Sammanfattning av uppdraget

En särskild godstransportdelegation skall inrättas med uppgift att öka samverkan mellan godstransportsystemets aktörer och staten samt att förtydliga statens roll i detta system. Delegationen skall följa utvecklingen på godsområdet samt utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med syftet att effektivisera godstransportsystemet och göra det säkert och ekologiskt hållbart.

Bakgrund

Regeringen har i propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) redogjort för sin syn på godstransportfrågorna. Regeringen förordar i propositionen att en trafikslagsövergripande godstransportstrategi bör utvecklas och att en särskild godstransportdelegation därför bör inrättas.

EG-kommissionen publicerade i maj 1997 en s.k. grönbok, Intermodalitet och intermodala godstransporter i Europeiska unionen (KOM(97) 243 slutlig). I denna skrift behandlas frågan om ökad samverkan inom godstransportsystemet. Kommissionen anser att det finns stora behov av och möjligheter till ökad samordning av godstransporterna och att detta är nödvändigt för att kunna nå hållbara transportlösningar i unionen.

Regeringen delar i allt väsentligt EG-kommissionens bedömning av behovet att utveckla samverkan mellan trafikslagen. Även Sveriges godstransportsituation påverkas otvivelaktigt av skeenden i centrala Europa och av den typ av utvecklingsarbete som kommissionen skisserar.

Terminal- och omlastningspunkter, bl.a. hamnar, har en strategisk funktion i sammanhanget, och EG-kommissionen har nyligen även publicerat en grönbok om hamnar (KOM(97) 678 slutlig). Kommissionen anser att det finns behov av en gemensam politik även på detta område. Även det fortsatta arbetet i dessa frågor är viktigt att följa noga från svensk sida.

Regeringen anser att kundperspektivet - varuägarens synvinkel - måste lyftas fram. Det logistiska tänkandet måste få större tyngd i planeringsarbetet inom transportsektorn. Transporterna är en del i den industriella verksamheten. Hela godshanteringen inom industrin måste fungera störningsfritt från råvara via produktion och lagerhållning till den färdiga produkten hos kunden. Höga krav ställs på korta ledtider, precision och flexibilitet i transporterna. En industri i tillväxt kräver effektiva transporter och rationella logistikkedjor.

De totala godsflödena bör också sättas in i ett logistiskt sammanhang. Både gods och information skall förflyttas mellan leverantörer och kunder. IT-utvecklingen öppnar nya möjligheter och kommer att förändra nuvarande strukturer och transportmönster. Globaliseringen inom näringslivet innebär också att industriföretag i allt större utsträckning får hela världen som arbetsfält, något som ställer nya krav på anpassning och flexibilitet både när det gäller de fysiska flödena av gods och informationstekniken.

Transporterna bör således ses som en integrerad del av produktions- och distributionssystemet. I ett samhällsperspektiv måste emellertid den helhetssyn och det kostnadsmedvetande som är utmärkande för det logistiska synsättet enligt regeringens mening även omfatta de krav som ställs på transporterna i stort, inklusive alla de samhällsekonomiska kostnader som uppkommer. Det är endast då som nytta och kostnad kan balanseras på ett riktigt sätt. Målet måste vara ett säkert och ekologiskt hållbart transportsystem i enlighet med de transportpolitiska målen.

För att bygga upp ett logistiskt och tekniskt sammanhängande transportsystem måste också planeringen för utbyggnaden av infrastrukturen utvecklas så att delsystemen möjliggör en ökad samverkan mellan trafikslagen. Syftet måste vara att analysera bristerna i planeringen och samordningen av investeringarna.

Arbetet med att utforma en godstransportstrategi måste ha sin utgångspunkt i såväl nationella som europeiska strukturer och förhållanden. Sveriges stora utrikeshandelsberoende, liksom behovet av att i många sammanhang kompensera Sveriges geografiska läge med väl fungerande transporter bör uppmärksammas. Dessutom måste en godstransportstrategi kopplas samman med EG-kommissionens arbete med de trafikslagsövergripande frågorna och med utvecklingen av kombitrafik och IT-tillämpningar för godstrafik inom EU.

Det svenska godstransportsystemet är, och bör även fortsättningsvis vara, väsentligen marknadsstyrt. Det är dock angeläget att förtydliga statens roll inte minst mot bakgrund av de oklarheter i ansvaret för samordningen mellan trafikslagen som bl.a. EG-kommissionen redovisat i sin ovan nämnda rapport om de trafikslagsövergripande (multimodala) frågorna. Ramar och spelregler för godstransportmarknaden, i form av bl.a. konkurrenslagstiftning samt trafikgrensvis lagstiftning och kostnadsansvar, formuleras av staten delvis i samverkan med andra stater bl.a. inom EU. Staten styr dessutom inriktningen och omfattningen av den nationella infrastrukturen. Staten verkar genom många olika organ och myndigheter. Det är därför motiverat att i högre grad än hittills ta ett samlat grepp på utvecklingen av dels infrastrukturen, dels de nationella och internationella spelreglerna. Med hänsyn till att godsflödena i transportsystemet i stor utsträckning ingår som länkar i produktionskedjor är kravet på överblick och sammanhang ännu starkare här än inom persontransportsystemet. Staten har hittills inte haft den överblicken och regeringen föreslår därför att förutsättningar för en sådan skapas.

Representanter för stat och näringsliv bör mot denna bakgrund samlas i det nya forum inom godstransportområdet som föreslås inrättas - Godstransportdelegationen. Representationen bör vara bred och inkludera såväl trafikverk, varuägare och transportköpare som transportörer. Med hänsyn till främst EU-perspektivet och det regelutvecklingsarbete som ständigt pågår bör Godstransportdelegationen knytas direkt till regeringen i form av en kommitté inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Uppdraget

Godstransportdelegationens huvudsakliga uppgift skall vara att följa utvecklingen på godstransportområdet och lämna förslag till regeringen. Den inledande uppgiften för delegationen bör vara en närmare analys av godstransportsystemets nuvarande funktion och brister sett ur kundperspektivet, samt av framtida behov och utveckling av godstransporter inom, till och från Sverige.

Enligt en grov indelning kan godstransportsystemet sägas bestå av följande delar, som kan bilda en grund för analysen

• infrastruktur (väg- och bannät, farleder, terminaler, hamnar, flygplatser, IT-nät m.m.), - fordon och lastbärare, - administrativa förutsättningar (lagar och förordningar, marknadsförutsättningar etc.) samt - ekonomiska förutsättningar (skatter och avgifter etc.).

Utifrån denna analys skall en övergripande godstransportstrategi utformas. Denna bör omfatta såväl institutionella former och mekanismer som faktiska spelregler. Möjligheterna för staten att agera som en katalysator för att uppnå en önskad utveckling bör undersökas. Den strategi som utformas för det statliga ansvaret för godstrafikutvecklingen bör bl.a. innehålla följande:

• förslag till lämpliga institutionella förutsättningar, bl.a. utveckling av trafikslagsövergripande synsätt och arbetsmetoder, samverkan med näringslivet och former för hur Sverige skall kunna påverka utformningen av främst det europeiska regelverket på detta område,
• en analys av hur de nationella spelreglerna och möjligheterna till svenskt inflytande över de internationella spelreglerna kan utnyttjas för att främja samhällsekonomisk effektivitet,
• en analys av godstransporternas roll för arbetet med att åstadkomma ett säkert och ekologiskt hållbart transportsystem i enlighet med de transportpolitiska målen, och hur godstransportsystemets olika delar enligt ovan kan samverka och stödja denna process,
• förslag till utformning av riktlinjer för utvecklingen av landets infrastruktur med hänsyn till godstransporternas krav, både i ett nationellt och ett europeiskt perspektiv,
• klarlägganden om vilka åtaganden samhället kan och bör göra i syfte att öka den konkreta samordningen mellan trafikslagen,
• förslag till riktlinjer för statens roll i samband med fortsatt utveckling av intermodala transporter som kombitrafik på järnväg, bl.a. mot bakgrund av EU:s strävanden inom området, samt
• förslag till inriktning av strategisk forskning och utveckling inom godstransportområdet, bl.a. en analys av eventuella behov av att prioritera särskilda FoU-resurser för detta ändamål. Även frågor om ökad forskningssamverkan inom detta område mellan stat och näringsliv bör behandlas.

Delegationen skall närmare analysera dessa föreslagna inslag i en godstransportstrategi och vid behov utveckla ytterligare egna sådana inslag. Arbetsmetoder och redovisning Delegationens arbete skall bedrivas i nära samverkan med berörda myndigheter och organisationer. Till delegationen kan vid behov knytas en eller flera referensgrupper och arbetsgrupper.

Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 juni 2001. En delredovisning vad gäller förslag till riktlinjer för utvecklingen av transportinfrastrukturen utifrån godstransporternas krav skall lämnas till regeringen senast den 1 april 1999. Det står i övrigt delegationen fritt att redovisa delresultat av sitt arbete under utredningstidens gång.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).