AD 1997 nr 50

Parter:

Svenska Elektrikerförbundet: Elinstallatörernas Arbetsgivareförening; ABB Installation Aktiebolag

Nr 50

Svenska Elektrikerförbundet

mot

Elinstallatörernas Arbetsgivareförening och ABB Installation Aktiebolag i Västerås.

Mellan Elinstallatörernas Arbetsgivareförening (EIA) och Svenska Elektrikerförbundet (SEF) gäller kollektivavtal, det s.k. installationsavtalet. Arbetsgivareföreningens namn var fram till den 1 januari 1996 Elektriska Arbetsgivareföreningen (EA). ABB Installation AB (ABB eller bolaget) är genom medlemskap i EIA bundet av installationsavtalet.

Installationsavtalet för åren 1993-1995 innehåller bl.a. följande bestämmelser.

2 Kap ANSTÄLLNING

- - - - -

2 § Hemort

Varje arbetstagare anställs med en fast anställningsort benämnd hemort (Ang hemort se 10 Kap).

3 § Anställningsbevis

Anställningsbevis skall upprättas vid anställningens början. Beviset, som undertecknas av arbetsgivaren och arbetstagaren, skall innehålla uppgifter om arbetstagarens namn, ålder, antal år i yrket, anställningsdag och hemort.

- - - - -

7 Kap LÖNER M M

- - - - -

4 § Ersättning till ledande montör för ackordsarbete

Ledande montör för större ackordsarbete erhåller för den tid då han tjänstgör som ledande montör ett särskilt individuellt tillägg enligt nedan om enighet kan uppnås mellan företaget och montören om tilläggets storlek.

Med större ackordsarbete avses här arbeten där ackordslagen under en sammanhängande period av 5 arbetsdagar uppgår till minst 5 montörer.

- - - - -

10 Kap HEMORT

1 § Allmänt om hemort

1. Arbetstagarens hemort kan vara

a) den ort där arbetsgivaren har sitt huvudkontor eller

b) den ort där arbetsgivaren har för stadigvarande bruk inrättat filialkontor eller

c) annan ort under förutsättning att kost och logi på rimligt sätt där kan erhållas.

Ombyte av hemort sker efter fri överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Denna nya hemort skall gälla minst 6 månader. Om arbetsgivaren påyrkat ombytet skall denne betala arbetstagarens flyttningskostnader.

2. För att filialkontor enligt 1 § 1 b) ovan skall anses som filial fordras följande.

Filialkontoret skall vara utrustat med kontors- och lagerlokaler med nöjaktig utrustning och lagerhållning. Arbetsgivaren skall på platsen permanent hålla en person, som tjänstgör som föreståndare för filialen. Filialen skall bedriva en i förhållande till huvudkontoret i viss mån självständig verksamhet.

3. För att kvaliteten på installationsarbetena skall hållas på en tillfredsställande nivå är parterna överens om att, då arbetsgivaren låter utföra arbete på annan ort än sådan där företaget har sitt huvudkontor eller filial, skall för arbetets utförande en ledande montör tagas från arbetsgivarens huvudkontor eller filial. Sådan från huvudkontor eller filial utsänd ledande montör skall ha sin hemort vid huvudkontoret eller filialen.

Anmärkning

Utan hinder av vad som i föregående stycke sägs må även ledande montör kunna anställas med sådan ort som avses under punkt 1 c) här ovan som hemort, om arbetet ej avser nyanläggningar eller större ombyggnader.

2 § Hemortsgräns - resegräns

1. Hemortens gränser och i förekommande fall resegränser inom hemorten skall fastställas i hemortsavtal med samma giltighetstid som detta avtal.

Hemortsavtal träffas mellan parternas lokalavdelningar och skall för att vara giltiga godkännas av EA och SEF.

Om parternas lokalavdelningar efter förhandling inte kunnat enas skall frågan tas upp till förhandling mellan EA och SEF.

2. För orter där fastställd hemortsgräns tidigare inte finnes, skall vid överenskommelse om sådan gräns, området inte vara mindre än en cirkel med 3 km radie och inte större än en cirkel med 5 km radie.

3. Vid fastställande av hemort enligt 1 § 1 c) gäller följande:

På sådana orter, där av EA och SEF godkända hemortsavtal upprättats, skall dessa tillämpas.

Där sådana hemortsavtal inte upprättats, skall tidigare i detta kapitel angivna regler tillämpas. Ny hemort enligt 1 § c) får inte förläggas närmare redan fastställt hemortsområde än att avståndet mellan gränserna är minst 3 km.

11 Kap ARBETE UTANFÖR HEMORTEN

1 § Allmänt

Vid arbete utanför hemorten erhåller arbetstagaren under nedan angivna förutsättningar resekostnadsersättning, restidsersättning och traktamente.

- - - - -

12 Kap SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

- - - - -

9 § Ledande montör

Självständigt arbetande montör liksom ledande montör vid lagarbete ansvarar i förhållande till arbetsgivaren för att arbetet utföres i enlighet med tillhandahållna beskrivningar, ritningar och anvisningar samt arbetsledningens order. Dessutom utövar ledande montören tillsyn över i arbetslaget ingående arbetstagares arbetstid och uppförande. Oegentligheter skall ovillkorligen genast inrapporteras till arbetsledningen.

- - - - -

Svenska Elektrikerförbundet förbundets medlem J.E. anställdes den 8 juni 1993 som montör av C O Nilssons Elektriska som var en filial till ABB. J.E. anställdes för att utföra arbeten vid folkhögskolan i Molkom och kom att i huvudsak arbeta där.

Tvist har uppkommit om J.E:s rätt till restidsersättning och resekostnadsersättning (i det följande benämns båda typerna av ersättning reseersättning) för den tid han var anställd hos bolaget. Förbundet menar att installationsavtalet innebär att J.E:s hemort skulle vara Kristinehamn och att han är berättigad till reseersättning beräknad med utgångspunkt från den orten. Enligt förbundets uppfattning har bolaget genom att vid utbetalningen av J.E:s reseersättning utgå från att Molkom var hans hemort ådragit sig ett skadeståndsansvar för brott mot installationsavtalet. Arbetsgivarparterna anser att Molkom var J.E:s hemort och bestrider brott mot installationsavtalet. Tvisteförhandlingar har hållits utan att parterna har kunnat enas.

Förbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta ABB att

1. till J.E. betala resekostnadsersättning och restidsersättning mellan Kristinehamn och Molkom med 35 029 kr 70 öre, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med dagen för delgivning av stämningen, den 19 januari 1994, till dess betalning sker,

2. till J.E. betala allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet med 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker, samt

3. till förbundet betala allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet med 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. Det yrkade ekonomiska skadeståndet till J.E. har av arbetsgivarparterna vitsordats som i och för sig skäligt. För det fall att arbetsdomstolen finner att brott mot kollektivavtalet begåtts har arbetsgivarparterna, med åberopande av att avtalet är mycket svårtolkat, hemställt att skadestånden skall jämkas till noll.

Parterna har i målet enats om att för det fall att domstolen skulle finna att Molkom inte var J.E:s hemort under anställningen så har Kristinehamn varit hans hemort. De är vidare ense om att J.E., för det fall att Kristinehamn varit hans hemort, är berättigad till de yrkade reseersättningarna.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SEF

Bakgrunden

Av 11 kap. installationsavtalet följer att en arbetstagare vid arbete utanför hemorten under vissa förutsättningar är berättigad till bl.a. resekostnadsersättning och restidsersättning. Vad som är en arbetstagares hemort är således avgörande för beräkningen av hans ersättning. När hemorten saknar avtalat hemortsområde är hemorten, dvs. lokalen där arbetet utförs, utgångspunkten vid bestämmandet av ersättningen. Då utgår ersättning så snart arbetstagaren lämnar arbetsplatsens lokaler.

Den 8 juni 1993 anställdes J.E. som elektriker av bolagets filial i Kristinehamn. Bolaget har huvudkontor i Västerås. Filialen i Kristinehamn är accepterad och har ett hemortsområdesavtal. J.E., som bodde i Filipstad, anställdes för att utföra arbete vid folkhögskolan i Molkom. Anställningen upphörde under hösten 1993.

I J.E:s anställningsbevis anges Molkoms Folkhögskola i Molkom som hans hemort/stationeringsort. När J.E. fick anställningserbjudandet frågade han SEF om det var korrekt att i anställningsbeviset ta upp Molkom som hans hemort. SEF lämnade beskedet att tvingande bestämmelser i installationsavtalet hindrade arbetsgivaren att ha Molkom som hemort och att i stället Kristinehamn skulle bli hans hemort. Enligt SEF:s uppfattning saknade anställningsbeviset betydelse och J.E. skulle därför kunna skriva på det. Under anställningen yrkade J.E. ersättning för resor som om Kristinehamn var hans hemort.

10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet

I 10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet föreskrivs att då arbetsgivaren låter utföra arbete på annan ort än sådan där företaget har sitt huvudkontor eller filial, det för arbetets utförande skall tas en ledande montör från arbetsgivarens huvudkontor eller filial. Vidare framgår av bestämmelsen att den ledande montören skall ha sin hemort vid huvudkontoret eller filialen. Det står klart att Molkom är en sådan annan ort som omfattas av regeln. Enligt bestämmelsen skall det finnas en ledande montör på arbetsplatsen. Någon annan montör än J.E. fanns inte under största delen av den tid arbetet pågick. J.E. var alltså ledande montör. Enligt bestämmelsen skall ledande montör ha sin hemort vid huvudkontor eller filial. J.E. har därför haft bolagets filial i Kristinehamn som hemort och är därigenom berättigad till reseersättning beräknad från den orten.

Även omständigheterna i övrigt visar att J.E. var ledande montör. J.E. ansvarade självständigt för de omfattande elarbetena i samband med arbetet vid folkhögskolan. Han tog emot arbetsorder och var ansvarig gentemot bolaget för att arbetet utfördes i enlighet med tillhandahållna beskrivningar, ritningar och anvisningar samt arbetsledningens order. Under de perioder det fanns en annan montör på arbetsplatsen var J.E. överordnad denne montör. Det inträffade dels under tre veckor då han hade en biträdande montör, dels vid enstaka tillfällen då han erhöll hjälp från Kristinehamn. När J.E. hade en biträdande montör på platsen utövade han tillsyn över denne montör. För den tiden erhöll han också särskild ersättning enligt bestämmelserna om s.k. ledande montörs- tillägg.

Av anmärkningen till 10 kap. 1 § tredje punkten följer att bolaget skulle ha kunnat anställa J.E. med Molkom som hemort, om arbetet inte avsåg nyanläggning eller större ombyggnader. Delar av arbetena i Molkom avsåg nybyggnation av en helt ny del av folkhögskolan och utgjorde således en nyanläggning. Den större delen av arbetet i Molkom var dock en ombyggnad. Denna ombyggnad var att betrakta som större. Bedömningen av om det är fråga om en större ombyggnad sker med utgångspunkt från vad som är att betrakta som ett större ackordsarbete. I 7 kap. 4 § anges att med större ackordsarbeten avses arbeten där ackordslaget under en sammanhängande period av fem arbetsdagar uppgår till minst fem montörer. Arbetet i Molkom var enligt den bestämmelsen att betrakta som ett större arbete.

De lokala parterna har dessutom träffat en överenskommelse vari anges att med större ackordsarbete skall menas ett ackordsarbete med en varaktighet om minst fyra veckor eller minst 320 timmar. Arbetet i Molkom varade från vecka 23 till 49, dvs. 26 veckor. Det antal arbetstimmar entreprenaden omfattade var beräknat till 400 timmar men blev slutligen 767,5 timmar. Enligt vad parterna lokalt avtalat var det således fråga om ett större ackordsarbete.

Det skall noteras att det inte var något servicearbete utan ett arbete vilket bolaget erhållit efter ett anbudsförfarande. Även detta visar att det är fråga om ett större ombyggnadsarbete.

Bolaget var alltså skyldigt att på arbetsplatsen i Molkom ha en ledande montör med huvudkontoret eller en filial som hemort. Denne ledande montör var J.E..

Eftersom bolaget vid utbetalning av J.E:s ersättningar för den aktuella tiden i Molkom utgått från att J.E. hade Molkom som hemort trots att han enligt installationsavtalet var ledande montör har bolaget brutit mot 10 kap. 1 § samt 11 kap. 2 och 3 §§ installationsavtalet. Bolaget är därför skyldigt att utge yrkad restidsersättning och resekostnadsersättning samt allmänt skadestånd till J.E. och förbundet.

Är hemortsavtal och hemortsområdesavtal krav för att annan ort skall vara hemort?

I andra hand gör förbundet gällande att det enligt installationsavtalet är en förutsättning för att annan ort än där företaget har sitt huvudkontor eller en filial skall kunna utgöra hemort att orten omfattas av ett hemortsavtal och ett hemortsområdesavtal vilka träffats av de lokala parterna och godkänts av de centrala organisationerna. För det fall att hemortsavtal inte upprättats tillhör en arbetstagare som utför arbete på annan ort den hemort som är belägen närmast arbetsplatsen.

Det är av betydelse att hålla isär begreppen hemort och hemortsområde. Hemorten är den plats som arbetstagaren är anställd på och utgörs av arbetsstället, t.ex. fabriken eller filialkontoret. Ett hemortsområde är det område som fastställs ligga inom vissa gränser runt en hemort.

I 10 kap. 1 § första punkten a) anges att arbetstagarens hemort kan vara den ort där arbetsgivaren har sitt huvudkontor. Den ort där företaget har sitt huvudkontor är alltid känd. Hemorten för ett huvudkontor definieras därigenom i installationsavtalet och installationsavtalet utgör hemortsavtal för huvudkontoren. Första punkten b) anger att hemort kan vara den ort där arbetsgivaren har för stadigvarande bruk inrett filialkontor. I andra punkten definieras begreppet filialkontor. Om kontoret uppfyller de krav som där anges och arbetstagaren har filialen som hemort, utgör installationsavtalet hemortsavtal för filialen. Installationsavtalet är således hemortsavtal dels för huvudkontor, dels för filialer som uppfyller avtalets krav.

Av första punkten c) framgår att arbetstagarens hemort kan vara även annan ort än där företaget har huvudkontor eller filial under förutsättning att kost och logi på rimligt sätt där kan erhållas. I avtalet finns ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att annan ort skall kunna utgöra hemort. I 10 kap. 2 § tredje punkten anges att vid fastställandet av hemort enligt 1 § första punkten c) gäller dels att parterna måste iaktta redan gällande hemortsavtal, dels att där sådana hemortsavtal inte upprättats tidigare i kapitlet angivna regler skall tillämpas, dels att ny hemort enligt 1 § första punkten c) inte får förläggas närmare redan fastställt hemortsområde än att avståndet mellan gränserna är minst 3 km. Angivelsen av att tidigare i kapitlet angivna regler skall tillämpas är felaktig. Rätteligen borde ha angivits att tidigare i den paragrafen angivna regler skall tillämpas.

Anvisningen att tidigare i paragrafen angivna regler skall tillämpas hänvisar till bl.a. 2 § första punkten som föreskriver att hemortens gränser och resegränser inom hemorten skall fastställas i hemortsavtal. Vidare anges att hemortsavtal träffas mellan parternas lokalavdelningar, att avtalen för att vara giltiga skall godkännas av de centrala parterna och att de centrala parterna skall ta upp frågan om lokalavdelningarna efter förhandling inte kunnat enas. Enligt andra punkten i samma paragraf skall vid överenskommelse om hemortsgräns området utgöra en cirkel med en radie som inte understiger 3 km och inte överstiger 5 km radie.

Enligt 2 § tredje punkten sista meningen får ny hemort enligt 1 § första punkten c) inte läggas närmare redan fastställt hemortsområde än att avståndet mellan gränserna är minst 3 km. Av den bestämmelsens ordalydelse kan inte dras annan slutsats än att då ny hemort skall fastställas skall även gränserna för hemortsområdet runt hemorten bestämmas. Hemortsområden är dock inte definierade i installationsavtalet utan måste alltid fastställas i lokala kollektivavtal.

Installationsavtalet anger således under vilka förutsättningar annan ort får vara hemort. Avtalet har emellertid inte, såsom för huvudkontor och filial, definierat hemorten vid arbete på annan ort. Enligt installationsavtalet är en förutsättning för att en annan ort än där företaget har huvudkontor eller filial skall kunna utgöra hemort att det tecknats ett lokalt kollektivavtal som fastställer att orten är hemort, ett hemortsavtal. Vidare fordras att i ett lokalt kollektivavtal anges hemortens gränser, ett s.k. hemortsområdesavtal.

Det finns inte något hemortsavtal eller hemortsområdesavtal för Molkom. Det enda avtal som anger att Molkom skulle vara hemort för J.E. är hans anställningsavtal. Som ovan nämnts skrev J.E. under avtalet med den förutsättningen att det med hänsyn till installationsavtalets bestämmelser inte skulle komma att tillämpas. Anställningsavtalet innehåller inte någon bestämning av ett hemortsområde. Då Molkom inte omfattas av något kollektivavtal om hemort eller hemortsområde har förutsättningar saknats för att anställa J.E. med Molkom som hemort. Genom att vid utbetalningar av J.E:s reseersättning på grund av den aktuella arbetsperioden i Molkom utgå från att han hade Molkom som hemort har bolaget brutit mot 10 kap. 1 och 2 §§ samt 11 kap. 2 och 3 §§ installationsavtalet. Därigenom har bolaget ådragit sig skyldighet att till J.E. och förbundet betala skadestånd för brott mot avtalet samt skyldighet att utge yrkad restidsersättning och resekostnadsersättning till J.E..

Denna tolkning av installationsavtalet stöds av en tillbakablick på utformningen av avtalet från tidigare år.

Tidigare installationsavtal

Arbetsdomstolens dom 1945 nr 100 gällde rätten till reseersättning och traktamente enligt 1944 års avtal. Förbundet klargjorde i det målet att man inte accepterade att en arbetstagare förflyttades till ny hemort efter överenskommelse mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Detta förhållande skall läggas till grund för tolkningen av de därefter följande avtalen. Av domen framgår även att parterna redan då var medvetna om att avtalet var otydligt i de delar som är omtvistade i förevarande mål.

1951 års installationsavtal innehåller i stort sett samma bestämmelser som dagens avtal och dess konstruktion ger vägledning för hur dagens avtal skall förstås. I 1951 års avtal anges i § 11 mom. 1 att varje arbetare är anställd med en fast hemort som anges i arbetarens anställningsbevis. Installationsavtalet blev därigenom för första gången ett hemortsavtal. I samma moment anges att som hemort kan ifrågakomma ort där arbetsgivaren har sitt huvudkontor, ort där arbetsgivaren har för stadigvarande bruk inrättat filialkontor eller annan ort under förutsättning att kost och logi på rimligt sätt där kan erhållas. Mom. 2 b) anger när filialkontor kan vara hemort. Installationsavtalet blev därigenom även hemortsavtal för filialer. Avtalet innehåller även regler om när annan ort kan vara hemort. I mom. 2 a) fjärde stycket anges att "vid fastställande av hemort enligt mom. 1 punkt. 3 skall följande iakttagas:". Därefter förklaras att upprättade hemortsavtal skall respekteras och att där hemortsavtal icke upprättats skall tidigare i detta mom. angivna regler tillämpas. Därmed avses mom. 2 a) som förskriver att hemortens geografiska gränser skall fastställas genom hemortsavtal, att uppgörelse om hemortsområde träffas lokalt, att hemortsavtal skall för att vara giltiga godkännas av de centrala parterna samt att frågan skall tas upp till förhandling mellan de centrala organisationerna om de lokala parterna inte kan enas. I mom. 2 a) anges vidare att för orter utan lokalt kommunikationssystem och där fastställd hemortsgräns tidigare icke finns, skall vederbörande kommun- eller stadsgräns fastställas som hemortsgräns samt att områdets utsträckning skall vara en cirkel med en radie mellan 3-5 km. Sist i mom. 2 a) anges att nytt hemortsområde inte får förläggas närmare redan fastställt hemortsområde än att avståndet mellan gränserna är minst 3 km.

I 1955 års avtal har mom. 2 a sista stycket sista meningen ändrats till följande lydelse: "Ny hemort enligt mom 1 punkt 3 får icke förläggas närmare redan fastställt hemortsområde än att avståndet mellan gränserna är minst 3 km". Ordet hemortsområde har alltså bytts ut mot hemort. Genom denna ändring, som är klar och tillräckligt stor för att vara medveten, klargörs att när hemort enligt mom. 1 tredje punkten fastställs skall ett hemortsområde samtidigt läggas ut.

I "Förändringar i riksavtalet för elektriska installationsfacket att gälla från den 1 nov. 1969" som är utgivet av förbundet anges i en protokollsanteckning till 11 §, som inte infördes i det tryckta avtalet, att parterna beslutat tillsätta en arbetsgrupp för att under avtalstiden söka utarbeta mer lättillämpliga bestämmelser i hela § 11.

1983 års installationsavtal innehåller endast redaktionella förändringar. De tidigare paragraferna har gjorts om till kapitel och momenten har ändrats till paragrafer. Avtalet får nu samma uppbyggnad som det har i dag. Den gamla § 11 första stycket första meningen utgör en särskild bestämmelse i 2 kap. 2 § som anger att varje arbetstagaren skall anställas med en fast anställningsort benämnd hemort. 10 kap. har rubriken hemort och innehåller i övrigt de bestämmer som tidigare återfanns i § 11. Kapitlet inleds med angivande i tre punkter av vad en arbetstagares hemort kan vara och hur byte av hemort kan ske. Definitionen av filialkontor har lyfts upp och följer nu därefter. Detta får till följd att bestämmelserna om vad som skall iakttagas vid fastställande av hemort felaktigt hamnar under rubriken hemortsgräns och resegräns. Detta kan misstolkas. Med den nya indelningen framgår inte lika klart att avtalet innehåller en definition av hemort på annan ort i likhet med definitionen av filialkontor. I nya 2 § tredje punkten anges att vid fastställande av hemort enligt 1 § c) (annan ort) skall "...tidigare i detta kapitel angivna regler tillämpas". Ordet kapitel har där ersatt ordet moment. Avsikten därmed var inte att göra en ändring i sak. Detta styrks av ett förslag som upprättats av den arbetsgrupp som tog fram 1983 års avtal. Det är samma arbetsgrupp som omnämndes i protokollsanteckningen från år 1969 och som tillsattes för att göra bestämmelserna om hemort mer lättillgängliga. Förslaget är upprättat av EA:s företrädare Björn Liberg. Beträffande tidigare mom. 2 a femte stycket, som hänvisar till bestämmelserna tidigare i detta moment, och nya 10 kap. 2 § tredje punkten, som hänvisar till bestämmelserna tidigare i detta kapitel, anges att textändringarna är endast redaktionella. Avsikten var således att bestämmelserna skulle ha samma innebörd som tidigare. Härav följer att i nya 10 kap. 2 § tredje punkten borde ha hänvisats till bestämmelserna i den paragrafen i stället för i kapitlet.

Arbetsgivarsidans ståndpunkt innebär att arbetsgivaren genom avtal med den enskilda arbetstagaren skulle kunna bestämma hemorten och därigenom när reseersättning skall utgå. Detta framstår som helt osannolikt.

EIA

10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet

J.E. anställdes av bolaget med Molkoms folkhögskola i Molkom som hemort, vilket framgår av hans anställningsbevis. Arbetet avsåg en renovering av folkhögskolan, som innefattade bl.a. en förbättring av belysningen.

En ledande montör utses av arbetsgivaren. J.E. utsågs inte av bolaget att vara ledande montör. Detta berodde inte på någon misstanke om att J.E. inte skulle klara av att vara ledande montör utan på att han huvudsakligen skulle utföra arbetet ensam. I 12 kap. 9 § installationsavtalet föreskrivs att "självständigt arbetande montör liksom ledande montör vid lagarbete ansvarar i förhållande till arbetsgivaren för att arbetet utföres i enlighet med tillhandahållna beskrivningar, ritningar och anvisningar samt arbetsledningens order". I den mån J.E. har burit detta ansvar har han, med undantag för en kortare period, gjort det i egenskap av självständigt arbetande montör. Endast under tre veckor, dvs. 120 arbetstimmar, hade J.E. en annan montör till hjälp.

J.E. uppfyller inte heller kraven i 7 kap. 4 § och 12 kap. 9 § installationsavtalet på en ledande montör. Han uppfyller inte heller kraven i det företagsinterna avtal som anger det antal timmar ett arbete skall omfatta för att en montör skall betraktas som ledande montör. Enligt 7 kap. 4 § installationsavtalet erhåller en ledande montör för större ackordsarbete under vissa förutsättningar ett särskilt individuellt tillägg. I bestämmelsen anges att med större ackordsarbete avses arbeten där ackordslaget under en sammanhängande period av fem arbetsdagar uppgår till minst fem montörer. Man kan inte tolka denna avtalsbestämmelse så att allt arbete som pågår under 25 (5x5) dagar utgör större ackordsarbeten. I installationsbranschen arbetar i allmänhet två montörer i ett ackordslag. Vid större arbeten ingår fler montörer i ackordslaget. När ett företag har fem montörer på samma arbetsplats är det fråga om ett mycket stort arbete. En sådan insats föregås och efterföljs regelmässigt av ett långvarigt arbete av ett mindre montörslag. Den lokala överenskommelse som förbundet hänvisar till vari anges att som större ackordsarbete anses ackordsarbete med en varaktighet om minst fyra veckor eller minst 320 timmar anger att vid tvist om ledande montörs-tillägg gäller installationsavtalet. Det bör noteras att överenskommelsen träffades år 1984 när byggandet var omfattande och alla företag behövde installationsmontörer. Arbetsgivaren hade därför behov av att vid sidan av installationsavtalet ge ersättningar till montörer. Överenskommelsen innehåller därför vissa moment av belöning utanför installationsavtalet. Regleringen av ledande montörs-tillägg utgör ett exempel på det. I den lokala överenskommelsen preciseras den definitionen av ledande montör som finns i installationsavtalet. Enligt överenskommelsens tredje punkt menas med ledande montör för beräkning av ledande montörs-tillägg den ledande montör som har minst en medarbetare med sig på ackordsarbetet under minst 160 timmar. J.E. hade en annan montör till sin hjälp under tre veckor, alltså 120 timmar, och har då fungerat som ledande montör på så sätt att han har fått ledande montörs-tillägg.

Vidare är 10 kap. 1 § 3 punkten installationsavtalet inte tillämplig. I den sista meningen sägs att "Sådan från huvudkontor eller filial utsänd ledande montör skall ha sin hemort vid huvudkontoret eller filialen". J.E. var inte utsänd från huvudkontor eller filial utan nyanställdes i Molkom just för det här arbetet. Bolaget kände till J.E. från en tidigare anställning hos ABB i Filipstad, att han bodde i Filipstad och att han var till anställning ledig. När bolaget erhöll arbetet vid folkhögskolan i Molkom behövde bolaget mer personal och fann det lämpligt att anställa J.E..

Anmärkningen till 10 kap. 1 § tredje punkten är tillämplig. Eftersom arbetet i Molkom inte avsåg en nyanläggning eller någon större ombyggnad kunde J.E. - även om han var ledande montör - ha Molkom som hemort. Större ombyggnad är ett obestämt begrepp som hämtar sitt innehåll från olika regler i avtalet och från praxis. Avtalets regler om ackordsmultiplikator i 9 kap. 3 § andra punkten föreskriver att vid större arbetsplats kan överenskommelse träffas om en annan multiplikator. Vidare anges att med större arbetsplats avses i detta sammanhang ett arbetsobjekt som beräknas ta längre tid än 1 200 timmar. Hela arbetet i Molkom kom att omfatta 767,5 arbetstimmar.

Hemortsavtal och hemortsområdesavtal som krav att annan ort skall vara hemort

EIA bestrider påståendet att installationsavtalet skulle vara hemortsavtal för den ort där företaget har huvudkontor och filial samt att det fordras hemortsavtal och hemortsområdesavtal för att få anställa arbetstagaren på annan ort enligt 10 kap. 1 § första punkten c). I 2 kap. 2 § anges att varje arbetstagare anställs med en fast anställningsort benämnd hemort. Enligt 3 § samma kapitel skall anställningsbevis upprättas vid anställningens början. Beviset som undertecknas av arbetsgivaren och arbetstagaren skall innehålla uppgifter om bl.a. hemort. Detta gäller samtliga anställda inom installationsavtalets område oavsett om de är anställda vid företagets huvudkontor, vid en filial eller om de är anställda på annan ort enligt 10 kap. 1 § första punkten c). I sistnämnda paragraf slås fast att arbetstagarens hemort kan vara endera huvudkontor, filial eller annan ort om man kan få kost och logi där. Enligt 10 kap. kan parterna också komma överens om hemortsavtal innefattande en hemortsgräns.

Tidigare installationsavtal

Det är riktigt att installationsavtalet omredigerades inför år 1983. Avsikten var inte att göra några stora förändringar i sak. Däremot innebar till exempel rättelser av inkonsekvenser också att sakinnehållet förändrades. SEF drar långtgående slutsatser av att i avtalet fram till år 1983 angivits att vid fastställande av hemort för annan ort, där hemortsavtal inte träffats tidigare, i samma moment angivna regler skulle tillämpas. Oavsett om hänvisningen är riktig eller beror på ett misstag så förändrar det inte rättsläget som från år 1907 har inneburit att företag kan placera montörer på orter utan hemortsavtal. De ändringar som genomfördes i 1983 års avtal utgör inte ett resultat av arbetet av den arbetsgrupp som omnämndes i 1969 års avtal. Omredigeringen genomfördes på grund av en riksavtalsuppgörelse år 1981 eller 1982 och gällde inte bara kapitlet om hemort och resor utan avsåg hela installationsavtalet.

Installationsavtalet har från år 1907 till i dag beskrivit en logisk linje. Det har hela tiden varit möjligt att anställa en montör inte bara där man har huvudkontor eller filial utan även på viss arbetsplats. Ordalagen i avtalet skall inte pressas allt för mycket. Det har inte alltid skrivits helt konsekvent och ändringar har inte alltid införts genomgående i hela avtalet.

DOMSKÄL

Huvuddragen i tvisten

Av 11 kap. installationsavtalet följer att en montör under vissa förutsättningar är berättigad till bl.a. reseersättning vid arbete utanför hemorten. Montören J.E. anställdes av ABB för att utföra arbete vid folkhögskolan i Molkom med denna ort som hemort. Reseersättning betalades med utgångspunkt från att folkhögskolan i Molkom var J.E:s hemort. Tvisten i målet gäller frågan om reseersättning i stället bort utges med Kristinehamn, där ABB har en filial, som hemort.

Enligt SEF:s uppfattning följer av installationsavtalets bestämmelser att bolagets filialkontor i Kristinehamn var J.E:s hemort. I första hand grundar förbundet det påståendet på att J.E. under anställningen varit ledande montör och att enligt 10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet en sådan montör vid arbeten på annan ort än den ort där företaget har sitt huvudkontor eller en filial skall ha huvudkontorets eller filialens ort som sin hemort. I andra hand har förbundet gjort gällande att Kristinehamn utgjorde J.E:s hemort därför att det enligt installationsavtalet är en förutsättning för att annan ort än den där företaget har huvudkontor eller filial skall kunna utgöra hemort att det träffats hemortsavtal och hemortsområdesavtal för orten. Det är ostridigt att Molkom är annan ort än där bolaget har huvudkontor eller filial och att Molkom inte omfattas av hemortsavtal och hemortsområdesavtal.

Arbetsgivarparternas inställning är att folkhögskolan i Molkom varit J.E:s hemort. Enligt arbetsgivarparternas uppfattning har J.E. under anställningen hos bolaget inte varit ledande montör. Vidare anser arbetsgivarparterna att 10 kap. 1 § tredje punkten inte är tillämplig då J.E. anställdes för att utföra arbete i Molkom och således inte var utsänd från bolagets filial eller huvudkontor. Arbetsgivarparterna har för det fall domstolen skulle anse att 10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet är tillämplig åberopat anmärkningen till bestämmelsen och gjort gällande att J.E. kunnat anställas med annan ort som hemort eftersom arbetet vid folkhögskolan i Molkom inte innebar någon nyanläggning eller större ombyggnad. Arbetsgivarparterna har bestritt påståendet att enligt installationsavtalet hemortsavtal och hemortsområdesavtal är en förutsättning för att annan ort än där företaget har huvudkontor eller filial skall kunna utgöra hemort.

Parterna har i målet enats om att, för det fall att domstolen skulle finna att folkhögskolan i Molkom inte var J.E:s hemort under anställningen, Kristinehamn skall anses ha varit hans hemort. De är vidare ense om att J.E., för det fall Kristinehamn skall anses ha varit hans hemort, är berättigad till de yrkade reseersättningarna.

10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet

SEF har gjort gällande att J.E. under anställningen varit ledande montör och att han som sådan enligt 10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet hade filialen i Kristinehamn som sin hemort. Förbundet anser att bolaget brutit mot bestämmelserna i 10 kap. 1 § om hemort samt 11 kap. 2 och 3 §§ om reseersättning genom att trots att J.E. var ledande montör vid utbetalningen av reseersättningar till honom utgå från att folkhögskolan i Molkom var hans hemort.

Arbetsgivarparterna har i denna del invänt att J.E. under anställningen hos bolaget inte var ledande montör dels därför att han inte av arbetsgivaren utsetts till ledande montör, dels därför att han inte uppfyller de krav som uppställs på en ledande montör i 7 kap. 3 § och 12 kap. 9 § installationsavtalet. Enligt arbetsgivarparternas uppfattning är inte heller 10 kap. 1 § tredje punkten tillämplig eftersom J.E. inte var utsänd från bolagets huvudkontor eller filial utan anställdes för att utföra arbete vid folkhögskolan i Molkom. För det fall domstolen skulle anse att 10 kap. 1 § tredje punkten är tillämplig har arbetsgivarparterna åberopat anmärkningen till bestämmelsen och gjort gällande att J.E. kunnat anställas med annan ort som hemort eftersom arbetet vid folkhögskolan i Molkom inte innebar någon nyanläggning eller större ombyggnad.

Enligt SEF:s uppfattning innebar delar av arbetet vid folkhögskolan i Molkom en nyanläggning medan den större delen av arbetet avsåg en större ombyggnad.

I 10 kap. 1 § tredje punkten anges att då arbetsgivaren låter utföra arbete på annan ort än sådan där företaget har sitt huvudkontor eller en filial skall för arbetets utförande en ledande montör tas från arbetsgivarens huvudkontor eller filial. Vidare framgår att sådan från huvudkontor eller filial utsänd ledande montör skall ha sin hemort vid huvudkontoret eller filialen. I en anmärkning till nämnda bestämmelse föreskrivs att utan hinder av vad som ovan sagts skall även ledande montör kunna anställas med hemort vid annan ort enligt punkten 1 c) i samma paragraf, om arbetet inte avser nyanläggning eller större ombyggnader.

Av installationsavtalet framgår således att den ledande montören vid arbeten på annan ort än där företaget har huvudkontor eller filial skall ha huvudkontorets eller filialens ort som hemort, om arbetet avser nyanläggning eller en större ombyggnad. Vid arbeten som inte avser nyanläggning eller större ombyggnad är det möjligt att ha en ledande montör med annan ort än där företaget har huvudkontor eller filial som sin hemort. Bestämmelsen i 10 kap. 1 § tredje punkten får alltså betydelse i förevarande tvist endast om det arbete som ABB hade att utföra vid folkhögskolan i Molkom var att betrakta som en nyanläggning eller en större ombyggnad. Av utredningen framgår att arbetet i Molkom inte avsåg en nyanläggning utan en ombyggnad. Om ombyggnaden inte var att betrakta som större, saknar bestämmelsen betydelse.

Det anges inte i installationsavtalet vad som utgör en större ombyggnad. SEF har som sin uppfattning framhållit att bedömningen av vad som är att betrakta som större ombyggnadsarbeten skall göras med ledning av bestämmelserna om större ackordsarbeten. SEF har hänvisat till 7 kap. 4 § installationsavtalet vari anges att ledande montör erhåller ett individuellt tillägg vid större ackordsarbeten och att med större ackordsarbete avses arbeten där ackordslaget under en sammanhängande period av fem arbetsdagar uppgår till minst fem montörer. Vidare har SEF åberopat ett lokalt kollektivavtal för bolaget som föreskriver att större ackordsarbeten är arbeten med en varaktighet om minst fyra veckor eller minst 320 timmar. EIA har anfört att vägledande vid bedömningen av vad som skall anses utgöra en större ombyggnad är olika regler i installationsavtalet och den praxis som utvecklats mellan parterna i avtalet. Därvid har EIA hänvisat till installationsavtalets regler om objektsmultiplikator i 9 kap. 3 § andra punkten som anger att vid större arbetsplats kan överenskommelse träffas om annan multiplikator och att med större arbetsplats avses ett arbetsobjekt som beräknas ta längre tid än 1 200 timmar.

Av utredningen framgår att det arbete vid folkhögskolan, som utfördes av J.E. ensam eller periodvis med biträde av annan montör, omfattade 767,5 timmars arbete. Det lokala kollektivavtalet om ledande montörs-tillägg som SEF åberopat kan inte grunda en tolkning av installationsavtalet som är ett kollektivavtal tecknat mellan de centrala avtalsparterna. En jämförelse med reglerna om större ackordsarbeten måste ske med utgångspunkt från vad installationsavtalet föreskriver därom. Domstolen kan konstatera att även med den av SEF angivna utgångspunkten att reglerna om större ackordsarbeten skall vara vägledande slutsatsen blir att det arbete som bolaget utförde vid folkhögskolan inte var att betrakta som en större ombyggnad.

Enligt arbetsdomstolens mening har bolaget således inte gjort sig skyldigt till brott mot installationsavtalet genom att vid utbetalningen av J.E:s reseersättning inte tillämpa bestämmelsen i 10 kap. 1 § tredje punkten installationsavtalet.

Är hemortsavtal och hemortsområdesavtal förutsättningar för att annan ort utgör hemort?

SEF har gjort gällande att det enligt installationsavtalet är en förutsättning för att annan ort än där arbetsgivaren har sitt huvudkontor eller inrättat filial skall kunna utgöra en arbetstagares hemort att orten omfattas av hemortsavtal och hemortsområdesavtal ingångna av parternas lokalavdelningar och godkända av EIA och SEF. Molkom omfattas inte av hemortsavtal eller hemortsområdesavtal. För det fall att hemortsavtal inte upprättats anser SEF att en arbetstagare som utför arbete på annan ort tillhör den hemort som är belägen närmast arbetsplatsen. Enligt förbundets mening har bolaget genom att vid utbetalning till J.E. av resekostnadsersättning och restidsersättning utgå från att folkhögskolan i Molkom var hans hemort brutit mot 10 kap. 1 och 2 §§ och 11 kap. 2 och 3 §§ installationsavtalet. EIA menar att den enda förutsättningen för att annan ort skall kunna utgöra en arbetstagarens hemort är att kost och logi på rimligt sätt kan erhållas på orten.

Enligt 2 kap. 2 § installationsavtalet skall varje arbetstagare anställas med en fast anställningsort benämnd hemort. I 3 § samma kapitel anges att det anställningsbevis som skall upprättas vid anställningens början skall innehålla uppgift om bl.a. arbetstagarens hemort. Av 10 kap. 1 § första punkten framgår att arbetstagarens hemort kan vara den ort där arbetsgivaren har sitt huvudkontor, den ort där arbetsgivaren har för stadigvarande bruk inrättat filialkontor eller annan ort under förutsättning att kost och logi på rimligt sätt där kan erhållas. Samma kapitel 2 § första punkten föreskriver att hemortens gränser och i förekommande fall resegränser inom hemorten skall fastställas i hemortsavtal. Tredje punkten av samma paragraf anger att vid fastställande av hemort enligt 1 § 1 c) gäller att hemortsavtal som är godkända av de centrala parterna skall tillämpas och att där sådana avtal inte upprättats, skall tidigare i samma kapitel angivna regler tillämpas.

Bestämmande för hur ett avtal skall tolkas är i första hand den gemensamma partsavsikten med avtalet. Ingen av parterna i målet har visat att det förelegat någon för avtalsparterna gemensam partsavsikt beträffande den aktuella tvistefrågan som avviker från ordalydelsen.

Parterna har i målet hänfört sig till vissa protokoll från förhandlingar som rört frågor om hemort och resultatet av dessa förhandlingar. Arbetsdomstolen kan av dessa handlingar inte dra slutsatsen att någon av parterna i dessa sammanhang skulle ha intagit någon annan ståndpunkt i tolkningsfrågan än de gjort i målet.

I avsaknad av klargörande utredning om parternas avsikt med avtalet är avtalets ordalydelse av avgörande betydelse. I avtalet föreskrivs att hemortens gränser och i förekommande fall resegränser inom hemorten skall fastställas i hemortsavtal. Detta medför dock inte med automatik att det är ett krav för att en ort skall utgöra en hemort att orten omfattas av ett hemortsavtal. Inte heller kan med utgångspunkt därav dras slutsatsen att, när det för en arbetstagare överenskommits en hemort som inte omfattas av ett hemortsavtal, installationsavtalet innebär att en annan ort som omfattas av ett av de centrala parterna godkänt hemortsavtal, skulle utgöra arbetstagarens hemort. I 10 kap. 1 § första stycket c) föreskrivs att annan ort än den där arbetsgivaren har sitt huvudkontor eller en filial kan vara hemort under en där angiven förutsättning, nämligen att kost och logi på rimligt sätt där kan erhållas. Om det hade varit en förutsättning också att ett mellan parternas lokalavdelningar träffat hemortsavtal skulle finnas, borde detta ha framgått av nämnda avtalsregel. Detta gäller i varje fall om det skulle föreligga en skillnad mellan å ena sidan punkten 1 c) och å andra sidan de två föregående alternativen.

SEF har till styrkande av sitt påstående om krav på hemortsavtal och hemortsområdesavtal åberopat bl.a. installationsavtal från ett stort antal år tillbaka i tiden. Efter en genomgång av dessa avtal kan domstolen konstatera att begreppet hemortsavtal används för första gången i 1941 års avtal. Där anges i § 11 mom. 2, som handlar om anställning på annan ort, att hemortsavtal godkända av de centrala parterna skall tillämpas. I avtalet anges emellertid inte som förutsättning för att annan ort skall kunna utgöra hemort att orten omfattas av ett hemortsavtal. Inte heller senare avtal anger en sådan förutsättning.

SEF har gjort gällande att avtalet innehåller en felaktighet i hänvisningen i 10 kap. 2 § tredje punkten tredje stycket när där anges att där hemortsavtal inte träffats skall tidigare i det kapitlet angivna regler tillämpas. Ordet kapitel borde enligt förbundets uppfattning ersättas av ordet moment. Förbundet stöder denna uppfattning på en analys av avtalet från tidigare år. Med anledning härav konstaterar arbetsdomstolen att frågan om angivna bestämmelse hänvisar till reglerna i samma kapitel eller samma moment saknar betydelse för bedömningen i målet.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner arbetsdomstolen att övervägande skäl talar för arbetsgivarsidans ståndpunkt i tolkningsfrågan.

Detta innebär att arbetsdomstolen konstaterar att bolaget inte har brutit mot angivna bestämmelser i installationsavtalet vid utbetalningen av J.E:s resekostnadsersättningar och restidsersättningar.

Sammanfattning

Arbetsdomstolens slutsats av det anförda blir att installationsavtalets bestämmelser inte hindrat att folkhögskolan i Molkom utgjort montören J.E:s hemort.

Vid den bedömning som arbetsdomstolen nu gjort skall förbundets talan avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall SEF förpliktas utge ersättning till EIA för dess rättegångskostnader. Om det fordrade beloppet föreligger inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Elektrikerförbundets talan.

2. Svenska Elektrikerförbundet skall ersätta Elinstallatörernas Arbetsgivareförening för rättegångskostnader med etthundratrettiosextusensexhundraåttio (136 680) kr, varav 120 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1997-04-23, målnummer A-307-1993

Ledamöter: Hans Stark, Marianne Jenryd, Britt Angleryd, Henrik Sahlin, Ulf Göran Liljebladh, Valter Carlsson och Thomas Fredén (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Anna Nordin