Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-20

Statsrådet Persson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att genomföra en förstudie om utvecklingen av distansutbildningen i Sverige. Studien skall sedan kunna utgöra utgångspunkt för en fördjupad utredning om hur staten kan bidra till att i fråga om pedagogik, metodik, läromedel och utprövning av media skapa förutsättningar för en utveckling av distansundervisning som en naturlig del av det offentliga skolväsendet.

Förstudien bör omfatta en inventering av befintlig kompetens och av hittills vunna erfarenheter inom distansutbildningens område i Sverige. Den bör vidare innefatta en kartläggning av behovet av distansutbildning inom olika skolformer och för olika målgrupper samt en probleminventering. Tonvikten i utredningen bör ligga på distansutbildning för vuxenstuderande.

Bakgrund och motiv

I många länder utnyttjas distansundervisning i betydligt högre grad än i Sverige för att göra utbildningen tillgänglig för så många som möjligt. I vårt land finns dels korrespondensundervisning -- företrädesvis kurser på gymnasienivå--anordnad av Hermods och statens skolor för vuxna (SSV), dels kurser på främst gymnasienivå med olika kombinationer av distansmetodik och koncentrerade kursperioder vid de nämnda skolorna, dels ett inte obetydligt utbud av högskolekurser anordnade av olika universitet och högskolor. Flera kommuner har också på senare år startat verksamhet med större eller mindre inslag av korrespondensundervisning. Slutligen utnyttjas distansundervisning vid utlandsskolorna samt anordnas distansundervisning i Torsås.

Ett centralt mål för svensk utbildningspolitik har under många år varit att tillförsäkra alla medborgare likvärdig tillgång till utbildning oberoende bl.a. av bostadsort. Det viktigaste medlet har därvid varit en geografisk spridning av utbildningsorganisationen genom en kraftig utbyggnad av grundskolans högstadium, gymnasieskolan, komvux och högskolan.

Riksdagen beslutade förra året om odelat kommunalt ansvar för vuxnas möjligheter till kompetensinriktad utbildning och om ett nytt statsbidragssystem för den kommunala vuxenutbildningen (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Riksdagen har vidare med anledning av prop ositionen Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) tagit ställning till en reformering av gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

I den senare propositionen konstaterar jag att den snabba utvecklingen mot ett mera kunskapsintensivt arbetsliv skärper anspråken på vuxenutbildningen. En medveten strategi för utveckling av vuxenutbildningen är viktig för kompetensförsörjningen i samhället i stort, men också för att motverka att nya kunskaps- och utbildningsklyftor uppstår. De kunskapscentra som jag förordar i propositionen, är ett led i en medveten strävan att öka utbildningens tillgänglighet. Åtgärder för att främja utvecklingen av distansutbildning som en viktig och naturlig del av det offentliga skolväsendet är ett ytterligare led i samma strävan.

I samma proposition förordade jag att de uppgifter som i dag fullgörs av statens skolor för vuxna (SSV) i fortsättningen helt skulle övertas av kommunerna. Riksdagen har emellertid i sitt betänkande med anledning av propositionen förordat att SSV i Norrköping och Härnösand bibehålls. Utskottet hänvisar härvid till en rad motioner som har framhållit vikten av att kompetensen vid skolorna och möjligheterna till distansutbildning bibehålls i avvaktan på den aviserade utredningen om distansutbildningen och ett eventuellt inrättande av ett distanscentrum.

Distansutbildningsområdet är mycket komplext. Många institutioner och organ har kunskaper och erfarenheter inom området; nämnas kan SSV, Hermods, utbildningsradion, en rad högskoleenheter och också vissa kommuner. Till de rena utbildningsinstitutionerna kommer de institutioner som sysslar med olika former av medieproduktion och distribution. Den tekniska utvecklingen på området går snabbt och behoven, liksom problemen är mångfasetterade. Jag anser därför att en utredning om statens framtida engagemang inom området bör genomföras i två steg.

I ett första steg bör det, i form av en förstudie, göras en kartläggning av befintlig kompetens och vunna erfarenheter, som kan vara av betydelse för det fortsatta utredningsarbetet. Den första utredningsfasen bör också innehålla en analys av behovet av distansutbildning inom olika skolformer och för olika målgrupper, särskilt bland den vuxna befolkningen, som det ur statens synpunkt kan vara särskilt angeläget att rikta insatser mot. Analysen bör också syfta till att beskriva utbildningsbehov hos dessa målgrupper och de problem som kan vara förenade med att använda distansmetodik för skilda målgrupper.

Förstudien bör vidare översiktligt belysa olika tänkbara uppgifts- och kostnadsfördelningar mellan staten, kommunerna, utbildningsradion, televerket och andra intressenter inom området. I förstudien bör i övrigt kunna behandlas frågor som har betydelse för inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet. Förstudien bör utmynna i en plan för detta arbete.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Förstudien bör göras under hösten 1991 och redovisas senast den 7 januari 1992.

För utredningen gäller dels regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning, dels regeringens direktiv (dir. 1988:43) till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamhet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att genomföra en förstudie om utv ecklingen inom distansutbildningsområdet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m. och B 21. Kostnader för skolöverstyrelsens m.fl. myndigheters avvecklingsorganisation.

(Utbildningsdepartementet)