HFD 2011 not 77

Not 77. Överklagande av Skatteverket av ett förhandsbesked ang. tobaksskatt. - I en ansökan om förhandsbesked frågade X AB (bolaget) vilken tobaksskatt som skulle tas ut på en produkt som bolaget övervägde att utveckla. Produkten skulle bestå av en sats med olika varor som konsumenten ska kunna använda för att tillverka sitt eget snus. Satsen bestod av s.k. tobaksblend och vissa kemikalier. Under tillverkningen skulle konsumenten tillsätta vatten och vidta vissa andra beredningsåtgärder. Bolagets fråga gällde främst om tobaksskatten skulle beräknas på vikten av den till konsumenten sålda produkten inklusive eller exklusive det vatten som konsumenten själv tillsätter. Bolaget var en godkänd lagerhållare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, LTS. - Tullverket anförde i ett yttrande i ärendet att produkten skulle hänföras till nr 2403 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt förordningen om den gemensamma tulltaxan och de allmänna reglerna för tolkningen av tulltaxan. - Skatterättsnämnden (2011-01-11, Svanberg, ordf., Bohlin, Harmsen Hogendoorn, Renström, Sandberg Nilsson, Wingren) lämnade förhandsbeskedet att tobaksskatt enligt LTS ska fastställas utan beaktande av det vatten som konsumenten tillsätter produkten. - Skatterättsnämnden gjorde följande bedömning. En första fråga i ärendet är om produkten ska klassificeras som snus enligt nr 2403 i KN. Enligt Avsnitt 1 A regel 2.a i de allmänna bestämmelserna till ledning för tolkningen av tulltaxan ska, om en viss vara anges i ett HS-nummer, varan klassificeras enligt detta nummer även när den är inkomplett eller inte färdigarbetad, under förutsättning att varan i detta skick har den kompletta eller färdigarbetade varans huvudsakliga karaktär. - Bolagets produkt består av tobaksblend (mald tobak) och fyra andra ingredienser som, förutom vatten, krävs för att konsumenten ska kunna bereda snus. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning får produkten, trots att den inte är färdigarbetad när den tillhandahålls konsumenten, anses ha det färdigarbetade snusets huvudsakliga karaktär. Det förhållandet att kunden vid den slutliga beredningen ska tillsätta vatten medför således inte någon annan bedömning. Produkten ska med hänsyn härtill och mot bakgrund av vad Tullverket i övrigt anfört rörande klassificeringen hänföras till KN-nr 2403 99 10 och därmed beskattas som snus. - Vad härefter gäller frågan om efter vilken vikt produkten ska beskattas, dvs. om det vatten som konsumenten tillsätter vid beredningen ska beaktas eller inte vid beräkningen av skatten, konstaterar Skatterättsnämnden följande. Enligt vad som anförts i det föregående utgör produkten i sig snus när bolaget säljer den för konsumtion. Skattskyldigheten inträder för den som i likhet med bolaget är godkänd lagerhållare när snus levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare (39 § 1 LTS). Enligt nämndens bedömning ska därför skatt på produkten tas ut med utgångspunkt i den vikt som produkten har när den levereras för att konsumeras. Vikten av det vatten som en köpare av snuset senare kommer att tillsätta ska således inte beaktas. Ett sådant synsätt får också anses vara i överensstämmelse med den EU-rättsliga principen på punktskatteområdet att skattskyldighet för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion (artikel 7.1 i rådet direktiv 2008/118/EG om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG). - Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i de i det föregående gjorda bedömningarna. - Skatteverket överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen med vissa förtydliganden skulle fastställa förhandsbeskedet och anförde bl.a. följande. Det bör av domen uttryckligen framgå att bedömningen av snussatsens skatteplikt ska göras utifrån de förutsättningar som föreligger vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder för den som är skattskyldig för snussatsen. Det bör därför framgå att skatten ska beräknas på hela snussatsens nettovikt i enlighet med hur snussatsen har förpackats vid den tidpunkten, dvs. utan att det vatten som därefter tillsätts ingår. Huruvida den som är skattskyldig för tobaksskatt för snus säljer skattepliktiga snusprodukter för konsumtion eller för annat ändamål är irrelevant. - X AB hade inte något ytterligare att anföra. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-09-14, Sandström, Dexe, Knutsson, Stenman) : Skälen för avgörandet . Enligt 39 § 1 a LTS inträder skattskyldigheten för den som är godkänd lagerhållare när snus levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. Av 35 § framgår att skatt för snus tas ut med ett visst belopp per kilogram. - Högsta förvaltningsdomstolen instämmer i Skatterättsnämndens bedömning att den aktuella produkten utgör snus i den mening som avses i lagen redan innan vatten tillsätts vid den slutliga beredningen för konsumtion. Av lagregleringen följer då att skatt ska tas ut på produktens vikt vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Förhandsbeskedet bör preciseras i enlighet med vad nu sagts. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen ändrar endast på så sätt Skatterättsnämndens förhandsbesked att tobaksskatt ska tas ut på produktens vikt vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder. -(mål nr 895-11, fd 2011-08-24, Ebbing)