HFD 2016:15

Justitieråden Ståhl och Rynning var av skiljaktig mening och anförde följande.

I likhet med majoriteten konstaterar vi att alkohollagens förarbeten inte ger någon närmare vägledning beträffande innebörden av kravet på att tillståndshavaren ska disponera det utrymme som tillståndet avser (8 kap. 14 § första stycket). Vad som däremot kan utläsas ur förarbetena är att kommunens tillståndsprövning utgör en alkoholpolitisk bedömning och syftar till att förhindra uppkomsten av alkohol-politiska olägenheter (prop. 1994/95:89 s. 57 f. och 61 f.). Där uttalas vidare att det är det allmänna och inte marknaden som ska avgöra behovet av alkoholservering, att serveringsställen i princip ska kunna etableras och konkurrera på rättvisa villkor samt att om vissa på förhand klart angivna, delvis stränga, krav uppfylls ska tillstånd ges att servera alkohol.

När det gäller kravet på att serveringstillståndet ska avse ett visst utrymme anges i förarbetena att prövningen ska innefatta bl.a. kontroll av att lokalerna har godkänts av hälsoskydds-, arbetarskydds- och brandskyddsmyndigheter, liksom en undersökning av lokalernas belägenhet, överblickbarhet och allmänna standard samt att de har ett lämpligt avpassat kök och övriga ekonomilokaler (prop. 1994/95:89 s. 64 f. och prop. 2009/10:125 s. 101 f.). Särskilt betonas att lokalerna måste vara överblickbara så att serveringspersonalen ska kunna kontrollera vilka gäster som får tillgång till alkoholdrycker och kunna se om olägenheter uppstår.

Förarbetena ger således uttryck för att prövningen ska avse lokalerna som sådana och ta sikte på deras tjänlighet för den avsedda verksamheten. Något stöd för att man vid prövningen ska beakta andra hyresrättsliga begränsningar i den sökandes dispositionsrätt än sådana som kan påverka dennes möjligheter att vid utnyttjandet av tillståndet uppfylla alkohollagens krav finns däremot inte. Frågor rörande en lokalhyresgästs användning av lokalen och möjligheterna till ändrad användning prövas i stället enligt den hyresrättsliga regleringen i 12 kap. 23 § andra stycket jordabalken (se prop. 1987/88:146 s. 40 och 44; jfr även beträffande alkoholservering Svea hovrätts beslut den 21 december 2000 i mål nr ÖH 3750 00).

Bestämmelsen om att serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren kan således inte anses innefatta något krav på att hyresavtalet medger alkoholservering i det aktuella utrymmet. Göteborgs kommun hade därmed inte rätt att avslå bolagets ansökan på den grunden att hyresvärden inte godkänt alkoholservering i lokalen. Underinstansernas avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till Göteborgs kommun för ny prövning.

______________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2013-10-16, ordförande Nilsson):

Den huvudsakliga frågan i målet är om kravet i 8 kap. 14 § alkohollagen, att den som söker serveringstillstånd ska ha disposition över utrymmet där tillståndet ska gälla, innefattar att även att hyresvärden godkänner alkoholservering i lokalen. Det finns inga utryckliga uttalanden i förarbetena vare sig till den nuvarande alkohollagen eller föregående lag som reglerade samma frågor angående dispositionsrätten. Nuvarande lydelse av första stycket i 8 kap. 14 § alkohollagen är inte avsedd att skilja sig från tidigare lagstiftning avseende att det ska röra sig om ett avgränsat område som tillståndet gäller inom. Av lydelsen att tillståndshavaren ska ha disposition över utrymmet måste anses ingå att hyreskontraktet tillåter den verksamhet som ansökan gäller. Annars kan hyresgästen inte anses ha full disposition över utrymmet. I det aktuella hyreskontraktet framgår det tydligt att hyresgästen har rätt att bedriva caféverksamhet dagtid och tidiga kvällar. Likaså framgår tydligt av kompletterande information från hyresvärden att det inte finns något godkännande att ändra verksamhetens art eller öppettider. Enbart caféverksamhet ska inte enligt förarbeten (prop. 1994/95:89 s. 105) komma i fråga för serveringstillstånd. Bolaget har redan idag med hyresvärdens tysta medgivande förändrat sin verksamhet på det sätt att det serveras varm mat som tillagas i lokalen, varför det inte är en caféverksamhet i den meningen att endast kaffe och smörgåsar serveras. Detta förändrar dock inte att hyresvärden nekar till att lämna sitt godkännande för de nya öppettiderna och servering av alkohol i lokalen. Eftersom bolaget inte har hyresvärdens godkännande för att ha en sådan verksamhet i lokalen som en verksamhet med serveringstillstånd innebär, finns det inte full dispositionsrätt till lokalen. Tillståndsenheten har därmed haft fog för sitt beslut att inte bevilja serveringstillstånd. Överklagandet ska därför avslås. - Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg (2014-12-01, Johansson och Bergström):

Den fråga som kammarrätten har att ta ställning till är om bolaget uppfyller kravet i 8 kap. 14 § första stycket alkohollagen på dispositionsrätt till den ifrågavarande lokalen.

Kammarrätten har begärt att Folkhälsomyndigheten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ska yttra sig. Av yttrandena framgår i huvudsak följande.

SKL

En förutsättning för serveringstillstånd är att tillståndshavaren har dispositionsrätt till lokalen där serveringen ska ske. Dispositionsrätten innebär att tillståndshavaren har rätt att bedriva servering av alkoholdrycker inom detta utrymme. Om hyresvärden inte godkänner servering av alkoholdrycker har tillståndshavaren inte rätt att disponera utrymmet för alkoholservering, vilket gör att kravet på dispositionsrätt inte är uppfyllt. Kommunerna ska ha tydliga och aktuella riktlinjer som redogör för vad som gäller enligt alkohollagen och anslutande föreskrifter, samt vilka hänsyn till lokala förhållanden som kommunen tar vid tillståndsprövningen. Kommunen kan i sina riktlinjer besluta om en skyldighet att inhämta hyresvärdens godkännande för att tillstånd till alkoholservering ska kunna ges.

Folkhälsomyndigheten

Prövning om serveringstillstånd måste ske mot bakgrund av en alkoholpolitisk helhetsbedömning. I de fall alkoholpolitiska hänsyn ställs mot företagsekonomiska eller näringspolitiska hänsyn bör de alkoholpolitiska hänsynen ha företräde. Rekvisitet ”disponeras” i 8 kap. 14 § första stycket alkohollagen definieras inte i förarbeten. Myndigheten har inte heller funnit någon vägledning i praxis. En förutsättning bör dock vara att sökanden har tillgång till lokalen och att det inte föreligger några inskränkningar i dispositionsrätten som innebär att lokalen inte kan användas för det ändamål ansökan om serveringstillstånd avser. För att säkerställa att sökanden i den meningen disponerar över lokalen kan kommunen i sin prövning exempelvis begära in ett hyreskontrakt eller andra handlingar som den bedömer behövs för handläggningen av ärendet (se prop. 1994/95:89 s. 64). Frågan är om 8 kap. 14 § första stycket alkohollagen även ska anses innefatta ett krav på att hyresvärden ska godkänna alkoholservering i lokalen.

Folkhälsomyndigheten har efter en genomgång av förarbeten och praxis inte kunnat finna något uttalande om dispositionsrätten ska anses innefatta ett krav på att hyresvärden ska godkänna alkoholservering i lokalen. Dock uppstår frågan om dispositionsrätten är inskränkt på ett sådant sätt att servering inte kan bedrivas enligt vad sökanden avser. I domstolsavgöranden har det tidigare satts upp som krav att sökanden ska visa att denne disponerar lokalen på ett sådant sätt att denne kan bedriva restaurangverksamhet och tillhandahålla lagad mat (Kammarrätten i Göteborgs dom den 3 juni 1997 i mål 731-1997). I ett annat avgörande har dispositionsrätten varit begränsad genom öppettider som framgick genom hyresavtalet (Kammarrätten i Göteborgs dom den 7 maj 2004 i mål 2418-04). Det förefaller rimligt att samma tolkning avseende dispositionsrätten görs idag. En förutsättning för att bedriva alkoholservering är att alkoholdrycker kan serveras i lokalen.

Kammarrätten gör följande bedömning

Kammarrätten delar SKL:s och Folkhälsoinstitutets bedömning att kravet i 8 kap. 14 § första stycket alkohollagen att serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren innebär att den ifrågavarande lokalen måste kunna disponeras för alkoholservering.

Enligt hyresavtalet är lokalen uthyrd till bolaget för caféverksamhet dagtid och tidiga kvällar. Detta ändamål ger inte stöd för att bolaget får använda lokalen för alkoholservering. Det framgår vidare att hyresvärden har motsatt sig att alkoholservering äger rum. Kammarrätten finner därför att bolaget inte har visat att det har rätt att disponera lokalen för alkoholservering. Det förhållandet att servering av maträtter ägt rum utan att hyresvärden motsatt sig detta medför inte någon annan bedömning. Överklagandet ska följaktligen avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Kammarrättsrådet Falkendal var av skiljaktig mening och anförde följande.

Som Folkhälsomyndigheten anfört bör en förutsättning vid prövningen i nu aktuellt hänseende vara att sökanden har tillgång till lokalen och att det inte föreligger några inskränkningar i dispositionsrätten som innebär att lokalen inte kan användas för det ändamål som ansökan om serveringstillstånd avser. Myndigheten har i denna del bl.a. hänvisat till ett avgörande där det uttryckligen angavs i hyreskontaktet att lokalen uppläts för caférörelse. Sökanden kunde inte visa att han ägde disponera lokalen på ett sådant sätt att han där kunde driva restaurangverksamhet och tillhandahålla lagad mat. Serveringstillstånd beviljades därför inte (se Kammarrätten i Göteborgs dom den 3 juni 1997 i mål nr 731-1997). Även i det aktuella målet anges i hyreskontraktet att lokalen upplåts till caféverksamhet men det är ostridigt i målet att bolaget under flera år har bedrivit restaurangverksamhet där med hyresvärdens godkännande. Bolagets dispositionsrätt över lokalen omfattar således sådan verksamhet som krävs för serveringstillstånd och bolaget kan tillhandahålla lagad mat. Enligt min mening uppfyller därmed bolaget det krav som anges i 8 kap. 14 § första stycket alkohollagen. I avsaknad av vägledning i förarbeten och praxis kan bestämmelsen inte tolkas så långtgående att den även ska anses ställa upp ett krav på att hyresvärden ska lämna sitt godkännande beträffande den offentligrättsliga frågan om alkohol ska få serveras i lokalen. En sådan ordning skulle innebära att en sökande som uppfyller samtliga övriga krav för serveringstillstånd i alkohollagen ändå skulle kunna nekas tillstånd. Mot denna bakgrund har nämnden inte haft fog för att avslå bolagets ansökan om serveringstillstånd på den grunden att bolaget inte har dispositionsrätt över lokalen. Jag anser därför att underinstansernas avgöranden ska upphävas och målet visas åter till nämnden för ny handläggning.