Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall lämna förslag till svenska riktlinjer för olika typer av internationella insatser med civila poliser. Som underlag skall utredaren redovisa, analysera och bedöma de insatser med svenska civilpoliser som hittills gjorts i internationell verksamhet. Förslagets konsekvenser för hur verksamheten skall organiseras skall också belysas.

Bakgrund

Efter det kalla krigets slut har de väpnade konflikter som uppstått i världen oftast varit inomstatliga till sin karaktär. De har präglats av uppslitande motsättningar mellan olika befolkningsgrupper, allmän laglöshet och sammanbrott av civila institutioner. Dessa motsättningar mellan olika befolkningsgrupper, som den egna staten inte kunnat tygla och ibland t.o.m. underblåst, har ställt nya krav på det internationella samfundet. Det har visat sig att traditionella fredsbevarande insatser ofta varit otillräckliga.

För att försöka lösa dessa interna konflikter måste ett brett spektrum av fredsfrämjande åtgärder prövas. Däri ingår förutom traditionella militära fredsbevarande uppgifter även förtroendeskapande åtgärder, återuppbyggnad av civila institutioner, humanitärt bistånd, övervakning av mänskliga rättigheter, återställande av lag och ordning, valövervakning och flyktingrepatriering.

En förutsättning för normalt liv är en fungerande rättsstat. En central uppgift i återskapandet av en rättsstat är att bygga upp en fungerande nationell poliskår. Uppgiften för utländska civilpoliser i detta arbete är att bistå, övervaka och utbilda den lokala polisen. De senaste åren har civilpolisinsatser i FN:s fredsfrämjande operationer bedömts som allt viktigare. Civilpolisinsatserna har också blivit flera och det har skett en utveckling och breddning av civilpolisernas roll och funktion, från rent övervakande uppdrag till att bidra med utbildning och handledning för att höja den lokala poliskårens kompetens och förtroende.

Samtidigt står det klart att rollen för internationella civilpoliser kan komma att variera under en konflikts olika faser. Det kan inte uteslutas att krav då kan komma att ställas på FN att utveckla nya uppgifter, inklusive under den akuta konfliktfasen, som komplement till och i vissa fall till och med som ersättning för militär närvaro. Det är också möjligt att den konfliktförebyggande rollen bör utvecklas och stärkas.

I FN:s fredsbevarande insatser ingår civilpoliser som en integrerad del i en internationellt samordnad insats bestående av såväl militära som civila komponenter. Civilpoliserna tjänstgör som regel i mindre enheter med personal av flera nationaliteter och med olika utbildning och erfarenhet. Utöver ett realistiskt och tydligt definierat mandat är ledningen samt de enskilda deltagande polisernas kompetens avgörande för insatsens möjligheter till framgång.

Sverige är det land som medverkat i flest civilpolisinsatser inom FN:s ram. Sverige deltog i FN:s första civilpolisstyrka i Cypern 1964. Därefter har svenska poliser tjänstgjort i fredsbevarande insatser i Namibia, Angola, El Salvador, fd Jugoslavien, Kambodja, Mozambique, Guatemala och Somalia. Insatser med civila poliser har även förekommit utanför ramen för FN:s fredsbevarande operationer. Ett exempel är vårt bilaterala stöd med svenska poliser för utbildning av palestinska poliser i Gaza och på Västbanken. Svenska poliser har också ingått i en gemensam VEU-insats i Bosnien. För närvarande är ca 70 svenska poliser ute på olika civilpolisuppdrag, majoriteten i fd Jugoslavien.

Rekrytering av svensk polis för de olika uppdragen görs av Rikspolisstyrelsen. Till civilpoliser rekryteras uteslutande personer anställda inom polisväsendet. Dessa utbildas sedan av Försvarets internationella centrum, SWEDINT som också administerar och ansvarar för poliserna under den tid de fullgör sitt uppdrag. Förordningen (1984:309) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten gäller också för civil polisavdelning i utlandsstyrkan.

Efterfrågan på insatser där civilpoliser ingår har ökat och diversifierats. Det är ett starkt svenskt intresse att även fortsättningsvis deltaga med civilpoliser i internationell verksamhet i minst samma omfattning som idag. Civilpolisinsatser kan också utgöra ett mer långsiktigt instrument för att stötta ett samhälle under återuppbyggnad eller omvandling. Med hänsyn till detta och den ökade tonvikt som idag läggs på insatser till stöd för respekt för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling, finns det ett behov av en samlad utvärdering och analys av de svenska civilpolisinsatser som hittills gjorts. Utifrån detta bör sedan rekommendationer utarbetas som kan ligga till grund för framtida svenska ställningstaganden avseende internationella insatser med civilpoliser.

Uppdraget

1. göra en bedömning av den framtida internationella efterfrågan av svenskt deltagande i insatser med civila poliser, särskilt vad avser vilka olika typer av insatser som kan komma i fråga och vilka organisationer som kan tänkas efterfråga svenskt deltagande. Härvid bör såväl bilaterala insatser som insatser inom ramen för internationella organisationer (FN, EU, VEU m fl) beaktas.

2. lämna förslag på svenska riktlinjer avseende insatser med civila poliser. Detta skall inkludera konkreta rekommendationer som kan ligga till grund för ställningstagande beträffande svensk medverkan i enskilda insatser. Rekommendationerna skall även avse svenskt agerande gentemot FN för att stärka organisationens förmåga att genomföra civila polisinsatser.

3. även lämna förslag på hur verksamheten med svenska civilpolisinsatser kan organiseras och administreras, samt hur utbildning kan bedrivas. Slutsatserna av den interna utredning om dessa frågor som RPS avslutat i september 1996 skall beaktas. Försvarspropositionens förslag om en särskild koordinator för gemensam utbildning för civil och militär personal som skall tjänstgöra i internationell verksamhet skall utgöra utgångspunkten för den del som gäller utbildningsfrågan. Om förslaget innebär att fler eller större svenska civilpolisinsaster kan förväntas skall finansierings- och personalförsörjningsfrågorna också behandlas.

4. som utgångspunkt för utredningen redovisa och analysera svenska erfarenheter från deltagande i internationella civilpolisinsatser. Tyngdpunkten skall ligga på de uppdrag där civilpoliser ingått som en komponent i en operation som också bestått av militära, diplomatiska och humanitära insatser, inom ramen för FN, VEU etc. Denna del bör innehålla en beskrivning av hur mandaten för de olika civilpolisinsatserna har utformats och särskilt i vad mån uppgifterna för dessa efterhand har förändrats. Civilpolisinsatsernas betydelse som konfliktlösningsinstrument i dagens konflikter bör ägnas särskild uppmärksamhet. Eventuella begränsningar och problem i anledning av att uppdragen skett inom ramen för internationellt samordnade insatser bör belysas. Vidare bör förhållandet till uppdragens övriga civila och till de militära komponenterna beskrivas och analyseras. Frågor om arbetsmetoder, t ex beväpning, och andra frågor av relevans bör behandlas. Särskilt bör de svenska erfarenheterna avseende uppdragens organisation, administration och resursfördelning redovisas.

Utredaren förväntas besöka FN-sekretariatet i New York (DPKO) samt vissa pågående internationella civilpolisinsatser.

Utredaren skall beakta regringens direktiv till samtliga kommittéer och utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir 1994:23) och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (1994:124).

Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1997.