Beslut vid regeringssammanträde den 26 januari 1995

Sammanfattning av uppdraget

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) får genom tilläggsdirektiv i uppdrag att göra en samlad analys av miljösituationen och lämna förslag till åtgärder för en hållbar utveckling i landets fjällområden.

Den känsliga fjällmiljön kräver aktsamhet

Fjällområdet har som alla andra områden i vårt land påverkats av mänsklig verksamhet men hör ändå till våra mest ursprungliga miljöer. Sedan mycket lång tid har den samiska befolkningen bedrivit renskötsel i fjällkedjan. Området har ett stort nationellt och internationellt attraktionsvärde för turism och friluftsliv i olika former. Området har också stor betydelse för ortsbefolkningens rekreation.

Fjällkedjan har utefter hela sin sträckning mycket höga naturvårdsvärden. Förekomsten av ett stort antal växt- och djurarter innebär att naturvårdsvärdena är av stor internationell betydelse. Vissa arter, t.ex. bland de stora rovdjuren, förekommer nästan enbart i fjällekosystemen.

Fjällområdet, särskilt ovanför trädgränsen, karakteriseras av låg produktionsförmåga betingat av klimat- och mark-förhållanden. Detta medför att vegetationen är mycket slitagekänslig. Redan ett måttligt slitage kan ge upphov till att marken blottläggs och att vind och vatten förstärker erosionen. Fjällfaunan är känslig för störningar genom t.ex. buller och vägdragningar som skär genom vistelseområden.

Fjällmiljöns känslighet medför att mänsklig påverkan utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot de höga naturvärdena. Sedan länge har utbyggnad av vattenkraft och basnäringar som skogsbruk och gruvindustri satt mycket påtagliga spår i fjällmiljön. De har också bidragit till att området gjorts väsentligt mer tillgängligt genom vägdragningar m.m. Under det senaste decenniet har rennäringen, främst på grund av överbetning, samt terrängkörning, jakt och turism nått en sådan nivå att naturvärdena hotas. Dessutom har olika typer av markanvändning lett till större konkurrens och konflikter under senare år.

En hållbar utveckling i regionen kräver många aktörers engagemang och nya former av samarbete. Program för användningen av medel till norra Sverige från EG:s strukturfonder utarbetas för närvarande. Stödet via strukturfonderna skall så långt möjligt ta hänsyn till miljön i enlighet med EU:s femte miljöhandlingsprogram.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen i december 1994 redovisat, dels inriktningen av det miljöpolitiska arbetet dels tillståndet i miljön (skr. 1994/95:120). I skrivelsen anförs följande. Fjällen tillhör våra mest skyddsvärda områden och måste få ett starkare skydd mot olika slags störningar. Markskador och andra olägenheter på grund av terrängkörning bör begränsas. Rennäringen har på grund av överbetning och terrängkörning, främst barmarkskörning, negativa effekter på bl.a. vegetationsutvecklingen på kalfjället. Rennäringen måste anpassa sin verksamhet till naturens förutsättningar. Inom ramen för dessa förutsättningar måste dock näringen få rationalisera sin verksamhet.

Riksdagen har beslutat om en strategi för biologisk mångfald som behandlar bl.a. frågan om högsta renantal. Strategin anger att antalet renar inte får överskrida vad naturen kan bära i form av betestryck (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87).

Regeringen har uttalat att renbetesinventeringar även i fortsättningen bör ligga till grund för att fastställa högsta tillåtna renantal i en sameby (prop. 1994/95:100 bilaga 10 s. 51). Regeringen anför att renbetesinventeringarna bör tillgodose sektorns behov av underlag för att bedriva en bärkraftig och långsiktigt uthållig rennäring. Inventeringarna kan också behövas för bedömningar i frågor som rör den hänsyn som skall tas vid renskötseln till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Jordbruksverket bör i samarbete med Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser fortsätta sitt utvecklingsarbete med en metod för renbetesinventeringar.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 givit Statens naturvårdsverk i uppdrag att utarbeta förslag till praktiska lösningar vad gäller kommersiellt ytnyttjande av allemansrätten. Uppdraget skall redovisas 1 juli 1995.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i rapporten (Ds 1994:36) Snöskotern i naturen kartlagt snöskotertrafikens effekter på naturmiljön och lämnat förslag till åtgärder. I betänkandet Skoterkörning på jordbruks- och skogsmark - kartläggning och åtgärdsförslag (SOU 1994:16) har redovisats förslag som har samband med dessa frågor. Utredningarna har remissbehandlats och övervägs för närvarande i regeringskansliet.

Regeringen har vidare i skrivelse 1993/94:175 till riksdagen om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. redovisat olika bullerbegränsande åtgärder. Regeringen har med anledning härav lämnat vissa utredningsuppdrag, såsom, åt länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att göra en översyn om utökat skydd mot buller från snöskotrar m.m. och luftfartyg i vissa fjällområden, åt den särskilde utredaren i Utredningen (M1993:08) om vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m. att utreda och lämna förslag till ett system för miljöklassning av snöskotrar, åt Boverket att utarbeta råd och goda exempel för bullerfrågornas behandling i översiktplaneringen, åt Vägverket att utreda och lämna förslag om en skärpt bullernorm m.m. för snöskotrar och andra terrängskotrar.

Renskötsel och turism är näringar som både av kulturella skäl och sysselsättningsskäl bör kunna utvecklas. Den bofasta befolkningen bör ha möjlighet till meningsfull sysselsättning och rekreation. Markanvändningen i fjällvärlden får dock inte ske på ett sådant sätt att effekterna blir större än vad naturen tål. Detta skulle också ge återverkningar på näringarna i sig.

Miljövårdsberedningen får i uppdrag att utifrån en samlad lägesbeskrivning lämna förslag till åtgärder för en hållbar utveckling inom fjällområdet. Förslagen bör ange hur olika anspråk på landets fjällområden kan anpassas till vad naturen tål.

Miljövårdsberedningen bör redovisa hur fjälltrakterna kan utnyttjas i ett mångbruksperspektiv och hur rennäringen, turismen, försvarsintressen, ortsbefolkningens och övrig verksamhet kan utvecklas inom ramen för ett hållbart nyttjande av naturresurserna.

Miljövårdsberedningen bör utreda hur naturvårdsaspekter skall beaktas vid fastställandet av högsta tillåtna renantal. Vidare bör behovet av åtgärder mot överbetning och slitage av känsliga områden analyseras. Ytterligare åtgärder vid för höga renantal bör dessutom övervägas. Möjligheter till minskad barmarks-körning i samband med renskötsel bör analyseras.

Miljövårdsberedningen bör analysera hur turistnäringen kan vidareutveckla sitt ansvar för ett hållbart nyttjande av naturresurserna. Åtgärder för att upprätthålla förbudet mot barmarkskörning bör övervägas. Utveckling av användningen av fyrhjulingar och andra fordon, som t.ex. cyklar, bör analyseras.

Miljövårdsberedningen har möjlighet att pröva också andra frågor som har samband med dem som aktualiseras här.

Miljövårdsberedningen bör i sitt arbete samråda med bl.a. Statens naturvårdsverk, Statens jordbruksverk, Riksantikvarie-ämbetet, Försvarsmakten, berörda länsstyrelser, Sametinget, Styrelsen för Sverigebilden, berörda kommuner, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen, Friluftsfrämjandets Riksorganisation och Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124).