MIG 2010:13

A ansökte vid en svensk beskickning utomlands om uppehållstillstånd i Sverige grundat på anknytning till sin i Sverige bosatte make, B. Migrationsverket beviljade den 25 januari 2007 A ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd i ett år, varefter A reste in i Sverige i september samma år. Migrationsverket beslutade den 24 januari 2008 att bevilja A förlängning av tillståndet i ett år. När A i december 2008 ansökte om ytterligare förlängning av tillståndet framkom att B hade varit frihetsberövad sedan mars det året och att han hade dömts för brott till fängelse i fem år och sex månader. Villkorlig frigivning uppgavs tidigast kunna bli aktuell i maj 2012. Det framkom vidare att A besökte sin make i kriminalvårdsanstalten cirka två gånger per månad. Migrationsverket avslog A:s ansökan om förlängning av tillståndet den 11 mars 2009 med motiveringen att förlängning av ett uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 16 § utlänningslagen (2005:716) förutsätter att parterna sammanlever och kan förväntas sammanleva under överskådlig tid. Enligt verkets uppfattning skulle dessa förutsättningar kunna uppfyllas först vid en eventuell frigivning av B i maj 2012. Tillräckliga skäl för att bevilja A det sökta tillståndet förelåg därför inte enligt verket.

A överklagade beslutet och yrkade att hon skulle beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Hon anförde bl.a. följande. Förhållandet mellan henne och maken består. Hon besöker honom så ofta hon kan på kriminalvårdsanstalten där de har tillgång till en besökslägenhet. Enligt planerna ska maken få permissioner med början i september 2010. Till stöd för sitt överklagande åberopade hon bl.a. ett graviditetsintyg.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2010-03-11, ordförande Beck-Friis), upphävde Migrationsverkets beslut och biföll A:s överklagande på så sätt att A beviljades ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i ett år räknat från dagen för domen. Migrationsdomstolen yttrade följande. Migrationsdomstolen finner mot bakgrund av vad som framkommit i målet att A:s och B:s förhållande inte kan anses ha upphört utan består. Det finns inte heller skäl att ifrågasätta att makarna har för avsikt att sammanleva efter att B friges, vilket av vad som framgår i målet tidigast kan ske i maj 2012. A besöker maken regelbundet i anstalten. De väntar barn. Med hänsyn till vad som framkommit finner migrationsdomstolen att A bör beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 16 § första stycket utlänningslagen. A ska därför beviljas fortsatt uppehållstillstånd på grund av anknytning till B. Med beaktande av omständigheterna i målet ska tillståndet begränsas till ett år.

Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle fastställa verkets beslut den 11 mars 2009. Migrationsverket anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande. A:s make dömdes år 2008 till fängelse i fem år och sex månader. Straffverkställigheten påbörjades samma år. Villkorlig frigivning av B är inte aktuell förrän tidigast år 2012. Detta innebär att A och B inte sammanlevt sedan år 2008 och inte heller kommer att sammanleva på flera år. Vid en jämförelse med de regler som tillämpas för att vägra uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen framgår att enligt 5 kap. 17 a § andra stycket 1 samma lag får tillstånd vägras om makarna inte sammanlever eller inte har sådan avsikt. Det förhållandet att makarna sedan flera år inte lever tillsammans och inte heller kommer att sammanleva under flera års tid utgör skäl för att inte bevilja nytt uppehållstillstånd enligt huvudregeln i 5 kap. 16 § utlänningslagen. Det saknar betydelse om det skulle föreligga en avsikt att sammanleva i framtiden, eftersom uppehållstillstånd kan vägras enbart på den grunden att makarna inte lever tillsammans.