Dir. 1994:84

Uppdrag i fråga om avstängningsregler m.m. inom arbetslöshetsersättningen

Dir. 1994:84

Beslut vid regeringssammanträde den 30 juni 1994

I prop. 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen, som nyligen har antagits av riksdagen (bet. 1993/94:AU18 och 26, rskr. 1993/94:459), har regeringen redovisat ett antal frågor gällande arbetslöshetsförsäkringen som bör bli föremål för fortsatta överväganden och förslag. Det gäller bl.a.

  • avstängningsregler inom arbetslöshetsersättningen, och
  • kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande.

En särskild utredare bör tillkallas med uppdrag att se över dessa frågor.

Bakgrund

Avstängning från arbetslöshetsersättning

En person med arbetslöshetsersättning kan avstängas från ersättning under viss tid, exempelvis om personen på egen begäran har slutat sin anställning utan giltig anledning eller har fått lämna sin anställning på grund av otillbörligt uppförande. Även den som har tackat nej till ett erbjudet lämpligt arbete eller uppträtt så att han eller hon inte fick anvisad anställning skall avstängas. Avstängning kan också göras om en sökande avvisar erbjudande om arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller arbetslivsutveckling. Den vanligaste avstängningstiden är 20 ersättningsdagar. En avstängning medför inte att antalet ersättningsdagar reduceras, ersättningsperioden är oförändrad.

Genom avgöranden av Försäkringsöverdomstolen har en rikhaltig praxis utvecklats i frågan om vad som är ett lämpligt arbete. T.ex. har sökande med bibehållen ersättning kunnat avvisa erbjudanden om arbete där lönen, även om den varit avtalsenlig, har ansetts vara för låg. Dessutom har långtgående formella krav ställts på hur själva erbjudandet om arbete skall ske. Förhållandevis begränsade krav har ställts på den sökande.

Att stå till arbetsmarknadens förfogande

Mellan besöken på arbetsförmedlingen söker den arbetslöse arbete på egen hand. Det är emellertid också angeläget att arbetsförmedlingen, på telefon eller på annat sätt, kan nå den arbetslöse för att med kort varsel förmedla arbete. Ett grundvillkor för rätt till arbetslöshetsersättning är att den sökande är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande. Det finns emellertid många hinder för detta såsom ej helt slutförd rehabilitering, sociala problem, studier, orealistiska förväntningar på önskat arbete både vad gäller innehåll och lön eller oförmåga/ovilja att behålla sin anställning.

Riktlinjer för utredningsarbetet

Avstängning från arbetslöshetsersättning

Utredaren skall göra en systematisk genomgång av praxis och tillämpning av nuvarande regler om avstängning från arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd.

Att sluta på egen begäran

Kartläggning skall göras av den tillämpning och praxis som utvecklats av vad som anses vara giltig anledning att lämna sin anställning. Utredarenskall föreslå de förändringar som kan behövas i detta avseende för att öka den enskildes ansvar för att inte försätta sig i frivillig arbetslöshet även om arbetet inte motsvarar hans eller hennes önskemål. Utredaren skall därvid analysera de eventuella hinder som kan finnas för att under en anställning söka ett annat arbete.

Utredaren skall i detta sammanhang pröva vad som kan vara en lämplig avstängningstid i de fall den enskilde på egen begäran lämnar sin anställning, blir uppsagd av personliga skäl eller avskedad och på så sätt själv utlöser försäkringen.

Att tacka nej till erbjudande om arbete

Utredningen skall göra en kartläggning av anledningarna till och omfattningen av de arbetslösas nej till arbetserbjudanden och i vad mån detta lett till att arbetsförmedlingen ifrågasatt ersättningsrätten. Utredningen skall också studera i vilken omfattning arbetsförmedlingens meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt lett till avstängning från ersättningsrätt och om det finns strukturella eller branschmässiga skillnader.

Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att förmedla arbete. Detta kan ske på många olika sätt t.ex. platsförslag och anvisning. Under en följd av år har skillnaden mellan arbetsförmedlingens arbetssätt och de krav som, bl.a. genom Försäkringsöverdomstolens domar, har utvecklats på en anvisning till arbete blivit allt större. Utredaren skall lämna förslag om vilka krav som rimligen kan ställas i detta avseende. Utredaren skall överväga om det är möjligt med en förenkling eller eventuell automatisering i överförande av information till den som utbetalar arbetslöshetsersättning i de fall den sökande inte antagit arbete som arbetsförmedlingen föreslagit. Innan en eventuell avstängning sker måste grundläggande rättssäkerhetskrav vara uppfyllda. Samtidigt får sådana krav inte vara ett hinder i arbetsförmedlingens uppgift att förmedla tillgängliga arbeten till de arbetslösa. Dagens praxis leder till att alltför många anvisningar underkänns av rent formella skäl. Detta leder till en osäkerhet hos arbetsförmedlingarna som kan resultera i att man undviker att meddela arbetslöshetskassan förhållanden som kan påverka de sökandes ersättningsrätt.

När det gäller avstängning på grund av att en sökande har uppträtt så att han eller hon inte har fått anställningen i fråga är en ingående prövning av nuvarande praxis befogad. Utredaren bör utveckla de krav som bör ställas på sökanden i sådana sammanhang.

Arbetsförmedlingens roll vad gäller kontantstödet

Utredaren skall också studera arbetsförmedlingens dubbla roll att både ge service och utöva kontroll av arbetslöshetsersättningarna samt lämna förslag om hur man kan nå en ökad medvetenhet hos den enskilde förmedlaren om hans eller hennes nyckelroll i systemet. Förmedlingens arbetssätt styr i stor grad hur mycket ersättning som kommer att betalas ut. Genom ofullständiga eller felaktiga rutiner kan stora belopp betalas ut till dem som enligt reglerna inte har rätt till ersättning.

Utredaren skall föreslå åtgärder som medverkar till en effektivisering i utnyttjandet av de offentliga resurserna i detta avseende.

Frågan om lämpligt arbete

Kontantstödets roll är att vara ett ekonomiskt stöd för den sökande under tid då han eller hon aktivt söker tillgängliga arbeten. I detta sammanhang är det av intresse vad som skall anses vara ett lämpligt arbete. Här kommer frågor om yrkesbyte och byte till mindre attraktiva arbeten in. Frågan om vad som är ett lämpligt arbete bör utredas särskilt vad gäller lönenivån i det nya arbetet. Kraven i praxis vad gäller flyttning och pendling skall också redovisas. Utredaren skall ange vilka regeländringar som är lämpliga med hänsyn till dagens arbetsmarknadsläge. Förmedlarens inställning till frågan om byte till mindre attraktiva arbeten och till kontantstöd i avvaktan på arbete inom önskat yrkesområde bör också belysas.

En sökande som har avvisat erbjudande om arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan nekas ersättning till dess han eller hon har arbetat en viss tid efter avvisandet. Utredaren skall redovisa effekterna av att detta förfaringssätt tillämpas i större omfattning.

Att stå till arbetsmarknadens förfogande

Att vara anträffbar för arbetsförmedlingen

Att den arbetslöse besöker arbetsförmedlingen på avtalad tid är en självklarhet. Rutiner finns för avanmälan till arbetslöshetskassa och arbetsmarknadskassa för de fall den sökande inte kommer på avtalat besök. Utredaren skall studera hur dessa rutiner fungerar i praktiken och vid behov lämna förslag om effektiviseringar.

Utredaren skall vidare föreslå vilka krav som bör ställas på att den sökande skall vara tillgänglig för arbetsförmedlingens förslag om arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd även mellan de regelbundet avtalade besöken hos arbetsförmedlingen. Förslag skall lämnas för enkla rutiner för arbetförmedlingens kontakt med arbetslöshetskassan eller arbetsmarknads- kassan i de fall då sökanden inte är anträffbar på telefon eller inte nås av brev eller på annat sätt.

Att vara oförhindrad att ta arbete

Försäkringskassan och arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar för den som på grund av sjukdom inte kan fortsätta sitt arbete, arbetsförmedlingen har ansvar för andra grupper. Utredaren skall studera erfarenheterna av hur gränsen för ansvaret mellan de olika myndigheterna och organisationerna fungerar och lämna förslag till eventuella förbättringar.

Motsvarande analys skall göras vad gäller gränsdragningen mellan socialtjänstens och arbetsförmedlingens arbetsuppgifter. Arbetslöshetsersättningarnas roll i sammanhanget skall också granskas.

Deltidsarbete

Sedan den nuvarande lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring började gälla den 1 januari 1974 har det skett en rad förändringar i arbetslivet. Bland annat har antalet deltidsarbeten ökat kraftigt liksom kvinnors förvärvsfrekvens. Under en följd av år har antalet personer som har deltidsarbete och samtidigt får utfyllnad från arbetslöshetskassan konstant ökat. Detta har gällt även under högkonjunkturer.

År 1974 kom regler om anställningsskydd med bl.a. turordningsregler vid uppsägning. På senare tid har i flera fall förekommit att stora företag har sagt upp sin personal och återanställt den på deltid. De anställda har då fått arbetslöshetsersättning en eller flera dagar per vecka. Arbetslöshetskassorna har funnit att dessa arbetstagare står till arbetsmarknadens förfogande på ett sådant sätt att de uppfyller villkoren för ersättning. Utredaren skall pröva om detta tillvägagångssätt är förenligt med intentionerna i lagstiftningen om arbetslöshetsersättning och föreslå eventuella ändringar.

Utredaren skall vid behov samråda med utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning, och avgränsning (A 1994:01, dir. 1993:132).

Tidplan

Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 1994.