Sammanfattning av uppdraget

En expertgrupp tillkallas med uppgift att undersöka möjligheterna att förenkla utjämningssystemet för kommuner och landsting och att göra systemet mer stabilt. Flera alternativ skall belysas ur olika aspekter.

Bakgrund

Den 1 januari 1996 infördes ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Huvudsyftet med utjämningssystemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att bedriva sin verksamhet. Systemet består av inkomstutjämning, kostnadsutjämning och införanderegler. Inkomstutjämningen skall utjämna för skillnader i skattekraft. Kostnadsutjämningen skall utjämna för strukturella kostnadsskillnader. Kostnadsutjämningen skall däremot inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning eller effektivitet, och den skall baseras på mätbara och för kommuner och landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader. En parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallades redan i augusti 1995 för att följa upp och utvärdera samt lämna förslag i syfte att utveckla systemet (dir. 1995:118). Kommittén, som antog namnet Kommunala utjämningsutredningen, överlämnade i december 1998 sitt slutbetänkande Kostnadsutjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151) till regeringen. Betänkandet skickades ut på remiss till samtliga kommuner och landsting, ett antal myndigheter och organisationer m.fl. Remissbehandlingen visade att det fanns ett starkt stöd för huvudlinjerna i utredningens förslag. I propositionen Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting (prop. 1998/99:89) har regeringen presenterat förslag till vissa förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting, vilka skall gälla från år 2000 och vilka till stor del bygger på de förslag som Kommunala utjämningsutredningen lämnade i sitt betänkande. De grundläggande principerna för utjämningen av ekonomiska förutsättningar föreslås ligga fast. De föreslagna förändringarna berör endast kostnadsutjämningen. De största förändringarna föreslås i modellerna för hälso- och sjukvården och individ- och familjeomsorgen. Vidare föreslås att en kostnadsutjämning för barn och ungdomar med utländsk bakgrund införs. Nya införanderegler föreslås dessutom för perioden 2000 till 2004. Ett fortsatt uppföljnings- och utvecklingsarbete aviseras. Riksdagen beslutade den 14 juni i enlighet med de förslag som lämnades i propositionen.

Utjämningssystemets omfattning och komplexitet

I samband med remissbehandlingen av Kommunala utjämningsutredningens betänkande framfördes flera synpunkter på det nuvarande utjämningssystemets omfattning och komplexitet, och att detta kan bidra till att systemet uppfattas som svårt att förstå. En annan effekt av komplexiteten är att de årliga förändringarna hos de olika faktorer som systemet bygger på sammantaget kan få stora effekter på utfallet för en enskild kommun eller ett enskilt landsting från ett år till ett annat, vilket kan orsaka planeringsproblem för kommunen eller landstinget. I propositionen pekar regeringen på problemet att göra avvägningen mellan enkelhet och rättvisa. Det nuvarande systemet är komplext till följd av ambitionen att systemet skall innehålla alla de faktorer som gör att det på ett rimligt sätt kan spegla utvecklingen av de viktigaste kommunala verksamheterna och kostnaderna för dem. Regeringen föreslår därför inga förändringar i detta hänseende, men anser att möjligheterna att förenkla systemet måste analyseras.

Även under riksdagsbehandlingen har detta problem tagits upp i ett antal motioner. Finansutskottet delar regeringens bedömning att en avvägning måste göras mellan enkelheten och graden av träffsäkerhet, och att den som förespråkar förenkling också måste acceptera de konsekvenser som detta kan få på graden av utjämning och rättvisa.

Mot denna bakgrund bör ett utredningsarbete genomföras, med syfte att undersöka möjligheterna att göra utjämningssystemet enklare och mer stabilt. Förenklingar av kostnadsutjämningen måste ställas mot systemets förmåga att utjämna strukturella kostnadsskillnader. Om utjämningssystemet skall förenklas och göras mer stabilt måste därför fördelarna med en större stabilitet och ökade möjligheter till förståelse av systemets konstruktion och funktion ställas mot nackdelarna av en eventuell minskad träffsäkerhet i utjämningen av strukturella kostnadsskillnader, och mot frågan om huruvida likvärdiga ekonomiska förutsättningar ändå kan skapas. Frågan om förenkling måste analyseras utifrån bl.a. demokratiska, planeringsmässiga och praktiska aspekter samt inte minst rättviseaspekter. Även samhällsekonomiska aspekter kan behöva belysas.

Uppdraget

En expertgrupp tillkallas med uppgift att förutsättningslöst pröva olika möjligheter att göra utjämningssystemet för kommuner och landsting enklare och mer stabilt samtidigt som det fortfarande skall uppfylla de grundläggande intentionerna med utjämningen. Flera alternativ skall analyseras och jämföras ur de olika aspekter som angivits ovan. Alternativen skall vara statsfinansiellt neutrala.

Redovisning av uppdraget

Expertgruppen skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast 30 november 2000.