Dir. 2006:72

Tilläggsdirektiv till utredningen Från

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen Från

socialbidrag till arbete (S 2005:01)

Dir.

2006:72

Beslut vid regeringssammanträde den 14 juni 2006

Sammanfattning av tilläggsuppdraget

Utredaren ska analysera konsekvenserna av att frångå den

gällande principen om att beakta samtliga inkomster vid be-

dömningen av behovet av ekonomiskt bistånd för barnfamiljer.

Analysen ska endast avse situationer då ersättningsnivåerna i

barnbidraget och andra relevanta transfereringar till barn-

familjer förändras. Utredaren ska särskilt belysa marginal- och

inlåsningseffekter för hushållen och effekter för den kommu-

nala ekonomin. Utgångspunkten ska vara i linje med ur-

sprungsuppdraget, dvs. att stärka de ekonomiska drivkrafterna

för arbete. Utifrån denna analys ska en sammanvägd bedömning

göras av om det är lämpligt att frångå gällande principer för

biståndsprövning.

Bakgrund

Ekonomiskt bistånd

Det ekonomiska biståndet fungerar som ett yttersta skyddsnät

för människor som har tillfälliga försörjningssvårigheter. Enligt

4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453; SoL) är det endast den

som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem till-

godosedda på annat sätt som har rätt till bistånd för sin försörj-

ning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Försörj-

ningsstödet är uppdelat i en för hela landet gällande norm (riks-

2

normen) samt i en del som gäller rätt till ersättning för skäliga

kostnader för ett antal andra behovsposter.

Den biståndssökande är skyldig att efter förmåga bidra till

sin försörjning. Det viktigaste sättet att själv tillgodose sina be-

hov är genom inkomst från arbete. Det innebär även en skyldig-

het för den enskilde att i första hand använda sig av de generella

förmåner och ersättningar som han eller hon har rätt till såsom

arbetslöshetsersättning, bostadsbidrag, barnbidrag etc. Vidare

ska även tillgångar som den enskilde kan förfoga över eller få

tillgång till i första hand användas. En individuell prövning ska

alltid göras vid bedömning av rätten till ekonomiskt bistånd.

Det ekonomiska biståndets konstruktion som yttersta

skyddsnät innebär därför att varje ökning av inkomst, såväl från

arbete som generella förmåner och ökning av tillgångar, leder

till en motsvarande minskning av biståndet.

Ekonomiskt bistånd till hushåll med barn lämnas i praktiken

främst till ensamstående kvinnor med barn. Under 2004 hade

38 200 ensamstående mödrar, 5 700 ensamstående fäder samt

27 500 sammanboende par med barn ekonomiskt bistånd.

Kopplingen mellan försörjningsstöd och barnbidrag

Vid bedömning av behovet av ekonomiskt bistånd ska barn-

bidraget, såväl som andra transfereringar, räknas som inkomst.

När barnbidraget höjs minskar försörjningsstödet i motsvarande

mån. För en del barnfamiljer som får ekonomiskt bistånd inne-

bär därför en barnbidragshöjning inte någon ökad ekonomisk

standard, utan endast ett byte från ett kommunalt stöd till en

statlig transferering. För vissa barnfamiljer kan dock barn-

bidragshöjningen innebära att inkomsterna ökar så mycket att

de når över gränsen för rätt till ekonomiskt bistånd. I dessa in-

komstlägen kan en höjning av barnbidraget således innebära att

vissa familjer inte behöver söka bistånd hos socialtjänsten.

Detta är naturligtvis positivt, eftersom de därmed slipper den

noggranna och återkommande prövning som alltid måste göras

samt att marginaleffekterna vid framtida inkomsttillskott

minskar betydligt.

3

Ensamstående kvinnor med barn samt familjer där en eller

båda föräldrarna är födda utomlands utgör ekonomiskt särskilt

utsatta grupper. Dessa grupper är överrepresenterade bland bi-

ståndsmottagarna och behöver ofta bistånd under långa perio-

der, vilket innebär särskilda påfrestningar för barnen i dessa

familjer. En stor del av dessa barnfamiljer har dessutom eko-

nomiskt bistånd som enda försörjning förutom ersättningar från

socialförsäkringen.

Uppdraget

Det har framförts kritik mot att en barnbidragshöjning i många

fall inte leder till någon förstärkning av den disponibla inkoms-

ten för familjer som får sin försörjning genom ekonomiskt bi-

stånd.

Utredningen Från socialbidrag till arbete (S 2005:01) får

därför i uppdrag att analysera konsekvenserna av att frångå den

gällande principen om att beakta samtliga inkomster vid be-

dömningen av behovet av ekonomiskt bistånd för barnfamiljer.

Analysen ska endast avse situationer då ersättningsnivåerna i

barnbidraget och andra relevanta transfereringar till barn-

familjer förändras. Utredaren ska särskilt belysa marginal- och

inlåsningseffekter för hushållen och effekter för den kommu-

nala ekonomin. Utgångspunkten ska vara i linje med ursprungs-

uppdraget, dvs. att stärka de ekonomiska drivkrafterna för ar-

bete. Utifrån denna analys ska sedan en sammanvägd bedöm-

ning göras av om det är lämpligt att frångå nu gällande prin-

ciper för biståndsprövning.

I analysen ingår att beskriva konsekvenserna för det ekono-

miska biståndssystemet som helhet av en sådan förändring.

Vidare ska utredningen analysera konsekvenserna för den en-

skilde biståndsmottagaren och för socialtjänstens bistånds-

handläggning. Redovisningen ska också innehålla analyser av

effekter för kvinnor och män såväl som för inrikes födda och

utrikes födda biståndsmottagare. Analysen ska också beskriva

konsekvenserna för barn.

4

Utredningen ska samråda med Socialstyrelsen som fått i

uppdrag av regeringen den 14 juni 2006 att göra en analys av

försörjningsstödet, särskilt avseende riksnormen.

Enligt direktiven (dir. 2005:10) ska utredningen redovisa sitt

uppdrag senast den 1 november 2006. Utredningstiden förlängs

härmed. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den

25 januari 2007.

(Socialdepartementet)