MIG 2013:26

Vid tillämpningen av 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen har en utlänning enbart rätt att få sina skyddsskäl prövade. Om en utlänning sedan tidigare omfattas av ett utvisningsbeslut, som inte har meddelats av allmän domstol och som fortfarande gäller, finns det inga förutsättningar för att på nytt fatta beslut om utvisning.

A, medborgare i Azerbajdzjan, beviljades uppehållskort den 20 november 2007 av det skälet att hon var gift med en dansk medborgare som hade uppehållsrätt i Sverige. I maj 2009 lämnade hon in en ansökan om bl.a. uppehållstillstånd och angav som grund för ansökan att hennes äktenskap hade upphört på grund av misshandel och andra övergrepp. Hon uppgav också att hon arbetade som egen företagare. Den 18 februari 2010 avslog Migrationsverket hennes ansökan och utvisade henne från Sverige. Beslutet överklagades till migrationsdomstolen som avslog överklagandet. Migrationsverkets beslut vann laga kraft den 25 februari 2011 i och med att Migrationsöverdomstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

I mars 2012 anförde A i en skrivelse till Migrationsverket att hon hade asylskäl, varefter verket den 4 maj 2012 beslutade att tills vidare avbryta verkställigheten av utvisningsbeslutet i avvaktan på prövningen av asylskälen i enlighet med 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen (2005:716). Migrationsverket beslutade den 13 september 2012, efter att ha prövat A:s ansökan enligt 4 kap.1-2 a §§ samt 5 kap.3 a och 6 §§ samma lag, att avslå hennes ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd, inte bevilja henne statusförklaring, avslå ansökan om resedokument och att utvisa henne. I sin motivering vad A:s skyddsbehov beträffar angav verket bl.a. att hon inte gjort sannolikt att hon vid en återkomst till hemlandet avsåg att leva som konvertit och därmed riskera att ådra sig intresse från hemlandets myndigheter eller enskilda personer.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen

A överklagade Migrationsverkets beslut.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2013-04-16, ordförande Odenstad samt tre nämndemän), avslog överklagandet. Som skäl för avslaget angav migrationsdomstolen bl.a. att A själv uppgett att hon deltagit i gudstjänster och annan verksamhet i en kristen kyrka när hon bodde i Azerbajdzjan men att det inte hade kommit fram att hon skulle ha blivit, eller skulle komma att bli, förföljd eller på annat sätt hindrad i sin religionsutövning av myndigheterna där. När det gäller hennes övriga skyddsskäl var migrationsdomstolen av uppfattningen att hon inte kunde anses ha uttömt möjligheterna till myndighetsskydd i hemlandet. Migrationsdomstolen ansåg att det inte heller fanns skäl att bevilja A uppehållstillstånd på grund av anknytning eller på grund av att det förelåg synnerligen ömmande omständigheter i hennes fall.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen

A överklagade domen till Migrationsöverdomstolen och yrkade att hon skulle beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet i sak och anförde bl.a. att beslutet den 13 september 2012 att utvisa A borde upphävas, eftersom det utvisningsbeslut som vann laga kraft den 25 februari 2011 fortfarande gällde. Prövningsramen hos Migrationsöverdomstolen kunde endast vara klagandens asylskäl. Detta i den ordning som gäller för överklagande av beslut att avslå en ansökan om uppehållstillstånd efter ny prövning enligt 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2013-12-16, Jagander, Axelsson och Edwardsson, referent), yttrade:

Vid tillämpningen av 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen har en utlänning enbart rätt att få sina skyddsskäl prövade (MIG 2011:9; se också Migrationsöverdomstolens avgörande den 18 september 2012 i mål nr UM 3335-12). Andra omständigheter som kan ligga till grund för uppehållstillstånd än sådana som medför skyddsbehov, t.ex. anknytning och humanitära skäl, får beaktas av Migrationsverket vid en prövning enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen. Vidare är en förutsättning för att en prövning enligt 12 kap. 19 § samma lag ska kunna komma i fråga att det föreligger ett ärende om verkställighet av ett avlägsnandebeslut (jfr MIG 2011:12).

Migrationsöverdomstolen anser, mot bakgrund av vad som framgår av avgörandet MIG 2011:9, att Migrationsverkets och migrationsdomstolens prövning i detta mål borde ha begränsats till skyddsskälen. I fråga om de av A anförda skyddsskälen gör Migrationsöverdomstolen samma bedömning som migrationsdomstolen. Hon är alltså inte att betrakta som skyddsbehövande.

Vad gäller Migrationsverkets beslut om utvisning kan konstateras att A sedan tidigare omfattas av ett utvisningsbeslut, vilket inte har meddelats av allmän domstol och som ännu inte har preskriberats enligt 12 kap. 22 § utlänningslagen. Utvisningsbeslutet gäller därför fortfarande. Det finns av detta skäl inga förutsättningar för att på nytt fatta beslut om att avlägsna henne från Sverige (se också i detta avseende Migrationsöverdomstolens avgörande den 18 september 2012 i mål nr UM 3335-12). Migrationsverkets beslut den 13 september 2012 om utvisning ska därför undanröjas.

Med hänvisning till vad som tidigare konstaterats avseende A:s skyddsbehov ska hennes överklagande i övrigt avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen undanröjer Migrationsverkets beslut den 13 september 2012 att utvisa klaganden från Sverige. Migrationsöverdomstolen upphäver Migrationsverkets beslut den 4 maj 2012 att avbryta verkställigheten av verkets beslut den 18 februari 2010 att utvisa klaganden från Sverige. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.