HFD 2017 not 15
Beslut den 5 juni 2017 i mål 6617-16
Bakgrund
Upplåtelse av hyresrätter till fastigheter är undantagna från mervärdesskatteplikt. Rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet omfattas dock inte av undantaget från skatteplikt. Den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet får göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Avdrag får emellertid inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad.
R.T. äger ett småhus som han använder som fritidsbostad. Han avser att hyra ut fritidshuset under tiden september–maj. Uthyrningen ska ske veckovis med möjlighet till förlängning, dock maximalt fyra månader. Under uthyrningsperioden ska bostaden inte användas för privat bruk. Uthyrningen ska ske genom ett förmedlingsföretag.
R.T. ville genom ansökan om förhandsbesked få klarlagt om avdragsrätt föreligger för den ingående skatt som hänför sig till uthyrningen av fritidsbostaden. Till grund för sin ansökan anförde han bl.a. att uthyrningen skulle utgöra rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Ett utkast till avtal, benämnt ”uppdragsavtal”, som ska reglera relationen till förmedlingsföretaget har getts in i ärendet.
Skatterättsnämnden ansåg att uthyrningen av fritidsbostaden utgjorde skattepliktig rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Nämnden fann dock att avdragsförbudet för stadigvarande bostad var tillämpligt. R.T. saknade därför rätt till avdrag för ingående skatt som belöper på kostnader som hänför sig till själva fastigheten.
Yrkanden m.m.
R.T. yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ändrar förhandsbeskedet och förklarar att avdrag ska medges för all ingående skatt som hänför sig till uthyrningen, dvs. inklusive kostnader som belöper på själva fastigheten. Han anför bl.a. att parterna och Skatterättsnämnden är ense om att den planerade uthyrningen utgör hotellrörelse eller liknande verksamhet.
Skatteverket anser att förhandsbeskedet ska fastställas.
Skälen för avgörandet
En förutsättning för att förhandsbesked ska lämnas är att de faktiska förhållanden som ska ligga till grund för prövningen är klarlagda.
I målet har R.T. åberopat ett avtal som, enligt honom, är att anse som ett förmedlingsavtal. Enligt avtalet ska förmedlingsföretaget betala hyra per utnyttjad vecka som ska variera beroende på när under uthyrningsperioden som fastigheten utnyttjas (låg-, mellan- och högsäsong). Avtalet innehåller vidare bestämmelser om ansvaret för skador som uppstår under den tid som fritidsbostaden utnyttjas samt om ansvaret för städning.
Villkor av det slag som tagits in i avtalet förekommer typiskt sett i upplåtelseavtal. Avtalet är dock för ofullständigt för att kunna ligga till grund för bedömningen av om det är att anse som ett förmedlingsavtal eller som ett upplåtelseavtal. Det är alltså oklart vem som kommer att vara avtalspart i förhållande till de tillfälliga hyresgästerna och vilka villkor som ska gälla i det avtalsförhållandet.
De lämnade förutsättningarna utgör inte ett så klart och entydigt underlag att de kan läggas till grund för ett förhandsbesked. Skatterättsnämnden borde därför inte ha prövat ansökningen. Förhandsbeskedet ska således undanröjas och ansökningen avvisas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked och avvisar ansökningen.
I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Nymansson, Silfverberg, Askersjö och Baran. Föredragande var justitiesekreteraren Annica Gulliksson.
_______________________________________
Skatterättsnämnden (2016-11-18, Pettersson och Olsson):
Förhandsbesked
Avdragsrätt föreligger för den ingående skatt som uteslutande hänför sig till den mervärdesskattepliktiga uthyrningen av fastigheten och som inte hänför sig till själva fastigheten. Rätt till avdrag föreligger inte för någon del av den ingående mervärdesskatt som belöper på kostnader hänförliga till fastigheten till följd av bestämmelsen i 8 kap. 9 § första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML.
Motivering
Sökanden har för avsikt att hyra ut Fritidsbostaden under (september – maj) nio månader av året och att använda Fritidsbostaden för eget bruk under (juni – augusti) tre månader om året. Av ansökan följer att Fritidsbostaden inte tidigare hyrts ut och att den inte heller ingår i sökandens rörelsetillgångar. Avsikten är att genom ett förmedlingsföretag hyra ut Fritidsbostaden veckovis med möjlighet till förlängning, dock högst fyra månader.
Enligt Skatterättsnämnden ska uthyrningen av Fritidsbostaden, under angivna förutsättningar, bedömas som ”rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet” och omfattas av skatteplikt enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML.
Av ansökan framgår att uthyrningen av Fritidsbostaden är tänkt att ha en sådan omfattning att den utgör en ekonomisk verksamhet som medför skattskyldighet enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 ML.
Föreligger avdragsrätt för den ingående skatt som belöper på kostnader som uteslutande har samband med den mervärdesskattepliktiga uthyrningen?
[text här utelämnad]
Den ingående skatt som belöper på kostnader som har ett direkt och omedelbart samband med den mervärdesskattepliktiga uthyrningen av Fritidsbostaden och som inte är hänförliga till fastigheten som sådan, t.ex. kostnader för sänglinne, förmedling m.m. som uteslutande används för uthyrningsverksamheten är sålunda avdragsgill.
Föreligger avdragsrätt för den ingående skatt som belöper på kostnader som hänför sig till såväl det privata nyttjandet som den mervärdesskattepliktiga uthyrningen?
[text här utelämnad]
Av ovanstående följer att avdrag för ingående skatt som belöper på kostnader för drift, underhåll m.m. av Fritidsbostaden enligt huvudregeln föreligger i proportion till dess användning för mervärdesskattepliktig uthyrning, under förutsättning att inte avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML är tillämpligt.
Avdragsförbud enligt 8 kap. 9 § ML?
[text här utelämnad]
Mot denna bakgrund anser Skatterättsnämnden dels att en fritidsbostad som del av året uteslutande används till mervärdesskattepliktig rumsuthyrning och övrig, mindre del av året används som stadigvarande bostad behåller karaktären av stadigvarande bostad varför 8 kap. 9 § ML är tillämplig, dels att en sådan tillämpning av aktuell bestämmelse inte står i strid med artikel 176 i mervärdesskattedirektivet.
Bohlin och Tunudd var skiljaktiga vad gäller frågan om ansökan skulle prövas och anförde:
För att det ska bli aktuellt att svara på frågan om avdragsrätt måste den verksamhet som frågan avser vara skattepliktig.
Enligt ansökan ska fritidsbostaden vara uthyrd fortlöpande under september–maj årligen och omsättning beräknas uppgå till mer än 50 000 kr per år. Uthyrningen ska ske veckovis med möjlighet till förlängning, dock maximalt fyra månader.
Enligt vår mening är förutsättningarna i ansökan tillrättalagda utifrån de omständigheter som enligt Skatteverkets ställningstagande Skatteplikt vid rumsuthyrning i hotellrörelse, mervärdesskatt (dnr 131 675099-15/111) medför att en uthyrningsverksamhet blir skattepliktig. Vi vill särskilt peka på förutsättningen att en uthyrning maximalt ska pågå fyra månader. Det framstår inte som en rimlig förutsättning att en privatperson skulle avstå från ett erbjudande att hyra ut en fastighet i t.ex. nio månader, utan att behöva debitera mervärdesskatt, för att i stället välja en mer osäker skattepliktig veckovis uthyrning. Det kan för övrigt tilläggas att det utkast till avtal som getts in inte ger stöd för att uthyrningen kommer att ske på det sätt som anges i ansökan.
Enligt vår mening bör ansökan inte prövas och vi anser därför i första hand att den ska avvisas.
Harmsen Hogendoorn , Fored och Sandberg Nilsson var skiljaktiga vad gäller det förhandsbesked som lämnades och anförde:
Vi instämmer i bedömningen att den aktuella uthyrningen av fritidsbostaden utgör ”rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet” som medför skattskyldighet till mervärdesskatt, samt att avdragsrätt föreligger för den ingående skatt som belöper på de kostnader som uteslutande har samband med den mervärdesskattepliktiga uthyrningen och inte hänför sig till fastigheten. Vi instämmer också i bedömningen att 8 kap. 4 a § ML inte är tillämplig i förevarande fall. Enligt vår mening föreligger emellertid rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till såväl den mervärdesskattepliktiga uthyrningen som det privata nyttjandet av fastigheten med de begränsningar som följer av 8 kap. 13 § ML.