MIG 2007:43

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2006-11-29, tre nämndemän), yttrade: A har vid den muntliga förhandlingen i huvudsak berättat vad han tidigare har anfört. Migrationsverket har inte invänt mot de sakförhållanden som anförts och det finns inte heller enligt migrationsdomstolen någon anledning att göra det. Domstolen lägger således de omständigheter som A anfört som grund för avgörandet. A är en snart 18-årig pojke som inreste till Sverige den 22 januari 2004 med sin mamma. Någon månad därefter lämnade mamman Sverige. I Sverige har han bott hos sin styvfar. Han är skötsam, går i gymnasiet och försörjer sig genom att arbeta på restaurang under helgerna. I Sverige har han kamrater och han har god kontakt med sin gode man. Han har sina släktingar kvar i Bangladesh även om relationen med dem är dålig. Han har inte någon kontakt med sin mor, mormor eller morbror i Bangladesh. Han vet inte hur de har det. Hans mormor är gammal och han är sedan tidigare osams med sin morbror. Han vet inte var hans mor befinner sig. Vittnet och den gode mannen har bekräftat A:s berättelse och tillagt att A tidigare har uppsökt Migrationsverket för att legalisera sin vistelse i Sverige. Eftersom han inte hade någon legal vårdnadshavare fick han uppgift om att detta inte var möjligt. De bestämmelser som är aktuella finns i 5 kap.utlänningslagen. I 3 a § tredje stycket 3 anges att uppehållstillstånd får ges till en utlänning när det finns synnerliga skäl och utlänningen har en särskild anknytning. Av förarbeten och praxis framgår att hänsyn skall kunna tas till ömmande och udda omständigheter samt att tillämpningen skall vara restriktiv. Vid tillämpning av utlänningslagen skall också när det gäller barn enligt 1 kap. 10 § utlänningslagen särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt till barnets bästa i övrigt kräver. Även om man beaktar att A är ett barn är omständigheterna i hans fall inte så udda att den ifrågavarande bestämmelsen är tillämplig. Migrationsdomstolen anser således att A inte kan beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § utlänningslagen. I 5 kap. 6 § finns ytterligare en bestämmelse som kan tillämpas i detta fall. Där sägs att om uppehållstillstånd inte kan ges på någon annan grund får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer. När det först gäller A:s hälsotillstånd framgår inte annat än att han känner viss ångest och oro. Hans hälsotillstånd är inte av den arten att det har någon för hans del särskild inverkan på bedömningen av om det föreligger ömmande omständigheter. Av avgörande betydelse är däremot att han utan särskilt stöd etablerat sig i Sverige och sköter såväl skola som arbete. Han har själv skapat sin tillvaro i Sverige och har nu bott här i snart tre år. Det är enligt migrationsdomstolen utrett att han anpassat sig väl i Sverige. När det gäller situationen i hemlandet har inte annat framkommit än att han inte har några kontakter. Det finns en stor osäkerhet om hur hans situation skulle komma att bli vid ett återvändande. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna, varvid särskilt beaktats att målet rör ett barn som kom hit som 15-åring och därefter klarat sig väl själv, anser migrationsdomstolen att det föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter som medför att A skall beviljas permanent uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen. Av 2 kap. 8 § första stycket utlänningslagen framgår att en utlänning som har permanent uppehållstillstånd inte behöver ha arbetstillstånd. A:s överklagande i fråga om arbetstillstånd föranleder därför inte någon åtgärd från migrationsdomstolens sida. Överklagandet i övrigt skall således bifallas.

Chefsrådmannen Söderholm var av skiljaktig mening och yttrade: Ense med majoriteten om tillämpningen av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen är jag skiljaktig beträffande tillämpningen av 6 § samma kapitel och vill avslå överklagandet med följande motivering. Enligt regeringens proposition (2004/05:170) framgår att bestämmelsen är avsedd som en undantagsregel att användas i särskilt ömmande fall. I ärenden som rör barn behöver omständigheterna inte vara av samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna personer. Det skall ske en samlad bedömning av utlänningens anpassning till Sverige, hälsotillstånd och situation i hemlandet. Jag delar uppfattningen att A under de snart tre åren anpassat sig mycket väl i Sverige och att den omständigheten i detta fall väger tungt vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse. Det är emellertid inte tillräckligt för att uppehållstillstånd skall kunna beviljas även om det är fråga om ett barn. När det gäller situationen för A vid ett återvändande till Bangladesh skall beaktas att det är där han har sina rötter och har levt huvuddelen av sitt liv. I Bangladesh har han sina släktingar. Även om han enligt egna uppgifter inte har några kontakter med dem nu, torde det inte vara uteslutet att återuppta kontakten med dem. I Sverige har han inga andra anhöriga än sin styvfader. Vid den sammantagna bedömning som skall göras anser jag således inte att omständigheterna är sådana att 5 kap. 6 § utlänningslagen är tillämplig. Därför avslår jag överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-06-27, Ekman, Jonson och Gylling Lindkvist, referent), yttrade: Fråga i målet är om omständigheterna är sådana att A skall beviljas uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 5 kap. 6 § utlänningslagen och då närmast vilka krav som bör ställas på ett intyg för att en utlänning skall kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av sitt hälsotillstånd och vidare betydelsen av bl.a. illegal vistelse vid bedömningen av en utlännings anpassning till Sverige. I 5 kap. 6 § utlänningslagen anges följande.

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna bestämmelse även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.

Begreppet hälsotillstånd tillåter beaktande av hela hälsoskalan. Eftersom det är en samlad bedömning som skall göras i det enskilda fallet, går det inte att isolerat fastlägga när ett visst hälsotillstånd skall leda till uppehållstillstånd. Ett skäl för uppehållstillstånd kan vara att utlänningen har en livshotande fysisk eller psykisk sjukdom eller lider av ett synnerligen allvarligt funktionshinder. I ett sådant fall måste det dock först även ske en prövning av om det är rimligt att vården ges i Sverige (prop. 2004/05:170 s. 190 och 280).

Vid en bedömning enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen skall även utlänningens anpassning till Sverige och situationen i hemlandet särskilt beaktas. Det skall vara fråga om en anpassning till svenska förhållanden under en avsevärd laglig vistelsetid. För att sådan anknytning skall kunna beaktas krävs att tidsutdräkten har berott på omständigheter utanför utlänningens kontroll. Anpassning under tid som utlänningen hållit sig undan myndigheterna eller på annat sätt fördröjt handläggningen, t.ex. genom att undanhålla uppgifter eller handlingar, skall därför inte beaktas. Det väsentliga är vilken anknytning vederbörande har fått till Sverige. Det kan inte ställas upp någon exakt gräns för hur lång tid utlänningen skall ha vistats i Sverige för att ha uppnått en tillräcklig stark anknytning till svenska förhållanden. Med situationen i hemlandet avses bl.a. vederbörandes anknytning till detta land (prop. 2004/05:170 s. 280 f. Se även MIG 2007:15).

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

A fyllde 18 år den 24 december 2006. Vid bedömning av rätten till uppehållstillstånd har den instans som skall pröva frågan att utgå från de vid prövningstillfället rådande förhållandena (MIG 2007:5). A skall således betraktas som vuxen vid Migrationsöverdomstolens nu ifrågavarande prövning.

Redan av ordalydelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen framgår att tillståndsgrunden synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär. Att lagstiftaren valt rekvisitet "synnerligen" visar att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt. Vid en prövning enligt lagrummet skall det ske en sammanvägd bedömning av omständigheterna. Det krävs att omständigheterna är sådana att utlänningens sammanvägda situation framstår som synnerligen ömmande (jfr MIG 2007:15). Av lagtexten framgår att omständigheter rörande utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt skall beaktas.

Det är den enskilde som har att visa att förutsättningarna för uppehållstillstånd är uppfyllda. För att ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen skall kunna beviljas vuxna personer av enbart medicinska skäl skall hälsotillståndet vara synnerligen allvarligt, vilket givetvis också måste vara tillfredsställande dokumenterat genom läkarintyg. För att ett läkarintyg skall kunna tillmätas något egentligt bevisvärde bör det innehålla uppgifter om läkarens tjänsteställning, varför intyget utfärdats, bedömningsunderlaget och vilka medicinska slutsatser som kan dras av detta underlag (MIG 2007:15). Vidare bör, för att intyget skall kunna tillmätas något egentligt bevisvärde, intyget vara förhållandevis nyligen utfärdat. Intyget bör, förutom diagnos, innehålla en framtida prognos om vilket vårdbehov eller psykosocialt stöd som kan finnas och om det i så fall är långvarigt samt även konsekvenserna av utebliven vård.

Det intyg om A:s hälsotillstånd som migrationsdomstolen har hänvisat till i sin dom har utfärdats den 9 juni 2006 av en barnpsykiatrisk kurator och inte av en läkare. Redan med hänsyn härtill och eftersom intyget inte säger något om A:s nuvarande situation är bevisvärdet lågt. A kan således inte beviljas uppehållstillstånd på grund av sitt hälsotillstånd. Frågan är då om han kan beviljas uppehållstillstånd på grund av sin anpassning till Sverige.

En utlännings anpassning i Sverige bör normalt beaktas endast om anpassningen uppkommit under tid som utlänningen vistats lagligt i landet. Som laglig vistelsetid räknas - förutom den tid en utlänning befinner sig i Sverige med stöd av visering, uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller eljest direkt med stöd av lag - den tid utlänningens ansökan är under prövning fram till den tidpunkt då ett slutligt beslut rörande ansökan har vunnit laga kraft och den lagstadgade tid utlänningen enligt huvudregeln har för att frivilligt lämna landet löpt ut. Utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd till vuxna personer som inte har medsökande barn enbart på grund av lång tillgodoräkningsbar vistelsetid, är med hänsyn till lagtextens restriktiva utformning närmast obefintlig. Vistelsetiden för sökande som under en stor del av tiden varit barn skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, inte bedömas på annat sätt än för vuxna om han eller hon vid tidpunkten för prövningen fyllt 18 år (MIG 2007:15). För att anknytning på grund av lång vistelsetid i Sverige skall kunna beaktas som skäl nog för uppehållstillstånd krävs att den utdragna handläggningstiden berott på omständigheter utanför utlänningens kontroll. Om sökanden avsiktligt har fördröjt handläggningen, t.ex. genom att undanhålla uppgifter eller handlingar och inte medverkat i utredningen, skall uppehållstillstånd normalt inte beviljas (prop. 2004/05:170 s. 191).

A beviljades tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av att hans mor fått uppehållstillstånd på anknytning till sin i Sverige bosatte make. Modern reste tillbaka till Bangladesh redan efter en månads vistelse här. A:s tidigare grund för uppehållstillstånd kvarstår således inte. A har vistats i Sverige utan tillstånd från den 18 september 2004 till dess att han den 2 december 2005 ansökte om förlängt tillstånd. Han får anses ha vistats lagligt i Sverige endast under tiden den 22 januari - den 18 september 2004 samt fr.o.m. den 2 december 2005. Den lagliga tillgodoräkningsbara tid som A befunnit sig i Sverige uppgår således endast till två år och tre månader. A har i och för sig varit i de övre tonåren eller under 18 år under den tid han vistats här illegalt och är således inte ensam ansvarig för att vistelsen varit illegal. Oavsett detta är vistelsetiden emellertid alltför kort för att kunna beaktas. Det är då inte erforderligt att gå in på en bedömning av om As situation i övrigt är så synnerligen ömmande att A, som nu är att betrakta som vuxen, skulle kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av sin anpassning till Sverige.

Av det ovan anförda framgår att det inte finns någon åberopad enskild omständighet som är tillräcklig för att A skall kunna beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen. Det föreligger inte heller sådana synnerligen ömmande omständigheter att A vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter kan beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen. Någon övrig grund för att bevilja A uppehållstillstånd i Sverige har inte framkommit. Överklagandet skall således bifallas och Migrationsverkets beslut fastställas.

Migrationsöverdomstolens domslut. Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet och fastställer, med undanröjande av migrationsdomstolens dom, Migrationsverkets beslut.