Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda styrnings- och samverkansformer i biståndet. Till utredaren skall knytas en referensgrupp.

Tidigare behandling

I prop. 1991/92:100 tas bl.a. upp frågor om effektivare styrning och samverkan inom biståndet. Där sägs bl.a. (bil. 4, s. 133):

Det svenska samarbetet med enskilda länder kan således omfatta många olika typer av bistånd och förutsättningar finns i biståndsorga nisationerna för att på ett flexibelt sätt möta olika typer av krav och behov. Ansvarsfördelningen mellan SIDA och övriga biståndsmy ndigheter samt mellan myndigheterna och regeringskansliet kan i vissa fall behöva förändras eller klargöras. Jag avser därför att ge nom fortsatt översyn bl.a. av styrnings- och samverkansformerna ytterligare effektivisera utvecklingssamarbetet.

Utrikesutskottet har med anledning av riksdagens revisorers förslag 1991/92:11 om effektiviteten i förvaltningen av svenskt utvecklingsbistånd, i betänkandet (1991/92:UU11) Effektiviteten i förvaltningen av svenskt utvecklingsbistånd, bl.a. tagit upp frågorna om ö versyn av rollfördelningen mellan Utrikesdepartementet och SIDA, regeringens styrning av SIDA samt om förbättrad redovisning till riksdagen av biståndsanslagets disposition. Riksdagen biföll den 12 december 1991 utskottets hemställan (rskr. 1991/92:71).

I en motion (U 202, yrkande 6) till årets riksdag föreslås att riksdagen skall begära en översyn av landprogrammeringens och sakansl agens respektive roller. Utrikesutskottet har i sitt betänkande (UU15) tillstyrkt motionen.

Regeringen fäster stor vikt vid en effektiv resursanvändning. Detta ligger i såväl Sveriges som mottagarlandets intresse. Övergång till politisk pluralism och marknadsekonomi sker på mån ga håll. Denna utveckling måste stödjas, men den ställer också nya krav på flexibilitet i våra biståndsinsatser.

Principer för metoder och roller i biståndet har successivt arbetats fram. I årets budgetproposition fastslås rollfördelningen mellan mottagare och givare med speciell hänvisning till tidigare utredningar, där den viktigaste är betänkandet (SOU 1990:17) Organisation och arbetsformer inom bilateralt bistånd. Frågan om effektiviteten i biståndet har belysts i promemorian (Ds 1990:63) Bra beslut.

Inom biståndet har det utvecklats kanaler och metoder för att förmedla kunnande, tillföra kapital och lindra nöd. Stora delar av svenskt samhälls- och näringsliv och en mångfald av organisationer deltar i detta arbete.

SIDA har utvecklat ett arbetssätt som anpassats framför allt för samarbete med de fattigaste länderna och i situationer som kräver långsiktigt engagemang och god kännedom om länderna. BITS har ett arbetssätt som är mer avpassat till mottagarländer som i större utsträckning än de fattigaste länderna har egna resurser och egen kompetens för samhällsuppbyggnaden. Insatser och projekt som stöds av BITS är därför utformade som ett samarbete mellan parter i samarbetslandet och kompetenta och konkurrenskraftiga svenska institutioner och företag, dvs. kontraktsfinansiering. SAREC och SWEDECORP har inrättats för samarbete inom forskning respektive näringsliv och handel.

I årets budgetproposition konstateras att en allt större andel av biståndet kommit att ligga utanför landramarna, både som an del av det stöd som kanaliseras genom SIDA och som andel av det totala biståndet genom samtliga myndigheter. Fler samarbetsländer har tillkommit, och för vissa landramsländer finns skäl att främja en övergång till samarbete i andra former. Samtidigt fastslås att l andramar också i fortsättningen bör vara det centrala planeringsinstrumentet för SIDA:s arbete i fattiga länder som mottar omfattand e bistånd.

Denna förändring av det bilaterala biståndet i omfattning och mångfald ställer motsvarande krav på anp assning av styr- och samverkansformerna. Inom regeringskansliet pågår ett omfattande arbete för att förändra och effektivisera dessa. De viktigaste inslagen i detta arbete är följande.

Regionala analys- och utvecklingsprojekt för Afrika (1989), Latinamerika (1990) och pågående arbeten rörande Centralamerika och Asien utgör grund för det strategiska arbetet i de olika regionerna.

Arbetet med landprofiler för större mottagarländer utanför programlandskretsen syftar till att klargöra en lämplig framti da inriktning och omfattning av samarbetet med enskilda länder samt rollfördelningen mellan de svenska myndigheterna i det aktuella landet.

I vissa landramsländer har en positiv ekonomisk utveckling skapat särskilda förutsättningar att främja samarbete i andra former. För söksarbete med en sådan anpassning av biståndet har påbörjats.

För katastrofbiståndet och demokratistödet, vilka finansieras utanför landramarna, pågår arbete med att klargöra ansvarsfördelning och arbetsformer.

Arbetet med att utveckla den mål- och resultatorienterade styrningen förutsätter bl.a. att regeringens och myndigheternas respektive roller definieras klarare, särskilt när det gäller att ange krav och riktlinjer för de statliga verksamheterna.

Regeringen avser att tillsätta en kommitté för utvärdering och analys av effektiviteten inom biståndsområdet. Kommitténs uppgift bör bli att medverka i utvecklingen av regeringens mål- och resultatorienterade styrning inom biståndet och att genomföra utvärderingar och analyser av vissa angelägna biståndspolitiska frågeställningar.

Kreditbiståndets roll i det svenska biståndet har nyligen utretts i betänkandet (SOU 1991:74) Krediter för utveckling. Beredning av ärendet pågår för närvarande i Utrikesdepartementet.

Promemorian (Ds 1991:71) Effektivisering av utrikesförvaltningen följs upp av en särskild arbetsgrupp i syfte att närmare belysa arbetsfördelning mellan UD och myndigheterna med hänsyn till de olika roller de förväntas spela i utvecklingssamarbetet.

Vid sidan av de ov an redovisade utredningarna m.m. om styrnings- och samverkansformerna i biståndet finns det emellertid behov av kompletterande analy ser och utredningar på vissa centrala punkter som rör landramarna och de ämnesbundna anslagen, samverkan och arbetsfördelning mellan biståndsmyndigheterna samt frågan om riksdagens inflytande.

Utrikesutskottet konstaterade år 1991 at t det svenska biståndet till stor del redan är projektinriktat. Enligt utskottet ger kombinationen av landramar och användningen av andra biståndsinstrument den flexibilitet som är nödvändig i det samlade biståndet. Vidare kan ett landprogrammerat bistånd övergå till annat bistånd, om de ekonomiska och politiska förutsättningarna så kräver. Genom att en ökande andel av biståndet går utanför landramarna och allt fler biståndsinstrument används, avdramatiseras programlandsfilosofin om särskilt gynnade mottagarländer. Utskottet ansåg att en kombination av olika biståndsinstrument fortfarande var det effektivaste arbetssättet.

I årets budgetproposition har eftersträvats en mer allsidig belysning av det svenska biståndet till de större mottagarländerna, inte bara för landramsländerna. SIDA har utvecklat en särskild planeringsmetod för utnyttjande av landramar. Den har visat sig vara flex ibel och effektiv för de fattigaste länderna. Metoden innebär att man kan ge stöd till breda sektorsprogram, inom t.ex. de soc iala sektorerna, där det ofta finns starka krav på planeringstrygghet samt behov av samordning med andra givare och med mottagarlandets insatser. Samtidigt är det viktigt att de rambundna anslagen anpassas till mottagarländernas planerings- och genomförandekapacit et så att uppkomsten av stora anslagsreservationer undviks.

Regeringens förslag innebär en anpassning av de rambundna anslagen till hur länderna kunnat omsätta medlen i konkreta insatser och t ill den ökade bredden i biståndet. Vissa medel från l andramarna har överförts till SWEDECORP för näringslivssamarbete. För några länder har medel ställts till förfogande utanför landram arna för andra biståndsorgan för att främja ett bredare samarbete.

Utredaren bör arbeta med utgångspunkt från den helhetsbild av det svenska bilaterala biståndet som presenterades i betänkandet SOU 1 990:17. Utredningen behandlade arbetsformer i det bilaterala biståndet med huvudsaklig inriktning på biståndet utanför de s.k. programländerna. Rollfördelningen mell an myndigheterna bör behandlas mot bakgrund av vad som anförs i prop. 1990/91:100 i denna fråga.

Utredaren bör därutöver behandla landramsstödets roll jämfört med bistånd som kanaliseras genom andra anslagsposter i det långsiktiga utvecklingssamarbetet. De viktigaste stödformerna som kanaliseras genom SIDA utanför landramarna är demokratifrämjande stöd, miljö stöd, stöd till ekonomiska reformer samt skuldlättnader.

En utgångspunkt för utredarens arbete skall vara att förutsättningarna måste säkras för ett långsiktigt och effektivt bistånd med fortsatt tyngdpunkt på de fattigaste länderna.

Utredaren bör belysa ansvarsfördelningen och samarbetet mellan de olika biståndsmyndigheterna och deras respektive roller i dag i sy fte att underlätta en bedömning av om det finns skäl att ytterligare renodla eller profilera respektive myndighets verksamhet. Detta skall ses mot bakgrund bl.a. av att kravet på samordnat svenskt agerande kan komma att öka vid ett EG-medlemskap. Regeringen konsta terar i årets budgetproposition att det för vissa landramsländer finns skäl att främja samarbete i andra former, där bistånd genom andra myndigheter kommer att spela en viktigare roll. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt stödformer som syftar till att förstärka infrast rukturen i u-länder liksom åt frågan om samverkan mellan biståndsorganen på detta område.

Utredaren bör vidare belysa och precisera regeringens roll vid utformandet av riktlinjer för biståndet, inte minst mot bakgrund av övergången till en mål- och resultatorienterad styrning av verksamheten. I detta sammanhang bör en bedömning göras av den roll landprofiler kan spela för at t ge en överblick över det samlade svenska biståndssamarbetet och dess strategiska betydelse i enskilda mottagarländer, inkl. progra mländer.

Samarbetet mellan ambassad och biståndskontor i samarbetsländerna bör belysas så att utlandsmyndigheternas resurser kan utnyttjas på bästa sätt. Det ter sig angeläget att åstadkomma en mer effektiv integration mellan utlandsmyndighetern as allmänna avdelningar och biståndskontoren.

Kreditbiståndsutredningens slutsatser och inkomna remissyttranden bör beaktas av utredaren, liksom pågående utredning rörande katastrofbiståndet.

Slutligen bör utredaren belysa olika möjligheter att säkerställa riksdagens insyn och inflytande över biståndets utformning, samtidigt som regeringen tillförsäkras nödvändig flexibilitet.

Utredaren skall beakta vad som sägs i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) samt om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Utredaren skall arbeta så att ett förslag kan redovisas senast den 30 oktober 1992.

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att se över styrnings- och samarbetsformer i det svenska biståndet,

att besluta om sakkunniga, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns reservationsanslag C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 8. Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)