SOU 1996:55

Sverige, framtiden och mångfalden : slutbetänkande från Invandrarpolitiska kommittén

1. Studiens syfte och uppläggning

Bakgrund

Det svenska näringslivet har genomgått stora förändringar under den senaste tjugoårsperioden. Intemationaliseringen har ytterligare fördjupats, vissa tunga industrier har minskat i betydelse, tjänste- och kunskapsföretag har ökat i antal och betydelse, företagsförvärven har varit många och stora organisa- toriska förändringar har genomförts.

I denna process har de små företagen fått en viktigare roll i Sverige. Samtidigt som storföretagens tillväxt och koncentration i många fall har bromsats upp eller vänts till decentralisering och fokusering, visar studier att småföretagssektorn är av stor och växande betydelse för den ekonomiska dynamiken (se t.ex. Aronsson, 1991; Davidsson m.fl., 1994; OECD, 1994; NUTEK, 1995). Officiell statistik visar också att antalet nyetableringar har ökat markant i Sverige under åren (SCB, 1995).

Företag som ägs eller drivs av personer med invandrarbakgrund utgör idag en betydande andel av det totala företagsbeståndet i landet och svarar för en ansenlig del av den totala sysselsättningen. Sådana företag utgör dessutom en ökande del av alla nya företag som startas i Sverige. Personer med utländsk bakgrund är således väl representerade bland nyföretagare och utgör därmed en viktig potentiell källa för entreprenörskap. Många invandrade kommer från länder där eget småföretagande är mer omfattande än i Sverige. Allt fler star— tar egna företag och i många fall lyckas de etablera sina egna verksamheter tack vare hjälp från familj, släkt och vänner i kombination med hårt arbete, långa arbetstider och låga inkomstkrav.

Det bör redan från början framhållas att begreppen invandrarföretag, invandrarföretagande och invandrarföretagare inte är oproblematiska. En en- tydig definition saknas vilket hänger samman med att begreppet ”invandrare” inte avser en given och avgränsningsbar grupp. Tvärtom kan i begreppet invandrare dölja sig såväl utrikes födda som födda i Sverige, personer som är svenska medborgare och de som är utländska medborgare. Därtill kan ”in- vandrare" vara en person varit mycket kort tid i Sverige, en som varit i landet sedan många år eller en som är född i Sverige men har en förälder som är född i ett annat land. Anknytningen till ett annat land kan således variera avse- värt från person till person. Vem som i olika sammanhang kallas invandrare skiftar ofta beroende på vem som använder ordet och i vilket syfte här kan också människors yttre och ett osvenskt namn påverka vem som betraktas som invandrare. I de fall beskrivningar av ”invandrare” vilar på t.ex. offentlig statistik och andra registerdata blir givetvis definitionen avhängig hur upp-

gifterna ursprungligen registrerats, normalt efter födelseland och medborgar- skap.

I denna rapport kommer där så är möjligt de ”invandrare” som avses att preciseras, men ofta kommer detta inte att vara möjligt och termerna ”invand- rare” och ”invandrarföretagare” kommer då att användas. ”Invandrarföretag" är ett begrepp som är än mer komplicerat att använda. Skall det användas för en viss typ av företagavseende t.ex. bransch eller verksamhetsomfattning eller skall det kopplas till företagarens etniskt/kulturella bakgrund, ursprungs— land eller vistelsetid i Sverige? I rapporten har ibland valts att tala om ”företag som ägs eller drivs av personer med invandrarbakgrund”. För enkelhetens skull och i brist på goda alternativ har även ”invandrarföretag” och ”invand— rarföretagande” använts, trots begreppens oprecisa och ibland oegentliga karaktär. På vilket sätt det företagande som beskrivs och diskuteras i denna rapport kan sägas ha en ”invandrarkaraktär” framkommer fortlöpande i texten och då till stora delar som resultatet av den analys som görs i rapporten.

Fram till början av 1980-talet fanns relativt få företag i Sverige som drevs av personer med invandrarbakgrund och invandrare var därför klart under- representerade bland företagarna, men nu gäller sannolikt det motsatta i vissa branscher. Man kan fråga sig hur denna förändring kunnat ske. Är det den höga arbetslösheten som gör att många personer med invandrarbakgrund idag startar eget som ett alternativ till arbetslöshet, eller är det så att personer som invandrat eller har utländsk bakgrund har andra värderingar, som gör att de i högre utsträckning än svenskar startar egna företag?

Inte minst inom handel och privat servicesektor har det under senare år skett en påtaglig expansion av antalet företag som ägs/drivs av invandrare. Man kan fråga sig varför invandrare väljer att starta eget företag främst i dessa branscher. En anledning kan vara att den som invandrat kan ha mindre re- surser än befolkningen i övrigt, och dessutom kanske också svårigheter att få lån till stora investeringar, och därför väljer att starta företag i mindre kapitalkrävande branscher. Möjligen är det också så att invandrare blir annor— lunda behandlade av banker och andra kreditinstitutioner när de söker län.

I ett antal studier har det framhållits att småföretagen svarar för en ansenlig del av de arbetstillfällen som skapats under senare år i Sverige (Davidsson m.fl. 1994), liksom i andra länder (Birch 1979; Reynolds & Maki 1990). Frågan är vilken roll invandrarföretag spelar för den allmänna ekonomiska utvecklingen i Sverige. En närliggande, ur geografisk synvinkel viktig fråga är i vilken utsträckning dessa företag bidrar till den ekonomiska utvecklingen i olika regioner i landet.

Frågorna är många, men den empiriskt baserade kunskapen om det före- tagande som personer med invandrarbakgrund står för är begränsad. Väsent— lig kunskap saknas om bland annat omfattningen av antalet sådana företag i landet, deras sysselsättningsmässiga betydelse, om hur den varierar mellan olika regioner samt vad eventuella variationer betyder för samhället.

De nya jobb, som behövs för att sysselsätta åtminstone en del av den stora gruppen arbetslösa invandrare, måste i stor utsträckning skapas inom det privata näringslivet. Företag som drivs av invandrare antas av många ha stora möjligheter att skapa ytterligare nya jobb under de närmaste åren. Således är möjligheterna för nya invandrarföretag att etablera sig och för befintliga före- tag att expandera av stor betydelse för att få ner arbetslösheten bland invand- rare, och därmed också för att bidra till att återskapa balans i den svenska ekonomin. Företagen har särskilt stor betydelse för sysselsättningen på stora och medelstora orter, och kan troligen skapa en stor del av de nya arbets— tillfällen som behövs på orter där det finns en stor koncentration av invand- rare.

De flesta företag som startas av invandrare tenderar att förbli små och lokalt begränsade under sin existens. Trots detta kan deras ekonomiska effekt summeras till en betydande samhällsnytta i termer av omsättning och syssel- sättning. Vidare skapar de en vitaliserande lokal konkurrens varför deras bidrag till den allmänna ekonomiska dynamiken kan vara av betydelse. Dess- utom kan företagandet tjäna som förebilder för den yngre generationen med invandrarbakgrund, vilket i sin tur kan generera nya företagsetableringar. Redan om man begränsar analysen enbart till sysselsättningseffekter är före- tagen av stor betydelse. Lägger man därtill företagens andra direkta och in- direkta bidrag till ekonomisk utveckling växer betydelsen ytterligare.

Under de senare årens debatt kring små- och medelstora företag har också invandrarföretagens situation kommit mer i förgrunden än tidigare. Deras betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingen har därvid börjat att erkännas alltmer. Samtidigt har dessa företags utvecklingsvillkor aktualiserats under 1990-talet och också kommit att diskuteras i olika sammanhang. Frågan har ofta givits en ideologisk framtoning. Vissa debattörer förespråkar en stark satsning på särskilda småföretagspolitiska insatser inriktad på att stimulera invandrares företagande. Andra tror mer på en kombination av generella och något mer begränsade selektiva insatser, medan ytterligare en grupp helt tar avstånd från särskilda småföretagspolitiska insatser inriktade enbart på invandrarföretagande. Denna debatt har emellertid i mycket be- gränsad omfattning baserats på vad företagare med invandrarbakgrund själva tycker om de politiska åtgärderna.

Innan man utarbetar ett särskilt program för att främja invandrares före- tagande måste man veta vilka problem ett sådant program skall lösa. Kun— skaperna om invandrarföretagens problem är emellertid otillräckliga på en rad områden. Det finns t.ex. praktiskt tagit ingen kunskap om vilka problem som dessa företag brottas med på den svenska marknaden. Vi vet heller inte i vilken omfattning företagen använder sig av de generella småföretagsinsatser och den konsultverksamhet som erbjuds av statliga och privata organisa— tioner. Det är därför av stort intresse att granska de spelregler och övriga förutsättningar som påverkar invandrares företagande. En viktig fråga som

”undersökts i föreliggande studie är hur olika externa bedömare (ALMI

Företagspartner AB, länsstyrelser och kommuner) ser på dessa företags utvecklingsvillkor och framför allt hur företagarna själva uppfattar sina utvecklingsmöjligheter. Det bör också vara av ett visst intresse för berörda myndigheter och andra aktörer att ta del av företagarnas bild av hur väl man svarar upp mot mer eller mindre legitima krav från invandrarföretagens sida.

En annan viktig aspekt som hittills inte studerats är utvecklingsvillkoren för olika grupper av invandrarföretag. En del av företagen tycks ha speciella problem som direkt sammanhänger med företagarens kulturella bakgrund. Det är uppenbart att de senaste årens snabba och genomgripande förändringar inom arbetsmarknaden och näringslivet, som man av allt att döma får räkna med även fortsättningsvis, ställer en del av dessa företag inför många och svåra problem. Merparten av dessa problem berör inte bara företag som ägs och drivs av personer med invandrarbakgrund utan gäller näringslivet som helhet, t.ex. kapitalförsörjning, marknadsbedömning, produktionsutveckling och hård konkurrens. Problemen tar sig emellertid ofta olika uttryck i olika företagsformer, i olika branscher och i skilda storleksklasser. Andra problem är specifika för invandrares företagande och kan antas variera med före- tagarens etniska bakgrund.

Som exempel på det senare kan nämnas att de småföretag som ägs av utomeuropeiska invandrare i vissa avseenden kan vara missgynnade på kapitalmarknaden i jämförelse med de företag som ägs av svenskar och inom— europeiska invandrare. De invandrarföretag som ägs av utomeuropeiska invandrare har ofta bristande tillgång på formella säkerheter i form av villa eller annan egendom i Sverige (Najib 1994) och därmed kan det uppstå ett ogynnsamt förhållande mellan eget och främmande kapital. Detta gör det i många fall svårt för dessa företagare att skaffa erforderligt kapital samtidigt som det begränsade egna kapitalet gör dem känsliga bl.a. vid konjunktur— nedgångar. Som exempel kan påpekas att många företag som drevs/ägdes av personer med utländsk bakgrund drabbades av konkurser i början av 1990— talet. En del svårigheter som mötte företagen under denna period kan relateras till den allmänna lågkonjunkturen, medan en del kan antas ha sin grund i diskriminering från bankers och andra kreditinstitutioners sida. Även här saknas det emellertid detaljerad kunskap. Andra svårigheter kan antas hänföra sig till företagarens utbildning och kompetens. I många fall har svårigheterna sin grund i företagarens Språksvårigheter, bristande kunskap om det svenska samhället samt brister i organisation och planering. Kanske behövs även här samhällets hjälp för att företagare med invandrarbakgrund skall få en chans att förbättra sina kunskaper om det nya samhälle de lever i samt att vidga sin kompetens.

Problemen kan ses från både ett samhällsperspektiv och ett företags— perspektiv. För staten gäller det att skapa goda förutsättningar så att nya företag kan bildas samt att etablerade företag kan växa och utvecklas, vilket i

sin tur kan leda till ökad sysselsättning, och kanske också till en minskning av antalet arbetslösa invandrare. Det ligger också ett samhällsintresse i att ta tillvara de resurser och kunskaper som finns hos dem som invandrat till Sverige. För företagens del gäller det att identifiera utvecklingsproblem och konkretisera behoven samt att visa att det finns en framtida potential i invandrarföretagandet.

Företagen skiljer sig i flera avseenden från andra småföretag och ett erkännande av detta är viktigt för såväl företagen själva som för myndigheter och andra småföretagsaktörer. Offentliga institutioner och privata organisa- tioner behöver mer ingående förstå invandrarföretagares villkor om de skall lyckas utforma lämpliga småföretagspolitiska insatser för att främja deras företagande.

Behovet av ökad kunskap om invandrares företagande och dess omfatt- ning, liksom om dess orsaker, sysselsättningseffekter samt den ekonomiska och samhälleliga betydelsen har snarare ökat än minskat under senare år. Den höga arbetslösheten bland invandrare, en mycket djup lågkonjunktur och en snabb strukturomvandling i svenskt näringsliv är bara några av de faktorer som under l990-talet ställer nya och ökade krav på anpassningsprocesser och förnyelse i näringslivet. Behovet av bättre kunskap om dessa förändrings— processer ökar.

Det är mot denna bakgrund som det är viktigt att undersöka invandrares företagande med avseende på omfattning, betydelse för sysselsättningen, sektoriell och regional variation samt eventuella hinder för dess utveckling. Ett sätt att undersöka detta är att fråga externa bedömare och invandrar- företagare själva om hur de ser på utvecklingsmöjligheter och eventuella be— hov av särskilda insatser.

Syfte och uppläggning

Denna studies huvudsyfte är att kartlägga omfattningen av de företag som ägs och drivs av personer med invandrarbakgrund, att identifiera existerande hinder för nya etableringar och utveckling, samt att undersöka om det finns ett behov av särskilda näringspolitiska insatser för att främja företagandet. Den övergripande frågeställningen är: Vilka statliga eller andra offentliga insatser behövs — utöver de generella småföretagspolitiska insatserna för att stimulera dels nyföretagandet, dels tillväxten i befintliga invandrarföretag? Huvudsyftet kan specificeras i följande delsyften.

— Att kartlägga omfattning av företagen med avseende på regional, etnisk och branschmässig variation Att identifiera och diskutera de specifika problem som hindrar företagens utveckling

Att kartlägga företagens utnyttjande av generella insatser och behov av särskilda insatser

Att kartlägga invandrarföretagares uppfattning om generella insatser Att kartlägga myndigheters och småföretagsaktörers uppfattning om be- hov av särskilda insatser för invandrares företagande Att diskutera hur problem kan lösas

Inom detta utredningsuppdrags begränsade ram har ej funnits möjlighet att genomföra mer omfattande egna undersökningar eller till något mer vidsträckt samarbete med andra experter. Denna rapport utgår därför i väsentlig ut- sträckning från tidigare genomförda, ofta relativt begränsade, studier. Ett par mindre enkäter har dock kunnat genomföras.

Ett antal begränsningar vidlåder undersökningen, såväl begreppsliga som empiriska. Det grundläggande begreppsliga problemet är som redan in- ledningsvis tagits upp, att det inte finns någon vedertagen definition av vad som menas med ”invandrare” och ”invandrarföretag”.

I rapporten ges inte heller någon systematisk redovisning av forskningen kring småföretagande i allmänhet, utan litteraturgenomgången fokuseras på de arbeten som behandlar just invandrares företagande och speciellt det som förekommer i Sverige. Forskning kring invandrarföretagets bestämnings— faktorer är inte entydig. Detta beror bl.a. på att företagandet innefattar dels nyföretagande och dels redan etablerade verksamheter.

Studien bygger på data från en enkät som omfattar ett antal invandrar- företagare. För att komplettera bilden och belysa problematiken från en annan synvinkel har jag också undersökt vad ett antal externa bedömare (länsstyrel- sernas näringslivssekretariat, kommunernas näringssekreterare/näringschef, ALMI) anser utgör de största hindren och vad de anser om behov av särskilda insatser för invandrare som företagare. Det är rimligt att anta att de myndig- heter och organisationer som har många företag som drivs/ägs av personer med invandrarbakgrund i sitt territorium, har relevanta synpunkter på vilka hinder som möter dessa företag och vilka särskilda insatser som behövs i form av kompletterande rådgivning och finansiering. Analysen kompletteras med uppgifter från offentlig statistik.

Enkäten

Enkäten tar sin utgångspunkt i vad ett urval företagare med invandrarbak— grund och ett begränsat antal externa bedömare anser om utvecklingshinder och om behovet av särskilda näringspolitiska insatser samt i vilken omfatt— ning invandrarföretag faktiskt utnyttjar offentliga tjänster och finansierings— möjligheter.

Tidigare undersökningar i Sverige (Hult & Lindblom, 1989; Najib 1994) och utomlands (Aldrich m.fl. 1984; Deakins m.fl. 1992) antyder att det finns

en diskrepans mellan de behov som företagare med invandrarbakgrund själva upplever och de behov som externa experter och småföretagsaktörer anser att de har. För att få en uppfattning om vad denna diskrepans beror på åt— minstone till delar och för att komplettera den bild som invandrare som företagare har av sina vardagliga problem och synen på behovet av särskilda insatser, har jag också skickat en mindre enkät till alla landets län och till ALMI, samt till ett antal invandrartäta kommuner.

Vidare har ett begränsat antal personer som i sitt arbete sysslar med invandrarföretagares frågor intervjuats. Bland dessa ingår två revisorer, tre småföretagskonsulter, två fackombud för småföretagsföreningar samt en företagsledare som utbildar invandrare som tänker starta eget. I fortsättningen benämns denna grupp av statliga och halvstatliga organisationer externa be- dömare. Det är rimligt att anta att dessa företagsaktörer som ofta kommer i kontakt eller dagligen arbetar med invandrare som företagare har relevanta synpunkter på vilken typ av problem som möter dem och vad dessa små- företag behöver i förrn av kompletterande rådgivnings- och finansieringsverk— samhet.

Rapportens första empiriska delstudie redovisas i kapitel 2. Här har jag i huvudsak utnyttjat statistik från SCB som bearbetats för att kunna besvara studiens huvudfrågor. Studien täcker in perioden 1985—1994, en period för vilket det varit möjligt att få tillgång till data. I kapitlet redogörs för omfatt- ningen av invandrares företagande med avseende på antal företag, bransch— mässiga och regional variationer, etnisk entreprenörskap, utveckling över tiden samt företagandets betydelse för sysselsättningen. Här görs också en kort internationell jämförelse. Analysen följs sedan i kapitel 3 av en redo— görelse för enkätundersökningens teoretiska utgångspunkter.

I kapitel 4 redogörs för enkäternas syfte och uppläggning. I kapitel 5 ges en bild av de undersökta företagarna (företagarens etnisk bakgrund, utbild- ning och invandringsperiod) samt de undersökta företagens struktur (före- tagsform, omsättning, bransch och marknadsinriktning). Kapitel 6 utgör rapportens andra empiriska huvudkapitel och redogör för företagens utveckl— ingshinder, inköp av tjänster, kontakt med myndigheter och småföretags— aktörer. Här analyseras också invandrarföretagares uppfattningar och behov av särskilda insatser. Kapitel 7 är en fortsättning på samma tema, men här handlar det istället om de externa bedömarnas uppfattningar.

I kapitel 8 görs en uppsummering av studiens resultat samt förs ett re- sonemang kring invandrarföretagens utvecklingshinder och behov av olika insatser. Tabellbilagor återfinns i ett appendix.

" mål"" .. vi.-|| ,'ivir'r' ...i... |||" ,ai'Iii Fram. '||... m.m.....

I.MIåli,l||,-.,1;tådarlmlbi1pv,,qi hmn,qg:|1.||.3rnqr,u..iil':._,|iuli;g nu,.qgtliil. ... |||. m,m.. mimmaihlmrL .l...nlt.'..|:|u'|':|1|'r.d. mnl'm'f-Du' '.!. rrn'u: r...—ulri'q'. -l" gråa1FJT'inlibfiITugq-Bi'lll1gnnJIl lil. ”W,," _nmnuruqri "'i'.-I 1,1: 11"le "||—'I av rmj'w. Hail-"åt o. I.,lld tr,.ulJ nanign: | "Flt'l.n99r'1hås'l .'III |,1ii||,i|||r_|

03,33, :Ijnllr't 'LII naming ..1... ||,|,v atrial |'n Tim mlmnn- ._'|t

Ibliilamc” '.'i ”;),":2 _Il't' II:-5) fij'IIh #,: mplI || ,Inijlu II,]. |! ni.. ||u| un hjul. 'ILI'JJ 5.1 '_i'fl Jump—||| bl...”... |||-I |. iithmhnru ||i hamn J': 1111 Huai: Univ.

har. gapa, |. ali—he, iii.» ), fan», men 'It” ll' .ru... :. I"""3|"I'IJ'5' ppm.-..,... ,,

'.IIF... Ii |, g|,|'|r|,=.. .,11. i. ||,'.,I' l..',|:|.-1',',|lii.|rt'l |n,|';||=-|'—4ghi|.h,_] Fruit ä': ||| in.-q... 'l't"',Hgnlfff'l.iu|—||,1|'|| ||.'|.'. .,...»l i..... WWW?” WWW?

maria" nåja-||| '|'th wwmdwwn

,,_ ,,,qu lamina 3.911” ”1,13..le '||_ .nu: |: qqmg annah anmrnmd

k'll'r' "|] län,, | PÄWHIBJE'I IFEWE ärm

avhän'rrsrrm'ipi'r' | ||.'. (få, nrrrqålMW WWII mp'ml'. air. mamp . |-.| maart g...—.a.

1 '... ...ua..-.u- |||... MNW

tail '|",".'.. år.". tin" Ifari'åi'v'. Mm .'.-|||... ma...... .. . 1.16 ..ng ...mmal ,,,, || 1101 få?-'ämwiåm'; dårå. of: ju :'Igiialgii IILII'IIFIIFJJWL'IHIÅI ååå; Pilla... låg,"! -E'WL Wim fund?” KIM? Wq ”|.”qu å'l Mim.» :.l'fr'a'. ,vi här"" '=' ...i ' |||".Jl'e|."||"|| '" mail '|' man' . .'1-lli' Witt" ,.rjnlainjl'w wahm'ewim ninnuam? amana ml w. mania 'idi'b guJL,L,| .-||. Muurla-uns If.-l:, Jämtin..” "WWW- 'I”? 0,11?ng "rian". ,'i'ft' .. ”...aw. |... || min" mamma...... |||... ...'|.=....5|,|,|';'.|'1|h|,| alla m.m.. ...i... man. ,mmi'r' '|'"

. .. ”' . ""-'i'.!" %%?”EF' |;er 331391 _migäln'la 91%] draw-13 aärwh'a'l'mwmaar .||'|r:|.=4.'....

vIJIIdL.|_,.b1£||||qg,,E€l' ||,_ , ”Wang fåiltiglttilbmflhälhlllw " wäl???» "här"; Wim - .m'itc'as'å - ..1'.'.. mw'."|'am- " :..-'å'. |.||_|||||||..'||=||..| 3.115”.th .'Jål' .'r'.'r'äa'#!"1ié.|trl'la|iatra|rrmas'| ..Jujil' ||r.|. IHF!” . 3.01 T'W'W'IWMVMM [hmm din?-61%. ',.,..,...,._,.,|-,...|-....|.'.......| m... wear—fter... tim .mmr

|| i'låmal' mmm åq gutnilmh'l' |||-. '||! ( mmm ”alumni :hlIäu'tw. '.'L .mattiamaqqu unit-runkar! ..rrmt. :|me enar... rat. utbuad -','_n 1.121 élö'l mm malm matrum |||. JOW'JIIIDIUPI'QB nu när; & laulqmt [ wind |: vndaä rim what'dramuhamr menn'miimxlmnvnl gu'mi gunnar:- la

FnLIi- :r. .: .- """"'"'FT"'.'*1W""'='W .u..9|||1|..|.=|'|s|£||.år

s_unrj alltet:[||:,'_1l1...'_..+ .:ila _:l , | |. |_ .' ';.l '.. ||||.—t.llL'|._'j|u_;i.,i Sub ||Il. b-L'Inwc'l :|. |.3r'iiti't'..| .. '|_'1.'."' 'l ' l|—' 't ' nl . '|||I mrr'.rl'— 'm'"= ir'.'.|:"1rl'-.**'—lg|'|I—l J.".zrj-hl'l' ”1.11. ..," " under ' uIL'| 'l_L|_.I_'|

Tidigare .w-i..|-..'|F'_'|i||,r- TV:. "-'I' |I""| ." .' ""I""n'|. '._"EI. Nalin "I"—"Il

'nchumrhan'...'.'.im:i-|'|'.-|'| ? H..-.'.. ...." I"" 'ahjrdm utmana-|:.

2. Omfattning och betydelse av invandrarföretagande

Intresset att belysa omfattningen av företag som drivs av personer med invandrarbakgrund var länge ringa. Under 1990-talet har mycket förändrats i detta avseende. Invandrare som företagare är nu mycket omskrivna och har fått mer uppmärksamhet både av politiker och andra beslutsfattare. Detta kan bland annat förklaras med att ett ökat företagande bland invandrare allt mer ses som ett viktig väg dels för att minska arbetslösheten bland invandrare dels för att öka förnyelsen och tillväxten i ekonomin. För att nå dithän är det emellertid viktigt att finna olika sätt att främja invandrares företagande samt att verka för att minska olika hinder som står i deras väg. Den positivare atti— tyden har dock inte tagit bort alla de vanföreställningar som finns kring invandrares företagande.

En allt större andel av sysselsättningen bland invandrare sker idag i form av egna företag. Men samtidigt som antalet sysselsatta i egna företag ökat har också antalet sysselsatta invandrare totalt sett minskat drastiskt (Lundh & Ohlsson, 1994). Ökningen av eget företagande bland invandrare anges ibland bero på den snabbt ökande arbetslösheten för invandrare. Det saknas dock grundläggande kunskaper om detta.

Breda svenska undersökningar om invandrarföretagande saknas ännu, de få som finns visar att invandrarföretagen spelar en viktig roll, dels i skapandet av nya arbetstillfällen i första hand för invandrare själva men också för svenskar (Najib, 1991 & 1992a), dels genom deras betydelse för den re- gionala sysselsättningen (Najib, 1994 & Pripp, 1994).

Utrikes födda och egenföretagande

Under 1960-talet och långt in på 1970-talet var de få invandrare som ägde eller drev företag verksamma huvudsakligen i restaurangbranschen, i vilken en liten skara europeiska (italienare, greker och forna jugoslaver) eller asiatiska (turkar och kineser) invandrare dominerade (Najib, 1991). Under senare år har emellertid antalet sådana företag ökat markant bland flera grupper.

Om vi begränsar analysen i detta avsnitt enbart till egna företag och utrikes födda personer så fanns det 1985 omkring 20 300 sådana företag. Under senare delen av 1980-talet ökade intresset ytterligare bland invandrare att starta eget och 1989 uppgick antalet egna företag till omkring 25 000 stycken. Därefter har det skett en nedgång och i slutet av 1991 var antalet

företag som ägdes/drevs av invandrare åter nere på en nivå som nästan motsvarade den på mitten av 1980-talet (21 000), sannolikt till följd av lågkonjunkturen.

Företagarnas geografiska ursprung

Huvuddelen av invandrare med egna företag (71 %), härstammar från Europa (varav 49 % från de nordiska länderna); 22 procent från Asien (varav 84 % från Mellanöstern); 3 procent från Amerika och bara 2 procent från Afrika (varav 73 % från Nordafrika). Tabell 2.1 visar att europeiska invandrare står för merparten av antalet företag och att nordiska, speciellt finska, invandrare alltjämt utgör den största gruppen i landet.

Tabell 2.1 Utrikesfödda med egna företag efter företagarens geografiska ursprung, 1991

Region Antal Procent Europa 14 918 71,4 södra Europa 1 160 5,6 västra Europa 2 391 1 1,4 östra Europa 4 053 19,4 Nordiska länder 7 313 35,0 Asien 4 657 22,3 Mellan Östern 3 913 18,7 Övriga Asien 744 3,6 Amerika 698 3,3 Nordamerika 375 1,5 Latinamerika 323 1,5 Afrika 452 2,2 Nordafrika 329 1,6 Afrika, söder om Sahara 123 0,6 Forna Sovjetunionen 133 0,6 Australien 34 0,2 Total 20 893 1000

Källa: Specialbearbetning av ÅRSYS 1991

Graden av etniskt entreprenörskap

Det kanske mest överraskande inslaget bland 1980-talets nya småföretagande var en framträdande och kraftig ökning av företagandet bland invandrare. I en tid när intresset riktades mot små- och medelstora företag som en viktig faktor

för ekonomisk återhämtning och utveckling, blev det klart att de mest entre- prenöriella personerna i landet återfanns bland vissa grupper av invandrare.

Figur 2. I Grad av entreprenörskap efter födelseland år 1991.

Chile lran &

Estland, Finland Norge Libanon

USA

Svenge Poland Tjeckoslovakien Danmark Ungen Tyskland Storbritannien

Jugoslavien Marocko Italien Tunisien _ Grekland

Syrien

Tu rki et V' ::wwwmwwww

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Antal företag per tusen invånare

Figur 2.1 visar att det finns stora skillnader mellan olika invandrargrupper, med avseende på etniskt entreprenörskap. För att kunna relatera skillnader i entreprenörskap mellan grupper måste givetvis variationen i entreprenörskap fastställas. Graden av entreprenörskap har räknats fram genom antal företag inom en viss grupp i förhållande till befolkningen inom samma grupp, dvs. antal företag per tusen invånare.

Det riksgenomsnittliga antalet företag i Sverige var 26 företag per tusen invånare. De mest entreprenöriella grupperna är asiater, nordafrikaner och sydeuropéer (turkar, syrier, greker, italienare, tunisier, marockaner och jugo- slaver). Alla dessa grupper är överrepresenterade med mellan 40 till 72 före-

tag per tusen invånare. En stor grupp som omfattar flera etniska minoriteter och som intar en mellanposition (dvs. mellan 26 och 38 företag per 1 000 invånare) består mest av europeiska och nordamerikanska invandrare. En tredje grupp som intar en position strax under riksgenomsnittet består huvud- sakligen av personer födda i de nordiska länderna, Nordamerika samt öst- staterna. De mest underrepresenterade grupperna, vad beträffar benägenhet att starta eget, är iranier, afrikaner (söder om Sahara) och latinamerikaner.

Värt att notera är att finländare som utgör den största gruppen i landet är underrepresenterad med bara 22 företag per 1 000 invånare, men i absoluta tal drivs vart femte eget företag som ägs av invandrare av en finländare. Kanske är det mest förvånande att iranier som ofta anges som den mest entreprenöriella gruppen i landet kommer långt ner på listan med bara 18 företag per 1 000 invånare. En trolig förklaring till detta är att iranier alltjämt utgör en relativt ny grupp i landet och att det normalt tar mellan sju till åtta år från det man kommer till Sverige tills man startar eget (Najib, 1992a). Iranier är också den grupp som idag ökar mest som ägare till företag i Sverige, och mycket tyder på att denna ökning kommer att fortsätta under en lång tid framöver och att en betydande andel av de företag som drivs av invandrare i Sverige i framtiden kommer att drivas av iranier.

Invandrade kvinnor som egna företagare

Tabell 2.2 visar en jämförelse mellan antalet kvinnliga respektive manliga företagare med invandrarbakgrund och samt förändringen av detta antal över tiden. I slutet av 1985 fanns omkring 6 300 kvinnliga företagare med invandrarbakgrund i Sverige. Under en fyraårsperiod ökade emellertid antalet med nästan 27 procent motsvarande en genomsnittlig ökning på 6,8 procent per år — för att år 1989 uppgå till omkring 8 000. Någon gång mellan 1990 och 1991 har dock antalet kvinnliga företagare börjat minska och i slutet av 1991 återstod bara 6 300, alltså en minskning med drygt 21 procent jämfört med 1989 års siffra. Om vi istället riktar analysen på utvecklingen över hela perioden 1985—1991 så visar tabellen att antalet kvinnliga företagare 1991 har i princip återgått till 1985 års utgångsläge. Siffran 1991 är nästan identisk med 1985 års. Detta betyder emellertid inte att utvecklingen stått stilla under dessa sju år, utan i själva verket har det skett en strukturomvandling som har haft en stor påverkan på denna typ av företag.

Tabell 2.2 Antal och procentuella förändringar av företagare med invandrarbakgrund, fördelat på kön, 1985—1991

Kön Antal/procent Förändringar 1985 1989 1991 1985— 1989— 1985— 1989 1991 1991 Kvinnor: Antal 6308 8005 6295 1697 — 1710 - 13 Procent 31,1 32,3 30,1 + 26,9 - 21,4 0,0 Män: Antal 13988 16773 14598 +2785 - 2175 + 610 Procent 68,9 67,7 69,9 + 19,9 - 13,0 +4,4 Båda könen: Antal 20296 24778 20893 +4482 - 3885 + 597 Procent 100,0 100,0 100,0 + 22,1 15,7 + 2,9

Källa: Specialbearbetning av ÅRSYS 1985, 1989 och 1991.

Kvinnliga företagare med invandrarbakgrund startar i högre grad än män företag inom tjänstenäringarna och i lägre grad inom industrinäringarna (jfr tabell 2.3). Mer än en tredjedel (34 %) av alla sådana företag som drivs av kvinnor är inom kategorin "oklassificeradfi Omkring 63 procent startade ett tjänsteföretag och 14 procent startade i andra näringsgrenar, vilket kan jämföras med männens 51 procent respektive 21 procent. Detta är i sig inte något anmärkningsvärt eftersom invandrade kvinnor ofta har tidigare erfarenheter från just tjänstenäringama.

Tabell 2.3 Antal och procentuell andel invandrarföretagare, fördelning efter kön och sektor, 1985—1991

Sektor (SNI) Kvinnliga i procent Manliga i procent

1985 1989 1991 1985 1989 1991 Jordbruket 14,9 10,0 6,9 7,4 5,3 3,8 Gruvdrift 0,0 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 Tillverkningsindustrin 4,1 6,5 6,1 9,0 9,6 8,2 Kraftindustri 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Byggnadsindustri 0,3 2,0 1,4 10,7 9,3 9,3 Handel, restaurang & hotell 17,9 26,8 26,4 21,3 27,5 28,4 Samfärdsel 0,4 1,4 1,6 4,4 3,9 5,4 Företagstjänster 2,3 5,8 6,3 3,9 5,2 5,2 Övriga privata tjänster 7,4 13,9 17,8 10,1 1 1,9 12,1 Oklassificerad 52,6 33,5 33,5 33,2 27,2 27,4 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Källa: Specialbearbetning av ÅRSYS 1985, 1989 och 1991.

Branschmässig fördelning

Invandrares företagande återfinns inom praktiskt taget alla landets närings- grenar. En majoritet av dem återfinns emellertid inom tjänstesektorn (hotell och restauranger, detaljhandel och övriga tjänster). Företagen är visserligen något överrepresenterade i vissa servicebranscher men å andra sidan är de underrepresenterade i många andra näringsgrenar. Figur 2.2 visar fördelning- en av invandrarföretagare med avseende på näringsgrenar. Som framgår av figuren, så är de underrepresenterade i bara tre näringsgrenar, nämligen jord- bruk, byggnadsindustri och samfärdsel. Däremot är de överrepresenterade i alla andra näringsgrenar.

Figur 2.2 Andel egna företag efter bransch och födelseland, 1991 %

30 ' ' 1 'f—' ___Åii 2 5 ., » uHeIa befolkningen * * DUtrikestödda l , , fia 2 o i 1 5 " 1 0 Ill l.- , ::: 5 III . I ... lll Ill 1 nu - 0 l", ,_, __ ... ,, ... _ ::: l *- ._. OI *: 4 "= ' Ut _ U) 3 a & = a % "5 '_'? g 3 1! 8 (,, : : .- 3 m .,, q, .. "E 0 ** en '0 x '” u C : u : nm .”" 2 ut nd : '— 3 i: av :: nu * .o a: —- x '; **; " = c» .: m 7;; E =(; m 9 5 2 E 5 Ta å”— I 0.— $ : en 0 5 o '— ; " få '5 ** '9 t— '0 O ?

Företagens regionala variationer

Invandrarföretagare är huvudsakligen, i likhet med den invandrarbefolkning- en i övrigt, koncentrerade till storstadsregionema (jfr tabellerna 1—3 i appen- dix). I de tre storstadslänen finns tillsammans nästan 60 procent av alla invandrarföretag, vilket är att jämföra med 40 procent av den utrikesfödda befolkningen. Detta betyder att trots att den utrikesfödda befolkningen är relativt sett koncentrerad till storstadsregionema, är invandrarföretagare i högre grad koncentrerade till storstadslänen än den utrikesfödda befolkning- en. Vad denna snedfördelning beror på är svårt att uttala sig om. Det finns

Oklassifierad

idag i Sverige inga studier om den geografiska fördelningen av invandrar- företag.

Drygt en tredjedel av alla invandrarföretag i landet återfinns i Stockholms län. Koncentration av företagandet till Stockholmsregionen blir ännu tydligare när vi använder andel invandrarföretag i förhållande till andelen utrikes födda i befolkningen som ett mått på överrepresentation respektive underrepresenta— tion. Den högra kolumnen i tabell 2 i appendix visar koncentrationen av företagandet i förhållande till invandrarbefolkningen. Bara Stockholms län visar ett indexvärde på 229, vilket betyder en mycket hög överrepresentation av invandrarföretagare i relation till dess andel av utrikesfödda personer. Alla andra län uppvisar en underrepresentation av andelen invandrarföretag.

Malmöhus och Göteborgs & Bohus län är också underrepresenterade i detta avseende, men deras indexvärde med 95 respektive 86, men kan sägas ha en jämnare balans mellan invandrarföretag och invandrarbefolkning. De län som däremot uppvisar en mycket hög underrepresentation av invandrar— företag i förhållande till andelen utrikes födda personer är Gotland, Blekinge och Jämtland.

Kraftig ökning av invandrares företagande åren 1992—94

Invandrares företagande tenderar att öka markant under senare år. Enligt SCB fanns det omkring 48 000 invandrarföretag i slutet av 1992. De senare gäller alla typer av företag (exklusive jordbruk, men inklusive handelsbolag och aktiebolag) som ägdes av personer med utländsk bakgrund, dvs. både första och andragenerationens invandrare.

Under 1993 och 1994 startades ytterligare 3 300 respektive 5 300 nya invandrarföretag i Sverige. Under 1993 och 1994 utgjorde de nya företagen 18 procent respektive 17 procent av alla nya företag i landet. Av samtliga nya företag som startades 1993 av en person med utländsk bakgrund var 12 pro- cent av företagarna födda utomlands och 6 procent födda i Sverige med ut— ländska föräldrar/förälder; motsvarande värden för 1994 var 12 respektive 5 procent.

Av samtliga nya företag som startades 1994 av personer med invandrar— bakgrund drivs i genomsnitt 28 procent eller ca 1 480 företag av kvinnor (jämfört med 23 procent för hela landet), 64 procent av män, och 8 procent av företagen drivs gemensamt av män och kvinnor.

Tabell 2.4 visar att av de utrikesfödda nya företagarna har de allra flesta (60 %) invandrat till Sverige på 1970— eller 1980—talen. En fjärdedel invandra- de under 1950— och 1960-talen, medan drygt en av tio har kommit till Sverige under 1990-talet.

Tabell 2.4 Utrikesfödda nyföretagare, fördelade efter invandringsperiod (%)

Invandringsperiod Procent Invandrade under 40—talet 2 Invandrade under 50-ta1et 7 Invandrade under 60-talet 18 Invandrade under 70—talet 25 Invandrade under 80-talet 35 Invandrade under 90-talet 13 Totalt 100 Källa: SCB 1995.

Det är något vanligare för företagare med invandrarbakgrund att starta eget inom tjänstenäringarna än för majoritetsbefolkningen. Av samtliga nya invandrarföretag (5 300) som startade 1994 beräknas 86 procent eller 4 560 ha skett inom tjänstenäringar och 14 procent eller 740 företag inom industri- näringarna, vilket kan jämföras med 81 procent respektive 19 procent för samtliga nya företag i landet.

Omkring 13 procent av alla de nya industriföretagen som startades i landet 1994 och 18 procent av tjänsteföretagen startades av personer med invandrar- bakgrund. Den senare siffran motsvarar invandrarbefolkningens andel av den totala befolkningen i landet. Den största gruppen företag inom tjänstesektorn utgjordes av företag inom näringarna varuhandel, restaurang och hotellrörelse (42 %).

Figur 2.3 visar invandrares andel av den totala befolkningen i varje län (karta la) och andel nya invandrarföretag i olika län (karta lb; jämför också tabell 3 i appendix). Som framgår av figuren varierar invandrares andel av nyföretagarna mellan olika län. Invandrares andel av nyföretagande är störst i Blekinge och Uppsala län, där nästan vart fjärde respektive drygt vart femte företag startades av en person med utländsk bakgrund. Även Kronobergs, Kalmars, Värmlands och Kopparbergs län uppvisar överrepresentation i an- del nyföretagande jämfört med andelen invandrare i befolkningen i respektive län, medan Jämtland och Gotland har de lägsta värden.

Figur 2.3 Regional fördelning av nya invandrarföretag

Karta la

Skala 1:23 milj

Skala 1:23 milj

Andel invandrarbefolkning Andel nya invandrarföretag per län år 1994 per län är 1994 [22 to 28 I23 to 24 l17t022 I16t023 l13to17 ll4to 16 |]10to13 D10t014 D 8 to 10 51 5 to 10

Invandrares nyföretagande är koncentrerat till vissa regioner. Så mycket som vart tredje invandrarföretag påbörjade sin existens i Stockholms län. Till- sammans svarade storstadslänen för mer än hälften av alla invandrares före— tagarstarter 1994, vilket i stort sätt överensstämmer med både koncentration av invandrarbefolkningen och av nyföretagandet som helhet.

Företagens betydelse för sysselsättningen

I detta avsnitt skall följande fråga besvaras: Vilket sysselsättningstillskott har invandrares företag bidragit till under senare år? Invandrarföretag är ofta arbetskraftsintensiva, vilket gör det i hög grad viktigt att analysera hur sammansättningen av den totala sysselsättningen i dessa företag ser ut.

Under senare år har småföretagssektorn kommit att betyda mycket för sysselsättningen i Sverige, inte minst bland invandrarbefolkningen. Omkring 1,6 miljoner människor var sysselsatta i små- och medelstora företag i den privata sektorn i Sverige 1994 (NUTEK, 1995). Företagen beräknas stå för nästan 14 procent av den totala sysselsättningen i dessa företag. Detta innebär att dessa företag under 1994 svarade för omkring 190 000 arbetstillfällen. 1 tabell 2.5 visas det beräknade antalet sysselsatta i företagen baserat på det genomsnittliga antalet sysselsatta inom olika näringsgrenar i det svenska näringslivet. Dessa arbetstillfällen skall ses mot bakgrunden av att nästan 200 000 arbetstillfällen försvann genom nedläggningar, omvandling och konkurser enbart inom de privata industriföretagen.

Invandrarföretag spelar således en viktig roll för sysselsättningen, särskilt bland personer med invandrarbakgrund. Företagen återfinns främst bland de allra minsta företagen, med mindre än 50 anställda. Den sektor som syssel- sätter flest är handel, hotell och restaurang, där 45 procent av de som är sysselsatta har sin anställning. Övriga invandrardominerade tjänstesektorer är företagstjänster och övriga privata tjänster som står för 9 respektive 28 procent av sysselsättningen. Invandrarföretagen inom tillverkningsindustrin sysselsätter bara 9 procent och är alltså inte lika dominerande som tjänste— sektorn.

Tabell 2.5 Företag som ägs/drivs av invandrare samt beräknat antal anställda, efter näringsgren, 1994

Näringsgren Antal Andel företag Antal* Andel företag sysselsatta i procent sysselsatta i procent Tillverkningsindustri 2 122 3,9 16 340 8,6 Byggnadsentreprenad 2 448 4,5 8 813 4,6 Varuhandel & restaurang, hotell 22 848 42,0 84 538 44,5 Transport 3 101 5,7 10 233 5,4 Företagstjänster 7 290 13,4 16 767 8,8 Övriga tjänster 16 592 30,5 53 094 28,0 Invandrarföretag i hela näringslivet 54 400 100,0 189 785 100,0 Invandrarföretagen andel i hela riket 11,8 13,9 Hela riket 461 600 1 360 300 4,5

*Antal sysselsatta beräknade på genomsnittligt antal anställda i svensk näringsliv 1994.

Källa: SCB:s ÅRSYS (1992), samt SCB SM F 15, 1993 och 1994.

När man diskuterar den betydelse invandrares företagande har för syssel- sättningen på annat än mycket kort sikt, kommer man in inte bara på antalet och storleken på företagen utan också på möjligheterna för företagen att utvecklas och växa sig stora. Den sysselsättningsmässiga betydelsen på sikt beror nämligen inte bara på etableringsvillkor utan också på hur snabbt företagen utvecklas och växer efter starten, vilket i sin tur beror på ram- betingelserna för tillväxt.

Drivkrafter,— bakom ökningen av invandrares företagande

En fråga som ställdes i början av detta kapitel är vilka faktorer som bidragit till den nya ökningen av företagandet bland invandrare under senare år.

Flera studier pekar på att det finns ett utbrett önskemål bland många invandrare att någon gång kunna öppna eget och därigenom förvärva friheten att få bestämma mer över sitt förvärvsarbete (Light & Bonacich, 1988; Waldinger m.fl. 1990; Najib, 1991, 1994). En annan viktig drivkraft bakom den kraftiga ökningen av nya invandrarföretag är möjligheten att kunna tjäna mer genom ett eget företag än genom att arbeta som anställd. Just denna driv- kraft kan vara särskilt stark hos vissa invandrare, men inte hos alla. Som företagare får man ju betalt efter prestation medan man som anställd i större utsträckning får solidarisk lön, dvs. åtminstone på arbetsområdet ungefär samma lön oavsett arbetsinsats.

1 situationer av stor arbetslöshet tillkommer ytterligare ett starkt motiv för nyetablering, nämligen möjligheten att över huvud taget få ett förvärvsarbete.

Detta motiv har antagligen varit mycket starkt hos många invandrare som startade eget under 1990-talets svåra kriser. Enligt undersökningar, både i Sverige och utomlands, är arbetslöshet eller risken för att bli arbetslös ett vanligt motiv för invandrare att starta ett eget företag (Najib, l992a, 1994; Pripp, 1994; Rojas, 1993; Waldinger m.fl., 1990).

Med bitter ironi, visade det sig under 1980- och 1990-talen att de jobb som många invandrare hade och var beroende av också var de mest sårbara för de senaste årens strukturomvandling, industriavveckling och krympande offent— liga sektor. Invandrares utsatta situation och sårbarhet i form av förluster av arbetstillfällen har varit mycket påtagligare än motsvarande situation för majo- ritetsbefolkningen. I brist på alternativa lösningar tvingades många invandrare och etniska minoriteter att söka alternativa vägar bl.a. att starta eget. Detta har bekräftats dels i utländska studier, dels i svenska studier (Hult & Lindblom 1989; Najib 1992b; Pripp 1994). I en tidigare studie uppgav flertalet respon- denter att arbetslösheten eller någon annan arbetsmarknadsrelaterad push- faktor var den huvudsakliga drivkraften bakom beslutet att starta eget (Najib 1992az22).

Studier om hur invandrare har klarat sig eller hur de har upplevt den senaste strukturomvandlingen antyder att olika grupper invandrare har skilda uppfattningar om denna tid (Najib 1995; Pripp 1994; Ekberg 1994). Medan relativt många inomeuropeiska invandrare har klarat sig relativt bra från lång— varig arbetslöshet, tenderar utomeuropeiska invandrare att drabbas mycket hårt av långvarig arbetslöshet. Vissa grupper har mer eller mindre uteslutits från arbetsmarknaden. Detta i sin tur har lett till att relativt många utom- europeiska invandrare successivt övergått från att vara anställda hos andra till att starta eget och att vara sin egen arbetsgivare. Däremot visar en majoritet av inomeuropeiska invandrare mindre intresse för att starta eget eller också har de inte kunnat mobilisera de resurser som krävs för att starta ett eget företag. Den mycket låga lönsamheten och den därmed sammanhängande industri- stagnationen, samt krympande offentlig sektor torde inte ha lockat inom- europeiska invandrare att starta eget, särskilt inte inom industrisektorn.

Analysen ovan, antyder dock att i tjänstesektorns snabba tillväxt och för- hållandevis låga etableringströsklar, kraftig underlättar invandrares nyetable— ring av företag. Etableringen av nya invandrarföretag har dock visat sig vara oerhört känslig såväl för branschens expansionstakt som för kapitalkravet. Det finns ett starkt samband mellan marknadsandelen för nya invandrar— företag och kapitalkravet, dvs. marknadsandelen stiger mycket snabbt när kapitalkravet går mot små värden och sjunker mycket snabbt mot noll när kapitalkravet stiger över 500 000 kronor (jfr Najib, l996b).

Många andra faktorer kan naturligtvis också ligga bakom den uppgång i etablering av invandrarföretag som vi nu bevittnar i Sverige. Bland annat torde den förbättring som skett av företagarklimatet rent generellt med större acceptans för vinster i småföretagen samt ett ökat allmänt intresse för små—

företagen i det privata näringslivet jämfört med den offentliga sektorn, ha påverkat ökningen. Ett ökat intresse bland nya grupper invandrare och bland ungdomar och kvinnor med invandrarbakgrund, för att arbeta i egna företag bidrar också till det ökade antalet invandrarföretag under senare år. Starta— eget-bidrag torde också har lett till en viss ökning av företagandet.

Vad görs för invandrarföretagande i Sverige idag?

Många åtgärder för små och medelstora företag, planeras och vidtas i Sverige. Här kan nämnas särskilda insatser för att stimulera nyföretagandet, stöd till kvinnor som företagare och till företagande i glesbygd samt insatser för att främja utvecklingen av nya produkter. Samtliga dessa insatser är generella till sin karaktär, dvs. de riktar sig inte specifikt till invandrare. Även om invandrare också omfattas av dessa generella insatser, när de i praktiken inte alltid invandrare, i synnerhet gäller detta utomeuropeiska invandrare. Detta beror bland annat på att invandrarföretagare kan specifika behov som idag inte tillgodoses och på att diskriminering förekommer.

NUTEK, ALMI och länsstyrelserna har olika verksamheter avsedda för små och mellanstora företag samt speciella verksamheter som är inriktade mot kvinnor som företagare. NUTEK har t.ex. arbetat med ett speciellt projekt för kvinnoföretagare och nätverksbygge av olika slag, tagit fram utbildnings- material, ordnat konferenser m.m. ALMI har idag konsulter som särskilt arbetar med kvinnliga företagare, stödjer företagarföreningar och nätverk för kvinnor samt ordnar skräddarsydda kurser för kvinnliga företagare. Läns- styrelserna satsar speciella projektmedel på kvinnliga företagare och ger stöd, t.ex. i form av stipendier och utbildningar.

Däremot finns det inga speciella stödåtgärder riktade till företagare med invandrarbakgrund. Detta trots att dessa företagare, precis som kvinnliga företagare, både kan ha särskilda behov och är utsatta för diskriminering och särbehandling. Analysen av enkätundersökning längre fram i rapporten visar bl.a. att invandrare som startar och driver företag får finansieringsstöd i mindre utsträckning än andra företagare och är missnöjda med den konsult- och rådgivningsverksamhet som bl.a. ges av ALMI och privata organisa- tioner. Ändå görs praktiskt taget ingenting för att främja invandrares nyföre- tagande eller utveckla redan etablerade företag, och ännu mindre för att för— söka förstå och eventuellt söka lösningar på de specifika problem som möter invandrare som företagare.

Internationell utblick

Invandrares företagande beskrivs i en mängd studier runt om i världen. Nedan redovisas några förhållanden för att förmedla en internationell bild av

deras företagande eller etniskt företagande som det ofta kallas i utländsk forskning och litteratur samt vad som görs för att stimulera etablering och utveckling av denna form av företagande. I Nordamerika har man en lång tradition av vad man kallar för ”ethnic business” och där har det också gjorts många studier om etnisk företagsamhet. Även i Västeuropa har det gjorts flera studier om etniskt företagande huvudsakligen i Storbritannien, Frankrike och Tyskland samt i viss utsträckning i Belgien och Nederländerna

Det är inte helt enkelt att jämföra studier av etniska företag i olika länder bl.a. därför att de flesta länders statistik skiljer sig vad beträffar sådana före- tag. Även mätmetoder och definitioner kan variera kraftigt mellan olika länder och snabba slutsatser av de statistiska uppgifterna kan ge missvisande upp— fattningar. Väl medveten om denna risk gör jag ändå några nedslag i andra västeuropeiska länder.

Några nedslag i andra länder

USA och Kanada har en lång tradition av etniskt företagande. Generellt har utrikes födda personer alltid uppvisat en högre grad av entreprenörskap än in- hemskt födda personer (Light & Bonacich, 1988). Så till exempel utgjorde invandrarföretagen i fyra av de stora städerna i USA (New York, Los Angeles, Miami och San Fransisco) mer än 10 procent av alla småföretag 1985. Invandrares företagande är mer dramatiskt i Miami där kubanska flyk- tingar praktiskt tagit har förändrat staden till vad man bruka kalla ”capital of Latin America” (Light & Sanchez, 1987). I Kanada liksom i USA, återfinns invandrarföretagen i de stora städerna, huvudsakligen i Montreal och Toronto. Även här är det asiatiska invandrare som är överrepresenterade bland småföretagarna.

I Västeuropa är det framförallt Storbritannien, Frankrike och Nederländer- na som har noterat en stark uppgång av antalet invandrarföretag under 1980 och 1990—talen (Boissevain, 1984; Waldinger m.fl., 1990). Även i Stor- britannien är det huvudsakligen asiatiska invandrare som visar hög andel eget företagande. Så till exempel har andelen indiska småföretagare ökat från 6 procent 1971 till 18 procent 1982. I Frankrike är det huvudsakligen invand- rare från Nordafrika som uppvisar en hög andel eget företagande (6—7 % av alla företag i landet; Ma Mung, 1994), i Tyskland turkiska invandrare (Blaschke & Ersoz, 1986), medan det i Nederländerna i första hand är turkar, marockaner och surinameser som i större utsträckning startar eget företag (Boissevain & Grotenberg, 1985). Det finns emellertid stora skillnader mellan dessa länder vad beträffar andelen invandrarföretag Dessa kan bl.a. bero på att undersökningarna inte är helt jämförbara, t.ex. genom att de be— skriver olika etniska- och irivandrarföretagargrupper. Gemensamt för alla dessa länder är emellertid att de alla har, i absoluta tal, stora invandrargrupper jämfört med Sverige.

Vad görs för invandrares företagande i andra länder?

De flesta europeiska länder som har en relativt stor invandrad befolkning (Storbritannien, Frankrike och Holland) har speciella program för att främja företagande bland invandrare.

Redan under 1970— och 1980-talen blev många västeuropeiska länder med— vetna om dessa företags betydelse för ekonomin. De länder som hade en hög grad av företagande bland invandrare kunde också konstatera en sysselsätt- ningsökning i dessa företag, som relativt sett var större än i de småföretag som ägdes av majoritetsbefolkningen. Detta är viktigt eftersom invandrare i stor utsträckning drabbats av hög arbetslöshet under senare år.

I takt med att man blev medveten om den ekonomiska betydelsen har dessa länder också ökat sina satsningar på det etniska företagandet. På många håll skapades speciella program för att stimulera nyföretagande bland etniska minoriteter och invandrare. Dessa stödprogram innehöll bland annat informa— tionskampanjer, riktad finansiell hjälp samt ökad satsning på rådgivning och utbildning. Hjälpen har utökats och även privata stödaktörer finns nu exem- pelvis i Storbritannien.

Sedan 1980-talet har framförallt USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike och Nederländerna gjort stora ansträngningar för att utforma speciella pro- gram avsedda för etniskt företagande (Najib, 1991). Grovt sett kan man ur- skilja två typer av företagspolitiska åtgärdsprogram. Den ena är mer inriktad på att öka stödet till invandrarföretag, medan den andra försöker minimera direkta hinder och istället skapa ett klimat som ger bättre förutsättningar för företagstillväxt, t.ex. genom att underlätta speciella kredit- och rådgivnings- verksamheter. Naturligtvis, skiljer sig invandrarbefolkningens sammansätt- ning i dessa länder, vilket också betyder olika behov och anpassningar till de enskilda ländernas förutsättningar. Man kan dock konstatera ett antal trender i den företagspolitik som riktar sig till etniska grupper och invandrare.

— Man ger mera sällan generella subventioner till alla invandrarföretagare, utan satsari stället på selektiva stödåtgärder till utvalda etniska grupper och/eller invandrargrupper. Selektivitet är något som präglar många av de stödåtgärder som återfinns idag i västeuropeiska länder. Detta innebär att man lägger mycket stor vikt vid att bedöma affärsidéer och produkter, så att de projekt som har bäst förutsättningar att klara sig också ges extra stöd. — Från att ha uppmuntrat starta-eget bland olika etniska grupper, visar man nu en större benägenhet att stödja tillväxt och kvalitetsförbättringar som kan leda till långsiktiga effekter. Fortfarande är nyföretagandet i de flesta västeuropeiska länder ett viktigt insatsområde. I Storbritannien, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Tyskland där arbetslösheten fortfarande är mycket hög bland invand-

rare uppmuntrar man invandrare och etniska minoriteter till att lösa sin arbetssituation genom att starta eget. Arbetslöshetsunderstöd till invandrare för att starta eget finns fortfarande i dessa länder, men ansökningskraven tenderar att skärpas. Numera knyts stöden ofta samman med utbildningsprogram och fadderverksam- het.

Målsättningen i Storbritannien är idag inte i lika stor utsträckning som tidigare inriktad på att öka andelen nystartade etniska företag/invandrar- företag varje år, utan desto mer på att öka förutsättningarna för tillväxt och överlevnad. Här har man också etablerat och utvecklat ett speciellt anpassat stödprogram till olika invandrarföretagargrupper i landet. Under senare år har decentralisering av dessa stödprogram, ända ner på lokal nivå, blivit allt viktigare. Lånegarantier och räntesubventioner används i hög utsträckning för att stötta invandrares företag i Frankrike och Nederländerna. Frankrike har dessutom ett speciellt stödprogram till företagare i den s.k. andra genera- tionen.

3. Teoretiska utgångspunkter

I litteraturen finns olika åsikter och teoretiska uppfattningar om invandrar- företagares hinder och utvecklingsproblem. Argumentationen vilar ofta på generella utgångspunkter och sällan har företagarna tillfrågats om hur de själva ser på saken. I föregående kapitel diskuterades bl.a. olika invandrar- gruppers benägenhet att starta och driva eget. Utifrån teoretiska utgångs- punkter inriktas analysen i detta kapitel huvudsakligen på skillnader mellan inomeuropeiska och utomeuropeiska invandrare med avseende på möjligheter och svårigheter att driva eget företag i Sverige.

Benägenhet hos olika invandrargrupper att starta och driva eget företag

Utomeuropeiska invandrare tenderar att vara mindre framgångsrika än inom- europeiska invandrare när det gäller mobilisering av externa företagsresurser så som kapital, marknadsföring, affärsinformation och affärskontakter. Utan tvekan behöver detta förhållande undersökas lite närmare.

Låt oss tills vidare anta att både inomeuropeiska och utomeuropeiska in- vandrare i Sverige möts av negativ särbehandling med avseende på mobili- sering av finansiering, rådgivning och andra företagsresurser. Många invand- rare har ursprungligen rekryterats till lågstatusjobb och kan därför sägas tillhöra ”arbetarklassen”. Deras karriärer och sociala mobilitet hindras ofta av direkt eller indirekt diskriminering. (Bantekas 1992; Najib 1994; Banakar, 1994).

1 föregående kapitel har vi konstaterat att antalet egna företag speciellt bland vissa utomeuropeiska invandrare har ökat, vilket beror på att arbets— lösheten under 1980- och 1990-talen varit en viktigare pådrivande faktor än deras benägenhet för eget företagande. Det är dock inte lika vanligt att starta eget bland alla invandrare som drabbats av hög arbetslöshet. Sydamerikaner, finländare och vissa afrikanska grupper har också drabbats hårt av arbets- lösheten, men de har inte i samma utsträckning som asiater sökt sig till eget företagande.

Vi vet också att etnisk särbehandling bland vissa invandrare stimulerar entreprenörskap och eget företagande. 1 försöken att förklara skillnader i benägenheten att starta eget företag hos olika invandrargrupper och etniska minoriteter tenderar vissa studier att starkt inrikta sig på kulturellt betingade förklaringar. Flera studier i Storbritannien har beskrivit liknande beteenden bland asiater och afro—karibien Etniska nätverk i form av starka familjeband

och etnisk solidaritet utnyttjas ofta av asiater för mobilisering av kapital, arbetskraft och etniska marknader. Etniska nätverk används också för utbyte av information, affärserfarenheter, samt för vertikala och horisontella affärs— relationer (Najib, 1994; Nordlund, 1992; Werbner 1990). Nätverken är ett tecken på kollektiv styrka och etnisk sammanhållning vilket beror på kultu- rella värderingar och spelar en viktig roll för framgång i företagsamheten.

Detta beteende har också bekräftats av svenska undersökningar vad beträffar asiater men inte när det gäller sydamerikaner, afrikaner och de flesta av de inomeuropeiska invandrargrupperna (Najib, l995a). Etniska nätverk hos de senare tenderar alltså att vara nästan helt obefintliga eller spelar en mindre roll, åtminstone när det gäller att mobilisera resurser för att starta och driva eget företag.

Sydamerikaner liksom en del afrikaner och i stort sett alla europeiska invandrare i Sverige tycks sakna benägenhet för att mobilisera de nödvändiga etniska resurserna eller är helt enkelt ointresserade av att starta och driva eget företag. Vad detta beror på är svårt att säga då grundläggande forskning saknas även inom detta område.

Sydamerikanska invandrare i Sverige använder däremot etniska nätverk för att organisera sig socialt, kulturellt och politiskt och för att skydda sig mot diskriminering eller för att försvara sig mot olika former av rasistiska attacker.

Tabell 3.1 summerar olika antaganden om etniska karakteristiska som sannolikt påverkar mobilisering av sådana resurser som kan tänkas vara relevanta för eget företagande bland invandrare i Sverige.

Tabell 3.1 Kontrasterande bilder av olika invandrargrupper

Inomeuropeiska Utomeuropeiska invandrargrupper invandrargrupper Etniska resurser: Individuell motivation moderat stark Familjestöd moderat stark Kollektivt stöd svag stark Klassresurser: Affärserfarenheter moderat moderat Utbildningsnivå moderat låg Yrkeserfarenheter hög moderat Extern finansiering stark svag Intern finansiering svag stark Möjligheter/hinder: Segregerad arbetsmarknad stark och (negativt) moderat alarmerande Diskriminering i affärslivet (negativt) moderat stark Marknadsnischer svag stark

Teoretisk uppfattning om olika hinder

Särskilda företagspolitiska insatser riktade till invandrare bör bidra till att minska etnisk diskriminering samt att avhjälpa olika typer av ”marknads- imperfektioner” och därigenom stimulera tillväxten och förnyelsen i det svenska näringslivet.

Det finns inga entydiga teoretiska uppfattningar om moraliska eller ekonomiskt rationella grunder för att sätta in särskilda insatser enbart riktade till vissa invandrarföretag. Grundinställningen i föreliggande studie har därför varit att det i stort sätt finns väl fungerande marknader. Det finns dock skäl att anta att vissa invandrarföretag missgynnas på den svenska marknaden vilket kan leda till att deras potential inte tas tillvara i samhället.

Magnus Hult och Göran Lindblom (1989) har jämfört de problem som invandrare ställs inför när de startar eget med de problem som svenska företagare möter. Resultatet visar att företagare med invandrarbakgrund ställs inför större problem än svenska kollegor, men också att de utvecklar strategier för att minimera problemen. Detta överensstämmer med resultatet från en undersökning i Uppsala (Najib, 1992a, 1994). Denna strategi känne- tecknas huvudsakligen av följande karaktäristiska drag:

Problembild Strategier brist på kapital så lite lånat kapital som möjligt dålig lönsamhet hårt arbete (7 dagar i veckan) brist på affärslokaler engagera familjen och vänner kommunikationsproblem få anställda (helst etniska) diskriminering

Invandrare möter i allmänhet i sitt företagande flera hinder som är unika för dem, t.ex. vid kapitalanskaffning och rådgivningsverksamhet. Många invandrarföretagare har svårt att låna pengar till förmånliga räntor, t.ex. via affärsbanker och kreditinstitut, delvis på grund av brist på information och okunskap om den svenska kreditmarknaden, men också på grund av negativ särbehandling. Sådana barriärer antas även förekomma inom andra områden än kreditmarknaden, t.ex. när det gäller konsult- och rådgivningsverksam- heten.

Om så är fallet, kan lånegarantier och statliga subventioner till strategiska konsulttjänster blir nödvändiga för att öka företagens utnyttjande av strate- giska tjänster till en samhällsekonomiskt effektiv nivå, dvs. där tillväxt- och utvecklingspotentialen utnyttjas fullt ut.

Det kan vara förenat med större kostnader för en konsult att sätta sig in i ett invandrarföretags situation än ett svenskt företags. För att med framgång kunna förmedla en strategisk/praktisk tjänst måste emellertid konsulten bilda sig en korrekt uppfattning om invandrarföretagets situation och behov även om detta är förenat med ”extra kostnader”. Det kan finnas anledning för staten

att gå in med subventioner för att undanröja den ”extra kostnad” som är relaterad till invandrarföretagarens kulturella bakgrund. Statens roll blir då inte att prioritera invandrarföretagare i varje läge utan snarare att korrigera oegentligheten i marknaden då resurserna inte utnyttjas på bästa möjliga sätt, dvs. när olika typer av ”market failure” eller otillbörlig konkurrens uppstår.

När jag för några år sedan undersökte hur invandrarföretagare i Uppsala anskaffat investeringskapital fann jag att de använde sig av olika finansi- eringsmetoder (Najib 1992a). Utomeuropeiska invandrarföretagare använde sig i större utsträckning än inomeuropeiska invandrarföretagare av fler me- toder för att minimera kostnader som uppkommer på grund av särbehandling. Detta konstaterande är i sig överraskande, men behöver ytterligare förklaring— ar, jag återkommer därför till detta längre fram i detta kapitel.

Låt oss tills vidare anta att båda inom- och utomeuropeiska invandrare är mer handikappade än majoritetsgruppema vid kapitalanskaffning, både bero- ende på klasstillhörighet och på etnisk diskriminering. Vad beträffar klass har jag redan påpekat att de flesta invandrare, både i de inomeuropeiska och utomeuropeiska grupperna, när de först anlände till Sverige hade arbeten som var i stort sett koncentrerade till lågstatusjobben. Invandrare som hamnar i den lägsta positionen i arbetarklassen har normalt inga eller små möjligheter att ackumulera nödvändigt kapital för att starta eget företag. Kapital är alltså en av de viktigaste resurserna som de kommer att ha brist på.

En karriär i lågstatus- och lågbetalda jobb är knappast en lämplig miljö för att spara pengar för att starta eget eller för att anskaffa egendom t.ex. villa eller båt, som kan användas som banksäkerhet om man behöver söka lån. Företagarens situation förvärras också av andra orsaker som t.ex. brist på information om olika finansinstitut, brist på självförtroende vid bankkontak- ter, samt brist på kunnande om hur man gör och presenterar ett affärsprojekt i Sverige.

Det är därför viktigt att undersöka inte bara hur olika invandrargrupper klarar sig när det gäller att anskaffa nödvändigt kapital för att starta eget utan också vilka problem som uppstår därefter, t.ex. vid en företagsexpansion.

I själva verket är alla ovan nämnda problem vanliga bland personer som tillhör arbetarklassen oavsett vilken etnisk grupp de tillhör. Litteratur om småföretagande understryker ofta betydelsen av materiella och andra fördelar som medelklassen och personer med företagartradition har. En sådan social bakgrund anses ofta vara en av de viktigaste resurserna för en företagare (Curran 1986; Johannisson & Bång, 1992; Davidsson, 1993). Dessa faktorer är inte heller specifika för invandrare eller etniska minoriteter och därför bör inte invandrarföretagare alltid betraktas som särfall. Det kan resultera i att man tonar ner sådant som är karakteristiskt för alla småföretagargrupper och utpekar invandrarföretagare som ”exotiska abnormiteter". Vissa grupper in- vandrare, som etniskt eller kulturellt avviker från majoritetsbefolkningen, kan

emellertid också råka ut för andra orättvisor än sådana som kan hänföras till klasstillhörighet. Hit hör bland annat diskriminering.

Tidigare studier visar att utomeuropeiska invandrarföretagare, i jämförelse med andra invandrarföretagande grupper använder sig av flera finansierings- strategier och har klarat sig ganska bra när det gäller att skaffa startkapital till små investeringar (Hult & Lindblom 1989; Najib 1994). Jag antar därför att utomeuropeiska invandrarföretagare även i fortsättningen kommer att klara sig relativt bra med att anskaffa det nödvändiga, och relativt lilla, kapital som behövs för att starta egna småföretag. Det finns däremot skäl att anta att de kommer att få det svårt att anskaffa tillräckligt med kapital när det gäller stora investeringar både vid företagsstart och vid företagsexpansion.

Teoretisk uppfattning om behov av särskilda insatserna

Flertalet invandrare som startade eget företag under 1980—talet, gjorde det på grund av arbetslöshet eller för att de inte kunde göra karriär inom sitt yrke. Under senare år har däremot många invandrare startat eget p.g.a. att det var så gott som omöjligt för dem att komma in på den öppna arbetsmarknaden. För båda grupper var det egna företagandet kanske det enda alternativet till monotona jobb eller permanent arbetslöshet. Många av dessa företagare är därför tämligen nöjda med att ha ett arbete som de har fått genom eget före— tagande. Det finns därför anledning att anta att de som driver rena levebröds- företag inte är intresserade av särskilda företagspolitiska insatser, helt enkelt därför att de inte vill eller kan växa, medan särskilda insatser kan vara av större betydelse för sådana företagare som av olika skäl står i begrepp att expandera. Intresse för särskilda insatser kan därför variera beroende på företagsform, verksamhetsinriktning och utvecklingsbehov. Industriföretag kan t.ex. ha större behov av tekniska insatser än tjänsteföretag och exporte— rande andra behov än hemmamarknadsföretag.

'wu.fl£-.uuatm1mm Marinan.com. al " _ . . _ _. ...r- ”amt-,- MHWSQWHFFH

'.. jär-; 1 .,* ' "H* I ' ;"1 '. » --"'Ä'f' _;' J Wii"

' -. . ' . ]: ###-me , . | , . .gz ...nu—mma.

. [i . . ,— | J ll * 'n. Tr . * >.. .. "i , , |. .' l. , J J. ___, , I" I.

iii .J', ' .-.' ':'-' . ., V ., m His”! 39735? - _. . . ' _ 314. ;. . . ...man-mim i * ”,- -1 ! j'l ". *m'fiimå

' , , :l' ' '.'. ,I .» mm,-nerg- rail-n

" '_ " n.".l. !.:an garment-rim:- . ; f -'-lbfir_ Litteratur Luu

.._,,_ = . .. _- F! .l.1c-handral1ule*a

* ' ' " ' 'i: .i;- Ett-':- --;'Lt.t:ru.'.

' ...g i"... en IIJJIHLREMC -— l_-.?'T'h .::—in" I'llr'urr" T '.w-l. Humla" ändå: _htit ' ." kanii' ..t-Etnli'iltmr

"1 -, . _. namnlagen-guprm mt.

' "in"—?ahmnwrrfmfm '. ' |:- uiim .lnl'r-Ihllmrlnn, kli'LP

4. Enkätstudierna

Analysen av det empiriska materialet visar på ett högt nyföretagande bland personer med utländsk bakgrund. Resultatet visar dessutom att det existerar stora skillnader mellan olika invandrargrupper. Förklaringarna är flera; geografiskt ursprung, kulturell bakgrund, företagets karaktär och verksam- hetsinriktning samt relationer till externa aktörer.

Tidigare studier liksom beskrivningen i föregående kapitel visar dessutom att företagen utgör en heterogen grupp, framför allt med avseende på verksamhet, men även vad gäller utveckling och möjligheter för framtida tillväxt. Det finns således ett stort behov av att nyansera kunskapen kring invandrares företagande.

Huvudsyftet här är att se närmare på invandrarföretagares utvecklings— villkor och behov av särskilda insatser. Som framgick redan av de inledande kapitlen har två enkätundersökningar genomförts, den ena med invandrar- företagare, den andra med tre olika grupper externa bedömare.

Med ett batteri av frågor har invandrarföretagares och externa bedömares uppfattningar om utvecklingsvillkor och behov av särskilda insatser kartlagts. Frågorna har utformats så att de skall ge fakta om företagens specifika pro- blem med avseende på finansiering, köp av externa tjänster, synen på gene- rella småföretagsinsatser, faktiska erfarenheter av småföretagsinsatser och slutligen om hur de utnyttjade insatserna värderas. Samtidigt är det av intresse att sätta företagarnas uppfattningar av problemen i relation till vad ett antal externa aktörer anser.

Enkätstudiens bakgrund, syfte och uppläggning

Utgångspunkten är att i första hand identifiera de viktigaste problemområdena och at