Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ges i uppdrag att ta fram ett underlag beträffande vissa frågor om finansieringen av verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst. Utredaren skall främst behandla frågor om avgiftsskyldighet och uppbörd av TV-avgiften, medelstilldelning till programföretagen samt skatteplikt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Uppdraget skall utföras i samverkan med Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) samt Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB). Utredaren skall samråda med Radio- och TV-lagsutredningen (Ku2000:01), Digitalradiokommittén (Ku2001:03) samt följa den parallella parlamentariska kommitténs arbete (Ku2003:01).

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag före utgången av augusti 2004.

Utgångspunkter

En viktig skillnad mellan public service-företag och kommersiell radio och TV är de ekonomiska förutsättningarna. Genom att vara garanterade en viss på förhand känd resursnivå är public service-företagen inte beroende av att maximera antalet tittare och lyssnare för att generera intäkter. I stället har public service-företagen ett uppdrag att verka i allmänhetens tjänst och erbjuda alla tittare och lyssnare ett mångsidigt och oberoende utbud av hög kvalitet.

Finansieringssystemet för radio och TV i allmänhetens tjänst bör uppfylla vissa grundläggande krav. En stark radio och TV i allmänhetens tjänst kräver att programföretagen ges tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppdrag. Samtidigt får finansieringssättet inte begränsa företagens oberoende eller på annat sätt påverka programverksamheten i strid med uppdraget. I allmänhet har programföretagen små möjligheter att genom egna åtgärder påverka sina intäkter. Det är därför viktigt att företagen kan överblicka de ekonomiska förutsättningarna för en så lång tidsperiod som möjligt. Systemet för finansiering bör även vara överskådligt och enkelt att hantera samt gynna en effektiv och sund hushållning med tilldelade resurser.

Det sätt som radio och TV i allmänhetens tjänst finansieras på är avgörande för möjligheten till bibehållet oberoende och för en fortsatt stark förankring hos allmänheten. Verksamhetens icke-kommersiella karaktär är grundläggande för ett programutbud präglat av integritet, mångfald och hög kvalitet inom alla genrer.

Utredningsuppdraget

Utredaren skall ta fram ett underlag beträffande vissa frågor gällande finansieringen av verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst. Följande frågor skall behandlas. Erfarenheter från andra länder bör beaktas i den utsträckning det är motiverat. I de fall utredaren lämnar förslag som har ekonomiska konsekvenser skall kostnadsberäkningar redovisas.

Regeringen har denna dag bemyndigat chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en kommitté med parlamentarisk sammansättning som får i uppdrag att utifrån en bred omvärldsanalys ta fram ett underlag beträffande de villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst. Den kommittén skall främst behandla frågor som rör programföretagens uppdrag och organisation.

Avgiftsskyldighet

I dag finansieras verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst i princip uteslutande via TV-avgiften. SVT har därutöver en mycket begränsad möjlighet att sända sponsrade program medan UR har rätt att i vissa fall ta emot allmänna medel för utbildningsinsatser. SVT redovisade för år 2002 en intäkt från sponsring som uppgick till 43,3 miljoner kronor vilket motsvarade drygt en procent av intäkterna från avgiftsmedel. UR hade under samma period fem miljoner kronor i intäkter från allmänna medel för programproduktion avseende fortbildningsinsatser för lärare, vilket motsvarade knappt två procent av intäkterna från avgiftsmedel samma år.

Modellen för finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst är en viktig del av programföretagens självständiga ställning gentemot såväl staten som privata intressen.

Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) svarar för uppbörden och kontrollen av TV-avgiften. Sedan år 1998 har RIKAB också ansvaret för förvaltningen av rundradiomedlen. RIKAB ägs sedan den 1 januari 1994 gemensamt av de tre programföretagen.

Under innevarande tillståndsperiod har riksdag och regering ställt krav på programbolagen att minska skolket från TV-avgiften, vilket hittills har gett mycket goda resultat. Under tillståndsperiodens första år, 2002, redovisar RIKAB och programbolagen att skolket minskat och avgiftsintäkterna ökat med 55 miljoner kronor jämfört med år 2000. Resultatet överträffar regeringens krav på en minskning av skolket med 25 miljoner kronor om året. Under samma period har det genomsnittliga antalet TV-avgifter ökat med 33 000 till totalt 3 383 000 registrerade avgifter. Uppskattningsvis betalar ca 90 procent av de avgiftsskyldiga hushållen sin TV-avgift

Utifrån dagens tekniska utveckling finns det skäl att analysera hur TV-avgiften i framtiden skall se ut för att finansiera en oberoende radio och TV i allmänhetens tjänst. Det är således inte aktuellt att vidta åtgärder som exempelvis skulle innebära att programföretagen säljs eller finansieras genom reklamintäkter. Inte heller finns det några skäl för att införa ett system som skulle innebära att public service-företagen övergår till att finansieras över statsbudgeten.

Förändringar har emellertid skett sedan lagen (1989:41) om TV-avgift trädde i kraft. Enligt lagen skall den som innehar en TV-mottagare betala TV-avgift för mottagaren. I förarbetena (prop. 1988/89:18 s. 43 ff) anges vad som avses med begreppet TV-mottagare. I propositionen konstateras att även andra apparater än de som i dagligt tal benämns TV-mottagare kan vara avgiftspliktiga mottagare. Det gäller t.ex. vissa videobandspelare och vissa mottagare för satellitsändningar.

Enligt 4 och 5 §§ lagen om TV-avgift omfattar skyldigheten att betala TV-avgift inte sådana TV-mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna sändningar, och inte heller för TV-mottagare i anläggningar eller lokaler för annat än bostadsanläggningar eller i fortskaffningsmedel, om mottagaren på grund av en särskilt vidtagen åtgärd inte kan användas för att ta emot TV-program.

Motivet för att TV-mottagare som inte kan användas för att ta emot markbundna sändningar skall vara undantagna från avgift är att de avgiftsfinansierade sändningarna uteslutande sker från marksändare. Om SVT skulle börja sända från satellit skulle man enligt propositionen få överväga att ta upp frågan till förnyad prövning.

Regeringen medgav den 13 november 1997 att SVT får inleda sändningar över satellit för mottagning i Sverige. Det motiv som ursprungligen anfördes för undantaget för TV-mottagare som inte kan ta emot markbundna sändningar är därför inte längre för handen.

Det är vidare möjligt att på olika sätt använda persondatorer för att ta emot TV-sändningar. Med ett s.k. TV-kort kan datorn redan nu användas för att ta emot vanliga TV-sändningar. I en skrivelse till Kulturdepartementet har Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) begärt en översyn av reglerna om undantag från avgiftsskyldighet. Behovet av en översyn beror enligt bolaget dels på att Sveriges Television sedan den 1 april 1999 sänder SVT1, SVT2 och andra digitala kanaler över satellit, dels på att möjligheten att ta emot rörliga bilder över telenäten genom s.k. bredbandstjänster gör att en dator uppkopplad till Internet kan betraktas som en TV-mottagare.

Den 28 maj 2003 beslutade riksdagen (prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196) att de digitala TV-sändningarna skall byggas ut och att de analoga TV-sändningarna skall upphöra efter en övergångsperiod. Från februari 2008 kommer det därför inte längre vara möjligt att ta emot marksänd TV med enbart en analog TV-mottagare.

Uppdraget i fråga om TV-avgiften

Utredaren skall utifrån ett brett perspektiv analysera nuvarande och alternativa sätt att inbringa TV-avgiften.

Utredaren skall även se över reglerna för avgiftsskyldighet i syfte att anpassa dem till den tekniska utveckling som har skett samt analysera om övergången till digitala marksändningar medför några konsekvenser för lagen om TV-avgift.

Ett grundläggande krav på förslagen är att systemet för finansieringen av en radio och TV i allmänhetens tjänst garanterar en oberoende programverksamhet.

Medelstilldelningen

Riksdagen beslutar varje år hur mycket pengar programbolagen skall tilldelas. Riksdagen fastställer även TV-avgiftens storlek. Intäkterna från TV-avgiften förvaltas av RIKAB som har statens uppdrag att uppbära TV-avgiften och bedriva avgiftskontroll. Medlen placeras på det s.k. rundradiokontot i Riksgäldskontoret.

I betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst - ett beredningsunderlag (SOU 2000:55) föreslog den särskilde utredaren en modell där intäkterna från TV-avgiften skulle tillfalla programföretagen direkt. Denna modell innebär att rundradiokontot i Riksgäldskontoret avskaffas. TV-avgifterna, som även i fortsättningen skulle uppbäras av RIKAB, skulle utbetalas direkt till företagen.

Fördelningen av medlen mellan programföretagen föreslogs även med denna modell kunna ske med hjälp av den fördelningsnyckel som nu tillämpas. Företagen skulle således själva få ett fullständigt och direkt ansvar för sin likviditetsplanering. Modellen skulle vidare innebära att riksdagen inte längre skulle anslå medlen till programföretagen. Riksdagen föreslogs ändå behålla ansvaret för TV-avgiftens storlek.

En direktfinansieringsmodell, där avgifterna tillfaller programbolagen direkt, utan att först placeras på rundradiokontot, kan innebära ett enklare, renare och mer transparent finansieringssätt och därigenom öka legitimiteten i systemet. Regeringen har tidigare framfört att den i princip delar uppfattningen att ett system med direktfinansiering bör införas.

I samband med frågan om direktfinansiering bör också övervägas om det är möjligt och lämpligt att införa skatteplikt enligt mervärdesskattelagen av programföretagens verksamhet för produktion och utsändning av radio- och TV-program. Public service-företagens icke-kommersiella verksamhet, dvs. uppdraget i allmänhetens tjänst, är för närvarande undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 20 § mervärdesskattelagen. Detta innebär att det - i enlighet med vad som normalt gäller för verksamhet som är undantagen från mervärdesskatt - saknas rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt, vilken istället blir en kostnad i verksamheten.

Uppdraget i fråga om medelstilldelningen

Utredaren skall analysera olika tänkbara modeller för direktfinansiering och lämna förslag till en sådan modell. En utförlig konsekvensanalys avseende skattemässiga följder och konsekvenser för rundradiorörelsen skall göras.

Om utredaren finner det möjligt och lämpligt att införa skatteplikt enligt mervärdesskattelagen för programföretagen, skall förslag lämnas om hur det skall kunna göras. Samtidigt skall ekonomiska, organisatoriska och administrativa konsekvenser för programföretagen - liksom konsekvenser för public service-uppdraget som sådant - av ett införande av mervärdesskatteplikt analyseras. Även de EG-rättsliga aspekterna av mervärdesskatteplikt samt förslagets påverkan på konkurrenssituationen i branschen skall belysas.

Utredningsarbetet

Utredaren skall samverka med Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB samt Radiotjänst i Kiruna AB. Utredaren skall fortlöpande samråda med Radio- och TV-lagsutredningen (Ku2000:01), Digitalradiokommittén (Ku2001:03) samt följa den parallella parlamentariska kommitténs arbete (Ku2003:01).

Utredaren skall i sitt arbete noga följa arbetet inom andra områden som rör verksamheten inom en radio och TV i allmänhetens tjänst. Uppdraget skall redovisas före utgången av augusti 2004.

(Kulturdepartementet)