AD 2001 nr 39

Parter:

Svenska Elektrikerförbundet; Elektriska Installatörsorganisationen; ElektroSandberg Aktiebolag

Nr 39

Svenska Elektrikerförbundet

mot

Elektriska Installatörsorganisationen och ElektroSandberg Aktiebolag i Malmö.

Mellan Elektriska Installatörsorganisationen (EIO) och Svenska Elektrikerförbundet (förbundet) har sedan länge gällt varandra i allmänhet avlösande riksavtal för det elektriska installationsfacket (installationsavtalet) med tillhörande ackordstidlista (ATL). Under den tid som är aktuell i målet innehöll installationsavtalet bland annat följande bestämmelser.

7 Kap LÖNER M M

- - - - -

§ 2 Månadslön

1. Varje arbetstagare erhåller en individuellt fastställd månadslön.

- - - - -

§ 3 Ackordslön

Vid arbete på ackord enligt 9 Kap gäller följande:

1. Arbetstagarens ackordslön består av dennes andel av en ackordssumma.

- - - - -

4. Varje arbetstagares ackordsöverskott utgörs av skillnaden mellan hans andel av den upparbetade ackordssumman och summa utbetald månadslön för den tid han deltagit i ackordsarbetet. /./

5. Vid ackordsarbete som utförs enligt ATL och som beräknas vara längre tid än 4 månader, utbetalas förskott var 3:e månad med 90 % av beräknad intjänad ackordssumma minus för ackordsarbetet utbetalad månadslön under perioden. Som underlag för bedömning av förskottsbetalningarna skall om annat ej överenskommes ledande montören via vederbörande lokalavdelning inom förbundet till företaget inlämna förskottssedel med huvudsakliga uppgifter om utfört arbete under den period förskottet avser.

- - - - -

8 Kap UTBETALNING AV LÖN

- - - - -

§ 3 Utbetalning av ackordsandel

Ackordsandel utbetalas senast första avlöningsdagen som infaller 25 arbetsdagar efter att ackordssedel kommit företaget tillhanda.

- - - - -

§ 4 Utbetalning av ackordsförskott

Förskott utbetalas vid första avlöningstillfälle efter det 10 arbetsdagar förflutit sedan förskottssedeln kommit företaget tillhanda.

Anmärkning

Arbetsgivare bör före årsskiftet till arbetstagare, som så önskar, utbetala så stor del av beräknat intjänat ackordsöverskott, som arbetsgivaren anser sig kunna utbetala utan risk.

- - - - -

9 Kap ACKORDSARBETE

- - - - -

§ 3 Ackordsmultiplikatorer

1. Ortsmultiplikator

För viss ort, kommun eller annat geografiskt område gäller särskild ackordsmultiplikator. /./

- - - - -

2. Objektsmultiplikator

Vid samråd inom företaget om etablering av ny, större arbetsplats kan överenskommelse träffas om att för arbetsplatsen gäller annan multiplikator än ortens. /./

- - - - -

§ 5 Fastställande av ackordssumma

För hela arbetet sammanräknade deltider från ackordstidlistan samt ackordstid fastställd på annat sätt utgör för arbetet mätt tid. Denna skall multipliceras med för arbetet gällande ackordsmultiplikator enligt 9 Kap § 3 och penningfaktorn enligt 9 Kap § 4. På så sätt erhålls ackordssumman för arbetet.

- - - - -

§ 8 Särskilda ersättningar

- - - - -

4. Om installationsarbete måste utföras under tid då anläggningen brukas och arbetet därigenom försvåras, äger arbetstagare att efter framställning till arbetsgivaren vid arbetets påbörjande erhålla skälig kompensation för merarbetet. Sådan kompensation skall dock minst utgöra 10 % av ackordstiden för den del av arbetet, vilket kan anses ha blivit försvårat.

- - - - -

Den till installationsavtalet hörande ackordstidlistan, ATL, anger en bestämd tid per styckeenhet för olika ackordssatta arbetsmoment. Tiderna per angiven enhet är uttryckta i timmar med tiondelar och hundradelar därav. Tiderna anges vidare genom delnummer, gruppnummer och radnummer. Exempelvis anges tiden 0,03 i Del 7 Grupp 511 Rad 100 för förläggning av en meter lågspänningskabel t.o.m. 2,5 kvadratmillimeter i s.k. blockerad kanal. Är kanalen öppen, allt annat lika, anges i Del 7 Grupp 511 Rad 101 tiden 0,02. Förläggning av kabel i blockerad kanal har alltså beräknats ta längre tid och ger därmed en högre ersättning per styckeenhet.

Vidare anges i ATL Del 7 Grupp 998 vissa tilläggstider vid användning av rullställning då arbetshöjden är fyra t.o.m. tio meter. Det görs härvid skillnad mellan två kategorier av rullställningar: "motordrivna och ej motordrivna" respektive "motordrivna och från arbetsplattformen fullt manövrerbara". Exempelvis anges tiden 0,02 i Del 7 Grupp 998 Rad 100 för dragning av en meter kabel på ledningshylla eller stege vid användning av rullställning i kategorin "motordrivna och ej motordrivna". Används en ställning av den andra typen, allt annat lika, anges i Del 7 Grupp 998 Rad 101 tiden 0,01. Tilläggstiden, och därmed ersättningen per styckeenhet, är alltså högre vid användning av rullställning som inte är fullt manövrerbar från arbetsplattformen.

ElektroSandberg Aktiebolag (bolaget), som genom medlemskap i EIO är bundet av installationsavtalet, hade tidigare en filial i Hyltebruk, som förestods av I.A. Filialens verksamhet bestod huvudsakligen i att utföra elektriska installationsarbeten på entreprenad åt pappersbruket Stora Hylte AB. Under tiden oktober 1996-september 1998 utfördes på pappersbruket ett omfattande arbete avseende ombyggnad av en pappersmaskin. Arbetet, som benämndes HB 98, omfattades av installationsavtalet, utfördes på ackord och sysselsatte från tid till annan upp till 60 montörer, av vilka de flesta var inlånade från bolagets filial i Halmstad. Ledande montörer i arbetslaget var förbundsmedlemmarna S.E., O.P. och R.A. I.A. var arbetsledare.

Den 5 december 1996 hölls en s.k. etableringsöverläggning mellan I.A. och de ledande montörerna. Därvid diskuterades de närmare villkoren för arbetet med HB 98.

Under arbetets gång lämnade ackordslaget genom de ledande montörerna till I.A. med jämna mellanrum in sammanlagt sex förskottssedlar, den första i februari 1997 och den sista i april 1998. I förskottssedlarna begärdes ersättning motsvarande ett generellt industritillägg, uppgående till tio procent av ackordstiden, enligt 9 kap. 8 § 4 p. installationsavtalet. Vidare angavs i förskottssedlarna ATL-tid för kabelförläggning i blockerad kanal i fall då kabelförläggning faktiskt inte gjorts i blockerad kanal samt ATL-tid för användning av rullställning som inte är fullt manövrerbar från arbetsplattformen i fall då fullt manövrerbar rullställning faktiskt använts. Bolaget betalade ackordsförskott till montörerna i enlighet med yrkandena i förskottssedlarna utan att göra några anmärkningar på däri angivna tidsättningar och ersättningsnivåer. Sedan arbetet slutförts och montörerna lämnat in en slutsedel, daterad den 21 oktober 1998, gjorde emellertid bolaget ändringar på slutsedeln med avseende på industritillägget och de nyss nämnda specifika ersättningarna.

Med anledning av bolagets strykningar på slutsedeln har det mellan parterna uppstått tvist huruvida bolaget över huvud haft rätt att göra strykningar på slutsedeln i vissa avseenden och om strykningarna i så fall varit befogade. Sedan parterna fört tvisteförhandlingar utan att kunna enas, har förbundet väckt talan i Arbetsdomstolen och yrkat att bolaget förpliktas att utge dels ackordsöverskott till 70 montörer med närmare angivna belopp, totalt 507 410 kr, jämte ränta, dels allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott till montörerna med 25 000 kr vardera och till förbundet med 250 000 kr, jämte ränta. Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena.

Arbetsdomstolen har i samråd med parterna beslutat att genom särskild dom pröva följande tvistiga frågor, nämligen

i första hand frågan om bolaget på grund av underlåtenhet att rikta anmärkningar mot förskottssedlarna saknat rätt att, såvitt avser tidsättning och ersättningsnivåer, göra ändring i slutsedeln av den 21 oktober 1998, såvitt avser däri upptaget yrkande om (a) tio procent industritillägg enligt 9 kap. 8 § fjärde punkten installationsavtalet, (b) tidsättning för kabelförläggning på stege enligt ATL Del 7 Grupp 511 Rad -0 "blockerad kanal" samt (c) tidsättning för rullställningstillägg ATL Del 7 Grupp 998 Rad -0 "motordrivna och ej motordrivna ställningar", eller

i andra hand frågan om bolaget och ackordslaget har träffat överenskommelser om (a) att tio procent industritillägg enligt 9 kap. 8 § fjärde punkten installationsavtalet skall utgå, (b) att tidsättning för kabelförläggning på stege skall göras med tillämpning av ATL Del 7 Grupp 511 Rad -0 "blockerad kanal" samt (c) att tidsättning för rullställningstillägg skall göras med tillämpning av ATL Del 7 Grupp 998 Rad -0 "motordrivna och ej motordrivna ställningar".

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling för prövning av de nu aktuella frågorna.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bolaget har sitt huvudkontor i Malmö men filialer på ett flertal andra orter. Vid filialen i Hyltebruk bedrevs verksamhet under åren 1993-1998. Verksamheten bestod i att utföra installationsarbeten åt pappersbruket Stora Hylte AB. Vid filialen arbetade ca tio montörer. I.A. var arbetsledare vid filialen under de år verksamheten bedrevs. Han slutade arbeta hos bolaget efter att det nu aktuella arbetet var slutfört.

Vid filialen i Hyltebruk hade utarbetats speciella rutiner för ackordsarbeten. Rutinerna fanns inte skriftligen dokumenterade. Det var också brukligt att överenskommelser som träffades var muntliga. En speciell rutin vid filialen gällde för tidsredovisningen. Enligt installationsavtalet skall såväl tid för tidsatt arbete som timtid, dvs. icke tidsatt arbete, redovisas veckovis. Vid filialen tillämpades emellertid ett system som innebar att man bara redovisade den totala ackordstiden per vecka utan uppdelning på det sätt som installationsavtalet föreskriver. Redovisningen av det icke tidsatta arbetet skedde genom särskilda tidssammanställningar. Sammanställningarna lämnades varje vecka till I.A. för granskning. Hade han inga anmärkningar var redovisningen godkänd.

Vid mer omfattande ackordsarbeten brukar arbetsledningen och ackordslaget ha s.k. etableringsförhandlingar, varvid man diskuterar de särskilda överenskommelser som skall gälla för arbetet. Det kan vara fråga om särskilda ersättningar och eventuella justeringar i ATL. Man brukar även diskutera arbetssäkerheten och vad som skall gälla för raster m.m. I detta fall ägde etableringsöverläggningen rum den 5 december 1996. Bolaget representerades av I.A. och ackordslaget av de tre ledande montörerna. Vid förhandlingen bekräftades vad som gällde i fråga om arbetstider, raster m.m. Den särskilda rutinen för redovisning av timtid bekräftades också. Dessutom träffades ett antal överenskommelser beträffande ersättningen, av vilka några nu är föremål för tvist.

En av de otvistiga överenskommelserna innebar att procentsatsen för de ledande montörernas särskilda tillägg bestämdes till sex procent. En annan otvistig överenskommelse innebar att ackordsmultiplikatorn bestämdes till 1,028 motsvarande ortsmultiplikatorn för filialen i Halmstad. Ortsmultiplikatorn för Hyltebruk var 1,0, men man valde i detta fall ortsmultiplikatorn för Halmstad med anledning av att de flesta inblandade montörerna var inlånade från filialen där. Denna överenskommelse blev inte fastställd vid etableringsöverläggningen, utan först några dagar senare, sedan I.A. hade talat med S.G., som var chef för filialen i Halmstad.

Vidare träffades enligt 9 kap. 6 § installationsavtalet överenskommelser beträffande ersättningen för icke tidsatt arbete. Det rörde sig om två olika typer av sådant arbete: dels arbete mot det egna bolaget, dvs. arbete som ingick i det ursprungliga anbudet och som skulle ersättas enligt installationsavtalets stupstocksregel, dels arbete som beställdes av kunden, Stora Hylte AB, och som inte ingick i det ursprungliga anbudet. För det sistnämnda arbetet kom man efter fri förhandling överens om att ersättningen per timme skulle motsvara ledande montörs månadslön dividerad med 160.

Vid etableringsöverläggningen den 5 december träffades vidare de nu aktuella överenskommelserna om industritillägg och ersättningarna för kabelförläggning och användning av rullställning. Tanken med installationsavtalets bestämmelse om industritillägg är att ackordsarbetarna skall kompenseras för att arbetet försvåras då den anläggning på vilken arbetet utförs är igång. I detta fall har montörerna betraktat industritillägget som ett slags försiktighetstillägg. I och med att pappersbruket var i drift när arbetet utfördes var de tvungna att vidta olika försiktighetsåtgärder, vilket fick till följd att ackordstakten inte kunde upprätthållas som vanligt. Arbetet utfördes under elektrisk spänning, vilket krävde särskild eftertanke med hänsyn till olycksrisken. Överenskommelsen innebar att industritillägget skulle utgöra tio procent på allt arbete.

När det gäller kabelförläggning kom man överens om att montörerna skulle erhålla den ersättningsnivå som gällde för förläggning i blockerad kanal, trots att förläggningen faktiskt aldrig skedde i blockerad kanal i den mening som avses i ATL. Anledningen var att det vid kabelförläggningen fanns hinder, exempelvis ventilationstrummor, balkar och rör, som försvårade arbetet på ungefär samma sätt som vid förläggning i blockerad kanal. Det är vanligt i branschen att sådana uppgörelser träffas, eftersom ATL inte tar hänsyn till de mångskiftande förhållanden som kan råda på olika arbetsplatser.

Installationsarbetet utfördes i mycket stor utsträckning på höga höjder, vilket innebar att montörerna var tvungna att använda rullställningar. Trots att arbetslaget använde endast rullställningar som var fullt manövrerbara från arbetsplattformen, kom man överens om att ersättning skulle utgå motsvarande den enklare varianten av ställningar när förhållandena var försvårade på sådant sätt att montörerna inte kunde dra nytta av de mer rationella ställningarna.

Det skall observeras att de nu tvistiga överenskommelserna inte innebar någon avvikelse från vad som tidigare hade gällt vid filialen i Hyltebruk. Motsvarande överenskommelser hade träffats tidigare för många andra objekt än den aktuella pappersmaskinen. Om dessa överenskommelser har det aldrig blivit tvist.

Under arbetets gång redovisades arbetet successivt av ackordslaget i de sex förskottssedlar som med tre-fyra månaders mellanrum lämnades till I.A. I förskottssedlarna har ackordslaget begärt ersättning helt i enlighet med de överenskommelser som träffades vid etableringsöverläggningen. Arbetet redovisas på förskottssedlarna på samma sätt som på slutsedeln. En förskottssedel innehåller det arbete som dittills utförts. Det arbete som redovisats på den första sedeln förs över till den andra sedeln osv. Det är alltså så att säga samma ackordssedel som fylls på successivt allteftersom arbetet fortskrider.

Installationsavtalet innebär att arbetsgivaren är skyldig att kontrollera uppgifterna på förskottssedeln innan förskottet utbetalas. Arbetsgivaren har visserligen i regel inte lika lång tid på sig att granska en förskottssedel som en slutsedel, men med en bra planering kan arbetsgivaren lätt kontrollera att förskottssedeln är riktig. Vanligtvis har arbetsgivaren mer tid på sig än de tio dagar som anges i installationsavtalet. Löneutbetalning sker nämligen en gång per månad, vilket innebär att tiden för granskning av förskottssedlarna varierar mellan två och fem veckor. I detta fall rörde det sig dessutom om en filial som till stor del tillämpat ackordsarbete enligt ATL, och I.A. hade stor erfarenhet av denna hantering. I.A. har granskat sedlarna utan att vid något tillfälle under de två år som arbetet bedrevs framställa några anmärkningar på det som nu är föremål för tvist. Utbetalning har också skett i enlighet med förskottssedlarna. Det skall observeras att I.A. befann sig på plats under arbetets gång och att han därför alltid kunde ta kontakt med ackordslaget.

På en punkt, som nu inte är föremål för tvist, hade I.A. en anmärkning. Det gällde angiven tidsåtgång för borttagande av vissa golvplattor. I.A. ifrågasatte tidsåtgången, men sedan ackordslaget förklarat vad uppgifterna byggde på godtog I.A. den angivna tidsåtgången. I.A. har dessutom i några fall haft synpunkter på den angivna tidsåtgången för andra arbetsmoment. Detta är nu inte heller föremål för tvist. Det förhållandet att vissa anmärkningar framställts visar att I.A. har granskat sedlarna i flera olika avseenden.

Bolaget reagerade först sedan ackordslaget lämnat in slutsedeln. Därvid gjorde bolaget utan grund omfattande strykningar på sedeln. Bolagets avsikt synes ha varit att reducera ackordsöverskottet till noll. Ackordsöverskottet enligt slutsedeln uppgick till ca 500 000 kr. Strykningarna på slutsedeln har inte gjorts av I.A. utan av K.A. på huvudkontoret i Malmö. K.A. har inte befunnit sig på platsen för arbetets utförande utan har befattat sig med arbetet först i samband med slutsedeln.

Strykningarna på slutsedeln är även inkonsekventa. I slutsedeln har bolaget strukit flera rader avseende blockerad kanal. Ersättningsnivån för blockerad kanal har reducerats till vad som gällde för öppen kanal. Strykningarna gäller endast montering, ej demontering. Den högre nivån har också godtagits i fråga om grövre kablar. Beträffande tilläggstiden för rullställningarna har den högre ersättningsnivån godtagits i vissa fall men inte i andra. Ackordslaget har hittills inte fått någon förklaring till strykningarna från arbetsgivaren. Strykningarna bygger inte på någon saklighet, utan strykningarna har bara varit ett sätt för bolaget att reducera lönekostnaden för arbetet.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande följande.

Bolaget har förlorat rätten att göra ändringar i slutsedeln med avseende på tidssättningar och ersättningsnivåer, därför att bolaget godkänt förskottssedlarna utan att anmärka på någon av dem. Detta är en arbetsrättslig princip som bekräftats i Arbetsdomstolens dom 1936 nr 94 och som installationsavtalet bygger på. Avtalet innebär att arbetsgivaren skall göra en noggrann kontroll av förskottssedlarna. Gör inte arbetsgivaren det blir han bunden. Kollektivavtalsparterna har samma uppfattning på denna punkt, vilket framgår av ett cirkulär från EIO. Det skall observeras att samma prissättningar tillämpats på ett flertal föregående ackordsobjekt vid filialen i Hyltebruk.

De nu aktuella överenskommelserna har träffats mellan I.A. och de ledande montörerna muntligen vid etableringsförhandlingen den 5 december 1996. Överenskommelserna innebar att de högre ersättningsnivåerna skulle gälla generellt för hela arbetet HB 98, men det ingick i överenskommelsen att montörerna inte skulle kräva den högre ersättningen beträffande rullställningarna, när förhållandena var sådana att man kunde dra nytta av de fullt manövrerbara ställningarna.

I vart fall har överenskommelserna kommit till stånd senare under arbetets gång. I.A. måste ha insett att ackordslagets uppfattning var att de angivna prisnivåerna var överenskomna. När han inte reagerade på de sex förskottssedlarna under två års tid, måste en överenskommelse anses ha träffats konkludent, särskilt med hänsyn till att samma prissättningar tillämpats på ett flertal föregående ackordsobjekt vid samma filial, vid vilka såväl I.A. som flera av montörerna deltagit.

Arbetsgivarparterna

Etableringsöverläggningen den 5 december 1996 syftade till att fastställa villkoren för HB 98 som redan hade påbörjats. Vid överläggningen träffades inga överenskommelser av det slag som förbundet påstått, bortsett från den särskilda objektsmultiplikatorn. De ledande montörernas begäran om den högre multiplikatorn bifölls inte omedelbart av I.A. I.A. var nämligen tvungen att stämma av med sin närmast överordnade, Stig Gustafsson. Det förekom en diskussion om industritillägg, men i motsats till vad förbundet gör gällande gick I.A. inte med på montörernas krav. I övrigt framställde montörerna inga krav på högre ersättningar än vad som följde av ATL.

Vad som må ha skett vid tidigare arbeten har ingen omedelbar relevans i detta fall. Det kan inte åberopas någon etablerad praxis från tidigare arbeten av det skälet att förhållandena varierar kraftigt. Eventuella överenskommelser träffas i det enskilda fallet. Det finns ingen princip som säger att tidigare överenskommelser kan åberopas för nya arbeten. Det skall särskilt noteras att det aktuella arbetet varade i hela två år. De tidigare arbeten som förbundet åberopat har varit av betydligt mindre omfattning. Det förekommer att ackordslag beviljas ersättningar som går utöver vad som följer av ATL på liknande sätt som påstås ha skett i detta mål, men det görs alltså alltid från fall till fall och beviljandet i ett fall medför inte med automatik att principen skall upprätthållas vid andra arbeten. Beviljande av en högre ersättning än den som följer av ATL måste alltid vara motiverat av särskilda förhållanden, dvs. konkreta, försvårande omständigheter. I detta fall har inte funnits några särskilda omständigheter som motiverar de av förbundet påstådda ersättningsnivåerna. Det är för övrigt mycket ovanligt att flera avvikelser från ATL skall gälla för samma arbete.

Apropå försvårande omständigheter, visar ackordslagets sammanställning av icke tidsatt arbete att ackordslaget har begärt timtidsersättning för ett stort antal timmar avseende arbete som är klara typfall av försvårande omständigheter. I sammanställningen finns ca 1 600 timmar angivna för klättring på rör och kabelstegar i samband med rivning, kabelförläggning, najning etc., 190 timmar för kollisioner på arbetsplatsen och drygt 3 400 timmar för städning. Vid flera tillfällen har arbetslaget begärt extra ersättning för att framkomligheten varit försvårad. Ackordslaget har alltså fått ersättning för försvårande omständigheter på annat sätt än genom industritillägg, de särskilda ersättningsnivåerna beträffande blockerad kanal och rullställningstillägg.

Det är riktigt att ackordslaget lämnat in sex förskottssedlar under arbetets gång och att ersättning utbetalats enligt yrkandena i förskottssedlarna. Den kontroll som I.A. gjorde av varje förskottssedel begränsade sig emellertid på sedvanligt sätt till rimligheten av den angivna totalsumman. Någon kontroll av ersättningsnivåerna eller de olika tilläggen på förskottssedlarna gjordes inte av I.A. och inte heller av någon på bolagets lönekontor, som verkställde löneutbetalningarna. Den noggranna kontrollen skedde när slutsedeln kom in i enlighet med vad som är praxis i branschen.

Installationsavtalet föreskriver en betydligt kortare tidsfrist för kontroll av förskottssedlar än för kontroll av slutsedel. I vissa fall kan det inträffa att företaget får flera dagar än tio på sig men ofta är det mycket ont om tid. I avtalet anges att ledande montören som underlag för kravet på förskott skall lämna huvudsakliga uppgifter om det utförda arbetet under den period som förskottet avser. Detta har att göra med att förskottssedeln inte kan bli föremål för den noggranna granskning som görs av slutsedeln. Det framgår av avtalet att arbetsgivaren har rätt att ändra i slutsedeln och komma med kritik mot den. Det är mycket vanligt att så sker.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna gällande följande.

Installationsavtalet innebär att underlåtenhet att rikta anmärkning mot förskottssedel inte betar arbetsgivaren från rätten att göra ändring i slutsedel. Detta gäller oavsett om ändringarna avser tidssättning och ersättningsnivåer eller kvantiteter. Denna princip har bekräftats genom praxis på arbetsmarknaden och även inom bolaget.

Det har inte träffats några överenskommelser med ackordslaget om att industritillägg skulle utgå, att tidssättning för kabelförläggning på stege skulle motsvara blockerad kanal eller att rullställningstillägg skulle motsvara icke fullt manövrerbara ställningar. De av förbundet påstådda överenskommelserna har inte träffats vare sig muntligen vid etableringsförhandlingen eller på något annat sätt.

Förbundet

Vad arbetsgivarparterna anfört om vad som angetts i sammanställningarna över icke tidsatt arbete är i stort sett riktigt. Det är emellertid här fråga om arbete som inte omfattats av industritillägget. Industritillägg är en kompensation för att upparbetningen inte fungerar som normalt på grund av att anläggningen är i drift. Därjämte kan ersättning utgå för icke tidsatt arbete enligt 9 kap. 6 § installationsavtalet. Det är alltså fråga om skilda saker som inte skall blandas ihop.

Domskäl

Under tiden oktober 1996-september 1998 utförde bolagets filial i Hyltebruk ett omfattande installationsarbete på pappersbruket Stora Hylte AB. Arbetet, som benämndes HB 98, leddes av filialens föreståndare I.A. Det omfattades av installationsavtalet, utfördes på ackord och sysselsatte från tid till annan upp till 60 montörer. Ledande montörer i arbetslaget var förbundsmedlemmarna S.E., O.P. och R.A. En etableringsöverläggning mellan I.A. och de ledande montörerna hölls den 5 december 1996. Under arbetets gång lämnade montörerna in sammanlagt sex förskottssedlar till I.A., den första i februari 1997 och den sista i april 1998. I förskottssedlarna upptogs genomgående ett generellt industritillägg om tio procent av total ATL-tid. Vidare angavs i förskottssedlarna ATL-tid för kabelförläggning i blockerad kanal i fall då förläggning faktiskt gjorts på kabelstege samt ATL-tid för användning av rullställning som inte är fullt manövrerbar från arbetsplattformen i fall då fullt manövrerbar rullställning faktiskt använts. De angivna tidsättningarna gav högre ersättning åt ackordslaget än vad en strikt tillämpning av ATL hade medfört. Bolaget betalade ackordsförskott till montörerna i enlighet med de sex förskottssedlarna utan att göra några anmärkningar på däri angivna industritillägg och tidsättningar. Sedan arbetet slutförts gjorde emellertid bolaget ändringar på ackordslagets slutsedel. Strykningarna avsåg bland annat industritillägget samt tidsättningarna för kabelförläggning och användande av rullställning.

I den lönetvist som uppkommit har parterna nu enats om att domstolen genom mellandom skall pröva de två frågor som har angetts i domens inledning. Dessa båda frågor är alternativa i förhållande till varandra och tar ytterst sikte på samma sak, nämligen om bolaget i princip är skyldigt att utge ackordsöverskott enligt ackordslagets slutsedel i de tre hänseenden som angetts i det föregående. De båda mellandomsfrågorna återspeglar det förhållandet att förbundet till stöd för sitt synsätt har anfört två skilda grunder. I första hand har förbundet gjort gällande att bolaget har saknat rätt att göra ändringar i slutsedeln redan därför att bolaget har underlåtit att rikta anmärkningar mot förskottssedlarna. I andra hand har förbundet menat att ackordssedlarna utformats i enlighet med de principer som bolaget och ackordslaget enats om vid den etableringsöverläggning som ägde rum den 5 december 1996.

Har bolaget på grund av underlåtenhet att anmärka på förskottssedlarna saknat rätt att ändra i slutsedeln?

Tvisten i denna del rör frågan vilken betydelse det har för ackordslagets rätt till ackordsöverskott enligt slutsedeln att bolaget underlåtit att göra anmärkningar på förskottssedlarna. Domstolen har uppfattat saken så att prövningen inte skall ta sikte på frågan om bolaget blivit bundet av förskottssedlarnas innehåll mot bakgrund av vad som förekom vid etableringsöverläggningen den 5 december 1996. Med andra ord handlar det nu inte om vilken betydelse underlåtenheten kan ha för frågan om en överenskommelse träffats genom konkludent handlande på arbetsgivarsidan. Inte heller är det fråga om vilken betydelse underlåtenheten kan ha i bevishänseende för vad som varit avtalat. Dessa frågor hör till den av förbundet framförda andrahandsgrunden, dvs. den frågeställning som avses med det alternativa mellandomstemat. Vad prövningen nu gäller är i stället, som domstolen har uppfattat saken, om bolagets underlåtenhet att rikta anmärkningar mot förskottssedlarnas innehåll skall tilläggas en självständigt avgörande rättsverkan så att bolaget avskärs från möjligheten att senare rikta anmärkningar mot de tidsättningar och ersättningsnivåer som anges i förskottssedlarna.

Förbundets uppfattning är som framgått i det föregående att bolaget enligt en arbetsrättslig princip som installationsavtalet förutsätter blivit bundet av vad som anges i förskottssedlarna genom att inte anmärka på dessa utan i stället verkställa utbetalning av ackordsförskottet. Det är enligt förbundets uppfattning fråga om en bundenhet som enbart gäller tidsättningen och ersättningsnivåerna, eller med andra ord principerna för ackordsberäkningen, och inte de kvantiteter som finns angivna i förskottssedlarna. Arbetsgivarparterna har bestritt att installationsavtalet bygger på en sådan princip som förbundet anfört. Enligt arbetsgivarparternas uppfattning bygger systemet med förskottsbetalningar av intjänat ackord på att det är fråga om just förskott som senare kan bli föremål för justeringar.

Arbetsdomstolen kan till en början konstatera att de i sammanhanget aktuella avtalsbestämmelsernas ordalydelse samt avtalets allmänna uppbyggnad och konstruktion i relevanta delar närmast ger vid handen att arbetsgivarens underlåtenhet att anmärka på förskottssedlarna inte har en sådan självständig rättsverkan som förbundet gjort gällande. Det har inte heller framkommit något nämnvärt stöd för förbundets påstående att kollektivavtalsparterna någon gång gemensamt skulle ha uppfattat innebörden i detta hänseende av installationsavtalet så som förbundet gjort.

Förbundet har emellertid ytterligare anfört att den angivna arbetsrättsliga principen har bekräftats i Arbetsdomstolens dom 1936 nr 94. Det var i det fallet fråga om en ackordsprislista för elektriska installationer, vari bland annat upptagits pris för håltagning i betong. Domstolen ansåg att detta pris inte var tillämpligt för håltagning i s.k. klinkerbetong. Kollektivavtalet förutsatte att överenskommelse skulle träffas om särskilt pris då ett arbetsmoment inte fanns prissatt i listan. I målet uppkom fråga om betydelsen av att arbetet påbörjats utan dylik överenskommelse och under uppenbar förutsättning från arbetstagarnas sida att håltagning i klinkerbetong skulle betalas efter det för vanlig betong fastställda priset. Arbetsgivaren hade utan erinran betalat ackordsförskott enligt två under arbetets gång inlämnade ackordsräkningar, i vilka ersättning för håltagning debiterats såsom för håltagning i vanlig betong. Arbetsdomstolen uttalade i domskälen bland annat följande.

Det ifrågavarande arbetet har emellertid påbörjats, utan att frågan om betalningen för håltagningen blivit klarlagd. Å arbetarsidan har man uppenbarligen utgått från att arbetet skulle utföras på ackord såsom håltagning i vanlig betong. Å arbetsgivarens sida synes någon bestämd uppfattning därutinnan knappast hava förelegat. I varje fall måste arbetsgivaren anses hava insett vilken ståndpunkt arbetarna intogo. Och då arbetsgivaren utan erinran erlagt ackordsförskott enligt de två första av arbetarna avgivna ackordsräkningarna, i vilka ersättning för håltagning debiterats såsom för håltagning i vanlig betong, hava arbetarna därigenom stärkts i sin uppfattning om sättet för betalningen. På grund härav bör arbetsgivaren vara skyldig erlägga betalning såsom för håltagning i betong för tiden till dess han gjort gällande, att ackordspriset för håltagning i betong icke vore tillämpligt. /./

Av det anförda framgår att vad som framför allt var avgörande för utgången i 1936 års fall var att ackordslaget, när arbetet påbörjats, hade utgått från att arbetet skulle ersättas såsom för håltagning i vanlig betong och att arbetsgivaren måste ha insett att ackordslaget hade den uppfattningen. Den omständigheten att arbetsgivaren utan erinran erlagt ackordsförskott enligt de två första ackordsräkningarna hade den betydelsen att ackordslaget därigenom hade stärkts i sin uppfattning om sättet för betalningen. Det var alltså mot bakgrund av ett tidigare händelseförlopp som arbetsgivarens underlåtenhet att anmärka på förskottssedlarna tillmättes betydelse i målet. Arbetsgivarens underlåtenhet hade med andra ord inte den självständigt avgörande betydelse som förbundet hävdat i detta mål. Slutsatsen blir att 1936 års rättsfall inte kan sägas ge uttryck för en sådan princip som förbundet påstått.

Det nu anförda leder till slutsatsen att bolaget inte blott på grund av underlåtenheten att rikta anmärkningar mot förskottssedlarna saknat rätt att i nu aktuella hänseenden göra ändringar i slutsedeln av den 21 oktober 1998.

Har de av förbundet påstådda överenskommelserna träffats?

Förbundet har gjort gällande att de aktuella överenskommelserna beträffande industritillägg, tidsättning för kabelförläggning på stege och tidsättning för användande av rullställning träffats i första hand muntligen vid etableringsförhandlingen den 5 december 1996, i andra hand genom konkludent handlande. Arbetsgivarsidan har bestritt att det träffats överenskommelser av det slag som förbundet påstått.

Av utredningen framgår till en början att överenskommelser av det slag varom nu är fråga har gällt tidigare vid flera tillfällen vid installationsarbeten på Stora Hylte AB. Enligt ackordssedlar som förbundet har förevisat har det under åren 1995-1997 utförts sammanlagt tio skilda arbeten av varierande omfattning på pappersbruket, varvid ett generellt industritillägg om tio procent på total ATL-tid utgått. Denna utredning i förening med uppgifter som lämnats av bland andra I.A. ger vid handen att det före det nu aktuella arbetet regelmässigt brukat utgå ett generellt industritillägg om tio procent. Vidare framgår av ackordssedlarna att det vid flera av de arbeten som utförts under den nyss angivna tidsperioden har utgått ersättning för kabelförläggning i blockerad kanal trots att, enligt vad parterna är ense om, kabelförläggning faktiskt inte skett i blockerad kanal samt tilläggstid för användande av från arbetsplattsformen icke fullt manövrerbara rullställningar då fullt manövrerbara ställningar faktiskt använts.

Det har vidare framkommit att det vid filialen i Hyltebruk snarare var regel än undantag att särskilda överenskommelser i ersättningsfrågor av nu aktuellt slag inte dokumenterades skriftligt. Någon skriftlig handling som utvisar vad som ägde rum vid etableringsförhandlingen den 5 december 1996 har inte heller lagts fram i målet. När det gäller frågan om vad som förekom vid överläggningen har domstolen därför i första hand att utgå från de uppgifter som lämnats i målet av de fyra närvarande personerna, nämligen de ledande montörerna S.E., O.P. och R.A. samt arbetsledaren I.A.

De tre ledande montörerna har lämnat i allt väsentligt samstämmiga uppgifter om vad som sades vid överläggningen. De har berättat sammanfattningsvis följande. De förklarade för I.A. att de ville ha industritillägg om tio procent på all tid samt att de ville att kabeldragning på stege skulle tidsättas som om den skedde i blockerad kanal och att tilläggstid för från manöverplattformen icke fullt manövrerbara rullställningar skulle utgå när förhållandena var sådana att de inte kunde dra nytta av de mer avancerade ställningarna. I.A. accepterade detta omedelbart utan några invändningar. Det blev inte någon diskussion om deras krav i denna del. Det enda som I.A. ifrågasatte var deras begäran om en avvikelse från vad som hade gällt för tidigare arbeten, nämligen deras begäran om att för detta arbete tillämpa den ortsmultiplikator som gällde för Halmstad. I.A. gav inte omedelbart klartecken till detta, men godkände kravet några dagar senare.

I.A. har förklarat sig ha dåliga minnesbilder av etableringsöverläggningen. Sammanfattningsvis har han dock uppgett följande. Han minns att montörerna begärde att få industritillägget och att han inte accepterade deras krav. Det var såvitt han minns aldrig tal om en från ATL avvikande tidsättning för kabeldragning på stege och användande av rullställningar. Han minns i vart fall att han inte godkände några ersättningar utöver vad som normalt utgick vid installationsarbeten på pappersbruket, bortsett från kravet på en särskild objektsmultiplikator. Det kravet godkände han redan vid överläggningen, eftersom han redan dessförinnan fått klartecken från Stig Gustafsson på denna punkt.

De tre montörerna har för Arbetsdomstolen framstått som fullt trovärdiga. Deras samstämmiga uppgifter ger ett betydande stöd åt förbundets ståndpunkt att de aktuella överenskommelserna träffades vid etableringsöverläggningen. I.A:s uppgifter kan inte anses med någon tyngd motsäga montörernas uppgifter. Hans uppgifter föranleder likväl att domstolen har anledning att överväga frågan om montörernas uppgifter vinner stöd eller motsägs av vad som i övrigt framkommit i målet.

När det gäller industritillägget vinner de ledande montörernas uppgifter om vad man kom överens om vid etableringsöverläggningen stöd av uppgifter som lämnats av montören D.K. Han fick under våren 1998 till uppgift att utföra ett från HB 98 fristående arbete på Stora Hylte AB. D.K. har berättat att han inför arbetet förhörde sig med S.E., som nämnde att montörerna på HB 98 hade rätt till industritillägg, tidsättning för kabelförläggning i blockerad kanal samt tidsättning för inte helt manövrerbara rullställningar (höjdtillägg). D.K. förklarade sedan för I.A. att han ville ha samma villkor som ackordslaget på HB 98. I.A. svarade att han kunde få det, med undantag av industritillägget.

Uppgifterna av S.E., O.P. och R.A. om att det inte blev någon diskussion om deras vid etableringsöverläggningen framställda krav framstår inte som anmärkningsvärda eller osannolika. Deras krav låg ju i linje med vad som gällt tidigare vid flera tillfällen på samma arbetsplats. Till detta kommer att arbetet redan hade pågått i ett par månader när överläggningen hölls den 5 december 1996, varför såväl I.A. som de ledande montörerna bör ha haft en god uppfattning om de förhållanden under vilka arbetet bedrevs. I.A. bör alltså redan vid överläggningen ha haft underlag för att bedöma om industritillägget och de från ATL avvikande tidsättningarna var befogade eller inte.

På de sex förskottssedlar som montörerna lämnade in under arbetets gång anges på första sidan summan av upplupen ATL-tid och, några rader längre ner i samma kolumn, summan av upplupen tilläggstid. Tilläggstiden utgör på samtliga förskottssedlar tio procent av ATL-tiden. Redovisningen av industritillägget är således klart och tydligt angivet på första sidan av varje förskottssedel. Vidare framgår av förskottssedlarna, mot bakgrund av den tidsättning som anges i ATL, att kabelförläggning tidsatts såsom för kabelförläggning i blockerad kanal i fall då blockerad kanal inte förelegat, exempelvis "KABLAR UTV T O M 2,5 KVMM /./ 0,03", och att användande av rullställning i vissa fall tidsatts såsom för från arbetsplattsformen icke fullt manövrerbar ställning, exempelvis "RULLSTÄLLNING /./ 0,02". För att upptäcka avvikelserna från ATL i förskottssedlarna krävs alltså att man känner till vilken tidsättning som ATL föreskriver eller att man tar fram ATL vid granskningen och jämför.

I.A. har uppgett att han inte granskade varje rad i förskottssedlarna utan att han i första hand studerade den på förstasidan av varje sedel angivna timförtjänsten. Det framgår emellertid att hans kontroll inte inskränkte sig till förskottssedlarnas första sida. Det har nämligen framkommit att han vid flera tillfällen under arbetets gång hade synpunkter på den angivna tidsåtgången för olika typer av arbeten, bland annat när det gäller borttagande av vissa golvplattor. Omständigheterna ger därför vid handen att I.A. granskat förskottssedlarna mer noggrant än vad han kommit ihåg eller velat vidkännas vid förhöret inför Arbetsdomstolen.

Det kan inte råda någon tvekan om att I.A. vid sin granskning av förskottssedlarna uppmärksammade däri upptaget industritillägg. Det kan vara mer tveksamt om han verkligen såg de från ATL avvikande tidsättningarna. De avvikande tidsättningarna framgick emellertid redan av den första förskottssedeln. Därefter återkom de gång på gång i varje ny förskottssedel som lämnades in. Det framstår som osannolikt att I.A. inte någon gång vid sin granskning av de sex förskottssedlarna uppmärksammade avvikelserna. Det nu anförda talar därför enligt Arbetsdomstolens mening för att I.A:s underlåtenhet att anmärka på förskottssedlarna berodde på att han inte ansåg att det var något fel med industritillägget och de ifrågavarande tidsättningarna. Det skulle i och för sig kunna tänkas att I.A. uppmärksammade avvikelserna och konstaterade att det förekom felaktigheter utan att påpeka förhållandet för montörerna. Denna möjlighet måste emellertid uteslutas, bland annat med hänsyn till att I.A. och de ledande montörerna sammanträdde varannan vecka för att diskutera uppkomna frågor kring arbetet.

Det förhållandet att I.A. såvitt framkommit inte angav att det hade träffats en särskild överenskommelse med ackordslaget beträffande industritillägg m.m. sedan slutsedeln ingivits till bolaget skulle i och för sig kunna anses tala för att överenskommelser inte hade träffats. Strykningarna på slutsedeln gjordes nämligen inte av I.A. utan av K.A., som arbetade på bolagets huvudkontor i Malmö. K.A. hade i samband med granskningen av slutsedeln en del kontakter med I.A. per telefon. Han besökte även arbetsplatsen i Hyltebruk för att få bättre underlag för sina bedömningar. Utredningen i målet belyser emellertid inte närmare vilka uppgifter som I.A. lämnade till K.A. Det kan ha varit så att I.A. inte kom ihåg att överenskommelser hade träffats eller att han av andra skäl inte spontant upplyste K.A. om förhållandet.

Arbetsgivarparterna har slutligen menat att en överenskommelse med det av förbundet påstådda innehållet skulle innefatta ett slags dubbelkompensation för de svårigheter som enligt förbundet förelåg på arbetsplatsen. I den delen kan anmärkas att det i och för sig är ostridigt att ackordslaget i sammanställningarna över icke tidsatt arbete angett timtid för exempelvis klättring på rör och kabelstegar, kollisioner på arbetsplatsen och försvårad framkomlighet. Detta synes emellertid vara något annat än det som enligt ackordslaget motiverade det särskilda industritillägget. Industritillägget begärdes för att anläggningen var i drift under arbetets gång. Detta uppfattades av montörerna som ett tillägg för den extra tid som var en följd av de särskilda försiktighetsåtgärder som föranleddes av att arbetet utfördes under spänning. Det förefaller å andra sidan onekligen som om det delvis varit fråga om sådana förhållanden som enligt ackordslaget motiverade de från ATL avvikande tidsättningarna beträffande kabelförläggning och användning av rullställningar. Att det möjligen kan föreligga en viss överlappning talar emellertid enligt Arbetsdomstolens bedömning inte mot att de omtvistade överenskommelserna träffades vid etableringsöverläggningarna. Det bör i sammanhanget beaktas att I.A. enligt vad som framkommit i målet även granskade timtidsredovisningarna, som regelbundet inlämnades till honom under arbetets gång, och att han inte hade några anmärkningar mot dem.

Arbetsdomstolen anser mot bakgrund av det anförda att helt övervägande skäl talar för att de ledande montörernas uppgifter om vad som förekom vid etableringsöverläggningen den 5 december 1996 är riktiga. Det är därmed styrkt i målet att det vid det tillfället träffades överenskommelser av den innebörd som förbundet har angett.

Därmed föreligger förutsättningar för att i princip avgöra den alternativa mellandomsfrågan till förbundets förmån. Vid sitt ställningstagande har domstolen emellertid även följande att beakta. Såvitt gäller tidsättningen för rullställning har förbundet anfört att det ingick i överenskommelsen att montörerna inte skulle kräva den högre ersättningen när förhållandena var sådana att montörerna kunde dra nytta av att rullställningarna var fullt manövrerbara från arbetsplattformen. Av de i målet ingivna ackordssedlarna framgår i enlighet härmed att montörerna ibland har begärt ersättning enligt den högre nivån och ibland enligt den lägre nivån. Den av förbundet angivna begränsningen i överenskommelsens räckvidd bör enligt domstolens mening avspeglas i domslutet.