Dir. 2008:12
Försörjningskrav vid anhöriginvandring
Kommittédirektiv
Försörjningskrav vid anhöriginvandring
Dir.
2008:12
Beslut vid regeringssammanträde den 7 februari 2008
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska lämna förslag som innebär att ett
försörjningskrav som villkor för anhöriginvandring införs i
svensk rätt. Utredaren ska lägga fram förslag till de
författningsändringar som är nödvändiga och lämna en
redogörelse för de ekonomiska och andra konsekvenser som
förslaget medför. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober
2008.
Bakgrund
Nuvarande bestämmelser
I 5 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716), UtlL, regleras i vilka
fall uppehållstillstånd ska ges till en utlänning som är anhörig
till någon som är bosatt i Sverige eller som har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning här, den s.k.
anknytningspersonen. De anhöriga som omfattas är medlemmar
ur kärnfamiljen, dvs. make, sambo och ogifta barn under 18 år
till anknytningspersonen eller hans eller hennes make eller
sambo. Med make likställs registrerad partner, se 3 kap. 1 §
lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap. Vem som är
sambo framgår av 1 § sambolagen (2003:376). Med begreppet
barn avses såväl biologiska som adopterade barn.
Uppehållstillstånd ska också ges till en utlänning som är
förälder till ett ensamkommande barn som är flykting eller
2
skyddsbehövande i övrigt. Uppehållstillstånd som beviljas
enligt 5 kap. 3 § UtlL ska gälla minst ett år.
Enligt 5 kap. 3 a § UtlL får uppehållstillstånd ges till en
utlänning som avser att ingå äktenskap eller inleda ett
samboförhållande med en person som är bosatt eller som har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige om
förhållandet framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar
mot att tillstånd ges. För dessa kategorier tillämpas alltså en
seriositetsprövning. Om en utlänning har getts
uppehållstillstånd ska uppehållstillstånd för samma tid också
ges till utlänningens ogifta barn.
Enligt 5 kap. 3 a § UtlL får uppehållstillstånd ges till en
utlänning som är nära anhörig till någon som är bosatt eller som
har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige om han
eller hon har ingått i samma hushåll som den personen och det
finns ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som
fanns redan i hemlandet. När det finns synnerliga skäl får
uppehållstillstånd även beviljas en utlänning som är anhörig till
en utlänning, som är flykting eller skyddsbehövande i övrigt.
Enligt 5 kap. 8 § UtlL ska ett uppehållstillstånd som ges en
make enligt 3 § vara tidsbegränsat vid första beslutstillfället om
makarna inte stadigvarande sammanbott utomlands. Detsamma
gäller när uppehållstillstånd i ett sådant fall beviljas
utlänningens barn. Ett uppehållstillstånd som beviljas en
utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett
samboförhållande, och hans eller hennes ogifta barn, ska vid
första beslutstillfället vara tidsbegränsat.
I UtlL finns också föreskrifter om att uppehållstillstånd får
vägras i vissa fall. Enligt 5 kap. 17 a § UtlL gäller detta om
oriktiga uppgifter har lämnats samt vid skenförhållande,
månggifte, särlevnad eller om någon av makarna eller samborna
är under 18 år. Uppehållstillstånd får också vägras om den
sökande utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet.
Reglerna i UtlL om anhöriginvandring innehåller inga krav i
fråga om försörjning, bostad eller integration.
3
Familjeåterföreningsdirektivet
Europeiska unionens råd antog den 22 september 2003
direktivet 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (EUT L
251, 03.10.2003, s. 12), det s.k. familjeåterföreningsdirektivet.
Direktivet genomfördes genom ändringar i utlänningslagen som
trädde i kraft den 30 april 2006. Lagändringarna innebar bl.a. att
det infördes en rätt till familjeåterförening för make, sambo och
underåriga barn. I fråga om försörjningskrav anger direktivet att
medlemsstaterna får kräva bevis av den sökande om att den i
medlemsstaten boende referenspersonen, motsvarande
anknytningspersonen, förfogar över lämplig bostad,
sjukförsäkring samt stabila och regelbundna försörjningsmedel
som är tillräckliga för att försörja referenspersonen och hans
eller hennes familjemedlemmar utan hjälp från systemet för
socialt bistånd i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna
ska bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ
av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och
får beakta nivån för minimilöner och minimipensioner samt
antalet familjemedlemmar. Direktivet föreskriver dock att
försörjningskravet inte får omfatta flyktingar vid
familjeåterförening med make eller maka och underåriga barn.
Tidigare utredningar om försörjningskrav
En år 2000 tillsatt parlamentarisk kommitté,
Anhörigkommittén, presenterade i februari 2002 sitt
delbetänkande, Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13).
Betänkandet innehöll bl.a. förslag om införande av ett
försörjningskrav. Försörjningskravet skulle gälla för s.k.
oetablerade förhållanden och nära anhöriga utanför
kärnfamiljen. Enligt förslaget skulle anknytningspersonen svara
för utlänningens försörjning under högst två år. Undantag från
kravet skulle kunna medges om det förelåg särskilda skäl, till
exempel ofrivillig arbetslöshet.
Utredningen om uppehållstillstånd för familjeåterförening
och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare avlämnade i
mars 2005 delbetänkandet Familjeåterförening och fri rörlighet
för tredjelandsmedborgare (SOU 2005:15). Delbetänkandets
4
förslag gällde genomförandet i svensk rätt av
familjeåterföreningsdirektivet och rådets direktiv 2003/109/EG
av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares ställning. Betänkandet innehöll inga
förslag om försörjningskrav.
Samma utredning behandlade i sitt slutbetänkande
Anhörigåterförening (SOU 2005:103) frågan om
försörjningskrav. Utredaren förordade att ett försörjningskrav
inte infördes. Om ett försörjningskrav ändå skulle införas ansåg
utredningen att det skulle tillämpas på föräldrar, vuxna barn och
andra nära anhöriga. Försörjningen skulle anses tryggad om det
fanns tillgång till stabila och regelbundna försörjningsmedel så
att den sökande eller anknytningspersonen inte behövde ta i
anspråk ekonomiskt behovsprövat stöd av allmänna medel för
att tillgodose livsuppehället och bostadskostnaden.
Behov av en utredning om försörjningskrav som villkor för
anhöriginvandring
Regeringen har på migrations- och integrationsområdet stärkt
arbetslinjen bl.a. genom att nyanlända är berättigade till
instegsjobb och nystartsjobb så snart ett uppehållstillstånd
beviljats. Genom införandet av ett försörjningskrav kan
drivkrafterna för arbete ytterligare stärkas och risken för att
nyanlända fastnar i utanförskap minska. Ett försörjningskrav
kan skapa incitament för den enskilde att bosätta sig i regioner
med goda förutsättningar för arbete och bostäder och därmed
leda till en god integration.
Alla EU:s medlemsstater förutom Sverige och Belgien
tillämpar någon form av försörjningskrav som villkor för
anhöriginvandring. Införandet av ett försörjningskrav i Sverige
innebär således att svensk lagstiftning närmar sig den
lagstiftning som övriga medlemsstater i EU tillämpar.
5
Uppdraget
Utredaren ska lämna förslag på författningsändringar som
innebär att ett försörjningskrav som villkor för
anhöriginvandring för utländska medborgare och statslösa
personer införs i svensk rätt.
Utredaren ska närmare överväga vilken krets av sökande
som ska omfattas av försörjningskravet. Utgångspunkten ska
vara att försörjningskravet ska omfatta en så vid krets av
sökande som möjligt, dvs. make, sambo, barn, personer som
avser ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande samt
andra anhöriga som kan beviljas uppehållstillstånd i Sverige
enligt gällande regelverk. Sökande som är anhöriga till
flyktingar och till vissa kategorier skyddsbehövande i övrigt
samt till barn ska dock inte omfattas.
Utredaren ska lämna förslag till hur försörjningskravet ska
anses vara uppfyllt. Utgångspunkten ska vara att försörjningen
kan anses tryggad om det finns tillgång till regelbundna
försörjningsmedel, såsom t.ex. lön från heltidsarbete, som
tillgodoser livsuppehället för anknytningspersonen. Dessutom
ska det finnas lämplig bostad för anknytningspersonen och
sökanden. Utredaren ska analysera hur ett sådant bostadskrav
ska utformas på ett sätt som inte är orimligt restriktivt. En
annan utgångspunkt ska vara att försörjningsförmågan endast
ska prövas vid ansökningstillfället. Utredaren ska lämna förslag
till hur prövningen praktiskt ska gå till. Utredaren bör i detta
sammanhang bl.a. göra överväganden om prövningen avseende
lämnade uppgifters tillförlitlighet.
Den närmare utformningen av förslaget och avgränsningen
av personkretsen, bl.a. vilka kategorier skyddsbehövande i
övrigt som bör undantas, ska göras med beaktande av bl.a. EG-
rättsliga aspekter.
En anknytningsperson som är svensk medborgare eller som
har haft permanent uppehållstillstånd i Sverige i fyra år ska
undantas från försörjningskravet. Utredaren ska pröva från
vilken tidpunkt fyraårsperioden ska räknas vid olika former av
uppehållstillstånd. Utredaren ska överväga om det finns
6
anledning att undanta även andra anknytningspersoner från
försörjningskravet för att undvika orimliga konsekvenser.
Utredaren ska redovisa lagstiftningen om försörjningskrav i
några med Sverige jämförbara EU-medlemsstater.
Konsekvenser av förslaget
Utredaren ska lämna en redogörelse för de ekonomiska och
andra konsekvenser, t.ex. jämställdhetskonsekvenser, som
förslaget medför. Utredaren ska analysera vilka konsekvenser
förslaget får för barn. Utredaren ska även analysera vilka
konsekvenser förslaget kan medföra för antalet asylsökande
respektive sökande av andra skäl i Sverige. Om förslaget kan
förutses medföra ökade kostnader ska förslag till finansiering
redovisas.
Övrigt
Utredaren ska samråda med utredningen om översyn av
mottagandet av asylsökande (JU 2007:18) och utredningen om
nyanländas arbetsmarknadsetablering (IJ 2007:02).
Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2008.
(Justitiedepartementet)