HFD 2015 not 12

Not 12. Överklagande av Skatteverket av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - X AB ansökte om förhandsbesked och angav bl.a. följande. Bolaget äger tillsammans med två andra företag inom samma koncern andelarna i en bostadsrättsförening. Föreningen avser att från ett annat företag inom koncernen förvärva en fastighet med tillhörande bostadshus för att därefter renovera huset. Detta inrymmer 22 lägenheter och sedan de två andra delägarna utträtt ur föreningen avser bolaget att sälja de 22 andelarna genom fastighetsmäklare. Bolaget frågade om andelarna i bostadsrättsföreningen är näringsbetingade enligt 24 kap.13 och 14 §§inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Som förutsättning uppgav bolaget att föreningen vid ingången av avyttringsåret inte var att betrakta som ett privatbostadsföretag eftersom föreningen vid den tidpunkten ägdes av bolaget och två andra företag inom samma koncern och alltså inte tillhandahöll bostäder åt sina medlemmar eller delägare. Därav följde enligt bolaget av 46 kap. 3 § IL att föreningen inte heller då andelarna säljs utgjorde ett privatbostadsföretag. Skatterättsnämnden fann i ett beslut om förhandsbesked den 27 juni 2014 att andelarna i bostadsrättsföreningen var kapitaltillgångar och därmed näringsbetingade. - Skatteverket överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle ändra förhandsbeskedet. Bolaget fick anses motsätta sig att förhandsbeskedet skulle ändras. - Högsta förvaltningsdomstolen (2015-02-26, Jermsten, Almgren, Knutsson, Saldén Enérus, Bull) lämnade i sitt avgörande inledningsvis den ovan redovisade bakgrunden i målet och gjorde därefter följande bedömning under rubriken Skälen för avgörandet. Ärendet hos Skatterättsnämnden avsåg frågan om andelarna i bostadsrättsföreningen är näringsbetingade. En förutsättning för att så ska vara fallet är enligt 24 kap. 14 § tredje stycket IL att andelarna inte avser ett privatbostadsföretag. Om andelarna är näringsbetingade följer det av 25 a kap. 5 § att en eventuell kapitalvinst vid försäljningen av dem är skattefri. - Av lagtexten framgår inte vid vilken tidpunkt föreningens status i ett fall som detta ska bedömas. Bolaget har åberopat 46 kap. 3 § IL som stöd för sin uppfattning att det är ingången av avyttringsåret som är den relevanta tidpunkten och nämnden har, såvitt kan utläsas av förhandsbeskedet, godtagit denna slutsats utan att göra någon egen prövning av saken. - I 46 kap. IL finns bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av bl.a. privatbostadsrätter. Enligt 3 § ska vid bedömningen av om en andel i ett företag är en privatbostadsrätt frågan om företaget är ett privatbostadsföretag avgöras med utgångspunkt i förhållandena vid avyttringsårets ingång. Bestämmelsen gäller uttryckligen vid tillämpningen av 46 kap. och avser därmed att avskilja sådana andelar för vilka vinstberäkningen ska göras enligt det kapitlet från sådana för vilka vinstberäkningen ska göras enligt 48 kap. (jfr 48 kap. 2 § tredje stycket). Bestämmelsen kan således inte läggas till grund för en bedömning av om ett företag är ett privatbostadsföretag vid tillämpningen av bestämmelserna i 25 a kap. som reglerar frågan om en kapitalvinst i sig är skattepliktig. - I RÅ 2001 ref. 74 prövade Högsta förvaltningsdomstolen frågan om en person hade rätt till uppskovsavdrag vid avyttring av en andel i en bostadsrättsförening. Vid avyttringstidpunkten uppfyllde föreningen kraven för att anses som en sådan förening som då kallades äkta bostadsföretag (numera privatbostadsföretag) men däremot inte vid ingången av beskattningsåret. Kapitalvinsten beskattades därför enligt reglerna för oäkta bostadsföretag och frågan var om detta utgjorde hinder mot att medge uppskovsavdrag. En förutsättning för uppskovsavdrag var nämligen att försäljningen avsåg en andel i ett äkta bostadsföretag. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det saknades uttryckliga regler om vid vilken tidpunkt bedömningen av bostadsrättsföreningens status skulle göras och domstolen fann att det låg närmast till hands att lägga förhållandena vid avyttringstidpunkten till grund för denna bedömning. - Samma synsätt kom till uttryck i RÅ 2003 ref. 61 som avsåg frågan om en bostadsrättsförening kunde genomföra en underprisöverlåtelse. Av 23 kap. 4 § tredje stycket IL följer att privatbostadsföretag inte kan göra sådana överlåtelser. Liksom är fallet med bestämmelsen i 24 kap. 14 § tredje stycket sägs inget om vilken tidpunkt som är relevant för bedömningen av föreningens status. Skatterättsnämnden, vars bedömning delades av Högsta förvaltningsdomstolen, fann att det i avsaknad av direkta regler om bedömningstidpunkten låg närmast till hands att lägga förhållandena vid avyttringen till grund för bedömningen. (Jfr även RÅ 2006 ref. 80 och HFD 2014 ref. 19.) - Mot denna bakgrund anser Högsta förvaltningsdomstolen att Skatterättsnämnden borde ha gjort en egen analys av frågan om vilken tidpunkt som är relevant för bedömningen av bostadsrättsföreningens status. Förhandsbeskedet bör därför undanröjas och målet visas åter till nämnden för ny prövning. Nämnden bör därvid överväga om det av bolaget presenterade underlaget över huvud taget möjliggör en korrekt bedömning av föreningens status. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked och visar målet åter till nämnden för ny prövning i enlighet med vad som anges under Skälen för avgörandet. - (mål nr 4006-14, fd Pettersson)