HFD 2011:25
Havandeskapspenning (graviditetspenning) har efter en bedömning av förhållanden i varje enskilt fall beviljats (I) en förskolelärare vars arbete till stor del äger rum i skog och mark och i vilket det ingår tunga och besvärliga lyft, obekväma arbetsställningar och ensidig belastning (II) en kvinna som distribuerar blommor till detaljhandlare och i vars arbete det ingår tunga och besvärliga lyft, mycket gående och stående, arbete i trånga utrymmen och ensidig belastning.
I
Försäkringskassan
Försäkringskassan beslutade vid omprövning den 1 april 2009 att inte ändra sitt tidigare beslut den 5 mars 2009 att avslå J.S:s ansökan om tre fjärdedels havandeskapspenning för perioden den 25 april - den 12 juni 2009. Som skäl för beslutet anförde kassan bl.a. följande. J.S. arbetar som barnskötare på en naturförskola vilket innebär vistelse ute i naturen med barnen minst tre dagar i veckan. J.S. har uppgett att hon lyfter 20-35 kilo upprepade gånger under sin arbetsdag. Lyften uppstår dels då hon lyfter ryggsäcken packad med utrustning och dels då hon hämtar matkantiner. J.S:s arbetsgivare har vid kontakt med kassan inte velat uppskatta vikten på ryggsäcken men framhållit att ryggsäcken är fullpackad och tung att bära. Försäkringskassan bedömer inte J.S:s arbetsuppgifter som tillräckligt fysiskt ansträngande för att bevilja havandeskapspenning.
Länsrätten i Vänersborg
J.S. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten. Hon yrkade att hon skulle beviljas sökt havandeskapspenning och anförde bl.a. följande. På naturförskolan är de sex anställda men alla sex jobbar aldrig tillsammans. De är fyra till fem anställda till frukost som de äter i ”baracker”. Sedan går samtliga barn och personal ut kl. 8.40. Hennes grupp som hon tar hand om tillsammans med en kollega består då av 14 barn mellan två och fyra år. De går i 40 minuter till en plats som de kallar ”hemmaplatsen” där de har vindskydd och tält. Mat körs dit i kantiner av vaktmästaren. De stannar där över lunch och mellanmål och går sedan tillbaka vid 14.50-tiden. Hon har alltså en kollega till sin hjälp under dagen och hon kan inte belasta henne med lyften som hon utför. Barnen kissar och bajsar i naturen och det innebär tungt lyft samt obekväm arbetsställning eftersom de hänger i armarna. Blöjbarnen byter de på längs marken. De barn som sover middag ska läggas på liggunderlag och i sovsäckar. Matkantinerna väger 10-30 kilo och ska hämtas nedanför en backe i skogen. Hennes kollega kan inte göra detta själv. Hon bär också på en 55 liters ryggsäck som bl.a. innehåller förband, yxa, kniv, böcker, kåsor, bestick, termos, leksaker, vedträ, sovsäckar, liggunderlag och 2-4 liter vatten. Hon kan inte knäppa remmarna vid höfterna vilket innebär att hon bär ryggsäcken ”fel” och belastar nacke, axlar och rygg.
Domskäl
Länsrätten i Vänersborg (2009-04-28, ordförande Kockum) yttrade:
Gällande bestämmelser - Av 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, framgår bl.a. följande. En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584). Havandeskapspenning utges i fall som avses i 3 kap. 9 § första stycket för varje dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Havandeskapspenning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. - Av förarbetena (prop. 1978/79:168 s. 36) framgår bl.a. följande. Utredningen konstaterar att vid prövningen av frågan om graviditeten är ett hinder för kvinnan att fortsätta i sitt vanliga arbete hänsyn måste tas till både arbetets art och kvinnans förmåga att klara arbetet. Det är givet att vikt måste fästas vid hennes egen bedömning. Faktorer som bör beaktas är om det i arbetet förekommer tunga lyft eller krav på att vissa svåra rörelser ska kunna utföras. Andra faktorer som bör spela in är om arbetet till stor del måste utföras stående. - Utredningen i målet - Av utredningen i målet framgår det att J.S. arbetar som barnskötare på en naturförskola. Hon ansöker om tre fjärdedels havandeskapspenning under perioden 25 april - 12 juni 2009. Enligt moderskapsintyget är förlossningen beräknad till den 23 juni 2009. - Av utlåtande från arbetsgivaren framgår det bl.a. följande. J.S. kan inte omplaceras eftersom alla tjänster är tillsatta med ordinarie personal. Hennes arbete innebär att hon går och står mycket, ensidiga belastningar samt tunga lyft. Barngruppen består av barn i åldern ett till fem år. Den pedagogiska verksamheten är förlagd utomhus vilket innebär att gå längre sträckor och bära tungt. Hon kan inte ta pauser i arbetet. Ryggsäcken hon bär med sig väger 20-35 kilo och lyft per arbetspass uppskattas till 25-30. - Länsrätten gör följande bedömning - Frågan är om J.S:s förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete på grund av graviditet är nedsatt på sådant sätt att hon har rätt till tre fjärdedels havandeskapspenning. - Enligt praxis vid havandeskapspenning för förskollärare/barnskötare har havandeskapspenning beviljats för förskollärare/barnskötare som arbetat på småbarnsavdelning och arbetsuppgifterna varit fysiskt krävande med tunga lyft, ensidig belastning och mycket stående/gående i kombination med t.ex. graviditetskomplikationer. - J.S. arbetar på en naturförskola och har tillsammans med en kollega hand om 14 barn i åldern två till fyra år. Hennes arbete innebär tunga lyft som är frekvent förekommande samt obekväma arbetsställningar. Mot bakgrund av detta och vad som övrigt framkommit i målet är det styrkt att hennes förmåga att utföra sitt arbete på grund av graviditet är nedsatt med minst tre fjärdedelar. Överklagandet ska därför bifallas. - Länsrätten upphäver Försäkringskassans beslut och beviljar J.S. tre fjärdedels havandeskapspenning för perioden 25 april - 12 juni 2009.
Kammarrätten i Göteborg
Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa Försäkringskassans beslut den 1 april 2009. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. J.S:s arbetsuppgifter som barnskötare i naturförskola är inte så fysiskt ansträngande att hon har rätt till havandeskapspenning. Arbetsuppgifternas art bedöms inte vara fysisk ansträngning utöver det vanliga. Arbetsgivaren har vid samtal inte bekräftat att ryggsäcken väger mellan 20 och 35 kilo. När det gäller att bära 2-3 matkantiner, som arbetsgivaren tror väger tillsammans upp emot 30 kilo, så är man flera personer som bär dessa. I rättspraxis har inte arbetsställningar med lyft upp till 15 kilo grundat rätt till havandeskapspenning. Det är inte visat att det regelbundet förekommer tunga lyft som överstiger 15 kilo. J.S:s uppgifter om barngruppen har förändrats under ärendets gång. I målet har inte framkommit några särskilda besvär i samband med graviditeten.
J.S. bestred Försäkringskassans yrkande.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2009-12-02, Svensson, Hansson, referent, Hagard Linander) yttrade: Enligt 3 kap. 9 § AFL har en försäkrad kvinna rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till ett annat mindre ansträngande arbete. - I förarbetena till bestämmelserna om havandeskapspenning (prop. 1978/79:168 s. 36 och 51 f.) uttalas bl.a. följande. Havandeskapspenning ska utgöra ett stöd för de grupper av kvinnor som har ett fysiskt krävande förvärvsarbete. För det fall ledigheten inte är nödvändig för att skydda kvinnans hälsa under graviditeten bör havandeskapspenning inte utgå. Då är hon i stället hänvisad till möjligheten att ta ut föräldrapenning före barnets födelse. Såvitt gäller arbetsuppgifternas art tas hänsyn till om de är sådana att det fysiskt sett medför svårigheter för en gravid kvinna att utföra dem. Det bör särskilt beaktas om det i arbetet förekommer tunga lyft, om arbetet till stor del utförs stående eller om det innebär påfrestande ensidiga rörelser. För att dessa faktorer skall beaktas bör även krävas att de återkommer tämligen regelbundet. - Av den praxis som har utvecklats inom området vad gäller förskolelärares/barnskötares rätt till havandeskapspenning följer att utan graviditetskomplikationer anses inte deras arbetsuppgifter tillräckligt fysiskt ansträngande för att havandeskapsersättning ska beviljas. - I målet har inte dokumenterats att det förelegat några komplikationer i samband med graviditeten. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Mot bakgrund av vad som uttalats i förarbetena och med hänsyn till den praxis som utvecklats på området anser kammarrätten att J.S:s arbetsuppgifter inte innefattat så tunga och fysiskt påfrestande moment att hennes förmåga att utföra arbetet på grund av havandeskapet varit nedsatt med minst en fjärdedel. Hon är därför inte berättigad till havandeskapsersättning. Försäkringskassans överklagande ska således bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut att avslå J.S:s ansökan om havandeskapspenning.
Högsta förvaltningsdomstolen
J.S. överklagade kammarrättens dom hos Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade tre fjärdedels havandeskapspenning för tiden den 25 april - den 12 juni 2009. Hon anförde bl.a. följande. Försäkringskassan har vägrat henne havandeskapspenning på grund av att barnskötare på förskolor vanligtvis inte beviljas denna ersättning. Hon arbetar dock inte vid en vanlig förskola utan vid en naturförskola. Det är ett fysiskt krävande arbete i skog och mark som innebär svårigheter för en gravid kvinna. Det förekommer hela tiden tunga lyft av barn och av ryggsäck och arbetsmaterial. Arbetet utförs stående och ibland sittande på stenar, stubbar och barmark. Hon utför ensidiga rörelser flera gånger per dag när hon hjälper barnen att uträtta sina behov i skogen och hon har inte tillgång till skötbord utan byter barnens blöjor på liggunderlag på marken. Det finns ingen teknisk utrustning eller några hjälpmedel som hon kan använda för att underlätta arbetet.
Försäkringskassan medgav att J.S. beviljades en fjärdedels havandeskapspenning. Kassan anförde bl.a. följande. När det gäller bedömningen av rätten till havandeskapspenning bör det i större utsträckning än tidigare tas hänsyn till den utveckling som skett på arbetsmarknaden genom att det är allt vanligare med tillgång till teknisk utrustning och andra hjälpmedel inom flera yrkesgrupper. Det bör också göras en sammanvägning av arbetsuppgifternas art och en bedömning av kvinnans förutsättningar att klara vissa tunga arbetsmoment i det enskilda fallet. Detta innebär att det bör finnas utrymme för att göra en mer individuell bedömning av förutsättningarna att utföra sådana arbetsmoment som förekommer inom den yrkesgrupp som J.S. tillhör. Med hänsyn till att en del av de lyft som förekommer med viss frekvens under ett arbetspass uppgår till 15 kilo eller mer och utförs stående med en ensidig belastning innebär hennes arbete en sådan fysisk ansträngning utöver det vanliga att hennes förmåga att utföra arbetet på grund av graviditeten bedöms vara nedsatt med en fjärdedel.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-05-16, Melin, Almgren, Lundin, Brickman, Saldén Enérus) yttrade: Skälen för avgörandet.
Lagrum m.m.
En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till ett annat mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån (3 kap. 9 § första stycket och 9 a § tredje stycket lagen [1962:381] om allmän försäkring som har upphävts men som är tillämplig i målet enligt 1 kap. 3 § lagen [2010:111] om införande av socialförsäkringsbalken). Regler med i sak samma innehåll finns numera i 10 kap.2 och 4 §§socialförsäkringsbalken. Ersättningen kallas nu graviditetspenning.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Av äldre förarbeten framgår att lagstiftarens avsikt varit att man vid bedömningen av om en kvinna har rätt till havandeskapspenning ska ta hänsyn till både arbetets art och den enskilda kvinnans förmåga att klara av arbetet. Faktorer som bör beaktas är om det i arbetet förekommer tunga lyft eller krav på att vissa svårare rörelser ska kunna utföras. Andra faktorer som bör spela in är om arbetet till stor del måste utföras stående. Arbeten av monoton karaktär som ger ensidiga belastningar kan också vara svåra att utföra i senare skeden av graviditeten. Kvinnans egen bedömning är också en omständighet av betydelse (prop. 1978/79:168 s. 36 och 51 f.).
När lagstiftningen om havandeskapspenning var relativt ny prövade Försäkringsöverdomstolen rätten till ersättning för kvinnor med olika slags arbeten (FÖD 1981:19 I-V). Ett av fallen gällde en förskollärare och hon ansågs inte ha rätt till ersättning. I ett senare avgörande som gällde en dagbarnvårdare blev utgången densamma (FÖD 1991:19). Dessa avgöranden har tolkats så att arbetsuppgifterna för förskollärare och barnskötare i sig inte är tillräckligt fysiskt ansträngande för att kvinnan ska ha rätt till havandeskapspenning. I rubriken till 1981 års fall angav domstolen dock uttryckligen att en prövning gjorts av omständigheterna i varje enskilt fall och av domstolens beskrivning av arbetsuppgifterna i 1991 års fall framgår klart att så har skett.
Vid prövningen är det alltså inte tillräckligt att konstatera vilken yrkeskategori kvinnan tillhör utan man ska göra en bedömning av arbetsuppgifterna i varje enskilt fall.
J.S. arbetar vid en naturförskola. En stor del av arbetet sker i skog och mark, alltså under fysiskt ansträngande förhållanden. Hon lyfter ofta barn men också ryggsäckar och matkantiner. Till stor del är det fråga om tunga och besvärliga lyft. Mycket av arbetet utför hon i obekväma arbetsställningar och med ensidig belastning.
Vid en helhetsbedömning av J.S:s arbete finner Högsta förvaltningsdomstolen att det är så fysiskt krävande att hon har rätt till havandeskapspenning på den förmånsnivå som hon yrkat.
J.S. har yrkat havandeskapspenning fr.o.m. den 25 april 2009. Av hennes egna uppgifter framgår dock att hon har arbetat t.o.m. den 30 april 2009. Därmed kan hon inte få havandeskapspenning förrän tidigast fr.o.m. den 1 maj 2009.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver underinstansernas avgöranden och förklarar att J.S. har rätt till tre fjärdedels havandeskapspenning för tiden den 1 maj - den 12 juni 2009.
II
Försäkringskassan
Försäkringskassan beslutade vid omprövning den 4 februari 2009 att inte ändra sitt tidigare beslut den 20 januari 2009 att avslå A.G:s ansökan om hel havandeskapspenning för perioden den 31 januari - den 18 mars 2009. Som skäl för beslutet anförde kassan bl.a. följande. För anställda inom handelsyrken, som till exempel affärsbiträden, har det varit avgörande hur tunga lyft kvinnan har fått utföra. Havandeskapspenning har beviljats när arbetsuppgifterna innehållit återkommande tunga lyft (från 20 upp till 30 kilo). Lyften har alltid beaktats i kombination med antingen sjukdomsbesvär eller att arbetet i stor utsträckning har utförts stående. Att arbetet till stor del har utförts stående, gående och inneburit besvärliga arbetsställningar har inte grundat rätt till havandeskapspenning när lyften varit mindre tunga, dvs. upp till 15 kilo. A.G. arbetar heltid som utesäljare hos en blomsterleverantör. Det framgår att arbetet bl.a. innebär att stå och gå mycket, arbete i trånga utrymmen och ensidig belastning samt tunga lyft på mellan fem och tolv kilo mellan 20 och 50 gånger per arbetspass. Försäkringskassan bedömer med ledning av gällande rättspraxis att A.G:s arbete är att betrakta som mindre tungt i förhållande till de omständigheter som grundat rätt till havandeskapspenning.
Länsrätten i Göteborg
A.G. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten och yrkade att hon skulle beviljas havandeskapspenning. Hon anförde i huvudsak följande. Hon klarar inte av att sköta sitt arbete på grund av att det är fysiskt påfrestande. Försäkringskassan har jämfört hennes arbete med affärsbiträden där tunga lyft om 20-30 kilo och att arbetet utförs stående har avgjort havandeskapspenningen. Förvisso är 30 kilo tyngre än 10-15 kilo men som man lätt kan räkna ut med den information hon lämnat blir det en lugn leveransdag sammanlagt ca 300 kilo i lyft för henne. En stor leveransdag blir det ca 700 kilo och extrema dagar kommer hon upp i över ett ton att lyfta under en arbetsdag.
Domskäl
Länsrätten i Göteborg (2009-03-31, ordförande Espeland Nyhlén) yttrade: Enligt 3 kap. 9 § AFL har en försäkrad kvinna rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i hennes förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584). - Länsrätten gör följande bedömning - Frågan i målet är om A.G. har rätt till havandeskapspenning för perioden den 31 januari - den 18 mars 2009. - I förarbetena till bestämmelsen om havandeskapspenning (prop. 1978/79:168 s. 36 och 51 ff.) sägs bl.a. följande. Havandeskapspenningen ska utgöra ett stöd för de grupper kvinnor som har ett fysiskt krävande förvärvsarbete. Havandeskapspenning kan utgå endast i de fall där graviditeten förorsakar en nedsättning med minst hälften (enligt nu gällande bestämmelse med minst en fjärdedel) av kvinnans möjligheter att utföra sitt förvärvsarbete. Vid bedömningen huruvida en sådan nedsättning föreligger bör beaktas dels vilken typ av arbetsuppgifter som det är fråga om, dels den enskilda kvinnans förmåga att utföra dessa. Det måste således ske en bedömning från fall till fall. För de fall där ledigheten inte är nödvändig för att skydda kvinnans hälsa under graviditeten bör inte havandeskapspenning utgå. Då är hon i stället hänvisad till möjligheten att ta ut föräldrapenning före barnets födelse. Såvitt gäller arbetsuppgifternas art tas hänsyn till om de är sådana att det fysiskt sett medför svårigheter för en gravid kvinna att utföra dem. Från denna synpunkt bör det särskilt beaktas om det i arbetet förekommer tunga lyft, om arbetet till stor del utförs stående eller om det innebär påfrestande ensidiga rörelser. För att dessa faktorer ska beaktas bör även krävas att de återkommer tämligen regelbundet. - I mål 1132/91 ansåg Försäkringsöverdomstolen en kvinna vara berättigad till hel havandeskapspenning då hennes arbetsuppgifter som affärsbiträde hade varit sådana att hennes förmåga att utföra dem hade varit fullständigt nedsatt under ifrågavarande tid. Uppgifterna bestod i att betjäna kunder i charkuteridisken samt att fylla på varor. Personen i fråga fick ensam lyfta och bära lådor som vägde mellan 20 och 30 kilo. För att hämta varor från kyldisken fick hon ofta böja sig djupt i den. Arbetstiden var koncentrerad till torsdagar, fredagar och lördagar och arbetsbelastningen var hög. Hon hade inte någon möjlighet att sätta sig ned och vila. - A.G. arbetar som utesäljare på X Blommor AB. Hennes arbetsuppgifter innebär bl.a. att hon står och går mycket, att hon arbetar i trånga utrymmen, att hon har ensidiga belastningar och tunga lyft på mellan 5 och 12 kilo mellan 20 och 50 gånger per arbetspass samt att hon drar tunga blomvagnar. Det finns inga möjligheter till pauser i arbetet. A.G:s arbetsgivare har anfört att det inte finns någon möjlighet till omplacering till andra arbetsuppgifter eftersom det inte finns några andra tjänster. Mot bakgrund av ovanstående och mot bakgrund av utredningen i övrigt finner länsrätten att A.G:s arbetsuppgifter var sådana att hennes förmåga att utföra dem var helt nedsatt under den aktuella perioden. Hon är därmed berättigad till hel havandeskapspenning och överklagandet ska således bifallas. - Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar A.G. berättigad till hel havandeskapspenning för perioden den 31 januari - den 18 mars 2009.
Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa Försäkringskassans beslut. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Vid bedömning av rätt till havandeskapspenning tas hänsyn till faktorer i arbetet som tunga lyft, svårare rörelser och arbeten som utförs stående och som ger ensidig belastning. Avgörande faktorer utgörs av hur tunga lyft det är som kvinnan får utföra och frekvensen av de tunga lyften. Arbetsuppgifter som enbart innebär att stå och gå mycket samt ensidiga belastningar ger inte rätt till havandeskapspenning. I målet gör A.G. en beräkning av vad som totalt har lyfts under ett arbetspass. Vid bedömning av tunga lyft handlar det om frekvens och enskilda lyft och inte någon beräkning av totalvikt. Försäkringskassan uppfattning är, med beaktande av arbetsuppgifternas art och rättspraxis, att A.G:s arbetsuppgifter som utesäljare inte är så fysiskt ansträngande att hon har rätt till havandeskapspenning.
A.G. ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Det är ostridigt i målet att hennes arbete innebär att hon går och står hela dagarna samt har besvärliga arbetsställningar. Försäkringskassan har dock fäst alltför stor vikt vid att hennes lyft i arbetet inte överstiger 20 kg. Hon ifrågasätter varför gränsen går vid 20 kilo. Vad som är tungt för en människa är mycket individuellt och bör bedömas från fall till fall. Sista veckan hon arbetade började problemen med kraftiga sammandragningar och värk efter cirka en timma. Det blev sedan värre och värre ju längre dagen gick. Den totala vikten av hennes lyft under ett arbetspass och ensidiga och monotona rörelser i hennes arbete där hon gick och stod hela dagarna gjorde det omöjligt för henne att fortsätta arbeta.
Kammarrätten i Göteborg
Kammarrätten beslutade den 23 april 2009 att den överklagade domen tills vidare inte skulle gälla.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2010-02-10, Bodin, Holmberg, referent, Hagard Linander) yttrade, efter att ha redovisat samma förarbetsuttalanden som i kammarrättens dom i referatets del I: Av den praxis som har utvecklats inom området för anställd i handelsyrken för rätt till havandeskapspenning har avgörande faktor varit hur tunga de lyft varit som kvinnan fått utföra. När havandeskapspenning har beviljats har lyft från 20 kilo upp till 30 kilo förekommit upprepade gånger. Lyften har beaktats i kombination med antingen sjukdomsbesvär eller att arbetet i stor utsträckning har utförts stående. Att arbetet till stor del har utförts stående, gående och inneburit besvärliga arbetsställningar har inte grundat rätt till havandeskapspenning när lyften har varit mindre tunga, dvs. upp till 15 kilo. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Utredningen i målet visar att A.G:s arbete innebär att hon står och går mycket, arbetar i trånga utrymmen, har ensidiga belastningar och tunga lyft på mellan 5 och 12 kilo mellan 20 och 50 gånger per arbetspass. - Mot bakgrund av vad som uttalats i förarbetena och med hänsyn till den praxis som utvecklats på området anser kammarrätten att A.G:s arbetsuppgifter inte innefattat så tunga eller fysiskt påfrestande moment att hennes förmåga att utföra arbetet på grund av havandeskapet varit nedsatt med minst en fjärdedel. Hon är därför inte berättigad till havandeskapspenning. Försäkringskassans överklagande ska således bifallas. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut den 4 februari 2009.
Högsta förvaltningsdomstolen
A.G. överklagade kammarrättens dom hos Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade havandeskapspenning för tiden den 31 januari - den 18 mars 2009. Hon anförde bl.a. följande. Försäkringskassan har i sitt beslut inte beaktat hela arbetssituationen utan endast fokuserat på tunga lyft och låtit det avgöra hela saken. Hon går och står hela dagarna, arbetar i trånga utrymmen, utför ensidiga rörelser och har besvärliga arbetsställningar. Hon bär ofta två 10-liters vattenkannor åt gången, fem gånger per butik hon besöker. Vad som är tunga lyft måste avgöras från fall till fall och beaktas i kombination med hur resten av arbetsdagen ser ut. Även kvinnans storlek bör vara av betydelse. De fall om anställda i handelsyrken som kammarrätten hänvisar till skiljer sig mycket från hennes och är inte relevanta.
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Faktorer i arbetet som Försäkringskassan tar hänsyn till vid bedömningen av rätten till havandeskapspenning är återkommande tunga lyft, svårare rörelser och arbeten som utförs stående och som ger en ensidig belastning. Det finns inte någon klar rättspraxis när det gäller vad som anses som tunga lyft - exempelvis om det ska vara enskilda lyft eller totala lyft per arbetspass. I praxis för anställda inom handelsyrken har det varit avgörande hur tunga lyft kvinnan utfört och frekvensen av dessa. Att arbetet till stor del har utförts stående, gående och inneburit besvärliga arbetsställningar har inte i sig grundat rätt till havandeskapspenning när lyften varit mindre tunga, dvs. upp till 15 kilo. Däremot har havandeskapspenning beviljats när det förekommit lyft från 20 upp till 30 kilo upprepade gånger under arbetspassen. Ju lägre vikter som kvinnan måste hantera desto högre frekvens av lyft krävs det. Betydelse bör även kunna tillmätas att kvinnan utför arbetsmoment som innebär en fysisk påfrestning som kan liknas vid lyft genom att dra eller skjuta något tungt framför sig. Med stöd av praxis kan inte de lyft som A.G. utför i sitt arbete, varken var för sig eller sammantaget med att arbetet i stor utsträckning utförs stående, anses vara så tunga eller fysiskt påfrestande att hennes förmåga att utföra arbetet på grund av graviditeten varit nedsatt med minst en fjärdedel.
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-05-16 , Melin, Almgren, Lundin, Brickman, Saldén Enérus) yttrade: Skälen för avgörandet.
Lagrum m.m.
En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till ett annat mindre ansträngande arbete (3 kap. 9 § första stycket lagen [1962:381] om allmän försäkring som har upphävts men som är tillämplig i målet enligt 1 kap. 3 § lagen [2010:111] om införande av socialförsäkringsbalken). En regel med i sak samma innehåll finns numera i 10 kap. 2 § socialförsäkringsbalken. Ersättningen kallas nu graviditetspenning.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Av äldre förarbeten framgår att lagstiftarens avsikt varit att man vid bedömningen av om en kvinna har rätt till havandeskapspenning ska ta hänsyn till både arbetets art och den enskilda kvinnans förmåga att klara av arbetet. Faktorer som bör beaktas är om det i arbetet förekommer tunga lyft eller krav på att vissa svårare rörelser ska kunna utföras. Andra faktorer som bör spela in är om arbetet till stor del måste utföras stående. Arbeten av monoton karaktär som ger ensidiga belastningar kan också vara svåra att utföra i senare skeden av graviditeten. Kvinnans egen bedömning är också en omständighet av betydelse (prop. 1978/79:168 s. 36 och 51 f.).
A.G:s arbete har angetts vara ett handelsyrke. Praxis när det gäller rätten till havandeskapspenning för anställda i sådana yrken är relativt gammal och är inte refererad. Den innebär att det avgörande för bedömningen har varit hur tunga lyft kvinnan utfört samt frekvensen av dessa. Mindre tunga lyft, upp till 15 kilo, har i princip inte grundat rätt till havandeskapspenning oavsett hur arbetsförhållandena sett ut i övrigt, medan frekvent förekommande lyft på mellan 20-30 kilo gett rätt till havandeskapspenning.
Vid bedömningen av rätten till havandeskapspenning ska en prövning göras av omständigheterna i varje enskilt fall (FÖD 1981:19). Det är alltså inte tillräckligt att konstatera vilken yrkeskategori kvinnan tillhör. Att det inom kategorin handelsyrken förekommer vitt skilda arbetsuppgifter framgår för övrigt tydligt av detta mål.
Av utredningen i Försäkringskassan framgår att A.G. i sitt arbete ofta utför tunga lyft av bl.a. vattenkannor, hinkar fyllda med blommor och vatten samt blomlådor. De fyllda vattenkannorna ska ofta lyftas högt. Hon går och står under i stort sett hela arbetsdagen, drar tunga blomstervagnar och arbetar i trånga utrymmen med ensidiga belastningar. Hon arbetar ensam och saknar möjlighet till pauser.
Vid en helhetsbedömning av A.G:s arbete finner Högsta förvaltningsdomstolen att det är så fysiskt krävande att hon har rätt till havandeskapspenning i enlighet med sitt yrkande.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut.