AD 2001 nr 89
Sedan International Dockworkers Council uppmanat samtliga förbund i EU- stater att vidta en 24 timmars blockad av allt arbete i hamnarna med start vid arbetstidens början den 6 november 2001, varslade Svenska Hamnarbetarförbundet om en arbetsnedläggelse den dagen i samtliga hamnar där förbundet har medlemmar. Efter invändningar från Svenska Hamnar inskränktes åtgärden till att avse två timmar. Svenska Hamnar väckte talan mot förbundet med yrkande att Arbetsdomstolen skall fastställa att arbetsnedläggelsen är olovlig. Svenska Hamnar yrkade även att Arbetsdomstolen interimistiskt skall förordna att den varslade arbetsnedläggelsen inte får genomföras innan domstolen prövat om den är tillåten. Förbundet har bestritt yrkandena. Arbetsdomstolen lämnar yrkandet om interimistiskt beslut utan bifall.
Parter:
Sveriges hamnar, TransportGruppen; Svenska Hamnarbetarförbundet
Nr 89
Sveriges hamnar, TransportGruppen
mot
Svenska Hamnarbetarförbundet.
Sveriges Hamnar är en arbetsgivar- och branschorganisation för Sveriges hamnar. I Sverige finns 52 allmänna hamnar. De flesta är ett integrerat bolag där en tidigare hamnförvaltning och ett stuveriföretag som utfört lastnings- och lossningsarbete slagits ihop till ett bolag. Svenska Hamnarbetarförbundet (förbundet) är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.
Sveriges Hamnar och förbundet är inte bundna av kollektivavtal i förhållande till varandra. Förbundet är i de flesta fall inte heller bundet av kollektivavtal i förhållande till de i Svenska Hamnar organiserade arbetsgivarna. Förbundet har dock slutit kollektivavtal med två av medlemsföretagen i Svenska Hamnar, nämligen Stockholms Hamn AB och Bottenvikens Stuveri AB.
Förbundet varslade den 25 oktober 2001 Sveriges Hamnar om arbetsnedläggelse i samtliga hamnar där förbundet har medlemmar fr.o.m. kl. 06.00 tisdagen den 6 november t.o.m. kl. 06.00 onsdagen den 7 november 2001. Förbundet tillade bl.a. följande.
Orsaken till åtgärden är att det förslag till EU-direktiv om tillträde till marknaden för hamntjänster som behandlats i EU-parlamentets Transportutskott ej ännu förändrats utan alltfort utgör ett reellt hot mot hamnarbetarna och våra fackliga organisationer.
Inför den omarbetning av förslaget till Hamndirektiv som pågår för närvarande och dess behandling i EU-parlamentet under dess novembersejour har IDC (International Dockworkers Council) gått ut med en uppmaning till samtliga förbund i EU-stater att vidta en 24-timmars blockad av allt arbete i hamnarna med start vid arbetstidens början den 6 november 2001.
Sveriges Hamnar gjorde den 26 oktober 2001 en fredspliktsinvändning och hemställde att förbundet skulle respektera denna och att varslet om arbetsnedläggelse skulle återtas. Sveriges Hamnar anförde bl.a. följande.
Den varslade arbetsnedläggelsen är en politisk aktion men överskrider de gränser när en sådan kan godtas. Det bör i sammanhanget understrykas att Sverige som medlemsstat ingår i EUs beslutande organ. Den nu aktuella arbetsnedläggelsen har därmed en inhemsk bakgrund och är således riktad även mot den svenska regeringen. Det finns inte heller i övrigt något legitimt fackligt syfte att vidta en arbetsnedläggelse med denna omfattning och karaktär.
Arbetsnedläggelsen kommer att medföra betydande skador för medlemsföretagen i Sveriges Hamnar. Ersättning för den skada som vållas kommer att utkrävas av Svenska Hamnarbetarförbundet.
Förbundet svarade i skrivelse den 29 oktober 2001 till Sveriges Hamnar följande.
Sveriges Hamnar har lämnat en fredspliktsinvändning av den 26 oktober 2001 i vilken invändes att den varslade aktionen överskrider de gränser som kan godtas för en politisk aktion.
Svenska Hamnarbetarförbundet har med hänsyn taget till denna invändning beslutat att inskränka den varslade protestaktionen till att gälla fr.o.m. kl. 12.00 t.o.m. kl. 14.00 tisdagen den 6 november 2001.
Sveriges Hamnar vidhöll i skrivelse den 29 oktober 2001 till förbundet sin fredspliktsinvändning och hemställde på nytt att förbundet skulle respektera denna och att varslet om arbetsnedläggelse återtas samt anförde därvid följande.
Vi kan konstatera att åtgärden även i den inskränkta omfattningen kommer att orsaka betydande skador.
Sveriges Hamnar har uppgett att förbundet den 30 oktober 2001 genom telefonsamtal meddelade att man inte hade för avsikt att respektera fredspliktsinvändningen och att arbetsnedläggelsen skulle verkställas.
I en ansökan om stämning på förbundet som kom in till Arbetsdomstolen den 31 oktober 2001 har Sveriges Hamnar yrkat att Arbetsdomstolen fastställer att den av Svenska Hamnarbetarförbundet varslade arbetsnedläggelsen kl. 12.00 - kl. 14.00 den 6 november 2001 är olovlig därför att
1. den strider mot medlemmarnas arbetsskyldighet enligt anställningsavtalen
2. den innefattar ett angrepp på den affärs- och arbetsledningsrätt som enligt kollektivavtal gällande för medlemsföretag inom Sveriges Hamnar tillkommer arbetsgivaren och därmed är stridande mot 41 § första stycket andra punkten medbestämmandelagen.
3. Svenska Hamnarbetarförbundet inte har respekterat de fredspliktsinvändningar som Sveriges Hamnar framställde den 26 och 29 oktober 2001 och den därmed strider mot 41 § första stycket första punkten medbestämmandelagen.
Sveriges Hamnar yrkade också att Arbetsdomstolen interimistiskt skall besluta att den av Svenska Hamnarbetarförbundet varslade arbetsnedläggelsen inte får genomföras innan Arbetsdomstolen prövat om den är tillåten.
I stämningsansökan angavs även att ersättning för allmän och ekonomisk skada yrkas med belopp som senare kommer att bestämmas.
Sveriges Hamnar anförde i stämningsansökan följande.
Den ifrågavarande arbetsnedläggelsen har till syfte att utöva påtryckning på den politiska behandlingen av ett förslag till EU- direktiv rörande hamntjänster. Det är ett sätt att intervenera i den demokratiska beslutsprocessen inom EU, där Sverige som medlemsstat ingår. Aktionen riktar sig därmed mot såväl det demokratiska statsskick som Sverige ansluter sig till och omfattar som mot den svenska staten och den svenska regeringen. Det är därmed inte fråga om stridsåtgärder i vedertagen mening av det slag som accepteras på arbetsmarknaden.
Därtill kommer att det i detta fall handlar om den mest ingripande formen av åtgärd, nämligen en total arbetsnedläggelse. Av förståeliga skäl kommer en sådan åtgärd, även med den slutligen bestämda varaktigheten om två timmar, att leda till stora skador för medlemsföretagen inom Sveriges Hamnar.
Till bilden hör också att Hamnarbetarförbundet så sent som den 25 september 2001 genomförde en total arbetsnedläggelse under två timmar i Sveriges hamnar. Syftet var även då att protestera mot och påverka behandlingen av det aktuella förslaget till EU-direktiv. Det är således en upprepad aktion som Hamnarbetarförbundet nu avser att genomföra.
Mot den nu beskrivna bakgrunden är det enligt Sveriges Hamnar inte tillåtet att vidta en politisk stridsåtgärd av det slag som Hamnarbetarförbundet skall genomföra den 6 november 2001. En sådan åtgärd strider mot den arbetsskyldighet som Hamnarbetarförbundets medlemmar har enligt sina anställningsavtal. Hamnarbetarförbundet har inte rätt att uppmana sina medlemmar att åsidosätta sin avtalsenliga arbetsskyldighet och därmed begå avtalsbrott.
Det sagda gäller oavsett om det föreligger kollektivavtal eller ej. En annan bedömning skulle få till konsekvens att fackliga organisationer som saknar kollektivavtal skulle ges möjlighet till obegränsade politiska stridsåtgärder till skillnad från de etablerade kollektivavtalsbundna fackliga organisationerna.
Hamnarbetarförbundets varsel om arbetsnedläggelse avser dessutom en enhetlig stridsåtgärd som i ett par fall inkluderar även företag som är bundna av kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet.
För det andra anser Sveriges Hamnar att den ifrågavarande arbetsnedläggelsen utgör en kränkning av arbetsgivarnas arbetslednings- och affärsledningsrätt. Arbetsnedläggelsen strider därmed även mot fredspliktsreglerna i medbestämmandelagen.
Slutligen är stridsåtgärden otillåten redan av det skälet att Hamnarbetarförbundet inte respekterat den fredspliktsinvändning som gjorts av Sveriges Hamnar.
Arbetsdomstolen har den 5 november 2001 hållit ett särskilt sammanträde för behandling av arbetsgivarsidans yrkande om interimistiskt förordnande.
Vid sammanträdet har förbundet bestritt käromålet i dess helhet, så ock yrkandet om interimistiskt förordnande.
Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.
Sveriges Hamnar
Ungefär hälften av Sveriges hamnarbetare är organiserade i förbundet under det att den andra hälften är organiserade i Svenska Transportarbetareförbundet. Andelen hamnarbetare som är organiserade i förbundet varierar dock mellan olika hamnar. I Stockholms hamn är i princip samtliga hamnarbetare organiserade i förbundet. I hamnarna norr om Gävle är det dominerande antalet hamnarbetare organiserade i förbundet. Vid övriga hamnar är hamnarbetarna organiserade i förbundet och i Svenska Transportarbetareförbundet i ungefär lika stora delar. Då förbundets medlemmar dominerar bland hamnarbetarna i många av Sveriges hamnar kommer de varslade åtgärderna i flera hamnar att innebära total eller i det närmaste total arbetsnedläggelse. I de hamnar där förbundets medlemmar inte dominerar bland hamnarbetarna finns ändå risk för betydande störningar. Hamnarna utgör navet i en komplex logistikkedja där till synes små störningar i produktionen kan medföra betydande skadeverkningar. Dygnskostnaden för ett oceangående fartyg i hamn uppgår till 25 000 USD. Motsvarande kostnad för anslutningsfartyg ligger på 10 000 USD. Därutöver tillkommer stora kapitalkostnader för hamnanläggningarna.
Förbundet
Förbundet har cirka 1 550 medlemmar, av vilka 1 200 är ordinarie. Förbundets medlemmar sysselsätts i 23 av Sveriges 52 hamnar.
Det inom EU-byråkratin behandlade direktivet om tillträde till marknaden för hamntjänster har från förbundets håll uppfattas som en risk för att förbundets medlemmar förlorar arbetstillfällen. Det liggande förslaget innebär bl.a. att rederierna ges rätten att bedriva egen stuveriverksamhet med de egna besättningarna. Vidare föreslås en utökning av entreprenörerna vid hamnarna, som fritt får anställa ny personal. Under det att arbetsgivarna har resurser att bedriva lobbyverksamhet för att driva sina synpunkter i beredningen av EG- rättsakter saknar arbetstagarsidan i princip andra möjligheter att påverka beslutsgången inom EU än genom en opinionsyttring av det slag som det nu aktuella. Arbetsgivarsidans påstående om att den av förbundet varslade aktionen riktar sig mot den demokratiska beslutsordningen tillbakavisas därför bestämt. Aktionen genomförs för att rikta EU- parlamentets uppmärksamhet på de intressen som Europas hamnarbetare vill värna om.
Den 19 oktober mottog förbundet IDC:s begäran om att medlemmarna skulle genomföra en 24-timmar lång arbetsnedläggelse. Aktionen var ursprungligen förlagd till den 30 oktober. På begäran av förbundet, som hänvisat till de svenska bestämmelserna om stridsåtgärder, sköts aktionerna upp till den 6 november. Under det att förbundet begränsat den svenska aktionen till två timmar, kommer IDC:s medlemmar i Frankrike, Spanien och Grekland att genomföra en 24-timmar lång arbetsnedläggelse den 6 november. I Portugal kommer aktionen att pågå under sex timmar. I inget annat land än Sverige har IDC:s uppmaning lett till några invändningar från arbetsgivarhåll.
Enligt förbundets mening utgör varslad arbetsnedläggelse en tillåten politisk strejk. För de hamnar där förbundet har kollektivavtal innefattar nu varslade åtgärder sådana politiska aktioner som godtagits i Arbetsdomstolens praxis. Fråga är nämligen om en kortvarig protestaktion som inte kan sägas ge upphov till annat än minimala skadeverkningar för berörda arbetsgivare. Förbundet har vidtagit aktiva åtgärder för att begränsa skadeverkningarna, dels genom att man kortat ned den svenska aktionen till två timmar, dels genom att lägga aktionen under tid då hamnarbetarna under alla förhållanden har rätt till en halvtimmes måltidspaus, dels ock genom att bevilja de fåtaliga dispensansökningar som inkommit till förbundet.
I huvuddelen av de 23 hamnar som över huvud taget berörs av de varslade åtgärderna saknas emellertid kollektivavtal. Utanför kollektivavtalsområdet saknas enligt förbundets mening några andra begränsningar i fråga om rätten att vidta fackliga stridsåtgärder än som följer av 2 kap. 17 § regeringsformen. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är m.a.o. vidare än då kollektivavtal finns. Under alla förhållanden är rätten att vidta fackliga stridsåtgärder inte mer begränsad än vad som gäller då kollektivavtal finns.
Det är riktigt att en liknade arbetsnedläggelse genomfördes i september månad. Den gången togs beslutet att genomföra aktionen av Internationella Transportarbetarefederationen. Aktionen medförde då att samtliga Sveriges 52 hamnar drabbades. Arbetsgivarsidan såg då uppenbarligen inte genomförda åtgärder mer skadliga än att de kunde betraktas som lovliga.
Ifråga om det telefonsamtal som motparten hänför sig till den 30 oktober bestrids att förbundet givit uttryck för att man förbundets sida inte respekterade gjord fredspliktsinvändning. Från förbundets sida har endast gjorts gällande att det lagda varslet gäller. Några efterräkningar kan enligt förbundets mening över huvud taget inte bli aktuella för tid innan de varslade stridsåtgärderna vidtas.
Eftersom åtgärden har beslutats av förbundet står arbetstagarnas deltagande i den inte i strid med deras arbetsskyldighet enligt anställningsavtalen.
Sveriges Hamnar
Den omständigheten att Sveriges Hamnar inte vidtog några åtgärder med anledning av den i september månad genomförda arbetsnedläggelsen hänger samman med att förbundet då beviljade en mängd dispenser. Några rättsliga överväganden ifråga om aktionens lovlighet gjordes inte den gången. När nu förbundet upprepar sin aktion tvingas dock arbetsgivarsidan att reagera.
Skäl
Förbundet har varslat Sveriges Hamnar om arbetsnedläggelse kl. 12.00 - 14.00 den 6 november 2001 i samtliga hamnar där förbundet har medlemmar. Förbundet har angett att orsaken till åtgärden är att ett förslag till EU-direktiv angående hamnar inte förändrats. Inför den omarbetning av förslaget som skall ske har IDC (International Dockworkers Council) uppmanat samtliga förbund i EU-stater att vidta en 24-timmars blockad av allt arbete i hamnarna med start vid arbetstidens början den 6 november 2001. Förbundet har dock inskränkt åtgärden till att avse arbetsnedläggelse under två timmar.
Arbetsgivarsidan har yrkat att Arbetsdomstolen skall fastställa att den varslade arbetsnedläggelsen är olovlig och interimistiskt besluta att arbetsnedläggelsen inte får genomföras innan Arbetsdomstolen prövat om den är tillåten.
Den varslade åtgärden har en såväl inhemsk som europeisk aspekt samt både en politisk och en facklig sida. Åtgärden har varslats efter en uppmaning från en internationell arbetstagarorganisation. Den framstår som en protest- och demonstrationsåtgärd. Den är kortvarig. Uppgifterna om vilka verkningar åtgärden kan få för produktionen är i viss mån motstridiga. Arbetsgivarsidan kan mot motpartens bestridande inte anses ha visat sannolika skäl för att åtgärden får sådana verkningar att den kan anses utgöra en inskränkning i den affärs- och arbetsledningsrätt enligt kollektivavtal som tillkommer arbetsgivarna.
Det kan inte heller antas att berörda arbetstagares anställningsavtal skulle bygga på sådana förutsättningar att de på den grunden skulle vara förhindrade att delta i en sådan av förbundet beslutad aktion som det är fråga om i målet.
Det anförda leder till att arbetsgivarsidans yrkande om interimistiskt beslut skall lämnas utan bifall.
Slut
Sveriges Hamnars yrkande om interimistiskt beslut lämnas utan bifall.
Dom 2001-11-06, målnummer A-194-2001
Ledamöter: Hans Tocklin, Hans Blyme, Christer Måhl, Mats Holmgren (skiljaktig), Agnes Günther, Göte Larsson (f.d. bitr. förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Henry Sjöström
Sekreterare: Christian von Szalay
Ledamoten Mats Holmgrens skiljaktiga mening
Mats Holmgren anför skiljaktig mening i enlighet med det följande. Enligt min mening har den varslade åtgärden bakgrund i inhemska förhållanden. Med hänsyn till vad som anförts i det särskilda yttrandet i AD 1984 nr 91 anser jag att åtgärden inte borde vara tillåten och att arbetsgivarsidans yrkande om interimistiskt förordnande bör bifallas.