,3 23,7 7,4 4,7 Bidrag från staten 25,7 26,6 21,3 19,9 3,5 3,3 —20,1 -6,2 Ränteinkomster m.m. 37,6 42,3 48,0 52,6 8,1 12,5 13,5 9,5 Skatter 6.4 5,4 4,3 0,9 20,2 -l6,0 —l9,6 —79,3 Utgifter 149,9 166,5 176,9 186,2 11,8 1 1,1 6,2 5,3 Iransfercringar till hushåll 121,1 134,9 143,7 152,9 11,2 11,4 6,5 6,4 Ovriga transfereringar 24,5 26,7 28,1 28,1 16,2 8,8 5,5 -0,1 Konsumtion m.m. 4.3 4,9 5,0 5,1 6.9 14,2 2,6 2,9 Finansiellt sparande 32,7 47,4 46.6 44.0

Alternativ 2

Inkomster 227,9 239,3 6,6 5,0 Utgifter 179,4 192,4 7,8 7,2 Finansiellt sparande 48,5 46,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntet.

• Sida 209
•  Original

Den 1 juli 1990 upphörde lagen om vinstdelningskatt att gälla. På grund av eftersläpning av betalningar redovisas här ändå inkomster av vinstdelningsskatt både 1991 och 1992.

Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd av skattereformen, men utbetalningarna blir åter större än avgiftsinkoms- tema. 1 alternativ 1 minskar det finansiella sparandet succesivt de närmaste åren, delvis till följd av att räntan antas gå ned i detta alternativ. 1 alternativ 2 bidrar större avgiftsinkomster och högre räntenivå till ett bättre sparande än i alternativ 1, se tabell 9:5.

Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som genomfördes 1989. Minskande sjuktal och sänkt ersättningsnivå fr.o.m den 1 mars 1991 väntas medföra att utgifterna inom försäkringen'minskar i år och nästa år. Därigenom kan statsbidragen till sjukförsäkringen dras ned. [ kostnaderna för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och offentlig sjukvård samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas uppgå sammanlagt till ca 27 miljarder kr. 1991 och 1992.

Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan reglerna ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda arbetslöshetsersättningama minskade 1988 och 1989 till följd av den sjunkande arbetslösheten. Fr.o.m. 1990 höjs den högsta dagpenningen i arbetslöshetsföräkringen årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Den nu stigande arbetslösheten medför att utbetal- ningarna väntas öka kraftigt under prognosperioden.

9.4. Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 "har sektorn haft ett negativt finansiellt spamade. Inkomstema har dock täckt de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

År 1989 var kommunernas finansiella sparandeunderskott 5 miljarder kr. Försäljning av fastigheter m.m. på drygt 7 miljarder kr. bidrog till att hålla nere underskottet. Förra året beräknas det finansiella under- skottet till ca 19 miljarder kr. För åren 1991 och 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekonomin trots det rådande skattestoppet. l alternativ 1 beräknas det finansiella sparandet förbättras med ca 15 miljarder kr. per år. _och sektorn visa ett överskott på drygt 12 miljarder kr. 1992. I det andra alternativet blir de kommunala utgifterna större än i alternativ 1 och det finansiella överskottet begränsas till ca 4 miljarder kr. 1992, se tabell 9:6.

Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalningen av kommu— nalskattemedel. Skatteinkomstema 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd av de höga löneökningama två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda

• Sida 210
•  Original

dämpningen av löneökningarna till att de kommunala utgifter—na de Prop. 1990/911100 närmaste två åren inte växer i samma snabba takt. Bil. 1-1 Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatte- utjämningsbidraget uppgår till 10,5 miljarder kr. netto 1991. Detta bidrag finansieras delvis genom en avgift, som för 1991 uppgår till 79 öre för primärkommunema och 56 öre för landstingen. Nästa år höjs avgiften med 11 öre för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjäm- ningsbidragen. Därutöver höjs avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket medför att ca 3 miljarder kr. dras in från kommunerna 1992. I kom— pensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer erhåller sektorn ca 1 miljard kr. För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991 , dels bidraget till kommunerna avseende garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräkningsskatt). Skatten beräknas på kommunernas skatte- underlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991 ca 16 miljar- der kr. 1992. I tabellen har statsbidragen minskats med detta belopp.

Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr. . Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1

lnkomster 294,4 326,8 "354,45 388,8 10,0 11,0 8,5 9,6 Skatter 181,1 204,7 232,5 275,4 9,7 13,0 13,6 18,5 Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn 74,7 80,2 78,5 68,3 9,8 7,4 -2,1 -13,1 Ovriga inkomster 38,6 41,8 43,6 45,1 11,5 8,5 4,2 3,5 Utgifter 299,4 345,9 358,7 376,2 9,4 15,5 3,7 4,9 Iransfcreringar till hushåll 23,0 25,5 29,1 30,0 9,7 11,2 14,1 3,0 Ovriga transfereringar 28,2 30,8 33,8 35,7 9,0 9,1 9,9 5,5 Konsumtion 227,8 264,2 269,6 281,2 10,1 16,0 2,0 4,3 Investeringar1 20,4 25,3 26,1 29,3 2,2 24,1 3,2 12,1 Finansiellt sparande -5,0 -19,1 -4,1 12,6

Alternativ 2 .

Inkomster 355,12 .390.1 8,7 9,9 Utgifter 362,7 386,2 4,9 6,5 Finansiellt sparande -7,5 3,9

l 1 investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De specialdestinerade statsbidragen, som beräknas till ca 57 miljarder kr. för 1991 och ca 60 miljarder kr. 1992, är kopplade till vissa verk- samheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunema går hälften till skolutbildningen, ca 20% till barnomsorgen och ca 10% till äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäkrings- sektom utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr. per år 1991 och 1992.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året

• Sida 211
•  Original

beräknas konsumtionen ha stigit med ca 1,5 % i volym. För i år och nästa år talar det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättare att rekrytera personal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda löne- kostnaderna (en föjd av 1990 års avtal) i kombination med det kommu- nala skattestoppet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen. Förbättringen av kommunernas finanser 1991 och 1992 är nämligen tillfällig. Fr.o.m. 1993 försämras den kommunala ekonomin och 1990 års obalans kvarstår på lång sikt med nu gällande förutsättningar. I volym beräknas därför den kommunala konsumtionen inte öka med mer än ca 1% per år de nämraste två åren.

De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. (beräknad ingående mervärde- skatt 1990) till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen kommunerna lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommunerna ska återföra motsvarade belopp till staten. Beloppet ingår som en del av den ovan nämnda avräkningsskatten.

• Sida 212
•  Original

Regeringens proposition 1990/911100 Bilaga 2

Civildepartementet Utveckling av olfentlig sektor

Gemensamma frågor

• Sida 428
•  Original

• Sida 429
•  Original

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1991

Utveckling av offentlig sektor

Gemensamma frågor

Bilaga 2: 1

Regeringens arbete med regelreformering och delegering — en samman- ställning från statsråds- beredningen

• Sida 486
•  Original

• Sida 487
•  Original

Bilaga 2:1 Prop. 1990/91: 100 Bil. 2

Regeringens arbete med regelreformering och delegering — en sammanställning från statsrådsberedningen

3.4. Förvaltningsrätt

Strävandena att minska och förenkla den statliga regelgivningen fortsätter inom regeringskansliet. En samlad redogörelse för regel- förenklingen lämnas i bilaga 2 till denna proposition.

Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom

Prop. 1990/912100

• Sida 538
•  Original

Bilaga 4

lagen har regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.

I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skall tillämpas på beslut som meddelas under tiden den 1 juni 1988 -- den 31 december 1991. Justitiedepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för att se hur reformen faller ut i praktiken och följer lagens tillämpning för att få underlag för ställningstagande i fråga om fortsatt lagreglering i ämnet. Avsikten är att en proposition om förlängning av lagens giltighetstid skall överlämnas till riksdagen under våren 1991.

Lagen följs också upp genom att instansordningen i de ärendegrupper den omfattar ses över. Varje departement har här ansvaret för översynen av sina författningar. Detta samordnas av statsrådsbered- ningen.

Förvaltningslagen (1986z223) har nu varit i kraft i fyra år. I anslutning till riksdagsbehandlingen av lagen gavs regeringen till känna att frågan om handläggningstidema noggrant borde följas av regeringen mot bakgrund av erfarenheterna av den nya förvaltningslagen (KU 1985/86:21. rskr. 202). '

Flera åtgärder har- vidtagits i detta syfte. Bl.a. anordnade justitiedepartementet år 1988 en hearing. Denna dokumenterades i promemorian (Ds 1988:64) Tillämpningen av den nya förvaltnings- lagen. Av andra åtgärder kan här' nämnas att de statliga fömyel- sefondema har lämnat stöd till bl.a. åtgärder för ökad effektivitet hos myndigheterna och till projektet "Det snabba länet", ett projekt för serviceutveckling och kortare handläggningstider vid de statliga myndigheterna i Västmanlands län i samarbete med länsstyrelsen där (se prop. 1988/89:100 Bil. 2 s. 12 - 13). Regeringen har vidare den 4 oktober 1990 uppdragit åt länsstyrelsernas organisationsnämnd att, med utnyttjande av erfarenheterna från projektet "Det snabba länet", vidareutveckla metoder för att förkorta handläggningstidema hos alla länsstyrelser.

Riksdagen har i skrivelse (1989/90:KU15, rskr. 109) som sin mening gett regeringen till känna att en översyn av JK-ärnbetet bör ske i den form regeringen finner lämplig. Enligt riksdagens beslut bör översynen vara inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan J Kzs olika arbetsuppgifter och även innefatta en renodling av verksamheten. lnom justitiedepartementet övervägs nu i vilka former översynen bör ske.

Samerättsutredningen överlämnade på försommaren 1989 sitt huvudbetänkande (SOU 1989:41) Sarnerätt och sameting. I betänkandet föreslås bl.a. en särskild samelag som innebär bl.a. att ett folkvalt samiskt organ, ett sarneting, skall inrättas. Ett tidigare betänkande (SOU 1986:36) Samernas folkrättsliga ställning har utgjort underlag för utredningens ställningstaganden. De delar av betänkandena som

Prop. 1990/91:100

• Sida 539
•  Original

Bilaga 4

behandlar en grundlagsreglering av samernas särskilda ställning som emisk minoritet och förslaget om ett sameting har ansetts behöva övervägas ytterligare inom regeringskansliet, medan utredningens förslag i huvudbetänkandet om stärkande av rennäringens rättsliga ställning tillsammans medlannat utredningsmaterial lagts till grund för regeringens propositioner om skogsbruket i fjällnära skogar (prop. 1990/91:3) och om ändringar i rennäringslagen (1971:437), m.m. (prop. 1990/9lz4). Riksdagen har den 28 november 1990 beslutat avslå den sistnämnda propositionen och gett regeringen till känna det angelägna i att regeringen så snart det är möjligt återkommer till riksdagen med ett samlat förslag angående samefrågoma.

Utredningen avlämnade den 21 november 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk.

Med utgångspunkt i betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag och remissyttrandena över detta pågår arbete inom departementet på att modernisera bl.a. det regelsystem som för närvarande finns i lagstift- ningen om allmänna sammankomster och allmänna ordningsstadgan.