HFD 2016 not 2

Dom den 5 februari 2016 i mål 4188-15

Bakgrund

J.B:s stiftelse bildades 1950 med ändamål att bidra till främjandet av näringslivet i Nordmalings kommun genom premiering eller bidrag för välskötta jordbruk, skogsbruk samt trädgårdsodlingar till ägare, brukare eller arrendatorer.

Stiftelsen har under den senaste tjugoårsperioden huvudsakligen till privata skogsägare i kommunen betalat ut bidrag för utförd skogsröjning. I ansökan hos Skatterättsnämnden frågade stiftelsen om bidrag till skogsröjning kan anses omfattas av de allmännyttiga ändamålen enligt 7 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Skatterättsnämnden fann att stiftelsen inte främjar ett allmännyttigt ändamål.

Yrkanden m.m.

Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Skälen för avgörandet

Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

Domslut

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

I avgörandet deltog justitieråden Almgren , Silfverberg , Bull , Askersjö och Andersson . Föredragande var justitiesekreteraren David Ankerson.

______________________________

Skatterättsnämnden (2015-06-24 André, ordförande, Pettersson, Dahlberg, Gäverth, Lundström, Påhlsson och Werkell):

Förhandsbesked

Stiftelsen främjar inte ett allmännyttigt ändamål.

Motivering

Syftet med den nya lagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2014 var att skapa enhetligare skatteregler för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund (prop. 2013/14:1, volym 1, s. 286 ff.).

För att stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund ska undantas från skattskyldighet för vissa inkomster krävs enligt 7 kap. 3 § IL att de uppfyller ändamåls-, verksamhets-, och fullföljdskraven i kapitlets 4–6 §§.

Genom att ändamålsbestämmelsen i 4 § utformats efter förebild av vad som tidigare gällde för ideella föreningar och registrerade trossamfund har det för stiftelsernas del skett en ökning av de ändamål som kan kvalificera för skattebefrielse. Bland de allmännyttiga ändamål som räknas upp i lagtexten finns numera även främjande av miljövård.

Av förarbetena till 4 § framgår att för att ett ändamål ska betraktas som allmännyttigt bör det avse ett direkt eller indirekt främjande av verksamhet som är av sådan karaktär att det är av samhällelig natur och bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Verksamhet som erhåller stöd av stat eller kommun utgör normalt allmännyttig verksamhet. Det saknar betydelse om de allmännyttiga ändamålen tillgodoses genom egen verksamhet eller genom bidrag till annan allmännyttig organisation. Det måste dock vara fråga om ett bidrag avsett att användas i den mottagande organisationens verksamhet eller att en mottagande organisation slussar vidare bidraget i sin helhet till andra organisationer (a. prop. s. 289–290).

En annan förändring av ändamålskravet är att förutsättningen att stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet ska ha till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål har tagits bort. Detta ska dock ses i ljuset av att verksamhetskravet i 5 § fortfarande innebär att den verksamhet som bedrivs av stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet under beskattningsåret uteslutande eller så gott som uteslutande ska främja ett eller flera sådana ändamål som anges i 4 § (a. prop. s. 309–311).

Av praxis framgår att vad som i allmänt språkbruk anses som allmännyttigt inte nödvändigtvis är allmännyttigt i den mening som uttrycket har i 4 §. I RÅ 2005 ref. 8 fann Högsta förvaltningsdomstolen att en föreningsverksamhet i form av förskole- och fritidsverksamhet med aktiv föräldramedverkan, som med vanligt språkbruk kunde hänföras till vård och uppfostran av barn, inte uppfyllde det övergripande kravet på att fråga ska vara om främjande av ett allmännyttigt ändamål.

Rättsfallet RÅ 1973 Fi 861 gällde en stiftelse som hade till ändamål att vara ett komplement till de svenska pingstförsamlingarnas mission i andra länder än Sverige genom att ge hjälp till självhjälp i socialt hänseende, såsom ekonomiskt bistånd till startande av yrkesskolor, småindustrier och liknande. Dessutom ingick att vara behjälplig vid planering av biståndsprojekt och även att utöva annan i samband därmed förenlig verksamhet. De ändamål som kunde grunda rätt till skattefrihet för stiftelser omfattade bl.a. att främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande. Under processens gång uppgav stiftelsen att dess verksamhet uteslutande avsåg humanitär hjälpverksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen fann att stiftelsens huvudsakliga ändamål enligt dess stadgar inte kunde anses vara ett sådant allmännyttigt ändamål som avsågs i lagstiftningen.

Skatterättsnämndens bedömning: Stiftelsen har de senaste tjugo åren i enlighet med sina stadgar betalat ut medel huvudsakligen till privata skogsägare i kommunen för utförd skogsröjning. Stiftelsen avser att fortsätta att betala ut röjningsbidrag och vill ha bedömt om bidragen kan anses främja miljövård eller annan likvärdig verksamhet enligt ändamålskravet i 7 kap. 4 § IL.

För att en stiftelse ska kunna undantas från skattskyldighet enligt kapitlets 3 § krävs att den uppfyller ändamålskravet i 4 § och i så fall att, i enlighet med 5 §, den verksamhet som bedrivs under beskattningsåret uteslutande eller så gott som uteslutande innebär att det aktuella ändamålet främjas.

Av stiftelsens stadgar framgår att dess ändamål är att genom bidrag främja en del av det lokala näringslivets ekonomiska intressen. Även om röjningsbidragen kan medföra vissa positiva effekter för miljön innebär inte detta att stiftelsens verksamhet kan anses ha ett sådant innehåll att förutsättningar för skattebefrielse föreligger. Med hänsyn till det anförda ska frågan besvaras nekande.