HFD 2016 not 26
Beslut den 27 september 2016 i mål 249-16
Förvaltningsrätten i Göteborg
Bakgrund
IKEA AB ansökte hos Tullverket om att få ett bindande klassificeringsbesked för en viss vara. Tullverket beslutade om hur varan skulle klassificeras.
Bolaget överklagade beslutet till förvaltningsrätten som avslog överklagandet. Sedan bolaget överklagat förvaltningsrättens avgörande fann kammarrätten att varan skulle hänföras till den varukod som bolaget anfört vara tillämplig. Kammarrätten beviljade även bolaget ersättning för kostnader i målet.
Yrkanden m.m.
Allmänna ombudet vid Tullverket överklagar kammarrättens dom och yrkar att Tullverkets beslut fastställs i sin helhet och att den beviljade ersättningen för kostnader undanröjs.
Skälen för avgörandet
Allmänna ombudet har inte fört det allmännas talan i förvaltningsrätten eller i kammarrätten. Av 6 kap. 11 § tullagen (2016:253) framgår att det allmänna ombudet ändå får överklaga ett avgörande av kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§, nämligen beslut om tull, beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket samt beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.
Målet rör inte någon sådan fråga. Allmänna ombudet har således inte rätt att överklaga kammarrättens avgörande. Överklagandet ska därför avvisas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen avvisar överklagandet.
I avgörandet deltog justitieråden Almgren, Ståhl och Classon. Föredragande var justitiesekreteraren Johan Magnander.
______________________________
Förvaltningsrätten i Göteborg (2014-10-13, ordförande Karlsson):
Frågan i målet är hur ifrågavarande kulram ska klassificeras enligt den
kombinerade nomenklaturen, det vill säga vilken varukod varan ska ha vid handel inom EU samt vid export och import.
[text här utelämnad]
Skäl att klassificera kulramen på något annat sätt än Tullverket har gjort finns därför inte. Bolagets överklagande ska alltså avslås. – Förvaltningsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Göteborg (2015-12-22, Harmsen Hogendoorn och Petersson):
Den fråga som målet gäller är om kulramen Mulan ska hänföras till varukod 9503 00 såsom en leksak eller till varukod 9017 20 90 såsom ett
räkneinstrument.
[text här utelämnad]
Kammarrätten anser sammanfattningsvis att kulramen Mulan i tillräcklig utsträckning har sådana egenskaper att den huvudsakligen får anses vara avsedd för att roa människor, företrädesvis barn. Kammarrätten anser därför att den, i enlighet med vad bolaget gör gällande, är att betrakta som en leksak och således ska hänföras till varukod 9503 00. Att en tysk myndighet i ett annat ärende har ansett att en annan kulram ska hänföras till varukod 9017 20 90 leder inte till någon annan bedömning.
Överklagandet ska således bifallas.
Enligt 1 kap. 8 § tullagen och 43 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har den som i ett ärende eller mål har haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara sin rätt, efter ansökan, rätt till ersättning bl.a. om den sökandes yrkanden i målet bifalls helt eller delvis.
Eftersom bolagets talan bifalls i kammarrätten har bolaget rätt till ersättning för kostnader. Med beaktande av målets beskaffenhet framstår det yrkade beloppet som alltför högt. Enligt kammarrättens mening får
bolaget anses vara skäligen tillgodosett med ersättning för kostnader med
25 000 kr. – Kammarrätten bifaller överklagandet och bestämmer att kulramen Mulan ska hänföras till varukod 9503 00. – Kammarrätten beviljar ersättning för kostnader i målet med 25 000 kr.
Adjungerade ledamoten Rapphed var skiljaktig och anförde:
Jag finner att vad som har kommit fram i målet inte ger anledning att frångå förvaltningsrättens bedömning. Överklagandet ska därför avslås. Detsamma gäller yrkandet om ersättning för kostnader.