Beslut vid regeringssammanträde 1991-09-12

Statsrådet Persson anför.

Min anmälan sker efter samråd med utbildningsministern.

Mitt förslag

Beslutet om en mål- och resultatorienterad styrning av skolan innebär att kommunerna svarar för att verksamheten i skolan genomförs inom de ramar som riksdagen och regeringen angivit. Lärarnas kunskap och kompetens blir därmed ett viktigt medel att garantera en kvalitat ivt god och likvärdig utbildning i alla delar av landet. Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en analys av de krav som i detta syfte måste ställas på lärarnas kunskap och kompetens och lägga fram de förslag som analysen föranleder.

Bakgrund

Riksdagens beslut om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) innebär att kommunerna och andra utbildningshuvudmän har ansvar för verksamheten i skolan inom de ramar som riksdagen och regeringen lägger fast i bl.a. skollag och läroplaner. I skollagen anges övergripande mål och riktlinjer för skolan, som gäller lika för huvudmännen för skolan och för personalen inom det offentliga skolväsendet. Enligt direktiven till läroplanskommittén (Dir 1991:9) skall de nya läroplanerna ange mål och riktlinjer för utbildningen, vilka huvudsakligen riktas direkt till lärarna. Kursplanerna kommer också att riktas till lärarna. Dessa skall ange utbildningsmålen för respektive ämne eller ämnesområde och kommer att utarbetas av statens skolverk efter riktlinjer som fastställts av regeringen. Den av regering och riksdag fastställda beställningen för skolans verksamhet kommer därmed att tydliggöras.

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr.356) anges några exempel på nödvändiga förändringar -- innehållsmässiga och strukturella -- som bör iakttas i det förestående arbetet med gymnasieskolans och vuxenutbildningens kursplaner. I allt väsentligt skall sådana kursplaner vara utformade till den 1 juli 1992. Samma proposition anger också ett antal områden där fortbildningsinsatser är särskilt angelägna.

I ansvarspropositionen framhålls också att den grundläggande lärarutbildningen är ett viktigt medel att garantera en likvärdig utbildning i alla delar av landet. Lärarutbildningen bör därför i fråga om både kvalitet och innehåll vara likvärdig oavsett vid vilken högskoleenhet den bedrivs.

Skolhuvudmännen är enligt skollagen skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. Innehållet i lärarutbildningen är alltså avgörande för lärarkompetensen i skolan. Den är därmed indirekt styrande för verksamheten i skolan.

Skolhuvudmännen är ansvariga för lärarnas fortbildning. Staten bidrar till fortbildningen dels genom att se till att det finns tillgång till fortbildning i alla delar av landet, dels genom resurser avsedda för fortbildning i anledning av centralt beslutade reformer. De kunskaper och den kompetens som lärarna har vid sitt inträde på lärararbetsmarknaden är av betydelse för vilka resurser som behöver satsas på fortbildning och vilken inriktning som behövs på fortbildningsinsatserna. Den grundläggande lärarutbildningen och fortbildningen är således beroende av varandra.

Den förändrade styrningen av skolan ställer nya krav på lärarna när det gäller arbetet i skolan. Ett större ansvar för utveckling och utvärdering av utbildningen läggs på lärarna. Även om läraryrket måste utvecklas från ett ''ensamyrke'' till ett yrke där en grupp lärare under en rektors ledning tar ett mera samlat och gemensamt ansvar för arbetet, förväntas den enskilde nyblivne läraren självständigt klara flertalet lärararbetsuppgifter. Någon längre tid för inskolning eller praktik ges i allmänhet inte.

Läroplanskommitténs uppdrag att lägga fram förslag till mål och riktlinjer för barnomsorgen och det offentliga skolväsendet samt förslag till modeller och riktlinjer för kursplaner får självfallet stor betydelse också för vilka krav som måste ställas på lärarnas kunskaper och kompetens.

Uppdraget

Mot bakgrund av dessa förändringar inom skolväsendet är det nödvändigt att analysera vilka krav som bör ställas på lärarnas kunskap och kompetens och hur dessa krav skall uppnås. Denna analys måste bl.a. ske i anslutning till det arbete som nu pågår i läroplanskommittén.

Utredaren skall i sina överväganden och förslag utgå från nuvarande lärarutbildningar.

Utredaren bör ange vilka generella lärarkunskaper och vilken generell lärarkompetens som behövs hos alla lärare och i vilket avseende skillnader förekommer när det gäller olika skolformer eller lärarkategorier. Jag tänker i första hand på kunskaper och kompetens för sådana gemensamma yrkesfunktioner som bl.a. behandlas i den utvärdering av lärarutbildningen som redovisas i En likvärdig lärarutbildning ( UHÄ-rapport 1991:8). Utredaren bör utforma sina förslag såväl i detta som i andra avseenden så att de blir utvärderingsbara.

Utredaren bör i detta sammanhang också ange i vilken utsträckning analysen av de generella lärarkunskaperna och den generella lärarkompetensen ger anledning till förändringar inom fortbildningen av redan verksamma lärare.

Utredaren bör också överväga hur kompetensen hos nyutbildade lärare i fortsättningen skall kunna följas och utvärderas.

Förändringarna i skolans styrning innebär att tyngdpunkten i utvecklingen av skolan kommer att förskjutas från central nivå till kommuner, landsting och skolenheter. Utredaren bör analysera vad detta innebär för skolans behov och möjligheter till kontakter och samverkan med lärarutbildningen och vice versa. Förutsättningarna för att utveckla sambandet och öka samverkan mellan lärarutbildning, fortbildning, skolforskningen och skolans vardags- och utvecklingsarbete måste därvid analyseras.

Utredaren bör ange vägar som är ägnade att stärka samarbetet mellan skolan, lärarutbildningen, fortbildningen och skolforskningen. Det kan gälla t.ex. rekrytering och utbyte av personal, medverkan i utbildnings- och fortbildningsfrågor, deltagande i utvecklingsarbete och gemensamma forskningsprojekt.

Utredaren bör redovisa de eventuella hinder som måste överbryggas för att förslagen skall kunna realiseras och de eventuella kostnaderna för förslagens genomförande.

För utredaren gäller dels regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir 1984:5) angående utredningförslagens inriktning och konsekvenser, dels regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Arbetet skall bedrivas så att förslagen kan läggas fram kort efter det att läroplanskommittén redovisar sitt arbete, dvs senast den 2 november 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag ovan har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skola

att tillkalla en utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en analys av kraven på lärarnas kunskap och kompetens som förändringarna inom skolområdet ställer och komma med förslag med anledning därav

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)