Ubåtsfrågan 1981-1994 : rapport från Ubåtskommissionen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

från Ubåtskommissionen

Rapport

Stockholm 1995

17år”.

Oct SAC-L)

(än

um Statens

offentliga utredningar

WW 1995; 135

W Försvarsdepartementet

Ubåtsfrågan

1981-1994

Rapport från Ubåtskommissionen

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pä uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

Svara pâ remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. - En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara pâ remiss.

Broschyren kan beställas hos:

›

Regeringskansliets förvaltningskontor

Arkiv- och informationsenheten

103 33 Stockholm

Fax: 08-790 09 86

Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20121-6 Stockholm 1996 ISSN g375_250X

Till chefen för

Försvarsdepartementet

Genom beslut den 23 februari 1995 bemyndigade chefen för

regeringen

Försvarsdepartementet att tillkalla en kommission med högst fem ledamöter, med uppdrag att utvärdera och analysera de undervattenskränkningar och de indikationer om sådana som förekommit sedan början av 1980-talet samt den som

ubátsskyddsverksamhet

bedrivits. Med stöd av bemyndigandet förordnades samma

dag professor

Hans G. Forsberg som ordförande, professor Anna Christensen,

generaldirektör Kerstin Fredga, professor Göran Grimvall och

förbundsordförande Curt Persson som ledamöter samt f.d. generallirektör Bengt Wallroth som huvudsekreterare i kommissionen. Den 3 mars 1995 förordnades föredraganden i riksdagens konstitutionsutskott Ingvar Åkesson som sekreterare i kommissionen. Hovrättslagmannen Rolf Holmquist har biträtt kommissionen med

sekretessgranskning.

Som assistent har assistenten Anne-Marie

tjänstgjort Nyberg.

Kommissionen har arbetat under namnet Ubåtskommissionen

(Fö 1995:04).

Härmed överlämnas kommissionens rapport (SOU 1995:135)

Ubåtsfrágan 1981-1994.

Till rapporten har professor Anna Christensen en reservation.

fogat

Kommissionens uppdrag är härmed slutfört. Stockholm den 20 december 1995

Hans G. Forsberg

Anna Christensen Kerstin Fredga Göran Grimvall Curt Persson

/Bengt Wallroth Ingvar Åkesson

SOU 1995: 135 Innehåll 1

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

1 Kommissionens

uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

2 Hur vi arbetat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

3 Ubâtsfrågan sedan år 1981 - en översikt . . . . . . . . . . . . . . 31 3.1 Rapportöversikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 3.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Årsredovisningar 35

3.3¶Undervattensverksamheten i debatten

. . . . . . . . . . . 45

4 Uttalanden från statsmakterna m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 55 4.1 Svensk protestnote sedan en ubåt

sovjetisk gått på grund

iKarlskrona skärgård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 4.2 Svensk med av

protestnote anledning Ubâtsskyddskommis-

sionens slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 4.3 Propositioner, utskottsbetänkanden och

regeringsförklar-

ingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 4.4 Uttalanden av försvarsministern . . . . . . . . . . . . . . 59 4.5 De ubåtssamtalen . . . . . . . . . . . . . . .

svensk-ryska 60

4.6 Kontakter mellan statsminister och

Sveriges Rysslands

president . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Undervattensteknik

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 5.1 Historisk utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 5.2 1990-talets ubåtsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 5.3 Ubåtsräddning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 5.4 Miniubátar och dykarfarkoster . . . . . . . . . . . . . . . . 69 5.5 Farkoster för och Offshore-verksamhet

forskning . . . 75

2 Innehåll SOU 1995: 135

5.6 Dykeriteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77

6 dokumentation och analys av . . . . . . . 81

Insamling, uppgifter

6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82

Rapporteringsrutiner

6.2 Observationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 6.2.1 och . . . . . . . . . . . . . 84

Observationstyper rapportörer

6.2.2 Insamling och utfrågning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 6.2.3 Bearbetning och analys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 6.3 Tekniska indikationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 6.3.1 Miljön för ubåtsverksamhet i Östersjön . . . . . . . . . . 92 6.3.2 Hydroakustiska sensorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 6.3.3 och elektriska sensorer . . . . . . . . . . . . . 98

Magnetiska

6.3.4 Radarobservationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 6.3.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

Signalspaning

6.3.6 skador och bottenspår . . . . . . . . . . . . 102

Kollisioner,

6.3.7 och filmning . . . . . . . . . . . . . . . . . 106

Fotografering

6.3.8 och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107

Bearbetning analys

6.4 Främmande ubåtsföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109

7 Tre fall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113

uppmärksammade

7.1 Ubåt 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 7.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139

Hårsfjärdenhändelserna

7.3 Händelserna i Karlskrona vintern 1984 . . . . . . . . . 162

8 av händelser och . . . . . . . . 173

Genomgång rapporterade fynd

8.1 Observationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 8.1.1 Observationer av föremål . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 8.1.2 Observationer av . . . . . . . . . . . . . . . 191

vágrörelser

8.1.3 Observationer av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196

dykare

8.1.4 Falsifikat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 8.2 indikationer . . . . . . . . . . . . . . . . 200

Hydroakustiska

8.2.1 den 12 oktober 1982 vid Mälsten 201

Hydrofonindikationen

8.2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211

Typljudet

8.2.3 Den kavitationseffekten . . . . . . . . . 222

komprimerade

8.2.4 om med och den

Ytterligare utredningsarbetet typljudet

SOU 1995: 135 Innehåll 3

komprimerade kavitationseffekten . . . . . . . . . . . . 228

8.3 Några fall med aktiva sonarkontakter . . . . . . . . . . 229 8.4 Magnetik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 8.5 signalspaning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 8.6 Skador och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240

bottenspár

8.6.1 Skador . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 8.6.2 Bottenspár . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243

9 Kommissionens

bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 9.1 U 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264 9.2 Skador, och tekniska indikationer . . . . . .

bottenspår 266

9.3¶Observationer

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 9.4 Företagsbedömningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273

9.5¶Nationalitetsfrågan

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 9.6 Försvarsmaktens av

hantering rapportmaterialet . . . . 281

10¶Ubátsskyddsåtgärder 285

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.1¶Principer för

ubåtsskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 10.2 Läget i marinen 1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 10.3 Tillförsel av medel och av

uppbyggnad ubátsskyddet

1980-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290 10.4 Fortsatt uppbyggnad av efter 1984

ubátsskyddet . . . 292

10.5 Läget i marinen 1995 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294 10.6 Vapeninsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 10.7 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296 10.8 Vår bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298

RESERVATION . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301

SUMMARY IN ENGLISH . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325

BILAGA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341

SOU 1995: 135

Sammanfattning 5

SAMMANFATTNING

sammanfattningen berör huvudsakligen de kommissionen bedömningar

gjort samt redovisar de motiven för dessa. Därutöver lämnas

viktigaste

viss

bakgrundsinformation.

Regeringen tillsatte den 23 februari 1995 en kommission med

uppgift

att utvärdera och analysera de och de indika-

undervattenskränkningar

tioner om sådana som förekommit sedan av 1980-talet början samt den

ubátsskyddsverksamhet som bedrivits.

Kommissionen skall redovisa sin samlade bild av vad som förekommit och därvid diskutera hállbarheten i de slutsatser som om

dragits

undervattenskränkningarnas karaktär. Den skall också behandla de

svenska insatsernas effektivitet och därvid

diskutera dels de förutsättningar som för att kunna dels vilka

förelegat uppnå resultat, resultat

som faktiskt uppnåtts i den

ubåtsskyddsverksamhet som bedrivits.

Chefen för Försvarsdepartementet statsrådet Peterson förordnade den 23 februari professor Hans G. som

Forsberg ordförande, professor Anna Christensen, Kerstin generaldirektör Fredga, professor Göran

Grimvall och förbundsordförande Curt Persson som ledamöter samt f.d.

generaldirektör Bengt Wallroth som huvudsekreterare i kommissionen.

Den 3 mars 1995 förordnades i

föredraganden riksdagens konstitutions-

utskott Ingvar Åkesson som sekreterare i kommissionen. Kommissionen, som arbetade under namnet Ubátskommissionen lämnade sin rapport den 20 december 1995. finns

(Det anledning

påpeka att en annan kommission benämnd

Ubåtsskyddskommissionen

tidigare studerat ubåtskränkningar, främst i av incidenter i

anledning

Hårsfjärden 1982. tillsattes i oktober 1982

Ubåtsskyddskommissionen

och avslutade sitt arbete i april 1983.)

6 SOU 1995: 135

Sammanfattning

Utgångspunkten för Ubåtskommissionens arbete har varit Överbefälhavarens till regeringen rörande konstaterad och befarad

rapportering

undervattensverksamhet åren 1981-1994. Kommissionen har studerat underlag for dessa rapporter samt annat bakgrundsmaterial. Gransk-

ningen har omfattat ett synnerligen omfattande material, huvudsakligen

från Försvarsmakten. Kommissionen har även gått igenom arkiv hos

Statsrådsberedningen, Utrikesdepartementet och Rikspolisstyrelsen.

Försvarsmakten har vid föredragningar presenterat material av betydelse för kommissionens arbete. Genom besök vid marina anläggningar och fartyg har ytterligare informationer inhämtats. Kommissionen har fárdats på ett av marinens fartyg under samma betingelser

som rådde då U 137 gick på grund i Gåsefjärden år 1981 i Blekinge

skärgård. Färden arrangerades på kommissionens begäran.

Vid besök på Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping har underlaget för vissa utlåtanden studerats. Besök har också ägt rum på Försvarets radioanstalt.

Kommissionen har anlitat utomstående expertis för granskning av material om vissa samt inom ämnesområdena psykologi

bottenspårsfynd

och säkerhetspolitik. En forskargrupp på Försvarets forskningsanstalt

har utfört analysarbete för kommissionens räkning.

hydroakustiskt

Även andra forskare vid FOA och svenska högskolor har kontaktats av kommissionen.

Kommissionen har haft 25 sammanträden. Muntlig information har lämnats av personer som har varit engagerade i ubåtsfrågorna på politisk och administrativ nivå .

Åren 1981-1994 har över 6 OOO enskilda rapporter om misstänkt eller konstaterad främmande undervattensverksamhet registreras. Ett stort antal avfärdas emellertid på lokal nivå och blir därför inte

rappporter registrerade. Detsamma gällde allmänt under de första åren under 1980talet.

Den övervägande delen av rapporterna baseras på observationer till skillnad från tekniska indikationer, t.ex. hydroakustiska inspelningar.

SOU 1995: 135 7

Sammanfattning

De tekniska indikationerna till ca 20 % av

uppgår genomsnittligt

totalantalet rapporter. Från ganska få (under år 1981

100) registrerade rapporter stiger

antalet efter hand till närmare 1 000 år 1987. Därefter antalet

sjunker

ned till ett par hundra år 1994. Andelen värderade rapporter högt observationer sjunker markant från år 1987 under det att andelen

högt

värderade tekniska indikationer är markant från år 1991

högre jämfört

med tiden dessförinnan. Under den tid som stått till vårt har det inte varit

förfogande möjligt

att gå igenom allt underlag i och att därmed detalj ge en heltäckande och säker av allt som kan ha förekommit.

beskrivning

Vi i denna fram material som inte varit

lägger rapport tidigare

tillgängligt för allmänheten. När det gäller frågan om okänd eller främmande undervattensverksamhet har vi valt att redovisa

utförligt

vissa fall där materialet, tekniska det att dra

på grunder, gör möjligt

säkra slutsatser. Kommissionen har avstått från att diskutera om motiven

frågan

bakom undervattensverksamheten.

Kommissionens bedömningar

U 137

År 1981 gick den U 137 i Gåse-

sovjetiska Whiskey-ubåten på grund

fjärden i militärt i Ubåten fick lämna

Skyddsområde Blekinge skärgård.

svenskt territorium efter det att befälet ombord förhörts. Den svenska bedömningen blev att ubåten kränkt svenskt territor-ium för

avsiktligt

att där bedriva otillåten verksamhet. Det resulterade i en svensk

skarp

protest. Sovjetunionen hävdade att ubåten gått på grund av till

misstag

följd av felnavigering. Ubåtens kapten att man trodde att man uppgav befunnit sig i ett område mer än 100 km söder om

grundstötnings-

platsen.

Vår bedömning: På grundval av i ubåtens

uppgifterna navigations-

journal har två olika svenska experter lagt ut den som slutade

färdväg

8 SOU 1995: 135

Sammanfattning

med betraktas som korrekta varför denna

grundstötningen. Uppgifterna

rekonstruktion antas ge en i huvudsak riktig beskrivning av U 137:s

före Denna färdväg har vid flera

färdväg dagarna grundstötningen.

tillfällen till så säkra att det får

givit möjlighet positionsbestämningar

betraktas som uteslutet att man kunnat tro att man befann sig i ett helt annat område än det aktuella. Detta gäller även om det, som den ryska

sidan allvarliga fel på Att

påstått, förelegat navigationsutrustningen.

ubåtens besättning, som manövrerade båten i övervattensläge mellan

öarna, inte rätt uppfattat fyrarna i området, de omkringliggande öarna

med växtlighet och samt ljuset över Karlskrona är

upplyst bebyggelse

helt enkelt inte Denna slutsats grundar vi även på egna

möjligt.

under den färd som företogs under i huvudsak samma

iakttagelser

som de som rådde vid U 137:s grundstötning. Vi har också

betingelser

kunnat bekräfta bedömning att U 137 var med

tidigare bestyckad

kärnvapen.

Vi finner alltså att U 137:s inträngande i Gåsefjärden varit avsiktligt

och att ubåten var kärnvapenbestyckad.

Skador på militär materiel

Ett flertal finns om skador av olika slag på militär materiel

rapporter där omständigheterna är sådana att man misstänkt anknytning till främmande undervattensverksamhet. Här redovisas två sådana fall.

I mitten av 1980-talet upptäcktes att en minering på Norrlandskusten utsatts för skadegörelse. Efter undersökning av Statens kriminaltekniska laboratorium konstaterades bl.a. att utrustning för elektriska anslutningar visade skador efter upprepade slag med ett hårt föremål, att fástskruvar saknades, att en anslutningsledning var avsliten och att en tätningsring saknades. Den skadade materielen låg på stort djup. För att

flera man eller ett fartyg med spel. få upp den till ytan krävdes

Ett annat exempel på skadegörelse härrör från 1986. Då konstaterades att ett nät i ett av sunden som leder in till det marina basområdet

SOU 1995: 135 9

Sammanfattning

i Hårsfjärden, var skadat. Nätet var avsett att indikera inträngande ubåtar. Nätet var förankrat med tyngder som sammanlagt vägde 3-4 ton. Skadan bestod i att ett stort hål skurits upp i nätet. utförd

Analys

av Statens kriminaltekninska laboratorium visade att skadan förorsakats av ett eggvasst verktyg.

Vår bedömning: Skadornas art och det djup på vilka föremålen fanns visar på avancerad och planlagd skadegörelse riktad mot det svenska försvaret.

Bottens pår

Kommissionen har låtit utomstående expertis utföra en undersökning av

vissa bottenspår som har anknytning till Hårsfjärdenhändelserna hösten

1982 samt spår som upptäcktes vid Klintehamn år 1986, i

Kappels-

hamnsviken år 1987 och i Hävringebukten år 1988.

Experterna

bedömde att flera av de spårbildningar som från Hars-

rapporterats fjärdenområdet åstadkommits av bottengående farkoster. Vissa av

spåren utanför det egentliga Hårsfjärdenområdet ansågs av experterna

orsakade även av farkoster som inte är bottengâende.

Experterna

bedömde vidare att spåren vid Klintehamn och Kappelshamnsviken orsakats av bottengående farkoster under det att i

spåren Hävringe-

bukten härrör från ankring.

Vår bedömning: Vi delar experternas bedömningar vad avser

Hårsfjärdenområdet, Klintehamn och Kappelshamnsviken och att spår

där ástadkommits av bottengående farkoster samt att det utanför det

egentliga egentliga Hårsfjärdenområdet även förekommer spår efter

farkoster som inte är bottengående. Vi bedömer som bevis för

spåren

främmande undervattensverksamhet. Vi bedömer vidare att i

spåren

Hävringebukten med stor sannolikhet härrör från ankring.

10 Sammanfattning SOU 1995: 135

Passiva sonarkontakter

Av rapporterade sonarkontakter har vi ägnat särskilt intresse åt

passiva

en i samband med Hårstjärdenhändelserna hösten

hydrofonindikation

1982. Indikeringen registrerades den 12 oktober vid Mälsten i Danziger Gatt. Genom dokumentationens omfattning och tillförlitlighet intar den en särställning. Kommissionen har haft upprepade kontakter med

specialister inom området hydroakustik vid Försvarets forskningsanstalt

(FOA) och där tagit del av och prövat det material som Föreligger i det aktuella fallet. Granskningen har visat att en ubåt passerat i Danziger Gatt den 12 oktober.

Vår bedömning: En främmande undervattensfarkost har vid tillfället i fråga kränkt svenskt inre vatten.

Aktiva sonarkontakter

Två aktiva sonarkontakter i Hävringebukten åren 1988 och 1992 är särskilt väldokumenterade vad avser omfattning och tillförlitlighet. Genom studier av de som gjordes av varje eko,

videogramupptagningar

och av bilder som framställts på grundval av upptagningarna, har vi kunnat konstatera att föremålet i båda fallen rörde sig i förhållande till bottnen och indikerade en ca 30 meter lång ubåt.

Från en incident i Karlskronaområdet 1984 finns även inspelningar

från aktiva sonarkontakter, som är möjliga att analysera ytterligare.

Kommissionen har emellertid inte haft tid att ombesörja detta.

Vår bedömning: Vid de båda tillfallena i Hävringe har svenskt territorium kränkts av främmande undervattensfarkoster med en bedömd längd av ca 30 meter, dvs. mindre än en konventionell ubåt.

SOU 1995: 135 11

Sammanfattning

Magnetiska indikationer

Tillförlitligheten och dokumentationen är sämre beträffande magnetiska indikationer än vad som gäller de exempel och aktiva

på passiva

sonarindikationer som berörts ovan. En händelse i maj år 1988 i Göteborgs södra skärgård har kommissionen dock studerat särskilt. I anslutning till en minering registrerades då vad som bedömdes vara ett passerande föremål först i en magnetslinga och därefter i två intilligg-

ande minlinjer.

Vår Vi finner att en främmande undervattensfarkost vid

bedömning:

tillfället i fråga med stor sannolikhet kränkt inre vatten.

svenskt,

Den komprimerade kavitationseffekten

Under åren 1992-1994 registrerades med passiv sonar ett stort antal fall av komprimerad kavitation vilket bedömd-

(propellerljud) inledningsvis

es vara en säker ubåtsindikation. Det klarlades senare att vissa av registreringarna orsakats av simmande mink. Vår bedömning: Vår granskning av materialet till

ger inte anledning

annan Mycket talar för att även av

bedömning. övriga registreringar

den aktuella ljudeffekten kan förklaras samma sätt. sådana

på lnga

registreringar kan därför läggas till grund för påståenden om främman-

de undervattensverksamhet.

Typljudet

Ett hydrofonljud som Försvarsmakten sedan år 1985 fäst stort avseende vid är det s.k. typljudet. Försvarsmakten har ansett att med

ljudet

mycket stor sannolikhet kan knytas till främmande undervattensverksamhet. Vid tillfällen där kommissionen bedömt att närvaron av främmande undervattensfarkost är säkerställd genom aktiv sonarkontakt,

har ubåtsjaktinsatserna föregåtts av bl.a. typljudsindikationer, vilket

skulle kunna tyda på ett samband mellan och undervattens-

typljud

farkost. Vissa analyser tyder på att typljudet kommer från en utspridd

mängd ljudkällor, vilket skulle kunna tyda på en biologisk förklaring.

Det råder således en betydande osäkerhet om vad som förorsakar ljudet. Försvarsmakten har i juni 1995 beslutat om ytterligare utredning om ljudets ursprung.

Vår bedömning: Även om vissa tecken tyder på att typljudet kan

vara ubåtsrelaterat saknas underlag för påståendet att typljudet med mycket stor sannolikhet kan knytas till en undervattensfarkost.

Undersökningen om ljudets ursprung bör enligt vår mening genomföras

så skyndsamt som möjligt. Resultatet av undersökningen bör offentlig-

goras.

signalspaning

Indikationer genom signalspaning har tillmätts stor betydelse främst vid

tidigare bedömningar av Hårsfjärdenhändelserna i oktober 1982.

Huvuddelen av dessa indikationer kommer från s.k. PQ-observationer (pejling av radarsändningar, i de aktuella fallen från ubåt). Kommissionens undersökningar har visat att osäkerheten beträffande sådana indikationer är stor. I var detta fallet i början av 1980-talet

synnerhet

med den spaningsutrustning som då disponerades av marinen. Det är möjligt att dra säkra slutsatser om sändande radarstationer endast om kunskap rörande ett flertal parametrar föreligger. Om så inte är fallet, kan signalerna misstolkas. I de aktuella fallen förelåg inte de nöd-

vändiga informationerna. Även övriga registrerade signalspanings-

indikationer har visat sig sakna betydelse.

Vår bedömning: Den tillgängliga informationen om signalspanings-

indikationer kan inte läggas till grund för slutsatser om förekomst av främmande undervattensverksamhet.

SOU 1995: 135 Sammanfattning 13

Observationer

Det största antalet indikationer utgörs av observationer, främst från allmänheten. Under åren 1981-1994 rapporterades närmare 4 700 observationer, de flesta av bedömt ubåtsrelaterade föremål av olika slag. En annan stor grupp är vågrörelser men även dykare, ljud- och ljusfenomen hör bl.a. till det som rapporteras. Antalet rapporter om observationer beskriver en stigande kurva från 1980-talets början. Den når sin kulmen 1987 med ca 700 rapporter. Därefter går antalet registrerade observationer ner och var under år 1994 ca 120. Säkerheten i indikationerna bedöms i en skala från 1 till 6, där l betecknar den högsta graden av säkerhet, ubåt eller undervattensverksamhet.

Bedömningen 2 betecknar sannolik och 3 möjlig ubåt (motsvarande)

samt 4 att sådan inte kan uteslutas. Bedömningen 5 betecknar att man funnit en (möjlig) naturlig förklaring till det som rapporterats under det att 6 betecknar att underlaget inte kan läggas till grund för bedömning.

Det är inte möjligt för oss att på grundval av observationsmaterialet i efterhand avgöra om en kränkning ägt rum i ett enskilt fall. Sakriktigheten i en observation kan inte bedömas med ledning endast av det bevarade skriftliga materialet.

Det finns många olika föremål och förhållanden som kan tolkas som sammanhängande med undervattensverksamhet. Det framgår av det stora antal rapporter där man funnit en naturlig förklaring. Till detta kommer att massmedial fokusering på indicier eller ubåtsskyddsverksamhet medför en ökning i antalet observationsrapporter.

Vår bedömning: Vi bedömer att det förekommit trovärdiga iakttagelser av främmande undervattensverksamhet. Enligt vår mening är det inte möjligt att ange antalet trovärdiga observationer och därmed dra en gräns mellan dessa och andra observationer. Vi anser dock att

observationsmaterialet, särskilt mot bakgrund av tidigare redovisade

spårfynd och tekniska indikationer, ger stöd för slutsatsen att främmande undervattensverksamhet har förekommit på svenskt vatten.

14 Sammanfattning SOU 1995: 135

Företagshedömningar

Som underlag för bedömning huruvida undervattensföretag, dvs.

undervattenskränkningar, har förekommit gör man inom Försvars-

makten företagsbedömningar. Företagsbedömningar går i princip till så

att man förenar enskilda observationer och tekniska indikationer som man anser har ett logiskt samband med varandra. Metodiken används

även i andra underrättelsemässiga sammanhang. Man söker

arrangera ett antal observationer och indikationer så att de om möjligt skapar en

förståelig bild. Företagsbedömningama kan då inte ge några säkra

besked om vad som verkligen har förekommit. De är ändå av stor betydelse för Försvarsmakten eftersom de ligger till grund för under-

rättelse- och ubátsskyddsåtgärder. Företagsbedömningama kan betraktas

som hypoteser om vad som kan tänkas ha förekommit. Det är nödvändigt att i Försvarsmaktens verksamhet ställa men

upp sådana hypoteser,

de får inte förväxlas med bekräftade slutsatser.

Det är vidare stor skillnad i betydelse mellan företagsbedömningar som används internt inom Försvarsmakten och sådana som törs fram till

regeringen. Inom Försvarsmakten utgör företagsbedömningarna

underlag för operativ verksamhet. De företagsbedömningar som

redovisas för regeringen används däremot inte i operativ verksamhet

utan kan utgöra underlag för utrikespolitiska, säkerhetspolitiska och

ekonomiska åtgärder. De också till grund för den

ligger öppna

orientering som massmedierna och allmänheten får del av. Detta ställer särskilda krav på hur utformas i rapporteringen

företagsbedömningarna

till regeringen.

En summering av antalet fall i rapporteringen där kränkningar anges

ha förekommit eller bedöms ha förekommit ger för tiden 1981-1984 ett

tjugotal kränkningar (därtill kommer 18 preliminärt bedömda).

Motsvarande tal för tiden 1985-1993 är minst 20. (Fem av dessa har sedermera bortfallit eftersom de alstrats av mink.) Till dessa kan vidare läggas ett betydande antal fall där det anges att kränkningar sannolikt har ägt rum eller kan ha ägt rum.

SOU 1995: 135 Sammanfattning 15

När vi har studerat företagsbedömningarna i Försvarsmaktens rapportering till regeringen har vi noterat den stora mängden indikationer. Vissa av dem kan ha bedömts starkare än andra, men passar kanske ändå inte in i den bild man söker skapa. De kan ligga utanför, tidsmässigt eller geografiskt. Detta kan leda till att man bortser från starka indikationer för att få fram en bild som man bedömer vara rimlig. Det kan också medföra att man fäster större avseende vid svagare indikationer än man i andra sammanhang skulle vara beredd att

göra.

Det finns det en underliggande osäkerhet i hur bildas

hypoteserna

vid företagsbedömningarna. Hypoteserna grundar sig också till stor del

på information som i sig är osäker. Vi anser att företagsbedömningarna i rapporteringen till regeringen måste utformas så att dessa förhållanden klart framgår. I annat fall kan feltolkningar och missförstånd uppkomma. Detta är viktigt också med hänsyn till att rapporteringen ligger till grund för en öppen orientering till massmedierna och allmänheten.

Vår bedömning: Enligt vår mening har rapporteringen inte uppfyllt

dessa krav utan många gånger givits en alltför kategorisk utformning,

trots att den varit baserad i större utsträckning på än på

hypoteser

verifierade händelser.

Nationalitetsfrågan

Utöver det uppenbara fallet med U l37zs grundstötning har en nation

utpekats som ansvarig för undervattenskränkning endast vid ett tillfälle.

Det skedde i samband med betänkande i

Ubåtsskyddskommissionens

slutet av april år 1983. Bakgrunden var undervattensverksamhet som i oktober 1982 förekom i, och i anslutning till, det marina basområdet i Hårsfjärden utanför Stockholm. Händelserna utreddes av den inledningsvis nämnda Ubåtsskyddskommissionen, som kom till slutsatsen att en omfattande undervattensverksamhet förekommit med av

utnyttjande

bl.a. miniubåtar, vilka även lämnat spår på bottnen.

Ubåtsskyddskommissionen ansåg att starka indicier pekade mot att

Sovjetunionen var skyldig till kränkningarna. Regeringen fann ingen

16 Sammanfattning SOU 1995: 135

grund för annan mening. Följden blev en skarp protest mot Sovjet-

unionen, som bestred påståendet.

Av betänkandet och promemorior framgår att det var

optiska

observationer, bottenspår, hydrofonindikationer och signalspaningsin-

dikationer som hade betydelse för de bedömningar som gjordes.

Vi har tagit del av allt tillgängligt material i ärendet. Som tidigare redovisats har vi kunnat konstatera att undervattensverksamhet förekommit i och i anslutning till Hårsfjärdenområdet den aktuella tiden. Bottenspår och utvisar att så var fallet. De kan

hydrofonljud

däremot inte läggas till grund för säker Vi har

nationalitetsbedömning.

vidare bedömt att signalspaningsinformationer är alltför osäkra för att läggas till grund för några slutsatser om undervattensverksamhet. Även övriga indikationer är sådana att de inte kan ge någon säker nationali-

tetsbestämning.

Ubåtsskyddskommissionen sin slutsats i bygger nationalitetsfrågan

på indicier och kommer fram till att Sovjetunionen varit för

ansvarig

kränkningarna. Förutsättningen är då att det om alla

föreligger kunskap

alternativa möjligheter. Vi har inte funnit att så var fallet.

Vår bedömning: Vi anser oss inte kunna göra något uttalande om från vilket land de främmande undervattensfarkoster, som kränkt svenska vatten, kommer. Detta gäller såväl som

Hårsfjärdenhändelserna

övriga incidenter.

Försvarsmaktens hantering av rapportmaterialet

Vår bedömning: Försvarsmaktens behandling av observationerna har enligt vår mening i regel genomförts ett ansvarsfullt sätt. När det

på

gäller de tekniska indikationerna är vårt att Försvarsmakten inte

intryck

har tvekat att vända sig till utomstående när det

expertis gällt frågor

utanför det egna kompetensområdet. Även på ämnesområden där kompetens finns inom Försvarsmakten borde man emellertid

tidigare,

än som i vissa fall skett, sökt stöd från och bättre ha beaktat

synpunkter

SOU 1995: 135 Sammanfattning 17

från Försvarets forskningsanstalt vad avser

expertmyndigheter.

hydroakustiska frågor och Försvarets radioanstalt vad avser signalspa-

ning är exempel på detta.

Ubåtsskyddsverksamheten

Efter det att resurserna för nedgått under 1970-talet blev

ubåtsskyddet

det aktuellt att förstärka det till följd av händelserna i början av 1980talet. Under åren 1980-1994 tillfordes marinen ca l 250 miljoner kronor utöver ordinarie anslagsram för ubátsskyddsåtgärder. Därutöver har medel omfördelats inom marines ramar och från armén och flygvapnet. lnberäknat de särskilt tillförda medlen bedöms totalsumman för uppgå till 3 miljarder kronor för åren 1980-

ubåtsskyddsåtgärder

1994. Marinens totala kostnader var för perioden ca 65 miljarder kronor av de totala kostnaderna för det militära försvaret som under samma tid uppgick till ca 400 miljarder kronor.

De satsningar som gjorts har lett till väsentliga förbättringar. Stora

framsteg har gjorts materiellt. Bevakningsförmågan i de viktigaste,

marina basområdena samt i inloppen till Stockholm har förbättrats. En

ubåtsjaktstyrka kan organiseras och därutöver finns kompletterande

resurser för ändamålet i form av fartyg och ubâtsjakthelikoptrar.

Vapenutrustningen har förbättrats. Förutsättningarna för teknisk

utvärdering har förbättrats avsevärt genom anskaffning av lämplig

utrustning.

Vår bedömning: Vi har inte funnit att väsentlig annan och lämpligare utrustning varit tillgänglig än den som anskaffats. Vår helhetsbe-

dömning är att disponibla medel utnyttjats på ett lämpligt sätt.

Kommissionens förslag

Kommissionen anser att det finns starka skäl att utnyttja tillgängliga resurser för att snabbt få klarhet i det s.k. typljudet genom att vända sig till expertis utanför Försvarsmakten.

hydroakustisk

Kommissionen anser vidare att inspelningarna från aktiva sonarkon-

18 Sammanfattning SOU 1995: 135

takter i Karlskronaområdet 1984 bör

analyseras ytterligare.

I båda fallen bör resultaten för regeringen och offent-

redovisas

liggöras.

Reservation

Professor Anna Christensen har fogat en reservation Hon

till rapporten. har sammanfattat den enligt följande:

Min bedömning av ubåtshändelserna skiljer sig från majoritetens i två

viktiga avseenden.

Utgångspunkten för min bedömning är den bild som har skapats om

ubåtskränkningarnas omfattning och karaktär, nämligen att Sverige

åtminstone sedan 80-talets varit utsatt för och

början systematiska

omfattande kränkningar av främmande ubåtar, miniubåtar och andra

undervattensfarkoster, som trängt långt in i den svenska skärgården. Jag

har på grundval av material som utarbetats inom försvarsstaben och marinen beskrivit hur denna bild vuxit fram. anser att kommissio-

Jag

nen måste försöka besvara frågan om denna bild av ubåtskränkningarna vilar på någon hållbar grund. Såvitt jag kan finna har kommissionens majoritet inte besvarat denna fråga.

Mitt svar på den ställda frågan är ett klart Nej. Observationsmaterialet håller inte. håller inte. Stora delar

Företagsbedömningarna

av den tekniska bevisningen håller inte heller. De undervattenskränkningar som kan konstateras är inte av sådant slag och av sådan omfattning och karaktär att de kan ligga till grund för de som

bedömningar

gjorts.

Den andra viktiga skillnaden av observationerna.

gäller bedömningen

Enligt min uppfattning kan den stora mängden observationer av miniubåtar och andra undervattensfarkoster inte till för

läggas grund

bedömningen att det verkligen förekommit främmande undervattensverksamhet av detta slag i den svenska skärgården. min

Jag grundar

SOU 1995: 135 Sammanfattning 19

uppfattning pá att jag finner en sådan verksamhet mycket osannolik och att det finns en annan, troligare förklaring till den stora mängden av observationer, att de framkallats och påverkats av den både

nämligen

skrämmande och fantasieggande bild som givits av ubåtskränkningarna

och som spridits och förstärkts genom massmedia, de dramatiska och

uppmärksammade ubåtsskyddsoperationerna, den hemlighetsfulla och

fantasieggande karaktären av undervattensfenomen över huvud samt

slutligen svårigheten att på ett riktigt sätt uppfatta de olika fenomen som

kan uppträda i skärgárdsvattnen.

Slutligen anser jag att Emil Svenssons sammanfattande redogörelse för resultatet av de svensk-ryska ubátssamtalen bör offentliggöras.

Kommissionens uppdrag 21

1 Kommissionens

uppdrag

Den 23 februari 1995 beslutade regeringen följande direktiv för kommissionens uppdrag:

Bakgrund

Sedan början av 1980-talet har indikationer regelbundet rapporterats till regeringen av Försvarsmakten. I några fall har det angetts att kränkningar med säkerhet kunnat fastställas. Ubåtsskyddsföretag har bedrivits vid ett stort antal tillfällen, i flera fall också med vapeninsats. l Försvarsmaktens incidentrapport till regeringen i februari 1995 pekas emellertid på att indikationer om kränkningar i flera fall har genererats av biologiska fenomen.

Den förra ubátsskyddskommissionen

Efter ubåtskränkningen i Härsfjärden-området i oktober 1982 tillsattes

en ubätsskyddskommission med förutvarande statsrådet Sven Andersson som ordförande. Kommissionen hade bland annat till uppgift att - redovisa och bedöma då det

utvecklingen gäller ubåtskränkningar

samt diskutera tänkbara motiv för dessa, - och den samlade svenska under

kartlägga bedöma förmågan att

fredstid och under neutralitet upptäcka, identifiera och avvisa främ-

mande fartyg,

- utvärdera de taktiska och tekniska erfarenheter som

operativa,

vunnits vid i första hand ubåtsjakten i och utanför Hårsfjärden, - utvärdera formerna för information det inträffade samt

kring

22 Kommissionens uppdrag

- mot av Försvarsbeslutet och däri beslutade

bakgrund 1982 åtgärder

bedöma om ytterligare uppmärksamhet borde ägnas hävdandet av territoriet mot kränkningar av ubåtar under fred och neutralitet.

I kommissionens eniga betänkande (SOU 1983: att det med

13) fastslogs

fullständig säkerhet kunde konstateras att främmande ubåtar (inklusive

miniubåtar) uppehöll sig i Hårsfjärden-området i oktober 1982. Det

framstod som sannolikt att miniubåtar förekommit även vid

tidigare

kränkningar under året 1982. Sannolika motiv för ansågs

kränkningarna

vara av militärt operativ karaktär. Kommissionen inte att klara

ansåg

bevis förelåg beträffande ubåtarnas nationalitet, men att en stor

mängd

observationer tydligt utvisade att det rörde om ubåtar tillhörande

sig

Warszawapakten, dvs. väsentligen sovjetiska ubåtar. Kommissionen

fann att de som skett var av

kränkningar utomordentligt allvarlig natur,

med betydande konsekvenser för svensk

säkerhetspolitik. Ytterligare

förstärkningar av ubåtsskyddet föreslogs.

slutsatserna i kommissionens betänkande föranledde den dåvarande regeringen att dels överlämna en formell protestnot till den

sovjetiska

regeringen, dels föranstalta om av den svenska ubåts-

förstärkningar

skyddsförmågan.

Förstärkning av ubåtsskyddet

En successiv av under hela

förstärkning ubåtsskyddet genomfördes

1980-talet. Till del skedde detta genom prioriteringar inom ramen för ordinarie försvarsanslag och i försvarsbesluten. Därutöver har

riksdagen

vid flera tillfällen gett särskilda medelstillskott, med 200

miljoner

kronor efter den s.k. Utö-incidenten 1980, med 250 kronor

miljoner

efter Ubâtskommissionens rapport och med 700 miljoner kronor genom ett särskilt beslut 1988. Kostnaderna för de samlade insatserna åren 1980-87 kan uppskattas till ca l kronor och under

miljard perioden

Kommissionens uppdrag 23

1987-92 till ca 2 miljarder kronor.

Förstärkningarna har bl.a. avsett

- ökad och att vid ett stort antal in-

beredskap möjlighet ingripa

dikationer om kränkningar, - av fasta

utbyggnad bevakningssystem,

- av marina till

ombyggnad ytterligare helikoptrar ubåtsjakts-

kapacitet,

- av vissa för

modifiering fartyg ubåtsskyddsuppgifter,

- av ett för

anskaffning flygplan ubátsskyddsuppgifter,

- insatser för och

analys- underrättelsetjänst,

- materiel för och i

spaning, lokalisering vapeninsats grunda

vatten, - ett

ytterligare minröjningsfartyg.

Vidare har regleringen av Försvarsmaktens ingripanden vid

kränkningar

av Sveriges territorium under fred och neutralitet m.m. (IKFN) ändrats, bland annat vad gäller ingripanden mot ubåt inom svenskt territorium. En ny förordning trädde i kraft den l juli 1983 (SFS 1982:756 och

1983:110). Överbetälhavaren bemyndigades att utfärda föreskrifter för

verkställigheten av förordningen. Han föreskrev bland annat att vapenmakt får tillgripas mot ubåt som påträffas i inre vatten utan

föregående varning om inte annat meddelats. År 1988 skärptes

bestämmelserna i förordningen då syftet för vapeninsats mot ubåt i undervattensläge inom svenskt inre vatten ändrades till förhindrande av ubåtens fortsatta verksamhet där (SFS 1988:826).

Uppmärksamhet fidn medier och allmänhet

Den främmande undervattensverksamheten har sedan ubåten U 137 gick på grund i Blekinges skärgård år 1981 fått stor massmedial uppmärksamhet. Den har också tilldragit sig ett politiskt intresse

betydande

och har spelat en väsentlig roll för den svenska In-

försvarspolitiken.

24 Kommissionens uppdrag

formation har regelmässigt lämnats till medierna från ansvariga

myndig-

heter, dock med begränsningar som gjorts av sekretesskäl. Även

kritiska och ifrågasättande inslag har fått stort i media.

utrymme

Allmänhetens intresse har varit stort. Det har bl.a. tagit sig uttryck

i en omfattande rapportering av iakttagelser till

försvarsmyndigheterna.

Men det har hos många också funnits en skepsis till och ett ifrågasättande av vilken verklighet som funnits bakom de många incidenterna och indikationerna.

Expertsamtal mellan Sverige och Ryssland

Sverige har nyligen avslutat en serie expertsamtal med Ryssland i

syfte

att vinna ökad klarhet om den främmande undervattensverksamheten på svenskt territorium.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund av den uppmärksamhet som ubåtsfrågan rönt samt de

delade meningar som fortfarande finns om vilka slutsatser som kan dras, finns det behov av att granska vad som förevarit.

En sådan granskning bör ske av en kommission vars medlemmar är fristående från de myndigheter som varit engagerade i

ubåtsskyddet.

Kommissionen skall utvärdera och analysera de undervattenskränkningar och de indikationer om sådana som förekommit sedan början av 1980-talet samt den ubåtsskyddsverksamhet som bedrivits.

Den huvudsakliga uppgiften för kommissionen är att granska och offentligt redovisa en samlad bild av vad som förekommit. Den skall därvid pröva hållbarheten i de slutsatser som dragits om undervattenskränkningarnas omfattning och karaktär. Kommissionen skall också behandla de svenska insatsernas effektivitet och därvid diskutera både de förutsättningar som förelegat för att kunna uppnå resultat och vilka

Kommissionens 25

uppdrag

resultat som faktiskt uppnåtts i den som

ubåtskyddsverksamhet

bedrivits.

Kommissionen skall i sitt arbete i första hand specifikt granska den ubåtsverksamhet som rapporterats, men den bör också beakta undervattensverksamheten och både i dess

ubåtsskyddsverksamheten

historiska och dess säkerhets- och försvarspolitiska

sammanhang.

Granskningen skall däremot inte omfatta den som

säkerhetspolitik

Sverige fört och inte heller i konkreta till framtida

utmynna förslag

åtgärder inom försvaret.

Underlag for kommissionens arbete utgörs av om den

de rapporter främmande undervattensverksamheten som försvarets

myndigheter

lämnat till de som vid de

regeringen, samtalsuppteckningar gjorts

expertsamtal som Sverige fört med Ryssland i att vinna ökad syfte

klarhet om den främmande undervattensverksamheten svenskt

på

territorium, tidigare utredningar på området samt det material i övrigt

från berörda myndigheter som kommissionen anser behöva för sitt

sig

arbete. Kommissionen kan sig av information och från

utnyttja expertis

andra länder.

A vmoá

k.

Hur vi

arbetat 27

2¶Hur vi arbetat

För att vårt har vi behandlat ett

fullgöra uppdrag synnerligen omfat-

tande material. sekretariatet har gått igenom arkiv hos

Statsrådsberedningen,

Utrikesdepartementet och Efter dessa

Rikspolisstyrelsen. genomgångar

har handlingar därifrån överlämnats till så att vi

Försvarsdepartementet

där har kunnat ta del av dem i vårt arbete. Till

Försvarsdepartementet

har också handlingar överlämnats från Försvarsmakten och

några andra myndigheter. Även dessa liksom

handlingar Försvarsdepartementets

egna handlingar har vi tagit del av på departementet.

Den största delen av materialet emellertid av hos

utgörs handlingar

Försvarsmakten vilka där betecknas som

hemliga arbetspapper.

Främst är det fråga om om observationer och tekniska rapporter indikationer under åren 1981-1994. Totala antalet rapporter om

misstänkt undervattensverksamhet under 6 perioden överstiger 000,

vilket framgår av kapitel 3. Vidare har vi del av en stor

tagit mängd

rapporter av annat slag samt i olika ämnen som har

promemorior

upprättats genom åren samt med av vårt arbete. Försvars-

anledning

makten har ställt en lokal i till vårt där

högkvarteret förfogande vi har

kunnat ta del av det nu materialet. Vi har där en

angivna gjort

systematisk genomgång av materialet.

Rapporterna om observationer berättelser som enskilda

återger

människor har lämnat under de angivna åren. Vi har inte funnit det meningsfullt att göra en överprövning av rapporterna och de slutsatser de lett till genom att höra observatörerna Vi har som ett

på nytt. dock,

led i vår av samtalat med

granskning rapporteringsrutinerna, två

uppgiftslämnare

Försvarsmakten har vid flera olika och

föredragningar genomgångar

presenterat material som Försvarsmakten har bedömt som

betydelse-

28 Hur vi arbetat

fullt. Genom kompletterande genomgångar och många samtal med olika befattningshavare i högkvarteret och inom marinen har vi skaffat oss

information och faktakunskaper.

ytterligare

Vi har studerat anläggningar, och annan materiel vid ett besök

fartyg

och Mälsten och där bl.a. iakttagit hur marinen övar

på Berga på

Vi har också fardats med ett av marinens i Blekinge

ubåtsjakt. fartyg

skärgård under samma betingelser som rådde då U 137 gick på grund

i Gåsefjärden år 1981. Färden arrangerades på vår begäran.

Kommissionen har haft 25 protokollförda sammanträden.

Vi har fått information från

muntlig

- ambassadör Anders som var försvarsminister åren 1983-

Thunborg,

1985,

- amiral Bror som var chef för försvarsstaben åren 1982-

Stefenson,

1987 samt förordnad som expert till Ubåtsskyddskommissionen, - ambassadör Michael som var sekreterare i

Sahlin, Ubåtsskyddskom-

missionen,

- kommendör Emil som var ordförande i den svenska

Svensson,

delegationen vid de svensk-ryska ubåtssamtalen åren 1992-1994.

En väsentlig del av vårt arbete har ägnats åt hydroakustik. Vi har i det ämnet haft många kontakter med en forskargrupp på Försvarets

forskningsanstalt (FOA). Forskargruppen har också utfört analysarbete

för vår räkning. Vi har även haft kontakter med andra forskare vid FOA och svenska högskolor.

Vid besök på Statens kriminaltekniska anstalt i Linköping har vi studerat underlaget för vissa av anstaltens utlåtanden. Besök har också gjorts på Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt.

Vi har som framgår av avsnitt 8.6 anlitat utomstående expertis för granskning av materialet om vissa bottenspårsfynd. Vi har också anlitat expertis inom ämnesområdena psykologi och säkerhetspolitik. Professor Gudmund Smith har för vår räkning utarbetat två promemorior, vilka han på vårt uppdrag redigerat till ett dokument som ingår som bilaga till rapporten.

Vi har där det varit möjligt anlagt ett tekniskt-naturvetenskapligt

angreppssätt och redovisar därför utförligt hur exempelvis de hydro-

Hur vi arbetat 29

akustiska informationerna behandlats.

Vi har helt avstått från att i rapporten behandla om tänkbara

frågan

motiv för den misstänkta undervattensverksamheten.

Vi försöker redovisa materialet med stor men måste med

öppenhet,

hänsyn till rikets säkerhet och personers integritet hålla inne med vissa uppgifter. Särskild sekretessgranskning har utförts av

hovrättslagman

Rolf Holmquist.

2 16-0105

35 :gasade

Ubátsfrágan sedan dr 1981 - en översikt 31

3 -

sedan år 1981 en

Ubåtsfrågan

Översikt

Sveriges sjöterritorium

Bestämmelser om Sveriges sjöterritorium finns i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och i förordningen (1966:375)

om beräkningen av Sveriges sjöterritorium.

Sjöterritoriet omfattar inre vatten och territorialhavet. Det begränsas mot det fria havet eller mot annan stats territorium av territorialgränsen. Till inre vatten räknas insjöar, vattendrag och kanaler, vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär intill räta som

linjer regeringen bestämmer. Till territorialhavet räknas det vattenområde som ligger utanför Sveriges landområden och inre vatten med en bredd av tolv nautiska mil eller 22 224 meter. I vissa områden

medger inte de geografiska förhållandena att territorialhavet får denna bredd. Särskilda regler gäller därför för beräkningen av territorialhavsbredden i omrâdet nännast gränsen mot Norge, i Öresund, i Ålands hav och i området närmast gränsen mot Finland i Bottenviken. Vid landområden räknas territorialhavet från strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från skär som höjer sig över vid men inte vid

vattenytan lågt vattenstånd medelvattenstånd beräknas dock territorialhav

endast om skäret ligger på ett avstånd av högst tolv nautiska mil från närmaste landområde som hör till Sverige och som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd.

Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens yttergränser,

de s.k. räta baslinjema.

Sverige tillämpade tidigare en territorialhavsbredd om fyra nautiska mil. Den nuvarande bredden om tolv nautiska

mil började tillämpas den l juli 1979.

32 Ubdtsfrdgan sedan âr 1981 - en översikt SOU 1995: 135

3.1¶Rapportöversikt

Denna översikt utgör en sammanställning av uppgifter i Överbefál-

havarens periodiska rapportering rörande åren 1981-1994.

Årsrapporter har avgivits under hela den studerade tidsperioden.

Ubåtsincidenter av olika slag har rapporterats till regeringen även före 1981. Antalet konstaterade, sannolika och möjliga kränkningar för

perioden 1975-1980 är följande.

1975: 1976: 1977: 1978: 1979: 1980:

\OUIt\JOO\l\O

Även före 1980 har det alltså ansetts att en främmande ubåt ertappats på svenskt territorium. Ubåten har då efter varning, som regel genom knallskott i vattnet, omedelbart lämnat svenskt territorium.

År 1980 inträffade emellertid en händelse, som innefattade en rad olika ubâtsindikationer och ubåtsjaktinsatser, och som sammantagna gavs beteckningen Utöincidenten. Under flera veckor jagades vid denna incident vad som vid den militära efteranalysen bedömdes ha varit två främmande ubåtar, som opererat på svenskt vatten utanför Utö i Stockholms södra skärgård. Bland annat sattes jagaren Halland in i den omfattande jakten, som dock blev resultatlös. Sjunkbomber fälldes vid flera tillfällen. Utöincidenten brukar åberopas som det första, förmodade exemplet på att en främmande ubåt vidtagit undanmanövrar och därigenom framhärdat i kränkningen i stället för att låta sig avvisas. Vid ett tillfälle under denna episod gjordes observationer som bedömdes innebära att en ubåt kunde som

typbestämmas Whiskey-ubåt.

sedan år 1981 - en översila

Ubdtsfrdgan 33

Det totala antalet rapporter om konstaterade och misstänkta fall av främmande undervattensverksamhet för åren 1981-1994 över-

framgår

siktligt av följande stapeldiagram.

Ett stort antal rapporter avfärdas redan lokal nivå.

på Rapporterade

observationer av svenska ubátar återfinns heller i Ett

ej redovisningen.

stort antal rapporter från bl.a. Sundsvall 1983 och

Hársijärden 1982,

Karlskrona 1984 har ej heller

registrerats.

1000 r-

Antal

1981 82 838485868788899091929394

34 sedan år 1981 - en översikt SOU 1995: 135

Ubátsfrågan

Detaljredovisning av rapporter (Antalsuppgifterna något osäkra)

Klassificering

Klassiñceringens innebörd:

1 = Säker undervattensverksamhet 2 = Sannolik undervattensverksamhet 3 = Möjlig undervattensverksamhet 4 = Undervattensverksamhet kan uteslutas

ej

5 = Undervattensverksamhet bedöms ej ha förekommit

6 = Underlaget kan ej ligga till grund för bedömning

sedan dr 1981 - en översikz

Ubdtsfrdgan 35

Huvuddelen av det totala antalet händelser rapporter (ca 50 %) berör som inrapporterats under kvartalet. Därnäst kommer andra

tredje

kvartalet med ca 30 %. kvartalet svarar för 15 % och

Fjärde ungefär

första kvartalet för resterande 5 %. Särskilt avseende och första

fjärde

kvartalen förekommer avvikelser vissa sannolikt beroende av

år, kyla

och

isläggning.

Som framgått av av det totalantalet

detaljredovisningen årliga

rapporter, minskade detta kraftigt fr.o.m. 1989 med åren

jämfört

närmast dessförinnan. Den övervägande baseras till delen av rapporterna på observationer, skillnad från tekniska indikationer. Med tekniska indikationer avses

exempelvis hydroakustiska inspelningar eller magnetiska

registreringar

i minlinjer. Färre än 18 % baserades av rapporterna på tekniska indikationer IR- och

(huvudsakligen hydroakustiska-, magnetiska-,

radarindikationer) åren 1983-1990 med för år 1987. Då var

undantag

andelen tekniska indikationer 20 %. Åren 1991-1994

drygt utgjorde

andelen tekniska indikationer mellan 25 % och 45

knappt (1991-1992)

% (1994) av totalantalet. De rapporter som baseras på observationer härrör

huvudsakligen

från allmänheten. 80 % av har civilt ur-

Drygt observationsrapporterna

sprung och resterande knappt 20 % kommer från militära

rapportörer.

3.2¶Årsredovisningar

Den mest uppmärksammade incidenten år 1981 var en ubåts

sovjetisk

grundstötning i Gåsefjärden i Karlskrona kvällen den 27

skärgård på

oktober. Ubåten blev känd som U 137. Efter av båten

undersökning

och förhör med befálhavaren eskorterades U 137 ut på inter-nationellt vatten den 6 november. Överbefälhavaren bedömde att det i sin rapport var mycket troligt att ubåten en i

genomfört planerad inträngning

Gåsefjärden och därvid grundstött under en snabb och

kraftig girman-

över. Händelsen beskrivs i avsnitt 7.1.

utförligt

36 sedan är 1981 - en översikt SOU 1995: 135

Ubátsfrágan

Redan före denna incident hade kränkningar enligt rapporteringen

konstaterats i Göteborgs skärgård i mars, i Hanöbukten i maj och vid Utö i början av juni. Därutöver redovisades ytterligare, möjliga

i trakten av Utö under andra kvartalet. För tredje kvartalet

kränkningar

inga kränkningar. Tre möjliga kränkningar rapporterades

rapporterades

emellertid under fjärde kvartalet i södra militärområdet.

År 1982 bedömde Överbefälhavaren att utländska ubåtar kränkt eller sannolikt kränkt territoriet i 25 fall. Av dessa redovisades 11 fall som konstaterade och resterande 14 som sannolika kränkningar. De 25 fallen

bedömdes ha ägt rum inom sammanlagt 15 geografiska områden,

innebärande att två eller flera ubåtar vid vissa tillfällen uppträtt inom ett och samma område. I vissa fall kunde emellertid samma förmodade ubåt tvâ eller flera gånger. Härutöver bedömdes att

ha rapporterats

skett vid minst 27 tillfällen.

ubätskränkningar möjligen ytterligare

En bedömdes ha rum på västkusten i mars och en

kränkning ägt

bedömdes sannolikt ha ägt rum vid Söderarm i april. Huvuddelen av den undervattensverksamheten var dock koncentrerad till

antagna

och då till ostkusten från Bjuröklubb i norr till

perioden juni-oktober

Sandhammaren i söder. Tidsmässigt och geografiskt ansåg Överbefál-

havaren att följande koncentration av verksamheten kunde urskiljas: - i till Bottniska Södra Kvarken och Stockholms skärgård-

juni viken,

Ålands hav, med bedömt säkra kränkningar i Stockholms skärgård,

- under kvartalet till området utanför Oxelösund

tredje Hanöbukten,

samt Stockholms södra skärgård i samband med marin övnings-

verksamhet, med bedömt säkra kränkningar i Hanöbukten och

utanför Oxelösund,

- under oktober till Stockholms och Södertörns med

skärgårdar,

bedömt säkra kränkningar i Hårstjärden med omnejd. En säker

också ha ägt rum i november vid Karlskrona

kränkning ansågs

angöring.

Av händelser var de s.k. de

inrapporterade Hårsfjärdenhändelserna

som mest uppmärksamhet. De utreddes av en särskild ubåts-

tilldrog sig

som tillsattes den 21 oktober 1982 och som

skyddskommission

sedan är 1981 - en översikt 37

Ubdtsfrdgan

avlämnade sitt betänkande i april 1983.

Hårsfjärdenhändelserna

redovisas utförligt i avsnitt 7.2. Överbefalhavarens rapporter för är 1983 redovisar att ett stort antal kränkningar bedömdes ha skett, med till kvartalet.

tyngdpunkten tredje

Därtill kom ytterligare ett antal fall som betecknades som

möjliga

kränkningar.

I slutet av mars bedömdes en ha rum vid Mälsten och

kränkning ägt

möjligen en vid samma tid i Hanöbukten. Under kvartal

påföljande

ansågs en säkerställd kränkning ha skett i närheten av Rödkallen i norr och vid två tillfällen i Sundsvallsområdet. Under samma

tidsperiod

bedömdes det som sannolikt att ett fall även inträffat i Södra Kvarken förutom flera möjliga kränkningar i bl.a. Stockholms

skärgård.

Under tredje kvartalet ledde av ett 40-tal indikationer till

analysen

Överbefalhavarens bedömning att kränkningar skett i 18 fall. Dessa skulle ha skett i juli-augusti i bl.a. Törefjärden, Stockholms

skärgård,

på Blekingekusten och i Öresund.

I september skulle ha rum i bl.a. Karlskrona-

kränkningar ägt

området, Stockholms skärgård, vid Gotland och

Östergötlands skärgård,

på Norrlandskusten. För årets sista kvartal redovisas tolkats som att att två rapporter främmande undervattensverksamhet förekommit i Stockholms

skärgård.

En episod under 1983 som massmedialt intresse var en

tilldrog sig

rapport, i vilken hävdades att främmande i

dykare september uppträtt

i anslutning till en i Stockholms norra

kustartillerianläggning skärgård.

Denna händelse blev föremål för en särskild under av

utredning ledning

dåvarande chefen för Statens haverikommission Göran Steen.

(Se

avsnitt 8.1.3.) Även incidenterna utanför i och

Sundsvall, Töretjärden

Karlskronaområdet fick stort utrymme i massmedier. För år 1984 bedömde Överbefálhavaren att det att

klarlagts

undervattensverksamhet förekommit i Karlskronaområdet under februari-mars. Ett stort antal indikationer noterades, och det bedömdes att såväl större som mindre ubätar liksom och

dykarfarkoster dykare

förekommit i sammanhanget. avsnitt 7.3.) Överbefälhavaren

(Se ansåg

också att främmande undervattensverksamhet med säkerhet

betydande

förekommit även under andra och kvartalen i Stockholms och

tredje

38 Ubátsfrågan sedan år 1981 - en översikt SOU 1995: 135

Östergötlands skärgårdar, och att sådan verksamhet också kunde ha förekommit i Karlskronaområdet. Under fjärde kvartalet erhölls ett

antal rapporter varav ett tjugotal bedömdes som särskilt

betydande

intressanta. De ledde till bedömningen att undervattensverksamhet troligen förekommit även under detta kvartal och då med tyngdpunkt till samma områden som under de närmast föregående kvartalen.

År 1985 präglades första kvartalet av sträng kyla, vilket Överbefål-

havaren törmodade var orsaken till att antalet rapporter om misstänkt undervattensverksamhet var få. Dock förekom några rapporter från västkusten. Rapporter om indikationer som tydde på undervattensverksamhet på västkusten registrerades även under de två följande kvartalen. Det föranledde Överbefálhavaren att bedöma att sådan verksamhet kunde ha förekommit där under andra kvartalet och med mycket stor sannolikhet också under tredje kvartalet. Bland annat redovisades att foton av ett misstänkt föremål tagits i Gullmarsfjorden. Undervattensverksamhet bedömdes med mycket stor sannolikhet ha bedrivits i övre Norrlands kustområde. Även i Stockholms skärgård bedömdes enligt Överbefálhavarens rapportering att sådan verksamhet med stor sannolikhet förekommit under tredje och fjärde kvartalen. Bedömningen avseende fjärde kvartalet grundades där på ett 15-tal observationer av bedömt hög klass. Det bedömdes vidare att undervattensverksamhet kunde ha förekommit i Blekinge skärgård under andra kvartalet och i Sundsvallsområdet under fjärde kvartalet.

Även år 1986 rådde sträng kyla med omfattande isläggning under årets första månader. Endast ett mindre antal rapporter, som kunde tyda

på främmande undervattensverksamhet, kom de militära myndigheterna

tillhanda. Ibörjan och mitten av februari inrapporterades emellertid ett antal observationer och iakttagelser med radar från Västkusten.

Indikationerna lades till grund för Överbefälhavarens bedömning att

undervattensverksamhet kunde ha förekommit.

Ett flertal indikationer, såväl av tekniskt slag som observationer,

noterades i juni i Stockholms skärgård. Överbefålhavaren bedömde därför att främmande undervattensverksamhet sannolikt bedrivits där.

sedan dr 1981 - en översikt 39

Ubátsfrágan

Indikationer på sådan verksamhet förekom även under andra kvartalet på västkusten och i Bottenviken samt inom ett par andra områden. Under tredje kvartalet kom ett stort antal rapporter in till de militära myndigheterna, fler än motsvarande tid föregående år. Alla militärområdena hade bidragit med rapporter men tyngdpunkten var till

förlagd

de norrländska kustavsnitten. Huvuddelen av beskrev

rapporterna iakttagelser av bedömt ubåtsrelaterade föremål eller detaljer. l en del fall anges iakttagelserna vara gjorda på korta avstånd (ca 50 meter eller därunder) men i flertalet fall på längre håll (300 meter eller däröver). Bedömningen från Överbefälhavarens sida var att främmande undervattensverksarnhet hade bedrivits inom flera områden under kvartalet. Utöver Norrlandskusten bedömdes således även

västkusten, Öresund,

Kalmarsund samt Bråviken och svenskt territorium i Ålands hav ha varit berörda.

I jämförelse med tredje kvartalet var antalet under

rapporter fjärde kvartalet fåtaliga. De som inkom härrörde främst från

rapporter Östersjö- och Bottenhavskusterna. Trots att det var svårt att finna

naturliga förklaringar till ett par av de inrapporterade observationerna

bedömde Överbefälhavaren att det inte med säkerhet kunde hävdas att främmande undervattensverksamhet hade förekommit under årets sista kvartal.

Överbefälhavarens rapportering rörande år 1987 innefattar ett flertal episoder där främmande undervattensverksamhet bedömdes ha förekommit. Under första kvartalet förelåg emellertid endast ett fåtal indikationer och inte några som föranlett att under-

bedömningen

vattensverksamhet då hade rum.

ägt

För andra och tredje kvartalen bedömde emellertid Överbefälhavaren att främmande undervattensverksamhet förekommit eller varit sannolik vid ett flertal tillfällen. Verksamheten, som i flertalet fall bedömdes ha utförts med av miniubåtar, ha berört såväl Botten-

utnyttjande ansågs

viken (Törefjärden) och Sundsvallsområdet i norr som Stockholms skärgård, Bråvikenområdet och västkusten i landets sydligare delar.

Överbefälhavaren bedömde att Sverige utsatts för sex säkra och ytterligare tre sannolika samt flera möjliga under

undervattensföretag

dessa två kvartal.

40 Ubdtsfrdgan sedan dr 1981 - en översikt SOU 1995: 135

För fjärde kvartalet redovisade Överbefálhavaren fler indikationer främmande undervattensverksamhet än för motsvarande tidsperiod

på

de närmast föregående åren. Slutbedömningen för kvartalet från Överbefalhavarens sida blev att sådan verksamhet bedrivits i Stockholms skärgård vid flera tillfällen och sannolikt även på västkusten. Som varit fallet även vid alla tidigare rapporteringstillfällen är det

optiska iakttagelser, inrapporterade från civila och (i huvudsakligen

mindre utsträckning) militära rapportörer, som utgjort grunden för

bedömningarna. Dock förekommer även tekniska indikationer, varav några bedömts vara av god halt.

År 1988 företedde en bild liknande den som Överbefálhavaren redovisat för 1987. Antalet indikationer med bedömt högt substansinnehåll var dock färre än året innan.

Överbefálhavaren bedömde att undervattensverksamhet förekommit på ostkusten, västkusten, Norrlandskusten och sannolikt även på

sydkusten.

Härvid bedömdes att främmande undervattensverksamhet förkommit på ostkusten och västkusten under senare delen av maj och början av

samt på Norrlandskusten under augusti. Sådan verksamhet

juni

bedömdes sannolikt också ha riktats mot ostkusten vid ytterligare några tillfällen. och västkusten bedömdes också sannolikt ha

Sydkusten

berörts under april. Det ansågs inte uteslutet att främmande undervattensverksamhet berört svenskt sjöterritorium även vid ett antal andra tillfällen.

Vid minst tre olika tillfällen fanns tydliga indikationer på att undervattensverksamhet förekommit innanför Vaxholm ända in mot

Lidingö.

Både på västkusten och ostkusten gjordes vapeninsatser vid flera tillfällen, bl.a. med sjunkbomber och kontrollerbara minor. Sådana insatser gjordes bl.a. utanför Oxelösund (i närheten av fyren Gustaf

Dalen) i juni och på västkusten (i Stigfjorden) i månadsskiftet augusti-

september.

I den sammanfattande rapporten för år 1989 konstaterade Överbe-

Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översikt 41

fälhavaren att antalet rapporter (ca 490) rörande misstänkt undervattensverksamhet varit betydligt färre än de närmast föregående åren, men att fördelningen av anmälda observationer över året hade likheter med den från år 1988. Antalet rapporter var således högre under årets första del jämfört med dess sista månader. I likhet med vad som var fallet 1987 och 1988 var isläggningen år 1989 sen och ringa.

Rapporter kom in från samtliga kustavsnitt, med huvuddelen från

ostkusten. Inga rapporter med högre bedömning fanns från västkusten.

Rapporterna från ostkusten härrörde huvudsakligen från januari och från maj-oktober med geografisk tyngdpunkt till Stockholms och Södermanlands skärgårdar. Även år 1989 berörde ett antal rapporter området innanför Vaxholm.

Från Norrlandskusten kom rapporterna huvudsakligen under sommarmånaderna och de berörde då området Kalix-Luleå och kust-

sträckan Örnsköldsvik-Hudiksvall.

Rapporterna från det södra militärområdet berörde huvudsakligen området Oskarshamn-Västervik och Blekingekusten under början av mars, senare delen av maj samt september.

Sammanfattningsvis framhöll emellertid Överbefälhavaren att

indikationerna rörande något enskilt tillfälle inte kunde läggas till grund för påstående att kränkning konstaterats. Främmande undervattensverksamhet hade dock enligt Överbefälhavaren sannolikt förekommit vid ett tiotal tillfällen inom områden och vid tillfällen som angetts ovan.

I början av februari 1990 kränktes svenskt territorialhav av en västtysk ubåt nordost om Simrishamn. Händelsen, som inte kunde verifieras av svensk övervakning, anmäldes av myndigheter, som

tyska

även framförde ett officiellt beklagande av det inträffade.

Under året uppgick det totala antalet rapporter till 600, dvs.

knappt

ca 20 % fler än 1989 men färre än 1988 och 1987. Rapporterna avsåg observationer och tekniska indikationer på såväl territorialhavet som inre vatten. Sammanfattningsvis bedömde Överbefälhavaren att främmande undervattensverksamhet med hög sannolikhet förekommit vid några tillfällen under året. Så skulle ha skett på ostkusten under slutet av februari, i månadsskiftena maj-juni och i månadsskiftet juliaugusti i två skilda områden samt under september. Därutöver bedömde

42 Ubdtsfrdgan sedan ár 1981 - en översikt SOU 1995: 135

Överbefälhavaren att undervattensverksamhet kunde ha förekommit vid

flera tillfällen (huvudsakligen Blekingekusten och på sydkusten

Östergötlands skärgård), ostkusten och Norrlandskusten (främst området

Örnsköldsvik-Hudviksvall).

Vapeninsatser genomfördes vid fem tillfällen. Insatserna gav dock inga påvisbara resultat. Det visade sig att tre av insatserna skett mot klippformationer eller vrak, som ej varit utsatta på sjökortet.

Under 1991 inkom totalt ca 400 rapporter om misstänkt främmande undervattensverksamhet.

Sammanfattningsvis bedömde Överbefälhavaren att främmande undervattensverksamhet sannolikt hade förekommit vid fem tillfällen under året och då på ostkusten. Det ansågs att verksamheten förekommit på såväl inre vatten som på territorialhavet. Kuststräckan kunde

därutöver enligt Överbefälhavaren ha berörts vid ytterligare minst tre

tillfällen, varvid ett skulle kunna ha riktats ända in mot

företag

Stockholmsområdet. Tidsmässigt i den misstänkta

låg tyngdpunkten

verksamheten under maj-september. Överbefälhavaren ansåg bl.a. att

en främmande ubåt sannolikt uppträtt i området kring Gustaf

fyren

Dalén i slutet av september.

Övriga kustavsnitt bedömdes inte ha varit föremål för

intrång.

Under 1992 inkom 70 % av rapporterna från civila

omkring

personer. De resterande, som kom från militära källor, omfattade såväl observationer som tekniska indikationer.

Överbefälhavaren framhöll i sin rapportering att det under 1992 gjorts ett flertal tekniska registreringar av bedömt hög kvalitet som givit möjlighet till ingående Dessa tekniska indikationer det

analys. avsåg

s.k. typljudet (se avsnitt 8.2.2), vilket hade registrerats vid ett antal tillfällen under året. Indikationerna avsåg även ett annat vilket

ljud

bedömdes vara ett kavitationsljud (propellerljud) som tidigare registrer-

ats vid endast ett fåtal tillfällen. Kavitationsljudet hade registrerats vid sex tillfällen under 1992 och kom att knytas till främmande undervattensverksamhet.

Överbefälhavaren ansåg att karaktären och omfattningen av det som

SOU 1995: 135 sedan dr 1981 - en översikt 43

Ubátsfrágan

bedömdes vara främmande undervattensverksamhet i allt väsentligt varit oförändrad i jämförelse med de närmast föregående åren.

Med analysresultatet som grund konstaterade Överbefälhavaren att

svenskt sjöterritorium kränkts vid minst tre tillfällen. Verksamheten skulle främst ha riktats mot kustområdet mellan Öland och Ålands hav. Därutöver bedömdes att Norrlandskusten kunde ha varit berörd av främmande undervattensverksamhet, medan den sammantagna bilden beträffande övriga kustområden ansågs tyda på att dessa inte varit berörda.

Den händelse som tilldrog sig störst massmedialt intresse under året var ubåtsjaktinsatser mot vad som bedömdes vara konstaterad undervattensverksamhet i området utanför Oxelösund i september. (Se avsnitt

8.3.) Flera vapeninsatser ägde rum i samband därmed, dock utan

resultat.

För Överbefälhavarens rapportering av misstänkt undervattensverksamhet avseende 1993 hade den förändringen skett att det som tidigare betecknats som konstaterad naturlig även kom att innefatta

förklaring

sannolikt naturlig förklaring. Andelen rapporter, som kom att hänföras till denna kategori (5) blev därför större än tidigare.

Cirka 60 % av 1993 års rapporter hade civilt ursprung, övriga militärt. I förhållande till året innan hade antalet rapporter minskat med närmare 30%. De under året inrapporterade optiska observationerna var betydligt färre än tidigare år och ansågs ha lägre substans. Endast enstaka observationer hade varit av sådant slag att de givits högre

slutbedömning. Inga rapporterade observationer hade dokumenterats

fotografiskt så att de kunde knytas till undervattensverksamhet. Däremot ansågs de tekniska indikationerna hålla hög kvalitet. Det s.k.

hade registrerats vid ett tiotal tillfällen. Det

typljudet kavitationsljud

som 1992 konstaterats härröra från främmande undervattensfarkost registrerades även under 1993 vid ett flertal tillfällen.

Sammanfattningsvis redovisade Överbefälhavaren att främmande

undervattensverksamhet, riktad mot svenskt sjöterritorium, hade fortsatt

även under 1993. Överbefálhavaren ansåg att undervattenskränkningar

konstaterats vid minst tre tillfällen och att underlaget byggde på tekniska indikationer av hög kvalitet, dvs. det tidigare nämnda kavita-

44 Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översikt SOU 1995: 135

tionsljudet. Säkerheten i analysarbetet ansågs vara och inte

betydande

lämna utrymme för andra möjligheter än att dessa indikationer hade knytning till främmande ubåt.

Överbefálhavaren ansåg att verksamheten främst varit riktad mot kustområdet mellan Öland och Ålands hav.

Under 1994 minskade antalet rapporter om misstänkt främmande undervattensverksamhet något jämfört med året innan. Rapporterna

utgjordes såväl av iakttagelser, i flertalet fall gjorda av privatpersoner,

som av tekniska indikationer från militära system.

Från det södra militärområdet hade 16 rapporter inkommit. Huvuddelen av rapporterna avsåg observationer på långa avstånd. Dessa observationer ansågs alltför vaga för att kunna knytas till främmande undervattensverksamhet. En rapport fick emellertid en högre, slutlig

bedömning.

De flesta rapporterna hade slutligen kunnat ges en

naturlig förklaring

eller bedömts för vaga eller ofullständiga för att kunna knytas till främmande undervattensverksamhet.

Från det mellersta militärområdet hade över 200 rapporter inkommit, vilket i stort sett var detsamma som året innan. Rapporterna härrörde huvudsakligen från Östergötlands skärgård under april-maj och från Stockholms mellersta under juli månad. En stor del av

skärgård

rapporterna avsåg observationer på långa avstånd. Dessa bedömdes vara för vaga för att med någon större grad av säkerhet kunna till

knytas

främmande undervattensverksamhet. Kvar stod dock ett antal rapporter

som givits högre bedömning.

Försvarsmakten kom efter händelserna i Östergötlands skärgård att misstänka att simmande mink kunde generera ett ljud, som liknade den sedan 1992 erhållna ljudeffekten, som bedömts härröra från en ubåt.

Detta ljud berörs ingående i kapitel 8. Utredning visade att det angivna

ljudet i flera fall hade genererats av simmande mink. För fall

övriga

saknades underlag för att kunna dra slutsatser.

entydiga Sammantaget

innebar detta att den angivna ljudeffekten ansågs ha ringa bevisvärde avseende koppling till främmande undervattensverksamhet.

SOU 1995: 135 Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översikt 45

Försvarsmaktens sammanfattande slutsats för 1994 blev därför att främmande undervattensverksamhet inte kunnat konstateras på svenskt

sjöterritorium.

Med ändring av vad som tidigare rapporterats för år 1993 bedömdes nu att inte heller för det året kränkningar kunde konstateras.

I Överbefälhavarens årsrapport för år 1992 hade konstaterad kränkning anmälts vid minst tre tillfällen. Med av den

anledning

genomförda utredningen bedömdes nu att detta inte längre kunde hävdas vad avsåg två av dessa tillfällen. Detta innebar att den av Överbefilhavaren senast konstaterade kränkningen genom främmande undervattensverksamhet ägt rum utanför Oxelösund under september månad 1992.

3.3¶Undervattensverksamheten i debatten

Denna redogörelse gör inte anspråk på att vara fullständig utan utgör

ett försök att fånga in vissa av de förhållanden och företeelser som varit

framträdande i sammanhanget under den tid som kommissionsrapporten

avser.

Frågan rörande undervattensverksamhet i Sverige har under årens lopp varit föremål för debatt av växlande styrka. Före 1980 var massmedias och allmänhetens intresse inte påfallande stort. Hösten 1980

tilldrog sig emellertid Utöincidenten betydande uppmärksamhet, inte

minst av den att ubåtsjakten pågick så länge som tre veckor

anledningen

och att sjunkbomber kom till användning mot den förmodade inkräktaren. Någon debatt om ubåtsfrågan blev dock inte den omedelbara

A följden vare sig av den militära eller av den massmediala

rapportering-

en.

De viktigaste utgångspunkterna för den kritiska debatten om undervattensverksamhet och ubåtskränkningar i svenska vatten har varit

U 137:5 grundstötning i Gåsefjärden på senhösten 1981 och ubåtsjakten

i och kring det marina basområdet i Hårsfjärden i oktober 1982. Dessa båda händelser tilldrog sig ett enormt massmedialt intresse, inte endast

46 Ubátsfrâgan sedan är 1981 - en översikt SOU 19952135

i svenska medier utan även internationellt. l båda fallen blev ju den svenska att kränkt svenskt

bedömningen Sovjetunionen avsiktligt

territorium, vilket medförde officiella svenska protester. Händelserna påverkade den svenska allmänhetens inställning till bl.a. försvaret och

Sovjetunionen.

Det är framför allt två kritiska böcker som uppmärksammats i ubåtssammanhangen. Den ena boken är skriven av Anders Hasselbohm och heter Ubåtshotet. Den utkom 1984 och anges utgöra en kritisk

granskning av Hársfjärdenhändelserna och Ubátsskyddskommissionens

rapport därom, som presenterades för regeringen i april 1983.

Hasselbohm understyrker att han inte hävdar att sovjetiska ubåtar inte kränkt svenskt vatten. Han hävdar däremot att minst en N ATO-ubât var inblandad i händelserna vid Hârsfjärden, att en möjligen skadats och att minst en NATO-ubåt därefter utpasserat i undervattensläge genom Öresund. Dessa uppgifter hade Hasselbohm redan tidigare redovisat i tidningen Dagens Industri i mars 1983. Han hävdar vidare att de

indicier, på vilka Ubátsskyddskommissionen grundade sin slutsats att

alla ubátarna vid Hårsüärden var inte är hållfasta.

sovjetiska,

Hasselbohm berör också kortfattat U 137-incidenten. Utan att själv

tydligt ta ställning i frågan redovisar han uppgifter från uppgiftslämnare

vilka håller för sannolikt att U 137 körde vilse av varför

misstag,

läsaren får intrycket att den delas av Hasselbohm själv.

uppfattningen

I ett av bokens redovisar författaren som ha

kapitel uppgifter uppges

lämnats av professor Hain Rebas (senare försvarsminister i Estland). Rebas nämner enligt Hasselbohm att en icke namngiven marinoffi-

tysk

cer vid ett seminarium i Kiel 1983 samtalsvis uppgivit att

västtyska

ubátar, för den händelse man i krig blev avskuren från sina baser i Östersjön, skulle kunna komma att svensk kust för att gömma

utnyttja

sig. Inom ramen för detta hypotetiska resonemang ansåg den

tyske

officeren det som självklart att de sovjetiska ubåtarna är ute för att rekognoscera och finna rännor in till svenska kobbar och skär dit man kan tänka sig att kan ta sin vid ett eventuellt

NATO-fartyg tillflykt

krig .

Ubátsfrágan sedan år 1981 - en översikt 47

Uppgiften att en NATO-ubåt skulle ha rapporterats förekomma i samband med händelserna vid Hårsfjärden 1982 har även lämnats av f.d. arméchefen, generalen Nils Sköld. Han säger sig ha fått information av den innebörden vid en genomgång i försvarsstaben, en uppgift som törnekats av dåvarande överbefälhavaren Lennart Ljung och dåvarande försvarsstabschefen Bror Stefenson.

Den andra boken med kritiska är Ubâtsvalsen av

synpunkter

Ingemar Myhrberg, vilken rubriceras som en motbok till rapporterna från Överbefälhavaren och Boken utkom

Ubåtsskyddskommissionen.

1985 och prisbelönades av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Den bildade även underlag för Maj Wechselmanns dokumentärfilm Ubåtar - en till sannolikhet gränsande visshet. Myhrberg redovisar i sin bok de viktigaste incidenterna 1980-1984 med tyngdpunkten förlagd till Gåsefjärden och Hårsfjärden. Beträffande U l37-fallet mynnar slutsatserna ut i att den sovjetiska förklaringen att ubåten av misstag

hamnade på svenskt vatten är trovärdig. Vad gäller Hårsfjärden

granskar författaren Ubåtsskyddskommissionens rapport och de indikationer som där redovisas och underkänner dessa av olika skäl. Hans slutsats blir att han betvivlar att någon undervattensverksamhet förekommit. Myhrberg granskar även andra incidenter som redovisats under 1980-talets första fem år och framför även beträffande dessa sina tvivel. Han hänvisar även till att tveksamheter rörande ubåtsrapporternas trovärdighet skulle ha framförts av bl.a. dåvarande utrikesminister Lennart Bodström och den f.d. finske presidenten Mauno Koivisto. (Uppgifterna om Koivistos tveksamhet har senare bekräftats i dennes

memoarer.)

Ett par uppmärksammade händelser med till Ubåts--

anknytning

skyddskommissionens rapport och med politiska förtecken inträffade våren respektive hösten 1983. Den första var den s.k. Bildt-affären. Då betecknade regeringens ledamöter i ett uttalande Carl Bildt som omdömeslös för att han efter Ubåtsskyddskommissionens rapport hade diskuterat rapportens innehåll med bl.a. amerikanska underrättelsetjänstemän vid ett USA-besök. Den andra händelsen inträffade

på

hösten när den socialdemokratiska regeringen, och då i

synnerhet

statsminister Olof Palme, beskylldes för att sända dubbla budskap

48 Ubdtsfrágan sedan dr 1981 - en översikt SOU 1995: 135

rörande ubåtskränkningarna till den sovjetiska regeringen med

utnyttjande av informella kanaler. Sådana var generalen Michael Milstein och chefen för USA-Kanada Institutet i Moskva,

Georgij

Arbatov, som svenska regeringsrepresentanter hade kontakt med i olika internationella sammanhang. Båda hade bl.a. varit engagerade i den s.k Palme-kommissionen för säkerhets- och

nedrustningsfrågor.

En bok av helt annat slag än de redan nämnda är Ubåt 137 - Tio dagar som skakade Sverige. Den är skriven av Anders Hellberg och Anders Jörle och utkom 1984. Boken är en dramadokumentär, men dramatiseringen inskränker sig enligt författarna till bokens första kapitel, i vilket man följer den sovjetiska ubåten in mot den svenska kusten. Avsikten är att läsaren därigenom skall få en bakgrund till senare händelser ombord och till det sovjetiska ubåtsvapnet och ryssarnas sätt att resonera. Man betonar att endast dialogen och agerandet ombord före grundstötningen är dramatiserade - den

övriga

skildringen anges bygga på minutiöst kontrollerade detaljer. Boken skildrar U 137-affären praktiskt minut för minut såsom den

taget uppfattats av författarna. Boken utgör egentligen inte något till

bidrag

debatten om undervattensverksamheten utan är en

populärbeskrivning

av det tänkta händelseförloppet.

En händelse, som blev en för en stundtals infekterad

utgångspunkt

debatt var Hans von Hofstens kritiska uttalanden

kommendörkaptenen

hösten 1985 om att regeringen, enligt hans uppfattning, inte tog

ubåtskränkningarna på tillräckligt allvar. Han fick stöd av ett antal

övriga officerare. Uttalandena föranledde bl.a. försvarsminister Roine Carlsson att i ett uttalande i november 1985 framhålla dels att kritiken var grundlös, dels att även officerare var i sin fulla rätt att kritisera försvaret. von Hofstens kritiska debattartiklar i främst som

dagspressen,

inte endast berörde ubätsfrågan utan även sträckte sig över vidare fält

med säkerhetspolitisk anknytning, väckte uppmärksamhet även i radio

och TV. År 1987 fick han också producera i Jan

ett eget TV-program

Guillous serie Rekord-Magazinet. stor

Programmet tilldrog sig

uppmärksamhet och föjdes upp av ett stort antal notiser, artiklar och

Ubdtsfrdgan sedan dr 1981 - en översikt 49

insändare i pressen - över 100 inom en fjortondagarsperiod. Det kan

tilläggas att von Hofstens självbiografi, fárdigställd efter hans död, kom

ut 1993.

En annan officer som framträtt med kritiska - i första

synpunkter

hand riktade mot försvarsledningen - är kustartilleriöversten Lars Hansson. Han var 1982 chef for Stockholms kustartilleriförsvar och operativ ledare för ubåtsjakten i Hársfjärden på hösten det året. Han redovisade bl.a. i en artikel i tidskriften Z (nr 2/87) som sin synpunkt att under i varit överdrivet

försvarsledningen ubåtsjakten Hårsfjärden

försiktig. Detta skulle enligt Hansson ha lett till att de kränkande ubâtarna kunnat undkomma.

År 1987 publicerades en bok med titeln ... med alla till buds stående medel Det är en antologi redigerad av Ingemar Folke och Lars Hansson. Övriga medarbetare är Wilhelm Agrell, Rolf Andersson,

Sven O. Andersson, Anders Ehnmark, Lars Gustafsson, Hans von

Hofsten, Tom Necander, Bengt O K0n0r, Gustaf Petrén och Margareta

Zetterström. Ett genomgående drag är att skribenterna ser med största allvar på kränkningarna, vilka förutsätts ha ägt rum såsom de rapporterats av de militära myndigheterna, och att hänsyn till denna hotbild måste tas i de strategiska och militära övervägandena.

En av medförfattarna i den ovan nämnda antologin, som deltagit synnerligen livligt i den ubátsdebatt som förekommit, är Wilhelm

Han har bl.a. skrivit boken Bakom ubâtskrisen - militär

Agrell.

verksamhet, krigsplanläggning och i som

diplomati Östersjöområdet,

utkom 1986. Han har därutöver deltagit flitigt i såväl dags- som annan press samt i TV, företrädesvis som kommentator eller som debatt-

deltagare. Agrell har inte minst sökt infoga undervattensverksamheten,

beträffande vars förekomst han inte förefaller nägra tvivel, i ett

hysa

strategiskt och säkerhetspolitiskt sammanhang.

Bland andra debattörer som deltagit flitigt i debatten märks DN-

Olle Alsén och översten Bo Hugemark; Alsén med en

journalisten

kritisk, tvivlande inställning och Hugemark med en motsatt uppfattning.

Kring årsskiftet 1987-1988, efter det att Överbefálhavaren lämnat en rapport om förmodad undervattensverksamhet under andra och

tredje

kvartalen 1987, uppstod en ganska intensiv debatt med politiska inslag.

50 Ubátsfrágan sedan år 198] - en översikt SOU 1995: 135

Frågan gällde inte minst om, och i så fall hur,

undervattensfrågan skulle tas upp med den sovjetiske ministerpresidenten under Ryzjkov

dennes kommande besök i Sverige under första kvartalet 1988. Massmedialt stort intresse visades under början av 1988

juni

ubåtsskyddsinsatserna utanför Oxelösund i närheten av Gustaf

fyren

Dalen. Man ansåg sig där ha bevis för att en främmande ubåt befann sig i området, sjunkbomber insattes och det bedömdes att ubåten efter sjunkbombsanfallet lyckades undkomma. Händelsen bedömdes som ett av de fåtaliga tillfällen under 1980-talet då svensk ubåtsjakt varit i direkt stridskontakt med en främmande undervattensfarkost. Efter 1988 mattades såväl den massmediala av

uppföljningen

undervattensverksamheten som debatten om denna. En händelse som dock tilldrog sig intresse var Carl Bildts inträdesanförande i Kungl. i december 1990.

Krigsvetenskapsakademien

Han gav där en inträngande redovisning av undervattensverksamheten

som han uppfattat den; en uppfattning som väl överensstämde med den som omfattades av Överbefálhavaren. Han gjorde också en historisk tillbakablick på undervattensverksamheten under andra och

världskriget

gav sin syn på verksamhetens plats i efterkrigstidens

säkerhetspolitiska

mönster. Under de första åren av 1990-talet tilldrog sig inte ubåtsfrågan påtagligt intresse. Hösten 1990 publicerade dock Dagens en

Nyheter

artikel där den politiske officeren från U 137, Besedin, berättar om förhållanden ombord, som tyder på ubåten.

dåligt sjömanskap på

Artikeln följdes upp i och senare i

Dagens Nyheter något publicerades

tidningen Z en mer fullständig redovisning av Besedins I synpunkter.

februari 1991 presenterade en version av hur

Myhrberg navigeringen

gått till före grundstötningen och krav restes att aktuella

på handlingar

rörande U 137 skall frisläppas. De omfattande ubåtsjaktinsatserna utanför Oxelösund hösten 1992 tilldrog sig stort massmedialt intresse. När Överbefálhavaren i februari 1993 redovisade den undervattensverksamhet som bedömdes ha ägt rum under 1992 och även det

SOU 1995: 135 Ubdtsfrdgan sedan år 1981 - en översild 51

ljud spelades upp som ansågs otvetydigt indikera en främmande ubåt, tilldrog sig detta naturligtvis ett betydande intresse. Flera kommentatorer bedömde att ett genombrott därigenom skett i ubåtsfrågan.

En viss debatt rörde också de av regeringen Bildt initierade ubåtssamtalen med företrädare för den ryska regeringen vilka inleddes i januari 1992. Socialdemokraterna hävdade under sin oppositionstid att en ubåtskommission borde tillsättas. Förslaget awisades dock av statsminister Bildt med hänvisning till pågående expertsamtal under kommendören Emil Svenssons ledning (samtalen behandlas i avsnitt

4.5).

Expertsamtalen avslutades i slutet av 1994. Delar av den svenska rapporten om resultaten av samtalen gavs senare offentlighet. En allmänt redovisad uppfattning var att alltför stora delar förblev

sekretessbelagda.

Som ett led i de svensk-ryska kontakterna hade statsminister Bildt i maj 1994 skrivit ett brev till den Jeltsin. I brevet

ryske presidenten

framförde statsministern bl.a. att det låg nära till hands att anta att ansvaret för undervattensverksamhet på svenskt territorium kunde l_igga i olika kvarvarande ex-sovjetiska strukturer och aktionsmönster. (Beträffande brevet se vidare avsnitt 4.6.) Åtgärden att avsända brevet föranledde en granskningsanmälan till Konstitutionsutskottet. Utskottets beslut i ärendet innebar att kritik riktades mot Bildt i anledning av ärendets hantering. Utskottet ansåg att Bildt borde ha överlagt med Utrikesnämnden i frågan. (bet. 1994/95:KU 30, s. 107 ff.)

Under 1993 och 1994 förekom inlägg i ubåtsdebatten bl.a. i form av

TV-program. I Kanal l:s programserie Striptease förekom kritiska

ubåtsprogram såväl 1993 som 1994 (och 1995). Temat var i stort det som presenterats av Ingemar att U 137 kommit in på

Myhrberg;

svenskt vatten av misstag och att det därutöver i princip inte förekommit någon främmande undervattensverksamhet i Sverige. Kommendören Karl Andersson, vilken var den som ledde förhören med

kaptenen och annan personal från U 137 på senhösten 1981, deltog i

programmen och redovisade sina tvivel på de officiella, svenska slutsatserna om U l37:s förehavanden. Ett par dagar före Stripteaseprogrammet 1994 visades i TV 3 ett annat program om U 137,

52 Ubdtsfrdgan sedan är 1981 - en översikt SOU 1995: 135

nämligen Dagar som skakade Sverige.

I mitten av augusti 1994 meddelade Överbefálhavaren, som tidigare nämnts, att det ljud som åren närmast dessförinnan betecknats som ett säkert ubåtsljud i vissa fall visat sig härröra från simmande minkar. Det meddelades också att som en följd av detta en skett av de

omvärdering

närmast föregående årens undervattensverksamhet. Därigenom kom den senaste, som säker bedömda, kränkningen att hänföras till år 1992.

Uppgifterna väckte naturligtvis stor uppmärksamhet och de som redan

tidigare ifrågasatt ubåtskränkningarna fick sin uppfattning En del

styrkt.

marinofñcerare ansåg att det inte alls var klarlagt, att alla de i sammanhanget aktuella härrörde från minkar eller

ljudinspelningarna

andra djur, utan vidhöll att kränkningar förekommit även under senare år.

I januari 1994 bildade ett antal personer, med en i huvudsak kritisk inställning till den officiella bilden av

undervattensverksamheten,

Medborgargruppen i U-båtsfrågan. Den arrangerade i slutet av oktober

1994 ett seminarium i med deltagande av bland andra två

ubåtsfrågan

pensionsavgångna ryska amiraler, Viktor Prosvirov och Vladimir

Tjernavin. Bland deltagare i övrigt märktes utrikesministern

tidigare

Lennart Bodström, generallöjtnanten Nils Sköld, kommendören Karl

Andersson, Ingemar Myhrberg och hovrättsrådet Ingemar Rexed

(mötesordförande). Under seminariet, vars innehåll dokumenterades,

redovisades olika aspekter på påstådd undervattensverksamhet och det

mynnade ut i krav på en oberoende undersökningskommission.

Kronologi över misstänkta kränkningar och ubåtsskyddsåtgärder

Redovisning av viktigare händelser och åtgärder

Händelser Tid Åtgärder

Utöincidenten 1980, sept Tillfällig analysgrupp

1980, hösten 49-mkr-paketet U-137 1981, okt-nov

1982, våren 200-mkr-paketet Härsfjärden 1982, okt Permanent analysgrupp

1982, nov Ubåtsskyddskommis-

sionen tillsätts 1983, april SOU 1983:13

Att möta ubátshotet 1983, våren ZSO-mkr-paketet

Sundsvall 1983, maj Töre 1983, juli Regeländring i IKFN:

Tvinga upp

Stockholms skär- 1983, sept Steen-kommissionen

gård, dykare

Karlskrona 1984, febr-mars Stockholms skär- 1984, våren 50-mkr-paketet

gård Typljudet

1984, maj CM funktionsplan

ubåtsskydd

1985, hösten Pennanent analysgmpp

(MAna)

Kappe1shamns- 1987, maj

viken Töre 1987, juni, juli Brâviken 1987, sept

54 Ubátwágan sedan år 1981 - en översikt

Händelse Tid

Åtgärder

Stockholm- 1987, dec Vaxholm

1988, våren 700-mkr-paketet

Ubåtsjaktstyrka

beslutas

Hävringe 1988, maj, juni

1988, juli Regeländring i lKFN:

Hindra fortsatt verksamhet ,

sänkning medges

Stockholms skär-

1989, maj-juli

gård

Norrlandskusten Stockholms södra 1990, juni, aug

skärgård

Stockholms skär- 1992, maj

Kavitationsljudet

gård uppmärksammas

Hävringe 1992, sept

Ubåtsjaktstyrka

organiserad

Östergötlands 1994, april Kavitationsljuds-

skärgård; utredning

kavitationsljud

Stockholms skär- Mink observeras

1994, juli

gård

Uttalanden från statsmakterna 55

4¶Uttalanden från statsmakterna m.m.

statsmakterna, dvs. riksdagen och regeringen, har i olika sammanhang

gjort uttalanden om främmande undervattensverksamhet i svenska vatten. En särställning intar de protestnoter som regeringen har överlämnat till Sovjetunionens regering och som är knutna till två särskilda fall. Det ena gällde den sovjetiska ubåtens grundstötning i Karlskronaskärgården år 1981. I det andra fallet föranleddes protestnoten av de slutsatser som Ubåtsskyddskommissionen hade kommit fram till om händelserna i Hårsfjärden och andra delar av Stockholms skärgård hösten 1982. Båda dessa händelser beskrivs i avsnitten 7.1 och 7.2.

Statsmakterna har vidare gjort uttalanden som återfinns i riksdags-

- främst i propositioner från och i mindre utsträck-

trycket regeringen

ning i betänkanden från försvarsutskottet. Riksdagstrycket innehåller

också regeringsförklaringarna. Några av dem har berört ubâtfrågan.

Vid sidan av vad som finns i riksdagstrycket förekommer uttalanden från försvarsministern främst med anledning av Försvarsmaktens rapportering till regeringen om främmande undervattensverksamhet. Här bör också nämnas några uttalanden i ämnet som gjordes åren 1993 och 1994 vid kontakter mellan statsministern och

Rysslands president.

I kapitlet berörs även de svensk-ryska ubåtssamtalen.

56 Uttalanden från statsmakterna

4.1¶Svensk protestnote sedan en

sovjetisk

ubåt i Karlskrona

gått på grund skärgård

Med anledning av att den sovjetiska ubåten U 137 hade gått på grund

på svenskt inre vatten i ett militärt Skyddsområde vid inloppet till Gåsefjärden i Karlskrona avgav regeringen till skärgård en protestnote

Sovjetunionens regering.

I noten anförde regeringen att den utredning som företagits av Överbefälhavaren visade att det var uteslutet att varit den

felnavigering

huvudsakliga anledningen till inträngandet på det svenska området.

Regeringen förklarade att den på grundval av drog gjord utredning

slutsatsen att den sovjetiska ubåten avsiktligt hade kränkt svenskt territorium i syfte att där bedriva otillåten verksamhet.

Regeringen anförde att den med bestörtning och indignation hade

tvingats konstatera att båten sannolikt hade haft en eller flera kärnstridsspetsar ombord. Regeringen konstaterade att Sovjetunionens

regering

hade ignorerat en begäran från svensk sida om ett denna

klargörande på

punkt och tolkade detta som att den inte ansett

sovjetiska regeringen sig

kunna förneka förekomsten av kärnvapen ombord pa ubaten. Regeringen framförde sin skarpa protest mot den av

kränkning

svenskt territorium och svenskt militärt som

Skyddsområde enligt

regeringen avsiktligen hade ägt rum med den sovjetiska ubåten U 137.

Regeringen anförde att denna grova kränkning av svenskt territorium var desto mer uppseendeväckande och som ubåten med stor

allvarlig

sannolikhet hade fört med sig in i svenskt område.

kärnvapen Regering-

en krävde att Sovjetunionen förhindrade ett upprepande av denna grova kränkning mot Sverige och mot folkrättens fundamentala

principer.

Uttalanden frán statsmakterna 57

4.2¶Svensk med av protestnote anledning

slutsatser

Ubéitsskyddskommissionens

Av den rapport som Ubåtsskyddskommissionen avlämnade den 26 april

1983 framgår att kommissionen gjort bedömningen att sovjetiska ubåtar

kränkt svenskt område såväl i Hårsfjärden som i andra delar av Stockholms skärgård. Med anledning härav avgav regeringen samma dag en protestnote till Sovjetunionens regering.

I noten anförde regeringen att det svenska sjöterritoriet under senare år hade utsatts for allvarliga kränkningar och att främmande ubåtar även hade gått in i svenskt inre vatten och vid upprepade tillfällen i militära

skyddsområden. Regeringen erinrade om den sovjetiska ubåt som år

1981 hade trängt in på inre svenskt vatten utanför Karlskrona i närheten

av en svensk örlogsbas. Regeringen anförde att en serie kränkningar

under hösten 1982 hade ägt rum i Stockholms skärgård - vid Harsfjärden - i omedelbar närhet av en annan svensk örlogsbas.

Enligt

regeringen framgick att det rörde sig om fler än en ubåt.

Regeringen

berörde härefter Ubåtsskyddskommissionens bedömning att ubåtarna

hade varit sovjetiska och förklarade för sin del att den inte hade några uppgifter som motsade kommissionens slutsats härvidlag. Också regeringen drog därför slutsatsen att det hade varit fråga om sovjetiska ubátar. I anledning härav framförde regeringen en skarp protest mot de grova kränkningarna av Sveriges territoriella integritet till vilka den

sovjetiska marinen enligt regeringen hade gjort sig Regeringen

skyldig.

anförde att kränkningarna utgjorde ett allvarligt brott mot

folkrättsliga

regler och att de fick tolkas som led i avsiktliga och olagliga försök att utforska det svenska sjöterritoriet. Regeringen förklarade att denna verksamhet starkt måste fördömas. Regeringen begärde av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen gav sådana instruktioner att kränkningarna av svenskt territorium

upphörde.

58 Uttalanden från statsmakterna

4.3 utskottsbetänkanden och

Propositioner,

regeringsförklaringar

Frågan om främmande undervattensverksamhet behandlas i varierande utsträckning i ett antal propositioner och i betänkanden från Försvarsutskottet främst under 1980-talet. Ett genomgående tema är att kränkningar av territoriet aldrig kan accepteras och att territoriet skall värnas. Förslag till förstärkning av ubåtsskyddet läggs också fram. I många fall konstateras att kränkningar förekommit. I olika propositioner åren 1982-1984 och 1987 anförde regeringen sålunda att Sverige utsatts

för grova kränkningar av främmande ubåtar. I totalförvarspropositionen

år 1987 anförde regeringen* vidare att förekomsten av miniubåtar

klarlades i samband med granskningen av Hårsfjärdenhändelserna. En

rad iakttagelser och indikationer ledde enligt regeringen till slutsatsen att liknande undervattensverksamhet förekommit även åren efter år 1982. År 1988 anförde att hade konstaterats

regeringen? kränkningar

även under år 1987.

Försvarsutskottet har inte uttalat någon uppfattning som avviker från den som regeringen har fört fram. I något fall har utskottet för egen del slagit fast att kränkningar förekommit. År 1989 uttalade utskottet3 sålunda att en bred enighet i vårt land omfattade de konstateranden som gjorts av regeringen och vid olika tillfällen på grundval av

riksdagen

Överbefälhavarens rapportering om förekomsten av kränkningar av

territoriella integritet.

Sveriges

I en av regeringsförklaringarna under den aktuella tidsperioden, nämligen den som avgavs den 2 oktober 1984, konstaterades att vårt

‘Prop. 1986/87:95. 2

Prop. 1987/88:1OO bil. 6. 3

Bet. 1988/89:FöU 12.

Uttalanden från statsmakterna 59

territorium utsatts för kränkningar vid flera tillfällen. I

övriga rege-

ringsförklaringar som tar upp ämnet finns deklarationer om beslutsamheten att värna territoriet.

4.4¶Uttalanden av försvarsministern

De försvarsministrar som tjänstgjort under den aktuella har

tidsperioden

vid olika tillfällen uttalat sig i främst med av de

ubåtsfrågan anledning

periodiska rapporter som Försvarsmakten lämnat till regeringen. Innan dessa uttalanden behandlas skall beröras ett uttalande som har av

gjorts

en annan anledning.

År 1985 hade vissa uppgifter förekommit i den offentliga debatten som kunde ge av att regeringen och

intrycket militärledningen hyste

skilda uppfattningar om de senaste årens I ett uttalande

kränkningar.

den ll november 1985 bestred försvarsminister Roine Carlsson att så var fallet. Enligt försvarsministern hade regeringen inte vid

något tillfälle gjort en annan bedömning än vad Överbefálhavaren hade gjort

i sina rapporter. Försvarsministern anförde vidare att Överbefálhavaren efter år 1982 hade lämnat en lång rad rapporter till om

regeringen indikationer och incidenter, som fått Överbefälhavaren att dra slutsatsen

att förekommit också efter denna

undervattenskränkningar tidpunkt.

Försvarsministern hänvisade till att en enig försvarskommitté också hade gjort denna och förklarade att inte hade

bedömning regeringen

någon annan uppfattning. Denna samstämmiga bedömning från de

politiska partiernas och militärledningens sida var enligt försvars-

ministern en säkerhetspolitisk

betydande tillgång

De uttalanden som försvarsministrarna har brukat med

göra

anledning av Försvarsmaktens periodiska rappporter till om

regeringen

främmande undervattensverksamhet innehåller oftast till en början en kortfattad redogörelse av innehållet Därefter anförs i i rapporten. regel att regeringen med allvar ser på Sedan normalt en rapporten. följer

redovisning av vidtagna och planerade åtgärder. Det är där-emot inte

vanligt att ett uttalande uttryckligen anger regeringens i uppfattning

60 Uttalanden från statsmakterna

frågan om kränkningar har förekommit. I några fall görs emellertid uttalanden om detta. Ett sådant fall är försvarsminister Roine Carlssons uttalande den 18 december 1987 om Överbefälhavarens rapport om incidenter under andra och tredje kvartalen 1987. Enligt rapporten hade främmande undervattensverksamhet förekommit i vårt sjöterritorium inklusive våra skärgårdar. Försvarsministern förklarade att regeringen såg allvarligt på det förhållandet att svenskt territorium kränkts.

mycket

Ett uttalande av samma innebörd gjorde försvarsministern den 18 februari 1988 med anledning av rapporten angående incidenter under fjärde kvartalet 1987. Ett annat fall gäller den årssammanställning över befarad undervattensverksamhet under år 1988 som Överbefálhavaren hade överlämnat den 16 februari 1989. I ett uttalande samma dag anförde försvarsminister Roine Carlsson att regeringen på grundval av rapporten bedömde att främmande undervattensverksamhet hade förekommit i vårt sjöterritorium under år 1988. Enligt Överbefäl-

havarens rapport för år 1993 hade avsiktliga under-vattenskränkningar

konstaterats vid flera tillfällen under år 1993. Säker-heten i

analys-

resultaten bedömdes som betydande och angavs inte lämna utrymme för andra tolkningar. I ett uttalande den 1 mars 1993 med anledning av rapporten förklarade försvarsminister Anders Björck att det var

anmärkningsvärt att kränkningar av svenskt sjöterritorium fort-satte

trots de förändringar som skett i vår omvärld.

betydande

4.5¶De ubåtssamtalen

svensk-ryska

På regeringens uppdrag inledde kommendören av första graden Emil Svensson i januari 1992 samtal med företrädare för Ryssland i syfte att få klarhet i ubåtsfrågan. Samtalen pågick till december 1994. Den svenska delegationen bestod av ordföranden kommendören Emil Svensson och två ledamöter, en sekreterare och en tolk. Emil Svensson var under den största delen av denna tid knuten till den säkerhetspolitiska analysgruppen i Statsrådsberedningen. Av ledamöterna var en marinofficer och en diplomat (byte skedde i båda fallen under år 1992).

Uttalanden frán statsmakterna 61

Ordförandeskapet i den ryska delegationen leddes till en början av en

en marinofficer som år 1993 avlöstes av en annan marinofñcer. Denne

ersattes i augusti 1994 av en rådgivare till den presidenten.

ryske

Delegationen bestod i övrigt av tre ledamöter.

Sammanlagt genomfördes ett tjugotal möten. De sakfrågor som

behandades var den sovjetiska ubåten U 137:s grundstötning i Karls-

krona skärgård år 1981 och två hydrofoninspelningar. Den ena gällde

hydrofonbuller som spelades in den 12 oktober 1982 vid Mälsten i

Danziger Gatt (se avsnitt 8.2.1). Den andra inspelningen avsåg en s.k.

komprimerad kavitationseffekt som registrerades år 1992 (se avsnitt 8.2.3). I samtalen berördes vidare frågan om kränkande ubåtars nationalitet. En del av det material som förebringades vid samtalen kommer att redovisas i det följande.

I januari 1995 överlämnade Emil Svensson över samtalen

en rapport till regeringen. Av rapporten framgår att den ryska sidan inte medgivit

några intrång av sovjetiska ubåtar sedan år 1946 och att grundstöt-

ningen av U 137 enligt rysk uppfattning berodde på felnavigering.

Utöver en redovisning av samtalen innehåller rapporten Emil Svenssons egna på olika frågor i ämnet.

synpunkter

4.6¶Kontakter mellan statsminister

Sveriges

och

Rysslands president

I februari 1993 besökte statsminister Carl Bildt Moskva. I samband därmed undertecknade han och Rysslands president, Boris Jeltsin, en gemensam deklaration mellan Sverige och om bl.a. bilaterala

Ryssland

relationer. I deklarationen sades att parterna var tillfredsställda med förloppet av diskussionerna på expertnivå om problemet med utländska undervattensbåtar på svenskt territorialvatten. Vidare anfördes att även om slutsatser i alla avseenden ännu ej nåtts i detta arbete, så hade experterna kommit till slutsatsen att aktivitet av undervattensfarkoster

3 16-0105

62 Uttalanden från statsmakterna

hade ägt rum i svenska inre vatten. Parterna skulle enligt deklarationen fortsätta det inledda arbetet med målet att slutligt få klarhet i detta

problem.

Statsminister Carl Bildt tog upp ubåtsfrågan på nytt i ett brev den 25 maj 1994 till president Boris Jeltsin. Brevet föregicks av en relativt

omfattande beredning i bI.a. regeringkansliet (se härom bet.

1994/95:KU30 s. 110 ffoch bilaga B 18 s. 378 ff). I brevet hänvisade Carl Bildt till att han och Boris Jeltsin sammanträffat föregående år och att de då hade diskuterat frågan om de av Sveriges

kränkningar

territorialvatten av främmande undervattensfarkoster som de svenska militära myndigheterna hade konstaterat och vars förekomst efter noggranna studier hade bekräftats också av militära experter.

ryska

Enligt brevet hade de militära myndigheterna rapporterat att viss verksamhet av denna art på svenskt territorialvatten hade förekommit även under ar 1993. Den tekniska bevisningen för detta angavs vara övertygande. I brevet anfördes vidare att det med till de

hänsyn

erfarenheter vi hade haft av sovjetiska ubåtar under senare år låg nära till hands att tro att ansvaret för denna verksamhet kunde i olika

ligga

kvarvarande ex-sovjetiska strukturer eller aktionsmönster.

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 63

5 Undervattensteknik

5.1¶Historisk

utveckling

Såväl civil som militär undervattensverksamhet har en historia.

lång

Dykarklockor kom t.ex. till när Vasas“

användning regalskeppet

kanoner bärgades på 1660-talet. Mänskligt framdrivna undervattensfarkoster användes under såväl nordamerikanska frihetskriget som Först in-

inbördeskriget. genom

stallation av ångmaskiner och senare blev det

förbränningsmotorer

möjligt att utnyttja farkosterna under tider än timmar åt

längre några

gången. En av de första framstående konstruktörerna på området var svensken Thorsten Nordenfelt som från 1870-talet ett antal

byggde

undervattensfarkoster utrustade med Flera av

torpedtuber. exemplar

hans konstruktioner utomlands, men svenska flottan ställde

byggdes sig

kallsinnig. Under åren före första världskriget utrustades marinerna i de ledande europeiska makterna liksom i Förenta Staterna och

Japan

med ubåtar. De drevs som regel av i övervattens-

förbränningsmotorer

drift och av elektriska motorer under vatten. fick sin första

Sverige

ubåt, “Hajen“, 1904. Den konstruerades av Carl Richson och

byggdes

på Örlogsvarvet i Stockholm.

I första världskrigets till inledningsskede begränsades operationerna

attacker i kustnära farvatten, men 1917 proklamerade det

Tyskland

totala ubåtskriget som utsträcktes över hela Atlanten och som medförde att Förenta Staterna inträdde i kriget. Det var dock av

på grund

batteriernas begränsade kapacitet ännu icke att färdas

möjligt några

längre distanser i undervattensläge. Mindre än 10 % av tiden till

sjöss

tillbragtes i Många av anfallen utfördes också med

undervattensläge.

64 Undervattensteknik

kanoner i Då utgjorde ubåtarna emellertid också goda mål för

ytläge.

bekämp-ning, men under ytan var de ytterst svåra att lokalisera och komma åt.

Mellankrigstiden innebar en betydande teknisk utveckling; ubåtarna

gjordes större och fick allt bättre maskinerier. Snorkeln - en holländsk uppfinning - introducerades av tyska marinen 1942. Med dess hjälp blev det möjligt att köra dieselmotorer för laddning av batterierna under vatten. På så sätt kunde ubåtarna lättare undgå upptäckt av radarutrustade flygplan eller Motåtgärderna blev att utveckla aktiva och

ytfartyg.

passiva lyssnarinstrument - sonarer. Ubåtarna måste därför göras tystare och kunna skicka i väg skenmål för att förvilla motståndaren.

Under andra världskriget hade oceangående ubåtar betydelsefulla

uppgifter både i Atlanten och i Stilla Havet. Torpeden blev det

dominerande anfallsvapnet. Även i pågick omfattande

Östersjön tyska

och sovjetiska ubåtsoperationer. Ett antal svenska liksom

handelsfartyg,

Gotlandsångaren “Hansa“, torpederades av sovjetiska ubåtar under det

sista krigsåret.

I flera sammanhang kom också miniubåtar till användning, bl.a. i

den framgångsrika brittiska attacken mot det slagskeppet “Tirpitz“

tyska

i Kåfjorden i Nordnorge i september 1943 och i angrepp på japanska

krigsfartyg i Singapores hamn i 1944. Japanska självmordsattacker

juli

genomfördes mot allierade hamnar i Afrika och Australien. Också Italien utvecklade ett antal små men trots enskilda

betydande ubåtstyper,

lyckade operationer mot brittiska mål i Nordafrika och Gibraltar kom de inte att få någon för krigets utveckling i Medelhavsom-

betydelse

rådet. Tyska miniubåtar, varav det fanns en rad olika modeller, kom enbart till begränsad användning, men de har i stor utsträckning stått modell för den fortsatta utvecklingen. Ett särskilt intresse har visats för den år 1945 utprovade “Seeteufel“ som var bandgående. Banden gjorde det möjligt att sjösätta ubåten från en strand sedan den transporterats dit

landvägen.

I den internationella som tog sin början efter 1948

kapprustning

(“det kalla kriget“) kom ubåtsvapnet att tillmätas stor strategisk såväl

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 65

som taktisk betydelse. Utvecklingsinsatserna har framför allt inriktats på att öka uthålligheten under vatten och minska risken för

upptäckt.

Utvecklingen av luftoberoende system har därvid haft särskild betydelse. Den första amerikanska ubåten som utrustats med kärnreaktorer, “Nautilus“, togs i drift 1955 och den första om-

sovjetiska

kring 1960.

“Atomubåtarna“ har framför allt fått rollen av bärare av kärnstridsspetsutrustade interkontinentala missiler. Under det kalla mest

krigets

intensiva skede räknade man med att det fanns ett hundratal sådana utstationerade i världshaven av vardera Atlant- och

Waszawapakten.

För operationer i världshaven liksom i kustnära vatten som t.ex. Östersjön disponerade vardera sidan därutöver vid 1980-talets mitt ett 10-tal olika med konventionell beväpning eller

ubåtstyper kärnvapen.

5.2 1990-talets ubåtsteknik

De flesta av de ubátar som är i drift sedan l980-talet har en som

längd

varierar mellan ca 50 och 130 meter. Bortsett från de reaktordrivna ubåtarna är maskinerierna som regel dieselelektriska, dvs. en dieselmotor används för att ladda batterier, som sedan i sin tur driver

propellern elektriskt. Detta medger god manöverförmága och tyst drift.

Mycket stora ansträngningar har gjorts för att också på andra sätt sänka ljudnivån. Stormakterna anser sig ändock ha om

god uppfattning

varandras närvaro genom att man med av avancerade hjälp sonarsystem lokaliserat varandras atomubátar i världshaven. Ubåtar med konventionellt framdrivningsmaskineri anses betydligt svårare att lokalisera med passiva sonarsystem. Som av avsnitt 6.3.1

framgår erbjuder Öster-

sjön speciella svårigheter för spaning under vatten.

För en del sådana, liksom för mindre farkoster, har utvecklats olika system, vilka liksom kärnreaktorn inte kräver lufttillförsel, t.ex. slutna

dieselmotorer, Stirlingmotorer eller bränsleceller. Dessa kompletterar

i regel en större dieselelektrisk huvudmotor effekt för

och ger tillräcklig

att hålla batterierna fulladdade när man ligger still eller rör sig med

låg

66 Undervattensteknik SOU 1995: 135

fart i undervattensläge. Bränslet utgörs av konventionella brännoljor

eller energirikare ämnen som vätgas eller hydrazin.

Det syre, som behövs för förbränning i motorerna och för besätt-

ningen ombord, kan kontinuerligt framställas genom elektrolys av

vatten eller medforas i eller som väteperoxid. Koldioxid

tryckbehållare

som bildas vid förbränning absorberas i behållare ombord eller släpps ut som finfördelad i havsvattnet, medan vätgas

gas som snabbt löser sig

från elektrolys på grund av explosionsrisken alltid måste förbrännas

eller släppas ut i vattnet. Koldioxiden från utandningsluften måste också tas om hand i absorbatorer vid längre uppdrag under vatten.

“Atomubåtar“ har i princip obegränsad förmåga att befinna sig i

undervattensläge. Uthålligheten begränsas av mängden medförd

och i stridssituation av när samtliga vapen förbrukats. Andra

proviant

ubåtar kan medföra bränsle för verksamhet månader i sträck, men behöver snorkla ett antal timmar i veckan för att hålla

några gånger

batterierna välladdade. Med luftoberoende maskiner kan man givetvis avsevärt förlänga vistelsen under vatten.

Ubåtar byggs allmänt med dubbla skrov. Det yttre, formskrovet, ger en “strömlinjeform“ som minskar friktionen mot vattnet och ökar

hastigheten, medan det inre, tryckskrovet, består av cirkelrunda

segment som svetsats samman. I mellanrummet finns bl.a. stuvningsut-

luftflaskor och ballasttankar. Bränsle-, trim- och regleringsrymmen,

tankar ligger vanligen innanför tryckskrovet, vilket som regel är

utrustat med vattentäta skott.

Som konstruktionsmaterial för moderna ubátar väljs vanligen höghållfast stål. För att minska risken för upptäckt har det också byggts ett omagnetiska material som höglegerat stål eller titan.

antal typer i

Ubåtar har sedan begynnelsen utrustats med periskop med vars hjälp man i undervattensläge kan iaktta vad som finns ovan vattenytan. Dessa görs som regel höj- och sänkbara; det är främst därför ubåtar utrustats med torn. En manuell kan göras på ca 10 sekunder

positionsbestämning

och med användning av optoelektronik och videoinspelning betydligt

snabbare. Ett enda svep mot horisonten räcker för en radarbild, men

SOU 1995: 135 Undervattensteknik

sändningen kan uppmärksammas genom Vid

signalspaning. navigering

i inre vatten behöver man observationer

göra ett par gånger per dygn

eller oftare om man vill identifiera som rör i närområdet.

fartyg sig

Med kan man också Utöver IR-hjälpmedel spana av ytan nattetid. periskopet finns ett antal master för olika ändamål, för av luft

insugning

och utsläpp av avgaser i samband med för radioförbindelser

snorkling,

och pejling av radarsignaler. Som kan man lita

navigeringshjälpmedel

till samma system som t.ex. eller

övervattensfartyg, Deccasignaler

satellitnavigering.

Signalerna kan i många fall uppfatts också i måttliga vattendjup,

varför ubåten inte behöver visa sina master, men mätresultaten blir noggrannare om man slipper vattnets störande inverkan, varför man ibland väljer att låta dessa master under kort tid sticka över upp vattenytan. Som för under vatten kan användas

hjälpmedel navigering

ekolod och egen aktiv sonar, men då finns risk att man sin

röjer

närvaro för fientlig beskrivs närmare i

spaning. (Sonartekniken kapitel

6.) Mottagning av radiomeddelanden kan i under-

på långvåg göras

vattensläge. För att sända radiomeddelanden från en ubåt måste en antenn skickas upp över ytan. För att minska för

möjligheterna upptäckt

skickas meddelanden från ubåtar dvs. under en

komprimerat, mycket

kort tid. Ubåtens huvudvapen för av och andra ubåtar

bekämpning ytfartyg

är torpeden. Målen lokaliseras och deras kurs och fart beräknas med passiv sonar, medan torpederna som är målsökande med av

regel hjälp

passiv eller aktiv sonar, För att träff har avancerade motmedel

undgå

utvecklats, bl.a. skenmål som avger ljud som liknar

den egna ubåtens,

eller s.k. ROV som olika sätt stör

(remotely operated vehicles) på

sonaren på torpeden.

Ubåten är i många avseenden den idealiska eftersom

vapenbäraren

den uppträder dolt och har stor sitt

uthållighet och genom tryckskrov

en betydande motståndskraft mot anfall. Det är bara ett fåtal länder som och marknadsför kon-

bygger

ventionella ubåtar: Frankrike samarbete med

(i Spanien), Italien,

Ryssland, Storbritannien (i samarbete med

Nederländerna), Tyskland

och Sverige. Förenta Staterna koncentrerar atomubåtar och

sig på

68 Undervattensteknik SOU 1995: 135

japanska regeringen medger för närvarande ej export av undervattensfarkoster. Kockums har utöver från den svenska marinen fått en stor order från Australien (även om tillverkningen i huvudsak sker där) och konkurrerar år 1995 om beställningar från en rad olika länder.

Stirlingmotorn är en specialitet för företaget. Den har även licensierats

till utländska varv.

5.3¶Ubåtsräddning

Alla ubåtar är försedda med speciella utrymmen från vilka besättningen i nödsituationer kan ta sig upp till ytan. Från ubåtar som sjunkit på djup som understiger 200 meter kan besättningen normalt evakuera utan yttre

Från större djup måste man ha hjälp utifrån. Flera länder har

hjälp.

utvecklat system för att undsätta besättningen på en ubåt som sjunkit och förlorat sin manöverförmåga. På detta område samarbetar, och till och med samövar, nationer som annars är mycket förtegna gentemot varandra om sin verksamhet under vatten.

Systemen omfattar som regel några större ytfartyg eller ubåtar i kombination med miniubåtar.

Sverige har for detta ändamål sedan 1992 “Belos“, ett tidigare

för off-shore verksamhet, som är utrustat med en

underhållsfartyg

tillsammans med ubåtsräddningsfarkosten URF. Tidigare

dykarklocka

har funnits flera med samma namn. Ett av dessa användes bl.a.

fartyg

for sonarmätningar i Karlskrona 1984.

Inom har Förenta Staterna, utöver utrustade

Atlantpakten ytfartyg

med två ubåtsräddningsfarkoster som i början

dykarklockor, byggdes

av 1970-talet och som kan operera också på mycket stora djup. De är stationerade i San men kan fraktas med till den plats i

Diego flyg

världen där de behöver sättas in och sista sträckan ombord på ett

eller på däcket av en större ubåt.

ytfartyg

De franska och italienska marinerna har var sin farkost, men dessa

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 69

bedöms ha begränsade operativa möjligheter. Brittiska marinen har en farkost “LR 5“ som är insatsberedd med 12 timmars varsel.

Jugoslavien hade tidigare en farkost, medan det

tyskbyggd tyska

försvaret ej uppges disponera någon farkost för ubåtsräddning.

Ryssland har från Sovjetunionen övertagit flera olika system. Moderfartyg är två ubåtar av typ India“ som kan bära två miniubåtar i särskilda ställ på sitt däck. Man har minst ett 10-tal sådana av tre olika typer. Två av dessa kan dyka ned till 800 meters djup och en ända till 2 000 meters djup. Dessa farkoster har griparmar och elektronisk utrustning för att kunna lokalisera sjunkna ubåtar och är utrustade med en “kjol“ för att kunna docka till dessa.

I nödsituationer kan t.ex. i Nordsjön snabbt

underhållsfartyg

mobiliseras för räddningsoperationer. Så har t.ex. skett vid ett tillfälle då kabeln till en civil dykarklocka skars av och dykarna blev instängda i denna på havsbotten.

5.4¶Miniubåtar och

dykarfarkoster

Det finns starka skäl att anta, att den undervattensverksamhet, som Överbefálhavaren rapporterat ha förekommit på inre svenskt vatten sedan 1980-talets början, inte kunnat bedrivas enbart med ubåtar av konventionell storlek. I stället finns indikationer förekomst av mind-

pa

re farkoster (miniubåter och med mellan 10 och 30 me-

dykarfarkoster)

ters längd. Med anledning härav redovisas här den kunskap som föreligger om sådana farkoster.

Redan från början måste då påpekas att dessa i första hand inte är avsedda for stridsuppgifter av för ubåtar slag, dvs. att angripa

vanligt

och sänka sjömål. I stället kan det handla om kartläggning av

fartygsle-

der och bottenforhållanden, studium av och

försvarsanläggningar utläggning av navigationshjälpmedel eller l ett avlyssningsanordningar.

krisläge kan de vidare komma att användas för utläggning av minor och för sabotage mot fasta mineringar och kommunikationskablar liksom för

landsättning av spioner eller sabotörer.

70 Undervattensteknik SOU 1995 :135

i

i

i

i

Det är regel snarare än undantag att denna typ av verksamhet bedrivs av olika slags speciella förband motsvarande svenska kustjägare och attackdykare. Förenta Staterna har t.ex. sina SEAL-förband som var verksamma under både Vietnam- och Gulfkrigen. Den tyska marinen har särskilda “Kampfschwimmer“ och motsvarande brittiska förband verkade med stor framgång före och under invasionen av Falklandsöarna. Sådana enheter finns också i det franska och det israeliska försvaret.

Verksamhet av detta slag omges med största sekretess också när det gäller vad den är utrustad med för slags farkoster. Uppgifter om sådana kan enbart tillfälligtvis hämtas ur tidskrifter eller fackböcker. Att stora militära utvecklingsinsatser kan göras utan att röjas visas av hur man till och med i Förenta Staterna, ett land som präglas av stor öppenhet,

lyckades ta fram “spionplanet“ U-2 och de nya “stealth“-flygplanen

utan mediers eller allmänhetens kännedom. Detta förhållande

gäller

givetvis i ännu högre utsträckning Sovjetunionen och Upp-

Ryssland.

gifter om förekomsten av sådana förband har dock lämnats av avhoppare. Det är inte ens säkert att verksamheten är känd inom den egna krigsmaktens andra grenar, även om marinen liksom i andra länder kan få uppdrag som innebär att man måste transportera och deras

dykare

farkoster över längre distanser.

Skillnaden mellan en miniubåt och en dykarfarkost är väsentligen att ubåten har ett kraftigt som medger att personalen ombord

tryckskrov,

vistas i samma som vid Den är också utrustad med ett

tryck ytan.

framdrivningmaskineri, gärna luftoberoende, vilket medger lång vistelse

i u-läge. Tillsammans med elektriska batterier ger detta en uthållighet av flera veckor. som medföljer kan gå ut och in i farkosten

Dykare

genom en särskild sluss.

En dykarfarkost däremot drivs enbart av elektriska batterier och har

därmed kort uthållighet och begränsat operationsområde. Dykarna

transporteras som regel iförda sina dräkter, och de utsätts hela tiden för ett vattentryck motsvarande det djup farkosten går fram på. Skrovet är normalt ej heller

trycktåligt.

i i i l . l SOU 1995:135 Undervattensteknik 71

Som tidigare nämnts fanns ett betydande antal miniubåtar under andra världskriget. uppgifter redovisar ett 50-tal inom

Tillgängliga

brittiska flottan, närmare 1 000 i den och cirka 400 i den

tyska

japanska marinen. Därtill kom ett stort antal bemannade

torpeder.

Tekniken var dock omogen vad och

gällde uthålligheten tillförlitligheten

hos de enskilda och resultaten blev

delsystemen, följaktligen blygsam-

ma.

Befintliga italienska, japanska och tyska miniubåtar togs som

krigsbyte av segrarmakterna liksom allt det som

konstruktionsunderlag

fanns Intresset härför var åtminstone bland de

tillgängligt. ringa,

blivande N ATO-länderna. Dock fanns ett intresse betydande för system för Dessa till en del med civila

ubåtsräddning. ansträgningar kopplades

forskningsprojekt kring djuphavet, liksom med oljeindustrins behov,

som redovisas i ett avsnitt.

följande

Ett fåtal amerikanska med miniubåtar finns beskrivna från

projekt

1950- och 1960-talen, bland annat den atomdrivna NR-l. Då utvecklades också ett antal för dykarfarkoster dold transport av grupper om 4 till 6 man ur SEAL-förband. Sådana kunde ombord transporteras på en speciell “Grayback“-ubåt. Efter många års studier och internationella har under 1994 kontrakt

förfrågningar för en ny generation

farkoster lagts ut hos det amerikanska

företaget Westinghouse.

Det brittiska företaget Vickers 1950-talet ett litet antal

byggde på

små ubåtar. En av dessa såldes 1958 till där hon under namnet

Sverige,

“Spiggen“ tjänstgjorde till dess hon såldes till ett museum 1972.

Företaget presenterade 1978 ett “Piranha“ att

miniubåtsprojekt (ej

förväxla med den ryska farkosten med samma med 26 meters

namn)

längd och 7 mans Farkosten tänktes också medföra ett tiotal

besättning.

attackdykare. Om eventuella leveranser är intet känt. Däremot är det klart att det italienska Cosmos haft stora

företaget

internationella framgångar. Under 1970-talet såldes ett 60-tal

exemplar

av en 16 meter lång ubåt till bl.a. Pakistan och Colombia. lär ha

Några

vidareexporterats till länder i Nordafrika. Företaget numera av

ägs

chilenska intressenter, men forsätter.

tillverkningen

Ett annat italienskt som ingår i den varvskoncernen

företag statliga

har sedan 1980-talet konstruerat och möjligen byggt flera olika typer av

72 Undervattenstelmik SOU 1995: 135

små undervattensfarkoster.

Också Jugoslavien etablerade sig under 1960-talet som konstruktör av både miniubåtar och dykarfarkoster. Ett fåtal exemplar av sådana har exporterats, bl.a. till Sverige. Verksamheten fortsätter i Split i Kroatien.

Västtyskland bedrev ett aktivt utvecklingsarbete under 1960-talet inom flera olika avsett både för den civila och den militära

företag,

marknaden. Bland annat tog man fram en prototyp inför den ovannänmda amerikanska upphandlingen. Det föreligger uppgifter om export till

olika utomeuropeiska krigsmakter.

Franska företag har med järrma mellanrum sökt offerera mini-

ubåtar, till synes utan större framgång. Däremot torde man för

försvarsändamål liksom för användning inom oljeindustrin ha levererat

ett antal dykarfarkoster till olika länder i världen. Forskningsföretaget

IFREMER sköter för franska marinens räkning flera farkoster, bl.a.

1¶SOU 1995:135 Undervattensteknik 73

minubåten Griffon.

Ett varv i Nederländerna har under 1994 tagit av

upp tillverkning

miniubåtar, som levererats till kunder.

sydamerikanska

Länderna i Fjärran Östern synes inte i någon större utsträckning ha

använt sin stora skeppsbyggnadskapacitet till produktion av mindre

undervattensfarkoster. Dock under 1980-talet i

byggdes Sydkorea på

licens från ett antal exemplar av en miniubát. Nordkorea har

Tyskland

haft tillgång till undervattensfarkoster, som bl.a. använts för att landsätta agenter i

Sydkorea.

I Sovjetunionen har man ända sedan efter

återupprustningen började

1948 lagt ner stor möda på olika för skilda uppgifter. Ett

ubåtssystem

stort antal mindre farkoster har tagits fram för olika ändamål, t.ex. för provning av komponenter till de stora atomubåtama liksom för ubåts-

räddning. Härvid kom givetvis den efter kriget erhållna kunskapen från

beslagtagna tyska och japanska projekt väl till pass.

En farkost, som bl.a. visats vid internationella mässor liksom för företrädare för svenska marinen i samband med förhandlingar om inköp, är den tornförsedda “Piranja“ konstruerad av

ingenjörsfirman

Malakit i Leningrad (Szt Petersburg) redan under l970-talet. Minst två enheter finns i dag i den Den är 30 meter

ryska Östersjöflottan. lång

och tillverkad i titan och fiberarmerade Ubåten har en

polymerer.

besättning på 3-5 man och kan medföra dykare, som kan gå ut under vatten genom en särskild sluss. Det förekommer om att en

uppgifter

variant av denna ubåt har försetts med luftoberoende maskineri.

i

i

å 74 Undervattenstelmik SOU 1995: 135

En serie av dykarfarkoster, Triton , är i bruk sedan 1970-talet och finns i olika storlekar för en besättning på l-2 man och med att

möjlighet

medföra upp till 10 attackdykare. Farkosterna har en längd mellan 5 och 15 meter och drivs elektriskt. Aktionsradien bedöms till 60 sjömil och uthálligheten skild från en moderfarkost till ca 12 timmar. Den kan dock parkeras på havsbotten under för att sedan återföra

några dygn dykarna

efter fullgjort uppdrag.

En annan typ, Sirena , har plats för två dykare och en

utrustnings-

container och kan medföras till exempel i en torpedtub på en vanlig ubåt. Därutöver tillverkas ett antal olika typer av undervattensmopeder för en eller två dykare. En sådan har b1.a. under 1993 beslagtagits av svenska

i samband med ett uppmärksammat

polisen kidnappningsförsök.

De olika typer av farkoster som i dag marknadsförs av institut

ryska

och företag torde i betydande utsträckning från de modeller skilja sig

som ingår i ryska förband.

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 75

Det utvecklas på många håll i världen farkoster som

tjärrstyrda

används för att lokalisera undervattensinstallationer (t.ex. minor) och förstöra dessa. Räckvidden för dessa är, liksom för de civila

motsvarig-

heter, som beskrivs i avsnitt 5.5, några kilometer.

5.5 Farkoster för och offshore-

forskning

verksamhet

För att kunna göra observationer, eller vistas på större än några

djup

tiotal meter, är människan hänvisad till tekniska

hjälpmedel.

Från dykarklockor har forskarna sedan århundraden försökt avlocka

havsdjupen dess hemligheter. William Beebe ut- Djuphavsforskaren

vecklade på 1930-talet s.k. med vilka han, förbunden med

batysfärer

ytan genom en stålwire, nådde ned till 430 meters djup. Under efter-

krigstiden trängde forskarna allt djupare. År 1960 nådde Jacques

Piccard världshavens största kända djup, 10 900 meter. Den farkost han använde steg åter upp till ytan genom att medförd ballast släpptes.

Parallellt med den utvecklingen tog amerikanska forskare fram den lättrörliga s.k. “Alvin“-farkosten, som använts för att dokumentera växt- och djurliv i djuphaven ävensom for att inspektera vraket efter Titanic. Erfarenheterna från denna utveckling har också tagits till vara när det gällt att ta fram system för

ubåtsräddning.

Förenta Staterna har liksom ett mycket stort antal

Ryssland fartyg

for havsforskning av olika slag. Dessa samverkar i många fall med landets försvarsmakt. Franska företag och forskningsorganisationer är mycket verksamma på många områden med stark både till

anknytning

civil och militär undervattensteknik.

När oljebolagen efter andra världskriget började borra efter och

utvinna råolja och gas från havsbottnen, medförde detta att stora

mycket

resurser sattes in för att utveckla såväl själva som

dykeritekniken

bemannade och obemannade undervattensfarkoster.

76 Undervattensteknik SOU 1995: 135

En omfattande verksamhet utvecklades först på relativt vatten

grunda

i Mexikanska golfen, i Maracaibosjön i Venezuela, i Kaspiska Havet

och i Persiska Viken, men från 1978 främst i Nordsjön och på kontinentalsockeln utanför Asiens, Australiens och Sydamerikas kuster. Borrningar har under senare år kunnat genomföras på mer än l 000 meters vattendjup. Norge och Storbritannien svarar tillsammans för 7% av världens råoljeproduktion, och den kommer från fält där vattendjupet är mellan 40 och 300 meter. Värdet av denna produktion är betydande, ca 300 miljarder kronor per år. Bara underhållskostnaden av fälten rör sig om tiotals miljarder kronor per är. Det är alltså

mycket

stora summor som satsas på teknikutvecklingen där. Även om verksamheten i Nordsjön är teknikledande tas också fram för

speciell utrustning

motsvarande uppgifter i andra områden.

På havsbottnen finns ett stort antal installationer i form av

tätningar

och från borrhål, rörledningar och För att kopplingar pumpstationer.

övervaka och underhålla installationerna har utvecklats .en

bygga, lång

rad sofistikerade tekniska Även om man

hjälpmedel. experimenterat

med mättnadsdykning till flera hundra meters djup begränsas insatser med till 200 meter 180

dykare djup understigande (i Norge meter).

Det finns inte mindre än 63 tillverkare av kommersiella, obeman-

nade undervattensfarkoster, en del bottengående, andra simmande. De

förstnämnda är försedda med hjul- eller banddrift och kan t.ex. ha till uppgift att gräva diken för kablar och ledningar täcka över dessa.

och

De kan också utrustas med griparmar och av olika och

verktyg slag

därmed utgöra undervattensrobotar. Den av Hägglunds utvecklade “Sea Crab“, som använts av svenska försvaret för jämförande undersökningar av misstänkta bottenspår, är ett exempel pá en sådan. Som regel styrs och försörjs fordonen med energi via kabel, men

vissa typer har egen energikälla ombord och kan då dirigeras via radio. Kabelns

längd kan uppgå till åtskilliga kilometer. Det finns övergängsformer till

ubátsteknik. Farkosterna har så att de kan medföra en eller två

byggts

tekniker som kan styra verktygen inifrån.

De simmande farkosterna är i första hand avsedda för och

inspektion

SOU 1995: 135 Undervattensteknik 77

försedda med starka strålkastare och sensorer av olika slag. De är betydligt mindre än de bottengående fordonen. Den svenskbyggda

“Sjöugglan“, som marknadsförs av Bofors, är ett typiskt exempel på

denna utveckling. Den kan givetvis också ha militära applikationer

exempelvis för att lokalisera och förstöra minor. Motsvarande farkoster finns i många utländska försvarssystem. Räckvidden för dessa är några kilometer när de är förbundna med kabel till ett Det finns

moderfartyg.

i flera länder också farkoster, som kan genomföra uppdrag

radiostyrda

på mycket större avstånd. En dansk farkost skall utrustas med Stirlingmotor och därmed få en räckvidd på upp till 500 kilometer.

För inspektionsturer liksom för turistiska upplevelser har tillverkats ett mindre antal miniubåtar för mellan 2 och 30 passagerare, senast den franska Seabus med plats för 45 passagerare och certifierad för ett dykdjup av 80 meter. Likaså finns dykarfarkoster for transport av sportdykare. I förhållande till de militära konstruktionerna har dessa givetvis långt mindre räckvidder, och ingen särskild möda heller har lagts ned att maskinerierna

på göra tystgående.

5.6¶Dykeriteknik

Utan tekniska hjälpmedel kan man bara vistas några minuter under vatten. Det har dock räckt till för att under århundraden ge utkomst åt

pärlfiskare och tvättsvampplockare.

Människan har under årens lopp utvecklat allt mer avancerade tekniska hjälpmedel för att kunna vistas under vatten - för att göra upptäckter eller för ekonomisk vinning men också för militära ändamål.

Har man tillgång till en dykarklocka med en större kan

luftmängd

vistelserna förlängas. Detta har som redan redovisats utgjort förut-

sättningen för bärgningsoperationer av olika slag. Det maximala djupet

för sådan dykning är dock begränsat till ca 20 meter.

Under 1800-talet började man utveckla dykardräkter vilka möjliggjorde arbeten på betydligt större djup. En

luftslang försörjde dykaren,

78 Undervattensteknik

som hade en tung tillsluten hjälm, och det gjorde honom otymplig. I

samband med anläggningsarbeten för olje- och gasutvinning på

kontinentalsockeln utvecklades *

dräkter som gjorde dykaren mera lättrörlig. Samtidigt togs fram system som möjliggjorde vistelse under

E

tryck flera veckor i sträck i tryckkammare och därmed längre arbets-

l

perioder. Sådan s.k. mättnadsdykning kräver bland annat också att man

l

andas särskilda gasblandningar. Det maximala djupet där kan l

dykare

verka har med dessa hjälpmedel successivt ökat till 700 meter.

De 50 år som gått sedan andra världskriget har också sett en snabb l utveckling av system för obunden dykning i grunda vatten. Det är i

‘ princip samma typ av utrustning som används både av och

sportdykare

av militära förband. Inom marin arkeologi och för yrkesmässig

dykning l ‘

arbetar man fortfarande ibland med tillförsel av luft via slang, men i l övrigt är det regel att dykaren medför ett gasförråd för timmas

någon i

i vistelse under vatten, som han eller hon bär i

tryckflaskor på ryggen.

Den enklaste formen av teknisk är ett och en

utrustning cyklopöga

andningsventil i form av ett i kombination med ett

bitmunstycke

ventilförsett För mer kvalificerade i kallt l

gasförråd. uppgifter, särskilt

vatten, föredrar många dykare att använda helmask, som täcker hela

i

ansiktet. Klädseln kan antingen vara en våtdräkt, där man har ett tunt

i

skikt av det omgivande vattnet närmast kroppen. Om rör sig

dykaren

i kommer ändå temperaturen att uppfattas som dräglig, men färdas man

i eller utanpå en dykarfarkost i kallt vatten sjunker stridsdugligheten.

Bättre är givetvis att använda en torrdräkt under vilken man kan bära lämpliga varma underkläder. Torrdräkter kan också hållas varma

genom uppvärmning med elektriska batterier eller kemisk reaktionsvärme, och det torde ofta vara nödvändigt om man skall färdas stillasittande inuti eller utanpå en

dykarfarkost.

När man dyker med luft i flaskorna gäller restriktioner

betydande

för hur djupt man kan dyka och för hur snabbt man kan återvända till ytan. Detta beror på att en del av luftens kväve löser sig i blodet, och på djup större än 30 meter ger det en viss narkotisk verkan. Kvävet kan dessutom vid uppstigning avskiljas som bubbor i blodkärlen vilket leder

Undervattensteknik 79

till s.k. i svårare fall med dödlig utgång. Den som

dykarsjuka,

exempelvis vistats en timme på 30 meters djup måste ta 40 minuter på sig att i etapper gå upp till ytan (s.k. dekompression).

Redan på 1960-talet infördes som militär standard att ersätta luften

i tryckflaskorna med “nitr0x“, blandningar av syre och kväve med upp

till 50 % syre i stället för luftens 20 %. Dessa blandningar har på senare år också fått viss popularitet bland sportdykare, därför att man kan vistas under längre tider och med kortare dekompression på djup

överstigande 30 meter.

För professionellt arbete på större djup får man ta till mer avancerade gasblandningar av helium och syre eller av väte och syre.

För den civile gör det ju ingenting att

dykaren utandningsgasen

stiger upp till ytan som större eller mindre bubblor. För fullgörande av

militära uppgifter kan det givetvis vara viktigt att inte röja sig på detta

sätt, och åtskilliga system har tagits fram som enbart ger små bubblor som knappast syns annat än i mycket lugnt vatten. Ett annat sätt är att arbeta med rent syre i Då innehåller utandningsluften

trycktlaskorna.

utöver syre enbart koldioxid och den absorberas i särskilda filter. Uthâlligheten blir stor, men på grund av risk för s.k.

mycket syreför-

giftning bör verksamheten inskränkas till djup som understiger 10 meter.

har blivit mycket populärt i Sverige. Man kan räkna

Sportdykning

med att det finns mer än 100 000 svenskar som utövar denna sport, fast bara en mindre del av dem i svenska vatten. För på

dyker dykning

större djup finns anvisningar om följebåt och att dykplatsen skall utmärkas med boj, men dessa regler inte alltid, särskilt inte vid

åtlyds

vrakplundring eller smuggling. Inom militära skyddsområden är sportdykning i princip förbjuden och torde heller inte utövas av personer

med självbevarelsedrift.

Att skilja på en civil eller miltär dykare är numera svårt, för att inte säga ogörligt, då tekniken är allmänt Det är enbart genom

tillgänglig.

att notera eventuellt medförd utrustning och som man kan

uppträdande

skilja på legal och illegal verksamhet.

80 Undervattensteknik SOU 1995: 135

Svenska ubåtar

Sedan den första ubåten väl inlemmats i svenska flottan år 1904 accepterades det nya vapensystemet snabbt. Före och under första världskriget beställdes sammanlagt 16 ubåtar såväl hos Örlogsvarvet som hos privata svenska varv, bl.a. Motala Verkstad och Kockums.

Många av dessa kvarstod i aktiv tjänst ända till slutet av andra världskriget. Nya större och mer avancerade typer tillkom under mellankrigstiden, och inför hotande ofred beställdes inte mindre ån 24 ubåtar under åren 1935-40. Nya generationer har successivt tillkommit för att passa den förändrade försvarsplanläggningen. Stor möda har lagts på att göra farkostema extremt tysta och utrustade för uppdrag i Östersjön. I Nåcken provas för närvarande en Stirlingmotor, och sådana kommer att bli Standardutrustning i kommande serier.

År 1995 mönstrar svenska marinen 12 stridsutrustade ubâtar och har tre i beställning. Härill kommer en âr 1979 byggd ubåtsrâddningsfarkost och miniubâten “Spiggen 2“, som utgör mâlfarkost för övningar i ubâtsjakt. En ny ubâtsserie projekteras av Försvarets materielverk och Kockums.

Redan på 1960-talet utrustades ubåtama med passiva sonarer, som kunde lyssna i en riktning och där kurspejlingen skedde manuellt, samt en aktiv sonar som stöd för torpedskjutning. Under 1970-talet infördes digital teknik, som också gjorde det möjligt att spana i flera riktningar samtidigt. De ökade anslagen till ubåtsskyddsverksamhet gjorde det möjligt att anskaffa s.k. “flank arrays“ som monteras längs hela ubátens skrov och som medger registrering av ljud med låg frekvens. Modern informationsteknik införs successivt och ubåten kan därmed samla och bearbeta stora mängder data för senare analys. Från mitten av 1980-talet har ubâtama också utrustats med bandspelare av hög kvalitet, så att signalerna kan utvärderas efter fullgjort uppdrag. Ubåtama utgör det viktigaste hjälpmedlet i spaningen efter undervattensverksamhet - men har ej satts in för bekämpning av de mål som indikerats.

6 dokumentation och

Insamling,

av

analys uppgifter

Rapportering av händelser som kan innebära kränkning av svenskt territorium eller brott mot svenska tillträdesbestämmelser kallas incidentrapportering. Sådan rapportering omfattar inträffade incidenter som berör såväl luftrummet som land- och sjöterritoriet.

I detta kapitel redovisas hur indikationer om misstänkt undervattensverksamhet rapporteras, bearbetas och Så sker som

analyseras.

underlag dels för åtgärder, dels för rapportering inom Försvarsmakten

och till regeringen.

Rutinerna för rapportering i avsnitt 6.1.

belyses

I avsnitt 6.2 redovisas hur rapporterade observationer hanteras och vilka åtgärder som vidtas för att bringa klarhet om in-

ytterligare

rapporterade iakttagelser. Hur bearbetning och analys av de enskilda

iakttagelserna genomförs belyses också i det avsnittet.

Innebörden och hanterandet av inrapporterade tekniska indikationer behandlas i avsnitt 6.3.

Enskilda indikationer sammanförs ofta gruppvis och i

analyseras

syfte att klarlägga om det enligt analytikernas uppfattning finns grund

för att hävda att främmande ubátsforetag riktats mot svenskt territorium. Detta i avsnitt 6.4.

analysarbete belyses

82 Insamling, dokumentation och av

analys uppgifler

6.1¶Rapporteringsrutiner

Rutinerna för rapportering av undervattensverksamhet har utvecklats

över åren. och har därmed

Klassificeringsnivåer rapporteringsuttryck

förändrats. Händelser eller observationer som misstänks kunna härröra från främmande undervattensverksamhet från såväl civila

inrapporteras

personer som från militär personal eller militära enheter. Från enskilda

personer rapporterade indikationer utgörs som regel av observationer

under det att militära även kan av tekniska enheters rapporter utgöras indikationer, t.ex. inspelningar av ljud som misstänks härröra från en ubåt. Det är att sker direkt till

vanliga rapportering Örlogsbas/

marinkommando‘. Civila kan dock ibland inkomma rapporter genom exempelvis polis, kustradiostation eller

kustbevakning.

Från marinkommando rapporteras händelsen vidare till aktuell militärbefálhavare som Preliminär

Incidentrapport. Samtidigt

orienteras Överbefálhavarens Den incident-

högkvarter5. preliminära

rapporten är en tors-ta rapport om konstaterad eller befarad

kränkning

“ Örlogsbas respektive marinkommando är beteckningar på under militårbefälhavare Marinkommando ersatte lydande marina organisationsenheter. örlogsbas den I juli 1990. I den fortsatta texten används uttrycket marinkommando som ett innefattande samlingsbegrepp även örlogsbas för tiden

före organisationsändringen.

5 Från och med den l juli 1994 är Försvarsmakten en myndighet. Tidigare fanns ca hundra militära Överbefälhavaren myndigheter. är chef för myndigheten Försvarsmakten. Hans ledningsorgan på central nivå är högkvarteret. Före den 1 juli 1994 rapporterade Överbefálhavaren, i egenskap av myndighet, till regeringen rörande bl.a. incidenter. Efter denna tidpunkt är det sålunda Försvarsmakten utarbetas som gör detta. Rapporterna i högkvarteret på uppdrag av Försvarsmaktens chef, överbefälhavaren.

dokumentation och analys av uppgifter 83

Insamling,

och beskriver kortfattat vad som inträffat. Den skall snarast, och senast inom 12 med en Incidentrapport som inne-

timmar, kompletteras

håller samt och planerade åtgärder. Om den

bedömning vidtagna

inträffade händelsen av högkvarteret ges en hög bedömning rapporteras händelsen till En sådan rapport skall innehålla händelsebe-

regeringen. bedömning och av vidtagna eller

skrivning, preliminär redovisning

planerade åtgärder.

är en sammanfattande rapport om de

Slutlig Incidentrapport

händelser som föranlett rapporteringen. Denna rapport skall insändas till senast två veckor efter avslutad incidentverksamhet. Av

högkvarteret skall förmodat händelseförlopp, vidtagna och

rapporten framgå åtgärder

resultat av dessa samt bedömning. När analysarbetet i högkvarteret är

klart skall en slutlig ske till Den rapporten kan

rapportering regeringen.

innefatta flera incidenter. Rapporten skall utformas så att det går att följa de tankegångar som lett fram till de slutsatser som presenteras. Utöver till av viktiga, enskilda incidenter

rapporteringen regeringen

sker en årlig rapportering dit från Försvarsmakten (tidigare Överbefäl-

Sådan insänds senast den 15 februari avseende

havaren). rapport

års undervattensverksamhet. Den kan föreligga i tre

föregående

versioner; öppen, hemlig och kvalificerat hemlig.

Från början av 1980-talet krävde regeringen en rapport varje dag om det senaste händelser. Efter hand ändrades detta till krav på

dygnets

endast i de fall då indikationer som av Försvarsmakten rapport klassificerats till 3 eller högre förelåg. Detta förfarande ändrades senare till att endast indikationer som fått klassificering 1 eller 2.

gälla

(Beträffande klassificering se avsnitt 3.1 eller 6.2.2.)

Mellan september 1984 och mitten av 1988 skedde dessutom kvartalsvis avrapportering till regeringen. Den ersattes av den tidigare nämnda slutliga rapporten som insänds då rörande en

analysarbetet

viktig, enskild incident eller en serie händelser avslutats.

De som använts vid rapporteringen till regeringen angående uttryck

konstaterade eller misstänkta undervattensföretag har förändrats under årens lopp. Under åren t.0.m. 1984 års händelser användes en mängd olika för att beskriva osäkerheten i gjorda bedömningar om

uttryck

förekomst av främmande undervattensföretag. Från och med års-

analys uppgifter

rapporten avseende 1985 års incidenter blev mer ensartade

uttryckssätten

vilket därefter medger mellan åren.

en grov jämförelse

Sammanställning över rapporteringsuttryck (Bedömning av främmande undervaltensverlsamhet)

| -mu .ma I m9 1 mo - | 1994 “Sikh Säker _ V IK ‘ hu Knnsutuld __ hanknhg ft uv-vhl hinkning

[Kamawari

Ans: som säker Bedoms ha gawmmnsl Behind kränkning! fi$r_e|£o£n_rn_i| __________ __ misalnh n w-vh: HuEnkelrum! Har sannolikt ‘ Sannolfix fr umm B Bedöm: nnnolikl h: guwmmnsl E Sillllflikl [°¢_|§°;_I|fl|B ___________________________________________ _, F A Om:ha:mäns Bedoms att fr uv-vhl int: kan Kan ha F1 IIV—\hl kan ha Iamloommit R . A Mycket not sannolikhet D ______________________________ __ E Slur Iannolikhct Km oj Idullua: Fr uv-vht hu ej mcslulas """""" ‘nddfllgzn Undalngu kan int: ligga till Med betydande slkclhel grund for bedömning

troliga fllmkmnlllil aednms int:ha Rmkmnmil Inget mer pl nu ° Fr uv-vlu bedømsej h: Har inte heron: HI: :j ° l förekommit In mm. inmmx. genolumns. berm. riktats mot. mrdmmmit, an

Uttryck utnyttjade för sådan rapportering av samman-

framgår

ställningen, som är framtagen av högkvarteret.

Observera att uttrycken t.o.m. år 1984 avseende befarade

kränkningar inte anses vara ordnade efter någon form av sannolikhet. Detta har inte heller bedömts vara möjligt att göra i efterhand.

6.2¶Observationer

6.2.1 och

Observationstyper rapportörer

De vanligast förekommande som är kan

observationstyper, aktuella,

hänföras till föremål och vågrörelser.

Insamling,

om föremål innehåller i undantagsfall uppgifter Rapporter iakttagna om hela ubåtar eller ubåtstorn. Vanligare är däremot uppgifter om kupoler, bulor, master och rör. En iakttagna detaljer; periskop, av det iakttagna är även att föremålet liknar tämligen vanlig beskrivning en eller bränning. Formerna på iakttaget föremål kan

valrygg, grynna

beskrivas som cigarrliknande, fyrkantigt, koniskt

kantigt, cylindriskt,

eller runt. Beskrivna vågrörelser anges exempelvis som v-formade, som skum, bubblor, sprut, uppkok, virvlar eller som en strimma på vattenytan. I rapporter om iakttagna dykare anges om man sett hela dykaren eller endast ben eller Ibland anges även detaljer i huvud, rygg. utrustningen såsom simfenor, tuber etc.

dräkttyp, cyklop,

och som inrapporteras kan uppfattas som Ljud- ljusfenomen härrörande från under eller på vattenytan. övrigt innefattar rapporter om markspår, rökfenomen, Begreppet och samt om båtar (andra än

oljefläckar, flytande tång materielfynd

ubåtar) och personer som av någon anledning tilldragit sig observatörens uppmärksamhet. Kollisioner, skador och bottenspår behandlas i avsnitt 6.3.6.

Antal observationsrapporter 1981-1994

I observationsrapporterna redovisas även uppgifter om observations-

betingelserna såsom observationsavstånd, ljusförhållanden, siktför-

hållanden, och observationstid.

jämförelseobjekt

Observationsavstånden varierar från mycket korta till mycket långa

tiotal observationer har observa-

(flera kilometer). Några rapporterade

86 Insamling, dokumentation och av analys uppgifter SOU 1995: 135

tionsavstånd understigande 10 meter. Över l 300 har redorapporter visade avstånd på 100 meter eller därunder. Av dessa har ca 400

givits

klassificering 1-3.

Endast ett 40-tal av föremålsobservationerna har klassificerats som 1, dvs. som säker undervattensverksamhet. Efter år 1987 har inte

någon

observation åsatts en sådan

bedömning.

Observatörerna är till övervägande del civila, endast ca 20 % är militärer. En stor del av de civila har eller

rapportörerna sjövana

sjökunskap, antingen på grund av att de är bosatta kustnära eller att de som ägare till fritidsbåt ofta vistas En mindre del av observa-

på sjön.

tionerna är gjorda av personer som vistas i

på sjön yrkesmässigt

egenskap av fiskare, kustbevakare, eller som sjöpoliser, tulltjänstemän

besättningsmän på fartyg eller båtar i ordinarie trafik. Observatörernas ålder varierar alltifrån barn i skolåldern till

personer i pensionsåldern.

6.2.2 och

Insamling utfrågning

När en rapport om misstänkt undervattensverksamhet når marinkommandot är det i regel vakthavande officer som tar emot den och genomför en första av observatören telefon. Som

utfrågning per regel

har den vakthavande en i genomgått grundläggande utbildning utfråg-

ningsteknik och som stöd för han ett

utfrågningen utnyttjar utfrågnings-

protokoll. Syftet med är att han så snabbt som

telefonutfrågningen

möjligt skall kunna göra en första, preliminär bedömning av rapporten.

I mars 1986 infördes för av

bedömning observationsrapporter en sex-

gradig skala med följande innebörd: 1. Säker ubåt/undervattensverksamhet 2. Sannolik ubåt/undervattensverksamhet 3. Möjlig ubåt/undervattensverksamhet

4. Ubåt/undervattensverksamhet kan inte uteslutas

Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 87

5. Ubåt/undervattensverksamhet bedöms ej ha förekommit

6. Underlaget kan ej ligga till grund för bedömning

Det framhålls i bestämmelserna att flera indikationer med tidsmässigt

inom ett område kan ge en högre klassificering av det

sammanhang

sammantagna händelseförloppet än de enskilda indikationerna var för

sig.

Kriterierna för klassificering av observationsrapporter enligt

bedömningen 1-4 ovan redovisades likaledes i mars 1986 och då enligt

följande:

(1) Två oberoende optiska källor

(2) En källa, om naturfenomen/synvilla kan uteslutas

(3) Enligt (2) men viss tveksamhet råder beträffande faktorer/fimkfiomr

hos källan

(3) men tvivel råder avseende mer än en faktor/ funktionhos

(4) Enligt

källan.

Vid värderingen av de optiska indikationerna skulle enligt bestämmelserna hänsyn tas till: - Källans vana i

trovärdighet (ålder, yrke, skärgårdsvana, området,

syn, hälsa m.m.) -

Observationsavstånd (med/utan kikare) - Observationstid - och väderförhållanden

Ljus-

- Antal observatörer -

samstämmighet

- Antal observationer i närområdet i närtid - utseende och beteende

Objektets

I juni 1987 och i maj 1993 justerades kriterierna. År 1987 klarlades att kriteriet för en observation av klass 5 skulle innebära konstaterad naturlig förklaring. I bestämmelserna 1993 ändrades detta kriterium till En observation med sannolik eller konstaterad naturlig förklaring. Denna ändring medförde att antalet 5:0r fortsättningsvis blev förhållandevis fler. Kriterierna för indikationer av klass 1-4 preciserades och skärptes något. För observation av klass l krävdes i fortsättningen

uppgifter

exempelvis minst två oberoende observatörer samt att minst en av observationerna skulle styrkas med eller annan teknisk

fotografisk

dokumentation.

Den gjorda bedömningen ligger till grund för marinkommandots

beslut om eventuella, omedelbara insatser. Förutsatt att observationen efter denna första utfrågning inte direkt avfärdas ombeds observatören att dels skriva ned sin upplevelse, dels rita av det han observerat. Detta sker i awaktan på att en särskild utfrågare

inkopplas.

Utfrågningspersonalen är som regel militär men kan även komma från t.ex. polisen. Kraven en är bl.a. att vederbörande

på utfrågare

skall ha en lämplig bakgrund etc.), besitta och (sjövana gott omdöme

hög integritet och ha genomgått särskild i utbildning utfrågningsteknik.

Utfrågningskurser har i regel genomförts vartannat år och med föreläsare som är specialister inom olika, adekvata verksamhetsområden. Kursprogrammet vid en sådan kurs omfattar bl.a.

utfrågnings-

metodik, vittnespsykologi, ubåtars (främst miniubåtars) uppträdande

samt naturliga företeelser, som av kan som ubåtar.

misstag uppfattas

Praktiska exempel genomförs i vilka deltagarna genomför utfrågning

under överinseende av lärare och råd. som ger kritik Efter det att redovisar

utfrågningen genomförts utfrågaren resultatet,

innefattande sin egen av för beslutfattare inom

bedömning händelsen,

marinkommandot. Föredragningen ger underlag för beslut om eventuellt fortsatta insatser alternativt av redan beslutade sådana.

avbrytande

I samband med av främst observationer i

utredningsarbetet optiska

högkvarteret aktualiserades under mitten av 1980-talet behovet av en särskild, central utfrågningsgrupp, från vilken personal kunde

utnyttjas

när så bedömdes erforderligt. då och kom att En sådan grupp skapades innefatta experter inom bl.a. områden:

följande

- Marin

miljökunskap

- Ubåts-, dykeri- och övrig undervattensteknik -

Utfrågningsmetodik och vittnespsykologi

Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 89

- Juridik - Dokumentationsstöd och

(fotograf tecknare)

Gruppen kom att kallas Romare-gruppen efter dess ledare, kommendörkaptenen Göran Romare.

6.2.3 och

Bearbetning analys

Bearbetningen av inkomna rapporter sker vanligen i flera steg med början vid aktuellt marinkommando. Utredning av vissa rapporter kan ske i samverkan med polis. I vissa fall krävs en fördjupad utredning omfattande exempelvis kompletterande utfrågning, rekonstruktion av

händelseförloppet, referensprov, tekniska eller bottenundersök-

analyser

ningar. En sådan fördjupad utredning kan ske vid marinkommando, militärområdesstab eller genom högkvarterets försorg. Foton och videofilmer analyseras vid högkvarteret, där särskild kompetens och utrustning finns for detta ändamål.

Efter Utöincidenten 1980 bildades en särskild utredningsgrupp, Analysgrupp ubätsincident, bestående av 2-4 marinofficerare. Gruppen tillsattes tillfälligt och med varierande personal i samband med

händelser av större omfattning eller betydelse. Den kompletterade

inkomna incidentrapporter med en egen analys. Hösten 1985 ersattes den av Marina Analysgruppen (MAna), som fick

tidigare analysgruppen

en permanent ställning i högkvarteret. MAna ingår där i Militära

Underrättelse- och Säkerhetstjänsten (MUST). Samtliga inträffade,

enskilda händelser - såväl observationer som tekniska indikationer rapporteras sedan dess i det operativa systemet till MAna for slutlig

och bedömning.

analys

I samband med slutlig analys vid MAna genomförs vid behov

utredningar, t.ex. i form av tekniska kontroller, rekonstruk-

ytterligare

tioner eller utlåtanden från olika experter. Då så sker utnyttjas de resurser som bedöms mest lämpade. Avsikten är att man därigenom skall få en så heltäckande bild som möjligt av den aktuella händelsen.

En komplex, omfattande eller viktig kan komma att

principiellt rapport

utredas av flera instanser parallellt. Principen är därvid att dessa inte skall ha någon kontakt eller något med varandra. Även

kunskapsutbyte

avseende arbetet inom MAna anges metodiken vara att någon i gruppen inte skall direkt delta i utredningsarbetet utan i stället kunna

fungera

som en djävulens advokat. Syftet med detta förfaringssätt är att

erhålla ett så objektivt och sakriktigt utredningsresultat som möjligt.

Exempel på externa instanser som utnyttjats vid behov är Försvarets

materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Försvarets radioanstalt,

Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Fiskeriverket, Sveriges geologiska

undersökning, Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut

(SMHI), Polisen, Naturhistoriska riksmuseet, museet,

Biologiska

Kolmårdens djurpark och Havsfiskelaboratoriet.

6.3¶Tekniska indikationer

Beroende på en ubåts uppträdande finns olika att

möjligheter upptäcka,

lokalisera och den.

typbestämma

Uppträder ubåten under ytan sker detektering företrädesvis med hydroakustiska eller magnetiska medel och metoder.

Hydroakustiska sensorer utgörs av sonarer eller hydrofoner, vilka i

dessa sammanhang används Den teknik som som synonyma begrepp. används att alstra ljud under vatten och mottaga akustiska

för signaler

har internationellt benämningen sonar and (SOund NAvigation

Ranging). Inom svenska marinen används ordet hydrofon som synonym till sonar. (Internationellt kan detta förorsaka missförstånd eftersom det

engelska ordet vattenmikrofon, dvs. omvand-

hydrophone betyder

lare av akustisk energi i vatten till elektrisk. Den motsatta

ljudom-

vandlaren - från elektrisk till akustisk energi - kallas

transducer.)

Magnetiska eller elektriska sensorer och laser kan också användas.

Dessa system har mycket begränsade räckvidder, men kan ett utgöra

komplement till sonarer.

Radarutrustning kan användas för att indikera bl.a. en ubåt eller del

av en sådan, om den uppträder i övervattensläge.

Signalspaning kan under vissa betingelser användas för att lokalisera

och typbestämma ubåtar.

Till tekniska indikationer kan också räknas spår på bottnen och skador av olika slag som kan misstänkas ha uppstått i samband med främmande undervattensverksamhet.

Fotografering och videofilmning kan under gynnsamma omständig-

heter utnyttjas for dokumentering av observationer liksom av tekniska indikationer. Exponeras någon del av ubåten på kan detta även

havsytan

registreras med infraröd-(IR-)sensor. Bandspelare kan användas för

registrering såväl av ljud som akustiska signaler.

Principerna för rapportering av tekniska indikationer är desamma som for observationer. Bestämmelser härom återfinns i de

tidigare

redovisade regelverken från 1986, 1987 och 1993.

Detaljbestämmelser

for registrering och rapportering av tekniska indikationer finns även utfärdade av chefen för marinen. Klassificering av enskilda, tekniska indikationer sker i samma sexgradiga skala som för observationer. Kriterierna för klassificering är dock i vissa fall annorlunda än de för observationer. För en indikation av klass 1, dvs. säker undervattensverksamhet, krävdes exempelvis enligt 1986 års bestämmelser en teknisk indikation som bedömde eller

analyscentral (motsvarande)

tidigare bedömt som ubåt (motsvarande). I dessa fall krävdes alltså inte två av varandra oberoende källor. År 1987 tillkom såsom kriterium för teknisk indikation av klass 2 säker teknisk indikation som ännu inte analyserats vid analyscentral (motsv). I huvudsak innebär 1993 års bestämmelser preciseringar av kriterierna för indikationer av klass 3 och 4. I princip innebar justeringarna dock inga ändringar av vad som

tidigare varit gällande.

92 Insamling, dokumentation och analys av uppgrfier

6.3.1 för ubåtsverksamhet i

Miljön Östersjön

Det är välkänt att man relativt lätt kan registrera undervattensverksamhet i världshaven med akustiska metoder. Redan under andra världskriget utnyttjades tekniken framgångsrikt vid ubåtsjakt. Detta kontrasterar starkt mot de mycket stora svårigheterna att upptäcka ubåtar eller andra undervattensfarkoster i Den väsentligaste orsaken är att

Östersjön.

Östersjöns vattentemperatur kan variera så kraftigt även för små ändringar i djupet under ytan, särskilt under sommaren. Detta beror i sin tur på att är så nära bottnen

Östersjön grund. Vattentemperaturen

är ungefär konstant under året men ytvattnets temperatur varierar med årstiden. De man vid akustiska

ljudsignaler utnyttjar detekteringsmeto-

der böjer av kraftigt när ljudet går genom vattenområden med stor

temperaturvariation (jfr faktaruta i avsnitt 6.3.2). Ljudutbredningsför-

hållandena ändras inte bara med årstiden, utan kan variera från dag till dag eller ännu snabbare, och från en plats till en annan. Medan ljud vid ett tillfälle kan fortplantas många kilometer, är räckvidden vid andra tillfällen kanske bara några hundra meter. Kraftiga vindar kan snabbt ändra skiktbildningen i vattnet, och därmed förutsättningarna för utnyttjandet av akustiska metoder. Ljudutbredningen beror även av salthalten, och den kan variera påtagligt t.ex. nära älvutflöden.

Från älvar och andra vattendrag fors ut slam och fm sand som kan sväva länge i vattnet innan det sedimenterar. Näringssalter gynnar också algblomning vid vissa tider på året. Detta det svårt att använda

gör

optiska metoder för registrering av undervattensverksamhet.

Siktdjupet

är ibland endast några meter.

En annan mycket väsentlig orsak till svårigheten att bedriva

ubåtsjakt

i den svenska skärgården är den oregelbundna Det

bottentopografm.

finns en också under vattnet, där branta omväxlar

skärgård klippstup

med t.ex. lerbotten. Det är lätt för en undervattensfarkost att

dölja sig

iden kuperade bottnen. ofta till

Undervattensklippor ger också upphov

falska ubåtsekon.

dokumentation och analys av uppgifter 93

Insamling,

Det grunda vattnet och den oregelbundna kustlinjen alstrar

bränningar och en andra ljud som stör avlyssning under vattnet.

mängd

Fiske- och fritidsbåtar liksom handelsfartyg ger ett kraftigt bakgrundsbrus. Sjöfágel stör lätt mätningar. Ljud från olika valar och vissa fiskarter går att uppfatta med hydrofoner.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Östersjön är ett av jordens mest ogynnsamnna vattenområden när det gäller att framgångsrikt kunna bedriva ubåtsjakt.

6.3.2¶Hydroakustiska sensorer

Sonarer kan varar passiva eller aktiva.

(hydrofoner)

Ett passivt sonarsystem består av en eller flera hydrofoner som används för avlyssning av ljud. En passiv sonar kan uppfånga ljud som alstras av ubåtar och andra fartyg. För att särskilja ljudet från en ubåt från olika bakgrundsljud kan olika metoder användas.

Den enklaste formen är att en operatör på ljudet i en

lyssnar

hörtelefon. Metoden har vissa brister men är effektiv när det gäller att

registrera mycket korta ljudeffekter, t.ex. slagljud från ventiler. Sådana

ljud kan uppfattas på mycket stora avstånd. De härrör

vanligaste ljuden

annars från maskiner, pumpar och propellrar, särskilt om dessa kaviterar.

Med hjälp av frekvens- och intensitetsanalys kan t.ex. ett uppfattat ubåtsbuller särskiljas från det omgivande bruset.

Med utnyttjande av en metod kallad LOFAR (LOw Frequency

and Recording) är det möjligt att kartlägga det uppfångade

Analysis

bullret med hjälp av smalbandig signalbehandling. Metoden möjliggör

under gynnsamma betingelser slutsatser avseende motortyp, antal cylindrar, propellervarvtal m.m. Informationen kan i vissa fall vara så

precis att individbestämning av ubåtar och fartyg är möjlig. Som

framgår av kapitel 10 har anskaffning av utrustning för hydroakustisk

analys skett under uppbyggnaden av ubåtsskyddet. Bakgrunden till detta

är den betydande utveckling som fortlöpande sker inom området.

4 16-0105

Passiva sonarsystem av olika typer utnyttjas av såväl svenska ubåtar

som ytfartyg, helikoptrar, flygplan och fasta system. Även bogserad

kabelsonar från såväl ubåt som förekommer. Dessutom finns

ytfartyg

sonarbojsystem och passiva mikrofonstativ. finns på

Bojsystemet

fartygsbaserade bojgrupper och kan fällas från marinens ubåtsjaktflygplan och helikoptrar. De sonarer, som sitter i de moderna bojar som Sverige anskaffat 1992 kan uppfånga även svaga

ljud på långa

avstånd. Ubåtar utnyttjar flera olika typer av skrovmonterade sonarer.

Ytfartyg utnyttjar bl.a. sonarbojar samt genomför prowerksamhet med

bogserad kabelsonar. Marinens

ubåtsjaktflygplan utnyttjar sonarboj-

system medan fasta mikrofonstativ i kustartilleriets fasta be-

utnyttjas

vakningssystem.

En fördel med passiv sonar är att inte detekteras av målet.

spaningen

Nackdelen är att spaningsräckvidden blir kort mot ett mål som endast avger ringa ljud, i synnerhet om förekommer i vattnet.

skiktning

Ett aktivt sonarsystem består av enheter:

fyra sammankopplade

sändare, svängare, mottagare och presentationsenhet. Sändaren alstrar

en elektrisk signal som omvandlas till av

ljud svängaren. Svängaren

sänder ut ljudet i vattnet i önskad riktning. När träffar ett

ljudpulserna

föremål reflekteras de och tas emot i dvs. liknande

svängaren igen, på

sätt som sker inom radartekniken. Ljudet omvandlas till en elektrisk signal som mottagaren förstärker och filtrerar. Presentationsutrustningen åskådliggör numera resultatet på bildskärm eller skrivare.

Spanings-

räckvidden varierar bl.a. med skiktningen, från ca 20 km ned upp till till några hundratal meter. Som framgått av avsnitt 6.3.1 är förhållandena i sådana att

Östersjön

det är svårt att där med sensorer.

framgång utnyttja hydroakustiska

Havsbottnen är kuperad och stora stenar och är

klippstup vanligt

förekommande. Kraftig skiktbildning i vattnet till följd av växlande vattentemperatur och salthalt försvårar av såväl

utnyttjandet passiva

som aktiva sonarer. I de grunda vattnen är dessutom till

bakgrundsljud

följd av bl.a. bränningar försvårande faktorer.

När man under spaning erhåller ett eko måste man klarlägga om detta härrör från bottenformationer, en ubåt eller något annat i vattnet, t.ex. ett vrak eller ett fiskstim.

Det är möjligt att fastställa om det indikerade föremålet, exempelvis en ubåt, är i rörelse så att avståndet till svängaren ändras. Då kommer nämligen den reflekterade signalen att få en annan frekvens än den

utsända. Detta förhållande, som kallas dopplereffekt, gör det möjligt att

skilja ett rörligt föremål från ett botteneko.

Om målet rör sig vinkelrätt mot ljudsignalens utbredning från svängaren erhålls I ett sådant fall kan man

ingen dopplereffekt.

emellertid skilja föremålet från botteneko genom att dess rörelse medför

en ändring av bäringen. Detta förhållande kallas bäringsdragning.

Under vissa förhållanden kan det vara möjligt att göra en hydr0akustisk avfotografering av ett på bottnen stillaliggande föremål. Det förutsätter att sonarutrustningen kan ge en sådan upplösning att

föremålets konturer kan åskådliggöras i presentationsutrustningen. Om

så är fallet är det möjligt att med varierande grad av säkerhet

särskilja

t.ex. en ubåt från andra bottenekon.

Aktiva sonarer kan vara skrovfast monterade i Så är fallet på

fartyg.

exempelvis och bevakningsbåtar. med skrovfasta

minjaktfartyg Fartyg

sonarer kan förflytta sig under spaning och kan uppträda även i grunda

vatten, vilket är från

fördelaktigt spaningssynpunkt.

En annan typ är doppsonar, vilken kännetecknas av att svängaren sänks ned i vattnet. Doppsonar finns på ubåtsjakthelikopter och på vissa

patrullbåtar. Fördelen med doppsonar är att svängarens djup kan

varieras så att bästa möjliga ljudutbredning kan erhållas. En nackdel är att fartygen ej kan med sonaren i vattnet.

förflytta sig

På kustkorvetter och på vissa patrullbåtar finns släpsonar. Som namnet antyder är det en sonar som släpas i vattnet efter farkosten. Svängardjupet kan varieras. Med denna sonartyp kan

fartygen förflytta

sig under spaningen, men begränsas något i sin manöverförmåga.

Fartyget får vidare svårigheter att verka i grunda farvatten.

Aktiv sonar används inte endast för spaning utan även för målan-

givelser vid vapeninsats. Efter en sådan kan det dröja åtskilliga minuter

innan sonaren åter kan detektera ett eko.

Kvaliteten vad avser såväl aktiva sonarer som for

analysutrustningen

behandlingen av signalerna har efterhand höjts.

En typ av hydroakustisk sensor, som är en tidig variant av aktiv sonar, är ekolodet. Det arbetar enligt samma princip. En ljudpuls sänds från en sändare, signalen reflekteras och återkommer som ett eko till en mottagare. Det har sin största betydelse som hjälpmedel vid fiske. Inom används ekolodet som för av

yrkesñsket hjälpmedel lokalisering

fiskstim varvid såväl storleken på stimmet som djupet registreras. Det kan även användas av ubåtar i undervattensläge som

navigeringshjälp-

medel. Därvid krävs givetvis tillgång till sjökort som visar djupför-

hållandena i det aktuella området. En nackdel med aktiva är att en ubåt, mot vilken sonarsystem

spaning sker, har möjlighet att upptäcka detta eftersom den kan

registrera den utsända, akustiska

signalen.

De indikationerna består av

hydroakustiska hydrofon- (sonar-)

indikationer och ekolodsutslag. Det totala antalet rapporter åren

uppgår

1981-1994 till:

Hydrofonindikationer 876

Ekolodsutslag 140

Av hydrofonindikationerna härrör ca 600 från sonar och ca 275

passiv

från aktiv sonar. Av de ca 600 ett hundratal av det s.k

utgörs drygt

typljudet och den s.k. kavitationseffekten. (Se avsnitt 8.2.2

respektive

8.2.3).

Av de passiva sonarindikationerna är ett hundratal klassade som tillhörande kategori 1-3. Färre än tio tillhör kategori 1 (typljudet och

kavitationseffekten ej inräknade).

Av de aktiva hydrofonindikationerna är 100 klassade som

knappt

tillhörande kategori 1-3, varav ett tiotal tillhörande kategori l.

SOU 1995: 135 Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 97

Ljudutbredning i vatten

Ljudets hastighet i vatten är ungefär l 500 meter per sekund,

men den varierar med vattentemperaturen (och även med

salthalten). En ljudstrále som går fram i vatten där ljudhastig-

heten varierar, kommer att böja av från en rät linje. Figuren

visar principen för detta fall, när ljudhastigheten är högst

närmast ytan. Ljudstrálen får en begränsad täckning av vattenvolymen, oavsett hur den riktas från början

Sötvatten har sin högsta densitet (täthet) vid ca 4 grader Celsius. Temperaturen nära bottnen i ligger därför

Östersjön

kring 4 grader, året om. Vid ytan varierar temperturen däremot från kanske 20 grader under sommaren till nära O under vintern. Eftersom är grund får man under sommaren en

Östersjön

förhållandevis stor och därmed även

temperaturvariation, variation i ljudhastigheten, även för små ändringar i djupet

under ytan. Man säger att och

temperaturgradienten, hastighetsgradienten, är stor.

vattenyta

Ijudkälla (sändare)

98 Insamling, dokumentation och analys av uppgifter SOU 1995: 135

6.3.3 och elektriska sensorer

Magnetiska

En ubåt - men också - orsakar sitt skrov av

övervattensfartyg genom

järn eller genom sitt maskineri magnetfliltsdndringari sin

omgivning.

Om ubåten är i rörelse induceras en spänning som ger en signal proportionell mot fältets ändring i tiden. En sensor bestående av en elektrisk ledare placerad på havsbottnen kan dessa

registrera förändring-

ar. Genom att avmagnetisera en ubåts skrov kan man minska

ursprungsfältet med ca 95 %; restfáltet kommer då från maskinrum och inredning. Det förekommer även, som framgått av 5, ubåtar i helt

kapitel

omagnetiskt material.

Magnetslingan är en passiv sensor bestående av en elektrisk ledare och används för att täcka stora ytor. Slingorna läggs

ofta ut i par vilket bl.a. medför att en passerande ubåts fart eller kurs kan bestämmas.

Även magnetiska punktsensorer kan men sådana

utnyttjas, ger

kortare spaningsräckvidd.

De elektriska fält som ubåtar ger upphov till under rörelse orsakas främst av de galvaniska strömmar som dessa omger sig med. Även små elektriska fält i vattnet ger upphov till en mätbar spänningsskillnad. Denna spänning kan förstärkas och via en kabel föras i land för

registrering och analys.

Fördelar med magnetiska och elektriska sensorer liksom med

passiva

sonarer är att en passerande ubåt inte uppmärksammas på den pågående

spaningen och att sannolikheten för målupptäckt är stor. Bland nackdelarna märks att spaningsräckvidderna är korta och att samtidig

ytövervakning krävs.

Störningar förorsakar ofta Sådana kan

utslag i systemen. störningar

vara relaterade till tekniska fel, stormar,

magnetiska elkraftsystem

m.m. och deras upphov kan ibland vara mycket svåra att

klarlägga.

Magnetiska och elektriska sensorer utnyttjas tillsammans med hydroakustiska sensorer på platser som ständigt eller intermittent skall

övervakas.

Magnetiska sensorer kan förekomma i magnetiska och

slingsystem

i enskilda minor. Fram till slutet av 1960-talet användes magnetiksystem i anslutning till de fasta mineringar som hade till att

uppgift

bekämpa ubåtar. Slingsystemet avvecklades när rörelseoberoende avståndsorgan togs fram till moderna mineringsanläggningar. I mitten av 1980-talet togs emellertid ett nytt passivt i drift.

magnetslingsystem

Det finns ingen teknisk registrering av indikationer i enskilda minor som kan analyseras i efterhand. kan

I det nya magnetslingsystemet

emellertid misstänkta undervattenspassager registreras. Vidare finns i regel uppgifter om huruvida ytan var fri och vissa andra omständigheter

kring registreringen.

Antalet rapporterade magnetindikationer åren 1981-1994 uppgår till

314. Under åren 1986-1994 har 112 sådana händelser registrerats från det nya systemet. De har blivit föremål för och

incidentrapportering

särskild granskning. Omkring 80 % av fallen har därvid kunnat ges naturliga förklaringar såsom kända geomagnetiska variationer eller störningar till följd av känd mänsklig aktivitet. Av de återstående fallen har med varierande grad av säkerhet 19 bedömts som föremål. En har sålunda bedömts som ubåt (l), elva som sannolik ubåt (2), fem som möjlig ubåt (3) och två som ubåt kan inte uteslutas (4). Några av de 19 fallen hänför till åren 1986 och 1987. De flesta inträffade

sig

år 1988. Endast ett av fallen därefter, nämligen år 1990.

registrerades

vidare avsnitt 8.4.)

(Se

Passager över bl.a. magnetiska föremål kan förorsaka störningar i t.ex. båtkompasser eller annan störkänslig utrustning. Antalet

rapporter avseende sådana till 41 under

magnetiska störningar uppgår tidsperioden

1981-1994. Av dessa är en indikation klassad som 2:a och ett tiotal som 3:or.

100 Insamling, dokumentation och analys av uppgifier SOU 1995: 135

6.3.4¶Radarobservationer

Radar är den engelska förkortningen för RAdi0 Detection And Ranging

(upptäckande och avståndsmätning med hjälp av radio).

Tekniken innebär att när en utsänd radiovåg träffar ett föremål reflekteras denna som ett radareko. Radarekot uppfångas av radarapparatens mottagare. Tekniken medger att man kan bestämma såväl riktning som avstånd till det föremål som reflekterat den utsända signalen. Radartekniken kan framgångsrikt även under mörker

utnyttjas

och när det råder dimma, dis och molnigt väder. Inte heller regn eller snöfall hinder i vägen för

lägger utnyttjandet.

Med radar är de möjligt att på upptäcka och lokalisera ett

havsytan

föremål, t.ex. en del av en främmande ubåt. Det är däremot inte möjligt att med säkerhet fastställa vad som registrerats. En radarobservation kan däremot tjäna som en indikation på främmande undervattensverksamhet om man kan konstatera att vattenytan är fri från t.ex. övervattensfartyg. En radarobservation kan naturligtvis även ge under-

lag för ytterligare spaningsinsatser.

Radar används i ubåtsspanings- och ubåtsskyddssammanhang som

navigationshjälpmedel och för spaning. Fast grupperade radarstationer finns i stort antal längs den svenska kusten. Även radarstatio-

flyttbara

ner för gruppering på land finns för såväl militärt som civilt bruk. Radarutrustning används inom marinen på alla sorters fartyg och båtar. Radar har en vidsträckt civil, marin användning vilket resulterar i även civila rapporter om radarobservationer.

Under tidsperioden 1981-1994 inrapporterades ca 120 radarobservationer, som misstänktes ha samband med främmande undervattensverksamhet. Av dessa har ett fåtal bedömts som sannolik ubåt/undervattensverksamhet (2) och den helt övervägande delen som möjlig ubåt/undervattensverksamhet (3).

dokumentation och analys av uppgifter 101

Insamling,

6.3.5¶Signalspaning

Inom skiljer man mellan kommunikationsspaning och signalspaningen

teknisk signalspaning. Den förra typen av spaning riktas, som framgår

av mot meddelanden som sänds från en radiosändare till en

uttrycket,

En ubåt kan ta emot meddelanden även i undervattensläge mottagare. utan att röja sig. Den tekniska riktas mot

därigenom signalspaningen

andra av signaler, t.ex. från en radarsändare på fartyg eller ubåt. typer Om en signalspaningsenhet tar emot en signal kan den bestämma till sändaren men däremot inte avgöra avståndet till denna.

riktningen

För att fastställa sändarens plats är det nödvändigt att registrera sändaren från två eller flera vilket ger en så

samtidigt spaningsplatser,

kallad krysspejling.

En radio- eller radarsignal kan ge upplysning om vilken

uppfångad

av sändande som Därigenom kan det i typ apparatur utnyttjats. fall vara möjligt att, med varierande grad av säkerhet, gynnsamma fastslå t.ex. och därigenom ibland även nationalitet.

fartygstyp

En ubåt på uppdrag bedöms ha mycket litet behov av att sända aktivt. Om aktiv sändning av ett meddelande trots allt skall göras utförs denna som så kallad snabbsändning, vilket innebär att

regel genom

sändningen av meddelandet sker under någon sekund eller kortare tid.

Detta försvårar i hög grad signalspaningens möjligheter att uppfånga

och registrera sändningen. Även radarsändning från en ubåt kan avslöja

dennas belägenhet. Därför råder stor restriktivitet vad avser utnyttjande

av båtens radaranläggning under aktiva uppdrag.

Försvarets radioanstalt är den som disponerar de mest

myndighet

kvalificerade materiella och resurserna för att bedriva

personella

signalspaning. Utöver fasta disponerar anstalten såväl

spaningsstationer

som resurser för ändamålet. Radioanstalten

flygburna fartygsburna

utnyttjar i sin fredsorganisation endast fast anställd personal.

Inom marinen finns resurser for såväl fast, landbaserad teknisk som viss utrustning på fartyg och båtar som kan utnyttjas

signalspaning

for ändamålet. De landbaserade stationerna kräver att värnpliktiga vilket innebär att stationerna normalt inte är bemannade

disponeras,

102 Insamling, dokumentation och av SOU 1995: 135

analys uppgifier

med personal. Den är

färdigutbildad fartygsbaserade utrustningen

huvudsakligen avsedd att varna for anflygande, radarmålsökande vapen och som stöd för det egna farktygets målbekämpning. Denna så kallade signalspanings- och kan även användas för

PQ-(varnar-)utrustning

teknisk signalspaning mot radarsändare.

fartygsburna

Under åren 1981-1994 har endast några tiotal och

PQ-observationer

radiosändningar registrerats, som misstänks ha anknytning till främmande undervattensverksamhet. Av dessa har endast ett par erhållit klassificering 1. Mångdubbelt fler indikationer har dock erhållits utan att de rapporterats för registrering. Anledningen härtill är att de avförts ett

på

tidigt stadium, eftersom man inte kunnat finna att emottagen signal rimligen kan ha härrört från en främmande farkost svenskt territo-

på

rium.

6.3.6¶Kollisioner, skador och

bottenspår

Med skador avses främst skador på eller annat under vatten

utrustning

som kan indikera främmande undervattensverksamhet.

Många exempel

på sådana fall finns. Ett par av dessa i 8.

belyses kapitel

Totalt har under åren 1981-1994 126 kollisioner och rapporterats 124 skador. År 1989 genomfördes en av de 170 kollisioner och

analys omkring

skador som rapporterats under 1981-1988 och som

tidsperioden

misstänktes ha haft samband med främmande undervattensverksamhet. Vissa skador hade och teknisk

uppkommit på propellerar utrustning.

Vidare rapporterades skador på och militära undervattens-

fiskeredskap

installationer. I anslutning till vissa spår som bottnen

upptäckts på

hittades stenar som företedde tecken på att vara mekaniskt skadade. Ett trettiotal skadefall underkastades en närmare inom

undersökning

Försvarsmakten. Dessa fall hade dessförinnan vid Statens

analyserats

kriminaltekniska laboratorium eller annan instans. I mindre än

något

dokumentation och analys av uppgifter 103

Insamling,

en tredjedel av fallen bedömde man att naturlig orsak till skadorna med mycket stor sannolikhet kunde uteslutas. Man ansåg vidare att naturliga orsaker inte kunde uteslutas i en tredjedel av fallen och att naturliga förklaringar med stor sannolikhet kunde ges i återstående fall. Från slutet av 1980-talet skedde en märkbar minskning av antalet rapporter om kollisioner och skador.

Med bottenspår avses bl.a. sådan åverkan på havsbotten, som kan misstänkas ha åstadkommits av farkoster eller fordon som sig

förtlyttat

på bottnen eller varit stillaliggande och då avsatt märken.

Bottenspår kan orsakas av trålning, bogsering, och ankring.

släpning

Andra fenomen som kan ge uppphov till bottenspår är strömmar till

följd av vattenståndsförändringar som orsakas av variationer i lufttryck

(och på västkusten i grunda områden av tidvatten), av vågor eller

utflöden från land. Samtliga dessa fenomen kan ge upphov till rännor,

strömrippels, kometmärken eller, genom virvelbildningar, gropar och

vallar. Vindgenererade vågor skapar olika former av böljeslagsmärken

inom grunda områden. Djupet till vilken denna typ av spår bildas är beroende av vindens styrka, varaktighet och stryklängd, dvs. den fria vattenytans utbredning i vindriktningen. Andra fenomen som har

naturliga förklaringar är gropar efter grundvattenutlopp i vikar och sund

i skärgården och utströmning av gas som kan ge upphov till s.k.

pockmarks (kraterliknande fördjupningar eller små hål). Gasutström-

ningen kan vara antingen kontinuerlig eller tillfällig.

Fiskar och bottenlevande djur kan ge upphov till fördjupningar och spår i samband med lek eller förflyttning. Dessa spår är dock inte alls så kraftiga som de spår som kan uppkomma genom människans aktiviteter.

I stora delar av Östersjön förekommer fossila spår från isberg, s.k.

plogmärken, eller spår från packis och isskjutning. Plogmärkena

uppstod i samband med inlandsisens avsmältning för mer än 9 500 år sedan. Dessa spår kan återfinnas på djup ända ned till ca 150 meter. Detta förutsätter att ingen eller mycket ringa sedimentation skett efter spårens bildning. bottnar uppskattas bestå till ca 40 % av

Östersjöns

sådana områden.

Även undervattensverksamhet orsakar spår. Vid övning med ubåt

l04 Insamling, dokumentation och analys av uppgifter SOU 1995: 135

sker intryckningar och skapas gropar på och fåror

bottenlägesplatser

efter ubåtens främre del vid trim på tankarna vid

förligt förflyttning

utmed bottnen.

Utläggning av minor, bojstenar, kablar, rör etc. kan ge upphov till

gropar eller längsgående spår vid släpning eller draggning.

Spårbilden varierar mycket beroende bl.a. på bottenförhållandena och spårens ålder. En förutsättning för att uppkomna spår skall bestå en längre tid är, att den på den aktuella platsen rådande sedimentationshastigheten eller erosionen är obefmtl lg eller svag. Vid sedimentations-

hög

hastighet kan spåren överlagras snabbt och vid kraftig erosion kan

spåren utraderas. Man skiljer allmänt mellan tre beroende

bottentyper

på i vilken omfattning deposition av material sker botten. På

på

sedimentationsbottnar förekommer en mer eller mindre

ständig

deposition medan detta bara sker vid vissa tillfällen

(stormperioder) på

transportbottnar.

Sedimentationsbottnar och transportbottnar sammanfattas ofta under begreppet mjukbottnar medan erosionsbottnar vanligen betecknas som hårdbottnar. Erosionsbottnar kan dock också vara mjukbottnar bestående av t.ex. glaciallera avsatt under inlandsisens avsmältningsskede. Spårbildningen är beroende av är

bottentypen. Mjukbottnar känsligast för spårbildning medan spårbildning i hårdbottnar vanligen

består av vegetationsskador och av sten och block. Det

förskjutningar

senare ger sig bl.a. till känna genom att tidigare begravd icke vegetationsbevuxen, eller av fastsittande djur täckt, I vissa yta vänts upp. typer av hårdbottnar kan spår från ankare eller andra föremål, tyngre inklusive ubåtar, ge upphov till tydliga spår eller bottenskador. Enkelspår kan ha en varierande längd från ca tio till något tusental meter och vanligen med en bredd av något tiotal centimeter till

några

meter. Ibland förekommer olika mönster eller i Utmed

avtryck spåret.

spårtypen förekommer oftast en låg vall på ömse sidor. Ofta finns naturliga såsom efter

förklaringar spår släpande föremål,

bojstenar, ankare, trålbord, wire etc. I vissa fall kan ha åstad-

spåren

dokumentation och analys av uppgifter 105

Insamling,

kommits av undervattensfarkoster eller delar av dessa. Spår efter trålbord vid är långa, ofta flera hundratals meter upp till

bottentrålning

en kilometer eller och går rakt eller i mjuka,

mer, sammanhängande,

vida De ger av att ha skapats under lätt och konstant

böjar. intryck

och spår utmed

belastning. Ofta syns grunda, svaga mångparallelliga

det ena eller båda trålbordsspåren. Dessa spår härrör från rullarna eller kulorna trålens underteln. Avståndet mellan trålborden är ofta mer

på

än 100 meter. En är den s.k. bondtrålen med speciell typ av bottentrål eller Denna typ används främst för trålning

släpande kättingar tyngder.

efter havskräfta och Skagerack).

(i Kattegatt

karaktäriseras av att kättingen mellan och ankaret

Ankarspår fartyget

orsakar en vid ankarlegan, s.k. svajspår, samt

solfjäderformad spårbild

att innan det huggit fast eller vid hemtagning, orsakat ett

ankaret, ofta med kanter, som utgår från ankarlegan. Vid plogspår, upprivna

slut förekommer ofta en eller flera högar av sediment som

ankarspårets

lossnat och fallit av ankaret. Svajspåret kan ha olika utseende beroende

på vindriktning och vindstyrka vid ankringstillfállet. Ofta syns en grop

efter ankaret i spårändan.

kan vid hårt väder dragga med bojen eller pricken. Spåren Bojstenar

är och normalt kvar vid

knyckiga oregelbundna. Bojstenen ligger

slut men kan också ha bärgats. I det senare fallet bör spår efter

spårets

i Dessa går i olika riktningar och

draggning synas omgivningen.

karaktäriseras av relativt mjuka böjar. från bottendraggning eller svepning karaktäriseras av att

Wirespår

de i olika riktningar i området där aktiviteten pågått. Bottnen är

löper

omrörd inom breda fält och ger ett motsvarande harvning på en

intryck

åker. Andra av släpspår saknar ovanstående karaktäristika och har, typer beroende föremålet och plöjt olika djupt i botten och

på bottentypen,

avsatt olika av profiler. Spåren kan vara av rivkaraktär vid typer ojämna föremål, medan släta föremål kan ge en jämn utslätad längs- En ubåt bör i en lerbotten orsaka den senare typen av längs-

proñl. profil, samtidigt som spår orsakade av propellerströmmar kan synas på

båda sidor tvärs om spåret. En ubåt som går mot bottnen studsar lätt, varför varierar eller uppvisar avbrott. Typiskt är också att

spårdjupet

106 dokumentation och av SOU

Insamling, analys uppgifter 1995: 135

spåren är raka och att vallar ofta förekommer utmed

spårsidorna.

En speciell typ av när och

släpspår uppkommer biologer geologer

använder bottenskrapor, företrädesvis för att av

på hårdbottnar, skrapa

vegetation, fastväxande fauna eller för att hugga loss bitar av

berg.

Bottenskrapor kan även användas på mjukare bottnar för av

insamling

materiel. Bottenskraporna har ofta en bredd av ca en meter och skär

ej djupt ned i botten. Spåren går i mjuka, vida böjar.

I samband med en inom Försvarsmakten skall

bottenundersökning

en speciell rapport vars av

upprättas, utformning avgörs undersökning-

ens

omfattning.

Totalt har under åren rapporterats 140 fall av Av dessa

bottenspår.

har knappt ett tiotal klassificerats som säkra eller sannolika tecken

på

främmande dvs. som eller Av

undervattensverksamhet, (l) (2). övriga

rapporter har ett tjugotal givits (3) och resten eller

klassificering (4), (5)

(6). Cirka 40 % av totalantalet har därvid klassificerats som rapporter (6), dvs. att underlaget inte kan ligga till för

grund bedömning.

6.3.7 och

Fotografering filmning

Det förekommer att personer försök att dokumentera gör sina iakttagelser genom fotografering eller vid observationstillfál-

videofilmning

let. I andra fall händer det att observatören foto eller ñlm genom dokumenterar den plats eller det område där det formodade fenomenet uppträtt. I sådana fall kan den av det inträffade

följande bedömningen

underlättas. Lyckad fotografisk av det föremål eller

dokumentering

fenomen som rapporterats är dock De som

utomordentligt sällsynt. gör

en iakttagelse har inte kamera med eller kommer inte för att

sig, sig

använda den eller så har föremålet försvunnit innan de hunnit använda kameran. Om de trots allt använder i tid så är som

utrustningen regel

avståndet till det som skall så stort att inte kan

fotograferas iakttagelsen

styrkas, eller också är fotot till av t.ex. avstånds-

oskarpt följd felaktig

Insamling, dokumentation och analys av uppgifier 107

inställning.

Videofilm emellertid även mer professionellt i samband

utnyttjas

med t.ex. vid registrering med IR-kamera,

ubåtsskyddsverksamheten,

TV-kamera, vissa och bottenundersökningsutrust-

hydrofonsystem

ningar, t.ex. Sjöugglan.

Till band särskilt Sjökortsavdrag med

varje upprättas protokoll.

inlagda fotovinklar och uppskattat läge för objektet bifogas detta. Många fotografier och Videofilmer har inlämnats till militära under årens lopp. Ett ringa antal därav har kunnat

myndigheter

komplettera gjorda iakttagelser på ett positivt sätt.

Vissa av marinens samt ett flygplan, särskilt avsett för

fartyg

är utrustade med apparatur för registrering med

spaningsändamål,

infraröd-(IR-)teknik. Den innebär att man även under mörker kan

bedriva spaning. Man utnyttjar då den värmestrålning som

optisk

utsänds av alla material. Varma föremål avger en kraftigare strålning än kalla. Cirka 20 rapporter avseende IR-indikationer föreligger för åren 1981-1994. Flertalet av indikationerna har betecknats som möjliga ubåtar/undervattensverksamhet (3). En har emellertid klassificerats som säker ubåt/undervattensverksamhet (1) och en som möjlig sådan (2). I båda dessa fall hade även observationer av master rapporterats.

6.3.8 och

Bearbetning analys

Tekniska indikationer (främst hydroakustik och magnetik) analyseras

vid Marinens (MUSAC). Dess kapacitet

UbåtsSkyddsAnalysCentral

och har successivt byggts upp. MUSAC hör i dag till

kompetens

Marinens Taktiska Centrum och är allt sedan tillkomsten belägen vid

Berga invid l-lårsfjärden. MUSAC avseende analys-

örlogsskolor lyder

verksamheten under MAna (se avsnitt 6.2.3). MUSAC vid

utnyttjar

behov även den i olika tekniska avseenden som

specialistkompetens

finns utanför Försvarsmakten såsom Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstallt och Försvarets radioanstalt.

108 Insamling, dokumentation och analys av

uppgifter

Under början av 80-talet, innan MUSAC

bildats, genomfördes

analyserna där den största kompetensen bedömdes finnas; vid förband eller skolor, Försvarets materielverk eller Försvarets

forskningsanstalt.

Dokumentation av tekniska indikationer av Chefen för

görs enligt

marinen och Chefen för kustflottan utsända Denna

anvisningar. dokumentation, som utgörs av fastställda protokoll jämte krigsdag-

böcker, plott, bandinspelningar och motsvarande, arkiveras vid

MUSAC. Vid MUSAC förvaras också källmaterialet för de tekniska indikationerna avseende och Vissa luckor finns

hydroakustik magnetik.

från början av 1980-talet innan MUSAC etablerats

fullständigt.

Aktiv och passiv in av enheter

hydrofonspaning spelas spanande

enligt särskilda anvisningar för respektive Preliminär

hydrofonsystem.

incidentrapport insänds enligt normalrutin som beskrivits i avsnitt 6.1. När hydrofoneffekter har audioband eller videoband

registrerats på

upprättas rapport enligt särskilda utfärdade av Chefen för

anvisningar

marinen. Sådana band med tillhörande insänds direkt

rapportblankett

till MUSAC, där av de indikationerna sker. För

analys hydroakustiska

att underlätta analysverksamheten finns såväl marinens egna som andra

fartygs hydroakustiska signaturer registrerade vid MUSAC, liksom även

informationer om aktiva som hydrofonsystem utnyttjas av egna enheter. Preliminär rapport avseende registrerade insänds

magnetindikationer

enligt normalrutin. från sker med såväl

Registrering slingsystem

skrivare som bandspelare och, i de fall så är

möjligt, lagras signalen på

optodisk. Preliminär av sker

utvärdering pappersregistrering omgående

på platsen för registreringen. Vid osäkerhet beträffande

utvärderingen

insänds denna samt till MUSAC.

rapporteringsblankett

Originals]ingskrivarpapper, protokoll samt audioband och optodisk

insänds likaså till MUSAC. Vid i Detta

indikering minsystem upprättas indikeringsprotokoll.

jämte kopia av störningsprotokoll insänds senast tillsammans med

incidentrapporten.

Signalspaningsinformation framtagen genom marina, fartygsburna

resurser rapporteras i nära realtid och så att den kan

utnyttjas för egen

störinsats eller för invisning av annan spaning.

vapeninsats, egen

Samarbete med Försvarets radioanstalt i bearbetnings- och analysverksamheten sker när så anses påkallat.

Försvarets radioanstalts stationer har möjlighet att rapportera direkt till marinkommando när så bedöms lämpligt, t.ex. av tidsskäl. Stationerna biträder även med identifieringar med utnyttjande av sådan direktsamverkan.

Radioanstaltens rapportering från inhämtningsstationerna sker dock

i allmänhet till anstalten centralt för bearbetning och analys. Därifrån

informationen i bearbetad form till bl.a. Försvarsmakten flera

delges

om Särskilt viktiga informationer rapporteras direkt till

gånger dygnet.

Försvarsmakten och i vissa fall även till regeringen.

om skador och bottenundersökningar rapporteras i de

Uppgifter

kanalerna till MAna. Där sker bearbetning och

ordinarie, operativa

Vid behov expertis från t.ex. Statens kriminaltekniska

analys. utnyttjas

laboratoriun vad avser skador, och från Sjöfartsverket och Sveriges

geologiska undersökning.

För av och filmer finns särskilda resurser i

analys fotografer

Dit sänds följaktligen material varvid

högkvarteret. fotograñskt

upprättat fotoprotokoll medsänds.

6.4¶Främmande ubåtsföretag

Inledande vilka sker löpande redan på marinkommandonivå,

analyser,

till att huruvida främmande undervattensverksamhet

syftar klarlägga

pågår eller ej och därigenom ge beslutsunderlag för igångsättning,

fortsättning eller avbrytande av eventuella ubåtsskyddsinsatser.

används för bearbetning inom ramen

Rapportunderlaget ytterligare

för s.k. Sådan genomförs i flera steg och med olika

företagsanalys.

delsyfte.

utförs på central nivå av MAna.

Företagsanalys

Periodiska till att skapa underlag för långsiktig in-

analyser syftar

riktning av Försvarsmaktens ubåtsskyddsverksamhet och för rapporter-

110 Insamling, dokumentation och analys av SOU 1995: 135

uppgzfier

ing till regeringen.

Efter en period med flera högt bedömda MAna rapporter genomför en som till att bedöma och i så fall när

företagsanalys syftar om, hur,

och var och med vilken av säkerhet Försvarsmakten kan bedöma

grad

att främmande undervattensverksamhet förekommit. Dessa

företags-

analyser utgör del av grundmaterialet för bl.a. utarbetande av de

periodiska rapporterna till regeringen.

Rapportunderlaget används även för ytterligare bearbetning syftande

till att skapa olika teorier om en eventuell teknik

angripares materiel,

och taktik. Härvid datorstöd.

utnyttjas

Företagsanalys genomförs sålunda när ett större antal observationer eller andra indikationer från ett visst område under en rapporterats tidsperiod; vanligen några veckor. Den kan också utföras efter en enstaka eller ett fåtal rapporter av klass, om den förmodade

hög

undervattensverksamheten anses avslutad inom aktuellt område. Rapporterade indikationer vilka och anses

tidsmässigt geografiskt

kunna till varandra och värderas var för

knytas förtecknas, granskas

sig. Därefter plottas indikationerna på karta eller Härvid sjökort.

noteras om indikationerna kan på olika av undervattensverktyda typer samhet, t.ex. av såväl ubåtar som Om olika farkoster bedöms

dykare.

ha varit inblandade, försöker man vilka det kan ha varit

klarlägga typer

fråga om.

Analysgruppen söker vidare klarlägga om indikationerna

tyder på

förflyttningar inom det förmodade området och hur dessa i så fall

ägt

rum geografiskt och Sådana kan bl.a. en

tidsmässigt. uppgifter ge

uppfattning om vad som varit mål för den bedömda undervattensverksamheten. Likaså försöker man om klarlägga rapporterna kan ge uppgifter om hur förflyttningen till och från området skulle kunna ha

ägt

rum. Analysgruppen försöker således teckna en bild av den bedömda

undervattensoperationen.

Av vikt är också om företaget är historiskt det vill

igenkännbart,

säga om undervattensföretag bedöms ha genomförts liknande sätt

på

tidigare. Härvid utnyttjas tidigare gjorda beträffande bedömningar mål,

materiel, teknik och tillvägagångssätt avseende förmodad undervattensverksamhet.

I Försvarsmaktens årliga rapport till regeringen redovisas såväl bedömd förekomst av främmande undervattensverksamhet som en allmän översikt av kunskapsläget avseende sådan verksamhet.

7¶Tre fall

uppmärksammade

7.1¶Ubåt 137

Inledning

På kvällen den den 27 oktober 1981 gick en sovjetisk ubåt på grund vid Torumskär i i närheten av Karlskrona. Innan själva

Gåsefjärden

redovisas lämnas först en del om det

händelseförloppet uppgifter

aktuella och om det väder som rådde vid tillfället.

skärgårdsomrádet

Östra delen av södra kust domineras av Karlskrona och

Blekinges

den öbarriär som utanför staden. Öster om huvudfarleden in till

ligger

Karlskrona de stora öarna Tjurkö och Sturkö. Längre österut

ligger

så ett antal mindre öar och skär. Bland de större kan nämnas

följer

Malkvarn, Flaggskär, Torumskär, Hästholmen, Inlängan, Utlängan,

och längst ner i I området

Ungskär Långören. Utlängan ligger sydost.

öster om Utlängan börjar den södra delen av Kalmarsund. På Utlängan och finns vid fiskehamnar

(Stenshamn), Långören Ungskär bebyggelse

med utomhus. Omkring 4 distansminuter sydost om Utlängan

belysning

den ön Mellan Malkvarn å ena sidan och

ligger ensliga Utklippan.

Torumskär och Hästholmen å den andra sträcker sig

Flaggskär,

in ca 3 distansminuter mot den stora ön Senoren. Det

Gåsefjärden

närmare av här nedan. Inloppet till

läget framgår sjökortsavdraget

är ca 800 meter brett mellan Flaggskär och Malkvarn

Gåsefjärden

Flera Vid

(Bökeskär). grundomrâden begränsar framkomstmöjligheten.

är 15 m och utanför Torumskär 13 m.

inloppet djupet enligt sjökortet

Ett antal finns i området. På Utklippan finns en stor fyr som visar

fyrar

vitt sken runt horisonten. Ljuset syns på ett avstånd av 23 distansminuter. Där finns även en som på ett avstånd av 16

sektorfyr syns

114 Tre uppmärksammade

fall SOU 1995: 135

distansminuter. En liknande finns

sektorfyr på Utlängan. Längre

västerut ligger lysbojen Karlskrona Mellan och

angöring. Utlängan

Inlängan står de båda Flöjten och Flundrebádan.

fyrarna Gåsefjärden

och området närmast utanför i ett

ligger Skyddsområde.

Från den 27 oktober 1981 kl 18.00 och 22.00

Ungskär rapporterades

att sikten var 6-10 km och 4-6 meter per sekund. Den

vindstyrkan

marina vid 11. helikopterdivisionen har antecknat

meteorologtjänsten

att det i området kvällen och natten till den 28 oktober 1981 blåste

på

en till västlig vind om 4-6 meter per sekund. Det var halvklart

syvästlig

till mulet och nederbörd. Sikten var god till sjöss men det rådde

ingen lokala i Blekinge skärgård. Våghöjden var 0,1-0,5 morgondimmor

meter och nattemperaturen 5-7 grader. Under kvällen den 27 oktober 1981 den svenska

genomförde

marinen en övning med från en helikopter mot en ubåt

torpedskjutning

i ett område distansminuter väster om På torpeden

några Utklippan.

fanns en strålkastare som var riktad uppåt. På målubåten fanns två strålkastare som likaledes var riktade uppåt. Ett villkor för att en sådan skall få är att man från en annan helikopter på minst

övning genomföras

1 000 fots höjd kan se strålkastarna och därigenom konstatera om över ubåten. avslutades senast kl 20.40.

torpeden passerar Övningen

Ubåten då och tände skeppljusen för färd in till

intog mellanläge

Karlskrona

En sovjetisk ubåt på grund i Blekinge

Den 28 oktober 1981 kl 09.54 till chefen för Sydkustens

rapporterades

att en ubåt stod på grund i inloppet till Gåsefjärden, ca 15 km

örlogsbas

om Karlskrona. Strax efter kl 11.00 identifierades ubåten som

sydost

Överbefalhavaren fick omedelbart rapport om händelsen.

sovjetisk.

Vid kontakt med ubåten, som stod under befäl av örlogskapten Anatolij uppgavs att båten gått på grund kvällen före.

Gusjtjin,

Anledningen angavs vara felnavigering och trasig navigationsutrustning.

Ubåten stod så hårt på att man bedömde att bogserhjälp var

grund

nödvändig för att få ubåten av grundet. Resurser för bevakning och bärgning avdelades bl.a. från Karlskrona och Ostkustens örlogsbas. Bemanning av vissa

kustartilleriregemente

kustartilleritörband Förflyttning av bl.a. 13. patrullbåts-

genomfördes.

fall

divisionen från Stockholm påbörjades. Totalt blev ca 1 000 man i Karlskronaområdet. Dess-

engagerade

utom fanns flera andra enheter med hög

beredskap.

I bevakningen deltog också polisen och

kustbevakningen. Order gavs

att ubåten fick bärgas först på Överbefälhavarens order. Under dagen samlades utanför

sovjetiska fartyg territorialgränsen:

två jagare, ett ett tre

ubátsbärgningsfartyg, sjömätningsfartyg, bogser-

båtar och två

signalspaningsfartyg.

Den 29 oktober 1981 uppdrog åt Överbefälhavaren att

regeringen

genomföra en utredning om anledningen till och omständigheterna kring

ubåtens kränkning av svenskt sjöterritorium och militärt

på skyddsom-

råde. Dessutom beslutade regeringen att ubåten skulle

genomgå

sjövärdighetsbesiktning enligt lagen om säkerheten på fartyg. Överbefál-

havaren gav samma dag order om att av

utfrågning fartygsledningen

skulle äga rum på svenskt och att ubåten skulle undersökas

örlogsfartyg

innan bärgning fick genomföras.

Under dagen transporterades bl.a. och

kustjägare fallskärmsjägare

till området. På kvällen avvisades en av de

sovjetiska bogserbátarna

som kommit in på svenskt territorialhav. De första för att

mätningarna

klarlägga om kärnvapen fanns ombord genomfördes.

Päföljande dagar togs ett antal olikaikontakter mellan

fartygsled-

ningen och svenska militära myndigheter. Till en hävdades från

början

sovjetisk sida att det inte kunde bli tal om - i fall

någon utfrågning varje

inte utanför ubåten. Svenska kunde däremot

myndighetsrepresentanter

få undersöka ubåtens Från svensk sida hävdades att

navigeringssystem.

undersökningen skulle ske i enlighet med givna direktiv. Under den 2 november 1981 meddelade ubåtens

förmiddagen

fartygsledning att den var villig att ställa till för

sig förfogande

utfrågning. Denna ägde rum samma en svensk och

dag på torpedbåt

utanför skyddsområdet. Personal från den ambassaden tilläts

sovjetiska

närvara vid

utfrågningen.

Samtidigt som fartygsledningen var pá väg till sände utfrågningen

ubåten upp nödraketer och avgav radio. Dessa

nödanrop på nödsignaler

berodde sannolikt på de alltmer försämrade väderförhållandena. Vindstyrkor på över 30 meter förekom. Med av per sekund anledning detta beordrade Överbefálhavaren att skulle

bärgning genomföras

Tre 117

uppmärksammade fall

omedelbart och att ubåten skulle ankras Trots

upp på Gåsetjärden.

stormen klarades detta av på kort tid.

Efter torpedbåten, som varade ca sju timmar, utfrågningen på

ombord ubåten en undersökning av ubåtens navige-

genomfördes på

ringsutrustning.

Resultaten av och undersökningen ombord på ubåten

utfrågmingen

Slutsatsen. blev att lämnade uppgifter inte var trovärdiga

analyserades.

och att det var av andira skäl än som ubåten kränkt

navigeringsfel

svenskt territorium. en och en undersökning ombord på ubåten

Ytterligare utfrågning

genomfördes.

Det förbandet till sjöss förstärktes med ytterligare en

sovjetiska två attackrobotkorvetter, en fregatt och ett tankfartyg. Injagare,

dikationer förelåg att det fanns marininfanteri ombord pa en av jagarna. Den 5 november 1981 i regi en

genomfördes Sjöfartsverkets

av ubåten. Denna ansags sjövärdig nog att

sjövärdighetsbesiktning

kunna tillåtas lämna svenskt territorium. Regeringens avsikt var att ubåten omedelbart skulle lämna svenskt territorium. På grund av den vinden och sjöhävningen kunde utbogsering inte ske under

kraftiga

dagen.

den 6 november 1981 påbörjades bogsering av ubåten På morgonen mot fritt hav för att överlämna fartyget till sovjetiska myndigheter. Senare samma dag den territorialgränsen och togs emot av

passerade

de sovjetiska myndigheterna.

om kärnvapen ombord på U 137

Frågan

U 137 hade vid minst en torped med kärnladdning.

grundstötningen

Försvarets (FOA) mätte vid tre tillfällen den joniser-

forskningsanstalt

ande med instrument intill ubåten. Förjämförelse

strålningen placerade

mättes senare den dels i Blekinge

naturliga bakgrundsstrålningen

dels i olika i Stockholms skärgård. Strålningen från

skärgård, miljöer

radioaktiva ämnen av vissa energikvanta, som sker genom utsändande är karaktäristiska for det aktuella ämnet. Detta är väl kartlagt

mycket

118 Tre uppmärksammade

fall

för alla ämnen. Mätningarna, efter korrektion för

bakgrundsstrålningen,

visade på förekomsten av uran-238. Man kunde också under

entydigt

vissa antaganden om material och

mellanliggande geometrier uppskatta

mängden uran i strålkällan till 30-40 kg. En måste dock

kärnladdning

dessutom innehålla andra

klyvbara material, nämligen uran-235 eller

plutonium. Det konstaterades att det förutom uran-238 fanns en källa till en Efter

kraftigt förhöjd annihilationsstrålning. en noggrann analys

av möjliga orsaker att denna härstammade fastslogs från neutroninducerade processer. Objektet strålade alltså neutroner och detta tillsammans med det säkerställda uranet för att det

utgjorde grunden bedömningen

med stor sannolikhet rörde om en

mycket sig kärnladdning. Flera

alternativa lösningar såsom och reaktorer

isotopbatterier analyserades

noggrant men de kunde alla avskrivas. fann FOA

Sammanfattningsvis

att U 137 hade en kärnladdning placerad i övre

styrbords torpedtub.

Laddningen var troligen av en central

uppbyggd plutoniumkula omgiven

av uran, och med en styrka av kilotonklass, dvs. av samma storleksordning som för de bomber vilka fälldes över 1945.

Japan

Förekomsten av ombord U 137 har omnämnts av

kärnvapen på

ubåtens befälhavare, i ett i TV 3

Anatolij Gusjtjin, TV-program

(Dagar som skakade Sverige). Det kan anmärkas att det inte

slutligen

är ovanligt att marina enheter är fullt utrustade för

vapeninsats även

under övningar och

rutinuppdrag.

Överbefälhavarens sammanfattning av och undersök-

utfrågningar ningar

I sin rapport anförde Överbefálhavaren att

kontakter, utfrågningar och

undersökningar hade skett vid ett 25-tal tillfällen.

Fartygschefen, örlogskapten Gusjtjin, förste sekonden Besedin och

andra ur hade vid för ubåtens

besättningen utfrågningar redogjort före-

havanden. Enligt dessa hade ubåten varit ute

redogörelser på uppdrag

och med under ca två veckor.

sysslat utbildning

I angavs att man de senaste bedrivit

skildringarna dygnen övningar

i öster om Bornholm.

undervattensläge Vattendjupet var där 60-80 m.

Ubåten hade framförts ner till Om

enligt uppgifterna på djup 45 m.

man övningarna på det sätt som beskrivits men navigerat fel,

genomfört så hade man Överbefälhavaren i verkligheten befunnit sig i

enligt

områden med huvudsakligt vattendjup på 20-40 m. Överbefálhavaren

menade att bottenkänningar då hade varit ofrånkomliga och att man borde ha fått en indikation på att positionen var

därigenom tydlig

felaktig.

Överbefálhavaren hade vidare lämnat följande

Enligt fartygschefen

uppgifter.

Före hade ubåten varit i i ca två timmar.

grundstötningen ytläge

trodde att han var ca 130 km söder om Blekinge.

Fartygschefen

berodde att och ekolod var ur

Felnavigeringen på pejlutrustning

funktion. Efter hade man dessutom observerat att

grundstötningen

haft stora fel. En timme före grundstötningen hade en

gyrokompassen

kontroll av skett. Den visade då rätt. Befintlig

gyrokompassen

och radar användes inte. Det förekom grova fel i

magnetkompass

användandet av Decca-(navigations-)systemet. Vidare gjordes felaktiga

optiska observationer. samverkade alla dessa faktorer till en oavsiktlig

Enligt fartygschefen

kränkning.

vidare att radiopejlen visat stora fel. Enligt

Fartygschefen uppgav

Överbefälhavaren hade den kontroll som gjorts från svensk sida av ubåtens vid handen att pejlen ej visade så stora (om alls

radiopejl givit

några) fel som fartygschefen påstått.

Överbefälhavaren att flera och andra ljuspunkter

pekade på fyrar

fanns i Med rådande sikt (6-11 km) föreföll en

grundstötningsområdet.

felnavigering enligt Överbefälhavaren mycket osannolik.

Vid en andra utfrågning på förmiddagen den 5 november kontrollerades ubåtens I denna fördes bl.a. kurser på

bestickjournal (loggbok).

såväl som magnetkompasser in. Av journalen framgick enligt

gyro- Överbefälhavaren att vissa kurser på ändrats.

gyrokompassen

Överbefálhavaren anförde att man av handlingar ombord och berättelser inte kunde finna förklaring till

besättningens någon rimlig

varför ubåten hamnat 130 km fel under de ca tio timmar det tog att denna sträcka.

tillryggalägga

Det var uppfattning att ubåten redan

enligt Överbefálhavarens styrkt

fall

den 24 oktober 1981 befann sig i till den svenska kusten.

anslutning

Omfattningen av påstådda tekniska haverier och stred

mänskliga misstag enligt Överbefälhavaren mot alla gängse principer för ett sjömans-

I mässigt säkert framförande av en ubåt i såväl yt- som undervattensläge. Slutsatsen blev därför att måste ha orsakats av manöver-

grundstötningen

eller inne i

navigeringsfel skyddsområdet.

Överbefälhavaren berörde också frågan om det fanns

kärnvapen

ombord på ubåten. Efter en av de som

redovisning undersökningar

gjordes anförde Överbefälhavaren att resultatet av

genomförda

mätningar utmynnade i bedömningen att en viss uran 238 med

mängd

till visshet gränsande sannolikhet hade funnits ombord ubåten i

på

torpedrum och troligen i en eller flera

torpedtuber.

Någon annan förklaring till förekomsten av uran 238 än att ubåten var utrustad med hade inte stått

kärnladdningar enligt Överbefálhavaren

att finna. Sammanfattningsvis konstaterade Överbefälhavaren att de

uppgifter

som lämnats angående ubåtens framförande var dels dels

motstridiga,

orimliga. Vid hade om

utfrågningarna inga trovärdiga uppgifter givits

ubåtens uppdrag i området. Det var enligt Överbefálhavaren mycket

sannolikt att ubåten kränkt svenskt territorium för att bedriva otillåten verksamhet. Överbefälhavaren att det motivet för

ansåg troligaste

ubåtens agerande var underrättelseverksamhet.

Sammantaget bedömde Överbefälhavaren att ubåten en

genomfört

planerad inträngning mot Gåsefjärden och därvid under en

grundstött

för sen, snabb och kraftig girmanöver.

Regeringens protestnote den 5 november 1981

Regeringen hade redan den 28 oktober 1981 till

Sovjetunionens

ambassadör framfört en allvarlig protest mot den ubåtens

sovjetiska

överträdelse av de svenska tillträdesbestämmelserna. Sedan Överbefälhavaren redovisat sin för

utredning regeringen avgav den en ny och

skarp protestnote den 5 november 1981. I noten framförde

regeringen

sin om till att ubåten hade kommit in

uppfattning anledningen på

svenskt område. Överbefälhavarens visade

utredning enligt regeringen

Tre fall 121

uppmärksammade

att det var uteslutet att felnavigering varit den huvudsakliga anledningen

till det svenska området. förklarade att den

inträngandet på Regeringen

av drog slutsatsen att den sovjetiska ubåten

på grundval gjord utredning

hade kränkt svenskt territorium för att där bedriva otillåten

avsiktligt

verksamhet.

om U 137

Ubåtsskyddskommissionen

I betänkande Att möta ubåtshotet (SOU

Ubåtsskyddskommissionens

som i andra delar kommer att behandlas utförligt i nästa

1983:13),

avsnitt, anfördes att U 137:s inträngning i Gåsefjärden enligt gjorda

observationer ingick som en del i en större operation. Någon dag före ubåtens enligt en

grundstötning gjordes Ubåtsskyddskommissionen

observation strax utanför Karlskrona som på en ubåt i

skärgård tydde

området. Det skulle i detta fall sannolikt röra sig om en annan ubåt. Vidare anförde att en svensk helikopter

Ubåtsskyddskommissionen

dessutom fick kontakt med en främmande ubåt söder om Utklippan två

dagar efter ubåtens grundstötning. Det kunde enligt Ubåtsskyddskom-

missionen således antas att U 137 opererade tillsammans med en eller flera andra ubåtar i samma område. Vidare kunde det inte uteslutas att U 137 redan under denna operation kränkt svenskt territorium.

tidigare

Material som överlämnats vid de svensk-ryska ubåtssamtalen

Som nämnts i avsnitt 4.5 kom de samtalen i ubåtsfrågan

svensk-ryska

till en del att röra kring U 137:s I

omständigheterna grundstötning.

samband med samtalen fick den svenska sidan del av vissa dokument, däribland sådana som uppgavs vara Östersjömarinens företagsorder rörande ubåtens ur loggboken och utdrag

uppdrag, utdrag (krigsdagbok)

ur samt en rapport från en sovjetisk under-

navigationsjournalen

sökningskommission.

fall

Ubåtens företagsorder

Enligt företagsordern var ubåtens uppgift att söka upp och följa efter

utländska ubåtar i två särskilt angivna områden i södra

Östersjön.

Ubåten skulle gå till sjöss den 16 september 1981 och till

förflytta sig

och patrullera i områdena. Reparationer och vila för

besättningen

förutsågs äga rum den 7-17 oktober i Ubåten skulle

Swinoujscie.

återvända till sin bas i kl. 8.00 den 5 november.

Paldiskij

Ubåten skulle patrullera fram och tillbaka i sina

patrulleringsom-

råden i cykler om 48 timmar. Av dessa skulle 40 timmar åt

ägnas

sökning och 8 timmar till laddning av batterierna i ett härför särskilt anvisat område. Av sekretesskäl fick aktiv och radar inte

hydrofon

användas. Om en utländsk ubåt upptäcktes, skulle denna följas tills kontakten förlorades, varvid farliga situationer som kunde leda till sammanstötning skulle undvikas. Under en sådan skulle ubåten sätta i

följning sig

förbindelse med sovjetiskt i området och överlämna

övervattensfartyg

kontakten med den främmande ubåten till och vidare utföra

ytfartyget

ytfartygets befälhavares order. Om sovjetiskt anlände

ubåtsjaktflyg

skulle ubåten ge information till om den främmande ubåten.

flygplanet

Utdrag ur ubåtens krigsdagbok

I ett utdrag av ubâtens finns från

krigsdagbok följande anteckningar

dagen för grundstötningen (i som den 26 dagboken felaktigt angiven

oktober 1981):

00.006 5501’6 N l545’9 E.

Undervattensläge. Styrbords EDECh igång.

02.03 Handelsfartyg 247 och 265.

bäring

04.00 55‘03’3 N 1533’0 E. 32 meter. EDECh

Djup Styrbords

igång.

Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Andra skiftet gått

° Tidsangivelsema avser rysk tid som är 2 timmar före svensk.

SOU 1995: 135 Tre uppmärksammade fall 123

på. VO-Överlöjtnant Persjin.

04.37¶Övningslarm. Uppstigning till periskopdjup inleddes.

04.43 Djup 7 meter. Horisonten ren. 04.58 Ubåtens position fastställdes. Nedstigning till 45 meter.

N m. =75 05.10 Djup 45 meter. Hydrologi, typ 5.

Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Andra skiftet gått

på.

08.00 55O4’6 N 1650’5 E.

Djup 45 meter. Styrbords EDECh igång.

VO-överlöjtnant J akovlev.

10.00 Rapportering inledd från besättningen med avseende på deras

kunskaper om instruktioner om handhavande. 11.50 Rapportering avslutad från besättningen med avseende på

deras kunskaper om instruktioner om handhavande. 12.00 5508’S N l603’7 E.

Djup 37 meter. Babords EDECh igång.

VO-kaptenlöjtnant Besedin.

13.00¶Fiskefartyg bäring 45°.

13.42¶Ubåten avlägsnade sig från fiskefartyget, bäring 48.

14.15 Övningslarm. Uppstigning till periskopdjup för att utvärdera

situationen och för att fastställa position. 14.18 Djup 7 meter. Optisk kontakt med handelsfartyg bäring 20,

30 kabellängder.

14.46 Ubåtens position fastställdes. Nedstigning till 35 meters djup

inledd. Nm=60 m.

15.25¶Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Första skiftet gått

på.

16.00 55‘07’9 N 1613’2 E. Djup 35 meter. Styrbords EDECh

igång. undervattensläge nr 2. Andra skiftet

Stridsberedskap

gått på. VO-överlöjtnant Persjin.

18.55¶Övningslarm. Uppstigning till periskopdjup inleddes.

18.59 Ubåten på 7 meters djup.

Optisk kontakt med med trål i 127 , 190

fiskefartyg bäring

och 180. Handelsfartyg i bäring 250”. Manöver inledd för

att på periskopdjup avlägsna sig från fiskefartygen.

20.00 55‘OO’7 N 16 ‘O9’8 E. Djup 7 meter. 20.04 FC beslöt gå upp i till följd av det stora antalet fiske-

ytläge

fartyg. FC beslöt att ubåten skulle avlägsna sig från dessa och

att istället gå mot område fritt från fiske. 20.09 Ubåten i ytläge. Lanternorna påslagna. VRL åtdragen.

5501’l N 16’09’5 E.

21.00¶Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Tredje skiftet gått på. AB-laddning inleddes.

21.20 Strömstöt av första graden given.

21.31¶Personligt telegram mottaget.

21.57 Ubåten slår mot botten. Dieseln stoppad. Båda motorerna full back. 21.58 Blås förliga tankar.

Övningslarm.

Skadesökning.

21.59 Förliga centrala barlasttankarna blåses med

högtrycksluft.

15 slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern.

Kurs 316 enligt GK. 22.06 11° slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern. Ubåten står på

grund. Drabbningsstationerna har rapporterat. Inga skador.

Materieldelen i funktion. 22.08 Lossdragning från grundet inleddes. Centrala barlasttankarna biases med Ubåten blåst för balans.

högtrycksluft.

22.13 Lanternorna tända.

Ankarljus tända.

Ubåten har inte kunnat 11 slagsida åt babord.

flyttas.

3 åt aktern. densitet -

Lutning Batterisyrans 1,175.

- 25%.

Tryckluft

22.20 DK-2 och I-K igångsatta för att på

fylla tryckluftstankarna.

22.25 Strömstöt av andra graden given. Laddning av batterierna

inleddes. Stridsberedskap undervattensläge nr 2. Tredje

skiftet gått på. 11 slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern.

23.00 11 slagsida åt babord, lutning 3 åt aktern. Sedan FC analyserat situationen, kom denne till slutsatsen att ubåten

stod på grund på Christiansö (Danmark).

24.00 Ubåten står på grund, bedömt på Christiansö. 11 slagsida åt

babord, lutning 3 åt aktern. VO-Kaptenlöjtnant Besedin.

Den sovjetiska kommissionsrapporten

Befálhavaren för de sovjetiska marinstridskrafterna utsåg i november 1981 en kommission som fick i uppdrag att utreda omständigheterna kring grundstötningen. Kommissionen avlämnade en rapport över sin utredning. I den version av rapporten som överlämnades vid ubåtssamtalen är vissa uppgifter utelämnade.

Rapporten inleds med en redovisning av vissa faktiska uppgifter.

Först nämns att ubåten (som i rapporten kallas S-363), under utförande av stridstjänstuppgifter, till följd av att den förlorat sitt läge, gick på grund den 27 oktober 1981 kl. 21 .577 väster om ön Torumskär

’ ’ i punkten Lat N 56 04 4 Long O 15 44 0 i förbjuden zon på svenskt inre vatten. Härefter sägs att den medelstora undervattensbåten S-363,

med fabriksnummer 252, projekt 613, byggdes 1957 på Baltijskijvarvet

i Leningrad och att den togs in i marinstridskrafterna 1957. Ubåten

av medelstor omfattning med modernisering på

genomgick reparation

marinstridskrafternas 29:e reparationsvarv fran september 1979 till oktober 1980 och den senaste dockningen utfördes i juli 1980. Fartyget anges vara en undervattensbåt i första linjen med permanent beredskap.

Rapporten övergår härefter till kortfattade presentationer av tre av befálen ombord:

Fartygschefen på undervattensbåten S-363 örlogskapten Anatolij

Michaijlovitj Gusjtjin utsågs genom order av marinstridskrafternas befälhavare nr 0199 av den 11 december 1980, tillträdde som fartygsbefälhavare den 20 januari 1981. Fick tillstånd till självständig ledning av projekt 613-undervattensbåt genom order av Östersjömarinens befälhavare nr 0286 av den 17 1977, tillståndet konfirmerat genom order

juli

av chefen för 157:e ubåtsbrigaden nr 019 av den 5 februari 1981. Har

ej erfarenhet av självständig färd under stridstjänst.

Chefen för navigeringstjänsten på undervattensbåt S-363 överste-

löjtnant Anatolij Ivanovitj Korostov utsågs till chef för navigations-

tjänsten på undervattensbåt S-363 genom order av Östersjömarinens befälhavare nr 0243 av den 24 augusti 1979. Fått tillstånd till själv-

ständig ledning av navigeringstjänsten genom order av fartygschefen i

mars 1981. Har ej erfarenhet av självständig färd under stridstjänst.

Äldste ombord på undervattensbåten, chefen för 157:e ubåtsbrigadens stab kommendör losifFjodorovitj Avrukevitj fick tillstånd till självständig ledning av projekt 613-undervattensbåt genom order av

befälhavare nr 0393 1969. Utsågs till ställföreträdande

Östersjömarinens

chef för 157:e ubåtsbrigaden i december 1973, utsågs i augusti 1976

efter avslutad Sjökrigsakademi till chef för 157:e ubåtsbrigadens stab.

I rapporten anges följande omständigheter kring händelsen:

Rysk tid.

5 l6›0l05

fall

Den 17 oktober kl. 18.22 undervattensbåten ut från

gick Swinoujscies

hamn efter mellanreparation för fortsatt öster om ön

stridstjänst

Bornholm, vilken tidigare bedrivits på samma område under 22

dygn.

Den 18 oktober kl. 18.10 vid framfart i kolliderade

undervattensläge

undervattensbåten i punkten Lat N 55 09’ Long O 16 07’ med

trålanordning från fiskefartyg. Till följd av kollisionen med det flytande

undervattenshindret skadades ramantennen till radiopejlen, och det blev omöjligt att använda denna. Samma ostadig med ekolodet. På

dag uppptäcktes djupmätning

undervattensbåten hade ett läge uppstått, som inte tillät säker

navigation

i läget särskild sekretess, föreskrivet i

Östersjömarinens företagsorder

nr 0039/OP. Läget förvärrades av den osäkra funktionen hos mottagarindikatorn Pirs 1 i Decca.

radionavigationssystemet Fartygschefen örlogskapten A. M. Gusjtjin rapporterade inte till

östersjömarinchefen om kollisionen med det hindret och att

flytande

navigationsinstrument kommit ur funktion. Dessutom vidtogs ej specialåtgärder av navigationskaraktär, vilka hade kunnat ge om vetskap

undervattensbåtens läge med en exakthet, för utförande av

erforderlig

uppgiften i det tilldelade området och för säker färd.

Under utförandet av

stridstjänsten:

- undervattensbåtens navigatör förde bestick oskickligt och vårdslöst med och av bestickets utfördes

misstag felaktigheter. Analys precision

el; - under navigatörens viloperiod fördes undervattensbåtens bestick

med uppehåll. I loggbok och navigationsjournal har i kurs förändringar

och hastighet utelämnats, vilket ledde till fel i om det

kunskap löpande

läget;

bestämning av undervattensbåtens läge utfördes av navigatören enbart efter det svenska vars använd-

Decca-radionavigationssystemet,

ande krävde en om med 4-5 distans-

ungefärlig kunskap läget högst

minuters fel;

- till följd av navigatörens i besticket, att misstag omöjligheten

använda radiopejl och ekolod, underlåtenhet att vidta för

åtgärder

kontroll av läget med astronomiska medel och med av radar var

hjälp

noggrannheten i besticket sämre än 6 distansminuter, vilket ledde till grova fel vid lägesbestämning efter Decca. Eftersom av erhållna

analys

lägen inte skedde förblev dessa grova fel och växte

oupptäckta kraftigt

under fárdens gång; -

fartygschefen uppfyllde inte sina skyldigheter angående navige-

ringssäkerhet i enlighet med Fartygsstadgan och för Regler organisation

och utbildning av navigeringstjänsterna på marinstridskrafternas fartyg.

Han kontrollerade inte navigatörens verksamhet under färden, han krävde inga rapporter av honom om av felen i besticket,

analys

bestämde inte läget personligen en gång per använde inte alla

dygn,

medel i detta organiserade inte någon bestickföring

tillgängliga syfte,

under navigatörens viloperiod, vilade själv samtidigt med navigatören

och krävde inte kontroll av besticket av vakthavande officerare;

- äldste ombord, chefen för 157:e ubåtsbrigadens stab kommendör I. F. Avrukevitj krävde inte av fartygschefen att denne skulle uppfylla

sina skyldigheter angående färdens navigationssäkerhet och förvärrade genom sin ogrundade och ansvarslösa inblandning i navigeringsupp-

gifternas utförande de misstag navigatören begått.

Till följd av ovannämnda orsaker var diskrepansen mellan undervattensbåtens faktiska och räknade läge den 20 oktober 13,5 minuter i riktning 124 och den 21 oktober uppgick den till 29,5 distansminuter

i riktning 100.

Under tiden 22-24 oktober färdades undervattensbåten med under föregående dagar ackumulerade fel i det löpande läget, varför alla

påföljande bestämningar, till följd av egenheterna hos radionavigations-

systemet Decca, innehöll grova fel.

Den 25 oktober försökte brigadstabschefen och navigatören i gryn-

ingen bestämma läget efter stjärnorna. På grund av felaktig inställning

av sextanten fick de stora fel i höjdmätningen, vilket inte gjorde det möjligt att lösa den astronomiska uppgiften helt och hållet. I fortsättningen vidtogs inga försök att bestämma läget med astronomiska medel.

Den 26 oktober, sedan man efter ytterligare en felaktig lägesbe-

stämning på Deccan fått ett fel i riktning 164 med storleken 8,5

distansminuter, flyttade man, på beslut av brigadstabschefen, utan varje

analys, undervattensbåtens räknade läge efter felets storlek enligt

principen anse dig närmast faran, Stolpe Bank, vilket ökade dis-

krepansen mellan faktiskt och räknat läge till 45 distansminuter i

riktning 154.

Den 27 oktober beslutade brigadstabschefen att man skulle angöra Bornholms fyrar för kontroll av läget. Man observerade inte fyrljusen visuellt på grund av dålig sikt och använde inte radar då man var rädd

att bryta mot sekretessen, och man avstod från ytterligare åtgärder för

kontroll av läget.

Kl. 17.26 den 27 oktober erhölls två lägen på Deccan - norr och söder om det räknade läget på ett avstånd av 6,8 respektive 8,5 distansminuter från detta.

Efter beslut av brigadstabschefen dök undervattensbåten till bottnen

fall

och fastställde på så vis havsdjupet till 51 meter. Till av ett

följd

slumpmässigt sammanfall av det felaktiga läget, som man erhållit

på

Deccan söder om det räknade med det

läget, uppmätta djupet, beslutade brigadstabschefen att göra en i med

korrigering räkningen

14,5 distansminuter i riktning 191. Detta beslut var

fullständigt

ogrundat, eftersom den allra enklaste visade, att undervattens-

analys

båtens tidigare fárd i så fall skulle ha gått i områden med mindre

djup

än undervattensbåtens gångdjup. Till av dessa

följd åtgärder utgjorde

skillnaden mellan faktiskt och räknat distansminuter i

läge 53,8 riktning

160. För att komma bort från_den förmodade

faran, Stolpe Bank, började

undervattensbåten röra sig norrut. Kl. 18.59, sedan man till

stigit periskopdjup, upptäckte man med spaningsstationen Nakat en

radarsignal norr om ubåten med en styrka på 3-4 skalenheter, vilken av radarsignalisten klassificerades som radarn på ett

fraktfartyg.

I det följande gick undervattensbåten med under 1 timma

periskop

och 10 minuter och rörde sig bort från

fiskefartyg.

Kl. 19.30 upptäckte man i periskopet det vita från

ljuset Utklippans

fyr, vilket man tog för en och runt den

lysande fiskeprick började gå

från vänster utan att ha kontrollerat dess

ljuskaraktär.

Kl. 20.09 gick undervattensbåten i och med mörkrets inbrott upp i ytläge för av ackumulatorbatteriet och fortsatte att röra

laddning sig

bort från

fiskefartygen.

Sikten vid vattenytan var 1-3 kabellängder (200-600 av

m) på grund

dimma och och höjden 10-15 meter var den än

duggregn på god (mer

20 km).

Kl. 21.20 observerades med sökstationen Nakat föröver en radars sändning med ett omfång av 5 cm samt Radarn

ljus på styrbordssidan.

klassificerades inte av men chefen för OSNAZ-

instrumentoperatören,

gruppen fastställde efter beslut av fartygschefen att den tillhörde en

jagare från Västtyskland. Ljuset på man tillhöra

styrbordssidan ansåg

fiskefartyg (i själva verket hade man observerat en svensk kustradar och ljus från tätorter på öar). Kl. 21.38 observerades på 200 m avstånd babordssidan en mörk

på

fläck med en diameter på omkring 150 m, som togs för en oljefläck. I själva verket var det ön Danaflöt, vars till m.

höjd uppgick 0,5-1,5 Fartygschefen stoppade dieselmotorn, kallade brigadstabschefen till

bryggan och föreslog att man skulle dyka för att avvika från

jagaren.

Stabschefen gav order att man inte skulle att man skulle fortsätta

dyka,

uppladdningen och gira babord för att komma bort från

jagaren.

Därefter upptäcktes mörka fläckar av öar vilka också de på vattnet, togs för oljefläckar och kl. 21.50 intog undervattensbåten kurs 30 och

gick med en dieselmotor för att passera mellan dem. Kl. 21.52 passerade den 40 m från ön Flaggskär, varvid signalisten observerade

bränningar (p0rös is vid s-tranden), men fartygschefen reagerade inte

på hans rapport.

Kl. 21.55 korrigerade umdervattensbåtens befälhavare kursen med 10

babord för att återigen gå mellan oljetläckar.

Kl. 21.57 den 27 oktoiber gick undervattensbáten S-363, som

sig med kurs 2(1) och med en hastighet av omkring 8

förflyttade knop,

’ på ett kustnära grund vid Iforumskär i punkten Lat N 56 04 Long O 15 44 ’: undervattensbátems faktiska läge skilde sig från det räknade

med 56,3 distansminuter (ll04,2 km) i riktning 343.

Rapporten avslutas med em beskrivning av de skador som ubåten ñck vid grundstötningen. I dettta sammanhang nämns också skador som uppkom när ubâten kom in i ñsketrålen. Det anförs att antennen Ramka höjdes och vreds 30 , att antennen Lejer slets av och att isolatorn till antennen Sjtyr skadades.

Rekonstruktioner av ubåtens färdväg den 17-27 oktober 1981

Två av varandra oberoende rekonstruktioner har gjorts av ubåtens färdväg från Swinoujscie den 17 oktober 1981 till grundstötningen vid Torumskär den 27 oktober i Karlskrona skärgård. Den ena rekonstruktionen har gjorts vid Kalmar sjöbefälsskola av

lektorn Hans Rosengren och navigationsläraren Jan Snöberg medan den

andra är gjord vid marinledningens av kommendör-

sjösäkerhetssektion

kapten Bengt Ståhl.

Samma handlingar och material har vid båda rekonstruk-

utnyttjats

tionerna, nämligen det material som här redovisats. De båda analyserna har i huvudsak gett samma bild av ubåtens

troliga färdväg fram till grundstötningen. Båda utredningarna har

kommit fram till att

navigationsjournalens uppgifter ger den mest troliga

bilden av färdvägen. Det erhållna spåret i de båda lösningarna skilde

sig

inledningsvis något åt.

Bengt Ståhl och Hans Rosengren har skillnaderna. I en

analyserat

gemensam promemoria den 31 januari 1994 har de anfört att skillnaderna berodde på eller olika av och att

felutläggning tolkning underlaget

de har klarlagts och rättats till. Efter denna är detta

bearbetning spår

enligt promemorian identiskt lika i de båda rekonstruktionerna och löper i princip mellan de två

ursprungliga lösningarna.

Enligt promemorian kan fem olika fárdvägar härledas från det

tillgängliga underlaget. De anges i ordning med ökande trovärdighet

enligt följande:

Deccaspåret

Bestickjournalen utgör i huvudsak ett protokoll över positionsuppgifter

grundade på navigeringssystemet Decca. Dessa uppgifter har tidigare

granskats och visat sig ej stämma mot uppgifter om kurs och fart och

angiven position.

Deccaavläsningarna har vid utläggning i sjökortet

flyttats i systemets mönster (laner) varvid ringa har tagits till den förda döda

hänsyn

räkningen. Därvid har fel på fel kontinuerligt adderats på ett sätt som

ej är trovärdigt. Även personal med förhållandevis ringa kunskap om

Deccanavigering borde ha insett att så här for man inte bestick. Ubåten förde också ett särskilt protokoll med Deccaavläsningar, men detta dokument har aldrig överlämnats till svenska myndigheter.

Deccasystemet har stor noggrannhet i hela Hanöbukten och

speciellt

syd Utklippan där ortlinjerna skär varandra i en vinkel mycket nära 90 grader. Positionsnoggrannheten är här inom en cirkel med radien ca 10 meter. l detta område är det därför lätt att kontrollera utläggningens riktighet genom att ta flera avläsningar och kontrollera dessa mot

styrd

kurs och fart.

Deccaspåret har helt förkastats som underlag för bedömning av U l37:s färdväg.

Positions- och kurs/fartspåren

Ubåten avgick från Swinoujscie den 17 oktober kl. 18.21 och styrde ut i den med bojar utmärkta leden.

Vid det andra bojparet girade ubåten åt nordost och styrde syd och ost om Oder Bank.

Loggbokens uppgifter på styrd kurs och fart borde överensstämma

med angivna positioner för samma tidpunkt. Så är ej fallet.

Loggbokens positionsuppgifter ger ett spår, som benämns positions-

spåret och om kurs och fart i loggboken som

uppgifter ger ett spår

benämns kurs/fartspåret. De båda spåren skiljer sig redan från början.

Positionsuppgifterna ger fram till den 24 oktober ett västligare spår

medan kurs och fartuppgifterna då ger ett ostligare spår. Därefter styrs

västliga och nordvästliga kurser men positionsuppgifterna ligger kvar

i området kring Stolpe Bank.

Ubåten rör sig enligt positionsspåret inledningsvis upp mot området

ca 20 nautiska mil norr om Stolpe Bank. Fartyget befinner sig i detta område under hela tiden från den 19 till den 26 oktober. Enligt positionsspåret går ubåten därefter tillbaks sydvästvart till ett läge den 27 oktober kl. 00.00 ca 24 nautiska mil ost Neksö på Bornholm och mitt emellan Neksö och Stolpe Bank. Från den 23 oktober har ubåten

styrt västliga och nordvästliga kurser. Detta avspeglas dock ej i

positionsuppgifterna som i stället visar att kommer och

fartyget syd-

sydvästvart.

Loggbokens kurs/fartspår håller sig till en början öster om positions-

spåret. Den 20 oktober ligger kurs/fartspåret 33 nautiska mil öster om motsvarande läge i positionsspåret varefter det drar sig Den

sydvästvart.

23 oktober ligger kurs/fartspåret ca 12 nautiska mil öster om

Stolpe

Bank varefter detta spår drar sig väst- och nordvästvart.

Navigationsjournalen innehåller kurs- och fartuppgifter från den 23

oktober kl. 00.00 till grundstötningen den 27 oktober kl. 21.57.

Läggs navigationsjournalens uppgifter på kurs och fart ut baklänges

från grundstötningsplatsen erhålls en position som den 23 oktober kl. 00.00 ligger ca 26 nautiska mil väst om motsvarande position i positionsspåret och ca 41 nautiska mil nordväst om kurs- och fartspåret. Den 25 oktober är motsvarande differenser 77 respektive 27 nautiska

mil. Navigationsjournalens spår går således ej att förena med logg-

bokens positionsspår eller kurs- och fartspår.

Ryssarna uppger att ubåten den 18 oktober kl. 18.10 kolliderat med en trålare varvid radiopejl och tornet skadats. I loggboken fins inga uppgifter om kollisionen. Däremot saknas kurs och fartuppgifter under flera timmar. Den angivna positionen för kollisionen ligger ca 33 nautiska mil öster om Svaneke på Bornholm. Positionen stämmer över huvud taget ej med det erhållna kurslfart-

spåret. Positionen ligger även så långt ifrån positionsspåret att ubåten

måste hållit högsta fart eller över 10 knop för att från kl. l6.00-läget nå kollisionspunkten. Avståndet till det angivna läget kl. 24.00 kräver också att ubåten direkt efter kollisionen åter igen satt högsta fart. Detta förhållande stämmer ej med texten i loggboken, som anger att ubåten styrt varierande kurser för att undvika fiskefartyg. Inga uppgifter finns om exakt vilket man kolliderat med.

fartyg

Kollisionsuppgiftema förefaller ej stämma med loggbokens uppgifter. Det är därför troligt att kollisionen inträffat före Swinoujsciebesöket, vilket tidigare framförts från svensk sida.

Positionsuppgifterna i loggboken tycks vara helt eftersom felaktiga

de ej avspeglar de kurserna. Mest märks detta från den 23:e kl.

styrda

00.00 då ubåten drar sig västnordvästvart. är då

Positionsuppgifterna

hela tiden kvar i området nord och sydost om Stolpe Bank.

Loggbokens uppgifter ger ej en trovärdig bild av hur U 137

hamnade på Torumskär i Karlskrona skärgård.

Navigationsjournalens uppgifter

Navigationsjournalen innehåller uppgifter som på att den är förd

tyder

kontinuerligt med uppgifter på tid, gyro- och kompasskurser, rättvisande kurs, motorvarvtal, fart, och avstånd från i

loggavläsning, dykdjup

sjökort angiven färdväg.

Navigationsjournalens viktigaste uppgifter, djup, kurs och fart och

tid skrevs av svensk officer vid förhör med på ubåten den

fartygschefen

28 oktober 1981.

skrevs av från tiden för grundstötningen den 27 oktober

Uppgifterna

kl. 21.57 fram till den 24 oktober kl. 20.00.

Den från ryssarna erhållna navigationsjournalen innehåller uppgifter från kl. 00.00 den 23 oktober till kl. 22.30 den 27 oktober.

De avskrivna uppgifterna på djup, kurs och fart stämmer nästan helt och hållet med i den överlämnade De

uppgifterna navigationsjournalen.

få avvikelser som finns bedöms ha berott på felavskrift såväl i den svenska avskriften som i den svenska översättningen av den ryska

Vilken av dessa uppgifter som varit rätt har

navigationsjournalen.

kunnat bestämmas med stor sannolikhet och avvikelserna har därför ej fått något inflytande på resultatet.

Uppgifterna ur navigationsjournalen har därför bedömts ha stor tro-

värdighet.

Det är anmärkningsvärt att man kontinuerligt fört en så noggrann dokumentation på alla genomförda manövrar och bokfört inte enbart kurs och fart utan även varvtal och loggavläsningar samt även uppgifter

Detta står i motsats till den undersök-

på magnetkompasskurser. ryska

ningskommissionens påstående att man ombord helt tappat kontrollen

och att ombord tidvis var

på navigeringen navigeringspositionen

obemannad.

för tiden från avgången den 17 oktober till den

Navigationsjournalen

23 oktober kl. 00.00 har tyvärr ej överlämnats. Som angivits stämmer

ej den från navigationsjournalspåret erhållna slutpositionen den 23

oktober kl. 00.00 med motsvarande positioner erhållna genom

loggbokens uppgifter.

Differensen är stor, 27 respektive 41 nautiska mil. Differensen tyder

på att loggbokens uppgifter är mindre trovärdiga. Ryssarna har vägrat lämna ut uppgifter ur navigationsjournalen för

tiden före 23 oktober. Sådana uppgifter skulle troligen kunna skapa full klarhet om hela färdvägen.

Navigationsjournalspår 2

Navigationsjournalens loggavläsning ger distansuppgifter som emellertid

ej stämmer överens med motsvarande fart- och tidsuppgifter. Angivna farter däremot stämmer väl mot angivna varvtal varför dessa uppgifter har ansetts vara mest trovärdiga.

man ut baklänges från grundstötningsplatsen med Lägger färdvägen

fall

kurs- och från erhålls ett som

distansuppgifter loggavläsning spår

benämns 2. Detta liknar det som den

navigationsjournalspåret spår ryska undersökningskommissionen har överlämnat.

De från loggavläsningar erhållna distanserna har stora avvikelser mot distanser erhållna från angivna fart- och

varvtal, tidsuppgifter.

Differensen bedöms antingen bero eller att

på felaktig logg logguppgifterna är manipulerade.

Logguppgifterna kan ha manipulerats eftersom man ombord måste ha uppfattat att det endast var kurs och som de

djup, fartuppgifter

svenska officerarna skrev av. 2 bedöms ge en sann bild av ubåtens

Navigationsjournalspår ej

förflyttning.

Navigationsjournalspår 1

Navigationsjournalspår 1 (eller grundspåret) har kallats det som

spår

erhålls om man bakåt från kurser

grundkänningsplatsen lägger styrda

och distanser erhållna från navigationsjournalens tid och

uppgifter på

fart/varvtal. Vid av har till eventuell

utläggning fárdvägen ingen hänsyn tagits

ström. Strömmen i området är svag men kan

givetvis förskjuta spåret något.

Uppgifter ger följande bild av ubåtens

förflyttning.

Från den 23 oktober kl. 00.00 och ett och ett halvt manövrerar

dygn

ubåten öster och nordost om Bornholm. Under eftermiddagen den 23 oktober ubåten en

gör framträngning

mot Bornholm och är som närmast 8,5 nautiska mil från Svaneke

fyr. Enligt loggboken görs periskopsobservationer mellan kl. 14.25 och

14.48. Ubåten är då 11 nautiska mil från Svaneke

fyr.

Svaneke är 20 meter vilket nautiska mils

fyr hög ger 11,4 geografisk

synvidd mot 1 meter nautiska mil mot

periskopshöjd respektive 12,2

periskopshöjd 2 meter. Rådande siktförhållande har

möjliggjort optisk

positionsbestämning mot Svaneke fyr på dessa avstånd. Ubåten ökar därefter avståndet till Bornholm till ca 30 nautiska

ånyo

mil och intar under natten mellan kl. 21.31 och 04.55 för

ytläge batteriladdning.

Ubåten fortsatte därefter västerut under

och passerar eftermiddagen

den 24 oktober Christiansö. Kl 14.32-14.56

görs periskopsobserva-

tioner. Avståndet till Christiansö är då 11,5 nautiska mil.

Fyren på

Christiansö är 29,5 meter hög vilket nautiska mils

ger 12,4 geografisk

räckvidd mot 1 meter nautiska mil mot

periskopshöjd respektive 14,3

periskopshöjd 2 meter. Vid tillfället rådde god sikt och förutsättningar

för optisk positionsbestämning har förelegat.

Ubåten fortsatte därefter västerut med kurs mot Simrishamn. På kvällen mellan kl. 21.33 - 21.45 i samband

görs periskopsobservationer

med en 360 graders gir. Avståndet till Långagrund utanför Simrishamn är då 10 nautiska mil.

U 137 därefter nordlig och västlig kurs för att därefter på 7,5

styrde

nautiska mils avstånd från Långagrund åter gira nordvart varvid

periskopsobservationer gjordes under tiden kl. 23.30-23.46. Långagrund är en brant topp, troligen gammal vulkan, som

mycket

reser från en annars jämn botten på 46-50 meters djup upp till 2,7

sig

meter under Grundet är utmärkt med en lysboj med en

vattenytam. nominell på 6,,2 nautiska mil. Om rådande dagsljussikt är 27

lysvidd

nautiska mil (50 km) syns emellertid bojen 9 nautiska mil och om rådande dagsljussikt varit ändå bättre har bojen kunnat ses på ändå större avstånd. Bojen är emellertid endast 3,5 meter hög vilket ger en geografisk synvidd på endast 3,9 nautiska mil. Med 3 meters periskopsföring över vattenytan kan bojen synas 7,5 nautiska mil.

Vid det senare tillfället bör Långagrund ha kunnat observeras. Det är också troligt att man på U 137 då kan ha använt sin hydrofon för att mäta in sig mot På det här avståndet kan en mycket

Långagrund.

noggrann position erhållas.

Den 25 oktober kl. 00.20 girar ubåten till ostliga kurser. Mellan kl. 00.25 och 01.00 görs Avståndet till

ånyo periskopsobservationer.

Långagrund är då 10 nautiska mil och ökande.

Ostliga och nordostliga kurser bibehålls under hela dygnet. Mellan kl. 21.33 - 04.48 den 26 oktober går ubåten i för batteriladd-

ytläge

ning. Ubåten befinner sig då ca 33 nautiska mil syd Ölands södra udde.

Härifrån från den 26 oktober kl 00.00 åter västvart in

styr ubåten mot Hanöbukten. Omkring kl. 03.00 den 27 oktober girar ubåten åt nordväst fram till kl. 17.32 då U 137 girar upp mot Utklippan på kurs nord. Under denna tidsperiod har U 137 gjort skilda periskops-

fyra

observationer.

Kl. 18.57 den 27 oktober intar U 137 periskopsläge ca 4 nautiska mil Utklippan. U 137 fortsätter därefter på västliga och nordliga

syd

kurser som för fartyget väster om Utklippan.

Kl. 20.04 intar U 137 ca 4 nautiska mil sydväst om Ut-

ytläge

klippan. Kl. 20.30 på 4 nautiska mils avstånd från Utklippan girar U 137 till kurs nord.

Vid U 137:s av Utklippan den 27 oktober befann sig en

passage

fall

svensk helikopter” ca 3 nautiska mil väster om U 137 och ca 7 nautiska mil väster om Utklippan. Besättningen har uppgett att sikten var disig men att

Utklippans fyr

syntes väl. Helikoptern befann sig då på och

hovringshöjd uppmärksammade

ej U l37:s anlopp nordvart. Besättningen emellertid att det uppger fanns flera radarekon i området mot men att dessa inte

Utklippan

närmare undersöktes. U l37:s inträngande runt har endast 4 nautiska

Utklippan gjorts på

mils avstånd. har kunnat observeras hela tiden och kan

Fyren mänskligt

att döma ej ha missuppfattats. Före till kurs 065 och under

gir grader

anloppet på denna kurs bör även Karlskronas ha observ-

angöringsboj

erats. Som närmast var U 137 endast ca nautiska

angöringsbojen 2,5

mil. Kl. 21.10 girade U 137 till kurs 065 in mot ön Farten

Inlängan.

ökades till 8 for att få bättre varvid

knop, förmodlingen styrfart,

förmodligen intermittent På avstånd

radarsändning utnyttjades. lämpligt

girade ubåten till kurs 030 mot till varvid

grader inloppet Gåsefjärden radarsändning förmodligen utnyttjades under passagen in i skärgården.

Angöring på detta sätt är enkel och inloppet syns distinkt och

tydligt på

radar. Sista ledkursen mot är 037

grundkänningsplatsen enligt sjökortet

grader.

I sin anför Ståhl och Hans

sammanfattning Bengt Rosengren att

loggbokens uppgifter kan tydas som om man ombord varit helt desorienterad. Ryssarna hävdar att man ombord U 137 vid

på grund-

stötningen trott sig vara vid Stolpe Bank, 56 nautiska mil söder om

grundstötningsplatsen.

Navigationsjournalens mycket prydliga bestickprotokoll ger enligt

Bengt Ståhl och Hans Rosengren en helt annat bild och visar att det funnits underlag ombord för en av

mycket noggrann uppföljning

positionen.

De menar att den som erhålls med detta visar att

färdväg underlag

ubåten framförts i södra och att man där framstötar mot

Östersjön gjort

land som dels vid

möjliggjort optisk positionsbestämning Bornholm,

dels vid Christiansö och dels vid

Långagrund.

Rekonstruktionen har Ståhl och Hans visat

enligt Bengt Rosengren

Se inledningen.

SOU 1995: 135 Tre uppmärksammade fall 137

att det funnits förutsättningar för en noggrann positionsuppföljning. F ramstötarna mot land och de vid dessa tillfällen gjorda periskopsobservationerna att sådan uppföljning också har gjorts.

tyder på

Under resans sista del, vid angöringen runt Utklippans fyr, har man haft utmärkta att bestämma sin Ståhl och

möjligheter position. Bengt

Hans anför att det är förvånande att man sig ha

Rosengren säger

misstolkat Utklippans och ansett det vara ljus från ett ñskefartyg

fyrljus

liksom att man tolkat öar nära som oljefläckar. Detta

på passageavstånd

särskilt som det funnits 3-4 personer som observa-

gäller enligt uppgift

törer i tornet. Eftersom i är betydligt mer

uppgifterna navigationsjournalen

och med till den stora samstämmighet som finns

detaljerade hänsyn

mellan vid insamlat material och senare överlämnat

grundstötningen

bedömer Ståhl och Hans l som

Bengt Rosengren navigationsjournalspår

det mest sannolika.

Ubåtskommissionens iakttagelser i området egna

På kvällen den 2 november 1995 företog Ubåtskommissionen en färd i det aktuella med ett av Marinens fartyg, Ägir.

skärgårdsområdet

har en av 5,3 m över vattenytan. Brygghöjden på

Ägir brygghöjd

- m från ca kl 19.10 den U 137 kan beräknas ha varit 6,25 6,55 aktuella kvällen. Under kommissionens resa var vädret halvklart med En halv måne bakom molntäcket. En flög i

regnbyar. lyste helikopter

det område där hade ägt rum på kvällen för

torpedskjutningsövningen

Från området väster om Utklippan följde Ägir

grundstötningen.

l in i fram till och förbi platsen för

navigationsjournalspår Gåsefjärden

U 137:s Navigeringen utfördes med optiska hjälpmedel,

grundstötning.

för att att andra hjälpmedel inte var nödvändiga för passage in

påvisa

i Nordväst om var kursen först nordlig fram till

Gåsefjärden. Utklippan

en där och Flundrebådan är ens och fyren på

punkt fyrarna Flöjten

över från röd till sektor. Kursen ändrades där till 30

Utlängan går grön

och nu rätt mot till Gåsefjärden. Där gjordes sedan

grader gick inloppet

en liten åt nord. Under färden syntes Ut-

kursändring några grader

och mycket tydligt liksom fyrarna

klippans fyrar fyren på Utlängan

138 Tre

uppmdir/cmmmadefall

Flöjten och Flundrebådan. I väster ktmde och

helikopterljuset lysbojen

Karlskrona angöring utan Över upptäckas svårighet. Karlskrona i

nordväst lystes molntéicket av stadens I öster tydligt upp underifrån ljus.

och nordost syntes rader av från flera av de

utomhuslampor bebyggda

öama. Trots mörkret syntes öama med och med av kikare

växtlighet hjälp

klmde dem lätt t.ex. Sturkö.

detaljer på urskiljas, kyrktomet på

. A .n r xx .. ._. mmm. u h, VA’-‘,5’, _«4 än... x g Egg d,

nä.. a

le): qvuvø.

SOU 1995: 135 Tre uppmärksammade fall 139

7.2¶Hårsfjärdenhändelserna

Inledning

Med av flera om observationer och tekniska

anledning rapporter

indikationer rörande främmande undervattensverksamhet genomförde den svenska marinen en omfattande i Stockholms

ubåtsjaktoperation

i oktober 1982. riktades främst mot

skärgård Uppmärksamheten

och incidenten kom därför att kallas Hårsfjärdenhän-

Hårstjärden

delserna. Under marinen 23 vapeninsatser där

operationen gjorde

47 sjunkbomber fälldes. Vid fyra tillfällen sprängdes

sammanlagt

fem minor. avbröts den l november 1982.

sammanlagt Operationen

Marinens arbetsgrupp

Mot av händelserna tillsatte Chefen for marinen redan den

bakgrund

13 oktober 1982 en arbetsgrupp med uppgift att granska ubåtsjaktverk-

samheten. Konteramiralen Gunnar Grandin utsågs till ordförande. lämnade sin den 3 december 1982. I

Arbetsgruppen slutrapport

anförde att de iakttagelser och tekniska

rapporten arbetsgruppen

indikationer som hade inrapporterats bestod av optiska upptäckter,

indikationer i och i slingor, radarobservationer av

magnetiska minlinjer

och PQ-pejlingar (radarsignalspaning), lR-spår på vattenytan periskop

och akustiska kontakter med aktiva och passiva hydrofoner. När det anförde arbetsgruppen att

gäller signalspaningsuppgifter

endast hade använts vid incidenten,

fartygsburna signalspaningssystem

och att vissa indikationer hade erhållits som kunde tyda på att ubátar från såväl som NATO har befunnit sig i närområdet.

Warszawapakten

Vidare anförde att marinens anläggningar och personal

arbetsgruppen

inte kunde identifiera ubåtsradar i de fall dess i stort

prestanda

överensstämmer med kommersiella anläggningar eftersom vissa

ingångsvärden saknades i radardatakatalogen.

I rapporten finns vissa anteckningar om signalspaningsindikationer.

140 Tre uppmärksammade

fall

Det anges sålunda att Mode erhöll

patrullbåten fyra PQ-indikationer

Den första registrerades den 29 1982 som Plate

september Snoop

medan de återstående Av dem var tre togs emot påföljande dag. en Snoop Plate och två ubåtsradar. Det skall här anmärkas att

västtysk

Snoop Plate i dessa sammanhang innebär radar från ubåt som hör till

Warszawapakten. Varje registrering anges vara bedömd som möjlig

ubåt. Den 5 oktober 1982 en från

gjordes PQ-observation minfartyget

Visborg. Observationen registrerades som ubåtsradar och västtysk

bedömdes som möjlig ubåt - icke ubåt. har antecknats att flera

Slutligen

starka långvågssändare sänt den 11 oktober 1982. I sin anförde att de under

analys arbetsgruppen förloppet gjorda

iakttagelserna och rapporterade indikationerna var av skiftande mycket

kvalitet och karaktär. Bland fanns rapporterna enligt arbetsgruppen ett antal säkra upptäckter av

ubåt, nämligen:

1. Periskop under framfart observerades mellan

på Hårsfjärden

Furuholmen och Berganäs av två den 1 oktober 1982

värnpliktiga kl.

12.50. Enligt rapporten ner och försvann.

drogs periskopen Rapporten

om denna observation utlöste inom

ubåtsjaktinsatsen Hårsfjärdenom-

rådet. 2. Den 4 oktober 1982 kl. 18.05 observerades en vid Stora

vågkam

Hästskär (Sandhamn) och kl. 19.00 samma ett ubåtstorn som med

dag

tända lanternor kurs i farleden väster om

gick på nordlig Sandön

(Sandhamn). Patrullbâten Mode fick härefter och

hydrofonkontakt

anföll med sjunkbomber vid Farfars det i farleden väster

grund (också om Sandhamn).

3. En helikopter fick den 7 oktober 1982 kl. 21.35 söder om Oxnöudde vid Hårsfjärden med som

hydrofonkontakt något avlägsnade sig

från hydrofonen (låg med en fart av 8

doppler) knop.

4. Den 9 oktober kl. 15.13-15.16 observerades ett

periskop på

Jungfrufjärden och kl. 16.16 två observationer av ett

gjordes periskop

öster om Nämndö. 5. I en passiv vid Mälsten i Gatt den

hydrofon Danziger uppfattades

12 oktober 1982 kl. 18.00 av

hydrofoneffekten propellerljud från en

ubåt i

undervattensläge.

Arbetsgruppen anförde att det av övriga observationer från Stockholm-

närksammade fall 141

Sandhamns-området i slutet av september till början av oktober samt i området kring Mälsten från den 7 oktober till den 14 oktober sammantaget kunde konstateras att ubåtsverksamhet pågått även under dessa

tidsperioder. Efterföljande analyser och undersökningar hade dessutom

bekräftat bedömningarna avseende ubåtsverksamhet inne på Hars-

fjärden. Sammantaget detta på en verksamtydde enligt arbetsgruppen

het där en eller flera ubåtar hade opererat i vårt skärgårdsområde. Ubátarna, åtminstone en av dem, hade dessutom medfört minst en

mindre farkost för en djupare penetrering av skärgårdsområdet.

Inriktningen av verksamheten pekade enligt arbetsgruppen på att ett

företag hade trängt in i Sandhamnsområdet och eventuellt vidare in mot Stockholm samt minst ett, eventuellt två, företag mot området söder därom, i första hand Hårsfjärden men även inom Mälstensområdet.

Arbetsgruppen tog också upp nationalitetsfrågan. Först pekade

arbetsgruppen på att ubåten vid incidenten i Karlskrona (Gåsefjärden) år 1981 var sovjetisk. Vidare anförde arbetsgruppen att ett flertal optiska, hydrofon- och passiva radarindikationer talade för att det även vid här aktuell period hade varit fråga om ubåtar från Warszawapakten. Vissa indikationer av radarsändningar kunde enligt rapporten

uppfattade

inte helt utesluta att ubåtar av annan nationalitet (NATO) hade varit utanför de områden där incidenter har inträffat. Arbetsgruppen ansåg att syftet troligen hade varit en uppföljning av verksamheten.

Ubåtsskyddskommissionen tillsätts

Regeringen ansåg att det var angeläget att händelserna klarlades och beslutade den 21 oktober 1982 att en särskild kommission skulle tillsättas med denna uppgift. En annan av kommissionens uppgifter var

att redovisa och bedöma utvecklingen då det gällde ubåtskränkningar av

territoriet samt diskutera tänkbara motiv för dessa.

Samma dag tillkallades som ledamöter i kommissionen förutvarande

statsrådet Sven Andersson, tillika ordförande, f.d. landshövdingen Lars

Eliasson och riksdagsledamöterna Maj-Lis Lööw, Carl Bildt och Olle

fall

Svensson. Till sekreterare departementssekreteraren Michael

utsågs

Sahlin. Som experter förordnades den 11 november 1983

överingenjör-

en Sven Hellman, och viceamiralen Bror

Försvarsdepartementet,

Stefenson. Stefenson hade då nyligen tillträtt befattningen som chef för försvarsstaben. Kommissionen arbetade under benämningen Ubåts-

skyddskommissionen.

Promemorior våren 1983 från Försvarsstaben

Analysgruppen ubåtsincident (se avsnitt 6.2.3) upprättade den 8 mars 1983 en promemoria om indikationer på identitet av främmande ubåtar år 1982. I promemorian finns en av de

sammanställning optiska

observationer och tekniska indikationer som på olika sätt enligt gruppen kunde kopplas till av främmande ubåtar.

identifiering

Sammanställningen avser tiden den 3 juni - 6 november 1982 och

upptar sammanlagt 36 anteckningar om optiska observationer och

tekniska indikationer. För tiden fram till den 29 1982 finns

september

antecknade 11 optiska observationer av ubåtar eller delar av ubåtar som bedömts vara av Warszawapaktstyp. Beträffande två av observationerna v finns Utanför sv territorium. En observation har

anmärkningen

anmärkningen Kan vara utanför Sv territorium. Bland de tekniska indikationerna finns en hydrofoninspelning av buller den 28 augusti i Asköområdet (söder om Södertälje). anges i detta fall utvisa

Analys

äldre ubåt med två propellrar. Det anförs vidare att sådan ubåt endast finns inom Warszawapakten. i denna del tar också

Sammanställningen

upp elva anteckningar om indikationer från har

signalspaning. Samtliga

bedömts som Warszawapaktsradar. Tio av har anmärk-

anteckningarna

ningen Kan vara utanför sv sjöterritorium. Det elfte fallet° anges avse en krysspejling i Kalmarsund den 27 1982.

september

För tiden den 29 - 6 november

september 1982, som är den

tidsperiod som redovisas i

Grandinrapporten, upptar sammanställningen

sex olika observationer av föremål, fyra indikationer från

signalspaning

9 Detta fall behandlas i avsnitt 8.5.

utförligare

och en hydrofonindikation. Av föremålsobservationerna anges en vara bedömd som roder till en miniubåt och en som miniubåt alternativt PQantenn av Warszawapaktstyp. Övriga fyra uppges vara bedömda som

periskop av Warszawapaktstyp. De fyra signalspaningsindikationerna

är samma som nämns i Grandingruppens rapport med den skillnaden att indikationen från Visborg inte är med. Två av indikationerna anges sålunda vara bedömda som Warszawapaktsradar och övriga två som västtysk ubåtsradar. Beträffande indikationerna på Warszawapaktsradar och en av indikationerna på radar finns anmärkningen Kan

västtysk

vara utanför sv sjöterritorium. Hydrofonindikationenw är den hydrofo-

av buller från den 12 oktober 1982 i Danziger Gatt som

n-inspelning

också nämns i Grandingruppens rapport. Även i detta fall sägs analys utvisa äldre ubåt med två propellrar, och det anmärks att sådan ubåt endast finns inom Warszawapakten.

I promemorian gjorde analysgruppen vissa ytterligare kommentarer

till uppgifterna i sammanställningen. ansåg att indika-

Analysgruppen

tionerna varken var för sig eller tillsammans var hållbara bevis för ubåtarnas identitet eller nationalitet. Analysgruppen framhöll att indikationerna sedda som en kedja av indicier tillsammans med tidigare

års händelser, nämligen Utö år 1980 och Gåsefjärden år 1981, däremot

var tillräckliga för att man skulle kunna göra en säker bedömning att de kränkande ubåtarna tillhörde Warszawapakten, dvs. i detta fall Polen och ansåg att det var ytterst osannolikt

Sovjetunionen. Analysgruppen

att enbart Polen med fyra ubåtar ensamt skulle ha kunnat svara för

och att Sovjetunionen därmed indirekt bands till

samtliga kränkningar

incidenterna. Frågan, huruvida enbart sovjetiska ubåtar deltagit eller ej, kunde enligt inte besvaras.

analysgruppen

När det gäller indikationer på radarsändning med ubåtsradar

västtysk

bedömde analysgruppen dessa som feltolkning i den automatiska

datautvärderingen. Analysgruppen menade att avsökningstiden, dvs.

antennrotationen, har varit för kort, vilket innebär att radarn även kan finnas på eller vara en svensk marin radar.

handelsfartyg

‘°

Detta fall behandlas utförligare i avsnitt 8.2.1.

fall

FOA fick den 22 november 1982 i uppdrag att 4

analysera inspelade

band med från incidenten den 28 1982 i

hydrofoneffekter augusti

Asköområdet. I en rapport från FOA den 13 april 1983, som kom in till Chefen för marinen den 15 april 1983, anfördes att FOA trots en avsevärd arbetsinsats (ca 150 arbetstimmar) och medverkan av helikopterbesättning och erfaren från flottan inte kunde

hydrofonist säga

varifrån de inspelade ljuden härrörde eller vilken aktivitet de

(slagen)

skulle kunna tänkas indikera. I rapporten antecknades att en i

krigsdag-

boken rapporterad inte hade åter-

hydrofoneffekt trolig propeller

funnits på bandet. Upptagningen från Danziger Gatt den 12 oktober 1982

analyserades

av experter från bl.a. Försvarets materielverk och FOA. Den 20 oktober 1982 sammanfattade i en vad den expertgruppen promemoria hade kommit fram till. Där anfördes att innehöll

ljudupptagningen

propeller- och hydraulikljud som med stor sannolikhet härrörde från en ubåt, om ytan var fri, och vidare att varvtalet var ca

190 rpm, troligen

mindre propeller. Inget sägs om två i propellrar promemorian.

I en promemoria som upprättades inom Försvarsstaben den 18

april

1983 gjordes en av indicier som sades kunna

sammanfattning utgöra

underlag för ett uttalande rörande nationalitet ubåtar under Hårs-

på fjärdenincidenten. En hemlig komplettering gjordes i en promemoria

den 19 april 1983. Bror Stefenson har för Ubåtskommissionen uppgett

att båda promemoriorna av upprättades på begäran Ubåtsskyddskommis-

sionen. I promemorian den 18 april 1983 anförs

följande:

Optiska observationer

Optiska observationer har gjorts av såväl militära som civila personer. Dessa personer har utfrågats så tidigt som möjligt efter observationen och har inledningsvis fått rita en skiss vad de har sett. Därefter har

på

själva utfrågningen ägt rum som har till syfte att få fram mesta

möjliga

underlag bl.a. för bedömning av ubåtsklass, nationalitet och

uppträdande. Det totala antalet optiska observationer under som efter

perioden

analys accepterats for är 16 st. Av dessa

nationalitets-/klass-identiñering

hänför sig 11 st. till tiden för Hårsfjärdenincidenten.

Samtliga observationer har tolkats som WP-ubåt. Vid två tillfällen har analysgruppen bedömt Whiskey, vid ett tillfälle Whiskey/Foxtrot/ Juliett. I övriga fall indikerar bl.a. mastobservationer WP-ubåt, men klassen kan ej fastställas.

Akustiska observationaer

Två akustiska observationer har gjorts med av värde i

analysresultat

Av dessa infaller en under -

nationalitetsfrågan. Hårstjärdenincidenten

i Danziger Gatt.

Det låga antalet akustiska observationer är naturligt. Underlag erhålls enbart under ub åtsjakt. Den normala sökmoden för helikoptrar är aktiv sänding, som inte ger identifieringsunderlag. Enbart vid de tillfällen då passiv sökning sätts in kan identifiering ske, därav den låga siffran.

Slutsatsen av båda observationerna är WP-ubåt.

Signalspaning

Det är med möjligt att fastställa vilken typ av radarstation

signalspaning

en viss signal kommer från. Kännedom om vilka som har aktuell

fartyg

radarstation det sedan möjligt att avgöra vilken och

gör fartygsklass

därmed nation fartyget tillhör. Under vissa förutsättningar är det också möjligt att bestämma inte bara fartygsklass utan även exakt vilket fartyg det är.

Genom att pejla radar- och radiosändning kan man fastställa positioner hos den sändande stationen.

Värdefull information erhålls också genom avlyssning av radiotrafiken mellan fartyg och mellan fartyg och deras bas.

Kunskap om hos och resultaten av vår signalspaning är

kapaciteten

av utomordentligt stort värde för främmande makter. Det är av det skälet inte möjligt att öppet redovisa det omfattande material som

föreligger om radar- och radiosändning av olika slag. Om resultat av signalspaning publiceras kan genom jämförelse

mellan inträffade händelser och signalspaningsresultaten en mycket

avslöjande bild av vår signalspaningsorganisations effektivitet erhållas.

Resultatet av vår signalspaning visar entydigt att det är fråga om WP-ubåtar.

fall

Bottenundersökning

Vid undersökningen efter Hårsfjärdenincidenten har efter minispår

ubåtar upptäckts och filmats. Utvecklingen av undervattensfarkoster i vår omvärld är omfattande. Vår om dessa är inte

kunskap system

fullständig. Möjligheten att i väst hemlighålla existensen av sådana system är näst intill

obefintlig.

Det finns inga tecken på att någon västmakt inom vårt

närliggande

område har miniubåtar som skulle kunna använts inom

Hårsfjärdenom-

rådet. Däremot känner vi till att det inom östblocket finns stor

kunskap

om undervattensteknologi och dessutom att det existerar ett antal små undervattensfarkoster för såväl civilt som militärt bruk. Förekomsten av spår styrker således att kränkande miniubåtar tillhör WP.

Som framgår av det föregående fanns den 8 mars

enligt promemorian

1983 ubåtar med två propellrar bara inom

Warszawapakten. I pro-

memorian den 19 april 1983 emellertid att de tre danska ubåtarna

sägs

av Delfinenklass har två propellrar. Dessa ubåtar hade den

enligt

promemorian efter erforderlig kontroll kunnat avfärdas i detta sammanhang eftersom de under aktuell tid uppehöll sig inom danskt territorialhav.

Ytterligare uppgifter om signalspaning lämnas i promemorian den

19 april 1983. Där anförs att under perioden redovisas 13 identifierade observationer från ubåtsradar av Försvarets och att de har rapporterats radioanstalt och delvis av flottans vara

fartyg. Samtliga 13 anges

klassificerade som Warszawapaktsradar. I ett fall anges en

krysspej-

ling ha erhållits i södra Kalmarsund. Det vidare att

sägs trafikvoly-

men på radio inom hade ökat femfalt under vissa

Östersjömarinen

perioder och att onormala sändningar i fråga om avsändare och mottagare hade förekommit. En anmärkningsvärd av den

ökning

ambassadanknutna radiotrafiken hade enligt promemorian också

förekommit.

Ubåtsskyddskommissionens rapport

Den 26 april 1983 avslutade Ubåtsskyddskommissionen sitt uppdrag genom att överlämna betänkandet Att möta ubåtshotet (SOU 1983: 13).

konstaterade att Hårsfjärdenincidentens

Ubåtsskyddskommissionen

yttre förlopp utgjordes av en serie händelser som ägde rum under oktober, från den l oktober kl. 12.50 då två värnpliktigas observation

av svallvågor och ubåtsperiskop nära Furuholmen-Berganäs i Hårs-

fjärden och föranledde en första ubåtsjaktinsats med

inrapporterades

helikoptrar och patrullbåtar, till den 1 november då ubåtsjaktspan-

ingarna i Hårsfjärdenområdet avbröts. Incidentens mest intensiva skede var enligt kommissionen de två första veckorna i oktober. Den konstaterade att ubåtsindikationema under det viktigaste skedet gjorde det möjligt att dra en säker slutsats om att främmande ubåtar eller undervattensfarkoster verkligen hade trängt in i Hårsfjärden och andra delar av Stockholms skärgård.

Det kunde alltså enligt Ubåtsskyddskommissionen med säkerhet slås fast att främmande ubåtar kränkte inre svenska vatten i Stockholms skärgård i oktober 1982. Kommissionen anförde i anslutning härtill att vissa säkra observationer - bl.a. den optiska observationen den 1 oktober, de optiska observationerna och hydrofonkontakten vid Sandön den 4 oktober, en helikopters den 7 oktober vid

hydrofonkontakt

Oxnöudde intill Hårsfjärden samt vissa hydrofonindikationer i Danziger

Gatt den 12 oktober - tillsammans med summan av en stor mängd var för helt säkra observationer - av resultatet av

sig ej samt, viktigast allt,

efterföljande bottenundersökningar utgjorde grunden för denna helt

entydiga slutsats.

Under Hårsfjärdenincidenten inleddes tidigt bottenundersökningar.

De pågick fortfarande då Ubåtsskyddskommissionen utarbetade sin rapport. Av de redogörelser för dittillsvarande resultat som kommissionen hade fått ansåg den sig kunna dra slutsatser såväl om det sannolika händelseförloppet i Stockholms skärgård hösten 1982 som om arten och graden av det hot genom inträngande av främmande undervattensfarkoster som Sverige stod inför.

Bottenundersökningarna hade genomförts i samarbete mellan

fall

Marinen, Statens geologiska undersökning, Försvarets materielverk,

Försvarets forskningsanstalt m.fl. och angavs ha dokumenterat

spår på

bottnen efter ubåtar. Spåren hade kontrollmätts och avbildats.

Enligt

Ubåtsskyddskommissionen hade spår hittats platser i

på följande

området

Hårsfjärden-Mysingen:

1. i Hårsfjärden, bl.a. vid Djupviken och Märsgarn och i sundet mellan Huvudholmen och Alvsta Långholm,

2. utanför Danziger Gatt,

3. i Varsnäsfjärden i norra Mysingen.

I betänkandet finns bilder från som hade

videogramupptagningar gjorts

vid Vidare förekommer av

bottenundersökningarna. teckningar

bottenspår och ubåtar. Med till bildmaterialet anförde

hänvisning

Ubåtsskyddskommissionen att det handlade om olika sorters

bottenspår,

två härrörande från miniubåtar och därutöver av en

spår bottenliggande

konventionell ubåt. De dokumenterade spåren visade enligt

Ubåtsskyddskommissionen

således klart att det rörde om två olika av miniubåtar. sig typer Kommissionen anförde att det vissa bl.a. och

på platser, Djupviken

Varsnäsfjärden, hade påträffats spår såsom efter ett banddrivet fordon,

och att andra spår, bl.a. mellan Huvudholmen och Alvsta

Långholm,

tydde på kölstråk efter en annan typ av miniubåt. Pâ en annan

plats,

utanför Mälsten, hade enligt kommissionen dessutom ett stort

påträffats

antal spår efter båda tillsammans med efter en kontyperna, spår ventionell ubåt som kunde förmodas vara form av moderfarkost.

någon

Ubåtsskyddskommissionen anförde att en noggrann av

expertanalys

den information som kunnat utvinnas ur de dokumenterade

bottenspåren

bl.a. hade givit vid handen att det var om bemannade miniubåtar

fråga

som kunde ta sig fram såväl drivna av

avvägda i vattnet, propeller-

maskineri, som på bottnen, bl.a. med band. Genom sin

begränsade

storlek angavs de kunna operera under även vid vattenytan mycket ringa vattendjup. De kunde enligt kommissionen alltså leder

utnyttja

och områden med små och med

bottendjup besvärliga navigatoriska

förhållanden och kunde anses vara svårlokaliserade och

utomordentligt

svårbekämpade.

Ubåtsskyddskommissionen menade att konstaterandet av att sådana

Tre fall 149

uppmärksammade

miniubåtar användes vid det främmande ubåtsföretag som bl.a. inkluderade ett i Hårsfjärden i oktober 1982 nu kunde bli en

intrång

för en av tidigare incidenter

viktig utgångspunkt förnyad granskning

och observationer. I ljuset av Hårsfjärdenerfarenheten och på grundval

av vissa observationer framstod det enligt kommissionen

tidigare

sålunda som sannolikt att miniubåtar även ingick i tidigare ubåtsoperationer i svenska vatten under år 1982, t.ex. i Singö-området i Uppland och i området Landsort-Askö i Södermanlands skärgård. Kommissionen anförde att av att området i och kring Hårsfjärden kränktes

upptäckten

av såväl konventionella ubåtar som miniubåtar lämnade väsentliga till att förklara vissa och fenomen som under och

bidrag iakttagelser

närmast efter incidenten framstod som förbryllande. I betänkandet beskrev det sannolika

Ubåtsskyddskommissionen

händelseförloppet vid Hårsfjärdenincidenten.

Till en underströks att en sådan bild av ett sannolikt

början

icke kunde att helt motsvara det

händelseförlopp göra anspråk på

och att det på olika enskilda punkter kan ha avvikit

verkliga förloppet

från vad som antogs i beskrivningen. Rekonstruktionen hade emellertid ett värde eftersom den gav

enligt Ubåtsskyddskommissionen betydande

en till alla väsentliga observationer och indikationer

möjlig förklaring

och eftersom den tjänade som illustration av den totala operationens Kommissionen menade att totalbilden av operationens

omfattning.

och inriktning inte torde av det faktum att enstaka

omfattning påverkas

i rekonstruktionen kunde vara felaktiga. punkter

Efter dessa anmärkningar presenterade Ubåtsskyddskommissionen

följande bild av ett sannolikt händelseförlopp:

Det kan säkra antas, att i det marina

på grunder ubåtsinträngningen

basområdet vid Hårsfjärden bara utgjorde en del av en samordnad över ett relativt stort område. Detta är ett mönster

operation geografiskt

som också konstaterats vid andra incidenter som det varit möjligt att

följa mera i detalj.

Denna samordnade torde i Stockholms skärgård ha

operation

omfattat sex varav tre miniubåtar av ditintills icke faställd

ubåtar,

karaktär.

150 Tre uppmärksammade

fall

Dessa ubåtar har sannolikt att en konventionell ubåt opererat så, tjänstgjort som någon typ av moderfarkost för en miniubåt. Det är sannolikt, att varje ubåt haft väl definierade som och separata uppgifter ett led i denna operation. En i operationen ubåt och miniubåt torde ha

ingående huvudsakligen

operererat i Stockholms mellersta

skärgård.

Efter från ubåten har denna miniubåt in i det inre

frikoppling trängt

skärgårdsområdet. Vissa observationer kan till och med att tyda på

denna miniubåt har trängt in i Stockholms hamn under den sista veckan

i september.

Moderubåten återkommer till Sandhamnsområdet när

återförening

med miniubåten skall ske. På kvällen den 4 oktober observeras den och anfalls strax innanför Sandön med av en svensk

sjunkbomb patrullbåt.

Därefter förloras kontakten vid detta tillfälle. Efter torde denna ubåt och miniubåt ha lämnat

återföreningen

området i slutet av den första veckan i oktober. De två andra ubåtarna med miniubåtar har haft sina

respektive

huvuduppgifter i det södra skärgårdsområdet. Vid månadsskiftet

går

bägge miniubåtarna in i Hårstjärdsområdet. Sannolikt sker detta såväl med utnyttjande av från söder Skramsösund som via

inloppet genom

inloppet i norr vid Huvudholmen. Fredagen den 1 oktober kl. 12.50 upptäcker två vid

värnpliktiga

Berganäs två periskop av en ubåt på väg in i På

Hårstjärden. grundval

av denna kan slutsatsen dras att det i detta fall

periskopsobservation

rörde sig om en konventionell ubåt. Vid denna var med

tidpunkt

säkerhet en och med stor sannolikhet två miniubåtar redan inne i Hars-

tjärdsområdet.

Den ubåt som upptäcktes kl. 12.50 den 1 och som utlöste

oktober,

det svenska kan ha lämnat området relativt snart efter

ubåtsjaktföretaget

sin upptäckt.

Helikoptersökning inleddes omgående, och detta observerades självfallet av ubåten som med bottnen och andra

stillaliggande på

åtgärder torde ha haft goda att lämna

möjligheter oupptäckt själva

Hårsfjärdsområdet redan tidigt under själva incidenten. De övriga observationer och indikationer som inne

gjordes på

Hårstjärden anses samtliga ha kommit från de två miniubåtar som

opererade där.

Den miniubåt som passerade in i förbi Huvudholmen

Hårstjärden

har efterlämnat av kölen såväl vid

släpspår inpassering som vid

utpassering samma väg. Denna miniubåt har sannolikt lämnat området redan någon eller några dagar efter den 1 oktober för att så

småningom

återförenas med sin moderubåt. Såväl denna miniubåt som dess moderubåt stannade sannolikt kvar

i under den följande veckan. På kvällen den 7 okto-

skärgårdsområdet

ber att en konventionell ubåt uppehåller sig strax söder om

konstateras,

Oxnöudde, omedelbart utanför det norra inloppet till Hårsfjärden.

Det är vidare sannolikt, att dessa ubåtar under de följande dagarna

ut från svensk skärgård på annan än genom inloppen vid

passerade plats

Mälsten. om svenska minsprängningar i detta område torde ha

Kunskap

funnits ombord på ubåtarna.

Den miniubåt som efterlämnat de karakteristiska bandspåren fanns i inne den 1 oktober. Det

Djupviken på Hårsfjärden på förmiddagen

torde i första hand vara denna miniubåt som förorsakade det stora antalet indikationer inne i Hårsfjärden under de följande dygnen. Det kan inte uteslutas att denna miniubåt vid ett tillfälle orsakades en mindre skada av en Sannolikt fanns denna miniubåt kvar

sjunkbomb.

inne i Hårsfjärden relativt länge, varefter den passerade ut ur Hårs-

fjärdsområdet och, därefter, det avgränsade inre skärgårdsområdet.

Den 12 oktober konstaterades att en konventionell ubåt uppehöll sig i farvattnen utanför Mälsten. Detta kunde ha varit den större ubåt som inväntade den miniubåt som sist lämnade Hårsfjärden.

ubåtar och miniubåtar torde efter denna redan ha

Samtliga tidpunkt

lämnat det inre och anträtt sin hemresa.

skärgårdsområdet

Enligt var det inte osannolikt, att operation-

Ubåtsskyddskommissionen

ens omfattning hade varit större än vad som framgår av här

geografiska

med sex ubåtar, varav tre miniubåtar, i

återgivna händelseförlopp

Stockholms södra och mellersta skärgård. Den 2 oktober på kvällen hade således observerats vad som sannolikt var en ubåt även i hamnområdet i Oxelösund. Kommissionen anförde att det inte kunde

självfallet

uteslutas, att en större operation som denna även innehöll ytterligare

deloperationer.

upp frågan om de främmande

Ubåtsskyddskommissionen tog också

ubåtarnas nationalitet. I detta sammanhang pekade kommissionen på att den hade konstaterat att främmande ubåtar hade uppehållit sig i Hårsfjärdenområdet och andra delar av Stockholms skärgård och att flera säkra observationer hade Kommissionen uttalade i

gjorts.

indikationer anslutning härtill att andra observationer och optiska,

och - som under

magnetiska, hydrofon- signalspaningsobservationer

incident inte som säkra i efteranalysen hade givit

pågående ansågs

viktiga kompletterande informationer om det verkl iga händelseförloppet.

fall

Härtill kom enligt kommissionen bevisen närvaro av främmande

på

ubåtar i form av

bottenspåren.

Det var enligt att

Ubåtsskyddskommissionens mening ofrånkomligt

national itetsfrågan ställdes och bl.a. eftersom den var central

prövades,

vid en av de fortsatta

bedömning ubåtskränkningarnas säkerhetspolitiska

innebörd. Kommissionen förklarade att den därtill hade sett det som ett nödvändigt led i sitt arbete att öppet redovisa resultatet av denna

prövning.

Ett första konstaterande i denna fråga var

enligt Ubåtsskyddskom-

missionen att det dittills, trots omfattande med

mycket undersökningar

olika tekniska hjälpmedel, inte hade konkreta bevis i

påträffats några

form av föremål som skulle kunna företes och binda de främmande ubåtarna vid en bestämd nation. Icke vid tillfälle hade en

något optisk

observation dittills kunnat styrkas och verifieras med av ett

hjälp

fotografi.

Ubåtsskyddskommissionen anförde att det inför kommissionen

emellertid hade redovisats ett stort antal observationer och

omständig-

heter som sammantaget gav viktiga besked också i national itetsfrågan. Optiska observationer, gjorda såväl av en vaksam allmänhet som av militär personal, hade inte kunnat

visserligen fotografiskt verifieras,

men i många fall hade enligt observationerna

Ubåtsskyddskommissionen

dokumenterats genom skisser som tillsammans med resultatet av

noggranna intervjuer hade givit experter värdefull information om

ifrågavarande ubåtstyp. Kommissionen anförde härefter:

Även vid av vissa har det

efteranalysen inspelade hydrofonljud

framkommit indikationer om eller nationstill-

som ger information pakthörighet. På liknande sätt är det möjligt att via erhålla

signalspaning

underlag för av ubåtarnas nationella hemvist.

bedömningar

Ubåtsskyddskommissionen upplyste vidare att experterna ansåg att även bottenspåren och vad som med från dessa kunnat

utgångspunkt

konstateras om förekomst i svenska av ett flertal

Östersjöskärgårdar

tekniskt avancerade miniubåtar besked i

gav viktiga nationalitetsfrågan.

Till grund härför vissa rörande

angavs ligga bedömningar känd

teknologisk utveckling och operativa mönster i

Östersjön.

Ubåtsskyddskommissionen konstaterade att observation hade ingen

erhållits som tydde på intrång på svenskt territorium av ubåt tillhörande

NATO.

anförde att om summan av alla dessa

Ubåtsskyddskommissionen

indicier lades samman med vad som i övrigt var känt om marina operationsmönster i Östersjön framstod det enligt de militära och civila svenska experter kommissionen konsulterat som klart att kränkningarna vid Hårsfjärden liksom andra kränkningar under åren 1980-1982 utförts av ubåtar tillhörande Warszawapakten. Det faktum att Sovjetunionen hade ca 45 ubâtar (varav merparten av s.k. Whiskey-klass) av konventionell storlek i operativt bruk i medan Polen endast hade

Östersjön

4 ubåtar av äldre typ och DDR såvitt känt inga alls var en av flera faktorer som talade för att Warszawapakten i detta sammanhang

väsentligen var liktydig med Sovjetunionen.

Ubåtsskyddskommissionen förklarade att den efter ingående prövning hade anslutit sig till denna bedömning.

När det gäller motivet för kränkningarna fann Ubåtsskyddskommissionen att ubåtsverksamheten förberedande skeden i en

representerade

militär operativ planering och att det därmed också var tänkbart att det även rörde sig om fredstida övning och utprovning av ny teknik inom ramen för sådan planering. Ytterligare motiv kunde inte uteslutas. Kommissionen nämnde särskilt underrättelseinhämtning som ett sådant motiv.

Regeringens protestnote

Samma dag som Ubåtsskyddskommissionen avlämnade sin rapport avgav regeringen en protestnote till Sovjetunionens regering.

I noten anförde regeringen att det svenska sjöterritoriet under senare år hade utsatts för allvarliga kränkningar och att främmande ubätar även hade gått in i svenskt inre vatten och vid upprepade tillfällen i militära skyddsområden. Regeringen erinrade om den sovjetiska ubåt som år 1981 hade trängt in på inre svenskt vatten utanför Karlskrona i närheten av en svensk örlogsbas. I noten anförde regeringen att en serie kränkningar under hösten 1982 hade ägt rum i Stockholms skärgård - vid Hårsfjärden - i omedelbar närhet av en annan svensk örlogsbas.

fall

Enligt regeringen framgick att det rörde sig om fler än en ubåt.

Regeringen berörde härefter Ubåtsskyddskommissionens bedömning att

ubåtarna hade varit sovjetiska och anförde härefter: Den svenska regeringen har icke uppgifter som

några motsäger

kommissionens slutsats härvidlag. Den drar slutsatsen att det varit

fråga

om sovjetiska ubåtar.

I anledning av det anförda framförde regeringen en skarp protest mot de grova kränkningar av Sveriges territoriella integritet till vilka den sovjetiska marinen hade

enligt regeringen gjort sig skyldig.

Regeringen anförde att kränkningarna utgjorde ett brott allvarligt

mot folkrättsliga regler och att de fick tolkas som led i och

avsiktliga

olagliga försök att utforska det svenska sjöterritoriet.

Regeringen

förklarade att denna verksamhet starkt måste fördömas.

Regeringen

begärde av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen

gav sådana instruktioner att kränkningarna av svenskt territorium

upphörde.

Det sovjetiska svaret

Den 5 maj 1983 framförde den sovjetiske ambassadören Boris Pankin till statsminister Olof Palme ett muntligt svar från den

sovjetiska

regeringen. Till en början anfördes bl.a. att den svenska deklarationen inte hade något gemensamt med och att den i

verkligheten Sovjet-

unionen bedömts som ett ovänligt handlingssätt. Vidare anfördes att enligt exakta och omsorgsfullt kontrollerade från

uppgifter behöriga

sovjetiska myndigheter hade sovjetiska ubåtar inte befunnit sig på

svenskt territorialvatten eller ens närmare detta än 30 kilometer. De hade därför inte kunnat utföra den verksamhet som det talades om i den svenska deklarationen. När det gällde påståendet om att

sovjetiska

ubåtars verksamhet kunde bedömas som försök att utforska svenskt

sjöterritorium anfördes att uppgifter som behövs för navigering i

Sveriges kustområden av svenskarna själva fanns angivna på sjökort

som är för från utländska stater. Den

tillgängliga sjöfarande sovjetiska

regeringen avvisade bestämt den svenska protesten såsom saknande varje grund och förväntade sig att den svenska en

regeringen företog

förnyad och denna gång objektiv undersökning av alla omständigheter

i fallet och ställde de personer till svars som var skyldiga till att ha tillställt den falsifierade material och slutsatser.

Som kommentar till vad Pankin anfört förklarade statsministern bl.a. att det material som hopsamlats av kommissionen hade granskats av ett stort antal experter och betydande antal förtroendemän och att man i slutsatsen beträffande undervattensfartygens nationalitet var helt enig. Som den svenska hade anfört i sin note hade regeringen inte

regeringen

funnit något som motsade dessa uppgifter och hade därför dragit slutsatsen att de var riktiga.

Visst indiciematerial från Ubåtsskyddskommissionen överlämnat till

Sovjetunionen

Vid ett möte den 29 juni 1983 diskuterade statsministern och ambassadör Pankin de svensk-sovjetiska förbindelserna som enligt sovjetisk hade utvecklats pá ett oroväckande sätt på grund

uppfattning

av ubåtsfrågan. Pankin framförde tanken att Ubátsskyddskommissionens

indicier för bestämning av de kränkande ubåtarnas nationalitet antingen skulle granskas av en blandad svensk-sovjetisk kommission eller överlämnas till Sovjetunionen för analys. Den 8 juli 1983 meddelade

utrikesministern den sovjetiske ambassadören att regeringen inte kunde

acceptera förslaget om en blandad svensk-sovjetisk kommission. Däremot överlämnade statsminister Olof Palme i oktober 1983 visst indiciematerial från Ubátsskyddskommissionen i form av en särskild aide-memoire (promemoria) jämte en videokassett som innehöll

inspelning av bottenspår.

Promemorian är dagtecknad den 10 oktober 1983 och av följande

lydelse.

Ubåtsskyddskommissionen framhåller i sin rapport att den tagit del av ett stort antal observationer och omständigheter vilka sammantagna ger grund för slutsatsen att de ubátar som kränkt svenskt territorium under

tiden för Hårsfjärdenincidenten tillhörde Sovjetunionens marina styrkor.

En sammanfattning av detta material lämnas här nedan.

1. Optiska observationer

Optiska observationer har gjorts av såväl militära som civila personer. Dessa personer har utfrågats så tidigt som möjligt efter observationerna och har inledningsvis fått rita en skiss på vad de har sett. De har

därefter fått detaljerat redogöra för sina iakttagelser för att möjliggöra

en av ubåtsklass, nationalitet och

bedömning uppträdande.

Samtliga observationer vid tiden för Hårsfjärdenincidenten leder till slutsatsen att varit om ubåt från Warszawapakten. Vid två

fråga

tillfällen har man funnit att ubåten var av s.k. Whiskeyklass och vid ett tillfälle av klass Whiskey, Foxtrot eller Juliett. I övriga fall indikerar bl.a. mastobservationer att fråga varit om ubåt från

Warszawapakten,

men klassen har kunnat fastställas.

ej

2. Akustiska observationer

Bland de akustiska observationerna finns två som efter leder till

analys

slutsatser beträffande nationaliteten. Av dessa infaller en i augusti och

en i oktober i Danziger Gatt under Hårsfjärdenincidenten.

Slutsatserna av båda observationerna är att det var om ubåt

fråga

från Warszawapakten. Grunden för detta påstående är möjligheten att särskilja olika ljud bl.a. för att fastställa antalet propellrar.

3. Signalspaning

Det är som bekant möjligt att med fastställa vilken

signalspaning typ av

radarstation en viss signal kommer från. Kännedom om vilka som har viss radarstation det sedan

fartyg gör

möjligt att avgöra vilken klass fartyget tillhör och normalt även dess nationalitet. Under vissa är det också att

förutsättningar möjligt

bestämma exakt vilket enskilt fartyg det är fråga om. Genom att pejla en radarsändning kan man fastställa positionen hos den sändande stationen. Viktig information erhålls också genom avlyssning av radiotrafiken mellan olika och mellan och

fartyg fartyg

deras bas. Resultatet av signalspaningen visar att ubåtar från Warszawapakten varit verksamma på svenskt territorium under tiden för Hårsfjärds-

incidenten.

4. Bottenundersökning

Vid undersökningen efter Hårsfjärdenincidenten har spår på bottnen av

miniubåtar upptäckts och ñlmats.

Utvecklingen av undervattensfarkoster i olika länder är omfattande.

Det är känt att det i Warszawapaktens medlemsländer, främst Sovjetunionen, finns stor kunskap om undervattensteknologi och dessutom att

det existerar ett antal små undervattensfarkoster för såväl civilt som militärt bruk vilka kan röra sig på bottnen med hjälp av olika framdrivningsmedel. Det har även publicerats i bokform uppgifter om att Sovjetunionen har miniubåtar. Det finns däremot inga tecken på att någon västmakt i Sveriges närområde har miniubåtar.

Det har även konstaterats spår på bottnen av större ubåt. Dessa spår visar att ubåtsbottnen varit konstruerad med en utanpå skrovet liggande köl. I är det endast ubåtar från Warszawapakten som har

Östersjön

sådan köl. Måttet på dessa spår överensstämmer för övrigt med de mått

som uppmättes på ubåt 137 i Gåsefjärden.

Förekomsten av bottenspår enligt ovan visar att kränkande ubåtar

tillhör Warszawapakten.

Ubåtsskyddskommissionen finner att om summan av alla dessa omständigheter läggs samman med vad som i övrigt är känt om marina operationsmönster i framstår det som helt klart att kränk-

Östersjön

ningarna vid Hårsfjärden utförts av ubåtar tillhörande Warszawapakten. Det faktum att Sovjetunionen har 45 ubåtar (varav merparten av s.k.

av konventionell storlek i operativt bruk i

Whiskeyklass) Östersjön

medan Polen endast har fyra ubåtar av äldre typ och DDR såvitt känt inga alls är en av flera faktorer som talar för att Warszawapakten i

detta sammanhang väsentligen är liktydig med Sovjetunionen. Det är tänkbart, att något eller några av de iakttagna intrången på svenskt

territorium berott på felnavigering men i huvudsak har det uppen-

varit om noggrant planerade operationer.

barligen fråga

Det är på grundval av det ovan angivna materialet som kommissionen efter ingående prövning kom till slutsatsen att de ubåtar som kränkte svenskt territorium vid tiden för Hårsfjärdenincidenten var sovjetiska. Ingenting har framkommit som ger stöd åt någon annan slutsats.

Regeringen anslöt sig till denna bedömning.

Efter den sovjetiska hänvändelsen den 29 juni har regeringen på nytt noga granskat frågan och kommit fram till att det inte finns något skäl att ändra sin bedömning.

6 l6-Ol05

fall

Några ytterligare uppgifter om de indicier som legat till grund för

nationalitetsbedömningen än de som ovan anförts kommer inte att fram-

läggas av regeringen.

Uppgifterna om optiska observationer, akustiska observationer och

signalspaning i den nu återgivna promemorian överensstämmer till stor del och bitvis ordagrant med innehållet i den som

öppna promemoria

upprättades den 18 aprii 1983 inom försvarsstaben och som har

återgivits härovan. När det gäller vad som sägs om samtliga optiska

observationer som har tolkats som bör noteras att

Warszawapaktsubåt

promemorian den 18 april 1983 härvidlag torde de 16

syfta på

observationer som efter för nationalitets- eller analys accepterats klassidentifiering, av vilka 11 hänför sig till tiden för

Hårsijärdenin-

cidenten. Något sådant kan emellertid inte utläsas av

regeringens

promemoria.

Sovjetiska kommentarer till det överlämnade materialet

Den 19 december 1983 besökte d’affaires

Sovjetunionens charge

E. Rymko på egen begäran statsministern och överlämnade ett

muntligt

svar på den svenska regeringens promemoria. svaret hade en

Enligt

auktoritativ sovjetisk kommission, i vilken ingått ledande

vetenskapsmän och specialister tagit del av och på undervattensteknologi,

analyserat den svenska promemorian och Den

videoupptagningen.

huvudslutsats som de hade kommit fram till var att varken promemorian eller innehöll någon bekräftelse de slutsatser som

videoupptagningen på

Ubåtsskyddskommissionen hade dragit. När det gäller videoupptag-

ningen hade de sovjetiska specialisterna efter en av analys spårens

karaktär (tvära nedrasande

riktningsforändringar, skarpa kanter,

spårbrott vid smärre undervattenshinder, av

förändringar spårdjupet,

överlagring av till karaktären skilda att

spår på varandra) konstaterat,

dessa spår icke har något samband med ubâtar, ej heller med miniubåtar, och att de skulle kunna ha lämnats av sådana och

bottenredskap

utrustning som har vidsträckt användning på tiske-, kabel-, forsknings-

och andra däribland även under deras arbets-

specialfartyg, svenska,

verksamhet .

Vidare anfördes att material rörande optiska och akustiska iakttagelser samt radiomaterial som

uppfångat Ubåtsskyddskommissionen

skulle ha haft tillgång till inte hade presenterats. Omnämnandet av dem i promemorian angavs inte innehålla någon information som skulle kunna underkastas eller bedömning. Promemorian och video-

analys

upptagningen gav enligt svaret således ingen grund att hävda förekomsten av sovjetiska ubåtar i Sveriges territorialvatten.

I en kommentar till svaret konstaterade statsministern att Sverige och

Sovjetunionen hade skilda uppfattningar i sakfrågan.

Promemoria från fiirsvarsstaben år 1986 om nationalitetsbestämning

under Hårsfjärdenincidenten

Den 9 januari 1986 upprättades inom försvarsstaben en promemoria om

nationalitetsbestämning under Hårsfjärdenincidenten. I promemorian

anförs till en början att de främsta ingångsvärdena för att bestämma nationaliteten på främmande ubåtar vid Hársfjärdenincidenten var optiska observationer, akustiska observationer och bottenspår. Beträffande dessa tre olika kategorier anförs härefter följande:

Optiska observationer

Risken för förväxling mellan WP och NATO-ubåtar bedömdes vid tiden för Hårsfjärdenincidenten som liten främst med anledning av skillnad

i periskopskonstruktioner på respektive pakters ubåtar. Observationer

gjordes vid denna av bedömt stora ubåtar.

tidpunkt

Akustiska observationer

Slutsatserna att flera akustiska observationer pekade på WP-ubåtar byggde på att endast ubåtar tillhörande WP har två propellrar. Danska Delfinenklassen som har två avfärdades med av att

propellrar anledning

dessa ubåtar under aktuell tid uppehöll sig på danskt territorium.

fall

Bottenspår

Vid undersökningen efter upptäcktes efter

Hårstjärdenincidenten spår

miniubåtar som filmades. Utvecklingen av undervattensfarkoster i vår omvärld är omfattande. Vår kunskap om dessa system är inte fullständig. Möjligheten att i väst hemlighålla existensen av sådana är system näst intill obefintliga. I öst, och då främst i Sovjetunionen, finns däremot stora möjligheter till detta. Det finns inga tecken på att någon västmakt inom vårt närliggande område har miniubåtar som använts inom Hårsfjärdsområdet. Vi känner till att det inom östblocket finns stor kunskap om

undervattensteknologi

och dessutom att det existerar ett antal små undervattensfarkoster för såväl civilt som militärt bruk. Det har dessutom i bokform

publicerats

uppgifter om att Sovjetunionens diversionsforband har miniubåtar. Förekomsten av dessa bottenspår styrker således att kränkande miniubåtar tillhörde WP. Det har även konstaterats spår av en större ubåt med koppling till spår från miniubåtarna. Därav framgår att ifrågavarande ubåtsbotten haft en utanpå skrovet liggande kölstock. Endast WP-ubâtar har sådan

köl av de ubåtar som befann sig i ifrågavarande tidsperiod.

Östersjön

I promemorian nämns inget om signalspaning. Bror Stefenson, som var

chef för försvarsstaben när har för

promemorian upprättades,

Ubåtskommissionen uppgett att detta berodde på erinringar från Försvarets radioanstalt om hållbarheten i

signalspaningsindikationerna.

Kompletterande uppgifter om signalspaningen i Hårsfjärdenfallet

I ett brev den 14 mars 1988 till dåvarande informationssekreteraren

Nils Gunnar Billinger i Försvarsdepartementet skrev generaldirektören

vid Försvarets radioanstalt Pär Kettis att ett antal hade

mediarapporter

behandlat signalspaningens roll i ubåtsjakten både under

Hårsfjärden-

incidenten och mer allmänt. Eftersom

felaktiga uppgifter upprepades

ansåg han att det var angeläget med ett klarläggande. Kettis

pekade på

att följande mening i ofta var

Ubåtsskyddskommissionens rapport

citerad eller hade lagts till grund för slutsatser: Andra observationer -

och indikationer optiska, magnetiska, hydrofon- och signalspanings-

observationer - som under pågående incident inte ansågs som säkra har i efteranalysen givit viktiga kompletterande informationer om det verkliga händelseförloppet. Enligt Kettis var läget då och fortfarande att inga signaler registrerats av radioanstalten från okända undervattensfarkoster i svenskt vatten eller dess omedelbara närhet. Han anförde att man heller inte borde vänta sig att inträngande ubåtar ger ifrån sig

några radiosignaler annat än i nödläge. Från områden längre bort i alla

riktningar förekom ständigt ett mycket stort antal radiosändningar och

det var enligt Kettis bl.a. vissa sådana som den citerade meningen i rapporten syftade på.

Uppgifter av samma innebörd lämnas i en skrivelse den 24 mars 1995 från Försvarets radioanstalt till Försvarsdepartementet beträffande uppgifter av intresse för Ubåtskommissionens arbete. [skrivelsen anförs bl.a. att radioanstalten till inte hade

Ubåtsskyddskommissionen uppgivit

att man hade registrerat några signaler från Hårsfjärden som kunde

sättas i samband med ubåtsincidenten. Smärre avvikelser från normalbilden hade förekommit inom Östersjömarinen vid denna tidpunkt, men inget extraordinärt. Av skrivelsen framgår att oidentifierade radarsignaler hade förekommit i närheten av svenskt territorium där ubåt inte kunde uteslutas. Vanlig fiskebåtsradar anges dock vara en troligare förklaring. Radioanstalten nämner vidare att den i oktober 1982 fick i

uppgift att undersöka inspelningar som en privatperson hade gjort och

som ansågs härröra från en ubåt i Hårsfjärden. Dessa inspelningar befanns vid kontroll vara helt ointressanta.

l en skrivelse den 4 oktober 1995 till Försvarsdepartementet uttalar sig Försvarets radioanstalt om möjligheterna att identifiera ubåtsradar av de slag som här är aktuella. Enligt radioanstalten är ubåtsradar med beteckningen Snoop Plate konstruerad så att den kan vara svår att identifiera. Beroende på hur radarn arbetar kan den vara svår att skilja

från radarsystem som används på andra örlogsfartyg, handelsfartyg,

fiskebåtar och fritidsbåtar. Radioanstalten framhåller att de marina radarvarnarutrustningarna kunde identifiera Snoop Plate endast om det förelåg vissa särskilda förutsättningar som radioanstalten närmare beskriver. Den västtyska ubåtsradarn var enligt radioanstalten minst lika svåridentifierad. Med den kännedom man i dag har om signaldata från

fall

rysk och västtysk ubåtsradar är det radioanstaltens bedömning att identifieringarna med den varnarutrustning som fanns på Mode och Visborg år _1982 är mycket osäkra. Radioanstalten tillägger att det faktum att det finns kombinationer av parameterdata som kan identifiera rysk ubåtsradar dock innebär att man inte kan utesluta möjligheten att marinens av Plate är korrekt.

identifiering Snoop

I sammanhanget kan nämnas att det material som föreligger beträffande Hårsfjärdenhändelserna inte innehåller några som

uppgifter

gör det möjligt att identifiera Plate det sätt som radioanstalten

Snoop pä

nämner i sin skrivelse.

7.3¶Händelserna i Karlskrona vintern 1984

Inledning

Karlskrona ligger innanför en barriär av öar. Den största

skyddande

farleden till staden går mellan och och håller ett om

Aspö Tjurkö djup

drygt 20 meter. fem farleder har mera begränsade

Övriga djup på

mellan 2 och 6 meter. I flera sund finns s.k.

anlagda stenbarriärer,

försänkningar, vilka försvårar passage. En sådan barriär finns i sundet mellan Aspö och Tjurkö och begränsar där den stora farledens bredd. I vissa sund har delar av dessa raserats för att

försänkningar medge

passage av fiske- och fritidsbåtar. Sådana utlopp med begränsad framkomlighet finns mellan Hasslö och Bollöarna, mellan Bollöarna och Aspö samt mellan Aspö och Västra Försänkningen. Djupet innanför öarna är i den s.k. Karlskronabassängens centrala delar 10-20 meter och i de inre 26 meter.

fjärdarna

Händelseförlopp

Under februari och mars 1984 pågick en omfattande

mycket ubåtsjakt-

operation i Karlskronaområdet. En stor mängd olika militära förband

fall

och system användes. Som mest deltog ca 1 000 man samtidigt i operationen som avslutades utan något påtagligt resultat.

Händelserna började den 9 februari 1984 då

spaningsslingsystemet

vid Kungsholmen i den stora farleden till Karlskrona indikerade möjlig ubåt. Under de närmast följande dagarna erhölls ytterligare indikationer. Militärbefálhavaren i södra militärområdet begärde därför

förstärkning i form av fartyg och helikoptrar samt påbörjade en

systematisk avstängning av alla de sund som leder till Karlskrona-

bassängen.

Den 14 februari erhölls indikationer som ledde till insats av

sjunkbomber och chockladdningar. Inga resultat från insatsen kunde

registreras.

Den 16 februari hade alla utlopp från Karlskrona med

avstängts

minor eller nät. Näten kompletterades successivt med minor och

chockladdningar.

Under perioden från 15 februari till början av mars följde

ytterligare

indikationer som klassificerades som ubåt.

Från och med den 18 feburari ankrade

ubåtsbärgningsfartyget

Belos upp i huvudinloppet för att förstärka inloppsbevakningen.

Från och med den 20 februari genomfördes inom

sjötrafikreglering

området, vilket innebar att militär myndighets tillstånd erfordrades för att förflyttning skulle kunna ske till eller från Karlskrona och genom sunden.

Från och med den 22 februari tillfördes skytteförband ur armén för att förstärka övervakningen från land.

I månadsskiftet februari-mars erhölls flera indikationer på främmande Flera vapeninsatser dock utan att

dykarverksamhet. gjordes, några

resultat kunde registreras.

Den 1 mars organiserades en särskild dykargrupp med uppgift att

påbörja en systematisk bottenavsökning.

Den 12 mars påbörjades bottenavsökning och avsökning av stränder

i stor skala.

Den 14 mars återgick huvuddelarna av arméförbanden till ordinarie

verksamhet. Inloppsbevakningen avsågs kvarstå under lång tid.

Den 16 mars minskades omfattningen av insatsberedda ubåtsjakt-

resurser.

Omkring 600 observationer och tekniska indikationer rapporterades

under den nu angivna tidsperioden.

Särskild granskning av observationer och indikationer

En arbetsgrupp under ledning av konteramiralen Christer Kierkegaard

fick av Överbefälhavaren uppdraget att bl.a. granska det tillgängliga

materialet. Arbetsgruppen såg som sin främsta uppgift att konstatera om främmande undervattensverksamhet hade förekommit i Karlskronaområdet.

Särskilt intressanta optiska iakttagelser hade tidigare utretts av en grupp under generaldirektör Göran Steen vid Statens haverikommission.

Detta utredningsarbete utgjorde en del av underlaget för arbetsgruppens

utredning.

Arbetsgruppen överlämnade en rapport över sin utredning den 3 maj 1984.

I rapporten anförde arbetsgruppen att den stora mängden registrerade

iakttagelser sannolikt var en följd dels av att antalet spanande enheter var relativt stort i förhållande till områdets

yta, dels av allmänhetens stora intresse och rapporteringsvilja. Den största gruppen indikationer

var av optiskt slag.

Arbetsgruppen ansåg att hälften av de 600 iakttagelserna kunde

hänföras till naturliga orsaker, såsom egen verksamhet, civil sjötrafik

m.m. Av de återstående ca 300 indikationerna kunde ca 70 inte förklaras på annat sätt än att de kunde härröra från främmande undervattensverksamhet. Arbetsgruppen utsatte dessa ca 70 indikationer för en särskild och fördjupad analys.

Arbetsgruppen utvärderade också magnetiska utslag samt botten-

undersökningar.

Försök till fotografering av optiskt indikerad ubåt eller dykare hade

enligt arbetsgruppen inte i något fall givit resultat. Ett flertal teckningar

av gjorda observationer fanns dock att tillgå. Endast ett fåtal radarekon fanns registrerade som kunde till främmande undervattensverk-

knytas

samhet. Akustiska registreringar, både aktiva och passiva, fanns i stort

antal. Av tekniska var passiv den sensor som enligt

system hydrofon

arbetsgruppen säkrast kunde verifiera närvaro av undervattensfarkost.

hade skett i och kontrollerbara

Magnetiska indikeringar spaningsslingor

minsystem i flera fall.

fann att den således i allt väsentligt fick grunda sina

Arbetsgruppen iakttagelser och i några fall på bedömningar på rapporterade optiska

redovisade och slingutslag.

hydrofoneffekter

Arbetsgruppen lämnade följande redovisning av särskilt granskade

indikationer.

Den 9-12 februari Verksamhetens inledning

Indikationer vad som bedömdes som främmande undervattensverk-

på

samhet kom i spaningsslingor, i radar samt därutöver genom optiska

Ett sönderrivet nät och bottenspår i anslutning till detta

iakttagelser.

inrapporterades samtidigt.

fann inte något säkert sammanhang mellan de gjorda

Arbetsgruppen

observationerna. Indikationerna hade inte heller var för sig sådan säkerhet att främmande undervattensverksamhet kan konstateras. Med

till det stora antalet indikationer, om också ej helt säkra, uteslöt

hänsyn

dock inte att sådan verksamhet kunde ha förekommit

arbetsgruppen

inomskärs under nämnda Här borde enligt arbetsgruppen också

period.

indikationer som i slutet av januari och som kunde tyda på

gjordes

främmande närvaro under lång tid tas i beaktande. Om den främmande undervattensverksamheten hade inneburit in- eller utpassage kunde ej

avgöras.

Hasslöbron

En indikerade undervattensverksamhet i anslutning till bron.

hydrofon

Indikationen optisk observation

bestyrktes enligt arbetsgruppen genom

av en postering. Vapen insattes utan resultat.

fall

Arbetsgruppen fann att det hade förekommit undervattensverksamhet av okänt ursprung. Arten av verksamheten kunde dock inte fastställas.

Västra fjärden

Två skilda observatörer i under siktförhållanden

iakttog dagsljus, goda

och relativt lång tid, master, sannolikt Västra

periskop, på fjärden.

Arbetsgruppen ansåg att rapporten var mycket trovärdig och bedömde indikationen som miniubåt.

Östra fjärden

Flera civila oberoende av under

personer iakttog, varandra, goda

siktförhållanden och under relativt lång tid, master, sannolikt

periskop, på Östra fjärden. Arbetsgruppen bedömde indikationen som miniubåt.

Syd Karlskrona

En militär postering, bl.a. utrustad med under

ljusförstärkare, såg

natten ett långt ubåtsliknande föremål ca 500 m avstånd.

på

Till en början hade indikationen bedömts som ubåt.

Arbetsgruppen

kunde för sin del inte utesluta annan verksamhet eller

ljusfenomen,

varför den bedömde indikationen som miniubåt.

möjlig

Skällösund

En militär observerade under en tid föremål

postering längre som

bedömdes som undervattensfarkost eller Med till det

dykare. hänsyn

stora antalet observationer fann att det sannolikt hade

arbetsgruppen

förekommit främmande undervattensverksamhet i området. Indikationerna var enligt dock så säkra att de kunde

arbetsgruppen ej klassificeras

som miniubåt/dykare varför blev bedömningen möjlig miniubåt/dykare.

Tre fall 167

uppmärksammade

Innerskärgården

Två skilda observatörer iakttog med viss tidsskillnad ett ubåtsliknande föremål i de inre delarna av skärgårdsområdet.

Samstämmigheten i vad observatörerna såg, den korta tid som förflöt mellan observationerna och de rapporterade lägena gjorde att arbets-

fann att indikationen härrörde från ett föremål och bedömde gruppen detta som miniubåt eller dykarfarkost.

Örlogshamnen

Flera av varandra oberoende civila observatörer såg nära örlogshamnen under och på nära håll en vågbildning och i ett

goda ljusförhållanden

fall även en mast. var inte helt samstämmiga och med

Rapporterna

till att annan aktivitet (t.ex. vågbildning från övervattensfartyg)

hänsyn

inte kunde uteslutas bedömde indikationen som möjlig

arbetsgruppen

miniubåt eller dykarfarkost.

Östra området

En i östra området ett propellerljud

utplacerad hydrofonboj registrerade

som bedömdes härröra från ubåt. Fallet rekonstruerades varvid bl.a. ett

som tidvis störde nämnda fick återupprepa sin

fartyg hydrofoneffekt

manöver. Härvid framkom enligt arbetsgruppen inget som tydde på att

kunde komma från något annat än en ubåt. Gruppen

hydrofoneffekten

bedömde hydrofoneffekten som miniubåt.

Den 14 februari Yttre Redden och Östra fjärden

Vid två tillfällen indikerades miniubåt med och i det senare

hydrofon

fallet även med radar och genom optisk upptäckt. Vapeninsats

fall

genomfördes utan resultat i båda fallen. Arbetsgruppen konstaterade vid

efteranalys att indikationerna ej kraven som

uppfyllde på klassificering

ubåt. I det första fallet var det klarlagt att inte skedde mot

vapeninsats

avsett mål. Utredningen kunde dock inte utesluta att miniubåt hade funnits i området. blev därför miniubåt i båda

Bedömningen möjlig

fallen.

Den 26 februari

Kungsholmsdjupet

En indikering erhölls i en spaningsslinga, i Belos och av en

hydrofon

s.k. Kleinhydrofon. Deltagande erhöll kontakt. en

helikoptrar ej Enligt

tidigare analys var kontakten en ubåt. Arbetsgruppen anförde att den efter noggranna studier av och

plott

krigsdagböcker samt efter utfrågning av experter inte hade kunnat konstatera något säkert samband mellan indikationerna samt vidare att några av indikationerna kunde härröra från andra företeelser än främmande undervattensverksamhet. bedömde därför

Arbetsgruppen

indikationen som möjlig miniubát.

Den 29 februari Almö

Sent på kvällen observerade två i en vad de

värnpliktiga postering

uppfattade som en vilken kom ur vattnet och sedan

dykare upp

passerade över Almö. Generaldirektör Steens hade kommit

utredning

fram till att en har i land vid och därefter

dykare tagit sig posteringen

förflyttat sig över ön fram till motsatta stranden.

Arbetsgruppen delade utredningens uppfattning att observationen

skulle bedömas som

dykare.

Tre fall 169

uppmärksammade

Den 3-4 mars Almö

Under denna hade vid tilllfállen rapporterats misstänkt

period fyra

vid Almö. Steens utredning fann det styrkt att dykare

dykarverksamhet

har sig på Almö eller utanför dess östra strand.

uppehållit

delade utredningens uppfattning att främmande

Arbetsgruppen

verksamhet förekommit men ville peka på förhållandet att dykarna hade utan att medföra tuber förflyttat sig upp ur och ner i vattnet synbarligen av samt vidare det stora antal rapporterade försök som hade

något slag

gjorts att komma iland inom ett relativt begränsat område. Utifrån taktiska syntes förfarandet enligt arbets-

utgångspunkter

mindre Den därför att det inte var helt säkert att

gruppen troligt. ansåg

alla observationer härrörde från dykare.

Ubåt utomskärs

Vid två tillfällen och lägesbestämde en egen ubåt två

inlyssnade

främmande ubåtar utomskärs, i det ena fallet på inre vatten och i det andra fallet på territorialhavet. Det hade konstaterats att en av ubåtarna använt en drivande med 5 blad. Arbetsgruppen anförde att

propeller

ubåtar med förekom i både NATO och War-

fembladiga propellrar

Att en ubåt med en drivande i låg

szawapakten. förflyttade sig propeller

fart uteslöt att den kunde ha flera axlar och Ubåtens

ej propellrar.

nationalitet kunde således ej avgöras. Vid ett tillfälle hade tornkammen en ubåt av konventionell typ optiskt siktats på territorialhavet.

på tredje

lndikationen hade ej möjlighet att bestämma nationalitet.

givit

fann det att alla dessa indikationer var ubåt.

Arbetsgruppen styrkt

In- eller utpassager och främmande undervattensverksamhet

säkra indikationer förelåg enligt arbetsgruppen på in- eller Inga

utom den 29 februari när en dykare hade konstaterats passera utpassage

170 Tre uppmärksammade

fall

tvärs över Almön. Arbetsgruppen bedömde att in- respektive kunde ha skett utpassage före och under den aktuella tiden. Arbetsgruppen förklarade att den inte kunnat sammanställa

några

händelsekedjor som skulle kunna visa hur den främmande undervattensverksamheten bedrivits.

Arbetsgruppen anförde att indikationer inledningsvis hade erhållits

endast inom områden med större än 6 m. Från slutet av februari

djup

förelåg även indikationer från områden med 2-3 meter.

bottendjup på

Antalet ubåtar, miniubåtar och som hade

dykarfarkoster uppehållit

sig innanför upprättade avstängningar hade kunnat

ej klarläggas.

Arbetsgruppen bedömde dock att såväl miniubåt som mindre

dykar-

farkoster och dykare hade uppehållit innanför öbarriären och att en

sig

stor konventionell ubåt hade svenskt

uppehållit sig på sjöterritorium

utomskärs.

Arbetsgruppens sammanfattande slutsatser

Arbetsgruppen anförde att den i sin hade funnit det att

analys klarlagt

miniubåt och annan undervattensverksamhet förekommit inomskärs i

sju

fall under perioden från mitten av februari till av mars och att

början

främmande ubåt, sannolikt svenskt

konventionell, uppträtt på sjöterri-

torium utomskärs i tre fall under samma tid. De kriterier som den hade till för sin hade

lagt grund bedömning

inneburit att Övriga indikationer var för kunde

granskade sig ej

klassificeras som otvetydig förekomst av främmande undervattensverksamhet. Arbetsgruppen ansåg att antalet särskilt under vissa

indikationer,

perioder och i vissa områden, att anta att främmande

gav anledning

undervattensverksamhet kunde ha förekommit i större uträcknin g än vad den hade funnit klara för.

belägg

Arbetsgruppen uteslöt inte att, vid en vidgad av alla

granskning

indikationer som inte har en säkra sådana

naturlig förklaring, ytterligare

skulle framkomma. Arbetsgruppen hade ej kunnat finna konkret och

något entydigt

SOU 1995: 135 Tre uppmärksammade 171

fall

tekniskt bevis i form av bottenspár eller De

materielfynd, dylikt.

av vissa samt de optiska

entydiga tolkningarna hydrofoneffekter

observationernas kvalitet innebar dock att arbetsgruppen fann sig med säkerhet kunna fastslå att främmande undervattensverksamhet förekommit i Karlskrona under februari-mars 1984.

förklarade att den inte hade kunnat fastställa

Arbetsgruppen

nationalitet på denna främmande undervattensverksamhet.

Överbefälhavarens rapport till regeringen

Överbefilhavaren överlämnade den 3 maj 1984 till regeringen en

över i Karlskronaområdet under

rapport ubâtsskyddsverksamheten

1984. I hänvisade Överbefälhavaren till

februari-april rapporten

slutsatser. Överbefálhavaren framförde för egen del

arbetsgruppens att främmande undervattensverksamhet hade ägt rum i

uppfattningen

Karlskronaomrâdet under den aktuella tidsperioden. Verksamheten hade

Överbefälhavaren omfattat såväl större ubåtar, åtminstone

enligt

som mindre farkoster och dykare inomskärs. Överbefäl-

utomskärs,

havaren anförde att nationaliteten ej hade kunnat fastställas.

8 av

Genomgång rapporterade

händelser och

fynd

8. 1 Observationer

En väsentlig del av grunden för Försvarsmaktens bedömningar och slutsatser i till regeringen har varit ett stort antal

rapporteringen

berättelser som människor har lämnat om observationer. Av beskriv-

ningen i avsnitt 6.2.1 framgår att omkring 4 700 observationsrapporter

upprättades under åren 1981-1994.

om innehållet i skall som

För att ge en uppfattning rapportmaterialet

exempel på olika observationsfall här redovisas ett antal berättelser om observationer av föremål, vågrörelser och dykare. Av redovisningen framgår hur Försvarsmakten har bedömt observationerna enligt den skala som beskrivs i 3. I regel har observatörerna lämnat

kapitel

detaljerade beskrivningar av vad de har uppgett att de sett. Detaljupp-

gifterna kan ge främmande makt kännedom om sådant som är av

för det svenska försvaret. Detsamma gäller preciserade

betydelse

uppgifter om tidpunkter och platser. Av sekretesskäl har nu nämnda uppgifter utelämnats.

Många observationer har i Försvarsmaktens analysarbete kunnat ges en mer eller mindre säker naturlig förklaring. Observatörerna antas då

ha sett interferensvågor, kobbar, bränningar, grynnor eller svallvågor,

sjömärken av olika slag. Ibland har vad observatörerna uppfattat som ubåtar bedömts vara avlägsna Också stora fiskar, t.ex. brugd,

ytfartyg.

eller svanar och andra stora fåglar liksom sälar eller andra djur har bedömts ligga bakom en del observationer. Detsamma gäller stockar, träd eller andra föremål som naturligen kan förekomma i sjön. Om en

174 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

naturlig förklaring har ansetts säker, har ubåt eller undervattensverksamhet helt uteslutits. Efter 1993 som redo-

maj har, tidigare

visats, denna beteckning givits också i fall där en har

naturlig förklaring

ansetts sannolik. I nu angivna fall har observationerna, i den mån de har registrerats, fått Ubåt/undervattensverksamhet

bedömningen

bedöms ej ha förekommit (5). Ett stort antal avfärdas redan

rapporter tidigt och blir därför i många fall inte registrerade. Antalet

rapporterade

fall där ubåt eller undervattensverksamhet inte bedöms ha förekommit är alltså större än vad som av statistiken.

framgår

I slutet av detta kapitel behandlas också falsifikat.

några

8.1.1¶Observationer av föremål

Den vanligaste observationstypen gäller observationer av föremål.

Under tiden 1981 - 1994 har omkring 2 600 sådana observationer rapporterats. Försvarsmakten har bedömt dem på följande sätt.

176 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

Föremål som rör sig genom vattnet

De flesta berättelserna om föremål beskriver föremål som rör

sig

genom vattnet. Rörelsen anges ofta ha gett upphov till vågrörelser. Ibland har även vattensprut och skum omtalats. Det förekommer också beskrivningar av sådant som liknar rör eller

periskop. Inågra fall anges

föremålen som ubåtar eller ubåtstorn. I fler berättelser handlar

många

det om föremål som försvinner ner i vattnet. Ibland innehåller berättelserna också av föremål som

beskrivningar avger ljud.

Ubåt eller ubåtstorn

Som exempel på observationer av ubåtar eller ubåtstorn som har bedömts som ubåt (I) skall först nämnas två fall från år 1986. 1. En minsvepare var en i Kalmarsund med ett flertal

julidag på väg

civila gäster. Vädret var vackert med soldis och

något spegelblankt

vatten. Vakthavande officeren blev vid bestickskontroll osäker

på fartygets position då han på långt håll upptäckte fel

en grynna på sida om en prick. Vid kontroll med kikare konstaterade han att grynnan var en del av ett ubåtstorn med flera master, som dessutom rörde sig. Han gjorde men

fartygschefen uppmärksam på tornet,

denne såg bara en mast som långsamt försvann ner under ytan. Minsveparen gick i mot det observerade föremålet. Efter

riktning

några minuter såg ytterligare några personer ombord på långt håll

ett föremål. Detta fotograferades. och satte kurs mot

Fartyget girade

föremålet. När fartyget passerade föremålets bedömda

position

observerade man på babordssidan ett föremål och en som

vågrörelse

fotograferades med vanlig kamera och med filmkamera.

Fartyget

girade mot föremålet igen. Under mot föremålet

förflyttning såg

flera personer ombord på ett avstånd av 300 m ett som

periskop

vred sig mot fartyget, gjorde fart vattnet och försvann ner genom under vattenytan. 2. Två personer som fiskade torsk Smålandskusten en i

på dag

augusti observerade på ett avstånd av 300-400 m i en minut ett

drygt

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 177

Genomgång rapporterade

tornliknande föremål som och gav upphov till ett

förflyttade sig

svall. Föremålet försvann och vågbildningen dog ut.

kraftigt

Som sannolik ubåt (2) bedömdes följande sex fall. 1. En var i sin segelbåt en dag i augusti 1985

familj på tre personer

för motor över en fjärd i östra Mälaren. Det var nästan

på väg

stiltje. Plötsligt fick hustrun se ett litet föremål, som angavs likna ett torn, ett avstånd av 100-200 m. Hon sin make och son

på gjorde

på föremålet, och de såg samma sak. Hela familjen

uppmärksamma

tittade i tur och föremålet genom en kikare. Observa-

ordning på

tionstiden var 20-30 sekunder. Föremålet rörde sig genom vattnet och man kunde se att det åstadkom ett vitskummande svall. Solen

på föremålet. Plötsligt försvann det.

lyste

2. En och en löjtnant vid en observationspostering i värnpliktig

Karlskronabassängen observerade en oktoberdag 1986 i tur och 0rd-

som de uppfattade som ett ubåtstorn under sakta

ning något

De iakttog tornet under ca 8 minuter. Nedsatt sikt

förflyttning.

rådde. Observationsavståndet bedömdes inledningsvis till 350 m.

varierade mellan 1 000 m och 1 500 m.

Siktbarhetsgränsen

3. En i 1987 observerade en ett stillaliggande

dag maj tillsyningsman

tornliknande föremål en fjärd i Stockholms skärgård. Avståndet

på

var 200-300 m och observationen gjordes under 15-30 sekunder. Med kikare observatören att tornet försvann och att en svart

såg

mast blev kvar ovan vattenytan. Masten rörde sig in mot land. 4. Två under en färd i en av i

skärgårdsbor såg ytterskärgårdarna

Stockholms skärgård en ubåt en dag i maj 1987. De följde efter med 7-8 fart. En av dem observerade med kikare, medan den

knops

andre till en lotsstation. Avståndet till ubåten var

rapporterade

400-600 m och i stort sett konstant under observationstiden som varade 15 minuter. Ubåten försvann sedan snabbt. 5. En år 1987 satt personer vid en kräftmåltid i ett

julikväll fyra

hus en ö i Stockholms skärgård och såg på ett

högt beläget på

avstånd av 200-300 m att vattnet började röra sig. Ett cigarrliknande föremål med ett torn blev Vid föremålets båda ändar syntes

synligt.

två andra mindre föremål som observatörerna beskrev som små

178 av händelser och

Genomgång rapponerade find

ubatar. Farkosterna och försvann.

delade upp sig Händelseförloppet

observerades med och utan kikare av alla under minuter.

fyra några

6. Tidigt på morgonen en i 1990 en en

dag juni såg skärgårdsbo

ubåt i Stockholms skärgård. Först han ett eko sin

upptäckte på

radar. När han sedan tittade i kikaren mot för ekot kunde

platsen

han tydligt se en ubåt. Mindre än tio minuter senare befann han

sig

på kortare avstånd än 200 meter från som då satte fart och

ubåten,

dök. Under större delen av den tid som observationen

gjordes låg

ubåten stilla med en stor del av skrovet exponerat.

Bland observationer av ubåtar och ubåtstorn som har bedöm-

givits

ningen möjlig ubåt (3) skall här nämnas följande tre fall. 1. På en 1987 observerade

förmiddagen decemberdag fyra personer

från en färja i Stockholms skärgård ett ubåtstorn. Föremålet iakttogs i 3-4 minuter och man att det dök. Observa-

uppfattade

tionsavståndet var 4 000-5 000 m och hägringsfenomen förekom. Horisonten var dock inte fri, vilket minska risken för antogs förväxling med föremål längre bort. 2. Två civilpersoner på Gotland observerade en i av

dag början juni

1994 ett torn och delar av skrovet på en ubåt under en tid av 15 minuter. Observationsavståndet var 3 000-4 000 m. 3. En civilperson såg en i juni 1994 under färd i sin motorbåt

dag

på en av de större fjärdarna i Stockholms ett ubåtstorn och

skärgård

en mindre del av skrovet på en ubåt. Observationstiden var 1-2 minuter och observationsavståndet 1 800 m.

Som ett exempel på fall där ledde till

omständigheterna bedömningen

att ubåt inte kunde uteslutas (4) kan nämnas en observation som

gjordes

från land ut mot Ålands hav en i 1986. Vid till-

eftermiddag september

fället var det klart och soligt. Det blåste från land men en

dyning gick

in från havet. En man som ned till stranden att

cyklade såg plötsligt

vattenytan bröts, att vattnet drevs åt sidorna med och att

skumbildning

ett föremål framträdde. Föremålet försvann efter ca 5 sekunder. Händelsen upprepades efter ca 30 sekunder. Observatören var övertygad om att han hade sett en ubåt. I vattenområdet där föremålet

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 179

Genomgång rapporterade

iakttogs fanns flera grund.

Samma gjordes av en observation på västkusten i

bedömning (4)

1988. Från en hade man sett ett tornliknande

augusti observationsplats

föremål 60-70 m bakom en fritidsbåt som hade samma kurs och fart som föremålet. Föremålet sjönk sedan ner i vattnet. Enligt analysen kunde sjöfågel eller Vattendjur inte uteslutas. Vidare ansågs fritidsbåten ha kunnat dra upp ett halvsjunket föremål, t.ex. en stock eller en trälåda, med sitt kölvatten.

I fall har man kunnat konstatera att det observatören har

åtskilliga

som ubåt eller ubåtstorn i själva verket var ett grund eller ett

uppfattat

sjömärke. Detta har lett till bedömningen att ubåt inte har förekommit (5). Som kan nämnas ett fall där en Värnpliktig i en observa-

exempel

en i 1988 i en av i

tionsgrupp dag augusti skärgårdarna Östergötland

sig se ett ubåtsliknande snett föremål i en fjärd utanför

tyckt

Vid tillfället rådde dimma och fenomen med

observationsplatsen.

luftspeglingar förekom. Enligt utredningen hade observatören sett två

små kobbar.

Ett annat med samma utgång är ett fall från Hallandskusten

exempel

i 1988. Två makar färdades i båt nordväst om Varberg och

augusti

upptäckte i mot land på 500-600 m avstånd ett föremål som

riktning

liknade en svart häll. Enligt deras berättelse rörde

symmetrisk polerad

sig föremålet med bogsvall i ca 4 knop. Makarna observerade föremålet i ca 10 minuter och använde kikare. Sikten var god. Vinden var frisk.

visade emellertid att makarna med stor sannolikhet

Utredningen mycket

hade sett en liten kobbe. Rörelsen kunde förklaras med vinden och eventuell ström.

Främmande ubåt har också kunnat uteslutas när det gäller en observation från en man i en i Landsoitsområdet i augusti

segelbåt

1988. Enligt utredningen hade mannen sett en svensk ubåt. Mannen var dock helt säker på att det inte var en svensk ubåt eftersom den inte

för och eftersom den underlät att föra Örlogsflagg och

väjde segelbåten

att besvara hälsning från segelbåten.

180 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

Rör eller periskop

En typ av berättelse som ofta förekommer handlar om att man har sett ett eller flera rör eller som rör vattnet.

periskop sig genom

Ett fall som har bedömts som ubåt avser en observation i norra (I) Bohuslän i september 1986. En kvinna ett mörkt föremål 300 m

såg på

avstånd från stranden. Observationen gjordes flera under sam-

gånger

manlagt 10 minuter. Först såg hon ett ett stillastående rör och vid nästa tillfälle ett likartat rör ett mörkt föremål med avrundade kanter. Vid

på

sista observationstillfället bara röret men nu under

syntes långsam

förflyttning med kurs ut mot havet. Rörelsen kunde konstateras i förhållande till land och

stillaliggande bojar.

Följande tio observationer av rör eller har bedömts som

periskop

sannolik ubdt (2).

1. Besättningen (tre personer) en en i av på segelbåt såg dag början

juni 1986 ett föremål vid Höga kusten. Föremålet liknade ett mörkt rör och gjorde en fart av 6-10 Det klöv vattnet och man

knop.

kunde se sprut och Sikten var och observa-

vågbildning. god

tionsavståndet 300-400 m.

2. Besättningen (3 man) på en kustartilleribåt en

iakttog förmiddag

i augusti 1986 ett föremål Stockholms

i den yttre delen av skärgård. Föremålet såg ut som ett mörkt rör och rörde med en fart av 6-9

sig

knop. Sikten var god och observationsavståndet 35-40 m. Två av observatörerna såg föremålet försvinna ner i vattnet. 3. Två personer såg en 1986 från sin

oktobermorgon högt (25 m)

belägna sommarstuga på en ö i Stockholms ett rör

skärgård

placerat framtill på en låda. Föremålet rörde med fart mot

sig låg

observatörerna. Observationen gjordes under ca l5 sekunder både med och utan kikare på ca 1 000 m avstånd. 4. Två personer i en motorbåt i Stockholms en

skärgård såg

förmiddag i oktober 1986 ett periskopliknande föremål som rörde sig genom vattnet snett framför båten på 50-100 m avstånd. Föremålet gick pa stadig kurs och med fart och

låg (2-4 knop)

försvann under vattenytan efter ca 5 sekunder. De

rapporterade

genast sin och en sattes in.

iakttagelse helikopter Besättningen på

av händelser och fynd 181

Genomgång rapporterade

observerade ett blekstråk som bedömdes som ett

helikoptern långt

kölvattenstråk. I ena ändan av stråket man en diffus kontur som

såg

om en På samma läge erhölls ett

påminde grundklack. ungefär

På av risk för motorhaveri var helikoptern

hydrofoneko. grund

att nödlanda en ö. Två kustkorvetter sattes

tvungen på närliggande

då in tillsammans med andra och bedrev ubåtsjakt under

helikoptrar

timmar utan att återfå kontakten. Någon analys av

fyra lyckas

kunde inte genomföras. hydrofonekot

5. En i oktober 1987 observerade två befäl från ett morgon som var in mot en hamn i Mellansverige två

handelsfartyg på väg

föremål som rörde sig med fartyget.

sammanhängande parallellt

Avståndet till föremålen var 200-400 m. De hade samma fart som 10 och orsakade När fartyget efter ca

fartyget, knop, vågbildning.

fem minuter för att leden, fortsatte föremålen in i en vik

girade följa

vid sidan om leden och ur sikte. Föremålen följdes även på

tappades

radar. 6. Ett var en natt i 1988 in mot en hamn i

lastfartyg april på väg

södra Man ett radareko som rörde sig på

Sverige. upptäckte

kollisionskurs med en fart av ca 5-6 knop. Kaptenen, som själv var i maskin. När ekot befann sig på 150 m

på bryggan, slog stopp

avstånd tände han en strålkastare och fick då se ett periskopliknande föremål som hade en fart som han bedömde till 5-6 knop. Efter 20- 30 sekunder försvann föremålet. 7. En i 1990 följde två män i en båt efter ett

tidig morgon januari

rörliknande föremål under ca 15 minuter i en farled in mot Stockholm. De föremålet med en strålkastare på 30-50 m avstånd.

belyste

De kunde se att röret åstadkom en och att röret sedan

vågbildning

ned under vattnet varefter försvann.

drogs vågbildningen

8. Från ett en dag i slutet av maj 1990 på en

segelfartyg upptäcktes

av de stora i Stockholms skärgård en mast som rörde sig

fjärdarna

vattnet. på fenomenet och

genom Skepparen uppmärksammades

med till att avståndet var kort åtgärder för att undvika

vidtog hänsyn

kollision. Mastens rörelse ge upphov till en vågbildning.

uppfattades

En av männen ombord observerade att masten hastigt drogs ned under ombord på det

vattenytan. Övriga uppmärksammades

182 av händelser och

Genomgång rapponerade find

iakttagna fenomenet. Ytterligare två vuxna och ett barn

tjugotal

kunde då se en vågrörelse med bubblor och höjning av vattenytan under. 9. En dag i juni 1990 en äldre dam med båt ut till

upptäckte på väg

sin fritidsbostad i ett föremål Luleskärgården i vattnet. Vädret var vackert. Hon var väl bekant med området. Då hon kunde

tidigt

konstatera att föremålet inte var

något grund styrde hon upp mot

det. Färden dit tog ca tre minuter. Föremålet rörde med

sig låg fart.

Hon passerade akter om föremålet och från 20-30 m avstånd

såg att

det försvann som det lutade framåt i

samtidigt förflyttningsrikt-

ningen.

10. En man och hans son var en kväll i av

elvaårige början juli 1991

sysselsatta med en ö i en av de stora

videofilmning på fjärdarna i

Stockholms skärgård. Sonen ett föremål som rörde i

såg sig fjärden

med låg fart. Föremålet bildade en innan

plogformad våg det

försvann ned. Fadern riktade kameran mot föremålet och filmade under slutsekunderna innan föremålet försvann ned under vattenytan. Observationen gjordes under cirka 20 sekunder

på ungefär 400 m

avstånd. Vädret var klart. Sikten var mycket god och vattnet var

lugnt.

Slutligen skall redovisas åtta observationer av rör eller

periskop som

fått ubåt

bedömningen möjlig (3).

l. En familj bestående av var en fyra personer förmiddag ijuli 1986 på väg i en motorbåt i norra fick

Östergötlands skärgård. Plötsligt

fadern och en son ca 20 m avstånd och under på ca 20-25 sekunder se ett föremål som rörde på skärande kurs mot motorbåten. De

sig

uppfattade tydligt skum och och bedömde farten till 3-4

vågbildning

knop. Innan föremålet skar motorbåtens kurs försvann det under vattenytan i en jämn rörelse. Föremålet var

nedåtgående cylindriskt

och bakom det fanns ett antennliknande föremål. 2. En morgon i november 1986 observerade ett befäl och en värnpliktig i kikare ett föremål 250-450 m avstånd på under

förflyttning sydvart mellan två öar i

Östergötlands skärgård.

Föremålets höjd varierade och observationstiden

regelbundet var

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 183

Genomgång rapporterade

totalt ca 4 minuter.

3. Två observerade tidigt på eftermiddagen en januaridag

personer 1988 från sin bostad vid två tillfällen (20 minuter mellan observatvå föremål under framfart och skum-

tionerna) periskopliknande

bildning.

4. En eftermiddag i maj 1988 åkte en man i en båt utanför Söderhamn och fick se två föremål på ett avstånd av 200-300 m. Han hämtade sin kikare och satte kurs mot det föremål som enligt hans sig med ca 5 knop. Föremålen manövrerade

bedömning förflyttade

oberoende av varandra. Han in i båten för att hämta en

gick

När han kom tillbaka ut var föremålen försvunna.

medpassagerare.

Observationen varade i ca 40 sekunder. 5. Tre män var tidigt en morgon i juni 1988 på hemväg från arbetet med bil i nedre Norrland. Från en bro såg de ett rörliknande föremål som rörde med en bedömd fart om 3-4 knop. Föremålet

sig

försvann men dök igen under 5-10 sekunder. Den totala upp observationstiden var ca 40 sekunder och avståndet 75 m vilket ökades till 150 m. Med ledning av en förankrad segelbåt bedömde de att föremålet rörde sig mot strömmen. 6. såg en dag i slutet av juni 1988 vid Brämön Ett par i en motorbåt utanför Sundsvall ett föremål närma sig på kontrakurs. Föremålet rörde med en sådan hastighet att det nästan skummade om det.

sig

Avståndet var ca 100 m och observationstiden Det avgav reflexer. ca 1 minut. Mannen kontaktade två närliggande båtar på radio. Från dem man också något som uppfattades som en pinne. Föremålet

såg

var hela tiden vinkelrätt mot ytan. 7. Från ett svenskt lastfartyg observerades en morgon i maj 1994 under 45 minuter optiskt och med radar två rörliknande föremål på svenskt vatten utanför Gotland. Avståndet mellan föremålen uppskattades till 2 500 m. en kväll i slutet av juli 1994 från sin i 8. En person såg segelbåt Stockholms ett rörliknande föremål i vattnet som under ca

skärgård

90 sekunder gjorde en våg på ett avstånd av ca 60 m.

plogformad

Föremålets fart bedömdes till ca 2 Observatören inte

knop. följde

föremålets vidare färd utan ägnade sig åt att ringa in sin observation.

184 Genomgång av händelser och

rapporterade fynd

Föremål som försvinner ner i vattnet

Ett väsentligt inslag i en del berättelser är av hur det

beskrivningar

föremål som iakttas försvinner ner i vattnet. Här skall först nämnas ett fall från Hudiksvallsområdet som har bedömts som ubåt (I). Tre vid en en i

värnpliktiga observationspostering såg dag augusti

1986 ett föremål på ca 300 m avstånd. Föremålet ner i vattnet

sjönk

efter ca 5 sekunder. En halv timme senare de 1 000-1 500

upptäckte på

m avstånd ett större rektangulärt föremål som ur

(torn) höjde sig upp

vattnet och rörde sig varefter det försvann under efter vattenytan ca 6 sekunder. Bland observationer som har bedömts som sannolik ubåt skall

(2)

här nämnas följande femton fall. 1. Två personer (far och son) befann en år 1986 i en eka

sig julidag

på en fjord i Bohuslän. Vattnet var Sonen hörde ett

spegelblankt.

vågskvalp för om båten och ett föremål som ca m

såg höjde sig 0,5

över vattenytan. Sonen sin far detta. Fadern

uppmärksammade på

hade nedsatt hörsel. Under tiden hann föremålet försvinna under vattnet men fadern en som bildades då.

såg tydligt plogformad våg

De såg att föremålet dök ca 40 m avstånd akter

plötsligt upp igen på

om ekan. Föremålet gav upphov till en som fick ekan

vågbildning

att gunga. Efter ca 20 sekunder försvann föremålet åter

långsamt

under vattnet. 2. Cirka timmar senare observerade fem fyra personer ett ca 30 m långt, mörkt föremål strax under i närheten av den vattenytan plats där den tidigare hade Observatörerna befann

iakttagelsen gjorts. sig

i detta fall på land ca 50 m över vattnet och ett avstånd av ca 300

på

m. Mot slutet av observationstiden två av observatörerna under

såg

ca 5 sekunder ett runt föremål ovan som rörde ut från vattenytan sig land och som sedan dök. 3. En dag i augusti 1986 tre under en båtfärd vid såg personer Hälsingekusten ett föremål i vattnet under 2-3 minuter

stillaliggande

på ett avstånd av ca 1 000 m. Föremålet hade mast och en grov försvann sedan. 4. En dag i maj 1987 en taxichaufför 75 m såg på avstånd ett

SOU 1995: 135 Genomgång av rapporterade händelser och fynd 185

tornliknande föremål i vattnet på en plats i Stockholms innerskårgård. Han stannade och såg att föremålet förflyttade sig genom vattnet 20-35 m varefter det dök. Vågbildningen runt föremålet kunde och tornet tycktes luta när det försvann.

uppfattas tydligt

5. poliser såg några dagar senare på en fjärd i Stockholms

Fyra

skärgård på 400 m avstånd ett rör med en plogformad våg. Föremålet försvann efter 30-45 sekunder ner i vattnet. 6. seglade en dag i augusti 1987 på en av de stora

Några personer fjärdarna i Stockholms skärgård. De observerade på 3-4 m avstånd

ett periskop som exponerades under 15-20 sekunder. Observationen

av en krängning i segelbåten. Det mycket korta observa-

föregicks

tionsavståndet gjorde det möjligt att iaktta en glasskiva på periskopet och hur den var fastsatt. 7. En man var en 1987 på väg hem i sin båt efter

junimorgon

strömmingsfiske i Töreområdet när han på ett avstånd av ca 30 m observerade en gråsvart ubåt som kom upp ur vattnet. Därefter sjönk den sakta och försvann. Mannen observerade föremålet under 3 minuter och kunde ha kört det men valde att ligga stilla och se:

på

på. 8. Tre ungdomar seglade med sin båt en dag i juli 1987 på en fjârd

i Stockholms skärgård. De såg då en våg på 200 m avstånd. När de: närmare studerade vågen sag de ett kupolliknande föremål cch möjligen en mast i vågens framkant. Efter två minuter dök föremålet ned under ytan. 9. Tre män i en motorbåt upptäckte en kväll i juli 1987 i Norrbotten; ett mörkt föremål sticka upp ur vattnet på ca 100 m avstånd. De: ökade farten för att komma närmare. På ett avstånd av 3 m sag em av männen ett valliknande föremål som hastigt rörde sig åt sidan och. dök. Han kunde inte uppfatta någon propeller men däremot kraftig: skum- och virvelbildning i den aktra delen av föremålet. En av männen att man skulle kasta ett ankare på föremålet. Får-

föreslog

slaget avvisades dock med hänvisning till föremålets storlek och att det kunde vara Djupet på platsen var enligt sjökortet 24m.

riskfyllt.

10. En taxibåtförare observerade en dag i oktober 1987 ett rörlik-

nande föremål på en fjärd i Stockholms skärgård. Upptäckten:

186 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

fynd

gjordes på drygt 100 m avstånd. När avståndet hade minskat till ca 40 m försvann föremålet snabbt rakt ner under Föremålet stod ytan. till synes helt stilla trots innan det försvann under

sjöhävning ytan.

11. En dag i början av juni 1988 observerade i

fyra personer segelbåt i Stockholms skärgård ca 10 m avstånd hur två föremål

på

som verkade höra samman bröt och rörde framåt i ca vattenytan sig 30 sekunder innan de försvann ner under ytan. 12. En dag i av januari 1991 en civilanställd

början såg skeppare

och en värnpliktig i Stockholms norra ett stort föremål

skärgård

komma upp ur vattnet. Efter cirka en halv minut de föremålet

såg

tippa och försvinna ner under Kvar vattenytan. på ytan syntes bubblor efter Sikten var vinden och

dykningen. god, svagt nordlig

på sjön gick en cirka 1 m hög Observatörerna fick en känsla

dyning.

av att föremålet var större under vattnet. Observationsav-

betydligt

ståndet var drygt 200-300 m. 13. En dag i slutet av juli 1991 satt en kvinna och ammade sitt barn i en sommarstuga i Stockholms hon att

skärgård. Plötsligt såg

vattnet reste sig under och att en val kom

kraftig vågbildning

upp ur vattnet. Föremålet ut som en eka.

såg upp-och-nervänd

Solljuset reflekterades till en på det våta föremålet.

början Färgen

mörknade sedan efter hand som vattnet rann av. Föremålets form och karaktär ändrades och så försvann det i en kokande

gryta.

Hela tog ca 2 minuter. Observationen från ca 30

förloppet gjordes

m höjd på ca 900 m avstånd. 14. En kväll i av augusti 1991 var en man och en kvinna

början på

väg i motorbåt i Stockholms norra Mannen först ett

skärgård. såg

föremål ca 15 m akter om båten. Kvinnan blev

uppmärksammad på

föremålet och såg det ett avstånd av cirka 20 m. De omväx-

på såg

lande med och utan kikare att föremålet snabbt i vattnet

höjde sig

upp till cirka 1 m höjd och vreds runt samt att det efter kort tid försvann ner med en jämn rörelse. Föremålet stilla och blev inte

låg

påverkat av motorbåtens svall. 15. En seglade en kväll i av 1992 med sin

yngling början augusti

windsurfingbräda i Stockholms skärgård. Det blåste kuling.

Plötsligt

såg han i sin ett föremål sticka ur vattnet. När han

kurslinje upp

Genomgång av händelser och find 187

rapporterade

närmade sig föremålet uppfattade han att det vreds för att därefter snabbt dras rakt nedåt. Från upptäckt till försvinnande förflöt ca 5 sekunder. Avståndet var i början av observationen ca 50 rn och 20- 25 m då föremålet försvann. Upplevelsen gjorde ynglingen skrämd. I stället för att ta sig hem med brädan seglade han till närmaste ö

med hemmet och berättade vad som där han per telefon tog kontakt hänt.

Som ubåt har en observation bedömts som gjordes vid en

möjlig (3)

sluss vid en av lederna in till Mälaren. En pensionär satt vid slussen en

i augusti 1987 och betraktade slussningen. Bakom ett fartyg som

dag

låg i slusskammaren för slussning ut ur Mälaren fick han se en mast sticka ur vattnet. Masten låg stilla trots den ström i vattnet som

upp

bildades när slussportarna öppnades. När fartyget började lämna

slusskammaren sjönk masten ner och försvann ner i vattnet och ut ur slussen.

Samma bedömning fick följande två observationer.

1. Besättningen (4 man) på en fiskebåt såg en junimorgon 1986 i

Öregrundsområdet ett stillaliggande valryggsliknande föremål som

de först siktade på ca 1 000 m avstånd. Runt föremålet var onormala vattenrörelser. De sista rörelserna i vattnet försvann när fiskebåten var ca 20 m från läget. 2. En om sju personer såg en dag i september 1990 i

grupp Stockholms skärgård ett föremål som rörde sig med låg fart. Observationsavståndet var 150-200 m och föremålet observerades under ca 30 sekunder. Föremålet uppfattades som mörkt och bildade en vågrörelse. Mot slutet av observationstiden försvann föremålet sakta ned under ytan samtidigt som den horisontella rörelsen pågick. Vid observationen rådde god sikt och liten våghöjd.

188 Genomgång av rapporterade händelser och fynd

Avlånga föremål

Många observatörer har berättat att de har sett föremål som inte

avlånga

har torn och som ofta är helt släta. Föremålen har brukat liknas vid valryggar, bränningar eller grynnor. I en del fall har föremålet

legat

stilla eller rört sig endast långsamt. l andra fall har föremålet rört

sig

med större fart. Iakttagelser av vågrörelser föremålet är

kring vanliga

i båda typerna av fall. Följande sju observationer ger exempel på vad som har bedömts som sannolik ubåt (2). l. Fyra personer i motorbåt i norra Öresund en i

såg förmiddag

september 1986 ett föremål som rörde sig med 8-10 knop. Motorbåten var tvungen att väja för att undvika kollision och före-

passerade

målet på ca 7 m avstånd. Då de under en iakttog vattenytan stålkonstruktion. Föremålet försvann på ca 50 m avstånd akter om motorbåten. 2. Fyra personer observerade en 1987 i Stockholms

dag juni

skärgård på 30 m avstånd ett valliknande föremål under 40-50 sekunder. Föremålet rörde sig med hög fart, ca 15 och hade

knop,

en eller två master. Föremålet visade sig under 10 sekunder varefter det försvann ner i vattnet. 3. En person i motorbåt under färd i Stockholms

(7-8 knop)

skärgård några dagar senare såg på 200 m avstånd en rörlig våg-

eller skumbildning på kollisionskurs. Han stannade båten för att undvika kollision och på 10-20 m avstånd han ett

såg stillaliggande

svart föremål. Ca 4-5 cm av föremålet syntes stundtals över vattenytan. Observationstiden var 1-2 minuter. 4. Två pojkar (13 och 17 år) observerade en i mitten av

dag augusti

1987 ett föremål som med ca 5-10 knop rörde sig i en farled i norra Bohuslän. Föremålet var avlångt och mörkt. Observationsavståndet var 500-600 m. 5. En novemberdag 1987 iakttog militär ombord en

personal på

trossbåt i Stockholms skärgård ett föremål som liknade en grynna. För att undvika kollision gjorde man en om ca 5060

undangir

SOU 1995: 135 Genomgång av rapporterade händelser och fynd 189

grader. Avståndet till föremålet var ca 30-40 m. Efter passage stannade trossbåten och dess svallvågor slog emot föremålet.

Vindhastigheten och sjöhävningen var blygsam. Hydrofonbojar som

lades ut i anslutning till observationen erhöll ingen registrering.

6. Inom loppet av 30 minuter såg en dag ijuni 1988 några civilper-

soner och försvarsanställda från två olika platser ett valryggsliknande föremål i Stockholms skärgård. Civilpersonerna såg föremålet på ett avstånd av ca 150 m medan avståndet för de försvarsanställda var ca 900 m. 7. Tre personer som var i sällskap upptäckte från två båtar en

augustieftermiddag 1990 i Stockholms skärgård på djupt vatten ca

4 m från en Ö ett föremål som var välvt och som syntes ca 5 cm över vattenytan. När de kom närmare rörde sig föremålet ut från ön, girade, satte kurs och försvann med vattenvirvlar efter sig.

Som möjlig ubåt (3) har bl.a. följande tre fall bedömts. 1. En person var i juni 1987 ute i en båt vid Norrbottenskusten. Han upptäckte en ca 2 m lång hälla på 100-150 m avstånd rakt förut och såg vattnet skvalpa runt föremålet. På 30 m avstånd försvann det och en vattenbubbla steg upp ur vattnet. Sikten var klar och vattnet nästan spegelblankt. När föremålet hade försvunnit syntes en plogformad våg röra sig på samma kurs. 2. Två barn (sex och nio år) observerade mitt på dagen i januari 1988 i Stockholms skärgård från land ett föremål som rörde sig på fjärden utanför. Föremålet gick först åt ett håll men girade därefter. På grund av föremålets manövrer varierade avståndet under observationen mellan 300 och 600 m. Barnen lekte journalister och hade därför papper och penna med sig. De gjorde en skiss i direkt anslutning till observationen. Skissen visade ett mörkt och lågt föremål med en mast. Efter giren försvann föremålet ner under ytan. Observationstiden var ca en minut. 3. Ett medelålders par var en dag i maj 1988 på väg i segelbåt i den sörmländska skärgården då de på ett avstånd av ca 500 m såg ett valryggsliknande föremål med kurs mot den egna båten. Föremålets kurs ändrades och farten ökade så att en bogvåg och en häckvåg

7 16-0105

190 Genomgång av rapporterade händelser och find

uppstod. Totalt såg de föremålet i ca 8 minuter omväxlande med och utan kikare.

Som exempel på fall där har varit att ubåt

bedömningen ej förekommit

(5) kan nämnas en observation från 1989. Tre skulle juni personer videoñlma från ett högt berg söder om Muskö i Stockholms skärgård. De upptäckte då en mörk hävde

rygg som upprepade gånger sig upp ur

vattnet och sänkte sig ner igen. De filmade händelsen. En expert vid Naturhistoriska riksmuseet videofilmen och fann att

analyserade

föremålet kunde ha varit två sälar som lekte eller fisk.

fångade

Föremål som avger ljud

I en del berättelser om föremålsobservationer finns beskrivningar av ljud som observatörerna säger sig ha hört då de har sett ett föremål. Här skall först nämnas fall som har bedömts som sannolik ubåt

fyra

(2).

1. Från en norsk segelbåt observerades en i 1986 i Norra

dag maj

Kvarken en svallvåg med uppstickande master som närmade

sig

segelbåten akterifrån. Segelbåten befann sig på fritt hav ca 500 m utanför svenskt territorium. Föremålets kurs var och

sydostlig

upptäcktsavståndet 500-600 m. Ca 100 m från segelbåten försvann masterna under vattenytan och strax därefter erhölls ett ekolodsut-

slag på 3-4 m. Djupet på platsen var ca 40 m. Ljud uppfattades

ombord på segelbåten i till

anslutning passagen.

2. En kväll i maj 1988 hörde två kvinnor en ö i

på promenad på

Stockholms skärgård ett kraftigt De tittade ut över vattnet

dieselljud.

och såg ett valryggsliknande föremål på ca l 000 m avstånd. En Vaxholmsbåt kom plötsligt runt en udde varvid föremålet dök ner under ytan för att efter båtens passage visa sig vid ytan under ca 10 sekunder. 3. En bogserbåt med släp var en dag i början av 1988 under

juni

gång i Göteborgs norra skärgård. Då solen var stark beslutade befálhavaren sig för att sätta upp några som i

sjökort solskydd

Genomgång av händelser och find 191

rapporterade

Han kontrollerade att ytan var fri framför båten och

styrhytten.

började fästa sjökorten. Efter 2-3 minuter var det klart och han

riktade åter förut. Han observerade då till sin

uppmärksamheten

förskräckelse en ubåt på bog på ett avstånd av ca 50 m.

styrbords

Ubåten gick med en fart av ca 4-6 knop och höll på att dyka.

Skepparen genast sin egen motor och hörde då ett högt

ströp

vinande/blåsljud från ubåten. Efter det att ubåten försvunnit fanns en

virvel kvar ett kort tag. 4. En man hörde en dag i september 1990 vid en fjärd i Stockholms

skärgård ett som av rinnande och bubblande vatten. Han

ljud

uppfattade också ett föremål på ett avstånd av 200-300 m. Föremålet

hade en valryggsliknande form och förflyttade sig sakta. Det iakttogs

under ca 7 minuter. Mot slutet av observationen försvann föremålet med en liten

dykvinkel.

Som möjlig ubåt (3) har följande fall från Stockholms skärgård bedömts. Fyra barn (11-13 år) observerade en julikväll 1987 på 60-80 m håll ett ubåtstornliknande föremål som under kort tid (3-5 sekunder) bröt ytan för att därefter åter Ett av barnen såg master. Föremålet

dyka.

gjorde fart genom vattnet och drog upp svall. Barnen hörde ett långt

utdraget väsande ljud

8.1.2¶Observationer av

vågrörelser

Omkring l 380 rapporter under åren 1981 - 1994 handlar om vågrörelser som observatörerna har funnit onaturliga och som de kopplat till någon form av undervattensverksamhet. I vågrörelserna har de ibland också uppfattat föremål som har ansetts ge stöd åt misstanken om främmande ubåt eller undervattensverksamhet.

Försvarsmakten har bedömt rapporterna om vågrörelser på följande sätt.

bedömningen (2) kan nämnas följande sju fall:

1. Besättningen (3 man) pá en mindre arbetsbåt observerade en

dag

i juni 1986 ett ubåtsliknande föremål i Stockholms ett

skärgård på

avstånd av ca 50 m. Föremålet rörde omedelbart under vatten-

sig

ytan samtidigt som det gav upphov till en vågrörelse och kölvattenstråk (bubblor). Föremålet sakta ner i en rörelse och

sjönk dykande

försvann. kunde under minuter. Kurs och

Vågbildningen följas några

fart kunde En kikare användes vid observationen. anges. 2. Tre personer i motorbåt utanför en i

Upplandskusten såg dag juni

SOU 1995: 135 Genomgång av rapponerade händelser och fynd 193

1987 en plogformad våg på ett avstånd av 100-150 m. De styrde mot vågen. På ett avstånd av 30-50 m försvann den plötsligt. De körde fram till platsen och cirkulerade där. På andra varvet stötte de i något trots att det var 6-28 m djupt. Två av observatörerna tyckte att de i vågens framkant hade uppfattat ett föremål.

3. Ett låg en dag i maj 1987 förtöjt vid en på

tjänstefartyg fyr

Bohuskusten. Befálhavaren lade märke till ett omotiverat kraftigt plogformat svall söder om fyren. Vågen rörde sig med en fart om 2 knop snett mot vinden. Han kastade loss och satte kurs mot vågens framkant och startade ekolodet. När han hade passerat tvärs vågens rörelseriktning fick han ett markant utslag på ekolodsskrivaren. Efter passagen var vågen försvunnen. Han låg kvar i området i 30 minuter

men inget kunde upptäckas. En teknisk analys av

ytterligare

ekolodsutslaget visade att ekot sannolikt härrörde från ett föremål.

4. Två civilpersoner såg en dag i september 1987 från sin båt i

Bråviken en vågbildning på ostlig kurs. Vågen ändrade sedan riktning men återtog den ursprungliga kursen. I samband med den sista kursändringen upptäckte de ett metalliskt slätt föremål som liknade en valrygg. De observerade föremålet omväxlande med och utan kikare på ett avstånd av ca 75 m. De satte fart (30 knop)

högsta

mot föremålet som dök. Bottendjupet var ca 50 m. Den totala observationstiden inklusive tiden för den föregående vågobservationen var ca 5 minuter. 5. Från en lätt helikopter observerades söder om Ystad på svenskt

territorialhav en dag i mars 1988 en pilformad våg som rörde sig på

västlig kurs. Man kontrollerade att det inte var molnformationer som orsakade fenomenet och följde det på nära håll (50 m) under 10-15 minuter varefter det försvann. 6. Under i juni 1988 med en bevakningsbåt i

hydrofonspaning

Stockholms skärgård observerade personalen ombord ett vågtåg med ett svart föremål i vågspetsen. Efter ca 400 m upphörde vågtåget och föremålet försvann. Även flera personer på land observerade händelsen. I samband med eftersökning med hydrofon dök plötsligt ett rörliknande föremål upp vid sidan av en av de sökande båtarna och försvann sedan snabbt igen.

194 Genomgång av rapporterade händelser och fynd

7. En 35-årig kvinna såg en augustikväll år 1990 från sin sommarbostad i Stockholms skärgård ett avstånd av ca 200 m ett

på längre

föremål. Föremålet gjorde fart genom vattnet, bildade en

plogvåg

och försvann därefter under vattnenytan. Kvinnan sin

ropade på

make som kom ut efter en stund. Mannen att vattnet

iakttog

trycktes upp underifrån mot vattenytan.

Sju exempel på observationer som har bedömts som möjlig ubåt (3) skall också nämnas. 1. Från en båt sydost om Skellefteå observerade en man en dag i oktober 1987 ett föremål och en Mannen

vågbildning. uppfattade på

ca 75 m avstånd en 1,5-2 m lång planka som mot

förflyttade sig

båten. Föremålet rörde inte i vågorna utan skar rakt I

sig igenom.

samband med en undanmanöver observatören kontakten med

tappade

föremålet efter ca 30 sekunder. Cirka två minuter senare

upptäckte

han en som han körde i Han kunde emellertid nu

vattenplog kapp.

inte se något föremål. 2. Ett gift par åkte bil över en bro i övre Norrland en år

junidag

1988 och såg på ett avstånd av 300-400 m ett föremål som ett gav kraftigt svall. Mannen som var förare stannade bilen vid

landfastet,

men då hade föremålet försvunnit. Hustrun kunde beskriva hur föremålet såg ut. 3. Tidigt en junidag 1990 gick två män med sin båt ut för att

vittja

sina nät på en plats vid Västerbottenskusten. På hemväg observerade de en plogformad vågrörelse. De i en fart av ca två

följde vågen

knop under ca 5 minuter på ett avstånd av 20 m. Båda männen ansåg att fenomenet var orsakat av en ubåt.

4. Fyra besättningsmedlemmar ett i Stockpå hydrofonbojfartyg

holms skärgård observerade en aprildag 1994 en

brytande Vågrörel-

se. En av dem såg ett föremål i Två

vågrörelsen. fotografier togs.

Analys av dem var möjlig endast i fråga om mått och rörelse. 5. En dag i maj 1994 i en i fem militärer

skärgård Östergötland såg

en V-formad vågörelse. En av dem observerade ett föremål i spetsen

på vågen och påkallade de övrigas uppmärksamhet. Flera observa-

törer beskrev en kraftig gir.

6. Två personer observerade från en segelbåt som gick för motor

vid Blekingekusten i början av juli 1994 ett kraftigt vågsvall som

med cirka 14 knops fart passerade förbi segelbåtens babordssida på

ett avstånd av cirka 50 m. Observatörerna fick att något

intrycket

befann sig under och var upphov till Efter

vattenytan vågfenomenet.

passage av segelbåten upphörde vågsvallet strax för om båten.

7. En septemberdag år 1991 vid Upplandskusten såg två personer en

vågrörelse bestående av två markanta vågsvall. Svallen rörde sig

med oförändrat inbördes avstånd och med en fart av 8-10 knop. En

av observatörerna såg två pinnar. På ett avstånd av 30 m försvann

samtidigt ned under vattenytan. Den andre observatören,

pinnarna

som av sig de glasögon han normalt använder, såg endast vågor

tagit

och inga föremål. Båda observatörerna såg hur vågorna sedan

ebbade ut.

Följande fall från Höga kusten år 1987 har fått bedömningen ubåt har inte kunnat uteslutas (4). En man såg en morgon i oktober från sin sommarstugetomt på ett avstånd av ca 75 m ett föremål som rörde sig framåt och som bildade ett kraftigt svall innan det försvann ner i vattnet.

Ett uppmärksammat fall som först bedömdes som sannolik ubåt eller undervattensverksamhet (2) men som senare har omvärderats gällde en

observation av en vågrörelse på i Stockholms skärgård en

Mysingen

kväll i slutet av juli 1990. Omvärderingen ledde till bedömningen att

ubåt ej förekommit (5).

personer i 25-årsåldern uppgav att de under gång med

Sex-sju

motorbåt från Nåttaröområdet mot fastlandet norr om Nynäshamn hade sett ett vågfenomen eller en vattenrörelse vid ön Fälöv norr om fyren

på Fenomenet beskrevs som en klippa eller

Örngrund Mysingen.

bränning som översköljdes av vattnet. Efter kontroll i sjökortet kom de fram till att fenomenet inte var orsakat av något grund. I stället trodde de att det kunde vara en säl eller en val. Snart började de även diskutera möjligheten att det kunde vara en ubåt. Båtägaren uppgav att vattenfenomenet rörde sig sakta sydvart under observatörernas förflyttning över Mysingen. När observatörerna närmade sig ön Fälöv

196 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

påminde man sig att man hade en videokamera ombord. Man stannade därför och filmade fenomenet under ca 10-20 sekunder. I en stort uppslagen artikel i tidningen Aftonbladet den 30 1990

juli

återgavs stillbilder från videoupptagningen. I en artikel nästa i

dag

Aftonbladet sades att militärens första av bilderna bara en

analys gav

möjlig förklaring, nämligen att det var fråga om överdelen av en miniubát som rörde sig genom vattnet. Enligt artikeln

framgick

nämligen av analysen att det inte var ett djur som filmen. syntes på Därmed var det klart att föremålet hade skapats av människohänder. I Överbefälhavarens till för år 1990 anfördes

rapportering regeringen

att genomförd analys talade för att fenomenet inte kunde annan ges förklaring än att det orsakats av främmande undervattensverksamhet. I februari 1992 anmälde emellertid Överbefälhavaren för att

regeringen

observatörerna hade när det för observation-

misstagit sig gällde platsen

en och att filmen återgav grunder 1 650 m norr om

Fälövsgrund fyren

Örngrund på Mysingen.

8.1.3¶Observationer av

dykare

Under åren 1981-1994 om observationer av har ca 240 rapporter dykare kommit in. Dessa har Förvarsmakten bedömt sätt.

på följande

av händelser och fynd 197

Genomgång rapponerade

Antal

Bedömning

(1) 6

Dykare

Dykare

Dykare bedöms ej ha förekommit (5) 49

kan ej ligga till grund för be- 30

Underlaget

dömning (6)

Ett uppmärksammat fall där en observation har bedömts som dykare (1)

gäller iakttagelser som en gjorde i september 1983 vid

tillsyningsman

en minstation i Stockholms Han var en ö och såg där ett

skärgård. på

föremål i vattnet som han först antog var en säl. Han skaffade sig bättre överblick och nu att föremålet var en Han såg sedan

såg dykare.

två En av dem satt på stranden. Dykarna hade en

ytterligare dykare.

lina med måttmärken och med något slags mätningsarbete.

sysslade

Observatören gick ner mot den dykare som satt på stranden. Dykaren upptäckte honom, gjorde ett tecken varefter alla dykarna försvann ner i vattnet. De som tillsyningsmannen lämnade blev föremål för

uppgifter

en särskild som leddes av den dåvarande chefen för Statens

utredning

haverikommission, generaldirektör Göran Steen. Enligt utredningen tal-

ade allt för att det var om verksamhet av främmande makt i

fråga

svensk minering.

Som observationer som har fått bedömningen sannolik

exempel på

(2) skall nämnas två fall från Bråvikenområdet hösten

dykare följande

1987.

1. En man förde sin båt en morgon i september. Han såg först något

som han trodde låg och flöt i vattnet och mot detta. När han

styrde

kom närmare såg han att det var en dykare. När han var 25 m ifrån

såg han att satt på något transporthjälpmedel eftersom denne

dykaren

198 Genomgång av rapporterade händelser och

find

satt upprätt och samtidigt färdades framåt. Dykaren vred huvudet

på

och såg den annalkande båten eftersom han under fortsatt

tydligen

framfart sjönk och försvann. På det korta observationsav-

djupare

ståndet (25 m) kunde observatören se ett av

cyklopöga någon typ för

ansiktet samt hur dykardräkten veckade i nacke när han

sig dykarens

vred på huvudet. 2. En morgon i december var en man på väg i en båt och

upptäckte

en dykare på 70 m avstånd. Dykaren satt ett trans-

troligen på

porthjälpmedel. Mannen följde efter med sin bat varvid

dykaren

dykaren försvann. Observatören såg då ett föremål

valryggsliknande

på 250 m avstånd och satte fart mot detta. Han föremålet i

följde sju

minuter varefter det dök.

Bedömningen möjlig dykare (3) har givits en observation som en man och en kvinna gjorde en dag i början av september 1991 under en färd med båt i Stockholms skärgård. De som blänkte till i vattnet

såg något

föröver på ett avstånd av 15-20 m. Mannen att det var en antog genast dykare och minskade båtens fart. Båda observatörerna att

såg dykaren

vred pa huvudet och att ett blev som

cyklopöga synligt. Mannen, själv

är sportdykare, såg att var av för

cyklopögat en typ som var okänd honom. Inga bubblor syntes efter men däremot bildades två

dykningen

ringar på vattnet invid det försvunna huvudet. eller

Ingen följebåt

varningsflagga syntes i närheten. Som exempel fall som har avfárdats efter viss och

pa utredning

därför har erhållit dykare bedöms ha

bedömningen ej förekommit (5)

kan nämnas en observation som en kväll i december 1987.

gjordes

Observatören promenerade nära en strand i Stockholms

innerskärgård

och hörde från vassen som han var

några prasslande ljud tyckte

anmärkningsvärda. En annan person som hade hört om händelsen i andra hand den till I det

rapporterade polisen. sammanhanget uppkom

tanken att det kunde ha varit om Senare kunde man

fråga dykare.

konstatera att det fanns

ett par dagar gamla rådjursspår på platsen.

SOU 1995: 135 av händelser och 199

Genomgång rapporterade fynd

8. l .4 Falsifikat

Av alla observationer som har rapporterats in under åren 1981-1994 bedömer Försvarsmakten att ett tiotal kan vara medvetet falska. Det kan människor som har velat ha att prata med eller som har

gälla någon

velat känna Det finns också där man har

sig betydelsefulla. exempel

ut rör i vattnet for att skoja med militären.

placerat

I slutet av och av maj 1983 rapporterades en stor mängd

april början

observationer i Sundsvallsområdet. Marinen gjorde insatser med minor och sjunkbomber. Händelserna kom att kallas Sundsvallsincidenten. den 31 maj 1983 hade två

Enligt ubåtsanalysgruppens analysrapport

som föreställde bärgats. Enbart dessa hade

attrapper ubåtsperiskop

åstadkommit ett stort antal rapporter från

enligt analysgruppen

allmänheten. I fanns den 3 september 1990 en artikel med

tidningen Expressen

rubriken Plötsligt antennerna upp ur djupet. Ett fotografi steg som visade två master som stack upp ur vatttnet. Enligt

återgavs

artikeln var vid farleden in till Södertälje. Till de

fotografiet taget

militära fotografen att han hade varit ute med sin

myndigheterna uppgav

motorbåt. Han fick av bensinbrist. När han motorstopp på grund till en annan tank han två master eller antenner i vattnet.

kopplade såg

Han ta en hel serie Efter en omfattande analys av

lyckades fotografier.

man inom Försvarsmakten starka misstankar att

fotografierna hyste

var arrangerade. Det har senare blivit utrett att fotogra-

fotografiema

fierna visade ett och ett tunnare rostfritt rör som satt på en

pvc-rör

En kamrat till bogserade med en lång lina

planka. fotografen plankan

medan bilderna togs. den 29 1990 en civilperson till

På morgonen september rapporterade

att en ubåt stod på grund vid den lilla ön Lulhällan

kustbevakningen

utanför Luleå. Militär och larmades. Från en utsänd bogserbåt

polis

att det fanns folk som rörde sig på ubåten och att

rapporterades

fanns ubåtens torn. ledde till en

beteckningar anbragta på Uppgifterna

omfattande aktivitet hos och inom regeringskansliet.

myndigheterna

200 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

Efter grundligare kontroll konstaterade dock att det

kustbevakningen

rörde sig om en attrapp.

8.2 indikationer

Hydroakustiska

Av avsnitt 6.3.2 att antalet under åren

framgår hydrofonindikationer

1981-1994 var 876, varav ca 600 från sonar och ca 275 från

passiv

aktiv sonar. Bland de passiva sonarkontakterna intar såväl det s.k

typljudet som den komprimerade kavitationseffekten flera olika sätt på

en De kommer därför att behandlas i det

särställning. ingående

följande.

Räknar man bort och den kavitationseffekten

typljudet komprimerade

från de passiva sonarkontakterna återstår ca 480 kontakter.

passiva

Dessa och de aktiva sonarkontakterna har fått

följande bedömningar

enligt den sexgradiga skala som beskrivs i avsnitt 6.2.2:

Bedömning Antal passiva Antal aktiva

1 8 13

2 13 19.

3 86 64

4 91 47

5 143 66

6 141 70

Summa 482 279

Det bör anmärkas att en viss osäkerhet vidlåder de antalen.

angivna

Många av de passiva har under sådana

inspelningarna gjorts

förhållanden att det är omöjligt att klargöra om de

uppfattade ljuden

av händelser och fynd 201

Genomgång rapporterade

härrör från under vattnet belägna källor. Kvalitén i inspelningarna är, där sådana finns bevarade, ofta dålig. Det finns dock ett tiotal inspelfrämst från som skulle kunna bli föremål för en

ningar hydrofonbojar

Av dessa är gjorda nära territorial-

fördjupad analys. några inspelningar

men det finns också flera från

vattengränsen, goda bandupptagningar

inre vatten i Stockholms utanför Bråviken och i Södra

skärgård,

Kvarken, som gjorts under åren 1982-1989. Kommissionen har bland dessa sonarkontakter gjort en

passiva

av ett fall där dokumentationen är tillräckligt omgrundlig behandling

fattande för att kunna till för en oberoende Denna

ligga grund analys.

sonarkontakt beskrivs i närmast följande avsnitt.

8.2.1 den 12 oktober 1982

Hydrofonindikationen

vid Mälsten

Bakgrund

Den 12 oktober 1982 vid Mälsten.

registrerades hydrofonindikationer

kom från en med 5 passiva som

signalerna provutrustning hydrofoner

med 100 meters inbördes avstånd i ostlig

placerats på linje drygt

från Mälsten, ca 1 meter från bottnen och på ca 40 meters

riktning

från två som var ca 375 meter från varandra

djup. Signaler hydrofoner

in band. från Marinen, Försvarets materielverk

spelades på Experter

och Försvarets (FOA) avlyssnade och analyserade

forskningsanstalt

bandet. förelåg den 20 oktober 1982. Enligt analysen

Analysen

innehöll ett avsnitt bandet propeller- och hydraulikljud som med stor

på

sannolikhet måste härröra från en ubåt, under förutsättning att ytan var fri. Om varvtalet Varvtal ca 190 troligen mindre pro-

sägs: rpm”,

Vidare att det hörs korta slag- och

peller. anges några gnissel-,

samt under en del av tiden ett vinande ljud med en frekvens

ventilljud

Varv per minut.

202 av händelser och

Genomgång rapporterade fynd

omkring 3,2 kHz.

I kommendören Emil Svenssons ubåtssamtal med företrädare för Ryssland åren 1992-1994 blev denna föremål för dis-

inspelning

kussioner och I samtalen

analys. deltog hydroakustisk expertis från

Rysslands marinstridskrafters centrum och från FOA vid

hydroakustiska

tre tillfällen. överlämnades till den för

Inspelningen ryska delegationen

analys i januari 1993. I samband därmed framfördes från svensk sida MUSAC:s bedömning att det rörde om ett med två

sig objekt axlar,

fyra blad och ett varvtal om 192 varv minut. Slutsatsen var därför per att objektet var en konventionell ubåt konstruerad i Den

Sovjet-unionen.

ryska sidan förklarade att man hade mot invändningar nationalitetsbestämningen eftersom de äldsta ubåtarna hade fem blad och

sovjetiska

alla andra sovjetiska ubåtar fem blad eller fler.

Det ryska utlåtandet i mars 1993

Den 4 februari 1993 överlämnade den ett utlåtande

ryska delegationen över inspelningen från vid

specialister Rysslands marinstridskrafters

hydroakustiska centrum. I utlåtandet anförs att en audiell

subjektiv

analys och en maskinell förekomst

spektral-tidsanalys entydigt pekar på

av ett bullrande objekt i observationsområde. Detta

mottagarsystemets

objekt har antagligen en enaxlad motor och en vars

trebladig propeller,

varvtal är 201 varv per minut. Vidare framträder en dubbelmoduleringseffekt som gör det att anta att kan vara ett litet

möjligt objektet

övervattensföremål eller en på litet nedsänkt liten undervattens-

djup

farkost. De karaktäristika som framkommit av

genom analys amplitud-

envelopp var enligt utlåtandet för en ubåt i

otypiska Rysslands

marinstridskrafter. Sedan en ny inspelning av samma händelse överlämnats till den

ryska delegationen förelåg ett kompletterande utlåtande den 16 ryskt

mars 1993. Enligt utlåtandet kunde konstateras en om

tidsförskjutning

260 millisekunder mellan som de två

signalerna mottogs på hydrofon-

erna. De svenska och den 19 mars 1993 ett

ryska delegationerna gjorde

gemensamt uttalande av följande innehåll:

av händelser och fynd 203 SOU 1995: 135 Genomgång rapporterade

Parterna har enats om att man kan fastställa att det förutom naturligt och ett konstaterat litet ytmål också finns ett annat

bakgrundsljud

bullrande objekt. Detta bullrande har ett om ca 200 varv

objekt propelleraxelvarvtal

per minut. Parterna är om att kavitationsbuller samt att

eniga objektet avger

saknas.

förbränningsmotorinformation

Parterna har enats audiell kan fastställa att om att man genom analys om kavitation cavitation). Detta

det rör sig komprimerad (compressed tillsammans med frånvaron av förbränningsmotorinformation påvisar

den svenska sidan att det studerade föremålet är ett

enligt entydigt

som framdrivs t.ex. elektriskt. Denna slutsats styrks

undervattensobjekt

fastställt att endast en

ytterligare av att den goda ytövervakningen

mindre motorbåt befunnit norr om aktuellt område. Närvaron av

sig

denna motorbåt är som ovan konstaterad på bandet. sagts också sidan anser att det för materialet inte

Den ryska analys föreliggande

det att att det kan handla endast om ett

gör möjligt entydigt påstå

undervattensföremål. Parterna av korrelationen mellan de två mikrofonhar genom analys att befinner svenskt inre territorialvatten erna konstaterat objektet sig på den att mikrofonerna finns i de av den

under förutsättningen själva

Avståndet mellan mikrofoner och svenska sidan angivna punkterna. kan Frånvaron av interferensmönster objektet endast grovt uppskattas. att avståndet är större än ca 500 meter. En analys av nivåskill-

tyder på

naderna mellan det två mikrofonerna på ett största avstånd om ca

tyder

1 500 meter. Om dessa två extremfall som skulle

utnyttjas beräkningsgrund

ha en fart om ca 10 En sådan hög fart

objektet kunna högsta knop.

skulle dock med säkerhet dessutom alstra bl.a. ett detekterbart i mikrofonerna. Mot denna är objektets fart

strömningsbuller bakgrund

avsevärt lägre än 10 knop. tekniska faktorer i är ense om att Vad gäller övrigt parterna konstaterad dubbel modulationseffekt sannolikt uppkommer av i området

förekommande dyning. Den sidan hävdar att dubbelmodulationseffekten pekar mot att

ryska

ett eller ett undervattensföremål som har ett

det är antingen ytfartyg

instabilt Den svenska sidan hävdar att denna

djuphållningsinstrument.

effekt också erhålls från ubåtar på ringa djup (15-30 meter). Parterna är ense om att antalet är minst tre.

propellerblad

Vad antalet konstaterar båda parter att det

gäller propelleraxlar

204 av händelser

Genomgång rapporterade och find

förekommer arytmi på bandet. En extra FFT”

högupplösande påvisar

en gradvis ökande mellan övertonerna.

separation Frekvensskillnaden,

medelvärdesbehandlad under aktuell tid en

(17 sekunder), påvisar

varvtalsskillnad om ca 3,3 varv minut. från detta

per Utgående anser

den svenska sidan att har två axlar.

undervattensobjektet

Det kan förväntas att en ubåt i området eftersträvar

att uppträda på

djup och med farter som i det undviker

längsta röjande buller, t.ex. kavitation. I gränszonen för av kavitation uppträdande kan sådan uppstå

intermittent. Även små olikheter i mellan

utformningen två propellrar

skapar olika för

förutsättningar uppkomsten av kavitation.

Den svenska sidan anser därför att det är

naturligt att arytmin kan

förekomma under kortare sekvenser. Förekomsten av två axlar stärks ytterligare av att ovanstående frekvensskillnad att ej går förklara om objektet endast skulle ha en

propelleraxel.

Den ryska sidan hävdar att skillnaden måste uppträda under hela inspelningsperioden om objektet har två axlar. Den sidan hävdar

ryska

därför att objektet endast har en axel.

Frånvaron av separation av

varvtalsgrundfrekvensens diskreta komponent i

amplitudenveloppsspektret, medelvärdesbehandlat under

lång tid, vilket ökar dess statistiska

trovärdighet, ger grund för den

ryska sidan att anta förekomst av

enaxligt framdrivningsmaskineri hos ljudkällan. Den hos kortvariga arytmin kavitationsljudet (ca 17 se-

kunder) kan enligt den sidans inte

ryska uppfattning utgöra fullständig

grund för förekomst av två axlar.

Sammanfattningsvis anser den svenska sidan att den tekniska

analysen entydigt påvisar förekomsten av en ubåt svenskt inre

på

territorialvatten. Den ryska sidan anser att det materialet

föreliggande och analys-

resultatet inte kan utgöra för som helst

tillräcklig grund några entydiga

slutsatser eller för en av

trovärdig klassificering ljudkällan som kan

vara en ubåt, ett litet ett

undervattensföremål, ytfartyg eller t.o.m. en

orörlig ljudkälla.

FOA:s analysresultat ijuni 1993

Samtidigt med ubåtssamtalen FOA av

gjorde nya analyser inspelningen.

Z Fast Fourier Transform år en matematisk teknik som används för att dela upp en signal i dess

frekvenskomponenter.

av rapporterade händelser och fynd 205

Genomgång

I en sammanfattning av analysresultat den 18 juni 1993 anför FOA att

kavitationsljud hörs under hela inspelningen och att även lågfrekvent

buller och transienter då och då hörs vid efter

lågfrekventa lyssning

lågpassfilter. Enligt analysen kan ingen säker slutsats dras om antalet

propellerblad. Inget tyder på att det är just tre blad som man har hävdat från sida. Vid flera tillfällen uppfattas audiellt en som

rysk arytmi tyder

på två propelleraxlar. Vid ett av dessa tillfällen är propellertonerna

Sonagrambilder visar ibland kavitationssnärtar som ligger så

splittrade.

nära varandra i tiden att de inte kunnat alstras i samma läge av

blad på en propeller. En konstaterad tidsförskjutning av

närliggande

signalerna från de båda på att ljudkällan befann sig

hydrofonerna tyder

ungefär på förlängning rakt västerut. Enligt analysen

hydrofonbasens

kan källan uppskattas befinna sig i en sektor i20 grader från hydrofonbasen.

I berörs möjligheterna att uppskatta källans avstånd och

analysen

hastighet. Olika sätt att göra sådana uppskattningar diskuteras. Den metod som är möjlig i föreliggande fall leder till att källan borde befinna sig på ett avstånd av ca 550 meter från den västra hydrofonen i början av inspelningen och på 350 meters avstånd i slutet av denna. Källans skulle därmed bli ca 0,9 meter per sekund (ca 2

hastighet

knop). Det anförs att resultatet är något känsligt för fel i antagna data

vid beräkningen. Om t.ex. känslighet eller förstärkning

hydrofonernas

skulle skilja sig åt med 2 dB (kalibreringsdata saknas) så erhålls

avstånden 1 120 meter och 590 meter och hastigheten 2,4 meter per sekund (ca 5 knop). En kontroll visar att utsignaler vid

hydrofonernas

lågfrekvent sjöbrus skiljer sig åt med bara 1 dB.

Förnyad FOA-analys i november 1993

Frågan huruvida rörelse kunde konstateras hos ljudkällan blev föremål för fortsatta inom FOA. I en rapport den 8 november 1993

analyser

redovisades analyser och resultat efter bl.a. sjöförsök med

nya

på samma platser som vid incidenten 1982. Ett huvudsyfte

hydrofoner

med försöken var att studera hur ljudpulser påverkas av en dyning på

206 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

fynd

vattenytan.

En av analysmetoderna utgick från fas-

att vattenytans vågrörelse och amplitudmodulerar en akustisk signal som reflekteras i vattenytan. Vid av kavitationsljudet hade observerats

demonanalys” mycket kraftiga

sidband. Av särskilt intresse var att sidbandens var markant

amplituder

osymmetriska. Framför allt var ändringen i i tiden

osymmetri viktig.

Vid en rörelse hos ljudkällan skulle nämligen av

graden osymmetri

komma att ändras. Om befinner ljudkällan sig grundare än mottagaren, vilket gällde år 1982, skall vänster sidband vara starkare än det

högra

då ytans vågrörelse går i en riktning som är motsatt den akustiska

vägens utbredningsriktning. Eftersom dyningen kom från OSO visar

detta att ljudkällan rört sig från väster om

någon punkt hydrofonparet

och att den rört sig i Förekomsten av sidband är

något ostlig riktning.

intressant, eftersom detta indikerar att ljudet kommer från en

ljudkälla

under vattenytan. Ljud från en ger så liten infallsvinkel mot

ytfarkost

ytan att sidband inte uppkommer. En annan analysmetod var att mäta maximala i

ljudtrycket varje

kavitationssnärt som registrerades i de båda hydrofonerna år 1982 och studera skillnaden mellan i Liksom

ljudtrycken hydrofonerna. tidigare

var tendensen att skillnaden ökar med från ca dB till

svagt tiden, 3,5

5,5 dB. Slutsatsen blev även nu att ljudkällan närmar från ca 750

sig,

meter till ca 420 meter, dvs. med meter

hastigheten 1,5 per sekund.

Det sägs att är stora och att avstånden blir

ljudtrycksfluktuationerna

osäkra men att tendensen finns; ljudkällan närmar

sig.

Nya beräkningar gjordes av korrelationen mellan de båda

hydrofon-

signalerna. Genom lämplig försökte man framhäva kavita-

filtrering

tionssnärtarna. Tidsfördröjningen för var 264 milli-

kavitationsljudet

sekunder vilket stämmer väl med tidigare resultat. Slutsatsen blev att ljudkällan hela tiden befann sig västerut och nära

hydrofonbasens

förlängning. Sammanfattningsvis sägs att resultaten inte ger bevis men väl ett antal indicier för att ljudkällan rör

sig.

3 Demonanalys (demodulated noise) är en standardmetod för analys av amplitudmodulerade signaler.

SOU 1995: 135 Genomgång av rapponerade händelser och find 207

Svensk-ryskt uttalande i november 1993

Efter fortsatta enades de svenska och ryska delegationer-

överläggningar

na om följande gemensamma uttalande den 18 november 1993:

1. Subjektiv audiell analys och spektral tidsanalys tyder entydigt på

närvaro i området av minst två bullrande källor, varav en (den norra) var ett litet av ett ytmål bekräftas av resultatet

ytmål. Förefintligheten

av ytövervakningen.

2. Den andra (västra) källans axelvarvtal är omkring 200 varv per

minut. Kavitationsljud från källan (komprimerad kavitation) hörs väl.

Man får fram en bild av första varvtalskomponenten med dess övertoner övertonen, varvid första, andra och tredje

upp till den åttonde övertonen fås fram bäst. Antalet kan härvid vara tre eller

propellerblad

fler.

3. mellan mottagarnas inspelningskanaler är i

Fördröjningen

storleksordningen 260 millisekunder. Någon forändringstendens i

fördröjningen har ej fåtts fram, vilket tyder på att föremålets läge är väster om de två mikofonerna längs dessas baslinje inom en smal sektor. av området väster om mottagarna har inte

Ytövervakningen observerat några ytmål.

4. Ett stort antal lågfrekventa diskreta komponenter noteras, men det går inte att koppla någon av dem till undervattensfarkosten.

entydigt

5. Dubbelmodulationseffekten i undervattensfarkostens axelvarvtals-

grundfrekvens uppstår på grund av en från sydost infallande dyning,

vilket är orsaken till närvaron av en ljudstråle som reflekteras mot ytan och av sidband med olika amplitud på båda sidor om

osymmetriska

minskar när undervattensfarkosten

grundfrekvensen. Osymmetrin

närmar sig mottagaren. Eftersom vänstra sidbandet är kraftigare än det högra rör sig undervattensfarkosten mot dyningens riktning.

Den svenska sidan har tillhandahållit teoretiskt material.

6. den svenska sidans motsvarar den vid

Enligt uppfattning

fältförsöket framkomna sidbandseffekten väl teorin och inspelningen från 1982. Den sidan anser det nödvändigt med ett fördjupat

ryska

studium av sidbandsteorin.

Den svenska sidan noterar följande kompletterande indicier på närvaron av en undervattensfarkost i rörelse:

en ökande skillnad mellan kavitationssnärtarnas amplitudnivå i de båda mottagarna;

de stora fluktuationerna i kavitationssnärtarnas nivåskillnad bekräftar att undervattensfarkosten rör sig;

208 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

fynd

den svagare kavitationen i mitten på bandet (från 1982) förklaras av en av

tillfällig ökning propellerbladens djup.

Den ryska sidan anser att den svenska sidans indicier

kompletterande

existerar men att det finns behov av studium av dessa

kompletterande

från rysk sida. Bedömningen av undervattensfarkostens fart: Farkostens fart är svår att fastställa. Den ökande skillnaden i signalernas medelnivå

ömsesidiga

i tillsammans med en fart 3-6

hydrofonerna ger expertbedömning på knop.

I beaktande av materialet från den och svenska

ryska bearbetningen

av ljudinspelningen från 1982 och materialet från det försök som svenska specialister utfört har kommit till parterna följande upp-

fattningar:

Den svenska sidans sammanfattande slutsatser efter den

kompletter-

ande undersökningen är följande:

Ljudkällan väster om mottagarna är en ubåt under rörelse i

u-läge

på svenskt inre territorialvatten.

Ljudkällans fart befinner sig i intervallet 3-6 knop.

Den ryska sidans slutsatser: Den sidan instämmer i närvaron av en undervattens-

ryska rörlig

farkost i det område där under

hydrofonerna installerats, förutsättning

att ytan är fri (förutom det lilla ytmål som fåtts fram norr om

hydrofonerna).

Den ryska sidan behöver studera sidbandsteorin mer för

ingående

bekräftelse av sidbandseffekten.

Den sidan anser att undervattensfarkostens fart är ryska väsentligt

lägre än 10 knop. En exaktare inte att

bedömning går göra på grundval

av bearbetningsresultatet.

Ubåtskommissionens diskussion med FOA hösten 1995

Ubåtskommissionen har hösten 1995 haft kontakter med den

upprepade

grupp vid FOA som givit till ovannämnda uttalanden från de

underlag

svensk-ryska expertgrupperna. Gruppen har därvid förklarat att det inte råder någon tvekan om att det är fråga om en undervattensfarkost i det aktuella fallet. Inget har heller framkommit som ändrar den

tidigare

bedömningen, med undantag av det intervallet 3-6 för angivna knop

ljudkällans fart. FOA-gruppen betonade att deras inte

tidigare rapport

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 209

Genomgång rapporterade

får tolkas så att 3-6 är strikta undre och övre gränser. Det hade

knop

varit ett större intervall, t.ex. 1-7 knop. Utan

möjligt att ange något

tvekan är dock farten än 10 knop, i överensstämmelse

väsentligt lägre

med den sidans bedömning.

ryska

vidhåller också sin tidigare i olika sammanhang

FOA-gruppen

framförda åsikt att det inte av deras är möjligt att

på grundval analyser

dra säker slutsats om antalet eller antalet blad.

någon propelleraxlar

grundad varvtal och fart

Nationalitetsbestämning på

Vid de samtalen var överens om att man

svensk-ryska delegationerna

först skulle fastställa om det funnits undervattensfarkoster på svenskt och att man därefter skulle försöka fastställa nationaliteten. Som vatten, ovan konstaterats, var delegationerna överens om att hydrofonindikationen den 12 oktober 1982 vid Mälsten gällde en undervattensfarkost. Den svenska sidan hävdade vid samtalen först att en nationalitetsbeskulle kunna från antalet propelleraxlar (trots

stämning göras utgående

att kommentar ovan inte ansåg att antalet axlar

FOA-gruppen enligt

att utläsa med bestämdhet ur Eftersom den

gick ljudupptagningarna).

sidan inte de svenska påståendena fick frågan om

ryska accepterade

nationalitetsbestämning på av antalet axlar falla. Istället

grundval

framförde den baserade på antalet propellervarv svenska sidan argument

tums knot). Resonemanget bygger på att det för

per knop (T PK, per ett finns ett karaktäristiskt samband mellan propellervarvtal

givet fartyg

och fart. Om man samtidigt registrerar propellervarvtal och fart kan man bilda kvoten TPK. Därefter kan man utesluta att vissa fartyg givit till ett TPK, om dessa har klart avvikande

upphov registrerat fartyg

TPK-värden. I de var parterna eniga om att pro-

svensk-ryska expertsamtalen

var ca 200 varv Enligt den sidan

pelleraxelvarvtalet per minut. ryska

visade att farten var väsentligt lägre än 10 knop.

ljudbandsanalysen

Den svenska sidan utgick från att farten var 3-6 knop. Det ger för den att TPK är avsevärt större än 20, medan den

ryska ståndpunkten

svenska i intervallet 33-67. Med det alternativa

ståndpunkten ger TPK

210 Genomgång av händelser och SOU 1995: 135

rapporterade find

fartintervall om 1-7 som redovisat for Ubåtskom-

knop FOA-gruppen

missionen faller TPK i intervallet 29-200. Den sidan har inte

ryska

uttryckligen förnekat möjligheten att TPK kan till för att

ligga grund

skilja mellan olika men hävdar att förfarandet inte i det nu

fartyg,

aktuella fallet kan leda till en

nationalitetsbestämning.

l den om de ubåtssamtalen som Emil

slutrapport svensk-ryska

Svensson sammanställde i 1995

januari görs följande resonemang (här

i om nationaliteten. Det finns kända danska och

sammandrag) ryska,

brittiska ubåtstyper med TPK i det intervall såväl svenska som

ryska

sidan accepterar. För den ubåten av

sovjetiskbyggda Whiskey-klass

(samma som U137) är TPK vid drift med en axel ca 55 och vid drift med två axlar ca 37, svarande mot farterna 5 i det

3,5 respektive knop

aktuella fallet med axelvarvtal 190-200 varv

på per minut. Tvåaxliga

danska ubåtar har TPK-värden som är desamma som för

ungefär Whiskey-ubåtarna. Kontroll av Överbefålhavaren visade att vid

Mälstensincidenten var de danska ubåtarna från aktuellt område.

långt

Den brittiska ubåten Oberon är en stor och svårmanövrerad som

ubåt,

vid tvåaxeldrift har TPK = motsvarande en fart av ca 8

24, knop vid

uppmätt propellervarvtal. Vid så fart borde Oberon ha andra

hög givit

ljudsignaturer, främst tecken med bara en

tydligt på tvåaxlighet. Gång

propeller är osannolikt i dessa farvatten. Norska och ubåtar

västtyska

är enaxliga och har for aktuellt som man från

djup lägre TPK, något

svensk och rysk sida var om. kan ha samma

enig Fiskefartyg ungefär

TPK som en men i

Whiskey-ubåt enligt båda parterna expertsamtalen

gäller inte ljudupptagningen en övervattensfarkost. Alternativt tänkbart upphov till det TPK som observerades vid Mälsten är Emil

enligt

Svenssons rapport en okänd av konventionellt utförande eller

ubåtstyp

en miniubåt. En konventionell ubåt som är hittills okänd utesluter

enligt

den svenska sidan alla andra länder än En miniubåt

Sovjetunionen.

anses orimlig på grund av dessa

fartygs mycket låga bulleremission,

vilket innebär att signalen inte borde kunna så

uppfattas på långt

avstånd som visar, och i två mikrofoner 375 m avstånd.

analysen på

Emil Svensson sammanfattar i sin incidenten så att den 12

slutrapport

oktober 1982 befann svensk med stor sannolikhet

sig enligt uppfattning

en sovjetiskbyggd ubåt svenskt inre vatten utanför Mälsten.

på

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 211

Genomgång rapporterade

8.2.2¶Typljudet

Historik

Sedan år 1984 har marinen registrerat en ljudeffekt som så småningom fick Totalt har registrerats vid ett

benämningen ”typljudet”. typljudet

80-tal tillfällen. Den första kontakten erhölls i maj 1984. Då spelade en sonarbojin effekten och observerade och fotograferade strax därpå ett grupp föremål som efter bedömdes vara en ubåt. Objektet försvann ner

analys

under efter ca 15 sekunder. Två timmar senare erhölls även aktiv ytan sonarkontakt med ett under vattnet som bedömdes vara en

objekt

mindre ubåt på ett djup om ca 15 meter. Kombinationen optisk och en aktiv sonarkontakt

observation, foto, passiv sonarinspelning

ledde till att härrörde från en miniubåt.

bedömningen ljudeffekten

Under hösten 1985 inom Försvarsmakten en omfattan-

genomfördes

de av en sonarkontakt som en svensk ubåt haft i augusti samma

analys

år. kunde sonareffekten inte ges annan förklaring än att

Enligt analysen

den härrörde från ubåt. bedömdes få ytterligare styrka

Analysresultatet

av en av från maj 1984. Den

förnyad analys sonarregistreringen

visa samma typ av ljudeffekt. Den

förnyade analysen ansågs nämligen

klassificerades som ”ubåt” inom det militära systemet såväl taktiskt som i mellan militära staber från senare delen av år 1985.

rapporteringen

Någon gång år 1986 fick ljudeffekten benämningen typljud.

Typljudets karaktär

består i huvudsak av bredbandigt buller av tidigare ej

Typljudet

natur. har inget karaktäristiskt frekvensspektrum

registrerad Typljudet

som kan till ett känt varifrån samma spektrum har tagits

knytas objekt

Informationen i finns främst inom ett brett frekvensinter-

upp. typljudet

vall. Diskreta frekvenser eller information finns oftast inte.

lågfrekvent

Det inte heller om varför man velat

påminner vanliga propellerljud,

212 Genomgång av rapporterade händelser och

find

koppla det till luftoberoende maskiner eller okonventionellt för system framdrivning. Av det mänskliga örat som ett

uppfattas typljudet

kvittrande ljud. Läckande under vattnet har visat

syrgas sig ge upphov

till en i vissa avseenden liknande effekt. Som nämnts ovan har sedan år

typljudet registrerats 1984. En

ökning av antalet skedde fram till år 1988. År 1989

registreringar sjönk

antalet drastiskt, men sedan skedde åter en fram till och med år

ökning

1993. Under år 1994 förekom endast en År 1995 har

registrering.

emellertid ett antal registreringar gjorts. Totalt finns

typljudet regist-

rerat under mer än 50 timmar, att med en total om

jämföra spaningstid

60 000-70 000 timmar med sonar ubåt. Härutöver finns

passiv på ett

mindre antal från typljudsindikationer sonarbojar och fasta sonarsystem. Den sammanlagda tiden är dessa system spanat mycket lång. Typljudet har registrerats i svenska farvatten i

Bottenhavet,

Östersjön och på västkusten. Huvuddelen av har

registreringarna gjorts

i

Östersjön.

Registreringarna har företrädesvis gjorts under den delen av

ljusa dygnet under maj-oktober.

Förutom på svenskt sjöterritorium har vid ett antal tillfällen

typljudet även registrerats på internationellt vatten i Dessa effekter

Östersjön.

överensstämmer i allt väsentligt med de som

typljudskontakter registrerats på svenskt sjöterritorium.

Typljudet har registrerats i nära till andra starka

anslutning några

indikationer på främmande undervattensverksamhet. Vid tillfällen

några

har man vidare räknat fram ett målspår som antas ha Det

typljudet följt.

har gått till så att man från har den egna ubåten tagit bäringar till

typljudet. Dessa värden har kombinerats med

uppgifter om egen kurs och fart samt den mest farten hos På av

troliga ljudkällan. grundval

dessa uppgifter har ett kunnat ut. Det har förekommit

målspår läggas

fall där den egna ubåten förefaller ha efter och andra

följt typljudskällan

fall där typljudskällan verkar ha följt efter den egna ubâten. Nu angivna förhållanden talar enligt Försvarsmaktens för att

mening typljudet

kommer från en undervattensfarkost.

Samtliga typljudsregistreringar har vid de slutliga bedömningarna

hos MAna erhållit den högsta ubåt

bedömningen: (l).

av händelser och find 213

Genomgång rapporterade

Inom Försvarsmakten har således tillmätts en stor

typljudet

Såväl år 1990 som år 1991 gjorde sig där den meningen

betydelse.

att man med säkerhet kunde knyta typljudet till ubåt, utan att

gällande

man för den skull kunde ubåtens nationalitet. Den officiella

avgöra

blev emellertid inte så I rapporten till

uppfattningen långtgående.

för år 1991 uttalade Överbefálhavaren sålunda att resultatet

regeringen

av att ljudeffekten med mycket stor sannolikanalysen gav vid handen het kom från en ubåt. Överbefálhavaren konstaterade att underlaget inte var för att fastställa att ljudet kom från någon känd

tillräckligt

ubåtsklass eller för att fastställa nationalitet en ubåt. Förekomsten av

på

detta hade dock sådan att det i taktiska situationer

speciella ljud tyngd

skulle betraktas som konstaterad ubåt med krav på vapeninsats enligt bestämmelser. Vidare uttalade Överbefälhavaren att händelser

gällande

där getts stor i Överbefálhavarens bedöm-

typljud registrerats tyngd

I for år 1992 förklarade Överbefálhavaren att ningar. rapporten resultaten från de tekniska analyserna av de enskilda typljudsregistrefrån det året anledning att mildra detta ställnings-

ringarna inte gav

information hade enligt Överbefálhavaren erhållits

tagande. Ytterligare

som än kunde till ubåt. Överbefálhavaren

tydligare knyta typljudet

återkom till ämnet i rapporten för år 1993 och anförde att analyser av händelser då med mycket stor sannolikhet talade

typljudet registrerats,

för närvaro av främmande ubåt vid dessa tillfällen. inte någon händelse under 1993 hade Överbefálhavaren minskat säkerheten i

enligt

Försvarsmaktens om typljudets koppling till

tidigare ställningstagande

främmande ubåt.

Vissa om vad som kan ge upphov till typljudet

undersökningar

Försvarsmakten har ett antal hypoteser om hur typljudet uppkommer men har inte kunnat identifiera har

ljudkällan. Typljudsregistreringarna

som skett vid relativt väder med lågt sjöbrus. I vissa fall kan

regel lugnt

till en likartad Regn som orsak till typljudet

regn ge upphov ljudeffekt.

har emellertid enligt Försvarsmakten kunnat avföras efter en närmare

analys.

214 av händelser och

Genomgång rapporterade find SOU 1995: 135

På vissa ställen förekommer Dessa naturliga utsläpp av metangas. utsläpp har dock inte befunnits ha akustisk likhet med Andra

typljudet.

typer av gasutsläpp från havsbottnen och har däremot haft

berggrunden

en typljudsliknande karaktär. har emellertid i

Typljudet registrerats

områden där gasutsläpp är osannolika. Vidare

enligt geologisk expertis

har ofta vilket

typljudet gett bäringsdragningar, tyder på rörelse hos

ljudkällan. Av dessa skäl har man inom Försvarsmakten inte ansett att

typljudet kan knytas till geologiska fenomen.

I de av olika som

analyser typljudsinspelningar tidigare företagits

utanför Försvarsmakten har i huvudsak två skilda

uppfattningar

framkommit om ljudets en är ursprung. Enligt mening ljudkällan

troligen biologisk. Uppfattningen har redovisats i utlåtanden

utförliga

med hänvisning till omfattande Bland

analysarbeten. omständigheter

som har framhållits kan nämnas den snabba

bäringsdragningen. Den

innebär att ljudkällan är nära. Avsaknaden av annat nära håll

ljud på

har då ansetts att det kan vara om en ubåt

tyda på ej fråga eftersom

ingen ubåt kan vara vara så tyst. Vilken eller växtart det

djur- gäller

har dock inte kunnat fastläggas. Den andra har nära anslutit

meningen

till den som Försvarsmakten har

uppfattning själv hävdat, nämligen att

ljudkällan är en stark indikation ubåt. har emeller-

på Argumenteringen

tid här inte varit lika som den som anförts till stöd för

utförlig att ljudkällan inte är ubåtsrelaterad, och ett lika omfattande

analysunderlag

har heller inte Försvarsmakten har fasta

åberopats. tagit på den

uppfattning som anslutit till den men har likväl låtit utföra vissa egna, studier i att utröna om fenomen kan

syfte något biologiskt orsaka

ljudeffekten.

Alger har inte befunnits alstra Man har inte heller funnit

något ljud.

något annat botaniskt fenomen som kan orsaka Med

typljudet. hänsyn

till att flera har till markerade

typljudet gånger gett upphov bärings-

dragningar har Försvarsmakten bedömt en botanisk som

förklaring

osannolik. Även zoologiska fenomen har studerats. Läten från

sälar, tumlare,

delfiner och andra valarter är välkända och anses inte ha någon likhet med Därtill kommer att valar är i

typljudet. ovanliga Östersjön. När de

förekommer brukar detta enligt Försvarsmakten Man

uppmärksammas.

av händelser och fynd 215

Genomgång rapponerade

har inte funnit samband mellan sådana iakttagelser och typljuds-

något

registreringar.

Fiskeriverkets fiskljudsutredning

Fiskar har speciellt när det gäller ljud på låga frekvenser.

god hörsel,

av i vatten är och fiskarter har utvecklat

Överföringen ljud god många

former av Vissa aktiviteter, t.ex. när fiskarna äter,

ljudkommunikation.

kan också alstra som bieffekt. Vissa fiskljud är kända och har i en

ljud

del till fiskens namn, t.ex. knorrhane och knot.

fall gett upphov

På av MUSAC gjorde Fiskeriverket år 1992 en undersök-

uppdrag

av arter som är vanliga i svenska

ning ñskljud. Undersökningen avsåg

vatten och inriktades sill och andra stimbildande fiskar i

speciellt på

deras miljö. Stora fiskstim antogs nämligen kunna fungera

naturliga

som t.ex. den kollektiva effekten av muskelrörelser

ljudkälla, genom

och från simblåsorna. av i vattnet gjordes

impulsljud Inspelningar ljud

där fiskstim hade lokaliserats. Inspelningar gjordes också vid ett

den 1 juni 1992 sammanfattas

havsforskningsinstitut. I en rapport

resultatet på följande sätt:

216 av händelser och Genomgång rapporterade fynd

Art Lyssningstid i

Ljud Stimbildning

timmar

A1 4 ja nej

Lax 8 ja (?) nej

Torsk 6 ja nej

Rötsimpa l ja

nej

Gråsej 1 ja (ätljud) ja

Läppñsk 4 ja nej

Sill “ 40 nej ja

Näbbgädda 1 nej ja

Småspigg 2

nej ja

Siklöja 6 nej

ja

Makrill 3 nej ja

Hälleflundra 4

nej nej

Band med har överlämnats till

ljudinspelningarna MUSAC. Ljuden

befanns inte ha någon likhet med

typljudet.

Fiskeriverkets manetundersökning

I finns öronmaneter under Östersjön april-september. Däremot är

brännmaneter ovanliga där. Den varma sommaren 1992 medförde fler

‘ Jämför dock A.L. Schwartz och G.L. Greer: Responses of pacific herring (Clupea harengus pallasi) to some underwater sounds, Ca. J. Fish. Aqat. Sci 4121183-1192, (1984).

SOU 1995: 135 Genomgång av händelser och fynd 217

rapporterade

öronmaneter än normalt i Östersjön. Ett stort antal typljudsregistreringar gjordes i september samma år. MAna lät därför utreda huruvida det var möjligt att öronmaneter kunde alstra och uppdrog åt

typljudet

Fiskeriverket att undersöka saken. Där studerades ljudalstring hos öronmaneten fältförsök på västkusten sommaren 1993. Varken genom från maneterna eller från de parasiterande kräftdjur som är allmänt förekommande på dem kunde observeras i det hörbara

ljudproduktion

frekvensområdet.

FOA:s analys av typljudet

Pa av Ubåtskommissionen gjorde FOA i oktober 1995 en

uppdrag analys av 11 inspelningar av under stark tidspress. FOA

typljud,

framhåller därför att resultaten är preliminära och behöver befästas

ytterligare.

FOA från att alstras av en rörlig under-

utgår hypotesen typljudet

vattensfarkost, och söker sedan genom eller förkasta

signalanalys styrka

denna En undervattensfarkost har vanligen maskinkomponenter

hypotes.

som ifrån detekterbara toner. Detta gäller speciellt då det

ger sig

bedömda avståndet är kort, t.ex. då en snabb bäringsdragning indikerats. Ibland har varit så stor som l grad per

bäringsdragningen

vilket motsvarar en tangentiell fart på 3,4 knop vid ett avstånd

sekund,

av 100 meter. Vid sådana avstånd måste farkosten vara extremt tyst för att inte dess buller skall detekteras på ett s.k. lofar-gram. Det är dock inte otänkbart med tysta konstruktioner utan roterande delar, t.ex. drift, eller väl dämpade aggregat av typen

magnetohydrodynamisk

vattenjet. FOA:s analys visade inte på någon ton som är gemensam för

de flesta inspelningarna, och med egenskaper som på samband

tyder

med typljudet och dess rörelse.

(demodulated noise) är en standardmetod for analys av Demonanalys

amplitudmodulerade signaler. Med denna skulle man kunna upptäcka

om ubåten åstadkommer åtminstone vid girar, eller

propellerkavitation,

annan modulerad signal. Man skulle också kunna upptäcka om själva typljudet är modulerat. Intressant demoninformation förelåg endast i

218 Genomgång av rapporterade händelser och

find

fyra av de analyserade l en av dem fanns en

ljudinspelningarna.

kavitationseffekt, men dokumentationen kring är för

inspelningen

ofullständig for att möjliggöra en till Det har inte

koppling typljudet.

genom ljudanalys gått att visa att den demoninformationen

övriga

representerar propellerinformation. Sammanfattningsvis visar demonanalysen inga effekter som styrker en till

koppling typljudet.

Flervägsutbredning har inte kunnat påvisas vid av

analysen inspelningarna.

Sammanfattningsvis konstateras i den preliminära att

FDA-rapporten

det inte gått att verifiera att typljudet alstras av en undervattens-

rörlig

farkost. Istället finns indikationer att alstras av en

på typljudet utspridd

mängd källor.

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 219

Genomgång rapporterade

Flervägsutbredning

för illustreras i figuren.

Principen begreppet flervägsutbredning

Signalen från en ljudkälla kan gå direkt till mottagaren. Signalen kan också efter reflektion mot vattenytan eller

nå mottagaren mot bottnen. Det är även med reflektion först mot

möjligt

sedan mot eller tvärtom, eller med mer

bottnen, ytan, reflektionsförlopp. Signaler som reflekterats är

komplicerade

försvagade och kan vara svara att detektera. Den här återgivna enkla bilden, där sker längs räta linjer,

ljudutbredningen

förutsätter att är oberoende av När detta

ljudhastigheten djupet.

inte krökta banor, men fortfarande kan

gäller följer ljudet

flervägsutbredning ske.

vattenyta

220 Genomgång av rapporterade händelser och fynd SOU 1995: 135

Autokorrelation

Principen for autokorrelation visas starkt förenklat i ñguren. Där

återges hur signalstyrkan varierar med tiden, för

ljudutbredning

längs två olika vägar mellan ljudkälla Eftersom och mottagare. de två vägarna normalt är olika når en viss

långa ljudpuls

mottagaren vid något olika tider. har också

Signalema något

olika styrka, men de har samma så deras form är ursprung densamma. Karaktäristiska delar i denna form återkommer förskjutna något i tiden, som visas genom vid A och vid

pilarna

B. Signalen från ena är alltså korrelerad till

utbredningsvägen

signalen från den andra och eftersom det

utbredningsvägen,

gäller samma utgångssignal från källan talar man om autokorrelation. Mottagaren dock inte vardera

registrerar signalen

för sig, utan summan av dem. Det kan också finnas fler än två

väsentliga utbredningsvägar. Slutligen är man inte primärt

intresserad av signalens intensitet (som är avsatt i utan

figuren)

av dess Det krävs därför en avancerad

frekvenskomponenter.

datoranalys av den för att kunna avgöra om

uppfångade signalen

den år sammansatt av flera signaler, från samma källa men med olika utbredningsvägar. Korrelation också i

uppkommer signaler

från en som når två mikrofoner visst avstånd från

ljudkälla, på

varandra. Man talar då om korskorrelation.

i signal

— tid

SOU 1995: 135 av händelser och jjrnd 221

Genomgång rapporterade

Nya händelser hösten 1995

Hösten 1995 gjordes på svenskt vatten i södra Östersjön typljudsobservationer där den tekniska dokumentationen är särskilt omfattande. Vid händelsen i fråga fick en svensk ubåt en kontakt som ombord uppfattades som ett varefter bojmikrofoner fälldes från flygplan.

typljud,

Ljudeffekten intermittent, ibland av ubåt och ibland av

uppfattades

bojmikrofoner. Vid ett tillfälle, under ca 16 minuter, registrerades

samtidigt i två närliggande bojmikrofoner, vars inbördes

typljudet

avstånd var ca 1,5 km. Den samtidiga registreringen gör det möjligt att

dra slutsatser bl.a. om ljudkällans utsträckning. En preliminär sådan

gjordes av FOA i oktober 1995 och redovisades för Ubåtskom-

analys

missionen och Försvarsmakten. Slutsatsen är i detta fall att ljudet med stor sannolikhet inte kan härröra från en enda ljudkälla av liten utsträckning. Mycket talar för att ljudkällan är utbredd och sammansatt av en mängd mindre ljudkällor. stora betydelse i bl.a.

Typljudets

rapporteringen från Försvarsmakten motiverar att några detaljer i FOA-

här redovisas.

analysen

När från en enda, och liten, källa av två olika

ljud uppfångas

mikrofoner på olika avstånd från källan kommer ljudet att anlända till de båda mikrofonerna vid något olika tidpunkt. Ljudmönstret som mikrofonerna uppfångar är lika, men förskjutet i tid. Detta kan man

genom s. k. korskorrelation. FOA-gruppens analys av ljudet

analysera

som registrerats i de båda bojarna visar inte på någon korskorrelation. En viss skillnad i ljudintensitet, så som den uppfångats av de båda mikrofonerna, förklaras naturligt av olika avstånd till källan eller av

olika utbredningsbetingelser för ljudet i olika delar av vattenvolymen.

Frånvaron av påvisbar korskorrelation kan förklaras antingen av att det rör sig om två olika ljudkällor eller av att ljudkällan har stor ut-

och är sammansatt på ett slumpmässigt sätt av en mängd

sträckning

mindre ljudkällor, Om det gäller det första alternativet, med två

oberoende och små ljudkällor, kan man göra konventionell analys med

avseende på flervägsutbredning, för varje bojupptagning för sig.

Flervägsutbredning innebär att från källan dels går direkt

ljudsignalen

8 16-0105

fynd

till den registrerande mikrofonen, dels når mikrofonen efter en eller flera reflektioner mot eller bottnen. tecken

ytan Inga på flervägsut-

bredning erhölls vid Eftersom det rådde med

FOA-analysen. svag vind,

ringa våghöjd, borde en enstaka ljudkälla ge en tydlig signal från

reflektion mot och även bottenreflekterad borde ha

ytan, signal

detekterats. En trolig förklaring till analysresultatet är då att ljudkällan

är så utbredd, att direktsignaler och reflekterade kan

signaler ej

särskiljas.

8.2.3¶Den kavitationseffekten

komprimerade

Bakgrund

År 1992 tog marinen i drift bestående

ett nytt passivt spaningssystem

av särskilda bojbåtar och Ett större antal kunde

sonarbojar. bojar

utnyttjas samtidigt. Förmågan att upptäcka svaga ljudeffekter förbättra-

des. I slutet av maj 1992 inkom tre rapporter från om

sonarbojsystemet

en kavitationseffekt, som ansågs visa ett mönster. Efter

logiskt analys

drogs slutsatsen att ljudeffekten kom från en med ett

rörlig ljudkälla

varvtal som kunde registreras. ett s.k.

Bedömningen grundades på

Lloyd-Mirror-mönster (interferensmönster). Ett sådant mönster uppstår

på grund av skillnader i ankomsttider vid från

flervägsutbredning

ljudkälla till hydrofon. Audiellt bedömdes innehålla

ljudet komprimerad

kavitation. Detta ansågs innebära att ljudkällan rörde sig på ett större

djup än 7 meter. Bedömningen av beräkningar i styrktes Lloyd-Mirror-

mönstret. Vid samtliga tillfällen hade man rapporterat att ytan var fri. Vid varje tillfälle hade detekterats i enbart en Med

ljudeffekten boj.

hänsyn härtill och till de geografiska förhållandena man att det

ansåg

kunde uteslutas att ljudet hade genererats ett stort avstånd. Också

på

analyser av Lloyd-Mirror-mönstret stärkte att avstånden bedömningen

var korta. Ytterligare tre rapporter om komprimerade kavitationseffekter kom in under år 1992. Dessa visade stor överensstämmelse med de

Genomgång av händelser och find 223

rapporterade

tidigare registreringarna. Samtliga sex registreringar av kavitationsljud

åsattes ubåt (1). I rapporten till for år 1992

bedömningen regeringen

var av kavitationsljud huvudsaklig grund för företagsbe-

registreringar

konstaterad kränkning. Överbefálhavaren anmälde att dömningen

främmande undervattensverksamhet hade konstaterats vid tre tillfällen under det året. Under vintern 1992-1993 gjordes en genomgång av ljudbandsarkivet MUSAC. Man fann liknande ljudeffekter som hade registrerats

på fyra

under åren 1985, 1988, 1990 och 1991. Ingen av dessa händelser hade till för någon anmälan om konstaterad kränkning.

legat grund

Under år 1993 inkom sex rapporter om registreringar av den kavitationseffekten. Efter analyser åsattes samtliga

komprimerade

rapporter bedömningen ubåt (1). Med dessa rapporter som grund anmälde Överbefálhavaren i sin rapport till regeringen för år 1993 att kränkningar hade konstaterats vid tre tillfällen.

Det svensk-ryska expertutlåtandet i januari 1993

1 de ubåtssamtalen blev en inspelning av ett kavitationsljud

svensk-ryska

från år 1992 föremål för och diskussioner.

analyser

De från båda sidor som deltog i samtalen

hydroakustiska experter

gjorde ett gemensamt uttalande den 25 januari 1993 om ljudet på inspelningen. De förklarade att de var överens om att man kunde

fastställa att inspelningen, förutom naturliga bakgrundsljud, också

innehöll från ett konstgjort bullrande föremål. Vidare kunde man

ljud

fastställa att det fanns tecken som tydde på att ljudet åstadkoms av en vilken enligt den svenska sidans uppfattning hade ett under

propeller,

inspelningstiden successivt ökande varvtal på 165-175 varv per minut. Den ryska sidan hade konstaterat ett ungefärligt varvtal om 180 varv per minut. Genom främst analys av interferensmönster kunde man vidare konstatera att det bullrande föremålet var rörligt och att det

i undervattensläge på ett djup av 20-40

passerade inspelningsplatsen

meter och på ett avstånd av 100-200 meter från den inspelande Parterna var eniga om att slutsatserna av var att

hydrofonen. analyserna

224 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995 :135

find

det bullrande föremålet av en undervattensfarkost under

utgjordes

förutsättning att ytan var fri.

FOA:s analys 1992-våren 1994

FOA fick med i oktober 1992

(hydroakustikinstitutionen) början ett

stort antal med till de ubåtssam-

analysuppdrag anknytning svensk-ryska

talen. I fråga om kavitationseffekten arbetet främst att bedöma

avsåg

avståndet till ljudkällan. Hösten 1993 MUST initiativ till en tog utredning om såväl som i vilken FOA

typljudet kavitationseffekten,

deltog. De överväganden som låg till för initativet berörs i nästa

grund

avsnitt. Utredningsarbetet skulle vara klart i slutet av maj 1994 och kom till följd av att koncentreras kavitationseffekten.

händelseutvecklingen på

En som gjordes hos FOA analys gav redan i början av år 1994 en svag misstanke att källan till denna ljudeffekt kunde ha befunnit nära

sig

ytan. Den nya utvecklades och misstanken

analysmetoden ytterligare

nämndes för MAna den 14 april 1994. Under och av

april början maj

1994 inkom ett 30-tal om från samma

rapporter kavitationsljud

skärgårdsområde i Den 4 1994 FOA vissa

Östergötland. maj pekade på

förbryllande egenskaper hos l kavitations -

judkällan, nämligen plaskigt

ljud, frånvaro av toner, hög förekomstfrekvens natten i

(ofta på

samband med övningar), fart och korta

troligen låg upptäcktsavstånd,

troligen litet djup. Man ansåg att dessa det svårt

omständigheter gjorde

att bedöma ljudkällans konstruktion och t.o.m. huruvida den var konstruerad eller Nu nämnda förhållanden blev

biologisk. dagen därpå

föremål för diskussioner mellan FOA och MAna. Den 23 1994

juni

underrättades MAna om att FOA att med

avsåg göra inspelningar

simmande rådjur under sommaren, eftersom man misstänkte att vissa kavitationsljud kunde orsakas av en källa. Man hann

biologisk

emellertid inte att sådan bl.a. av

göra någon inspelning, på grund

formella och praktiska svårigheter med Den 28 1994 djurförsök. juli

inträffad en händelse som innebar att man kunde

koppla kavitationslju-

det till simmande mink.

Genomgáng av händelser och fynd 225

rapponerade

Upptäckten av mink

Under bojspaning i närheten av Möja i Stockholms skärgård registrera-

de en i en av sina sonarbojar natten till den 28 juli 1994 en

bojbåt

sonareffekt som liknade den komprimerade kavitationseffekten. Bojen i ett sund mellan två holmar. Ytan runt bojen kontrollerades såväl

låg

optiskt som med radar. En besättningsman lade märke till en vattenrörelse vid och tillkallade därför några andra ur besättningen.

bojen

Med hjälp av strålkastare försökte de följa vattenrörelsema optiskt. En av besättningsmännen såg då i strålkastarskenet ett litet djur på en av holmarna och satte iakttagelsen i samband med vattenrörelserna. sonareffekten kunde då inte längre uppfattas. Ombord på bojbåten att sonareffekten härrörde från ett simmande djur

gjordes bedömningen

som hade i land och som sedan observerats i strålkastarskenet.

gått

Ljudinspelningen av MUSAC utan att man där kände

analyserades

till den observation som hade gjorts i samband med händelsen. visade att ljudeffekten överensstämde med den sedan tidigare

Analysen

kända kavitationseffekten. Bedömningen blev därför ubåt

komprimerade

(1).

Till en början trodde man inom Försvarsmakten att det var en iller som hade observerats från bojbåten. Man satte därför genast i gång med fältförsök med simmande iller. I samband med dessa försök,

begränsade

som trots goda förhållanden inte gav några analyserbara

mycket

registreringar, anmälde besättningen på bojbåten att den var tveksam

om var den rätta. Eftersom mink hade observerats i området

djurarten

antog man nu att det kunde vara mink som hade orsakat registreringen i I av 1994 därför försök med

sonarbojen. början augusti genomfördes

mink som simmade i en Försöket gav en kort registrering som

dyktank.

akustiskt och tekniskt till sina huvuddelar överensstämde med den komprimerade kavitationseffekten. Marinens taktiska centrum (MTC) genomförde under september 1994 37 prov med simmande mink i syfte att erhålla referensinspel-

ningar. Inget av proven ansågs samtliga de kriterier som

uppfylla

fordras för skulle kunna utgöra referensunderlag. De 37 att provet proven kunde dock sammantagna tjäna som referensmaterial. Material-

226 Genomgång av rapporterade händelser och

fynd

ets bevisvärde ansågs begränsat främst med hänsyn till att kontakttiderna var korta, att minkarna var i bur och att vilda minkars

uppfödda

uppträdande inte hade studerats. Vid proven kunde noteras att mink som i vatten omedelbart

släpps

simmar mot närmaste land. När det fanns närmade

sonarbojar, sig

minken en boj innan den fortsatte mot land. Farten var maximalt

1,5-2

knop. Minken var normalt tyst när den simmade, men i samband därmed kunde ett Vid hälften av de 37

kavitationsljud avges. ungefär

försöken erhölls en dokumenterbar kavitationseffekt. hade en

Ljudet

frekvenstyngdpunkt kring 3 kHz. En spridning kunde noteras från ca l kHz till ca 4 kHz. Detektionsavstånden varierade mellan 10 och 20 meter beroende på minkens simsätt och brusnivån i Den

provområdet.

uppmätta frekvensen varierade från ca 170 till ca 260 simtag per minut.

FOA:s fortsatta analys

I det utredningsarbete som vidtog efter den 28 1994 blev det en

juli

uppgift för FOA att beräkna målfaktorer (fart, avstånd och under

djup

ytan) för 40 som hade in under tiden

kavitationsljud spelats augusti

1990 - maj 1994. FOA:s arbete resulterade i december i två rapporter, 1994 och januari 1995. Resultatet kan sammanfattas

enligt följande.

I 16 fall visade en Vid

analysen entydigt på mycket ytnära ljudkälla.

sju av dem beräknades vara mindre än 0,3 m, kortaste djupet passageavstånd mindre än 80 m och farten ca 0,8 m per sekund. För nio

övriga

inspelningar beräknades också källan vara mycket nära men ytan, bestämningarna av avstånd och fart hade sämre noggrannhet. Av

övriga

inspelningar analyserades tio, men de gav alltför svårtolkade resultat för att medge en av målfaktorer. De återstående

bestämning inspelningarna

analyserades inte, eftersom de saknade för en

förutsättningar tillämp-

ning av analysmetoden. I ett fall detekterades källan i två

samtidigt

hydrofoner, så att málspår och kunde beräknas. Resultatet

källstyrka

blev här att källan hade rört tvärs ett sund och med

sig mycket låg

källstyrka. Inte i något av de fallen fann FOA bekräftelse

analyserade

på misstanken om ubåt.

SOU 1995: 135 av händelser och find 227

Genomgång rapporterade

Försvarsmaktens tekniska analys

Inom Försvarsmakten gjordes en särskild granskning av tidigare

om Resultatet av utredningen förelåg i en

rapporter kavitationsljud.

den 9 februari 1995. Enligt denna fanns för tiden fore den 11 rapport

1994 42 händelser som hade kopplats samman med

maj rapporterade

den speciella kavitationseffekten. Av 15 fall där djup och fart utvärderats kunde 14 hänföras till biologiskt ljud medan ett inte kunde bedömas. I 26 fall hade och fart inte kunnat utvärderas. Vissa

djup

kriterier för biologiskt alstrat ljud var uppfyllda men materialet ansågs inte grund för att man i varje enskilt fall kunde avfärda

utgöra

främmande undervattensverksamhet. Det återstående fallet var från år 1988 och angavs ha en avvikande audiell karaktär. Det hänfördes inte till kavitationseffekten. Den slutliga bedömningen sannolik ubåt (2) kvarstod därför i det fallet.

visade att kavitationseffekten kunde knytas till biologisk

Utredningen

aktivitet (mink) i de fall registreringen var av god kvalitet och dokumentationen var fullständig. I övriga fall hade entydiga resultat inte erhållits varför det här inte med fullständig säkerhet gick att göra en till mink. Enligt hade kavitationseffekten

koppling utredningen

således inget eller endast ringa värde som bevis på främmande undervattensverksamhet. Slutsatsen blev att samtliga bedömningar av främmande undervattensverksamhet i det historiska materialet måste omvärderas.

I fördes också fram att det för riktiga taktiska och

utredningen

operativa bedömningar var av utomordentlig betydelse med en fortsatt

när det gäller inhämtning, bearbetning och analys

kunskapsuppbyggnad

av hydroakustiska data.

Resultatet av utredningen anmäldes för regeringen i rapporten för år 1994, se vidare slutet av avsnitt 3.2.

228 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

find

8.2.4 om med

Ytterligare utredningsarbetet typljudet

och den kavitationseffekten

komprimerade

Utredningen 1993/94 om typljudet och kavitationseffekten

Som framgått av det föregående övervägde man under hösten 1993 inom MUST att engagera FOA i I en som

typljudsfrågan. promemoria

upprättades den 31 augusti 1993 inom MAna sägs att det är MAna:s

uppfattning att typljudet entydigt kan kopplas till ubåt och att ljudet

sannolikt utgörs av någon form av om hur

gasutsläpp. Kunskaperna

olika typer av gas låter olika m.m. vara

på djup anges begränsade

varfor i ämnet är önskvärd. En som särskilt

forskning frågeställning

nämns är möjligheten att en ubåt t.ex. på territorialhavet lämnar

kvarliggande ljudalstrande gasbubblor som man sedan vid upprepade

tillfällen får kontakt med och därmed tror ha flera

sig upptäckt

kontakter (ubåtar). FOA hade enligt promemorian bl.a. i samband med ubåtssamtalen genomfört ett gediget och värdefullt arbete. Det

mycket

framhålls särskilt att Försvarets inte andra

forskningsanstalt dragit

djupare

Av en anteckning på promemorian att saken diskuterats med

framgår

FOA:s generaldirektör. Vid anteckningen har den 27 oktober

angetts. Planerna tog mer konkreta former senare under hösten 1993. En promemoria upprättades sålunda inom MAna den 29 november 1993 om kostnadsberäkningar för FOA:s medverkan i

ubåtsunderrättelsepro-

jektet. De angavs nu gälla både och kavitationseffekten. l

typljudet

promemorian anförs att det rimligtvis finns en mängd underrättelseinformation som man ännu inte har fått fram i de och kavita-

typljuds-

tionskontakter som dokumenterats. hade MAna ett

Enligt promemorian

starkt önskemål att genomföra tekniska av dittills erhållna

analyser

typljuds- och kavitationseffekter. För detta krävdes en teknisk

styrning och samordning av tillgänglig främst från expertis forskningssidan

(FOA) och operatörssidan (MUSAC). I promemorian en

uttrycks

förhoppning om värdefulla framsteg i fråga om materiel, konstruktion,

målfaktorberäkningar, typljudets orsak, nationstillhörighet m.m.

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 229

Genomgång rapporterade

Den 8 december 1993 lämnade MAna ett uppdrag åt en marindirektör i Försvarets materielverk att tillsammans med personal från FOA och MUSAC leda och samordna fördjupade tekniska främst

analyser

med och kavitationseffekterna som grund. med utred-

typljudet Syftet

ningen var att

- erhålla teknisk och taktisk underrättelseinformation,

ytterligare

- beräkna ljudkällornas konstruktion,

- föreslå främst tekniska och förbättringar av egna

analysmässiga

i att erhålla underrättelser inom det hydro-

system syfte kompletterande

akustiska området.

Av i avsnitt framgår att utredningen helt redovisningen föregående

kom att ägnas åt kavitationseffekten.

Referensutredning beträffande typljudet och kavitations-

effekten

Försvarsmakten beslutade den 21 juni 1995 om direktiv för en referensom och kavitationseffekten. med utredningen

utredning typljudet Syftet

är att klarhet om vad som kan orsaka För att få

skapa ljudeffekterna.

bredast tänkbara av typljudet skall det analyseras med

genomlysning

utångspunkt från studier inom flera olika ämnesområden. Expertis utanför däribland från FOA, kommer att engageras i

Försvarsmakten,

delar av arbetet.

8.3 fall med aktiva sonarkontakter

Några

Hävringebukten år 1988

Under försommaren 1988 inkom över 160 rapporter om misstänkt

undervattensverksamhet, huvudsakligen från Stockholms och Söderman-

lands till större delen

skärgårdar. Inledningsvis utgjordes rapporterna

230 Genomgång av rapporterade händelser och SOU 1995: 135

fynd

av optiska iakttagelser. Bl.a. att de från en

rapporterade två personer

segelbåt observerat ett föremål som vattnet. Med

förflyttat sig genom

tiden erhölls även ett antal indikationer i olika

undervattensspanings-

system. I slutet av maj erhölls sålunda indikationer i en

tydliga kontrollerbar minering. Vidare erhölls typljudskontakter. Dessa

händelser ledde till en ubåtsjaktinsats i Ett

Hävringebukten. minjakt-

fartyg i närheten av Gustaf Dalen i fick

fyren Hävringebukten hydro-

fonkontakt med vad som bedömdes vara en ubåt.

bottenliggande

Insatser med och Ca 17 minuter

antiubåtsgranater sjunkbomber gjordes.

efter den sista observerades ett större

sjunkbombsdetonationen

luftuppkok. Vid efterkontroll återfanns ett

längre sammanhängande

bottenspår nordost om Detta behandlas i

anfallspunkten. bottenspår

avsnitt 8.6.2. Vid en med filmade från

jämförelse referensuppkok

svensk ubåt har det nu aktuella uppkoket ansetts visa identiska fenomen med det från svensk ubåt. Till en

kraftigaste uppkoket början överväg-

des möjligheten att kunde härröra från en

luftuppkoket gasficka på

bottnen. Vid en kontroll genom i området

förnyad sjunkbombfállning

kunde dock inget eller observeras.

gasutsläpp luftuppkok Några

bottenskador orsakade av gaseruption från bottnen kunde inte heller återfinnas. Någon dag senare fick ett ett

minröjningsfartyg på Örsbaken

hydrofoneko som bedömdes som ett föremål under

stillaliggande

vattnet. Antiubåtsgranater och sjunkbomber fälldes. Efter sjunkbombs-

anfallet förlorades kontakten. i området

Eftersökning gav negativt

resultat. Under de följande två erhölls två kontakter

dagarna ytterligare

med aktiv sonar. Vid det ena tillfället fick ett kontakt

minröjningsfartyg

med ett eko i kölvattnet ett Bråviken. Vid

rörligt på handelsfartyg på

det andra tillfället fick samma med vissa avbrott

minröjningsfartyg kontakt med ett rörligt eko vid Örsbaken.

‘S Vid ett luftuppkok stiger en stor mängd luft (gas) till ytan som där blir blank.

SOU 1995: 135 av händelser och fynd 231

Genomgång rapporterade

Försvarsmaktens bedömningar

av en som tillsattes av chefen

Hydrofonekona analyserades analysgrupp