MIG 2009:35

Ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats av migrationsdomstol har ansetts vara överklagbart av utlänning som yrkat permanent uppehållstillstånd.

Migrationsverket

A reste enligt egen uppgift in i Sverige den 20 september 2007 och ansökte om uppehålls- och arbetstillstånd samma dag. A uppgav att hon var hemmahörande i Somalia. Till stöd för sin ansökan uppgav hon i huvudsak följande. Medlemmar i en annan somalisk klan hade under åren 2005 till och med 2007 dödat hennes far och make, plundrat familjens butik och utsatt henne för utpressning, frihetsberövande och våldtäkt. Hon flydde i augusti 2007 från hembyn till Mogadishu där hon vistades fram till utresan. Hon skulle vara särskilt utsatt vid ett återvändande till hemlandet på grund av sin klantillhörighet och den allmänna situationen i Somalia samt för att hon var en ensamstående kvinna utan manligt nätverk.

Migrationsverket avslog den 11 september 2008 A:s ansökan och beslutade att hon skulle utvisas. Enligt Migrationsverkets bedömning hade A i flera avseende inte lämnat en trovärdig asylberättelse. Vissa händelser hon berättat om framstod dessutom inte som självupplevda eller rimliga. Verket fann att hon inte hade gjort sannolikt att hon var att betrakta som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) eller som skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § samma lag. Det fanns inte någon grund för att bevilja uppehållstillstånd varför hon skulle utvisas.

A överklagade till Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2009-08-25, ordförande Åsberg och tre nämndemän) upphävde Migrationsverkets beslut och beviljade A tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige i ett år räknat från dagen för domen. Domstolen fann, i likhet med verket, att A hon inte hade gjort sannolikt att hon var att betrakta som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen eller som skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § samma lag. Inte heller fanns skäl att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen. Däremot förelåg verkställighetshinder av sådan varaktighet att det fanns förutsättningar för att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 11 § utlänningslagen. Domstolen hänvisade vid denna bedömning bland annat till att säkerhetssituationen i södra och mellersta Somalia var allvarlig och oklar och att de humanitära förhållandena var svåra där. Det var även av betydelse att Migrationsöverdomstolen hade meddelat prövningstillstånd i ett antal mål som rörde Somalia där fråga var om tolkningen av begreppet inre väpnad konflikt i den mening som avsågs i 4 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen. Domstolen yttrade vidare följande. För att beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd krävs det i princip att utlänningen uppvisar ett giltigt hemlandspass (se bl. a. MIG 2007:30). När fråga är om non-refoulement eller liknande situationer kan emellertid bestämmelserna om passkrav i utlänningsförordningen (2006:97) inte utgöra ett absolut hinder. Det får dessutom anses stå klart att somaliska medborgare inte kan erhålla en giltig passhandling från hemlands-myndigheterna och att A därmed har möjlighet att beviljas främlingspass enligt 2 kap. 12 § och 13 §utlänningsförordningen för den tid som uppehållstillståndet gäller (jfr MIG 2009:1). Domstolen fann att beslutet om uppehållstillstånd inte borde förenas med ett avlägsnandebeslut som fick verkställas när tiden för uppehållstillståndet hade gått till ända och att Migrationsverkets beslut om utvisning därför skulle upphävas.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen

Migrationsverket och A överklagade migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsverket yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle undanröja migrationsdomstolens dom samt fastställa Migrationsverkets beslut. Migrationsverket åberopade bl.a. att det förelåg synnerliga skäl att pröva överklagandet, eftersom migrationsdomstolen i strid med lag och gällande praxis hade beviljat ett tidsbegränsat uppehållstillstånd till en person som vid tiden för domstolens avgörande inte hade en giltig passhandling.

A yrkade att Migrationsöverdomstolen med ändring av migrationsdomstolens dom skulle bevilja henne permanent uppehållstillstånd.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2009-12-22, Wahlqvist, Råberg och Brege Gefvert, referent), yttrade:

Migrationsöverdomstolen har inledningsvis att ta ställning till om A har rätt att överklaga migrationsdomstolens beslut att bevilja henne ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

I 16 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen stadgas att om migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen och förfarandet i dessa gäller vad som allmänt är föreskrivet om länsrätt och kammarrätt och rättskipningen i dessa, om inte något annat följer av samma lag. Av 16 kap. 9 § nämnda lag följer att en migrationsdomstols beslut överklagas till Migrationsöverdomstolen. Till skillnad mot vad som i 14 kap.utlänningslagen stadgas om vilka av Migrationsverkets beslut som är överklagbara innehåller 16 kap. inte inskränkningen att beslutet måste innefatta ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd.

Enligt 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får länsrätts beslut överklagas till kammarrätt av den som beslutet angår om beslutet gått honom eller henne emot.

I förevarande fall är det fråga om en ansökan om uppehållstillstånd grundad på skyddsbehov. Ett uppehållstillstånd som beviljas på sådan grund kan vara antingen permanent eller tidsbegränsat (jfr rättsfallet MIG 2007:42 i vilket fråga var om uppehållstillstånd på grund av studier och i vilket saken därmed var tidsbegränsat uppehållstillstånd). Det står emellertid klart att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd är mindre förmånligt än ett permanent sådant och att ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd i ett fall som det nu aktuella därmed får anses ha gått den enskilde emot.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att det av nu redovisade skäl i och för sig inte föreligger hinder mot att pröva A:s överklagande i sak.

Migrationsöverdomstolen finner skäl att meddela prövningstillstånd och företar målet till omedelbart avgörande.

Ett grundläggande rekvisit för en utlänning att få vistas i Sverige är enligt 2 kap. 1 § utlänningslagen att utlänningen har passhandling. Om inte detta grundläggande rekvisit för vistelse är uppfyllt kan inte heller ett uppehållstillstånd beviljas såvida inte utlänningen med stöd av uttrycklig bestämmelse är undantagen från kravet att inneha passhandling vid vistelse i Sverige eller att regeringen meddelat undantag från det principiella passkravet.

Migrationsöverdomstolen har bl.a. i rättsfallet MIG 2007:30 betonat att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige inte kan beviljas den som inte har en giltig passhandling.

Det framgår av handlingarna att A inte företett någon passhandling. Migrationsdomstolen har hänvisat till A:s framtida möjlighet att erhålla främlingspass, vilken handling endast kan beviljas av Migrationsverket. Passkravet beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd innebär emellertid att utlänningen ska ha en giltig passhandling vid tidpunkten för beviljandet av tillståndet, vilket inte varit fallet i förevarande mål (jfr rättsfallet MIG 2009:1 i vilket Migrationsöverdomstolen inte beviljade uppehållstillstånd). Vid detta förhållande har migrationsdomstolen i strid med lag och gällande praxis beviljat A ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Migrationsdomstolens dom ska därför med delvis bifall till Migrationsverkets talan undanröjas och målet visas åter till migrationsdomstolen för ny handläggning.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen meddelar prövningstillstånd.

Migrationsöverdomstolen undanröjer migrationsdomstolens dom, utom såvitt avser beslutet om ersättning till offentligt biträde, och visar målet åter till migrationsdomstolen för ny handläggning.