MIG 2007:29

Migrationsverket beslutade den 10 mars 2006 att avslå A:s ansökan. Som skäl för beslutet anfördes följande. A:s maka B har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige som anhörig enligt gemenskapsrätten och med stöd av 3 kap. 5 b § första stycket utlänningsförordningen (1989:547). Migrationsverket kan på grund av att B inte beviljats permanent uppehållstillstånd för bosättning i Sverige inte bevilja A uppehållstillstånd grundat på anknytning till B.

A överklagade beslutet. Migrationsverket bestred ändring.

Länsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2006-12-18, ordförande Islander samt nämndemännen Spiik, Norling och Thörn), biföll överklagandet och yttrade: Den 31 mars 2006 trädde en ny utlänningslag i kraft. Med anledning av det s.k. familjeåterföreningsdirektivet (rådets direktiv 2003/86/EG) gjordes ytterligare ändringar i lagstiftningen, vilka trädde i kraft den 30 april 2006. Enligt nu aktuell lagregels nya lydelse skall uppehållstillstånd ges till en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716). Uppehållstillstånd får vägras en utlänning i vissa särskilt angivna situationer, bl.a. vid s.k. skenförhållanden eller om en ansökan om uppehållstillstånd grundar sig på oriktiga uppgifter (5 kap. 17 a § utlänningslagen). Ett uppehållstillstånd skall vara tidsbegränsat vid första beslutstillfället, om makarna inte stadigvarande sammanbott utomlands (5 kap. 8 § utlänningslagen) och vara giltigt under minst ett år (5 kap. 3 § tredje stycket utlänningslagen).

Migrationsdomstolens bedömning.

Migrationsdomstolen har i detta mål att avgöra huruvida B kan utgöra en så kallad anknytningsperson i lagens mening. Enligt 5 kap. 3 § utlänningslagen kan någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige vara anknytningsperson. Enligt vad som framgår av förarbeten till utlänningslagen (prop. 2005/06:72, s. 27 ff.) är syftet med familjeåterföreningsdirektivet att fastställa villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsländerna. Direktivet behandlar tredjelandsmedborgares rätt till familjeåterförening med familjemedlemmar som också är tredjelandsmedborgare. Direktivet innehåller både obligatoriska och fakultativa bestämmelser. De obligatoriska bestämmelserna i direktivet gäller familjeåterförening med kärnfamiljen. Direktivet föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att bevilja uppehållstillstånd för make och omyndiga ogifta barn till anknytningspersonens make. Direktivet skall inte påverka medlemsstaterna att anta eller bibehålla förmånligare bestämmelser. Familjeåterföreningsdirektivet bygger på tanken att en tredjelandsmedborgare som har en mera permanent bosättning i en EU-stat, den s.k. anknytningspersonen, skall ha rätt att återförenas med medlemmar i kärnfamiljen. För att åtnjuta rätt till familjeåterförening enligt direktivet skall anknytningspersonen ha ett uppehållstillstånd som är giltigt under minst ett år och ha välgrundade utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd. Vidare framgår av propositionen att när det gäller utländska medborgare och statslösa i regel krävs att utlänningen har ett permanent uppehållstillstånd i Sverige för att han eller hon skall kunna vara anknytningsperson.

B har ett uppehållstillstånd som är giltigt under mer än ett år. B har beviljats uppehållstillstånd enligt EES-avtalet. Uppehållstillståndet är giltigt fram till den 18 november 2009. B är folkbokförd i Sverige sedan den 2 mars 2005. Inget som ger anledning att anta att B kommer att lämna Sverige under den tid för vilken hon har beviljats uppehållstillstånd har framkommit i målet. B måste således anses ha välgrundade utsikter att, när hennes tidsbegränsade tillstånd löper ut i november 2009, beviljas ett permanent uppehållstillstånd. B, som vistas lagligen i Sverige, har därför rätt till familjeåterförening enligt direktivet och kan utgöra anknytningsperson i utlänningslagens mening. De begränsningar som i detta avseende tidigare uppställts i praxis kan inte längre göras gällande.

Av i målet inlämnade registerutdrag och intyg framgår att A och B ingick äktenskap den 3 augusti 2005. A är, såvitt känt, inte familjemedlem till någon unionsmedborgare. Inte heller B kan numera räknas som familjemedlem till någon unionsmedborgare. Presumtion i målet är då att A skall beviljas uppehållstillstånd om inte Migrationsverket visar att någon av omständigheterna i 5 kap. 17 a § utlänningslagen föreligger. Inga sådana omständigheter har anförts av Migrationsverket eller med tillräcklig tyngd på annat sätt framkommit i målet. Skäl att vägra A rätt till uppehållstillstånd saknas således. Överklagandet bör därför bifallas.

Mot bakgrund av att makarna inte sammanbott stadigvarande utomlands skall uppehållstillståndet vara tidsbegränsat. Uppehållstillståndets längd skall vara minst ett år. Migrationsdomstolen överlämnar dock i övrigt åt Migrationsverket att bestämma tillståndets längd.

Migrationsverket överklagade domen till Migrationsöverdomstolen och yrkade att Migrationsöverdomstolen med ändring av den överklagade domen skulle fastställa verkets beslut att avslå A:s ansökan om uppehållstillstånd. Till stöd för överklagandet anförde Migrationsverket i huvudsak följande. A:s maka har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt EES-avtalet, gällande under perioden den 18 november 2004 till den 18 november 2009. Hennes tillstånd är grundat på anknytning till fadern som är dansk medborgare och bosatt i Sverige. För att en person skall vara så kallad anknytningsperson krävs enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen att han eller hon är bosatt i Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här. Bestämmelsen hade i tidigare gällande utlänningslag (1989:529) sin motsvarighet i 2 kap. 4 §. Enligt förarbetena förutsätts det att den härvarande personen är bosatt i Sverige eller har beviljat uppehållstillstånd för bosättning (prop. 1996/97:25, s. 285). Med uttrycket ”för bosättning” markeras att rätten i regel inte finns för en anhörig som har beviljats ett kortare uppehållstillstånd för en vistelse här. Av prop. 2005/06:72 angående genomförande av EG-direktivet om rätt till familjeåterförening m.m. framgår att både svenska och utländska medborgare samt statslösta kan vara anknytningspersoner (prop. 2005/06:72, s. 27). Beträffande dessa, med undantag för nordiska medborgare, krävs i regel att de har ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Familjeåterföreningsdirektivet behandlar tredjelandsmedborgares rätt till familjeåterförening med familjemedlemmar som också är tredjelandsmedborgare. Enligt direktivet skall anknytningspersonen ha ett uppehållstillstånd som är giltigt under minst ett år och ha välgrundade utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd. Sammanfattningsvis anser regeringen att nu gällande bestämmelser om vem som kan vara anknytningsperson skall fortsätta att gälla. – B, som inte har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige och därmed inte kan anses bosatt här, kan inte utgöra anknytningsperson i utlänningslagens mening. Mot bakgrund av vad som framkommit i målet kan hon inte heller anses ha välgrundande utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd. Det återstår knappt tre år av hennes femåriga tidsbegränsade uppehållstillstånd.

A bestred bifall till överklagandet.