MIG 2013:12

A ansökte om uppehållstillstånd i Sverige och åberopade skyddsskäl i förhållande till hemlandet Demokratiska Republiken Kongo. Migrationsverket avslog hans ansökan och utvisade honom ur Sverige. Utvisningsbeslutet vann laga kraft den 16 augusti 2011. Migrationsverket beslutade den 16 januari 2012 att inte bevilja honom uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen (2005:716) samt att inte bevilja ny prövning av frågan om uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 19 § samma lag. Som skäl för beslutet anförde Migrationsverket bl.a. att de skyddsskäl som åberopats i allt väsentligt har varit föremål för såväl Migrationsverkets som migrationsdomstolens prövning samt att vad som nu anförts får ses som modifikationer och tillägg till tidigare anförda asylskäl.

A överklagade beslutet till migrationsdomstolen.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2012-04-17, ordförande Bäckström samt tre nämndemän), biföll överklagandet och upphävde Migrationsverkets beslut i den del det avsåg ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen och beviljade A ny prövning med stöd av denna bestämmelse. Vidare förklarade migrationsdomstolen A vara alternativt skyddsbehövande samt beviljade honom permanent uppehållstillstånd.

Migrationsdomstolen anförde i domskälen bl.a. följande. Mot bakgrund av förarbetsuttalanden (prop. 2004/05:170 s. 301, 307 och 503) har domstolen möjlighet att direkt pröva frågan om uppehållstillstånd. Detta under förutsättning att domstolen anser dels att ny prövning är påkallad, dels att utredningen är fullt tillräcklig för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas.

Migrationsdomstolen gjorde därefter bedömningen att det i målet kommit fram nya omständigheter som kan antas utgöra ett sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 3 § utlänningslagen och att A inte hade kunnat åberopa dessa tidigare. Domstolen ansåg därför att en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen var påkallad.

Migrationsdomstolen fann vidare att A vid ett återvändande till territoriet Kalehe i provinsen Sydkivu i Demokratiska Republiken Kongo genom sin blotta närvaro som civilperson skulle löpa en allvarlig och personlig risk att skadas där och att det inte fanns något rimligt inre flyktalternativ för honom. Migrationsdomstolen gjorde bedömningen att han var att anse som alternativt skyddsbehövande med stöd av 4 kap. 2 § första stycket 1 andra ledet utlänningslagen på grund av inre väpnad konflikt. Han ansågs därmed ha rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige och han skulle beviljas alternativ skyddsstatusförklaring.

Migrationsverket överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle undanröja migrationsdomstolens dom i den del som avsåg beviljande av uppehållstillstånd samt skyddsstatusförklaring samt att Migrationsöverdomstolen skulle överlämna frågan om uppehållstillstånd och skyddsstatusförklaring till Migrationsverket för prövning. Migrationsverket förtydligade att verket inte överklagade migrationsdomstolens dom i den del som avsåg beviljande av ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen, utan endast den del av domen som avsåg beviljande av uppehållstillstånd och skyddsstatusförklaring. Verket anförde bl.a. följande.

Uttryckligt lagstöd för en domstol att som första instans pröva frågan om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt ett beslut som vunnit laga kraft saknas, med undantag för brottsutvisade. Av 5 kap. 20 § första stycket utlänningslagen framgår att beslut om uppehållstillstånd meddelas av Migrationsverket. Av bestämmelsens andra stycke följer att migrationsdomstol i fråga om en brottsutvisad som anses ha skyddsskäl kan besluta om uppehållstillstånd som första instans, dvs. i ett sådant fall ska Migrationsverket inte fatta något beslut i sak som första instans utan i stället migrationsdomstolen. Vidare följer av 5 kap. 21 § jämte 8 kap. 21 § utlänningslagen att migrationsdomstol i vissa andra fall får besluta om uppehållstillstånd som första instans. I det aktuella fallet är inte bestämmelsen i 5 kap. 20 § andra stycket utlänningslagen tillämplig. Inte heller är bestämmelsen i 8 kap. 21 § utlänningslagen tillämplig eftersom det redan föreligger ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. I 5 kap. 18 § femte stycket utlänningslagen anges därtill uttryckligen att när det gäller frågan om uppehållstillstånd för utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt ett beslut som vunnit laga kraft gäller föreskrifterna i 12 kap.18 och 19 §§utlänningslagen. Det kan inte bli fråga om någon tillämpning av 12 kap. 18 § utlänningslagen i domstol. 12 kap. 19 § utlänningslagen utgör inte en grund för att bevilja uppehållstillstånd utan endast för att bevilja en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd. Mot bakgrund av ovanstående får det anses följa att när en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd ska ske görs detta av Migrationsverket.

A bestred bifall till överklagandet.