HFD 2013 not 14

Not 14. Överklagande av Försäkringskassan i mål ang. sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. - Försäkringskassan beslutade den 25 augusti 2010 att avslå en ansökan från R.H. om sjukersättning enligt AFL. Efter överklagande av R.H. avslogFörvaltningsrätten i Göteborg överklagandet i dom den 25 mars 2011. Förvaltningsrätten motiverade sitt avslag med att det av det medicinska underlaget framgick att R.H:s arbetsförmåga var nedsatt oavsett arbete men att det inte kunde anses styrkt att nedsättningen skulle komma att bestå under minst ett år. Efter överklagande av förvaltningsrättens dom fann Kammarrätten i Göteborg i dom den 6 februari 2012 att R.H. var berättigad till hel sjukersättning fr.o.m. februari 2010. Domstolen instämde i förvaltningsrättens bedömning att R.H:s arbetsförmåga var nedsatt men fann att denna inte kunde förväntas bli nämnvärt bättre. - Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Försäkringskassan yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa Försäkringskassans beslut den 25 augusti 2010. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. I ett brev som inkom till Försäkringskassan den 21 februari 2012 uppgav R.H:s ombud att R.H. flyttat till Norge och undrade om det fanns någon möjlighet att få vilande ersättning fr.o.m. den 18 augusti 2011. R.H. hade i samtal med Försäkringskassan den 5 mars 2012 uppgett att han bodde i Norge sedan augusti 2011 och att han var heltidsanställd på ett bussbolag, där han flyttar och tvättar bussar. Försäkringskassans register visar att R.H. är folkbokförd i Norge sedan den 18 augusti 2011. Av ett anställningsavtal framgick att anställningen inleddes med sex månaders provanställning och att tillträdesdagen var den 22 augusti 2011. R.H:s arbetsförmåga kan därför inte anses ha varit nedsatt på det sätt kammarrätten funnit. - R.H. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att han anser sig ha rätt till sjukersättning för perioden fr.o.m. februari 2010 - 18 augusti 2011. Högsta förvaltningsdomstolen (2013-03-22, Jermsten, Nord, Saldén Enérus, Bull): Skälen för avgörandet. Av förvaltningsrättens och kammarrättens domar framgår att domstolarnas bedömningar till stor del bygger på utlåtanden från februari och april 2010 och i kammarrätten också på ett utlåtande från den 1 augusti 2011. Kammarrätten ansåg att den prognos som angetts i utlåtandena från år 2010 bekräftades av utlåtandet från år 2011. Mot den bakgrunden och vad som i övrigt framkom i kammarrättens mål fann domstolen att ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte kunde bedömas medföra att den försäkrades arbetsförmåga nämnvärt skulle förbättras. Han ansågs därför berättigad till hel sjukersättning tills vidare fr.o.m. februari 2010. Domen meddelades den 6 februari 2012.- Den 21 februari 2012, således efter det att kammarrätten meddelat domen, sökte R.H. besked av Försäkringskassan om möjligheterna att få vilande ersättning med anledning av att han erhållit arbete i augusti 2011. - Högsta förvaltningsdomstolen finner att uppgifterna om .H:s anställning är sådana att det kan antas att de skulle ha haft betydelse för kammarrättens prövning av utredningen om hans arbetsförmåga om de då varit kända. En ny prövning av rätten till sjukersättning bör därför göras av kammarrätten (jfr RÅ 2010 not. 19). Det överklagade avgörandet ska därför upphävas och målet återförvisas till kammarrätten för ny prövning. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och återförvisar målet till kammarrätten för ny prövning. - (mål nr 1770-12, fd Perttu.)