Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas för att analysera det politiska och militära agerandet i ubåtsfrågan från 1980 fram till i dag. Utredaren skall redovisa och utvärdera hur regeringen, Försvarsmakten och andra berörda myndigheter hanterat konstaterade undervattenskränkningar och indikationer på kränkningar av våra vatten som förekommit sedan början av 1980-talet.

Bakgrund

Debatten kring främmande undervattensverksamhet på svenskt territorium har varit intensiv under de senaste två decennierna. Konstaterade kränkningar och indikationer om kränkningar har undersökts av två kommissioner.

Den första - Ubåtsskyddskommissionen - lämnade sin rapport 1983 och handlade i första hand om incidenten i Hårsfjärden 1982 (Att möta ubåtshotet, SOU 1983:13).

Den andra - Ubåtskommissionen - fick ett mer heltäckande uppdrag att utvärdera och analysera ubåtsfrågan från 1980. Denna kommission lämnade sin rapport 1995 (Ubåtsfrågan 1981-1994, SOU 1995:135).

Tyngdpunkten i de två kommissionernas arbete låg i att söka utreda vad som faktiskt hade hänt i fråga om främmande undervattensverksamhet. Ubåtsskyddskommissionen hade dessutom i uppdrag att göra vissa utvärderingar beträffande informationsgivning och utvärderade också de svenska insatsernas effektivitet. I fråga om vilken nation som var ansvarig för konstaterade kränkningar av svenskt vatten gjorde den första kommissionen i april 1983 bedömningen att sovjetiska ubåtar kränkt svenskt område, medan den andra menade att det varken då eller senare fanns underlag för att göra en nationalitetsbestämning.

År 1995 lämnade kommendör Emil Svensson en rapport, om de rysk-svenska ubåtssamtalen, som pågick 1992-1994.

År 1996 fick ambassadör Lars-Erik Lundin i uppdrag av Utrikesdepartementet att göra en säkerhetspolitisk granskning kring kränkningarna av svenska vatten perioden 1980-1995. Rapporten överlämnades den 22 november 1996.

Regeringen beslutade den 30 mars 2000 att offentliggöra Emil Svenssons rapport, med vissa begränsade undantag, och Lars-Erik Lundins rapport i sin helhet.

I mars i år gjordes två särskilda utredningar med anledning av uppgifter i media om att officerare i svenska marinen fattat beslut om gemensamma övningar med Nato-länder och att ubåtar från Nato-länder tillåtits tränga in på svenskt territorialvatten. Utredningarna visade att dessa uppgifter saknade stöd.

Med anledning av att det fortfarande finns ett antal helt eller delvis obesvarade frågor kring förekomsten av främmande undervattensverksamhet, skall dessa frågor utredas så att ett så fullständigt klarläggande som möjligt kan åstadkommas i ubåtsfrågan.

Uppdraget

Utredaren skall ha till uppgift att

• bedöma det politiska och militära agerandet i ubåtsfrågan från 1980 och fram till i dag,
• redovisa och utvärdera hur regeringen, Försvarsmakten och andra berörda myndigheter sedan början av 80-talet har hanterat konstaterade undervattenskränkningar och indikationer om att sådana förekommit,
• analysera beslut och beslutsunderlag som legat till grund för politiska ställningstaganden och ageranden,
• belysa hur dessa beslutsunderlag tagits fram,
• belysa vilken påverkan tidigare kommissioner och utredningar haft för de politiska och militära ställningstagandena,
• analysera de svenska insatsernas effektivitet och redovisa de förutsättningar som funnits för att uppnå avsedda resultat, samt
• bedöma vilken ytterligare information i ubåtsfrågan som är angelägen att redovisa i syfte att åstadkomma en fullständig belysning.

Frågan om det alls förekommit främmande undervattensverksamhet är utredd och behöver alltså inte behandlas vidare. Utredaren skall koncentrera sig på att granska vidtagna åtgärder, hur beslut om dessa fattades, på vilket underlag besluten fattades och hur besluten genomfördes. Mediernas betydelse och agerande, liksom slutsatser som presenterades av medierna är betydelsefulla i sammanhanget. Utredaren skall därför också granska och sätta in i sitt sammanhang hur politikerna och militären påverkades av den offentliga debatten.

I anslutning till detta uppdrag anser regeringen att det också är angeläget att få till stånd en allmän säkerhetspolitisk granskning av svenskt politiskt och militärt agerande under perioden 1969-89. Det är lämpligt att utredaren får även detta särskilda uppdrag. I den utredningen kommer utredaren att få biträde av en grupp experter, och riksdagens partier skall ges möjlighet att följa utredningsarbetet.

Arbetets bedrivande

Utredaren skall ta del av all tillgänglig skriftlig och muntlig information i ärendet, både politiska och militära källor.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 september 2001.

(Försvarsdepartementet)