Dir. 2007:14
Utredning om ratificering av den
Kommittédirektiv
Utredning om ratificering av den
internationella konventionen om kontroll och
hantering av fartygs barlastvatten och
sediment
Dir.
2007:14
Beslut vid regeringssammanträde den 15 februari 2007
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall granska förutsättningarna för Sverige
att ratificera den internationella konventionen om kontroll och
hantering av fartygs barlastvatten och sediment som antogs
2004 av den internationella sjöfartsorganisationen, IMO.
Sjöfartsverkets rapport av den 25 februari 2005 till
regeringen skall ligga till grund för utredningen. Utredaren skall
klargöra såväl de utestående frågor som tas upp i
Sjöfartsverkets rapport som eventuella frågeställningar som
framkommit efter rapportens överlämnande. Utredaren skall
mot bakgrund av ovanstående också föreslå lämpliga
författningstexter.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 2 januari
2008.
Bakgrund
Världshandelsflottan uppskattas årligen transportera 3–4
miljarder ton barlastvatten över hav, sjöar och vattendrag. Med
fartygs barlastvatten transporteras marina växter och djur samt
bakterier och virus till områden som de inte kan sprida sig till
naturligt. Introduktion av främmande arter är en av de främsta
2
orsakerna till minskad biologisk mångfald genom att inhemska
arter slås ut. Det är nästan omöjligt att bekämpa och utrota en
art som introducerats i havsmiljön.
Främmande organismer som spritts genom barlastvatten kan
orsaka stor ekologisk och ekonomisk skada i den nya miljön
genom att sprida infektioner i dricksvattentäkter, slå ut
inhemska arter, ersätta arter som har ett högt ekonomiskt värde,
förstöra fisk- och musselodlingar, täppa igen vattenintag till
industrier, förstöra rekreationsmiljöer m.m. I Sveriges
närområde är Östersjön särskilt känslig för etablering av
främmande arter. Detta innanhav är dels en förhållandevis ung
miljö med få inhemska arter, dels utsatt för stora
miljöstörningar samt föremål för en omfattande internationell
sjöfart. Sårbara vattensystem är också Mälaren och Vänern,
som båda är viktiga dricksvattentäkter samtidigt som där
bedrivs internationell sjöfart.
Problematiken med främmande organismer som sprids med
barlastvatten är skälet till att IMO den 13 februari 2004 antog
en ny internationell konvention om kontroll och hantering av
fartygs barlastvatten och sediment. Konventionen omfattar
juridiskt bindande regler för hantering av barlastvatten och
stöds av en rad riktlinjer för hur reglerna skall genomföras på
ett effektivt sätt. Av de fjorton tilltänkta riktlinjerna har för
närvarande elva antagits av IMO.
Den dag då konventionen träder i kraft skall alla fartyg som
omfattas av konventionen antingen 1) skifta barlastvatten i
vattenområden med ett djup på minst 200 meter och minst 50
nautiska mil från närmaste land, 2) behandla barlastvattnet med
godkända system så att koncentrationen av skadliga
vattenlevande organismer och patogener inte överstiger angivna
gränsvärden, 3) lämna barlastvattnet till mottagningsanordning i
land eller 4) använda någon annan godkänd metod för hantering
av barlastvatten. Under en övergångsperiod 2009–15 skall
fartygen successivt upphöra med att skifta barlastvatten till
havs. Från och med 2016 skall det inte längre vara möjligt att
skifta barlastvatten till havs.
Konventionen träder i kraft tolv månader efter den dag då
minst 30 stater, vars handelsflottor sammanlagt motsvarar minst
3
35 procent av världshandelsflottans bruttodräktighet, har
ratificerat konventionen.
Ett effektivt genomförande av konventionen skulle betydligt
minska riskerna för att främmande arter introduceras, etablerar
sig och orsakar problem. Bland annat skulle man öka
möjligheterna att i framtiden använda vattenresurser utan ökade
kostnader för bekämpning av skadliga främmande organismer
och rening av vatten.
Sverige har, genom att ratificera konventionen om biologisk
mångfald, förbundit sig att hindra introduktionen av främmande
arter som kan hota den biologiska mångfalden och människors
hälsa. Sverige har också åtaganden inom bl.a.
Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen. En
ratificering av den internationella konventionen om kontroll och
hantering av fartygs barlastvatten och sediment skulle bidra till
uppfyllandet av dessa mellanstatliga åtaganden.
Sjöfartsverkets utredning och utestående frågeställningar
Sjöfartsverket fick den 7 oktober 2004 i uppdrag av regeringen
att i samråd med Naturvårdsverket utreda och redovisa vilka
författningsändringar som krävs för att Sverige skall kunna
ratificera den internationella konventionen om kontroll och
hantering av fartygs barlastvatten och sediment. Sjöfartsverket
skulle vidare föreslå andra åtgärder för att underlätta
genomförandet av konventionens bestämmelser samt analysera
konsekvenserna av konventionens bestämmelser och av
eventuella föreslagna åtgärder. Verket skulle också belysa vilka
övriga internationella arbeten som pågår i syfte att begränsa
utsläppen av främmade organismer till de hav som omger
Sverige.
I en rapport den 25 februari 2005 redovisade Sjöfartsverket
sitt uppdrag. Sjöfartsverket framhåller i sin rapport en rad
utestående frågeställningar som skulle behöva klargöras inför
en ratificering av konventionen, bl.a. följande:
4
• vilken ansvarsfördelning som bör gälla mellan de
myndigheter som kommer att beröras av det nya
regelverket,
• vilka de budgetära konsekvenserna blir för stat,
kommuner och privata företag,
• vilka principer som bör gälla för att täcka de ökade
kostnaderna för stat och kommuner,
• om det behövs en ny lag eller om befintlig lagstiftning
kan utvidgas med de regler som krävs för att införliva
konventionens krav,
• om havsrättskonventionen ger jurisdiktion i den
ekonomiska zonen och vilken verkställande jurisdiktion
som i så fall gäller,
• om nationell lagstiftning – såsom miljöbalken
förorening från fartyg och nationell lagstiftning om
industrisekretess – är förenlig med konventionens
regler,
• vilka konsekvenser som ett försenat ikraftträdande av
konventionen skulle leda till,
• om Sverige, i avvaktan på att system för behandling av
barlastvatten skall bli tillgängliga, kan utfärda dispenser
från kravet på skifte av barlastvatten.
I Sjöfartsverkets rapport redovisas också en rad frågeställningar
av mer teknisk karaktär som behöver klargöras inför
ratificeringen, bl.a. följande:
• vilka de biologiska konsekvenserna kan bli om man
inrättar områden för barlastvattenskifte i svensk
ekonomisk zon,
• om det är möjligt att begränsa ett område för skifte av
barlastvatten till att enbart gälla för fartyg som under
sin färd inte passerat områden där skifte kan ske,
• hur övriga Östersjöstater ser på inrättande av särskilda
barlastvattenskiftesområden alternativt ett allmänt
förbud mot sådana områden i Östersjön,
5
• om Sverige – antingen själv eller tillsammans med sina
grannländer – bör införa tilläggsåtgärder för att
förebygga, minska och eliminera överföring av
främmande organismer,
• om Sverige bör ta fram program för att testa och
bedöma ny teknik för behandling av barlastvatten i
enlighet med konventionens regler samt vilken
myndighet som i så fall bör ansvara för detta,
• om det är praktiskt möjligt att inom sex timmar efter
provtagningstillfället analysera barlastvatten,
• om hamnar och varv bör installera
mottagningsanordningar för barlastvatten och sediment,
hur detta bör ske samt hur de inlämnade substanserna
bör hanteras.
Uppdraget
Utredaren skall redovisa förutsättningarna för att Sverige skall
kunna ratificera den internationella konventionen om kontroll
och hantering av fartygs barlastvatten och sediment.
Utgångspunkt för utredningen är de utestående
frågeställningar som lyfts fram i Sjöfartsverkets rapport av den
25 februari 2005. De viktigaste av dessa frågeställningar återges
i ovanstående avsnitt. Vidare skall såväl IMO:s hantering av
regelverket efter konventionens antagande som den tekniska
utveckling som skett inom området efter denna tidpunkt beaktas
i redovisningen.
Utredaren skall i sitt arbete samråda med berörda
myndigheter och organisationer. I utredningen skall särskild
vikt läggas vid regelförenkling. Utredaren skall lämna en
konsekvensbedömning av föreslagna åtgärder. Om de
föreslagna åtgärderna innebär kostnader för stat eller kommuner
skall finansieringsförslag lämnas. Om de föreslagna åtgärderna
innebär kostnader för privata företag skall samråd ske med
Näringslivets regelnämnd.
Utredaren skall mot bakgrund av ovanstående redovisning
föreslå lämpliga författningstexter.
6
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 2 januari 2008.
(Näringsdepartementet)