MIG 2007:28

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2006-12-01, ordförande Renman), yttrade: Enligt 11 § 4 c medborgarskapslagen kan en utlänning efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap om hon har hemvist här i landet sedan fem år. Av 12 § medborgarskapslagen framgår att den som är sambo med en svensk medborgare kan få svenskt medborgarskap även om hon inte har haft hemvist här i fem år. En utlänning som kommer till Sverige för att bosätta sig här, anses ha hemvist här från den tidpunkt hon ansökte om uppehållstillstånd för bosättning om hon därefter får sin tillståndsansökan bifallen. Vid beräkningen av hemvisttiden anses att den tid som sökanden vistats utomlands, utan att hemvistet i Sverige brutits, inte skall medräknas utom i fall då det är fråga om kortvariga semester- eller släktbesök eller annan liknande vistelse utomlands. När det gäller en utlänning som är sambo med en svensk medborgare medges inte dispens från femårskravet om hemvisttiden varit kortare än tre år. Av handlingarna i målet framgår att A den 7 oktober 2003 ansökte om tillstånd för bosättning i Sverige och att hon den 12 februari 2004 beviljades uppehållstillstånd. Då hemvisten skall beräknas från den tidpunkt hon ansökte om uppehållstillstånd för bosättning skall A således bedömas ha hemvist i Sverige från den 7 oktober 2003. Vidare anser migrationsdomstolen att den resa som A företog mellan den 3 mars och 17 maj 2004 inte skall räknas med i hemvisttiden då det inte varit fråga om ett kortvarigt utlandsbesök. Migrationsdomstolen anser således att Migrationsverket har haft fog för sin bedömning att A, vid tidpunkten för avslagsbeslutet den 21 mars 2006, inte uppfyllde kravet på tre års hemvist. Överklagandet skall därför avslås.

A fullföljde sin talan hos Migrationsöverdomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden. Vid tidpunkten för hennes resa till hemlandet våren 2004 hade hon redan börjat arbeta samt inlett ett nytt liv i Sverige. Migrationsdomstolen har endast omprövat Migrationsverkets beslut och inte tagit hänsyn till det faktum att hon vid tidpunkten för migrationsdomstolens dom i december 2006 hade haft hemvist i Sverige i tre års tid. Vistelsetiden bör beaktas till och med tidpunkten för domstolens avgörande. Hon har under sin vistelse här agerat på ett korrekt sätt. Migrationsverket medgav bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Migrationsverket utgår från att A fortfarande sammanlever med sin svenske sambo och anser att, om så är fallet, hon nu uppfyller förutsättningarna för dispens från kravet på fem års hemvist. Migrationsverket vill även förorda att den prövning som görs i ett naturalisationsärende i migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen inte endast blir en omprövning av Migrationsverkets beslut utan sker utifrån förutsättningarna vid tidpunkten för domen.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-05-31, Wahlqvist, Wetterstrand Hagström och Bjernelius Lundahl, referent), yttrade:

Tillämpliga bestämmelser framgår av migrationsdomstolens dom.

Migrationsöverdomstolen kommenterar inledningsvis frågan om vilka omständigheter som skall läggas till grund vid bedömningen av fråga om svenskt medborgarskap. I betänkandet Svenskt medborgarskap (SOU 1999:34) s. 56, uttalas att de villkor som uppställs för naturalisation är hänförliga till tidpunkten för beslutet i medborgarskapsärendet. Praxis från såväl Utlänningsnämnden som Migrationsöverdomstolen bekräftar denna ståndpunkt (se t.ex. MIG 2007:5, MIG 2007:15 samt MIG 2007:24). Migrationsöverdomstolen finner mot bakgrund härav att vid bedömning av frågan om svenskt medborgarskap har den instans som skall pröva frågan att utgå från de vid prövningstillfället rådande förhållandena.

Av förarbetena till lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, medborgarskapslagen, framgår att det inte föreligger någon absolut rätt att beviljas svenskt medborgarskap genom naturalisation även om sökanden uppfyller kraven på ålder, hemvist och vandel. Beslutsmyndigheten har en diskretionär prövningsrätt och kan uppställa ytterligare förutsättningar för ett bifallsbeslut (se bl.a. prop. 1997/98:178 s. 6 och prop. 1975/76:136 s. 34).

Fråga i målet är om A uppfyller kravet på hemvist i enlighet med 11 § medborgarskapslagen och, om så inte är fallet, om det föreligger förutsättningar för att göra undantag från detta krav med stöd av 12 § första stycket 2 samma lag.

Migrationsöverdomstolen konstaterar härvid att det först skall prövas från vilken tidpunkt hemvisttid skall räknas. Rätten ansluter sig i denna del till Migrationsverkets och migrationsdomstolens ståndpunkter att hemvisttiden skall räknas från tidpunkten från det att A ansökte om tillstånd för bosättning i Sverige (jfr bl.a. DsA 1983:12, s. 23 f. och prop. 1997/98:178 s. 9).

Mot bakgrund av ovanstående kan A inte anses uppfylla kravet i 11 § medborgarskapslagen på fem års hemvist i Sverige.

Frågan blir därefter om det finns grund för att bevilja henne dispens från nämnda krav. Av prop. 1999/2000:147 s. 49 f. framgår bl.a. att dispens kan meddelas från alla villkor som har ställts upp i 11 §. Där uttalas även att det har överlämnats till praxis att avgöra under vilka förutsättningar så kan och skall ske. Av prop. 1997/98:178 s. 7 framgår att ytterligare exempel på vanligt förekommande dispenser från hemvistvillkoret är att en utomnordisk medborgare, som är gift med en svensk medborgare, i regel naturaliseras efter tre års hemvist om äktenskapet varat minst två år. Denna uppfattning återfinns även i DsA 1986:6 s. 33 och i tidigare praxis (se reg. 1989-09-07 U 7345/88 och UN 9203-0707 1993-08-15). Gifta jämställs enligt 12 § första stycket 2 med sammanboende (jfr prop. 1999/2000:147 s. 48 och 50).

I denna del bör även beaktas vad som uttalats i prop. 1999/2000:147 s. 47 om att frågan om vad som utgör avbrott i hemvistet har betydelse såväl i naturalisationsärenden som i vissa anmälningsärenden. Det krävs givetvis inte att en utlänning måste ha varit innanför Sveriges gränser under hela den hemvisttid som föreskrivs. Sedvanliga semesterresor, kortare släktbesök och andra liknande besök i utlandet bryter inte hemvistet. De påverkar inte heller beräkningen av hemvisttiden. Utlandsvistelser av annat slag bör bedömas mot den bakgrunden att en person normalt anses ha sitt hemvist på den ort där han eller hon bor och har för avsikt att kvarstanna. Hemvist på en viss ort anses alltså föreligga om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses vara stadigvarande. Hemvisttiden bör inte anses avbruten om inte sökanden antingen tagit hemvist i ett annat land eller på annat sätt gett upp hemvistet i Sverige. Vid bedömningen bör, vid sidan av de faktiska förhållandena, hänsyn tas till sökandens avsikt. De faktiska förhållandena tar sikte på objektivt konstaterbara omständigheter såsom familj, bostad och anställning.

Mot bakgrund av det anförda finner Migrationsöverdomstolen, i likhet med underinstanserna, att den resa som A företagit under våren 2004 är av sådan längd att den bör avräknas vid beräkningen av hennes hemvisttid i Sverige. Emellertid får A, trots denna resa, anses ha haft hemvist i Sverige överstigande tre års tid och hon har varit sammanboende med en svensk medborgare i över två års tid.

Migrationsöverdomstolen finner således vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att A numera får anses ha haft hemvist i Sverige under så lång tid att hon uppfyller hemvistkravet. Frågan om A uppfyller övriga förutsättningar för förvärv av svenskt medborgarskap bör dock prövas av Migrationsverket. På grund härav skall migrationsdomstolens dom den 1 december 2006 och Migrationsverkets beslut den 21 mars 2006 upphävas och målet visas åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens dom den 1 december 2006 samt Migrationsverkets beslut den 21 mars 2006 och visar målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning.