AD 1995 nr 69

Parter:

TULL-KUST; Staten genom Generaltullstyrelsen

Nr 69

TULL-KUST i Stockholm

mot

Staten genom Generaltullstyrelsen.

Mellan staten och Förbundet för anställda i Tullverket och kustbevakningen, TULL-KUST, gäller kollektivavtal.

B.S-B. är medlem i TULL-KUST (fortsättningsvis benämnt förbundet).

Förbundet har väckt talan mot staten med påståendet att Tullkammaren i Ystad bl.a. brutit mot 1 § lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen) och grunderna för samma lag genom att förvägra B.S-B. sökt studieledighet.

Förbundet har, som talan slutligt bestämts, yrkat att staten skall förpliktas att

a) till B.S-B. utge ekonomiskt skadestånd med 3 914 kr för respektive september, oktober och november 1993 och med 3 870 kr för december 1993 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på respektive belopp från den sista i varje månad till dess betalning sker, vilket motsvarar den förlust hon gjort genom att ha fråntagits möjligheten att arbeta under lördagar, söndagar och övriga helger under den aktuella perioden,

b) till B.S-B. utge ekonomiskt skadestånd med 4 883 kr 60 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen från 31 december 1993 till dess betalning sker, vilket motsvarar 10 förlorade semesterdagar som skulle ha utgått om hon arbetat enligt sitt ordinarie schema,

c) till B.S-B. utge allmänt skadestånd med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker, samt

d) till förbundet utge allmänt skadestånd med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Staten har bestritt samtliga yrkanden men vitsordat skäligheten i och för sig av yrkade ekonomiska skadestånd och yrkad ränta.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

B.S-B. är anställd som tullassistent vid Tullkammaren i Ystad. Hennes arbetstid regleras genom fast lista. Sådan personal, vars tjänstgöring regelmässigt regleras genom fast lista, omfattas av 3 kap. i det tillämpliga arbetstidsavtalet. Detta innebär tjänstgöring såväl vardagar som under kvällar och helger. I princip samtliga tullassistenter i landet arbetar i enlighet med 3 kap. i avtalet. Endast några undantag finns på platser där man av organisatoriska skäl bestämt att vissa tullassistenter skall arbeta enbart på dagtid. I 2 kap. i avtalet regleras arbetstiden för kontorsarbete och administrativt arbete, arbeten som utförs endast under vardagar. När någon anställs som tullassistent vid Tullkammaren i Ystad är det inte fråga om annat än att arbetet innebär tjänstgöring i skift i enlighet med 3 kap. i avtalet. Vid Tullkammaren i Ystad är tullassistenterna indelade i grupper och har skifttjänstgöring enligt ett i förväg fastställt schema som även innefattar kvällar, lördagar och söndagar.

B.S-B. inledde 1990 studier på PA-linjen vid Lunds universitet. Det första studieåret var hon studieledig 35 procent av heltid och arbetade enligt ordinarie lista under helger och kvällar. Hon var föräldraledig under 1992-1993. Därefter var hon fram till och med vårterminen 1993 studieledig 72 procent av heltid, vilket innebar att hon arbetade enligt ordinarie lista under veckoslut och helger.

Den 26 juni 1993 ansökte B.S-B. om studieledighet med 72 procent av heltid avseende höstterminen 1993. Hon anmodades att komplettera sin ansökan eftersom den enligt arbetsgivaren var ofullständig. Emellertid erhöll hon, innan komplettering skett, avslag på sin ansökan om studieledighet. Detta beslut överklagades till Generaltullstyrelsen.

Vid förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen hävdade arbetsgivaren att hennes tjänstgöring och därmed även studieledigheten borde förläggas till vardagar kl. 7.30 - 16.30. En förnyad ansökan från B.S-B., vilken även denna avsåg studieledighet under vardagar måndag-fredag, avslogs av Tullkammaren med motiveringen att tjänstledighet inte kunde beviljas med de villkor angående tjänstgöringens förläggning som sökanden ställt. Vid central förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen återtog arbetsgivaren avslagsbeslutet men meddelade att B.S-B. inte kunde tjänstgöra enligt sin ordinarie tjänstgöringslista utan att hon skulle arbeta endast dagtid under vardagar.

Under julferierna 1993 återgick B.S-B. till sitt arbete. Studieledigheten upphörde således under denna period. Under denna tid hänvisades hon till att arbeta dagtid under vardagar och förvägrades att arbeta enligt ordinarie lista.

B.S-B. är den enda av tullassistenterna vid Tullkammaren i Ystad som beordrats att arbeta endast dagtid under vardagar. Det finns inte, och fanns inte heller vid den i målet aktuella tidpunkten, verksamhetsskäl som motiverar att en tullassistent skall arbeta endast dagtid på vardagar. Någon sådan motivering - eller att B.S-B. arbetsinsats inte skulle behövas under helger - har inte heller lämnats av arbetsgivaren. Att behov förelegat av arbetskraft under helger framgår av att Tullkammaren under den aktuella tidsperioden beordrat övrig personal att arbeta övertid under helger samt även haft extra personal anställd. Möjligheten att arbeta "extra" under helger har dock förvägrats B.S-B.. Sedermera blev B.S-B. under sommaren 1994 inplacerad på skifttjänstgöring enligt schema i enlighet med 3 kap. i avtalet.

B.S-B. skrev - tillsammans med en annan person - en uppsats inom ramen för sina universitetsstudier. Uppsatsen handlade om Tullkammaren i Ystad och kallades "Pilotprojektet vid Ystads Tullkammare - en studie av organisationsutveckling (OU) i en offentlig organisation". Tullförvaltaren I.D., som är chef för Tullkammaren i Ystad, ansåg att uppsatsen innehöll felaktiga sakuppgifter och beordrade B.S-B. att göra vissa ändringar i denna. Detta skedde den 28 juni 1993, dvs. omedelbart efter det att ansökan om studieledighet getts in. När B.S-B. vägrade att ändra i uppsatsen vände sig I.D. direkt till Lunds universitet med begäran om ändring. Hon fick till svar att det inte var möjligt att ändra i uppsatsen. Tullkammarens hantering av hennes studieledighetsansökan är en hämnd för och en direkt följd av denna uppsats.

Som nämnts finns regler om arbetstid i 3 kap. arbetstidsavtalet för skifttjänstgörande tullassistenter och i 2 kap. samma avtal för bl.a. kontorspersonal, som tjänstgör dagtid måndag - fredag. Arbetsgivaren råder inte över förflyttningar mellan dessa kapitel. Den förändring som gjorts beträffande B.S-B. arbetstid innebär en förflyttning från 3 kap. till 2 kap. De förändringar av hennes arbetstid som gjorts har, även om de anses ligga inom ramen för vad 3 kap. medger, i vart fall inte vidtagits av skäl som har med verksamheten att göra utan på grund av att hon ansökt om studieledighet.

Tullkammaren i Ystad har avslagit B.S-B. begärda studieledighet. I stället har hon beviljats mer omfattande studieledighet än vad hon ansökt om. Detta strider mot 1 § studieledighetslagen och grunderna för denna lag. Arbetsgivarsidan har gjort gällande att B.S-B. skulle ha ändrat sin ansökan till att avse den ledighet som beviljats men förbundet bestrider detta. Arbetsgivarens agerande har vidare inneburit en ensidig omreglering av B.S-B. arbets- och anställningsvillkor på ett så ingripande sätt att hon måste anses ha skilts från sin anställning, vilket förfarande strider mot 8 § studieledighetslagen. Tullkammaren har även ensidigt omplacerat B.S-B. på ett sätt som är så ingripande och osakligt att det strider mot god sed på arbetsmarknaden och grunderna för studieledighetslagen. Tullkammaren får dessutom anses ensidigt ha avstängt B.S-B. från tjänstgöring under lördagar och söndagar enligt ordinarie tjänstgöringslista och därmed utestängt henne från arbetsplatsen i strid mot bestämmelserna om avstängning i 13 kap. 1976 års lag om offentlig anställning. Hon har inte heller beretts tillfälle att yttra sig över åtgärden enligt 14 kap. samma lag. Vid återgång i arbetet i samband med julferierna 1993 har hon, i strid mot 9 § studieledighetslagen, inte av arbetsgivaren tillförsäkrats likvärdig ställning i fråga om arbetsförhållanden och anställningsvillkor.

Staten

Vid Tullkammaren i Ystad är det nödvändigt att använda sig av skifttjänstgöring eftersom färjor anländer olika tider under dygnet. De skiftarbetande är indelade i olika grupper under ledning av en gruppchef. Dessa grupper dimensioneras för att klara av arbetsuppgifterna. Det mesta arbetet i Tulldatasystemet (nedan TDS) sker under vardagarna på kontorstid. Möjligheten att utföra sådant arbete minskar under kvällar och helger eftersom man i arbetet är beroende av att kunna få kontakt med företag och myndigheter. Man skulle därför klara sig med mindre grupper under helgerna. För att tillgodose personalens önskemål har dock grupperna sett likadana ut hela tiden.

För Tullstaten tillämpas 3 kap. i arbetstidsavtalet. Detta kapitel är ej enbart till för att beräkna arbetstiden för arbetstagare med oregelbunden arbetstid utan går också att använda för att beräkna arbetstiden för dem som arbetar dagtid måndag-fredag. På vissa platser i landet är tullstationerna stängda viss del av dygnet. Arbetstagarna vid dessa tullstationer har 40 timmars arbetstid i stället för förkortad tjänstgöring vid skiftgång. Det normala förfaringssättet för tullassistenter i Ystad som varit tjänstlediga är att dessa under tjänstledigheten flyttats från sin normala tjänstgöringslista till en dagtidslista. Detta kan ske inom ramen för 3 kap. i avtalet.

I samband med att B.S-B. ansökte om studieledighet för vårterminen 1993 höll man på med att införa TDS vid Tullkammaren i Ystad. Arbetsrutinerna för detta datasystem förutsätter en kontinuerlig uppföljning av arbetsuppgifterna. En del ärenden som påbörjas under ett veckoslut kan inte slutföras direkt utan måste återupptas och avslutas under nästföljande vecka. Att ha en tullassistent arbetande endast veckoslut och helger leder till att dessa ärenden måste överlämnas till någon annan av tullassistenterna. Detta är ett mycket olämpligt arbetssätt. Även listtekniska problem gör det olämpligt att planlägga verksamheten så att en heltidsanställd arbetstagare på grund av deltidsledighet skulle arbeta endast under veckoslut och helger. Runt årsskiftet 1992-93 tog tullintendenten A.H., som är chef för tullkammarens administrations- och klareringsenhet, upp frågan med I.D. och ifrågasatte om B.S-B. begärda studieledighet var förenlig med dessa krav. I.D. höll med A.H. om att det var verksamhetsproblem förknippade med den begärda studieledigheten men tyckte ändå att den skulle beviljas. I.D. och A.H. kom dock fram till att tullkammaren inte skulle komma att bevilja någon ytterligare studieledighet med den här utformningen. Det fanns således inte något samband mellan tullkammarens beslut under sommaren 1993 och den uppsats som B.S-B. var en av författarna till.

B.S-B. tjänstgöring under vårterminen 1993 kom dock, främst på grund av TDS, att medföra olägenheter och problem för tullkammaren. B.S-B. gick miste om den fortlöpande informationen, vilket fick till följd att hon gjorde en del fel under sin tjänstgöring under veckosluten. Dessutom är det generellt sett problem förknippade med att en tullassistent inte själv kan avsluta de ärenden vederbörande påbörjat.

När B.S-B. i juni 1993 ansökte om studieledighet aktualiserades frågan på nytt. Det klargjordes för henne att hon inte skulle få arbeta under hösten 1993. Det framfördes aldrig några krav från B.S-B. om att få arbeta vissa helger utan det primära för hennes del har varit att erhålla studieledighet. B.S-B. har varit medveten om att det aldrig funnits någon avsikt från arbetsgivarens sida att förvägra henne studieledighet även om ordvalet vid den formella handläggningen av hennes ansökan varit "avslag". Att ta in personal för arbete endast under helgerna har inte varit meningsfullt eftersom det kostar för mycket. De julferier som B.S-B. hade 1993 var bara två veckor. Att planera om för en så begränsad period är ej möjligt, varför B.S-B. fick tjänstgöra dagtid.

Tullkammarens förfarande har vare sig inneburit att B.S-B. skilts från sin anställning eller avstängts från sitt arbete. Inte heller kan det anses att hon omplacerats på ett otillåtet sätt. Av rent praktiska skäl gick det inte att placera B.S-B. i skiftgång under de korta julferierna 1993. Tullkammaren har inte i och med detta åsidosatt några skyldigheter enligt 9 § studieledighetslagen.

Tullkammaren har, i kraft av arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet, haft rätt besluta att förlägga B.S-B. arbetstid till dagtid måndag-fredag. Arbetsgivaren har i den aktuella situationen endast tillämpat normala rutiner innebärande att den som är tjänstledig tas ur sitt skiftlag och placeras på dagtidslista under tjänstledigheten. Arbetstidsavtalet utgör inget hinder mot detta. Det bestrids att arbetsledningsrätten skulle ha brukats på ett sätt som strider mot god sed på arbetsmarknaden. B.S-B. har i enlighet med sin ansökan därom beviljats tjänstledighet för heltidsstudier under perioden den 1 september - vecka 50 1993. Tullkammaren har följaktligen inte åsidosatt någon bestämmelse i studieledighetslagen.

Domskäl

Tvisten i målet rör i första hand frågan om tullkammaren brutit mot studieledighetslagen genom att inte besvara B.S-B. ansökan om studieledighet i enlighet med lagens bestämmelser. Tvisten rör också frågan om arbetsgivaren handlat på ett sätt som inneburit att B.S-B. dels i strid mot 8 § studieledighetslagen skilts från sin anställning, dels ensidigt omplacerats på ett sätt som strider mot god sed på arbetsmarknaden och grunderna för studieledighetslagen samt dels i strid mot bestämmelserna i 13 kap. 1976 års lag om offentlig anställning avstängts från arbete under veckoslut och helger. Slutligen är tvistigt om tullkammaren brutit mot 9 § studieledighetslagen genom att inte efter studieledighet ge henne samma arbetsvillkor som hon skulle ha haft om hon inte haft ledigt.

I målet har förebringats omfattande skriftlig bevisning. På begäran av förbundet har B.S-B., ombudsmannen G.G. och ombudsmannen L.B. hörts upplysningsvis samt avdelningsordföranden E.L., ombudsmannen M-O.J., tullassistenten A-S.J. och hundföraren L.G. hörts som vittnen. På begäran av staten har arbetstidsspecialisten L.F. hörts upplysningsvis samt I.D., A.H. och planeringschefen L.N. hörts som vittnen. Förhören med M-O.J., L.B. och L.F. har rört innebörden i arbetstidsavtalet medan övriga förhör har rört förhållandena vid Tullkammaren i Ystad.

Av utredningen i målet framgår att B.S-B. i juni respektive i augusti 1993 ansökte om studieledighet med 72 procent av heltid avseende höstterminen 1993. Staten har - så som dess inställning får förstås - hävdat att B.S-B. under hand kom att ändra sin ansökan om studieledighet till att avse heltidsledighet. I målet har emellertid inte framkommit något som talar för att så skulle ha skett. Arbetsdomstolen har således vid sin bedömning att utgå från B.S-B. ansökan om ledighet med 72 procent av heltid för studier. Av utredningen framgår vidare att Tullkammaren i Ystad den 19 juli respektive den 19 augusti 1993 beslutade att inte bevilja studieledighet i enlighet med B.S-B. ansökan.

Enligt studieledighetslagen har arbetstagare som vill undergå utbildning rätt till behövlig ledighet från sin anställning. Av lagen och dess förarbeten (prop. 1974:148 s. 90) framgår att arbetstagarens rätt att erhålla ledighet för studier inte kan inskränkas. Arbetsgivaren har dock, med hänsyn till att verksamhetsskäl så kan påfordra, tillagts en möjlighet att uppskjuta begärd ledighet till ett senare tillfälle, 4 § samma lag. Prövningen av en begärd studieledighet kommer därför endast att röra frågan huruvida den begärda ledigheten behöver uppskjutas eller ej (a. prop. s. 98). Någon underrättelse från arbetsgivaren om ett uppskjutande av den av B.S-B. begärda studieledigheten har inte lämnats. Tullkammaren har således genom att inte antingen bevilja ledighet i enlighet med ansökan eller uppskjuta ledigheten handlat i strid mot 1 § studieledighetslagen. Arbetsdomstolen återkommer till frågan om skadestånd med anledning av detta brott mot lagen.

Förbundet har även gjort gällande att arbetsgivaren handlat på ett sätt som innebär att B.S-B. i strid mot 8 § studieledighetslagen skilts från sin anställning, vilket arbetsgivarsidan bestritt. Förbundets inställning i denna del bygger på regler i arbetstidsavtalet.

Förbundets inställning i denna del kan sammanfattas på följande sätt. Arbetstiderna regleras i arbetstidsavtalet på olika sätt i de aktuella kapitlen i arbetstidsavtalet. I 2 kap. regleras arbetstiden för bl.a. kontorspersonal som arbetar dagtid måndag - fredag. I 3 kap. regleras arbetstiden för bl.a. skifttjänstgörande tullassistenter. Sådana tullassistenter kan inte enligt 3 kap. åläggas att arbeta dagtid måndag - fredag. Om de åläggs att arbeta under sådana tider innebär det att de förs över till 2 kap. och att de i realiteten får en annan anställning, dvs. att de också skils från den anställning de tidigare haft.

Arbetsgivarsidans inställning är bl.a. att arbetstiden även enligt 3 kap. arbetstidsavtalet kan förläggas till dagtid måndag - fredag och att de förändringar av B.S-B. arbetstid som företagits under alla omständigheter inte kan anses medföra att hon skilts från sin anställning.

Arbetsdomstolen kan av den muntliga bevisning som förebringats i denna del inte komma till någon annan slutsats än att det i och för sig är möjligt för arbetsgivaren att med tillämpning av 3 kap. arbetstidsavtalet lägga ut arbetstiden till dagtid måndagar - fredagar. Ingen av dem som hörts om kollektivavtalets innebörd har nämligen gett uttryck för någon annan uppfattning. Redan på grund därav faller förbundets påstående om att B.S-B. skulle ha skilts från sin anställning genom den förändring av arbetstidens förläggning som skett. En annan sak, som inte påverkar denna bedömning, är att arbetsgivaren måhända inte har iakttagit avtalets regler om förhandlingar före förändringen av arbetstiden och måhända beräknat veckoarbetstiden felaktigt. Dessa frågor har arbetsdomstolen dock inte anledning att gå in på i detta mål.

Med den slutsats som arbetsdomstolen kommit till beträffande arbetstidsavtalets innebörd finns det enligt arbetsdomstolens mening inte heller skäl att betrakta arbetsgivarens åtgärder beträffande B.S-B. arbetstider som vare sig en omplacering eller en avstängning från visst arbete.

Frågorna om arbetsgivaren brutit mot grunderna för studieledighetslagen genom att förändra B.S-B. arbetstider och mot 9 § studieledighetslagen genom att inte bereda henne skiftarbete under julferierna 1993 måste enligt arbetsdomstolens mening bedömas mot bakgrund av det grundläggande brott mot studieledighetslagen som domstolen inledningsvis funnit att arbetsgivaren begått. Om arbetsgivaren hade handlat i enlighet med lagen, dvs. antingen beviljat begärd ledighet eller skjutit upp ledigheten, hade dessa frågor inte uppkommit. De uppkommer endast som konsekvenser av det grundläggande felet. Vad förbundet velat lägga arbetsgivaren till last i denna del framstår därför inte som några självständiga skadeståndsgrundande brott mot studieledighetslagen.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att studieledighetslagen åsidosatts genom att arbetsgivaren inte, som lagen förutsätter, antingen beviljat eller uppskjutit den av B.S-B. begärda studieledigheten. Enligt 13 § studieledighetslagen skall arbetsgivare som åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen, eller förpliktelser som trätt i dessas ställe på grund av kollektivavtal, utge förutom lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren kan vara berättigad till, ersättning för uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas till arbetstagarorganisations intresse av att lagens bestämmelser iakttages i förhållande till organisationens medlemmar samt till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Det är givetvis inte möjligt att veta vad en lagenlig hantering av B.S-B. ansökan om studieledighet skulle ha lett till. Oavsett om arbetsgivaren beviljat henne den sökta ledigheten eller uppskjutit ledigheten skulle hon dock ha varit berättigad till förmåner motsvarande vad som nu yrkats som ekonomiskt skadestånd. De belopp som yrkats har också vitsordats som skäliga. Yrkandena om ekonomiskt skadestånd skall alltså bifallas.

B.S-B. och förbundet är också berättigade till allmänt skadestånd på grund av statens förfarande. Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 25 000 kr för B.S-B. och till 15 000 kr för förbundets del.

Med hänsyn till utgången skall staten förpliktas utge ersättning för förbundets rättegångskostnader. Det yrkade beloppets skälighet har vitsordats av staten.