AD 1993 nr 142

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

mot

Maskinentreprenörernas Arbetsgivareförbund och R.G.L.O:s Maskin i Helsingborg Aktiebolag i Ängelholm.

18 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd

Mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Maskinentreprenörernas Arbetsgivareförbund gäller kollektivavtal, bl a det s.k. entreprenadmaskinavtalet. Till detta avtal ansluter ett avtal om anställningsskydd. Anställningsskyddsavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 17

Avsked får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

§ 31

Har en arbetstagare blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning, skall avskedandet förklaras ogiltigt på yrkande av arbetstagaren.

§ 37

En arbetsgivare som bryter mot detta avtal skall betala inte bara lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren kan ha rätt till utan även ersättning för skada som uppkommer.

R.G.L.O:s Maskin i Helsingborg Aktiebolag (bolaget) är medlem i Maskinentreprenörernas Arbetsgivareförbund och därigenom bundet av det mellan arbetsgivareförbundet och Svenska Byggnadsarbetareförbundet gällande anställningsskyddsavtalet. Bolaget bedriver entreprenadrörelse och utför främst gräv- och schaktningsarbeten. Bolaget är medlem i den ekonomiska föreningen Sydschakt. Genom denna erhåller bolaget en del av sina uppdrag.

M.G., som är medlem i Byggnadsarbetareförbundet, anställdes hos bolaget den 12 november 1990.

Bolaget överlämnade den 21 maj 1992 ett skriftligt besked om avskedande till M.G. Enligt beskedet upphörde anställningen samma dag. Bolaget har gjort gällande att M.G. grovt åsidosatt sina åligganden gentemot bolaget genom illojal konkurrens. Bolaget har lagt M.G. till last att denne vid flera tillfällen skulle ha erbjudit sig att som underentreprenör och med egen grävmaskin åta sig att utföra grävningsuppdrag åt flera av bolagets eller Sydschakts kunder. Bolaget har anfört att M.G. haft planer på att bedriva konkurrerande verksamhet genom ett av dennes moder ägt företag med den inregistrerade firman Båstad Gräv & Schakt.

Byggnadsarbetareförbundet har gjort gällande att bolaget avskedat M.G. från hans anställning utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat.

Byggnadsarbetareförbundet har väckt talan mot arbetsgivarparterna och har såsom talan slutligen bestämts i första hand yrkat att arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara avskedandet av M.G.,

2. förplikta bolaget att till M.G. utge ekonomiskt skadestånd avseende förlust av lön under tiden den 25 maj 1992 - 25 maj 1993 med 154 994 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker,

3. förplikta bolaget att till M.G. utge allmänt skadestånd med 40 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker, samt

4. förplikta bolaget att till Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med 15 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Byggnadsarbetareförbundet har i andra hand - för den händelse arbetsdomstolen skulle finna att det förelegat saklig grund för uppsägning - yrkat att arbetsdomstolen skall

1. förplikta bolaget att till M.G. utge ekonomiskt skadestånd avseende förlust av lön och semesterersättning med sammanlagt 32818 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker,

2. förplikta bolaget att till M.G. utge allmänt skadestånd med 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker,

3. förplikta bolaget att till Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med 10 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt Byggnadsarbetareförbundets talan. Vad gäller yrkandena om ekonomiskt skadestånd tsar timlönen och beräkningssättet vitsordats i och för sig. Vid ett eventuellt bifall till de i första hand framställda yrkandena har dock arbetsgivarsidan yrkat att en ytterligare avräkning skall ske med 35 000 kr motsvarande den inkomst M.G. har förvärvat under eller uppenbarligen kunde ha förvärvat i samband med arbeten utförda genom Båstad Gräv & Schakt. Yrkad ränta har vitsordats som i och för sig skälig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Byggnadsarbetareförbundet har för det fall att förbundets talan skulle avslås hemställt om att arbetsdomstolen skall förordna att vardera partssidan skall bära sin rättegångskostnad.

Till utveckling av talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

Bolaget utför såsom underentreprenör gräv- och schaktningsarbeten vid olika byggarbetsplatser främst i nordvästra Skåne och är specialiserat på s.k. minischaktningar. Maskinparken utgjordes vid den aktuella tidpunkten av en sjutons bandgrävare, två dumpers, tre traktorgrävare, två bobcat-maskiner och två minigrävare. Bolaget innehade således inte grävmaskiner av någon större storlek.

M.G. som är utbildad grävmaskinist anställdes i bolaget den 12 november 1990. Bolaget hade kort tid dessförinnan inlett den verksamhet som bedrivs idag. M.G. var den förste som anställdes hos bolaget. Hans huvudsakliga arbetsuppgifter var att köra bolagets handgrävare samt även att rycka in som dumperförare.

Den 7 maj 1992 underrättades M.G. om att bolaget hade för avsikt att avskeda honom på grund av illojal konkurrens. Överläggningar ägde rum den 15, 19 och 21 maj 1992. Av protokoll från överläggningarna framgår att bolaget till stöd för sin åtgärd gjorde gällande att M.G. förfarit illojalt mot bolaget genom att bedriva med detta konkurrerande verksamhet. Illojaliteten skulle ha bestått i att M.G. gentemot bolagets kunder skulle ha erbjudit sig att utföra grävningsarbeten med egen grävmaskin. M.G. bestred att så varit fallet. Den 21 maj 1992 erhöll emellertid M.G. ett skriftligt besked om avskedandet enligt vilket anställningen upphörde samma dag. Byggnadsarbetareförbundet ogiltigförklarade avskedandet och lokal förhandling ägde rum den 27 maj 1992. Vid förhandlingen vidhöll bolaget i huvudsak sin inställning sådan den angivits vid överläggningarna. Byggnadsarbetareförbundet menade, mot bakgrund av de uppgifter som framkommit, att någon illojal konkurrens inte förekommit och att bolaget därför inte haft rätt att avskeda M.G.

Den 8 september 1992 hölls central förhandling vid vilken parterna vidhöll sina ståndpunkter. Även denna förhandling avslutades utan att parterna kunnat enas.

Bolaget har gjort gällande att M.G. under sin tid som anställd i bolaget vid fyra tillfällen förfarit illojalt genom att marknadsföra den i målet aktuella grävmaskinen. För det första skulle M.G. ha marknadsfört grävmaskinen vid en byggarbetsplats vid reningsverket i Laholm där SIAB varit huvudentreprenör. För det andra skulle M.G. enligt bolagets påstående ha marknadsfört maskinen på en vägarbetsplats i Veberöd, där NCC var huvudentreprenör. För det tredje har gjorts gällande att M.G. varit i kontakt med PEAB Transport &. Maskin AB i Förslöv. För det fjärde har bolaget åberopat att M.G. gentemot en person vid namn J.Ö. skulle ha avgivit anbud på en entreprenad i Båstad.

Med anledning av dessa påståenden vill Byggnadsarbetareförbundet anföra följande.

M.G. har inte köpt någon grävmaskin. Ägare till den ifrågavarande maskinen är hans mor M.G. M.G. och hennes make bedrev tidigare näringsverksamhet i handelsbolagsform i bolaget McMar Import HB. I mars 1992 omregistrerades bolaget från handelsbolag till den enskilda firman Båstad Gräv & Schakt. M.G. och dennes broder J.G. hade vid olika tillfällen under de senaste åren diskuterat att köpa in en grävmaskin som de kunde renovera och därefter sälja. I början av år 1992 inköptes därför till ett relativt billigt pris en fjorton år gammal maskin av märket Åkerman H 12 B. Maskinen har en skopvolym om cirka 1000 liter medan bolagets maskiner har en skopvolym om 380 liter som mest. Åkerman- maskinen förvärvades av Båstad Gräv & Schakt som är registrerad ägare av maskinen. Maskinen var inte i funktionsdugligt skick vid förvärvet och bröderna M.G:s avsikt var att påbörja en renovering under våren 1992. Syftet med förvärvet var inte att M.G. skulle bedriva någon slags entreprenadverksamhet eftersom han vid denna tidpunkt hade en fast anställning hos bolaget.

Förhållandet mellan M.G. och bolagets ägare R.O. var vid denna tidpunkt ansträngt. R.O. hade vid ett flertal tillfällen hotat med att säga upp M.G. på grund av arbetsbrist såvida denne inte sade upp sig själv. Bolaget hade stora ekonomiska problem. M.G. räknade mot bakgrund härav med möjligheten att han av något skäl skulle kunna bli arbetslös, t.ex. på grund av att bolaget gick i konkurs. Han tänkte sig att han i ett sådant läge skulle ha möjlighet att åta sig grävningsuppdrag med Åkerman-maskinen såsom anställd i Båstad Gräv & Schakt. Huvudsyftet med inköpet av maskinen var dock att renovera den och därefter sälja den med vinst.

I samband med förvärvet av Åkerman-maskinen anlitades PEAB för att transportera maskinen från Almeboda till Grevie där J.G. har sin bostad och även en verkstad. Renoveringen av maskinen kom till stånd först efter det att M.G. avskedats. Maskinen är ännu inte helt färdigrenoverad men är dock i funktionsdugligt skick och har använts vid fyra uppdrag.

Arbetsgivarsidan har gjort gällande att M.G. marknadsfört grävmaskinen för SIAB:s platschef T.J. vid arbetsplatsen reningsverket i Laholm. Det rätta förhållandet är följande. Under våren 1992 fick bolaget genom Sydschakt i uppdrag att forsla bort schaktmassor vid denna arbetsplats. Huvudentreprenör var SIAB. SIAB har ett dotterbolag som heter Råsnäs Maskin AB som hade fått i uppdrag att utföra schaktningsarbetet, Råsnäs Maskin AB hade i sin tur anlitat Sydschakt för att forsla bort schaktmassorna och arbetet kom slutligen att utföras av bolaget genom bolagets anställde P.-O.B. som körde en dumper. Arbetet pågick i fjorton dagar. Under en tid då P.-O.B. var hemma för vård av sjukt barn fick M.G. rycka in som vikarierande dumperförare. Det aktuella samtalet mellan T.J. och M.G. ägde rum en fredag efter arbetsdagens slut. Den enda fråga M.G. ställde till J. var vilket timpris SIAB betalade för grävningsarbeten som utfördes med en grävmaskin av Åkerman-maskinens storlek. Anledningen till att M.G. ställde denna fråga var att han ville få en uppgift om hur mycket han kunde begära i betalning om han senare skulle åta sig uppdrag för Båstad Gräv & Schakt. J. svarade att timpriset var ca 330 kronor. T.J., som inte kände M.G. sedan tidigare, uppfattade tydligen dennes fråga som ett erbjudande att utföra tjänster för SIABs räkning. På fråga från T.J. uppgav M.G. att det var en bekant som hade köpt en maskin av märket Åkerman. Han berättade alltså inte att Båstad Gräv & Schakt förvärvat maskinen.

Beträffande den påstådda marknadsföringen gentemot PEAB i Förslöv skall framhållas följande. M.G. hade vid några tillfällen under de senaste åren varit i kontakt med entreprenadchefen I.J. vid PEAB bl a för att fråga denne om PEAB kunde erbjuda honom anställning som maskinförare. M.G. har inte under sin tid hos bolaget marknadsfört den aktuella maskinen gentemot PEAB. Detta skedde först vid ett tillfälle när han redan var avskedad och i samband med att han besökte Ingemar Jönsson på dennes arbetsplats för att beställa en transport av Åkermanmaskinen för ett av de första uppdragen som han utförde för Båstad Gräv & Schakt. M.G. uppgav vid det besöket att han kunde åta sig uppdrag för 350 kr i timmen.

l fråga om den påstådda marknadsföringen av Åkerman-maskinen gentemot NCC har gjorts gällande att M.G. skulle ha gjort detta vid ett samtal som bl.a. dumperföraren hos bolaget B.N. påstås ha hört. Bolaget har emellertid inte angett med vilken person som M.G. skulle ha samtalat. M.G. bestrider ifrågavarande påståenden. Han har över huvud taget inte pratat om grävmaskinen med någon person som varit anställd vid NCC. Det kan nämnas att det var M.G. och P.-O.B. som utförde arbetet på denna arbetsplats för bolagets räkning. B.N. kom till arbetsplatsen först när M.G. hade avskedats.

Bolaget har slutligen åberopat en händelse som inträffade i Båstad under vårvintern 1992. Omständigheterna var i korthet följande. Två personer, J.Ö. och B.F., var under början av år 1992 anställda i Rö Entreprenad i Helsingborg AB; ett bolag som drevs av J.Ö:s far, R.Ö.. Tanken var att J.Ö. och B.F. själva skulle försöka att ta in uppdrag åt Rö Entreprenad. B.F. och M.G. är bekanta sedan tidigare. När B.F. berättade för M.G. att han var anställd i Rö Entreprenad, tipsade M.G. honom om ett mindre uppdrag i Båstad. Det var en cykelhandlare som ville ha vissa schaktningsarbeten utförda. Rö Entreprenad lade att anbud på arbetet. B.F. bad därefter M.G. att denne skulle meddela M.G. att Båstad Gräv & Schakt skulle lämna en offert till Rö Entreprenad på att utföra schaktningsarbetet med grävmaskinen. Det vitsordas att M.G. skrev en offert och att den lämnades i början av mars 1992. Rö Entreprenad erhöll dock inte uppdraget att utföra schaktningsarbetet.

M.G. har efter avskedandet utfört fyra grävnings- och schaktningsuppdrag, vilka han erhållit som anställd i Båstad Gräv & Schakt. I övrigt har han varit arbetslös och uppburit ersättning från A-kassan.

Det första av de fyra uppdragen utfördes under två dagar vid månadsskiftet juni-juli 1992 och det andra omfattade ett grävningsarbete under tre dagar som utfördes i september månad 1992. Det tredje uppdraget gällde ett grävningsarbete för kyrkogårdsförvaltningens i Landskrona räkning. Det fjärde uppdraget gällde en dikning där några bönder var beställare. Sistnämnda arbete utfördes under två dagar i slutet av mars 1993. Samtliga uppdrag, med undantag för arbetet för kyrkogårdsförvaltningen, har Båstad Gräv & Schakt erhållit genom direkt kontakt med beställaren. Uppdraget för kyrkogårdsförvaltningen ordnade M.G. själv och han erhöll lön för det utförda arbetet från B åstad Gräv & Schakt om sammanlagt 18 270 kr. Lönen har beräknats efter en timlön på 87 kr vilket motsvarade den lön som han hade som anställd i bolaget.

M.G. tillbakavisar bestämt påståendet att inköpet av Åkerman-maskinen och registreringen av den enskilda firman utgjort en inledande del i en plan att "starta eget" i konkurrens med bolaget i syfte att söka ta över bolagets kunder. Någon sådan planläggning har inte ägt rum och det har inte heller varit tanken vid förvärvet av Åkerman-maskinen. Vidare kan konstateras att M.G. aldrig anmodats att upphöra med vad som bolaget uppfattat som konkurrerande verksamhet. R.O. har över huvud taget aldrig ifrågasatt varför maskinen inköptes.

Byggnadsarbetareförbundet menar att avskedandet har andra orsaker än den påstådda marknadsföringen. Under år 1991 berättade R.O. för M.G. och för övriga anställda att bolaget hade ekonomiska svårigheter och att personal måste sägas upp på grund härav. M.G. och en annan anställd, S.L., tillfrågades om de var beredda att sluta. Bägge förklarade emellertid att de inte var intresserade av detta. Påstötningar förekom vid åtminstone tre tillfällen och vid det sista tillfället erbjöds M.G. en månadslön om han själv sade upp sig. M.G. krävde sex månadslöner vilket R.O. inte accepterade. R.O. kontaktade därefter Byggnadsarbetareförbundets avdelningsombudsman C.S. och mer eller mindre vädjade till avdelningen om avsteg från turordningsreglerna så att M.G. och S.L. skulle kunna sägas upp på grund av arbetsbrist. Avdelningen accepterade inte detta.

En annan omständighet är att R.O. till C.S. framfört klagomål mot M.G. på grund av att denne, som Ohlsson uttryckte det, "snackade för mycket på arbetsplatsen" och på grund av att han även vid ett tillfälle kopplat in ett regionalt skyddsombud. Vidare har både M.G. och S.L. vid några tillfällen för avdelningen påpekat att det förekommit felaktigheter i avtalstillämpningen hos bolaget. Det har framför allt varit fråga om försenade eller felaktiga utbetalningar av olika ersättningar till de anställda. Dessa påpekanden från M.G:s sida förstärkte R.O:s negativa inställning till denne.

R.O. hade även krävt att M.G. skulle stå för de telefonkostnader som uppkom i tjänsten. Detta tillbakavisades av M.G. till R.O:s stora förargelse. M.G. hade även kort tid före avskedandet genom avdelningen begärt att erhålla reseersättning för resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen. R.O. blev mycket upprörd över M.G:s begäran. M.G. har vidare till C.S. påtalat att B.N. som då inte var anställd hos bolaget genom ett eget företag och på uppdragsbasis utfört tjänster för bolagets räkning, bl.a. på arbetsplatsen i Laholm. C.S. vände sig till R.O. och krävde att bolaget skulle upphöra med att anlita B.N. genom dennes företag.

Byggnadsarbetareförbundet gör gällande att de nu redovisade omständigheterna utgjort de egentliga skälen till varför bolaget avskedade M.G. från dennes anställning.

Arbetsgivarparterna

Bolaget inledde sin verksamhet redan år 1964 i Norrköping och var ett av de första företag i landet som använde dumpers. Verksamheten bedrevs i Östergötlands län fram till år 1990 då R.O., som var bolagets ägare, valde att etablera sig i Helsingborgs-trakten.

De uppgifter som lämnats från Byggnadsarbetareförbundets sida om bolagets maskinpark är riktiga. Bolaget har dock under alla år haft en tämligen varierad uppsättning av maskiner.

Som grund för avskedandet har arbetsgivarsidan åberopat att M.G. vid fyra tillfällen lämnat anbud på och även erbjudit sig att utföra maskinentreprenadtjänster till bolagets och Sydschakts kunder samt även till andra beställare.

Vid avskedandet och vid de efterföljande förhandlingarna åberopade arbetsgivarsidan i första hand förfarandet gentemot SIAB. Inköpet av Åkerman-maskinen och registreringen av den enskilda firman har emellertid utgjort en inledande del av en plan att starta eget och i konkurrens med bolaget försöka ta över en del entreprenadkontrakt från bolaget samt att verka på samma marknad, d.v.s. i nordvästra Skåne.

I februari 1992 förvärvades Åkerman-maskinen av M.G.

och den 20 februari beställdes en trailertransport för att transportera maskinen till Båstad. Den 23 mars 1992 inregistrerades den enskilda firman Båstad Gräv & Schakt. En enskild firma kan endast innehas av en person. Det är M.G. som står registrerad som innehavare av firman. Enligt arbetsgivarsidans uppfattning är detta förhållande emellertid endast en teknisk formalitet eftersom M.G. inte innehar yrkesbevis för förande av grävmaskin och därmed i praktiken saknar både behörighet och förmåga att utföra de tjänster som firman skulle åta sig. Det är arbetsgivarsidans åsikt att meningen hela tiden har varit att M.G. skulle stå för det faktiska utförandet av arbetet.

I början av mars 1992 lämnade Båstad Gräv & Schakt en skriftlig offert till Rö Entreprenad. Detta har motsidan medgivit.

Senare under mars 1992 kontaktade M.G. dels platschefen för SIAB, T.J. på arbetsplatsen reningsverket i Laholm och dels företrädare för Råsnäs Maskin AB på samma arbetsplats. Vid detta tillfälle erbjöd M.G. SIAB att hyra in en grävmaskin till ett timpris av 330 kr. Arbetsgivarsidan gör gällande att det varit fråga om en allvarligt menad timprisoffert från M.G:s sida. Detta framgår av det förhållandet att T.J. i egenskap av platschef nedtecknade beloppet och därefter satte in uppgiften i en särskild pärm.

I slutet av april 1992 inträffade en händelse som gäller NCC:s arbetsplats i Veberöd. Arbetsplatsen är en stor arbetsplats också för Sydschakt och bolaget. Bolagets anställde B.N. fick höra från ett flertal personer - bl.a. från maskinägare tillhörande Sydschakt - att M.G. marknadsfört både den enskilda firman och Åkerman-maskinen. Denna händelse ledde till att Sydschakt kontaktade bolaget genom ett brev den 6 maj 1992 med krav om att få till stånd omedelbara åtgärder. B.Å. som var verkställande direktör vid Sydschakt reagerade mycket kraftigt när han erhöll kännedom om att en anställd hos en medlem marknadsfört ett företag som inte tillhörde föreningen.

Det är i och för sig riktigt att M.G. långt tillbaka i tiden varit i kontakt med entreprenadchefen I.J. hos PEAB för att erhålla anställning. Denna kontakt har emellertid inte något samband med händelseutvecklingen i detta mål då det inte ens är fråga om samma år. M.G. har i själva verket vid ett flertal tillfällen både före och efter avskedandet besökt PEAB och marknadsfört sin grävmaskin och sitt företag samt även avgivit timprisoffert. Av transportsedlar från PEAB framgår vidare att M.G. kort tid före avskedandet, d.v.s. den 2 juni 1992, beställt en transport av grävmaskinen till en arbetsplats i Ausås. Uppdraget förmedlades av Tvängstorps Entreprenad AB och arbetet kom att påbörjas i omedelbar anslutning till att avskedandet ägt rum.

Samtliga nu angivna omständigheter utgör grunden för bolagets avskedande av M.G. Några andra skäl till avskedandet har inte framförts från bolagets sida. Även de omständigheter som framkommit först efter den 21 maj 1992 måste enligt arbetsgivarsidans mening utgöra sådana uppgifter som skall läggas till grund för bedömningen i målet. Särskilt anmärkningsvärt är enligt arbetsgivarsidans förmenande ett rivningsarbete som M.G. utförde i september 1992. Även det faktum att Båstad Gräv & Schakt fakturerade med färdigtryckta brevpapper med firmans namn och adress tyder på att verksamheten varit planlagd i förväg.

Domskäl

M.G. avskedades den 21 maj 1992 från sin anställning hos bolaget som maskinförare. Bolaget är ett entreprenadföretag med verksamhet i nordvästra Skåne avseende främst grävnings- och schaktningsarbeten.

Bolaget har som grund för avskedandet åberopat att M.G. grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget genom illojal konkurrens. Bolaget har lagt M.G. till last att denne under anställningstiden vid fyra tillfällen skulle ha erbjudit sig att med egen grävmaskin utföra grävningsuppdrag åt bolagets och Sydschakts kunder. Byggnadsarbetareförbundet har bestritt detta och har gjort gällande att avskedandet skett utan att det ens funnits grund för att säga upp M.G.

I målet har sammanfattningsvis framkommit följande av omedelbart intresse för arbetsdomstolens prövning av avskedandefrågan. M.G. hade som huvudsakliga arbetsuppgifter att köra bolagets bandgrävare och att vid uppkommande behov rycka in som dumperförare. I februari 1992 ombesörjde M.G. och en bror till denne ett inköp av en begagnad grävmaskin Åkerman H 12 B i det uppgivna syftet att reparera maskinen och därefter sälja den. M.G:s moder, M.G., stod som köpare av maskinen. Denna transporterades till Båstad där brodern har en verkstadslokal. M.G. lät den 23 mars 1992 inregistrera den enskilda firman Båstad Gräv & Schakt. I början av mars 1992 hade Båstad Gräv & Schakt lämnat offert på ett mindre schaktningsarbete i Båstad. M.G. hade förmedlat kontakten med beställaren. Båstad Gräv & Schakt erhöll inte uppdraget. Senare under mars 1992 förekom ett samtal mellan M.G. och T.J., som var platschef hos SIAB vid en arbetsplats reningsverket i Laholm. Under samtalet berördes timpriset för att hyra in en grävmaskin hos SIAB. Vad som närmare förekom vid samtalet är tvistigt mellan parterna. Enligt arbetsgivarsidans påstående skulle vidare dumperföraren hos bolaget B.N. i slutet av april 1992 ha hört från ett flertal andra personer att M.G. marknadsfört Båstad Gräv & Schakt och Åkerman-maskinen på NCC:s vägarbetsplats Veberöd. Arbetsgivarparterna har också påstått att M.G. före avskedandet marknadsfört företaget och Åkerman-maskinen hos PEAB i Förslöv.

I målet har parterna ägnat uppmärksamhet åt frågan huruvida M.G. medan han var anställd hos bolaget hade planerat att börja verksamhet som egen företagare och att inköpet av Åkerman-maskinen och registreringen av firman Båstad Gräv & Schakt utgjort en inledande del av denna planering. Arbetsgivarsidan har påstått att det förhåller sig på detta sätt, medan Byggnadsarbetareförbundet har anfört att Åkerman-maskinen inköptes av M.G. och att huvudsyftet var att maskinen skulle repareras av bröderna M.G. och sedan säljas samt att det verkligen var M.G. som var innehavare av företaget med firma Båstad Gräv & Schakt.

Arbetsdomstolen finner för sin del att det inte är erforderligt för ställningstagandet i målet att gå in på de nu berörda frågeställningarna. Det avgörande enligt domstolens uppfattning är om det kan anses styrkt att M.G., såsom arbetsgivarsidan påstått, vid de fyra aktuella tillfällena marknadsfört företaget Båstad Gräv & Schakt och tjänster med Åkerman-maskinen hos kunder till bolaget eller Sydschakt.

I den sist angivna bevisfrågan gör arbetsdomstolen följande bedömande. Arbetsdomstolen konstaterar först att det är ostridigt mellan parterna att Båstad Gräv & Schakt i början av mars 1992 lämnade en offert på ett mindre schaktningsarbete i Båstad. Det framgår av M.G:s vid huvudförhandlingen avgivna utsaga att det var denne som förmedlade kontakten med uppdragsgivaren.

I frågan huruvida M.G. marknadsfört tjänster med Åkermanmaskinen hos SIAB:s platschef T.J. vid arbetsplatsen reningsverket i Laholm har muntlig bevisning förekommit i form av förhör under sanningsförsäkran med M.G. samt - på begäran av arbetsgivarsidan - vittnesförhör med T.J. och maskinföraren hos SIAB R.O. Vidare har av arbetsgivarsidan som skriftlig bevisning åberopats en kopia av en handling som T.J. i vittnesförhöret uppgivit sig ha upprättat i anslutning till samtalet med M.G. och placerat i en pärm på arbetsplatskontoret. Den ingivna kopian av handlingen har texten: "M.G. Båstad - 0431-61321- H 12 B - 330:- mindre jobb."

Enligt arbetsdomstolens bedömande stöds T.J:s utsaga dels av vad R.O. omvittnat, dels - och framför allt - av den åberopade handlingen. Domstolen finner att tilltro skall fästas till vad T.J. har berättat. Härigenom är klarlagt att M.G. vid ett tillfälle under mars 1992 uppsökt T.J. på arbetsplatsen reningsverket i Laholm och angivit för denne att han kunde åta sig grävningsarbeten med Åkerman-maskinen för ett timpris av 330 kr. Enligt arbetsdomstolens mening var detta att uppfatta som en allvarligt menad timprisoffert. Omständigheterna visar också att T.J. uppfattade M.G:s besked på detta sätt.

Vad härefter gäller den påstådda marknadsföringen på NCC:s vägarbetsplats i Veberöd består bevisningen i första hand av M.G:s egen under sanningsförsäkran avgivna berättelse samt vittnesutsagor av dumperföraren B.N. och dåvarande direktören hos Sydschakt B.Å. Enligt domstolens uppfattning ger visserligen varken denna bevisning eller utredningen i övrigt någon klar bild över vad som förekommit. Åtminstone så mycket får emellertid anses utrett genom B.N:s och B.Å:s utsagor att M.G. uppträtt på sådant sätt att det blivit mer eller mindre allmänt känt på NCC:s arbetsplats att M.G. var beredd att utföra uppdrag med Åkerman-maskinen. Vid denna prövning har domstolen även beaktat att M.G. vid ungefärligen samma tid - enligt vad som blivit klarlagt i målet - erbjudit sig att utföra grävningsarbeten på en annan större arbetsplats, nämligen SIAB:s nyss behandlade arbetsplats reningsverket i Laholm. Det är måhända tveksamt om det kan sägas att M.G. har marknadsfört Åkerman- maskinen direkt till någon ansvarig hos NCC. Agerandet från M.G:s sida får emellertid från konkurrenssynpunkt anses jämställt med en direkt marknadsföring till kunder. Så har också enligt vad utredningen visar situationen uppfattats från Sydschakts sida och åtgärder vidtogs också av Sydschakt för att hindra ett upprepande.

Rörande M.G:s kontakter med PEAB i Förslöv avseende marknadsföring av tjänster med Åkerman-maskinen har visserligen blivit utrett att en sådan kontakt förekommit med entreprenadchefen I.J. hos PEAB. Det har emellertid inte med tillräcklig grad av säkerhet kunnat klarläggas att detta skedde innan M.G. avskedades från sin anställning hos bolaget. Under dessa förhållanden kan vad som har förekommit i förhållande till PEAB inte tillmätas någon betydelse i avskedandefrågan.

Arbetsdomstolen sammanfattar vad som nu har anförts påföljande sätt. Det har framkommit att M.G. i början av mars 1992 medverkat till att Båstad Gräv & Schakt lämnat offert på ett mindre schaktningsarbete i B åstad. Vidare är klarlagt att M.G. vid ett tillfälle senare under mars 1992 marknadsfört tjänster med Åkerman-maskinen till platschefen hos SIAB T.J. på arbetsplatsen reningsverket i Laholm. Vid ungefärligen samma tid har M.G. vidare agerat på NCC:s vägarbetsplats i Veberöd på ett sätt som är att jämställa med en direkt marknadsföring till kunder. Särskilt de två senare händelserna måste bedömas vara av allvarlig natur.

Byggnadsarbetareförbundet har påstått i vrålet att det inte kan anses ha förekommit någon illojal konkurrens från M.G:s sida av det skälet att Åkerman-maskinen var en stor grävmaskin medan bolaget var specialiserat på s.k. minischaktningar och inte förfogade över någon stor grävmaskin. Arbetsgivarsidan har tillbakavisat detta påstående och gjort gällande att den av M.G. under anställningstiden förberedda verksamheten utgjorde en konkurrerande verksamhet.

Arbetsdomstolen konstaterar att bolagets verksamhet omfattade grävnings- och schaktningsarbeten och att Åkerman -maskinen visserligen var av annan typ än bolagets maskiner men att den tydligtvis var tänkt att utnyttjas för mindre arbeten inom samma verksamhetsområde. Enligt domstolens mening måste mot bakgrund härav antas att åtminstone i viss utsträckning konkurrens kunde uppkomma om samma uppdrag. Den nu ifrågavarande invändningen skall därför inte tillmätas någon avgörande betydelse.

Arbetsdomstolen finner vid ett samlat övervägande av omständigheterna att M.G. genom att under pågående anställning marknadsföra tjänster med Åkerman-maskinen gjort sig skyldig till illojal konkurrens och därmed grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget som arbetsgivare. Bolaget har därför haft rätt att avskeda M.G. Byggnadsarbetareförbundets talan i tvisten skall följaktligen avslås.

Det ankommer på Byggnadsarbetareförbundet att ersätta motparterna deras rättegångskostnader. Skäligheten av yrkat belopp avseende rättegångskostnader har vitsordats.