Prop. 1990/91:100

med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92

Regeringens proposition 1990/ 9 1 : 100

med förslag till statsbudget för budgetåret Prop. 1991/92 1990/91:100

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 december 1990 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Allan Larsson

PropOsitionens huvudsakliga ändamål

Det i 1991 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar en omslutning av 455 526 milj. kr. Detta inne- bär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 14 969 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 598 milj. kr. Det i statsbudgeten för innevarande budgetår upptagna budgetsaldot utgörs av ett underskott på 689 milj.kr. Detta underskott beräknas nu komma att uppgå till 2 608 milj.kr.

I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de i statsbudgeten ingående inkomst- och utgiftsposterna närmare. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den sam- hällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

I bilaga 2 behandlas utvecklingen av den offentliga sektorn med ut- gångspunkt i dels de frågor som bereds inom olika fackdepartement dels vissa mer övergripande utvecklingsfrågor.

l Rikxdugwl I 990591 . I saml. Nr 100

Statsbudget för budgetåret 1991/92

Inkomster: Skatter 399 077 001 000 Inkomster av statens verksamhet 45 648 378 000 Inkomster av försåld egendom 37 700 000 Återbetalning av län 7 063 041 000 Kalkylmässiga inkomster 3 102 300 000 Summa kr. 454 928 420 000 Underskott 597 478 000

Summa kr. 455 525 898 000

[Q

Utgifisanslag:

Kungliga hov— och slottsstatema Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Bostadsdepartementet Industridepartementet Civildepartementet Miljödepartementet Rikdsdagen och dess myndigheter m.m. Räntor på statsskulden m.m. Oförutsedda utgifter

Minskning av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgifzsbehov, netto

52 721 000 7 127 491 000 15 437 462 000 35 459 916 000 125 970 047 000 18 311 875 000 28 776 557 000 61 592 375 000 9 346 401 000 32 921 589 000 32 616 108 000 5 644 657 000 15 032 619 000 1 052 083 000 682 997 000

61 000 000 000 1 000 000

1500 000 000 3 000 000 000

Summa kr.

451 025 898 000

1 500 000 000 3 000 000 000

455 525 898 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1991/92 PrOP- 1990/912100 1991/92 Tusental kr.

1000 Skatter: 1100 Skatt på inkomst:

1110 Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomst- skatt 20 716 000 20 716 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomst-

skatt 26 522 000

1122 Avskattning av företagens reserver 0 1123 Särskild skatt på tjänste- ' grupplivförsäkringar 1 800 000 28 322 000 1130 Ofördelbara inkomstskatter: 1131 Ofördelbara inkomstskatter 1 100 000 1 100 000 1140 Övriga inkomstskatter: 1141 Kupongskatt 445 000 1142 Utskiftningsskatt och er- sättningsskatt 35 000 1143 Bevillningsavgift 5 000 1144 Lotterivinstskatt 1 524 000 2 009 000 52 147 000

1200 lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift 49 286 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 9 148 000 1231 Bamomsorgsavgift 14 554 000 1241 Yuxenutbildningsavgift 1 726 000 1251 Ovriga socialavgifter, netto -3 227 000 1271 Inkomster av arbetsgivaravgif- ter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verk-

samhet ' 199 000 1281 Allmän löneavgift 2 959 000 1291 Särskild löneskatt 9 497 000 84 142 000 84 142 000

1300 Skatt på egendom: 1310 Skatt på fast egendom: 1311 Skogsvårdsavgifter 440 000 1312 Fastighetsskatt 8 566 000 8 996 000 1320 Fönnägenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögen-

hetsskatt 2 924 000 1322 Juridiska personers förmögen- hetsskatt 80 000 3 004 000 1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt 1 000 000 1332 Gåvoskatt 300 000 1 300 000

1991/92 Tusental kr. 1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt 6 750 000 1342 Skatt på värdepapper ' 3 400 000 1400 Skatt på varor och tjänster: 1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt 151 300 000 1420, 1430 Skatt på specifika varor: 1421 Bensinskatt 17 500 000 1422 Särskilda varuskatter 1 200 000 1423 Försäljningsskatt på motorfor- don 1 850 000 1424 Tobaksskatt 5 926 000 1425 Skatt på spritdrycker 6 700 000 1426 Skatt på vin 3 430 000 1427 Skatt på malt- och läskedrycker 3 094 000 1428 Energiskatt 18 800 000 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 1 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 200 000 1432 Kasettskatt 230 000 1433 Skatt på videobandspelare 202 000 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 958 000 1435 Särskild skatt mot försuming 0

1440 Överskott vid försäljning av va- ror med statsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens in- levererade överskott 150 000 1442 Systembolaget ABs inleverera- de överskott 200 000 1450 Skatt på tjänster: 1451 Reseskatt 417 000 1452 Skatt på annonser och reklam 1 230 000 1453 Totalisatorskatt 650 000 1454 Skatt på spel 90 000 1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 4 100 000 1462 Kilometerskatt- 3 300 000 1470 Skatt på import: 1471 Tullmedel 5 200 000 1480 Övriga skatter på varor och tjänster;: 1481 Ovriga skatter på varor och tjänster 1 300 000 1482 Investeringsavgift 175 000

10 150 000 23 450 000

151 300 000

60090 001

350 000

2387000

7400000

5200000

1 475 000 228 202 001

Prop. 1990/91:100 1991/92 Tusental kr.

1500 Avräkningsskatt:

1511. Avräkningsskatt 11 136 000 11 136000 11 136 000 Summa skatter 399 077 001

2000. Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott: 2110 Afärsverkens inlevererade

överskott: 2111 Postverkets inlevererade över-

skott 49 577 2112 Televerkets inlevererade över-

skott 212 300 2113 Statens jämvägars inleverera-

de överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade

överskott 395 000 2116 Statens vattenfallsverks in-

levererade utdelning 1 540 000 2117 Domänverkets inlevererade

överskott 191 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade

överskott 49 500

2119 Statens vattenfallsverks in- leverans av motsvarighet till statlig skatt 673 000 3 110 377 2120 Övriga myndigheters inlevere- rade överskott: 2123 Inlevererat överskott av uthyr- ning av ADB-utrustning 212 000 2124 Inlevererat överskott av riks- gäldskontorets garantiverk- samhet 0 212 000 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade

överskott 6 200 000 6 200 000 2150 Överskott från spelverksamhet: 2151 Tipsmedel 1 435 000 2152 Lotten'medel 1 149 500 2 584 500 12 106 877

2200. Överskott av statens fastig- hetsförvaltning: 2210 Överskgtt av fastighetsförvaltning: 2214 Overskott av byggnadsstyrel- sens verksamhet 975 701 975 701 975 701

1991/92 2300

2310,

2330

2340

2350

2360

23 70

2380,

Tusental kr.

Rånteinkomster:

2320 Räntor på näringslån: 2311 Räntor på lokaliseringslån 2313 Ränteinkomster på statens av- dikningslån Ränteinkomster på lån till fis- kerinäringen Ränteinkomster på vatten- kraftslån Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten Ränteinkomster på skogsväglån Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet Räntor på övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen Räntor på televerkets statslån Räntor på postverkets statslån Räntor på statens vatten- fallsverks statslån Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för bo- stadsbyggande 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika familjer 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket

Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och ga- rantilån för studerande 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till

folkpensionering Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 2390 Övriga ränteinkomster: 2381 Ränteinkomster på lån till per- sonal inom utrikesförvalt- ningen m.m. 2314 2316 2318 2321 2322 2323 2324 2325 2327

130 000

9 546 132

2 000 30

113 229 2 165 272 700 50 348

2 166 679

7723000

140 2 100

170

5000

408 000

6000

592 286

2 746 834

7 725 240

5170

408000

6000

592 286

Prop. 1990/912100

1991/92 Tusental kr. 2383 Ränteinkomster på statens bo- sättningslån 50 2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv 24 2385 Ränteinkomster på lån för stu— dentkårslokaler 30 2386 Ränteinkomster på lån för all- männa samlingslokaler 13 000 2389 Ränteinkomster på lån för in- ventarier i vissa specialbostä- der 11 1 2391 Ränteinkomster på markför- värv för jordbrukets rationali- sering 1 200 2392 Räntor på intressemedel 2 000 2394 Ovriga ränteinkomster 35 820 2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken - 2 100 000 2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet 1 503 809 3 656 044 15 139 574 2400 Aktieutdelning: 2410 Inkomster av statens aktier: 2411 Inkomster av statens aktier 1 290 072 1 290 072 1 290 072 2500 Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 651 450 2522 Avgifter för granskning av fr]- mer och videogram 6 200 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet 1 600 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen 1 2528 Avgifter vid bergsstaten 3 183 2529 Avgifter vid patent- och regi- streringsväsendet 8 153 2531 Avgifter för registrering i för- enings- m.fl. register 36 043 2532 Utsökningsavgifter 120 000 2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon 183 548 2535 Avgifter för statliga garantier 145 714 2536 Lotteriavgifter 1 500 2537 Miljöskyddsavgift 90 000 2538 Miljöavgift på bekämpnings— medel och handelsgödsel 282 400 2539 Täktavgift 35 000 2541 Avgifter vid tullverket 116 000

1991/92 Tusental kr. 2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen 5 100 2543 Skatteutjämningsavgift 11 661 000 2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar 28 094 2545 Närradioavgifter 4 250 2547 Avgifter för statens tele- nämnds verksamhet 3 845 13 383 081 13 383 081

2600. F örsäljningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminalvården 214 000 2612 Inkomster vid statens rätts—

kemiska laboratorium 12 000 2624 Inkomster av upphörd av fel- parkeringsavgifter 87 116 2625 Utförsäljning av beredskaps- lager 0 2626 Inkomster vid banverket 790 000 1 103 116 1 103 116

2700 Böter m.m.:

2711 Restavgifter 402 407 2712 Bötesmedel 347 500 2713 Vattenföroreningsavgift 50 749 957 749 957 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 900 000 900 000 900 000

Summa inkomster av statens verksamhet 45 648 378

3000 Inkomster av försåld egendom: 3100 Inkomster av försålda byggna- der och maskiner m.m.:

3110 Ajärswrkens inkomster av för- sålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens jämvägars inkomster av försålda fastigheter och ma- skiner 0 0 3120 Statliga myndigheters inkoms- ter av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 0 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader 5 000 5 000 5 000

1991/92 Tusental kr.

3200 Övriga inkomster av markför-

säljning: 3211 Övriga inkomster av markför- säljning

3300. Övriga inkomster av försåld

egendom:

3311 Inkomster av statens gruv-

egendom 3312 Ovriga inkomster av försåld egendom

1000

31700 0

1000

31 700

Summa inkomster av försåld egendom

4000. Återbetalning av lån: 4100

Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokaliserings- lån 4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4122 Återbetalning av statens av- dikningslån 4123 Aterbetalning av lån till fiske- rinän'ngen 4130 Återbetalning av övriga nä-

4200

ringslån:

4131 Återbetalning av vattenkrafts- lån 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 4135 Aterbetalning av skogsväglån 4136 Aterbetalning av övriga nä- ringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga nä- ringslån, Lantbruksstyrelsen 4138 Återbetalning av tidigare in- friade statliga garantier

Återbetalning av bostadslån m.m.: 4212 Återbetalning av lån för bo- s_tadsbyggande 4213 Aterbetahiing av lån för bo- stadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer 4214 Aterbetalning av övriga bo- stadslån, Boverket

80000

2 29 036

248

4 200 57

102 600 950 211 300

4000000

507 7 960

80000

29 038

319 355

4 008 467

1 000

31 700 37 700

428 393

4 008 467

1991/92 Tusental kr.

4300 Återbetalning av studielån:

4311 4312 4313

Återbetalning av statens lån för universitetsstudier Återbetalning av allmänna studielån Aterbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 återbetalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511

4513 4514 4515 4516 4517 4519 4521 4525

4526

Återbetalning av lån till perso- nal inom utrikesförvaltningen m.m. Aterbetalning av lån för kom- munala markförvärv Aterbetalning av lån för stu- dentkårlokaler Aterbetalning av lån för all- männa samlingslokaler Aterbetalning av utgivna start- lån och bidrag

Aterbetalning från Portugal- fonden

Aterbetalning av statens bo— sättningslån Aterbetalning av lån för inven- tarier i vissa specialbostäder Återbetalning av lån för svenska FN -styrkor Aterbetalning av övriga lån

150 5 000

2192000

300000

150 102 6 890 9 000 100 200 318

70 000 42 271

2 197 150

300000

129 031

Summa återbetalning av lån

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110. A_[färsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 5116

Statens järnvägars avskriv- ningar

Statens vattenfallsverks amor- teringar

5120 Avskrivningar på fastigheter:

5121

Avskrivningar på fastigheter

0

1035000

361 000

1035000

361 000

2 197 150

300 000

129 031 7 063 041

1991/92 Tusental kr. 5130 Uppdragsmyndigheters kom- plementkostnader: 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkosmader 110 000

5140. Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrust- ning 424 000 5144 Avskrivningar på förrådsan- läggningar för civilt total- försvar 33 300

5200. Statliga pensionsavgifter, netto: 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 1 139 000

5300. Statliga avgifter: 5311 Avgifter för företagshälsovård 0

110000

457 300

1139000

Summa kalkylmässiga inkomster

STATSBUDGETENS 'IUTALA INKOMSTER 454 928 420

1 963 300

1 139 000 '

0 3 102 300

Specifikation av utgiftsanslagen I. Kungliga hov- och slottstatema

A 1

Kungliga hovstaten

Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning, förslagsanslag

Kungliga slottsstaten

De kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag

Summa kr.

20 450 000 20 450 000

23 212 000 9 059 000

32 271 000 52 721 000

II.

puts.)»—

QUI-[ÄNN—

N

CRM-Jäv)

Justitiedepartementet J ustitiedepartementet m m

Statsrådsberedningen, förslagsanslag Justitiedepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Framtidsstudier, långsiktig analys m.m., reservationsanslag

Vissa tillsynsmyndigheter m.m.

Justitiekanslern, förslagsanslag Datainspektionen, förslagsanslag

Åklagarväsendet

Riksåklagaren, ramanslag Aklagarmyndighetema, ramanslag

Domstolsväsendet m.m.

Domstolsverket, ramanslag Domstolarna m.m. , ramanslag Utrustning till domstolar m.m., reservationsanslag

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag Kriminalvårdsanstaltema, förslagsanslag Frivården, förslagsanslag

33 363 000 51 649 000 30 287 000 12 432 000

127 731 000

6 085 000 1 000

6 086 000

22 378 000 475 863 000

498 24] 000

60 875 000 2 164 214 000 29 000 000

2 254 089 000

Maskin- och verktygsutmstning m.m., reservationsanslag

Utrustning för kriminalvården, reservationsanslag Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag

Rättshjälp m.m.

Rättshjälpskostnader, förslagsanslag Rättshjälpsmyndigheten, förslagsanslag Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Driftbidrag, förslagsanslag Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag

109 286 000

2 479 803 000 324 368 000 20 000 000 28 300 000 30 245 000

2 992 002 000

1000 5580000

645 000 000 10 453 000

5 581 000 228 830 000 24 200 000

914 064 000

Lo)

VIA

.::-w

Övriga myndigheter Prop. 1990/91:100

Brottsförebyggande rådet:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 13 005 000 . Utvecklingskostnader, reservationsanslag 4 825 000 17 830 000 Bokföringsnämnden, förslagsanslag 4 078 000 Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 4 580 000 Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag 18 500 000 23 080 000 44 988 000 Diverse Svensk författningssamling, förslagsanslag 11 304 000 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m., förslagsanslag 2 586 000 Stöd till politiska partier, förslagsanslag 132 200 000 Allmänna val, förslagsanslag 143 800 000 Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed, förslagsanslag 400 000 290 290 000

Summa kr. 7 127 491 000

111. Utrikesdepartementet

A 1 2 3 4 5

XDODNION

autoi—

x)

Utrikesdepartementet m.m.

Utrikesförvaltningen, ramanslag Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag Kursdifferenser, förslagsanslag Honorärkonsuler, förslagsanslag

Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag

Nordiskt samarbete, förslagsanslag

Utredningar m.m. , reservationsanslag Officiella besök m.m., förslagsanslag Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., örslagsanslag

Bidrag till vissa internationella organisationer

Förenta nationerna, förslagsanslag Nordiska ministerrådet, förslagsanslag

Europarådet, förslagsanslag

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag

Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag

Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. , förslagsanslag

Internationell råvarulagring, förslagsanslag Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag

Internationellt utvecklingssamarbete

Bidrag till internationella biståndsprogram, resen'ationsanslag Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag Andra biståndsprogram, reservationsanslag Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), förslagsanslag _ .

Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag

Styrelsen för u—landsforskning (SAREC), förslagsanslag Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag Beredning för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), förslagsanslag

1 321 450 000 19 778 000

1 000

13 806 000

50 448 000 1 792 000 9 955 000

10 388 000

3 740 000

1 431 358 000

122 608 000 250 000 000 26 045 000

17 300 000 60 000 000 9 253 000 2 000 000 4 795 000

492 001 000

3 319 379 000 7 310 000 000 1 963 000 000

269 588 000 61 710 000 21 027 000

5 739 000

14 600000

9 Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U—centrum), förslagsanslag

D Information om Sverige i utlandet, m.m.

1 2

3

Ni—

DJ

xlOaU'l-Ä

Svenska institutet, reservationsanslag Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

Utrikeshandel och aportf'rämjande

Kommerskollegium, ramanslag Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag Krigsmaterielinspektionen m.m., förslagsanslag Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag Bidrag till ett institut för Japanstudier, reservationsanslag Kontakter med Central- och Östeuropa, reservationsanslag

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området, reservationsanslag Konferenser om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag Information, studier och forskning om freds- och nedrustningsstråvanden m.m. , reservationsanslag Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings- institut (SIPRI), reservationsanslag Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag

Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag

Summa kr.

2 Riksdagen I990i91. ] sam/. Nr IUI)

6 804 000

12 965 043 000

64 439 000

52 250 000 16 274 000

132 963 000

50 487 000 259 815 000

1 000 96 000

12 163 000 3 000 000 10 000 000

335 562 000

5 358 000 3 750 000 26 000 000 20 692 000

16 016 000 8 "719 000

80 535 000 15 437 462 000

IV. Försvarsdepartementet

A

1 2

|_-

b)

bwh-)!—

Försvarsdepartementet m.m.

Försvarsdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m. , reservationsanslag

Arméförband

Arméförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Marinförband

Marinförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Flygvapenförband

Flygvapenförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Operativ ledning m.m.

Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag Forskning och utveckling, förslagsanslag

* Beräknat belopp

46 950 000 6 800 000

53 750 000

* 7 723 100 000 * 2 594 800 000

*432 000 000

10 749 900 000

* 2 537 300 000 * 2 333 000 000 M

5 039 300 000

* 4 094 800 000 * 5 908 800 000

M

10 378 600 000

* 880 660 000 * 121 300 000 * 110 650 000

M

1 227 610 000

F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

_.

Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag

Anskaffning av anläggningar för gemensamma

myndigheter, förslagsanslag Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag Försvarets materielverk, förslagsanslag

6. Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt, förslagsanslag 7 Försvarets radioanstalt, förslagsanslag

Hänvisningar till S6

  • Prop. 1990/91:100: Avsnitt 7.2.2

8. Vämpliktsverket, förslagsanslag 9 Militärhögskolan, förslagsanslag 10 Försvarets förvaltningsskola, förslagsanslag

11 Försvarets mediecenter, förslagsanslag 12 Krigsarkivet, förslagsanslag 13 Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag 14 Frivilliga försvarsorganisationer m.m., förslagsanslag 15 Försvarets datacentral, förslagsanslag 16 Reserv för det militära försvaret, förslagsanslag

WN

(It-lå

Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsanslag Försvarshögskolan, förslagsanslag Kustbevakningen, förslagsanslag Anskaffning av material till kustbevakningen, förslagsanslag

qamme—t O

Reglering av prisstegringa'r, förslagsanslag

=

Civil ledning och samordning

;—

Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Civil ledning och samordning, reservationsanslag Civilbefälhavarna, förslagsanslag Signalskydd, reservationsanslag Vissa teleanordningar, reservationsanslag

&!!th

* Beräknat belopp

Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret, förslagsanslag

* 117 330 000 * 37 180 000

* 64 250 000 * 1 000 * 922 200 000

* 51 520 000 * 302 560 000 * 159 350 000

* 62 130 000

* 17 420 000

* 1 000 * 9 070 000

* 18 620 000

* 125 687 000 * 1 000

* 123 000 000

2 010 320 000

* 403 180 000 * 24 420 000 * 6 430 000

* 242 560 000 * 60 000 000 * 7 380 000

* 3 000 000 000

3 743 970 000

* 52 520 000 * 82 100 000 * 28 400 000

* 7 700 000

* 9 100 000

179 820 000

llt-Awk)?—

ONUt-D—UJN

x!

Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag Anläggningar för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag Skyddsrum, m.m., förslagsanslag Identitetsbn'ckor, förslagsanslag

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag

Frivilligorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag

Vapenfristyrelsen, förslagsanslag

Psykologiskt försvar Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

Försörjning med industrivaror

Drift av beredskapslager, förslagsanslag Beredskapslagring och industriella atgärder, reservationsanslag Tåckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. , förslagsanslag

Övriga ändamål

Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfrnansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag FN -styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål, reservationsanslag

Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område, förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad verksamhet, förslagsanslag

* Beräknat belopp

Summa kr.

* 604 400000 * 23 100 000 * 535 300 000 * 1 210 000

*5 000

* 64 550 000

* 148 000 000

1 376 565 000

* 9 200 000

9 200 000

* 248 044 000 * 125 642 000

*1000

373 687 000

* 1 000

* 10 960 000 * 38 876 000 * 244 540 000 * 4 964 000

* 6 954 000

* 10 898 000

* 1 000 317 194 000 35 459 916 000

V.

A

LAN

lll-P—

qmmpww—O .—

ooxroxunaurop— U

0

Socialdepartementet Socialdepartementet m.m.

Socialdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reserwztionsanslag Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag Informationsförsörjning, reservationsanslag Insatser mot aids, reservationsanslag Internationell samverkan, förslagsanslag

Administration av socialförsäkring m.m.

Riksförsäkringsverket, förslagsanslag Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag Bidragsförskott, förslagsanslag Barnpensioner, förslagsanslag Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, reservationsanslag

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag Förtidspensioner, förslagsanslag Handikappersättningar, förslagsanslag

Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag Ålderspensioner, förslagsanslag Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag

Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag

39 861 000 33 575 000

72 179 000 6 270 000 193 500 000 28 367 000

373 752 000

509 952 000

M

1 147 903 000

17 200 000 000 2 550 000 000 870 000 000 2 445 000 000 272 000 000

8 200 000

1 000

23 345 201 000

7 867 000 000 13 510 000 000 860 000 000

3 000 000 3 000 000

51 345 000 000 41 000 000

1 525 000 000 1 765 000 000

76 919 000 000

Prop. 1990/91:100 E Hälso- och sjukvård m.m.

1 Socialstyrelsen, förslagsanslag 206 117 000 2 Läkemedelsverket, förslagsanslag 1 000 3 Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag * 26 702 000 4 Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag * 43 149 000 5 Rättspsykiatriska stationer och kliniker, : förslagsanslag 112 979 000 6 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag 11 117 000 7 WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, förslagsanslag 2 329 000 8 Statens institut för psykosocial miljömedicin, förslagsanslag 5 170 000 Statens bakteriologiska laboratorium: 9 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 10 Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag 46 195 000 11 Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag 4 943 000 12 Utrustning, reservationsanslag 3 190 000 54 329 000 13 Bidrag till hälsoupplysning m.m., reservationsanslag 7 035 000 14 Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag 19 072 000 15 Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut 30 375 000 16 Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag ' 4 512 682 000 17 Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag 30 042 000 18 Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och Sjukvård i krig, reservationsanslag * 62 790 000 19 Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag * 67 210 000

5 191 099 000

F Omsorg om barn och ungdom

1 Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag 13 045 000 000 2 Bidrag till invandrar— och flyktingbarn i förskolan 40 000 000 3 Barnmiljörådet, förslagsanslag 4 991 000 4 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, förslagsanslag 5 479 000

13 095 470 000

G Omsorg om äldre och handikappade 1 Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m.,

förslagsanslag 3 496 852 000 2 Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag 729 000 000 3 Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda

m.fl., reservationsanslag 43 347 000 4 Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag 100 989 000

* Beräknat belopp

5. Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag 6 Ersättning till postverket för befordran av

blindskriftsf'orsändelser, förslagsanslag

7 Kostnader för viss verksamhet för handikappade,

förslagsanslag

Statens hundskola, förslagsanslag Statens handikappråd, förslagsanslag Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag Bilstöd till handikappade, mservationsarrslag

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN,

Hänvisningar till S5

reservationsanslag

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, förslagsanslag Bidrag till organisationer, reservationsanslag Utvecklings— och försöksverksamhet, reservationsanslag

Summa kr.

52 800 000

68 769 000

42 748 000 1 000

5 621 000 100 238 000 206 000 000

4 846 365 000

10 542 000 950 000 000 63 501 000 27 214 000

1 051 257 000

125 970 047 000

VI. Kommunikationsdepartementet

A

1 2 3

MAWNH

4 5 6

Kommunikationsdepartementet m.m.

Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Viss internationell verksamhet, förslagsanslag

Vägväsende m.m.

Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag Byggande av riksvägar, reservationsanslag

Byggande av länstrafikanläggningar, reseh'ationsanslag Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar, reservationsanslag Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag Trafiksäkerhet Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafrkant, förslagsanslag Bil och körkortregister m.m., förslagsanslag Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande Jämvägstrafik Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, .

reservationsanslag Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag

Jämvägsinspektionen, förslagsanslag Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag

* Beräknat belopp

30 044 000 4 804 000 4 119 000

38 967 000

8 661 000 6 125 900 000 1 588 270 000 1 073 519 000

811 400 000 629 600 000

724 700 000 * 41 000 000

11 003 050 000

1 000 1 000 2 000 __w 31 801 000

3 127 300 000 1 500 000 000

346 000 000 13 136 000 * 37 600 000

1 000 5 024 037 000

E

1

2

quXCIt-Jåw

mAri—Q ww

Ch

Sjöfart

Sjöfartsverket

Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, förslagsanslag

Fritidsbåtsregister, förslagsanslag Övriga sjöfartsändamål Transportstöd för Gotland, förslagsanslag Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag Ersättning till viss kanaltrafrk m.m, förslagsanslag Stöd till svenska rederier, förslagsanslag Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

Luftfart

Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag

Kollektivtrafik m.m.

Transportrådet, förslagsanslag Transportstöd för Norrland m.m., förslagsanslag Riksfärdtjänst, reservationsanslag Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag Köp av interregional persontrafik på järnväg, reservationsanslag

Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg, reservationsanslag

Transportforskning

Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag Statens väg- och trafikinstitut: Återskaffning av viss basutrustning, resen'ationsanslag Transportforskningsberedningen, reservationsanslag

* Beräknat belopp

74 200 000 1 000

69 000 000 1 000 1 000 59 780 000 5 000 000

M

757 983 000

* 48 500 000 14 560 000 25 400 000

88 460 000

13 613 000 300 300 000 96 500 000 1 000

558 000 000

138 000 000

1 106 414 000

52 289 000

5 000 000 43 361 000

100 651 000

I 1

2

3

4 5 Oi

Övriga ändamål

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, förslagsanslag

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, reservationsanslag Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning, reservationsanslag Statens geotekniska institut, förslagsanslag Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag Statens haverikommission, förslagsanslag

Telekommunikationer

Statens telenämnd, förslagsanslag

Summa kr.

1 000 125 665 000

17 000 000 1 000 13 825 000 1 000

156 493 000

4 019 000 4 019 000 18 311 875 000

VII Finansdepartementet

A

U)

Osthhwwv—

D

1 2

3 4

Åwwv—l

Finansdepartementet m.m.

Finansdepartementet, förslagsanslag 99 527 000 Ekonomiska attachéer, förslagsanslag 3 680 000 Utredningar m.m., reservationsanslag 38 000 000

141 207 000

Skatteförvaltningen och erekutionsväsendet

Riksskatteverket, förslagsanslag 1 000 071 000 Regional och lokal skatteförvaltning, förslagsanslag 3 325 774 000 Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag 844 648 000 Stämpelkostnader, förslagsanslag 2 812 000 Fastighetstaxering, förslagsanslag 40 000 000 Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag 56 000 000

5 269 305 000

Statlig lokalförsörjning

Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag 1 000 Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag _ 12 000 000 12 001 000

Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Förvaltningskostnader, ramanslag 70 043 000 Kostnader för upplåning och låneförvaltning,

förslagsanslag 611 040 000

Garantiverksamhet, förslagsanslag 1 000 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 681 085 000

Vissa centrala myndigheter m.m.

Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 1 054 523 000 Konjunkturinstitutet, ramanslag 24 270 000 Bankinspektionen, reservationsanslag ] 000 Försäkringsinspektionen, reservationsanslag 1 000

1 078 795 000

F 1

2

(Il-Pub.)

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m., förslagsanslag

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag

Övriga ändamål

Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m.m., förslagsanslag Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag Exportkreditbidrag, förslagsanslag Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag Ränteersättningar m.m. , förslagsanslag

Summa kr.

20 698 000 000

879 172 000

21 577 172 000

250 000

15 000 000 1 000

1 740 000 1 000

16 992 000 28 776 557 000

VIII. Utbildningsdepartementet

A

1 2 3

xlO'tUtä—b) N

00

9 10 11

12 13 14 15 16

17 18

19

Utbildningsdepartementet m.m.

Utbildningsdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag

Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag

Det offentliga skolväsendet

Myndigheter

Statens skolverk, förslagsanslag Statens skolhandikappinstitut, förslagsanslag Utveckling av skolväsendet m.m. Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag Fortbildning m.m., reservationsanslag Särskilda insatser på skolområdet

Verksamhetsbidrag

Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, förslagsanslag Bidrag till driften av Särskolor m.m., förslagsanslag Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket, förslagsanslag

Sameskolor, förslagsanslag Specialskolor m.m., förslagsanslag

Statens skolor för vuxna, förslagsanslag Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag

Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag Utrustningsbidrag m.m. Bidrag till utrustning för gymnasier m.m., reservationsanslag Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna, reservationsanslag Utrustning för Specialskolor m.m., reservationsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1990/911100

49 642 000 22 330 000

21 744 000

93 716 000

* 371 759 000 * 26 533 000

16 084 000 90 487 000 27 221 000 178 896 000 100 298 000

30 276 451 000 992 407 000 * 22 387 000

* 277 316 000 23 509 000 294 638 000 * 31 096 000

52 086 000 228 007 000

107 427 000

300 000 000 8 486 000

33 425 088 000

O

A&M—l

ALAN—

Ut

00

10

11

tlf

OOxlOsMAwN—i

10 11 12

13

Folkbildning

Bidrag till studieförbunden m.m., förslagsanslag Bidrag till driften av folkhögskolor m.m., förslagsanslag Bidrag till viss central kursverksamhet

Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag

Grundläggande högskoleutbildning m.m.

Universitets- och högskoleämbetet, förslagsanslag Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., reservationsanslag Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, reservationsanslag Utbildning för vårdyrken, resen'ationsanslag Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag Utbildning för kultur- och informationsyrken, reservationsanslag Lokala och individuella linjer samt fristående kurser, reservationsanslag Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m., reservationsanslag

Forskning och forskarutbildning

Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag Teologiska fakulteterna, reservationsanslag Juridiska fakulteterna, reservationsanslag Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag Medicinska fakulteterna, reservationsanslag Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m., resen'ariansanslag Tekniska fakulteterna, reservationsanslag Temaorienterad forskning, reservationsanslag Konstnärligt utvecklingsarbete, reservationsanslag Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m., förslagsanslag

* Beräknat belopp

* 1 166 633 000 * 676 288 000 * 41 400 000

* 4 252 000

1 888 573 000

116 515 000 2 011 598 000 65 857 000

78 697 000 1 445 777 000

565 201 000 537 890 000 1 007 063 000 334 468 000

739 826 000

253 004 000

7 155 896 000

362 382 000 29 253 000 35 124 000 438 509 000 829 844 000 89 055 000 31 616 000

833 398 000 873 400 000 38 136 000 18 037 000 103 668 000

1 279 630 000

14 Forskningsrådsnämnden, reservationsanslag 15 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag 16 Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag 17 Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag 18 Rymdforskning, reservationsanslag 19 Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag 20 Kungl. biblioteket, reservationsanslag

Arkivet för ljud och bild: 21 Förvaltningskostnader, förslagsanslag

23 Institutet för rymdfysik, reservationsanslag 24 Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag 25 Polarforskning, reservationsanslag 26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag

F Studiestöd m.m.

Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag Studiehjålp m.m., förslagsanslag

Studiemedel m.m. , förslagsanslag Vuxenstudiestöd m.m. , reservationsanslag

Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag

xlONUl-låwN—n

G Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m. 1 Statens kulturråd, förslagsanslag Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag

3. Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

Ersättningar och bidrag till konstnärer Visningsersåttning åt bild- och formkonstnårer

Bidrag till konstnärer, resen'ationsanslag Inkomstgarantier för konstnärer, förslagsanslag Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag 8 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

Hänvisningar till S3

xlOXUl-b

* Bcräknat belopp

14 021 000 22 Insamlingsverksamhet m.m., mservatiomanslag 495 000

Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag

79 606 000

177 352 000 329 814 000 454 687 000 30 617 000 303 680 000 82 941 000

14 516 000 34 214 000 21 654 000 18 996 000

30 100 000 6 540 229 000

157 095 000 2 688 400 000 3 683 000 000 1 628 100 000 96 800 000

* 106 474 000

126 800 000

8 486 669 000

104 254 000 5 646 000

54 601 000 30 562 000 12 858 000

79 227 000 3 245 000

Teater, dans och musik 9 Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag

10 Bidrag till Operan, reservationsanslag 11 Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag 12 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag 13 Tåckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag 14 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag 15 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag 16 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., reservationsanslag 17 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek 18 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

Bildkonst, konsthantverk m.m. 19 Statens konstråd, förslagsanslag 20 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag 21 Utställning av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag 22 Bidrag till Akademien för de fria konsterna

Arkiv 23 Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag 24 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag 25 Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag 26 Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m. , reservationsanslag

Kultur-miljövård 27 Riksantikvarieåmbetet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 28 Kulturmiljövård, reservatiOnsanslag 29 Riksantikvarieåmbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Museer och utställningar

30 Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 31 Centrala museer: Vissa kostnader för utställning och samlingar m.m., reservationsanslag 32 Bidrag till Skansen, förslagsanslag 33 Bidrag till vissa museer 34 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag 35 Riksutställningar, reservationsamlag 36 Inköp av vissa kulturf'oremål, förslagsanslag

163 805 000 213 937 000 125 587 000

66 540 000

1 000 209 350 000

350 161 000

53 910 000 2 698 000

33 094 000

4 734 000

28 101 000

1 566 000 1 519 000

117 906 000

22 485 000 2 928 000

5 966 000

79 492 000 82 776 000 1 000

394 138 000

14 495 000 16 384 000 26 543 000 61 025 000 28 219 000

100 000

Forskning 37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag

H Massmedier m.m.

Film m.m.

Statens biografbyrå, ramanslag Fraktstöd för film, förslagsanslag Filmstöd, reservationsanslag Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

AMN»—

Dagspness och tidsskrifter Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, förslagsanslag Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen, förslagsanslag 9 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag 10 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 11 Stöd till radio- och kassettidningar, reservationsanslag 12 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation

och litteratur, reservationsanslag

wXIONLII

Litteratur 13 Litteraturstöd, reservationsanslag

14. Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag

15 Stöd till bokhandel, resen'atiansamlag 16 Distributionsstöd till fackbokhandel m.m., förslagsanslag 17 Lån för investeringar i bokhandel m.m., reservationsanslag Talboks- och punktskriftsbiblioteket: 18 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 19 Produktionskostnader, reservationsanslag 20 Bidrag till Svenska språknämnden m.m., förslagsanslag

22 016 000 38 837 000

Radio och television Sveriges Radio m.m. Kabelnämnden: 21 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 22 Stöd till lokal programverksamhet, reservationsanslag

3 863 000

1 250 000

* Beräknat belopp

3 Riksdagen MW).-UI. lawn/. Nr IUI.)

21 654 000

2 441 119 000

7 554 000 * 1 213 000 * 55 739 000 11 289 000

4 679 000 440 300 000 35 800 000

1 000 79 500 000 21 002 000 63 555 000

7 634 000

38 724 000 1 000

3 025 000 3 814 000

2 290 000

60 853 000

2 930 000

5 113 000

23 Närradionämnden, förslagsanslag 24 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag 25 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

I Lokalförsörjning m.m.

1. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor, förslagsanslag 2 Inredning och utrustning av lokaler vid högskole- enheterna m.m., reservationsanslag

Summa kr.

4 345 000 24 488 000

2 926 000 876 775 000

14 310 000

M

684 310 000 61 592 375 000

IX. Jordbruksdepartementet

Jordbruksdepartementet m.m.

Jordbruksdepartementet, förslagsanslag Lantbruksråd, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. , förslagsanslag

.uwrot— >

B Jordbruk och trädgårdsnäring

Statens jordbruksverk, ramanslag Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 5 Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag 6 Täckande av förluster på gnmd av statlig kreditgaranti, förslagsanslag 7 Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag 8 Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag 9 Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag 10 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige, förslagsanslag 11 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige, reservationsanslag

12 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag 13 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag

14 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag 15 Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m., förslagsanslag 16 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m., förslagsanslag

bl.—JN»—

C Skogsbruk

1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen: 2 Myndighetsuppgifter, ramanslag 3 Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag 4 Investeringar, reservationsanslag

* Beräknat belopp

281 118 000 1000 20 885 000

25 771 000 5 435 000 9 349 000

32 880 000 73 435 000

115 576 000

1 000 1 000

15 000 000

1 000

15 000 000 10 000 000 30 000 000 445 000 000 * 660 000 000 50 000 000

1 700 000

5 075 752 000 40 000 000

* 28 000 000

6 491 031 000

302 004 000

OOxION

una—wrot— U

xla'x

Ul-P

Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag Bidrag till trygghetsf'orsäkring för skogsbrukare, reservationsanslag

Fiske

Fiskeristyrelsen, förslagsanslag Fiskenämndema, fönvlagsanslag

Främjande av fiskerinäringen, resen'ationsanslag Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag Täckande av förluster vid statlig kredit— garanti till fiske, förslagsanslag Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag

Rennäring m.m.

Främjande av rennäringen, reservationsanslag Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag - Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

Djurskydd och djurhälsovård

Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt, reservationsanslag

Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag

Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag

* Beräknat belopp

153 300 000

40 000 000 14 900 000

530 205 000

* 44 872 000 * 10 976 000 * 7 830 000 * 1 000

* 9 400 000 * 40 000 000

*1000

*1000

1 000 000 114 081 000

10 593 000 30 000 000 12 320 000

52 913 000

61 198 000

1 000 84 984 000

2 217 000

29 300 000

7. Centrala försöksdjursnämnden, reservationsanslag 8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag

G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 2 Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag 3 Statens växtsortnämnd, ramanslag 4 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 5 Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 7 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

H Livsmedel

1 Statens livsmedelsverk, ramanslag 2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m., förslagsanslag 3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, förslagsanslag 4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag 5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag 6 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag 7 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag 8 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag

I Utbildning och forskning

I Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag 2 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag 3 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m. , reservationsanslag

* Beräknat belopp

5112 000

39 750 000 222 563 000

1 000

2 748 000 592 000

1 000 7 020 000

*60 000 000 2 500 000

72 862 000

89 959 000

1 000

3 482 000

*103 000 000

*201 308 000

183 000 000

1 000 13 627 000

594 378 000

616 512 000

265 704 000

55 450 000

4

5 6

Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag

Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag

Summa kr.

156 725 000 99 800 000

742 000

1 194 933 000 9 346 401 000

Auto,—n > X

Nr—

3 4 5 6 7 8

9

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag Utredningar m.m. , reservationsanslag Internationellt samarbete, förslagsanslag Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

Arbetsmarknad m.m.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag AMU-gruppen:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 Bidrag till vissa driftutgifter, reservationsanslag 1 000 000 Investeringar, förslagsanslag 1 000 Arbetsdomstolen, ramanslag Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag 10 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,

C 1

2 3

4

Ul

6

reservationsanslag

Arbetslivsf'rågor

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, förslagsanslag

Arbetsmiljöinstitutet, förslagsanslag Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur, reservationsanslag Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragverksamhet, förslagsanslag

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag

51 990 000 18 265 000 20 200 000

5 904 000

96 359 000

2 619 139 000 11 418 687 000

1 002 000 12 564 000 1 490 000

74 000 1 000

6 500 000

14 059 457 000

362 443 000 94 192 000

4 637 000 753 153 000

452 230 000

1 000 5 416 489 000 4 557 000 000

11 640 145 000

D 1

Ut-P—UJN

Os

8

Invandring m.m.

Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag

Förläggningskostnader, förslagsanslag Åtgärder för invandrare, reservationsanslag Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag

Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., förslagsanslag

Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag

Summa kr.

402 164 000 2 153 000 000

21563000 -

4 464 000 000

14 989 000

3 412 000 52 500 000

7 125 628 000

32 921 589 000

XI. Bostadsdepartementet

A

U)

(11th—

10 11 12 13 14 15

16

17 18 19 20

Bostadsdepartementet m.m.

Bostadsdepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., reservationsanslag '

Bostadsförsörjning m.m.

Boverket, förslagsanslag Länsbostadsnämndema, förslagsanslag Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Räntebidrag m.m. , förslagsanslag

Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m.m., förslagsanslag Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m., förslagsanslag Bostadsbidrag m.m., förslagsanslag Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m., förslagsanslag Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag Byggnadsforskning, reservationsanslag Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag Bidrag till statens institut för byggnadsforskning, reservationsanslag Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning, reservationsanslag Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag Information och utbildning m.m., reservationsanslag Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag Statens va-nänmd, förslagsanslag

Fastighetsdataverkamheten Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag

Utrustning m.m. för fastighetsdataverksamhet, reservationsanslag

4 Riksdagen 199059]. lsuml. Nr 100

29 320000 7500000

1 380 000 38 200 000

129 756 000

58 263 000

1 000 000

22 710 000 000

50 000 000

315 000 000 2 200 000 000 252 000 000

1 000 000 75 000 000 25 000 000 186 600 000 21 000 000

1 000

49 062 000

1 000 000

5 500 000 000 10 500 000

85 000 000

4 183 000

31 674 365 000

89 607 000 2 000 000 91 607 000

£!!th—

Lantmäteriet

Lantmäteriet, förslagsanslag Plangenomförande, ramanslag Landskapsinformation, ramanslag Försvarsberedskap, mmanslag Utrustning m.m. för lantmäteriet, reservationsanslag

Idrott

Stöd till idrotten, reservationsanslag Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m., reservationsanslag

Summa kr.

Prop. 1990/911100

1 000

181 333 000 205 609 000 4 064 000 9 801 000

400 808 000

401 028 000

10 100 000 411 128 000 32 616 108 000

Prop. 1990/91:100 XII. Industridepartementet

A Industridepartementet m.m. 1 Industridepartementet, förslagsanslag 48 000 000 2 Industriråd/industiiattaché, förslagsanslag 1 045 000 3 Utredningar m.m., reservationsanslag 16 615 000 4 Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, förslagsanslag 6 720 000 72 380 000

B Industri m.m.

Statens industriverk: 1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag * 65 957 000 2 Utredningsverksamhet, reservationsanslag * 5 250 000 71 207 000 3 Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag 1 000 4 Atgärder för att främja industridesign, reservationsanslag 5 200 000 5 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 5 590 000 6 Stöd till turism och rekreation, reservationsanslag 123 000 000 7 Smäföretagsutveckling, reservationsanslag * 215 300 000 8 Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., förslagsanslag 10 000 000 9 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, reservationsanslag 85 000 000 515 298 000 C Exportkrediter m.m. 1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000 2 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.., förslagsanslag 1 000 3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit- givning till u-länder, förslagsanslag 80 000 000 4 Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige, reservationsanslag * 1 500 000 81 502 000 D Mineralförsörjning m.m. Sveriges geologiska undersökning: ] Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag 103 379 000 2 Utrustning, reservationsanslag 10 000 000 3 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag 4 000 000 117 379 000

* Beräknat belopp

Statens gruvegendom: 4 Prospektering m.m., reservationsanslag 56 300 000 5 Egendomsförvaltning m.m., förslagsanslag .7 481 000

E Statsägda Företag m.m.

l Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag 2 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 3 Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, förslagsanslag

63 781 000 181 160 000

31 238 000 130 000 000

1000.

161 239 000

F Teknisk utveckling m.m.

Styrelsen för teknisk utveckling: 1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag * 818 815 000 Förvaltningskostnader, förslagsanslag * 86 368 000 Bidrag till stiftelsen Sveriges teknisk- vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag Europeiskt rymdsammarbete m.m., förslagsanslag Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 9 Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag Styrelsen för teknisk ackreditering:

WN

xlONUl-P—

m

10 Myndighetsverksamhet, reservationsanslag 1 000 11 Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag 8 776 000 12 Bidrag till vissa internationella organisationer, förslagsanslag 13 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 14 Bidrag till Standardiseringskommissionen Patent- och registreringsverket: 15 Immaterialrätt m.m., förslagsanslag 4 000 16 Bolagsärenden, förslagsanslag 2 000 17 Patentbesvärsrätten, förslagsanslag 18 Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet, reservationsanslag ' 19 Materialteknisk forskning, reservationsanslag 20 Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag

905 183 000

34 261 000 * 67 000 000 406 098 000

56 742 000

*61 000 000

1 000 48- 295 000

8 777 000

4 272 000 6 750 000 41 184 000

6 000 9 814 000

50 000 000 26 200 000

16 610 000

1 742 193 000

* Beräknat belopp

WN

OU]

10

Regional utveckling

Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., reservationsanslag

Glesbygdsdelegationen, reservationsanslag Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag

Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag

Energi

Statens energiverk:

Förvaltningskostnader, mmam'lag

Utredningar m.m. och information,

reservationsanslag

Elsäkerhet m.m., reservationsanslag Statens elektriska inspektion, ramanslag Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inorn energiområdet, förslagsanslag Energiforskning, msermtiansanslag Drift av beredskapslager, förslagsanslag Beredskapslagring och industriella åtgärder,

reservationsanslag

Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m., förslagsanslag

350 000 000 972 000 000

250 000 000 250 000 000

186 000 000 16 200 000

6 480 000

3 050 000

2 033 731 000

*49 588 000

* 15 243 000 1000

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

* Beräknat belopp

Summa kr.

64 832 000 * 12 069 000

1 000 * 343 800 000 * 407 251 000

* 7 270 000

1 000

* 21 930 000

857 154 000 5 644 657 000

XIII. Civildepartementet A Civildepartementet m.m.

] Civildepartementet, förslagsanslag 2 Utredningar m.m., reservationsanslag Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag

U)

Utvecklingsfrågor

Vissa utvecklingsåtgärder, reservationsanslag Statskontoret, ramanslag Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsanslag Riksrevisionsverket, ramanslag Statens arbetsgivarverk, ramanslag Statens arbetsmiljönåmnd, förslagsanslag Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet, förslagsanslag

Statens institut för personalutveckling:

QQMAWNHw

8 Bidrag till myndighetsuppgifter 13 520 000 1 000

9. Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

C Statistik, förvaltning m.m.

1 Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag Statistiska centralbyrån: 2 Statistik, register och prognoser, ramanslag 431 442 000 1 000 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Lönekostnader vid viss omskolning och

omplacering, förslagsanslag Kammarkollegiet, förslagsanslag

Statens person- och adressregistemämnd, förslagsanslag Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag 9 Viss förslagsverksamhet m.m., förslagsanslag

10 Vissa skadeersättningar m.m., förslagsanslag 11 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag 12 Externa arbetstagarkonsulter, förslagsanslag 13 Administration av statens personskadeförsäkring m.m., förslagsanslag 14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., förslagsanslag 15 Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag

$U)

OONIONUI

61 193 000 39 235 000 386 940 000

487 368 000

38 000 000 90 567 000 533 000 000 153 222 000 57 136 000 3 020 000

13 521 000 889 466 000

1 000

431 443 000

1 000

17 686 000 720 000 1 125 000 357 000 000 1 000 1 000

1 000 8 409 000

1 600 000 000 16 874 000 2 447 262 000

xiaxuia-ww— 51

00

Hj

OONIOXUt-ÄWNr—l

2

3 4

Länsstyrelserna m.m.

Länsstyrelserna m.m. , ramanslag

Polisväsendet

Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag Säkerhetspolisen, förslagsanslag

Statens kriminaltekniska laboratorium, förslagsanslag Lokala polisorganisationen, förslagsanslag Utrustning m.m. för polisväsendet, reservationsanslag Underhåll och drift av motorfordon m.m., förslagsanslag Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg, förslagsanslag

Diverse utgifter, förslagsanslag

Konkurrens- och konsumentfrågor

Marknadsdomstolen, förslagsanslag Näringsfrihetsombudsmannen, förslagsanslag Statens pris— och konkurrensverk, förslagsanslag Konsumentverket, förslagsanslag Allmänna reklamationsnämnden, förslagsanslag Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag Konsumentforskning, reservationsanslag Bidrag till miljömärkning av produkter, reservationsanslag

Stöd till trossamfund m.m.

Bidrag till trossamfund, reservationsanslag Bidrag till ekumenisk verksamhet

Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m., reservationsanslag

Folkrörelse- coh ungdomsfrågor, kooperativa frågor m.m.

Statens ungdomsråd, förslagsanslag Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag Stöd till internationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag Bidrag till kvinnoorganisationemas centrala verksamhet, förslagsanslag

* Beräknat belopp

_löw

1 639 722 000

906 214 000 360 000 000 34 244 000 7 381 700 000 243 500 000 164 048 000

1000 7349 000

9 097 056 000

4 108 000 12 508 000 56 523 000 75 645 000 12 808 000

2 000 000

2 000 000 2 700 000

168 292 000

67 736 000 876 000

1 350 000 69 962 000

98 373 000 * 2 298 000

3 300 000

Ul

Lotterinämnden, ramanslag Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

ON

7 Bidrag till folkrörelsema, reservationsanslag

I J ämställdhetsfrågor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

* Beräknat belopp

Summa kr.

2074000 5000000

100 000 000

216 641 000

* 3 996 000

M

16 850 000 15 032 619 000

XIV. Milj ödepartementet

A 1

QUI-hu)

Miljödepartementet m.m.

Miljödepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m. , reservationsanslag

Miljövård

Statens naturvårdsverk, ramanslag Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag Miljöforskning, reservationsanslag Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering, ' reservationsanslag

Koncessionsnämnden för miljöskydd, förslagsanslag

* 28 727 000 *19000000

Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter, reservationsanslag Kemikalieinspektionen, förslagsanslag Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

1 Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 2 Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, reservationsanslag Kämsäkerhetsforskning, reservationsanslag Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag

* Beräknat belopp

47 727 000

* 384 516 000 * 167 585 000 * 100 000 000 * 112 351000

* 4 000 000 * 14 253 000 * 22 000 000 * 10 850 000 * 25 000 000

*11400000 *1000 *100000000

1000 1000

Summa kr.

951 956 000

1 000 32 823 000

2000 1 000

19 573 000 52 400 000 1 052 083 000

XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

A

XOOOXIONM-thv—n

... 0

B 1

2 3

4

Riksdagen

Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m., förslagsanslag Rilsdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag Bidrag till studieresor, förslagsanslag Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag

Bidrag till partigrupper, förslagsanslag Förvaltningskostnader, förslagsanslag Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, resen'ationsanslag Riksdagens byggnader, reservationsanslag Riksdagstryck Bidrag till riksdagsledamötemas deltagande i internationella konferenser m.m., reservationsanslag

Riksdagens myndigheter

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, förslagsanslag

Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemenamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag

Summa kr.

255 590 000 16 200 000 700 000

1 746 000 52 011 000 242 869 000 262 000 14 400 000 38 470 000

3 400 000 625 648 000

25 544 000 10 991 000

12 851 000 57 349 000 682 997 000

Prop. 1990/91:100 XVI. Räntor på statsskulden, m.m.

1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag 61 000 000 000

XVII. Oförutsedda utgifter 1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

1 000 000

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsråden Larsson, Johansson, Freivalds, Hjelm—Wallén, Gradin, R. Carlsson, Thalén, Lindqvist, G. Andersson, Åsbrink, Görans- son, Persson, Hellström, Sahlin, Lööw, Lönnqvist, Molin, Wallström, Dahl

Proposition med förslag till statsbudget för budget— året 1991/92

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92. Anförandena och i förekommande fall översikter över förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Larsson anför: Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud- get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under- protokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:

Finansplanen

Utveckling av offentlig sektor - gemensamma frågor Kungliga hov- och slottsstatema (första huvudtiteln) Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln) Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Bostadsdepartementet (elfte huvudtiteln) Industridepartementet (tolfte huvudtiteln) Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln) Riksdagen och dess myndigheter m.m. (femtonde huvudtiteln)

Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln) Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del

Bilaga Bilaga

Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

Bilaga

Bilaga 10

Bilaga 11

Bilaga 12

Bilaga 13

Bilaga 14

Bilaga 15

Bilaga 16

Bilaga 17

Bilaga 18

Bilaga 19

Bilaga 20

Prop. 1990/912100

gotab 97411. Stockholm 1991

Tee?

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1991 %% Prop. 1990/91:100 Finansplanen BIL 1 Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet larsson

Anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser finansplanen

Finansplan

Den svenska ekonomin präglas i dag av allvarliga problem. Under en stor del av 1980-talet var den ekonomiska utvecklingen i Sverige god. Näringslivets investeringar ökade, statsfinanserna sanerades och allt fler fick arbete. Men framstegen och framtidstron skapade också krav och förväntningar som ledde till att resurserna blev hårt utnyttjade. Infla- tionen blev hög, tillväxten försvagades och balansen i utlandsaffärerna försämrades.

Under det gångna året har statsmakterna vidtagit ett antal ekonomisk- politiska åtgärder för att åstadkomma balans i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. Arbetet med att stabilisera ekonomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovill— korligen komma till stånd. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas. Det krävs en bred uppslutning kring detta handlingsprogram.

[ Riku/ago!) [WU/VI. I .ru/nl. Nr I ()(). Bilaga 1

1.1. Den internationella bakgrunden

Omvärldensbetydelse för den svenska utvecklingen har ökat kraftigt under det gångna årtiondet. Den kommer att tillta ytterligare, inte minst genom de politiska förändringama och den ekonomiska integrationen i Europa. .

Vid den europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november 1990 lades grunden till en ny säkerhetsordning i Europa. I Öst- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark- nadsnadsekonomi. Inom EG har samarbetet fördjupats.

Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett omfattande avtal om ekonomiskt samarbete har nu nått fram till ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA togs väsentliga steg mot ett avtal.

Regeringen förklarade i skrivelse till riksdagen hösten 1990 (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa- politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Bak- grunden var den positiva och snabba utvecklingen i Europa. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Euro- peiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i Utrikesnämn- den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

En konsekvens av den internationella utvecklingen är att handeln mel- lan länderna ökar och att konkurrensen skärps. Detta förbättrar förutsätt- ningama för den ekonomiska tillväxten men ställer samtidigt krav på strukturell förnyelse inom länderna. Men intemationaliseringen skapar framför allt möjligheter. Särskilt gäller detta för länder som i likhet med Sverige länge byggt sitt välstånd. på handel med omvärlden. Våra företag har utvecklats i en intensiv ut- ländsk konkurrens och har goda möjligheter att ta vara på de fördelar som den ökade internationella integrationen medför.

1.2. Den svenska ekonomin - starka sidor och svaga

Den svenska ekonomin präglas av problem. Men den har också en rad starka sidor. Den ekonomiska politiken måste baseras på en samlad be- dömning av alla dessa faktorer.

Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är inflationen. Den med— för att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin fun- gerar sämre. Därmed hotas den fulla sysselsättningen. Inflationen leder också till omfattande och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter. I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämp- ningen överordnas andra ambitioner och krav.

Den ekonomiska tillväxten är för låg. Under 1980-talet har visserligen tillväxten varit i nivå med jämförbara industriländers. Till skillnad från tidigare decennier under efterkrigstiden har emellertid tillväxten i stor

utsträckning burits upp av en snabb sysselsättningstillväxt. Produktivitets- tillväxten har särskilt under senare år varit mycket svag.

Bytesbalansen har under flera år försvagats. Det sammanhänger i hög grad med den försämrade konkurrenskraften. Men det är också en följd av att svenska företags investeringar i utlandet har ökat, inte minst i aktier och fastigheter. Delvis är detta en naturlig följd av näringslivets intemationalisering. Det återspeglar också delvis finansiella omplacering- ar av engångskaraktär.

Sparandet i ekonomin är otillräckligt. Även när sparandet var som högst under 1980-talet var det inte i nivå med de bästa åren på 1960- och 1970-talen. Hushållens sparande ökar nu samtidigt som sparandet i den offentliga sektorn upprätthålls. Men detta är inte tillräckligt för att finansiera de nödvändiga investeringarna; det är nödvändigt att återställa konkurrenskraften och att förbättra sparandet också i företagssektom.

Men den svenska ekonomin har också starka sidor som ger goda för- utsättningar för högre tillväxt och ökat välstånd under 1990—talet:

Sverige tillhör de länder som har allra högst levnadsstandard. Väl- ståndet är också jämnare fördelat än i något jämförbart land. Arbetslöshe- ten är låg och i ett internationellt perspektiv fungerar vår arbetsmarknad väl. Det offentliga trygghetssystemet bidrar till att underlätta de omställningar som är en förutsättning för en väl utvecklad och växande ekonomi. '

En annan stark sida är näringslivets finansiella ställning. Efter en lång period med goda vinster är soliditeten god. Investeringarna har under en rad år varit höga, vilket ger goda förutsättningar för en expansion när kostnadsläget har anpassats till vad som råder i omvärlden. Den svenska industrins struktur är väsentligt bättre än i början av 1980-talet.

De ofentliga finanserna är också starka. De offentliga utgiftemas andel av BNP har nedbringats från ca 67 % 1982 till ca 61 1/2 % år 1990. Statsbudgeten, som 1982 visade ett underskott på 13 % av BNP, är i dag i balans.

De struldurella reformer som genomförts eller beslutats kommer att få gynnsamma effekter under hela 1990-talet. Viktigast är skattereformen, som skapar helt nya villkor för arbete, sparande och produktion i Sve- rige. Jordbruket, transportnäringen och de finansiella marknaderna är föremål för avreglering. Inom den offentliga sektorn genomgår flera viktiga verksamheter en förnyelse. Det gäller bl.a. skolan, rättsväsendet, äldreomsorgen och socialförsäkringama.

1.3. Den ekonomiska politikens inriktning

Målen för den ekonomiska politiken ligger fast: full sysselsättning, eko- nomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö.

Den avgörande uppgiften för den ekonomiska politiken under de när- maste åren är att bygga en stark ekonomi, som tål de påfrestningar en föränderlig omvärld kommer att föra med sig under 1990-talet. Mot bakgrund av det ekonomiska läget och utsikterna för de närmaste åren bör följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:

1 . Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.

Det ligger i Sveriges intresse att existerande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs. Vår ekonomi har en sådan styrka att en fortsatt intemationalisering gynnar den ekonomiska tillväxten.

Intemationaliseringen innebär inte att behovet av politiska beslut min- skar. Tvärtom ökar betydelsen av att upprätthålla internationell konkur- renskraft samt ekonomisk och social stabilitet. Varje politiskt beslut blir viktigare än tidigare och vägvalen i den ekonomiska politiken måste i större utsträckning än tidigare göras med hänsyn till intemationalise- rrngen.

2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsut- vecklingen och stärka konkurrenskrajien för att härda sysselsättningen och välfärden. Om svenska varor och tjänster skall bli sålda måste de vara värda sitt pris. Det betyder inte att svensk export måste vara billigast eller svenska löner lägst. Kvalitet får kosta, effektiv produktion ger utrymme för goda löner. Men det finns en gräns där löneökningar och stagnerande pro- duktivitet inte uppvägs av andra faktorer. Den gränsen måste respekteras. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. För att värna sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken de närmaste åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas på statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som den konkurrensut- satta sektorn måste stärkas. De offentliga utgiftemas andel av bruttonatio- nalprodukten måste minskas för att göra det möjligt att på sikt sänka skattetrycket. På kort sikt spelar lönebildningen en avgörande roll för möjligheterna att återställa konkurrenskraften. Det nu framlagda förslaget till stabilise— ringsavtal utgör en nödvändig förutsättning för strävandena att hävda sysselsättning och välfärd. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja denna inriktning.

3. Den ekonomiska politiker: skall bidra till tillväxt genom att stimulera produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat och (Hemlig konsumtion begränsas. Investeringar är nödvändiga för att trygga framtida välstånd. De svarar i dag för drygt en femtedel av BNP; andelen har ökat avsevärt sedan 1980-talets början. Det gäller särskilt industrins investeringar, som har fördubblats. Trots detta ligger investeringarna under den nivå som behövs för att uppnå en långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren gäller det att säkra utrymmet för framtidssatsningar både i näringslivet och i den offentliga sektorn. Det innebär investeringar i den konkurrensutsatta sektom. Det innebär också investeringar i infrastruktur i form av ett effektivt transport- och kommunikationssystem liksom i utbildning och forskning.

lnvesteringama måste finansieras med sparande. Även om internatio- nella kapitalrörelser spelar en växande roll, och kan bidra till att utjämna svängningar i det svenska sparandet, är det nödvändigt att stärka det inhemska sparandet.

Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Regeringens politik syftar till att uppmuntra produktiva investeringar och till att öka sparandet. Äterhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Skattere- formen innebär att hushållen uppmuntras att minska sin skuldsättning och öka sitt sparande. Skattereformen innebär också att näringslivet får inter- nationellt sett goda villkor, vilket främjar lönsamhet och investeringar. .

4. Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor- en och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent hävdas. En rättvis fördelning av möjligheter i livet är ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Den jämlika fördelningen av möjligheter och av ekonomisk trygghet är något gott i sig. Rätt utformad bidrar den också till att hela samhällsekonomin fungerar bättre. Förutsättningen för att välfärdssystemen skall fungera är att de allra flesta har sin ekonomiska trygghet säkrad utan dem. När ekonomin ger det överväldigande flertalet arbete och utkomst, kan de generella trygg- hetssystemen vara stabila och generösa. Hög sysselsättning och tillväxt skapar goda förutsättningar för en ut- jämning. Arbete åt alla är ett mål för den ekonomiska politiken och ett allt mer kvalificerat arbetsliv är ett effektivt sätt att minska klassamhällets löneskillnader. När realinkomstema växer förbättras förutsättningarna för att genom skatter och överföringar omfördela välstånd mellan medborgar- na, och därmed ge alla möjlighet till ett värdigt liv. Utbildning, vård och omsorg av hög kvalitet kan då bli tillgänglig för alla människor på lika villkor. Det är arbetet som är grunden för välfärd och trygghet. Uppbyggnaden av de sociala försäkringssystemen måste utformas så att de ger goda mo- tiv för arbete. Arbetslinjen har präglat utformningen av arbetslöshetsför- säkringen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är väg— ledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbets- skadeförsäkringen som pensionssystemet. Aktiva åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön, förstärka rehabili- teringen och förhindra långvarig eller permanent utslagning ur arbetslivet.

5. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Mil jösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöför- störingen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer. Åtgärder för att förbättra miljön utgör ett viktigt inslag i den ekono- miska politiken. De måste ligga i linje med den ekonomiska politikens allmänna förutsättningar och mål. De måste samtidigt ha en sådan in- riktning att de bidrar till en uthållig tillväxt.

Hänvisningar till S1-3

1.4. Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet

Insatserna för att bekämpa inflation och arbetslöshet måste göras över ett brett fält. Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen för hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet.

I det nuvarande ekonomiska läget måste finanspolitiken vara stram. Trots den vikande konjunkturen visar förslaget till statsbudget för bud— getåret 1991/92 balans mellan utgifter och inkomster. Regeringen redo- visar på en rad områden förslag om besparingar och inkomstförstärkning- ar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Särskilda insatser görs samtidigt på ett fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och åtgärder för bättre miljö. Statsutgiftemas ökning beräknas stanna vid 3,4 % jämfört med 10,6 % under budgetåret 1990/91.

Kommunernas och landstingens verksamhet svarar för den helt domine- rande delen av den offentliga verksamheten. Den sammanlagda volymtill- växten i den kommunala sektorn måste begränsas till högst 1 %. Rationa- liseringar och omprövningar i befmtlig verksamhet är därmed nödvän- diga.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte— stopp. Vad avser 1993 och 1994 är Kommunförbundet och Landstingsför- bundet överens med regeringen om att skattetrycket inte heller då skall öka och att den kommunala utdebiteringen inte bör höjas. Om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar efter 1992 eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli för hög är regeringen beredd att omedelbart föreslå ett förlängt skatte- stopp eller att på annat sätt begränsa kommunemas och landstingens möjlighet att expandera.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm— ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utgiftsökning än vad samhällsekonomin och kommunernas långsiktiga inkomster med- ger. Medlen bör senare återföras till konnnunema.

De offentliga utgifterna i förhållande till BNP har kraftigt reducerats under 1980-talet. 1982 uppgick utgiftemas andel av BNP till ca 67 %. Den har nu reducerats till drygt 61 %. De beslut som riksdagen redan fattat om förändringar bl.a. i socialförsäkringssystemet och i bostadsti- nansieringen skapar förutsättningar för att sänka utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren.

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 innehåller inga skatte- höjningar. Den samlade effekten av de tidigare fattade skattepolitiska besluten blir en sänkning av skattekvoten. Den beräknas sjunka från 56,5 % till 55,5 %. '

Det är regeringens uppfattning att de nuvarande problemen i den sven- ska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efter- frågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta

sätt som den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas. Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet.

Ansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter. Under senare år har lönekostnaderna stigit alltför snabbt och underminerat kon- kurrenskraft och sysselsättning. Det är nödvändigt att bryta denna ut- veckling och växla om från inflationslöner till reallöner.

Den av regeringen tillsatta förhandlingsgruppen presenterade i slutet av förra året ett förslag till stabiliseringsavtal för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att lönenökningar utgår under första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader- na med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten av att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningama begränsas till 3 % genom stabiliSeringsavtalet.

För att långsiktigt klara sysselsättningen måste kostnadsutvecklingen under flera år vara långsammare i Sverige än i våra konkunentländer. På det sättet kan lönsamheten och konkurrenskraften återställas samtidigt som förutsättningar skapas för ett ränteläge i nivå med omvärldens.

Mellan löne- och prisbildningen finns ett nära samspel. I syfte att skapa goda förutsättningar för en uppslutning kring ett stabiliseringsavtal har förhandlingsgruppen haft överläggningar med företagen inom handeln. Företagen har lämnat utfästelse om en aktiv medverkan för att hindra prishöjningar.

Avgörande för prisbildningen är konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. Den ökade internationella integrationen bidrar till att pressa priserna i den svenska ekonomin. Ett brett åtgärdsprogram för ökad konkurrens har också inletts. Det omfattar bl.a. finansiella tjänster, tekovaror, jordbruksprodukter, transporter och byggmaterial. Regeringen kommer under våren i ljuset av GA'IT—förhandlingama att förelägga riksdagen förslag om en sänkning av gränsskyddet på jordbruksprodukter. Detta bör kunna bidra till sänkta matpriser. Förslag om att öka konkur- rensen inom inrikesflyget kommer också att läggas under våren.

Regeringens mål är att förena full sysselsättning med låg inflation. På längre sikt finns ingen motsatsställning mellan dessa mål. Varaktig full sysselsättning förutsätter att kostnaderna inte stiger snabbare i Sverige än i omvärlden.

De senaste årens höga inflation har underminerat sysselsättningen. De närmaste åren kommer att innebära stora påfrestningar på arbetsmarkna- den. Arbetslöshet är inte ett medel i den ekonomiska politiken. Det är företagens möjligheter att rekrytera personer med lämplig utbildning och erfarenhet som avgör om det skall uppstå inflationsdrivande flaskhalsar eller inte.

De som är eller riskerar att bli arbetslösa skall därför få samhällets stöd för att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1

Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den bidrar till inflationsbe- kämpningen. Därför skall insatser som leder till aktivt arbetssökande, yrkesmässig och geografisk rörlighet samt ökad kompetens ges förtur.

Hänvisningar till S1-4

  • Prop. 1990/91:100: Avsnitt 3.5

1.5. Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och sysselsättning

En hög och stabil tillväxt är ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken. Genom tillväxten skapas nya resurser som kan användas för att tillgodose individuella och gemensamma behov. Ekonomisk tillväxt är också nödvändig för att trygga sysselsättningen och bekämpa arbetslöshe- ten.

Tillväxtförutsättningama i den svenska ekonomin förbättras på ett av- görande sätt av den skatterefomi som nu har trätt i kraft. Arbete och sparande stimuleras samtidigt som produktionsresursema får en mer ändamålsenlig användning. Regeringen avser också under våren lägga fram en proposition där energipolitikens långsiktiga inriktning preciseras.

För att Sverige skall kunna ta vara på de möjligheter som den inter- nationella utvecklingen erbjuder, för att stärka konkurrenskraften och ta vara på människors vilja till arbete skall utbildningen byggas ut och för- bättras.

Gymnasieskolan bör reformeras och de yrkesinriktade linjerna byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Reformen bör inledas 1992 och genomföras successivt.

På lång sikt är forskning av hög kvalitet viktig för produktivitetens tillväxt. Den forskningspolitiska proposition, som regeringen lade fram våren 1990, innehöll åtgärder för att förbättra den vetenskapliga produk- tionen inom en rad områden. Examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefmansiering- en inom forskarutbildningen. Resursutnyttjandet i högskolan skall också ytterligare förbättras. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårs— perioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kun- na öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatsema inom hög- skolan bör också kunna uppnås.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar- betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Genom omdispone- ringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en'ny yrkesut- bildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Genom dessa insatser förbättras företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning.

lnvesteringama i näringslivet har varit mycket omfattande under slutet av 1980-talet. Det är angeläget att en hög investeringsnivå vidmakthålls i näringslivet under 1990-talet, särskilt med tanke på de nya villkor som den europeiska integrationen skapar. Utländska företag kan ge ett värde- fullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. De svenska reg-

Prop. 1990/91:100 Bil. 1

lerna för utlänningars köp och förvärv av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade intemationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren.

Som ett led i den ekonomiska politiken kommer regeringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna intesteringsfonder— na, dels ett friSIäpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Behovet av en förnyelse av infrastrukturen är stort. Utgångspunkten för dessa investeringar bör vara att de skall förbättra näringslivets konkur- renskraft, underlätta strävandena att skapa väl fungerande trafiksystem samt bidra till en bättre miljö.

Det är i stor utsträckning en uppgift för stat och kommun att svara för dessa investeringar. Men det är angeläget att finna former för en bred samverkan kring dem. Regeringen redovisade därför i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. avsättas för denna fond. Förslag om att inrätta fonden kommer att läggas fram i vår i an- slutning till de miljö- och tillväxtpolitiska propositionerna. Under bud- getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Under återstoden av 1990-talet bör fonden tillföras ytterligare minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag.

Regeringen tillkallade på våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att ide tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproble— men. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avdela 5,5 miljarder kr. till investeringar för bl.a. förbättrad tmjikmiliä i stor- städerna under 1990—talet.

1.6. Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och trygghet

Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att skapa en star- kare ekonomisk grund för välfärd och trygghet.

En mycket stor del av statens utgifter gäller välfärden i vid mening; vård, omsorg och utbildning, men framför allt pensioner, barnbidrag, försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessa utgifter växer snabbt på grund av automatik, t.ex. ett ökat antal pensionärer och allt fler barn, men också genom indexuppräkningar.

Grunden för välfärden och tryggheten är arbetet. Det är bara genom arbetet som vi kan skapa de resurser som behövs för en välfärd som omfattar alla, men ger mest åt dem som bäst behöver den.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är baserad på detta. Det är aktiva åtgärder som leder till arbete som skall komma i första hand. Kontantstöd är en viktig trygghetsåtgärd, men det skall komma i sista hand. Det skall finnas goda incitament för utbildning och arbete. Det är detta som avses med arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.

Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet. Det är

arbete, hälsa och ett aktivt liv som är det främsta målet och därför måste nya resurser i första hand satsas på omsorg, vård och rehabilitering.

En kraftfull och samordnad insats görs nu för en bättre rehabilitering. Det sker genom åtgärder för att undanröja farliga arbeten och förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena. Det sker vidare genom att resurser avdelas för rehabilitering och genom förändringar i sjukförsäkringen och tillkomsten av rehabiliteringsersättningen. Under vårriksdagen läggs för- slag fram baserade bl.a. på arbetsmiljökommissionens arbete.

1.7. Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt

Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekono- miska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra långsiktig balans mellan ekono- misk tillväxt och miljö.

Miljöpolitiken i Sverige har på många vis varit framgångsrik. De kom- mande årens miljöpolitik kommer att präglas av ökad intemationalisering, decentraliserat beslutsfattande och ökat miljöansvar inom alla samhälls- sektorer. Ett utbyggt internationellt samarbete ger oss nya möjligheter att påverka miljöpolitiken globalt och att utveckla en internationell strategi för en långsiktigt hållbar utveckling. Därmed kan stora framsteg göras på ett sätt som skapar likvärdiga villkor för företag i olika länder.

De kommande årens miljöpolitik kommer också att präglas av ett ökat miljöansvar inom varje sektor av samhället. De förändringar som nu genomförs av skattesystemet innebär att energikonsumtionen begränsas och att det blir dyrare att skada miljön. Ytterligare förslag som minskar miljöbelastningen kommer att presenteras i den miljöpolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram under vårriksdagen.

För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller på såväl företags— och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåver- kan och resursförbrukning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frå— gor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991.

Den svenska ekonomin har länge kännetecknats av en hög grad av öppen- het. Denna öppenhet har starkt bidragit till vår höga levnadsstandard. Tack vare GATT-avtal, EFTA—överenskommelsen och frihandelsavtalet med EG har Sverige i dag endast få hinder mot industrivarors fria cir-

kulation. Under 1980-talet har också kapitalets rörlighet ökat starkt. Sveriges omvärld förändras nu i mycket snabb takt. Vid ESK-konfe- rensen i Paris lades grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning för Europa. Inom EG har samarbetet fördjupats. Den s.k. inre markna- den i EG får återverkningar på den svenska ekonomin. I Öst- och Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark- nadsekonomi.

Det svenska samhället är redan mycket nära knutet till det övriga Europa. EG och dess medlemsländer kommer att spela en central roll i den fortsatta utvecklingen av det europeiska samarbetet. Sveriges möj- ligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt, skulle självfallet förbättras genom fullt deltagan- de i gemenskapsarbetet. Endast som medlem kan ett land fullt ut delta i och få inflytande på EGs samarbete.

Regeringen förklarade i en skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-politiken som tyd— ligare och i mer positiva ordalag skulle klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av EG. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör efter- sträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i Utrikesnämn- den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

Som medlem i EFTA deltar Sverige genom förhandlingarna mellan EFTA och EG i de gemensamma ansträngningarna att skapa ett eura- peiskr ekonomisk! samarbetsområde, EES. Målet är en gemensam mark- nad för de nitton EFTA— och EG-länderna med fullständig frihet för cir- kulation av varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Arbetet med ett EES- avtal har nu kommit in i ett avgörande skede. Vid det gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA uppnåddes en rad viktiga resultat. Förhandlingarna skall fullföljas med kraft.

Utvecklingen i Öst- och Centraleumpa kommer att få omfattande eko- norrriska konsekvenser för västvärlden. Rekonstruktionen av de tidigare planekonomiema kommer emellertid att ta lång tid och kräva omfattande insatser under en följd av år.

Gradvis kommer sannolikt allt fler svenska företag att investera Öst- och Centraleuropa. Handeln med detta område kan också förväntas öka. Effekterna härav på den ekonomiska utvecklingen i Sverige bör i ett längre perspektiv bli gynnsamma.

Tillväxt i ekonomin uppkommer som resultat av ett komplicerat samspel mellan många olika faktorer. För att öka tillväxten i ekonomin behövs åtgärder över ett brett fält. Investeringar och sparande skall stimuleras. Det förutsätter bl.a. god lönsamhet, stabila produktionsvillkor samt skatte-och transfererings- system som uppmuntrar sparande. — Den konkurrensutsatta sektorn måste växa och erbjudas goda utveck- lingsbetingelser. Samtidigt skall förmågan till teknisk utveckling och förnyelse uppmuntras. Det förutsätter bl.a. tillgång på väl utbildad arbetskraft och en väl fungerande infrastruktur.

— Ekonomins anpassningsförmåga skall stärkas och strukturell om-

Bil. 1

vandling underlättas. Det förutsätter bl.a. en väl fungerande välfärds— och arbetsmarknadspolitik samt ekonomiska motiv att byta jobb, utbilda sig etc.

Ett ökat arbetskraftsutbud och en god produktivitetsutveckling är viktiga delar av tillväxtpolitiken. Det förutsätter bl.a. skatte- och socialförsäkringssystem som stimulerar till arbete, utbildning och nya initiativ.

5.1. Skattepolitiken

I Sverige genomförs nu en mycket genomgripande skattereform. Skatte- satserna sänks, beskattningen görs mera likformig och avdragen begrän- sas. Genom dessa förändringar kommer hushållens och företagens age- rande att i mindre utsträckning styras av skatteöverväganden. Skatterefor- men leder till en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av pro- duktionsfaktorer som arbete, kapital och energi. Samtidigt leder refor- men, särskilt på längre sikt, till ett större utbud av arbete och kapital. Därigenom uppnås väsentligt förbättrade villkor för tillväxt och framtida välstånd.

Den nya företagsbeskattningen skapar goda förutsättningar för inve— steringar och produktion i Sverige. I kombination med en reduktion av olika hinder för utländskt företagande och utländskt ägande i Sverige kan det nya skattesystemet bidra till att de utländska investeringarna i Sverige ökar.

Den ökade likformighet i skattesystemet som uppnås genom skatterefor- men skall bevaras. Krav från olika särintressen om att erhålla lättnader och undantag måste avvisas. Skattesystemets gnmdläggande uppgifter är att så effektivt som möjligt finansiera den offentliga sektorn och att på- verka fördelningen av levnadsstandarden. Andra mål får i huvudsak till- godoses utanför Skattesystemets ram.

Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktas på att befästa de framsteg som uppnås genom reformen:

1. Den väsentligt sänkta statliga inkomstskatten för arbetsinkomster får inte urholkas genom höjningar av andra skatter på arbete. Av bl.a. detta skäl har ett kommunalt skattestopp införts för 1991 och 1992 och överenskommelse träffats även för de efterföljande åren om att det kommunala skattetrycket inte skall höjas.

2. Moderniseringen av det svenska skattesystemet bör fullföljas genom att fårmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten reformeras. Skattereglema bör göras mera likformiga samtidigt som skattesatser- na sänks och skattebasema vidgas. Utrymmet för skatteplanering begränsas.

3. Regeringen avser att senare i är lägga fram förslag om s.k. rullande fastighetstatering. Genom att justera taxeringsvärdena successivt undviks de stora förändringar av taxeringsvärdena med längre mellanrum som kan uppkomma i dag.

energikonsumtion. Så har skett inom ramen för skattereformen. Miljöskatter kan emellertid endast i begränsad omfattning användas för att reducera andra skatter. Dessutom måste miljöskattema ut- formas med hänsyn till internationella återverkningar och industrins konkurrenskraft samt med hänsyn till målet enkla och enhetliga skatteregler. Regeringen kommer att i den miljöpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under våren behandla miljöavgiftsut- redningens förslag. Skattereforrnen innebär att skattesystemet förbättras inom ramen för ett i huvudsak oförändrat sammanlagt skatteuttag. De offentliga utgiftemas andel av bruttonationalprodukten skall successivt sänkas för att göra det möjligt att sänka skattetrycket och därmed förbättra betingelserna för en god ekonomisk tillväxt. Vidare måste ökad hänsyn tas till internationella förhållanden vid framtida förändringar av det svenska skattesystemet.

5.2. Närings- och energipolitiken

Näringspolitiken skall bidra till att frigöra och stimulera ekonomins växt- kraft. Arbetet med att stärka och utveckla näringslivet måste ses i ett brett perspektiv. För att skapa gynnsamma förutsättningar krävs insatser inom många olika delar av samhällsekonomin. Fasta och långsiktigt be- stående spelregler skall utformas i frågor av stor betydelse för näringsli- vets utveckling. En särskild proposition med denna inriktning kommer att föreläggas vårriksdagen.

Frihandelspolitik, en arbetsmarknads- och socialpolitik som ökar ar- betskraftens rörlighet, god utbildning som höjer arbetskraftens kompe- tens, offentlig efterfrågan som stödjer teknologiska innovationer och en ändamålsenlig fysisk infrastruktur är exempel på offentliga åtgärder som medverkat till att utveckla Sverige som industriland. Det är regeringens avsikt att bygga vidare på denna grund.

För att förena en hög och stabil tillväxt med balans i de utrikes affärerna måste den konkurrensutsatta sektorn byggas ut. Det förutsätter i sin tur att lönsamheten förbättras. För att uppnå detta måste kostnadsök- ningstakten pressas ner till nivåer under omvärldens till dess att kon- kurrenskraften är återställd. Vidare måste produktiviteten förbättras.

För att stimulera investeringsverksamheten i näringslivet kommer rege- ringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfondema, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreser- vema. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Under senare år har svenska företags investeringar i omvärlden vuxit snabbt. Någon motsvarande ökning av utländska företags investeringar i Sverige har inte ägt rum. De svenska reglerna för utlänningars förvärv av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom den ökade intemationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Utländska företag kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. Om de utländska investeringarna i Sverige ökar förstärks också bytesba— lansen.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1

Näringslivet utvecklas och omvandlas genom att entreprenörer och företag på ett tidigt stadium förutser och anpassar sig till nya krav. Såda— na bedömningar måste göras nära marknaden. Konserverande, defensiva bransch— och företagsstöd är därför ingen framkomlig väg. Under 1980- talet har politiken på detta område lagts om. De defensiva industristöden uppgick när de var som störst vid början av 1980-talet till ca 12 miljarder kr. per år. De har nu i stort sett avskaffats.

Den industriella utvecklingen i Sverige har gynnats av en god och sta— bil tillgång på energi. Också industrins struktur har påverkats så att den är förhållandevis energiintensiv. Energipolitiken skall medverka till att energimarknadema blir effektiva. Förhållandena på energimarknadema skall vara sådana att förutsättningarna för en god internationell kon- kurrenskraft bevaras. Energisystemets utformning skall medverka till en god miljö och uthållig tillväxt. Regeringen har tagit initiativ till överlägg— ningar om riktlinjer för energipolitiken. Under våren avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om energipolitiken.

5.3. Forsknings- och utbildningspolitiken

Forskning, utbildning och kompetensutveckling har en nyckelroll i rege- ringens politik för att stärka näringslivets konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för att få en hög tillväxt i ekonomin. Samtidigt har na- turligtvis utbildningspolitiken bredare kulturella och sociala syften. Alla delar av utbildningsväsendet måste vara utformade så att de uppfyller högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl ungdomsskola som vuxenut- bildning, högskola och arbetsmarknadsutbildning. Det reformarbete som inletts på utbildningsområdet har därför en central roll i regeringens långsiktiga ekonomiska politik.

Regeringen har tidigare lagt fram ett treårsprogram för grundläggande forskning och högre utbildning. I 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90) angavs att examinationen inom forskarutbildningen skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen inom forskarutbildningen och av resurserna för vetenskaplig utrustning. Därmed genomförs den andra etappen i det treårsprogram som redovisa- des i forskningspropositionen.

I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) redovisades att ett arbete inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högsko- lan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatsema inom högskolan bör också kunna uppnås. De nordiska länderna har under året kommit överens om att ömsesidigt godkänna examina från högskoleutbildningar med en längd av minst tre år. En liknande överenskommelse eftersträvas i EES- förhandlingarna.

Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer bör nu byggas ut så att alla elever får en treårig utbildning. Utbyggnaden föreslås inledas år 1992.

Denna förstärkning av utbildningen omfattar ca 40 000 elever, som på detta sätt får en bättre praktisk och teoretisk utbildning.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar— betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Det är särskilt vik— tigt mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu sker. Genom omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservatio- ner bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Denna utbildningssatsning bör fullföljas under det kommande budgetå— ret. Genom dessa insatser kan arbetslösheten begränsas och företagens möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning förbättras.

5.4. Infrastrukturpolitiken

Investeringar i infrastruktur, dvs. vägar, järnvägar, hamnar och flygplat- ser samt telekommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets utveckling och tillväxt, samtidigt som de spelar en stor roll för de en- skilda medborgarnas levnadsvillkor.

Utgångspunkten för de insatser som nu görs för att stärka infrastruktu- ren skall vara att förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strä- vandena att skapa ett väl fungerande trafiksystem och bidra till en bättre miljö.

Den offentliga sektorn har ett övergripande ansvar för att bygga ut och underhålla en effektiv och väl fungerande infrastruktur. Staten satsar över budgeten ca 5,6 miljarder kr. per år på investeringar 1 vägar, järn- vägar och kollektiva trafikanläggningar. Till detta kommer investeringar på ca 8 miljarder kr. per år inom luftfarten och i telenätet, som finan- sieras utanför statsbudgeten genom avgifter.

Förutsättningama för att finansiera infrastrukturen har i viss mån för- ändrats. Det är inte möjligt att över statsbudgeten finansiera alla önsk- värda satsningar. Det är därför angeläget att finna nya former för en bred finansiell samverkan kring infrastrukturinvesteringar. Regeringen redovisade mot bl.a. denna bakgrund i prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Syftet med infrastrukturfonden är att åstadkomma finansiering av klart avgränsade och definierade projekt, t.ex. genom samfinansiering och samplanering. Projekten bör avse investeringar 1 vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. bli avsatta till infra- strukturfonden. Förslag om fondens inrättande kommer att läggas fram i anslutning till propositionen om tillväxtfrämjande åtgärder. För bud- getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden.

Genom att effektivisera den statliga förinögenhetsförvaltningen beräk- nas utrymme kunna skapas för en fortsatt uthållig satsning på investering- ar i infrastruktur. Under återstoden av 1990—talet bör ytterligare totalt minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag kunna avsättas för inve- steringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Regeringen tillkallade våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de

tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen. Bakgrunden till uppdraget var ökande trafikproblem i storstadsregionema med bl.a. betydande miljöproblem som följd. Inom ramen för infrastruk- turfonden är regeringen beredd att avsätta 5,5 miljarder kr. till delfinan- siering av de investeringar som förhandlas—fram för att förbättra miljö- situationen i dessa regioner, underlätta rörligheten samt skapa förutsätt- ningar för storstadsregionemas utveckling.

Ungefär 60 % av landets samlade inkomster kanaliseras via de offentliga budgetarna. De offentliga utgifterna följer till stor del befolkningsföränd— ringar, prisindex osv. och växer därför varje år även om några nya re- formbeslut inte fattas. Inkomsterna däremot utvecklas i det långa loppet i samma takt som den ekonomiska tillväxten.

Beräkningar i bl.a. 1990 års långtidsutredning och i de senaste långtids- budgetama pekar på ett fortsatt högt utgiftstryck, framför allt i de offentliga transfereringssystemen. Dessa problem förstärks för närvarande av att tillväxten faller samtidigt som inflationen är hög.

Den höga inflationen är i dag det största problemet i den svenska eko— nomin. En fortsatt hög inflation medför att den fulla sysselsättningen inte kan upprätthållas, samtidigt som förutsättningarna för framtida väl- stånd undergrävs. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav.

Budgetpolitiken inriktas under kommande år på att bryta det starka utgiftstrycket för att understödja inflationsbekämpningen. Statsbudgeten måste samtidigt göras till ett verksamt instrument för att främja en var- aktig hög tillväxt. Det är i detta perspektiv fråga om att långsiktigt och systematiskt förskjuta statsbudgetens tyngdpunkt från transfereringar och bidrag till insatser för att främja investeringar.

6.1. Budgetförslaget för 1991/92

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan utgifter och inkomster. Förslag till besparingar och omprioriteringar läggs fram på en rad områden. En väsentlig del av dessa redovisades i den skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) som regeringen förelade riksdagen under hösten. Ytterligare förslag till besparingar redovisas nu, bl.a. inom bostadsområdet. Nya eller utökade insatser görs endast på ett fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och insatser för en bättre miljö. Till satsningarna på infrastruktur och miljö återkommer regeringen i särskilda propositioner.

Regeringen lägger på en rad områden fram förslag om besparingar och inkvmsgförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Av

Bil. 1

detta belopp är ca 15 miljarder kr. att betrakta som besparingar med bestående effekt för statsbudgetens utgiftsnivå. Närmare 3 miljarder kr. lyfts av statsbudgeten genom att verksamheterna får en annan finansiering via fonder utanför statsbudgeten. Närmare 10 miljarder kr. utgörs av inleveranser från vissa affärsverk som en följd av höjda avkastningskrav och i form av engångsinleveranser baserade på en mer marknadsmässig värdering av tillgångar. Detta är att se som ett led i regeringens arbete med att effektivisera förmögenhetsförvaltningen i staten. I beräkningarna ingår också den föreslagna indragningen från kommunerna.

De beloppsmässigt största besparingarna har gjorts inom transfere- ringssystemen. Riksdagen beslutade i december om en rad förändringar i sjuk- och föräldmförsäkringen. Dessa innebär sammanfattningsvis att ersättningen i sjukförsäkringen sänks från 90 % till 65 % de första tre dagarna samt från 90 % till 80 % fr.o.m. dag 4 t.o.m. dag 89. Den tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 % till 80 % de första 14 då- garna. Totalt innebär dessa förändringar en utgiftsminskning över stats— budgeten om ca 3,7 miljarder kr. Regeringen återkommer senare med en särskild proposition om bl.a. samordning mellan sjuk- och arbetsskade- försäkringarna. Utgiftsminskningen till följd av detta förslag kan beräknas uppgå till ca 1,5 miljarder kr.

I budgetpropositionen ingår förslag om att — liksom tidigare har skett för ålderspensionärer -— slopa friåret vid sjukhusvård för förtidspensionä- rer samt om att genomföra vissa taxeändringar i tandvårdsförsäkringen. Dessa förslag ger minskade utgifter med ca 400 milj. kr.

Inom bostadsdepartementets område föreslås utgiftsminskningar genom att räntebidragen minskas med ytterligare drygt 600 milj. kr. budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att det särskilda stödet till Herbamsfamiljer för köp av egnahem avvecklas, vilket innebär besparingar om närmare 300 milj. kr. Dessutom beräknas tidigareläggningen av det nya bostadsfinan— sieringssystemets ikraftträdande till den 1 januari 1992 ge en utgifts— minskning på 2,8 miljarder kr.

Inom utbildningsdepanementets område föreslås besparingar om närrna- re 1 miljard kr., bl.a. inom skolan och vuxenutbildningen samt när det gäller bidragen till studieförbunden.

I budgetförslaget redovisas besparingar för utrikes- och försvarsdepar- Iementen om sammanlagt ca 1,2 miljarder kr. Besparingama innebär bl.a. att en del av förläggningskostnadema för asylberättigade flyktingar från u-länder — i överensstämmelse med reglerna i OECDs biståndskommitté — avräknas mot biståndsramen.

Inom kommunikations-, industri- och jordbruksdepartementen redovisas utgiftsreduktioner på sammantaget nära 2 miljarder kr. Besparingama avser bl.a. neddragning av anslaget för köp av interregional trafik på järnväg, visst regionalpolitiskt stöd samt bidrag till skogsvård och till beredskapslagring. '

Inom arbetsmarknaztrdepanememets område föreslås att delar av ut- bildningsbidragen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras via arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår nu också utökade resurser för handläggning och utredning av asylärenden, vilket skall leda till kortare

väntetider och beräknas minska kostnaderna för främst förläggningsverk- samheten med drygt 1,7 miljarder kr.

Besparingama innebär i flera fall en kraftig förändring av de berörda verksamheterna. Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella förändringar redu- ceras med 10 %. När detta program har genomförts beräknas de offent- liga utgifterna kunna bli 1 till 2 miljarder kr. lägre.

De skärpta avkastningskraven på framför allt televerket och vattenfall samt en uppräkning av statens tillgångar i domänverket ökar statens in- komkomster med närmare 10 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Förutom ett höjt avkastningskrav om ytterligare 1,5 miljarder kr. på televerket beräknas en engångsinleverans om 5,7 miljarder kr. ske. Från domänver- ket beräknas inleveranser ske om ca 1,5 miljarder kr.

De åtgärder som redovisats innebär att statens nettoupplåning kommer att kunna begränsas och att utgifterna för statsskuldräntor kan reduceras under budgetåret 1991/92. Effekterna av detta är medräknade i den sam- lade förbättringen av budgetsaldot för budgetåret 1991/92 med i stor- leksordningen 30 miljarder kr. som tidigare redovisats.

Sammantaget innebär de åtgärder som här redovisats att statens utgifter under kommande budgetår beräknas växa med 3.4 %. Detta är en väsent- ligt långsammare ökning än under innevarande budgetår, då utgifterna växer med 10,6 %.

Ökningen av statens inkomster mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 uppgår till drygt 36 miljarder kr. eller 9,1 % i löpande priser. För bud- getåret 1991/92 beräknas inkomsterna totalt öka med endast ca 17 mil- jarder kr. eller med 3,9 % i löpande priser. Inkomstökningen inkluderar en inkomstförstärkning om ca 5 miljarder kr. till följd av att sjukförsäk- ringsfondens behållning tillförs statsbudgeten i enlighet med vad chefen för socialdepartementet senare kommer att anmäla.

Utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida är starkt beroende dels av den allmänna ekonomiska tillväxten, dels av utfall resp. antaganden i fråga om pris— och löneutveckling. Den kraftiga inkomstutvecklingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 återspeglar en snabb pris- och löneökningstakt. Till grund för budgetförslaget för 1991/92 ligger där— emot antaganden om en väsentligt dämpad pris- och löneutveckling. Effekten av denna nedväxling i inflationstakt förstärks på statsbudgetens inkomstsida av det förhållandet att kommunalskattemedlen betalas ut till kommunerna med två års eftersläpning. Kommunalskatteutbetalningama budgetåret 1991/92 baseras således på den höga löneökningstakten två år tidigare. Inkomstskattema för fysiska personer, inkl. kommunalskattema, för statsbudgeten beräknas för budgetåret 1991/92 däremot utifrån den betydligt lägre löneökningsmkt som antas fr.o.m. 1991. Den sänkning av inflationstakten som förutses under 1991 och 1992 leder således till en försvagning av inkomstutvecklingen för budgetåret 1991/92.

En ytterligare bidragande orsak till inkornstemas förhållandevis låga ökningstakt under nästa budgetår är den ökning av sparandet som väntas ske i hushållssektom, vilken medför en svag utveckling av intäkterna från mervärdeskatten. Vidare försvagas skatteinkomstema från juridiska per-

soner till följd av konjunktumedgången och de minskade vinsterna i näringslivet.

Här redovisad utgifts- och inkomstutveckling innebär att budgetens saldo för budgetåret 1991/92 förbättras något i förhållande till innevaran- de budgetår.

Det underliggande budgetsaldot är en redovisning av saldot exkl. till— fälliga effekter och förändringar av redovisningsprinciper. För att få fram det underliggande budgetsaldot avräknas för budgetåret 1991/92 bl.a. de tillfälliga inleveransema från affärsverken, den tillfälliga in— dragning som görs från kommunerna samt den överföring som görs från sjukförsäkringsfonden.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 försämras det underliggande budgetsaldot med drygt 15 miljarder kr. Denna försämring kan emellertid inte i sin helhet ses som strukturellt betingad. Den sammanhänger främst med den försvagning av inkomstutvecklingen som inträffar under bud- getåret 1991/92 och som i sin tur till väsentlig del beror på de exceptio- nellt stora kommunalskatteutbetalningar som då sker.

Utvecklingen av statsfinanserna framgår av följande tabell.

Tabell 2. Statsfinansernas utveckling Miljarder kr.

l989/90 1990/91 1991/92 Inkomster 401,6 438,0 454 ,9 Utgifter exkl. statsskuldräntor 334,5 379,9 394,5 Statsskuldräntor 63,7 60,7 61 ,0 Budgetsaldo 3,4 -2,6 -0,6 Underliggande budgetsaldo 1,7 -0,1 -15,6

6.2. Kommunernas ekonomi

En dominerande och växande — del av den offentliga sektorns verk- samhet och investeringar sker i den kommunala sektorn; hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg samt skolväsende. Totalt uppgår den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar till nära 300 miljarder kr. årligen, dvs. drygt 20 % av BNP. Omkring 85 % av de totala kommunala utgifterna finansieras med skatter kommunal- skatt eller statsskattefinansierade överföringar.

Under 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen med i genom- snitt drygt 2 % per år. Det var en kraftig dämpning jämfört med 1970— talet då ökningen uppgick till 4 % per år. Olika statliga åtgärder har vidtagits i syfte att begränsa volymökningen, och under senare år har konsumtionens ökningstakt dämpats.

Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektorns volym- tillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och ompröv- ningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga.

År 1990 beräknas den kommunala sektorns utgifter bli ca 20 miljarder kr. högre än inkomstema. Åren 1991 och 1992 förbättras det finansiella

sparandet i kommuner och landsting mycket kraftigt. År 1992 kan till och med ett positivt finansiellt sparande väntas. Denna förbättring är emel- lertid av tillfällig karaktär. Från och med år 1993 väntas utvecklingen vända och i mitten på 1990-talet bedöms det finansiella sparandet återigen bli negativt.

Bedömningarna av den kommunala sektorns ekonomi visar ett underlig- gande underskott i det finansiella sparandet. Detta gäller under förutsätt- ning att kommunernas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca 1 % per år. Rörelsekapitalet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristi- ga skulder, blir då negativt. En omfattande upplåning och utförsäljning av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte kommunernas grundläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och inkomster. Dessa åtgärder måste vara utformade så att den kommunala sektorns ut- veckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.

Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin 1992 får inte leda till att kommuner och landsting underlåter att vidta sådana struktu- rella förändringar som innebär att utgifterna långsiktigt anpassas till de löpande inkomsterna. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kr. år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn. Detta bör ske genom en extra höjning av skatteutjämningsavgiften detta år. Beloppet motsvarar knappt 1 % av sektorns totala utgifter.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte- stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Regeringen är beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skatte- stopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skatte- höjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Kommunalekonomiska kommittén har bl.a. i uppdrag att presentera förslag som ger möjligheter till en utjämning av kommunalskattema. Sådana förändringar i skattesatserna som följer av att ett nytt statsbidrags— system införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994. Ett ändrat statsbidragssystem förutsätter att det kommunala skattetrycket inte höjs och att ändringarna leder till att skillnaderna i kommunal utde- bitering minskar.

Kommitténs förslag kan i vissa fall leda till sådana omfördelningseffek- ter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem till ett mer gene- rellt system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kr. som 1992 dras in från kommunerna skall kunna återföras till dem.

6.3. Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn

Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik som leder till att de offentliga utgiftemas andel av BNP minskar. Detta ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv-

ningar av existerande utgiftsprogram. På både kort och lång sikt krävs strukturella åtgärder som påverkar utgiftemas utveckling. Regeringen genomför ett antal sådana strukturellt inriktade åtgärder inom den offentliga sektorn.

Det nya system för bostads/inansiering som nu beräknas träda i kraft den 1 januari 1992 utgör ett viktigt inslag i denna politik. Ett utgiftspro- gram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av auto— matik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på statsbudgeten.

Den omläggning som nu sker av sjukförsäkringssystemet i enlighet med de beslut riksdagen nyligen fattat syftar till att minska utgiftstrycket och skapa motiv för rehabilitering och arbete.. Samtidigt har riksdagen uttalat att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en arbetsgivarperiod under de 14 första dagarna i en sjukperiod. Ett berättigat krav i detta sammanhang är att alla försäkrade skall få lika kömpensationsnivå när de är sjuka oavsett vilken grupp på arbetsmarkna- den de tillhör. I syfte att få en rättvis sjukförsäkring är det därför mycket angeläget att arbetsmarknadens parter träffar avtal som inte överstiger de av riksdagen fastställda högsta ersättningsnivåema.

Regeringen kommer senare att redovisa förslag om en samordning av sjuk- och arbetsskada?)rsäkringarna.

Åtgärder vidtas också för att få till stånd en (jfehivare sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukfönräkringssystemet och därmed nå ett bättre resursutnyttjande. Försöksverksamhet genomförs när det gäller hälso- och sjukvårdens organisation och utveckling och denna utsträcks till att även omfatta en samordning av sjukvårdens och sjuk- försäkringens finansiella resurser.

Ett arbete har också inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjan— det i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperio- den. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser. En ytterligare väsentlig ökning av utbildningsplatsema inom högskolan bör också kunna uppnås.

På skolområdet drivs nu arbetet vidare för att förverkliga en flexibel skolstart. Barn skall ha rätt att börja skolan vid sex års ålder, men skolstarten skall kunna variera med hänsyn till vårdnadshavarens önske- mål och barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätta att full behovstäckning nås inom barnomsorgen. På längre sikt uppstår betydande samhällsekonomiska vinster genom att arbetsmarknaden kan tillföras ytterligare en åldersklass. Regeringen återkommer under våren med för— slag för att göra det möjligt att tillämpa en flexibel skolstart redan hösten 1991.

Reformarbetet inom den offentliga sektorn omfattar också den statliga administrationen, som måste ställa om från utgiftsexpansion till resultat— orientering. Regeringen genomför därför ett treårigt program för om- ställning och barrtning av den statliga administrationen. Den samlade administrationen skall minska med i genomsnitt 10 %. Programmet om—

fattar även regeringskansliet, vars dimensionering, kompetens och ar- betsformer måste anpassas till de nya krav som ställs på styrningen av den offentliga verksamheten. Regeringen avser att i kompletteringspropo- sitionen återkomma med ett samlat treårsprogram för den statliga admi- nistrationens omställning och bantning.

På viktiga områden är reformarbetet i full gång. Som exempel kan nämnas rättsväsendet, där en effektivisering planeras inom åklagarväsen- det. Resultatorienterad styrning med mindre inslag av detalj- och regel- styming skall skapa utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Strukturförändringar är aktuella både på domstolsverket och inom kriminalvårdsstyrelsen. Polisväsendets organisation och upp- gifter ses över med sikte på ökad effektivitet. Flyktingmottagningen för- bättras så att kostnaderna för bl.a. förläggningsverksamheten kan redu- ceras väsentligt.

Den offentliga sektorn har en betydande förmögenhet. Att förvalta dessa tillgångar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de löpande intäkterna och kostnaderna. Åtgärder vidtas därför för att efek- tivisera den statliga fönnögenhetsförvaltningen i syfte att öka avkastning— en och frigöra kapital för att bereda utrymme för andra satsningar inom näringspolitiken, t.ex. på infrastruktur.

Strukturella reformer inom den offentliga sektorn måste också omfatta pensionssystemet. Pensionerna är den offentliga sektorns största utgifts- post. Nära en femtedel av den offentliga sektorns utgifter går till pensio- ner. Pensionerna spelar därför en viktig roll för utvecklingen av de offentliga utgifterna.

Frågor rörande den framtida utformningen av pensionssystemet har aktualiserats i samband med att pensionsberedningen i november 1990 lade fram sitt betänkande Allmän pension (SOU l990:76). Där framgår bl.a. att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelsema inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekono- miska tillväxten. Detta leder till slutsatsen att det är tillväxttakten som avgör fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan generationerna.

Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet. Det finns emellertid anledning att redan nu under- stryka att en reformering av pensionssystemet måste stå i överensstäm— melse med inriktningen av den ekonomiska politiken.

Beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga och präglas av en hög grad av stabilitet. Den som är pensionerad eller för vilken pensionering är nära förestående har små möjligheter att an- passa sin ekonomi till ändrade villkor. Den som är i aktiv ålder måste ha kännedom om framtida pensionsvillkor för att kunna fatta beslut om sparande m.m. Beslut om förändringar i pensionssystemet har emellertid också direkt betydelse för den mer näraliggande ekonomiska utvecklingen genom sin inverkan på den nu yrkesaktiva generationens sparande och arbetskraftsutbud.

En första utgångspunkt för refomrarbetet på pensionsområdet måste vara behovet av ett högre långsiktigt sparande.

Efter sekelskiftet stiger försörjningsbördan. Detta kommer att ta sig

uttryck i växande krav på överföringar från yrkesaktiva till äldre i form av pensioner och sjukvård. Det finns därför starka skäl för att sparandet under 1990-talet måste ligga på en förhållandevis hög nivå. Mot den bakgrunden är sparandet i den svenska ekonomin i dag för lågt för att trygga en framtida tillväxt som ger utrymme för dagens välfärdssystem.

Folkpension och ATP har minskat hushållens motiv att spara inför pensioneringen. Till viss del har detta kompenserats av ett ökat offentligt sparande genom uppbyggnaden av AP-fonden. Av pensionsberedningens material framgår emellertid att AP-fondens bidrag till Sparandet riskerar att successivt minska under 1990-talet.

Mot den bakgrunden är det naturligt att åtgärder för att öka sparandet knyts just till pensionssystemet. Därvid måste beaktas att utvecklingen av pensionssparandet i avtalsreglerade eller privata pensionsförsäkringar påverkas av hur reglerna i det offentliga pensionssystemet är konstruera- de.

Under det närmaste decenniet bör en ökad fondering inom ramen för det allmänna pensionssystemet komma till stånd för att på så sätt bidra till sparandet och ge bättre förutsättningar att möta framtida belastning på pensionssystemet. För att stimulera till ett högre sparande bör över- vägas om fondering kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga former än vad som nu är fallet i AP-fonderna.

Pensionssystemet måste vidare bidra till att stärka motiven för arbete under den yrkesverksamma perioden i livet. Inkomstbortfallsprincipen, som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör stärkas. Det innebär bl.a. att en större del av den samlade inkomsten under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grund för pensionsför- månema.

Sveriges ekonomi har många starka sidor, men också allvarliga problem, främst en alltför snabb kostnadsutveckling.

Under det gångna året har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att återställa balansen i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. För att värna sysselsättning och välfärd är den ekonomiska politiken inriktad på att varaktigt nedbringa inflationen. Arbetet med att stabilisera eko— nomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspoliti- ken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Detta är en viktig del av den ekonomiska politik som regeringen nu lägger fram.

Perspektivet i budgetpropositionen är samtidigt långsiktigt. Den eko- nomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Samtidigt måste sparande och investeringar främjas för att lägga grunden för en tillväxt av våra resurser. Den ekonomiska politiken skall medverka till en ut- hållig tillväxt; produktionen och konsumtionen måste långsiktigt ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Den ekonomiska

basen för välfärd och trygghet skall förstärkas genom att arbetslinjen konsekvent hävdas.

Detta är en kärv, men ansvarsfull politik i ett allvarligt och svårt skede. Det är en politik som skall föra landet till bättre tider. Utsiktema att lyckas är goda. Under loppet av 1991 bör vändpunkten kunna nås, när tillväxten på nytt börjar ta fart. 1992 bör bli ett år av återhämtning. Inflationstakten reduceras under 1991 och bör under 1992 ha kommit ner klart under inflationen i våra konkurrentländer.

Nedväxlingen av inflationstakten och en återställd konkurrenskraft gör det möjligt att lägga grunden för en ny period av framsteg i näringslivet och full sysselsättning. Kring denna för medborgarna och nationen vik- tiga uppgift inbjuder regeringen till en bred samverkan.

Statsbudgeten och särskilda frågor 1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92

1. 1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1990 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst- bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. 1 övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräkningsförutsättningar.

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentucll förändring

1990 1991 1992 RRV Förcdra- RRV Föredra- RRV Föredra- gandcn ganden gandcn Löncsumma 12,7 12,7 4,6 4.4 3.6 3,3 Konsumentpriser, årsgenomsnittl 10,4 10,4 9,7 9,8 2,7 3,0 Privat konsumtion, löpande priser 11,2 9,6 11,0 10,6 4,0 4,1

llnncfnttar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procent- enheter 1990 och med 3,5 procentenheter 1991.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91

RRVs senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1990/91 utgörs av verkets budgetprognos nr '.!/3 från den 17 december 1990. Beräkning- arna av inkomsterna för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets inkornstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat inkomstema till 440 840 milj.kr.

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln [fysiska personers inkomstskatt med 119 milj.kr., inkomsttiteln Fal/tpensionsmgift med 36 milj.kr., inkomst- titeln Barnomsorgsaxgift med 10 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbild- ningsavgift med 1 milj.kr., inkomsttiteln Övriga socialmgifter, netto med 3 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneargif? med 2 milj.kr.

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling och med anledning av riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Sjiukförsäkringsavgiji, netto med 177 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck- ling i löpande priser samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt, räknar jag ned inkomsterna på inkomst- titeln Mervärdeskatt med 2 660 milj. kr. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgi/ier, netto med 117 milj.kr.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad minskning av inkomsterna med 2 891 milj. kr. jämfört med RRVs beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2.

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkonster budgetåret 1990/91 Tusental kronor

RRVs Förändring beräkning enligt före- draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt 69 377 000 - 119 000 1211 Folkpensionsavgift 47 745 000 - 36 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto - 322 000 - 177 000 1231 Barnomsorgsavgift 13 996 000 - 10 000 1241 Yuxenutbildningsavgitt 1 662 000 - 1 000 1251 Ovriga socialavgifter, netto - 5 871 000 - 3 000 1281 Allmän löneavgift 5 709 000 - 2 000 1411 Mcrvärdcskatt 133 700 000 - 2 660 000 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 785 000 + 117 000 Summa inkomster 440 840 222

Summa förändringar enligt föredraganden - 2 891 000

RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringama av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 437 949 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 439 951 milj.kr. Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget 1, där utgifterna uppgick till 2 492 milj. kr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden för statsskuldräntor till 60,6 miljarder kronor. En senare beräkning ger vid handen att utgifterna blir något större. Jag beräknar dessa utgifter till 60,7 miljarder kronor.

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91 Miljarder kronor

Beräkning till Nuvarande grund för stats- beräkning budgeten Räntor på inhemska lån m.m. 51,3 52,8 Räntor på utländska lån 7,2 7,3 Valutaförluster, netto 0,5 0,6 Summa 59,0 60,7

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningama på reserva- tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 494 milj. kr. och uppgå till 24 365 milj.kr. Statsrådet Sahlin kommer senare idag att föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) första halvåret 1991 skall få disponera medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta innebär att de totala anslagsbehållningama kan beräknas minska med sammanlagt 2 000 milj.kr. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags— behållningama mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.

Tabell 4. Anslagsbehållningama vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91 Miljarder kronor

Huvudtitel 1989/90 1990/91 Utrikesdepartementet 7,7 8, 1 Kommunikationsdepartementet 4 ,9 5 ,2 Arbetsmarknadsdcpartementct 3 ,0 l ,2 Industridepartementet 6,6 5 ,6 Ovriga huvudtitlar 2,7 2,8 Summa 24,9 22 ,9

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgilisbehov, netto tar upp 8 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 7 miljarder kronor.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1990/91 till 440 557 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91

Milj.kr.

Statsbudget RRV Föredraganden Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 360 594 370 857 370 857 Statsskuldräntor 59 000 60 600 60 700 Förändring i anslagsbehållningar 1 500 494 2 000 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 4 000 8 000 7 000 Summa 425 094 439 951 440 557

Finansfullmaktsutnyttjande _ - _

Bil. 1

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 434 209 milj. kr. för budgetåret 1991/92. De skillnader i antaganden om pris- och löne- utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling och riksdagens beslut (SfU l990/9l:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 497 milj.kr.

Med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar jag ned inkomsttiteln Folkpensionsatgifi' med 148 milj.kr., inkomsttiteln Barnomsorgsar-gifl med 44 milj.kr., inkomsttiteln WLxenutbildningsaxgi/t med 5 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän lönemgift med 7 milj.kr.

I enlighet med vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt vad chefen för socialdepartementet senare idag kommer att anföra räknar jag upp inkomsttiteln .S'jukförsäkringsmgi/i, netto med 4 187 milj.kr. Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 4 174 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans ut- veckling samt de förslag chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i dag kommer att redovisa avseende finansieringen av utbildningsbidrag för personer som är berättigade till ersättning från erkänd arbetslös- hetskassa samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av vad jag anfört beträffande den privata konsum- tionens utveckling samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om återbetalning av mervärdeskatt och vad jag senare idag kommer att föreslå beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 9 900 milj.kr.

I enlighet med de förslag beträffande skatteutjämningsavgiften som jag senare idag avser att lägga fram, räknar jag upp inkomsttiteln Skatteut- jämningsavgijt med 2 266 milj.kr.

Enligt de förslag chefen för jordbruksdepartementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag upp inkomsttiteln Miljöargi/i på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 100 milj.kr.

Med anledning av förslag som chefen för kommunikations— departementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag ned inkomsttiteln Avgifter vid registrering av fritidsbåtar med 14 milj.kr.

I enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:68) om böter räknar jag upp inkomsttiteln Bötesmedel med 48 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 500 milj.kr. med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att lägga fram. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgift”, netto med 260 milj.kr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRVs beräkningar en upp— skrivning av inkomsterna för budgetåret 1991/92 med 20 720 milj.kr. Jag

beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 till Prop. 1990/91:100 454 928 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRVS beräkningar Bil. 1 framgår av tabell 6.

Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92 Tusental kronor

RRVs Förändring beräkning enligt före, draganden

Inkomsttitel 1 111 Fysiska personers inkomstskatt 21 213 000 - 497 000 1211 Folkpensionsavgift 49 434 000 - 148 000 1221 Sjukförsäkringsavgiftmetto 4 961 000 + 4 187 000 1231 Barnomsorgsuvgift 14 598 000 - 44 000 1241 Yuxenutbildningsavgih ] 731 000 - 5 000 1251 Ovriga socialavgifter, netto - 7 401 000 + 4 174 000 128] Allmän löneavgift 2 966 000 - 7 000 141] Mcrvärdeskatt 141 400 000 + 9 900 000 2538 Miljöavgil't på bekämpningsmedel

och handelsgödsel 182 000 + 100 000 2543 Skatteutjämningsavgift 9 935 000 + 2 266 000 2546 Avgifter vid registrering av

fritidsbåtar 14 400 - 14 400 2712 Bötesmedel 299 500 + 48 000 2811 Ovriga inkomster av statens verksamhet 400 000 + 500 000 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 879 000 + 260 000 Summa inkomster 434 208 820 Summa förändringar enligt föredraganden +20 719 600

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget- året 1991/92 (tabell 7).

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 BIL 1 lnkomsttitel/lnkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag 1123 Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkringar Ny inkomsttitel 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Namnändring 2115 Affärsverket FFVs inlevererade överskott Upphör 221 ] Overskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning Upphör 2215 Overskott av generaltullstyrclscns fastighetsförvaltning Upphör 2317 Ränteinkomster på luftfartslån Upphör 2326 Räntor på affärsverket FFVs statslån Upphör 2331 Ränteinkomster på egnahemslån Upphör 2334 Räntor på övriga bostadslån. Boverket Namnändring 2533 Avgifter vid statens planverk Upphör 2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar Upphör 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet Upphör 3115 Affärsverket FFVs inkomster av försålda fastigheter och maskiner Upphör 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda b ggnader och maskiner Upphör 4132 terbetalning av luftfartslån __ Upphör 4211 Återbetalning av lån till egnahem Upphör 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket Namnändring 5115 Affärsverket FFVs amorteringar Upphör Utgifter

[ mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgifterna sammanlagt till 455 526 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 390 026 milj. kr.

Schablon mässigt beräknas anslagsbehållningama på reservationsanslag minska med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning, förs på budgetens utgiftssida 3 miljarder kr. upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräk- ningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92

Milj.kr.

Förslag till statsbudget Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 390 026 Statsskuldräntor 61 000 Förändring av anslagsbehållningar 1 500 Beräknat tillkommande utgiflsbehov, netto 3 000 Sunmia 455 526

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 2,6 miljarder kronor för 1990/91 och till 0,6 miljarder kronor för 1991/92.

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1989/90—1991/92 Miljarder kronor

1989/90 1990/91

Utfall

Inkomster 401 ,6 Utgifter exkl.

statsskuldräntor 334 .5 Statsskuldräntor 63 .7 Saldo 3,4

Stats- budget

424.4

366,1 59,0 -0,7

Beräknat utfall

enligt RRV

440,23

379,3 60,6

0,9

enligt föredra— ganden

438.0

379,9 60,7 -2,6

1991/92

Förslag till statsbudget

454,9

394,5 61,0 -0,6

Tabell 10. Förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92

Inkomster:

Skatter 399 077 001 000 Inkomster av statens verksamhet 45 648 378 000 [ankomstcr av försåld egendom 37 700 000 Aterbetalning av län 7 063 041 000 Kalkylmi . siga inkomster 3 102 300 000 Summa kr. 454 928 420 (100

Underskott 5.97 478 000

Summa kr. 455 525 898 000

Ut giflsanslu g :

Kungl.liov och slottsstnterna Justitiedcpnrtemcntct Utrikesdepartementet Försvarsdcpartementct Socialdcpartcmentet Kommunikationsdepartementct Finansdepartementet Utbildningsdepartemcntct Jordbruksdepartementet Arbctsmarknadsdepnrtementet Bostadsdepartementet Industridcpartcmentct Civildcpnrtementct Miljödcpnrtemcntct

Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden. m.m. Oförutsedda utgifter

Beraknad ovrzg medelsjbrbrukmng:

Minskning av medelshchållningnr

Beräknat tillkommande ulgiflsbehm',

"8110

Summa kr.

52 721000

7 127 491000 15 437 462000 35 459 916000 125 970047 000 18 311875 000 28 776 557000 61592 375 000 9 346 401000 32 921589000 32 616108 000 5 644 657 000 15 032 619000 1052 083 000 682 997 000 61000000000 1000000

1500000000

M 455 525 898 000

451 025 898 000

4500000000

Bil. 1

Prop. 1990/91 100

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprincipema. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i det enskilda fallet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl. a. följande effekter betraktats som extra- ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter - tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten - inkomster från sjukförsäkringsfonden

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära

vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån - vissa investeringar som finansieras genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på stats- budgeten - engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1989/90-1991/92.

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor

1989/90 1990/91 1991/92 Underliggande budgetsaldo 1.7 -0,1 —15,6 Som andel av BNP 0,1% -0,0% 1,1%

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att beräkna statens Iånebehov och statsskuldens förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak- tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betalningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

3. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

4. Den tillfälliga arbetsmiljöavgift som infördes i september 1989 fördes, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart till riksgälds- kontoret. Detta innebär att skatten inte påverkar budgetutfallet. Den medför däremot en tillfällig minskning av statens upplåning på mark- naden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparande som infördes vid samma tidpunkt.

5. Avskattningen av företagens reserver minskar statens lånebehov under åren 1991-1994.

6. Genom en summering av posterna l - 5 erhålls statens marknads- upplåningsbehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas förutom av statens marknadsupp- låningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgälds- kontoret gör.

7. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga- tionsvinster m.m., valutaomvärderingar samt tillfälliga bokförings- transaktioner som påverkar statsskuldens storlek.

8. Det tillfälliga obligatoriska sparandet, den tillfälliga arbetsmiljö- avgiften och den extra höjningen av skatteutjämningsavgiften minskar statens behov av att låna på kreditmarknaden men påverkar ej stats— skulden.

9. Genom att skulddispositionema läggs till statens länebehov erhålls ett rättvisande uttryck för statsskuldens förändring.

Bil. ]

Tabell 12. Statens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92 Miljarder kronor

1989/90 1990/91 1991/92

1. Budgetsaldo 3,4 - 2,6 - 0,6 2. Kassamässiga korrigeringar 5,2 - - 3. Riksgäldskontorets

kreditgivning

till vissa affärsverk m.m. - 6,9 - 8,0 - 8,2 4. Tillfällig arbetsmiljöavgift

och tillfälligt obligatoriskt

sparande 12,0 - 1,3 1,7 5. Avskattning av företagens

reserver - 1,0 6,2

6. Overskott/underskott (underskott att täcka genom upplåning) 13,7 -10,9 - 0,9 7. Skulddispositioner

- uppköp obligationer - 1,4 - 4,0 - - övrigt 7,0 0,2 - 8. Särskild skuld till hushåll och

företag - 12,0 +1,3 + 3,3 9. Statsskuldminskning1 7,3 -l3,4 2,4

1Negativa tal anger ökande statsskuld.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret uppgående till 400 milj.kr., avsedd att ställas till regeringens förfogande för myndigheter som bedriver uppdrags- verksamhet (prop. 1989/90:100, FiU20, rskr. 204). För vissa av de myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet finns ett behov av ökat rörelsekapital. Jag anser att dessa medelsbehov bör tillgodoses genom att rörliga krediter ställs till resp. myndighets förfogande från den rörliga kredit som regeringen får disponera för ändamålet. För att så ska kunna ske föreslår jag att den rörliga krediten utökas till 450 milj.kr.

Bakgrund

Regeringen föreslog i proposition 1989/90:111 om reformerad mervärde- skatt m.m. ändringar av statliga myndigheters ställning inom mervärde- skattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. Förslaget föranledde inte någon erinran från riksdagen (SkU 1989/90:31, rskr. 357). Myndigheternas ställning inom mervärdeskattesystemet föreslogs änd- rad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. Detta är viktigt bl.a. för att stimulera

till lösningar som ger ökad produktivitet och effektivitet i myndigheternas verksamhet.

Myndigheternas anslag är i dagsläget budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. I propositionen före— slogs att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall bud- geteras exkl. mervärdeskatt. Myndigheterna skall kompenseras för in- gående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel istället för mot myndighetens anslag. Myndigheternas anslag ger härigenom en mer rätt- visande bild av verksamhetens utgiftsnivå.

Även sådan ingående mervärdeskatt som hänför sig till skattepliktig verksamhet skall behandlas på detta sätt. Avdrag för ingående mervärde- skatt kommer således inte att kunna göras i samband med en skattskyldig myndighets redovisning av utgående skatt till skattemyndigheten.

Myndigheterna fick med anledning av omläggningen kompletterande direktiv för sina anslagsframställningar för budgetåret 1991/92. Då myn— dighetemas redovisning inte innehåller uppgifter om erlagd mervärde- skatt frck riksrevisionsverket i uppdrag att ta fram schablonmässiga beräkningar av andelen mervärdeskatt som belastar resp. anslag.

Genomförandet av budgetering exkl. mervärdeskatt

Det beredningsarbete som skett i regeringskansliet visar på behov av yt- terligare underlag och klargörande av vissa beräkningsförutsättningar in- nan mervärdeskattebeloppen för resp. anslag kan fastställas.

Utgångspunkten för reformen är att den skall vara saldomässigt neutral, dvs. inte medföra någon belastning på statsbudgeten. Förändringen inne- bär, vad gäller anslagsfmansierad verksamhet, en minskning av statsbud- getens utgiftssida samtidigt som nettoinkomstema från mervärdeskatt minskar i motsvarande mån.

För att syftet med reformen, att uppnå konkurrensneutralitet i den statliga verksamheten, inte skall förfelas bör beräkningarna göras utifrån ett så säkert underlag som möjligt. Risken är annars att i det enskilda fallet uppstår icke avsedda verksamhetskonsekvenser där en myndighet kan gynnas eller missgynnas resursmässigt av omläggningen. Vissa scha- bloniseringar måste dock med nödvändighet göras vid beräkningarna.

Några frågeställningar av teknisk och principiell natur återstår att lösa innan ett komplett underlag för omläggningen föreligger. Riksrevisions- verket har därför fått i uppdrag att biträda regeringen även i det fortsatta arbetet.

Mot denna bakgrund förordar jag att regeringen senare i vår i samband med att regeringen utfärdar regleringsbreven för myndigheternas anslag för budgetåret 1991/92, beslutar att medel motsvarande mervärdeskatten under resp. anslag inte får disponeras av myndigheterna. En sådan lös- ning ger ytterligare tid för att ta fram ett säkert beräkningsunderlag sam- tidigt som den önskvärda konkurrensneutraliteten kan uppnås - så som har avsetts - redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Regeringen bör vidare inhämta riksdagens samtycke till att myndigheterna bereds kompensation från statsbudgetens inkomsttitel Mervärdeskatt.

Ett helt exakt underlag kan aldrig erhållas då uppgifter om mervärde- skatt saknas i myndigheternas redovisning. Detta problem kommer dock att försvinna. Då det nya systemet är i funktion kan en uppföljning göras av resp. myndighets belastning på inkomsttiteln.

På så vis kan det i efterhand bli möjligt att bedöma om behov av korri— gering finns av den budgetering som gjordes vid omläggningen.

En försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för finansiering av ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret 1990/91. Motiven för denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan (prop. 1989/90:100 bil. 1). Riksdagen beslutadeienlighet med regeringens förslag (FiU 25, rskr. 187).

De myndigheter som ingår i försöksverksamheten är riksgäldskontoret, statistiska centralbyrån, flygtekniska försöksanstalten, lantmäteriverket och byggnadsstyrelsen. För dessa fem myndigheter har regeringen under budgetåret 1990/91 ett bemyndigande från riksdagen att medge lån i riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 90 milj.kr.

Även vägverket ingår i försöket. Vägverkets ADB-investeringar finansieras dock inom den totala låneram som vägverket har i riksgälds— kontoret. Vägverkets lånebehov behandlas senare idag av chefen för kommunikationsdepartementet (bilaga 8). Flygtekniska försöksanstaltens lånebehov behandlas i en kommande särproposition för totalförsvaret. Det sammanlagda lånebehovet för de fyra övriga myndigheternas tillkom- mande investeringar för budgetåret 1991/92 uppgår till 48 816 000 kr. Hur investeringsbehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av resp. huvudtitelsbilaga.

För budgetåret 1991/92 föreslår jag att ytterligare två myndigheter, konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen, får ta upp lån för sina investeringar i ADB—och kommunikationsutrustning. De sammanlagda lånebehoven för dessa tillkommande myndigheters investeringar uppgår till 88 760 000 kr. för budgetåret 1991/92.

Totalt uppgår således lånebehovet för 1991/92 till 137 576 000 kr. Jag anser dock att det bemyndigande som regeringen bör begära för budget- året 1991/92 bör uppgå till 152 milj.kr. för att en viss flexibilitet skall finnas i systemet och för att oförutsedda förändringar i myndigheternas verksamhet skall kunna mötas. Jag föreslår därför att regerigen begär riksdagens bemyndigande att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt belopp av 152 milj.kr. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgälds- kontoret får i uppdrag att ombesörja upplåningen.

Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvecklat den lånemodell som tillämpas under försöksverksamheten. De villkor som regeringen ställt på modellen är följande:

- lånen skall ges på marknadsmässiga villkor - lånen får ej ges på längre tid än som svarar mot investeringens ekonomiska livslängd - lånen skall amorteias i minst den takt som investeringsobjekten skrivs av - lånevillkoren skall utformas utifrån att risktagandet skall begränsas för myndigheterna och att myndigheterna planeringsförutsättningar skall vara så goda som möjligt under lånets löptid. Den lånemodell som riksgäldskontoret erbjuder myndigheterna under försöksverksamheten består av två alternativ; ett med rörlig och ett med fast ränta. Riksrevisionsverket har i uppdrag att följa försöksverk- samheten.

Min uppfattning är att det ännu inte finns förutsättningar att övergå till en mer generell modell som innebär att samtliga myndigheter medges att ta upp denna typ av lån.

Bland de frågor som måste övervägas ytterligare kan nämnas bemyndi- gandestruktur riksdag-regering och regering-myndighet, uppföljnings- system samt vissa redovisningsfrågor. En utgångspunkt bör vara att myndigheterna bör tillämpa en fullständig tillgångsredovisning.

Vid prövningen i budgetarbetet av dessa investeringar är inte den räntekostnad som kommer att belasta myndigheten känd. Lånen kan alltså beroende på ränteförändringar bli "dyrare" än vad myndigheten räknat med. Detta kan också bli fallet vid en förändring i ränteläget under lånets löptid. En sådan situation bör dock kunna mötas av myndigheten genom en omfördelning av resurser eller ett utnyttjande av ramanslagets anslagskredit.

Det omvända förhållandet kan naturligtvis också uppstå nämligen att lånen blir "billigare" än vad som kunnat förutses. Detta bör dock inte innebära någon överbudgetering av myndighetsanslagen eftersom utgångs- punkten vid prövningen av myndigheternas begäran om lån skall vara att inga resurser skall tillskjutas myndigheternas anslag för att finansiera räntekostnader eller amorteringar. Höga krav kommer att ställas på att myndigheterna kan redovisa investeringskalkyler och lönsamhetsbedöm- ningar.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av vilka typer av investeringar som kan komma att omfattas av en sådan omläggning.

Jag kommer i det följande (avsnitt 7) framhålla att myndigheterna i ett mer utvecklat finansiellt system bör kunna ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fatta beslut om investeringar utan att inhämta regeringens medgivande i varje särskilt fall. Jag vill emellertid även i detta sammanhang understryka att det inte skall vara tillåtet för myndig- heterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.

4 RiÅ'i'r/(LL'r'H [WU/()]. I tum/. Nr IUI). lil/11.1!!! /

En ny form av styrning är under införande i statsförvaltningen. En de- taljerad budgetstyming ersätts av mål- och resultatstyrning. Ansvar och befogenheter delegeras till myndigheterna. Frågor om effektivitet och produktivitet ställs i förgrunden och kraven på uppföljning och utvärde- ring skärps; det väsentliga blir analys och bedömning av uppnådda resul- tat.

Den nya styrningen ställer nya krav på såväl myndigheter som regering och riksdag. Analysmetoder krävs för att kunna avgöra hur resurserna kan användas på mest effektiva sätt. Samtidigt som kraven att redovisa uppnådda resultat ökar så ges myndighetema större frihet att själva be- sluta om hur resultaten skall uppnås.

Det kommer alltid att finnas restriktioner i fråga om dispositionen av statliga medel. Dessa restriktioner kan emellertid överföras till myndig- heterna i forrn av operativt handlingsutrymme. Styr- och uppföljnings- instrument måste mot den bakgrunden utvecklas.

Målet för förändringsarbetet är att bryta de förväntningar som leder till utgiftsexpansion och att införa ett resultattänkande för att därigenom upp- nå bättre måluppfyllelse och en högre effektivitet i användningen av existerande resurser inom den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund kommer jag i detta avsnitt att redogöra för min syn på hur den finansiella styrningen av statsförvaltningen bör utvecklas.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemen- samma frågor) att redogöra för vissa andra frågor som rör förnyelsen av den offentliga sektorn.

7.1. Finansiella förutsättningar

Som jag framhållit i det föregående är målet för budgetpolitiken att hävda välfärden och samtidigt minska de offentliga utgiftemas andel av BNP. Detta för att på sikt kunna sänka skattetrycket. l prop. 1990/91:39 anför- de jag följande: "För att skapa förutsättningar för låg inflation, återvun- nen tillväxt och växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram. I arbetet med förslaget till 1991/92 års statsbudget skall detta arbete fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen sker i ett långsiktigt perspektiv och ges den stadga som följer av genom— arbetade normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och samtidigt Sänka de offentliga utgiftemas andel av bruttonationalprodukten för att på sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skatte— trycket föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar. Dessa riktlinjer måste utgå från de förutsättningar som följer av den all- männa ekonomiska utvecklingen".

En neddragning av den offentliga sektorns utgifter bör således ske ut- ifrån ett långsiktigt synsätt. Med en ökad långsiktighet som grund skapas förutsättningar att för det enskilda budgetåret tidigt klargöra de budget- politiska riktlinjerna och ge ramar både för den verksamhetsplanering som bedrivs inom regeringskansli och myndigheter och för kommande

budgetarbeten. En ökad långsiktighet underlättar också en utvidgning av det faktiska budgetansvar som bör åligga varje departement i förhållande till dess verksamhetsområden och ett ökat utnyttjande av rambudgete- ringstekniker.

För att expansionen av de offentliga utgifterna skall kunna bromsas måste budgetpolitiska utgångspunkter formuleras för statsbudgetens utgifts- och inkomstsida. För utgiftssidan måste de förväntningar som idag finns om ständigt utökade resurser brytas. På inkomstsidan bör t.ex. nya principer formuleras för statens förmögenhetsförvaltning. Jag kom- mer i det följande att ge några exempel på sådana budgetpolitiska ut- gångspunkter. -

Effektivitets- och produktivitetskrav

Syftet med förändringsarbetet är att erhålla mer effekt av redan insatta resurser. Detta gäller åtgärder inriktade mot såväl utgifts- som inkomst- sidan. En fortlöpande omprövning och analys av redan gjorda åtaganden måste ske. Det är därför utomordentligt viktigt att de effektivitets- och produktivitetskrav som under senare år ställts på den statliga sektorn vidmakthålls och förstärks och att förvaltningen även fortsättningsvis åläggs sådana krav.

Dock bör myndigheterna ges utökade möjligheter att själva direkt kunna tillgodogöra sig produktivitets- och effektivitetsvinster utan att först behöva underställa frågan regeringens prövning. Jag återkommer till detta i det följande vad gäller en ny modell för finansiering av inves- teringar och en effektivare statlig lokalförsöijning.

Effektivitets- och produktivitetskrav uppstår också genom ökad efterfrågestyming. En sådan styrning uppstår i de fall när myndighetens tjänster erbjuds på marknaden eller när myndigheterna köper tjänster av varandra. Ett ökat kostnadsansvar för myndigheterna i betydelsen att de själva får välja från vem de skall köpa tjänster och samtidigt en ökad rätt för myndigheterna att sälja tjänster till varandra innebär att den säljande myndighetens verksamhet kan dimensioneras till faktisk efterfrågan.

Statsmaktema har det slutliga ansvaret för att göra avvägningen hur effektivitet kan uppnås totalt sett i utnyttjandet av de offentliga resurser- na. Detta kräver en utökad analys av hur befintliga resurser används idag. Jag kommer i det följande att redogöra för inriktningen av ett sådant arbete.

7. 1 . 1 Utgiftsbegränsningar

Pris- och lönekompensation m.m.

Mot bakgrund av vad jag nyss anförde om behovet av att sänka de offentliga utgiftemas andel av BNP bör kraven på kostnadsmedvetande i den offentliga verksamheten skärpas.

En del av förväntan om utgiftsexpansion skapas genom det kompen- sationstänkande som nuvarande system för pris- och löneomräkning ger upphov till. Systemet att fullt ut kompensera myndigheterna för inflation

Bil. ]

gör statsförvaltningen okänslig för de ekonomiska restriktioner som gäller för övriga sektorer i samhället. Incitament saknas t.ex. för myndigheterna till återhållsamhet i lönebildningen.

Nuvarande teknik för prisomräkning innebär att myndigheterna ges kompensation i efterhand för inträffade kostnadsökningar. Vid fluktua- tioner i prisutvecklingen blir följden att nivån på myndigheternas kom- pensation ligger fel i förhållande till den faktiska kostnadsutvecklingen. Detta innebär en risk för att myndigheterna anpassar sin verksamhet utifrån förhållanden som inte är i överenstämmelse med det faktiska ekonomiska läget.

Enligt min uppfattning bör det inte vara givet att myndigheterna alltid med automatik skall kunna påräkna kompensation för kostnadsökningar. I stället bör det i högre utsträckning ankomma på myndigheterna att själva avgöra sin egen betalningsvilja för de produktionsfaktorer som utnyttjas. Detta kräver en ökad flexibilitet för myndigheterna att välja alternativa vägar för att genomföra sin verksamhet. Vidare krävs ett ökat inslag av efterfrågestyming vid dimensionering av de offentliga verksam- heterna. Därmed finns förutsättningar för att bryta kompensationsauto- matiken.

Frågan om kompensation för kostnadsökningar hänger nära samman med frågan om tillämpningen av s.k. utgiftsramar. Jag kommer i det följande att utveckla min syn i denna fråga.

Utgiftsramar

] samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition awisade riksdagen regeringens förslag till löneutgiftsram för 1989. Finansutskottet framhöll därvid (FiU 1988/89120) att ett system utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet för- utsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade kostnadsökningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsut- vecklingen. Enligt utskottets mening .borde därför ett nytt system ut- vecklas som tar sikte på att lägga fast en ram för myndigheternas sam- lade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas till de treåriga budgetramar som successivt kommer att införas.

I 1990 års finansplan anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budget- modellen.

De krav som riksdagen har ställt på en utgiftsram är att den skall medge en klar styrning av förvaltningsutgiftema, ge möjlighet till en verksamhetsanpassad lönebildning samt att verksamhetsinriktningen oför- ändrat skall beslutas av statsmakterna. Dessa mål är svåra att förena. För att de angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas samtidigt som statens personalförsörjningsbehov tillgodoses måste ett nytt system för utgiftsramar bygga på att de fastställs med utgångspunkt i löneut- vecklingen på övrig arbetsmarknad. Statsmaktemas uppfattning om vilka lönekostnadsökningar som är förenliga med en balanserad samhällseko-

nomi bör uttryckas på annat sätt än genom utgiftsramar till myndighe- terna. Min slutsats är således att en utgiftsram som svarar mot riks- dagens beställning måste utformas så att statsmakterna undviker att genom budgetpolitik (utgiftsstyming) driva inkomstpolitik på det statliga området.

I budgetförslaget för verksamhetsåret 1991/92 tillämpas hittills gällande system som innebär full kostnadstäckning till följd av slutna avtal.

Utgiftsstyrning genom ramanslag

Myndigheterna kommer successivt att tilldelas ramanslag för sina för- valtningskostnader. Ramanslag ger myndigheterna flexibilitet i resursan- vändningen i form av möjlighet till omfördelning av resurser mellan olika utgiftsslag och en resursmässig rörlighet mellan budgetåren. Därmed kan myndigheterna lättare anpassa sig till de utgiftsnivåer som statsmakterna har fastställt.

Åtgärder till följd av för höga löneavtal

Nuvarande ordning innebär att om avtalsutfallen medför väsentliga mer- kostnader utöver vad som är förenligt med en balanserad samhällseko- nomi blir det nödvändigt att genomföra ekonomiska åtgärder för att mot- verka effekterna av de höga avtalen.

Valet av ekonomiska åtgärder kan innebära att ytterligare besparingar måste göras inom den statliga administrationen eller andra minskningar av de offentliga utgifterna, t.ex. inom transfereringssystemen. Som jag tidigare nämnt innebär denna ordning att myndigheterna inte får ett direkt incitament att själva ta ansvar för kostnadsökningar i verksamheten. Re- geringen avser därför att återkomma till denna fråga.

Åtgärder för att stödja myndigheterna

De är nödvändigt att de avtal som sluts avseende anställnings- och arbetsvillkor skapar förutsättningar för att genomföra strukturförändringar och i övrigt underlätta utvecklingsarbetet inom den statliga sektorn. För att nå ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt krävs att detalj- stymingen fortsätter att minska inom områden som styrs av avtalsrättsliga förhållanden. Myndigheterna måste ges förutsättningar att ta ett ökat arbetsgivaransvar.

Genom det successiva genomförandet av ett decentraliserat arbets- givaransvar ställs nya krav på myndigheterna. För att myndigheterna skall ges möjlighet att genomföra strukturförändringar, följa nya avtals- konstruktioner, ta ett ökat arbetsgivaransvar m.m. krävs att myndigheter- na har tillgång till professionellt kunnande i dessa frågor. SAV har ett centralt ansvar för att stödja och vägleda arbetsgivarna på myndighets- nivå.

Genom de omfattande strukturförändringar som kommer att genomföras inom den statliga förvaltningen i syfte att rationalisera verksamheten och öka effektiviteten ställs stora krav på myndigheterna. Myndigheterna

kommer därför att behöva ett förstärkt stöd i frågor som gäller personal- avveckling, användning av ADB-stöd, organisationsutformning m.m. Regeringen har tillsatt en utredning (C 1990:O4) om hur stödet till re- geringskansli och myndigheter bör utvecklas. Utredningen omfattar främst de s.k. stabsmyndighetema, däribland SAV.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för civildepartementet.

7. 1 .2 Inkomstförstärkningar

Aktivare förmögenhetsförvaltning i staten

Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den statliga förmögenheten är av stor betydelse också för statsbudgeten. Regeringen har mot den bakgrunden tillsatt en utredning (Dir. 1990:51) om statens fastighetsförvaltning. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att en utredning tillsätts om en effektivare statlig förmögenhets- förvaltning. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra satsningar, t.ex. investeringari infrastruktur.

Under de närmaste åren bör statens "balansräkning" konsolideras dels med avseende på vad staten bör äga, dels med avseende på de bibehållna tillgångamas värdering och avkastningsnivå. Staten bör även se över de organisatoriska formerna i syfte att få en effektivare förvaltning och en högre avkastning. Konkurrensutsatta verksamheter bör åsättas avkast- ningskrav motsvarande kraven på marknaden.

7.2. En förändrad finansiell styrning 7.2.1 Ett förändrat arbetssätt och nya metoder

Syftet med den finansiella styrningen av den offentliga sektorn är att åstadkomma bättre produktivitet i verksamheten och högre effektivitet i resursanvändningen. Verksamhetemas resultat skall vara avgörande vid prövningen av verksamheternas resursbehov. Mål och styrmedel inom den offentliga verksamheten kan komma att behöva omprövas. Detta förutsätter utveckling av kompletterande analysmetoder utöver dem som används idag. Förändrade krav kommer därigenom att ställas på såväl myndigheterna som regeringskansliet.

Att sätta mål och kräva resultat

I årets budgetarbete har drygt 30 myndigheter blivit föremål för en ny form av prövning. Dessa myndigheter ingår i den första cykeln i den nya budgetprocessen och de har lämnat fördjupad anslagsframställning i enlighet med budgetförordningen (19891400).

Erfarenheterna från höstens arbete visar att många svårigheter måste övervinnas i tillämpningen av den nya mål- och resultatstymingen. Ett fösta steg mot resultatorienterad styrning har tagits men brister finns i många myndigheters sätt att redovisa sin egen verksamhet och de resultat

Bil. 1

som uppnåtts. I många fall finns inte resultatmått utvecklade, vilket innebär att underlag saknas för att bedöma produktiviteten och effek- tiviteten i de olika verksamheterna. Dock har några myndigheter visat lowärda ambitioner i detta arbete och kommit ett stycke på väg mot en meningsfull resultatmätning. En fortsatt utveckling av resultatstyming och - resultatmätning är därför nödvändig. I arbetet bör även uppmärksammas regeringens och regeringskansliets arbetsformer.

Modellen med resultat- och målstyming från statsmakternas sida i kombination med ökade befogenheter och ökat ansvar för myndigheterna innebär krav på en förbättrad och intensifierad mål- och resultatdialog mellan regeringskansliet och myndigheterna. Detta är i själva verket ett centralt element i den nya budgetprocessen. Enligt min uppfattning är det särskilt viktigt att denna dialog också förs direkt mellan departements- och myndighetsledningama.

En sådan dialog har inletts. Med anledning av de behov som finns av att utveckla underlagen från myndigheterna och att skapa förutsättningar för en förändrad styrning bör denna dialog utmynna i en ytterligare precisering av målen för verksamheten och tydliga krav från regeringens sida på de resultat som skall uppnås. Den finansiella styrningen måste, enligt min uppfattning, vara grundad på en bedömning av resultatet av verksamheten inför beslut om tilldelning av resurser.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag att återkomma till dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Behovet av sektorövergripande analyser

Enligt min uppfattning kan en resultatanalys av offentlig verksamhet inte begränsas till att avse enbart myndighetsområden, eller ens depar- tementsområden. En systematisk övergång till ett arbetssätt som går ut på att utnyttja mer övergripande analyser kan behöva ske. Bakgrunden är följande.

Under senare år har t.ex. RRV, statskontoret och expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterat sådana analyser av oflimtliga sektom som haft sektorövergripande karaktär. Enligt min upp- fattning har regeringskansliet många gånger haft svårt att hantera dessa studier, delvis av skälet att regeringskansliets arbete är begränsat av den givna organisatoriska indelningen i sektorer och departementsområden.

Det är särskilt angeläget att urskilja vilka frågeställningar, data— mängder etc. som behöver penetreras inom ramen för sådana sektor- övergripande analyser. Beställarfunktionen i förhållande till organ som kommer att få uppdrag att utföra konkreta utredningsuppdrag - RRV, statskontoret, SCB, m.fl. - inom ramen för detta arbete kommer därmed att kunna utvecklas.

I en sektorövergripande analys klarläggs målsättningarna inom områ- det. Vidare bör beskrivas de strukturella förhållanden som gäller, t.ex. av ansvariga myndigheter, graden av kommunalt engagemang, antalet sysselsatta, etc. Den samlade resursförbrukningen redovisas. Valen av styrmedel på området kartläggs. Produktivitets- och effektivitetsanalyser genomförs.

Bil. 1

Resultatet av analysen bör enligt min uppfattning ge bättre kunskap om måluppfyllelse och effektivitet i produktionen av välfärdstjänster. En så- dan analys kan t.ex. innebära att det offentliga engagemanget prövas i förhållande till andra regiformer. Områdets bidrag till ökad tillväxt och ökat utbud i ekonomin kommer också att kunna klarläggas.

För att skapa utrymme för mer kvalificerade budgetanalyser bör arbetet inriktas mot delegering av budgetansvar, budgetberedning på ramnivå och schablonisering av omräkningsmetoder. Det är därmed inriktat på att klarare ge uttryck för fackdepartementens samlade ansvar, också det fi- nansiella, för sina verksamheter. En viktig bas för detta arbete är en ökad långsiktighet i synen på utgiftsutvecklingen vilket jag behandlade inledningsvis.

Ett nytt arbetssätt kommer att innebära behov av mer flexibla organi- sationsformer i regeringskansliet. Ett exempel på hur behovet av analyser över sektorgränsema ger upphov till nya arbetsformer är regeringens in- delning i tre sakpolitiska statsrådsgrupper.

Resultaterienterad styrning förutsätter att myndigheterna ges ett ökat ut- rymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Rege- ringen minskar därför successivt detaljstymingen och ger myndigheterna ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt har regeringen ett övergripande ansvar som innebär att se till att de regelverk, system m.m. inom vilka myndigheterna tillåts agera ger en för statsverket som helhet effektiv lösning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att arbetet med att utveckla in- strument för den finansiella styrningen av statsförvaltningen fortgår. Det återstår fortfarande att i vissa fall klargöra ansvarsfördelningen mellan regering och myndigheter. Behov finns också av att utveckla uppfölj- ningsmetoder och former för återrapportering så att regeringen på ett effektivt sätt kan följa verksamhetens utveckling och resultat. Det gäller inte minst redovisnings- och bokslutsinformation. Slutligen handlar det om revision och utkrävande av ansvar.

Ökad effektivitet i myndigheternas resursanvändning kräver bl.a. kon- kurrensneutralitet i produktionen av offentliga tjänster. Myndigheterna bör kunna välja den regifonn som är mest kostnadseffektiv för att be- driva verksamheten. Omläggningen av mervärdeskattesystemet som ge- nomförs budgetåret 1991/92 (avsnitt 5) medför att konkurrensneutralitet uppnås mellan verksamhet på entreprenad och verksamhet i egen regi.

I det följande redovisar jag min syn på ett antal frågeställningar inom detta område.

Kassahållning i staten

Ett arbete pågår med att utveckla statens kaSSahållning. Statens betal- ningssystem skall vara säkert, effektivt och uppfylla rimliga krav på ser- vice. Systemet skall tillgodose kraven på en god kassahållning för staten totalt sett. Det är ett oeftergivligt krav att detta fungerar tillfredställande.

Utvecklingsarbetet skall inriktas mot att överföra de restriktioner som måste gälla utifrån ett helhetsperspektiv till ett handlingsutrymme för den enskilda myndigheten.

Jag redovisar nu tre aktuella frågeställningar inom detta område.

Ränteincitament i statlig verksamhet

En effektiv kassahållning på myndighetsnivå är svår att uppnå enbart genom administrativa regleringar. Någon form av räntebeläggning av de medel som myndigheterna hanterar behövs därför. Därigenom kan medvetenheten om att staten har kostnader för sin likviditet ökas hos myndigheterna. Denna kostnad redovisas idag hos riksgäldskontoret.

I dagens system kostar olika former av finansiering olika mycket för myndigheterna. Att utnyttja anslagsmedel från statsverkets checkräkning eller att utnyttja anslagskrediten är "gratis" medan däremot utnyttjandet av exempelvis en rörlig kredit i riksgäldskontoret är belagt med ränta. Vissa myndigheter ingår dessutom i en försöksverksamhet där de mot ränta får ta upp lån i riksgäldkontoret för att finansiera investeringar i ADB— och kommunikationsutrustning.

Inom riksrevisionsverket pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete för att förbättra kassahållningen i staten. Ett resultat av detta arbete är ett förslag till regeringen om en ny rutin för att hantera de rörliga kreditema i riksgäldskontoret. Rutinen innebär att myndigheten får tillgång till en effektiv checkräkningskredit samt att incitamenten till en god kassa- hållning ökar. Rutinen prövas fr.o.m. den ljanuari 1991 vid lantmäteri- verket.

En viktig del i utvecklingsarbetet avser förbättrade rutiner för hantering av det statliga betalningsflödet. En fråga som övervägs är hur statliga medelsflöden kan göras räntekänsliga. Här ingår också över- väganden om att göra anslagsmedel räntekänsliga. Jag anser det angeläget att detta utvecklingsarbete drivs vidare. Möjligheten att införa någon form av intemränta på de statliga medelsflödena bör övervägas. En för- utsättning är dock att detta ger den för statsverket som helhet bästa kassa- hållningsmässiga lösningen.

Möjlighet att utnyttja bankgiro för statliga betalningar

Myndigheterna bör ges möjlighet att inom givna ramar effektivisera och anpassa sin betalningsförmedling. Möjligheten att kunna utnyttja bankgirot som betalningsförmedlare efterfrågas av många myndigheter. Regeringen har med gällande regelverk och med den konstruktion av postgirosystemet, med dess koppling till postverkets ekonomi som finns idag, mycket begränsade möjligheter att medge dispens i dessa ärenden.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en följd av år. I förra årets finansplan (prop. 1989/90:100) presenterade re- geringen sin syn i dessa frågor. Regeringen framhöll att, med vissa för- behåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att det skapas en valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja be- talningsförmedlare. Riksdagen framhöll (1989/90:FiU24, rskr. 197) att,

5 Riku/zman [WU/!)]. I rum/. .-'Vr IUU. Hi/ugu I

i avvaktan på en översyn av postverkets ekonomi, inga betalningsom- läggningar bör ske som ger betydande konsekvenser för postgirot och därmed återverkar på möjligheterna för postverket att upprätthålla en rikstäckande service.

Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med förslag som ökar valfriheten vad gäller förmedlingen av vissa statliga betalningar. Förslagen kommer dock att vara av sådan natur att de kan genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi uppstår.

Fordrings- och betalningsbevakning

Det är viktigt att de statliga myndigheterna bevakar sina fordringar och betalningar så att staten inte drabbas av onödiga kostnader eller ränte- förluster. Statens intressen bör bevakas så att de fordringar staten har på annan part betalas in i rätt tid eller, om så inte sker, att fordringen drivs in på ett sådant sätt så att staten inte åsamkas onödiga kostnader. Det gäller vidare att utnyttja de betalningsfrister staten har mot annan part.

Varje myndighet som lyder direkt under regeringen har ansvaret för att i ett första steg bevaka statens fordringar inom sitt område. Inom re- geringskansliet pågår en översyn av det förfarande som nu tillämpas i syfte att effektivisera myndigheternas bevakning och indrivning av ford- ringar. Vad som nu övervägs är bl.a. frågor om uppgifter för en specialistfunktion som kan fullfölja arbetet med bevakning och indrivning av statens fordringar i de fall då myndighetens bevakning inte lett till att betalning skett. Motivet för detta är att den enskilda myndigheten inte behöver bygga upp någon specialistkompetens och att ärendena får en likartad behandling. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga.

Med hänsyn till kraven på god kassahållning är det också viktigt att myndigheterna utnyttjar de betalningsfrister som normalt finns när en myndighet skall betala en faktura så att betalningen inte sker för tidigt, med ränteförluster för staten som följd, eller för sent med risk för att dröjsmålsränta uttas. I det generella redovisningssystemet, system S, finns en frivillig rutin för sådan s.k. betalningsbevakning som utnyttjas av ett antal myndigheter, men långt ifrån av alla. Enligt min mening bör alla myndigheter bevaka sina betalningar på detta eller motsvarande sätt. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att bemyndiga riksrevisionsverket att utfärda riktlinjer för att ytterligare för- bättra myndigheternas betalningsbevakning.

Ny modell för finansiering av investeringar

Myndigheterna bör i ett mer utvecklat system för finansiell styrning kun- na ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fatta beslut om investeringar utan att gå till regeringen för prövning i varje enskilt fall. Produktivitetsvinster som ligger i ny teknik bör kunna tas hem direkt utan den långa beslutsprocess som tillämpas idag. Det är dock viktigt att fram- hålla att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.

En försöksverksamhet med lån i riksgäldkontoret för finansiering av ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret 1990/91. Motiven bakom denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets finansplan. Jag har i det föregående (avsnitt 6) beskrivit försöksverk- samhetens villkor och tillämpning.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras av de olika typer av investeringar som kan komma att omfattas av en sådan omläggning.

Leasingfrågor

De leasing-avtal som finns på marknaden ger kunden/konsumenten alter- nativ till lånefinansiering av vissa investeringar, t.ex. utrustning, fordon m.m. För verksamheter som disponerar fast egendom erbjuder markna- den dessutom s.k. sale-leasebackavtal, som ger t.ex. en fastighetsägare möjlighet att frigöra bundet kapital för andra investeringar mot överens- kommelse om framtida återlösning etc.

Möjligheterna för statliga-myndigheter att teckna leasingava eller sale- leasebackavtal är starkt beskurna. Vissa myndigheter efterfrågar sådana lösningar. Om myndigheterna i ökad utsträckning skall medges sådana möjligheter förutsätter detta att regeringen kan finna en form som tillgodoser regeringens och riksdagens inflytande och att dessa möjlig- heter kan erbjudas i form av en intern lösning för staten. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att dessa frågor ut- reds.

Försäkring/riskfinansiering

Som ett led i att öka myndigheternas möjligheter att göra egna avväg— ningar i finansiella frågor utreds även frågor om försäkring av statens egendom m.m. (prop. 1988/89:150, Dir. 1990:57). Utredaren skall över- väga om nuvarande regler för försäkring är ändamålsenliga för staten från i första hand ekonomisk synpunkt och lämna förslag inom vilka sakområden som försäkringslösningar kan övervägas. För affärsverk och myndigheter med betydande affärsmässiga inslag i sin verksamhet kom- mer utredaren att behandla olika former av riskfinansiering. Förslag kan föreligga under budgetåret 1991/92.

En effektivare statlig lokalförsörjning

En aktiv förmögenhetsförvaltning förutsätter ett samlat agerande från statsmakterna. Den statliga förvaltningens lokalförsörjning bygger därför på en samordnad kompetens för fastighetsförvaltningen, koncentrerad till ett fåtal myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighets- bestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den statliga administrationen.

Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets— och fastig— hetsförvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndighetema så skapas nu

betydande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndigheterna när de får ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer som lagts fast av riksdagen så kan myndigheterna få ökade befogenheter om de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret för driften av sina lokaler (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU 26, rskr. 338). Dessa beslut kan fattas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns förutsättningar för bättre resursavvägningar på initiativ av myndigheterna.

Entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsdriften

Enligt min mening är ett naturligt steg för att åstadkomma effektivise— ringar och besparingar att öka möjligheterna till konkurrens på fastighets- och byggmarknadema. Statliga fastighetsförvaltande myndigheter bör, i stället för att bedriva fastighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning kunna uppdra åt utomstående producenter att sköta fastighetsdriften och för detta betala en överenskommen ersättning. Sådana uppdrag förutsätter att den utomstående producenten kan bedriva fastighetsdriften bättre och mer kostnadseffektivt eller minst lika bra som den statliga fastighetsför- valtaren.

Som ett led i att åstadkomma en effektivare och friare resursanvänd- ning för myndigheterna vid övergången till treåriga budgetramar och ramanslag bör möjlighet öppnas för myndigheterna att lämna anbud på att sköta fastighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detta möjliggör en effektivare resursanvändning i och med att myndigheten i högre grad själv kan styra servicenivån på fastighetsdriften.

För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheterna öppnas för att låta andra aktörer på fastighets- och byggmarknadema lämna anbud på fastighetsdrifttjänster inom det statsägda fastighets- beståndet.

Det har inget egenvärde för staten att bedriva fastighetsdrift i egen regi utan det viktiga är vem som kan utföra tjänsten på ett för staten kostnadseffektivt och rationellt sätt.

Dessa förändringar av producentansvaret för fastighetsdrifttjänster förutsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen förstärks och utvecklas. Regeringen bör senare precisera detta i uppdrag till byggnadsstyrelsen. Jag återkommer senare idag till denna fråga under redovisningen av statlig lokalförsörjning vid min anmälan av anslagen under finansdepartementets huvudtitel.

Verksamhetsformer

En viktig del i arbetet med att utveckla den finansiella styrningen avser en renodling av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bedrivs. Ett arbete har inletts i denna riktning. Bl.a. har riksrevisionsverket avlämnat en rapport till regeringen om stiftelser för statlig verksamhet och en rapport om myndighetsbolag utanför affärsverkssektom. Vidare bedriver riksrevisionsverket en översyn av reglerna för den s.k. upp- dragsmodellen.

Dessa frågor kommer att beredas inom regeringskansliet i syfte att lägga fast klara principer för verksamhetsformemas tillämpning. I av- vaktan på kommande utredningsarbete kan dock redan nu några principer läggas fast.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftel- seform. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett parts- sammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseformen övervägas för statlig verksamhet. Följande förhållan- den bör dessutom föreligga:

- behov av ekonomisk samverkan med annan part - behov av självständig framtoning - väl avgränsad verksamhet

Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om verksamheten: - helt finansieras av staten

- är av betydande allmänt intresse - kräver omfattande styrning.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana över- väganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Det är enligt min mening i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.

Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att vidare be- handla dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Ekonomiadministrativ kompetens

Den ekonomiadministrativa kompetensen inom statsförvaltningen måste öka. Myndigheternas ekonomi- och redovisningsfunktioner kommer där— för att spela en allt viktigare roll.

Kunskaper om resultatmått, uppföljnings- och utvärderingsmetoder, redovisning, kassahållning och investeringsbedömning är några exempel på kompetens som kommer att bli allt viktigare för statsförvaltningen.

Det är ledningamas ansvar att se till att förvaltningen kan leva upp till de nya krav som ställs och utnyttja de möjligheter som den nya styr— ningen erbjuder.

Revisionen och styrelsernas ansvar

En ökad finansiell frihet för myndigheterna förutsätter en stark och ef— fektiv revision. Revisionens resultat måste tas till vara och åtgärder vidtas för att korrigera påpekade felaktigheter.

Dagens systern fungerar inte helt tillfredställande. Exempel finns där revisionen upprepade gånger påpekat allvarliga brister i en myndighets ekonomiadministration utan att någon åtgärd vidtas från myndighetens sida och utan att myndigheten ställs till ansvar.

Jag anser det viktigt att göra uppgifts-. besluts- och ansvarsför— delningen mellan regering, styrelse och verksledning tydlig.

Prop. 1990/911100

Bil. 1

Frågan om beslutsordning för årsbokslut, resultatredovisningar, revi- sionsrapporter och regeringens ansvar har behandlats av den statliga revi- sionsutredningen (SOU l990:64). Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att återkomma till dessa frågor.

Ekonomistyrning i statsförvaltningen

Regeringen måste säkerställa tillgång till ekonomisk information och underlag för den finansiella styrningen. Därtill krävs regler, metoder och system för budgetering, verksamhetsuppföljning, finansiering m.m. Slut- ligen krävs normering, utbildning, rådgivning och kontroll. Det är viktigt att hålla en hög kompetens inom detta område. En utvecklad ekonomi— stymingsfunktion och en stärkt revision ger förutsättningar att inom ramen för en helhetssyn delegera ansvar och befogenheter till myndighe- terna. Denna fråga behandlas inom ramen för översynen av stabsmyndig- hetemas verksamhet. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen när beredningen av utredningens rapport är avslutad.

Hänvisningar till S7-2-2

Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kre- ditgarantier inkl. grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myn- digheternas rapporter till RRV.

I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommen- tarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av garantiramama, garantistockens ställning per den 30 juni 1990. De re- dovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1989/90.

Garantier i utländska Valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1990. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riks- bankens garanti på fem miljarder kr. för Världsbanken redovisas i år ef- ter dollarkursen den 30 juni 1990.

Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under statens vattenfallsverk.

Gällande garantiramar

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1990, uppgår till 163 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för Stadshypotekskassan (riksgäldskontoret), exportkreditnämndens garantier samt garantier till Teleinvest AB och SlB—lnvest AB. Garantierna till Sveriges Investeringsbank har ersatts av garantiema till SlB—Invest AB. En kraftig minskning har skett ifråga om ramarna för stöd till varvsföre- ta'g, utvinning av olja (riksgäldskontoret) och statens vattenfallsverk.

Gjorda garantiutfastelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1990, uppgår till 133 miljarder kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till beIOpp som överstiger de fastställda garantiramama, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel- sema inom garantiramama.

Större ökningar av utfästelsema kan noteras för Stadshypotekskassan, exportkreditnämndens garantier och 818 Invest AB. De senare har ersatt utfästelsema till Sveriges Investeringsbank. Minskningar i utfästelsema förekommer bland annat beträffande stöd till varvsföretag (riksgälds— kontoret), exportkreditgarantier och Nordiska Investeringsbanken (riksgäldskontoret).

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1990, var 108 miljarder kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema.

Den garanterade kapitalskulden har ökat med 5,0 miljarder kr. sedan den 30 juni 1989. Valutakursförändringar har bidragit till en minskning av kapitalskulden med 700 milj.kr. Ökningen av garanterad kapitalskuld per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostadssektom och exporten (inkl. biståndsgarantiema). Stadshypotekskassan, export— kreditnämndens garantier, SIB-Invest AB, Teleinvest AB och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB svarar för de största ökningarna av kapitalskulden.

Även minskningar av den garanterade kapitalskulden förekommer. De mest betydelsefulla gäller Sveriges Investeringsbank, stöd till varvsfö- retag, statens vattenfallsverk och lantbruksgarantiema.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgiftema till följd av infriade garantier under budgetåret 1989/90 upp- går till 1,0 miljard kr. Utgiftema härrör främst från exportkreditnämn— dens garantier till Brasilien, Irak och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1989/90 uppgår till drygt 500 milj.kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantiema. Garantiavgiftema har inte ökat sedan förra budgetåret. Antalet lån mot statlig garanti har minskat kraftigt beroende på att lånen omsatts till vanliga banklån eller slutamorterats.

Inkomster till följd av återbetalning av i'm-inde gamnrier uppgår till knappt 600 milj.kr. Dessa inkomster härrör främst från exportkreditga- rantiema och stöd till varvsföretag. Stora återbetalningar har bl.a. gjorts från Brasilien, Nordkorea, Egypten och Irak. Betydande återbetalningar har även gjorts inom varvssektom.

Bil. 1

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidi- gare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garan- tier resulterat i ett nettoöverskott på ca 40 milj.kr. Detta är en förbättring av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca 900 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetåret 1988/ 89 redovisade ett nettounder- skott på ca 860 milj.kr.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1

Tabell 13. Statliga garantier per den 30 juni 1990 (garantiram per den 1 juli 1990).

Milj.kr.

Garantier utfärdade av

Riksgäldskontoret

Televerket Statens vattenfallsverk Sveriges Riksbank Lantbrukssty relsen

Statens järn 'iigar Statens viigverk

Statens energiverk

Delsumma Ovrigt

Del summa

Exportkreditnämnden

Totalsumma

"Varav varvsgarantier hVarav grundl'ondsl'örbindelse

Gällande garanti- ram per den 1 juli 1990

52 506.1ah 14 020,oh 13 637.0 10 2619b 3 851.4 3156b 503,ob 59,1

96 053.5

] 1669 97 220,4 65 77l.7

162 992,1

15 167.0 58 289,55

Gjorda garantiut- ("tistelser per den 30 juni 1990

37 544,7ab 12 869,3h 12 855.8 10 261,9h : 634,4 505,ob 2,4b 163,6

76 3311

3163 77 153,4 55 5580 132 711,4

"3 875,6 55 265.'3

Garanterad kapi- talskuld per den "30 juli 1990

37 543,51,ab

12 869,35 9 571.6 10 2619h 2 634.4

5,0h 0.0b 163.6 73 049.5

291.0

73 340.5 34 752.2

108 092,7

3 875,6 54 765.3

Under budgetåret 1989/90 per den 30 juni 1990 Utgifter till följd av infri- ade garantier

_a d ..::

voo'noogooo

aoodmooo

A..!)

'.'"1 (t (_

......

00 (— (—

45,1 993.0 l 038.1

9,4 0,0

Inkomster

från garanti avgifter

&. :

J: oooqooo coachooo fr

_.o _D _D

rf»

nn

135,6 377,2 512.8

26,6 86.1

Inkomster till följd av åter— betalningar av tidigare infri- ade garantier

Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra ar- betstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan statens arbetsgivarverk (SAV) samt Statsanställdas förbund, "PCO-S och SACO.

SAV träffade ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) med Statsanställdas förbund den 29 november 1989, med TCO-S den 1 december 1989 och med SACO den 14 december 1989.

Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen för civilt försvar under budgetåret 1991/92 har lagts de i nämnda kol- lektivavtal avtalade löner m.m. gällande fr.o.m. den 1 juli 1989.

Anslagsberäkningen innefattar ett lönekostnadspålägg om 39%. I för- hållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekost- naderna i budgetpropositionen 1990 har beaktats avtalade lönekostnader i ovan nämnda avtal. Vidare har beaktats dels de höjningar som skett fr.o.m. den 1 januari 1989 av chefslöner som regeringen fastställer, dels de höjningar av dessa och övriga chefslöner som skett fr.o.m. den 1 oktober 1989 och den 1 januari 1990. Dessutom har beaktats de höj- ningar av löner som följer av avtalen för vissa statliga läkare m.fl. fr.o.m. den 1 januari 1990. Därutöver har också beaktats de medel som avsatts enligt 7 5 ramavtal om löner 1988 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1988) för förhandlingar på grund av omlokalisering, omorgani- sationer m.m. samt det personliga marknadslönetillägget (MLT) som har utgått till vissa tjänstemän under budgetåret 1989/90. I löneomräkningen har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts dels för lö- neåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig personalförsörjning vid i första hand anslagsmyndigheter, dels för kompetensutvecklingsåtgärder.

I budgetförslaget har de olika avtalskomponenternas kostnadseffekt be- räknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)

Hemställan Prop. 1990/91 : 100

E']. 1 Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen 1 dels föreslår riksdagen att

]. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i komplette- ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster, b) beräkna förändringar i anslagsbehållningama, c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdrags- verksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 450 000 000 kr.,

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärde- skatten inte tas i anspråk på utgiftsanslag,

6. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett samman- lagt belopp av 152 000 000 kr., dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

7. finansiell styrning av statsförvaltningen (avsnitt 7),

8. statliga garantier (avsnitt 8),

9. lönenivån i anslagsberäkningama (avsnitt 9).

Innehåll

Finansplanen

1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga 1.3 Den ekonomiska politikens inriktning 1.4 Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet

1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och sysselsättning 1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och trygghet 1.7 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt 2 Den ekonomiska utvecklingen

2.1 Utsiktema för den internationella ekonomin 2.2 l980-talets utveckling i Sverige 2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året 2.4 Utsiktema för 1991 och 1992 3 Europa-politiken 4 Stabiliseringspolitiken 4.1 Finanspolitiken 4.2 Penningpolitiken 4.3 Pris- och lönebildningen 4.4 Konkurrenspolitiken 4.5 Arbetsmarknadspolitiken 5 Tillväxtpolitiken 5.1 Skattepolitiken 5.2 Närings- och energipolitiken 5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken 5.4 Infrastrukturpolitiken 6 Budgetpolitiken 6.1 Budgetförslaget för 1991/92 6.2 Kommunernas ekonomi 6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn 7 Slutord

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 1. l Beräkningsförutsättningar 1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91 1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92 2 Underliggande budgetutveckling

Ott-DININ—

10 10 10 12 13 14 15 17 17 18 18 20 22 22 23 24 25 26 27 27 30 31 34

36 36

36 39 42 44

44

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92 6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för ADB— och kommunikationsutrustning 7 Finansiell styrning av statsförvaltningen

48 50

8 Redovisning av verksamheter med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90 9 Lönenivån i anslagsberäkningama

Hemställan

62 66

67

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991

Bil. ]

Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. Den viktigaste förklaringen till detta är de senaste årens överhettning av ekonomin. Därigenom har de nominella lönerna stigit snabbare än i omvärlden. Svenska företag har tappat marknadsandelar, inflationstakten drivits upp och produktivitetstillväxten hämmats. Underskottet i bytesbalansen har successivt vuxit.

Dessa inhemska balansproblem blir allt mer kännbara i takt med att aktiviteten i den internationella ekonomin mattas av. Marknadstillväxten för svensk export blir sämre och företagen kan inte höja sina priser på samma sätt som tidigare. Situationen förvånas av att för den svenska ekonomin viktiga länder som USA, Storbritannien och Finland väntas få en särskilt svag tillväxt. Dessutom fortsätter svenska företag att tappa andelar på världsmarknaden, om än i avtagande takt. En ytterligare nega- tiv faktor är att flera av de produktområden där svensk industri är relativt stark, exempelvis massa- och papper, järn och stål samt transportmedel, drabbas speciellt hårt av den internationella konjunktumedgången.

Inte bara exporten utan även den inhemska efterfrågan håller på att dämpas. Investeringarna viker, främst inom industrin men också inom bostadssektom. Den privata konsumtionstillväxten begränsas av ett sti- gande hushållssparande. Den statliga verksamheten hålls tillbaka av en restriktiv utgiftspolitik och kommunernas expansion av det skattestopp som införts för 1991 och 1992.

Mot denna bakgrund är det realistiskt att räkna med en fallande BNP 1991. Arbetslösheten kommer även fortsättningsvis att stiga. Om ett sta- biliseringsavtal kommer till stånd på arbetsmarknaden begränsas dock de negativa effekterna på ekonomin. Utvecklingen av investeringarna och exporten kan då väntas bli klart bättre än i ett alternativ där enbart arbetsmarknadsläget bestämmer lönerna. Den allt sämre konjunkturen kommer att successivt minska pristrycket i ekonomin.

Nästa år förväntas konjunkturen fortsätta konjunkturen att vara svag, även om situationen för näringslivet förbättras något. I alternativet med låga löneökningar kan BNP komma att stiga med ca 196, medan till- växten i det andra alternativet blir knappt 1/2%. Under alla omständig- heter kan en kraftig anpassning nedåt förväntas av löner och priser. De svenska konsumentprisema kan t.o.m. komma att stiga långsammare än i OECD—området i genomsnitt. I det s.k. höglönealtemativet sker dock nedväxlingen till priset av en för svenska förhållanden hög arbetslöshet.

Under hela prognosperioden väntas underskottet i bytesbalansen växa. Den negativa trenden för resevalutanettot håller i sig. Dessutom fortsätter avkastningen på kapital 'att uppvisa allt större underskott, trots att ök- ningstakten för investeringarna utomlands beräknas sakta av.

Internationella förutsättningar

Aktiviteten i den internationella ekonomin dämpades under 1990. Till- växten inom OECD—området uppgick till ca 2,5%, vilket är den lägsta siffran sedan 1982. Avmattningen skedde framför allt i Nordamerika och Storbritannien, men även i Frankrike och Italien saktade tillväxten av. Expansionen fortsatte däremot att vara stark i Japan och Tyskland.

Inflationen steg under senare delen av förra året, främst beroende på oljeprisuppgången. Relativt höga löneökningar och en dämpad produktivi- tetstillväxt verkade också pådrivande. Arbetslösheten fortsatte att falla, om än i avtagande takt.

Utsiktema för 1991 och 1992 är särskilt osäkra p.g.a. krisen vid Per- siska viken och den finansiella oro som råder i många länder. Dessutom är effekterna av den tyska återföreningen svåra att bedöma. Prognosen bygger på ett tekniskt antagande att oljeprisema uppgår till 27 dollar per fat under hela perioden. Vidare antas att någon regelrätt kris på de finansiella marknaderna inte inträffar.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1989 1990 1991 1992 BNP i OECD, % 3,3 2 1/2 1 3/4 2 1/4 Konsumentpriser i OECD 4,4 5 5 1/2 4 l/2 (KPI årsgenomsnitt), % Råoljcpris, dollar per fat 18,2 24 27 27 Dollarkurs i kr. 6,45 5,90 5,60 5,60

Källor: OECD och finansdepartemcntet.

Under dessa förutsättningar bedöms att tillväxten inom OECD-området dämpas i år och uppgå till knappt 2%. Försvagningen blir tydligast i USA, där en långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation begränsar hushållens realinkomster och därmed den privata kon- sumtionen. Investeringarna väntas falla. Nedskämingar genomförs i den federala budgeten.

I Japan och i det kontinentala Västeuropa blir tillväxten relativt god, även om förra årets pris- och ränteuppgång får en avkylande effekt på ekonomierna. Något utrymme för lättnader i penning- eller finanspoliti- ken finns inte. Tyskland kommer även framöver att verka som en till- växtmotor i Europa. I Storbritannien och Norden förutses däremot en betydligt svagare utveckling. Sammantaget för industriländerna väntas arbetslösheten stiga något under året.

Det finns förutsättningar för en viss förstärkning av den internationella konjunkturen under 1992. Den låga dollarkursen bör ge stimulanseffekter på amerikansk industri och därmed bidra till ett uppsving. I Japan kan den inhemska efterfrågan förväntas fortsätta att driva på ekonomin, även om situationen på de finansiella marknaderna inger oro. För Storbritan- nien och Norden är en vändning uppåt_trolig, medan Västeuropa i övrigt i stort sett kan väntas upprätthålla tillväxttakten. Expansionen blir dock

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1

knappast tillräckligt stark för att undvika en ytterligare uppgång i arbetslösheten. Inflationstakten beräknas avta något.

Löner och konsumentpriser Överhettningen på den svenska arbetsmarknaden förde med sig att löner- na ökade kraftigt under förra året. För ekonomin totalt blev uppgången nästan 10 1/2%, varav löneglidningen svarade för ca 4 procentenheter.

Inom OECD-området steg lönerna i genomsnitt med ungefär hälften så mycket.

ngnosema för 1991 och 1992 bygger på två olika altemativ för lö— nerna. I det ena alternativet (det s.k. låglönealtemativet) antas att ett stabiliseringsavtal kommer till stånd. De genomsnittliga timlönema beräk- nas då stiga (mått som förändring mellan årsgenomsnitten) med ca 4% 1991, beroende på överhäng från tidigare avtal och från löneglidning samt effekterna av de två extra semesterdagama. Till detta har lagts ytterligare 1923, inom vilken ram alla nya lönepåslag skall rymmas, inkl. effekterna av byte av arbetsuppgifter eller arbetsplats. Den genomsnittliga löneökningen 1991 uppgår således till S% i detta alternativ. Motsvarande siffra för 1992 antas bli 3%.

I det andra alternativet antas lönerna helt bestämmas av läget på arbets— marknaden. Skattereformen, lägre inflationstakt, växande arbetslöshet och fallande lönsamhet i näringslivet pekar på att lönerna kommer att öka betydligt långsammare än vad som skett de senaste åren. Den genom— snittliga Iönestegringen i ekonomin bedöms i detta alternativ bli 7% 1991 och S% 1992.

Tabell l:2 Löner och priser Årlig pmccntuell förändring

1989 1990 1991 1992 Alt. l Alt.2 Alt.l Alt.2

Timlön, kostnad 9,8 10,4 5,0 7,0 3,0 5,0 KPI

dec.-dec., exkl. skaltcrcf. 6,7 8,1 5,2 5,9 2,4 3,4 dec.-dec., inkl. skattcrcf. 6,7 ll,l 8,4 9,1 2,4 3,4 årsgenomsnitt, exkl. skatteref . 6,5 7,8 6,3 6,6 3,0 4,0 årsgenomsnitt, inkl. skatteref. 6,5 10,4 9,8 10,1 3,0 4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och linansdepartementct.

Under loppet av 1990 ökade konsumentprisema enligt preliminära kal- kyler med drygt 1 1 %. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med ca 4 procentenheter och höjda oljepriser till följd av krisen vid Per— siska viken med ca 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten uppgick således till 6-7%.

Genomförandet av skattereformens andra steg innebär att de direkta skatterna sänks och att detta till stor del finansieras av höjda indirekta skatter. Därigenom höjs konsumentprisnivån med drygt 3 procentenheter

under första kvartalet. Därefter kan priserna väntas stiga i betydligt lång- sammare takt. I januari nästa år faller dessutom effekten av den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten på 1 procentenhet bort. De långsammare löneökningarna, och en sannolikt bättre produktivitetsutveckling, medför också ett allt lägre kostnadstryck i ekonomin. Förutsättningama för en radikal nedväxling av inflationstakten i Sverige är goda.

Försörj ningsbalans

BNP steg, enligt preliminära siffror, förra året med knappt l%, vilket var en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan. Dämpningen av aktiviteten skedde på bred front och blev allt tydligare under loppet av året. Produktivitetsökningen blev mycket blygsam, varför merparten av tillväxten kan förklaras med stigande sysselsättning. Flera faktorer talar för att BNP faller i år. Det är speciellt investeringarna som utveck- las svagt.

Även om 1992 också blir ett utpräglat lågkonjunkturår, finns ändå för— utsättningar att bryta nedgången och kunna uppnå en positiv tillväxt, bl.a. till följd av en gynnsammare exportutveckling. I alternativet med låga löneökningar kommer aktiviteten i ekonomin genomgående att bli högre, främst därför att den konkurrensutsatta sektorns situation för- bättras.

Diagram l:1 BNP och produktivitetsutveckling Procentuell förändring från föregående år

1981 1985 1985 1987 1989 1991

Källa: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens realinkomster steg med ca 3 1/2% förra året. Den relativt starka uppgången berodde på en kraftig ökning av löneinkomstema efter skatt. Sparandet steg emellertid markant, varför konsumtionen ändå stag- nerade. Till detta bidrog ett stort fall i bilinköpen liksom det varma

vädret under första kvartalet som minskade energikonsumtionen för upp— Prop. 1990/91 :100 värmning. Dessutom innebar det tillfälliga obligatoriska sparandet att Bil. l.l hushållens köpkraft begränsades. I år beräknas hushållens reala disponibla inkomster stiga med knappt 2% i låglönealtemativet och med ca 2 1/2% i höglönealtemativet. Mer- parten av ökningen beror på effekterna av det andra steget i skatte- reformen. Nästa år väntas realinkomstema stiga med knappt 2 1/2% resp. drygt 2 1/2% i de båda alternativen. Visserligen avtar löneöknings- takten markant, men detta kompenseras mer än väl av den kraftiga upp- bromsningen av inflationen. Mycket talar för en fortsatt stigande sparkvot under 1991 och 1992. Det i utgångsläget låga sparandet, skattereformen med bl.a. det minskade värdet av ränteavdragen, en tilltagande osäkerhet om framtiden hos hus— hållen, ett lägre behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och ett rela- tivt högt ränteläge är faktorer som pekar i den riktningen. Uppgången i sparkvoten motverkas dock bl.a. av att inbetalningama till det obliga— toriska, tillfälliga sparandet upphör i är och att återbetalningama börjar nästa år, vilket ökar hushållens köpkraft. Sammantaget förutses emellertid tillväxten i den privata konsumtionen komma att bli måttlig under prog- nosperioden.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

Miljarder Procentucll volymförändring kr 1989 1989 1990 1991 1992

Alt. ] Alt. 2 Alt 1 Alt.2 BNP 1224,3 2,1 0,9 -O,2 -0,5 1,0 0,4 Import 387,5 7,1 1,3 2,0 1,4 2,8 2,4 Tillgång l6ll,8 3,5 1,0 0,4 0,0 1,5 1,0 Privat konsumtion 638,6 1,1 0,0 0,7 1,0 1,0 1,2 Offentlig konsumtion "317,7 2,2 1,3 0,5 0,3 0,5 0,5 Stat 89,9 3,7 0,7 -O,7 -0,8 -O,8 -0,8 Kommuner 227,8 1,6 1,5 1,0 0,8 1,0 1,0 Bruttoinvestcringar 259,8 10,9 1,8 - l ,4 -3 ,5 0,6 —1,9 Lagerinvestcringarl 1,8 0,5 0,3 _o,3 -o,3 0,0 0,0 Export 393,9 2,4 1,2 1,9 1,3 3 ,4 2,8 Användning 16ll,8 3,5 1,0 0,4 0,0 1,5 1,0

! Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och tinansdcpartementct.

' Den offentliga konsumtionen steg förra året med knappt 1 1/2%. Kom- munerna expanderade mer än ekonomin i genomsnitt, trots att brist på arbetskraft under en stor del av året höll tillbaka utvecklingen. Under de kommande åren genomförs nedskärningar i den statliga verksamheten, vilket med för att konsumtionsvolymen sannolikt faller. För kommunernas de] är det ekonomiska utrymmet för expansion mycket begränsat fram- över.

Efter den rekordartade uppgången 1989 steg bruttoinvesteringama rela— tivt blygsamt förra året. Den allt svagare konjunkturen ledde till att in—

dustriinvesteringama började falla. Denna utveckling väntas fortsätta i år. Lönsamheten försämras, kapacitetsutnyttjandet sjunker och efterfrågan viker inom många branscher. Hur stor investeringsnedgången blir hänger delvis samman med den inhemska kostnadsutvecklingen. Låga löneök- ningar skulle sannolikt få en gynnsam effekt på investeringsklimatet och skapa förutsättningar för en vändning uppåt av industriinvesteringama 1992. I motsats till vad som gäller för industrin bedöms investeringarna inom övrigt näringsliv utvecklas ganska stabilt.

Överhettningen i byggsektorn har bestått längre än väntat. Gradvis

kommer dock bilden att ändras. E-fterfrågan på bostäder kommer att be- . gränsas av de snabba kostnadsstegringama och av att skattereformen le- der till höjda relativpriser på bostäder. Under både 1991 och 1992 väntas därför en betydande nedgång i bostadsbyggandet. Samtidigt stagnerar näringslivets byggnadsinvesteringar.

Den internationella konjunkturavmattningen begränsar den svenska exporttillväxten. Dessutom är försvagningen särskilt kraftig på några av Sveriges viktigaste marknader, t.ex. USA, Storbritannien och Finland. Industrins starka inriktning på massa och papper, järn och stål samt tran- sportmedel är också oförmånlig i rådande läge. Till detta kommer att de relativa kostnaderna ökar betydligt snabbare i Sverige än i omvärlden, beroende på en ogynnsam löne- och produktivitetsutveckling. Svenska företag tappade marknadsandelar i betydande omfattning förra året. Andelsförlustema väntas dock bli mindre under prognosperioden, främst till följd av att exportprisema ökar något långsammare än i konkurrent- ländema. Under 1990 steg den samlade exporten med ca 1% och även i år väntas en svag utveckling. En något bättre marknadstillväxt bör re- sultera i högre exportsiffror 1992. Om löneökningarna blir låga gynnas konkurrenskraften och exporten.

Importen begränsas av den allt svagare efterfrågan i ekonomin. Särskilt fallet i maskin- och lagerinvesteringama får en återhållande inverkan i år. En liten ökning av importtillväxten nästa år är sannolik mot bakgrund av att ekonomin kan väntas utvecklas något bättre. Den inhemska produktio- nen bedöms fortsätta att tappa marknadsandelar till importen.

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

1989 1990 199] 1992 Alt.] Alt.2 Alt.l Alt.2

Privat konsumtion 0,6 0,0 0,4 0,5 0,5 0,6 Offentlig konsumtion 0,6 0,3 0,1 O,l 0,1 0,1 Bruttoinvcsteringar 2,2 0,4 -0,3 -0,8 0,1 -0,4 Lagerinvesteringar 0.5 0,3 -0,3 -0,3 0,0 0,0 Nettoexport -1,7 -0,1 -0,1 -0,1 0,2 0,1 BNP 2,1 0,9 -0,2 -0,5 1,0 0,4

Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalcn

Det kan konstateras att nedgången för investeringar och nettoeirport blir så stor i år att konsumtionstillväxten inte förmår kompensera för detta. Därmed faller BNP. Efterfrågan får en oförmånlig sammansättning, vil- ket accentueras i alternativet med högre löner. Den blygsamma tillväxt som uppnås nästa år blir konsumtionsledd.

Bytesbalansen

Handelsbalansens överskott minskade förra året, främst som en följd av ett sämre bytesförhållande i utrikeshandeln. Prisutvecklingen på viktiga exportvaror blev mindre förmånlig samtidigt som oljeprisema steg. För- svagningen av handelsbalansen väntas fortsätta också i år. En stabili- sering eller t.o.m. en vändning uppåt kan komma nästa år, till följd av en högre volymtillväxt för exporten.

Diagram 1:2 llandels- och bytesbalans Procentandel av BNP

—2 —5 _4 ........................................................................ i ..... ........... ? __ —5

1970 1974 1978 1982 1986 1990

Anm: Finansdepartementcts prognas för 199! och 1992 enligt alternativ ]. Källor: Riksbanken och finansdcpartementet.

Bytesbalansen har gradvis försämrats under de senaste fem åren. För- utom en negativ trend för handelsbalansen förklaras förloppet i huvudsak av utvecklingen av resevalutanettot och avkastningen på kapital. Ett väx- ande bytesbalansunderskott samt de omfattande direktinvesteringarna och portföljplaceringama utomlands för med sig en upplåning vars räntekost- nader belastar bytesbalansen. Speciellt efter valutaavregleringen har utlandsinvesteringarna ökat kraftigt.

Det finns skäl att anta att den här utvecklingen i stora drag fortsätter under 1991 och 1992. Troligen kommer dock ökningstakten för utlands- investeringama att dämpas något, särskilt om det inhemska investerings—

klimatet kan förbättras till följd av låga löneökningar. Skuldstockama är ändå så stora att räntebelastningen blir aVSevärd. Ar 1992 beräknas underskottet i bytesbalansen uppgå till ca 4% av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

1989 1990 1991 . 1992

Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Disponibcl inkomst (%) 1,9 3,5 1,7 2,4 2,3 2,6 Sparkvot (nivå, %) -4,3 -0,8 0,3 0,6 1,6 2,0 lndustriproduktion (%) 1,2 -2,0 -l,0 -2,0 1,8 0,5 Arbetslöshet (nivå, %) 1,4 1,5 2,2 2,5 2,7 3,4 Handelsbalans (mdr. kr.) 14,6 13,4 9,1 10,1 13,7 12,6 Bytesbalans (mdr. kr.) -l9,7 -33.l -48,8 -50,9 -58,6 -63,2 (% av BNP) -l,6 -2,4 -3,4 -3,5 -3,9 -4,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt tinansdepartementet

Arbetsmarknaden

Den överhettning som rått på arbetsmarknaden under flera år dämpades under loppet av 1990. Tecknen på avmattning blev allt starkare. Antalet varsel ökade gradvis och låg i genomsnitt under året på 1983 års nivå. Anmälningama om nya lediga platser minskade kraftigt. Arbetslösheten steg från 1,3% andra kvartalet 1990 till nära 2% under det fjärde. Bris- ten på yrkesarbetare inom industrin blev allt mindre kännbar.

I år och nästa år kommer arbetsmarknaden att fortsätta att försvagas och sysselsättningen vika. Arbetslösheten beräknas stiga till 2,2% 1991 i det första och till 2,5% i det andra prognosaltemativet. Motsvarande siffror för 1992 beräknas bli 2,7 respektive 3,4%. Uppgången av arbets- lösheten motverkas av att utbudet av arbetskraft stiger allt långsammare och att medelarbetstiden går ned något 1991. Dessutom väntas produk- tivitetsutvecklingen bli relativt svag 1991, medan det kan ske en uppgång under 1992 till följd av att företagen i allt mindre utsträckning håller kvar arbetskraft i ett sent skede av konjunktumedgången.

Finansiellt sparande

Det samlade finansiella sparandet i ekonomin har under flera år försäm- rats, vilket visar sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Det inhem- ska sparandet har varit otillräckligt för att finansiera investeringarna. Sparandeunderskottet väntas stiga under prognosperioden.

Efter att ha uppgått till hela S% av BNP 1989, minskade överskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande förra året. Nedgången vän- tas fortsätta i år och nästa år. Fortfarande är det dock frågan om ett be— tydande överskott, som 1992 väntas uppgå till ca 3 % av BNP. Kommu- nernas finansiella situation förbättras 1991 och 1992 p.g.a. den tvååriga eftersläpningen av utbetalningar av kommunalskatt i kombination med den förutsedda dämpningen av löneökningstakten.

HushållssParandet har varit kraftigt nedpressat under några år, men en uppgång är på väg. Ökningen väntas dock inte bli av den omfattningen att det kan vända trenden för det totala sparandet i ekonomin. Företa- gens finansiella sparande hölls tillbaka under främst 1989 av omfattande investeringar, men därefter i allt högre grad av fallande lönsamhet. San- nolikt fortsätter resultatförsämringen under 1991 , varför företagens finan- siella situation urholkas ytterligare.

Tabell l:6 Finansiellt sparande Miljarder kr., löpande priser

1989 1990 1991 1992 Alt. ] Alt.2 Alt. ] Alt.2 Offentlig sektor 64,0 55,0 52,3 53,0 47,0 44,5 Hushåll -29,5 -10,7 0,5 2,4 12,0 16,4 Företag -54,2 -77,5 -100,6 -106,3 -117,6 -124,1 Bytesbalans -l9,7 -33,1 48,8 -50,9 -58,6 -63,2 Andel av BNP -l ,6 -2,4 -3,4 -3,5 -3,9 -4,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och fmansdepar- tementet

Kapitalmarknaden

Räntorna steg under 1990 betydligt mer i Sverige än i omvärlden. De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin skapade oro på de finan- siella marknaderna. Betydande utflöde av valuta ägde rum vid två till- fällen. Ett sådant tillfälle var i februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken och den korta räntan steg. Efter att överenskommelse hade träffats i riksdagen om den ekonomiska politiken stabiliserades läget. I oktober inträffade ett betydande valutautflöde, som förde med sig en fömyad uppgång av den korta räntan. Sedan regeringen presenterat ett åtgärdspaket med struktu- rella reformer och neddragning av statsutgiftema gick räntorna ned igen.

Tillsammans med skattereformen och konjunkturavmattningen har de stigande räntorna bidragit till att utlåningen i svenska kronor minskat påtagligt, både till hushåll och företag. Däremot har främst företagen ökat sin kortfristiga upplåning iutlandet. Ränteuppgången har bidragit till att fastighets- och aktiemarknadema pressats och att likviditets- och soliditetsproblemen för vissa finansbolag blivit akuta. Bankerna har fått vidkännas kraftigt stigande kreditförluster. En allt striktare kreditprövning kan väntas framöver. Därmed pågår en faktisk åtstramning av kredit- marknaden.

Den internationella konjunkturen försvagades under 1990. BNP- tillväxten i industriländema sammantagna uppgick till ca 2,5 % , vilket är den långsammaste expansionen sedan 1982. Det var framför allt i Nordamerika, Storbritannien, Finland och Sverige som aktiviteten mattades, men även i länder som Frankrike och Italien dämpades tillväxten. I främst Japan och Tyskland fortsatte däremot ekonomierna att expandera kraftigt.

För OECD totalt visade tillväxten tecken på att bromsas upp redan före konflikten vid Persiska viken. Det högre oljepriset medför en ytterligare dämpning av tillväxten samt en uppgång av inflationen. För 1991 bedöms tillväxten fortsätta mattas av till knappt 2%, för att därefter öka till inte fullt 2,5% 1992. Inflationen beräknas uppgå till ca 5,5% 1991 och 4,5% 1992. Bedömningarna baseras på ett tekniskt antagande om att oljepriset ligger kvar på ca 27 dollar per fat under prognosperioden.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1989 1990 1991 1992 OECD- områdets totala BNP i %1

De sju stora länderna Förenta stalcrna 37,0 2,5 1 1/2 1 1/2 Japan 15,4 4,9 5 3/4 4 1/4 4 Tyskland 10,1 3.9 4 1/2 3 2 3/4 Frankrike 8,4 3,8 2 1/2 2 1/2 2 3/4 Storbritannien 7,1 2,2 1 1/2 1 1 3/4 Italien 5,9 3,2 2 3/4 2 1/2 2 3/4 Canada 3,6 3,0 1 1/4 1 1/4 2 1/4 Norden Danmark 0,9 1,4 3/4 1 114 1 3/4 Finland 0,7 5.2 2 0 1 1/4 Norge 0,8 1,2 2 2 1/2 1_3/4 Sverige 1,6 2.1 1 _1/42 1— Norden3 2.4 2.5 1 1/2 1 1/4 1 1/2 OECD-Europa 44,0 3,5 2 3/4 2 1/4 2 1/2 OECD-totalt 3,3 2 1/2 1 314 2 1/4

i 1987 års BNP ;Alternativ 1, timlöneökning S% 1991, 3% 1992 Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdcpartcmentct.

Den strama penningpolitik som förts i ett flertal länder sedan våren 1988 har - i kombination med sänkt lönsamhet i näringslivet och kreditåtstramning från bankerna - medfört att investeringarna dämpats påtagligt i flera industriländer. Även den privata konsumtionen har över lag saktat av. I Japan och Tyskland fortsatte dock investeringarna och den privata konsumtionen att öka starkt.

Oljeprisuppgången efter Iraks invasion av Kuwait har på ett påtagligt sätt förändrat förutsättningarna för den internationella ekonomin. Flera faktorer talar emellertid för att effekterna av den senaste oljeprisupp- gången blir betydligt lindrigare än som var fallet vid oljeprishöjningama på l970-ta1et. Energi- och oljekonsumtionen i industriländerna har minskat, energianvändningen är mer flexibel och lagren är större. Dessutom är den nuvarande prisuppgången betydligt lägre än vid motsvarande tillfällen på 1970-talet. Ett uppdämpt konsumtionsbehov i de oljeexporterande länderna medför vidare att många OPEC-länder relativt snabbt kan väntas använda de ökade exportintäkterna. Därför behöver den totala globala efterfrågan inte dämpas fullt så mycket som var fallet på 1970-talet. Effekterna av en oljeprisuppgång beror också i hög grad på vilken ekonomisk politik som förs, och här har viktiga erfarenheter vunnits av misstag som begicks under 1970-talet.

Diagram 2:1 Oliepris', realt2 och nominellt 1970-1990 (sept.) Dollar/fat

avser september

1970197219741976197819801982198419861988199?

1 1970- nov 1986 Arabian Light dec 1986 - sept 1990 Dubai. ' Dellaterat med konsumentprisindex för Förenta Staterna. Källor. Internationella valutafonden, statens pris- och konkurrensvcrk samt finansdepartementct .

Inflationen, som varit relativt stabil under första halvåret 1990, steg under andra halvåret främst p.g.a. att det högre oljepriset började slå igenom i konsumentledet. I genomsnitt ökade konsumentprisema med 5 % i OECD-länderna förra året. Relativt höga löneökningar samt dämpad produktivitetstillväxt medförde dock att även den underliggande inflationen (d.v.s. priserna exklusive livsmedel och energi) ökade under loppet av 1990.

Penningpolitiken var under 1990 fortsatt inriktad på att dämpa in- flationen. Under senare delen av året skiljde sig dock penningpolitikens inriktning beroende på var i konjunkturcykeln länderna befann sig. 1

Förenta staterna lades således penningpolitiken om i mindre restriktiv riktning, samtidigt som den stramades åt i Japan och Tyskland. Den tidigare positiva ränteskillnaden till förmån för dollarn eliminerades, vilket i kombination med den svagare amerikanska ekonomin bidrog till att dollarn föll. Ytterligare en konsekvens av denna utveckling var att internationella portföljplacerare i allt större utsträckning övergav den amerikanska marknaden till förmån för Japan och Västeuropa. Exempel— vis har de japanska investeringarna i amerikanska räntebärande papper - som tidigare finansierade mellan 1/2 och l/3 av de amerikanska budget- underskotten - vänt från ett stort inflöde till ett utflöde under 1990.

Aktiekurserna föll i ett flertal OECD-länder under 1990. Utvecklingen var särskilt markerad i Japan där aktierna gick ned med ca 40 %. Den vikande börsutvecklingen reflekterar inte enbart den ökade osäkerheten till följd av Gulf-krisen. Även den svagare amerikanska ekonomin, problem i den finansiella sektorn och lägre lönsamhet i industrin. ökade räntor i Japan samt osäkerhet om kostnaderna för den tyska återföre- ningen har bidragit till att aktiekurserna fallit.

I år väntas tillväxten fortsätta att mattas. Försämrade bytesförhållanden p.g.a. ökade oljepriser dämpar realinkomster och efterfrågan. Samtidigt ökar inflationen vilket medför att penningpolitiken kan förväntas bli fortsatt stram. Även finanspolitiken är restriktiv i flera av de större industriländema. Fortsatt stark draghjälp från Japan och Kontinental- europa - främst Tyskland - väntas leda till att tillväxten återhämtar sig i Nordamerika och Storbritannien 1992. Ett viktigt bidrag till detta är att de negativa effekterna av oljeprisuppgången antas ha klingat av från utgången av 1991.

Den ekonomiska expansionen i Förenta staterna väntas fortsätta att sakta av i år. Det är främst en mycket svag ökning av den privata konsumtionen och fallande investeringar som bidrar till avmattningen. Under senare delen av året och under 1992 bedöms tillväxten åter öka - främst ledd av exporten, som gynnas av såväl den svaga dollarn som stark efterfrågan i Japan och Tyskland. Den fortsatt höga tillväxten i Japan drivs främst av den privata konsumtionen. Den åtstramning av penningpolitiken som skett - med åtföljande högre räntor och kraftiga börsfall - verkar genom dämpade investeringar återhållande på tillväxten, vilken dock i en internationell jämförelse förblir hög. Även i Tyskland driver den inhemska efterfrågan på tillväxten. Den privata konsumtionen har under 1990 gynnats av skattesänkningar och av den starka efterfrågan från östra delen av landet. Importen väntas därför öka kraftigt samtidigt som exporten missgynnas av den tidigare apprecieringen av D-marken och av en svag efterfrågan i viktiga exportländer. Sannolikt dämpas tillväxten i Tyskland dels av kapacitetsskäl, dels som en följd av en stram ekonomisk politik för att begränsa de inflationseffekter som samman- hänger med kostnaderna för återföreningen.

Inflationen i OECD-området förutses öka till ca 5 1/2% i år, jämfört med ca 5 % 1990. Drivande krafter bakom prisuppgången är inte enbart effekterna av det ökade oljepriset utan även en fortsatt svag produktivi- tetstillväxt. Nästa år väntas inflationen sjunka till 4 l/2%, beroende på

att effekterna av det högre oljepriset avtar, samtidigt som en stigande arbetslöshet leder till en mer dämpad löneutveckling.

Tabell 2:2 Konsumentprisemas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

1989

De sju stora länderna Förenta staterna 4,8 Japan 2 ,3 Tyskland 2 ,8 Frankrike 3 ,6 Storbritannien 7 , 8 ltal ien 6 Canada 4 ,7 Norden Danmark 4 ,8 Finland 6 ,6 Norge 4 ,6 Sverige 6,5 No rden2 5 .3 OECD—Europa 4,7 OECD-totalt 4,4

1990

5 1/2 3 3 1/4 3 l/4 9 3/4 6 l/4 4

3 6 4 10 1/2 4 1/4 5 1/4

5

lAltcrnativ 1, timlöneökning 5% 1991, 3% 1992 2 Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartemenlct

Arbetslösheten inom OECD-området fortsatte att falla 1990, dock i en avtagande takt. Samtidigt stagnerade sysselsättningstillväxten. Avmatt- ningen väntas leda till att sysselsättningstillväxten förblir svag. Arbets- kraftsutbudet bedöms samtidigt dämpas, men i mindre omfattning. Arbetslösheten beräknas öka från drygt 6 procent förra året till ca 7 procent 1992.

Tabell 2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt. standardiserade definitioner

1987 Förenta staterna 6.1 Japan 2,8 Tyskland 6.2 Frankrike 10,5 Storbritannien 10,2 Danmark 7,8 Finland 5.0 Norge 2.1 Sverige l,9 OECD-Europa lO OECD-totalt 7,3

Källor: OECD och finansdcpartementet

l988

ex 0 _WAPOOOOONIJUI Nl #— mromqwo—mn

».

l991

6 1/2 3 l/2 3 3/4 3 3/4 7 1/4 7 6 1/4

31/4

. 6

4 1/2 9 3/4l

4 1/2 5 l/4 5 1/2

1989

ex oo --:—w_xoanou-nm N ax &»QAMAMMWIQ

%

1992

2 3/4 3 3/4 3 l/4 6 1/2 6 1/2 4 1/2

3 1/2

31

4 1/2 4 V:! 4 112

1990

ex en _mwpoourom '— t») U'v—UIONOOw—J—

4

De externa obalansema mellan de tre största ekonomierna fortsatte att reduceras under 1990. En svag inhemsk efterfrågan i Förenta staterna och en stark tillväxt i Japan och Tyskland - tillsammans med den tidigare nedgången av dollarn mot yenen och D-marken - talar för att anpass— ningen fortsätter i gynnsam riktning i år och nästa år.

Tabell 2:4 Bytesbalanser i vissa OECD-länder Procent av BNP

1986 1987 1988 1989 1990 Förenta staterna -3 ,3 -3.2 -2,6 -2,1 - l ,7 Japan 4,4 3,6 2,8 2,0 1,5 Tyskland 4,4 ,0 4,2 4,6 4,0 Storbritannien 0 -0,8 -3,l -3,7 -3 3

Källor: OECD och tinansdepartementct

Det största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till olje— prisutvecklingen och dess effekter på världsekonomin. En utvidgning av konflikten vid Persiska viken skulle sannolikt leda till kraftigt höjda oljepriser, vilket inte enbart skulle ge direkta effekter på priser, räntor, bytesförhållanden och inkomster, utan även mer indirekta och svårkvanti— fierade effekter. Fallande aktiekurser med åtföljande förmögenhets- effekter och följdverkningar på hushållens konsumtion och företagens finansieringskostnader och investeringsvilja är exempel på detta. Oro på övriga finansiella marknader kan också inträffa. En annan risk är att den ekonomiska politiken inte förs med tillräcklig stramhet, och att olje— prishöjningama leder till att inflationen genom en pris-llönespiral permanentas på en högre nivå. Därmed kan det uppstå ett behov av en kraftig ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede med negativa effekter på produktion och sysselsättning. För att kompensera produk- tionsbortfallet från Irak och Kuwait krävs att alla tillgängliga produktions— resurser i övriga oljeproducerande länder utnyttjas. Produktionsstömingar kan därför leda till att oljepriset stiger kraftigt under begränsade perioder.

Ytterligare ett osäkerhetsmoment rör svagheter i det finansiella systemet. Detta gäller framför allt i Förenta staterna och Japan, och kan komma till uttryck i att kreditgivningen från bankerna dämpas ytterligare, vilket påverkar privat konsumtion och investeringar.

Det är framför allt den redan svaga amerikanska ekonomin som sannolikt skulle drabbas värst om ovanstående riskfaktorer utlöses.

Ett annat osäkerhetsmoment i bedömningen gäller effektema av den tyska återföreningen. Då flera av OECD-ländema - särskilt Tyskland - f.n. har ett högt kapacitetsutnyttjande, kan den ökade efterfrågan från det tidigare Östtyskland samt den tyska budgetförsvagningen som orsakas av finansieringen av återföreningen leda till en ytterligare press uppåt på priser, löner och räntor. Detta skulle sannolikt i ett senare skede leda till en ekonomisk-politisk åtstramning. Övriga länder anslutna till växelkurs- samarbetet i det europeiska monetära systemet kan tvingas följa med i en sådan åtstramning.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1

Sammantagna innebär osäkerhetsfaktorerna att huvudscenariet — d.v.s. att en fortsatt stark tillväxt i Japan och Tyskland bidrar till en relativt snabb återhämtning av tillväxten i de anglosaxiska länderna - kan kullkastas. Det kan heller inte- uteslutas att den svaga ekonomiska tillväxten i de anglosaxiska länderna sprider sig ytterligare och rent av kan dra med sig de länder som f.n. gynnas av en god tillväxt med resultatet att den nuvarande internationella avmattningen övergår i en längre och mer uttalad lågkonjunktur.

2.2. Länderöversikter

Förenta staterna

I Förenta staterna har en dämpning av ekonomin ägt rum sedan konjunk- turtoppen i början av 1988. Under 1990 accentuerades avmattningen och tillväxten stannade på ca 1%. Samtidigt steg inflationen och uppgick till 5,5% i genomsnitt för året. Oljeprisuppgången och problem i den finansiella sektorn har Ökat risken för en lågkonjunktur. Avmattningen förutses fortsätta ett tag framöver, men en regelrätt lågkonjunktur bör dock kunna undvikas. Aktiviteten väntas ta fart igen från slutet av innevarande år.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer att fortsätta försvagas ytterligare en tid. Under hösten förra året föll industriproduktionen, kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen. Färre bostadsbyggen på- börjades och detaljhandelsförsäljningen mattades. Samtidigt steg både arbetslösheten och inflationen. '

Andra faktorer talar för att nedgången kan bli både längre och djupare än vad som förutses i grundprognosen. Den privata konsumtionen kommer knappast - som i början av 1980-talet - att kunna ge en kraftig injektion till ekonomin. En långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög inflation verkar dämpande på de reala inkomsterna. Kreditfinansierad konsumtion hålls tillbaka dels därför att hushållens förmögenhet inte längre stiger lika snabbt som tidigare, dels p.g.a. de svårigheter som banksystemet befinner sig i. Det är heller inte uteslutet att oljeprisuppgången och bankernas mer restriktiva utlåning får större effekter även för företagens investeringar än vad som förutses i huvud- prognosen.

Skulle en lågkonjunktur inträffa föreligger begränsade möjligheter att med hjälp av den ekonomiska politiken få fart på ekonomin. Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har lättat på penning- politiken i olika steg sedan våren 1989. Risk för fortsatt hög inflation och stigande räntor i omvärlden gör det i ett sådant läge är svårare att ytterligare sänka de amerikanska räntorna.

Inte heller finanspolitiken kommer att kunna användas för att stimulera ekonomin. Efter att budgetunderskottet hade ökat dramatiskt under första hälften av 1990, kom administrationen och kongressen i oktober överens om att skära ned underskottet med 43 miljarder dollar innevarande budgetår och den närmaste femårsperioden med sammantaget närmare 500 miljarder dollar. Nedskämingama i budgeten innebär en viss

Bil. 1.1

åtstramning av finanspolitiken 1991 och 1992. En omläggning av budgetpolitiken i expansiv riktning skulle dessutom snarare kunna få en återhållande inverkan på ekonomin genom potentiellt negativa effekter på inflation och räntor.

Det finns emellertid också positiva faktorer med i bilden som gör att ekonomin kan väntas undvika en lågkonjunkur. För det första har det inte byggts upp ofrivilliga lager, vilket varit regel före tidigare lågkonjunk- turer. För det andra fortsätter efterfrågan att expandera i omvärlden varför exporten kan väntas hålla uppe tillväxten. Försvagningen av dollarn under 1989_och framför allt 1990 innebär att de amerikanska producenterna nu är mycket konkurrenskraftiga och därför kan väntas ta marknadsandelar på andra länders bekostnad.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 1/2% i år och 1 1/2% nästa år. Att nedgången väntas bli kortvarig innebär samtidigt att inflationen förutses förbli på en relativt hög nivå. Inflationen föruses stiga till 6 1/2% i år för att åter sjunka till ca 5% 1992.

Japan

BNP ökade förra året med närmare 6% i Japan - den kraftigaste till— växten sedan 1973. Det var fortsatt den inhemska efterfrågan som har upp tillväxten. Den långa expansionsfasen har medfört att överhett- ningstendensema i ekonomin tilltagit. Brist på arbetskraft har åtföljts av ett ökat löne- och pristryck. Inflationen steg till 3% 1990.

Inflationsimpulsema kommer inte enbart från det ansträngda läget på arbetsmarknaden, utan beror även på en kraftig ökning av penning- mängden, högt kapacitetsutnyttjande samt höjda oljepriser. Penning- politiken fortsatte att stramas åt under 1990 och både de korta och långa räntorna steg samtidigt som yenen stärktes mot dollarn.

Exporten fortsatte att dämpas förra året främst beroende på inhemska utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad produktion. Samtidigt har den starka inhemska efterfrågan lett till en kraftig importökning. Som ett resultat fortsatte bytesbalansöverskottet att reduceras.

De japanska myndigheterna har klargjort att man inte kommer att lätta på penningpolitiken så lange inflationstrycket 1 ekonomin består. Även finanspolitiken, som under en rad år varit inriktad på att konsolidera de statliga finanserna, kan väntas förbli restriktiv.

Även under 1991 och 1992 kan den inhemska efterfrågan väntas utgöra motorn i expansionen. Tyngdpunkten i efterfrågetillväxten förskjuts från investeringar till privat konsumtion, som stimuleras av en god löneut- veckling och stigande sysselsättning. Investeringsenkäter visar på en relativt kraftig neddragning av investeringarna för i år. Orsaken till detta är att det högre ränteläget och de fallande aktiekurserna medfört att finansieringskostnadema för investeringar ökat kraftigt.

Sammantaget förutses tillväxten dämpas till 4 l/4% i år och ca 4% 1992. De ökade oljeprisema och fortsatta relativt höga löneökningar medverkar till att inflationen troligen stiger till ca 3,5% 1991, för att därefter dämpas 'till ungefär 3% 1992.

Den största risken i prognosen för den japanska ekonomin gäller utvecklingen på aktiemarknaden samt för mark- och fastighetsprisema. Aktiekurserna föll med ca 40 % under 1990. En eVentuell ytterligare penningpolitisk åtstramning med åtföljande fallande aktiekurser skulle kunna leda till en drastisk neddragning av företagens investeringar. Om mark- och fastighetsprisema - som under 1990 var relativt stabila - skulle sjunka kraftigt, kan det leda till allvarliga konsekvenser för de japanska bankerna som har stora utestående krediter med säkerhet i mycket högt värderade tillgångar av detta slag. En sådan utveckling skulle inte enbart riskera att leda till en kraftig kreditåtstramning på hemmamarknaden med åtföljande lägre tillväxt, utan kunde även försvåra för de stora japanska bankerna att fortsättningsvis bidra till finansieringen av det amerikanska budgetunderskottet.

Västeuropa

BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till knappt 3 % 1990. Tyskland fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den fortsatta ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras även av förverkligandet av E65 inre marknad och den vidare integrationen mellan EFTA och EG. Särskilt investeringarna kommer därvid att vara en viktig drivkraft. De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas också av återföreningen mellan de båda tyska staterna. Systemskiftet i det tidigare Östtyskland kommer på kort sikt att leda till en minskad produktion och sysselsättning. Samtidigt kan emellertid den samlade efterfrågan - för såväl konsumtions- som investeringsändamål - förväntas öka kraftigt. Detta kommer särskilt den västra delen av Tyskland tillgodo, men kan även gynna övriga europeiska länder.

I Tyskland' fortsatte produktionen att öka i en snabb takt under 1990. För helåret 1990 beräknas den ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca 4 l/2%. Detta innebär att 1990 var det åttonde året av obruten expan- sion. Det är f.n. den inhemska efterfrågan som driver på tillväxten. Den privata konsumtionen har stimulerats av de skattesänkningar som ägde rum i början av 1990, men även den starka efterfrågan från östra delen av landet har bidragit. Trots en kraftig invandring från det forna

Östtyskland, samt Östeuropa i övrigt, har arbetslösheten fortsatt att sjunka. Hösten 1990 uppgick den till drygt 6%, vilket är den lägsta siffran sedan 1972.

Inflationen var fram till sommaren 1990 mycket låg tack vare pressade råvarupriser och en uppvärderad D-mark. Oljeprishöjningen tillsammans med högre löner spädde emellertid på inflationen under hösten.

Importen ökade under 1990, vilket tillsammans med en vikande export till viktiga länder som Förenta staterna och Storbritannien, medförde att bytesbalansöverskottet minskade väsentligt. Det uppgick för 1990 till motsvarande 4% av BNP.

l Nedanstående prognos är för det tidigare Västtyskland. Siffror för bytesbalans samt budget representerar emellertid hela Tyskland.

Konjunkturindikatorer för senare delen av 1990 pekar på att expan- sionen kommer att hålla i sig i Tyskland. Industriproduktionen har fortsatt att öka i en snabb takt och kapacitetsutnyttjandet är det högsta på 20 år. Företagens förväntningar om framtiden är fortfarande positiva.

Penningpolitiken har under 1990 varit inriktad på att förhindra en ökning av inflationen. Under våren 1990 ledde diskussionerna om valutaunionen mellan de båda tyska staterna till att inflationsförvänt- ningarna steg. Detta bidrog till en ökning av de långa räntorna. Även de korta råntoma har stigit under de senaste månaderna, och i början av november 1990 höj de Bundesbank Lombard-räntan till 8.5 %. Delvis som ett resultat av den strama penningpolitiken i Tyskland är D—marken nu en av de starkaste valutorna inom det europeiska monetära systemet (EMS).

Den tyska återföreningen har budgetmässigt visat sig bli betydligt dyrare än vad regeringen i Bonn räknade med från början. Det totala offentliga kreditbehovet i Tyskland beräknas i år bli 140 miljarder DM. Som ett resultat av detta väntas penningpolitiken förbli stram under prognosperioden. En finanspolitisk åtstramning i syfte att begränsa upplåningsbehovet kan inte uteslutas.

Den ekonomiska tillväxten väntas mattas av till ca 3 % 1991 och något lägre 1992. Under prognosperioden förutses främst den inhemska efterfrågan driva på BNP-tillväxten. Den starka efterfrågan från östra Tyskland riktas även fortsättningsvis mot främst det forna Västtyskland. Inflationstakten kommer sannolikt att tillta något under prognosperioden. Det starka efterfrågetrycket samt ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i västra Tyskland väntas hålla i sig. Konsumentprisema förutses öka med inte fullt 4% både 1991 och 1992.

Tillväxten i Frankrike dämpades 1990 och uppgick till drygt 2,5%. Det är främst exporten som bidragit till avmattningen. Inhemska efterfrågan ökade snabbare än BNP, vilket medverkade till en stark uppgång av importen. Det är särskilt en fortsatt hög investeringstakt i näringslivet och en stark ökning av privat konsumtion som bidrar till efterfrågetillväxten. Konsumentprisema steg med drygt 3%, och arbets- lösheten uppgick till ca 9% förra året.

Penningpolitiken var fortsatt stram under 1990 medan finanspolitiken var neutral. Inga större förändringar väntas i den ekonomiska politiken under prognosperioden.

Den ekonomiska tillväxten beräknas uppgå till ca 2 1/2% både 1991 och 1992. Reallönema och sysselsättningen förutses fortsätta att öka om än i avtagande takt. Samtidigt väntas hushållens sparkvot sjunka. Privat konsumtion tillsammans med näringlivets investeringar bedöms också under 1991 och 1992 bära upp efterfrågetillväxten. Industrin kan under prognosperioden få problem med konkurrenskraften med förluster av marknadsandelar som konsekvens. Utrikeshandeln förutses därför inverka negativt på BNP-tillväxten.

Som en följd av oljeprisuppgången beräknas konsumentprisema öka med knappt 4% 1991. Nästa år väntas inflationen uppgå till drygt 3%.

Den ekonomiska tillväxten i Storbritannien dämpades under 1990, och uppgick för helåret till ca 1,5 %. Under första halvåret i fjol var tillväxten

Bil. 1.1

alltjämt hög, främst till följd av en stark ökning av exporten och den privata konsumtionen. Den avmattning som inträdde under sommaren och framför allt hösten 1990, hänger samman med den strama penningpolitik som förts sedan 1988 i syfte att få ned inflationen. Konsumentprisema steg med ca 10% 1990. Arbetslösheten ökade något under senare delen av förra året och uppgick under hösten till knappt 6%.

Sedan spekulationer om ett brittiskt inträde i växelkursmekanismen i EMS tagit fart under våren 1990 apprecierades pundet kraftigt. Till— sammans med en fortsatt snabb uppgång av enhetsarbetskostnadema, höga räntor och oljeprisstegringama bidrog detta till att den saudade produktionen föll under andra halvåret. På efterfrågesidan var nedgången i privata investeringar och lagren mest markerad. Det största fallet i investeringar skedde inom byggsektorn. Penningmängdstillväxten avtog under 1990. Såväl handels— som bytesbalansunderskottet reducerades under fjolåret tack vare en kraftig ökning av exporten samtidigt som bytesförhållandet utvecklades gynnsamt.

Under fjolåret var penningpolitiken stram även om basräntan i oktober sänktes med en procentenhet, till 14%, i samband med pundets inträde i växelkursmekanismen i EMS. Finanspolitiken var i stort sett neutral. Inga större förändringar i den ekonomiska politiken förväntas ske under prognosperioden.

Ledande konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling i ekonomin den närmaste tiden. Tillväxten kan dock - främst genom ökad export och stigande investeringar - beräknas skjuta fart under senare delen av 1991 och under 1992. Sammantaget bedöms BNP öka med ca 1% 1991 och knappt 2% 1992. Inflationen väntas uppgå till 7 respektive 6 1/2% de båda åren.

Östeuropa

Händelserna i Öst- och Centraleuropa under hösten och vintern 1989- 1990 utgör grunden för en ny ekonomisk era. På sikt torde systemskiftet i regionen medföra en betydande källa till ekonomisk tillväxt och expansion i västvärldens ekonomier, särskilt de europeiska.

Under 1990 har demokratiska val hållits i flertalet av de foma kommuniststaterna, med undantag av Sovjetunionen och Albanien. Den politiska situationen är emellertid fortfarande labil. att döma av det förändrade läget i Polen och Bulgarien. Alla stater har dock uttalat sig för en övergång till ett marknadsekonomiskt system. De initiala stegen i reformeringen av Öst-och Centraleuropa har också inletts under 1990. Viktiga inslag i denna process är makroekonomisk stabilisering i samband med pris-, handels— och valutaliberalisering. Omfattande program för decentraliserat beslutsfattande och privatisering av såväl små som stora företag har i några fall påbörjats. De ekonomiska utsikterna för de närmaste åren är emellertid fortsatt mörka.

BNP föll markant i Öst- och Centraleuropa under 1990. Preliminära siffror tyder på en nedgång med 10. 15 och 20% i Bulgarien. Rumänien respektive Polen. Nedgången har varit mindre i Tjeckoslovakien och

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1

Ungern. BNP i deSSa länder föll med ca 2%. Den ekonomiska tillbaka— gången väntas fortsätta även i år, dock inte lika kraftigt som 1990. Osäkerheten om utvecklingen i Sovjetunionen är stor, men sannolikt kommer nedgången ligga i skiktet mellan ovanstående grupper.

Det främsta hotet mot dessa ekonomier - undantaget Sovjetunionen - är på kort sikt effekterna av ändrade handelsarrangemang inom SEV- området och högre världsmarknadspriser på olja. Övergången till handel i konvertibel valuta 1 januari i år innebär en kraftig försämring av bytesförhållandet för de östeuropeiska länderna gentemot Sovjetunionen. Det högre oljepriset till följd av konflikten vid Persiska viken fördyrar dessutom energiimporten till de energiintensiva östeuropeiska länderna. Detta kommer att medföra stora påfrestningar på bytesbalansema - uppskattningsvis krävs 10-13 miljarder dollar för att täcka underskotten i år.

Norden

Den ekenomiska utvecklingen i de nordiska länderna har under de senaste åren präglats av lägre tillväxt än Västeuropa i övrigt. De närmaste två åren förstärks denna tendens, och BNP-tillväxten i Norden väntas bli knappt hälften av EG:s. Två olika förlopp kan särskiljas inom Norden, mellan å ena sidan Danmark och Norge - med låg men stigande tillväxt, låg inflation samt förbättrad extembalans - och å andra sidan Finland och Sverige med dämpad tillväxt, hög inflation och försämrad bytesbalans.

Efter flera år av svag eller fallande privat konsumtion och investerings— utveckling i Danmark och Norge finns nu tecken på en viss ökning av den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stannade förra året på 3/4% i Danmark och 1 1/4% i Fastlands-Norge. I båda länderna bidrar utrikes- handeln positivt till produktionsutvecklingen. Tillväxten förutses öka något i båda länderna under prognosperioden men arbetslösheten förblir oförändrat hög.

I Finland inträffade förra året en kraftig dämpning av den starka investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är att de höga räntoma fått större effekt än väntat. Tyngdpunkten i efter- frågeutvecklingen under prognosperioden förskjuts till exporten. Den tidigare starka exportutvecklingen kan emellertid samtidigt förutses mattas av. BNP väntas stagnera 1991 efter att ha ökat med ca 2% 1990. Arbetslösheten förutses stiga till 4,5% i år.

Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Norge, med konsumentprisökningar på 3-4% 1990. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande effektiv kronkurs och sänkta avgifter. Resultatet är en förbättring av den inter- nationella konkurrenskraften såväl förra året som i år.

1 Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i konkurrentländema, vilket bidragit till att försämra industrins konkurrens- kraft. Den finska inflationstakten har dock stabiliserats som en följd av dämpad efterfrågan och fallande bostadspriser. Konsumentprisema väntas

Prop. 1990/91:100 Bil. l.l

öka med ca 6 % i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det tvååriga s.k. Kallio-avtalet, som innebär låga nominella löneökningar fram t.o.m. l991. Förra året steg lönekostnaderna med 6%, vilket Försämrade landets kOnkunenskraft. I år väntas emellertid en förbättring då effekterna av stabiliseringsavtalet slår igenom.

I de nordiska länderna har genomgående förts en stram ekonomisk politik. I Norge och Finland får finanspolitiken i år en viss expansiv effekt, medan det i Danmark fortsatt bedrivs en stram finanspolitik för att förbättra extembalansen. En viktig målsättning för att på längre sikt lösa landets balansproblem är att hålla kostnadsutvecklingen i Danmark lägre än i omvärlden. För att få ner arbetslösheten eftersträvas dessutom strukturella förbättringar på arbetsmarknaden. I Norge innebär det reviderade budgetförslaget för 1991 att finanspolitiken ges en mer expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. Satsningen på sysselsätt- ningen ska dock ske utan en försämring för den konkurrensutsatta in- dustrin.

För att ytterligare betona vikten av en fortsatt låg pris- och kostnads- utveckling har den norska kronan ensidigt knutits till en ecu-korg, i förhållande till vilken kursen tillåts avvika med +/- 2,25 %. Den norska valutapolitiken har därigenom givits likartade tekniska förutsättningar som den danska, men utan de stödordningar som medlemskap i EMS ger.

I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i syfte att bromsa underskottet i bytesbalansen, begränsa inflationen och öka sparandet. Finanspolitiken har skapat ett betydande överskott i statsfinanserna, och budgetpolitiken kan väntas förbli restriktiv även i år och nästa år. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöj— ningen 1989 präglats av stramhet.

Den vändning till ett svagt överskott i bytesbalansen som Norge uppnådde 1989 förstärktes 1990 till ett överskott på 16 mdr NOK genom en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av det förbättrade bytesförhållandet som blivit följden av de höjda olje- priserna. Även Danmark har till följd av förbättrad konkurrenskraft en positiv utveckling av handels- och bytesbalansen. I Finland försämras bytesförhållandet, till följd av oförmånlig prisutveckling på olja och skogsprodukter, samtidigt som den tidigare omfattande handeln med Sovjetunionen fortsätter att minska. Detta leder sammantaget till att bytesbalansunderskottet stabiliseras kring 4 1/2% av BNP i år.

För 1992 förväntas Danmark och Norge få en fortsatt positiv utveck- ling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. En god exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 '3/4% i Danmark, medan försvagad nettoexport dämpar tillväxten i Norge till knappt 2%. I Finland väntas inflationen sjunka till 5 % 1992, och landet förutses få en måttlig, exportledd återhämtning av tillväxten.

Hänvisningar till S2-2

3.1. Exporten Marknadstillvätt

Under 1989 började den ovanligt långa perioden av högkonjunktur i om- världen dämpas. Därmed påverkades också Sveriges exportmarknadstill- växt. Under de två senaste åren har importökningen av bearbetade varor till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader sammanlagt minskat med två procentenheter 1 volym. Tillväxttakten för 1991 beräknas falla ytterligare, till 4, $%. Okningstakten" ar emellertid fortfarande stark jämfört med låg- konjunkturåren 1981-1982, då marknaden växte med knappt 1 % 1 genom- snitt per år.

Under 1989 och 1990 mattades tillväxten i USA och Storbritannien och den väntas bli ännu svagare under perioden fram till 1992. Under 1990 vek konjunkturen också i Finland och var relativt svag i Danmark. En . tredjedel av Sveriges totala varuexport går till ovan nämnda länder. En fortsatt god efterfrågan i f.d. Västtyskland samt från övriga viktiga exportmarknader som Norge, Frankrike, Holland, Belgien och sydost— asiatiska länder inklusive Japan, motverkar en kraftigare försämring av Sveriges exportmarknadstillväxt. Nya konkurrenter har emellertid ökat sina andelar på dessa marknader, vilket också gör att svenska företag fått allt svårare att hävda sig.

Tabell 3:1 Exportmarlmadstillvåxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring

1988 1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder 7,2 6,2 5,2 4,8 4,8 5,3 5,3 Totalt 8,1 6,8 5,6 5,2 5,2 5,8 5,8

Priser 14 OECD-länders ' 1,6 3.8 2.8 4,1 4,1 3,9 3,9 importpriscr, SEK Svenska exportpriser 5,0 6,1 2,5 3,2 3,8 3,3 3,6 Relativpris 3,3 2,2 -O,3 -O,9 -0,3 -0,6 -0,3 Marknadsandelar, volym 14 OECD—länder -4,1 -5,1 -3,8 -2,0 -2,9 -2,3 -3,2 Totalt -3,5 -4,8 -4,8 -2,3 -3,1 -2.0 -2,7

Exportvolym 14 OECD-länder 2,8 ,8 1,2 2,7 1,8 2,9 1,9

Totalt 4,3 1,7 0,6 2,8 2,0 3,7 2,9

Anm: Exportmarknadstillviixt avser en sammanvägning av importökningen av bear- betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdcpartementet.

Konflikten vid Persiska viken, och de högre oljepriser den medfört, PI'OP- 1990/911100 fördjupar konjunktumedgången i de oljeimporterande industriländerna. Osäkerheten om konfliktens varaktighet är stor, och en krigssituation skulle allvarligt förvärra konjunkturläget i omvärlden. Föreliggande be- dömning bygger inte på ett sådant antagande. En prognosförutsättning är att världskonjunkturen börjar vända uppåt redan under senare delen av 1991. '

Den försvagade tillväxten på viktiga exportmarknader förklarar till stor del varför svensk export av bearbetade varor mattades under 1990. Ex- portens varusammansättning var dessutom ogynnsam. Efterfrågan på bl.a. transportmedel och stål dämpades markant. Dessa varor utgör ca 20% av Sveriges totala varUexport. Råvaruexporten utvecklades också svagt. För pappersmassa minskade exporten både i värde och volym.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

Index 1980=1OO

110

105

95 90 Morknasondel 85 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källor: Konjunkturinstitutet och Gnansdepartementct.

Konkurrens/craft

Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländemas exportpriser i ungefär samma takt som de svenska räknat i gemensam valuta, ca 2 1/2%. För- utom en medveten strategi att hålla tillbaka exportprisema för att stärka sin konkurrenskraft gynnades de svenska exportföretagen av växelkursut- vecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med när- mare 2% under året till följd av, i första hand, dollams nedgång och D- markens uppgång. Däremot ledde relativprisökningama under åren 1984- 1989 till växande marknadsandelsförluster, som är svåra att åter-vinna på kort sikt. Högre priser än konkurrenterna får effekt under en följd av år. Industrins konkurrenskraft mäts vanligen med hjälp av timlönekostna- den dividerad med produktion per timme, d.v.s. arbetskostnaden per producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Vid jämförelser med and-

Bil. 1.1

ra länderna mäts industrins ULC i gemensam valuta för att även ta hän- syn till växelkursemas effekt på konkurrenskraften. Industrins relativa ULC mätt i svenska kronor minskade kraftigt i samband med devalve- ringama 1981 och 1982. Redan fr.o.m. 1984 steg emellertid de relativa enhetsarbetskostnadema, både till följd av snabbare löneökningstakt än i jämförelseländema och en långsammare produktivitetsökning, se diagram 3:2. Ett undantag var 1986 då kronans växelkurs effektivt dep- recierades med nära 5 %, vilket starkt bidrog till förbättringen av konkur- renskraften. 1990 passerades 1981 års nivå i relativ ULC.

Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och relativa produktivitet Index 1980=100

120

100 __..rodulkhvrflet 90 80 70 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källor: U.S Department of Labor, konjunkturinstitutet och frnansdcpartementct.

Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl. sociala avgifter) med drygt 10 1/2% och produktiviteten med 1/2%. Den svenska kronans effektiva depreciering, med nära 2 %, med förde emellertid att den relativa kostnadsutvecklingen begränsades till ca S% gentemot de viktigaste konkurrentländema.

Under 1991 beräknas skillnaden i kostnadsutveckling mot konkurrent- ländema minska. Produktiviteten ökar emellertid lika långsamt som året innan, med 1/2%. Framför allt minskar kostnadsskillnaden enligt prog- nosaltemativ 1, till knappt 2 procentenheter. Enligt alternativ 2 blir dif- ferensen dubbelt så stor. Den snabbare kostnadsutvecklingen medför att företagens lönsamhetsnedgång djupare. eftersom de väntas fortsätta att hålla nere sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft, se vi— dare kapitel 4.2.

Under 1992 väntas industrins negativa kostnadsutveckling relativt om- världen definitivt brytas. Produktiviteten beräknas öka ungefär lika snabbt som för konkurrentländema, medan de svenska lönekostnaderna stiger något långsammare i båda altemativen, med 3 % respektive 5 %. Jämförelrelseländemas ULC för industrin beräknas i gemensam valuta stiga med ca 3 % 1992 mot knappt 1% för industrin i Sverige, alternativt ca 2 1/2%.

Medan exportprisema hålls nere för att försvara marknadsandelarna utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället igenom på hem- mamarknadsprisema. Dessa har ökat märkbart snabbare än exportpriser- na. Hemmamarknadspriset för bearbetade varor steg med nära 6% i års— takt under 1990 mot drygt 3% för importpriserna (enligt producentpris— index). lndustrins orderingång från hemmamarknaden minskade relativt kraftigt under andra och tredje kvartalet. Importens andel av inhemsk varutillförsel växte svagt under första till tredje kvartalet 1990 jämfört med motsvarande period 1989.

Marknadsandelar och svensk export

Världsmarknaden för bearbetade varor växte med nära 7% 1989, medan svensk export av dessa varor ökade med knappt 2%. Därmed tappade Sverige nära S% av sina andelar av världsmarknaden. Under 1990 var andelsförlustema fortfarande stora, men beräknas minska markant under 1991 och 1992, främst till följd av den gynnsammare relativprisutveck- lingen. Under 1992 räknar vi dessutom med att konjunkturen vänder i omvärlden, och efterfrågan på för Sverige viktiga exportvaror återhämtar Slg.

Den totala varuexporten stagnerade mätt i fasta priser mellan 1989 och 1990. Volymen beräknas 1991 öka med 1,6% ialtemativ ] och med bara 1% i alternativ 2. I alternativ 1 för 1992 gynnas exporten ytterligare av relativt låga prisstegringar, som medför en exportökning för varor med drygt 3% i volym. [ höglönealtemativet växer exporten istället med ca 2 1/2% i fasta priser.

Exporten av pappersmassa minskade i både volym och värde under 1990. Exporten av papper steg svagt i värde, men var så gott som oför- ändrad i volym. Dessa produkter svarar för ca 15% av Sveriges varu— export och har därmed stor betydelse för de totala exportintäktema. Exportpriset på pappersmassa minskade med nära 9% 1990 men steg svagt, med drygt 2%, för papper och papp. Konkurrensen från främst de nordamerikanska producentema ökade på huvudmarknaden Västeuropa för dessa varor. Exportörema från främst Förenta staterna har stärkt sin konkurrenskraft till följd av dollarkursens nedgång under året.

Tabell 3:2 Export av varor

Mdr Volymutveckling kr. procent per år

Prisutveckling procent per år

1989 1990 1991 1992 1990 1991 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Bcarbctade varor 276,2 0,6 2,8 2,0 3,7 2,9 2,5 3,2 Fartyg 3,4 -1 1,5 -6,4 -6,4 0,0 0,0 5,7 5,5 Petroleumprodukter 8,1 -6,0 -4,8 -4,8 -1,2 -1,2 15,0 7,8 Ovriga råvaror 44,5 1,8 -2,4 -2,4 2,3 2,3 -2,4 -2.8 Summa varor 332,l 0,3 1.6 1,0 3,2 2,6 2,4 2,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartcmentet.

3,8

I.) IJQUI

y

5 8 8 3

1 992

Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Exporten av järn- och stål minskade också i både värde och volym under 1990. Priset på dessa produkter föll med drygt 8% från en ökning med ca 16% året innan. Stålindustrin drabbas nu av en allt svagare efter- frågan från exportmarknaden och väntas få fortsatta avsättningsproblem under 1991. Under 1992 förutses konjunkturen vända och utsikterna för stålverken ser därmed ljusare ut.

Exporten av verkstadsprodukter blev 1990 oförändrad jämfört med föregående år. Det gick särskilt dåligt för lastbilar och personbilar. Försämringen var också markant för metallvaror och elektriska produk— ter. Exporten av maskiner, som utgör ca 17% av den totala varuexpor- ten, var fortsatt relativt stark och växte ungefär lika mycket i värde under 1990 som 1989. Under 1991 väntas även exporten av maskiner avta, till följd av de avtagande maskininvesteringama i Sverige och omvärlden.

3.2. Importen

Tillväxten i varuimporten sjönk mycket markant under 1990. Från att ha ökat med 7% 1989 beräknas uppgången 1991 stanna vid knappt l%, Dämpningen av importen blev allt tydligare under loppet av 1990. Första halvåret steg importvolymen med ca 4% medan den föll med ca 3% under andra halvåret. Även priserna har stigit måttligt. Trots kraftiga prisökningar för råolja och petroleumprodukter under andra halvåret steg priserna totalt sett bara med 2 1/2% 1990.

Importen av bearbetade varor ökade, liksom varuimporten totalt, med knappt 1 % 1990. I första hand är det den avtagande investeringsaktivite- ten, men också den svaga exporten, som verkar dämpande på importen. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade med knappt 1%. Detta indikerar att de svenska producentemas marknadsandelar på hem- mamarknaden i stort sett var oförändrade 1990, trots att de inhemska producenterna höjt sina hemmamarknadspriser mer än importprisema. Det sänkta kapacitetsutnyttjandet i svensk industri torde ha medfört en minskad importbenägenhet. Dessutom kan den pressade konkurrenssitua- tionen på exportmarknadema ha medfört en ökad inriktning mot hemma— marknaden.

Råoljeimporten ökade under 1990 medan importen av petroleumpro- dukter minskade något jämfört med 1989. Fallande bensinförbrukning och minskad bränsleförbrukning i industrin bidrog till den låga importen av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror var i stort. sett oförändrad 1990 medan fartygsimporten sjönk något.

Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror försvagas ytterligare. I låglönealtemativet stagnerar den importvägda efterfrågan helt medan- den faller med ca 1 % i höglönealtemativet. Importprisema väntas utveck- las något svagare ån de inhemska producentprisema. Importen av bear- betade varor förutses därför bli något högre. I låglönealtemativet stiger den med knappt 1% medan den i höglönealtemativet blir oförändrad. Importen av petroleumprodukter väntas öka 1991. Dels återställs lagren efter neddragningen i höstas och dels ökar förbrukningen till föjd av att

Bil. l.l

vi utgår från normaltemperatur jämfört med det milda 1990. Totalt väntas varuimporten 1991 öka med 1,8% i alternativ 1 och med 1,3% i alter- nativ 2.

En viss uppgång av tillväxttakten för importen beräknas komma till stånd 1992. Denna ökning är helt häntörlig till bearbetade varor, främst genom att exporten, speciellt i låglönealtemativet, bidrar till en ökad importefterfrågan. I låglönealtemativet väntas också de importtunga maskininvesteringama stiga tämligen kraftigt. Importen av bearbetade varor väntas öka med 3,3% i detta alternativ. I höglönealtemativet blir uppgången svagare och beräknas stanna vid 2 l/2%. Övrig varuimport väntas i stora drag bli oförändrad från 1991 till 1992. Importuppgången för varor totalt skulle därmed bli svagare än för bearbetade varor 1992.

Tabell 3z3 Import av varor

Volymutveckling

1992 Alt.2 Alt. 1 Alt.2 , 3,6 4,0

:

Mdr Prisutveckling kr. procent per år procent per år 1989 1990 1991 1992 1990 1991 Alt. 1 Alt.2 Alt.l Alt.2 Alt. 1 Bearbetade varor 250,2 0,7 0,8 0,0 3,3 2,5 1,9 3,9 Fartyg 4,7 -2,9 62,1 62,1 0,0 0,0 4,0 3,9 Råolja 13,4 7,0 1,0 1,0 0,3 0,3 19,1 8,8 lfctrolcumprodulcter 9.4 -5,0 7,0 7,0 -2,0 -2,0 18,0 5,5 Ovriga råvaror 38,5 0,0 —O.2 -0,2 3,0 3,0 -2,8 3,2 Summa varor 3162 0,8 1,8 1,3 2,6 2,0 2,5 4,1

4 3 8 5 3 4

N lou-000»— N mixo:— QN (JIK/Iom ju N_Lion & Mmom

,

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartcmentet.

3.3. Bytesbalansen

De kraftiga oljeprishöjningama, som inleddes i samband med Iraks in- vasion av Kuwait i augusti 1990, började ge ett märkbart negativt bidrag till handelsbalansen först i oktober, då denna visade ett underskott på drygt 1 miljard kr. För helåret 1990 beräknas överskottet i handelsbalan- sen till 13,4 miljarder kr, drygt 1 miljard sämre än 1989. Förutom den relativt sett dyrare oljeimporten, förklaras försämringen i handelsbalansen av en långsammare exportvolymökning samt Sveriges ogynnsammare bytesförhållande (terms of trade). Den kraftiga dämpningen av importen motverkar en större försämring i handelsbalansen. Under 1991 beräknas överskottet i handelsbalansen krympa ytterligare, men förbättras 1992 till omkring 1990 års nivå.

Förutom utvecklingen i handelsbalansen bidrar nettot för räntebetal- ningar samt resevaluta till att försämra bytesbalansen. Underskottet i. räntenettot ökade med hela 14 miljarder kr. 1990, vilket var en följd av den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av direktinvesteringar i företag och fastigheter utomlands samt för köp av utländska aktier. Trots att direktinvesteringama under 1991 och 1992 sannolikt inte kommer att öka lika mycket som tidigare, utan ligga kvar

på ungefär 1990 års nivå, växer utlandsskulden kraftigt och därmed även räntenettot. Skuldstocken till utlandet ökar också i takt med det växande bytesbalansunderskottet. Den internationella räntenivån steg dessutom med ca en procentenhet 1990, vilket också ledde till större räntebetal— ningar.

Diagram 3:3 Sveriges "temrs of trade" - exportpris/importpris t.o.m. november 1990

Index januari 1985=100

130

120

100

90 1955 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Källa: SCB

Delvis som en följd av den växande skuldbördan väntas inte företagen fortsätta investera utomlands i lika stor omfattning som tidigare. Kon- iunktumedgången på viktiga avsättningsmarknader bidrar också till en försämrad likviditet inom vissa industriföretag, med lägre utlandsinveste- ringar som följd.

Avkastning på kapital i bytesbalansen försämras inte i takt med ränte- nettot eftersom företagens återinvesterade vinstmedel nu räknas in i stati- stiken. Dessa vinstmedel beräknas ha stigit markant under de senaste två åren och fortsätter att växa under 1991 och 1992, om än inte lika snabbt som under de närmast föregående åren.

Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinveste- ringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastig- heter utomlands brutto mer än fördubblades det året, till 12,4 miljarder kr. Övriga direktinvesteringar uppgick till drygt 40 miljarder kr. brutto. Fastighetsinvesteringama utomlands minskade sin andel av de totala direktinvesteringama utomlands under 1990. Tillverkningsindustrin ökade sin andel och mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar jämfört 1989. En stor del av detta förklaras av några stora svenska förvärv av utländska företag under året.

Bland tillverkningsindustrins direktinvesteringar utomlands 1990 kan bl.a. de svenska skogsföretagen STORAs och SCAs förvärv av den tyska industrigruppen Feldmiihle Nobel AG respektive den brittiska pappers- och förpackningstillverkaren Reedpack Limited nämnas. Dessa två för-

Prop. 1990/9l1100

Bil. l.l

värv uppgick till knappt 16 miljarder kr. respektive ca 10 miljarder kr., och är därmed bland de största förvärv som gjorts av svenska industri— företag under 1990. lnvesteringama skall i viss mån ses mot bakgrund av att företagen vill skapa en större industriell bas och stärka sina mark- nadspositioner. Det kan också innebära konkurrensfördelar att ha pro- duktion i olika länder. Det kan t.ex. bli lättare för företag att vinna order vid offentliga upphandlingar om företaget har produktion eller forskning i det land där upphandlingen äger rum. Ytterligare en drivkraft bakom en del svenska direktinvesteringar utomlands under senare år har varit en strävan hos svenska företag att öka sin närvaro inom den Europeiska Gemenskapen.

Diagram 3:4 Resevalntainkomster och utgifter

Miljarder kronor

5 utgifter

% inkomster

50

40

[[B resevaluianetto

1980 1952 1984» 1986 1958 1990 1992

Källa: Riksbanken

Vid sidan av avkastning på kapital är det resevalutanettot som nu för- sämrar bytesbalansen kraftigt. Nettot för resevaluta har under hela 1980- talet visat underskott. I samband med devalveringama 1981 och 1982 minskade underskottet något, men har därefter stadigt Ökat. Under 1990 försämrades resevalutanettot, med drygt 4 miljarder kr. Utvecklingen förklaras av en ovanligt svag inkomstökning från utländska resenärer i Sverige och fortsatt stora utgifter för utlandsresor från Sverige, se diagram 3:4. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra OECD-länder är sannolikt en starkt bidragande orsak till den negativa utvecklingen.

Antalet charterresenärer från Sverige minskade emellertid under 1990, med ca 3% (avser perioden januari-oktober), vilket tyder på att det är utgifter för annan typ av utlandsresande från Sverige som ökat. Enligt en undersökning av riksbanken 1990, svarar fritidsresenärer för 65% av resevalutautgiftema och affärsresenärema för resterande 35 %.

Resevalutautgiftema beräknas inte öka lika snabbt under 1991 som under 1990, vilket förklaras av en fortsatt relativt svag privat konsum-

tion. Resevalutainkomstema väntas minska i volym de närmaste två åren, bl.a. till följd av hög inflation även under 1991.

Underskottet i tjänstebalansen ökade till nära 11 miljarder kr. 1990. Försämringen förklaras främst av resevalutanettot. Underskottet i övriga tjänster minskade med ca 1 miljard då nettot för försäkringar, licenser och övriga tjänster förbättrades. Under de närmaste två åren beräknas nettot för övriga tjänster försämras med inemot 2 miljarder kr.

Tabell 3:4 Bytesbalans Miljarder kr.

1988

Bearbetadc varor

-—w

(>o-uto—

Råolja och petroleumprodukter Ovriga råvaror Fartyg Korrigeringspost llandelsbalans

Sjö fartnetto Ovriga transporter Rescval uta Ovriga t jänstcr

b'oq

N _?)

. .::—— ca.;— & hax'axo »| xl—l

J.. x! AWNOO

».

Tj änstebalans Avkastning på kapital - därav åtcrinvcsterade vinstmedel Transfereringar

.—

Bytesbalans Andel av BN P

og— bono

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

1989

—I»)

|—

. oo när—no & ___—arna '

u ...a-ho 'ax wwoooo

-13,1 12,5 -12,9 -19,7 -l,6

1990

_|»)

ha v--—-Oxoooo 000010—

.—

| _

L..—ro

| b)

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och frnansdepartcmcntet.

1991 Alt.l

33,3 -21,8 3,4 -4,8 -1,0

9,1

10,2 1,9 -22,0 -3,5 -13,4 -30,5 23,0 - 14,0 48,8 -3 _4

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1 1992 Alt.2 Alt.l 34,3 37,7 -21,8 -21,4 3,4 3,5 .4,8 -5,1 4,0 -1,0 10,1 13,7 10,2 11,1 1,9 1,6 43,1 45,9 -3,5 -4,7 -14,5 -17,9 -32,6 _39,5 23,0 30,0 .14,0 45,0 -50,9 -58,6 3,5 -3,9

lndustrikonjunkturen nådde sin senaste topp 1989. Så sent som tredje kvartalet 1989 var det främst kapacitetsbrist som begränsade industripro- duktionen i Sverige. Fr.o.m. fjärde kvartalet vände situationen, då istället efterfrågeläget angavs som främsta hindret till ökad produktion. Drygt 70% av industriföretagen uppgav under hösten 1990 att svag efterfrågan i första hand förhindrade en ökad produktion. Mindre än 40% av före- tagen gick då för full kapacitet.

Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under tredje kvartalet 1990 och hade därmed minskat under fyra kvartal i rad, med totalt 2 pro— centenheter. Kapacitetsutnyttjandet låg ändå ca 8 procentenheter över den lägsta nivån som nåddes under lågkonjunkturen 1980-82.

Ökningen i arbetslösheten, särskilt från andra halvåret 1990, gör att arbetsmarknaden inte längre är överhettad. Endast omkring en tredjedel av industriföretagen hade brist på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitu— tets septemberbarometer 1990, en rejäl minskning från juni då nåra hälf— ten hade brist på denna yrkeskategori. Andelen har sannolikt minskat ytterligare mot slutet av året. Relativt stora personalneddragningar skedde bl.a. inom transportmedelsindustrin samt jäm- och stålverk.

Diagram 4:l Trång sektion för ökad produktion inom industrin

Procent

erfröge— """"" _löet _ - _________

&..]. .......

1968 1972 1976 1950 1984 1988 1992

Källa: Konjunkturinstitutct

Nedgången i efterfrågan på industrins produkter, inte minst från ex— portmarknaden, gjorde att färdigvarulagren började öka under andra halvåret 1989, vilket fortsatte under 1990. Tredje kvartalet 1990 hade industrins fårdigvarulager ökat med 4% (säsongrensat) från tredje kvar— talet 1989, vilket motsvarar en värdeökning på 2 miljarder kr. i löpande priser. Från andra till tredje kvartalet 1990 steg fårdigvarulagren för samtliga branscher utom kemisk industri. Det var framför allt petroleum-

raffinaderier som minskade sina färdigvarulager, både p.g.a. minskad produktion och ökade leveranser.

Industriproduktionen steg med 2,3 % under 1988 och med 1,2% 1989, en nedrevidering enligt nationalräkenskapema med totalt nära 2 procent— enheter. Utfallet blev svagare 1989 för framför allt verkstads- och övrig industri än vad som tidigare angivits. Under 1990 minskade produktionen för bas- och verkstadsindustrin, med den kraftigaste nedgången för den sistnämnda. Verkstadsindustrin, exklusive varv, svarar för närmare hälf- ten av industrins förädlingsvårde. Sammantaget föll industriproduktionen med ca 296 1990.

Tabell 4:1 Industriproduktion Procentuell volymförändring

1988 1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Basindustri 4,5 1,6 -l ,0 - l ,0 --1,0 Verkstadsindustri __cxkl. varv 3,7 2,2 -3,2 -2,0 -4,0 Ovrig industri 0,0 -1,0 -l,0 0,8 0,5 Industri. totalt 2,3 1,2 -2,0 -l,0 -2,0 1,8 0,5

Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under 1991 beräknas industriproduktionen minska ytterligare något fram t.o.m. andra kvartalet, enligt prognosaltemativ 1. Därefter väntas produktionen vända svagt uppåt, beroende på nedväxlingen i löneöknings- takten, den förbättrade konkurrenskraften och den ökade efterfrågan från omvärlden. Därmed skulle konjunktumedgången ha pågått i ungefär två år, vilket kan sägas vara en ganska normal avmattningsperiod jämfört med tidigare konjunktursvackor. Osäkerheten är emellertid stor om när botten verkligen kommer att nås. ] prognosaltemativ 2 blir konjunktur- nedgången mer utdragen, och botten nås senare, kanske mot slutet av 1991.

En viss återhämtning väntas för bl.a. massa-, stål— och verkstadsindu- strin under 1992, då efterfrågan från exportmarknaden förbättras. Med det gynnsammare konkurrensläget enligt alternativ 1 skulle industripro- duktionen ta fart och växa relativt snabbt, med 1,8% från föregående års låga nivå. Enligt alternativ 2 blir produktionstillväxten svag, 0,5%.

Diagram 4:2 lndustriproduktion

Procent

_7 . 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm: I diagrammet visas alternativ ]. Ialternativ 2 minskar industriproduktionen med 2% 1991 och ökar med 0,5% 1992. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdcpartemcntet.

Den höga vinstnivå, som nåddes i industrin efter devalveringama i början av 1980-talet, bröts under andra halvåret 1989, då konjunkturavmattning- en började tillta. Vinstandelen, d.v.s driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk med nära en procentenhet mellan 1988 och 1989, se tabell 4:2. Bruttoöverskottel visar hur mycket som återstår av förädlingsvärdet då lönekostnaderna räknats bort. Detta är ett national- räkenskapsbegrepp, som i företagsekonomiska termer närmast motsvaras av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster och före kalkylmässiga-avskriv- ningar. Industrins marginal är produktpriset dividerat med rörlig kostnad.

Under 1990 ökade industrins lönekostnader ännu mer än året innan, medan insatskostnadema i övrigt nästan halverades. Bl.a. sjönk priserna för metaller. Sammantaget steg de rörliga kostnaderna med ca 6% mot 7,7% 1989. Industrins vinstmarginal minskade ändå mycket kraftigare än under 1989, eftersom företagen höll tillbaka sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft. Bruttoöverskottsandelen föll ytterligare, med hela 5 procentenheter 1990. Lönsamhetsnedgången 1990 drabbade större delen av industrin utom jämmalmsgruvor, livsmedelsindustrin, sågverk och petroleumraffinaderier. Inom övriga näringslivet drabbades inte heller byggnadsindustrin och övriga privata tjänster.

Utvecklingen för den totala industrin speglar väl den successiva för— sämring som inleddes redan 1986 för verkstadsindustrin efter toppåren 1984 och 1985, då vinstandelen uppgick till ca 30%. 1990 föll verkstads— industrins lönsamhet till en nivå ca 5 1/2 procentenheter under 1982 års låga nivå. Nedgången omfattade samtliga delbranscher och storleksgrup-

per av företag. Branschens vinstmarginal2 för de svenska koncemdelama 1990 har beräknats utifrån uppgifter från närmare 500 verkstadsföretag, som svarar för nära 90% av verkstadsindustrins omsättning. Bruttovinst- marginalen uppskattas till knappt S% och rörelsemarginalen till O,9%, vilket är de lägsta marginaler som registrerats för verkstadsindustrin un- der de tre senaste decennierna. Lönsamheten inom särskilt personbilsin- dustrin, men även för lastbilstillverkningen försämrades förra året, i takt med vikande efterfrågan och försvagad konkurrenskraft, inte minst inom huvudmarknader som USA och Norden. 1991 väntas lönsamheten inom transportmedelsindustrin falla ytterligare. Verkstadsindustrins vinstandel beräknas nå sin botten och ligga ca 6 procentenheter under 1982 års nivå. Särskilt stor väntas nedgången bli för tillverkare av industrimaski- ner, vilket kan sättas i samband med den vikande konjunkturen och inve- steringsneddragningar i Sverige och omvärlden.

Skogsindustrin drog upp basindustrins lönsamhet till en ny toppnivå 1989. Detta kompenserade det negativa bidraget från verkstads- och övrig industri till lönsamheten i industrin totalt. Den gynnsamma inverkan från bl.a. massaindustrin försvann under 1990. Sågverkens lönsamhet steg däremot, men försämras kraftigt under 1991 enligt prognosen.

Diagram 4:3 Avkastning på totalt kapital för transportmedelsindustrin

Procent 20 18 16 14 12

—2 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Anm: Avkastning på totalt kapital är resultat efter finansnetto plus kostnader i förhållande till totalt kapital. Uppgifter för 1990 är Verkstadsföreningens prognos. Källa: Verkstadsföreningen (december 1990).

För 1991 förutses en nedväxling i industrins löneökningstakt. Dessutom minskar insatskostnadema ytterligare något. Industrins rörliga kostnad väntas öka med endast 4,5% i alternativ 1, respektive 5,4% i altema-

Brurmvinstmarginalen är resultat efter finansnetto plus räntekostnader i förhållan- de till fakturerad försäljning. Rörelsemarginalen är resultat före finansnetto i förhållande till omsättning.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1

tiv 2. Produktprisema ökar ännu långsammare, vilket gör att marginaler— na fortsätter att krympa relativt kraftigt.

Med fortsatt låga insatsvarukostnader 1992 och historiskt låga löneök- ningar för industrin, i kombination med en vändning uppåt i världskon- junkturen, förbättras vinstmarginalema 1992, både för bas— och övrig industri. Bruttovinstandelen växer emellertid långsamt under året, särskilt i altemativ 2.

Diagram 4z4 industrins bmttoöverskottsandel Procent

50

40

v

—20 1971 1973 1975 1977 1979 1951 1985 1985 1987 1989 1991

Anm: Med "industrin" avses här industri exkl. pctrolcumraflinadericr och varv. Uppgifterna för 1991 Och 1992 avser prognosaltcrnativ 1. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartemcntet.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentucll förändring

1988 1989 1990 1991 1992

Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

lnsatskostnad 7,8 7,0 4,1 3,6 3,9 2,8 3,4 Lönekostnad' 5,5 9,2 10,2 6,5 8,6 0,7 2,6 Summa rörlig kostnad 7,2 7,7 5,9 4,5 5,4 2,1 3,1 Produktpris 6,6 7,4 3,7 3,1 3,6 3,1 3,8 Marginal -0.6 -0.3 -2.1 -1.3 -1,7 0,9 0,6 Bruttoöverskottsandclg 29,7 28,9 23 ,9 20,7 19,8 23 ,0 21,2

1 Lönekostnad per producerad enhet.

'5 .. .. . ..

" Som andel av foradlmgsvardet. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. pctroleu1nraflinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutct och tinansdepartementet.

Den överhettning som rådde på arbetsmarknaden under 1988 och 1989 mattades av under loppet av 1990. Arbetslösheten ökade säsongrensat från 1,3% under 2:a kvartalet till ca l,9% 4:e kvartalet 1990. I genom— snitt under 1990 steg arbetslösheten preliminärt med 7 000 till 68 000 personer. Det motsvarar en uppgång från 1,4 till 1,5% av arbetskraften. Antalet varsel om uppsägningar ökade successivt och var mot slutet av året i nivå med de högsta noteringarna i början av 1980-talet. lnström- ningen av nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingama minskade i allt snabbare takt. Genomsnittligt under året uppgick nedgången till över 15%. Även antalet kvarstående lediga platser, som kan ses som ett mått på bristen på arbetskraft, fortsatte att minska. Detta bekräftas också av konjunkturinstitutets septemberbarometer. I den framgår att andelen före- tag med brist på yrkesarbetare endast var hälften så stor som den höga nivå som uppnåddes under 1989. Bristen på s.k. Övriga arbetare sjönk desto mer. Andelen uppgick endast till en tredjedel av nivån 1989. Sys- selsättningsexpansionen var inte lika stark som de två föregående åren. Uppgången avtog markant under loppet av året. I genomsnitt steg antalet med 43 000 personer, att jämföra med över 60 000 per år de närmast föregående åren.

Diagram 5:l Antal varsel om uppsägningar per lwartal

50000 25000 20000 15000

10000

5000

0 19801981 198219851984198519861987198819891990

Anm: Sista kvartalet 1990 preliminärt, december prognosticerat. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

År 1991 och 1992 väntas antalet arbetslösa stiga. Med den lägre löne- ökningstakten beräknas antalet uppgå till i genomsnitt drygt 120 000 per- soner l992, eller 2,7%. Med den högre löneutvecklingen stiger antalet arbetslösa till 155 000, motsvarande 3,4% av arbetskraften. ] det lägre lönealtemativet blir sysselsättningsnedgången kortvarig. År 1991 sker en minskning med 9 000 personer. En oförändrad nivå väntas 1992. Om in- te ett stabilseringsavtal kan träffas utvecklas sysselsättningen svagare.

Antalet sysselsatta minskar då med ca 25 000 per år 1991 och 1992. Pmduktivitetsutvecklingen blir fortsatt svag 1991. 1992 sker en produk- tivitetsförbåttring i och med att företagen tenderar att hålla kvar arbets- kraften i mindre utsträckning i ett sent skede av konjunktumedgången. Ytterligare faktorer som verkar i samma riktning är det mindre överhetta- de arbetsmarknadsläget där bristen på arbetskraft inte längre leder till restriktioner på produktionen. Minskad personalomsättning i en lågkon- junktur innebär också att produktivitetsförlustema till följd av omställ- ningsproblem avtar. Det lägre kapacitetsutnyttjandet i denna fas av kon- junkturen medför färre produktivitetssänkande flaskhalsproblem i pro— duktionen.

Efter de två föregående årens starka sysselsättningstillväxt, på över 60 000 personer per år, stagnerade utvecklingen under 1990. Till följd av den starka uppgången under loppet av 1989 steg ändå årsmedeltalet preliminärt med i genomsnitt 43 000 personer. För expansionen svarade främst den konkurrensskyddade sektorn medan industrisysselsättningen minskade.

Tabell 5:l Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1989 1988 1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2 Sysselsättning: Jord— och skogsbruk 159 —3 -9 -10 -4 -5 -3 -5

1025 5 7 -22 -14 -20 -9 -17 290 3 1 1 23 -6 -8 -5 - 12 1618 42 52 25 10 7 l l 7 1 182 20 8 16 7 5 ' 8 6 192 —7 -2 1 1 -2 -2 -2 -3

Industri Byggnadsverksamhet Privata tjänster Kommunal verksamhet Statlig verksamhet

Totalt 4466 60 67 43 -9 -23 - 0 -24 Arbetskraften 4527 49 56 50 23 23 23 18 Arbetslöshet, 61 — 12 -l l 7 32 46 23 42

% av arbetskraften 1,4 1,6 1,4 1,5 2,2 2,5 2,7 3,4

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdcpartementet.

Den starka nedgången inom industrin i början av 1980-talet, då antalet sysselsatta minskade med ca 80 000 personer mellan 1980 och 1983, följdes av en relativt kraftig uppgång. Sedan 1986 har dock ökningstakten bromsats. 1990 vände utvecklingen och övergick till en nedgång med drygt 20 000 personer. En uppgång av antalet arbetslösa kassamedlem— mar noterades under året. Under fjärde kvartalet var närmare 3% av kassamedlemmama arbetslösa, att jämföra med drygt 2% 1989. 1 timmar räknat sjönk industrisysselsättningen 1990 med 2,5%. Produktionen

minskade samtidigt med 2%. Därigenom kvarstod produktivitetsutveck- lingen på en fortsatt låg nivå, 0, S%. Även 1991 beräknas bli ett lika svagt år produktivitetsmässigt. Produktionen sjunker med 1% och sys— selsättningen med 1,5 %. 1992 vänder utvecklingen då produktionen vän— tas öka med närmare 2%. I och med att timsysselsåttningen samtidigt fortsätter att sjunka förbättras produktiviteten markant.

Om löneökningarna istället blir fortsatt höga minskar produktionen genom en hårdare vinstpress än mer 1991. Produktionen reduceras 1991 med 2% följt av en svag uppgång med 0,5% 1992. 1 och med att också sysselsättningen beräknas falla med ca 2% båda åren blir produktiviteten densamma som i fallet med lägre löneökningar.

Byggnadsverksamheten har varit fortsatt expansiv under 1990. Enligt AKU steg antalet sysselsatta med över 20 000 personer, eller ca 8%. 1 det allt mindre överhettade arbetsmarknadsläget har sektorn lättare kunnat öka antalet sysselsatta. Tecken på en begynnande avkylning av arbets- marknaden inom branschen har kommit under året. Arbetslösheten inom byggnadsarbetamas arbetslöshetskassa steg under andra halvåret. Bristen på arbetskraft, som tidigare var den faktor som främst begränsade expan- sionen, har samtidigt avtagit markant under året. Jämfört med september 1989 har andelen företag med brist på arbetskraft enligt konjunkturinstitu- tets barometer i princip halverats. Aktiviteten inom byggnadsverksamhe- ten väntas avta, från en mycket hög nivå, under 1991 och 1992. Därmed väntas också antalet sysselsatta minska med början under 2:a halvåret 1991.

Trots en halvering av sysselsättningsuppgången inom den privata tjänstesektorn, jämfört med de två föregående åren, var utvecklingen fortsatt stark med 25 000 fler sysselsatta i genomsnitt 1990 än under 1989. Under loppet av året kunde dock en viss försvagning noteras. Den orsakades främst av en nedgång inom handeln. Produktivitetsutvecklingen är svår att mäta inom denna sektor. Den statistik som finns tyder dock på en mycket svag utveckling under 1980-talet, vilket till stor del är orsaken till den låga produktivitetstillväxten inom näringslivet. Produk- tiviteten väntas utvecklas svagt även 1991 och 1992; Aktiviteten inom branschen förutses avta och sysselsättningsuppgången beräknas mer än halveras 1991 till ca 10 000 personer. År 1992 väntas antalet stiga lika mycket. Skattereformens breddning av underlaget för mervärdesskatten samt den låga konsumtionstillväxten är, förutom den allmänna konjunk— turavmattningen, bidragande orsaker till detta förlopp.

Inom den kommunala verksamheten steg sysselsättningen relativt starkt 1990, med 16 000 personer. Under loppet av året har emellertid ökningstakten mattats. 1 och med att överhettningen på arbetsmarknaden gradvis avtog gavs möjlighet att rekrytera arbetskraft till områden som tidigare hade svårigheter. De närmaste åren väntas en ökad sysselsättning inom barn- och äldreomsorg trots kommunernas svaga ekonomi. Därmed stiger sysselsättningen något också 1991 och 1992, dock med en markant lägre ökningstakt än 1990. Med en högre löneutveckling försvagas kom- munernas ekonomi ytterligare varför också rekryteringen blir lägre.

Totalt sett väntas avmattningen på arbetsmarknaden fortgå under 1991

och 1992. Med den lägre löneökningstakten blir nedgången i sysselsätt- Prop. 1990/912100 ningen kortvarig. 1991 sker då en minskning med 9 000 personer. 1992 Bil- 1-1 väntas sysselsättningen kvarstå på en oförändrad nivå. I fallet med fort- satt höga löneökningar minskar sysselsättningen 1991 och 1992 med ca 25 000 respektive år. Den lägre löneökningstakten leder således till ca 40 000 fler sysselsatta 1992.

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Näringslivet Produktion 2,5 3,5 2,7 2,6 0,5 —0,6 —1,1 1,1 0,3 Sysselsättning 1,1 1,7 3,6 1,0 0,5 -0,9 —1,4 -0,2 —0,9 Produktivitet 1,4 1,8 -O,8 1,7 0,1 0,3 0,3 1,2 1,2 Industri ' Produktion 0,7 2,6 2,3 1,2 -2,0 -1,0 -2,0 1,8 0,5 Sysselsättning -0,8 1,4 0,8 0,9 -2,5 - l ,5 -2,5 -0,5 -1,8 Produktivitet 1,5 1,1 1,6 0,3 0,5 0,5 0,5 2,3 2,3 Privata tjänster Produktion 3,8 5,2 3,9 3,1 1,5 0,2 0,1 1,2 0,8 Sysselsättning 3,1 2,8 6,5 0,8 1,9 0 -0,1 0,6 0,1 Produktivitet 0,7 2,3 —2,5 2,3 -0,4 ,2 0,2 0.7 0.7 Offentliga tjänster Produktion 1,1 0,8 0,7 ..,3 1,3 0,8 0,6 0,8 0,6 Totalt Produktion 1,9 2,6 2,3 2,2 1,0 -0,3 -0,7 l ,0 0,4 Sysselsättning 0,6 1,4 2,4 1,5 0,8 -0,4 -0,8 0,1 -0,5 Produktivitet 1.3 1,2 -0,1 0,7 0,2 0,2 0,2 0,9 0 9

Källor: Statistiska centralbyrån-och tinansdcpartcmcntet.

Antalet arbetade timmar steg med 0,8 % 1990. Produktionen ökade med 1%, vilket innebar en mycket låg produktivitetstillväxt. År 1991 väntas antalet arbetade timmar minska med närmare 0,5%, till följd av att pro- duktionen sjunker. Den svaga produktivitetsutvecklingen fortsätter där- med. År 1992 kan utvecklingen vända. Produktionen beräknas stiga med närmare 1%, samtidigt som sysselsättningen i stort sett är oförändrad. Om utgångspunkten i stället är den högre löneökningstakten beräknas både produktion och sysselsättning utvecklas svagare. Timsysselsättning- en sjunker med 0,8% 1.991 och med 0,5% 1992. Produktionen minskar med 0,7% 1991 medan en svag uppgång med 0,4% noteras 1992. Där- med utvecklas produktiviteten likartat i de båda lönealtemativen.

Eftersom nedgången blir större i antal timmar än i personer sjunker medelarbetstiden något 1991. Det är ett resultat av ett antal motverkande faktorer. Konjunkturläget innebär att utbudsökningen till följd av skatte- reformens marginalskattesänkning begränsas av den lägre efterfrågan på arbetskraft. Neddragande verkar också utvidgningen av den lagstadgade semestern för vissa grupper med två dagar. I samma riktning verkar det ökade antalet permitteringar med korttidsvecka. Motsatt effekt får omläggningen av sjukförsäkringen och samordningen av arbetsskadeför-

säkringen. 1992 väntas medelarbetstiden kvarstå relativt oförändrad vilket medför att sysselsättning i antal och i timmar utvecklas likartat.

Den starka efterfrågeuppgången de senaste åren har resulterat i ett kraf- tigt ökat utbud av arbetskraft. Utbudsökningen 1990, med 50 000 fler deltagande i arbetskraften, var av ungefär samma omfattning som de två närmast föregående åren. Mer än hälften av uppgången, 65%, beror på befolkningsmässiga faktorer, medan resterande del förklaras av arbets— kraftsdeltagandet.

Befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år, ökade med i genomsnitt 40 000 personer enligt AKU. Större delen av ökningen kan hänföras till nettoinvandringen. Under 1990 beräknas den uppgå till ca 40 000 per- soner totalt, varav ca 75% i arbetsför ålder. 1991 och 1992 väntas in- vandringen ligga på en hög nivå, ca 30 000 respektive 25 000 personer. En stor del av invandringen består av flyktingar som bidrar till en ökad arbetskraft först efter en längre tidsperiod. Att befolkningen steg i åldrar med högt arbetskraftsdeltagande och minskade i åldrar med lågt deltagan- de bidrog också till arbetskraftens tillväxt.

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmcdeltal 1989 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år

1989 1986 1987 1988 1989 1990

16-19 är, män 48,1 -0,2 -2,6 0,6 2,5 -0,2 kvinnor 51,3 -2,2 -1,1 1,1 2,0 -0,6 20—24 är, män 85,0 -1 ,3 -1,1 2,3 0,7 -0,2 kvinnor 82,0 -l ,0 -l,8 0,9 1,2 -l,5 25-54 är, män 95,1 0,1 -O,1 0,0 0,3 0,1 kvinnor 91,0 0,9 0,1 0,4 0,1 0,3 5564 är, män 74,8 -0,5 1,0 0,0 -0,2 0,8 kvinnor 64,3 1,5 2,7 0,6 -O,6 1,7 Totalt 84,5 0 3 0,1 0 6 0,5 0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet, tinansdcpartemcntet.

Arbetskraftsdeltagandet i åldrarna 16-64 år steg med 0,3 procentenhe- ter. Bland ungdomarna i åldern 16-24 år har deltagandet tenderat att sjunka under loppet av året, efter att ha stigit de två föregående åren. I genomsnitt uppgick deltagandet till 68,5% att jämföra med 69,3% 1989. Det är främst bland unga kvinnor som nedgången är märkbar. Under 1991 och 1992 väntas deltagandet bland ungdomar fortsätta att minska. I ett försämrat arbetsmarknadsläge försvåras inträdet på arbetsmarknaden, vilket kan vara ett incitament till att istället studera. Möjligheter att förvärvsarbeta vid sidan av studier avtar också i takt med minskad efter— frågan på arbetskraft. .

Det totala arbetskraftsutbudet väntas stiga med drygt 20 000 personer per år 1991. och 1992. i fallet med högre löneökning minskar efterfrågan

på arbetskraft, vilket får till resultat att också utbudet blir något lägre 1992.

Efter sex års oavbrutet fallande arbetslöshet inleddes en uppgång under 1990. Från maj 1990 har arbetslösheten stigit. Säsongrensat ökade arbets— lösheten från 1,3% under l:a kvartalet till ca l,9% 4:e kvartalet. Den regionala skillnaden i arbetslöshet har minskat under den gångna högkon- junkturen, jämfört med närmast föregående högkonjunktur. Enligt AKU har arbetslösheten ännu inte stigit lika mycket i skogslänen som i övriga landet. Konjunkturellt sett ligger dock skogslänen något efter övriga lan- det. Vid fortsatt stigande arbetslöshet år det troligt att arbetslösheten i dessa län ökar mer än genomsnittet, vilket är vanligt historiskt sett.

Diagram 5:2 Arbetslösheten, prognos Procent, säsongrcnsade kvartalsdata

4

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och frnansdepartementet.

Det är främst bland ungdomar i åldern 16—19 år som arbetslösheten har stigit. 1990 uppgick arbetslösheten till 4,4% mot 3,1 % 1989. Inom denna grupp har arbetslösheten tidigare, i stort sett, minskat kontinuerligt sedan 1984. Nedgången har skett trots att antalet i sysselsättningsskapande åt- gärder har dragits ned de senaste åren. Under samma period har också arbetslösheten bland de äldre (55-64 år) minskat. Även bland dem fanns en tendens till stigande arbetslöshet under loppet av 1990. Jämfört med 1989 har en uppgång skett från 1,2% till 1,4% 1990.

Övriga tecken på en försvagad konjunktur är att de latent arbetssökande och de undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl ökar. Den tidigare starka nedgången av de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kun- nat arbeta men inte aktivt sökt arbete och därför inte räknas som arbets-

lösa, bromsades upp under loppet av 1989. Under 1990 noterades en uppgång med 5 000 till närmare 40 000 personer. En stor del av de latent arbetssökande är ungdomar i åldern 16-19 år. Även bland de undersysselsatta har tidigare minskningar övergått till en uppgång 1990, då 20 000 fler var undersysselsatta än under 1989. Deltidsarbetslösheten är särskilt utbredd inom den offentliga tjänstesektorn och inom detalj- handeln.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

16—19 är 9.2 4,3 4,1 3,6 3,6 3,1 3,1 4,4 20—24 år 5,7 5,5 5,3 5,1 4,4 3,4 2,9 2,9 25-54 år 2,2 2,0 1,8 1,7 1,4 1,2 1.0 1,1 55—64 år 2,4 2,8 2.5 2.1 1,9 1,6 1,2 1,4 Totalt 2.9 2,6 2,4 2,2 1.9 1,6 1,4 1,5

Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, finansdepartementet.

Den svag.. utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten vän- tas fortsätta att stiga 1991 och 1992. I fallet med högre löneutveckling försvagas industrins konkurrenskraft. Stora delar av tjänstesektorn stag- nerar samtidigt som kommunerna inte, som i tidigare konjunktumedgång- ar, kan expandera i någon större utsträckning. Arbetslösheten stiger då till 2,5% 1991 och till 3,4% 1992. Om en nedväxling av löneökningarna sker blir inte nedgången inom industrin lika stark genom ett förbättrat konkurrensläge. Samtidigt uppvisar övriga näringsgrenar en mer positiv utveckling. Arbetslösheten stannar då på 2,2% respektive 2,7%.

Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken focuserats mot an- passningsunderlättande åtgärder. Det innebär en prioritering av utbild- nings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedling- en. De sysselsättningsskapande åtgärderna har kraftigt reducerats. Jämfört med 1987 är nivån mer än halverad. Antalet personer i arbetsmarknads- utbildning ökade i omfattning under åren 1985-1988. Arbetsmarknadsut- bildningen har därmed ökat i betydelse, relativt sett, trots att antalet i utbildning avtog något 1989 och 1990. Uppgången av antalet personer i program för arbetshandikappade har bromsats under 1990. I arbetslös— hetsprognosen inbegrips den förstärkning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås i budgetpropositionen.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år

1983

Sysselsättnings- skapande åtgärder 59 — bcredskapsarbete 59 — ungdomslagl/ särskild inskol- ningsplats — rekryteringsstöd Arbetsmarknads- utbildning (AMU) 38 Företagsutbildningz 5 Åtgärder för arbets- handikappade3 66

Totalt 168

1 Ungdomslagcns avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskol-

2ningsplatser.

2Utbildning vid pcrmitteringshot, tlaskhalsutbildning m.m. 3,5amhall lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete. Källa: Arbetsmarknadsstyrelscn (AMS).

1984 1985 1986 1987 1988 1989

200 175 170 161 156 145 141

Prop. 1990/911100 Bil. 1.1

Bil. 1.1 6.1 Löner Preliminär statistik ger vid handen att lönerna i genomsnitt för hela ekonomin ökade med knappt 10 1/2% 1990. löneglidningen, som innefattar även lokala avtalsuppgörelser, svarade för ca 4 procentenheter. Det är den högsta löneglidningen på mer än 20 år. Löneutfallet förra året förklaras bl. a. av det överhettade arbetsmarknadsläget och den snabba prisökningstakten. Produktivitetsutveeklingen var mycket svag 1990, vilket medförde att utrymmet för reala löneökningar blev obefmtligt. Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring Samtliga löntagare Industriarbetare Avtal Löne— 'Iimför- Avtal Löne- Timför- Sociala Arbets- glid— tjänst glid- tjänst kost- krafts- ning ning nader kostnader 1980 7,8 1,7 9,5 6,1 3,2 9,3 0,8 10,2 1981 6,3 2,8 9,1 5,9 4,2 10,1 0,5 10,7 1982 4,6 1,7 6,3 4,1 3,5 7,6 0,2 7,8 1983 4,6 1,9 6,5 3,8 2,9 6,7 2,4 9,3 1984 5,6 2,3 7,9 6,2 4,1 10,3 —0,1 10,2 1985 4,1 3,4 7,5 3,8 3,7 7,5 0,2 7,7 1986 6,0 2,6 8,6 3,9 3,5 7,4 0,0 7,4 1987 3,5 2,9 6,4 6,4 0,6 7,0 1988 4,2 2,3 6,5 3,4 5,0 8,4 0,0 8,4 1989 6,3 3,5 9,8 4,5 5,6 10,1 0,6 10,8 1990 6,4 4,0 10,4 9,5 1,0 10,6 199121 2,3 2,7 5,0 1991:2 4,5 2,5 7 0

Anm. Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummcstatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har | förekommande fall kompletterats med engångsbe- lopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartcmentet.

Bland Sveriges viktigaste konkurrentländer märks Tyskland, Japan och USA. lndustriarbetarlönen i dessa länder ökade förra året med 6, 3 1/2 resp. knappt 5 1/2%, att jämföra med ca 9 1/2% i Sverige. För OECD- området ökade timförtjänsten inom tillverkningsindustrin med knappt 6 % 1990.

Löneökningama i industrin har under en rad år överstigit våra kon- kurrenters, samtidigt som Sveriges relativa produktivitet har försämrats. Både dessa faktorer bidrar till att försvaga konkurrenskraften. Diagram 6:1 illustrerar timlönekostnaden, inkl. arbetsgivaravgifter, inom industrin för Sverige och OECD-området. Lönekostnaden är uttryckt i svenska kronor. Sverige kan troligen kosta på sig högre lönekostnader i nivå än genomsnittet för industriländema utan att vare sig konkurrenskraften eller lönsamheten behöver vara otillräcklig. Detta beror bl. a. på att den svenska produktionstekniken är väl utvecklad och att löntagarna har en

god utbildningsnivå. Försämringen av konkurrenskraften som skett de senaste åren beror inte primärt på att de svenska lönekostnaderna i nivå överstigit konkurrenternas i sig, utan på att timkostnaden per producerad enhet har ökat för snabbt sedan några år tillbaka. Förmodligen är dock lönekostnadsdifferensen mot omvärlden så stor idag att konkurrenskraften skadas. Det räcker således inte med att de svenska lönekostnadsök- ningama kommer ner till våra konkurrenters, utan lönestegringama måste sannolikt utvecklas långsammare under en rad år. I termer av diagram 6:1 måste gapet mellan kostnadsnivåema krympas, men differensen behöver troligen inte reduceras fullständigt för att återföra konkurrens- kraften oeh lönsamheten till rimliga nivåer.

Diagram 6:1 Nominell timlönekostnad inom industrin Kronor per timme 1 35 125 .................................................................................. .., ................ 1 15 1 05

55 3 OECD—länder """"""""""""""""""""""""""""""

4,5 ------ : .....................................................................................................................

35 1980 1951 1982 1983 1984-1985 1986 1987 19881989 1990

Amn: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på värdsmarknadcn. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet, SAF samt tinansdepartementet.

Löner, liksom priser, reagerar med en viss eftersläpning i ett konjunk- turförlopp. Konsekvensen blir att en konjunktumedgång initialt förstärks, genom ett ytterligare försämrat kostnadsläge. En lönedämpning kan ske dels genom institutionella förändringar, dels via marknadskraftema. 1 det första fallet går anpassning av ekonomin smidigare, tillväxten tar fart relativt snabbt och uppgången i arbetslösheten begränsas. 1 det andra fallet blir processen mer utdragen, eftersom det behövs en kraftig avkylning av arbetsmarknaden för att dämpa löneökningama. Uppgången i arbetslösheten blir större och tillväxten i ekonomin kommer igång senare än i det första fallet. Ett stabiliseringsavtal väntas medföra en radikal nedväxling av löneökningstakten. Lönedämpningen blir kraftigare och kommer tidigare än vad som annars hade varit att vänta, vilket underlättar anpassningen i rådande konjunkturcykel.

Löneprognosema för 1991 och 1992 är gjorda enligt två utvecklings— banor. 1 alternativ 1 dämpas löneökningama snabbt tack vare stabili—

seringsavtalet. I det andra alternativet illustreras vad som händer om lönerna anpassas via marknadskraftema. Även i höglönebanan dämpas emellertid timlöneökningama tämligen snabbt, vilket har sin förklaring i flera viktiga händelser. Arbetslösheten och antalet varsel ökar för närvarande snabbt och överhettningen på arbetsmarknaden avtar. Prisökningstakten i konsumentledet dämpas radikalt redan under slutet av första kvartalet i år. Producentprisema hålls tillbaka till följd av konkurrensläget. Produktiviteten utvecklas svagt och vinsterna i industrin pressas till rekordlåga nivåer. Kommuner och landstings ekonomiska utrymme för att ta på sig ökade kostnader begränsas av deras ekonomiska situation . Lönebikostnadema ökar i år till följd av breddat underlag för arbetsgivaravgifter m.m. Sammantaget torde arbetsgivarnas löneöknings- motstånd stiga väsentligt den närmaste tiden. Skattereformen ger en påtaglig köpkraftsförstärkning i år, vilket medför att löntagarna redan vid mycket måttliga löneökningar får reallönehöjningar efter skatt. De lönedämpande krafterna torde bli än starkare 1992 än 1991. Det är unikt att alla dessa faktorer samverkar i en och samma riktning.

I år beräknas timlönema öka med i genomsnitt drygt 3% till följd av överhäng från 1990 av avtal och löneglidning. Förlängningen av semestern med två dagar för vissa grupper i år motsvarar en ytterligare lönekostnadsökning på 0,6% för hela ekonomin. I låglönealtemativet beräknas timlönekostnaclen öka med S% 1991. Utrymmet för nya löneökningar, inklusive de höjningar som uppstår när löntagare byter arbetsuppgifter eller arbetsplats, begränsas således till ca 1% i genom- snitt. l alternativet med en långsammare lönedämpning beräknas tim- lönema öka med 7% 1991, vilket motsvarar ett utrymme för nya löneökningar på omkring 3%. Stabiliseringsavtalet innebär en fortsatt nedväxling av lönestegringama nästa år. Timförtjänsten beräknas öka med S% i genomsnitt. Även i höglönebanan faller löneökningstakten 1992 av skäl som berörts ovan. Lönekostnadsökningen beräknas till 5 % i genomsnitt. I jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer beräknas timlönema i låglönealtemativet utvecklas långsammare såväl 1991 som 1992. I alternativ 2 förutses lönerna i år öka mer i Sverige än i OECD- området. Nästa år väntas emellertid lönekostnadsutvecklingen understiga konkurrenternas.

Förutom timförtjänsten påverkas också de totala lönekostnaderna av arbetsgivaravgiftema. Lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter inkl. breddad avgiftsbas drog upp timkostnaden med ca 1% 1990. Vissa avtalade arbetsgivaravgifter omperiodiceras från 1990 till efterföljande år, utan att löneutrymmet påverkas. Skattereformen medför att basen för arbetsgivaravgifter m.m. breddas väsentligt i är, samtidigt som arbets- miljöavgiften försvinner. Sammantaget medför detta att kostnaden per timme ökar med drygt 1 % 1991 utöver löneökningama.

Konsumentpriserna steg med drygt 11% från december 1989 till december 1990. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med

Bil. 1.1

4 procentenheter. Oroligheterna vid Persiska viken medförde kraftigt ökade priser på råolja och andra oljeprodukter, vilket höjde konsument- prisnivån med drygt 1/2%. Extraordinära effekter utgjorde därmed sammantaget ca 4 1/2 procentenheter. Om dessa engångseffekter avräknas från den totala prisuppgången erhålls en uppfattning om den underliggande prisökningstakten förra året.

Inflationsförväntningama i ekonomin baseras delvis på den gångna utvecklingen, som för närvarande är missvisande till följd av framför allt skattereformens växling från direkt till indirekt beskattning. Förvänt- ningarna, som påverkar såväl lönebildningen som ränteutvecklingen, förändras först varefter nya förutsättningar framträder. Detta förklarar till viss del både att inflationsförväntningar har en tendens att bli självupp— fyllande och att prisutvecklingen följer konjunkturcykeln med viss eftersläpning. En viktig faktor för priSutvecklingen framöver är hur snabbt förväntningarna kommer att anpassas nedåt med avseende på bl.a. det andra steget i skattereformen som också höjer konsumentprisnivån. Ett problem med en välkänd och stabil index som konsumentprisindex (KPI) är att den gärna används som framskrivningsfaktor i olika, ofta irrelevanta, sammanhang. KPI påverkas t. ex. av ekonomisk-politiska åtgärder som inte berör företagens kostnader utan bara hushållen i ekonomin. Konsumentprisindex speglar dessutom endast prisutvecklingen för konsumentnyttigheter.

För 1991 och 1992 väntas en påtaglig nedväxling ske av prisöknings- takten. Skälen till detta är flera. I alternativet med låga löner antas att ett trendbrott i inflationsförväntningama kommer till stånd genom att ekonomins aktörer snabbt tar hänsyn till de nya omständigheter som stabiliseringsavtalet utgör. Även i det andra alternativet kommer prisut- vecklingen emellertid att dämpas. Arbetskraftskostnaden utvecklas betydligt långsammare än under de senaste åren på grund av att löneök- ningarna dämpas och att produktiviteten mot slutet av prognosperioden börjar växa. Såvida inte priserna skulle anpassas i samma riktning kommer vinstmarginalema att öka kraftigare än vad konkurrens— och köpkraftsläget motiverar. Utsiktema för i år innefattar en fortsatt sänkning av vinstmarginalema, som återhämtas under 1992. Den tillfälligt höjda mervärdesskatten försvinner nästa år och företagens finansieringskostnader sjunker i samband med att räntenivån i landet väntas falla under prognosperioden. Prisutvecklingen under 1992 är emellertid till viss del påverkad av engångshändelser.

Skattereformens andra steg innebär bl. a. en fortsatt växling från direkt till indirekt beskattning. Omläggningen och den tillfälligt högre mer- värdeskattesatsen för med sig att konsumentprisnivån under första kvartalet i år lyfts med knappt 3 l/2%. Därefter kommer priserna emellertid att utvecklas betydligt långsammare. Från mars till och med december 1991 beräknas priserna gå upp med 3% i alternativ 1 och med drygt 3 1/2% i alternativ 2. I diagram 6:2 syns nedväxlingen genom att kurvans lutning minskar påtagligt. År 1992 sker ytterligare en nedgång i konsumentprisökningama. Under loppet av nästa år väntas priserna stiga med knappt 2 1/2% respektive knappt 3 l/2% i de olika altema—

tiven. Den underliggande prisökningstakten, beräknad som konsument- prisutvecklingen under loppet av året exkl. bidrag från oljepriser, skattereformen och andra indirekta skattesatsföråndringar, faller med drygt 1 112 resp. 1 procentenhet per år i de olika alternativen. I det första alternativet beräknas den underliggande konsumentprisutvecklingen 1991 öka lika mycket som i OECD-området, men 1992 väntas de svenska priserna utvecklas långsammare. I alternativet med högre löner stiger de underliggande priserna snabbare i Sverige än utomlands under såväl 1991 som 1992.

Diagram 6:2 Konsumentprisutvecklingen Index l980=100

246 242 238 234 230 226 222 218 214 210 206 202

198 1990 1991 1992

Anm: Konsumentprisutvecklingen är icke säsongrensad. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemcntet.

I tabell 6:2 åskådliggörs prognosen och de olika komponentemas bidrag därtill. Importprisema väntas få en avsevärt mindre dramatisk utveckling i år än 1990. Prognosen grundas på ett oljeprisantagande på ca 27 US-dollar per fat samt en dämpad prisutveckling för andra varugrupper. Skattevåxlingen, som genomfördes vid årsskiftet, påverkar framför allt boendekostnadema men också tjänstekonsumtionen som förut varit helt eller delvis momsbefriad, t.ex. resor och transporter, tele- tjänster och hårklippning. Hyroma väntas öka med 7,5 resp. 8,5% exklusive skattereformens effekter i respektive alternativ. I prognosen finns också en hyresglidning som uppstår när gamla lägenheter ersätts av nya med högre hyra. De direkta kostnaderna för egnahemsboende ökar marginellt mindre. Offentligt bestämda taxor, bl.a. lokaltrafikresor och patientavgiften inom sjukvården, väntas bidra med mellan en halv och en procentenhet till prisökningen i år. Förändringar i arbetskraftskostnadema och vinstmarginalema styr prognoserna för de flesta andra delgruppema. Nästa år utvecklas i princip samtliga poster i ett lugnare tempo.

Osäkerhetema i pmgnosen återfinns främst i importprisema med

avseende på utvecklingen vid Persiska viken. En snabb fredlig lösning eller en utdragen militärkonflikt kan få oljeprisema att svänga påtagligt och kullkasta prognosen. En oljeprisförändring med 10 US—dollar per fat från dagens prisnivåer påverkar konsumentprisema med knappt 1/2%. Det andra stora frågetecknet gäller prisförväntningarna. Om inte inflationsförväntningama snabbt växlas ned eller om lönerna skulle öka snabbare än vad som förutsetts, försämras möjligheterna till lägre prisutveckling.

Tabell 6:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

1989 1990 1991 1992 Alt. [ Alt.2 Alt. ] Alt.2 KPI dec.-dec. 6,7 11,1 8,4 9,1 2,4 3,4 därav skattereformseff. - 2.9 3,2 3,2 - - KPI dec.-dec. exkl. skatteref. - 8.2 5,2 5,9 - - därav hänförs till: lmportpriser 0,7 1,3 0,6 0,6 0,5 0,5 Bostäder 1,7 2,1 1.5 1.7 0,9 1,2 lndirekta skatter 0,7 1,1 0,2 0,2 -1,0 —l,0 Ovriga inhemska kostnader 3.6 3,7 2,9 3,4 2,0 2,7 Underliggande KPI dec.-dec. 5.6 6,6 5,0 5,7 3,4 4,4 KPI årsgenomsnitt ' 6.5 10.4 9.8 10,1 3,0 4,0 Dzo exkl. skattereform - 7,8 6.3 6,6 - - 14 OECD-länder 3,9 4,3 4,7 4,7 4,1 4.1 Basbelopp 27.900 29.700 32.200 32.200 33.800 34.100

Anm: Skattereformens effekter baseras på en mervärdeskattesats om 19%. Bidraget 1991 från indirekta skatter är den extra effekt basbreddningen av mervärdeskatten leder till vid 20% i mervärdeskattcsats. Underliggnnde KPI dec.vdec. är KPI dec.- dee. exkl. bidrag från oljepriser, skattereform och övriga indirekta skattesatsföränd- ringar. De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på värdsmarknadcn. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens- vcrk samt finansdepartemeutet.

Bil. 1.1

Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens realt dispo- nibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1984 har emellertid hushållen haft en positiv köpkraftsutveckling. Förra året beräknas hushållens realinkomster ha stigit med 3,5%. Vid beräkningen av hushållens realt disponibla inkomster används implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). IPI innehåller, i motsats till konsumentprisindex (KPI), en varukorg som avspeglar det aktuella årets konsumtionsmix. Förra året steg IPI knappt ] procentenhet långsammare än KPI. Det var huvudsakligen en följd av förändrad varusammansättning i den privata konsumtionen. Som exempel kan nämnas att bilinköpen (vars pris ökat snabbare än genomsnittet sedan 1980) minskade med ca 35% under det att den övriga konsumtionen steg med 1,3%. Till denna priseffekt kom att kraftig Stigande löneinkomster efter skatt drog upp de disponibla inkomsterna. Den statliga inkomstskatten sänktes med 7 procentenheter för heltidsarbetande. Barnbidraget höjdes med 900 kr. per barn och år. Förbättringen av föräldraförsäkringen den I juli 1989 fick full årseffekt 1990.

Ett första steg i skattereformen genomfördes förra året och det nya skattesystemet träder i kraft 1991. Reformen innebär kraftiga sänkningar av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensions- tillskott, barnbidrag och bostadsbidrag. Förra årets skatteomläggning var i stort sett neutral för hushållen. Skattereformen bidrar 1991 till en ökning av hushållens disponibla inkomster med ca 2%, efter de extra prisökningar som uppkommer till följd av finansieringen av inkomst- skattesänkningen, se tabell 7: 1. Det bör påpekas att dessa beräkningar av reforrneffektema är statiska och beaktar inte reformens påverkan på t.ex. lönebildning och sysselsättning.

Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster

1990 1991 Miljarder kronor Skattesänkning 15,3 32,6 Transfcreringar 0.4 7,5 Disponibel inkomst 15,7 40.1 Procenmellt bidrag Disponibel inkomst 2,6 5,7 Prisökning 2,6 3,5 Real disponibel inkomst 0,0 ,

Anm: Beräkningarna avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen, de poster som direkt drabbar hushållen.

Källa:Finausdepartementet

I alternativ 1 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med 1,7% 1991 och med 2,3% 1992. Att inkomstökningen i år i detta alternativ blir lägre än skattereformens bidrag beror på sammverkan av flera faktorer. Vikande sysselsättning och sänkt sjukpenning drar ned inkomsterna. Därtill kommer att jämförelsenivån höjs genom att åter- betalningama av överskjutande skatt var ovanligt stora förra året. ] alternativet med snabbare löneökningar blir realinkomstema ca 1/2 procentenhet högre per år jämfört med alternativ 1, se. tabell 7:2.

'I'abell 7:2 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1991 1992 4,4 3,3 1,5 2,6 9,9 6,5 9,7 5,0

—5,8 1,3 11,7 5,5 10,6 4,1 1,7 2,3 0,7 1,0 2,4 2,6 1,0 1,2

1989 1990 1991 1992 1989 1990 Alternativ 1 Löpande priser Löner 530,9 598,1 624,3 645,0 11,7 12, Företagarinkomster 56,0 62,2 63 ,2 64,9 10,3 11,2 Räntor och utdelningar, netto -24,3 -27,3 -28,2 -27,9 Inkomstöverföringar från offentlig sektor 250,2 278,3 305,8 325,6 10,0 11,3 Ovriga inkomster, netto 89,7 96,9 106.3 ll|,6 10,7 8,0 Direkta skatter, avgifter m.m. 290,1 313,7 295,5 300,8 13,8 8,1 Disponibel inkomst 612,4 694,6 775,9 818,3 9,2 13,4 Privat konsumtion 68,6 699,9 773,8 805,8 8,4 9,6 1985 års priser Disponibel inkomst 4895 506,6 515,4 527,2 1,9 3,5 Privat konsumtion 510,5 510.5 514,0 519,2 1,1 0,0 Sparkvot, nivå i % -4,3 -O,8 0,3 1,5 Alternativ 2 1985 års priser |)isponibel inkomst 518,9 532,4 Privat konsumtion 515,6 521,7 Sparkvot, nivå i % 0,6 2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster steg med drygt 12,5% 1990. Av uppgången svarade sysselsättningen för ca 1,5 och retroaktiva löner för knappt 1 procentenhet. Med de förutsättningar angående timlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel beräknas de utbetalda lönerna öka med ca 4.5% 1991 och med knappt 3,5% 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet stiger löneinkomstema med ca 6% i år och med ca 4,5% 1992. De retroaktiva löneutbetalningama 1990 verkar neddragande på ökningstakten av de utbetalda lönerna i år eftersom jämförelsenivån höjs.

Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn beräknas öka med ca 10% 1991. Räknat i fasta priser och före skatt innebär det en i stort sett oförändrad nivå jämfört med 1990, se tabell 7:3. Skattesänkningen medför dock att pensioner och andra skattepliktiga transfereringar ökar realt efter skatt. För 1992 beräknas inkomstöverföringama stiga realt med

ca 3,5%_ Denna relativt starka ökning beror huvudsakligen på den Prop. 1990/911100 väntade nedgången i inflationen nästa år. Barnbidraget höjdes med 2280 Bil. 1.1 kr. per barn och år från den 1 januari i år och stiger med ytterligare 1020 kr. nästa år. För att kompensera pensionärer med låga inkomster för höjda indirekta skatter m.m.. som följer av skattereformen har pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen uppjusterats i år. Studerande kompenseras genom höjda studiemedel. Bostadsbidragen väntas öka kraftigt i år. Det är till en del en följd av skattereformen, men bostadskostnadema ökar även av andra skäl. Basbeloppet uppgår till 32 200 kr i år och beräknas för 1992 till 33 800 kr. i alternativ 1 resp. 34 100 kr. i alternativ 2.

Tabell 7:3 Inkomstöveri'öringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr.. Procentuell förändring. löpande priser 1980 års priser

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1 Från staten 106,1 117,9 133,0 142,7 2,1 0.6 2.9 4,1 Barnbidrag 10,5 12,2 16,4 18,7 -4,4 5,7 22,1 10,4 Folkpension inkl. KBT och delpension 64,1 68,9 75,8 79,5 1,3 -2,7 0,3 1,6 Tjänstepensioncr 3,1 3,1 3,6 3,6 4,2 -7,1 3,2 -1,0 Arbetsskadeförsäkring 8,3 10,1 10,2 11,8 13,3 10,0 —7,9 12,3 Ovrigt 20,1 23,5 27.0 29,1 3,8 5,6 4,8 4,6 [från kommunerna 23,0 25,5 29.1 30,0 3,1 0.7 4.0 -0,1 Bostadsbidrag 3.2 3,6 5,4 5,4 4,3 1,1 37,2 —2.3 Tjänstepensioncr 3,5 4,1 4.4 4,6 -6,2 6,5 -2,9 1.9 Socialbidrag 4,3 4,8 5,2 5,3 0,8 1,9 -O,8 -1,1 Ovrigt 12,0 13,1 14.2 14,7 6,7 -1,4 -1,2 0,4 Från socialförsäkrings- sek1orn 121,1 134,9 143,7 152,9 4,4 0,9 -2,9 3,2 Allmän tilläggspension 69,2 77,5 88,1 96,5 7,3 1,5 3,6 6,2 Sjukförsäkring m.m. 45,9 50,4 44,7 42,7 3,5 -0,7 -l9,0 —7,4 Arbetslöshetsförsäkring 6,0 7,1 10,9 13 ,8 - 16,3 7,1 40.4 22.6 Summa inkomstöverlöringar 250,2 278,35 305,8 325,6 3.3 0,8 0.2 3,3 Alternativ 2 3089 333,13 0,8 3,6

Anm: Dellatcring är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att sjukförsäkringen reformerats. Det s.k. sjuktalet (antal ersatta dagar per sjukpenningförsäkrad) steg. Förra året bröts uppgången av sjukfrånvaron och vändes till en nedgång, som väntas fortsätta i är, delvis till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden. Till en minskad sjukfrånvaro bidrar även den beslutade omläggningen av sjukförsäkringen. Omlägg— ningen innebär att ersättningsnivån i sjukförsäkringen från den 1 mars i år sänks från 90% till 65 % de tre första dagarna av en sjukperiod och till 80% mellan 3 till 90 dagar. Vidare ska en samordning ske av sjuk- och arbetsskadesiukpenningen. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänks till 80% de första 14 dagarna per kalenderår. Inom arbetslöshetsför-

säkringen höjs den högsta dagpenningen fr.o.m. 1990 årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Utbetalningarna av bidrag till personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger till följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget.

Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med ca 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1990 till följd av att skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. Detta illustrerar den belastning på hushållens inkomster som lånefinansieringen av den privata konsumtionen inneburit. Den kraftiga uppgången av sparandet förra året och den fortsatta förbättringen av sparandet, som väntas de närmaste åren, leder till att räntenettot upphör att försämras under prognosperioden. Ett betydande underskott av räntor och utdelningar beräknas dock kvarstå 1992. Den uppgång av räntan som skett sedan oktober förra året påverkar inte direkt den totala hushållssektoms räntenetto. Vid oföränd- rade finansiella tillgångar och skulder ökar ränteinkomstema och ränteutgiftema i stort sett lika mycket på kort sikt. Däremot medför en höjd räntenivå en återhållande inverkan på hushållens nyupplåning samtidigt som det blir lönsammare att spara eller minska sina skulder.

Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av skattesystemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst 180 000 kr. blir i stort sett endast föremål för kommunalskatt. För inkomster över 180 000 kr. utgår statlig skatt om 20%. För taxerade inkomster mellan ca 60 000 kr. och ca 180 000 kr. utgår en skatterabatt i form av förhöjt grundavdrag. Skatterabatten är högst vid taxerade inkomster på ca 95 000 kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%. Skattebortfållet genom sänkta skattesatser m.m. beräknas till ca 55 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skatteskalor. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kaptitalbeskattningen. Nettoeffekten på inkomstskatten av skattereformen innebär att hushållens inkomstskatt minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skattesystem. För 1992 justeras skatteskalan genom att grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp mal ökningen av konsumentprisindex (mellan oktober 1990 och oktober 1991) plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen blir skattesänkningen särskilt stor i reala termer när löneökningama och inflationen avtar. Med den för- väntande utvecklingen av löner och priser i år och nästa år blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr.

Reallönen per timme minskade i början av 1980-talet, se diagram 7: 1. År 1985 började reallönen åter stiga och 1989 låg realönen före skatt högre än 1980. Efter skatt ökade reallönen förra året med ca 2% men nivån var dock fortfarande något lägre än 1980. Skattereformen 1991 medför att, även i alternativ 1, erhålls en real löneökning efter skatt på ca 2% för löntagare i genomsnitt. För 1992 medför nedgången i infla— tionen och den ovan nämnda skattesänkningen en fortsatt ökning av reallönema. Det bör påpekas att beräkningarna av den genomsnittliga

reallönen efter skatt alltid är behäftade med osäkerhet. Dels har hänsyn bara tagits till preliminär A—skatt, vilken kan skilja sig från den slutliga skatten och dessutom påverkas av andra inkomster och avdrag. Dels är uppdelningen av total preliminär A-skatt på sådan som avser lönein— komster och sådan som avser annat svår att göra både principiellt och praktiskt. Osäkerheten avseende 1991 blir naturligtvis extra stor då ett nytt skattesystem introduceras.

Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt 1980 års priser, index l980=100

104 -——- 102 .] ................................................... _

100 . .................................................................................................... ..... .: ........ ....

95 _ ................................................................ .],r 96 .i ,...”.f....:f7:'/:_.,_____.___,_,, . ..... / Efter skott 94 1 .................. X K ............................... ' J/ .................................................................... XX x_f/, g') ........................... fs.—LLA ......................................... 90 —r—---—-—.-— _r— . . . f 1

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och tinansdcpartcmcntct.

Hushållens löneinkomster har under 1980—talet, genom den stigande sysselsättningen, ökat betydligt snabbare än timlönen. Förra året var den reala lönesumman efter skatt drygt 13 % högre än 1980 trots att den reala timlönen efter skatt var något lägre. För prognosperioden väntas bidraget från sysselsättningen till lönesummeutvecklingen bli negativt i år och öka marginellt i alternativ 1 nästa år. 1 alternativ 2 fortsätter sysselsättnings- nedgången även 1992.

7.2 Privat konsumtion och sparande

Efter avregleringen av kreditmarknaden hösten 1985 ökade den privata konsumtionen kraftigt. Under perioden 1986 t.o.m. 1988 steg konsum— tionen med i genomsnitt nära 4% per år. Avregleringen sammanföll i tiden med en cyklisk uppgång i bilförsäljningen, som kulminerade 1988 då antalet nyregistrerade bilar uppgick till rekordhöga 350 000. Hus- hållens skulder Ökade med 60% och sparkvoten föll med 7 procenten- heter mellan 1985 och 1988.

Diagram 7:2 Disponihel inkomst och privat konsumtion Miljarder kr., 1985 års priser

550

Disponibe' inkoms+m _______________________________

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och tinansdcpartcmcntet.

År 1989 skedde en dämpning av konsumtionstillväxten och sparandet förbättrades något, se diagram 7:2. Förra året steg konsumtionen med mindre än 0,5% de tre första kvartalen enligt nationalräkenskapema, se tabell 714. Bakom den låga tillväxten låg främst ett kraftigt ras för bilförsäljningen, vilket drog ned den totala privata konsumtionen med ca 1 procentenhet. En mycket stark försäljning av s.k. Sällanköpsvaror i detaljhandeln höll uppe konsumtionen under första halvåret 1990. När takten i inkomstökningama avtog under andra halvåret dämpades också sällanköpsvaruhandeln. Att mervärdeskatten höjdes den 1 juli har sannolikt bidragit till att hushållen tidigarelagt vissa inköp av kapital— varor. Uppgifter om fortsatt minskad bilförsäljning och en svag utveck- ling av detaljhandeln under hösten tyder på en stagnation av den privata konsumtionen för helåret 1990. Då de realt disponibla inkomsterna beräknas ha ökat med 3,5% förra året så steg sparkvoten med ca 3,5 procentenhet. Det var det finansiella sparandet som förbättrades, se diagram 7:3. Av sparandeökningen svarade det obligatoriska sparandet för ca 1 procentenhet.

För de närmaste två åren talar flera faktorer för en fortsatt uppgång av hushållens sparande. Trots den starka förbättringen var sparkvoten fortfarande negativ förra året. Det innebär att konsumtionsnivån översteg de disponibla inkomstema. .

Skattereformen 1991 kommer att påverka hushållens ekonomi i stor utsträckning de närmaste åren. Ännu är det få hushåll som egentligen vet hur deras inkomster och utgifter påverkas av det nya skattesystemet. Denna osäkerhet kommer troligen att avspegla sig i ett mycket avvaktan- de beteende, vilket gynnar ett ökat sparande. Skattereformen ökar hushållens räntekänslighet genom att skattelättnaden för en ränteutgift

sänks från 40% 1990 till 30% 1991. Därigenom väntas hushållen bli mindre benägna att låna till konsumtion. Till ett ökat sparande bidrar även att hushållen torde komma att använda en del av framtida inkomst- ökningar för att minska sina skulder. En återhållande effekt på Sparandet uppstår av att grundavdraget på 1 600 kr. för inkornsträntor slopas och av att avkastning från allemansspar och ungdomsbospar börjar beskattas.

Tabell 7:4 Privat konsumtion

Miljarder Procentuell förändring, 1985 års priser

kronor, ___—__ löpande 1985 1986 1987 1988 1989 1990 priser t.o.m. 1989 kv. 3 Dagligvaror l33,3 0,4 2,3 0,8 0,9 0,7 -0,3 Sällanköpsvaror 1229 3,5 9,0 8,5 4,5 5,0 5,2 Bilar 26,6 9,6 29,7 30,0 8,4 -15,3 -30,0 Energi 24,3 12,8 —O,6 0,7 -7,5 -4,1 0,3 Ovriga varor 66,9 1,6 5,3 2,9 3,0 0,4 -3,0 Bostäder 125,22 1,1 1.1 1,1 1,0 0,8 1,4 Ovriga tjänster 128,9 3,2 4,8 5,3 3,6 2,0 -0,2 Turism - import 27,8 9,0 16,9 11,2 10,1 9,4 5,4 Turism - export -l7,4 5,7 3,3 8,9 5,3 6,7 -6,3 Privat konsumtion 638,6 2,8 5,2 4,6 2,5 1,1 0,3

Anm.: Varuindelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering av den privata konsumtionen. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 7 :3 Hushållens nettosparlwot Sparande i procent av disponibcl inkomst

5 ____________

1950 1982 1984 195-6.- 1988 1990 1992

Anm: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfcrcringar 1987 och 1989. Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och iinansdcpartementet.

Uppgången på fondbörsen och stigande fastighetspriser under andra hälften av 1980-talet möjligjorde att hushållen kunde öka sin förmögenhet trots minskat sparande. Värdeökningar ersatte i viss mån eget sparande och skapade ett underlag för ökad belåning. Under 1990 sjönk kurserna på aktier med ca 30% på Stockholmsbörsen och många uppgifter visar nu på en vikande marknad för villor och bostadsrätter. Banker och andra finansinstitut har blivit försiktigare med krediter. Denna utveckling under förra året väntas bidra till en fortsatt uppgång av sparandet.

Hushållens ekonomiska förväntningar undersöks av SCB i hushållens inköpsplaner (HIP) sedan 1973. Både teoretiska överväganden och erfarenheter från andra länder tyder på att hushåll är mer villiga att öka sin konsumtion och sin skuldsättning då förväntningarna är mer optimistiska. Utvecklingen av hushållens förväntningarna och nettospar- kvoten har under 1980-talet visat just ett sådant mönster. När framtids- förväntningama ljusnade i mitten av 1980-talet sjönk sparkvoten. De alltmer pessimistiska förväntningar som registrerats sedan 1989 avspeglas i ett ökat sparande. Enligt den senaste HIP-undersökningen från oktober 1990 är de ekonomiska förväntningarna för 1991 mycket mörka, se diagram 7:4. Inte sedan 1981 har hushållen varit så pessimistiska. De rådande förväntningarna talar för att hushållen kommer att öka sitt sparande.

Diagram 7:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader framåt t.o.m. oktober 1990.

20 i

_30 .. _ _.1 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989

Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring och andelen som tror på en försämring, säsongrensat. Källa: Statistiska centralbyrån.

Skattereformen, förmögenhetsutvecklingen och hushållens alltmer pessimistiska förväntningar indikerar alla en uppgång i sparandet. Samtidigt talar vissa andra faktorer emot en snabb förbättring av sparkvoten.

Inbetalningama till det obligatoriska sparandet upphörde ] januari 1991 och nästa år återbetalas 1989 års sparande. Det medför att hushållens köpkraft ökar mer än vad den disponibla inkomstökningen anger. Likviditetseffekten motsvarar ytterligare 1 procentenhet 1991 och 0,3 procentenheter 1992. Om hushållen inte ökar sitt frivilliga sparande i motsvarande grad när det obligatoriska upphör försämras sparkvoten automatiskt.

Vissa tillfälliga effekter som dämpat konsumtionsutvecklingen under 1989 och 1990 beräknas de närmaste åren avta eller falla bort. Den neddragande effekt som bilinköpen bidrog med på den totala konsum- tionstillväxten kommer under året att dämpas och antas vara helt försvunnen 1992. De senaste årens vintrar var ovanligt varma, vilket sänkte kostnaderna för husuppvärmning. Om det blir en återgång till en mer normal temperatur medför det en ökad förbrukning för energi motsvarande knappt en halv procentenhet av den totala konsumtionen.

Prognosen utgår från att hushållens pessimistiska förväntningar och den osäkerhet som omläggningen till ett nytt skattesystem medför leder till en tämligen måttlig konsumtionsökning. l alternativ 1 beräknas den privata konsumtionen stiga med 0,7% 1991. Utifrån de inkomstökningar som redogjorts för i tidigare avsnitt förbättras sparkvoten då med 1 procenten- het. Under 1991 kommer därmed sparkvoten att åter bli positiv efter att ha varit negativ de senaste fem åren.

För 1992 antas osäkerheten som följer av skattereformen minska. Den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten försvinner 1 januari 1992 och därmed bortfaller också ett incitament att skjuta större inköp på framtiden hos hushållen. Tillväxten i den totala konsumtionen beräknas öka med 1,0% och sparkvoten förbättras med ytterligare drygt 1 procentenhet.

I alternativ 2 medför den högre inkomstökningen också att konsum- tionen blir något större än i alternativ 1 för båda åren. En del av inkomstskillnaden mellan alternativen beräknas dock användas till sparande.

Bil. 1.1

Den starka tillväxten av bruttoinvesteringama som pågått sedan 1987 bromsades upp till preliminärt närmare 2% 1990. Utvecklingen dämpades inom samtliga sektorer. Förändringen var störst inom näringslivet där tillväxttakten minskade från 12, 4% 1989 till ca 1% 1990. Därav var om- slaget inom industrin mest markant, från en uppgång på ca 14 % 1989 till en nedgång med 3%. Även 1 det övriga näringslivet bromsades ut- vecklingen betydligt. Samtidigt avtog tillväxten av bostadsinvesteringar- na till ca 3%. Även inom de offentliga myndigheterna sjönk tillväxttak- ten, till ca 3%.

Investeringsförloppet 1991 och 1992 är beroende av kostnadsutveck- lingen. Om det ogynnsamma mönstret i lönebildningen bryts väntas de totala investeringarna sjunka med ca 1,5% 1991, för att under 1992 åter uppvisa svagt positiva tillväxttal. Om löneökningarna fortsätter att stiga enligt alternativ 2 försämras investeringsklimatet. Det gäller särskilt inom näringslivet, men även i viss mån inom de offentliga myndigheterna. De totala investeringarna sjunker då med drygt 3% 1991 och med ca 2% 1992. Bostadsinvesteringama faller 1991 och 1992, till följd av minskad efterfrågan. Såväl nyproduktionen som ombyggnadema minskar.

Tabell &] Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1989 löpande 1988 1989 1990 1991 priser _— Alt.l Alt.2 Näringsliv 163,9 4,1 12,4 1,1 -O,7 -3,6 Offentliga myndigheter 31,6 6,9 10,5 3,2 0,1 —l,0 Bostäder 64,3 11,2 6,8 3,1 -4,3 -4,3 Totalt 259,8 6,0 10,9 1,8 -l,4 -3,4 därav maskiner ll6,8 7,6 15,7 1,9 -0,9 -4,1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartcmentet.

8.1. Näringslivets investeringar

Efter de första åren under 1980-talet utvecklades näringslivets investe- ringar starkt, förutom en tillfällig svacka 1986. Mellan 1986 och 1989 steg investeringarna i näringslivet med ca 25%. Under 1990 bromsades expansionen och uppgången stannade på ca 1%. Tyngdpunkten i upp- gången låg, liksom de närmast föregående åren, på maskiner. Under perioden 1986 till 1990 ökade maskininvesteringama med närmare 35 %, medan byggnadsinvesteringama steg med knappt 7%.

Efter en markant uppbromsning 1986 tog industriinvesteringama åter fart. Mellan 1986 och 1989 steg industriinvesteringama med över 30%. 1990 vände utvecklingen och en nedgång av investeringsvolymen med 3% noterades. Industrins investeringar minskade då för första gången

1992 Alt. 1

10 a ”Niob

r.) o i: N :o

Alt.2

-o,4 -0,7 -7.2 -1,9 -0,7

sedan 1982. Ett sämre efterfrågeläge och vikande lönsamhet inverkade PI'OP- 1990/912100 på utvecklingen. Under perioden 1986 till 1989 utvecklades byggnadsin- Bil. l.l vesteringama svagare än maskininvesteringama. Under 1990 var ned- gången för byggnader kraftigare än för maskiner.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 1992 ”'se' Alt 1 Alt.2 Alt 1 Alt 2 Industri 50.9 5,4 13,9 -3,0 -6,0 -13,0 5,0 -5,0 Basindustri 13,7 . 18,1 16,4 -4.0 -11,0 -22,0 5,0 -6,0 Yerkstadsindustri 19,3 -5,6 16,6 -5.0 -6,0 -16,0 7,0 -9,0 __Ovrig industri 17,9 9,8 9,5 -1.0 2,0 -3,0 2,0 -l,O Ovrigt näringsliv 113.0 3,6 11,7 3,1 1,6 0,6 2,0 1,3 Totalt [63,9 4,1 12,4 1,1 -0,7 -3,6 2,9 -0,4 därav byggnader 55,3 -1 .7 4,9 0,8 0,1 -1,7 2,5 0,1 maskiner 107,6 7,0 16,2 1,5 -l,1 -4,4 3,0 -O,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och tinansdcpartementet.

Under 1990 sjönk investeringarna inom verkstadsindustrin med preli- minärt ca 5 %. Bilden är delvis splittrad med kraftiga minskningar i tran- sportmedels- och maskinindustri medan övrig verkstadsindustri redovisar ökningar. Inom basindustrin föll investeringarna med närmare S%. Inom övrig industri kvarstod i stort sett oförändrad volym. Elektroindustrin tillhör den del inom denna industri som expanderade.

Utvecklingen 1991 och 1992 är svårbedömd. Statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober pekar mot en fortsatt, och än starkare, ned— gång i industrins investeringsplaner 1991. Skälen till detta är flera. Ett svagare efterfrågeläge med vikande lönsamhet, avtagande produktionsm- veckling, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en ytterli- gare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet märkbart försämras. Om löneökningstakten växlas ned, i enlighet med alternativ 1, kommer dock ovanstående negativa tendenser att motverkas. Nedgången 1991 he- räknas då stanna på 6%. Det är främst basindustrin och verkstadsindu- strin som planerar för minskade investeringar. En återhämtning inom in- dustrin totalt förutses 1992, med S% ökad investeringsvolym.

Med fortsatt relativt snabb löneutveckling förstärks problemen inom industrin ytterligare. I prognosen förutses ett fall i investeringsvolymen med 13% 1991 och med S% 1992. Främst drabbas verkstadsindustri och basindustri. Det innebär att de totala industriinvesteringama sjunker till den nivå som rådde 1986, innan de senaste årens kraftiga expansion inleddes.

Diagram &] Näringslivets investeringar Prop. 1990/91:100 Miljarder kr.. 1985 års priser

Bil. 1.1 120 -- 100 .... .............................................................. ' vring nörin sliv 80 ________ .. ............................................................ _ , ........................... 60 ................ : ...... :::.z..f"...ä...../../.,_..=_..N ................................................. ——O .......................................................................................... // .......... >....» fx, , . '*—._,/Xxx// 20 - ............................................................................................................... o—-a...————r..——. . . 197019721974197619781980198219841986198819901992 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och tinansdepartemcutet. Tabell 8:3 Offentliga investeringar Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 1992 priser _— Alt.l Alt.2 Alt ] Alt 2 Statliga myndigheter 8,8 1,4 16,9 13,1 1,0 1,0 0,9 0,9 Statliga affärsverk 18,6 -4,5 9.7 4,7 10,0 10,0 5,0 5.0 Staten 27,4 -2.8 11,9 7,3 5,4 5,4 2,4 2,4 Kommunala myndig— heter 22,8 9,1 8,0 -O,9 -0,4 —2,0 2,8 -1,5 Kommunala affärsverk 4,3 -1,4 -6,8 13,1 3,6 3,6 0,9 0,9 Kommunerna 27.1 7.0 5,3 1,4 0,4 -1,0 2,4 -1,0 Totalt 54,5 1,7 8,7 4,5 3,1 2,5 2,4 0,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntet.

De närmaste åren väntas tillväxttakten inom det övriga näringslivet kvarstå på en relativt stabil och låg nivå. Under 1990 avtog ökningstak- ten markant, från närmare 12% 1989 till ca 3% 1990. De offentliga affärsverken ökade starkt. Där skedde en kraftig expansion inom statens järnvägar och postverket. I de flesta övriga näringsgrenar noterades en nedgång. Under 1991 och 1992 beräknas investeringsaktiviteten avta in- om varuhandel, hotell— och restaurang samt delar av finanssektorn, efter de senaste årens expansion. Den i samband med åtstramningspaketet tillfälligt höjda fästighetsskalten 1991 och 1992, verkar i dämpande rikt- ning. Borttagandet av ramarna för övrigt byggande i landet, förutom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, verkar i motsatt riktning. Inom de statliga affärsverken väntas investeringarna fortsätta att stiga starkt 1991 till följd av att det skett en förskjutning av planerna framåt

i tiden. Även 1992 väntas en uppgång, dock inte lika stark som föregå- ende år. Därmed förhindras ett fall för investeringarna i övrigt närings- liv. Både under 1991 och 1992 stiger de med knappt 2%. I och med att investeringarna i denna sektor inte antas vara särskilt känsliga för kost- nadsutvecklingen blir utvecklingen endast något lägre i fallet med fortsatt höga löneökningar.

Sammantaget innebär det att näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, kvarstår på i stort sett oförändrad hög nivå 1991 och 1992 med ' ca 14,5% av BNP. I fallet med den högre löneutvecklingen förutses en något lägre andel, ca 14% av BNP. Andelen fortsätter därmed att över- stiga den nivå som rådde innan den starka nedgången i slutet av 1970- talet inträffade.

Diagram 8:2 Näringslivets investeringar Procent av BNP, 1985 års priser

15

11

10 r __,__—, | | | F '|' | | | T | | | | r—v | | | !

197019721974197619781980198219841986198819901992

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenetet.

8.2. Bostadsinvesteringar

Vid sidan av industrin har bostadsbyggandet tillhört de mest expansiva investeringsområdena under perioden 1986 till 1989. Under denna period expanderade bostadsproduktioneu med hela 30%. Under 1990 steg bo- stadsinvesteringama med ca 3% ytterligare. Det innebar en betydligt lägre ökningstakt än tidigare.

Sedan 1986 har investeringsvolymen gällande nyproduktion av bostäder fördubblats. 1990 avtog ökningstakten något, då volymen steg med ca 12%. Den kraftiga uppgången av efterfrågan på bostäder, från ett läge med 37 000 outhyrda lägenheter 1983,1edde så småningom till bostads- brist i stora delar av landet och medverkade till en markant stigande bo- stadsproduktion. Den starkt växande efterfrågan orsakades av en förbätt— ring av hushållens ekonomi till följd av bl.a. ökade reallöner och stigande

sysselsättning. Även förändringar i befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet och en hög nettoinvandring inverkade dock till utveck— lingen. Tecken på en något dämpad efterfrågan kunde skönjas under 1990 genom att köerna vid bostadsförmedlingama i landet slutade att växa, med undantag för Stockholmsområdet. En svagt uppåtgående trend av antalet outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostadsföretagen note- rades. I september uppgick antalet outhyrda lägenheter till knappt 4 000. Det innebär en uppgång med 1 000 lägenheter sedan september föregåen— de år. Nivån är dock fortfarande mycket låg, motsvarande 0,5 % av be- ståndet. Bristen på lägenheter gäller inte enbart storstadsområdena. I nästan hälften av kommunerna i landet fanns ingen ledig lägenhet regi- strerad hos allmännyttan i september 1990.

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter 70000 —-

KVA rPöbörjacr ,

50000. , ................................ &. ----------- I. lägenhejer ". --------------------- ...f- -------------- '

jogg-(j J..... f.,; .......................... ............... I _________ "" Oulhyrclo xx- 15600 _ ............................................. lö enhefer .............. " -N=:; ..................... o - r __ . _.— . . 4 __ - __ "9176 1971. 1980 1582 1984 1955 1985 1990

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1989 samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och tinansdepartementet.

I oktober 1988 fördubblades Jen statligt garanterade räntan för om— byggnadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av om— byggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana funnits inom storstadsområdena sedan början av 1987. Övergångsbestämmelser mild- rade effekterna av de nya reglerna något under 1989. Ombyggnadsvoly- men sjönk då med 12%. Utanför storstadsområdena är det främst den högre räntan som begränsat ombygonadsvolymen. Ramarna för 1990 var snävare än under 1989. Restriktionema fick starkare genomslag och därigenom minskade också ombyggnadsinvesteringama kraftigt, med ytterligare ca 14%.

Utvecklingen av bostadsproduktionen 1991 och 1992 är mycket svårbe- dömd. De höga kostnaderna i nyproduktionen kan få till följd att efter— frågan dämpas. Även effekterna av skattereformen samt det nya bostads- finansieringssystemet. som träder i kraft den 1 januari 1992, är svåra att

förutse. Relativprishöjningen av bostäder till följd av skattereformen tor- de medföra en minskad efterfrågan. I motsatt riktning verkar det köp- tillskott som hushållen får genom skattereformen, vilket kan komma till uttryck i ökad bostadskonsumtion.

Det föreligger stora svårigheter att prognosticera det långsiktiga beho- vet av bostäder. Förutom demografiska faktorer inverkar även hushållens inkomstutveckling och utvecklingen av bostadspriserna på efterfrågan av nyproduktion. Enligt boverkets bedömning behövs ett årligt tillskott under 1990-talet på mellan 37 000 och 45 000 lägenheter för att tillgodose det behov som följer av ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur beståndet. Till detta kommer vad som behövs för att på kortare sikt upp- nå balans på bostadsmarknaden. I bilaga 15 till LU9O beräknades det långsiktiga behovet enligt huvudaltemativet uppgå till 63 000 lägenheter per år. Det s.k. nolltillväxtaltemativet i samma bilaga ligger närmare boverkets bedömning. Eftersom beståndet är stort i förhållande till ny- tillskottet, får en liten förändring av efterfrågan stor betydelse för ny- produktionen av bostäder.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989, ———————————-———- löpande 1988 1989 1990 l99l 1992

priser Nybyggnad 43,6 40,3 20,3 12,0 2,0 -8,0 Flerbostadshus 22,l 42,4 20,9 17,5 5 ,9 6,0 Småhus 21,6 38,1 19,7 6,3 -ll,0 42.0 Ombyggnad ' 20,7 -13,7 -12,1 44,0 -10,0 .5,0 Flerbostadshus 17,3 —15,5 -12,7 —l3,9 -7.9 -5,0 Småhus 3,4 -2,9 -9,2 —l4,6 -2l,0 —5,0 Totalt 64,3 11,2 6,8 3,1 -4,3 -7,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntct.

Boverkets lånestatistik tyder på fortsatt expansiva planer för investe- ringar i nyproduktion av bostäder 1991. 1 prognosen väntas dock efter— frågan avta något jämfört med den höga nivån 1990. Antalet påbörjade lägenheter beräknas minska från 62 000 1990 till ca 56 000 1991. Det innebär att investeringsvolymen sjunker med ca 2%. Nedgången väntas fortsätta också 1992, då investeringarna i bostäder beräknas falla med 8% i volym. Antalet påbörjade lägenheter avtar då till 54 000.

Ramama för ombyggnader tas bort 1991 i hela landet förutom i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. I prognosen beräknas om- byggnadema fortsätta att sjunka 1991, dock i något lägre takt än under 1990, eller med 10%. Under 1992 förutses ombyggnadsinvesteringama minska med S%. Det förutsätter ett tekniskt antagande att 1991 års restriktioner kvarstår. Det innebär att de totala bostadsinvesteringama sjunker med drygt 4% 1991 och med ca 7% 1992.

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar Miljarder kr., 1985 års priser

197019721974197619781980198219841986198819901992

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntct.

Hänvisningar till S8-2

8.3. Byggnadsverksamheten

Byggkonj unkturen var fortsatt stark även 1990. Efter den långa perioden av mycket hög aktivitet tillkom dock alltfler tecken på en något mindre överhettad byggmarknad under loppet av året. Bristen på byggnadsarbeta- re har avtagit sedan slutet av 1989, enligt konjunkturinstitutets byggbaro- meter. Sedan september 1989 har andelen företag som uppger brist på byggnadsarbetare i princip halverats. Arbetslösheten bland byggnadsarbe- tare har stigit under andra halvåret 1990. I slutet av november var 3,1 % av kassamedlemmama arbetslösa, mot 2,3 % november 1989. Kostnadsut- vecklingen inom byggsektorn, som blivit ett problem för hela samhälls- ekonomin, tenderade att avta något mot slutet av året.

Uppgången i byggefterfrågan inleddes 1986. Byggnadsinvesteringama i näringslivet började då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat nybygande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde sin topp under 1987. Subventionema i ROT -sektorn (reparation, om- och tillbyggnad) från 1980-talets början gav en snabb volymökning av om- byggnadema t.o.m. 1987. Under 1988 skedde en viss nedgång av näringslivets byggnadsinvesteringar. Samtidigt uppvisade nybyggandet av bostäder rekordstora tillväxttal. 1989 var ökningstakten åter stark in- om näringslivet, samtidigt som bostadssektoms tillväxt bromsades genom restriktionerna mot ombyggnadssektom.

Under 1990 avtog näringslivets tillväxt markant. Bostadsproduktionen ökade också svagare än året innan, dels genom att ombyggnadsrestriktio- nerna fick större effekt, dels genom att nyproduktionen nått en mycket hög nivå och därigenom uppvisade en avtagande tillväxt. Sysselsättningen inom byggområdet har dock fortsatt att öka. Enligt AKU steg antalet

sysselsatta inom bygggnadsverksamheten från 257 000 personer 1986 till 313 000 personer 1990. Det motsvarar en uppgång med över 20%, varav ökningen under 1990 svarade för 8 procentenheter.

Överhettningen på byggmarknaden de senaste åren har tvingat fram alltmer omfattande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att dämpa det allmänna efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden, dels att frigöra resurser till nyproduktion av bostäder. Förutom begräns- ningarna av ombyggnadsverksamheten gällande bostäder infördes också ramar för s.k. övrigt byggande i hela landet. I Stockholms län och i Göteborgs och Bohus län har byggnadstillståndsgivning använts sedan 1987 i syfte att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under 1989, med stöd av lagen om byggnadstillstånd, begränsa volymen av övrigt byggande till 95% av 1988 års volym. Det gällde även för 1990. År 1991 tas ramarna för övrigt byggande bort i hela landet utom i Stock- holms län och Göteborgs och Bohus län.

Atgärdema mot ombyggnadsverksamheten resulterade i en nedgång av investeringarna inom denna sektor med ca 40% mellan 1986 och 1990. 1991 väntas nedgången fortsätta, dock i något lugnare takt. Effekterna av regleringarna av övrigt byggande är mer oklara. Ramen för övrigt byggande 1990 var i slutet av november i stort sett fylld av pågående och planerat byggande enligt AMS. . I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10% på s.k. oprioriterat byggande inom Stockholms län, med undantag av Norrtälje och Södertälje kommuner. Den höjdes till 30% under våren 1990 och utvidgades till att även omfatta Göteborgsområdet. I oktober 1990 undan— togs Göteborgsområdet från investeringsskatten. Från den 1 januari 1991 undantas även Nynäshamns kommun. Den höjda investeringsskatten har medverkat till att byggnadsinvesteringama inom varuhandel—, hotell och restaurang har minskat.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1989 löpande 1988 1989 1990 1991 priser Alt 1 Alt 2 Byggnadsinvesteringar l42,0 4,4 6,6 1,9 - l ,9 —2,8 därav näringsliv 55,3 -l,7 4.9 0,8 0,1 l,7 myndigheter 22.4 3,6 10,3 1,9 -0,1 vl,3 bostäder 64,3 11,2 6,8 3,1 -4,3 -4,3 Reparationer och underhåll 51.1 0.9 5,5 4,3 2,3 2,3 Summa l93.1 3.4 6,3 ' 2.6 -0,7 -l,3

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och linansdcpartcmentet.

1990 avtog ökningstakten inom den totala byggnadsverksamheten. Ba- kom stagnationen låg en lägre tillväxttakt inom såväl näringsliv som offentliga myndigheter samt ett mindre expansivt bostadsbyggande.

Reparations- och underhållssektom steg relativt starkt, med ca 4%. Utvecklingen inom byggsektorn 1991 och 1992 är mycket svårbedömd i och med att skattereformen och ett nytt bostadsftnansieringssystem med- för ett antal nya förutsättningar. I det lägre lönealtemativet stagnerar samtidigt näringslivets investeringar. Sammantaget väntas en nedgång inom byggnadsverksamheten med närmare I% både 1991 och 1992. Om löneökningstakten blir fortsatt hög förstärks nedgången genom en mer ogynnsam utveckling inom näringslivet och de kommunala myndigheter— na. Utvecklingen av bostadsinvesteringama verkar också neddragande oavsett lönealtemativ. l motsatt riktning verkar reparations— och under- hållssektom där aktiviteten fortsätter att stiga, dock med en svagare takt. Totalt fäller byggnadsverksamheten i alternativ 2 med ca 1,5 % respektive ca 2% 1991 och 1992.

8.4. Lagerinvesteringar

Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveck- ling. Totalt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan— deln. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spann— målslagren samt lagren av oljor och bränsle.

Enligt de preliminära nationalräkenskapema i våras hade en lagerupp— byggnad inträffat under 1989. Dessa hade dock placerat en korrektions- post som uppstod vid avstämning mellan produktions— och användnings— beräkningar som en lagerpost. Denna är nu eliminerad och detta tillsam— mans med en rad mindre revideringar gör att lagren totalt sett minskade något även 1989.

Under 1990 bröts dock den långa perioden av lagemeddragningar. In— om industrin började lagren växa redan under hösten 1989. Denna ut- veckling accentuerades sedan under första halvåret 1990 då färdigvaru- lagren ökade kraftigt. Under hösten anpassades sedan produktionen till den vikande efterfrågan och en marginell nedgång av färdigvarulagren noterades. Däremot ökade lagren av insats/åror och varor i arbete. Även lagren av råolja och bränsle steg kraftigt under första halvåret 1990 för att sedan under hösten avvecklas så mycket att en minskning under 1990 med ca 0,4 miljarder kr. inträffade. Lagren i detaljhandeln exklusive bilar ökade, speciellt under hösten. Denna lageruppbyggnad är i huvud- sak ofrivillig och en följd av hushållens alltmer försiktiga konsumtions- beteende. Lagren av bilar och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan började vika. Under 1990 har endast en mindre del av dessa ofrivilliga lager kunnat awecklas, då efterfrågan försvagats än mer.

Totalt innebär detta att lagren förra året ökade med ca 2,2 miljarder kr. och därmed lämnar ett positivt bidrag till BNP—tillväxten med 0,3 pro- cent. I ftnansdepartementets höstprognos var bedömningen att bidraget skulle vara svagt negativt (0, ] %). Denna skillnad förklaras till betydande del av de revideringar som gjorts i nationalräkenskapema för 1989.

Bil. 1.1

Diagram 8:5 Lagervolymförändringar Miljarder kr., 1985 års priser

1984 1986 1983 1990 Källor: Statistiska centralbyrån och tinansdepartemcntet.

Under 1991 väntas industrilagren (exkl. olja- och bränsleprodukter) minska svagt. Efterfrågeläget bedöms inte vara tillräckligt starkt för att en mer påtaglig reducering av lärdigvarulagren ska kunna komma till stånd. Dessa förblir därmed tämligen stora. Anpassningen av insatsvaru- lagren till den lägre produktionstakten väntas fortsätta varför dessa min— skar måttligt. Bilhandeln väntas 1991 får större möjligheter att minska sina stora lager. Däremot förutses en uppgång av olje- och bränslelagren med drygt en miljard. Därmed skulle lagren totalt sett sjunka med ca 1 miljard kr, vilket innebär ett negativt bidrag till BNP-tilväxten med 0,3 %.

Under 1992 väntas neddragningarna av lagren fortsätta i något snabbare takt än 1991. Det något starkare efterfrågeläget ger möjligheter för indu- strin att dra ner sina tämligen stora färdigvarulager. Även inom parti- och detaljhanden väntas neddragningar ske. Det negativa bidraget till BNP—tillväxten blir dock mycket litet.

Prop. 1990/91:100 Bil. 1.1

9.1. Den offentliga sektorn och samhällekonomin

Den offentlig sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7% av BNP. År 1987 fick den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd av underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till över 5% av BNP.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på en kraftig ökning av inkomsterna, samtidigt som utgiftsutvecklingen har varit relativt dämpad. De offentliga inkomstemas andel av BNP steg från ca 60% 1982 till 65,5% 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot. Under samma period minskade utgiftemas andel av BNP från 66,5% 1982 till ca 60% 1989. Den reala resursförbrukningen inom den offentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från 33,5% 1982 till 28,5% 1989 som andel av BNP. Transfereringama till hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter till ca 20,5% 1989. se diagram 9:l. Den offentliga sektorns övriga utgifter består av transfereringar till företag och u-landsbistånd samt ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat med 4 procenten- heter sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på statskulden och minskat stöd till företag.

Diagram 9:1 De offentliga utgiftemas andel av BNP

35 __....__ ..--. ___... Konsumtion och

investeringar

i _ till 'huysofhyl " ' ,

./ - __ 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källa: Finansdepartementet.

År 1990 steg utgiftemas andel av BNP till ca 61 ,5 % medan inkomster- nas andel var oförändrad. Det finansiella sparandet beräknas ha minskat till ca 4% av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde huvudsakligen på att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökade kraftigt till följd av de höga löneavtalen inom det offentliga området. I volym beräknas den offentliga konsumtionen ha stigit med 1,3 %.

Bil. 1.1

Tabell 9:1 Skattekvoten Bil. 1.1 Procentandcl av BNP

1989 1990 1991 1992 Alt.l Alt. 2 Alt.l Alt.2

Direkta skatter 25,3 24,3 21,3 21,6 21,3 21,7 Hushåll 22.5 21,9 19,5 19,7 19.1 19,5 Företag 2,8 2,4 1,9 1,9 2,2 2,2

lndirckta skatter exkl. arbetsgivaravgifter 14,7 15,1 16,9 16,8 16,4 16,3 Mervärdeskatt 7,6 8,2 9,8 9,8 9,2 9,2 Ovrigt 7,1 6,9 7,1 7,1 7,2 7,1

Arbetsgivaravgifter 16,5 17,4 17,8 17,9 17,8 18,0 Skatter och avgifter 56,4 56,8 56,0 56,3 55,4 55,9

KÖ ':llor Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och tinansdepartemcntct.

Den offentliga sektoms inkomster består till 85% av skatter och av- gifter. Skattemas och arbetsgivaravgiftemas andel av BNP (skattekvoten) steg med ca 7 procentenheter mellan 1982 och 1989. För 1990 beräknas Skattekvoten ha ökat med ytterligare ca 0,5 procentenheter till knappt 57%. För 1991 och 1992 beräknas en succesiv nedgång av Skattekvoten till 55,5 - 56%, se tabell 9:l. Förändringen av Skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels på föränd— ringen i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.

Ett första steg i skattereformen togs förra året. Den statliga inkomst- skatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av lönerna (skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt medförde dock, att endast en mindre nedgång av skatteuttaget från hushållens direkta skatter kom till stånd 1990. I år leder det nya skattesystemet till kraftigt sänkta inkomst- skatter för hushållen. Även nästa år minskar andelen av hushållens direkta skatter i de totala skatteinkomstema. Genom att skatteskalan räknas upp med i princip den historiska inflationen uppkommer en negativ effekt på skatteinkomstema ( "omvänd fiscal drag") när löneök- ningarna blir mindre än föregående åns inflation.

Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet har efter— hand medfört att företagens skatteinbetalningar ökat från ca 1,5% av BNP 1985 till nära 3% av BNP 1989. Skattereformen bidrar till ökat uttag från företagens direkta skatter genom att avkastningen på pensions— fonder och vissa försäkringspremier beskattas. Nedgången i företagens resultat under det senaste året leder dock till en kraftig minskning av företagsskattema i år. Nästa år hålls skatteinkomstema från företagen uppe genom upplösning av skatteskulden på dolda reserver.

Finansieringen av inkornstskattesänkningama 1990 och 1991 sker till stor del genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom är skattesatsen tillfälligt höjd med ] procentenhet från den 1 juli 1990 till utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp

av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. ] januari och på den statliga PIOP- 1990/912100 sektorns inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en minskning 1311- 1.1 av Skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och 1992.

Övriga indirekta skatter uppgick som andel av BNP till ca 7% 1989. Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak, vin och sprit, bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också i år vara i stort sett oförändrad. Inkomsterna av fastighetsskatt stiger till följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på kommer- siella lokaler under 1991 och 1992.

Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig arbetsmiljöavgift på 1,5% under perioden september 1989 t.o.m. december 1990 medförde att inkomsterna av arbetsgivaravgifter steg med ca 1 % som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av skatteinkomstema kommer från arbetsgivavgifter. I reformen ingår nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en särskild löneskatt på pensionspremier m.m.

Tabell 9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1 Inkomster 800,5 888.3 934,2 962,5 13,9 11,0 5,2 3,0 Skatter 514,4 569,7 589,3 600,0 13,5 10,7 3,4 1,8 Socialförsäkringsavgiftcr l76,5 201.1 215 ,2 224 ,5 14,7 14 ,0 7 ,0 4 ,3 Ovriga inkomster 109,6 117.4 129,7 1379 14,6 7,1 10,4 6,4 Utgifter 736,5 833,2 881,9 915,5 11,0 13,1 5,8 3,8 Transt'ereringar tillhushåll 250,2 278,31 305.8 325,6 10.0 11,3 9,9 6,5 Ränteutgiftcr 66,8 68,5 67,7 68,7 7,5 2,6 -1,2 1,5 Ovriga transfereringar 71,8 80,6 92,7 93,9 17,7 12,2 15,0 1,3 Konsumtion 317,7 366.0 373,4 382,6 10,8 15,2 2,0 2,5 lnvesteringarl 30,1 39.8 42.4 44,7 15,3 31 .9 6,4 5,6 Finansiellt sparande 64.0 55,0 52,3 47.0

Procent av BNP

Skatter och avgifter 56,4 56.8 56,0 55,4 Utgifter 60.2 61,4 61,4 61,6 Finansiellt sparande 5,2 4,1 3,6 3,2

Alternativ 2

InkomStcr 944,5 982,1 6,3 4,0 Utgifter 891,6 937,6 7,0 5,2 Finansiellt sparande 53,0 44,5

1 I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De offentliga utgiftemas andel av BNP beräknas ligga kvar på ca 61,5% 1991 och 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet blir utgifterna, liksom inkomstema, något större. Utgiftema dras upp av ökade transfereringar till hushåll. Det är en följd av, dels fördelnings- politiska åtgärder i skatterefomten, dels det försämrade läget på arbets-

marknaden. Övriga transfereringar beräknas vara oförändrade som andel av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifterna sker genom att räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksubventionema tas bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av bostadsbyggan— det, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av investerings— bidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas som utgift, skulle avräknas från mervärdeskatteintäktema minskar både skatte- och utgiftskvoten._ Genom besparingar i den statliga administrationen begrän- sas den offentliga konsumtionens volymtillväxt till ca 0,5% per år. Dessutom bidrar det ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt till att ut- gifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna minskar som andel av BNP.

Summan av skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till drygt 52 miljarder kr. och för 1992 till 47 miljarder kr. i alternativ 1, se tabell 9:2. I det andra alternativet blir sparandet något högre för 1991. Nästa år medför dock den sämre ekonomiska utvecklingen i det andra altema- tivet, att det finansiella överskottet i den offentliga sektorn blir lägre än i alternativ 1.

För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i national- budgetama i många år. Med antagande om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur reala förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till förändringar av BNP. Multiplikatorema är konstanta över tiden och beaktar således inte t.ex. förändringar av hushållen sparande. Både beslutade och automatiska förändringar av inkomster och utgifter inkluderas i modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Tabell 9z3 Finanspolitiska effekter Procent av BNP i fasta priser

1986 1987 1988 1989 1990 1991

Alt.l

Staten inkl. socialförsäkring -l,0 —3,6 -0.5 -l,2 0,1 1,6 Kommunerna . -0,1 0,7 0,4 0,7 -O,7 Totala offentliga selnom -0,7 -3,7 0,2 -0,7 0,8 0,9

Källa: Finansdepartementet.

Beräkningarna visar att den statliga (inkl. socialförsäkring) finanspoliti- ken har haft en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980- talet. Kommunerna har under de senaste åren ökat sina utgifter betydligt snabbare än inkomsterna vilket haft en expansiv effekt på ekonomin, se tabell 9:3.

Försämringen av statens finanser 1991 och 1992 ger en stimulerande

Bil. l . I 1992 Alt.2 Alt.l 1,4 1,4 -0,6 -O.8 0,8 0,7

Alt.2 1,3 -0,6

0,7

effekt på samhällsekonomin. Detta motvägs till en del av en kontraktiv effekt på BNP från den kommunala sektorn. Finanspolitikens expansiva effekt på BNP 1991 och 1992 beror på att inkomsterna ökar relativt måttligt delvis som en följd av bl.a. den, i båda alternativen, förutsatta kraftiga nedgången i löneökningstakten. Det försämrade ekonomiska läget leder till ökade offentliga utgifter i form av arbets-löshetsunderstöd m.m. Dessutom bidrar den väntade uppgången i hus-hällens sparande till minskad finansiering via mervärdeskatt av årets inkomstskattesänkning.

9.2. Statens finanser

Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för staten. Statens finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 miljarder kr. till ett överskott 1989 på ca 36 miljarder kr. Den relativt höga ekonomiska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomst- ökning och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. De under senare år accelererande löne— och prisök- ningarna har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 beräknas det statliga finansiella sparande till ca 27 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör beaktas att en växling på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP- avgiften genomfördes fr.o.m. den 1 januari förra året. Därigenom överfördes inkomster på ca 12 miljarder kr. från staten till socialför— säkringssektom 1990.

De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av statens finansiella sparande och 1992 beräknas statsfinanserna visa ett finansiellt underskott på nära 10 miljarder. kr. i alternativ 1. I det andra altemtivet blir underskottet något lägre, se tabell 9:4.

Försämringen av statsfinansema beror till stor del på vikande skatte— underlag. Det är en följd av den förutsedda nedgången av löneöknings- takten tillsammans med konjunkturavmattningen. Statens skatteinkomster 1991 och 1992 dras dessutom ned av, att ubetalningama av kommunal- skattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheterna får lyfta av ingående mervärdeskatt fr.o.m 1991. För de kommunala myndig- heternas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen redovisas som negativa statsbidrag. De statliga myndigheternas avlyft av mervärdeskatt motsvaras av sänkta utgifter för konsumtion och in- vesteringar. Inkomsterna av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,5%, som gav 9 miljarder kr. 1990, faller bort 1991. Mervärdeskatten är tillfälligt höjd med ] procentenhet under perioden 1 jul 1990 31 december 1991. En särskild premieinkomstskatt av tjänstegrupplivför- säkring utgår fr.o.m. 1991 på försäkringsgivare. Fastighetsskatten på kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års taxeringar till 3,5% av taxeringsvärdet. Statens övriga inkomster beräknas öka relativt kraftigt i år till följd av ökade inleveranser från aftärsverken.

Statens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stark ökning av transfereringama till hushåll. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder

ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter PYOP- 1990/911100 m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostadstilläggen och Bii- 1 - 1 studiemedlen i år. Bambidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4 miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 miljarder kr. nästa år. Kostnaderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning väntas stiga kraftigt till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden.

Tabell 914 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ [

Inkomster 433,7 465,2 467,4 443,5 15,1 7.3 -0,5 -5,1 Skatter 326.9 359,6 352,5 323,7 15,7 10,0 -2,0 -8,2 Socialförsäkringsavgifter 63,7 61,6 65,4 67,8 12,2 -3 ,3 6.2 3.6 Ovriga inkomster 43,1 44,0 49,5 52,1 15,5 2,1 12,6 5,2 Utgifter 397,4 438,4 457,6 453,2 10,5 10,3 4,4 -1,0 Transfercringar till hushåll 106,1 117,9 133,0 142,7 8,7 11,1 12,8 7.3 Ränteutgifter 59,4 59,4 59,0 60,5 6,5 -O.2 —0,6 2,5 Ovriga transfereringar 136,5 149,8 150,6 138,3 9,9 9,7 0,5 -8,2 Konsumtion 86,7 96.9 98.8 96,4 12,9 13,0 1,9 -2,5 Investeringarl 9.6 14,5 16,2 15.4 58.4 50,3 12.0 -4,9 Finansiellt sparande 36,3 26,8 9,8 -9,7 Utlåning m.m. -4,8 -3,7 Korrigeringspost 15.8 27,4 Budgetsaldo 25,3 3,1 Budgetsaldo i % av BNP 2,1 0,2

Alternativ 2

Inkomster 474,9 457 ,5 2,1 -3 .7 Utgifter 462,9 463.7 5,6 0,2 Finansiellt sparande 12,0 -6,2

1 I investeringar ingår även lagerreservcringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och iinansdepartemeiitet.

Bland statens transfereringar till företag genomförs flera förändringar 1991 och 1992. Mjölksubventionema, som uppgått till ca 2 miljarder kr., tas bort i år. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs 1991, då de särskilda reduceringsreglema för mervärdeskatten på byggnads- entreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i år genom en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m. 1992 genom att ett nytt bostadsfinansieringssystem (räntelån) börjar införas.

Statens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfe- reringar inom den offentliga sektorn. Statsbidragen till sjukförsäkringen minskar genom sänkt ersättningsnivå och färre antal sjukdagar. För att neutralisera effekterna av skattereformen för den kommunala sektorn skall 7,5 miljarder kr. 1991 och 16,5 miljarder kr. 1992 återföras från kommunema till staten. Genom en tillfällig extra höjning av skatteut- jämningsavgiften 1992 tillförs staten 3 miljarder från kommunema nästa år. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp. Den stigande

arbetslösheten medför att statsbidragen till arbetslöshetskassoma ökar Prop. 1990/91:100 kraftigt. Bil. 1.1 Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat i volym med 0,7% 1990. Genom besparingar i den statliga administrationen väntas den statliga konsumtionen minska med knappt 1% per år 1991 och 1992.

9.3. Socialförsäkringssektoms finanser

Socialföräkringssektom omfattar allmänn tilläggspensionering (inkl. löntagarfonder), allmänn sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkrings- sektom består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. De övriga delarnas sparande är obetydligt.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondernas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit större än avgiftsinkomstema och 1989 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kr. Genom AP-fondernas inkomster av räntor, utdelningar och skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomstema balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till drygt 47 miljarder kr. 1990.

Tabell 9:5 Sociallörsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1

Inkomster 182,5 213,8 223,4 230,2 12,7 17,1 4,5 3,0 AVgiftcr I 12,7 1395 149,8 156,8 16,3 23,7 7,4 4,7 Bidrag från staten 25,7 26,6 21,3 19,9 3,5 3,3 —20,1 -6,2 Ränteinkomster m.m. 37,6 42,3 48,0 52,6 8,1 12,5 13,5 9,5 Skatter 6.4 5,4 4,3 0,9 20,2 -l6,0 —l9,6 —79,3 Utgifter 149,9 166,5 176,9 186,2 11,8 1 1,1 6,2 5,3 Iransfercringar till hushåll 121,1 134,9 143,7 152,9 11,2 11,4 6,5 6,4 Ovriga transfereringar 24,5 26,7 28,1 28,1 16,2 8,8 5,5 -0,1 Konsumtion m.m. 4.3 4,9 5,0 5,1 6.9 14,2 2,6 2,9 Finansiellt sparande 32,7 47,4 46.6 44.0

Alternativ 2

Inkomster 227,9 239,3 6,6 5,0 Utgifter 179,4 192,4 7,8 7,2 Finansiellt sparande 48,5 46,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartcmcntet.

Den 1 juli 1990 upphörde lagen om vinstdelningskatt att gälla. På grund av eftersläpning av betalningar redovisas här ändå inkomster av vinstdelningsskatt både 1991 och 1992.

Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd av skattereformen, men utbetalningarna blir åter större än avgiftsinkoms- tema. 1 alternativ 1 minskar det finansiella sparandet succesivt de närmaste åren, delvis till följd av att räntan antas gå ned i detta alternativ. 1 alternativ 2 bidrar större avgiftsinkomster och högre räntenivå till ett bättre sparande än i alternativ 1, se tabell 9:5.

Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som genomfördes 1989. Minskande sjuktal och sänkt ersättningsnivå fr.o.m den 1 mars 1991 väntas medföra att utgifterna inom försäkringen'minskar i år och nästa år. Därigenom kan statsbidragen till sjukförsäkringen dras ned. [ kostnaderna för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och offentlig sjukvård samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas uppgå sammanlagt till ca 27 miljarder kr. 1991 och 1992.

Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan reglerna ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda arbetslöshetsersättningama minskade 1988 och 1989 till följd av den sjunkande arbetslösheten. Fr.o.m. 1990 höjs den högsta dagpenningen i arbetslöshetsföräkringen årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Den nu stigande arbetslösheten medför att utbetal- ningarna väntas öka kraftigt under prognosperioden.

9.4. Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 "har sektorn haft ett negativt finansiellt spamade. Inkomstema har dock täckt de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

År 1989 var kommunernas finansiella sparandeunderskott 5 miljarder kr. Försäljning av fastigheter m.m. på drygt 7 miljarder kr. bidrog till att hålla nere underskottet. Förra året beräknas det finansiella under- skottet till ca 19 miljarder kr. För åren 1991 och 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekonomin trots det rådande skattestoppet. l alternativ 1 beräknas det finansiella sparandet förbättras med ca 15 miljarder kr. per år. _och sektorn visa ett överskott på drygt 12 miljarder kr. 1992. I det andra alternativet blir de kommunala utgifterna större än i alternativ 1 och det finansiella överskottet begränsas till ca 4 miljarder kr. 1992, se tabell 9:6.

Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalningen av kommu— nalskattemedel. Skatteinkomstema 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd av de höga löneökningama två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda

dämpningen av löneökningarna till att de kommunala utgifter—na de Prop. 1990/911100 närmaste två åren inte växer i samma snabba takt. Bil. 1-1 Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatte- utjämningsbidraget uppgår till 10,5 miljarder kr. netto 1991. Detta bidrag finansieras delvis genom en avgift, som för 1991 uppgår till 79 öre för primärkommunema och 56 öre för landstingen. Nästa år höjs avgiften med 11 öre för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjäm- ningsbidragen. Därutöver höjs avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket medför att ca 3 miljarder kr. dras in från kommunerna 1992. I kom— pensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer erhåller sektorn ca 1 miljard kr. För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991 , dels bidraget till kommunerna avseende garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräkningsskatt). Skatten beräknas på kommunernas skatte- underlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991 ca 16 miljar- der kr. 1992. I tabellen har statsbidragen minskats med detta belopp.

Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr. . Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1989 1990 1991 1992

Alternativ 1

lnkomster 294,4 326,8 "354,45 388,8 10,0 11,0 8,5 9,6 Skatter 181,1 204,7 232,5 275,4 9,7 13,0 13,6 18,5 Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn 74,7 80,2 78,5 68,3 9,8 7,4 -2,1 -13,1 Ovriga inkomster 38,6 41,8 43,6 45,1 11,5 8,5 4,2 3,5 Utgifter 299,4 345,9 358,7 376,2 9,4 15,5 3,7 4,9 Iransfcreringar till hushåll 23,0 25,5 29,1 30,0 9,7 11,2 14,1 3,0 Ovriga transfereringar 28,2 30,8 33,8 35,7 9,0 9,1 9,9 5,5 Konsumtion 227,8 264,2 269,6 281,2 10,1 16,0 2,0 4,3 Investeringar1 20,4 25,3 26,1 29,3 2,2 24,1 3,2 12,1 Finansiellt sparande -5,0 -19,1 -4,1 12,6

Alternativ 2 .

Inkomster 355,12 .390.1 8,7 9,9 Utgifter 362,7 386,2 4,9 6,5 Finansiellt sparande -7,5 3,9

l 1 investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De specialdestinerade statsbidragen, som beräknas till ca 57 miljarder kr. för 1991 och ca 60 miljarder kr. 1992, är kopplade till vissa verk- samheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunema går hälften till skolutbildningen, ca 20% till barnomsorgen och ca 10% till äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäkrings- sektom utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr. per år 1991 och 1992.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året

beräknas konsumtionen ha stigit med ca 1,5 % i volym. För i år och nästa år talar det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättare att rekrytera personal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda löne- kostnaderna (en föjd av 1990 års avtal) i kombination med det kommu- nala skattestoppet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen. Förbättringen av kommunernas finanser 1991 och 1992 är nämligen tillfällig. Fr.o.m. 1993 försämras den kommunala ekonomin och 1990 års obalans kvarstår på lång sikt med nu gällande förutsättningar. I volym beräknas därför den kommunala konsumtionen inte öka med mer än ca 1% per år de nämraste två åren.

De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. (beräknad ingående mervärde- skatt 1990) till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen kommunerna lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommunerna ska återföra motsvarade belopp till staten. Beloppet ingår som en del av den ovan nämnda avräkningsskatten.

Innehåll

Ul

9

Sammanfattning

Den internationella utvecklingen 2.1 Allmän översikt 2.2 Länderöversikter

Utrikeshandeln 3. 1 Exporten 3 . 2 Importen

3 . 3 Bytesbalansen

Industrin 4. ] Produktion 4 . 2 Lönsamhet

Arbetsmarknaden 5.1 Sysselsättning 5.2 Utbud av arbetskraft 5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Löner och konsumentpriser 6. 1 Löner 6 . 2 Konsumentpriser

Hushållens ekonomi och privat konsumtion 7.1 Hushållens disponibla inkomster 7.2 Privat konsumtion och sparande

Investeringar

8. ] Näringslivets investeringar 8 .2 Bostadsinvesteringar

8 . 3 B yggnad sverksamheten 8 . 4 Lagerinvesterin gar

Den offentliga verlGamheten

9.1 Den offenliga sektorn och samhällsekonomin 9.2 Statens finanser 9.3 Socialförsäkringssektoms finanser 9.4 Kommunemas finanser

11 11 16

23 23 27 28

32 32 34

37 38 41 42

45 45 47

51 51 55

60 60 63 66 68

70 70 74 76 77

80 80 82 86 88

Tabeller

111 Internationella förutsättningar 1:2 Löner och priser 1 13 Försörjningsbalans 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten 115 Nyckeltal 116 Finansiellt sparande 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD—länder 2:2 Konsumentprisemas utveckling i vissa OECD-länder 2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder 2:4 Bytesblanser i vissa OECD-länder 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

3:2 Export av varor 313 Import av varor

Regeringen Finansdepartementet

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1991/92

Enligt riksrevisionsverkcts (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege— ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret. avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetproposi— tionen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1990/91. Underlag för beräk— ningarna liar bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskattema har dessutom uppgifter från RRVS taxeringsstatisti- ska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. ] den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1990 redovisas förutsättningar. antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomst— titlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den prelimi- nära nationalbudgcten presenteras i bilaga beräkningsresultatcn kalender— årsvis för åren 1990, 1991 och 1992.

Den av RRV utgivna lnkomstliggarcn för budgetåret 1990/91 kan an— vändas som komplement till RRVs inkomstberäkning. lnkomstliggarcn innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Överdircktör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direk- tör Gert Jönsson. revisionsdirektör Georg Danielsson. byrådirektör Göran Isberg. byrådirektör Margareta Nöjd. förste revisor Ann-Sofie Dalmo. förste revisor Mats Åberg. byråassistent Catarina Frank-Lundkvist och föredragande. avdelningsdirektör Birgitta Aronsson.

Stockholm den 17 december 1990

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

i Riksdagen I 990/9]. ] sam/. Nr 100. Bilaga I.2

Sammanfattning Prop. 1990/91: 100

.. .. . Bil. 1.2 Forutsattmngar

RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1991/92 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1990/91 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk politik. Förändringar av ekonomisk-politisk karaktär har beaktats i de fall det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 23 november 1990. Till

grund för beräkningen liggcf följande propositioner:

— 1990/91: 5 om en modernisering av företagens självdeklarationer och förfarandefrågor i anslutning till skattereformen, m.m. — 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna — 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattning. m.m. — 1990/91:56 om tillfällig höjning av fastighetsskatten, m.m. 1990/91: 59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen. m.m.

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutveek- lingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinsti- tutets höstrapport 1990 har utgjort det huvudsakliga underlaget för anta- gandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preliminära nationalbudgeten för år 1991. På grundval härav har RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna:

1990 1991 1992 Utbetald Iönesumma' 12.7 4.6 3.6 Konsumentprisindex. årsmcdeltal' 10.4 9.7 2.7 Privat konsumtion. volym' 0.6 0.9 1.2 Privat konsumtion. löpande pris' 11.2 1 1.0 4.0 Basbelopp. kr. 29 700 32 200 33 800 Bostadslåneränta. procent 11.4 13.8 11.8 Statens avkastningsränta. procent2 11.5 12.25 —

' Procentuell förändring från löregåendc år 1 Avser budgetåren 1990/91 och 1991/92

1 begreppet utbetald lönesumma i tablån ingår inte de basbreddningar som införts eller kommer att införas fr. om inkomståret 1990. Föränd- ringstalen avser därför lönesummebegreppet för 1989. För de inkomst- titlar där lönesumman direkt används har särskilda beräkningar gjorts på finansdepartementet för de tillägg som måste göras till följd av dessa basbreddningar.

En av RRV genomförd enkätundcrsökning till nära 4000 svenska aktie- bolag. sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för beräk- ningen av juridiska personers skatter. ] denna enkät har det bl.a. fram— kommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka med ca 9% mellan åren 1989 och 1990.

lx)

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster Prop. 1990/91:100 under budgetåren 1990/91 och 1991/92 framgår av tabell3. Bil. 1.2

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1990/91 och 1991/92

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91 till 440840 milj. kr. Det är 39288 milj. kr. eller 9,8% mer än utfallet för budgetåret 1989/90.

STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetäret 1991/92

Socialavgifter 17%

Juridiska personer

Mervärdeskatt 63% 38% Fysiska personer 5%

Övriga inkomster 21%

Övrig skatt på varor 18%

Totalt 434 miljarder kr.

För budgetåret 1991/92 beräknas statsbudgetens inkomster till 434209 milj. kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1990/91 blir 6631 milj. kr. vilket motsvarar 1,5 % i minskningsstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på +39288 milj. kr. resp. —6631 milj. kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna. De största förändring- arna avser fysiska personers inkomstskatt och mervärdeskatten. De be— skrivs närmare i nästa avsnitt. Av diagrammet framgår att utvecklingen av inkomsterna under budget- åren 1989/90 och 1990/91 är relativt hög. En förklaring är breddningen av mervärdeskatten under 1990 och 1991 samt den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten på 1% fr. o. m. den 1 juli 1990. De höga utvecklingstalen 3

"ll Riksdagen 1990/91. ] saml. Nr 100. Bilaga 1.2

Tabell ]. Förändringar mellan budgetåren 1989/90—1990/91 och 1990/91—1991/92 Prop. 1990/91:100 (milj. kr.) Bil. 1.2 Inkomstgrupp/ 1989/90 till 1990/91 till Inkomsttitel 1990/91 1991/92 1 1 l l Fysiska personers inkomstskatt l 1 961 ——48 164 1121 Juridiska personers inkomstskatt 399 + 3621 1 123 Särskild skatt på tjänstegruppliv-

försäkring — + 1 800 1211 Folkpensionsavgift 975 + 1 689 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto + 4 531 + 5 283 1231 Barnomsorgsavgift + 1 576 + 602 1281 Allmän löneavgift + 3806 — 2743 1291 Särskild löneskatt + 595 + 8902 1312 Fastighetsskatt + 21 + 2570 1342 Skatt på värdepapper 734 2000 1411 Mervärdeskatt + 33 486 + 7 700 1428 Energiskatt + 435 + 2 300 1471 "_ljullmedel + 108 + 1900 1481 Ovriga skatter på varor och tjänster + 664 + 600 1511 Avräkningsskatt + 3232 + 7 904 2000 Inkomster av statens verksamhet + 2 590 + 2 690 3000 Inkomster av försåld egendom 1 163 + 1 4000 Återbetalning av lån + 1085 + 574 5000 Kalkylmässiga inkomster + 156 _ 691

Ovrigt, netto + 2235 — 1 169

Summa förändringar +39 288 — 6631

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER Utveckling mellan åren

Procent 0

84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 Budgetår

Källa RRV

för budgetåren 1983/84—1984/85 förklaras till en viss del av att en rad Prop. 1990/91: 100 olika omläggningar fick positiva engångseffekter som gynnade inkomstut- Bil. 1.2 vecklingen under dessa budgetår. Budgctåret 1991/92 är utvecklingen ne— gativ bl.a. beroende på vissa periodiseringsetfekter som uppstår vid infö- randet av skattereformen.

Skattereformen påverkar ett flertal av de större inkomsttitlarna på stats- budgeten. Viktigare rcgellörändringar som ingår i de olika propositionerna beskrivs i anslutning till resp. inkomsttitel.

I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 resp. 1990/91 och 1991/92.

Fysiska perm/lem inknmxlxkall

Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 11 961 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Inkomsterna beräknas öka med drygt 4.4% och utgifterna beräknas öka med 1 1.4 %. Den lägre ökningstak- ten lör inkomsterna beror främst på sänkningen av inkomstskatten i och med skattereformen 1991. Den högre ökningstakten för utgifterna beror främst på ökningen av kommunalskatteutbetaIningarna. Dessa baseras på de högre utvecklingstakterna för utbetald lönesumma två år tidigare.

För budgetåret 1991/92 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskat- ter till 21213 milj. kr.. vilket är en minskning med 48164 milj. kr. Inkomsterna på titeln minskar med 3.8%. medan utgifterna ökar med |4.4%.

Juridiska personens inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med 399 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetårct 1990/91 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 22 901 milj. kr.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas titeln på .Iuridiska personers inkomstskatt öka med 3621 milj. kr. Inkomsterna på titeln. främst i form av preliminärskatt. ökar med 5 033 milj. kr. Ökningen beror främst på att den slutliga B-skatten. inkomståret 1991. beräknas bli ca 12.6% högrejämfört med inkomståret 1990. Ökningen kan hänföras till en ökad fastighetsskatt och skatt på avkastning från pensionsfonder. Utgifter- na på titeln ökar med 1412 milj. kr. mellan budgetåren.

Budgctårct 1991/92 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 26 522 milj. kr.

Lagstadgadt' sociala vai/ler

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 8.7 miljarder kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 63 740 milj. kr.

För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från de lagstadgade so- cialavgiftcrna till 75 985 milj. kr.

'Jt

Orsaken till att inkomsterna ökar mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 är främst införandet av Särskild löneskatt vilket får full effekt 1991/92 och regeringens förslag till omläggning av sjuk- och föräldraför- säkringen.

Avgiftsuttaget kommer att minska med 1,5 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1991. Orsaken är att det då inte längre sker något uttag av Arbetsmiljöavgift. Intäkterna påverkar dock inte statsbudgetens saldo ef- tersom denna avgift förs till ett konto hos riksgäldskontoret.

Skattereformen 1990 och 1991 leder till en breddad bas för uttag av socialavgifter på ca 3.5%. Den breddade basen ger en budgetförstärkning för budgetåret 1990/91 på ca 2 700 milj. kr. och för budgetåret 1991/92 på ca 4700 milj. kr.

Skatt på egendom

Fastighetsskattcn för budgetåret 1990/91 beräknas till 5 986 milj. kr.. vilket är nära nog oförändrad skatt jämfört med budgetåret 1989/90. För budgetåret 1991/92 beräknas skatten till 8556 milj. kr. Ökningen beror främst på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på ett höjt beräk- ningsunderlag för övriga fastigheter.

Skatt på varor och tjänster

Inkomstcn av mervärdeskatt. som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten. uppgick till 100214 milj. kr. budgetåret 1989/90. För bud- getåren 1990/91 och 1991/92 beräknas nu inkomsterna till 133700 milj. kr. resp. 141400 milj. kr. Inkomstökningarna beror bl. a. på breddning av mcrvärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. Den 1 januari 1990 infördes mervärdeskatt på tillhandahållande av vatten samt tjänster avse- ende avloppsrening och sophämtning. Vidare tas full mervärdeskatt ut på hotell- och restaurangtjänster. Den 1 mars 1990 infördes mervärdeskatt på energi. Fr.o.m. den 1 januari 1991 slopas reduceringsreglema för bygg- nads- och markentreprenader. Samtidigt införs mervärdeskatt på de flesta varor och tjänster med vissa undantag som t.ex. läkemedel. sjukvård. social omvårdnad och finansiella tjänster. En tillfällig höjning på 1% av mervärdeskatten infördes den 1 juli 1990 och skall gälla till den 31 decem- ber 1991. Fr.o.m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip kompensa- tion för all ingående mervärdeskatt. statliga myndigheter från den 1 juli 1991. vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer att öka. Antagandct om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be- skattningsunderlagct för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts antar RRV att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 11.2% år . 1990. 11.0% år 1991 och med 4.0% år 1992.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 16065 milj. kr. budgetåret 1989/90. För budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna till 16 500 milj. kr. resp. 18800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 435 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna öka med 2300 milj. kr. Ök-

ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen införs den ljanuari 1991.

A vräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstads— komma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommu- nerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatser- na belasta staten mcdan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna.

Ovriga inkomster

Inkomstgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 2 590 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt öka med 2 690 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Ränteinkomsterna beräknas öka med 475 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Ökningen av ränteinkomsterna kan till stor del förklaras av ökade intäkter från ränteinkomster på lån för bostadsbyggan- de.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 2228 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt med 1626 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningarna avser främst in- komster från skatteutjämningsavgifter.

Inkomstgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1085 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas återbetalningama öka med 574 milj. kr. Ökningarna förklaras till största delen av återbetalningar på lån för bostadsbyggande.

Inom inkomstgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar öka med 156 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna minska med 691 milj. kr.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresulta- ten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighets- kalkyl för vissa inkomsttitlar.

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren 1991 och 1992 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten 1990/91 1991/92 Prognos Prognos Summa inkomster t2.1 16.9

Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 4429 miljarder kr. för budgetåret 1990/91 och till 441.1 miljarder kr. för budget- året 1991/92 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd- ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1990/91 och att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1991/92.

Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunk- turbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa antaganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar. men med betydande belopp, redovisas även utgif- ter. För dessa titlar skcr en nettoredovisning. dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en samman- ställning av bruttobeloppen budgetåren 1989/90. 1990/91 och 1991/92. 1 RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1991/92 beräk- nas uppgå till 1033 830 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgiftema på inkomsttitlarna beräk- nas till 599621 milj. kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 100-0 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1 100 består till största delen av preliminärskattcr (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgiftema utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattcmedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1 100 beräknas bruttoinkomster- na minska med 1,4% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 14.1 %. Till följd härav mins- kar nettot på inkomsthuvudgruppen med 44.7%.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav- gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudge— ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgif- ternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 0,5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. medan bruttoutgifterna beräknas minska med 5.9 % mellan samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 284672 milj. kr. för budgetåret 1990/91 och bruttoutgifterna till 79700 milj. kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. Brut- toinkomsterna ökar med 11.5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 medan utgifterna beräknas öka med 24.2% under samma period. Den kraftiga ökningen av utgifterna beror på att offentliga sektorn kommer att få kompensation för i princip all ingående mervärdeskatt.

Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar- Prop. 1990/91: 100 betsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100. Bil. 1.2 1200 och 1300 av egenavgifter. förmögenhetsskatter ete. är exkluderade i tabell 2.

"labs—112. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1989/90-1990/91 (milj. kr..)

_______________——————_—

Inkomst på statsbudgeten

Inkomsthuvudgrupp Inkomster

1989/90

1990/91

1991/92 Utgifter 1989/90

1990/91 1991/92

1989/90 1990/91 1991/92

W

Innehåll

Finansplanen

7 Slutord

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 2 Underliggande budgetutveckling 3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 4 Rörlig kredit 5 Budgetering exkl! mervärdeskatt budgetåret 1991/92 6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för ADB— och kommunikationsutrustning 7 Finansiell styrning av statsförvaltningen 8 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1989/90 9 Lönenivån i anslagsberäkningama

Hemställan

Bilagor

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2 Utdrag ur RRV:s inkomstberäkning Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statslinansierade utvecklingen, m.m.

1 le.1'(lt'l_1.,'t'll [990/()]. lya/nl. Nr I00. Innehåll

10 15 17 22 27 34

36 44 44 46 46

48 50

62 66

67

Regeringens proposition 1990/911100 Bilaga 2

Civildepartementet Utveckling av olfentlig sektor

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1991

Utveckling av offentlig sektor

Gemensamma frågor

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till budgetpropositionen 1991

Bilagans huvudsakliga innehåll

I bilaga 2 behandlas frågor om utvecklingen av den offentliga sektorn.

Inledningsvis redovisas de allmänna utgångspunkterna för regeringens arbete med att utveckla den offentliga sektorn.

Vidare lämnas en redogörelse för olika utvecklingsinsatscr inom den stat- liga och den kommunala sektorn.

Reformarbetet inom den statliga sektorn får också konsekvenser för den statliga administrationen. Ett treårigt program skall genomföras där den statliga administrationen genom strukturella förändringar reduceras med 10%. En del av dessa förändringar redovisas i bilagan.

Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar skall utredas. bl.a. mot bak- grund av att ansvaret för en ledamot av en sådan styrelse för närvarande är oreglerat. Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första fördjupad prövning av vissa myndigheter. Åtgärder aviseras för att effekti- visera den årliga revisionen. En översyn av konkurrensutsatt affärsverksam- het hos förvaltningsmyndigheterna skall göras. Syftet är att utveckla rikt- linjer för val av verksamhetsform för sådan verksamhet.

Konkurrensutredningen (C 1989: 03) skall i sitt fortsatta arbete med att se över bl.a. statliga regleringar uppmärksamma frågan om alternativa verk- samhetsformer i den offentliga sektorn.

Inom den kommunala sektorn har ett särskilt förnyelseprojekt startat i Örebro län, i samverkan mellan civildepartementet och samtliga kommu-

&

wäl &

Prop. I 990/9 1 : 100 Bil. 2

ner, landstinget och länsstyrelsen. Förslag till lagstiftningsåtgärder har lagts fram för att på försök möjliggöra en ny organisation för hälso- och sjukvår- den. den s.k. Dalamodellen. För att ytterligare fördjupa kontakterna mellan företrädare för regeringen och ledningarna för de båda kommunförbunden har stat-kommunberedningen ombildats. Ett arbete har inletts för att belysa utvecklingen av produktivitet och effektivitet i den kommunala sektorn.

Regeringen avser att presentera ett förslag till ny kommunallag som syftar till att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting. Frikom- munförsöket kommer att utvärderas.

Avslutningsvis behandlas regeringens arbete med regelreformering och delegering, d.v.s. arbetet med att dels begränsa antalet regler och höja reg- lernas kvalitet. dels delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till domstolar och andra myndigheter.

Till protokollet i detta ärende har förts två bilagor. nämligen en samman- ställning från statsrådsberedningen om resultatet av regeringens arbete med regelreformering och delegering samt en sammanställning från civil- departementet om regelbeståndet och regelregistreringen.

Den offentliga sektorn har expanderat i snabb takt. Det har kunnat ske genom ökade skatteinkomster till följd av höjda skattesatser och en snabb ekonomisk tillväxt. Sedan början av l960-talet har de offentliga utgifterna fördubblats som andel av BNP. Skattetrycket har nått en sådan nivå att det måste sänkas. Dessutom har tillväxttakten i samhällsekonomin succes- sivt avtagit. I år finns det risk för att den ekonomiska tillväxten helt uteblir.

Under 1980-talet har vi kunnat bevittna den kanske längsta samman- hängande högkonjunkturen hittills. Samtidigt har dock de svenska priserna och lönekostnaderna ökat snabbare än i våra konkurrentländer. Det har lett till en successivt urholkad konkurrenskraft för industrin och en tilltagande oro över den svenska ekonomins utveckling. För att komma tillrätta med problemen krävs en snabbare ökning av produktiviteten och att kostnads- ökningarna dämpas. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att föra en stram finanspolitik med direkta besparingar och omprioriteringar av de offentliga utgifterna. Utgiftstrycket måste sänkas för att på sikt möjliggöra en sänkning av skattetrycket.

Den förnyelse av den offentliga sektorn som utvecklingen kräver bör bedrivas från vissa grundläggande utgångspunkter.

Välfärdspolitikens mål ligger fast. Sjukvård. skola och barnomsorg skall vara tillgänglig för alla på ett likvärdigt sätt. Alla skall ha rätt till trygghet vid ålderdom. handikapp och sjukdom. Den offentliga sektorn skall finansieras solidariskt.

Den offentliga sektorn skall bidra till en stark samhällsekonomi. Utbild- ning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall utformas till nytta för såväl den enskilde individen som för ekonomins utveckling i stort. Arbets-

linjen skall vara vägledande vid utformningen av socialförsäkringen. För- värvsarbete skall underlättas av en väl utbyggd barnomsorg.

Utgiftsexpansionen måste dämpas. För att tillgodose nya eller ändrade bchov krävs att resurser i ökad utsträckning frigörs inom den offentliga sektorn. Detta måste ske genom såväl omprioriteringar som effektivise- ringar. Det innebär bl. a. att åtgärder måste vidtas i transfereringssystemen för att minska takten i utgiftsökningama. Utrymme kan därigenom skapas för nödvändiga samhällsinvesteringar i t.ex. vägar och järnvägar. Vidare måste kommunernas och landstingens verksamheter anpassas till vad som långsiktigt kan finansieras utan skattehöjningar.

De offentliga verksamheterna måste anpassas till lokala förhållanden och enskilda medborgares behov och Önskemål. Det innebär en fortsatt decentralisering och delegering samtidigt som detaljregler avskaffas. Där- igenom ges de verksamhetsansvariga större utrymme för anpassningar till medborgarnas önskemål.

Från dessa grundläggande utgångspunkter bör förändringsarbetet inom den offentliga sektorn drivas vidare enligt följande riktlinjer.

Omprövning av verksamhet

Den offentliga sektorns utbyggnad har skett för att tillgodose medborgar- nas behov av trygghet och service. I ett föränderligt samhälle är det naturligt att regelbundet pröva om verksamheterna uppfyller de mål och löser de problem som de byggts ut för. Med det nya statliga budgetsystemet har regeringen skaffat sig ett viktigt instrument för ett sådant arbete. De om- prövningar som kommer att krävas måste dock ske på såväl statlig som kommunal nivå. Utgångspunkten för omprövningarna måste vara att kär- nan i den offentliga sektorn i första hand skall värnas rättsväsende, för- 5var. omsorg, vård, utbildning och ekonomisk trygghet vid ålderdom. han- dikapp och sjukdom. Det hindrar inte att förändringar och effektiviseringar måste ske även inom dessa områden.

Nya_linansieringsformer

Nya finansieringsformer skall sökas för den offentliga sektorn. Förnyel- sen av infrastrukturen är en nödvändig förutsättning i arbetet med att stärka svensk konkurrenskraft. Utbyggnad och vidmakthållande av infra- strukturen innebär stora kostnader. Medel för dessa investeringar kommer inte i sin helhet att kunna tillföras via statsbudgeten. Därför måste medfi- nansiärer sökas. Det är också rimligt mot bakgrund av att investeringarna i infrastrukturen ofta ger fördelar för berörda branscher, företag samt kom- muner och landsting.

De avgifter som medborgarna betalar för samhälleliga tjänster måste prövas kontinuerligt. Avgifter kan användas i två syften: dels för att bidra till finansieringen av verksamheten-. dels för att styra inriktning och om- fattning. Avgifternas nivå bör prövas mot bakgrund av såväl de samhälls- ekonomiska förutsättningarna som förändringar i medborgarnas inkomst- förhållanden. Den grundläggande principen att ingen skall behöva avstå

från vård, omsorg och utbildning på grund av begränsad betalningsförmåga ligger dock fast.

Ökad konkurrens

Den offentliga sektorns verksamheter utsätts i dag sällan för konkurrens. ] verksamhet som inte är konkurrensutsatt finns inte samma effektiva spär- rar mot kostnadsökningar, m.m. Den offentliga sektorn måste därför utsättas för mer marknadsliknande förutsättningar. Det innebär att producent- och beställarrelationer bör utvecklas. Entreprenadcr och upp- handling bör prövas systematiskt i den offentliga verksamheten. Det skapar utrymme för alternativa produktionsformer och olika lösningar. Entrepre- nadverksamhct låter sig väl inordnas inom ramen för den generella välfärds- politiken.

Minskad byråkrati

Byråkrati och detaljstyrning av verksamheterna skall minska. Uppbygg- naden av viktiga verksamheter i den svenska välfärden, t.ex. utbildning, har krävt samordning, enhetlighet och pådrivande instanser. Därför har betydande administrativa resurser och regelverk byggts upp. Detta upp- byggnadsskede är i huvudsak genomfört. Nu krävs flexibilitet, ompröv- ning och anpassning till lokala förhållanden. Därför måste beslut och ansvar delegeras till den personal som arbetar närmast användama av olika verksamheter. Det kräver att målen för verksamheterna preciseras och att uppföljnings- och utvärderingssystem utvecklas. Det innebär att byråkratin kan minska, administrationen skäras ned, beslutsvägarna kor- tas och antalet styrande regler minska.

Ökaa' valfrihet

Medborgarnas möjlighet att välja mellan olika alternativ skall öka. En ökad valfrihet gör att medborgarnas individuella önskemål kan tillgodoses i ökad utsträckning. Beslutsfattarna får också signaler om vilka verksam- heter som fungerar bra och vilka som fungerar mindre bra. Alternativa verksamhetsformer som entreprenader och kooperativ ger Ökade förutsätt- ningar för en reell valfrihet. Det kan därför bidra till en högre grad av måluppfyllelse i den offenliga sektorn. En ökad valfrihet bör kompletteras med s.k. brukarinflytande för dem som utnyttjar offentlig verksamhet.

Jämfört med de flesta andra länder har Sverige en stor offentlig sektor. De offentliga utgiftemas andel av BNP är högre än i vår omvärld. Även den offentliga konsumtionens andel av BNP är högre än i något annat OECD- land. Skillnaderna inom OECD är dock avsevärda.

Den offentliga sektorns omfattning, struktur och utvecklingstendenser varierar avsevärt mellan olika länder. Möjligheterna att göra meningsfulla jämförelser och analyser försvåras dessutom av tillgången på jämförbar statistisk. Det gäller inte minst i vilken utsträckning socialförsäkring och transfereringar ingår i den offentliga sektorns utgifter. När det gäller de västerländska industriländerna ger OECDs material vissa möjligheter till jämförelser.

År 1960 var de offentliga utgifterna i Sverige ungefär av samma omfatt- ning som i övriga OECD-området. Under de följande två årtiondena växte de offentliga utgifterna i Sverige snabbare än i samtliga övriga länder och i början av 1980-talet nåddes maximum, 66 % av BNP. Därefter har tillväx- ten i de offentliga utgifterna varit lägre än BNP-tillväxten. I OECD- Europa och i de övriga nordiska länderna har de offentliga utgiftemas andel av BNP fortsatt att öka, men i lägre takt under 1980-talet än tidigare. Under större delen av 1980-talet har således skillnaderna minskat mellan Sverige och övriga OECD-länder i Europa.

Offentliga utgifter i procent av BNP 1960 1988

70% »- l

60% $ 50% -- 40% - 30%

20% -

10% 00/0 ' 1960 1970 1980 1985 1988 Källa: OECD

Den offentliga konsumtionen är den del som vuxit snabbast. Transfere- ringarna har också vuxit snabbt i förhållande till BNP, men inte avsevärt snabbare än i andra länder. Transfereringarnas andel av BNP är numera endast något högre i Sverige. Transfereringarna till den privata sektorn är i flera länder högre än i Sverige. De offentliga investeringarnas andel av BNP har successivt minskat och ligger numera på en lägre nivå än i OECD- Europa och de övriga nordiska länderna.

Prop. 1990/91: 100 Bil. 2

& Sverige Övriga Norden OECD—Europa

Offentliga utgifter i procent av BNP 1988

60% —-

50% --

Prop. 1990/91: 100 Bil. 2

40% 1-

300/o -—

20% 4-

Transfereringar

därav socialförs. H Konsumtion

' Investeringar

10% --

Oo/o -

Sverige Övriga Norden OECD-Europa

Källa: OECD

Danmark och Norge har i likhet med Sverige höga offentliga utgifter, medan Finland ligger på en lägre nivå än många andra länder i Europa.

Den offentliga konsumtionen utgör i vårt land 26 % av BNP jämfört med ca 22 % för de övriga nordiska länderna och ca 19 % som genomsnitt för Europas OECD-länder. Danmark ligger på samma nivå som Sverige, medan Norge och Finland endast ligger något över nivån i OECD-Europa.

Andelen offentligt anställda är högst i Sverige, men ligger på en hög nivå även i Danmark och Norge.

Den främsta orsaken till Sveriges stora offentliga sektor är att vi valt en generell välfärdspolitik med offentliga åtaganden. Till skillnad från flerta- let västländer bedrivs nästan all vård, omsorg och utbildning i offentlig regi. Fördelningspolitiska åtgärder är endast i begränsad omfattning be- hovsprövade. En studie som gjorts om inkomstfördelningen i 7 st OECD- länder (Review of Income and Wealth, 35, June 1989) visar att Sverige har den jämnaste inkomstfördelningen oberoende av vilken indikator som används. Transfereringar och skatter minskar enligt studien skillnaderna i disponibel inkomst mer än i något av de andra länderna.

Det finns därutöver viktiga strukturella skillnader som delvis kan förkla- ra de högre offentliga utgifterna. Den höga andelen äldre i Sverige kräver en större satsning på vård och omsorg än i andra länder. De demografiska förändringarna förklarar dock endast en del av de offentliga verksamheter— nas expansion.

I bilaga 21 till långtidsutredningens (LU90) betänkande (SOU 1990: 14) Den offentliga sektorn ges ytterligare några förklaringar till de offentliga utgiftemas storlek. Om hänsyn tas till skillnaden i beskattning av transfere— ringar, skillnaden i andelen äldre samt skillnaden i sjukvårdsfinansiering nyanseras bilden av de svenska offentliga utgifterna. Några länder, Bel- gien, Holland och Irland, får med dessa korrigeringar ett högre offentligt

utgiftstryck, men Sverige tillhör fortfarande länderna med de högsta of- fentliga utgifterna.

lntei något utvecklat industriland förvärvsarbetar båda föräldrarna utan- för hemmet i så stor utsträckning som i Sverige. Förvärvsfrekvensen för kvinnor är högre än i andra länder. Detta ställer krav på bl.a. barn- och äldreomsorg.

De problem inom den offentliga sektorn, som diskuteras i Sverige finns också i andra länder. I flera länder har underskott i de nationella budgetar- na lett till krav på begränsningar av de offentliga utgifterna. Sätten att lösa de offentliga resursproblemcn varierar emellertid.

Det har skett förändringar i skattesystem och i statsbidragssystem till den kommunala sektorn. Många kommuneri bl a Danmark, England och USA har hamnat i kris bl. a. till följd av nedskärningar i statsbidragen.

I andra länder görs också ansträngningar att öka produktivitet och effekti- vitet i den offentliga sektorn och försök görs att bygga in olika former av marknadsmekanismer i de offentliga verksamheterna.

Problemen att mäta produktiviteten i offentliga verksamheter är bety- dande. Det återstår att lösa en rad metodologiska problem för att produk- tiviteten skall kunna mätas på ett tillfredsställande sätt.

De kostnads- och kvalitetsjämförelser mellan de nordiska länderna (det s.k. KRON-projektet) som statskontoret genomfört tyder dock på att resursåtgången för att producera offentliga tjänsteri mitten av 1980-talet var högre i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Skillnaderna förklarades bl.a. av högre personalinsats per serviceprestation och högre arbetskrafts- kostnader. Dessa två faktorer förklarar dock inte hela kostnadsskillnaden. utan andra kostnader eller skillnader i kvalitet måste finnas mellan län- derna. lnom vissa verksamheter har en högre kvalitet kunnat påvisas.

Några huvudpunkler

Ett treårigt program genomförs där den statliga administrationen skall reduceras med 10%.

— Statsförvaltningens struktur utvecklas. Samverkan mellan offentliga myndigheter förbättras.

Verksstyrelsernas ansvar ses över. — Entreprenadlösningar stimuleras. Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första fördjupad prövning av vissa verksamheter. — Den årliga revisionen effektiviseras. — Transfereringssystemcn bör utvärderas återkommande. ADB-användningen effektiviseras. — Regeringskansliets arbetsformer utvecklas.

Ett treårigt program för minskningen av den statliga administrationen

l regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekono- min och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisas ett flertal åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den offentliga sektorn. Det gäller både att minska utgifterna i nästa års budget och att på sikt minska expansionen i existerande utgiftssystem. Detta måste bl. a. ske genom strukturella åtgärder som både på kort och på lång sikt påverkar utgifter- nas utveckling.

En av de åtgärder som redovisas i skrivelsen är att genomföra ett treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella föränd- ringar skall reduceras med 10%.

Antal anställda i statsförvaltningen, exkl. affärsverken, 1000-tal

1970 1980 [985 I9t.'.7 1989 198 254 248 247 246

Källa: Stalr'xtii'ka centralbyrån

Utgångspunkten för omställningen och minskningen av den statliga admi- nistrationen skall vara en sektors— eller verksamhetsanalys av vilken också slutsatser skall kunna dras för den statliga administrationens omfattning och verksamhetsinriktning. Viktiga utgångspunkter för en sådan analys är den ökade intemationaliseringen. strävan mot en ökad avreglering och de- centralisering. Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på de centrala myndigheterna. En resultatinriktad intern styrning, med mindre inslag av planering samt detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme 10

för en betydande delegering till regional och lokal nivå. De centrala myn- Prop. 1990/91: 100 digheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling. Som Bil. 2 exempel på myndigheter som berörs av sådana förändringar kan nämnas riksförsäkringsverket, riksskatteverket och rikspolisstyrelsen. Den statliga detaljregleringen av de kommunala verksamheterna skall minska. Det innebär att de statliga myndigheternas uppgifter måste ut- vecklas från planering och detaljreglering till uppföljning och utvärdering. Myndigheter som berörs är bl. a. socialstyrelsen. skoladministrationen och den nya länsförvaltningen.

En annan viktig utgångspunkt i förändringsarbetet är att verka för en ökad samverkan mellan olika myndigheter. Insatser från olika organ inom ett visst område kan behöva samordnas. Aktuella områden är trafiksäker- heten, näringspolitiken och miljön. På regional nivå innebär den nya länsförvaltningen möjligheter till en förbättrad samordning och en ökad effektivitet.

En högre grad av dierfrägestyrning bör tillämpas i den statliga administ- rationen. Områden som berörs är lokalförsörjning, statistikproduktion, per- sonalutbildning, medelsförvaltning etc.

Under 1980-talet har internationaliseringen kommit att påverka många verksamhetsområden. Delar av den statliga administrationen, bl.a. de näringspolitiska myndigheterna, måste nu mot denna bakgrund ses över och reformeras.

Följande förändringar hör till dem som är aktuella redan nu. Regeringen avser att återkomma med ett samlat program i kompletteringspropositionen våren 1991.

Inom justitiedepartementets område pågår f. n. en utredning av åklagar- väsendet i syfte att göra verksamheten effektivare. En resultatorienterad styrning med mindre inslag av detalj- och regelstyrning ger ett utrymme för en betydande delegering till regional och lokal nivå. Under våren 1991 kommer frågan om strukturförändringar på domstolsverket och kriminal- vårdsstyrelsen att tas upp med sikte på omställningar och minskningar. För kriminalvårdsverket föreslås en bcsparingsplan för fem år.

Inom utrikesdepartementet har en särskild utredare tillkallats för att ta fram underlag för beslut om vilka utlandsmyndigheter som bör komma ifråga för nedläggning. Underlag för omprioriteringar tas också fram. Vidare kommer förutsättningarna för att samlokalisera biståndsmyndighe- terna att utredas. .

När det gäller_lörsvarsdepartementet kommer en särskild proposition att föreläggas riksdagen i februari 1991. Då kommer bl. a. förslag om inrikt- ningen av den framtida lednings- och myndighetsstrukturen inom försva- ret att presenteras.

Förslagen i dessa avseenden syftar till att det under den kommande försvarsbeslutsperioden skall kunna genomföras en minskning och om- ställning av den statliga administrationen. Chefen för försvarsdcpartemen- tct kommer emellertid senare idag att föreslå att försvarets rationalise- ringsinstitut avvecklas redan den Ijuli 1991 (bil. 6 till denna budgetpropo- sition).

Inom soeialdepartementets område kommer översyner att initieras som Prop. 1990/91: 100 bl. a. gäller socialförsäkringsadministrationen och socialstyrelsen. Bil. 2

Socialstyrelsen har ett funktionsansvar för den civila-hälso- och sjukvår- den, hälsoskyddet och socialtjänsten i krig. Överbefälhavaren har ett funk- tionsansvar för den militära hälso- och sjukvården samt försvarsmaktens hälsoskydd i krig.

För att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster kommer en sär- skild översyn att genomföras av hur socialstyrelsens uppgifter som funk- tionsansvarig myndighet kan lösas framöver. I sammanhanget bör också övervägas om det finns några samordningsvinster att uppnå vid en samord- ning av hela eller delar av verksamheten vid socialstyrelsen med nuvarande uppgifter av likartat slag hos försvarsmakten. En utgångspunkt bör vara att funktionsansvaret för hälso— och sjukvård m. m. skall ligga kvar inom so- cialdepartementets vcrksamhetsområde. Detta ökar förutsättningarna för att beredskapsaspekterna skall beaktas inom olika delar och på olika nivåer av det omfattande verksamhetsområdet.

Både AIDS-delegationen, som är knuten till socialdepartementet. och socialstyrelsen initierar och bedriver med stöd av statliga AIDS-medel informations- och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka smittspridning. Genom en bättre samordning av de utåtriktade förebyg- gande insatser, som bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets sida, bedöms kostnadsbesparingar vara möjliga.

För administrationen av socialförsäkringen är resursneddragningar inte möjliga att uppnå genom marginella anpassningar eller allmän produktivi- tetsförbättring. En översyn av socialförsäkringsadministrationen kommer att genomföras med syfte att utforma en strategi för regelförändringar, rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar.

Inom kommunikationsdepartementets område kommer omfattande ra- tionaliseringar att göras inom vägverket under de närmaste budgetåren. Vidare kommer transportrådet att avvecklas.

Trafiksäkerhetsarbctets inriktning och organisation kommer att ses över. Avsikten är att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet.

Inom jinansdepartementets område pågår en omstrukturering av skatte- förvaltningen som förväntas ge riksskatteverket och ledningen för skatte- förvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter, en mer flexibel resursanvändning och ökade möjligheter till rationalisering. Förändringar- na i organisation och arbetssätt på regional och lokal nivå är så genomgri- pande att det är naturligt att också inleda en översyn av fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar mellan centralmyndighetcn och den regionala förvaltningen. Översynen kommer att omfatta all verksamhet som bedrivs centralt, formerna för styrning, utveckling och drift av tekniska system etc. Övergripande mål för översynen är decentralisering. utvecklad målstyr- ning och besparingar.

Den nyligen genomförda skattereformen och det ökade intresset för privatekonomin förändrar förutsättningarna för spardelegationens arbete. Bl.a. kommer sparandet att gynnas i det nya skattesystemet samtidigt som låntagandet kommer att missgynnas genom sänkningen av marginalskat-

tema och förändringar i kapitalbeskattningen. Mot den bakgrunden före- Prop. 1990/91: 100 slås en avveckling av spardelegationen. Bil. 2

Inom uthi/dningsdepartemenlels område genomförs en kraftig minsk- ning av den statliga skoladministrationen. Skolöverstyrelsen och länsskol- nämnderna avvecklas. Ett stort antal arbetsuppgifter som den nuvarande skoladministrationen har försvinner. En ny myndighet, skolverket, kom- mer i huvudsak att ha till uppgift att svara för uppföljning, utvärdering och att ta fram underlag och förslag till utveckling av skolan.

Ett förändringsarbete kommer att påbörjas avseende den grundläggande utbildningen i högskolan (regeringens skrivelse 1990/91 : 50). Målen för hög- skolornas och institutionernas verksamhet skall preciseras ytterligare och resursfördelningen bör i större utsträckning än nu knytas till faktiskt upp- nådda resultat. Högskolorna skall få större frihet att bestämma hur de vill uppnå målen. Detta arbete kommer att göra det möjligt att minska universitets- och högskoleämbetets och högskolornas administration.

Inom jordbruksdeparzementets område förbereds omorganisationer som leder till besparingar genom att ett jordbruksverk bildas samtidigt som lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden upphör. Vidare kommer en översyn av lantbruksnämnderna att ske bl. a. med syfte att överföra rådgivningsverksamheten till näringen. En översyn skall också göras av vcterinärväsendet. Fiskeriadministrationen har setts över och förslag kommer att föreläggas riksdagen som innebär besparingar genom effektivi- sering. omorganisation och administrationsförändringar. Besparingar görs också bl.a. inom skogsvårdsorganisationen, på livsmedelsverket, statens veterinärmedicinska anstalt. distriktsveterinärorganisationen. skogs- och jordbruksforskningrådet och statens lantbruksuniversitet.

lnom arbetsmarknadsdepartemantal.? område pågår bl. a. en översyn av Stiftelsen Samhall. Ett uppdrag kommer vidare att lämnas till arbetar- skyddsstyrelsen om att utreda möjligheterna att avgiftsbclägga viss för- handsgranskning. Regeringen kommer också att i prop. 1990/91:69 om arbetslivsforskningens organisation m.m. föreslå en översyn av arbetslivs- centrum som innebär att antalet fasta forskningstjänster reduceras och att den administrativa personalen minskas väsentligt i förhållande till dagens nivå.

Utredningsansvaret i asylärenden avses föras över från polisen till sta- tens invandrarverk. lnvandrarvcrket får därmed ökade möjligheter att samordna handläggningen av asylärenden så att handläggningstiderna kan bli kortare.

Inom bostadsdeparlemenle! planeras en översyn av administrativa styr- medel inom bostadsförsörjningcn. Vidare kommer en särkild utredare att tillkallas för att se över länsbostadsnämndernas organisation. arbetsformer och dimensionering med anledning av riksdagens beslut om en ny bostads- finansiering. (Prop. 1990/91:34. BoU 4. rskr. 92)

En särkild utredare (Bo l990:02) har tillkallats för att bl. a. överväga nya organisations- och arbetsformer vid statens råd för byggnadsforskning, pröva uppgiftstördelningen mellan rådet och boverket respektive statens energiverk samt föreslå de organisatoriska och andra åtgärder som kan behövas. 13

lnom industridepartemanlet bedrivs ett-utredningsarbete i syfte att sam- Prop. 1990/91: 100 ordna de verksamheter som statens industriverk, styrelsen för teknisk ut- Bil. 2 veckling och statens energivcrk bedriver.

Den framtida omfattningen och inriktningen av versamheten vid nämn- den för statens gruvegendomar bör bli föremål för ytterligare överväganden.

lnom civildepartementets om råde kommer det bl. a. att göras en översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet. Målet för översynen bör vara att föreslå de förändringar i fråga om organisation och uppgifter på alla nivåer som behövs för att polisen skall kunna fungera effektivt. När det gäller rikspolisstyrelsen bör översynen inriktas på att i högre grad koncentrera styrelsens uppgifter på uppföljning och utvärdering.

De s.k. stabsmyndigheterna (främst statskontoret. riksrevisionsverket. statens arbetsgivarverk och statens institut för personalutveckling) ses förnärvarande över av en särskild utredare (C 1990:O4). Denne kommer att få tilläggsdirektiv som bl.a. innebär att en sammanlagd besparing av administrationskostnaderna om minst 50 milj. kr. skall genomföras.

Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att se över den statliga statistikens styrning, finansiering och samordning (C 1990:68). Samtidigt skall förutsättningarna för den statliga statistikproduktionen klarläggas. Denna översyn bör leda till betydande besparingar inom det statliga stati- stikområdet när statistiken anpassas till en mindre reglerad statlig förvalt- ning.

Inom länsstyrelserna genomförs under de två närmaste budgetåren be- sparingar'om minst 30 milj. kr. Ytterligare besparingar kommer senare att aktualiseras.

Avregleringarna och intemationaliseringen påverkar förutsättningarna för flera myndigheters arbete. Uppgifterna och ansvarsförhållanderna när- mar sig varandra. Det pågår översyner där det finns beröringspunkter. lni- tiativ kommer därför att tas till en översyn av vissa berörda myndigheters verksamhetsområden för att precisera ansvarsgränser. Översynen skall också ses som ett led i regeringens program för en omställning och minskning av den statliga administrationen.

lnom miljödeparlementet pågår en översyn av naturvårdsverket, som skall avrapporteras under våren 1991 (M 1990:OS). '

Personalfrågorna i omställningen av den statliga administrationen

Omställningen av den statliga administrationen kommer att ställa krav på både arbetsgivare och anställda. De som blir övertaliga eller berörs av andra förändringskrav kommer att utsättas för påfrestningar. Ett stort ansvar vilar därmed på dem som på olika nivåer skall ansvara för genom- förandet av förändringarna. Det är angeläget att alla känner till och ut- nyttjar de möjligheter till stöd som finns inom ramen för den statliga - personalpolitiken.

Sedan den 1 april 1990 finns inom staten ett trygghetssystem som gör det möjligt att lösa övertalighetsfrågor på ett helt annat sätt än tidigare. Syste- met är utformat med förebild från det trygghetssystem som finns inom SAF-PTK-området. Trygghetssystemet innefattar ett trygghetsavtal. fon- 14

derade medel om 350 milj. kr. som parterna på den statliga arbetsmarkna- Prop. l990/9l: 100 den har avsatt, samt en partsgemensam stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som Bil. 2 ger råd och stöd och som ansvarar för användningen av de avsatta medlen.

Det nya trygghetssystemet bygger på tre förutsättningar. Den första är att trygghetsarbetet skall ske lokalt med arbetsgivaren som ansvarig. Arbe- tet sker i samverkan med bl. a. arbetsförmedling, utbildningsanordnare och företagshälsovård samt med stöd från stiftelsen. Den andra är att trygghetsarbetet bedrivs utan närmare regleringar eller restriktioner. Hän- syn skall kunna tas till olika individers skiftande förutsättningar och möjligheter. Den tredje förutsättningen är att ett framgångsrikt trygghets- arbete förutsätter aktiv medverkan från den enskilde.

Enligt trygghetsavtalet dubbleras uppsägningstiden vid uppsägning på grund av arbetsbrist, i förhållande till vad som stadgas i lagen (1982: 80) om anställningsskydd eller i kollektivavtal. Följande förmåner kan vidare erbjudas vid uppsägning p. g. a. arbetsbrist:

— Täckning av kostnader för individuella trygghetsåtgärder som t.ex. kostnader för utbildning, starta-eget, resor och logi. lnkomsttrygghetstillägg som i princip garanterar en tidigare lönenivå vid nyanställning. — Avgångsersättning som i princip ersätter skillnaden mellan kontant arbetsmarknadsstöd och 85% av tidigare lön. — Pensionsersättning. Övertalig arbetstagare som har fyllt 60 år har rätt till ersättning som motsvarar den ålderspension som skulle ha utgått om han eller hon haft rätt till ålderspension. Särskild pensionsersättning som motsvarar pensionsersättning och som kan utgå under vissa omständigheter till arbetstagare som har fyllt 55 år. Ansvaret för genomförandet av omställningama vilar, som framhållits ovan, på respektive myndighetsledning. Här bör också framhållas det ansvar som statens arbetsgivarverk (SAV) har. SAV är den myndighet som gentemot andra myndigheter har till uppgift att ge råd och stöd, utbildning och information i frågor som rör strukturförändringar och trygghet. SAV bör prioritera denna verksamhet och på ett aktivt sätt svara mot de behov av stöd som omställningen kommer att skapa hos de berörda myndigheterna.

[ 1989—90 års avtalsrörelse har parterna avsatt 300 milj. kr. för kompetensutveckling. Dessa medel ger både stora och små myndigheter bättre förutsättningar att kunna genomföra de kompetensutvecklingsin- satser som förändringarna kan komma att kräva. Även de möjligheter till ett mer långsiktigt förnyelsearbete som de statliga förnyelsefonderna erbjuder bör tas tillvara. Detsamma gäller för den förebyggande trygg- hetsverksamhet. s.k. verksamhetsanknutna trygghetsåtgärder, som ad- ministreras av Trygghetsstiftelsen och som innebär möjlighet till ut- veckling för grupper, vilkas sysselsättning är hotad på sikt.

Statsförvaltningens struktur Prop. 1990/ 91: 100 Den statliga förvaltningen måste anpassas till nya förutsättningar och B11' 2

behov. i takt med ändrade förhållanden i samhället och i linje med den resultatorienterade styrning som utvecklas.

En del förvaltningsgrenar har byggts upp som en enda rikstäckande myndighet med regionala och lokala nivåer inom myndigheten. Andra grenar har strukturerats med ett antal "myndigheter med olika slags hierarkiskt ansvar eller sidoordnat ansvar. I vissa fall saknas det klarläg- gande föreskrifter från riksdagens och regeringens sida om hur förvalt- ningsansvaret mellan myndigheter i en sådan myndighetsstruktur skall vara fördelat. [ verksinstruktionerna används ofta ganska obestämda ut- tryck av typen tillsyn, kontroll. samråd, etc. I och med det kan ansvarsför- hållandena också bli oklara eller också i praxis utvecklas efter riktlinjer som inte övervägts närmare.

Självfallet måste uppbyggnaden av varje förvaltningsgren få sin prä— gel av den verksamhet som skall bedrivas. Men det är naturligtvis nödvändigt att uppbyggnaden av en förvaltningsgren, som omfattar flera myndigheter med ett hierarkiskt eller ett sidoordnat ansvar. bygger på genomtänkta principer vad gäller ansvars— och arbetsfördelningen, för att bl.a. regeringens styrning och kontroll av myndigheterna skall kunna ske på ett effektivt sätt.

En resultatinriktad intern styrning inom en förvaltningsgren, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning, bör ge utrymme för en bety- dande delegering till lokal nivå. De centrala myndigheternas uppgifter bör mot denna bakgrund koncentreras till samordning och uppföljning av de verksamheter som ingår i en förvaltningsgren. Verksamheten på den lokala nivån bör samtidigt stärkas och breddas och ev. mellanni- våer inom förvaltningsgrenen slopas eller bantas kraftigt.

Regeringen och riksdagen måste också få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda resultat för att kunna fatta beslut om resurs- tilldelning och verksamhetsinriktning. För att regeringens uppföljning av en förvaltningsgren skall kunna ske på ett effektivt sätt bör förvalt- ningsgrenen kunna indelas i någon form av resultatområden, som kom- plement till den organisatoriska indelningen.

Dessa allmänna riktlinjer bör vara vägledande vid bl.a. omställningen och minskningen av den statliga administrationen.

Ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn är att skapa en klarare ansvarsfördclning mellan stat och kommun. Genom att skapa en sammanhållen och samordnad regional statlig förvaltning underlättas dialogen mellan stat och kommun och brytpunkten läggs så nära kom- munerna som möjligt. Länsstyrelsernas ökade ansvar vad gäller upp- följning och utvärdering av offentlig verksamhet skall ses som en del i en sådan dialog. Det finns flera olika linjer i debatten om den regionala nivåns utformning och om uppgiftsfördelningen mellan olika samhälls- nivåer. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan diskussion främst koncentreras på frågan hur man bäst löser den offentliga sektorns ar- betsuppgifter, skapar en bra service och en jämn fördelning av samhäl- 16

lets resurser samtidigt som verksamheten anpassas till de krav och Prop. 1990/91:10() behov som ställs. Uppgiften att följa upp och utvärdera samverkande Bil. 2 insatser som delegerats till lokal nivå ligger i linje med länsstyrelsernas ökade ansvar för en samordnad statlig dialog med kommunerna. En viktig utgångspunkt för rollfördelningen inom samhällsorganisationen är att ytterligare stärka den lokala nivån. ] alla regioner finns skäl att samverka över nuvarande länsgränser kring större insatser inom flera områden.

Som framgår av följande sammanställning. som är hämtad från stats- kontorets rapport (1988z23) Översyn av små myndigheter, finns det inom de olika departementsområdena många små myndigheter. med under 100 anställda.

Departements- Antal småmyndigheter fördelade efter personalstorlck område 0 1—5 6—1011— 21— 41— 61— 81— To- 20 40 60 80 100 talt Justitie 6 l 3 2 l 13 Utrikes 6 l 2 2 1 13 Försvars 3 2 l 1 4 | 2 1 15 Social 4 3 7 10 4 4 5 37 Kommunika- tions 4 2 l 1 1 1 1 1 1 Finans 13 2 l 4 20 Utbildnings 2 4 13 9 6 6 24 6 70 Jordbruks 1 2 2 l 1 1 8 Arbetsmark- nads 5 3 1 1 1 1 [ Bostads 5 1 1 7 lndustri 1 2 1 4 1 9 Civil 10 2 1 1 14 Miljö 4 3 1 2 2 12 Totalt 64 24 34 28 25 13 35 17 240

l många fall kan det vara svårt att genomföra större verksamhetsför- ändringar och andra effektiviseringar i små myndigheter. Genom samman- slagningar av myndigheter med liknande uppgifter inom t. ex. ett departe- mentsområde bör ett effektivare kompetens- och resursutnyttjande och en bättre styrning kunna åstadkommas. _Vidare bör administrativa uppgifter hos små. myndigheter samordnas i så stor utsträckning som möjligt, bl. a. för att öka flexibiliteten i resursanvändningen. På den regionala nivån spelar länsstyrelserna en viktig roll för samordningen.

Samverkan mellan statliga myndigheter och mellan offentliga huvudmän

Den offentliga sektorn omfattar en mångfald myndigheter och andra organ med varierande uppgifter. Förutom regeringskansliet finns det närmare 400 statliga myndigheter. Var och en av de sammanlagt 307 primär- och landstingskommunerna omfattar olika nämnder och styrel- ser som i sin tur styr ett stort antal sjukhus, skolor, daghem. En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn är att myndighe- ter och andra organ bör samverka över myndighets- och sektorsgränser- 17

na för att göra den offentliga förvaltningen mer serviceinriktad, mindre Prop. 1990/91: 100 resurskrävande och mindre beroende av indelningen i organisatoriska Bil. 2 enheter.

Offentlig service på lokal nivå administreras inte sällan av flera huvudmän stat, kommun och landsting. Den offentliga verksamheten bör bedrivas utifrån en helhetssyn på människa och samhälle och en sådan ansvarsuppdclning kan upplevas som irrationell från medborgarnas sida. Problemen kan i vissa fall lösas genom ändrade ansvarsförhållan- den. Det är därutöver nödvändigt att olika former för samverkan mel- lan statliga myndigheter och mellan olika'offentliga huvudmän utveck- las, där t.ex. hela ansvaret för vissa uppgifter inom ett verksamhetsom- råde, där ansvarsgränserna är överlappande eller näraliggande, läggs på en myndighet eller en huvudman.

Genom samordning av lokaler, utrustning och personal kan den offentliga verksamheten göras billigare. Ett exempel på ett sådant sam- arbete över sektorsgränserna är det s.k. Sambruksprojektet. Det inne- bär att stat, kommuner och landsting samarbetar inom verksamheter som hittills skötts av varje enskild sektor för sig. Det är således frågan om ett gemensamt utnyttjande av resurser inom den offentliga sektorn och ett sätt att minska kostnader och ge bättre service åt medborgarna. Bristande beslutsbefogenheter hos myndigheter utgör ofta ett hinder för sådant sambruk. Regeringen har uppdragit åt statskontoret att kartlägga i vilken omfattning lokala och regionala statliga myndigheter för närvarande har ett eget budgetansvar m. m. för sin upphandling.

Regeringen avser inom kort att meddela föreskrifter om statliga myndig- heters rätt att ta ut ersättning för varor och tjänster med utgångspunkt i riksdagens riktlinjer (prop. 1989/90:100 bil.2, FiU 20, rskr. 204). Häri- genom underlättas avsevärt samverkan mellan olika myndigheter.

Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar

En statlig myndighet leds av en chef som har ansvaret för verksamhe- ten. Verksstyrelsens roll i myndigheten är enligt verksförordningen (1987:1100) att biträda myndighetschefen. Styrelsen skall härutöver fatta beslut om myndighetens anslagsframställning, bokslut, RRV:s revisionsberättelse samt föreskrifter som riktar sig till enskilda kommu- ner och landstingskommuner. Styrelsen skall också pröva om myndig- hetens verksamhet bedrivs effektivt och i överenstämmelse med syftet för verksamheten.

Det formella ansvaret för en ledamot i en statlig styrelse är för närvarande oreglerat. Det föreligger t.ex. inte något ekonomiskt ansvar trots att ledamöter i statliga styrelser i vissa fall tar beslut i frågor av stor ekonomisk betydelse.

Revisionsutredningen föreslåri rapporten (SOU 1990:64)År1ig revision i statsförvaltningen att revisionsberättelsen skall lämnas till regeringen och inte som för närvarande till myndigheten. Genom denna ordning blir det regeringen som skall ta ställning till de åtgärder som revisionsberättelsen kan föranleda. Det får i praktiken betydelse främst när berättelsen innehål- 18

ler anmärkningar mot t.ex. myndighetens ekonomiska redovisning. RRV Prop. 1990/91: 100 har tidigare hemställt att regeringen utreder frågan om styrelseledamöters Bil. 2 ansvar. Frågan har också uppmärksammats av riksdagen som hänvisat till RRV:s hemställan (FiU 1989/90:23). Regeringen avser mot denna bakgrund att göra en översyn av verkstyrel- sernas ansvar. Översynen bör också omfatta en utvärdering av den ordning för styrelsernas uppgifter och sammansättning som beslutades år 1987 (prop. 1986/87:99. KU 29, rskr. 226).

Alternativa verksamhetsformer

Enligt 11 kap. 65 regeringsformen kan en förvaltningsuppgift överläm- nas till bolag, förening, samfällighet. stiftelser eller individ. Om uppgif- ten omfattar myndighetsutövning krävs stöd i lag. Vissa utvecklings- projekt har genomförts eller påbörjats som syftar till att utveckla rikt- " linjer för användningen att andra verksamhetsformer än myndighet för sådana förvaltningsuppgifter som omfattas av bestämmelsen i regeringsfor- men.

RRV har i rapporten (1989z422) Stiftelser för statlig verksamhet bl.a. gjort en kartläggning av totalt 201 statliga stiftelser och stiftelseliknande organisationer. 57 stiftelser har staten som ensam stiftare. 126 stiftelser är stiftelser med delat huvudmannaskap. Stiftelseliknande organisatio- ner representeras i kartläggningen av 18 kollektiva forskningsinstitut.

Departement Antal stiftelser Justitie 3 Utrikes 6 Försvars 7 Social 1 Kommunikations — Finans — Utbildnings 69 Jordbruks 12 Arbetsmarknads 29 Bostads lndustri 67 Civil l Miljö/energi 5 Övrigt 1 Totalt 201

(Källa: RRV:s rapport 1989:422)

De aktuella Stiftelserna har ett sammanlagt stiftelsekapital på 4,5 miljarder kr., varav staten tillskjutit 3,3 miljarder kr. Stiftelserna fick budgetåret 1988/89 tillsammans knappt 5 miljarder kr. i anslag och bidrag. Omkring hälften av Stiftelserna har tillkommit under 1980-talet. Två kriterier ligger till grund för RRV:s förslag till riktlinjer för statens medverkan i stiftelsebildning, nämligen om den verksamhet 19

som skall bedrivas är av central betydelse för staten samt om det finns Prop. 1990/91: 100 lämpliga alternativ till stiftelseformen för denna verksamhet. Stiftelse- Bil. 2 formen bör enligt RRV inte användas för verksamhet som är av så pass central betydelse för staten att man vill stå ensam som huvudman, ha det huvudsakliga finansieringsanvaret samt ha stora möjligheter till insyn och direktstyrning. Myndighetsformen är det naturliga valet för denna typ av verksamhet. I vissa fall kan bolagsformen övervägas, t.ex. om det är fråga om konkurrensutsatt näringsverksamhct.

RRV anser att stiftelseformen kan användas för icke konkurrensutsatt statlig verksamhet av central betydelse och varaktig natur där en förutsätt- ning för att få till stånd och driva verksamheten är att huvudmannaskapet delas med en eller flera parter. ] dessa fall finns inga andra verksamhetsfor- mer som på ett ändamålsenligt sätt medger ett delat huvudmannaskap för verksamheten i fråga. RRV menar att de föreslagna riktlinjerna också bör leda till och användas vid en omprövning av statens engagemangi befintliga stiftelser. Detta får framför allt konsekvenser för de helstatliga Stiftelserna, då RRV:s förslag innebär att staten inte skall använda helstatliga stiftelser för statlig verksamhet.

RRV:s rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. Redan nu bör dock några principer läggas fast.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelse- form. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett partssammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseform övervägas för statlig versamhet. Följande förhållanden bör dessutom före- ligga:

— behov av ekonomisk samverkan med annan part behov av självständig framtoning — verksamheten är väl avgränsad

Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om versamheten — helt finansieras av staten

— är av betydande allmänt intresse kräver omfattande styrning.

] rapporten (1990: 19) Entreprenad inom statsförvaltningen har stats- kontoret redovisat en kartläggning av och lämnat vissa förslag om användningen av entreprenader. Statskontorets kartläggning har omfat- tat över 400 myndigheter. Av civila statliga myndigheter på central och regional nivå. exkl. affärsverken, hade ca 70% under budgetåret 1988/89 någon form av verksamhet utlagd på entreprenad. De totala kostnaderna för dessa verksamheter uppgick till ca 8,8 miljarder kr. Lokalvård är den verksamhet som oftast läggs ut på entreprenad och utgör nära hälften av antalet entreprenadverksamheter. Därefter följer bevakning. ADB- och servicetjänster. Andra vanligt förekommande verksamheter är tryckeritjänster, utbildning och informationstjänster m.m.

Antalet myndigheter som lagt ut verksamheter på entreprenad Pr0p. 1990/913 100 budgetåret 1988/89 Bil. 2 Fördelning efter anställda

Totalt —10 11—50 51—200 201—500 501—

Ja 71 58 65 74 74 90 Nej 26 35 33 23 22 7

(Källa: Statskontorets rapport 1990: 19)

1 den offentliga sektorn integreras i stor utsträckning beställar- och producentfunktionema. För att uppnå en effektiv produktion är det enligt statskontoret mycket som talar för att beställarrollen i ökad utsträckning bör separeras från producentrollen. Det kan bl. a. ske genom ökad entreprenadupphandling inom den offentliga sektorn. Stats- kontorets studie visar att det inom den civila statsförvaltningen är möjligt att lägga ut verksamheter av mycket varierande karaktär på entreprenad. En stor del av de myndigheter som gjort detta anser att det lett till rationaliserings- och effektivitetsvinster. Statskontoret anser att regeringen bör verka för att statliga myndigheter i ökad utsträckning överväger möj- ligheterna att använda sig av entreprenader i sin verksamhet. Statskontoret har bedömt att det finns anledning att på olika sätt stärka myndigheternas beställarkompetens. Om vinsten med att anlita en entreprenör skall reali- seras är det av största vikt att kostnaderna för egen regi beräknas korrekt och att dessa jämförs med entreprenadkostnaderna. Statskontoret avser därför att ge ut en handledning i kostnadskalkylering, m.m.

Effektivare ADB-användning

De produktivitetsvinster som ligger i datorisering av repetitiva arbetsupp- gifter skördades i statsförvaltningen i huvudsak under 70- och 80-talen. Möjligheterna till fortsatta vinster under 90-talet genom datainvesteringar blir i ökande utsträckning beroende av att dessa kombineras med ompröv- ning och omstrukturering av myndigheters verksamheter.

Under 90—talets första hälft ökar möjligheterna att använda data- och kommunikationssystem för att rationalisera de statliga myndigheternas ärendehandläggning, informationsutbytet mellan statliga myndigheter och företag liksom informationsutbytet mellan statliga myndigheter och kom- muner och landsting.

De statliga kostnaderna för datasystem hos myndigheter och affärsverk har beräknats av statskontoret. De uppgick till 4,5 miljarder kr. för budget- året 1988/89, med en ökningstakt på ca 20 % per år under de senaste 5 åren. Totalt för 1990-talet blir statens datakostnader 130 miljarder kr. i löpande priser om utvecklingen fortsätter. lnvesteringama kommer med denna ut- veckling att under samma tidsperiod uppgå till mellan 50 och 75 miljarder kr.

Det finns anledning att med olika åtgärder också minska de statliga datakostnaderna under 90-talet. Det skall ske enligt följande huvudlinjer.

För det första skall investeringarna i data- och kommunikationssystem 21

vara mera strikt anpassade efter verksamhetens behov hos myndigheterna. Prop. 1990/91: 100

För det andra är regeringens linje vid finansieringen av teknikinvestering- Bil. 2 arna att de skall finansieras med myndighetens egna medel eller besparingar under systemets ekonomiska livslängd.

För det tredje bör infrastrukturen på data- och kommunikationsområ- det ses över. Viktigt för infrastrukturen är upphandling. användning av standarder i data- och kommunikationssystem samt användning av ge- mensamma kommunikationstjänster.

De statliga kostnaderna för data— och telekommunikationer av olika slag samt för överföring av meddelanden (hantering av brev och porto) är höga. Statskontoret har genomfört en studie på kommunikationstjänste- området som visar att ett samordnat uppträdande på beställarsidan med- för besparingar i myndigheternas kostnader för datakommunikation på i storleksordningen 25 %. Samtidigt skapas förutsättningar för myndigheter- na att få mer ändamålsenliga tjänster som kommer att effektivisera myn- digheternas verksamhet. Detsamma gäller i stor utsträckning telekommu- nikationerna (telefon, telefax, m.m.).

Försök med en ny finansieringsmetod pågår, vad gäller investeringar i datorutrustning, ADB-system. m.m. Försöket omfattar budgetåret 1990/ 91 sex myndigheter och innebär att dessa skall finansiera ADB-utrustning och övriga kommunikationssystem med lån i riksgäldskontoret. För bud- getåret 1991/92 föreslås att ytterligare två myndigheter skall ingå i försö- ket.

På längre sikt bör denna finansieringsmodell kunna tillämpas mer gene- rellt. 'En inventering kommer att göras av vissa slag av investeringar, vilka kan komma att finansieras enligt en sådan modell.

Resultatorienterad styrning En jörstafördjupad prövning av vissa verksamheter

I enlighet med riksdagens beslut sker nu en successiv övergång till den nya budgetprocessen (prop. 1987/882150, FiU 30, rskr. 394). l årets budgetarbete har den första gruppen av myndigheter genomgått en fördjupad prövning enligt den redovisning som lämnades i budgetpropo- sitionen 1989 (bilaga 15, underbilaga 1). För de flesta berörda verksam- heterna har ett första steg mot en resultatorinterad styrning tagits ge- nom den fördjupade prövningen. 1 samtliga fall behövs dock fortsatt utveckling av resultatstyming och resultatmätning.

l avvaktan på ett ställningstagande till budgetpropositionsutred- ningens förslag (SOU 1990z83), som behandlas senare. har vissa för- ändringar giorts av presentationen i årets budgetproposition av de verksamheter som har genomgått en fördjupad prövning. Denna inne- bär att en redovisning och en bedömning av verksamhetens resultat görs för alla berörda verksamheter.

För omkring hälften av myndigheterna föreslår regeringen ett treårs- beslut som innebär att regeringens förslag. utöver anslag m.m. för verk- samheten, också omfattar huvudsaklig inriktning av verksamheten för 22

den kommande treårsperioden. Med huvudsaklig inriktning menas Prop. 1990/91: 100 övergripande mål för verksamheten samt riktlinjer för förändring av Bil. 2 verksamheten. Förändrad inriktning kan avse exempelvis delvis nytt syfte med verksamheten, principiellt nya arbetsmetoder eller organisa- toriska förändringar. [ vissa fall redovisas också konkreta resultatmål och resultatkrav. För ett par områden har dock inte någon verksamhets- inriktning för hela treårsperioden föreslagits. För myndigheter med förvaltningsanslag föreslår regeringen ramanslag och redovisar en tre- årig budgetram.

I de fall regeringen inte föreslår ett treårsbeslut för verksamheten beror detta på att verksamheten är eller kommer att bli föremål för översyn. Det handlar till viss del om ett behov av ytterligare analyser till följd av regerin- gens skrivelsc 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I detta sammanhang bör understrykas att regeringen anser att den nya budgetprocessen är ett viktigt instrument för att genomföra det treåriga programmet för att genom främst strukturella förändringar reducera den statliga administrationen med 10%.

Förutsättningama för förändra att styrningen varierar inom olika verk- samheter. dels beroende på arten av verksamhet, dels på att myndigheterna har kommit olika långt när det gäller t.ex. uppföljning och utvärdering. Många myndigheter har betydande svårigheter att redovisa verksamhetens resultat. Arbetet med att utveckla och förändra styrningen inom skilda verk- samheter behöver därför drivas vidare med kraft i fortsatt dialog mellan departement och myndigheter. De hittills gjorda erfarenheterna visar bl. a. att myndigheternas redovisning samt det redovisningstekniska stödet be- höver vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått inorn vissa områden är svårt och kräver tid.

Statskontoret har. på regeringens uppdrag. kartlagt vilka resultatmått av olika slag som förekommer i statlig respektive kommunal och privat sektor och hur de används. Stora likheter finns mellan sektorerna. Bl. a. finns en betydande användning av icke-monetära resultatmått i privat sektor. Dessa uppmärksammas inte så mycket eftersom de ofta endast utnyttjas internt. Materialet i studien pekar också på stora och intressanta skillnader mellan sektorerna.

Några huvudslutsater från kartläggningen:

varje verksamhet bör ha sin egen uppsättning av resultatmått — i den statliga sektorn används inte resultatmått som direkt underlag för åtgärder. vilket i stort sett genomgående är fallet i den privata sektorn — resultatstyming baserad på resultatmått kräver att hänsyn tas till kvali-

tctsdimensionen

— det behövs en tydlig beställare som ställer krav på att resultatmått används — att använda resultatmått måste bli en naturlig del av kulturen i organi- sationen många myndigheter har lyckats identifiera sina prestationer, men till skillnad från privat och delvis kommunal sektor, inte kunnat koppla ihop dessa med resursförbrukningen. 23

Resultatet av kartläggningen bereds nu i regeringskansliet. Mot bak- Prop. 1990/91:100 grund av bl.a. statskontorets slutsater konstaterar regeringen att det krävs Bil. 2 omfattande insatser för att utveckla och stimulera användningen av resul- tatmått. Studien visar att behovet av en beställare som ställer krav på resultatuppföljning inte nog kan understrykas. I det fortsatta arbetet med att utveckla budgetdialogen bör bl. a. därför en ökad tonvikt läggas på regeringens och regeringskansliets arbetsformer. Huvudansvaret för att lämna förslag till hur resultatmått för en viss verksamhet bör-utformas faller naturligt på respektive myndighet. Insatserna behöver därför riktas både mot myndigheterna och regeringskansliet.

Arbetet bör bl. a. inriktas på att i framtiden beräkna produktivitet på ett verksamhetsanpassat och fullständigt sätt och att utveckla resultatmått som även tar hänsyn till kvalitetsdimensionen. Det kommande utvecklingsarbe- tet bör vara tillämpningsnära. Arbetet bör knytas till de olika verksamheter- nas infasning i den nya budgetprocessen och ta hänsyn till varje verksamhets förutsättningar för och erfarenheter av att tillämpa resultatorienterad styr- ning. Det är viktigt att resultatstyming tillämpas konsekvent i hela besluts- kedjan.

Förändringsarbetet fortsätter genom ytterligare konkreta utvecklings- steg. Regleringsbreven för de myndigheter som nu har genomgått fördju- pad prövning kommer att ges en annan utformning. En ny utformning av budgetpropositionen behövs om de av riksdagen fastlagda principerna för styrning av statlig verksamhet skall kunna bli vägledande för riksdagens eget arbete.

Innebörd och precisering av treårsbeslut

De treårsbeslut regeringen föreslår i årets budgetproposition är av en delvis ny karaktär. Strävan har varit att utforma redovisning och förslag på ett sådant sätt att de är ändamålsenliga som underlag för riksdagsbeslut vilka är styrande och vägledande för regeringen. Det beslut riksdagen fattar kommer att preciseras av regeringen i det första regleringsbrevet för perioden.

I de fall riksdagen fattar ett treårsbeslut för en verksamhet kommer regeringen att ge ett samlat uppdrag till myndigheten inför treårsperioden. För att ge ett reellt innehåll åt ett sådant uppdrag mellan regeringen som beställare och myndigheten, i första hand dess ledning, som uppdragstaga- re krävs följande. Uppdraget bör avse viss tid, normalt den kommande treårsperioden. De ekonomiska förutsättningarna liksom befogenheter och restriktioner i övrigt, förväntat resultat samt eventuella särskilda krav på rapportering bör klargöras.

I förhållande till vad som hittills gällt innebär detta främst att regeringens resultatförväntningar uttrycks. Vidare förs treårsperspektivet in vad gäller både ekonomi och resultat. Budgetramen för förvaltningskostnader kom- mer att uttryckas som ett planeringsdirektiv till myndigheterna. Sambanden mellan de olika formerna för styrning av verksamheterna blir tydligare. Kraven på samordning mellan allmänna regler för förvaltningen. instruk- tionen för den enskilda myndigheten och utformningen av enskilda regle- ringsbrev och enskilda regeringsbeslut ökar. Krav på resultat kommeri ökad 24

utsträckning att ställas i regleringsbreven genom att uppföljningsbara rikt- Prop. 1990/91: 100 linjer för förändring av verksamhetens inriktning anges. Strävan skall också Bil. 2 vara att ange uppföljningsbara resultatmål och resultatkrav.

Genom att regleringsbreven ges en karaktär av uppdrag erhålls en tydli- gare rollfördelning mellan statsmakterna och myndigheterna. De berörda myndighetsinstruktionerna kommer att ses över i syfte att klarare uttrycka syftet med verksamheten i instruktionen. Härmed tas viktiga steg för att genomföra riksdagens verksledningsbeslut (prop. 1986/87: 99, KU 29, rskr. 226).

Regeringen har föreskrivit (budgetförordningen, l989:400) att frågor som regeringen tidigare har prövat för det närmast följande budgetåret skall tas upp i den förenklade anslagsframställningen bara om väsentligt ändrade förhållanden har inträffat eller om verksamhetsresultatet kraftigt avviker från det planerade. Föreskriften avser både de resursmässiga förut- sättningarna och riktlinjerna för verksamhetens inriktning.

Förändrade förhållanden för verksamheten som motiverar en ompröv- ning av ett treårsbeslut kan vara av två skilda slag. Dels kan förhållandena inom myndighetens verksamhetsområde och därmed grunderna för treårs- beslutet ha förändrats märkbart. Dels kan de politiska avsikterna med verksamheten ha förändrats. Det nya systemet bygger på att sådana om- prövningar självfallet kommer att ske, men inte i sådan omfattning att vinsterna med det treåriga budgetsystemet går förlorade.

Regeringen bör kunna ha dessa allmänna principer som utgångspunkt för innebörden av de treårsbeslut som riksdagen fattar.

Utveckling av budgetpropositionen

Budgetpropositionsutredningen har som ett led i övergången till resultato- rienterad styrning lämnat förslag, Ny budgetproposition (SOU 1990:83), om hur bl.a. riksdagens möjligheter att utöva sin finansmakt kan under- stödjas genom en väl fungerande budgetprocess och arbetsrytm. Förslagen berör i hög grad riksdagens arbete.

Utredningen föreslår att innehållet i budgetpropositionen bör tydligare riktas till riksdagen, bli fullständigare, mer aktuellt och relevant än för närvarande. Redovisningen i budgetpropositionen bör fokuseras på en redovisning och bedömning av verksamhetens resultat hittills samt ange förslag till verksamhetens huvudsakliga inriktning för den kommande perioden. Beredningstiderna bör kortas ned i alla led och budgetproposi- tionen göras mer lättillgänglig.

Eftersom den nuvarande årsrytmen för budgetarbetet har vissa brister bör enligt utredningen, som ett alternativ till dagens ordning, prövas att förändra den tidsmässiga ramen för budgetbehandlingen.

Alternativet innebär att en fullständig budgetproposition lämnas till riksdagen den 25 februari varje år, särpropositioner med anslagsförslag undviks och lämnas före eller senast samtidigt med budgetpropositionen. Vidare innebär det alternativa förslaget att kompletteringspropositionen i april ersätts av en skrivelse från regeringen till riksdagen med sådana 25

kompletteringar som är nödvändiga för riksdagens slutliga reglering av Prop. 1990/91: 100 statsbudgeten. I stället lämnar regeringen en ekonomisk-politisk bedöm- Bil. 2 ning m.m. till riksdagen i nära anslutning till riksmötets öppnande på hösten. Som en konsekvens av en sådan förändrad årsrytm i bl.a riksda- gens arbete bör, enligt utredningen, övervägas att förlänga den allmänna motionstiden så att den följer på den ekonomisk- politiska propositionen på hösten. Motionsrätten på budgetpropositionen på våren skulle med detta förslag endast gälla de förslag som framförs i propositionen.

Utredningens förslag kräver vissa förändringar i befintlig lagstiftning och i andra avseenden innebär förslagen förändrade arbetssätt när det gäller arbetet med budgetpropositionen. Former och tidplaner för arbetet i både riksdagen, regeringen och regeringskansliet berörs.

Ett viktigt inslag i regeringens beredning av förslagen är att även inhäm- ta riksdagens synpunkter. Utredningens betänkande har remitterats till myndigheter m.fl.

Revisionen i statsförvaltningen effektiviseras.

Riksrevisionsverket (RRV) genomför löpande och ärlig granskning av redovisningen vid de statliga myndigheterna. Revisionen har successivt förbättrats. Den granskning av boksluten för budgetåret 1989/90 som slut- fördes under hösten resulterade i att antalet s.k. orena revisionsberättelser. d.v.s. berättelser med erinringar mot redovisningen. ligger på samma höga nivå som föregående år. Antalet orena berättelser är oacceptabelt högt och karaktären på flera av anmärkningarna är uppseendeväckande.

Bland de påpekanden som görs av revisorerna är flera tecken på allvarli- ga tendenser. Myndigheter missbrukar användningen av statsverkets checkräkning för att tillgodogöra sig ränteinkomster. Respekten för de villkor som är förknippade med olika anslagsformer och andra ekonomis- ka bestämmelser förefaller minska. Styrelsernas roll och ansvar för ekono- mi. redovisning och verksamhetsresultat är oklar. vilket kan medverka till att brister inte åtgärdas tillräckligt snabbt. Regeringen kommer därför att genomföra ett samlat åtgärdsprogram riktat mot orsakerna till de allvarliga invändningar som revisionen har redovisat.

Ett arbete pågår för att anpassa revisionen till de nya förutsättningar som följer av övergången till resultatorienterad styrning och den nya budgetprocessen. Revisionsutredningen har lämnat sitt betänkande Årlig revision i statsförvaltningen (SOU 1990:64). Utredningens förslag har rcmissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet. Vissa frågor som utredaren har behandlat är beroende av vilken ställning som tas bl.a. till budgetpropositionsutredningens förslag.

Revisionsutredningen föreslår bl. a. att de statliga myndigheterna varje år upprättar en redovisning som skall innehålla samlad information om myndighetens ekonomi och verksamhet. Utredningen förordar att doku- mentet kallas årsredovisning. Det skall utöver en resultatredovisning en- ligt budgctförordningen också innehålla ett utdrag ur bokslutet i form av resultaträkning, balansräkning och linansieringsöversikt.

Utredningen föreslår att årsredovisningen skall revideras i sin helhet. 26

Det innebär också att myndighetens resultatredovisning skall granskas. Re- visionen skall utföras enligt god revisionssed.

Förutom att regeringen bör erhålla årsredovisningen med revisionsbe- rättelse föreslår utredningen att RRV bör informera regeringen om pro- blem av mer generell karaktär som kommit fram vid revisionen.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkningar mot myndighetens redovisning. bör myndigheten anmodas att till berört departement yttra sig över den. Regeringen föreslås fatta beslut med anledning av den läm- nande revisionsberättelsen. Beslutet har formell karaktär, om det inte gäller en oren revisionsberättelse.

Utredningen anser inte att RRV med befintliga resurser kan genomföra en revision enligt den modell som utredningen föreslår.

Även om utredningen för närvarande är föremål för beredning bör några . frågor redan nu avgöras.

Regeringen anser att de årliga resultatredovisningarna som myndighe- terna kommer att lämna till regeringen fr. o. m. september 1992 också skall revideras. Denna grundsyn framgår också av regeringens direktiv till den särskilde utredaren. Att revidera resultatredovisningarna är en naturlig åtgärd för att säkerställa att de krav på förbättrad resultatuppföljning som den förändrade styrningen och nya budgetprocessen ställer också efterlevs i praktiken.

Regeringen delar utredarens bedömning att denna utvidgning av den löpande och årliga revisionen inte kan rymmas inom ramen för befintliga resurser. De resurs- och verksamhetsmässiga konsekvenser detta får för RRV under nästa budgetår behandlas under myndighetsanslaget (bil. 15).

Utvärdering av effektiviteten i transfereringssystemen

De offentliga transfereringama, främst till hushåll och kommuner, uppgår till ca 300 miljarder kr. och motsvarar drygt 30% av BNP.

Statens utgifter för transfereringar. Procentuell fördelning

1970 1987 1989 Hushåll 49 43 ' 45 Företag 8 17 18 Utlandet 2 - 3 _ ()vrig offentlig sektor 41 37 34 Summa 100 100 100

Källa: SCB, nationalräkenskapcrna.

Många transfereringssystem följer till stor del automatiskt verkande regler och de växer därför varje år även om inga beslut om nya utgifter fattas. I ett längre perspektiv pekar långtidsutredningens (LU90) beräk- ningar på transfereringssystemens växande anspråk. Huvudorsakerna är den demografiska utvecklingen och de indexkopplingartill prisutvecklingen som finns. En åldrande befolkning kommer också att ställa stora krav på vård, omsorg och pensioner. Det ökade utgiftskrav som denna utveckling

medför understryker behovet av en omprövning av de offentliga utgifterna. Prop. 1990/91 : 100

Som ett led i detta omprövningsarbete har regeringen föreslagit flera Bil. 2 förändringar i vissa transfereringssystem. Den omläggning av sjukförsäk- ringen som beslutats syftar till att minska utgiftstrycket. Det nya system för bostadsfinansiering som föreslagits är ett annat exempel. Ett utgiftsprogram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på statsbudgeten. .

Vidare har branschstödct till industrin slopats. Frågan om transfere- ringarna till kommunerna kan fördelas efter mer generella principer prö- vas för närvarande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:O4).

Arbetet med att minska de offentliga utgiftemas andel av BNP skall fullföljas för att skapa utrymme för ytterligare sänkningar av skattetrycket och öka det offentliga sparandet. Investeringar för utveckling och struktur- omvandling är nödvändiga i näringslivets konkurrensutsatta delar. men också i t.ex. utbildning och infrastruktur. Sparandet är också i hög grad beroende av bl. a. de offentliga transfereringssystemens utformning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att att kontinuerligt utvärdera effek- tiviteten och funktionsdugligheten i transfereringssystemen. En viktig ut- gångspunkt för den nya budgetprocessen är att en myndighets hela verk- samhetsområde skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år, d.v.s. förvaltning, transfereringar, regelsystem. m.m. En sådan återkommande utvärdering bör således kunna ske inom ramen för en fördjupad prövning och omfatta t. ex. frågor om utgiftskontroll, bctcendepåverkan, m.m.

Regeringens och regeringskansliets arbetsformer Regt-'rirzgskansliet skall utvecklas

Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på regeringens och regeringskansliets styrning och ledning av den offentliga förvaltningen.

En annan förändring som påverkar regeringskansliets arbetssätt är rege- ringens åtgärder för att utveckla en bättre samordning i regeringsarbetet. Den nya organisationen i regeringsarbetet med tre sakpolitiska grupper- den utrikespolitiska, den näringspolitiska och den välfärdspolitiska- syftar till att bl.a. stärka samordningen i regeringen.

Vidare skall delegeringsarbetet intensifieras, d.v.s. arbetet med att av- lasta regeringen ärenden av löpande karaktär. Syftet är frigöra resurser i regeringskansliet som ger regeringen möjlighet att koncentrera sig på mer långsiktigt, övergripande och analyserande arbete.

För att ett bra resultat i regeringens reformarbete skall kunna uppnås är det viktigt att regeringskansliet har effektiva stabsmyndigheter till sitt förfogande. Därför pågår en översyn av de s.k. stabsmyndigheterna som bl. a. syftar till att utveckla ett sådant stöd.

Utvecklingen inom dessa olika områden innebär stora förändringar och krav på regeringskansliets arbetsformer. Därför bör en utveckling av rege- 28

ringskansliet ske. Den bör leda till en anpassning av organisation, dimcn- Prop. 1990/91: 100 sionering. kompetens och arbetsformer till de nya krav som gäller för Bil. 2 verksamheten.

Dispositionen av anslag till departementen m. m. vid ändrad _ förde/ni ng av ärenden mellan departementen

Grundlagsbestämmelserna om den institutionella ramen för regeringens arbete är få och allmänt hållna. l regeringsformens kapitel om regeringsar- betet stadgas endast att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verksamhetsgrenar Och att regeringen fördelar ärendena mellan de olika departementen (7 kap. l & RF). Detta sker genom bestämmelserna i departementsförord- ' ningen (1982: I 177, ändrad senast 1990: 1 100).

I början av januari i år vidtog statsministern vissa förändringar i rege- ringens sammansättning. I samband med detta planerades förändringar i ärendcfördelningen mellan några departement. Mot denna bakgrund före- lade regeringen riksdagen reviderade förslag om anslag för budgetåret l990/9l till berörda departement i prop. 1989/90: l 15. Riksdagen besluta- de i enlighet med regeringens förslag (1989/90:10Ul5, rskr. 196; 1989/90:80U15, rskr. 215; l989/90:AU28, rskr. 218; 1989/902NU28, rskr. 248). Dessa anslagsbeslut avsåg ett kommande budgetår för vilket budge- tregleringen pågick. Regeringens intentioner var emellertid att den ändrade ärendefördelningen mellan departementen skulle kunna tillämpas snarast möjligt, dvs. redan under det pågående budgetåret. Detta skulle medföra att anvisade anslag till vissa av de berörda departementen och till dessa knutna utredningar m. m. för budgetåret 1989/90 skulle behöva överskridas. medan andra skulle komma att belastas i mindre utsträckning än vad som beräknats när anslagen anvisades. I den nämnda propositionen begärde regeringen därför riksdagens bemyndigande att under det löpande budgetåret dispo- nera de aktuella anslagen på det sätt som krävdes för att den planerade omorganisationen av regeringskansliet skulle kunna genomföras snarast. Det begärda bemyndigandet gavs av riksdagen i samband med anslagsen- visningarna för budgetåret 1990/91. Regeringen kunde därefter besluta om den erforderliga ändringen i departementsförordningen, vilken trädde i kraft den l5 maj 1990.

Behov av att omdisponera anslag aktualiseras varje gång det görs en omfördelning av departementens arbetsuppgifter av mer än marginell bety- delse. Regeringsformen förutsätter att det är regeringen som själv fördelar ärenden mellan departementen och att statsministern utser departements- chefer bland statsråden. Riksdagen har emellertid genom finansmakten ett avgörande inflytande Över vilka departement som skall finnas och över departementens anslagsresurser. Regeringen blir därför beroende av riks- dagens medverkan i fråga om de resursmässiga konsekvenserna av åtmins- tone större omfördelningar av ärenden mellan departement, liksom givet- vis när det gäller inrättande av nya departement.

Regeringsformens innebörd är att regeringen skall ha stor handlingsfrihet när det gäller utformandet av den beredningsorganisation som regerings- 29

kansliet utgör så att denna kan anpassas till växlande förhållanden (jfr Prop. 1990/91:100 prop. 1973z90 s. 179). I senare praxis har emellertid regeringen ansett sig Bil. 2 behöva låta genomförandet av planerade ändringar av ärendefördelningen inom regeringskansliet anstå till dess riksdagen godtagit att man använder delar av anvisade anslag till ett departements verksamhet för att under löpande budgetår bekosta verksamhet inom ett annat departement. Riks- dagens medgivande tar ganska lång tid att inhämta, särskilt om riksdagen inte skulle vara samlad när behovet aktualieras. Därigenom fördröjs ange- lägna organisationstörändringar och man tvingas under ibland ganska långa perioder arbeta med tidskrävande övergångslösningar.

RegeringskanSIiet måste ses som en samlad resurs för regeringen vid regeringsärcndenas beredning, även om det är organiserat i olika departe- ment för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen bör därför få ett generellt bemyndigande att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med omfördelningar av arbetsuppgifterna, få dispo- nera anvisadc anslag på ett annorlunda sätt än det för vilket anslagen beräknats. Detta kan ske genom att regeringen beslutar om överskridan- den av förslagsanslag. överföringar av medel på reservationsanslag mellan olika huvudtitlar eller om merutgifter på ramanslag om sådana skulle anvisas för att bekosta verksamhet inom regeringskansliet. En förutsätt- ning för sådana åtgärder bör dock vara att den samlade anslagssumma som riksdagen anvisat för regeringskansliet som helhet inte överskrids annat än i mycket begränsad omfattning. Bemyndigandet bör gälla i fråga om de anslag under de olika huvudtitlarnas littera A från vilka kostnaderna för departementens och utredningarnas verksamhet bekostas. Bemyndigandet bör även omfatta möjligheten att — inom ramen för den föreslagna ord- ningen — bekosta verksamheten vid nya departement.

Några huvudpzmkler — En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för en

effektiv styrning av affärsverken. — Riktlinjer för val av verksamhetsform för konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna skall utredas.

Intäkter av myndigheternas verksamhet

De sammanlagda intäkterna för de statliga myndigheternas verksamheter. enligt RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989. uppgick budgetåret 1989/90 till 95 miljarder kronor. Affärsverken svarade för 78,2 miljarder kr av dessa intäkter. Affärsverken ökade sina intäkter med 8% och övriga myndigheter med 3% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. 30

Effektivare organisationsformer för atfärsverken Prop. 1990/91 : 100 Enligt regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera Bil" 2 ekonomin, m.m. bör statlig verksamhet i framtiden ges den organisa- tionsform som är effektivast för att skapa tillväxt och ett förbättrat resur- sutnyttjande. I skrivelsen redovisas vissa åtgärder som skall ses som exem- pel på en sådan utveckling.

Antalet anställda i affärsverken. 1000-tal

1970 1980 1985 1990 168 174 174 160

Vattenfall görs om till ett bolag och ges därmed en organisationsform som är bättre anpassad till en alltmer internationell och kapitalintensiv verksamhet. Domänverket skall ges en finansiell situation som motsvarar den hos övriga skogsbolag.

Förslag lämnas senare (bil. 6) om hur SJ:s verksamhet skall kunna effektiviseras genom att ytterligare delar av verksamheten omvandlas till aktiebolag. '

Inom regeringskansliet pågår en översyn av styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område. Bakgrunden är den succes- siva övergången till en resultatorienterad styrning av affärsverken där rege- ringens styrning i allt större utsträckning koncentreras mot uppföljning och utvärdering av dels deras samhällsroll. dels den företagsekonomiska ef- fektiviteten. En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för att få till stånd en effektiv styrning av affärsverken.

Rationellare verksamhetsform för konkurrensutsatt verksamhet hos förvaltningsmyndigheterna

Myndigheternas, utom affärsverkens, kostnader för egen verksamhet upp- gick budgctårct 1988/89 till [07,4 miljarder kr.

Av myndigheternas intäkter (17 miljarder kr.) kommer 10 miljarder kr. från andra statliga myndigheter, varav merparten från byggnadsstyrelsens uthyrning av lokaler. Av övriga intäkter kommer 2.6 miljarder kr. från s.k. offentligrättsliga avgifter som styrs av lagar och förordningar och som består av avgifter för tillsyn. kontroll, tillståndsgivning. m.m. Återstående intäkter ca 5 miljarder kr. — kommer från försäljning av varor eller tjänster till enskilda eller offentliga konsumenter.

Departement Kostnader mkr Intäkter mkr Andel intäkts- PFOP' 1990/91: 100 Egcn verksamhet Avgifts- och finansiering % B]]. 2 försäljr.int

Justitie 12460 496 4 Utrikes 2096 117 6 Försvars 30526 495 2 Social 1 591 543 34 Kommunikations 10261 1 127 11 Finans 13 573 6658 49 Utbildnings 14108 1527 11 Jordbruks 3 342 1441 43 Arbetsmarknads 11056 2 515 23 Bostads [ 746 860 49 Industri 1 486 444 30 Civil 3 324 711 21 Miljö-ocncrgi 1812 182, 10 Totalt 107381 17117 16 (Källa: RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningari staten 1989)

För närvarande är det ett hundratal myndigheter som bedriver sådan försäljningsverksamhet. De flesta av dessa myndigheter har också en an- slagsfinansierad verksamhet. Affärsverksamheten är i många fall av mind- re omfattning och nära kopplad till en myndighets övriga verksamhet.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör enligt regeringen inte bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Det äri normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.

Regeringen avser att inom kort ge RRV i uppdrag att göra en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet utanför affärsverkssektorn. RRV skall som ett första led i översynen göra en kartläggning av konkurrensutsatt affärsverksamhet av större omfattning som bedrivs hos förvaltningsmyn- digheterna. RRV skall också föreslå riktlinjer för val _av verksamhetsform för sådan affärsverksamhet. Med utgångspunkt från kartläggningen och de föreslagna riktlinjerna skall RRV vidare göra en bedömning av i vilka fall affärsverksamheterna bör brytas ut ur myndigheterna och överföras till bo- lag. RRV skall vidare överväga hur förvaltningsgnsvaret för bolagen bör organiseras och lämna förslag om riktlinjer för styrningen och kontrollen av bolagen, vad gäller t.ex. bolagsstyrelsernas sammansättning, bolagsord- ningarnas utformning, revision, m.m.

Några huvudpunkter -— Ökad konkurrens är av avgörande betydelse för att öka produkti— vitet och tillväxt. Avregleringar av olika sektorer görs successivt

för att främja effektiviteten i ekonomin. — Ett alternativ till privatisering är att skapa marknadsliknande lösningar inom den offentliga sektorn genom att skilja på rollerna som beställare och producent.

Väl fungerande marknader är en förutsättning för att konsumenternas Prop. 1990/91: 100 önskemål skall komma till uttryck i vad som produceras. Detta gäller i Bil. 2 såväl privat som i offentlig verksamhet. På väl fungerande marknader finns signaler mellan producent och konsument som innebär att utbudet av varor och tjänster på ett flexibelt sätt kan anpassas till konsumenternas önskemål. Offentliga regelsystem, m.m. begränsari vissa fall detta signal- system och kan leda till ineffektivitet och bristande konsumentanpassning. Under senare år har därför betydande avregleringar genomförts.

Konkurrensutredningen (C 1989203) har hittills i tre rapporter sett över konkurrensen inom privata näringsgrenar med omfattande reglering- ar. Det gäller inrikesflyget (SOU 1990:58). livsmedelssektorn (SOU 1990:25) och bygg/boscktorn (SOU 1990:62). Dessa rapporter bereds för närvarande i regeringskansliet.

Arbetet fortsätter nu med en analys av konkurrensförhållandena på andra områden. Här spelar konkurrenslagen och dess tillämpning en avgö- rande roll. I sitt fortsatta arbete bör konkurrenskommittén uppmärksam- ma även sektorer på det offentliga området, där ökad konkurrens och me- kanismer som stimulerar effektiv resurshushållning kan förenas med och ofta främja de samhälleliga målen på området.

De senaste årens utveckling har understrukit behovet av större flexibili- tet och effektivitet i resursanvändningen inom den offentliga sektorn. Ut- vccklingsarbcte med nya styrformer förekommer på många håll. En väsent- lig utvecklingslinje är det arbete som pågår för att tydligare skilja på beställar- och producentroll. Det blir också naturligt att utveckla kraven på kvalitet och kvalitetsutveckling och att söka sig fram till den eller de produ- center som är mest effektiva, dvs. ger störst utbyte för satsade resurser.

När det gäller vårdens och omsorgens organisation har viktiga initiativ till större effektivitet och bättre behovsanpassning tagits av brukarkoope- rativ inom t. ex. barnomsorgen och handikappomsorgen och stiftelser inom t.ex. missbruksvården. Också producentkooperativ inom barnom- sorgen kan numera få statsbidrag för sin verksamhet. Möjligheterna till konkurrens mellan olika typer av producenter har därmed vidgats.

I takt med att allt fler typer av producenter uppträder inom den offentli— ga sektorns traditionella verksamhetsområden skärps kraven på att under- söka hur offentlig reglering. finansiering och kontroll i högre grad kan användas för att uppnå omsorgens och vårdens grundläggande mål. oav- sett huvudmannaskapet för verksamheten. Ett sådant utredningsarbete kommer att inledas.

Inom regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att utreda och analysera vilka krav som bör ställas på sociala styrsystem. Också förmågan att i kontraktsliknande former utforma mål och kravspe- cifikationer måste utvecklas. Syftet är att kunna tillgodose medborgarnas och samhällets krav på en välfärd av hög kvalitet till alla i effektiva verksamhetsformer där också konkurrens och marknadskrafter tas tillvara som styrmedel inom den offentliga sektorn.

4 Den kommunala sektorn Erlopz. 1990/91:100 1 .

Några huvudpunkter

— Handlingsutrymmet för kommunerna vidgas. Det sker bl.a. ge- nom reformerna inom skolan och äldreomsorgen samt genom övergång till mera generella statsbidrag. —— Ny kommunallag utarbetas. — Mål- och resultatstyming av kommunal verksamhet kräver kon- kreta mål och bättre uppföljnings- och utvärderingsinstrument. — Förändringsarbetet intensifieras i kommuner och landsting.

Mer än 70 % av den offentliga sektorns utgifter hanteras av kommuner och landsting. Konsumtion och investeringar i kommuner och landsting upp- går idag till ca 300 miljarder kr., d.v.s. drygt 20% av BNP. Kommuner och landsting har ca 1,1 miljon anställda. Omkring 85% av de totala kommunala utgifterna finansieras med skattemedel — kommunalsskatt eller överföringar av skattemedel från staten.

Av utgifterna faller ca 2/3 på kommuner och 1/3 på landsting.

Den kommunala sektorns utgifter 1989 inkl. transfereringar och affärsmäs- sig verksamhet m.m.

Övrig Bidrag till illzrqlzsamhe- enskilda och Administration företag Kommunikationer _ Fritid och kultur V Utbildning 16% Energi. vatten och S% Social

avfall het

Källa: SCB. Kommunernas finanser 1989

Mål

Regeringens mål för förändringarna inom den kommunala sektorn är dels att expansionen i kommuner och landsting skall anpassas till de samhälls- ekonomiska förutsättningarna dels att verksamheten inom dessa ramar skall anpassas till lokala förhållanden och medborgarnas behov och önskemål. 34

Efterfrågan på den kommunala sektorns tjänster har länge kunnat tillgo- Prop. 1990/91: 100 doses genom en snabb expansion. Denna väg står inte längre öppen. Den Bil. 2 lägre tillväxten i samhällsekonomin och nödvändigheten att undvika ytter- ligare skattehöjningar gör att medborgarnas krav alltmer sällan kommer att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser. För att kunna tillgodose förändrade behov av vård. omsorg. utbildning etc. är det därför nödvändigt att utbytet av insatta resurser ökar. Det innebär att betydligt större krav kommer att ställas på omprövning, rationalisering och förbättring av effektiviteten. Utrymme måste också skapas genom omprioriteringar för att kunna tillgodose nya och angelägna behov.

Den kommunala verksamhetens olika delar måste fungera så att de inger förtroende. Det kräver en fortlöpande granskning av de olika verksamhe- terna och utgifterna. Den kommunala verksamheten fungerar. trots kritik, i stort väl och ger service. vård och omsorg av hög kvalitet. Ändå står den kommunala verksamheten inför svåra prov. Kostnaderna ökar snabbt, det finns otillfredsställda behov och köer, t.ex. inom barnomsorg och sjuk- vård_ Det finns även brister i styrning, organisation och uppföljning av verksamheterna. vilket försvårar en ändamålsenlig användning av resur- serna.

I arbetet med att utveckla och förnya den offentliga sektorn är det en strävan att stärka den enskilde medborgarens möjligheter att påverka utformningen av samhällets service och att erbjuda ett mer varierat utbud av tjänster.

Riktlinjer

Den offentliga verksamheten måste ses som en helhet där staten, kommu- nerna och landstingcn har olika roller. För att den samlade offentliga verksamheten skall fungera effektivt och tjäna medborgarna på ett bra sätt krävs ett väl fungerande samspel mellan staten och den kommunala sek- torn.

Staten ansvarar för de strukturella förhållandena genom att ange de grundläggande förutsättningarna vad gäller ansvarsförhållanden mellan stat, kommuner och landsting. Två/[gare ansvars/ördelning, decentralise- ring och en bättre samordning är viktiga utgångspunkter för förnyelsein- satserna på många områden.

Kommuner och landsting bör inte åläggas nya uppgifter utan att de sam- tidigt får möjligheter att finansiera eventuella nya åtaganden med andra medel än höjda skatter.

Statens övergripande ansvar förutsätter att riksdag och regering på olika områden anger mål och riktlinjer för vilka resultat den kommunalaverk- samheten skall uppnå. Den pågående utvecklingen mot ökad målstyming av den kommunlala verksamheten och ändrad lagstiftning som ger kom- munerna störrc frihet att välja vilka medel man vill använda kan komma att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer konkreta.

Kommunernas och landstingens handlingsutrvmme måste ökas för att man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Regeringen avser

. . . . 35 att fortsätta detta arbete genom forslag som leder till minskad detaljstyr-

ning, mer generella statsbidrag och friare organisations- och verksamhets- Prop. 1990/91: 100 former. Bil. 2

En ändrad styrning av den kommunala verksamheten ställer krav på att såväl statens som kommunernas och landstingens uppföljnings och utvär- deringsinstrumentförbättras. Kommuner och landsting har ett ansvar för att de nationella målen uppfylls. Staten har en viktig roll att följa upp och utvärdera den kommunala verksamhetens resultat i förhållande till stats- makternas uppsatta mål.

Som ett led i statens ändrade styrning av den kommunala verksamheten kommer den statliga administrationen attjörändras. De statliga myndighe- ternas roll och uppgifter kommer att behöva ses över.

Den pågående utvecklingen mot en ökad målstyming av den kommuna- la verksamheten kan komma att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer konkreta. Denna fråga prövas för närva- rande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi l990:04, dir. 1990:20). Om en sådan precisering bedöms nödvändig kommer regering- en att vidta erforderliga åtgärder. En förändrad styrning kan leda till krav på ändrade förutsättningar för att kommuner och landsting ska kunna uppnå önskat resultat. Statliga myndigheter bör ges i uppdrag att göra en systematisk genomgång av i vilken utsträckning de regler som styr den kom- munala verksamheten överensstämmer med de mål som statsmakterna lagt fast för de kommunala verksamheterna. _

Statens nuvarande uppföljning av den kommunala verksamheten mot- svarar inte kraven i ett nytt styrsystem. En samlad och systematisk upp- följning av om resultaten överensstämmer med uttalade mål för de olika verksamheterna saknas. Det ställer krav på att statens uppföljnings och utvärderingsinstrument gentemot kommuner och landsting förbättras. Motsvarande behov finns även i kommuner och landsting.

Under de närmaste åren måste mål- och resultatuppföljningen ställas i fokus. Mål- och resultatuppföljning måste ingå som en naturlig del i ett nytt generellt statsbidragssystem. En fördjupad mål- och resultatdialog mellan stat. kommuner och landsting blir därför nödvändig. Regeringen kommer att ställa krav på att resultatmått utvecklas och att kommuner och landsting svarar för en ekonomisk och verksamhetsmässig redovisning. Utvecklingsarbete pågår redan inom olika sektorsområden och i kommu- ner och landsting. lnom Utbildningsdepartementet har utvecklingen av ett resultatorienterat uppföljningssystem för skolan nyligen påbörjats. lnfor- mationsstrukturen inom socialtjänsten utreds för närvarande av socialsty- relsen och en motsvarande utredning pågår inom hälso— och sjukvården. En för regeringskansliet och kommunförbunden gemensam arbetsgrupp, som ska belysa de kommunala verksamheterna i avseenden som volym- utveckling. produktivitet och effektivitet, har nyligen påbörjat sitt arbete. Arbetsgruppen ska även belysa hur uppföljning och utvärdering i ett måls- tyrt system bör gå till.

En ändrad styrning av den kommunala verksamheten innebär att berör- da statliga myndigheters roll och uppgifter kommer att behöva ses över. Deras uppgifter kommer att förändras i riktning från" detaljstyrning och medelstilldelning till uppföljning och utvärdering av kommunala verksam- 36

heter. De kommer således att få en viktig roll att svara för underlag för Prop. 1990/91: 100 regeringens och riksdagens styrning av den kommunala verksamheten. De Bil. 2 nya länsstyrelserna har viktiga uppgifter i detta sammanhang. En genom- gripande organisationsöversyn av den statliga skoladministrationen pågår.

Trots att det redan i dag finns ett stort utrymme för kommuner och landsting att genomföra förändringar måste handlingsutrymmet i kommu- ner och landsting ökas ytterligare. Därmcd ökar förutsättningarna för att man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Då ökar också möjligheterna att få verksamheten att bättre svara mot medborgarnas behov vad gäller kvalitet och valfrihet.

Från regeringens sida har olika åtgärder vidtagits för att undanröja de hinder som finns för att kommuner och landsting ska kunna prioritera mellan olika uppgifter och att anpassa verksamheten till lokala förutsätt- ningar och behov. Arbetet med att decentralisera beslut och prioriteringar till kommuner och landsting har skett och pågår inom fiera områden.

A nsvaretför hur skolan skall organiseras överförs till kommunerna

Utvecklingen inom skolan är exempel på ett område där man i ett sam- manhang både decentraliserar beslutsfattandet. klarar ut ansvarsförhållan- dena, generaliserar statsbidragen, övergår från regel- och resursstyming till målstyming och skapar ett system för uppföljning och utvärdering.

Genom riksdagens beslut (prop. 1989/90:41. UbU 9, rskr. 58) har kom- munerna fått ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal inom skolan. Under hösten har riksdagen fattat beslut om ett nytt statsbidragssy- stem för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna (prop. l990/9l: l8. UbU 4, rskr. 76). .

Statsbidraget blir i fortsättningen enbart ett finansiellt stöd som inte skall styra verksamheten som det hittills har gjort. Den detaljerade statliga styrningen av skolan upphör. Istället kommer riksdagen och regeringen att ange mål och ramar. Ansvaret för genomförandet överlämnas till dem som verkar och arbetar i kommunerna.

Man kommer i kommunerna att kunna fatta egna beslut om skolorgani- sationen som kan skapa förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande och bättre möjligheter till samverkan med andra skolformer eller andra verksamheter. .

Regering och riksdag skall enligt riksdagsbeslutet följa och utvärdera de nationella målen för att .bilda sig en uppfattning om hur kommunerna sköter sina uppgifter och vilka resultat som uppnås i skolan.

Barnomsorg och skola kan samordnas bättre

Den utveckling mot decentralisering och avreglering som inletts inom skolområdet underlättar samarbetet mellanskola och barnomsorg. Den . kommunala huvudmannens ansvar och, befogenheter inom de två område- . 37

na blir mer likartade. Därmed förbättras kommunens förutsättningar att Prop. 1990/91: 100 planera. organisera och administrera dessa ansvarsområden i ett samman- Bil. 2 hang. Flexibiliteten ökar, liksom förutsättningarna att utnyttja tillgängliga resurser mer rationellt.

Med en utvecklad samverkan mellan barnomsorg och skola kan barnens skolstart göras mer flexibel. Detta innebär ökad valfrihet för föräldrar och elever. En sådan förändring kommer bl.a. att underlätta strävandena att erbjuda alla som vill en plats inom barnomsorgen. Jämfört med en situa- tion med full behovstäckning inom barnomsorgen kommer en övergång från sju till sex år och de rationaliseringar detta möjliggör att kunna medföra en besparing för kommunerna. På längre sikt bör förändringarna kunna ge betydande samhällsekonomiska vinster. Rätten att välja en tidi- gare skolstart skall införas fr. o. m. höstterminen l99l.

Äldreomsorgen/år en enda huvudman

I syfte att skapa klara ansvarsförhållanden och ändamålsenliga organisato- riska förutsättningar för äldre- och handikappomsorgen har riksdagen be- slutat (prop. l990/9l: I4, SOU 9. rskr. 97) att kommunerna ges ett samlat ansvar för denna verksamhet fr. om. år l992. För att ge möjligheter till lokala lösningar ges kommunerna befogenhet att också erbjuda hemsjuk- vård. En proposition om den ekonomiska regleringen i samband med reformen avses att läggas fram under våren l99l. Principerna för denna har dock redovisats.

Regeringen kommer att föreslå att nuvarande prestationsrelaterade statsbidrag till kommunernas äldreomsorg dels utökas, dels fördelas efter generella behovskriterier som även beaktar vissa strukturella faktorer. Genom att också införa ett kommunalt betalningsansvar för den somatis- ka långtidssjukvården samt de medicinskt färdigbehandlade inom akut- sjukvården och inom de geriatriska klinikerna. bör goda förutsättningar skapas för en effektivare äldreomsorg för såväl den enskilde som för samhället. Regeringen avser dessutom att senare föreslå att försöksverk- samhet mcd kommunalt huvudmannaskap för primärvården genomförs för att vinna erfarenheter av en sådan ansvarsfördelning.

Ettförsta steg mot samordning av sjukvård och sjukförsäkring

[ syfte att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet som leder till ett bättre resursut- nyttjande har regeringen redovisat (skr. l990/9l : 50) ett antal åtgärder som den avser att vidta. -

Regeringen avser bl. a. att ta initiativ i syfte att åstadkomma en bättre . samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiering och styr- ning.

Försök kommer att inledas i några primärvårdsområden med befolk- ningsbaserad resurstilldclning och ansvar för de samlade ekonomiska .re- surserna för hälso- och sjukvård. läkemedel. sjukresor. sjuk- och arbetsska- deförsäkring samt förtidspension. Dessutom bör i några fall också övervä- - 38

gas försök där totalkostnadsansvaret läggs på någon eller några försäk- Prop. 1990/91: 100 ringskassor. Jämförelser kommer då att kunna göras mellan olika lösning- Bil. 2 ar och deras förmåga att ge underlag för samverkan mellan olika sektorer.

S tatsbidragen generaliseras

Den parlamentariska utredningen om statsbidragen och kommunernas finansiering(Fi 1990: 04. dir. 1990: 20) som regeringen tillsatt arbetar bl.a. med utgångspunkten att en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn ska stimuleras. Utredningsarbetet skall. enligt direktiven. bedrivas med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna och att statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer. Vidare skall en mer effektiv kommunal verksamhet stimuleras och kommittén skall över- väga instrument för statlig målstyming och hur uppföljning av kommunal verksamhet bör utvecklas. Kommittén skall presentera alternativ som innebär att skillnaden i utdebitering i första hand speglar skillnaden i service- och avgiftsnivå och i effektivitet. Enligt direktiven bör utrednings- arbetet vara avslutat senast den 31 oktober l99l. Förändringar bör kunna börja genomföras fr. o. m. år 1993.

Utredningen skall följaktligen belysa och överväga flera viktiga och grundläggande frågor som rör den kommunala ekonomin och styrningen av den kommunala verksamheten. Utredningens arbete kan väntas få stor betydelse inte minst för det fortsatta förnyelsearbetet.

Ny kommunallag gerfriare organisationsfbrmer

För att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting kom- mer regeringen att lägga fram förslag till en ny kommunallag. som grundar sig på kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny kommu- nallag. Avsikten är att kommuner och landsting skall ges stor frihet att välja lämpliga organisationsformer samt att utveckla ändamålsenliga former för ekonomisk styrning och förvaltning.

Kommunerna och landstingen bör också få ökade möjligheter att föra ned ansvar och befogenheter till de anställda i den kommunala verksamheten samtidigt som de förtroendevalda ges bättre föutsättningar att styra verk- sam hetsinriktningen. Regeringens avsikt är också att öka kommunernas och landstingens möjligheter att själva bestämma hur nämnd- och förvaltning- sorganisationen skall utformas. Detta bör kunna medverka till ökad decen- tralisering i kommunerna samt till att samarbetet mellan olika verksamheter stimuleras.

F rikommun försöket ersätts av generella lagändringar

Regeringen avser också att under år l99l lägga fram förslag på grundval av försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse, det s.k. frikom- munförsöket. Denna försöksverksamhet avslutas under år 1991. Det är re- 39

geringens ambition att på så många områden som möjligt ersätta de nuva- Prop. 1990/91: 100 rande försökslagarna med generella lagändringar som omfattar samtliga Bil. 2 kommuner och landsting.

För att få underlag för ett regeringsförslag beträffande frikommunförsö- ket har civilministern bemyndigats att tillkalla en utredare med uppgift att lämna en samlad redovisning av erfarenheter av frikommunförsöket. Det— ta arbete bör redovisas senast den 1 juni 1991.

lnom ramen för frikommunförsöket finns möjlighet att pröva nya orga- nisations- och verksamhetsformer.

Ett särskilt förnyelseprojekt har inletts i samverkan mellan civildeparte- mentet och samtliga kommuner, landstinget samt länsstyrelsen i Örebro län (prop. 1990/91:44, KU l7. rskr. 52). Samtliga kommuner i länet har utsetts till frikommuner. Projektet är unikt i den meningen att i princip hela den offentliga sektorn i ett län deltar.

En viktig utgångspunkt för uppläggningen av länsförnyelseprojektet är att kommunerna, landstinget och länsorganen själva anger de frågor som bör tas upp. I propositionen berörs dock några frågor som från nationell synpunkt är angelägna att få behandlade.

Således bör länsförnyelseprojektet inriktas mot fördjupat medborgerligt deltagande. ökad lokal och regional samverkan samt ändrade former för styrning och arbetsorganisation. Frågor om kommunal ekonomi och ett bättre resursutnyttjande bör behandlas, och stort intresse bör ägnas åt uppföljning och utvärdering av offentlig verksamhet. En särskild studie skall göras om behovet av förändringar i ansvars- och uppgiftsfördclningen mellan olika samhällsorgan. Kvinnors inflytande i kommunala besluts- och förändringsprocessen hör också till de frågor som bör uppmärksam- mas.

En regional projektorganisation skall tillsättas med uppgift att svara för projektets genomförande. uppföljning och utvärdering. Projektet skall pågå under fyra år och erfarenheterna skall årligen avrapporteras till regeringen.

Inom civildepartementet bedrivs en rad olika utvecklingsprojekt som syftar till att skapa förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande i kommuner och landsting. En särskild arbetsgrupp kommer i början av år 1991 att redovisa förslag till förenkling av kommunala regler.

Kommunala avgijter utreds

Det finns idag en klar strävan att ge avgifterna en större betydelse som finansieringskälla. För detta talar bl.a. önskemålet att undvika skattehöj- ningar. Vidare finns det inom skilda kommunala verksamhetsområden stora behov av underhåll och reinvesteringar som idag är svåra att tillgodo- se. Avgiftssättningen i de tekniska verksamheterna är i dag lagreglerad och flertalet kommuner ligger redan nu på den högsta tillåtna nivån. Trots detta är det inte möjligt att få full kostnadstäckning för drift, underhåll och reinvesteringar. Stat-kommunberedningen (C l983:02) har i tilläggsdirek- tiv (dir. 1990: l8) fått i uppdrag att överväga vissa frågor om avgifter i kommunal verksamhet. Det handlar i första hand om kommunernas af- 40

farsdrivande verksamhet inom de tekniska områdena. Beredningen har Prop. 1990/911100 överlämnat delbetänkandet (SOU l990:07) Självkostnadsprincipens grän- Bil. 2 ser. Det fortsatta utredningsarbetet kommer att bedrivas av en särskild utredare. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 november 1991.

Avgifter på övriga områden har mindre betydelse som finansieringskäl- la. Även med relativt kraftiga avgiftshöjningar skulle detta fortfarande gälla. Avgifterna kan på dessa om råden i större utsträckning användas som styrmedel att påverka efterfrågan på tjänster och därmed åstadkomma en effekt på utgiftssidan. Den kommunalekonomiska utredningen skall bl.a. analysera avgifternas roll som styrinstrument och finansieringskälla.

Kommunalskattesystemet ses över

Nuvarande system för utbetalning av kommunalskatt skapar planerings- problem för kommunerna. Systemet med förskottsutbetalningar, som ba- seras på ett två år gammalt inkomstunderlag, innebär att förändringar i kommunernas kostnader och intäkter aldrig ligger i fas, medan systemet med avräkningslikvid skapar stora svängningar i de totala kommunala skatteintäkterna.

Om reglerna för kommunalskatt förenklades skulle kommunernas pla- neringssituation underlättas och konflikten mellan rationella beslut på kort och lång sikt minskar. Arbete pågår att i samråd med de båda kom- munförbunden och berörda myndigheter se över utbetalningen av kom- munalskatt. '

Alternativa regi/ormer kan öka valfriheten

Att öka det demokratiska inflytandet i den offentliga sektorn är en viktig utgångspunkt för förnyelsearbetet. Det gäller inte minst utrymmet för den enskilde medborgarens personliga val och önskemål. Statliga regler har utgjort ett hinder för en del alternativa regiformer. Under senare år har en rad försök med kooperativa lösningar, entreprenader, föreningsdriven verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting har beslutat att skilja beställar- och producentrollerna. Den snabba framväx- ten av kooperativa lösningar inom främst barnomsorgen visar dock att det med verksamhet i andra former är möjligt att uppnå hög kvalitet utan ökade kostnader. och ibland till lägre kostnad. samtidigt som medborgarna och de anställda får bättre möjligheter att påverka och utforma verksam- heten.

lnom civildepartementet arbetar en särskild arbetsgrupp med att ut- veckla praktiska former för ett ökat brukarinflytande. För att ytterligare bredda valmöjligheterna för medborgare och anställda i syfte att öka utbudet av barnomsorgsplatser har riksdagen beslutat (prop. 1990/91:38, SoU 8. rskr. 49) att statsbidrag fr. o. m. år 199] ska kunna utgå till perso- nalkooperativ efter samma villkor som för annan alternativ barnomsorg. 4l

Upp/öliningen och utvärderingen måste/örbättras Prop. 1990/91: l00 Statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet har hittills B11' 2 varit bristfällig. Högre produktivitets- och effektivitetsmål för den kom- munala sektorn och en ändrad styrning av kommunal verksamhet ställer nya krav på statens uppföljning och utvärdering.

Regeringen och de båda kommunförbunden är ense om behovet att öka effektiviteten och produktiviteten i den kommunala verksamheten. Ett gemensamt arbete har därför inletts för att dels belysa hur tillgänglig information kan användas för att belysa utvecklingen av effektivitet och produktivitet, dels stimulera utvecklingen av uppföljnings- och utvärde- ringssystem.

Den nyinrättade stat—kommunberedningen kommer att ta upp frågor av större vikt som rör relationerna mellan stat och kommun.

Exempel på frågor som bör övervägas av beredningen är folkstyrelsens lokala och regionala förankring. statens styrning och uppföljning av kom- munal verksamhet, effektivitet och produktivitet, kommunal ekonomi, ut- vecklingsarbetet inom den offentliga sektorn samt internationaliseringens betydelse för kommuner och landsting.

Beredningen skall i första hand behandla frågor av mer principiell och långsiktig karaktär. Beredningen skall särskilt uppmärksamma behovet av samordning och prioritering mellan olika samhällsområden. Ett viktigt syfte med beredningens arbete är att stimulera till förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn.

En förändrad styrning och ansvarsfördelning av den kommunala sek- torns olika delar bygger på förutsättningen att kommuner och landsting är beredda att ta ett stort ansvar för de olika verksamheterna. Den kommu- nalekonomiska kommittén har bl. a. till uppgift att pröva frågan om even- tuella sanktioner mot kommuner och landsting i ett målstyrt system med generaliserade statsbidrag.

Utredningen ska bl.a. pröva om också utbetalningen av generella be- hovsrclaterade statsbidrag skall förenas med någon form av motprestation från den enskilda kommunens sida. Som ett minimikrav anges att kommu- nerna bör redovisa vissa angivna kostnader och prestationer på ett enhet- ligt sätt så att jämförbara uppgifter kan redovisas.

Liknande krav har framförts i propositionen om ansvaret för skolan m.m. Där föreslås att viten skall kunna utkrävas av den skolhuvudman som inte efterkommer bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Vidare föreslås att staten skall ha möjligheter att innehålla statsbidrag för skolverksamheten om en kommun i något avseende åsidosätter sina skyldigheter på ett sådant sätt att det inte bör passera opåtalat.

Inom den kommunala sektorn pågår ett omfattande förändringsarbete. Det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste givetvis också i fortsätt- ningen ske i de enskilda kommunerna och landstingen. Det formella 42

utrymmet för många förändringar finns redan och utnyttjas också i dagslä- Prop. l990/9l: 100 get. Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att ytterligare underlätta Bil. 2 det lokala arbetet.

Flertalet kommuner och landsting saknar idag större erfarenheter av de strukturella åtgärder som kommer att krävas för att förnya den kommuna- la sektorn. Deras erfarenheter bygger på en lång period av expansion som först under senare år följts av besparingar i samband med det årliga budgetarbetet. Större strukturförändringar kommer att ställa betydande krav på utredning och planering. Dessutom krävs ofta initialt ökade kost- nader för att uppnå ökad effektivitet och kostnadsbesparingar på sikt.

Än Så länge och i arbetet med 1991 års budget förefaller de traditionella besparingsmetoderna fortfarande vara huvudinstrumenten för flertalet kommuner och landsting. dvs. generella sparkrav. anställningsstopp. minskat underhåll, uppskjutna och slopade investeringar. fortsatt försälj- ning av anläggningstillgångar. senareläggning av nya verksamheter. av- giftshöjningar och ökad lånefinansiering. Ett nytt inslag är dock att man nu i vissa kommuner även börjat vidta åtgärder i befintlig verksamhet och därmed också varslat personal om uppsägning.

Men det finns även nya inslag som gäller omorganisation. samordning och effektivisering. Förändringsbenägcnheten tilltar i kommuner och landsting och det initieras allt fler projekt. större och mindre, med en mer långsiktig inriktning på förändring. Dessutom pågår ett omfattande arbete att utveckla medborgarinflytandet och politikerrollen liksom att förändra nämndorganisationen. Förtroendeuppdragsutredningen (C 1988201) har behandlat frågan om de förtroendevaldas villkor i sitt slutbetänkande (SOU 1989: 108) Förtroendevald på 90-talet. Utmaningar och möjligheter.

Våra kunskaper om vilka effekter som har uppnåtts av förändrings- och effektivitetsarbetet är begränsade. Det är viktigt att resultaten av föränd- ringsarbetet utvärderas och sprids till andra kommuner, landsting och statliga organisationer. Utvärderingar av mindre lyckade insatser kan vara lika viktiga som utvärderingar av lyckade insatser. Det behövs underlag och idéer för att påskynda och stimulera det fortsatta förändringsarbetet. Genom att identifiera problem och utvecklingsmöjligheter och genom konkreta insatser kan förebilder skapas för hur förnyelsearbetet kan drivas i kommuner och landsting.

l följande avsnitt redovisas exempel på förändringsarbetets inriktning i kommuner och landsting. De olika initiativ som tagits är viktiga delar i förnyelsen av den kommunala sektorn. Det är angeläget att den utveck- lings- och försöksverksamhet som pågår, bl. a. vad gäller styrformer samt uppföljnings- och utvärderingsinstrument, snabbt följs av ett brett genom- förande i hela den kommunala verksamheten.

Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att stödja förändringsarbetet i enlighet med de riktlinjer som tidigare redovisats.

Förändringsarbetet i kommunerna

Att det växer fram ett omfattande förändringsarbete i kommunerna fram- går inte minst av det breda projektarbete för att öka effektiviteten i den

. . .. 43 kommunala verksamheten som Svenska kommunförbundet for närvaran-

de bedriver tillsammans med ett 80-tal kommuner. Alla typer av kommu- Prop. 1990/91: 100 ner finns representerade, i olika delar av landet. Ett hundratal olika pro- Bil. 2 jekt ingår för närvarande och nya projekt tillkommer successivt.

Syftet med detta arbete är att tillsammans med kommunerna utveckla och sprida kunskap om olika konkreta förändringar som kan bidra till att öka effektiviteten i den kommunala verksamheten.

Projekten innehåller ett stort antal förändrings- och förnyelsearbeten med olika inriktning och utgångspunkter. I huvudsak har dock de olika kommunprojekten en inriktning på att antingen utveckla uppföljnings- och utvärderingsinstrumenten eller att utveckla styrformer, decentralise- ring och konkurrens inom kommunal verksamhet.

Under år 1991 kommer arbetet bl. a. att inriktas på att sprida konkreta exempel som kan bidra till en ökad effektivitet inom en rad olika områden. Det kommer att ske genom rapporter och seminarier.

Ca 35 projekt är inriktade på att utveckla metoder för uppföljning och utvärdering av olika kommunala verksamheter. [ några kommuner har projekten inriktats på att utveckla nyckeltal, mått- och mätmetoder inom vissa verksamheter. främst för den sociala verksamheten och för skolan. I några kommuner omfattar projektarbetet uppföljning av hela den kommu- nala verksamheten, där syftet är att få fram instrument för att ge verksam- hetsansvariga, politiker och medborgare en uppfattning om verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt jämfört med tidigare år och jämfört med andra kommuner.

[ flera kommunprojekt ingår även att utveckla metoder för att mäta och ta tillvara kommuninvånamas värderingar och uppfattningar av verksam- heternas kvalitet. Här prövas bl.a. enkäter till hushållen för att få medbor- garnas syn på värdet av olika verksamheter och hur väl kommunen har lyckats lösa sina uppgifter inom respektive verksamhet. Erfarenheterna från genomförda kund- och medborgarenkäter kommer att dokumenteras. Härigenom kan andra kommuner ges råd om i vilka sammanliang sådana enkätundersökningar är lämpliga att genomföra, hur de bör utformas och hur man i övrigt bör gå tillväga.

lnom effektivitetsprojektets ram arbetar ca 25 kommuner med att ut- veckla metoder och arbetsformer för mål- och resultatstyming. Som en del i arbetet ingår att formulera mål för verksamheten på olika nivåer och att utveckla metoder för hur målen och resultaten kan följas upp. I några av dessa kommuner har resultatenheter införts eller pågår samtidigt försöks- verksamhet med delegerat budget- och personalansvar inom de verksam- heter som projektet avser. ] flera kommuner pågår samtidigt en utveckling av ekonomisystemen så att de kan anpassas till kraven i en målstyrd verksamhet. Utvecklingsarbetet omfattar vanligtvis en eller ett fåtal delverksamheter, men i någrakommuner omfattas hela den kommunala verksamheten.

Som en förlängning av arbetet med att utveckla metoder för mål- och resultatstyming pågår i en del kommuner ett arbete att skapa mer själv— ständiga reultatenheter inom organisationen. Dessa resultatenheter skall ha frihet att själva utforma sin verksamhet så att uppsatta mål och resultat . , . nås. . , - 44

I ett 30-tal kommunprojekt är det gemensamma syftet att enheter inom Prop. 1990/91: 100 den kommunala organisationen skall ges ett ökat ansvar för såväl ekono— Bil. 2 miska som verksamhetsmässiga resultat. Ofta sker detta arbete samtidigt med att man utvecklar en mål- och resultatorienterad styrning av den aktuella verksamheten. I vissa projekt har det ekonomiska ansvaret be- gränsats till endast vissa kostnader medan i andra verksamhetens alla kostnader ingår. Exempel på projekt med decentraliserat ansvar finns inom såväl barnomsorgen. äldreomsorgen och skolan som hela kommun- delar och olika kommungemensamma servicefunktioner. Flera projekt rör kommunernas fastighetsförvaltning eller andra verksamheter inom det tekniska området där man i en del fall även kommer att skilja mellan beställar- och utförarfunktioner. Här finns bl. a. projekt där fastighetskon- tor fungerar som intern entreprenör och tillhandahåller de lokaler och tjänster som nyttjaren vill köpa. Ett uttalat syfte för dessa projekt är att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande av lokaler.

lnom effektivitetsprojektets ram ingår några projekt som rör konkurrens inom den kommunala organisationen, jämförelser mellan entreprenad och egen regi. alternativa driftformer inom barnomsorg. erbjudande om olika barnomsorgsformer med olika avgifter samt särskilda projekt med kultur- och måltidsverksamhet.

Förändringsarbetet i landstingen

Det pågår ett brett och omfattande förändringsarbete i landstingen. För- ändringsarbetet pågår inom samtliga landsting. På senare tid har takten i förnyelsearbetet drivits upp. Skälen är flera. Landstingens ekonomi har försämrats, kraven på sjukvården ökar till följd av den medicinsk-tekniska utvecklingen och det allt större antalet äldre. Det råder brist på arbetskraft i vissa delar av landet och medborgarnas krav på tillgänglighet till och valfrihet i vården ökar.

De pågående förändringarna gäller bl. a. decentralisering och nya former för ekonomistyrning. Man prövar kooperativ och entreprenadlösningar samt olika lösningar för att förbättra personalens arbets- och anställnings- villkor. Flera projekt har syftet att förbättra tillgängligheten i vården.

De mest långsiktiga och genomgripande förändringsprojekten återfinns i Bohuslandstinget och i Kopparbergs'läns landsting. De innebär bl.a. att primärvården får hela anslaget för sjukvården och köper den vård man inte själva bedriver från sjukhus eller andra vårdinrättningar. Även den politiska strukturen kommer att förändras. Avsikten är att dessa föränd— ringar ska leda till både bättre och billigare vård.

Regeringen har lagt fram förslag till lagstiftning (prop. 1990/91:44, KU l7, rskr. 52) för att på försök möjliggöra denna nya organisation inom ramen för den s.k. Dalamodellen. samtidigt som landstinget i Koppar- bergs län föreslås ingå i frikommunförsöket. Förslaget innebär bl.a. att reglerna om delegering av beslutanderätten vidgas och att kommuner i ökad utsträckning kan ta över uppgifter inom primärvården.

I alla landsting pågår arbete för att förbättra produktivitet och effektivi- tet. Ekonomistyrningen i form av ekonomisk planering och uppföljning 45

utvecklas och man prövar olika metoder för att fördela resurserna så att de Prop. 1990/91: 100 bättre täcker vårdbehovet och främjar en effektiv verksamhet. ! Bil. 2

En väg som prövas är befolkningsbaserad resursfördelninlg. Det nya sättet att fördela resurserna skiljer sig från det traditionella dels genom sättet att beräkna anslaget. dels genom att anslaget ges till distriktets konsumtion och inte till deras produktion av sjukvård. Bl.a. kommer landstinget i Gävleborg att tillämpa ett sådant resursfördelningssystem. Samtidigt inrättas ett köp-säljsystem mellan distrikten. Åtgärderna är ett led i en strategi för att föra sjukvården i riktning mot ökat inslag av marknadsstyrning.

En annan väg som prövas, där avsikten också är att utnyttja marknadens funktionssätt inom den offentliga sektorn. är prestationsersättningar till olika serviceenheter. Flera landsting håller på att göra om olika service.- funktioner till rcsultatenheter som t.ex. röntgen. laboratorier och fastig- hetSförvaltning. Vissa landsting har fört över fastighetsförvaltningen till bolag.

En tredje väg som prövas är att införa prestationsersättningar också till vårdenheter. Oftast används metoden att gruppera vårdtillfallena på ett sätt som tar hänsyn till både diagnos och hur stora resurser de normalt tar i anspråk s.k. diagnosrelaterad gruppering (DRG). Kostnaderna för faktis- ka vårdtillfallen kan därigenom jämföras med den genomsnittskostnad som räknats ut för varje grupp. Systemet medger kostnadsjämförelser inte bara inom utan också mellan olika sjukhus. Genom projekt i Spris regi tillämpas DRG för närvarande på flera kliniker.

Kooperativa lösningar kan bidra till förnyelse framförallt genom att öka personalens och brukarnas möjligheter till inflytande. samtidigt som verk- samheten även kan bedrivas effektivare genom att de som känner den bäst ges ökade möjligheter att styra den.

I Stockholms läns landsting finns flera exempel på brukarkooperativ och personalkooperativ inom olika delar av vården. I några landsting finns vårdcentraler som drivs på entreprenad.

Det pågår också olika förändringar som syftar till att öka valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet i vården. Möjligheter att välja vård inom eller utom det egna landstinget finns redan på flera håll i landet. Fr.o.m. år 1991 kommer samtliga landsting att ansluta sig till Landstingsförbun- dets rekommendation att alla skall ha rätt att fritt välja vårdcentral eller sjukhus inom resp. sjukvårdsdistrikt. lnom olika landsting förbättras kon- tinuiteten i vården och tillgängligheten genom indelning i mindre distrikt, längre öppettider. kortare köer och ökade möjligheter att komma till samma läkare eller sköterska vid upprepade besök.

Under senare delen av 1980-talet har det varit mer eller mindre svårt att rekrytera vårdpersonal i hela landet. Störst har problemen varit i storstads— områdena. För att göra vårdyrkena mer attraktiva förändras arbetstiderna så att större utrymme skapas för individuella önskemål. Man gör olika insatser för att öka personalens inflytande över arbetet och för att förbättra arbetsmiljön. Olika insatser görs för att rekrytera. behålla och utveckla personal.

Landstingsförbundet och staten har kommit överens om en gemensam 46

kraftsamling för att öka tillgängligheten till och kapaciteten i hälso— och Prop. 1990/91: 100 sjukvården. lnom ramen för de s.k. Dagmarförhandlingarna har 50 Bil. 2 milj.kr. avsatts under år 1990 och 10 milj.kr. under år 1991 till projekt som syftar till att öka kapaciteten och tillgängligheten i vården (DAGMAR 50). Det stora antalet ansökningar om medel visar på den uppslagsrikedom som finns när det gäller aktiva åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvår- den. Några projekt rör större organisationsförändringar i hela landstinget medan andra projekt omfattar en klinik.

[ förhandlingarna inför år l99l har arbetet vidgats till att omfatta ett utvecklingsarbete i syfte att skapa förutsättningar att bättre styra verksam- heten och underlätta resultatuppföljningen. Jämförelser och analyser av grundläggande data från olika kliniker skall bl. a. användas för att lyfta fram åtgärder som visat sig effektiva för att öka vårdens tillgänglighet och kapa- citet.

Landstingsförbundet genomför i samarbete med socialstyrelsen och so- cialdepartementet en förutsättningslös översyn av hälso— och sjukvården. Bl.a. skall frågor om vårdens innehåll. struktur, styrning. organisation och finansiering belysas. Det innebär att alternativ som förändrar ansvarsför- hållanden mellan staten och den kommunala nivån samt mellan sjukvård och sjukförsäkring kommer att presenteras. Eventuella åtgärder till följd av utredningsarbetet kan komma att påverka vården redan under de närmaste åren.

I de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen lämnat riksda- gen redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i samhället och höja reglernas kvalitet. Redogörelserna har också behandlat strävandena att delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till dom- stolar och andra myndigheter. Den senaste redogörelsen finns i prop. 1989/90:100 bil. 2 p. 3.5.

Som ett konkret inslag i en motsvarande redogörelse i år har statsrådsbe- redningen på grundval av uppgifter från departementen gjort en samman- ställning av resultat som har nåtts och projekt som har inletts efter den förra redogörelsen.

Sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3:1.

1 en annan sammanställning som civildepartementet har gjort och som gäller regelbeståndet och regelregistreringen redovisas uppgifter om anta- let författningar i Svensk författningssamling (SFS). om antalet regler i myndigheternas regelförteckningar och om arbetet med att registrera reg- ler i databaser.

Den sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2: 2.

Några huvudpunkter

— Regelreformering, inte bara regelförenkling. — Internationella aSpekter allt viktigare.

I många industriländer arbetar man i dag särskilt med att begränsa regelfloran och höja kvaliteten på de regler som behövs. En sammanfattan- de benämning på detta arbete inom OECD-ländema är regelreformering, en term som också används i det följande.

Regelreformering har många aspekter. Vad allt arbete med regelfrågor ytterst bör gå ut på är att reglerna skall vara i vid mening ändamålsenliga för sitt syfte. I det ligger både att de skall vara så enkla, klara och språkligt lättillgängliga som möjligt och att de skall vara ändamålsenliga med hänsyn till sina sakliga effekter. Det är framför allt med hänsyn till det sistnämnda som god regelkvalitet har sin största ekonomiska betydelse.

Det finns således en del regelreformeringsaspekter som kan sägas ha övervägandejuridisk-teknisk karaktär. Arbetet med denna inriktning går ut på att t.ex. förenkla regelsystemen genom att göra dem mindre detaljerade. klarare utformade och språkligt mer lättillgängliga, — klarlägga den legala strukturen i regelsystemen, t.ex. genom att följa upp normgivningsbemyndiganden, — skapa register av olika slag för att hålla ordning i och reda på reglerna, "sanera” regelsystem genom att avskaffa föråldrade eller onödiga regler och allmänt verka för en minskning av antalet regler.

Arbete av detta slag har stor betydelse inte minst från rättssäkerhetssyn- punkt. Formell ordning och reda är också en förutsättning för att kunna utnyttja ADB-teknik i samband med regelgivning och för information om regler.

Det finns emellertid också andra aspekter på regelreformering, nämligen med utgångspunkt i reglernas sakinnehåll.

Regler fungerar som styrmedel för att påverka mänskligt handlande. Den centrala kvalitetsfrågan beträffande en regel eller ett regelsystem gäller med denna utgångspunkt frågan om regeln eller regelsystemet är det bästa styrmedlet för att uppnå den avsedda effekten. I vad mån regler verkligen fungerar på avsett sätt beror på en lång rad faktorer, bl.a. deras utform- ning och genomslagskraft. Det betyder att man vid regelgivning måste analysera exempelvis — om de regler man tänker sig är det bästa medlet att uppnå det som man

vill åstadkomma (man brukar skilja mellan informativa, ekonomiska och administrativa styrmedel),

— om en reglering är effektivt utformad i fråga om organisationen för

handhavandet. beslutsnivåer m.m. (delegering har nära anknytning till Prop. 1990/91: 100 regelförenkling), Bil. 2 — reglernas faktiska genomslagskraft och bieffekter.

system för uppföljning och utvärdering. '

Regelreformeringsarbete med den här utgångspunkten syftar till att man i så stor utsträckning som möjligt hävdar dessa principer i samband med ny regelgivning och att man utvärderar befintliga regler på motsvarande sätt. Ett sådant arbete berör direkt dem som beslutar om vad reglerna skall innehålla i sak och har därmed mycket vidare aspekter än de rent juridisk- tekniska.

Den skisserade analysmodellen är inte politisk i sig. Däremot kan skill- nader i politisk uppfattning medföra skilda uppfattningar om vad man vill uppnå och ibland också om bästa sättet att uppnå ett visst mål, betydelsen av att verksamhet drivs i statlig regi, vilka bieffekter som kan godtas m.m.

Ett begrepp som ofta används samman med regelförenkling är avregle- ring. Normalt avses med det att man avskaffar någon form av administra- tiv reglering (tillståndskrav. monopol, prisreglering osv.) så att rättsligt sett nya förutsättningar uppkommer för dem som berörts av regleringen. Men det behöver inte betyda att det därmed kommer att saknas regler på området, eftersom även den nya situationen kan vara på olika sätt regel- styrd. Också för ekonomiska styrmedel som skatter och avgifter behövs regler.

Avreglering är inte lika litet som regelreformering ett entydigt uttryck. Men det har dock karaktär av att sammanhängande regler avskaf- fas (som t.ex. valutaregleringen) eller ändras från grunden. Ett vanligt syfte med åtgärder av detta slag är att få till stånd bättre effektivitet genom ökat inslag av konkurrens. Exempel på detta är de förändringar som har beslutats för transport-, kredit- samt jordbruks- och livsmedelsmarknader- na. Syftet har varit att stärka konsumenternas ställning och att öka konkur— rensen i ekonomin. Fördelen med ekonomiska styrmedel är att det ligger i aktörernas eget ekonomiska intresse att handla på det önskvärda sättet. Exempel på användningen av ekonomiska styrmedel är energibeskattning— en och olika avgifter på miljöområdet.

Privatisering av offentlig verksamhet kan sägas utgöra en form av avreg- lering. Ett färskt exempel på detta är bolagiseringen av Affärsverket FFV. En sådan övergång till aktiebolagsform behöver inte innebära att någon annan än staten skall driva verksamheten. Aktiebolagsformen gör det dock lätt att öppna för andra delägare, om detta skulle anses befogat. En annan form för privatisering är när privata företag får möjlighet att verka på ett område där myndigheter eller offentligägda företag haft monopol.

Frågan om god regelkvalitet gäller som nämnts reglernas ändamålsenlig- het för sitt syfte. I praktiken är reglers innehåll ofta resultat av kompromis- ser och intresseavvägningar och i en komplex verklighet finns ofta mål- konflikter. Det gör inte frågan om regelkvalitet mindre betydelsefull. Många regler har t.ex. fått helt andra effekter än som har avsetts eller beräknats och detta har inte sällan berott på omständigheter som borde ha varit möjliga att förutse vid en omsorgsfull konsekvensanalys. 49

En särskild metod av betydelse för svensk regelkvalitet är att många Prop. 1990/91:100 detaljregler med stor praktisk betydelse bestäms självständigt av sektors- Bil. 2 myndigheter med stöd av bemyndiganden från regeringen. Frågan om detaljeringsnivåer i olika slags författningar har diskuterats i olika sam- manhang (se t.ex. prop. 1987/88:22 s. 36 f). Inom en del områden torde det vara ofrånkomligt att detaljregler beslutas på myndighetsnivå. Rege- ringens kontroll av denna regelgivning sker bl. a. genom bestämmelserna i begränsningsförordningen (1987: 1347) och förordningen (19901986) om tekniska regler. som ålägger myndigheterna att göra konsekvensanalyser och även underställa regeringen föreskrifter i vissa fall. Regelgivningen sker dock i övrigt självständigt. En mycket viktig del av regelreforme- ringsarbetet gäller därför myndighetsregler.

Betydelsen av att myndighetsregler utformas med stor omsorg kommer också till uttryck genom att föreskrifter som riktar sig till enskilda, kom- muner och landsting skall beslutas av myndighetens styrelse.

De pågående EES-förhandlingarna gör att regelfrågor nu måste ges sär- skild uppmärksamhet. Vi står av allt att döma på många områden inför grundläggande förändringar i våra svenska regler och delvis nya krav i samband med regelgivning. Den internationella aspekten på våra regler är inte ny och har under senare år blivit allt viktigare för en stor del av det svenska regelsystemet. Ett nytt moment har dock kommit in genom EEA- förhandlingarnas utgångspunkt att EFTA-länderna i princip skall ansluta sig till EGs regelsystem. Ett anpassningsarbete är redan i gång på många håll. Ett EES-avtal skulle innebära nya villkor för regelgivningen i enlighet med vad som gäller inom EG. [ ett sådant samarbete måste vi bl. a. räkna med att svenska reglers förenlighet med våra åtaganden kommer att kunna prövas i särskild juridisk ordning. På många områden kommer myndig- hetsföreskrifter att ersättas med privaträttsliga standarder (jfr prop. 1989/90:88 s. ll3). Regelfrågorna kommer utan tvekan att öka i betydelse och en ökad kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del, inte minst i det internationella samarbetet.

Ett program för god regelkvalitet

Några huvudpunkter

Checklista för att pröva alternativ till regler. Konsekvensutredningar för att knyta ihop regler och ekonomi. — Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet. Regeluppföljning i budgetarbetet för att se om syftet med en regel nås. Registrering för att hålla ordning i och reda på regler. — Handböcker och annan vägledning för att reformera regler och öka rättssäkerheten.

Under 1980-talet har en rad åtgärder vidtagits för att reglerna i samhäl- let skall bli så ändamålsenliga som möjligt. Erfarenheterna av dessa åtgär— 50 der bör nu utvecklas till ett program för god regelkvalitet.

Checklista Pr0p. 1990/91: 100 En fast grund för all regelreformering har under år 1990 skapats med en BIL 2 s.k. checklista för regelgivare (statsrådsberedningens PM l990:2 ”Att styra med regler?”).

Syftet med den är att påminna om att undvika kostsamma, onödiga och ineffektiva åtgärder, — välja lämpliga styrmedel. göra rättsreglerna ändamålsenliga, enkla och klara.

Sådana krav har fått ökad betydelse genom utvecklingen av regeringens verksamhetsplanering och den nya budgetprocessen. Checklistan skall ge sakhandläggare och jurister i regeringskansliet, i utredningsväsendet och hos myndigheterna ett stöd för att i det löpande reformarbetet ställa sig de rätta och nödvändiga frågorna.

Listan är ordnad på ett systematiskt sätt för att passa för den mål- och medelanalys som måste föregå varje beslut om regler. Den analysen ford- rar bl.a. att samhällsekonomiska frågor prövas, att valet av styrmedel bedöms och att den juridiska och språkliga tekniken övervägs.

Till varje regelgivares huvudfrågor hör enligt checklistan att ta ställning till 1 vad problemet är, 2 om det över huvud taget behövs någon åtgärd, 3 vilka alternativa styrmedel som kan användas, 4 vilket resultat en konsekvensutredning ger och vilket styrmedel som slutligt bör väljas.

Ifall regelstyrning framstår som det mest lämpade alternativet, måste ställning också tas till 5 hur uppföljning och utvärdering sker, 6 hur de rättsliga problemen bör lösas, 7 hur reglerna sedan bör tillämpas i praktiken, 8 hur reglerna bör utformas språkligt.

Huvudfrägorna kompletteras enligt checklistan med ett antal delfrågor. De är många men skall främst ses som en provkarta på de överväganden som kan behöva göras i anslutning till huvudfrågorna. Alla delfrågorna behöver alltså inte vara av betydelse för det aktuella problemet.

Även om checklistan är omfattande, är den inte uttömmande. Även andra frågor kan alltså behöva ställas och besvaras innan en regel beslutas.

Även vid prövning av regler i den kommunala verksamheten eller på avtalsområdena bör man kunna dra nytta av att söka svar på checklistans frågor.

Konsekvensutredningar

En konsekvensutredning i regelgivningssammanhang skall belysa konse- kvenserna av regeln. både ekonomiska och andra konsekvenser. För att stryka under betydelsen av sådana analyser behövs konsekvens- 51

bedömningar i regelarbetet i både regeringskansliet och hos myndigheter- Prop. 1990/91: 100 na. Bil. 2 Genom ett cirkulär (C 1989z7) har statsrådsberedningen samt finans- och civildepartementen sålunda gemensamt fäst regeringskansliets upp- märksamhet på detta. Enligt cirkuläret har varje departement ett ansvar för att konsekvensutredningar görs i de författningsärenden som handläggs inom departementet samt att andra berörda departement får tillfälle att ta ställning till gjorda utredningar av det slaget innan en författning beslutas. Krav på att myndigheterna skall bedöma konsekvenserna av sina regler innan de beslutas finns som redan nämnts i bl.a. begränsningsförordning- en. Riksrevisionsverket har regeringens uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av dessa krav (jfr prop. 1989/90: 100 bil. 2 s. 46). Uppdraget skall avrapporteras till regeringen redan kring årsskiftet 1990/91. Konsekvensutredningarna är utan tvivel av stor betydelse för ett ända- målsenligt beslut samtidigt som de på sikt blir en grund för jämförelser i den uppföljning av regler som är en väsentlig del i den nya budgetpröv- ningen jfr 6 & budgetförordningen (l989z400).

Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet

Det är viktigt att kraven på regelreformering genomsyrar arbetet inom kommittéväsendet. Det gäller inte minst kravet att den juridisk-tekniska och språkliga utformningen av regelsystemen skall bli av god kvalitet på de olika nivåerna i normhierarkin. Om detta inte får fullt genomslag redan på utredningsstadiet, kan det bli svårt att systematiskt och konsekvent se till att så sker i den fortsatta beredningsprocessen.

Det blir därför numera allt vanligare att uttryckliga krav på regelrefor- mering, inräknat analys av lämpliga styrmedel, skrivs in i kommittédirck- tiv.

Här förtecknas några utredningsbetänkanden och direktiv till pågående utredningar som belyser resultat och inriktning vad gäller arbetet med regelreformering inom utredningsväsendet:

A vlämnade betänkanden

— Enklare skolförfattningar (SOU 1986: 10— l l) — En ny kyrkolag m.m. (SOU l987z4—5) — Det civila försvaret (SOU 1989242) Ny kommunallag(SOU l990:24) — Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel (SOU 1990:59) — En ny värnpliktslag (SOU l990z89) Avtalsvillkor eller föreskrifter — en rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor (SOU 1990: 100) 52

Direktiv till pågående utredningar

Förstärkt konkurrenspolitik (Dir. 1989: 12) — Utrednings- och forskningsprogram om produktivitetsutvccklingen i näringslivet (Dir. 1989: 19) — Översyn av datalagen (Dir. l989:26) — Översyn av miljöskyddslagstiftningen (Dir. l989z32) Översyn av hyreslagstiftningen (Dir. l989:44) — En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning (Dir. 1989: 50) — Översyn av förarutbildningen och författningarna rörande körkort m.m. (Dir. l989z55) — Utredning om teknisk översyn av mervärdeskatten (Dir. 1990: 1) Statsbidragen och kommunernas finansiering (Dir. 1990: 20) — Ett nytt system för pantsättning av fastigheter (Dir. 1990235).

Regeringen avser att fullfölja den angivna inriktningen i sina beslut om kommittédirektiv.

Regeluppföljning i budgetarbetet

! de fördjupade anslagsframställningar som myndigheterna vart tredje år skall lämna till regeringen skall i princip alla regler som har betydelse för en myndighets verksamhet konsekvensanalyseras. När analyserna ger an- ledning till det skall förslag lämnas till regeringen om bättre och mer ändamålsenliga regler eller om övergång till andra styrmedel. Anslags- framställningarna kommer därmed att bli ett underlag för arbetet i depar- tementen också med att reformera regler.

Successivt förs skyldigheten att följa upp regler in i myndigheternas budgetarbete. Budgetförordningen tillämpas på myndigheterna enligt en treårsplan som sträcker sig från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1994/95. 1 den takten aktualiseras också kravet på regeluppföljningar.

l regeringens årliga direktiv för myndigheternas anslagsframställningar, de senaste beslutade den 8 mars 1990 för budgetåret l99l/92. behandlas frågor om regelreformer och regelförenkling. Bland annat görs myndighe- terna uppmärksamma på att särskilda kontaktpersoner nu finns i varje departement för frågor om regelförenkling. De skall kunna bistå myndig- heterna i deras uppföljnings- och reformarbete.

I det uppföljningsarbete som budgetförordningen föreskriver är det emellertid myndigheten själv som får formulera målen. I de s.k. myndig- hetsspecifika direktiv för myndigheternas fördjupade anslagsframställ- ningar som regeringen beslutar särskilt för varje myndighet kan därför formuleras andra mål för uppföljningsarbetet än myndighetens egna och uppföljningsarbetet exempelvis styras till sådana områden bland de olika regelverken som befinns vara i särskilt behov av en översyn.

Vad gäller effekterna av regelreformeringsarbetet, utöver en fortgående minskning av regelbeståndet och den uppföljning som nu skall ske i bud- getarbetet hos myndigheterna, kan det vara på sin plats att också söka. mäta andra effekter av gångna års regelreformeringsarbete. Vad har det inneburit och hur ser de materiella effekterna av det ut?

Riksrevisionsverket. som enligt vad jag redan har nämnt har regeringens Prop. 1990/91: 100 uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av begränsnings- Bil. 2 förordningen vad gäller myndighetsregler, bör också ges i uppdrag att belysa effekter av regelreformeringsarbetet på grundval av mera specifikt formulerade krav på det och därmed komplettera myndigheternas regel- uppföljning i budgetarbetet. En sådan analys bör gälla såväl lagar som förordningar och myndighetsregler.

Specifika uppföljningskrav kan exempelvis vara att belysa huruvida färre regler har gett medborgarna större frihet att välja mellan olika servi- cealternativ eller administrationen större frihet att välja medel för att uppfylla kraven på sin verksamhet. Ett annat krav kan vara att söka visa i vad mån kvarvarande regler har blivit mer ändamålsenliga och därmed bättre. Tillförsäkrar de medborgarna större frihet och rättssäkerhet? Sä- kcrställcr de att skillnaderna i levnadsvillkor håller sig inom acceptabla gränser? Ökar intresset hos allmänheten för rättsreglerna när de i större utsträckning skrivs så att de kan förstås av dem som de riktar sig till? Minskar behoven av verkställighetsföreskrifter till lagar och förordningar? Minskar antalet tolkningskonfiikter? Hur har regelreformeringsarbetet på- verkat samhällsekonomin och vilka statsfinansiella effekter har det gett?

Redan i dag kan det konstateras att reformeringen av reglerna inom flera viktiga områden har lett till betydande förenklingar och höjt regelkvalite- ten märkbart. Som exempel kan nämnas skattereformen (prop. 1989/90:74. SkU32. rskr. 217), det kommunala huvudmannaskapet på lärarområdet med en förenklad

arbetsgivarroll (prop. l989/90:4l, UbU9, rskr. 58), — reformeringen av köttkontrollen med enklare och enhetligare regler

(prop. 1988/89:68, JoUl4, rskr. 263),

— bostadsfinansieringsreformen med nya och enklare låneregler (prop. 1990/91:34).

Registrering

All regelreformering förutsätter ordning och reda i regelmängden. Det gäller både lagar och förordningar. myndigheternas författningar, kommu- nernas föreskrifter och avtalade regler.

Under senare år har datatekniken visat sig vara ett ovärderligt hjälpme- del för att skapa den nödvändiga ordningen. Allt fiera databaser med regler byggs upp, både i fråga om författningsregler och avtalsregler.

Sedan arbetet i det närmaste har avslutats med att skriva in äldre lagar och förordningar i Svensk författningssamling (SFS) i databaser och väl fungerande rutiner har skapats för att alltid ha en aktuell databas kan ansträngningarna koncentreras på att ordna upp myndigheternas författ- ningar och göra dessa tillgängliga på ett liknande sätt.

Flera myndigheter arbetar numera också med datoriserad regelregistre- ring. Bland annat har ett arbete påbörjats med att registrera länsstyrelser- nas författningar. Men ett mer omfattande datoriserat registreringsarbete behöver komma i gång hos myndigheterna. 54

Handböcker och annan vägledning Prop. 1990/91 : 100 Handböcker och utbildning är också viktiga för god regelkvalitet. Utbild- BIL 2 ning, bl. a. i anslutning till utgivandet av nya publikationer anordnas med insatser av förutom statsrådsberedningen främst riksrevisionsverket, stats- kontoret och statens institut för personalutveckling. De mera grundläggan- de handböckerna för reformeringsarbetet svarar statsrådsberedningen för.

Ärendeutveekl in gen

Några huvudpunkter

— Antalet regeringsärenden fortsätter att minska.

Delegeringsarbetet —- dvs. arbetet med att befria regeringen från ären- den av löpande karaktär — fortsätter efter de huvudlinjer som angavs i budgetpropositionen 1990. Som en följd av bl. a. delegeringarna har anta- let regeringsärenden minskat ytterligare. För första gången under 1900- talet har siffran 20 000 ärenden per år nu underskridits. Följande tabell belyser utvecklingen under senare år.

I tabellen har statistiken i förra årets redogörelse byggts ut med siffror för år 1989. Tabellen gäller ärenden som avgjorts under åren 1964 och 1982— 1989. Kolumnen "Totalt” avser samtliga regeringsärenden, alltså även propositioner. författningar etc. Med ”förstainstansärenden” menas förvaltningsärenden som regleringsbrev. anslags- och bidragsärenden, tjänsteärenden samt dispens— och övriga partsärenden. Med ”överklagan- den" menas förvaltningsärenden som regeringen prövar efter överklagan- de. Siffrorna redovisas avrundade till hundratal.

År Totalt Förstainstans- Överklaganden ärenden 1964 35 200 30000 2 100 1982 25100 14400 7800 1983 22200 13300 6200 1984 20 700 12 700 5 600 1985 22000 13400 6100 1986 21 700 12000 6 800 1987 20700 12100 5700 1988 20 300 1 1 600 5 400 1989 19300 10600 6200

Trots att många ärenden delegerats går som framgår av tabellen minsk- ningen långsamt. Detta sammanhänger bl. a. med att andra ärenden samti- digt har ökat i antal. Framför allt har antalet överklaganden i utlännings- ärenden ökat. År 1989 prövade regeringen ca 1 000 fler sådana överklagan- den än under år 1988.

Vilka ärenden har delegerats under år 1990? Prop. 1990/91: 100 Bil. 2 Några huvudpunkter — Många olika typer av förvaltningsärenden har delegerats under det senaste året.

Som framgår närmare av bilaga 2: I har delegeringsarbetet under år 1990 resulterat i att regeringen befriats från ytterligare ärenden. Arbetet har samordnats med de översyner som pågår av instansordningarna i ärenden där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra sig gällande.

Bl.a. har följande grupper av överklaganden flyttats över till kammar- rätterna:

— tillstånd att sätta upp övervakningskameror, — tillträde till militära skyddsområden m.m. — tillstånd till taxitrafik, — tillstånd tilljärnvägstrafik m.m. censurering av film, — tillstånd att ta jordbruksmark ur produktionen,

— förelägganden och förbud enligt skogsvårdslagstiftningen och lagstift- ningen om bekämpning av växtskadegörare,

ingripanden mot kräftpest. tillstånd till införsel av djursperma, — tillstånd till kvicksilverbetning av utsäde, statsplombering av utsäde, — ersättning vid ingripanden enligt epizootilagstiftningen, _ undantag från fiskeriföreskrifter, tillstånd till fiskodling m. m., — godkännande av hingstar som avelsdjur.

godkännande av fodertillsatser, — licens för yrkesfiske, — tillstånd till jakt, godkännande av fångstredskap m.m., avgifter för livsmedelstillsyn.

- För en del andra ärenden, som regeringen tidigare prövade efter överkla- gande, har instansordningen skurits av så att en central förvaltningsmyn- dighet eller länsstyrelse nu är slutinstans. Det gäller t. ex. vissa ärenden om skydd för samhällsviktiga anläggningar, om statligt stöd på jordbruks-, arbetsmarknads-. bostads— och industridepartementens områden och om tillsättning av kommissarietjänster inom polisen.

Regeringen har också befriats från överklaganden om tillsättning av rektorer, studierektorer och kyrkomusiker. Detta som en följd av att den statliga regleringen av dessa tjänster har slopats.

Andra delegeringar under det senaste året har avsett ärenden som rege- ringen prövat som första instans. Som exempel kan nämnas vissa tjänstle- digheter för kammarrättsdomare, vissa skaderegleringar, en del tjänstetill- sättningar på försvarsdcpartementets område, nedsättningar och eftergif- ter av överlastavgifter samt vissa ärenden om regionalpolitiskt företags- 56 stöd.

Detfortxatta delegeringsarbetet Prop. 1990/91: 100 Bil. 2

Några huvudpunkter

Förslag om ytterligare delegeringar har lagts fram. — Möjligheterna till ännu fler delegeringar undersöks systematiskt.

1 bilaga 2:1 redovisas ett antal förslag och projekt som kan komma att leda till delegeringar. Ett förslag är det som har lagts fram i betänkandet (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd och som innebär att flertalet utlän- nings-och medborgarskapsärenden hos regeringen skall föras över till en särskild nämnd. Om detta förslag genomförs, befrias regeringen från ca 20 % av det totala antalet regeringsärenden.

Bland övriga förslag och projekt i bilagan finns flera där det är aktuellt att flytta prövningen av överklaganden från regeringen till förvaltnings- domstolar med hänsyn till bl.a. Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning. En övergång till domstolsprövning i en del ärendegrup- per kan för övrigt komma att aktualiseras också för att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv.

Allmänt gäller att delegeringsarbetet måste fullföljas med fasthet och konsekvens. Alla möjligheter att befria regeringen från ärenden av löpande karaktär bör uppmärksammas och tas till vara för att regeringen skall kunna ägna mer tid och kraft åt reformarbete och åt övergripande frågor som att lägga fast verksamhetsmål, följa upp resultat av verksamheter och göra prioriteringar.

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att disponera anvisade an- slag till departement och utredningar m.m. i enlighet med vad jag förordat i det föregående (avsnitt 3.1, s. 29—30),

2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om utvecklingen av den offentliga sektorn.

Bilaga 2: 1

Regeringens arbete med regelreformering och delegering — en samman- ställning från statsråds- beredningen

Bilaga 2:1 Prop. 1990/91: 100 Bil. 2

Regeringens arbete med regelreformering och delegering — en sammanställning från statsrådsberedningen

J ustitiedepartementet

I Regelreformering

Efter förslag i prop. 1989/90: 85 har reglerna för den .vummariska processen förenklats avsevärt. Lagsökningslagen från år 1946 och handräcknings- lagen från år 1981 har ersatts av en enda lag, lagen (1990: 746) om betal- ningsföreläggande och handräckning. Som en följd av den nya lagen blir även ytterligare förenklingar av regelsystemet möjliga. Förslag om detta läggs inom kort fram i en departementspromcmoria.

1 en lagrådsremiss har föreslagits att hyresmål och bostadsrättsmål flyttas över från fastighetsdomstolarna till de allmänna domstolarna. Genomförs förslaget, kommer flera Specialregler i bl. a. jordabalken och rättegångsbal- ken att kunna avskaffas.

Regeringen har utfärdat en ny förordning (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottntål, m. m.. Förordningen ersätter en tidigare förord- ning i samma ämne och innebär förenklingar av regelsystemet, bl.a. i fråga om olika expedieringsfristers längd.

lnom justitiedepartementet har det inletts en översyn av Iagsttjiningen om internationell rättshjälp i brottmål. Översynen kan väntas leda till avsevärda förenklingar på detta lagtekniskt svåröverblickbara område.

Notarieförordningen (1984z488) har ersatts av en ny notariejörardning (1990:469). 1 anslutning till att notariemeriteringen ändrades förenklades även vissa regler i bl. a. tingsrätts- och länsrättsinstruktionerna.

En översyn av de administrativa bes/utsbejogenheterna i domstolarna har inletts. Ett av syfterna med översynen är att skapa enkla och lättfattliga regler i detta avseende. Likaså har en översyn av bestämmelserna om arvoden till uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. påbörjats. Översynen syftar bl.a. till att reducera antalet detaljbestämmelser inom detta område.

I prop. 1989/90:160 föreslås förenklingar i aktiebolagrlagen så att det inte längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter, verkställande direktör eller vissa andra funktioner i aktiebolag. Även kraven på funktionärernas bosättning i Sverige föreslås mjukas upp. Mot- svarande lagändringar har i förekommande fall föreslagits också när det gäller andra företagsformer.

l förmyndcrskapsutredningens betänkande (SOU l988:40) Föräldrar som förmyndare föreslås bl.a. att föräldrar skall få en större bestämman- derätt när det gällerförvaltningen av om yndiga barns egendom. Förslaget, som innebär en mindre omfattande överförmyndartillsyn, har remissbe- handlats. En lagrådsremiss beräknas kunna överlämnas inom kort.

Datalagsutredningen (Ju l989:02) som har till uppgift att göra en över- syn av datalagen (dir. l989:26) har överlämnat ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn — huvuddrag i en reformerad datalag. Utredaren 61

föreslår bl.a. ett förenklat system som innebär att det nuvarande till- Prop. 1990/912100 stånds— och licensförfarandet för vissa personregister slopas. I stället införs Bil. 2 en anmälningsplikt för vissa mera integritetskänsliga register. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

Efter förslag av regeringen i prop. 1989/90: 1 19 har riksdagen antagit en ny lag om övervakningskameror (JuU34, rskr. 320, SFS 1990:487). Den ersat- te 1977 års lag om TV-övervakning. Genom den nya lagen tillämpas ett enklare förfarande vid länsstyrelsen i ärenden där risken för integritetsin- trång vid användning av övervakningskamera är liten. Beslut av länsstyrel- sen skall enligt den nya lagen överklagas till kammarrätt i stället för som tidigare till regeringen. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1990.

Regeringen har den 20 september 1990 bemyndigat kammarrätterna att för fiskalcr, assessorer och ordinarie domare besluta om tjänstledighet för tjänstgöring i försäkringsrätt.

Förordningen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall har ändrats (l990:290) så att en central förvaltningsmyndighet får handlägga ärenden om åtagande för staten att utge skadestånd upp till 25000 kr. (tidigare 10000 kr.) och justitiekanslern utan regeringens be- myndigande får handlägga ärenden där fråga uppkommer och åtagande för staten att utge skadestånd upp till 250000 kr. (tidigare 100000 kr.).

! direktiven till datalagsutredningen nämns särskilt frågan om vilken instans som bör pröva ("it-'erklaganden av datainspektionens beslut. För närvarande är det regeringen som har denna uppgift. Med hänsyn till den översyn som pågår inom regeringskansliet av instansordningen i ärenden där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra sig gällande finns det skäl att överväga frågan. Utredaren har därför fått i uppdrag att redovisa de motiv som talar för eller emot den ena och den andra lösningen och ge sina synpunkter på vilken som bör väljas.

1 en nyligen avlämnad proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/9 1 : 60) föreslår regeringen att myndigheters beslut att avslå en begäran om underrättelse enligt 10 £ datalagen (1973: 289) skall överklagas hos kammarrätten. 1 dag prövar regeringen sådana överklaganden.

Utrikesdepartementet [ Regelreformering

Regeringen har beslutat en ny förordning (l990:986) om tekniska regler. Förordningen innebär skärpta krav på myndigheterna när det gäller an- passningen av deras regler till vad som gäller internationellt och då särskilt inom EG. För den som de tekniska reglerna riktar sig till är enhetliga regler ofta viktigare än reglernas detaljinnehåll. En harmonisering av reglerna har därför i sig förenklingsaspektcr. En översyn av instruktionen (196 7:83) för utrikesrepresentationen (lFUR) pågår i departementet. 62

Arbetet med utgivningen av föreskrifter fortsätter enligt det nya regel- Prop. 1990/91: 100 system som föreslogs i promemorian (Ds UD 1986:7) Utrikesförvalt- Bil. 2 ningens regelsystem — Utredning och förslag. Den första utgåvan av publikationen Utrikesdepartementets föreskrifter (UF) gavs ut i februari 1988. Under arbetets gång har åtskilliga föreskrifter kunnat upphävas. Nya föreskrifter ges ut fortlöpande under året. Dessa sammanställs och ges ut tillsammans med redan tidigare utgivna föreskrifter i en bunden upplaga av UF i början av varje år. Publikationen innehåller också en förteckning över utrikesförvaltningens samlade regelbestånd. Den 1 juni 1991 räknar departementet med att samtliga föreskrifter som beslutats före den 1 juli 1987 skall ha ersatts av nya föreskrifter eller upphävts.

Sedan flera år tillbaka har utlandsmyndigheterna erhållit delegerade medel för sina driftbudgetar. En försöksverksamhet med en modifierad form av treårsbudgetering och med utökad delegering påbörjades för åtta utlands— myndigheter den 1 juli 1990. En utvärdering av verksamheten kommer att ske före hösten 1993. Försöksverksamheten är en följd av överväganden, som gjorts av utredningen om utrikesförvaltningens inriktning och organi- sation (SOU 1988158).

En ytterligare delegering till utlandsmyndigheterna att självständigt handlägga biståndsärenden har skett.

Vidare övervägs att delegera handläggningen av vissa utlänningsärenden till utlandsmyndigheterna.

Försvarsdepartementet 1 Regelreformering

En ny lag (1990: 217) om skydd/ör samhällsviktiga anläggningar m. m. har antagits av riksdagen och skall träda i kraft den 1 april 1991. Den nya regleringen innebär bl.a. förenkling av bestämmelserna om militära skyddsområden.

En ny reservofficers/örordning(19901202) har utfärdats. Den innebär en avsevärd förenklad reglering.

Civilförsvarslagutredningens betänkande Det civila försvaret bereds inom departementet. Utredningens förslag till en ny lag om civilt försvar innebär att bestämmelserna som nu finns i flera olika lagar samlas i en författning.

Översynen av värnpliktslagen (1941 :967) och dess följdförfattningar har resulterat i ett betänkande med förslag till en ny. enklare och överskådliga- re värnpliktslag.

En utredning om översyn av defrivilligaförsvarsorganisationernas verk- samhet inom totalförsvaret har tillsatts. [ uppdraget ingår att göra en författningsteknisk översyn av reglerna på området.

lnom försvarsdcpartemcntet sker en kontinuerlig genomgång av författ- 63

ningarna. Ett stort antal förordningar har upphävts. senast genom en Prop. 1990/912100 förordning den 13 december 1990. Bil. 2

Genom ändringar i förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten, förordningen (1988z548) om handläggning av ärenden. tjänstetillsättning m.m. inom försvarsmakten och andra myndighetsin- struktioner har åtskilliga tiänstetillsättningsärenden och organisationsfrå- gor delegerats från regeringen till myndigheterna själva.

Regeringen har utfärdat en ny förordning i anslutning till lagen (1990:217) om skyddför samhällsviktiga anläggningar m. m.. F örordning- en innebär bl. a. den nyheten att beslut om skyddsobjekt inte längre skall kunna överklagas till regeringen.

Enligt förslag av värnpliktslagutredningen skall frågan om ny inkallelse av värnpliktsvägrare inte längre prövas av regeringen (SOU 1990: 89).

Socialdepartementet I Regelreformering

lnom socialförsäkringsområdet bedrivs sedan ett flertal år tillbaka ett löpande arbete med att utveckla och förenkla regelsystemet. Arbetet byg- ger bl. a. på förslag från de anställda i socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverket har varje år redovisat förändringsarbetet i en sär- skild rapport. År 1990 har verket lämnat en sådan redovisning i sin anslagsframställning. ] fall då riksförsäkringsverkets arbete aktualiserar ändringar som fordrar ställningstagande av regeringen eller riksdagen görs särskilda framställningar till regeringen. [ årets anslagsframställning re— dovisar verket att hittills 38 framställningar har gjorts till regeringen och att drygt 20 av dessa förslag är genomförda helt eller delvis.

Riksförsäkringsverket har också inlett ett projekt tillsammans med bl. a. socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Sveriges Läkarförbund och försäk- ringskassorna i avsikt att revidera verkets allmänna råd såvitt avser vissa frågor om sjukvårdsensättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring.

En ändring har den 1 juli 1990 gjorts i reglerna för återjående av förtidspension. Om en förtidspension eller ett sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring har dragits in eller minskats på grund av att den försäk- rade har börjat förvärvsarbeta kan denne sedermera — om förvärvsarbetet upphör — återfå pensionen genom ett förenklat ansökningsförfarande och utan nytt läkarutlåtande. Genom ändring i kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. (SFS 1990:207) har den tid, inom vilken det förenklade förfarandet kan tillämpas. förlängts från två till fem år räknat från den . tidpunkt då pensionen drogs in eller minskades. Syftet är att stimulera" personer med förtidspension att göra arbetsförsök som ett led i en rehabili- tering (jfr prop. 1989/90:62). . ' 64

Beslut har fattats om att avskaffa möjligheten att få förtidspension av Prop. 1990/91: 100 enbart arbetsmarknadsskäl. Till följd härav har reglerna i lagen om allmän Bil. 2 försäkring om sådan form av pension slopats. Lagändringen träder i kraft den 1 oktober 1991 (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185).

Efter beslut av riksdagen utges inte längre någon ersättning för konva- leseentvård från den allmänna sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäk— ringen. Reglerna om denna förmån har utgått ur lagen om allmän försäk- ring och lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. Skälet till detta är att ersättningsforrnen ansetts otidsenlig och administrativt betungande (prop. 1989/90:100 bil. 7, SfU10, rskr. 184).

Den 1 juli 1990 inrättades en ny myndighet, läkemedelsverket. Läkeme- delsverket har ersatt socialstyrelsens läkemedelsavdelning, som upphörde i och med att den nya myndigheten bildades. 1 nom socialstyrelsen har med anledning härav gjorts en noggrann genomgång av styrelsens författningar. Detta har lett till att socialstyrelsen kunnat upphäva 23 författningar och ersätta dessa med en.

I anslutning till en överenskommelse som träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen för år 1991 (jfr prop. 1990/91:51) begränsas den statliga regleringen av patient— avgifter inom den öppna hälso— och sjukvården. Syftet är att ge sjukvårds- huvudmännen möjligheter att genom anpassning av avgiftsnivåema kun- na utnyttja vårdresurserna effektivare. Ändringar som träder i kraft den 1 januari 1991 har gjorts i förordningen (1984: 908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om all- män försäkring samt i läkarvårdstaxan (l 974:699) och förordningen (1976: 1018) med taxa för sjukvårdande behandling.

Frågan om att begränsa rätten att överklaga till regeringen övervägs fortlö- pande i författningsarbetet. För närvarande övervägs möjligheterna att ändra instansordningen vad avser överklagande av beslut om tjänstetill- sättning på _försäkringskasseområdet.

Arbetet på en ny läkemedels/ags'li/ining pågår inom socialdepartementet på grundval av betänkandet (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa. En fråga som är aktuell i det sammanhanget är att mer generellt föra över uppgiften att överpröva beslut av den centrala förvaltningsmyndigheten på läkemedelsområdet till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt gällande bestämmelser överklagas vissa beslut av riksförsäkrings- verket om rätt för tandläkare i enskild tandvård att vara anslutna till tandvårdsjörsäkringen till regeringen. En ändring av instansordningen även avseende dessa beslut kommer att övervägas under budgetåret.

Det kan slutligen nämnas att det förslag till ny lagstiftning om psykiat— risk tvångsvård som regeringen lagt fram i prop. 1990/91:58 innebär att verksamheten vid utskrivningsnämnder och den psykiatriska nämnden upphör då den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1992. Detta kommer att medföra att regeringen befrias från de ofta förekommande ärendena om förordnande av ledamöter och suppleanter i dessa nämnder. 65

Kommunikationsdepartementet Prop. l 990/91 : 100 I Regelreformering B11. 2

Den 1 juli 1990 trädde yrkestrafiklagen (1988:263) i kraft då det gäller taxitrafik. De nya bestämmelserna innebär en avreglering av taxitrafiken på så sätt att den tidigare behovsprövningen för tillstånd att bedriva taxitrafrk slopades. Vidare släpptes taxesättningen fri.

De nya bestämmelserna har inneburit en väsentligt minskad arbetsbör- da hos länsstyrelsen, som prövar frågor om tillstånd till taxitrafik, och transportrådet, som tidigare fastställde taxitaxan och prövade överklagan- den i tillståndsärenden. En länsstyrelses beslut om yrkestrafiktillstånd kan numera överklagas till kammarrätten.

Då det gäller post- och televäsendet har regeringen tillkallat en särskild utredare som fått i uppdrag att se över postverkets och televerkets rättsför- hållanden till enskilda. Enligt utredningens direktiv bör de privaträttsliga rättsförhållandena regleras i annan ordning än genom föreskrifter. Utred- ningen avlämnade sitt betänkande i november 1990. Betänkandet remiss- behandlas för närvarande.

Lagen (1972:435) om överlastavgtft har ändrats (SFS 1990: 14). Ändring- arna, som i huvudsak har trätt i kraft den 1 april 1990, innebär betydande förenklingar vad avser avgiftsberäkningen. Bl.a. kan nämnas att fördel- ningen av överlast på olika axlar tidigare har skett med hjälp av olika rela- tionstal beroende på respektive axels placering. Numera sker en fördelning med lika stor vikt på varje axel.

Frågor om nedsättning eller eftergift av överlastavgifter har delegerats från den 1 april 1990. Tidigare kunde endast regeringen pröva dessa frågor medan numera samma myndigheter som beslutar om själva avgiften resp. prövar överklaganden — länsstyrelsen och kammarrätten — även kan pröva frågan om nedsättning eller eftergift av överlastavgiften.

Från och med den 1 juli 1990 gäller en ny instansordning i ärenden om tillstånd till taxitrafrk enligt yrkestrafiklagen (1988:263). Instansordning- en, som tidigare var länsstyrelsen — transportrådet -— regeringen, är nu _ länsstyrelsen kammarrätten — regeringsrätten.

Genom järnvägssäkerhetslagen (1990: 1 157) som gäller fr.o. m. den lja- nuari 1991 förs överklaganden om tillstånd till järnvägstrafik m.m. från regeringen till förvaltningsdomstolarna.

Den 1 januari 1991 träder en bestämmelse i fordonskungörelsen (1972z595) i kraft som innebär att regeringen enligt 10 kap. 3 & regerings- formen till trafiksäkerhetsverket delegerat befogenheten att ingå sådan internationell överenskommelse som enbart berör verkets föreskrifter. Tra- fiksäkerhetsverket får även utse provningsorgan när detta behövs enligt den internationella överenskommelsen. Tidigare var det regeringens upp- gift att i dessa fall utse provningsorgan. 66

Finansdepartementet Prop. 1990/91 : 100 I Regelreformering B11' 2

Sedan lång tid har i varje lagstiftningsprojekt stor vikt lagts vid förenk- lingsaspekten. [ samband med reformeringen av inkomst- ochföretagsbe- skattningen har ett stort arbete lagts ned på att förenkla reglerna om beräkning av den beskattningsbara inkomsten. Den basbreddning som kännetecknar reformen innebär att en hel del avdrag har försvunnit och kompenserats av den lägre skattesatsen för såväl fysiska som juridiska personer. Arbetet med skattereformen kommer nu att fullföljas med bl. a. en översyn av skattelagstiftningen i syfte att redaktionellt modernisera och förenkla de båda centrala lagverken kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Genom bl. a. den nya taxeringslagen (l990:324) har ett utökat ompröv- ningsförfarande gett skattemyndigheterna ökade möjligheter att rätta fel- aktiga taxeringsbeslut. Detta leder till att taxeringsbeslut kan rättas enklare och snabbare jämfört med dagens ordning. Taxering kommer så långt som möjligt att ske hos skattemyndigheten och endast tvistiga ärenden kommer att prövas av domstol. Skatteadministrationen i länen ändras så att nuva- rande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en skattemyndighet i varje län. Genom en övergång till integrerad och mer decentraliserad operativ verksamhet kan många av de problem som finns i den nuvarande organisationen lösas. Man kan ta till vara de samband som finns mellan de olika förfarandena. vilket med all sannolikhet kommer att medföra effektivare resursutnyttjande och bättre service.

Företagens uppgiftslämnande i självdeklarationema har moderniserats (prop. 1990/91:5. SkU3. rskr. 57). Uppgiftslämnandet görs enhetligt och anpassas till den eftersträvade inriktningen av kontrollverksamheten. före- tagens bokföring och den tekniska utvecklingen. Genom reformen förbätt- ras möjligheterna till en mera likformig och effektiv kontroll av företagen. För många företag innebär den förenklingar genom att de uppgifter som skall lämnas kan hämtas direkt ur bokföringen.

Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande. som stämmer nära över- ens med det som gäller enligt det nya taxeringsförfarandet, införs vid upphörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, SkU7, rskr. 81). Det innebär också vissa förenklingar i förfarandet för uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Bl.a. skall skattemyn- digheten inte behöva meddela särskilda beslut om betalningsskyldighet för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter som redovisats i en uppbördsdek- laration innan indrivning kan ske. Vid uppbörd av arbetsgivaravgifter slopas årsuppgiften.

På_änansmarknadsområdet har vidare de författningsbestämmelser som reglerar skyldighet för kreditinstitut och andra företag att betala avgifter för bankinspektionens verksamhet förenklats. De nya reglerna innehåller nu enhetligt utformade bemyndiganden för regeringen att ge närmare föreskrifter om avgiftssättning.

[ den pågående översynen av lagstiftningen på finansmarknadsområdet, som motiveras bl.a. av den pågående europeiska integrationsprocessen. 67

övervägs också såväl förenklings- som delegeringsfrågorna. Konkreta för- Prop. 1990/91: [00 slag till regelförenklingar kommer i samband med en proposition om Bil. 2 ändringar i bl.a. bankrörelselagen (1987:616) som planeras till våren 1991.

Inom finansdepartementet pågår även en översyn av förordningen (197lz727) omförsäljning av staten tillhörig/ast egendom, m. m. Avsikten med översynen är att göra förordningen mer överskådlig och att förtydliga den på en del punkter.

Genom förordningen (1989: 1060) om myndigheters försäljning av över- skottsmateriel har sådan försäljning väsentligt förenklats för myndigheter- na genom att de nu själva svarar för försäljningen av överskottsmateriel.

Sedan riksdagen godtagit principförslaget om ansöknings— och expedi- tionsavgllter vid statliga myndigheter (prop. 1989/90:138 FiU 36, rskr. 288) fullföljs nu arbetet med de nödvändiga författningsändringarna. I propositionen föreslogs genomgripande förenklingar av bestämmelserna om avgifter för tillstånd, dispenser m.m. Syftena är bl.a. att skapa ett enklare och mer lättöverskådligt system och att rationalisera stämpelme- delsuppbörden.

I förra årets redovisning beskrevs vilka effekter avseende delegering som skattereformen skulle få.

Nu har skattereformen genomförts och det kan sålunda konstateras att flertalet av de ärenden som regeringen i dag handlägger inom inkomst- och företagsbeskattningens område kommer att försvinna.

Övergångsbestämmelsema är så utformade för flera av dessa ärendeka- tegorier att ärendena försvinner successivt och att full effekt av reformen nås först om några år.

lnom arvs- och gåvoskatteområdet förekommer ett flertal dispenser av olika slag. På departementet pågår beredningen av arvs- och gåvoskatte- kommitténs slutbetänkande (SOU 1987:62) Ny arvs- och gåvoskattelag. Möjligheten till delegering av någon eller några dispenskategorier övervägs i det arbetet. '

Utbildningsdepartementet I Regelreformering

För skolväsendet har ett reformarbete inletts som innefattar betydande regelförenklingar. Ett första led i detta arbete kom med riksdagens beslut under riksmötet 1989/90 att avskaffa den statliga regleringen av tjänster för lärare m.fl. Den delen av reformarbetet medför att ett omfattande komplex av bestämmelser om tjänster upphävs. Huvudparten av föreskrif- terna fanns i skolförordningen (19711235), som omfattade mer än 200 paragrafer med personalbestämmelser. Ett andra väsentligt steg i reformarbetet är införandet av ett nytt stats- bidragssystem för skolväsendet. Förslag härom förelades riksdagen i prop. 68

l990/9l: 18. Riksdagen har i allt väsentligt bifallit förslaget. Principerna Prop. 1990/91:100 bakom det nya statsbidragssystemet innebär att landets kommuner får ett Bil. 2 samlat bidrag för sin grundskola. gymnasieskola och vuxenutbildning. Bidraget beräknas på demografiska data och har ingen koppling till hur kommunerna organiserar sitt skolväsende. Reformen medför att ett stort antal statsbidragsbestämmelscr kan ersättas med en förhållandevis kortfat- tad förordning i ämnet.

Riksdagens beslut med anledning av den nyssnämnda propositionen innebär också att bestämmelserna i den hittillsvarande skollagen och vux- enutbildningslagen slås samman. l projektets fortsättning ligger en genom- arbetning av de avsnitt i den gemensamma lagen som skall behandla de olika skolformerna. Därvid avses väsentliga reformer bli föreslagna när det gäller gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Förändringarna i skol- lagstiftningen bör i sin tur leda till en minskning av antalet regler också i de förordningar som finns om de skilda skolformerna.

Beträffande arkivråsendet har riksdagen under riksmötet 1989/90 anta- git en arkivlag (SFS l990:782) som i sammanlagt sexton paragrafer ger de grundläggande reglerna för myndighetsarkiv både på den statliga och den kommunala sidan. Lagen avses bli kompletterad med en förhållandevis kort arkivförordning. Den innehåller fjorton korta paragrafer. Med denna reglering kan ett flertal förordningar med detaljregleringar upphävas, där- ibland l96l års arkivstadga med omkring fyrtio paragrafer.

Under avsnittet om regelreformering har arbetet med att reformera skolvä- sendet nämnts. Detta arbete innefattar också delegering. Den nu introdu- cerade principen för styrning av det offentliga skolväsendet innebär att statsmakterna i föreskrifter slår fast vilka mål som skall uppnås kvantita- tivt och kvalitativt, medan det är en uppgift för skolhuvudmännen att på bästa sätt uppnå de satta målen. l systemet ligger alltså att det i princip delegeras till huvudmännen att besluta om hur målen skall uppnås. Som framgår av avsnittet om regelreformering får huvudmännen också det odelade arbetsgivaransvaret för skolpersonalen. Även den delen innebär att åtskilliga ärenden angående skolledar- och lärartjänster försvinner från de statliga myndigheterna och, i flera fall. från regeringen. De ärenden som regeringen befrias från gäller överklaganden om tillsättning av rektorer och studierektorer. Det nya statsbidragssystemet innebär att besluten om hur de ekonomiska resurserna skall fördelas i allt väsentligt flyttas från riks- och länsnivå till kommunerna.

Från medieamrådet bör nämnas att med den nya lag (l990z886) om granskning och kontroll av filmer och videogram som antogs vid riksmötet 1989/90 (prop. 1989/90:70. KrU30, rskr. 309) har regeringens befattning med filmcensurärcnden upphört. Överklaganden av biografbyråns beslut i granskningsärenden går sålunda numera till kammarrätten.

Tillsammans med finansdepartementet övervägs om inte antalet rege- ringsärenden om tillstånd att ta emot gåvor för statens räkning kan ned- bringas genom enjustering av beloppsgränsen. som idag är 1 milj. kr. 69

Jordbruksdepartementet Prop. 1990/91: 100I Regelreformering B"' 2

Våren 1990 beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90: 146, JoU25, rskr. €327). Beslutet innebär en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket. Nuvarande jord- bruksprisreglering upphör den 1 juli 1991. För vissa produktionsgrenar skall de interna regleringarna dock avvecklas stegvis med början den 1 juli 1991.

Per den 1 juli 1990 upphävdes lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m. Lagen ersattes med föreskrifter för köttkontroll som meddelas med stöd av livsmedelslagen (1971: 51 l). Reformen har inneburit en kraftig minskning av myndigheternas regelbestånd när det gäller föreskrifter om kött. Statens livsmedelsverk har ersatt 26 äldre författningar med endast 3 nya. Härtill kommer att regeringen har upphävt 16 länsstyrelseförfattningar om slakte- ritvång.

[ syfte att minska antalet överklaganden hos regeringen gjordes under hösten 1989 en allmän översyn av gällande lagar inom departementets ansvarsområde. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen om ändrad instansordning för vissa ärendegrupper inom jordbruksdeparte- mentets område m.m. Riksdagen antog propositionen under våren 1990 (prop. 1989/90:57, JoU13, rskr. 114). Härigenom ändrades lagen (1950: 596) om rätt till fiske, lagen (1952: 166) om häradsallmänningar, lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrkct m.m.. växtskyddslagen (1972z318). bisjukdomslagen (1974:211), lagen (1979z425) om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen (l979:429) och ädellövskogslagen (19841119). Sc SFS 1990289—97.

Ändringarna innebär bl.a. att sådana ärenden enligt lagen om häradsall- männingar och lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna som regeringen har prövat som/ämm instans numera skall prövas av länsstyrel- sen. Vidare har prövningen av överklaganden enligt dessa båda lagar samt enligt lagen om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövs- skogslagen flyttats från regeringen till kammarrätten. Genom de ändringar som genomförts har också instansordningen i ärendenom ersättning vid myndighetsingripanden på djurhälsoområdet och växtskyddsområdet gjorts mer enhetliga.

Arbetet med att minska antalet överklagade ärenden hos regeringen har fortsatt under våren 1990. En omfattande genomgång av departementets förordningar har gjorts. Som riktlinjer för arbetet har gällt att ärenden där Europakonventionens krav på domstolsprövning gör sig gällande skall kunna överklagas till kammarrätten och att ärenden om statligt stöd i princip skall avgöras av den centrala myndigheten som sista instans. Även en teknisk översyn av överklagandebestämmelserna har gjorts i syfte att göra dessa så enkla och enhetliga som möjligt. Arbetet har lett till att 70

åtskilliga grupper av överklaganden flyttats från regeringen till kammarrät- Prop. 1990/91: 100 terna. Dessa delegeringar gäller/örelägganden. förbud, tillstånd och andra Bil. 2 beslut om djurhälsovård, Växtskydd. jakt, fiske m. ni. (se vidare SFS l990z847, 848, 851—853, 856, 858, 861, 865, 868, 869 och 872). Samti- digt har regeringen befriats från ett lO-tal grupper av ärenden om statligt stöd genom att instansordningen skurits av så att en central förvaltnings- myndighet numera är slutinstans (SFS 19902845, 854, 855, 857, 860, 862—864, 866 och 869—871).

Arbetsmarknadsdepartementet 1 Regelreformering

På det arbetsmarknadspolitiska området pågår en översyn av 1935 års arbetsförmedlingslag. Översynen, som bl.a. syftar till klarare och enklare regler för arbetsförmedlingen, är ännu inte avslutad. Det departements- förslag som presenterades förra året har föranlett många synpunkter under remissbehandlingen. En proposition planeras för behandling av riksdagen under våren.

När det gäller arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet planeras en föränd- rad anslagsstruktur inom ramen för en effektivare mål- och resultatstyr- ning. Dessa förändringar innebär bl.a. enklare regleringsbrev med mins- kad detaljstyrning av myndighetens verksamhet, men med tydliga uttalade krav på verksamhetens resultat i olika avseenden.

Sedan förra hösten pågår en översyn av de föreningstekniska delarna av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Syftet med översynen är att göra lagen lättare att förstå och att förenkla regelsystsemet. En utredning har avläm- nat betänkandet (Ds 1990:66). Översyn av de föreningsrättsliga bestäm- melserna i lagen (1973z370) om arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet re- missbehandlas för närvarande.

På arbetslivsområdel kommer arbetsmiljökommissionens förslag i be- tänkandet (SOU l990:49) Arbete och hälsa att behandlas i en proposition om arbetsmiljö och rehabilitering. Propositionen. som är avsedd att läm- nas till riksdagen under våren, kommer även att behandla förslag från den arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet som haft till uppgift att se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Förslagen från kommissio- nen och arbetsgruppen syftar bl. a. till att skapa en klarare ansvarsfördel- ning i arbetsmiljölagen samt till att ge föreskriftsbemyndigandena på ar- betsmiljöområdet en sådan utformning att oklarheter om normgivnings- kompetensens omfattning undanröjs. Bl.a. föreslås att arbetsmiljölagen tillförs ett bemyndigande att meddela även sådana föreskrifter om arbets- miljön som inte är straffsanktionerade.

[ nom arbetarskyddsstyrelsen fortsätter arbetet med att utveckla metoder för utvärdering och uppföljning av styrelsens regler. På grundval av de erfarenheter som det tidigare projektet inom området och gjorda utvärde- ringar givit avser styrelsen att finna former för att utnyttja metoderna i det löpande arbetet.

Förslag till förändringar i reglerna för lönebidrag läggs fram i budgetpro— 71

positionen l99l. Förslaget innebär dels att bidragsreglerna blir mindre Prop. 1990/91: 100 detaljerade, dels att föreskrifterna i regleringsbreven förenklas. Bil. 2

På arbetsrättens område planeras en översyn av det arbetsrättsliga regel— systemet. De förslag om förenklingar i formföreskriftema i lagen (1982:80) om anställningsskydd, som nämndes i förra årets redovisning, har nu genomförts (SFS 1989: 963).

På det invandrarpolitiska området analyseras erfarenheterna av den nya utlänningslagen (1989: 589).

Vidare införs ett nytt system för ersättning till kommunerna för flykting- mottagandet (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281, SFS l990:927 och 928). Det nya systemet innebär att nuvarande ersättning till kommunerna för ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag till kommunerna för flyktingmottagandet läggs samman i en schabloniserad ersättning som normalt utgår per mottagen flykting. Schablonersättningen skall täcka även kommunernas kostnader för lagstadgad svenskundervis- ning av vuxna flyktingar.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har sett över de administrativa rutinerna i ärenden om tidsbegränsade arbetstillstånd. Arbetsgruppen fö- reslår ett förenklat tillstånd, som endast innefattar ett begränsat antal tillståndskriterier och som görs mer generellt. Förslaget övervägs nu i regeringskansliet.

Den av regeringen förra året tillsatta asylprövningskommittén lämnade i september 1990 sitt betänkande (SOU l990:79) Utlänningsnämnd. ! be- tänkandet föreslås bl.a. att en särskild utlänningsnämnd inrättas med uppgift att i stället för regeringen slutligt avgöra flertalet överklaganden i utlännings— och medborgarskapsärenden. Förslaget innebär bl.a. att rege- ringen befrias från omkring 4 000 ärenden om året, vilket motsvarar ungefär 20 procent av det totala antalet regeringsärenden. Förslaget är nu ute på remiss.

Den möjlighet som tidigare fanns att till regeringen överklaga invandrar- verkets beslut om bidrag till invandrarpolitiska projekt har tagits bort (prop. 1989/90:86, SfUl8, rskr. 283, SFS 1990:632).

Bostadsdepartementet I Regelreformering

Ett arbete pågår för närvarande med en ny hissförordning. Förordningens huvudsakliga syfte är att åstadkomma en enhetlig reglering som inte om- fattar bara vissa hissar och maskindrivna portar utan även skidliftar, rulltrappor etc. Reglerna skall för den löpande kontrollen av hissar och maskindrivna portar bli mer flexibla och bättre anpassade till de varieran- de behoven. Vidare pågår en översyn av de administrativa styrmedel som är knutna till statens stöd till bostadsfinansieringen. Arbetet syftar till förenklingar 72

av de regler som behövs för att främja statens och kommunernas bostads- Prop. 1990/91: 100 politiska mål. Bil. 2

Regeringen har utfärdat en förordning om stöd till vissa icke-statliga kul- turloka/er (SFS 1990:573). Förordningen ersatte till viss del förordningen (19841703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m. Den nya förord— ningen innebär bl. a. att man har begränsat möjligheterna att till regeringen överklaga beslut om stöd, se närmare 14 5.

Genom förordningen (1990:818) om bidrag för experimentbyggande m. ni. har de