MIG 2007:60
Då ett civilrättsligt äktenskap föreligger råder en presumtion för att den sökande skall beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det ankommer på Migrationsverket att göra sannolikt att ett civilrättsligt giltigt äktenskap ingåtts uteslutande för att få uppehållstillstånd i Sverige. Bedömningen skall därvid göras utifrån objektiva grunder. Migrationsverket måste påvisa en eller flera konkreta omständigheter som typiskt sett är ägnade att ifrågasätta syftet med äktenskapet för att bryta denna presumtion. I målet, där fråga var om en man skulle beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin i Sverige bosatta maka, ansågs Migrationsverket inte ha uppfyllt nämnda krav.
A ansökte om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin maka B som är bosatt i Sverige. Migrationsverket fann att förhållandet mellan A och B inte kunde anses vara seriöst utan var att betrakta som ett skenförhållande som ingåtts uteslutande för att A skulle kunna få uppehållstillstånd i Sverige och beslutade den 4 augusti 2006 att avslå A:s ansökan.
Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen
A överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen. Migrationsverket bestred ändring.
Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen (2006-11-16, ordföranden Larsson jämte tre nämndemän), beviljade A ett tidsbegränsat uppehållstillstånd till och med den 16 november 2008 och anförde följande i frågan om uppehållstillstånd.
I målet är ostridigt att A och B ingått äktenskap den 17 september 2005. Frågan i målet är därmed om deras äktenskap skall anses ha ingåtts uteslutande i syfte att ge A rätt till uppehållstillstånd i Sverige.
Av utredningen framgår att A lämnat olika uppgifter beträffande när han skiljde sig från sig tidigare hustru. Vidare har han tidigare visat intresse av att erhålla uppehållstillstånd i Sverige. Enligt migrationsdomstolen kan det inte anses att makarnas berättelser om hur de inlett sin relation i november 2004 skiljer sig åt i något avgörande hänseende. Vidare har makarna samstämmigt berättat om hur de gifte sig med varandra i Libanon i september 2005. De har uppgett att de kommunicerar med varandra på svenska och de har kunskaper om varandras personliga förhållanden. Vid en sammantagen bedömning finner domstolen att Migrationsverket inte kan anses ha gjort sannolikt att A och B ingått äktenskap enbart i syfte att ge A rätt till uppehållstillstånd i Sverige. A skall därför beviljas uppehållstillstånd. Eftersom makarna inte stadigvarande sammanbott utomlands skall uppehållstillståndet vara tidsbegränsat enligt 5 kap. 8 § utlänningslagen. A bör således beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd att gälla två år från domens dag.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att Migrationsöverdomstolen skall ändra migrationsdomstolens dom och fastställa Migrationsverkets beslut den 4 augusti 2006 att avslå A:s ansökan om uppehållstillstånd. Till stöd för sin talan uppgav Migrationsverket sammanfattningsvis följande. A har tidigare visat ett starkt intresse av att erhålla uppehållstillstånd i Sverige och Norge av andra orsaker än anknytningen till B. Makarna har inte firat vigseln med några släktingar eller vänner trots att detta är brukligt enligt de kulturella traditioner som råder i Libanon. Det finns inget som tyder på att A står för sitt äktenskap gentemot sin familj samt övrig släkt och vänner i Libanon. Eftersom A och B uppgett att de talade om att gifta sig innan hon reste till Libanon har A haft möjlighet att informera sin släkt om sina avsikter och att arrangera ett möte där B fått möjlighet att möta hans barn, mor och syskon. Migrationsverket har även pekat på att makarna lämnat motstridiga uppgifter om hur de träffades och började umgås, att de inte haft kontakt med varandra sedan A återvände till Libanon, att de inte köpt vigselringar och att de inte har några fotografier från bröllopet och på varandra. Frågan är vilken tyngd ett vigselbevis skall tillmätas. Förutom vigselbeviset finns det inte något som talar för att det föreligger ett seriöst förhållande. Beviskravet för att skenäktenskap skall anses föreligga bör belysas.
A bestred bifall till överklagandet och uppgav till stöd härför sammanfattningsvis följande. Migrationsverket har inte gjort någon rättvis bedömning av hans och B:s förhållande. Han och B har kontakt genom sms, e-post och msn via Internet samt telefon. Han ringer B en-två gånger per månad. Situationen i Libanon försvårar deras möjligheter att ha så mycket kontakt som de önskar. B har ett kort på honom i sin mobiltelefon och ett fotografi i sin plånbok. Hon har även fotografier på dem tillsammans tagna i Libanon och ett fotografi taget i Sverige. Det var B:s beslut att inte ha någon bröllopsfest. Orsaken var språket och att hon var magsjuk den dagen. Deras ekonomi tillät inte att de köpte ringar. Deras planer är att de skall ha en bröllopsfest i Sverige. B har träffat hans släktingar när hon var i Libanon år 2005. Hans barn och mor var i Palestina när B besökte honom.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-10-16, Wahlqvist, Svahn Lindström och J. Svensson, referent), yttrade:
Fråga i målet är om A skall beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716) på grund av anknytning till sin maka i Sverige.
Av 5 kap. 17 a § första stycket 2 utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd får vägras i sådana fall som avses i 3 § om ett äktenskap ingåtts uteslutande i syfte att ge utlänningen rätt till uppehållstillstånd.
De ovan redovisade bestämmelserna i utlänningslagen trädde i kraft den 30 april 2006 (SFS 2006:220) och infördes för att uppnå förenlighet med det av Europeiska unionens råd den 22 september 2003 antagna direktivet 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening. Syftet med direktivet är att fastställa villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistats lagligen på medlemsstaternas territorier.
Direktivet föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att bevilja uppehållstillstånd för make till anknytningspersonen. Rätt till familjeåterförening och uppehållstillstånd för makar förutsätter ett civilrättsligt giltigt äktenskap i Sverige. Genom införlivandet av direktivet är uppehållstillstånd för makar en rättighet. Som en följd härav har seriositetsprövningen och prövningen av om särskilda skäl talar mot att tillstånd ges tagits bort för makar. Rätten till uppehållstillstånd får dock begränsas genom att undantag får göras i vissa situationer t.ex. om ett skenförhållande är för handen. De begränsningar som direktivet medger har införlivats i 5 kap.17-17 b §§utlänningslagen (jfr prop. 2005/06:72 s. 31, 39 och 43). Regeringen anför i prop. 2005/06:72 s. 28 bl.a. följande. För att uppnå en enhetlig, ändamålsenlig och icke diskriminerande lagstiftning anser emellertid regeringen att samma regler för uppehållstillstånd på grund av anknytning bör gälla alla som är bosatta i Sverige oavsett medborgarskap. Detta är vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser. Eftersom familjeåterföreningsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv, föreligger det inte heller några hinder mot att ha generösare bestämmelser i den nationella lagstiftningen.
Migrationsöverdomstolen har tidigare (MIG 2007:19) uttalat bl.a. följande när det gäller ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning till make.
”Eftersom en uttrycklig rätt för makar att få uppehållstillstånd för familjeåterförening införts, innebär det att de begräsningar som medger att uppehållstillstånd får vägras skall vara av viss betydelse. I enlighet med vad som uttalats ovan skall dessa omständigheter vara fastställda. Ett avslagsbeslut får sålunda inte grundas på någon form av subjektivt tyckande utan skall bedömas utifrån objektiva grunder. Bevisbördan för att det kan vara fråga om ett skenäktenskap, att det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap men att detta ingåtts i annat syfte än att makarna skall leva tillsammans som gifta, ligger på staten.”
Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.
Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att det i målet är ostridigt att det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap mellan A och B. Eftersom det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap råder enligt 5 kap. 3 § utlänningslagen presumtion för att den sökande skall beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Presumtionen är således att A skall beviljas uppehållstillstånd i landet.
För att bryta presumtionen i 5 kap. 3 § utlänningslagen ankommer det på Migrationsverket att göra sannolikt att äktenskapet ingåtts uteslutande för att få uppehållstillstånd i Sverige. Bedömningen skall därvid göras utifrån objektiva grunder. Migrationsverket har i målet hävdat att det förutom vigselbeviset inte finns något som talar för att det föreligger ett seriöst förhållande mellan makarna. Eftersom bevisbördan ligger på staten ankommer det dock på Migrationsverket och inte på den enskilde att prestera bevisning om syftet med makarnas äktenskap. Förutom att A genom vigselbeviset har styrkt att äktenskapet är giltigt behöver han således inte, enligt Migrationsöverdomstolens mening, därutöver åberopa ytterligare omständigheter för att visa att äktenskapet framstår som seriöst. För att bryta den starka presumtionen som återfinns i 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen krävs att Migrationsverket påvisar en eller flera konkreta omständigheter som typiskt sett är ägnade att ifrågasätta syftet med äktenskapet.
Migrationsverket har till stöd för sin talan bl.a. anfört att A tidigare har visat ett starkt intresse av att få uppehållstillstånd i Sverige. Detta faktum i sig är inte tillräckligt för att ifrågasätta äktenskapets giltighet. Det får enligt Migrationsöverdomstolens mening anses som vanligt förekommande att en person som vistats länge i ett land också inleder ett förhållande med någon bosatt i samma land.
De uppgifter som makarna lämnat om hur de träffades och började umgås är i allt väsentligt samstämmiga. De uppgifter som är motstridiga i makarnas respektive berättelser är inte av sådan art eller omfattning att det enligt Migrationsöverdomstolens uppfattning finns anledning att betvivla syftet med makarnas äktenskap.
Inte heller det faktum att A för tillfället valt bort vigselringar och att fira sitt nyblivna äktenskap med sin familj, övrig släkt och vänner i Libanon kan enligt Migrationsöverdomstolens mening vara tillräckligt för att äktenskapet uteslutande skall anses ingånget för att bevilja honom uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen har därvid särskilt beaktat att A redan tidigare varit gift och att makarna lämnat rimliga förklaringar till det uteblivna firandet och att de inte utväxlade ringar med varandra.
Vid en samlad bedömning av samtliga de omständigheter som Migrationsverket pekat på finner Migrationsöverdomstolen att Migrationsverket inte har gjort sannolikt att äktenskapet mellan A och B uteslutande ingåtts för att A skall beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Överklagandet skall därför avslås.
Domslut
Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.