Dir. 1994: 110

Beslut vid regeringssammanträde 1994-09-08

Sammmanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas för att närmare studera relationerna mellan kostnaderna för dem som måste använda bil för arbetsresor och nödvändiga serviceresor och för dem som kan utnyttja kollektiva färdmedel.

Bakgrund

I glesbygdsområden saknas ofta förutsättningar för en fungerande kollektivtrafik. Invånarna där betalar skatt för kollektivtrafiken till kommun och landsting men kan inte utnyttja den. Befolkningsunderlaget är helt enkelt för litet för att turtäthet, linjesträckning etc. skall bli rimlig för kollektivtrafiken. För många blir därmed bilen enda möjligheten att ta sig till arbetet eller serviceinrättningar. Även inom glesbygdsområden kan förutsättningarna skilja sig väsentligt åt mellan olika hushåll och kommundelar.

De beskrivna förhållandena kan illustreras med SCB:s undersökning av levnadsförhållandena 1990-1991. Av den framgår bl.a. att 40 procent av de sysselsatta på landsbygden och i tätorter med mindre än 5 000 invånare i norra Sverige saknade kollektivtrafikalternativ. För motsvarande områdestyp i södra Sverige var siffran 33 procent, medan det i Stockholm och Göteborg bara rörde sig om några procent.

Eftersom ofta mer än en person är förvärvsarbetande i ett hushåll och arbetsplatserna inte alltid ligger på samma ort och då arbetstiderna inte medger samåkning fordras det i kollektivtrafiksvaga områden ofta två bilar. För många familjer i glesbygden med långa avstånd till arbetsplatser blir därmed bilkostnaden hög. Det måste observeras att bilen i glesbygden också är nödvändig för att man skall kunna göra serviceresor av olika slag som inte är avdragsberättigade.

Satsningar som gjorts och görs på utbyggd kollektivtrafik är motiverade såväl av miljöskäl som från samhällsekonomisk utgångspunkt. De finansieras med skattemedel och därmed även av dem som saknar möjlighet att utnyttja den. När det gäller beskattning av transporter gäller principen om det samhällsekonomiska kostnadsansvaret motiverat av bl.a. miljöskäl.

I den senaste regionalpolitiska propositionen Bygder och regioner i utveckling (prop. 1993/94:140) uppmärksammades denna fråga. Där sades att det bl.a. av rättviseskäl finns anledning att närmare studera relationerna mellan kostnaderna för dem som måste använda bil för arbetsresor och andra nödvändiga privatresor och för dem som kan utnyttja kollektiva färdmedel. En särskild utredare skulle därför tillkallas för att närmare studera denna fråga.

Uppdraget

Utredaren skall analysera kostnadskillnaderna för hushåll som har tillgång till kollektivtrafik för arbetsresor respektive inte har denna möjlighet. Även behovet av serviceresor skall belysas på motsvarande sätt. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt de glesbygds- och landsbygdsboendes situation jämfört med förhållandena i större tätorter och storstäder.

Utredaren skall i sin analys ta vederbörlig hänsyn till gällande skatteregler för arbetsresor. Vidare bör utredaren studera kollektivtrafikens kostnader för kommuner, landsting och enskilda. Utredaren bör därvid beakta bl.a. arbetet i kommittén om statsbidrag och utjämning i kommunsektorn (Fi 1993:24).

En speciell typ av glesbygds- och landsbygdsområde är skärgården och då främst öar utan fast landförbindelse och med svaga färjeförbindelser. I en utredning Levande skärgårdar (SOU 1994:93) har dessa områdens speciella förutsättningar uppmärksammats. Där förutsattes att den kommande utredningen även beaktar de områden där båt eller hydrokopter spelar samma roll som bilen i andra glesbygdsområden. Utredaren bör beakta även dessa förhållanden i sitt arbete.

Huvudsyftet med utredningen är att analysen skall ge underlag för vidare överväganden kring dessa frågor.

Arbetet skall bedrivas skyndsamt och skall vara avslutat senast den 1 maj 1995. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med Glesbygdsmyndigheten och andra berörda myndigheter och organ.

Utredaren skall beakta vad som anförts i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om EU-aspekter (dir 1988:43) samt om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).