HFD 2013 not 81

Not 81. Ansökan av R.K. om resning i mål ang. skattetillägg. - R.K. dömdes den 18 mars 2009 av Svea hovrätt till villkorlig dom med samhällstjänst för bl.a. grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen (1971:69). Det grova skattebrottet avsåg att R.K. som företrädare för ett aktiebolag uppsåtligen hade lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket beträffande beskattningen för bl.a. inkomståret 2007 genom att yrka avdrag för ingående mervärdesskatt för osanna fakturor och att redovisa arbetsgivaravgifter med för låga belopp. Åtal hade väckts den 14 november 2008. - Skatteverket beslutade i omprövningsbeslut den 30 april 2009 att för taxeringsåret 2008 höja R.K:s inkomst av tjänst avseende lön från bolaget med 500 000 kr. Skattetillägg påfördes på grund av att hon hade lämnat oriktig uppgift genom att i sin självdeklaration inte redovisa lönen. - Överklaganden av R.K. avslogs av Förvaltningsrätten i Stockholm och av Kammarrätten i Stockholm, varefter Högsta förvaltningsdomstolen den 27 september 2012 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. - R.K. ansökte om resning och anförde bl.a. följande. Skattetillägg har påförts efter det att hon fällts för skattebrott. Skatteverkets omprövningsbeslut avser påstådda inkomster från bolaget samt skattetillägg. Beslutet är felaktigt och strider mot dubbelbestraffningsförbudet enligt Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. - Högsta förvaltningsdomstolen (2013-12-17, Melin, Dexe, Hamberg, Nymansson, Rynning ): Skälen för avgörandet . Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom den 29 oktober 2013 i mål nr 658-660-13 funnit att kombinationen ansvar för skattebrott och skattetillägg i två olika förfaranden mot en och samma person strider mot förbudet mot dubbla lagföringar och straff enligt artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll, när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter. Från det att åtal väcks föreligger då hinder mot att besluta om skattetillägg. - Till grund för ställningstagandet har legat bl.a. Europadomstolens dom den 10 februari 2009 i målet Zolotukhin mot Ryssland (stor kammare). Av denna dom framgår att förbudet gäller i den mån som ett andra förfarande härrör från identiska fakta eller från fakta som i allt väsentligt är desamma som beträffande det första förfarandet. Prövningen ska utgå från vad som bildar en uppsättning konkreta fakta som berör samma person och är oupplösligt förbundna med varandra till tid och rum (punkterna 80-84 i domen). - Högsta domstolen har i NJA 2013 s. 502 närmare angett när samma oriktiga uppgifter (samma gärning) ska anses föreligga i fråga om nu aktuella förfaranden. Enligt domstolen måste skattetillägg och ansvar för skattebrott som baserar sig på en och samma deklarationsuppgift anses grundade på samma faktiska omständigheter, nämligen de konkreta handlingar som innebär att en oriktig uppgift lämnas i den mening som avses i bestämmelserna om skattetillägg respektive i skattebrottslagen (punkterna 38 och 39 i avgörandet). - R.K. har fällts till ansvar för grovt skattebrott för att hon i egenskap av företrädare för ett aktiebolag lämnat oriktiga uppgifter till ledning för beslut om mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter för bolaget. Det skattetillägg som hon har blivit påförd grundar sig däremot på oriktiga uppgifter som hänför sig till underlaget för hennes egen beskattning, närmare bestämt i hennes självdeklaration utelämnade uppgifter om erhållen lön. De båda förfarandena baserar sig således inte på samma oriktiga uppgifter. - Det anförda innebär att förbudet mot dubbla förfaranden och straff inte har överträtts. Redan härav följer att R.K:s resningsansökan ska avslås. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökningen. - (mål nr 6645-13, fd Magnander)