Elevens mobiltelefon

DOMSLUT

Högsta domstolen fastställer hovrättens domslut. Högsta domstolen fastställer hovrättens sekretessförordnande. Högsta domstolen förordnar att var och en av parterna ska svara för sin rättegångskostnad i Högsta domstolen.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

Statens skolinspektion har yrkat att Högsta domstolen ska ändra hovrättens dom och förplikta Linköpings kommun att betala skadestånd till en skolelev med 10 000 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 maj 2024 till dess betalning sker. Skolinspektionen har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten. Linköpings kommun har motsatt sig att hovrättens dom ändras. Skolinspektionen har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad i Högsta domstolen. Var och en av parterna har, för det fall parten skulle förlora målet, yrkat att respektive part ska svara för sin egen rättegångskostnad.

DOMSKÄL

Bakgrund

1Under en lektion i årskurs sju på en skola i Linköpings kommun spelades musik från en mobiltelefon eller dator. Det skedde vid flera

tillfällen trots lärarens uppmaning att upphöra med störningen. När eleverna vid lektionens slut lämnade klassrummet spelade en av dem upp ljud från sin mobiltelefon som han höll synligt i sin hand innan han lade den i fickan. Läraren tog med anledning av detta tag om elevens handled för att hindra honom från att lämna klassrummet. Läraren stoppade därefter ned sin hand i elevens ficka, tog telefonen och behöll den en kortare stund. Flera av elevens klasskamrater bevittnade händelsen.

2Händelsen anmäldes till Skolinspektionen som väckte talan för elevens räkning och yrkade att Linköpings kommun skulle betala skadestånd med 10 000 kr till eleven enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800).

3Linköpings kommun vitsordade att läraren genom sitt agerande hade utsatt eleven för kränkande behandling i skollagens mening som inte var ringa. Kommunen medgav att betala 5 000 kr i skadestånd.

4Tingsrätten och hovrätten har bestämt skadeståndsbeloppet till 5 000 kr.

Frågan i målet

5Frågan i målet är om 2022 års ändring av 5 kap. 6 § skadeståndslagen, om höjd ersättning vid kränkning på grund av brott, ska ha någon påverkan vid bestämmandet av skadestånd för kränkande behandling enligt 6 kap. 9 och 12 §§ skollagen.

Kränkningsersättning enligt skollagen respektive skadeståndslagen

6Om en lärare eller annan skolpersonal utsätter en elev för kränkande behandling ska skolans huvudman betala skadestånd till eleven för den kränkning som detta innebär. Skadestånd betalas dock inte om kränkningen är ringa. Med kränkande behandling avses ett uppträdande som kränker

elevens värdighet. Det kan innefatta allt från brottsliga handlingar till obetänksamma uttalanden. (Se 6 kap. 3, 9 och 12 §§ skollagen samt ”Soffan i rasthallen” NJA 2020 s. 578 p. 21.)

7Syftet med skadeståndet är att ge kompensation för det angrepp på elevens integritet som den kränkande handlingen har utgjort samt för de negativa känslor i övrigt i form av rädsla, förnedring, skam eller liknande som den kränkande handlingen har framkallat. Det stämmer överens med vad ersättning för kränkning genom brott enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen är avsedd att kompensera. (Se ”Inlåsningen” NJA 2026 s. 225 p. 8.)

8Ersättning enligt skadeståndslagen för kränkning genom brott utgår bara när någon har blivit allvarligt kränkt. Det har ansetts angeläget att kränkningar av elever i skolmiljön inte ska behöva vara av fullt lika allvarlig karaktär för att skadeståndsansvar enligt skollagen ska aktualiseras. Det är alltså möjligt att utdöma skadestånd enligt skollagen även om kränkningen inte anses tillräckligt svår för att motivera ersättning enligt skadeståndslagen. (Se prop. 2005/06:38 s. 113 och 147.)

9Om det är fråga om att en elev blivit allvarligt kränkt kan å andra sidan rätt till ersättning för kränkningen omfattas av både skadeståndslagens och skollagens bestämmelser (jfr ”Inlåsningen”).

Bestämmande av skadestånd enligt skollagen och 2022 års lagändring

10I skollagen anges inte hur skadeståndet närmare ska bestämmas. Vägledning får därför sökas i den allmänna skadeståndsrätten (se ”Örfilen” NJA 2016 s. 596 p. 21 och 22 samt ”Inlåsningen” p. 9 och 11).

11I 5 kap. 6 § skadeståndslagen anges vissa riktlinjer för hur kränkningsersättning genom brott ska bestämmas. Den 1 juli 2022 ändrades den paragrafen bland annat på så sätt att det nu uttryckligen anges att skadeståndet, utöver vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art

och varaktighet, ska bestämmas på ett sätt som innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet. Syftet var att höja nivån på kränkningsersättningen till brottsoffer. Vilken kränkningsersättning som ska betalas i det enskilda fallet ska bestämmas efter en skönsmässig bedömning baserad på rådande etiska och sociala värderingar (se bl.a. prop. 2000/01:68 s. 56 och ”Kränkningen före lagändringen” NJA 2023 s. 362 p. 7 och 8).

12Lagändringen motiverades framför allt av att det stärkta skyddet för brottsoffers kroppsliga integritet och den skärpta synen på brott som riktas mot denna inte på ett rimligt sätt hade återspeglats i ersättningsnivåerna. Att möjliggöra högre ersättning till brottsoffer för denna typ av kränkning utgjorde därmed en anpassning till förändrade samhällsvärderingar. (Se prop. 2021/22:198 s. 17–19 och 58.)

13Någon motsvarande anpassning till förändrade samhällsvärderingar har inte skett på skolområdet. Genom ändringar i skollagstiftningen har dock synen på ordningsstörningar och mobilanvändning i skolan skärpts och blivit mindre tillåtande (se prop. 2021/22:160, prop. 2024/25:160 och prop. 2025/26:193).

14Hur olika kränkningars allvar ska bedömas i förhållande till varandra beror på de värderingar som råder i samhället (jfr ”Veolia” NJA 2014 s. 499 I p. 27). De uttalanden om höjda nivåer som har gjorts i anslutning till ändringen i 5 kap. 6 § bör mot denna bakgrund inte ges någon betydelse vid bestämmandet av vilken ersättning som är skälig för en kränkning enligt skollagen i de fall kränkningen är av sådan mindre allvarlig art att den inte är ersättningsgill enligt skadeståndslagen.

15Ersättningens storlek ska, liksom hittills, bestämmas vid en samlad skälighetsbedömning med utgångspunkt i den kränkande handlingens art

och graden av allvar i den kränkning av den personliga integriteten som handlingen typiskt sett har inneburit (se ”Inlåsningen” p. 9).

16Eftersom en kränkning kan omfattas av både skadeståndslagens och skollagens ersättningsbestämmelser bör den skärpta synen på upprättelse för brottsoffer få betydelse vid bestämmande av ersättning enligt skollagen, om en elev allvarligt kränkts genom ett agerande som är att jämställa med ett brott (jfr ”Inlåsningen” p. 11 och 12).

Bedömningen i detta fall

17Parterna är överens om att läraren genom sitt agerande har utsatt eleven för kränkande behandling i skollagens mening och att det är fråga om en kränkning som inte är ringa.

18Den kränkande behandling som eleven har utsatts för är av mindre allvarligt slag. Den kan inte jämställas med en sådan allvarlig kränkning som omfattas av rätt till ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

19Det finns inte skäl att tillerkänna eleven ett högre belopp än 5 000 kr. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

I avgörandet har deltagit justitieråden Stefan Johansson, Malin Bonthron, Stefan Reimer, Christine Lager och Tobias Eriksson (referent). Föredragande har varit justitiesekreteraren Anna Ahlénius.