Beslut vid regeringssammanträde den 16 januari 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillsätts med två nära sammankopplade uppgifter. Den ena är att föreslå inriktning av introduktionen för nyanlända invandrare. Den andra är att föreslå en ny myndighetsstruktur på det integrationspolitiska området.

Förslaget till myndighetsstruktur skall innefatta statens uppgifter när det gäller

• att introducera nyanlända invandrare i det svenska samhället
• att verka för lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk bakgrund och motverka diskriminering,främlingsfientlighet och rasism
• att följa upp och utvärdera utvecklingen mot bakgrund av samhällets etniska och kulturella mångfald samt att stimulera integrationsarbetet.

Förslagen skall redovisas senast den 30 maj 1997.

Invandrarpolitiska kommitténs förslag

Invandrarpolitiska kommittén överlämnade sitt slutbetänkande Sverige, framtiden och mångfalden till regeringen i april 1996 (SOU 1996:55). Kommitténs förslag har remissbehandlats och mer än 125 remissinstanser har yttrat sig över betänkandet.

Kommittén hade bland annat i uppdrag att diskutera den generella politikens räckvidd och behovet av särskilda insatser riktade endast till invandrare. Vidare skulle kommittén lägga fram förslag till hur invandrares situation skulle kunna förbättras, inte minst vad gäller förhållandena på arbetsmarknaden. Diskrimineringen och attitydbildningen i samhället var andra frågor som kommittén skulle uppmärksamma i sitt arbete. Kommittén hade också i uppgift att lämna förslag till hur den långsiktiga integrationen skulle kunna uppmärk- sammas på ett annat sätt än hittills, hur ett "vi och dom-tänkande" skulle kunna förhindras samt hur en politik som inte passiviserar och gör invandrare till klienter borde utformas.

En slutsats som kommittén har dragit är att det behövs en klarare uppdelning mellan politik som riktar sig till nyanlända invandrare och den generella samhällspolitiken. Politiken för de nyanlända skall syfta till att så snabbt som möjligt förstärka nyinvandrades egna förutsättningar att leva och försörja sig i Sverige.

Kommittén föreslår att en ny statlig myndighet får det övergripande ansvaret för genomförandet av introduktionen. Denna myndighet skall enligt förslaget upphandla försörjningsinriktade introduktionsprogram, medverka vid bosättningen av flyktingar och andra invandrare samt följa upp introduktionen. Kommitténs förlag innebär också en stark styrning av nyanlända invandrares boende. Vidare föreslås att den ekonomiska ersättningen för asylsökande vid eget boende upphävs. När uppehållstillstånd beviljats, föreslås att en introduktionsersättning utgår i stället för socialbidrag vid aktivt deltagande i introduktionsprogram.

De behov och önskemål som invandrade kan ha efter den första tiden i Sverige skall, enligt kommittén, tillgodoses inom ramen för den generella samhällspolitiken. Den generella politiken skall på ett helt annat sätt än hittills utgå från och ta hänsyn till befolkningens etniska och kulturella sammansättning. Bland annat mot denna bakgrund föreslår kommittén att ett särskilt organ inrättas inom regeringskansliet för att följa och utvärdera samhällsutvecklingen med särskild inriktning på den etniska och kulturella mångfalden.

Vad gäller diskriminering och rasism, föreslår kommittén en översyn av såväl lagstiftningen på området som av Diskrimineringsombudsmannens (DO) uppgifter. Kommittén betonar vikten av att diskriminering betraktas som en allmän rättsfråga och inte som en invandrarfråga. En överföring till DO av Invandrarverkets nuvarande arbete med att främja goda etniska relationer och motverka diskriminering, bör enligt kommittén kunna övervägas.

En stor majoritet av remissinstanserna stöder kommitténs förslag att tydligt avskilja den politik som riktar sig till nyanlända invandrare från den generella samhällspolitiken. Flertalet remissinstanser är positiva till grundidén med introduktionen. Det är dock endast ett mindre antal som stöder kommitténs förslag att staten skall styra de nyinvandrades första bosättning.

Genomgående påpekas att förslagen behöver preciseras och utvecklas. Detta gäller bland annat konstruktionen av introduktionsersättningen och relationen till socialtjänstlagen samt vilka som kan komma i fråga för de föreslagna introduktionsåtgärderna.

Flera remissinstanser anser att kommitténs förslag att inrätta en ny myndighet är otillräckligt utrett. Många anser att de ekonomiska kalkylerna är bristfälliga både vad gäller förslaget till introduktion och förslaget att upprätta en ny myndighet.

Majoriteten av dem som yttrat sig över förslaget att inrätta ett särskilt uppföljningsorgan inom regeringskansliet är positiva till detta. Flera poängterar dock att det är funktionen som är viktig och att alternativa organisatoriska former bör kunna övervägas.

På flera punkter framhåller remissinstanserna behovet av att kommitténs förslag utvecklas ytterligare. En fortsatt utredning är också motiverad av regeringens prioritering av integrationspolitiken. En särskild utredare tillsätts därför med uppgift att lämna förslag till förändringar som syftar till att främja integrationsprocessen både på individ- och samhällsnivå. Vissa frågor kommer att utredas parallellt med detta utredningsarbete men i särskild ordning.

Utredaren skall, med utgångspunkt i Invandrarpolitiska kommitténs överväganden, lämna förslag till inriktning för introduktionen för nyanlända invandrare.

1. att introducera nyanlända invandrare i det svenska samhället,

2. att verka för lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk bakgrund och motverka diskriminering, främlings- fientlighet och rasism samt

3. att mot bakgrund av samhällets etniska och kulturella mångfald följa upp och utvärdera samhällsutvecklingen samt aktivt stimulera integrationsarbetet.

Utredaren skall med utgångspunkt i de integrationspolitiska målsättningarna som ett alternativ pröva att samla dessa tre uppgifter i en ny myndighet.

Staten skall ange övergripande mål för introduktionen samt svara för styrning och uppföljning genom en central myndighet. Det operativa ansvaret för introduktionen skall i första hand ligga på kommunerna, där den närmare utformningen av introduktionen i nära samarbete med den nyinvandrade sker. Kommunerna bör i sitt arbete med introduktionen inte bara samarbeta med lokala statliga aktörer, t.ex. arbetsförmedlingarna, utan det är också angeläget att fackliga organisationer, idrotts- och ungdomsorganisationer och andra ideella organisationer finns med i utformandet och genomförandet av introduktionen. Även andra aktörer, t.ex. inom näringslivet, bör medverka. Samverkan mellan kommuner är också betydelsefull.

Utredaren skall ge förslag till nationella mål för introduktionen. Dessa skall preciseras så att de ger staten goda möjligheter till uppföljning och kontroll. Utredaren skall också i övrigt föreslå riktlinjer för introduktionen, ange vad staten respektive kommunerna skall göra, närmare belysa hur staten kan underlätta kommunernas arbete samt vilken roll staten har som initiativtagare i detta sammanhang. Vad gäller samhällsinformationen under introduktionen skall utredaren redovisa var ansvaret för denna bör ligga.

Utredaren skall utgå från att introduktionen skall utgöra ett stöd för individens integrationsprocess och i övrigt utformas på ett utifrån både individens och samhällets perspektiv effektivt sätt. Det innebär bland annat att introduktionen skall vara anpassad till individuella behov och vara försörjnings-inriktad. Introduktionen måste på ett helt annat sätt än hittills utgå från att individen är en resurs och bör utformas så att den inte förbinds med socialpolitik och socialbidragstänkande. Vidare skall den utgå från att integration är en ömsesidig process.

Utredarens överväganden skall utgå från att introduktionstiden för nyanlända skall begränsas till två år. Om det finns anledning att under vissa omständigheter förlänga introduktionstiden, skall detta redovisas.

Personer som nyligen invandrat till Sverige torde i de allra flesta fall behöva svenskundervisning och viss samhällsinformation. De mer omfattande introduktionsprogram som finns i dag är avsedda för skyddsbehövande och anhöriga som kommer i nära anslutning till dessa. Invandrarpolitiska kommittén har föreslagit att även andra anhöriga skall kunna erbjudas särskilda introduktionsprogram och delta i utformandet av introduktionsplaner. Det är inte utredarens uppgift att ta ställning till dessa frågor. De kommer att beredas i annan ordning. Däremot skall utredaren redovisa hur denna grupp anhöriginvandrare kan få bättre information än i dag om vad som finns tillgängligt för dem inom den generella politikens ram, exempelvis vad gäller utbildningsmöjligheter och olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Flera skäl talar mot att styra invandrares första bosättning på det sätt som Invandrarpolitiska kommittén föreslagit. Utredaren skall i sina förslag utgå från att det i normalfallet är den invandrade själv som väljer bosättningsort. Den som gör det bör emellertid ha tillgång till information om vilka möjligheter som bjuds i olika delar av landet. Utredaren skall redovisa på vad sätt sådan information kan utformas och pröva vem eller vilka som bör ha ansvaret för den.

Vid en större invandring och i vissa andra fall, t.ex. vid bosättningen av organiserat överförda flyktingar, kan staten emellertid behöva medverka vid bosättningen. Utredaren skall lämna förslag till på vilket sätt detta bör ske. I dessa speciella situationer kan det vara nödvändigt att statens medverkan utvidgas även på annat sätt, exempelvis genom att staten förhandlar fram och tillsammans med kommunerna utarbetar introduktionsprogram för de inflyttande.

Utredaren skall utgå från att staten normalt inte skall ta initiativ till och delta i utformandet av introduktionsprogram, men överväga om ett sådant behov finns i fall då mottagningskapaciteten är hårt ansträngd, vid massflykt eller särskilt stor invandring av andra skäl. Om sådant behov finns bör utredaren ange vad som skall avgöra när det råder en extraordinär situation samt ge förslag till hur den organisatoriskt och på annat sätt kan mötas.

Invandrarpolitiska kommittén har föreslagit att en statlig introduktionsersättning skall betalas ut till invandrare under introduktionsperioden. Regeringen anser att det är ytterst angeläget att finna alternativ till socialbidrag som försörjningskälla för nyanlända invandrare. Regeringen avser att återkomma i denna fråga.

Flera frågor med central betydelse för introduktionen hänger samman med dels socialbidragssystemets framtida utformning, dels möjligheterna att utforma ett alternativ till socialbidrag för nyanlända invandrare. Hit hör bland annat frågan om under vilka förutsättningar en enskild invandrares introduktionsplan kan avbrytas. Även den ekonomiska ansvars- fördelningen mellan stat och kommun har nära samband med socialbidragssystemets och alternativa ersättningssystems utformning. Dessa frågor kommer att beredas inom Regeringskansliet. Utredaren skall emellertid hålla sig fortlöpande informerad om vad som sker på detta område och beakta konsekvenserna för utredningsuppdraget.

Den statliga myndighetsstrukturen för introduktionen skall utformas med utgångspunkt i utredarens förslag till precisering av introduktionen och dess innehåll.

Enligt regeringens mening bör det finnas ett samlat myndighetsansvar för samtliga nyanlända invandrares introduktion, oavsett vilket statligt stöd och vilka introduktionsåtgärder som den enskilda invandraren har rätt till.

Den myndighet som har ansvaret för introduktionen skall också ha ett övergripande ansvar för den samhällsinformation som behövs under introduktionsperioden samt för att på olika sätt underlätta för de nyinvandrade att bli delaktiga i samhällsutvecklingen och ge kunskaper om det svenska samhällets uppbyggnad och struktur. Såväl deltagande i etniska gruppers egna organisationer som i andra organisationer bör stimuleras och stödjas. I vissa fall kan det även behövas stöd till etablering av nya organisationer. Detta bör då vara en uppgift för den statliga myndigheten.

Ekonomiska resurser samt kontroll och uppföljning skall utgöra den statliga myndighetens viktigaste styrmedel gentemot de kommuner som har det praktiska och operativa ansvaret för introduktionen för nyanlända. Andra styrmedel är att precisera nationella mål och att återföra resultat och kunskaper från uppföljningsarbetet till kommuner och andra som deltar i introduktionsarbetet. En aktiv och utvecklande dialog mellan berörda parter är ett annat viktigt instrument, som utredaren skall beakta i sitt arbete.

För en effektiv uppföljning behöver såväl kvantitativa som kvalitativa metoder utvecklas. Kontroll- och uppföljnings-ansvaret ställer också krav på personalrekrytering och kompetensuppbyggnad. Utredaren skall beakta detta i sitt förslag till ny myndighetsstruktur.

Politiken måste präglas av en helhetssyn. Utredaren måste därför beakta behovet av samordning mellan introduktions- och integrationsarbetet å den ena sidan och tillståndsprövningen och mottagandet av asylsökande å den andra. Åtgärder under asylsökandes vistelse i landet och för personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd samt organiserad överföring av flyktingar, är exempel på frågor där samordningsbehovet är påtagligt och där ansvarsfördelningen och gränserna mellan uppgifterna behöver klarläggas. Detta gäller även i viss utsträckning information samt tolk- och översättningsverksamhet.

Ansvaret för introduktions- och integrationspolitiken respektive för invandrings- och asylpolitiken kräver skilda kompetenser. Särskilt när det rör sig om organiserat överförda flyktingar och personer som inte valt eget boende under asyltiden utan bor på förläggning, eller ett läge då många asylsökande kommer samtidigt till landet, torde den myndighet som har ansvar för invandrings- och asylpolitiken ha en kunskap om de enskilda individerna och om motiven för migrationen som är betydelsefull för introduktions- och integrationsarbetet. Ur ett invandrings- och asylpolitiskt perspektiv och för att hålla nere samhällets kostnader är det i dessa fall också ytterst angeläget att utflyttningen i kommuner sker på ett snabbt och effektivt sätt. Detta är inte bara nödvändigt av humanitära och ekonomiska skäl utan också för att hindra framväxt av främlingsfientlighet och för att ge invandrings- och asylpolitiken en bred förankring i samhället. Dessa förhållanden måste beaktas vid utformningen av myndighetsstrukturen för introduktionen, samtidigt som stor hänsyn måste tas till att det också finns ett samband mellan själva bosättningen och förutsättningarna för integrationen.

Återvandring är en annan fråga med stark koppling till den myndighet som har ansvar för invandrings- och asylpolitiken. Även avgränsning respektive samordning med andra politikområden och myndigheter bör uppmärksammas och redovisas. Vid utformandet av förslagen bör utredaren också beakta frågor som rör sekretess och datasystem samt ge förslag till hur eventuella problem skall lösas.

Inom ramen för sin hittillsvarande verksamhet har Invandrarverket bedrivit arbete på nationell nivå för att motverka främlingsfientlighet och rasism. Detta arbete har bland annat bestått i att ta fram utbildnings- och informationsmaterial, medverka i utbildningar och andra informationsinsatser samt att ge projektbidrag till organisationer och andra för försöks- och utvecklingsverksamhet. Regeringen disponerar också medel för att stödja projekt mot främlingsfientlighet och rasism.

Invandrarpolitiska kommittén har poängterat att insatser som ökar möjligheterna till egen försörjning och delaktighet är det bästa vapnet mot diskriminering och främlingsfientlighet. Kommittén har också föreslagit en översyn av lagstiftningen och av DO:s uppgifter. Bland DO:s uppgifter ingår att verka för att etnisk diskriminering inte förekommer i arbetslivet eller på annat sätt i samhället, ta initiativ till åtgärder mot diskriminering samt att på olika sätt medverka till att den som utsätts för diskriminering kan ta till vara sina rättigheter.

En interdepartemental arbetsgrupp, AGAR, har föreslagit att ett centralt organ inrättas -- en "motor" -- för att systematisera, samordna, stimulera, utveckla och konkret stödja arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. Arbetsgruppens förslag är delvis inspirerade av Commission for Racial Equality (CRE) i Storbritannien. Samma rättigheter, villkor och möjligheter för alla i samhället oavsett etnisk bakgrund är målet för kommissionens arbete.

Utredaren skall med utgångspunkt i dessa och andra erfarenheter och idéer föreslå hur ett samlat och samlande ansvar för arbetet med att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism bör utformas. Det breda samhällsansvaret, att det rör sig om för alla gemensamma samhällsfrågor och inte om invandrarfrågor, bör lyftas fram.

DO:s nuvarande uppgifter, som bland annat består i att övervaka att lagar efterlevs och att diskriminering bekämpas och motverkas, skall utgöra en kärna i detta arbete, som i övrigt bör byggas upp för att på ett mångsidigt sätt vara aktivt och pådrivande.

Förutom för att övervaka lagstiftningen och medverka till att människor som utsatts för diskriminering kan ta till vara sina rättigheter, skall myndighetsstrukturen utformas så att den kan följa utvecklingen och de insatser som görs för att motverka diskriminering och skapa ett samhälle där människors rättigheter och möjligheter inte begränsas eller hindras av deras etniska bakgrund. Den bör även kunna fungera som en kunskapsbas för andras arbete med dessa frågor.

En del av verksamheten kommer således att utgöras av övervakning, myndighetskontroll och juridisk granskning med syfte att bekämpa och motverka det oönskade. Verksamheten i sin helhet bör emellertid så långt möjligt präglas av en positiv och offensiv ansats med syftet att kämpa och verka för det önskade. Att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk bakgrund, bör vara vägledande för verksamheten.

Arbetet bör bygga på såväl etablerad kunskap som på nya arbetsformer och metoder. Med den utåtriktade och offensiva profil som myndigheten bör ha, blir uppsökande verksamhet och kontakter med aktörer på olika nivåer både inom den privata och den offentliga sfären viktiga delar i dess arbete. Utredaren skall också överväga på vilket sätt myndighets- strukturen kan utformas för aktivt och uppsökande arbete ute på fältet samt överväga på vilket sätt myndigheten i sitt utåtriktade arbete kan samverka med andra.

Det är vidare utredarens uppgift att närmare precisera verksamheten och de instrument som behövs för denna. Vad gäller diskriminering i arbetslivet skall dock utredaren inte göra några egna överväganden om vilka rättsliga instrument myndigheten bör kunna förfoga över, eftersom lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet kommer att ses över i särskild ordning.

Regeringen anser att det är angeläget att noga följa samhällsutvecklingen och bedöma i vilken utsträckning och på vilket sätt samhället och dess institutioner utgår från och tar hänsyn till befolkningens etniska, språkliga, kulturella och religiösa mångfald.

Utredaren skall lämna förslag till hur ansvaret för sådan uppföljning kan utformas. Detta innebär inte att myndigheten skall ta över andra fackmyndigheters uppföljningsansvar för invandrade och etniska grupper inom respektive verksamhetsområde. Däremot är samarbete med andra fackmyndigheter viktigt när det gäller såväl initiering som genomförande av utvärderingar.

Ansvaret för uppföljningsuppgiften bör utformas så att det ges möjligheter till att föreslå förändringar. Så utformat kan arbetet medverka till att förbättra integrationsprocessen. Stor kraft måste läggas på att föra ut resultaten av forskning och utvärderingar, att väcka debatt och på att överbrygga den klyfta som ofta finns mellan forskare och brukare av forskningsresultat.

Uppföljningen är av stor betydelse för utvecklingsarbetet inom Regeringskansliet. I myndighetens ansvar bör därför ingå att till regeringen lämna en årlig rapport, som ur olika aspekter belyser situationen och samhällsutvecklingen. Denna rapport tillsammans med övrig verksamhet skall kunna fungera som underlag för en bred och kreativ debatt, för policyutveckling och åtgärder. Denna uppgift inom myndighetsstrukturen bör alltså i likhet med uppgift II ses som en "motor" och ges en utåtriktad profil.

Utredaren skall precisera ansvar och uppgifter samt även överväga om det bör finnas ett ansvar för att beställa statistik inom myndighetsstrukturen. Förutom den överblick över befintliga kunskaper, inhemska och internationella, som bör finnas inom myndighetsstrukturen, bör utredaren också pröva vilka resurser som bör finnas för att kunna lägga ut uppdrag och initiera forskning.

Utredaren skall i sitt förslag till myndighetsstruktur för det integrationspolitiska området som ett alternativ pröva att samla de tre uppgifterna i en ny myndighet.

Förslaget skall utformas så att en sammanhållen migrationspolitik kan föras. Såväl integrationspolitiken som invandringspolitiken måste präglas av samma grundläggande syn på integration och utformas så att fientliga stämningar och attityder i samhället undviks och motverkas. Den statliga myndighet som har ansvaret för tillstånds- och asylfrågor måste kunna fullgöra sina uppgifter på ett sätt som ger invandrings- och asylpolitiken en bred förankring i samhället samtidigt som integrationsprocessen och den invandrades individuella behov av introduktion måste lyftas fram. Visar det sig att en ny myndighet förorsakar problem för invandrings- och asylpolitikens genomförande, bör utredaren redovisa detta samt överväga möjliga alternativ.

I utredarens förslag skall den inbördes avgränsningen respektive samarbetet mellan de tre uppgifterna/ansvarsområdena belysas. Utredaren bör vidare redovisa vilka krav myndighetens kontakter med exempelvis kommuner och andra aktörer ställer på myndighetsstrukturen.

Om utredaren finner skäl att inte hålla samman de tre uppgifterna i en ny myndighet för det integrationspolitiska området och att en alternativ myndighetsstruktur är att föredra, skall detta redovisas.

Invandrarverket, som har ansvar för invandrings- och asylfrågorna, måste kunna ta initiativ och aktivt verka för att de invandrare som inte själva ordnar sin bosättning, dvs. organiserat överförda flyktingar och personer som bor på förläggning, kan bosätta sig i en kommun så snart som möjligt efter det att tillstånd beviljats. För denna bosättning krävs kontakter och samarbete med lämpliga kommuner.

Om utredaren föreslår att en ny myndighet inrättas för det integrationspolitiska området, skall utredaren överväga på vad sätt utflyttningen i kommuner bäst kan organiseras och samordnas samt hur uppgifterna bör fördelas mellan den nya myndigheten och Invandrarverket. I sitt förslag skall utredaren särskilt beakta hur integrationsprocessen kan tänkas påverkas av den föreslagna ansvarsfördelningen samt klargöra vilka möjligheterna är för den nya myndigheten att följa upp och kontrollera introduktionsinsatserna.

Utredaren skall vidare belysa konsekvenserna av sina förslag för den vid Invandrarverket kvarvarande verksamheten i fråga om flexibilitet, samordning, kostnader och möjligheter att i de fall så behövs upprätthålla service i hela landet.

Arbetet med att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering är av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen och påverkar starkt enskilda människors liv och levnadsförhållanden. DO:s roll i detta arbete är av största betydelse. Utredaren skall noga väga för- och nackdelar med att DO ingår i en större myndighetsstruktur, bland annat med avseende på DO:s rättsliga verksamhet. Utredaren bör även pröva om arbetet med att verka för allas lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering ges större tyngd om myndighetens generaldirektör är identisk med den person som är diskrimineringsombudsman. Frågan bör belysas och övervägas noga med speciell uppmärksamhet riktad mot tillsyns- och förtroendeaspekter.

Utredaren skall redovisa kostnaderna för sina förslag samt ange finansieringen i den mån några förslag skulle innebära utgiftsökningar. Kostnadsredovisningen skall innefatta även eventuella alternativa förslag. En utgångspunkt för förslagen till introduktion och myndighetsstruktur skall vara att kostnaderna inte får överskrida nuvarande kostnader för jämförbar verksamhet och volym inom utgiftsområde 8. Där förslag lämnas om åtgärder som påverkar kommunsektorns verksamhet och ekonomi ska en bedömning göras av de kommunalekonomiska effekterna och om finansieringsprincipen är tillämplig.

Det ingår även i utredarens uppdrag att lämna förslag till namn på den föreslagna myndigheten eller till de olika myndigheter som föreslås.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 30 maj 1997. Förslaget skall utgå från att en ny myndighetsstruktur skall kunna träda i kraft senast den 1 maj 1998.

För att utredaren skall kunna arbeta skyndsamt, bör företrädare för berörda myndigheter knytas till utredningsarbetet. Vidare skall utredaren samråda med andra utredningar som berör Invandrarverkets och DO:s verksamhet samt fortlöpande hålla sig underrättad om det arbete som pågår inom Regeringskansliet och som har relevans för utred- ningsuppgiften.

För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regional-politiska konsekvenser (dir. 1992:50), om prövning av offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om jämställdhetspolitiska aspekter (dir. 1994:124) och om redovisning av konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).