HFD 2011:77
Kameraövervakning av entréer i flerfamiljshus har ansetts otillåten enligt personuppgiftslagen.
Datainspektionen
Datainspektionen beslutade den 1 juli 2008 att förelägga I.S. att upphöra med den behandling av personuppgifter som skedde genom kameraövervakning av entréer i I.S:s hyresfastigheter på Västanvindsgatan 4-14 i Göteborg. Som skäl angavs att behandlingen av personuppgifter var kränkande i den mening som avsågs i 5 a § andra stycket personuppgiftslagen (1998:204), PuL.
Länsrätten i Stockholms län
I.S. överklagade inspektionens beslut hos länsrätten. Hon yrkade att beslutet skulle undanröjas och anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Behandlingen av personuppgifter innebär, med hänsyn till omständigheterna, inte en kränkning. Syftet med installationen av kamerorna är att förebygga och förhindra skadegörelse och andra brott men även att motverka störningar som står i strid med den hyresrättsliga lagstiftningen samt att förebygga olyckor m.m. Historiskt har inbrott i lägenheter och källare förekommit frekvent i fastigheten. Inbrotten har sedan kamerorna installerades för omkring tre och ett halvt år sedan i princip upphört. - De aktuella kamerornas placering innebär att endast händelser i trapphusen mot entrén med in- och utgång genom själva dörrarna till husen kan upptas på bild. Det är inte möjligt att med enbart det behandlade materialet kartlägga en hyresgästs allmänna vanor och bekantskapskrets. - Fastighetsägaren lämnar hyresgästerna omfattande information om kamerorna. Informationen lämnas såväl muntligen, via fastighetsägarens webbplats, som skriftligt i samband med upprättande av hyresavtal. Det saknas saklig anledning att behandla kameraövervakningen av husets entréer annorlunda än andra gemensamma utrymmen i hyresfastigheten såsom soprum, tvättstuga och källargångar. De aktuella kamerorna är installerade i utrymmen som till sin natur inte är offentliga och med begränsad möjlighet för besökare att beträda till följd av kodlås. Materialet förvaras säkert och endast fastighetsägaren/skötaren har tillgång till detta. Materialet sprids inte och uppgifterna är inte heller särskilt känsliga. Det finns inget intresse eller incitament att hantera materialet otillbörligt. Materialet sparas högst två veckor vilket Datainspektionen i andra sammanhang ansett acceptabelt.
Datainspektionen bestred bifall till överklagandet och anförde huvudsakligen följande. Övervakningskamerorna i fastighetens entré registrerar alla personer som passerar in eller ut genom fastighetens entré. Personuppgiftsbehandlingen avser därför personer av olika kategorier som befinner sig i fastigheten av en mängd olika orsaker. Det handlar om personer som är hyresgäster och personer som inte är hyresgäster, inbjudna och oinbjudna gäster, brevbärare, stadsbud, hederliga och ohederliga personer. Det finns dels personer som inte har något emot att bli registrerade, dels de som absolut inte vill bli registrerade. - Det som gör den aktuella kameraövervakningen oacceptabel ur integritetsskyddssynpunkt är att den inte kan begränsas till att avse personer som samtycker till behandlingen. Det utgör ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten att mot sin vilja, vid varje in- och utpassering till sin bostad, bli filmad av sin hyresvärd. Det finns en mängd orsaker till att en enskild hyresgäst inte vill bli filmad och därefter granskad av sin hyresvärd. De flesta av dessa orsaker torde inte vara av vare sig kriminell eller objektivt sett klandervärd natur. - Det framgår inte om några andra åtgärder vidtagits för att förhindra skadegörelse och inbrott. Kameraövervakning ska inte användas istället för andra säkerhetsåtgärder eller förebyggande insatser för att förhindra brott.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2009-02-13, ordförande Lundholm) yttrade bl.a. följande. Genom definitionen i 3 § PuL avses med behandling av personuppgifter varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter. I definitionen ges exempel att bl.a. insamling, registrering, lagring och inhämtande av personuppgifter är att betrakta som behandling av personuppgifter. Länsrätten konstaterar inledningsvis att kameraövervakningen i sig, såvitt den sker digitalt med inspelning, således är att betrakta som behandling av personuppgifter. - De i målet aktuella kamerorna i I.S:s fastigheter är riktade mot platser dit allmänheten inte har tillträde. Vid övervakningen används digital teknik. Länsrätten konstaterar därför att I.S:s övervakning utgör sådan automatiserad behandling av personuppgifter som faller under personuppgiftslagen. - Länsrätten har härefter att bedöma på vilket sätt personuppgifterna hanteras. Ska uppgifterna ingå i en påtagligt strukturerad samling av personuppgifter, såsom i en databas, måste i princip alla regler i PuL beaktas. Är det däremot fråga om behandling av personuppgifter i ostrukturerat material, t.ex. uppgifter i löpande text eller uppgifter i ljud- eller bildupptagningar utan koppling till en registerstruktur, behöver man inte tillämpa alla regler i PuL. Sådan ostrukturerad behandling får dock inte utföras om den innebär en kränkning av den registrerades personliga integritet. Bestämmelserna om säkerhetsåtgärder vid behandling av personuppgifter måste dessutom tillämpas. Bedömningen av vad som ingår i en strukturerad samling av personuppgifter ska göras utifrån det behandlade materialets helhet. Material som registreras vid en inspelning med hjälp av digitalkameror torde inte anses vara påtagligt strukturerat för att underlätta sökning eller sammanställning i den mening som avses i 5 a § PuL. Det har i målet inte framkommit något som tyder på att materialet är ordnat på ett sådant sätt att PuL:s bestämmelser om hantering måste tillämpas. Länsrätten finner, i likhet med Datainspektionen, att undantaget i 5 a § första stycket därmed är tillämpligt. - En behandling av personuppgifter i ostrukturerat material får, enligt 5 a § andra stycket PuL, inte utföras om den innebär en kränkning av den registrerades personliga integritet. Vad länsrätten därför måste ta ställning till är om den behandling av personuppgifter som sker genom kameraövervakning av entréer i I.S:s hyresfastigheter är kränkande i den mening som avses i PuL. - Det finns inte i svensk lagstiftning någon definition av begreppet personlig integritet. Andra stycket i 5 a § PuL bygger därför på att en intresseavvägning görs i det enskilda fallet där den registrerades intresse av en fredad, privat sfär vägs mot andra motstående intressen. Av förarbetena till ändring i PuL (prop. 2005/2006:173 s. 27) framgår att bedömningen av vad som är en kränkning inte ska göras schablonartat enbart utifrån vilka uppgifter som behandlas. Hänsyn ska tas till i vilket sammanhang uppgifterna förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått eller har riskerat att få samt vad behandlingen kan leda till. Av förarbetena framgår vidare att en enskild person torde ha rätt att kräva att ingen ska ha i det närmaste fullständig kunskap om honom eller henne. Redan det förhållandet att en personuppgiftsansvarig samlar en stor mängd uppgifter om en person utan något godtagbart ändamål måste därför oftast ses som en kränkning av den personliga integriteten. Som exempel ges i propositionen en hyresvärd som närmast av nyfikenhet samlar bilder på och anteckningar i löpande text om iakttagelserna av en hyresgäst. - Datainspektionen har räknat upp en rad faktorer som kan vara av betydelse vid bedömningen av huruvida en kameraövervakning kan anses vara tillåten eller inte. Vid bedömningen ska hänsyn tas till syftet och behovet av övervakningen, vilken plats som övervakas och vilka som har tillträde dit, den information som ges till den registrerade, känsligheten i de uppgifter som registreras, hur länge det inspelade materialet sparas och vem eller vilka som har tillgång till det inspelade materialet. - Kameraövervakning av ett gemensamt utrymme i en hyresfastighet som utgör bostad måste generellt betraktas som ett intrång i de boendes personliga integritet och bör därför i möjligaste mån undvikas. För att övervakningen inte ska vara kränkande i PuL:s mening ska det stå klart att det finns ett påtagligt behov av sådan övervakning. - I.S. har uppgivit att syftet med installationen av kamerorna är att förebygga och förhindra skadegörelse och andra inbrott men även att motverka störningar som står i strid med den hyresrättsliga lagstiftningen samt att förebygga olyckor m.m. Fastigheterna har historiskt varit frekvent utsatta för både inbrott och skadegörelse. Länsrätten ifrågasätter inte att detta syfte framgångsrikt kan uppnås med kameraövervakningen. Fördelarna måste dock vägas mot det intrång i de boendes personliga integritet som kameraövervakningen kan innebära. Entréerna och trapphusen är gemensamma utrymmen i hyresfastigheten. Till skillnad mot andra gemensamma utrymmen såsom t.ex. soprum, tvättstuga och källargångar måste de boende nyttja entréer och trapphus dygnet runt för att överhuvudtaget kunna ta sig in i och ut ur sin lägenhet. Även andra personer än de boende såsom t.ex. inbjudna och oinbjudna gäster, bud och brevbärare passerar förbi övervakningskamerorna. Dessa personer har ingen möjlighet att själva välja om de vill bli filmade eller inte. I målet är visat hur I.S. genom kameraövervakningen kunnat kartlägga hyresgästernas vanor och bekantskapskrets vilket senare använts som bevismaterial i en civilrättslig tvist. Detta är, enligt länsrättens mening, inte acceptabelt från ett integritetsskyddsperspektiv. Inget i målet tyder på att andra försök förutom kameraövervakning har gjorts för att komma till rätta med problemen med inbrott och skadegörelse. Länsrätten anser, liksom Datainspektionen, att kameraövervakning inte ska användas i stället för andra åtgärder för att förebygga brott. Detta är särskilt påtagligt då kameraövervakningen sker i bostadsmiljöer. Att I.S. infört nya rutiner såsom att materialet endast lagras i två veckor och att de boende grundligt informeras om kameraövervakningen förändrar inte bedömningen. - Sammanfattningsvis finner länsrätten att den personuppgiftsbehandling som sker genom att I.S. kameraövervakar entréer och trapphus i sina hyresfastigheter är kränkande i den mening som avses i 5 a § andra stycket PuL. Datainspektionen har således haft fog för sitt beslut. Överklagandet ska därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Stockholm
I.S. överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten med ändring av domen skulle undanröja Datainspektionens beslut. Hon anförde i huvudsak följande. Länsrätten har slagit fast att kameraövervakning i ett gemensamt utrymme i en bostadsfastighet generellt måste betraktas som ett intrång i den personliga integriteten och därför i möjligaste mån bör undvikas. Ett sådant allmänt förhållningssätt är inte acceptabelt. Om ett intrång föreligger måste bedömas i det enskilda fallet. Hur materialet hanteras eller kan förväntas hanteras är därvid av betydelse. Flertalet hyresgäster ställer sig positiva till kameraövervakningen. Intresset för att hyra lägenheter i fastigheten är stort, eftersom det där finns kameror. Det är felaktigt att hon inte försökt komma till rätta med inbrott och skadegörelse på andra sätt än genom kameraövervakning.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2009-10-02, Wahlqvist, Råberg, referent, Brege Gefvert) yttrade: Vad I.S. har anfört och åberopat i kammarrätten föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än den länsrätten har gjort. Överklagandet ska därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Högsta förvaltningsdomstolen
I.S. överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen med ändring av kammarrättens dom skulle undanröja Datainspektionens beslut. Hon anförde bl.a. följande. Fastighetsägarens intresse av att förebygga brottslighet har inte ifrågasatts. Andra åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med inbrott och skadegörelse men de har inte räckt utan kameraövervakningen har fått utgöra ett komplement. Risken för integritetskränkning kan bedömas som mycket begränsad. Övervakningsintresset väger i detta fall tyngre än integritetsintresset. - Omfattande information lämnas om kamerorna till tilltänkta hyresgäster. Det står dem fritt att mot bakgrund av dessa upplysningar välja ett boende i huset eller inte. Namnlistor från nuvarande hyresgäster visar att de samtycker till kameraövervakningen. I dag finns - veterligen - inga boende som inte samtycker. Eftersom samtycke föreligger sker ingen kränkning. - Genom kameraövervakningen har ingen kartläggning skett av hyresgästers vanor eller bekantskapskretsar. Kameraövervakningen kan visserligen utgöra ett led i en sådan utredning men saknar värde utan andra iakttagelser och kompletterande information. Kameror har således varit ett underordnat hjälpmedel vid försök att fastställa de verkliga förhållandena. - Förebyggande åtgärder vidtas efter varje specifikt inbrott eller inbrottsförsök. Tillvägagångssättet studeras och erforderliga åtgärder utförs för att förhindra ett upprepande, t.ex. har lås i kombination med porttelefon installerats även mot en innergård. Länsrättens slutsats att hon förhållit sig passiv är direkt missvisande. - Den olägenhet som tillfälliga besökare kan bli utsatta för genom att de blir filmade vid in- och utpassage via entrédörren måste anses vara begränsad. Vidare ska denna omständighet vägas mot att det finns ett påtagligt behov av kameraövervakning och de uppenbara fördelar denna medfört. Det måste också vägas in att inspelat material inte lagras i mer än två veckor.
Datainspektionen vidhöll sitt beslut och ansåg att överklagandet skulle avslås. Datainspektionen anförde bl.a. följande. Enligt 15 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) ska inspektionen på begäran av en organisation som företräder en väsentlig del av de personuppgiftsansvariga inom en viss bransch eller inom ett visst område avge yttrande över förslag till överenskommelser vad avser behandling av personuppgifter inom branschen eller området (branschöverenskommelse). Yttrandet ska avse branschöverenskommelsens förenlighet med PuL och andra författningar som reglerar den behandling det är fråga om. Enligt 9 § första stycket PuL ska personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed. En branschöverenskommelse är tänkt att ge uttryck för vad som ska uppfattats som god sed på området. - Fastighetsägarna Sverige och SABO har i samarbete med Hyresgästföreningen gjort en överenskommelse kring möjligheterna att tillåta kameraövervakning i flerfamiljshus. Branschöverenskommelsen Behandling av personuppgifter, inklusive kameraövervakning, vid uthyrning av bostäder godkändes av Datainspektionen den 7 april 2010. - Kameraövervakning i hyresfastigheter omfattas alltså numera av en branschöverenskommelse. Av överenskommelsen framgår bl.a. att det inte är godtagbart att en hyresvärd genom kameraövervakning ska kunna kartlägga en hyresgästs vanor och bekantskapskrets. Det är normalt inte acceptabelt med kameraövervakning i entréer, trapphus, loftgångar och hissar m.m. som man måste använda sig av för att komma till bostaden. För att kameraövervakning av sådana utrymmen ska få ske måste behovet av övervakningen vara mycket starkt. Endast i rena undantagsfall kan behovet vara så stort att kameraövervakning är tillåten i entréer, trapphus, loftgångar och hissar m.m. Det kan t.ex. vara fråga om att ett trapphus har blivit ett tillhåll för obehöriga personer som frekvent gör sig skyldiga till allvarlig skadegörelse, inbrott och stölder eller som upprepat gör sig skyldiga till allvarligt våld eller hot om våld mot personer som bor i huset eller som av andra skäl behörigen besöker huset. En förutsättning för kameraövervakning är dock att hyresvärden inte kunnat komma till rätta med problemet på annat sätt, t.ex. genom rondering med väktare eller effektiva larm- och låssystem. - Det är inte visat i målet att det föreligger ett sådant stort behov av kameraövervakning i fastigheterna att kameraövervakning av entréer är tillåten med stöd av bestämmelserna i branschöverenskommelsen.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-12-02, Dexe, Jermsten, Stenman, Saldén Enérus, Nymansson) yttrade: Skälen för avgörandet.
I.S:s kameraövervakning omfattas av PuL. Vilka regler i lagen som måste tillämpas beror på hur uppgifterna hanteras. Ska uppgifterna ingå i en strukturerad samling av personuppgifter, t.ex. i en databas eller ett ärendehanteringssystem, måste i princip alla regler i lagen beaktas. Är det däremot fråga om behandling av personuppgifter som inte ingår i eller är avsedda att ingå i en samling av personuppgifter som har strukturerats för att påtagligt underlätta sökning efter eller sammanställning av personuppgifter följer av 5 a § första stycket att alla regler i lagen inte behöver tillämpas. Enligt andra stycket samma paragraf får emellertid en sådan behandling inte utföras, om den innebär en kränkning av den registrerades personliga integritet.
Vad beträffar den nu aktuella kameraövervakningen är det ostridigt fråga om behandling av personuppgifter i s.k. ostrukturerat material. Den grundläggande förutsättningen för tillämpning av undantagsregeln i 5 a § första stycket är således uppfylld. Frågan i målet är om behandlingen innebär en kränkning i den mening som avses i paragrafens andra stycke.
I förarbetena uttalas bl.a. följande. Den aktuella bestämmelsen syftar till att skydda den enskilde mot att hans eller hennes personuppgifter missbrukas. Det ligger i sakens natur att tillämpningen får bygga på en intresseavvägning där den registrerades intresse av en fredad, privat, sfär vägs mot andra motstående intressen i det enskilda fallet. Som utgångspunkt för bedömningen av om en behandling av personuppgifter innebär en kränkning av den registrerades personliga integritet kan tas bestämmelserna om grundläggande krav i 9 § och om när behandling av personuppgifter är tillåten i 10 § PuL. Har dessa bestämmelser följts, trots att de i och för sig inte är tillämpliga på behandlingen, kan behandlingen inte betraktas som en kränkning. Bedömningen av vad som är en kränkning ska inte göras schablonartat enbart utifrån vilka uppgifter som behandlas utan måste även ta sin utgångspunkt i t.ex. vilket sammanhang uppgifterna förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått eller har riskerat att få samt vad behandlingen kan leda till (prop. 2005/06:173 s. 25 ff.).
Vid bedömningen av huruvida en kameraövervakning kan anses vara kränkande eller inte bör hänsyn således tas till bl.a. syftet och behovet av övervakningen, vilken plats som övervakas, vilka som har tillträde till platsen, vilken information som lämnas om övervakningen, hur länge det inspelade materialet sparas och vem eller vilka som har tillgång till det.
I likhet med underinstanserna finner Högsta förvaltningsdomstolen att kameraövervakning av entréer i flerfamiljshus generellt måste betraktas som ett intrång i såväl de boendes som de besökandes personliga integritet. För att en sådan övervakning inte ska vara kränkande i den mening som avses i 5 a § PuL bör det därför krävas att det i det enskilda fallet står klart att det finns ett påtagligt behov av övervakningen och att detta väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad.
Utredningen i målet visar inte att de aktuella fastigheterna skulle vara särskilt utsatta för brott. Inte heller vad I.S. anfört i övrigt visar att det föreligger ett påtagligt behov av kameraövervakningen. Den får därmed anses kränkande i personuppgiftslagens mening. Överklagandet ska därför avslås.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.