HFD 2013 not 43

Not 43. Överklagande av Skatteverket av ett förhandsbesked ang. tobaksskatt. - Av en ansökan om förhandsbesked framgick såvitt avser det här aktuella alternativet bl.a. följande. X AB avser att till återförsäljare och enskilda konsumenter sälja en viss tobaksprodukt. Produkten ska bestå av råtobak och medföljande beredningsrecept av vilket ska framgå vilka övriga ingredienser och mängden av respektive ingrediens som behövs för att konsumenten ska kunna framställa snus. I ärendet gavs in två varuprov; det ena hade i ett klassificeringsbesked från Tullverket hänförts till KN-nummer 2401 30 00 som tobaksavfall medan det andra utgjordes av spill från en tobaksprodukt. Bolaget avsåg att i recept för beredningen av snus informera om att nödvändiga ingredienser fanns tillgängliga hos livsmedelsbutiker, färghandlare och apotek. Bolaget frågade om de två tobaksprodukterna var skattepliktiga till tobaksskatt. - Tullverket yttrade sig i ärendet. -Skatterättsnämnden (2012-10-29, Svanberg, ordf., Ohlson, Harmsen Hogendoorn, Odéen, Renström, Sandberg Nilsson, Wingren): Förhandsbesked. Tobaksprodukterna enligt ingivna Varuprov 1 och Varuprov 2 är under de angivna förutsättningarna inte skattepliktiga till tobaksskatt. - Motivering. - - - Tobaksskatt ska enligt 1 § andra stycket lagen (1994:1563) om tobaksskatt, LTS, betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak. Skatt ska enligt tredje stycket betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till nr 2403 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. - Enligt 1 c § första stycket 2 LTS avses med röktobak tobaksavfall som går att röka, bjuds ut till detaljhandelsförsäljning och inte utgör cigaretter, cigarrer eller cigariller. Av andra stycket framgår att med tobaksavfall i första stycket avses rester av tobaksblad och biprodukter från bearbetning av tobak eller framställning av tobaksprodukter. - - - Skatterättsnämndens bedömning. Tullverket och Skatteverket synes ense om att de två med ansökan avsedda produkterna, Varuprov 1 och Varuprov 2, ska klassificeras som tobaksavfall enligt KN-nummer 2401 30 00. Skatterättsnämnden delar parternas bedömning i den frågan. - Enligt Skatteverkets uppfattning ska produkterna anses hänförliga till sådan röktobak som avses i 1 c § första stycket 2 lagen LTS eftersom produkterna ska bjudas ut till detaljhandelsförsäljning, inte utgör cigaretter, cigarrer eller cigariller och går att röka. Skatteverket framhåller att definitionen av skattepliktig röktobak enligt LTS är grundad på EU-direktiv och utgår inte från den kombinerade nomenklaturen; definitionerna saknar helt anknytning till tulltaxan. - Skatterättsnämnden konstaterar i fråga om produkternas skatteplikt till tobaksskatt att de förklarande anmärkningarna till HS- respektive KN-nomenklaturerna (FAHS resp. FAKN) visserligen inte är juridiskt bindande men ändå får anses vara värdefulla hjälpmedel vid en harmoniserad tillämpning av nu aktuella regelverk. I FAKN till 2403 10 10 finns en definition av röktobak som i sak överensstämmer med den definition som återfinns i artikel 5.1 b direktivet 2011/64/EU och i 1 c § första stycket 2 LTS. Att Tullverket med tillämpning av det befintliga regelverket klassificerat de båda tobaksprodukterna som sådant tobaksavfall som avses i KN-nummer 2401 30 00 och inte som röktobak hänförlig till KN-nummer 2403 är enligt Skatterättsnämndens uppfattning en omständighet att beakta vid bedömningen. - Även EU-domstolens mål C-319/96, Brinkmann, är enligt Skatterättsnämndens mening av intresse för bedömningen av ärendet. Målet gällde om tobaksrullar inrullade i porös cellulosa som måste föras in i ett cigarettpappersrör för att kunna rökas skulle anses utgöra röktobak eller cigaretter vid tillämpningen av det då gällande tobaksskattedirektivet. I detta definierades cigaretter som tobaksrullar som gick att röka som de var och som inte var cigarrer eller cigariller. EU-domstolen ansåg att de aktuella tobaksrullarna inte gick att röka som de var, vilket var ett av villkoren för att produkten skulle anses utgöra cigarett. Den omständigheten att avsikten med den aktuella produkten var att förena den förmånliga beskattningen av röktobak med de fördelar som cigaretter hade för konsumenterna utgjorde enligt domstolen inte skäl för att utvidga den aktuella direktivbestämmelsen utöver dess lydelse (p. 21). - Av domen kan bl.a. annat de slutsatserna dras att aktuella bestämmelser ska tolkas enligt sina ordalydelser och att den omständigheten att avsikten med ett visst förfarande är att förena en förmånlig beskattning med andra fördelar inte ska beaktas vid bedömningen. Tillämpat på det nu aktuella fallet innebär detta dels att kriteriet "går att röka" i 1 c § första stycket 2 LTS inte bör tolkas utöver sin ordalydelse, dels att en eventuell avsikt att förena skattefriheten för tobaksavfall med de fördelar som snus har för konsumenterna inte ska beaktas. - Om bolaget tillhandahåller någon av de två produkterna enligt Varuprov 1 och Varuprov 2 tillsammans med ett beredningsrecept i vilket det endast finns information om var övriga erforderliga ingredienser finns tillgängliga enligt förutsättningarna är produkten ”…” enligt Skatterättsnämndens bedömning och i överensstämmelse med Tullverkets uppfattning inte skattepliktig enligt LTS. Förhandsbeskedet har utformats i enlighet med detta synsätt. - Skatteverket överklagade och yrkade att produkterna skulle anses skattepliktiga som röktobak. Bolaget bestred bifall till överklagandet. - Högsta förvaltningsdomstolen (2013-06-19, Melin, Sandström, Hamberg, Nymansson, Rynning):Skälen för avgörandet. Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. - (mål nr 6582-12, fd Engsbråten)