MIG 2008:14

Vid beräkning av hemvisttid för en sökande som sedan ankomsten till Sverige på grund av sitt arbete vistats utomlands under regelbundet återkommande sammanhängande perioder, har tiden utanför Sverige inte räknats in i hemvisttiden.

Migrationsverket

A ansökte om svenskt medborgarskap. Migrationsverket beslutade den 17 april 2007 att avslå A:s ansökan. Som skäl för beslutet anförde Migrationsverket bl.a. följande. För att få svenskt medborgarskap måste den sökande, enligt 11 § 4 c lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, haft hemvist i Sverige sedan fem år vid tidpunkten för Migrationsverkets beslut. Med hemvist menas en faktisk och stadigvarande vistelse med tillstånd för bosättning (prop. 1999/2000:147 s. 46 f.). Av 12 § första stycket samma lag framgår att den som är gift eller sambo med en svensk medborgare kan få svenskt medborgarskap även om han eller hon inte har haft hemvist här i fem år. Det kan vara tillräckligt med tre års hemvist om den sökande är gift eller sambo sedan minst två år. A kom till Sverige i mars 2002 och beviljades ett femårigt uppehållstillstånd enligt EES-avtalet den 21 maj 2002. Av utredningen i ärendet framgår att A sedan han kom till Sverige regelbundet arbetar utomlands. A arbetar cirka hälften av tiden utomlands. Vidare framgår att A sedan september 2006 är sammanboende med en svensk medborgare. Den tid som A arbetar utomlands får han inte räkna som hemvisttid här. A uppfyller inte kravet på fem års hemvist i Sverige. Skäl att göra undantag från kravet på fem års hemvist föreligger inte då A inte haft hemvist i Sverige i minst tre år och inte heller varit sambo med svensk medborgare i minst två år.

A överklagade beslutet och yrkade att han skulle beviljas svenskt medborgarskap. Migrationsverket bestred ändring.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen, (2007-12-21, ordförande Gunnar Gustafson), yttrade: Migrationsdomstolen instämmer i Migrationsverkets bedömning att A inte uppfyller kravet på fem års hemvist i Sverige. Det föreligger inte skäl att göra undantag från detta krav. Vad A anfört föranleder ingen annan bedömning.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen

A överklagade migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Hans hemvisttid i Sverige skall räknas fr.o.m. den 25 mars 2002 utan avbrott fram till dagens datum. Han har således haft hemvist i Sverige i fem år. Han har ingen bostadsadress där han arbetar. Han arbetar utomlands under två veckor. Därefter tillbringar han fyra veckor i sitt hus tillsammans med sin sambo. Där bor han och umgås med vänner och ägnar sig åt fritidsaktiviteter, dvs. sitt sociala liv. I prop. 1999/2000:147 anges bl.a. att hemvist på viss ort anses föreligga om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses vara stadigvarande samt att hemvisttiden inte bör anses avbruten om inte sökanden antingen tagit hemvist i ett annat land eller på annat sätt gett upp hemvisten i Sverige. Migrationsverket har inte visat någon praxis som stöder verkets påstående att hans vistelse utanför Sverige inte skall få räknas med i hemvisttiden. Skillnaden är inte så stor mellan honom och de många svenskar som pendlar till arbeten i Norge. Han är sambo med en svensk kvinna sedan september 2006 och de är i färd med att skaffa barn. Det finns därför grund för undantag från kravet på hemvisttid.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. A har rent faktiskt vistats utanför Sverige halva den tid som gått sedan han kom till Sverige i mars 2002. Vistelserna utanför Sverige har inte varit sådana att hans hemvist här har brutits. Enligt gällande praxis får han inte tillgodoräkna sig den tid han varit utanför landet vid beräkningen av hemvisttid. Då A idag har en faktisk hemvisttid om knappt tre år uppfyller han inte kravet på fem års hemvist i landet. Hans sammanboende med en svensk medborgare har inte heller varat under så lång tid att han nu kan medges dispens från femårskravet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-04-25, Jansson, Gammer, Cedermark, referent), yttrade:

Enligt 11 § 4 c lagen om svenskt medborgarskap gäller som krav för att en utlänning skall beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras) bl.a. att han eller hon har hemvist här i landet sedan, såvitt är aktuellt i förevarande mål, fem år.

I 12 § samma lag anges att sökanden får naturaliseras även om kraven i 11 § inte är uppfyllda, om

1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,

2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller

3. det annars finns särskilda skäl till det.

I målet är ostridigt att A har haft oavbruten hemvist i Sverige sedan mars 2002. Frågan är om han vid bedömningen av om kravet på hemvisttid är uppfyllt skall ha rätt att räkna med även tid då han på grund av sitt arbete vistats utanför Sverige. Av utredningen i målet framgår att A:s arbete inom olje- och gasindustrin (vanligtvis på olika oljeriggar) har inneburit att han, från det att han kom till Sverige, regelbundet har arbetat utanför Sverige i perioder om ca två veckor och efter varje arbetsperiod har varit ledig och vistats i Sverige ungefär lika länge. Från och med maj 2007 har han dock fått ett nytt kontrakt innebärande att ledighetsperioderna har utökats till ca fyra veckor.

I förarbetena till lagen om svenskt medborgarskap anförs bl.a. följande beträffande frågan om hemvist etc. (prop. 1999/2000:147 s. 47). Det krävs givetvis inte att en utlänning måste ha varit innanför Sveriges gränser under hela den hemvisttid som föreskrivs. Sedvanliga semesterresor, kortare släktbesök och andra liknande besök i utlandet bryter inte hemvistet. De påverkar inte heller beräkningen av hemvisttiden.

Av rättspraxis, se bl.a. refererat avgörande av Migrationsöverdomstolen MIG 2007:28, framgår att längre utlandsvistelse, i de fall sådan vistelse inte skall anses utgöra avbrott i hemvistet, normalt skall avräknas vid beräkning av hemvisttiden.

I förevarande mål är visserligen inte fråga om längre sammanhängande vistelser utanför Sverige. Däremot är det fråga om regelbundet återkommande sammanhängande perioder om flera veckor innebärande att A årligen har vistats nästan hälften av tiden utanför Sveriges gränser. Dessa vistelser måste enligt Migrationsöverdomstolens mening vid beräkning av hemvisttid likställas med längre utlandsvistelser och kan således inte tillgodoräknas A vid denna beräkning. Under dessa omständigheter finner Migrationsöverdomstolen att A inte kan anses ha uppfyllt kravet på fem års hemvist i Sverige. Migrationsöverdomstolen finner vidare att A:s sammanboende med svensk medborgare ännu inte varat under sådan tid att skäl att bevilja honom dispens från hemvistkravet enligt 12 § lagen om svenskt medborgarskap föreligger. Inte heller föreligger andra särskilda skäl att bevilja dispens från hemvistkravet. Överklagandet skall således avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.