HFD 2012 not 6

Not 6. Överklagande av Swedavia AB av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - Swedavia AB (bolaget) äger och driver svenska flygplatser. Bolaget begärde förhandsbesked i frågan om rullbanor, taxibanor, uppställningsplatser/rampytor och taxibanebroar skulle behandlas som markinventarier vid inkomstbeskattningen (frågorna 1 a-d). Bolagets ansökan sammanfattades i Skatterättsnämndens beslut på följande sätt. Bolaget förvärvade i april 2010 ett antal flygplatser från Luftfartsverket. Förvärvet bestod av byggnader, mark, markanläggningar, inventarier och immateriella rättigheter. Den totala köpeskillingen har av bolaget fördelats på de olika skatterättsliga tillgångsslagen. En betydande del har hänförts till landningsbanorna, som innefattar rullbanor, taxibanor, taxibanebroar samt uppställningsplatser/rampytor. En rullbana, dvs. start- och landningsbana för flygplanen, byggs underifrån i en sofistikerad konstruktion av bärighetslager för att klara påfrestningar och de hållfasthetskrav som finns. Till- och frånfarter för flygplanen, taxibanor, har en likartad konstruktion. Ibland går taxibanorna över broar, s.k. taxibanebroar. Dessa broar används för att på bästa sätt bibehålla den infrastruktur som redan finns vid flygplatsen då nya rullbanor byggs. Uppställningsplatserna för flygplanen, som används tillsammans med inventarier i form av gater och gateramper, kräver en särskild konstruktion för att hantera planens tyngd. Med rampytor avses ytorna mellan uppställningsplatserna och taxibanorna. I konstruktionen av landningsbanorna ingår även inventarier i form av installationer av bl.a. el, rör, belysningar och skyltfundament. - Skatterättsnämnden (2011-09-20, André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell) : Förhandsbesked . Frågorna 1 a-d . Landningsbanorna ska inte behandlas som markinventarier enligt bestämmelserna i 20 kap. 15 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. - Skatterättsnämndens bedömning . Enligt 20 kap. 2 § IL avses med markanläggning anordningar eller anläggningar som inte är byggnader eller inventarier och som är avsedda att användas i fastighetsägarens näringsverksamhet, t.ex. vägar, kanaler, hamninlopp, parkeringsplatser, fotbollsplaner och planteringar. Brunnar, källare och tunnlar räknas också som markanläggningar till den del de inte räknas som byggnad. Som markanläggningar räknas också arbeten som behövs för att marken ska göras plan eller fast. - I kapitlets 15 § första stycket första meningen sägs att som markinventarier räknas en markanläggning eller del av en markanläggning som är avsedd att tillsammans med inventarier användas i den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. - De aktuella bestämmelserna infördes år 1969. De justeringar som lagstiftningen genomgick vid tillkomsten av IL, som till stora delar bestod av att utmönstra exemplifieringar i lagtexten, var inte avsedda att utgöra några ändringar i gällande rätt (prop. 1999/2000:2 del 2, s. 267 och 273). - Högsta förvaltningsdomstolen prövade i RÅ 1987 ref. 85 om en asfalterad spannmålsplatta med en yta på 6 000 kvm för sortering och tillfällig lagring av spannmål utgjorde ett markinventarium. På spannmålsplattan fanns en särskild anordning för provtagning och en våg. Även lastmaskiner och lastbilar användes på plattan. Domstolen kom, med hänvisning till förarbetsuttalanden vid bestämmelsernas tillkomst, fram till att avgörande för bedömningen var om anläggningen ifråga hade ett så nära funktionellt samband med de inventarier som den användes tillsammans med att den på den grunden utgjorde ett markinventarium. Ett sådant samband ansågs inte föreligga. Spannmålsplattan bedömdes i stället med avseende på såväl konstruktion som funktion jämförbar med vissa markanläggningar (främst körplaner och upplagsplatser). - Enligt Skatterättsnämndens uppfattning kan inte heller de aktuella landningsbanorna anses ha ett sådant funktionellt samband med de inventarier som de används tillsammans med att de till någon del ska anses utgöra markinventarier. De är i stället i lagstiftningens mening jämförbara med markanläggningar, som vägar och uppställningsplatser för vägbundna transportmedel. - Det sagda innebär att landningsbanorna inte ska räknas som markinventarier enligt 20 kap. 15 § IL. - Swedavia AB överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle besvara frågorna 1 a-d jakande, dvs. med att investeringarna i sin helhet utgör markinventarier. Bolaget anförde bl.a. följande. Landningsbanornas värde är betydande i relation till markvärdet. Rullbanorna är direkt nödvändiga för att bolaget ska kunna bedriva flygoperativ verksamhet och används vidare tillsammans med diverse inventarier, markinventarier såväl som lösa inventarier. De till rullbanorna kopplade inventarierna har en nödvändig funktion för kärnverksamheten och därmed en avgörande betydelse för denna. Taxibanorna och ramperna har en mycket stark om än inte avgörande betydelse för den bedrivna verksamheten även om de kan anses ha en mer stödjande funktion än rullbanor. Ramperna är också starkt integrerade med olika inventarier. - Skatteverket ansåg att förhandsbeskedet skulle fastställas. - Högsta förvaltningsdomstolen (2012-02-28, Dexe, Knutsson, Jermsten, Stenman, Saldén Enérus) : Skälen för avgörandet . Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. - (mål nr 6365-11, fd 2012-02-08, Kristensson)