AD 1995 nr 138

Parter:

Svenska Sjöfolksförbundet; Sveriges Redareförening; Safe Service Aktiebolag

Nr 138

Svenska Sjöfolksförbundet

mot

Sveriges Redareförening och Safe Service Aktiebolag i Göteborg.

Safe Service AB (bolaget) bedriver verksamhet med bl.a. bemanning av bostadsplattformar. Genom medlemsskap i Sveriges Redareförening (redareföreningen) är bolaget bundet bl.a. av det mellan redareföreningen och Svenska Sjöfolksförbundet (förbundet) från den 1 oktober 1975 gällande kollektivavtalet om facklig förtroendemans ställning.

J.K., som är medlem i förbundet, är anställd hos bolaget och utsedd till facklig förtroendeman.

Under åberopande av att bolaget dels vägrat att attestera av J.K. ingivna arbetstidsjournaler, dels underlåtit att för februari och mars 1994 i rätt tid betala J.K. enligt lag och kollektivavtal tillkommande ersättningar för fackligt arbete och härigenom också hindrat J.K. att fullgöra sitt arbete som facklig förtroendeman, har förbundet gjort gällande att bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet mot J.K. och förbundet. Förbundet har yrkat att bolaget förpliktas att till vardera J.K. och förbundet utge 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för de centrala förhandlingarnas avslutande den 25 maj 1994 till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt bifall till käromålet och förklarat sig inte kunna vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. För det fall arbetsdomstolen skulle finna att bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet har bolaget hemställt att skadeståndet jämkas till noll. Ränteyrkandena har vitsordats som skäliga i och för sig, dock att ränta skall utgår från dagen för delgivning av stämning.

Redareföreningen har förklarat sig avstå från att föra talan i målet.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Safe Service AB är ett bemanningsföretag för s.k. hotellplattformar i Nordsjön. Plattformarna fungerar som serviceenheter till fasta oljeriggar ute i Nordsjön. Förutom hotell, finns på dessa plattformar restauranger och verkstäder. De plattformar som bemannades av bolaget ägdes ursprungligen av Consafe AB som även lät bygga dem. I samband med detta bolags försättande i konkurs överläts de till Götaverken som senare överlät dem till Safe Rigg AB, som är ett systerbolag till Safe Service AB. Plattformarna har därefter överlåtits till en engelsk köpare. Fram till juni 1992 bemannades plattformarna av Broströms Rederi AB (Broströms). Bemanningsavtalet övertogs därefter av Safe Service AB varvid även samtliga anställda på plattformarna övertogs. Bolaget bemannade sammanlagt fem bostadsplattformar i Nordsjön och på varje arbetade närmare 40 av förbundets medlemmar. Vid tidpunkten för tvistens uppkomst, februari/mars 1994, var ca 150 av de totalt ca 300 anställda på plattformarna medlemmar i förbundet. Medlemmarna bodde utspridda över hela Sverige men det fanns även de som bodde i Danmark och i Norge.

På varje plattform fanns en person som var utsedd till klubbordförande. Denna person hade enligt lag och avtal i grunden tre timmar per vecka att disponera för det fackliga arbetet. Det visade sig emellertid att det inte gick att bedriva det fackliga arbetet med en klubbordförande på varje plattform. Anledningen härtill är att verksamheten bedrevs kontinuerligt vid plattformarna enligt ett avbytarsystem med tre arbetslag vilket medförde att det aldrig uppstod någon kontinuitet i det fackliga arbetet. Det tillsattes därför en gruppordförande, dels för att samordna den fackliga verksamheten för samtliga plattformar, dels för att få en gemensam representant för arbetstagarna vid samtliga plattformar. Gruppordförandens verksamhet var förlagd till bolagets kontor i Göteborg. Utifrån en beräkning av fyra klubbordförande och en gruppordförande fanns det totalt 28 timmar per vecka disponibelt för fackligt arbete, varav gruppordföranden disponerade 20 timmar. De anställda arbetade enligt ett 1:2-system där de under tre veckor arbetade på plattformen för att sedan vara lediga under sex veckor. Gruppordföranden bedrev sitt fackliga arbete i land under de sex veckor denne inte arbetade på plattformen. Den tid gruppordföranden hade till sitt förfogande, dvs. 180 timmar för nio veckor, slogs därför ut på dessa sex veckor vilket innebar att denne i snitt hade 30 timmar i veckan att bedriva facklig verksamhet på. Att det fackliga arbetet bedrevs på detta vis var alltså beroende på arbetsförhållandena.

J.K. var under tid som nu är aktuell gruppordförande för arbetstagarna vid de fem bostadsplattformarna. Han var bosatt i Bengtsfors. Han reste till Göteborg för att utföra det fackliga arbetet under de veckor han inte arbetade på plattformen. Detta kunde gå till så att han på måndagen den första veckan han var ledig reste till Göteborg och att han reste hem på fredagen. Under vistelsen i Göteborg bodde han på bolagets bekostnad på hotell. För sina resor begärde han ersättning från bolaget för bilresa Bengtsfors-Göteborg t.o.r. Grunden för denna konstruktion av gruppordförandens arbete och dennes rätt till ersättning för sitt arbete och kostnader är dels lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen), dels kollektivavtal.

I kollektivavtal mellan redareföreningen och förbundet angående löne- och anställningsvillkor för däcks-, maskin- och intendenturpersonal, Storsjöavtalet, med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1994, anges i § 6 p. 4 att det under resa, som det åligger rederiet att bekosta, om kost och logi inte tillhandahålls och verifikationer av kostnaderna inte presenteras, utgår ersättning för kost med 280 kr per dag. Detta innebär att ersättning för kost skall utgå med 280 kr per dag när J.K. utför fackligt arbete i Göteborg. Logikostnaderna har bolaget betalat direkt till hotellet.

I kollektivavtal mellan bolaget och förbundet, med giltighet fr.o.m. den 1 september 1993, Offshoreavtalet, anges bl.a. följande i § 4 Mom. 4.

- - - - -

Då anställd under ledighetsperiod tillfälligt tjänstgör iland betalas en extra ersättning med 1/21 av månadslönen per dag under den anställdes ledighetsperiod. Vid längre tjänstgöring iland skall särskilt avtal härom träffas mellan rederiet och den anställde. - - -

- - - - -

Eftersom J.K. arbetat fackligt under tid som annars skulle ha varit ledig har han varit berättigad till ersättning för arbete med 1/21 av månadslönen per dag då han sysslat med den fackliga verksamheten.

I samma avtals § 6 föreskrivs bl.a. följande.

- - - - -

Mom. 1 Kostnad för resor till och från hemort inom Norden i samband med avlösning och vid nyanställning skall ersättas av rederiet.

- - - - -

Mom. 7 Vid resor till och från hemorten skall ersättning utbetalas för havda kostnader enligt reseräkning till den del kostnaderna överstiger utbetalda kostersättningar för resdagen.

- - - - -

Enligt dessa bestämmelser skall J.K. ersättas för kostnader för resor till och från Göteborg i samband med att han utför fackligt arbete i Göteborg. I förevarande ärende har J.K. valt att begära ersättning för resa t.o.r med bil, Bengtsfors - Göteborg, sammanlagt 36 mil, samt ersättning för parkeringskostnader. Enligt förbundets uppfattning föreligger det en koppling mellan Storsjöavtalets regler om ersättning för kost och Offshoreavtalets regler om ersättning för resekostnader. Eftersom bolaget betalat ut kostersättning enligt Storsjöavtalet har bolaget accepterat att J.K. varit resande i Offshoreavtalets mening. Då resandet varit förenat med kostnader för transporten skall bolaget utge ersättning även för dessa.

Mellan redareföreningen och förbundet har träffats ett kollektivavtal om facklig förtroendemans ställning med giltighet fr.o.m. 1 oktober 1975. Till detta avtal har träffats en tilläggsöverenskommelse den 18 januari 1980 och ytterligare en under år 1993. Av 1975 års avtal framgår bl.a. följande.

- - - - -

§ 5

Förtroendeman har rätt till ledighet, som fordras för hans fackliga uppdrag ombord.

Ledighetens omfattning och förläggning bestämmes efter överläggning mellan förtroendemannen och befälhavaren. Det fackliga arbetet skall dock normalt utföras under tid, som är förlagd utanför förtroendemannens ordinarie arbetstid, såvida inte något ärende på grund av dess brådskande natur inte tål uppskov.

§ 6

Vid ledighet under arbetstid äger förtroendemannen rätt till avtalade anställningsförmåner. Facklig verksamhet ombord, som är förlagd till förtroendemannens fritid, kompenseras genom intjänande av vederlag enligt mellanvarande kollektivavtal.

Protokollsanteckning:

Förtroendeman, som under kalendervecka ej utfört fackligt arbete under ordinarie arbetstid, äger tillgodoräkna sig tre timmars vederlag på fartyg, där antalet befattningar understiger 50 och på annat fartyg där endast en förtroendeman utsetts 6 timmar. Har fackligt arbete utförts under ordinarie arbetstid, minskas vederlagsintjänandet i motsvarande grad. Minskning får dock ej ske för överläggning, till vilken arbetsgivaren (eller befälhavaren) kallat.

- - - - -

Enligt tilläggsöverenskommelsen från år 1980 har parterna bland kategorierna fackliga förtroendemän lagt till gruppordförandena så att även deras uppdrag omfattas av 1975 års avtal.

När det i § 6 i 1975 års avtal sägs att förtroendemannen vid ledighet under arbetstid äger rätt till avtalade anställningsförmåner så innebär detta att parterna har "kopplat på" de regler som finns i Storsjöavtalet och Offshoreavtalet om rätt till ersättning för arbetad tid, kost, resa och parkering. Denna tolkning har direkt stöd i förtroendemannalagen där det i 7 § stadgas att vid ledighet som avser den fackliga verksamheten skall den facklige förtroendemannen ha rätt till bibehållna anställningsförmåner.

Vad som hittills anförts utgör i och för sig tillräcklig grund för bifall till förbundets talan men som ytterligare omständigheter kan följande anföras.

Innan bemanningen av bostadsplattformarna togs över av bolaget var det Broströms som handhade bemanningen av dessa. I december 1989 träffades ett avtal mellan Broströms och förbundet om facklig förtroendemans ställning med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1990 (Broströmsavtalet). Av detta avtal framgår bl.a. dels att vice gruppordföranden äger disponera 20 timmar per vecka för sitt fackliga arbete och att denne skall ges tillfälle att disponera lämplig lokal i land som fordras för det fackliga arbetet, dels att förtroendeman som fullgör sitt fackliga uppdrag äger rätt till "avtalade anställningsförmåner". De avtalade anställningsförmånerna är enligt förbundets uppfattning de som framgår av Storsjöavtalet och Offshoreavtalet. Bolaget har alltsedan övertagandet av managementavtalet i juni 1992 tillämpat Broströmsavtalet fram tills tvisten uppstod i februari 1994.

Samtidigt med Broströmsavtalet träffades mellan Broströms och förbundet ett särskilt avtal angående de ersättningar som skulle utgå till J.K. i hans egenskap av vice gruppordförande i rederiet (J.K.avtalet). Avtalet innehåller bl.a. följande.

- - - - -

§ 1. BOSTAD

Rederiet förbinder sig att hålla J.K. med bostad av godtagbar standard vid de tillfällen då J.K. utför gruppordförandearbetet.

§ 2. RESEERSÄTTNING.

Rederiet förbinder sig att betala resor mellan bostad och Göteborg för J.K.. I princip ska allmänna kommunikationer utnyttjas men om avsevärd tidsvinst uppstår har J.K. rätt till ersättning för färd med egen bil.

§ 3. KOST

Rederiet förbinder sig att betala traktamentsersättning för kost enligt mellanvarande kollektivavtal för de dagar J.K. tjänstgör som v gruppordförande.

§ 4. TELEFONERSÄTTNING

Rederiet ersätter J.K. med 100 kr per månad för de kostnader J.K. har för den egna telefonen i uppdraget som v gruppordförande.

- - - - -

Även detta avtal har tillämpats av bolaget från juni 1992 till februari 1994.

Bolagets tillämpning av dessa båda avtal utgör en accept av rimligheten av ersättningarna enligt avtalen och av att dessa ligger inom ramen för de ersättningar som skall utgå enligt förtroendemannalagen och i linje med de som skall utgå enligt 1975 års förtroendemannaavtal.

För tid efter februari-mars 1994 har bolaget och förbundet slutit ett avtal om förläggning av facklig tid samt ersättningen till J.K. för det fackliga arbetet. Detta avtal följer Broströms- och J.K.avtalen. Det kan således konstateras att parterna har varit och är överens om vilka ersättningar som skall utgå till J.K. med undantag för perioden februari-mars 1994 som det nu råder tvist om.

Förbundet hävdar dessutom att Broströms- och J.K.avtalen är direkt bindande för bolaget av följande skäl.

I ett protokoll från en förhandling den 22 maj 1992 mellan på ena sidan bolaget och på andra sidan förbundet, Sveriges Fartygsbefälsförening och Svenska Maskinbefälsförbundet är bl.a. följande antecknat. "Parterna konstaterade att det finns gällande avtal för samtliga anställda." Detta har av förbundet uppfattats som en bekräftelse på det förhållandet att parterna vid denna förhandling diskuterade frågan om vilka regler som skulle tillämpas på arbetsplatsen och att de därvid avsett Storsjö-, Offshore-, 1975 års förtroendemannaavtal samt Broströms- och J.K.avtalen.

Under år 1993 önskade bolaget se över de gällande avtalen eftersom de kostade mycket pengar. Redan under våren 1993 tillskrevs emellertid bolaget av förbundet med anledning av att en ny gruppordförande hade utsetts. Förbundet ansåg det önskvärt att den nye gruppordföranden, T.H-A., fick ett avtal liknande J.K.avtalet eftersom det inte fanns något avtal som reglerade dennes fackliga arbete. Parterna träffades bl.a. med anledning härav den 28 oktober 1993. I protokollet från denna förhandling finns bl.a. följande antecknat.

- - - - -

§ 3 Facklig tid. Parterna konstaterade att det förelåg behov av ett gruppordförandeavtal för att reglera facklig förtroendemans ställning i rederiet.

SSF menade att någon överenskommelse inte finns mellan rederiet och klubben. Safe anförde att det avtal som fanns mellan SSF och Broströms och som parterna arbetat efter får, under rådande omständigheter, gälla till dess avtal träffats mellan Safe Service och SSF.

Parterna konstaterade att avtalet innebär 20 timmars fackligt arbete per vecka. SSF anmälde att en heltidstjänst behövs för att klara det fackliga arbetet. Safe avvisade kravet och meddelade att rederiet hade för avsikt att kalla till central förhandling för att reglera frågan.

- - - - -

Enligt förbundets uppfattning ger andra stycket i § 3 uttryck för att det inte fanns något personligt avtal för T.H-A. och att det inte fanns något skriftligt avtal mellan bolaget och förbundet. Med hänsyn till det sistnämnda skall dock sägas att parterna dittills hade "hängt på" de avtal som tidigare tecknats mellan Broströms och förbundet. Det tredje styckets första mening ger enligt förbundets uppfattning uttryck för att parterna konstaterade innehållet i gällande avtal, vilket innebar en avtalsreglering utöver vad som hade överenskommits den 22 maj 1992.

Med anledning av den nu uppkomna tvisten hölls lokal förhandling den 9 mars 1994. I protokollet från denna finns antecknat att bolaget tillbakavisade förbundets skadeståndskrav för avtalsbrott med hänvisning till att det fr.o.m. den 1 februari 1994 inte fanns något avtal som reglerade J.K:s ersättning för fackligt arbete. Förbundet framhöll därvid att 1975 års förtroendemannaavtal alltjämt gällde eftersom detta inte var uppsagt samt att bolaget hade accepterat Broströmsavtalet. Vidare är bl.a. följande antecknat.

- - - - -

§ 4 SAFE å sin sida hävdade att något gruppordförandeavtal mellan Safe Service AB och Sjöfolksförbundet ej har tecknats och att gamla avtal ej behöver sägas upp om det nya rederiet kräver att få ett avtal till stånd, som gjorts, dels i protokoll av den 28 oktober 1993, dels i ovan nämnda förhandlingar.

- - - - -

Av protokollet framgår att bolaget vitsordade att det fanns "gamla" avtal. Dessa hade inte sagts upp och gällde därför vid tidpunkten för tvistens uppkomst.

Även i ett brev ställt till J.K. den 4 april 1994 från bolaget genom B.H. vitsordade bolaget att det fanns överenskommelser om ersättningar till fackliga förtroendemän. I brevet sägs bl.a. följande. "För mars månad har Ni inkommit med ersättningskrav på 23 dagar för fackligt arbete. Vi ber Er att notera att det både enligt den överenskommelse om facklig tid vilken förbundet och Safe i princip är överens om och från dess föregångare, det sk Broströmsavtalet, utgår ersättning för facklig tid med 20 timmar per vecka."

I ett informationsblad från bolaget i mars 1994 anges att Safe håller på att omförhandla samtliga förtroendemannaavtal. Enligt förbundets uppfattning stöder även detta att bolaget ansåg sig bundet av Broströms- och J.K.avtalen eftersom avtal som part inte är bunden av naturligtvis inte kan eller behöver omförhandlas.

För utfående av ersättningar för kostnader som den anställde haft i anslutning till sitt arbete lämnar denne i slutet på varje månad in en arbetstidsjournal till bolaget. Ersättningarna skall i princip utbetalas omedelbart. Rutin har varit att alla sådana betalningar skall göras senast den 10 månaden därpå. Enligt förbundets uppfattning har bolaget i förevarande ärende inte följt betalningsrutinerna. Bolaget vägrade nämligen inledningsvis att betala ut ersättningarna för februari och mars 1994 till J.K. och när de slutligen betalades ut gjordes detta för sent. När J.K. gav in arbetstidsjournalerna för februari och mars vägrade bolaget att attestera dem och det fanns därför inget underlag för utbetalning av de begärda ersättningarna. Härigenom stoppade bolaget betalning. Bolagets vägran att attestera journalerna och dess vägran att därefter betala ut ersättningarna innefattar kollektivavtalsbrott. För detta avtalsbrott är bolaget skadeståndskyldigt. Ostridigt är dock att bolaget slutligen har betalat ut alla de ersättningar som har krävts.

För februari 1994 yrkade J.K. ersättning med 5 029 kr, varav 900 kr för 36 mils bilresa, 225 kr för telefonkostnader, 3 004 kr (5 x 601) i övertidsersättning, 840 kr (3 x 280) i kostersättning och 60 kr för parkering. Av dessa ersättningsanspråk betalade bolaget med februarilönen ut 2 935 kr, varav 2 638 kr i övertidsersättning och 297 kr i kostersättning. Den 3 mars 1994 tillskrevs bolaget av J.H. vid förbundets regionkontor i Göteborg med uppmaning att betala de krav som framställts i arbetstidsjournalen för februari. Bolaget svarade i brev daterat den 7 mars 1994 att då redovisning erhållits från riggen skulle innestående belopp - om detta översteg 2 000 kr - utbetalas under tiden den 10-15 efterföljande månad. Beträffande kraven om ersättning för resa, telefon och parkering anförde bolaget att det var dess förhoppning att dessa krav skulle kunna regleras utifrån resultatet av kommande förhandling den 9 mars angående ett gruppordförandeavtal. I brev den 16 mars 1994 framställde förbundet förnyade krav på att betalning skulle erläggas. Tillsammans med marslönen utbetalade bolaget de resterande beloppen avseende februari.

För mars månad 1994 gav J.K. in en arbetstidsjournal, varvid han yrkade ersättning bl.a. för 23 dagars fackligt arbete samt kostersättning för dessa dagar. I brev från bolaget, daterat den 4 april 1994, angav bolaget att enligt överenskommelse om facklig tid som bolaget och förbundet i princip var överens om och dess föregångare, Broströmsavtalet, utgår ersättning för facklig tid med 20 timmar per vecka. Bolaget anförde vidare att det med hänsyn härtill inte kunde godkänna den arbetstidsjournal som lämnats in och bad J.K. återkomma med en ny journal. Enligt förbundets uppfattning angav bolaget i detta brev en ny inställning så till vida att bolaget endast accepterade att facklig tid intjänades under de sex veckor som detta arbete bedrevs men inte under de tre veckor då J.K. arbetade på plattformen. Eftersom J.K. i var mycket angelägen om att få ut ersättningen för sitt uppehälle gav han in en justerad arbetstidsjournal. I denna yrkade han ersättning för 17,5 dagars fackligt arbete jämte ersättning för kostnader med totalt 22 178 kr, varav 4 950 kr för 198 mils bilresa, 225 kr för telefonkostnad, 10 517 kr (17,5 x 601) i övertidsersättning, 1 386 kr (14 x 99) och 4 760 kr (17 x 280) i kostersättning samt 340 kr för parkering. Av begärd ersättning betaldes med marslönen kostersättning ut med dels 1 386 kr, dels 1 683 kr. Resterande ersättning betalade bolaget ut med aprillönen, dvs. efter det att parterna träffat ett nytt avtal om ersättning för fackligt arbete.

Bolagets försenade utbetalningar har inte endast inneburit brott mot förtroendemannalagen och kollektivavtalsbrott utan har även medfört ett direkt hinder för J.K:s facklig verksamhet, eftersom han varit beroende av kostnadsersättningarna för att kunna ta sig till och leva i Göteborg där den fackliga verksamheten måste bedrivas.

Bolaget

Det stämmer, som förbundet anfört, att 1975 års förtroendemannaavtal reglerar det fackliga arbetet ombord på skepp. Avtalet reglerar dock inte vilka ersättningar som skall utgå för det fackliga arbetet. Inte heller 1980 års tillägg till detta avtal reglerar några ersättningar till fackliga förtroendemän. Vad som sägs i tillägget är att lokala avtal om ersättningar till gruppordförande kan träffas. I Broströmsavtalet sägs att vice gruppordförande äger för sitt fackliga arbete rätt att disponera 20 timmar per vecka. Vid detta avtals träffande avsåg parterna inte att denna rätt - utslagen på de veckor som det fackliga arbetet bedrevs - skulle innebära att gruppordföranden i snitt hade 30 timmar per vecka till sitt förfogande. J.K. har inte heller tidigare arbetat på det viset.

I J.K.avtalet har Broströms och förbundet reglerat de ersättningar som J.K. hade rätt till i samband med att denne utförde fackligt arbete. Det kan därvid noteras att det i § 2 anges att J.K. i princip endast hade rätt till ersättning för kostnaden för resa med allmänna kommunikationer. I avtalet sägs inget om att han därutöver hade rätt till ersättning för parkeringskostnad. Vidare skall noteras att det i J.K.avtalet särskilt avtalades om traktamentsersättning för kost. Av detta kan konstateras att detta inte är en rätt som följer av övriga kollektivavtal eller att det kan anses som en intjänad förmån. Bakgrunden till den särskilda avtalsregleringen är att det fackliga förtroendemannaskapet utgör arbete på bolagets kontor och att den anställde, om annat inte avtalas, på egen bekostnad skall inställa sig till arbetet där.

Bolaget har inte som påståtts en negativ inställning till facklig verksamhet. Bolaget vill framhålla att J.K. under år 1994 från bolaget uppburit grundlön med 144 318 kr, ett tillägg på 4 119 kr, övertidsersättning med 4 647 kr, parkeringsavgifter med 3 570 kr, ersättning för telefon i bostaden med 2 700 kr, milersättning med 40 275 kr, kostersättning för fridagar med 16 272 kr, traktamenten med 44 351 kr, dagsersättningar enligt 1/21-regeln med 50 384 kr samt andra resekostnader med 4 232 kr, dvs. sammanlagt 314 868 kr.

Bolaget var inte bundet av Broströmsavtalet och J.K.avtalet. Vad som antecknats i § 3 andra stycket i protokollet från förhandlingen den 28 oktober 1993 kan rimligen inte ges annan tolkning än att bolaget medgav att tillämpa Broströmsavtalet, när något avtal inte förelåg. Vad som antecknats i stycket därefter syftar endast till att redogöra för innehållet i Broströmsavtalet. Man kan inte att påstå att ett kollektivavtal träffats samtidigt som man menar att kollektivavtalet inte finns.

Vid den lokala förhandlingen den 9 mars 1994 med anledning av denna tvist angav bolaget att kravet på skadestånd för avtalsbrott tillbakavisades eftersom det inte förelåg något avtal. Bolaget angav vidare, vilket framgår av protokollet, att det varit villigt att teckna ett gruppordförandeavtal och att förbundet i tidigare förhandlingar hade åtagit sig att arbeta fram ett förslag till ett sådant avtal men att något förslag inte lagts fram förrän den 8 mars 1994.

Redan i ett brev daterat den 15 april 1993 meddelade bolaget förbundet att bolaget önskade reglera förhållandet med förbundet med avseende på vad som skulle gälla för fackliga förtroendemän. I en förhandlingsframställan från den 5 november 1993 påtalade bolaget igen sin önskan att få frågan reglerad i ett avtal. I protokollet från förhandlingar den 16 och 26 november 1993, som är justerat av förbundet, är bl.a. följande antecknat.

- - - - -

§ 7 Parterna enades om att på grund av den rådande situationen finns ett tillfälligt behov av utökad facklig tid. Därför erbjöd rederiet en facklig heltidstjänst fram till och med januari 1994. SSF-klubben skall snarast komma med förslag till rederiet på ett gruppordförandeavtal. Nytt avtal skall gälla senast fom februari 1994 om inte ett centralt avtal i frågan uppnås tidigare.

- - - - -

I brev till J.K. från bolaget den 12 februari 1994 uppgavs att förbundet inte lämnat något förslag på gruppordförandeavtal och att, eftersom inget avtal finns, förtroendemannalagen måste ligga till grund för den fackliga verksamheten intill dess parterna kunnat enats om eventuellt nytt gruppordförandeavtal. Intressant att notera är förbundets svar på detta brev från den 1 mars 1994 i vilket J.H. anger förbundets uppfattning i frågan enligt följande. "För närvarande finns ett muntligt giltigt gruppordförandeavtal mellan Svenska Sjöfolksförbundet och Safe Service AB." Eftersom kollektivavtal till sin form måste vara skriftligt har förbundet härigenom vitsordat att det ej föreligger något kollektivavtal för gruppordföranden. Skadeståndsskyldighet för kollektivavtalsbrott kan därför inte heller föreligga.

Den 25 april 1994 träffade parterna ett gruppordförandeavtal i vilket bl.a. anges att gruppordföranden äger för sitt fackliga arbete disponera 2,5 dagar (20 timmar) per vecka. Sett till den ersättning som tidigare utgetts till J.K. kan konstateras att denne under 1993 erhöll ersättning för sitt fackliga arbete under 84 dagar vilket motsvarar 2,5 dagar per vecka.

Förbundet har valt att kalla ett protokoll från ett möte den 22 maj 1992 för en överenskommelse. Det bör noteras att protokollet avser ett informationsmöte enligt 19 § medbestämmandelagen. Mötet hade till syfte att informera arbetstagarorganisationerna om att Broströms management av riggar skulle komma att upphöra fr.o.m. den 1 juni 1992 och om vad detta innebar. Skulle en överenskommelse av den innebörd förbundet påstår ha träffats borde parterna hållit en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen.

Inte heller regleras frågan om förtroendemans rätt till ersättning för resor och parkering i samband med den fackliga verksamheten i Offshoreavtalet eller Storsjöavtalet.

Följande betalningsrutiner tillämpas av bolaget. Den ordinarie lönen betalas den 25 varje månad. Finns därutöver särskilda ersättningar som överstiger 2 000 kr betalas dessa mellan den 10 och den 15 nästa månad. Uppgår de särskilda ersättningarna inte till 2 000 kr betalas de vid nästföljande månads ordinarie löneutbetalningstillfälle. Är en arbetstidsjournal felaktig och diskussion härom uppkommer kan bolaget inte reglera ersättningen vid dessa tidpunkter.

Om de ersättningsanspråk som framställdes av J.K. för februari och mars 1994 kan följande sägas.

Februari: Bolaget betalade i sedvanlig omfattning ut lön och kostersättning. Av olika skäl betalades telefonersättning ut med 56 kr och av resekostnadsersättningen betalades hälften. Den sistnämnda betalningen gjordes med hänsyn till att det var fråga om hemresa efter tjänstgöring ombord på plattformen. För den resan är bolaget ersättningsskyldigt enligt gällande kollektivavtal. Bolaget betalade inte ut ersättning för parkeringskostnaden. 679 kr av de krävda ersättningarna utbetalades alltså inte i februari men de betalades den 25 mars.

Mars: På sätt förbundet anfört vitsordade bolaget inte J.K:s första ersättningsanspråk för 23 dagars fackligt arbete. När betalning skulle erläggas den 10 april rådde fortfarande oklarhet om vilket belopp som skulle utges. Ersättning enligt den därefter ingivna reviderade arbetstidsjournalen utbetalades, såvitt kan förstås, vid april månads ordinarie utbetalningsdatum och helt i enlighet med bolagets rutiner. Såsom förbundet preciserat sina anspråk omfattar de endast J.K. rätt till ersättning enligt den reviderade arbetstidsjournalen.

Eftersom ersättning erlagts i enlighet med vad som yrkats kan något brott mot kollektivavtal eller förtroendemannalagen under inga omständigheter föreligga.

Sammanfattningsvis kan sägas att det inte fanns några kollektivavtal mellan parterna gällande gruppordföranden. De allmänna kollektivavtalen som gällde reglerade inte dessa ersättningar. Inte heller följer någon skyldighet att utge ersättning för bilresa, parkeringskostnad och telefonkostnad av förtroendemannalagen. Såvitt gäller ersättningen för mars månad har J.K. erhållit exakt det belopp han yrkat. Såvitt gäller ersättningarna för februari gäller tvisten en förskjutning av utbetalning av ett belopp om 679 kr, vilket inte utgår till följd av kollektivavtal eller lag, med ca tio dagar.

Inte ens om bolaget enligt kollektivavtal skulle vara skyldigt att utge alla de ersättningar som målet rör föreligger något kollektivavtalsbrott. Betalning har skett och det finns inte några bestämmelser i kollektivavtal som reglerar när betalning skall ske. Bolaget har inte hindrat J.K:s fackliga verksamhet. Något brott mot förtroendemannalagen föreligger inte heller i det avseendet.

Domskäl

J.K. är anställd av bolaget och av förbundet utsedd till facklig förtroendeman. Tvisten i detta mål rör ersättningen till honom för fackligt arbete under februari och mars 1994. Förbundet har gjort gällande att bolaget genom att vägra att attestera och att inte genast betala ut ersättningar i enlighet med två av J.K. ingivna arbetstidsjournaler har brutit mot kollektivavtal eller förtroendemannalagen samt att bolaget därigenom hindrat den fackliga verksamheten och även på så sätt brutit mot förtroendemannalagen. Ostridigt är dock att bolaget har betalt ut ersättningar i enlighet med de yrkanden som framställts. Förbundet har påstått att de begärda ersättningarna har framställts i enlighet med de ersättningsregler som gäller enligt kollektivavtal mellan parterna och förtroendemannalagen samt att det ålegat bolaget att betala ut ersättningarna omedelbart eller i vart fall senast den 10 efterföljande månad.

Bolagets inställning är ytterst den att de kollektivavtal som gällde mellan parterna inte reglerade frågan om ersättning för fackligt arbete och att inte heller förtroendemannalagen ger någon rätt till vissa av de yrkade ersättningarna, nämligen ersättning för bilresa, parkeringskostnad och telefonkostnad. Bolagets inställning är också att bolaget har fullgjort sin betalningsskyldighet även för det fall att bolaget skulle anses bundet av kollektivavtal som ger rätt till de nu nämnda ersättningarna samt att någon skadeståndsskyldighet därför under alla omständigheter inte kan åläggas bolaget. Bolaget har också bestritt att det hindrat J.K:s fackliga verksamhet.

Vid huvudförhandlingen i målet har parterna förebringat den skriftliga bevisning som åberopats. På förbundets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med J.K., R.S. och L.G.H. samt vittnesförhör med H.H., S-O.N. och C.L.. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med B.H. samt vittnesförhör med H.L., U.A. och P.P..

I målet har parterna gjort gällande olika uppfattningar om huruvida bolaget var bundet av vissa kollektivavtal som ursprungligen ingåtts av det bolag, Broströms, som tidigare svarade för bemanningen av plattformarna. I målet har dessa avtal benämnts Broströmsavtalet och J.K.avtalet. Det sistnämnda avtalet innehåller regler om bl.a. reseersättning och telefonersättning. Parterna är dock ense om att de under den i målet aktuella tiden var bundna av vissa kollektivavtal - 1975 års förtroendemannaavtal, Storsjöavtalet och Offshoreavtalet. De är däremot oense om dessa avtals tolkning i vissa avseenden.

Bolaget har ostridigt betalat alla de ersättningar som målet rör och gjort gällande att något brott mot kollektivavtal eller förtroendemannalagen inte föreligger ens om bolaget skulle anses skyldigt att utge alla dessa ersättningar. Arbetsdomstolen går mot bakgrund härav först in på den frågan.

Beträffande de i målet aktuella ersättningarna för februari 1994 kan följande noteras. J.K. begärde i slutet av månaden för fackligt arbete lön och kostersättning samt ersättning för telefon, bilresa och parkeringsavgifter. Bolaget ifrågasatte inte sin betalningsskyldighet såvitt gäller lön och kostersättning. En annan sak är att den slutliga regleringen av dessa var beroende av att rederiet fick en månadsredovisning från plattformen i fråga och därför inte skedde redan den 25 februari utan genom en den 14 mars daterad lönespecifikation. Däremot ifrågasatte bolaget, som dess brev den 7 mars 1994 till förbundet måste förstås, sin skyldighet att betala övriga ersättningar i enlighet med de krav som framställts. Men av yrkad bilersättning och telefonersättning utbetalades en del också enligt lönespecifikationen den 14 mars. I denna angavs även att ersättning för parkeringskostnad skulle utbetalas så snart verifikation uppvisats. Denna ersättning samt återstoden av bilersättningen och telefonersättningen, sammanlagt 679 kr, betalades sedan vid det ordinarie löneutbetalningstillfället den 25 mars.

För mars 1994 gav J.K. först in en arbetstidsjournal, som bolaget inte godtog, eftersom den enligt bolagets mening upptog alltför många dagar för fackligt arbete. J.K. lämnade sedan in en ny arbetstidsjournal som upptog det lägre antal dagar som bolaget ansåg sig kunna godkänna och som förbundet tydligen ansett vara det antal dagar han kan göra anspråk på. Enligt bolaget var det omkring den 10 april, när en kompletterande betalning kunde ha gjorts, alltjämt oklart vilka ersättningar som skulle utgå. Betalningen enligt arbetstidsjournalen för mars erlades vid det ordinarie lönebetalningstillfället den 25 april.

Enligt arbetsdomstolens mening visar utredningen att bolaget i huvudsak har tillämpat de inom bolaget sedvanliga rutinerna vid betalningen av ersättningar till J.K. för dennes fackliga arbete. Utbetalningen av ersättningen för mars synes visserligen ha fördröjts men detta har såvitt utredningen visar inte berott på bolaget utan på det förhållandet att den först ingivna arbetstidsjournalen inte godkändes utan ersattes av en senare ingiven. Vad som kan ifrågasättas är egentligen endast om den betalning av 679 kr avseende ersättningar för februari som skedde den 25 mars har skett för sent i förhållande till de av bolaget tillämpade betalningsrutinerna. Såvitt framkommit är det emellertid i så fall endast dessa bolagets egna betalningsrutiner som åsidosatts. Förbundet har nämligen inte visat på någon bestämmelse i lag eller kollektivavtal som skulle ha åsidosatts av bolaget i detta sammanhang. Det bör också framhållas att det är vanligt förekommande på arbetsmarknaden att särskilda ersättningar till arbetstagare regleras tidigast vid ordinarie löneutbetalningstillfälle månaden efter det att rätten till ersättning uppkommit.

Av det anförda följer att det inte kan anses visat att bolaget brutit mot bestämmelser i lag eller kollektivavtal genom sin hantering av betalningarna till J.K.. I denna bedömning ligger att en arbetsgivare som fullgör sin betalningsskyldighet i ett visst fall i regel inte kan anses ha gjort sig skyldig till brott mot lag eller kollektivavtal endast genom att ge uttryck för att han inte anser sig vara betalningsskyldig. Arbetsdomstolen kan alltså inte dela den uppfattning som förbundet synes vilja göra gällande, nämligen att bolaget åsidosatt några regler och hindrat den fackliga verksamheten redan genom att uttala som sin mening att bolaget inte var betalningsskyldigt för vissa av de yrkade ersättningarna.

Förbundets yrkanden skall alltså redan på grund av det anförda lämnas utan bifall. Arbetsdomstolen saknar därmed anledning att i detta mål gå in på de tvistiga frågorna om vilka kollektivavtal som parterna var bundna av och hur kollektivavtalen skall tolkas i vissa avseenden.

Vid denna utgång skall förbundet förpliktas utge ersättning för bolagets rättegångskostnader i arbetsdomstolen. I fråga om ersättningen till bolagets ombud och för dess kostnader för B.H:s inställelse har förbundet inte framställt någon invändning. I fråga om övriga kostnadsanspråk har förbundet överlämnat till arbetsdomstolen att bedöma skäligheten av yrkandet. Arbetsdomstolen finner härvid, i brist på närmare utredning om vari kostnaderna bestått, att bolaget får anses skäligen tillgodosett genom att förbundet förpliktas betala 5 000 kr för envar av H.L:s, U.A:s och P.P:s inställelser.