HFD 2011 not 52

Not 52. Ansökan av F.W. om resning i mål ang. assistansersättning. - Försäkringskassan beslutade den 28 maj 2008 att bevilja F.W. assistansersättning ”från och med att assistanslösningen börjat fungera, dock tidigast från och med september 2007 med upp till 1 044 timmar per sexmånadersperiod december - maj samt 1 083 timmar per sexmånadersperiod juni - november”. F.W. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län som i dom den 30 juni 2009 avslog överklagandet. Efter överklagande av F.W. upphävde Kammarrätten i Stockholm i dom den 16 mars 2010 underinstansernas avgöranden och förklarade att F.W. för perioden december 2007 - november 2008 hade rätt till assistansersättning för all i ansökan angiven vaken tid då han inte vistades i skolan eller i korttidsboende (mål nr 6332-09). Kammarrättens dom överklagades inte. - F.W. ansökte om resning av kammarrättens dom och anförde följande. Det finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt då kammarrätten felaktigt tidsbegränsat hans rätt till assistansersättning. Beslut om assistansersättning gäller tills vidare om inte annat anges i beslutet. Överklagandet har avsett antalet timmar som assistansersättning ska utges och inte under vilken tidsperiod den ska utges. Länsrätten har felaktigt tolkat Försäkringskassans beslut och ansett att det gäller endast för tiden december 2007 - maj 2008 samt juni - november 2008. Denna tolkning har sedan kammarrätten tagit för given som korrekt, vilket har lett till att kammarrättens beslut felaktigt begränsats i tid. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-05-19, Eliason, Knutsson, Ståhl) : Skälen för avgörandet . Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte föreligger med mindre än att det i resningsmålet framkommer omständigheter som ändrar bilden i en sådan omfattning att en omprövning av ärendet måste anses motiverad eller att det annars finns anledning att anta att den prövande myndigheten eller domstolen vid sin bedömning har gått klart utöver vad som framstår som riktigt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär (jfr RÅ 2000 not. 46). - Vad F.W. anfört i målet utgör inte skäl för resning. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökningen. (mål nr 6001-10, fd 2011-04-12, Berglund)