HFD 2015 not 52

Not 52. Ansökan av U.J. om resning i mål ang. inkomsttaxering 2005-2008. - U.J. dömdes 2011 till ansvar för grov trolöshet mot huvudman för att utan befogenhet därtill ha tagit ut stora summor ur bolag som han var direkt eller indirekt delägare i och dolt detta förhållande genom vilseledande bokföring. Han dömdes också att betala skadestånd med sammanlagt 18 553 600 kr till de aktuella bolagens konkursbon. Parallellt med den straffrättsliga prövningen pågick en annan process om U.J:s skattskyldighet för de belopp han tagit ut ur bolagen. Högsta förvaltningsdomstolen fann i dom den 26 juni 2014 (mål nr 5781-5784-12, HFD 2014 ref. 63) att det fanns grund för att vid 2005-2008 års taxeringar beskatta honom för uttagen men bara till den del de överstigit de ådömda skadestånden. - U.J. ansökte om resning i Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 5781-5784-12. Han yrkade att han skulle beskattas i enlighet med till Skatteverket ingivna självdeklarationer avseende taxeringsåren 2005-2008. U.J. anförde bl.a. följande. Efter Högsta förvaltningsdomstolens dom ansökte bolagens konkursbon om stämning av honom och yrkade att han skulle förpliktigas att utge ytterligare skadestånd motsvarade brottsliga uttag som gjorts från bolagen men som inte omfattades av den straffrättsliga processen. Stockholms tingsrätt har i domar den 15 januari 2015 bifallit konkursbonas talan och ådömt honom att betala skadestånd till dem med respektive 1 642 500 kr, 7 604 545 kr och 1 133 325 kr. Domarna har vunnit laga kraft. Hans taxeringar bör sättas ned med motsvarande belopp i enlighet med vad Högsta förvaltningsdomstolen uttalat i domen av den 26 juni 2014. Eftersom de angivna omständigheterna inte hade inträffat vid tidpunkten då domstolen meddelade sin nu klandrade dom föreligger ett sådant särskilt förhållande som avses i 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL. Om dessa omständigheter hade varit kända vid tidpunkten för Högsta förvaltningsdomstolens prövning hade utgången antagligen blivit en annan. Synnerliga skäl finns därför för att pröva saken på nytt. - Högsta förvaltningsdomstolen (2015-09-14, Jermsten, Almgren, Knutsson, Bull, Classon) : Skälen för avgörandet. Enligt 37 b § FPL får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av utredningen framgår att U.J. enligt lagakraftvunna domar ålagts att betala ytterligare skadestånd med anledning av olovliga uttag från bolagen som inte omfattats av den straffrättsliga prövningen. Denna skadeståndsskyldighet är alltså inte en följd av brottmålet, utan härrör från senare civilrättsliga processer där U.J. medgett käromålen. - Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 1991 ref. 6 uttalat att det inte synes föreligga något skäl att minska en för brott fälld persons förmåga att betala skadestånd till följd av brottet genom att kräva beskattning av det orättmätigt förvärvade. I praxis har vidare hänsyn tagits till vad den skattskyldige förpliktats att utge till staten ”i ersättning och vederlag” (RÅ 1949 Fi 1113) och till belopp som tidigare beskattats men efter dom förklarats förverkat (RÅ 1984 Ba 42). - De ytterligare belopp som U.J. blivit betalningsskyldig för sedan Högsta förvaltningsdomstolens avgörande den 26 juni 2014 är inte av det slaget som enligt praxis ansetts kunna motivera undantag från beskattning. Något skäl att anta att den i civilrättsliga processer medgivna skadeståndsskyldigheten skulle ha påverkat utgången i Högsta förvaltningsdomstolens mål finns inte. Ansökan om resning ska därför avslås. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökningen om resning (mål nr 1100-1103-15, fd Holm)