Beslut vid regeringssammanträde 1992-01-09

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Björck, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att utredningen (Fö 1991:03) ges ändrade direktiv för sitt fortsatta arbete.

Utredaren gör en samlad översyn av forskning och utvecklingsarbete för totalförsvaret. Denna översyn bör även omfatta den tekniska kompetens och kapacitet i övrigt som stödjer materielanskaffningsprocessen.

Alternativet med inriktningen att försvarsforskningen förläggs till universitet och högskolor bör inte utredas.

Bakgrund

Regeringen beslöt den 30 maj 1991 om direktiv (dir. 1991:43) till en särskild utredare at göra en översyn av forskning och utvecklingsarbete för totalförsvaret. Enligt direktiven skulle ett delbetänkande redovisas senast den 1 november 1991 och ett slutbetänkande senast den 15 juni 1992. Vidare skulle regeringen kunna komma att meddela kompletterande direktiv med utgångspunkt i delbetänkandet. I direktiven gavs en inriktning för arbetet med slutbetänkandet, att gälla intill dess att eventuellt ytterligare direktiv har meddelats. Enligt direktiven skall utredaren utöver delbetänkandets sammanställning av totalförsvarets nuvarande forskning och utvecklingsarbete inte behandla det objektbundna utvecklingsarbetet. Inriktningen innebär att utredaren skall

• lämna förslag till hur försvarsforskningens inriktning och omfattning bör anpassas till de pågående förändringarna,
• bedöma vilka kompetenser som för Sverige är långsiktigt viktiga samt omfattningen av dessa kompetenser,
• lämna förslag till metoder för styrning och finansiering av försvarsforskningen,
• belysa konsekvenserna av en ökad efterfrågestyrning och samfinansiering med andra forskningsfinansiärer,
• lämna förslag till förändringar i organisationen för ledning och genomförande av totalförsvarets forskning och utvecklingsarbete, bl.a. mot bakgrund av den minskning av resurserna för forskning och utveckling som skall belysas,
• belysa för- och nackdelar med två huvudalternativ för försvarsforskningens organisation. I det ena alternativet skall en riktlinje vara att försvarets forskningsanstalt (FOA) även fortsättn ingsvis är huvudproducent för totalförsvarets tillämpade forskning. I det andra alternativet skall inriktningen vara att försvarsforskningen förläggs till universitet och högskolor,
• med ledning av slutsatserna av dessa båda huvudalternativ föreslå en framtida struktur för totalförsvarets forskningsverksamhet,
• i sitt arbete samråda med utredningen om totalförsvarets ledningsorganisation och myndighetsstrukturen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde (LEMO).

Utredaren har redovisat delbetänkandet (SOU 1991:91) Forskning och utveckling för totalförsvaret -- kartläggning och probleminventering. I betänkandet belyses bl.a.

• oklarheten och bristen på konsekvens i praktiken vad gäller gränsdragningen mellan å ena sidan forskning och ej objektbunden utveckling och å andra sidan objektbunden utveckling,
• det nära sambandet mellan å ena sidan det område som utredningen enligt nuvarande direktiv skall arbeta vidare med (forskning och ej objektbunden utveckling) och å andra sidan de militära stabernas och FMVs roll och kapacitet (inkl. konsulter) i anskaffningsprocessen,
• förutsättningarna för att ge universitet och högskolor en huvudroll i produktionen av försvarsforskning.

I betänkandet lämnas också förslag om hur de generella direktiven för anslagsframställningar i fråga om forskning för budgetåren 1992/94--1995/96 bör tillämpas på försvarsmyndigheterna. Regeringen kommer att ta ställning till denna fråga när den beslutar om anvisningar för programplaner m.m. samt anslagsframställningar från myndigheterna inom totalförsvaret.

De omständigheter som utredningen har pekat på motiverar att utredningen ges ett ändrat utredningsuppdrag inför det fortsatta arbetet.

Utredaren skall göra en samlad översyn av totalförsvarets forskning och utvecklingsarbete samt viss verksamhet vid främst försvarets materielverk (FMV). Därvid skall utredaren beakta vad som framhålls i kompletterande programplaneanvisningar till överbefälhavaren (beslut 1991-10-24) om vikten av den materiella förnyelsen och av att organisationen minskas och effektiviseras för att bereda ekonomiskt utrymme för denna.

Utredaren skall behandla den forskning och icke objektbundna utveckling inom totalförsvaret som kartlagts i delbetänkandet (SOU 1991:91) samt den tekniska kompetens och kapacitet i övrigt som stödjer materielanskaffningsprocessen.

Utredaren skall beakta regeringens förslag i den planerade försvarsbeslutspropositionen under våren 1992.

Utredaren skall nära samverka med och lämna underlag till utredningen om lednings- och myndighetsorganisation för försvaret (LEMO).

Utredaren skall lämna förslag till hur totalförsvarets förmåga att behandla forskning och teknik bör anpassas till de pågående förän dringarna. I detta sammanhang skall utredaren bedöma vilka kompetenser som för Sverige är långsiktigt viktiga samt omfattningen av dessa kompetenser. Utredaren skall därvid beakta även frågor vid sidan av materielanskaffningen bl.a. rörande behov av underlag för ställningstaganden till säkerhetspolitiken och totalförsvarets inriktning i stort samt behov av underlag beträffande ABC-stridsmedel och människans prestationsförmåga.

Utredaren skall lämna förslag till metoder för

• styrning och finansiering av forsknings- och utvecklingsarbete samt
• samordningen emellan sådant arbete och den kompetens och kapacitet i övrigt som stödjer materielanskaffningsprocessen.

Utredaren skall belysa konsekvenserna av en ökad efterfrågestyrning, bl.a. för balansen mellan å ena sidan stöd till totalförsvarets och försvarsindustrins aktuella problem och å andra sidan mera långsiktiga och strategiska satsningar.

Utredaren skall lämna förslag till hur universitet och högskolor i ökad grad skall kunna bidra till totalförsvarets forskning och kunskapsförsörjning. Eventuella förslag om förläggning av verksamhet till universitet och högskolor skall utarbetas efter samråd med berörda myndigheter.

Utredaren skall vidare lämna förslag till förändringar i organisationen för ledning och genomförande av totalförsvarets forskning och utvecklingsarbete. Utredaren skall vidare som underlag för LEMOs överväganden lämna sin syn på hur totalförsvarets ledning och myndighetsstruktur bör förses med kompetens rörande forskning och teknik. Utredaren skall därvid särskilt beakta

• behovet att med ett minimum av administrativa hinder genomföra tvärvetenskapligt arbete och upprätthålla nära kontakter mellan forskare och avnämare,
• fördelar med och möjligheter till ökat samarbete med andra länder, med svensk försvarsindustri och med andra samhällssektorer,
• möjligheter och metoder att överföra resultat från försvarssektorn till universitet och högskolor och vice versa samt
• betydelsen av att organisationen för berörda verksamheter minskas och effektiviseras. Konsekvenserna av att minska kostnaderna för det behandlade området med 10, 25 resp. 40 % skall redovisas.

Förslagen skall kunna läggas till grund för ett konkret organisationsarbete.

Utredaren skall beakta vad som anförts i direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och i direktiven (dir. 1988:43) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Utredaren skall informera berörda huvudorganisationer och bereda dem tillfälle att föra fram synpunkter under arbetets gång.

Utredaren skall slutredovisa uppdraget senast den 15 juni 1992.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen beslutar om ändrade direktiv till utredningen Fö 1991:03.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)