Dir. 2007:67

Tilläggsdirektiv till Havsmiljöutredningen

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Havsmiljöutredningen

(M 2006:05)

Dir.

2007:67

Beslut vid regeringssammanträde den 16 maj 2007

Sammanfattning av tilläggsuppdraget

Utredningen om kunskap för bevarande och hållbart nyttjande

av havsmiljön, Havsmiljöutredningen (M 2006:05), får sitt

uppdrag utvidgat. Utredningen skall bl.a. också

–

analysera innebörden av och bedöma förutsättningarna

för att göra Östersjön till ett pilotområde med en

gemensam internationell förvaltningsstrategi och med

detta som utgångspunkt föreslå en svensk organisation

för förvaltning av havsmiljön,

–

föreslå en modell för planering av de svenska

havsområdena,

–

föreslå hur samarbetet och samverkan i kunskapsfrågor

på vattenområdet skall kunna effektiviseras,

–

föreslå hur tillgängligheten till vattenrelaterade data

skall kunna öka samt hur ett system för datasamordning

kan se ut,

–

föreslå ett system för samverkan och samnyttjande av

forsknings- och undersökningsfartyg samt

sammanställa vilka krav som bör ställas på

oceangående fartygsresurser för forsknings- och

undersökningsverksamhet.

Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas i sin

helhet senast den 30 april 2008.

Tilläggsuppdraget

2

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 juli 2006 gav

chefen för Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet en

särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som långsiktigt

säkerställer behovet av en effektiv och samordnad insamling

och analys av kunskap rörande vattenfrågor. Syftet var att

säkerställa bevarande och hållbart nyttjande av havet.

Utredningen antog namnet Havsmiljöutredningen (M 2006:05).

Den 20 december 2006 överlämnade utredningen

delbetänkandet Ett svenskt havsmiljöinstitut (SOU 2006:112).

Behovet av tilläggsuppdrag

Hållbart nyttjande och bevarande av havsmiljön hotas allvarligt

av bl.a. övergödning, effekter av utsläpp av oljeprodukter från

fartygstrafik och andra giftutsläpp, överutnyttjande av främst

torsk samt den pågående klimatförändringen. Genomförandet

av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om

upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på

vattenpolitikens område (ramdirektivet för vatten) samt

Europeiska kommissionens förslag till ett direktiv om en marin

strategi (KOM(2005) 505 slutlig) och ansatserna i EG-

kommissionens grönbok om EU:s framtida havspolitik

(KOM(2006) 275 slutlig) kommer att kräva successivt ökande

svenska satsningar inom vattenområdet. Den minskning av

mängden närsalter och gifter som behövs för en återhämtning

av havsområdena förutsätter både en minskad tillförsel av dessa

ämnen från alla berörda sektorer, samtidigt som åtgärder måste

vidtas också i havet. En utökad sektorsintegrering av

vattenarbetet är därför nödvändig.

Förslaget till ett direktiv om en marin strategi mynnade den

18 december 2006 ut i en politisk överenskommelse om en

gemensam ståndpunkt i ministerrådet. Direktivet kan efter

slutförhandlingarna förväntas träda i kraft under 2008. Det

marina direktivet och EU:s framtida havspolitik kommer att

förutsätta ökad kunskap inom alla delar av de marina

ekosystemen, liksom möjligheter att skapa ett hållbart

nyttjande.

Andra regeringsuppdrag på vattenområdet

3

Inom ramen för genomförandet av ett antal uppdrag inom

vatten- och havsområdet som regeringen har gett

Naturvårdsverket, Fiskeriverket och andra myndigheter pågår

flera processer som berör delar av de frågor utredningen har att

ta ställning till. Utredningen skall så långt som möjligt tillvarata

den kunskap som successivt tas fram genom dessa

regeringsuppdrag och göra de kompletteringar som behövs.

En organisation för förvaltning av havsmiljön

I budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1) uttryckte

regeringen sin avsikt att ge Havsmiljöutredningen

tilläggsdirektiv för att utreda möjligheten att, inom ramen för de

möjligheter som EU:s regelverk ger, göra Östersjön till ett

pilotområde för en ny gemensam förvaltningsstrategi där

länderna samverkar och finner institutionella former för att

säkra efterlevnaden av ett gemensamt regelverk. Även för

Västerhavet bör det internationella samarbetet förstärkas inom

ramen för samarbetet runt Nordsjön.

Det kommande EG-direktivet om en marin strategi förväntas

innebära att varje medlemsstat skall utpeka en eller flera

nationella myndigheter som skall ansvara för förvaltningen av

havet i de olika havsregionerna. För Sverige rör det sig om dels

Östersjön, dels Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Uppgifterna

för en sådan myndighet kommer troligen att bestå av bl.a. en

initial bedömning av miljösituationen i havet och nyttjandet av

det, en definiering av vad som är god ekologisk status samt

fastställande av miljömål med tillhörande indikatorer och

löpande övervakningsprogram. Senast 2016 skall, enligt det

nuvarande förslaget, ett åtgärdsprogram finnas på plats. Det

skall vara operativt 2018 så att uppställda mål kan nås 2021.

Arbetet skall ske i samverkan med övriga länder inom

respektive havsregion.

Utredningen skall analysera innebörden av och bedöma

förutsättningarna för att göra Östersjön till ett pilotområde med

en gemensam förvaltningsstrategi samt överväga formerna för

detta. Slutsatserna skall redovisas och kunna ligga till grund för

bedömningar och ställningstaganden i ett senare skede. Med

4

utgångspunkt i ambitionen att få till stånd en gemensam

internationell förvaltningsstrategi för Östersjön skall

utredningen utifrån ett ekosystemperspektiv föreslå hur Sverige

bör organisera förvaltningen av havsmiljön, i enlighet med vad

som kan förväntas följa av det kommande EG-direktivet.

Förslaget skall i första hand rymmas inom ramen för befintliga

myndigheter. I uppdraget ligger även att föreslå vilka uppgifter

som bör åligga en sådan organisation och vilken kompetens

som behövs samt att definiera avgränsningen till andra berörda

myndigheter. Utredningen skall vidare analysera och redovisa

de juridiska, administrativa och ekonomiska hinder som kan

finnas för den föreslagna organisationen och föreslå lämpliga

lösningar.

En modell för planering av havsområdena

När havsbaserade aktiviteter växer i antal och omfattning ökar

även konkurrensen om användningen av havsområdena och

mellan användningen och behovet av olika skyddsåtgärder.

Intressekonflikter kan uppstå. Utan någon form av planering

hämmas också investeringsbeslut p.g.a. ovisshet om framtida

möjligheter. I dag saknas ett sammanhållet system för fysisk

planering och nyttjande av de svenska havsområdena. Det

behövs ett system för planering och avvägning mellan olika

intressen och som även möjliggör synergieffekter. I ett längre

perspektiv behöver ett system skapas för en övergripande och

långsiktigt hållbar förvaltning av alla vattenanknutna resurser.

Havsmiljökommissionen föreslog i sitt betänkande ”Havet –

tid för en ny strategi” (SOU 2003:72), att Sveriges

territorialvatten bör indelas i zoner för olika typer av nyttjande.

En sådan zonering skall enligt förslaget t.ex. innehålla zoner där

inget uttag av biologiska resurser skall göras och där även

tillträde i vissa fall begränsas, zoner för vissa typer av brukande

och områden för alla former av nyttjande. Ett svenskt system

för zonering bör i möjligaste mån vara samordnat med liknande

system i angränsande länder. En zonering bör långsiktigt ligga

till grund för den framtida förvaltningen av havsmiljön men kan

5

inte inrättas förrän viss kunskap har skaffats, t.ex. om

bottenförhållandena.

Att utarbeta ett planeringssystem för de svenska

havsområdena är en komplex uppgift och bör göras stegvis.

Utredningen skall som ett första steg föreslå en modell för hur

ett planeringssystem kan utvecklas. Förslaget bör bl.a. klargöra

vilka krav som kan ställas på ett planeringssystem, vilken

kunskap som krävs för att möjliggöra en planering, vilka

aktörer som bör göras delaktiga samt beskriva de fortsatta

stegen för utvecklingen av ett planeringssystem. Ett framtida

planeringssystem bör kunna samordnas med liknande system i

angränsande länder. Utredningen skall även lämna en

översiktlig redovisning av i vilka geografiska områden riskerna

för motstridiga intressen är störst och föreslå hur dessa

intressekonflikter kan lösas samt peka på möjliga synergier av

att nyttja havet för olika ändamål.

Ökat samarbete om kunskapsfrågor

De marina ekosystemen är starkt påverkade av tillförseln av

främst närsalter men även av gifter från luft, land och sötvatten.

Den nuvarande kunskapsorganisationen är baserad på

sektorsansvar, där varje myndighet ansvarar för sin del av de

vattenanknutna ekosystemen. Det ställer krav på samordning av

kunskapsarbetet i alla vattenrelaterade frågor. Utredningen fick

därför i sina ursprungliga direktiv i uppdrag att bl.a. utreda hur

den vattenrelaterade forskningen och utbildningen kan

användas för att lösa miljöproblemen i havet och hur samverkan

mellan vattenrelaterad miljöövervakning samt forskning och

undersökningsverksamhet kan utvecklas. Det kommande EG-

direktivet om en marin strategi förväntas öka kraven på

samordning ytterligare.

I sitt delbetänkande ”Ett svenskt havsmiljöinstitut” (SOU

2006:112) har Havsmiljöutredningen föreslagit att ett

vetenskapligt havsmiljöinstitut etableras med verksamhet vid

Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet

och Högskolan i Kalmar. Förslaget innebär att de marina

centrumen avvecklas i sin nuvarande form och blir en del av

6

havsmiljöinstitutet. Utredningen har också föreslagit att det

inom ramen för institutet byggs upp en central, vetenskapligt

högkvalitativ analysavdelning för att effektivisera och förbättra

samarbetet i marina kunskapsfrågor.

Med anledning av de ökande kraven på samordning av

kunskapsarbetet i alla vattenrelaterade frågor, inte minst inför

genomförandet av det kommande marina EG-direktivet,

behöver de tidigare kommittédirektiven konkretiseras

ytterligare. Utredningen skall föreslå vad som inom ramen för

sektorsansvaret bör göras för att ytterligare effektivisera

samarbete och samverkan mellan olika myndigheter och statliga

institut i kunskapsfrågor på vattenområdet. Utöver det

kommande EG-direktivet skall en utgångspunkt vara det s.k.

ramdirektivet för vatten. Förslaget skall utformas så att

internationell samverkan gynnas och möjligheter att delta i

internationella program optimeras.

Ökad tillgänglighet till data

Naturvårdsverket har i sin aktionsplan för havsmiljön (Rapport

5509, mars 2006) i samråd med 15 andra myndigheter lyft fram

behovet av ökad tillgänglighet till miljödata som rör Sveriges

hav och kuster samt behovet av samordning och översyn av

sekretessfrågor. Bakgrunden är att sådana data i dag samlas in i

en rad olika sammanhang och av olika aktörer. En del av dessa

data är direkt tillgängliga, medan tillgängligheten till andra data

begränsas av ekonomiska eller privaträttsliga skäl. Förekomsten

av många lokala övervakningsprogram – ibland med olika

utförare över tiden – kan i sig utgöra ett åtkomlighetsproblem.

Ökad tillgänglighet till marina data ger ökade förutsättningar

för berörda myndigheter att genomföra effektiva åtgärder i

havsmiljöarbetet. Även forskare och andra med

havsmiljörelaterad verksamhet kan behöva ökad tillgång till

data.

Utredningen skall granska tillgängligheten till de

vattenrelaterade data som är relevanta för havsmiljöarbetet och

föreslå vilka konkreta åtgärder som bör vidtas för att

tillgängligheten skall kunna öka. Utredningen skall vidare

7

föreslå hur ett övergripande system för datasamordning, som

bygger på att olika väsentliga samhällsintressen tillgodoses, bör

vara konstruerat så att berörda myndigheters, forskares och

andra aktörers behov av data kan tillgodoses så långt som

möjligt.

Samordnat nyttjande av forsknings- och undersökningsfartyg

m.m.

En rad olika myndigheter, forskningsinstitut, universitet och

andra aktörer bedriver verksamhet i hav och vid kust som

kräver användning av fartyg. Som exempel kan nämnas generell

övervakning av fiske och jakt, tillsyn av skyddade områden,

miljöövervakning, djupkartering, forskning och provtagning av

biologiska och kemiska förhållanden. Av olika skäl är dessa

aktiviteter svåra att samordna.

Mindre fartyg kan handhas av personer vars arbetsuppgifter

även går utöver själva driften av fartyget. Sådana mindre fartyg

har dock liten räckvidd och kan i princip bara användas

inomskärs. Dessa samnyttjas i dag sannolikt i liten utsträckning.

Vissa medelstora fartyg kräver viss fast besättning, men kan

användas på de stora sjöarna och på öppet hav i lugnt väder.

Möjligheterna till samnyttjande är här större. Verksamhet till

havs i hårt väder kan enbart ske med stora fartyg och med

särskilt utbildad besättning och speciell utrustning. Dessa fartyg

har också ofta laboratorium ombord och är mycket

kostnadskrävande, varför de ofta kräver samnyttjande mellan

olika intressenter. Sveriges enda oceangående forsknings- och

undersökningsfartyg, U/F Argos, behöver ersättas med nya

ändamålsenliga och miljövänliga fartygsresurser.

Utredningen skall inhämta kunskap om berörda

myndigheters och andra relevanta verksamhetsutövares behov

och omfattning av utsjöverksamhet. Behovet av fartyg i

mellanklassen med betydande räckvidd och som är möjliga att

tillfälligtvis använda på öppet hav bör särskilt undersökas.

Utredningen skall vidare inventera förekomsten av fartyg i

Sverige som är lämpliga för undersöknings- och

forskningsverksamhet i kustvatten och på öppet hav samt

8

bedöma nyttjandegraden hos dessa fartyg. Utredningen skall

med den kunskapen som grund redovisa vilka möjligheter som

finns att samordna användningen av olika typer av fartyg och

vilka samordningsvinster som kan göras samt ge förslag på ett

system för bättre samverkan och samnyttjande av dessa fartyg.

Utredningen skall vidare, i samråd med Fiskeriverket och

andra berörda myndigheter, utifrån en samlad behovsanalys

sammanställa vilka krav som bör ställas på oceangående

fartygsresurser för forsknings- och undersökningsändamål som

kan ersätta U/F Argos samt ange såväl samhälls- som

företagsekonomiska för- och nackdelar med olika alternativ. En

utgångspunkt bör vara att dessa fartygsresurser kompletterar

andra forsknings- och undersökningsfartyg i Sveriges

närområde, i syfte att möjliggöra samutnyttjande med fartyg i

andra länder. Möjligheterna till delfinansiering från EU bör

även undersökas.

Konsekvensanalyser och förslag till finansiering

I likhet med de ursprungliga direktiven skall

konsekvensanalyser av samtliga förslag presenteras och förslag

till finansiering av åtgärder med statsfinansiella konsekvenser

lämnas. Utredningen skall dessutom särskilt beakta de

administrativa konsekvenserna för näringslivet. De förslag

utredningen lämnar skall utformas så att företags administrativa

kostnader hålls så låga som möjligt. I de fall utredningens

förslag får konsekvenser för företag skall samråd ske med

Näringslivets Regelnämnd.

Arbetets genomförande och redovisning av uppdraget

Utredningen skall samråda med berörda aktörer i enlighet med

de ursprungliga direktiven. När det gäller organisatoriska

lösningar skall samråd ske med utredningen om översyn av den

statliga förvaltningens uppgifter och organisation (Fi 2006:08)

och med utredningen om fördjupad prövning av

Naturvårdsverkets verksamhet (M 2007:02).

9

Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas i sin

helhet senast den 30 april 2008.

(Miljödepartementet)